| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UNIFORM un1ifor4m l. ɯ1ni-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) enhetligt utformad klädedräkt använd l. avsedd att användas av person inom viss krets l. visst område l. för viss verksamhet l. vid vissa tillfällen; särsk. (o. urspr.) om militär klädsel (se a); jfr DRÄKT II 2 a. Rydén Pontoppidan 305 (1766). Här hvimlade det som i en bikupa, hvimlade af alla slags uniformer och genljöd af allt slags buller. Carlén Skuggsp. 2: 273 (1865). Häromdagen gick han i .. kavaj, bara för att hans fästmö sagt, att hon ej tycker om präster, som jämt gå i uniform. Geijerstam Gråkallt 87 (1882). Alla skulle bära samma uniform och alla skulle vara lika. Wallander KnäppKanin 5 (1984). — jfr ADELS-, GYMNASIST-, KAKI-, KJOL-, PROFESSORS-, RES-, SCOUT-, SOMMAR-UNIFORM m. fl. — särsk.
a) om av militär använd klädedräkt; jfr MUNDERING 3. Dalin Arg. 1: 198 (1733, 1754). Uniformer, eller åtminstone öfverrockar af lika färg infördes vid Svenska Arméen i Gustaf Adolphs tid. KrigsmSH 1799, s. 60. Uniform skall å tjenstgöring bäras och får af ingen, efter eget godtycke, förändras. TjReglArm. 1858, 1: 148. Löjtnant? Knappast, en löjtnant behåller nog uniformen på, när han är ute och dansar. Boye Ast. 105 (1931). Hemvärnets utrustning kommer .. att successivt förbättras. Redan under nästa år hoppas man kunna leverera 25 000 nya uniformer. DN(A) 8/12 1964, s. 25. — jfr AMIRALS-, ARTILLERI-, BEVÄRINGS-, FÄLT-, GARDIST-, GENERALS-, HUSAR-, KADETT-, LANDSTORMS-, LANTVÄRNS-, LÖJTNANTS-, MILITÄR-, NATIONAL-, OFFICERS-, REGEMENTS-, SLÄP-, SOLDAT-UNIFORM m. fl. — särsk. (numera mindre br.) om klädedräkt som bärs av militär vid parad l. högtid, högtidsdräkt, särsk i uttr. full l. stor l. liten uniform (jfr STOR, adj. I 5 l, resp. LITEN 5 b β); jfr PARAD 3. KrigVAT 1838, s. 325 (: liten). (Sv.) I stor el. full uniform .. (fr.) En grande tenue, en uniforme complet. Westee (1842). Det berättas, att .. (den gamle generalen) vid varje skolavslutning klädde sig i stor uniform med alla sina ordnar och på utsatt tid steg upp i realskolans kateder. MinnSvLärov. 3: 95 (1929). jfr GALA-, PARAD-, SALONGS-, STATS-UNIFORM.
b) om enhetligt utformad klädedräkt efter militärt mönster för ämbetsman l. tjänsteman o. d. i offentlig l. privat ställning l. inom vissa serviceyrken, ämbetsdräkt, tjänstedräkt; särsk. i uttr. civil uniform (se CIVIL, adj. 6 b). KonvLex. 4: 338 (1865). Stations-, tåg- och bevakningspersonal skall under tjänstgöring i yttertjänst vara iklädd uniform eller bära föreskrivet tjänstetecken. Engström o. Carlson Hledn- Trafik. 13 (1917). (Polismästaren) var en imponerande karl att se på, inte minst i uniform med fyra utländska ordnar på bringan och ett band om halsen. Hellström Malmros 12 (1931). De som är rädda för polisen och allt som bär uniform. Trotzig Sjukd. 218 (1972). En uniforms primära syfte är att utmärka en viss befattning (t ex en chaufför) eller vissa befogenheter hos en person (t ex en väktare). Antonson Förm. 158 (2003). — jfr BETJÄNINGS-, CIVIL-, HOVRÄTTS-, KANSLI-, LANDSHÖVDINGS-, MATROS-, PAGE-, PARAD-, POLIS-, PUKSLAGAR-, RÖDAKORS-, SLÄP-, STINS-UNIFORM m. fl.
2) (numera mindre br.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om den mer l. mindre enhetliga yttre form l. gestalt l. skepnad i vilken ngn l. ngt framträder l. ter sig l. framställs; jfr DRÄKT II 2 b. Linné MusReg. XIX (1754). Jag hade förut låtit inbinda boken i samma uniform som Hans Kongl. Höghets öfriga böcker. Nyrén Charakt. 137 (1780). Napoleon föll .. derföre att Despotism är alla starka själars uniform. Tegnér Brev 1: 339 (1817). För att bli sedda af människor och för att af dem bli ansedda såsom fromma taga några på sig ett slags andlig uniform. Billing Betr. 479 (1907). I skogsbrynet få björkarnas förtrupper ny uniform. Den brunt violetta efterträdes av den gröna. Rickson GVänn. 22 (1930). — jfr SJUKLINGS-, SMAK-UNIFORM.
