| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPETT spet4, sbst.2, n. (JernkA 1910, s. 94 (1584) osv.) ((†) m. Möller (1790; om krokspett), Heinrich (1828; om krokspett)); best. -et; pl. = (JernkA 1910, s. 94 (1584) osv.) ((†) -er HovförtärSthm 1740, s. 2758).
1) (spetsig) stång l. käpp l. ten; sticka o. d.
a) spetsig stång l. käpp l. ten varpå ngt uppträdes (l. hänges) l. som trädes genom ngt o. dyl. o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
α) om en (i handen hållen l.) på stativ o. d. vilande stång osv. varpå kött stekes (l. annan fast föda värmes) över öppen eld (l. i ugn) under stångens osv. kringvridning; äv. (i utvidgad anv.) om kringvriden kon (av trä) varpå spettkaka gräddas. Reed til spetet, Gudh giffuer wäl steken. SvOrds. C 1 a (1604). Gåsen går så länge i Kiöket, hon fastnar en gång wedh Spettet. Grubb 533 (1665). Splintar som spetterne liggia på. HovförtärSthm 1740, s. 2758. Grafström Kond. 242 (1892; för tillverkning av spettkaka). Några af de största öringarna halstrades på spett — d. v. s. på tillspetsade, mot elden lutade grangrenar. TurÅ 1906, s. 309. I ”lilla Vita huset”, president Johnsons Texasranch, höll de demokratiska ledarna sitt segermöte på onsdagen — med oxar på spett och med auktion på två av värdens kor. DN(A) 1964, nr 301, s. 1. — jfr BRÅD-, FÅGEL-, ROST-, STEK-SPETT.
β) i annan anv.; särsk. dels om stång osv. varpå hålbröd l. fisk l. annan matvara trädes (l. hänges) för förvaring l. torkning l. varpå ljusvekar fästes vid stöpning, dels om smal (nålliknande) metallten o. d. varpå cocktailtillbehör o. d. uppträdes i dekorativt syfte (jfr α); äv. använt ss. måttsord. Spijsbrödh — 3 spett full. BoupptSthm 9/4 1607. (Strömmingen) spettas, thet är, sättes, snesas, på trinna tenar, Spett, kallade (för torkning); sielfwa arbetet säjes: Spetta ströming. Broman Glys. 3: 645 (c. 1740). (Sv.) Ett spett ljus. (Fr.) Une jetée de chandelles. Nordforss (1805). Mellan sparrarne hängde hålbröd på långa spett. Ahrenberg Hih. 46 (1889). Man kan träda upp olika födoämnen på längre eller kortare nålar = spett. StKokb. 374 (1940). — jfr BRÖD-, LJUS-, SILVER-SPETT.
b) (vanl. i nedre ändan grövre o. med ett skärpt fyrkantigt ax försedd tyngre) järnstång för uppbrytande l. uppbändande l. sönderdelande av hårt material o. d., järnstör, järnstång. VästmHandl. 1544, 2: Räkn. s. 132 b. (Bryta berg) med spet och knoester (dvs. ett slags tung slägga). Sunborg Dan. 10 (1716). Spett kallas de handterlige järnstänger, som brukas vid alla slags eldverk, smältningar och smiden. De äro uti en ända spetsade, breda eller uddhvassa, alt efter det behof, hvartil de nyttjas, såsom i synnerhet at därmed arbeta uti smältugnar eller härdar, m. m. Rinman 2: 780 (1789). (Sv.) Spet, .. (t.) der Haken der Hammerschmiede. Möller (1790). Så röjdes bygden, våra fäders arv, / en lång historia om tunga strider / med spett och spade och med plog och harv. Engdahl Stormsv. 27 (1935). Tvenne huvudtyper av spett är numera standardiserade, nämligen: 1. s. k. brytspett .. 2. s. k. störspett. Varulex. Byggn. 2: 211 (1955). — jfr ARBETS-, BLAD-, BRYT-, BRÄCK-, DAMM-, FORM-, GÖS-, HAND-, JÄRN-, KLAM-, KLO-, KROK-, LAKT-, MIL-, RENS-, RULL-, RYMNINGS-, RÖR-, SKROTAR-, SKROTNINGS-, SLAGG-, STOR-, STÅL-, UTSLAGS-SPETT m. fl. — särsk.
