| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖGLA ø3gla2 l. øg3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
om rundad l. oval sluten figur formad av ngt som förenas med l. överlappar sig självt o. inringar öppning l. tomrum; jfr SLINGA, sbst.
a) om ögla av tråd l. tågvirke o. d.; särsk. om sådan ögla dels använd ss. dekoration på klädesplagg (särsk. uniform), dels avsedd för l. använd till att fästa ngt med, särsk. om snara i ände av lasso o. d.; äv. i sådana uttr. som knyta i ögla, knyta rosettknut; jfr LYCKA, sbst.1 2, ÖGA 5 d ε, e. Så hade hon .. satt sig på samma biälka, och thär om repet knytt och lagt så ena öglo om halsen. Rääf Ydre 3: 165 (cit. fr. 1621). Den blommiga underklädningen .. garneras med större öglor af silkeskordong. Idun 1888, Modev. s. 11. Strumpeband, som buros till dräkt med knäbyxor och knötos i ögla under knät. Fatab. 1915, s. 24. Vid flottan är den öfversta galonen vriden i en rund ögla, vid kustartilleriet i en spetsig ögla. 2NF 38: 1391 (1926). Ovanlädret var uppslitsat eller skuret i ett slags öglor, i vilka de remmar stuckos, som höllo fast skon vid foten. Jäfvert Skomod 9 (1938). Den ås som bildas av stygnets ögla är jämn och tunn som en knivsegg. Fatab. 1948, s. 137. — jfr BAND-, KNÄPPNINGS-, POL-, PROLONGE-, REM-, REP-, ROSETT-, RÄNN-, SILKES-, SKID-, SLADD-, SLUT-, SNÖR-, SOLV-, SPRI-, TRÅD-ÖGLA m. fl.
b) om ögla av metall (på kant l. sida av föremål) utgörande (del av) fästanordning l. handtag o. d.; jfr HYSKA 1, LYCKA, sbst.1 1, ÖGA 5 e. En Kong: Gustavi Solfpenning medh ygla i bredden. BoupptSthm 20/1 1659. Knappar, hwaribland Öglorne på åtskillige warit afbrutna. KlädkamRSthm 1722, s. 152. Kastpannans tvärmått mellan öglorna. Grafström Kond. 63 (1892). Låsnycklar bestå af tre delar: axet, skaftet l. pipan och öglan. 2NF 17: 160 (1912). Även en del portbeslag ha anskaffats liksom också en vacker uppsättning grindhaspar och öglor. RedNordM 1927, s. 9. — jfr BRÖST-, HAK-, NYCKEL-, REM-, ROR-, RYMNÅLS-, SKRUV-, SLUT-, STÅNG-, UPPBRÖSTNINGS-ÖGLA m. fl.
c) om del av bokstav l. siffra o. d.; äv. om del av ornering. Tag en Penna och sätt en ögla på 9 til, så kan det gälla för 8. SedolärMercur. 3: nr 19, s. 2 (1731). Vi se .. (på brakteaten) ett fyrfotadjur framstäldt .. Benens fäste vid bålen äro betecknade med en ögla. AntT XIV. 2: 70 (1895). (Bokstaven) a har stapelns öfver öglan uppskjutande del i regeln kort. SkrHVSamfU IX. 3: 10 (1904). (Tecknens storleksvariation är) en kvarleva sedan ”blytiden”, då bokstävernas staplar och öglor på gemena g varierade i storlek mellan olika stilar. Hallberg DesktPubl. 118 (1989).
d) om väg l. linje l. rutt l. rörelse som bildar ögla; särsk. om figur inom konståkning (särsk. i uttr. amerikansk ögla); äv. oeg., övergående i bet.: buktning l. böjning l. båge. Från klöfverbladet .. kommer man snart till öglan. Næss Skridsk. 23 (1882). Då jag roade mig med att rida i fyrsprång genom gatorna och i vildaste karrier slå åttor och öglor omkring mötande isvostsjikar, att täfla i kapp med Pavl Andreitsj på velociped. Langlet Ryssl. 357 (1898). Efter masterns fall tog löjtnant Linton ledningen och släppte fältet efter passerandet af öglan. SDS 2/6 1899, s. 3. Linjen gjorde en ögla öfver en kulle. Berg Krig. 80 (1915). Han kunde aldrig ge treorna eller de amerikanska öglorna det susande sving, som var Gustafs säregenhet. Böök Storsk. 67 (1940).
e) i annan anv.; särsk. om del av djur l. växt. (Spermatozoerna) linda .. sig om hvarandra till dess det hela ser ut som en snodd tråd, framtill slutande i en ögla, som man tagit för hufvud. Lovén ÅrsbVetA 1843–44, s. 71. Ibland äro grenarna (på fjällbjörken) böjda nedåt och bilda stora öglor, i vilka ett barn skulle kunna sitta som i en repgunga. Sandström NatArb. 2: 81 (1910). Vi elefanter äro .. verkligen trötta .. öronen sloka ner och knorren, som gjorde öglor på svansen ännu på Akbars tid, är utslätad och vissen. Martinson Kap 117 (1933).
f) i mer l. mindre bildl. anv., om ngt som till form l. funktion liknar l. påminner om en ögla. Båd läkare och advokat / Af detta bandet äro bundna: / För penningar de klokskap sälja; / Den yglan håller alla fast. VLitt. 2: 181 (1902). Samtalet fortplantade sig uppåt i mörkret till andra mänskogrupper, mer och mer avlägsna; det fortsatte i en ögla, som steg högre och högre. Lagerkvist EvigLeend. 17 (1920). Byråkratins öglor av obegripliga ord. SvD 11/5 1987, s. 2.
