| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
1) (†) till II 1 a, 2 a, med avs. på (helheten av) metallstycke: ytligt välla (se välla, v.2 II 1); motsatt: genomvälla (se genom-välla, v.1); i sht i (omskriven) pass. 1 Skipund öffueruellt ståål. Meyerson VapArboga 230 (i handl. fr. 1575). Ifrån förvärmningsrummet föras smältstyckena framemot och in uti sjelfva vällugnen .. hvarefter, sedan de äro öfvervällde, de uttagas till hopslagning under hammaren, hvarefter de åter inläggas till full genomvällning. Wedholm Jernbr. 505 (1869).
2) (†) till II 2 a(, 3 c slutet β’): (gm ihopväxande) täcka ((helheten av) såryta o. d.); särsk. (o. i sht) med avs. på såryta hos träd: övervalla (se -valla, v.2). På inre sidan .. fanns et med löst kött öfvervält pipsår, hvilket sammanhängde med testikeln. Acrel Chir. 197 (1759). (Trädsalvornas) bestämmelse är att utestänga luften från såret tills detta blifvit läkt genom öfvervällning af nytt ved- och barklager från sidorna. Cnattingius 178 (1879, 1894).
3) till II (2 a,) 3 d β, om vattensamling o. d.: svämma l. flöda över (jfr -svämma 1); äv. tr.; äv. (o. numera i sht, mera tillf.) bildl. (jfr -svämma 2); jfr välla över. Nådenes källa / Här öfvervälla. KyrkohÅ 1903, s. 90 (1778). Med öfvervällande vältalighet. GbgP 12/9 1873, s. 2. Faran av ett fortsatt övervällande över centrala tyska områden av de ryska pansarmassorna. DN(A) 29/1 1945, s. 30. Övervälld av skratt och rop. Sandgren Förklar. 116 (1960). —
-VÄLTA, v.1, -ning. särsk. till II 3 b: välta över (se välta över 2) (ngt) (på ngn l. ngt), övervältra. Genom detta system skulle man öfvervälta största delen af kostnaden på de fattigare klasserna. NDA 14/5 1875, s. 4. jfr skatte-övervältning. —
(II 2 a) -VÄLTA, v.2, -ning. (numera bl. tillf.) med avs. på (helheten av) (växtlighet på) åker l. fält o. d.: välta (se välta, v.2 a). Risingh LandB 39 (1671). Man har .. förordat att öfvervälta sädesbrodden, när densamma är något mer utvuxen. LB 2: 60 (1899). —
-VÄLTRA, -ing. särsk. till II 3 b, med avs. på ngt obehagligt l. betungande l. förpliktande (ss. kostnad l. skuld l. ansvar o. d.): vältra över (på ngn l. ngt); förr äv. med indirekt obj., särsk. (med viss anslutning till över II 2 b) med avs. på anfall (jfr på-vältra); jfr -stjälpa, -välta, v.1 Övervältra kostnaderna på kommunerna. Uthan fast heller, till äfwentyrs, torde där ifrå något oförmodligt anfall förre oss öfwerwältras, än man sigh föresåge. RARP 6: 23 (1656). I hyreshus öfvervältras skatten af husegarna på hyresgästerna. 2NF 35: 1143 (1923). Övervältring av försörjningsansvaret till staten. DN 5/2 1996, s. A4. jfr skatte-övervältring. —
(II 1, 2 a) -VÄLVA, -ning. [fsv. ivirhvälva]
1) med avs. på (del av) byggnadsverk: slå l. resa valv över (helheten av); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are); jfr välva 6. At sjelfwa stora Batteriet där ofwanpå, kom til sin öfwerhwälfning, som har sin fot på 22 andre undersatte hwalf. HC11H 7: 158 (1715). Gångar, som icke hafwa öfwer 9 fots bredd, kunna i alla wåningar öfwerhwälfwas med böhmiska hwalf utan att murtjockleken ökas. Stål Byggn. 2: 5 (1834). Dessa lätta, af jern och glas hopfogade banhallar, der man funnit medel att öfverhvälfva de otroligaste bredder. TT 1871, s. 27. En stor sal, övervälvd av sex stjärnvalv. Fornv. 1947, s. 32.