α) skogsv. om vanligt järnspett l. (i sht, i ngt oeg. l. utvidgad anv.) speciellt utformat spettliknande redskap (vanl. järnskodd träpik) varmed man tar upp hål vid trädplantering; i sht dels i ssgn PLANTERINGS-SPETT, dels ss. förled i ssgr.
β) i jämförelse. Hur styf med sin solfjäder han vandrar som ett spett! Hagberg Shaksp. 6: 209 (1849); möjl. till c l. 4 b.
c) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i annan anv. (utan tanke på funktionen l. med annan funktion än den i a, b nämnda): (smal) stång l. käpp l. (lång) ten l. stör l. spö o. d.; äv.: (spetsig) sticka l. stift l. nål o. d. av trä. (Isl.) Spita .., (sv.) Spet, tränål. Verelius 240 (1681). (Gesällen har) et långt spett (dvs. en promenadkäpp) uti handen. KlensmGesHandtwOrdn. 1771, s. 4. Den ibland garnhållningsskylldige som icke föra med sig erforderliga garn och deras tillbehör .., icke har ett Spett, Fem alnar långt, beslaget i nedra och försedd med Träpinne i öfra ändan (för jaktnätets fästande), böte Twå R:dr Banco. MeddNordM 1899—1900, s. 60 (1819). På Peloponnesus användes smala spett av järn, som enheter vid byteshandeln, vid mitten av det första årtusendet före Kristus. Rig 1918, s. 174. När man härvade upp garnet, stack man ”spettet” eller ”spelet” (dvs. rocktenen) innanför skon, och lät tråden glida genom handen. Västerb. 1936, s. 117. jfr: Var det (dvs. snöret) fastgjort vid ett spö (angelskäpp, .. huggspö, hållare, .. spett ..)? LandsmFrågel. 37: 8 (1935). — jfr RÄFSTINNE-SPETT. — särsk. (†)
β) = SOCKER-TÅNG. Men sockerstrutarne och spetten / Ha ock sin rätt i våra dar. Leopold 2: 474 (1788, 1815).
2) om spetsig stång l. om spjut (jfr 4) l. spetsig påle varpå ngn spetsas (se SPETSA, v. 2) o. d.; numera bl. ngn gg med anslutning till 1 a α; jfr 4 b. (De som förföljde de kristna) hade somlige piskat .., somlige begutit med hett Watn och trädt på Spett. Schroderus Os. 1: 446 (1635). De (dvs. martyrerna) båd’ Eld och Udd förnögde undergått, / Och uppå Spett och Spiut i döden glade wurit. Frese Pass. 55 (1728). Schulthess (1885; om påle).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (smal) spets (se SPETS, sbst.2 1 a); anträffat bl. i ssgn SYL-SPETT.
4) (†) (hugg)värja; spjut o. d.
a) [bildl. anv. av 1 (b)] ss. (skämtsam l. nedsättande) beteckning för huggvärja l. långsvärd, pamp, plit. (Eng.) Tuck .. (sv.) spett, lång-swärd, (lat.) verutum. Serenius Lll 2 b (1734). (Fr.) Il porte une brette, (sv.) Han bär ett långt spett, en stor plit. Mont-Louis FrSpr. 270 (1739). Håll stånd, herr doktor! Hurtigt mod! / Tätt vid min sida, då jag manövrerar! / Ut med ert spett! Det gäller blod. / Ni stöter ni, och jag parerar. Rydberg Faust 105 (1876). Schulthess (1885).
b) lans; spjut; äv. allmännare, om vasst föremål som liknar handvapnet spjut, spjut; jfr 1 c o. SPETS, sbst.1 (Sv.) spett, (fr.) pique. Möller (1745). Låt osz hämnas detta med wåra spett. Hagberg Shaksp. 1: 100 (1847; eng. orig.: Let us revenge this with our pikes). Isbark och snöglopp ständigt det föll. / .. Hemskt från hvart tak hängde mördande spett. Sehlstedt 2: 191 (1857, 1862). (Sv.) Spett .. (lat.) spiculum. Cavallin (1876). — jfr JAGE-, SVIN-SPETT.
