| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINDA vin3da2, v.2 -ade, förr äv. -er, vand (vundo), vunden (pr. sg. -ar PErici Musæus 1: 46 a (1582) osv. -er Linc. G 2 b (1640), Ekenmark Hb. 36 (1820). — imper. wind SkepCommSkepzb. 1689, mom. 22. — ipf. sg. wand (-dt, -t) OPetri Tb. 3 (1524), SkeppsgR (1544). — ipf. sg. o. pl. -ade SvForns. 1: 250 (1569) osv. vinde (w-) Schroderus JMCr. 76 (1620), Björner Grym 7 (1737). — ipf. pl. wunde (-nne) SkeppsgR 1544, Visb. 1: 453 (c. 1621). — sup. -at Bergv. 1: 48 (1621) osv. — p. pf. -ad Serenius 481 (1734) osv. wunden 3SthmTb. 8: 163 (1615: opwunden)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) († utom i ssgn SAMMAN-VINDA) sno l. fläta (ngt, särsk. krans); äv. med indirekt obj. Ok om en älsken hand, sig .. (rosen) at plocka hastar, / At winda sig deraf, små Krantz’ ok Kryddekwastar. Columbus (SVS) 2: 213 (c. 1680). Winda, sno, såsom streck (dvs. rep). Möller 1: 420 (1755). — jfr SAMMAN-VINDA.
2) linda (ngt omkring ngt annat) (ngn gg äv. i fråga om att linda av); ss. vbalsbst. –ning äv. mer l. mindre konkret: omlindning; äv. mer l. mindre bildl., förr särsk. med refl. obj. i uttr. vinda sig i en skalk (se SKALK, sbst.1 2 e); jfr 4. G1R 12: 117 (1538). (Vid benbrott på får) skal man wäta reen Ull uthi Wijn och Olia, och winna thet om Benet, och med thet samma spielka thet. IErici Colerus 2: 143 (c. 1645). (Man måste) afskära och sönderdela (humlerevorna), förr än man dem af Stängerne windar. Bromelius Lup. 45 (1687). De nämnda urladdningarna (i transformatorn) .. fingo uppväcka en sekundär ström af högre spänning i en annan spiral med flera hvarf vindningar. 2NF 28: 974 (1919). Jag fick loss gungan, vindade kättingen runt sittbrädan och lade den på marken. BoråsTidn. 20/10 2001, s. 15. — jfr AV-, PÅ-VINDA o. SPIRAL-VINDAD samt SILKES-, SPIRAL-VINDNING. — särsk. vävn. linda (garn l. (varp)tråd) på spole l. bobin l. garnbom o. d.; äv. utan obj. Nordencrantz Arc. 137 (1730). Den person, som vinder väftet på spolröret, bör vara ganska sorgfällig, att sådant sker väl, så att väftet lätt afvinder sig. Ekenmark Hb. 36 (1820). Under ständigt grubbel har jag vindat / Det mästa af min lefnadsväf på bommen. Wulff Petrarcab. 152 (1905). Lärokursen kom att omfatta religion, moral .. och slöjd, till vilket sistnämnda ämne hörde att karda, spinna, tvinna, haspa, vinda, spola. ÅbSvUndH 56-57: 200 (1939). (En kvinna) som passar på att vinda garn. YstadAlleh. 15/8 2015, s. 4.
3) slingra l. kröka sig; äv. i liktydig refl. anv. särsk.
a) (numera mindre br.) röra sig (framåt) i slingrande bukter l. hit o. dit l. i krökar; äv. dels: svänga (äv. tr., om person o. med avs. på det man svänger l. svingar), dels: vrida sig, dels bildl. (Offerprästen) windade sin Klubba, och Qwigan föll. Mörk Ad. 1: 433 (1743). At igenom hwarjehanda windningar förleda Drängen Rydberg at sin första angifne bekännelse förändra. DA 1793, nr 203, s. 2. (Ormarna) störtade till marken, / .. Hopslingrande och vindande tillsammans / Med hiskligt hväsande och hvisslings oljud. JGOxenstierna 4: 360 (1815). De mera småväxta kvinnornas tåg vindar sig ut och in under de högreste männens upplyfta armar (i ringdansen). NordT 1896, s. 488. Sen började han hala in (noten) .. De tjocka armarna vindade och segdrog. Rosendahl Lojäg. 152 (1956).