2) med saksubj.: breda ut sig ss. ett valv över (helheten av) (ngt l. ngn); särsk. om himmel (jfr välva 6 c slutet). Stjernklara firmamente, / Mig nu öfverhvälf. Bellman (BellmS) 263 (c. 1785, 1790). Jo, hon bör hafva svarta ögon, stora … och milda, öfverhvälfda med sina starka Ebenholts-bågar. Björn Besynn. 5 (1792). De blåa vikarna dit en hålväg ledde, övervälvd av en allé med fruktträd. Böök ResSv. 56 (1924). —
(II 8) -VÄRDE. ytterligare l. överskjutande värde (se d. o. 1; jfr mer-värde); särsk. om den del av ngts värde som överstiger beräknat l. åsatt värde, särsk. dels (i fackspr.) i fråga om aktier l. fastigheter o. d., om den positiva skillnaden mellan marknadsvärde o. bokfört l. taxerat värde, dels (om ä. förh.) i fråga om mynts värde utöver metallvärdet; förr äv. speciellare, liktydigt med: mervärde (se d. o. slutet); äv. i fråga om persons värde (se d. o. 3 b). Det öfvervärde, som lagen till förmon för coloniernas sockertillverkningar åstadkommit. Medborg. 9/7 1829, s. 2. Enligt Marx uppstår ett öfvervärde endast och allenast ur det menskliga arbetets egenskap att frambringa mera än det kostar. NDA 11/9 1874, s. 3. Ett bokföringsvärde, som endast för de börsnoterade aktierna innebär ett övervärde enligt gällande dagskurser på cirka 5 miljoner kronor. DN(A) 23/3 1922, s. 12. Det övervärde hos en människa som heter konstnärlig begåvning, det ska kosta oss som publik dyrt. Därför att det kostar konstnären mer än man kanske anar. Alving Tack 209 (1946). Förklaringen till att de dåliga mynten inte enligt Greshams lag trängde ut de bättre är .. att den romerska denaren hade ett av staten fastställt övervärde, ett värde utöver metallvärdet. HT 1969, s. 531. Vi har ett övervärde i fastigheterna på minst 100 miljoner kronor. BoråsTidn. 18/12 2016, s. 18. —
(II 8) -VÄRDERA, -ing. värdera (ngt) alltför högt; särsk. i fråga om dels ekonomiskt värde (jfr värdera 1), dels ngts nytta l. betydelse l. kvalitet o. d., ofta liktydigt med: överskatta (jfr värdera 2) (äv. med avs. på person (jfr värdera 3)); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare; jfr -taxera. Övervärderade valutor, fastigheter. Övervärdera ngns förmåga, inflytande. Serenius Pp 4 b (1734). Hvad mitt bref beträffar öfvervärderas det af Gref Adlersparre. Bremer Brev 2: 124 (1841). Grefven öfvervärderar mig; jag har endast uppfylt min plikt. GotlAlleh. 15/9 1890, s. 4. Han har aldrig fallit för frestelsen att övervärdera sitt forskningsobjekts betydelse eller storhet. HT 1952, s. 211. IT-bubblan betraktas som ett marknadspsykologiskt fenomen, en spiral av övervärderingar av företag och produkter. Land 2014, nr 3, s. 37. —
(II 8) -VÄRDIG. (utom i slutet numera bl. tillf.) som (i förhållande till det reella värdet) har l. tillmäts alltför högt värde (jfr värdig 1); äv. till II 8 d: till fullo l. mer än värdig (se d. o. 3). Det var sannerligen en tafla, öfvervärdig en målares pensel! GHT 1897, nr 159 B, s. 2. Mynt som voro övervärdiga i förhållande till den legala relationen. HT 1937, s. 295. Särskilt svårt är det om .. ersättningsfrågan på ett eller annat sätt kommit att få en övervärdig betydelse. Arbetet 9/4 1961, s. 7. särsk. psykol. i uttr. övervärdig idé, fix idé (se fix 1 d). SvD(A) 30/6 1916, s. 7. Övervärdiga idéer intar en mellanställning mellan normala föreställningar och vanföreställningar och de förfäktas onormalt och orimligt, men patienten kan tänka sig möjligheten att de är felaktiga. Lindskog (1997). —