-BULT, -FORM, -FORMAD, -FORMIG, -GARN, se B. —
-JÄRN. (ögel- 1693 osv. ögle- 1882) (förr) till e: stångjärn (se d. o. 2; jfr järn 4) som (av platsbesparande skäl) smiddes i ögleform; ngn gg äv. till b, om järn (se d. o. 5) med ögla. Bergv. 1: 453 (1693). Ögeljärn .. kallas af någre kort och finplatt stångjärn, som sammanvikes en eller 2 gångor, at kunna beqvämligen klöfjas öfver oländige vägar. Rinman 2: 1242 (1789). Bröstlavetten, som är förenad med skeppsidan genom öglejern och svängbult, är försedd med en klyka, som uppbär en del af kanonens tyngd. UFlott. 3: 36 (1882). —
-KNUT, -KROK, -SKRUV, se B.
B: (b) ÖGLE-BULT. (ögel- 1756 osv. ögle- 1791 osv.) bult (se bult, sbst.1 11) i ena änden försedd med ögla; jfr -krok o. ring-bult 1, ögon-bult. PH 6: 4189 (1756). Stag, vant, och barduner fästas med övre ändan till öglebultar på masten. Weinberg Sjömansk. 85 (1954). —
(e) -FLÄTA. (numera bl. ngn gg) fläta med öglor. De bredare ögleflätorna .. (i spånflätning) betalas med 10 öre per meter. Hierta-Retzius ArbStug. 81 (1897). Han kände ju igen hennes ljusröda klänning och guldgula ögleflätor. DN(A) 8/5 1927, Bil. s. 14. —
-FORM. (ögel- 1899. ögle- 1870 osv.) form (överensstämmande med l. liknande den) som ögla har, öglas form; särsk. i uttr. i ögleform. Ett nära nog nytt skäftigt sidenparaply med benställning och, i ögleform, bildadt handtag. MalmöAlleh. 16/7 1870, s. 4. —
-FORMAD, p. adj. (ögel- 1899 osv. ögle- 1887 osv.) formad till l. ss. ögla; jfr -formig. GbgP 19/7 1887, s. 2. Ett par bara 6 cm höga ljusstakar med ögleformad hänkel. DN 27/4 1984, s. 13. —
-FORMIG. (ögel- 1861 osv. ögle- 1841 osv.) (numera bl. tillf.) ögleformad. SvBiet 26/3 1841, s. 3. —
(a) -GARN. (ögel- 1924–1941. ögle- 1874 osv.) (i sht i fackspr.) om tvinnat effektgarn där en av parterna bildar öglor; jfr moss-garn, sling-garn. SDS 19/6 1874, s. 4. Den långraggiga mohairen har strukit på foten för mohair i öglegarn. SvD(A) 26/1 1960, s. 14. —
-JÄRN, se A. —
(a) -KNUT. (ögel- 1878 osv. ögle- 1846 osv.) knut (se knut, sbst.1 1) utförd på sådant sätt att del av rep o. d. bildar ögla; särsk. om rosett (se d. o. 3). Man snor dervid (den omlindade badsvampen) något litet och fäster garnet slutligen med en ögleknut. Nyblæus Pharm. 143 (1846). Kroken med vidfästad tafs påknytes långrefven med en enkel ögleknut, så att en bit af tafsen hänger nedom eller utanför refven. Schröder Fiske 49 (1900). —
(b) -KROK. (ögel- 1901 osv. ögle- 1887 osv.) ss. krok avsedd l. använd ögleskruv; äv. om krok (se d. o. 1 c) med ögleformad ände att fästa ngt (särsk. metrev) i. Pennels patenterade nedböjda öglekrokar. Balck Idr. 2: 265 (1887). Skruva i två öglekrokar i brädan för att kunna hänga upp den på väggen. Expressen 21/5 2016, Leva s. 32. —
(b) -SKRUV. (ögel- 1727 osv. ögle- 1861 osv.) skruv vars huvud bildar ögla; jfr -krok o. skruv-ögla. HusgKamRSthm 1727–29, s. 435. Upphängningsanordningen är två ögleskruvar med metalltråd emellan. ICAKurir. 1985, nr 27–28, s. 5.
Spalt Ö 93 band 39, 2023