b) ha l. bilda slingrande l. spiralliknande form; särsk. i p. pf., om snäckskal. Sätt .. hoos honom (dvs. krassen) små Käppar, att han kan winda sigh där om. Rålamb 14: 67 (1690). Det lärer näppeligen .. mer gifvas än et högst tu Slägter af förevarande Class, hvilkas Skal .. kan sägas vara vindadt. VetAH 1793, s. 10. Backen är lång och vindar mellan granbuskarna, så att man ej kan se slutet. Hülphers Ångermanl. 186 (1900). Den vindande södra infartsleden i Lund från Malmö. SvGeogrÅb. 1931, s. 19. (De) får bocka sig en efter en för att komma in i tornet och vandra den vindande trappan upp till klockrummet. HbgD 30/12 2015, s. 28. — jfr O-, SPIRAL-VINDAD. — särsk. (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, liktydigt med: vindel (se d. o. 1 (a, b)). Volutiliter kallas petrificerade, enrummige och strutformige .. snäckor, som hafva sin öpning efter längden med en spiral vindning. Rinman 2: 1182 (1789). Vindningarne och fårorna (i schimpansens hjärna) hafva nu blifvit ordnade på ett sätt, som är utmärkande för alla de högsta däggdjuren. Sundström Huxley 58 (1874). På grund af sin känslighet bildar stammen (hos snärjor) efter någon tid ett antal intill värdplantan liggande vindningar. Lundström Warming 102 (1882). (Den sjuke) låg och tänkte sig den väg man burit honom upp .. Dess vindningar och korsgångar gjorde honom förbryllad. Benedictsson Eftersk. 18 (c. 1885). Östergren (1967). — jfr HJÄRN-VINDNING.
4) (utom i slutet o. särsk. förb. o. ssgr o. i avledn. VINDARE numera mindre br.) kringvrida l. veva (vindspel l. skruv (se SKRUV, sbst.1 d α α’) o. d.); särsk. i sådana uttr. som vinda (till) pall (se PALL, sbst.2 1 a); äv. (utan klar avgränsning från 2) med objektsväxling, med avs. på rep l. tåg (se TÅG, sbst.3) o. d. i vindspel osv.: gm vindning upprulla (på spindel (se SPINDEL, sbst.2 3)) (särsk. i uttr. vinda (rep osv.) styvt (jfr STYV, adj. 4 b)); äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på, dels utan obj. Jern stengh(er) som skruffuana windas m(edh). Skeppsinvent. 1544. At man windar på etdera eller twenne af de 4. Spel hwarmed et Dykare-Fartyg är försedt .. så kan det ock förhalas hwart man wil. Triewald Konst. 30 (1734). Då windas Tåget styft när wattnet är lågt. FSjöbohm BVägen 13 (1793). När han .. finner .. (repen) jämnstyfva, kommenderar han ”vinda öfverallt”! VFl. 1907, s. 54. Linan vindades vanligen hem med ångvinsch. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 329 (1944). SohlmanSjölex. (1955). — jfr IN-VINDA. — särsk. (numera i sht i särsk. förb.) medelst vindspel o. d. lyfta l. draga upp l. släpa (ngt, särsk. vatten l. ankare) o. d. The komo til at winda watn. 2Mos. 2: 16 (Bib. 1541). Sedermera om dagen upkom et det starkaste stormväder, at vi nödgas straxt vinda Ankar och afseglade. TörngrenMål. 170 (1801). Rätt som det var, vindade far ur djupet en (abborre) till. Wetterhoff Skog 1: 96 (1883). Medels starka tåg i vadens ändar vindas dessa sedan inåt land, så att sillen slutligen blir instängd mellan vaden och landet. Torpson Norden 61 (1887). (Handspelen) ha väl använts nere i gruvan, medan hästvandringen vindat tunnorna i dagen. Lindroth Gruvbrytn. 1: 109 (1955). — jfr HEM-, IN-, KULL-, NED-, REP-, UPP-VINDA.
VINDA IN10 4. till 4 (slutet): medelst vindspel hala in (ngt, särsk. ankare l. kätting); äv. till 2: linda in (särsk. bildl.). Man (måste) göra alt sitt bästa at gijra så uthi Lyfftningen at Skeppet faller från Anckaret, på det at det samma .. så mycket lättare kan windas in. Rosenfeldt Tourville 37 (1698). Rundt går det stora gångspelet, in vindas den grofva ankarkättingen. Wrangel SvFlBok 10 (1897). (En) prosa som skyr det övertydliga och i stället briljerar med vackra poänger vilka varsamt .. vindas in i historiernas kropp. SvD 14/12 1996, s. 36. jfr invinda. —
VINDA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. [fsv. vinda nidher] till 4 slutet: medelst vindspel hissa ner (ngt); äv. med refl. obj. En tunna öl szom Oluff Jonszon lett vinda neder i gruffuon til Rotekarlana. Holmkvist BergslGruvspr. 91 (i handl. fr. 1543). (Han) snodde .. 3 Par lakan som han sönder skar i rêpvijs. Thermedh vindadhe han sigh nidh. Bureus Suml. 535 b (c. 1600; hskr.). Denna bro eller brygga som kan vindas upp för att förhindra överfart eller vindas ned för att åstadkomma detsamma. AB 8/6 2010, s. 5. jfr nedvinda. —
VINDA OMKULL l. KULL. (†) till 4 slutet. Lind 2: 1006 (1749). (Han) berättade mig, att vårt skepp var färdigt i övermorgon vindas omkull. Tersmeden Mem. 1: 128 (c. 1790). Röding SD 102 (1798). jfr kullvinda. —
1) till 2, 4: linda upp (se linda upp 2) l. påvinda (tråd l. lina l. garn o. d.); äv. mer l. mindre bildl., dels: nysta upp (se nysta upp slutet), dels refl., i fråga om ngt hoprullat: rulla upp sig (se rulla upp 3 b slutet). Scholander 3: 125 (1866). Ett sammanrulladt nystan, hvars tråd vid minsta ryckning vindade sig upp. Hansson Kås. 54 (1897). Från .. (garnvindan) vindas det upp på en bobin. 4GbgVSH V–VI. 4: 61 (1903). Man vindar upp sammanhangets trassliga rev. Lindqvist Herr. 150 (1917).