(1 a β) -BRÖD. (numera bl. mera tillf.) bröd som är l. varit uppträtt på spett (för torkning); jfr hål-bröd, -kaka. 2Saml. 3: 65 (1768). —
(1 b) -DYNA. tekn. under dammlucka l. bjälksätt o. d.: dyna (se dyna, sbst.1 4) l. skyddande platta mot vilken spett ansättes för manövrering l. mindre lägesförändring. TNCPubl. 23: 23 (1954). Därs. 43: 178 (1969). —
(1 b) -GLUGG. på rostugn l. gasgenerator o. d.: glugg varigenom man kan arbeta med spett. JernkA 1858, s. 249 (i rostugn). 2UB 5: 303 (1902; på gasgenerator). —
(1 a α) -HARKA. [efter t. spiessrechen] (†) spettståndare (med hakformiga krokar i olika höjd); jfr harka, sbst.1 Lind (1749). —
(1 b) -HUGG. (mera tillf.) särsk. konkret: märke efter stöt l. hugg med spett. Rosen GrönK 170 (1940). —
(1 b, b α) -HÅL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9608)
1) hål som åstadkommes l. åstadkommits med spett, hål som spetta(t)s upp. Geete o. Grinndal 97 (1923; med planteringsspett).
2) metall. utslagshål (vars plugg spettas bort); äv.: spettglugg. Icke mindre än trenne rader spetthål .. finnas på (rost-)ugnen. JernkA 1846, s. 6. För järnets tappning finnes (i kupolugnen) ett spetthål, som före tappningen hålles tilltäppt medelst en lerplugg. 3NF 8: 710 (1928). —
(1 a α) -HÖNA. (mera tillf.) höna som stekes (l. stekts) på spett. Buergel Goodwin HHögh. 72 (1925). —
(1 a α) -KAKA. (spett- 1642 osv. spette- 1929 osv.) [jfr t. spiesskuchen] (stort) bakverk gräddat (av en smet som lager efter lager hälles) på ett (sakta) roterande spett; särsk. om sådant (ofta mycket stort) urspr. enbart skånskt, koniskt bakverk av ägg, socker o. potatismjöl. jfr -bakelse. HovförtärSthm 1642, s. 573. Egerin Kokb. 226 (1733). En kolossal s. k. spettkaka, lagad af en skånsk bondqvinna. SD 1892, nr 327, s. 4.
-rulle. (-kak- 1919) på en roterande järnstång uppträtt koniskt trästycke varpå spettkaka gräddas. Keyland Allmogekost 1: 211 (1919). —
(1 b) -KASTNING. om (förr utövad) styrkelek bestående i tävling i att kasta spett längst. SvFlH 3: 614, Pl. (i handl. fr. c. 1900). —
(1 b α) -PLANTERA. skogsv. plantera (trädplantor) med användande av planteringsspett; äv. abs. Geete o. Grinndal 97 (1923; i opers. pass.). Spettplanterad 2-årig tallplanta. Sonesson BöndB 961 (1955). —
(1 b α) -PLANTERING. skogsv. plantering med användande av planteringsspett. Haller o. Julius 207 (1908). —
(1 b) -RYMNING. skogsv. motsv. rymning, sbst.2 2; särsk. konkret: med spett upptagen rymning. Skogvakt. 1893, s. 154. —
(1 b) -SLAGG. (förr) på spett o. d. fastnande slagg (som innehöll en mängd små järnkorn för vars tillvaratagande den bokades vid särskilda stampverk). Rinman JärnH 388 (1782). —
(1 a β) -STRÖMMING. strömming som (efter saltning i saltlake) torka(t)s på träspett, strömming ss. spettfisk. SvFiskelex. (1955). —
(1 a α) -STÅNDARE. (förr använt) stativ (i form av ett med fötter försett, smalt upprättstående trästycke med hakformiga krokar) till spett; jfr -harka. (Eng.) Rack to lay the Spit on, (sv.) spettståndare. Serenius Yy 1 a (1734). —
B: SPETTE-KAKA, se A.
Spalt S 9608 band 29, 1984