(1 a) -DRÄKT. (numera mindre br.) uniform; jfr dräkt II 2 a o. -klänning 1. TjReglArm. 1889, s. 52. SFS 1911, nr 59, s. 24. —
-EFFEKTER, pl. delar av l. tillbehör till uniform; jfr effekt 6 c o. -persedel. KatalIndUtstSthm 1897, s. 79. —
(1 a, b) -FRACK. (förr) frack tillhörande uniform. MoB 2: 42 (1792). Uniformsfracken göres af samma färg som uniformsrocken med två rader knappar, nedviken krage .. och på tvären vid lifstycket anbragta ficklock. FFS 1904, nr 43, s. 51. —
-FÖRBUD. särsk. (förr) om i Sv. till 2002 föreliggande förbud mot bärande av uniform i politiskt syfte. Uniformsförbud .. (dvs.) i Sverige gällande lagbestämmelse mot bärande av uniform .. som tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning. SvUppslB (1936). —
-FÖRÄNDRING. förändring med avseende på uniform(er)s utseende o. d. Crusenstolpe Mor. 4: 307 (1841). Önskligt vore, om, vid den uniforms-förändring som är att förvänta, man utgick från den riktiga grundsats, ”att hela armén i det närmaste klädes efter en och samma modell”. KrigVAT 1845, s. 140. —
-JACKA. DA 1793, nr 94, s. 4. En femtonårig skolflicka som inte gick i privatskola med klassisk uniformsjacka till marinblå veckad kjol. Idun 1961, nr 14, s. 30. —
-KAPPA. jfr kappa, sbst.1 1 b, o. -rock, -syrtut. DA 1808, nr 84, s. 6. Ännu medan polismästaren tog på sig .. uniformskappan .. och de vita glacéhandskarna för att .. mottaga majestätet .. hade han inte (osv.). Hellström Malmros 284 (1931). —
-KJOL. kjol tillhörande kvinnlig uniform. SDS 25/7 1945, s. 13. Flygvärdinnorna .. har blivit högeligen uppbragta över att flygbolagets direktör .. beordrat dem att korta av sina halvlånga uniformskjolar med 3 tum. LD 1959, nr 4, s. 2. —
-KLÄDE. (numera mindre br.) kläde (se d. o. I 1) som vanl. används till uniform. Öfverklädningen .. (är) af mörkblått uniformskläde. Freja 1881, s. 29. SAOL (1973). —
-KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING.
1) (†) uniform; jfr klänning 1 o. -dräkt. En uniforms klädning af råck, wäst och Byxor. ÅgerupArk. Bouppt. 1757. KrigVAT 1849, s. 264.
-KNAPP. knapp (med emblem) tillhörande uniform. PT 1791, nr 17, s. 3. Levererade tröjor (till postverket) skola vara försedda med uniformsknappar. SvLädSkoind. 1910, nr 18, s. 210. —
(1 a) -KOLLETT. (†) om ett slags jacka l. tröja (se d. o. 2 a) tillhörande militäruniform. DA 1793, nr 94, s. 4. Adelsköld Dagsv. 1: 191 (1899). —
-KÄPP. (förr) käpp tillhörande uniform. DA 1808, nr 42, s. 4. Gustaf Adolf .. (såg på) paraden från ett af sina smårum, då det .. hände, att, der någon icke höll sin uniformskäpp rätt .. sådant genast föranledde arrest. Ahnfelt HofvLif 2: 12 (c. 1845). —
-LIKNANDE, p. adj. som liknar l. påminner om en uniform. (En man) klädd i en lång, uniformsliknande kappa. Backman OkändV 58 (1911). —
-LÅNGBYXOR~020, pl. (numera mindre br.) jfr -byxor. KrigVAT 1840, s. 42. Uniforms-långbyxor skola vara försedda med hällor. TjReglArm. 1858, 1: 153. —
-MODELL. jfr modell 1 c. Rockar för gossar tillverkas .. i s. k. matros- eller uniformsmodeller. Varulex. Beklädn. 190 (1945). —
-MÖSSA. jfr mössa 1 a o. -hatt. BoupptVäxjö 1840. Barnsköterskan .. slätar till förklädet och nålar fast uniformsmössan på plats, högst uppe på huvudet. Henschen SkuggBrott 53 (2004). —
-PLAGG. särsk. till 1 a, om klädesplagg tillhörande militär uniform; jfr -persedel. Spak HbFältartill. 26 (1873). Uniformsplagg få icke nyttjas till civil klädsel. TjReglArm. 1889, s. 51. —
-ROCK. rock tillhörande uniform; jfr -kappa, -syrtut. 2RARP 18: 12 (1751). Medan han knäppte uniformsrocken, tog han geväret, stoppade automatiskt mynningsblecket i armgördeln och rusade .. ut. Gehlin Gränstr. 92 (1953). —
-SKRÄDDARE. person som (yrkesmässigt) syr uniformer; jfr militär-skräddare. Nu skall du gå och skaffa dig nya kläder, men hos en uniformsskräddare, så att du sedan kan få din uniform på kredit. Strindberg RödaR 123 (1879). —
-SNÖRE. (numera mindre br.) jfr snöre 1 a. Uniformssnören af Silke och Ylle. SydsvD 1870, nr 113, s. 4. SAOL (1973). —
-SYRTUT, förr äv. -SURTOUT. (förr) uniformskappa; jfr -rock. DA 1771, nr 64, s. 4. Han hade en nästan ankellång stålgrå uniformssyrtut med brottarskulderbredd. SDS 5/3 1964, s. 4. —
-TECKEN. tecken (se d. o. 3 b γ) på uniform utmärkande grad l. vapenslag o. d. SamlFörfArméen 5: 246 (1832). Tjenstemännen och betjeningen (vid SJ) igenkännas på de uniformstecken, som en hwar under tjenstgöring är skyldig att bära. SFS 1862, nr 21, s. 2. —
-TYG. tyg av visst slag som vanl. används till uniform (jfr -kläde); äv. om kaki. KatalIndUtstSthm 1897, s. 98. Almquist VärldH 9: 117 (1934; om kaki). —
-VÄRJA. (förr) värja tillhörande uniform; jfr -sabel. DA 1793, nr 23, s. 3. Här finnas, svarade Generalen bister, ej några vapen, annat än fyra eller fem jagtgevär och mina gamla uniforms-värjor. Palmstjerna Snapph. 2: 120 (1831).
Spalt U 341 band 36, 2011