2) till 4 slutet: medelst vindspel hissa upp (ngt, särsk. segel l. ankare l. vatten). Nær skipa(re)n .. saagh tilfælle th(e)r til want han syn seghel wp och lop til Swerig(es). OPetri Tb. 3 (1524). Den 25 December vindade vi upp våre ankaren. Landell Bligh 143 (1795). Då han vindade upp vatten ur brunnen, tänkte han (osv.). Salje Låg. 10 (1971).
(1) -MÖL. (†) silkestvinnare (se d. o. 2); jfr möl, sbst.2 1. DA 1771, nr 184, s. 3. Onsdagen den 28 Juli .. försäljes .. vind-, skär- och tvinnmölar. SvT 21/7 1852, s. 4. —
(4 slutet) -SPEL. (vind- 1688 osv. vinde- 1652) spel (se spel, sbst.3 1); jfr vinda, sbst.1 2. Wollimhaus Ind. (1652). Stora slupen utsattes med warp- och plikt ankaren .. i den afsikt at när de tagit fäste, kunna winda up Skeppet, i det man anwände alla krafter wid windspelet. Fréville Söderh. 1: 71 (1776). Vaden utlades så långt som möjligt kring stimmen och drogs .. till land förmedelst tvänne vindspel. Carlén Skuggsp. 1: 205 (1865). jfr bock-, differential-, hand-vindspel. —
(3 b) -STEN. (vind- 1538–1893. vinde- 1556–1894) [fsv. vindsten] (†)
1) vindeltrappa av sten; jfr sten 2 c o. -trappa, sbst.2, o. vindel-sten. Och ther woro twå dörar vp til windstenen .. och windstenen war fem alnar wijdh. Hes. 41: 11 (Bib. 1541). AntT XV. 2: 50 (1894).
2) vindeltrappa (se d. o. 2); anträffat bl. i ordböcker. VarRerV 24 (1538). Swedberg Ordab. (1725). —
(3 b) -TRAPPA, sbst.2 (sbst.1 se vind, sbst.2 ssgr) (vind- 1635–1834. vinde- 1687. vinds- 1543–1834) (†) vindeltrappa; jfr -sten 1. G1R 15: 251 (1543). Inuti (kolonnen) kan man på windtrappa upstiga till dhes högsta spetz. KKD 5: 81 (1710). Almqvist DrJ 124 (1834).
B (†): VINDE-SPEL, -STEN, -TRAPPA, se A.
C (†): VINDS-TRAPPA, se A.
1) till 2.
a) (†) rör l. vals som vid tillverkning av hylsa till fyrverkeripjäs omlindas med papper. Grundell AnlArtill. 2: 27 (c. 1695). Vindaren. Den göres af något fast träslag .. Dess längd och tjocklek bestämmes efter den fyrverkeripjes, man vill förfärdiga. AHB 66: 22 (1871). Serner Birck 153 (1917).
2) till 4.
a) (förr) om person med uppgift att vinda in l. av l. upp ngt, särsk. ss. senare led i ssgrna slung-, vatten-vindare. Ol(off) vi(n)nare. SthmSkotteb. 3: 202 (1522).
b) (†) vindspel. Denna flotta kan dragas öfwer til andra landet med goda kabeltog, igenom windare och dylikt. Wrangel Tact. 183 (1752). Ymer 1943, s. 277.
VINDERSKA, f. (förr) till 2 (slutet): kvinna som (yrkesmässigt) vindade tråd o. d. SthmStadsord. 2: 93 (1694). Winderskor och Träckerskor böra, så snart de til ständigt arbete (vid sidenväveri) antagas, wid Hall-Rätten upteknas. PH 5: 3518 (1753). jfr silkes-vinderska.
Spalt V 1199 band 37, 2017