(II 1) -VÄRJA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid överkroppen buret vapen; särsk. i pl., sammanfattande, om olika slag av sådana vapen, ofta i förb. med (o. motsatt) undervärjor; jfr värja, sbst. 5, o. -gevär. Att huar och en schall schafua sigh godhe werior, öfuer och under werior. TbLödöse 542 (1619). Till öfvervärjorna räknades alla skjutvapen .. , hillebården, lansen, piken och slagsvärdet, hvilket sistnämnde troligen bars på axeln. KrigVAT 1840, s. 61. —
(II 1) -VÄRLD. (numera bl. mera tillf.) övre värld (se d. o. 5); särsk. (i sg. best.) om himmelriket (jfr värld 5 a). De genomvandra öfververldens Riken / Af Förstar, Välden och Serafer styrde. JGOxenstierna 4: 183 (1815). Det gällde att för den lidande, den förtryckte öppna poesiens sorgfria öfvervärld. Schück o. Warburg 2LittH 3: 174 (1913). Under Fichtes tidigare period identifieras denna övervärld eller Gud med den sedliga världsordningen själv, som splittras ut i individer och gör sig gällande genom den. Ahlberg FilH 6: 83 (1928). —
(II 1 d) -VÄRLDSLIG. som ligger bortom l. är höjd över det världsliga; översinnlig; transcendent l. metafysisk (se d. o. 3); överjordisk (se d. o. 2) l. himmelsk; äv. substantiverat i n. sg. best.; jfr utom-världslig. Gud är i Christendomen den öfververldsliga och fria Skaparen, Uppehållaren och Regenten af verlden. Agardh BlSkr. 1: 289 (1843). Enligt .. (Platon) kunna vi icke bestämma det goda på annat sätt än genom att referera till en övervärldslig verklighet. Ahlberg FilosGrundprobl. 51 (1922). Den vändning åt religionen och det övervärldsliga som är den sista fasen i den antika grekiska kulturhistorien. Wifstrand GrKultHFas. 55 (1950).
Avledn.: övervärldslighet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara övervärldslig; jfr översinnlighet. Rudin BibEnh. 76 (1887). Tanken om en evig världsordning och om Guds obetingade övervärldslighet. 3NF 4: 784 (1925). —
(II 8) -VÄRMA, v., -ning. värma (ngt) för mycket; äv.: låta (ngn) utsättas för alltför hög värme; i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr -varm), dels ss. vbalsbst. -ning (särsk. (om ä. förh.) i fråga om (metalls) temperatur vid masugnsgång (jfr -värme 2)); jfr -uppvärma. Om .. den tagna värmnings delen är större än den rätta, kallas öfverskottet Öfvervärmning. VetAH 1749, s. 30. De nordiska folkens ofta öfvervärmda, omsorgsfullt tätade bostäder. Reformatorn 1889, nr 10, s. 1. Det känsliga spädbarnet hotas .. i första hand av följande faror: olämpligt sammansatt föda, övernäring, undernäring, brist på solljus, övervärmning, snuv- och halsflussmitta. Sjövall o. Höjer 42 (1929). —
-VÄRME, förr äv. -VÄRMA l. -VARME.
1) till II 1: värme som kommer ovanifrån; särsk. (o. numera i sht) i fråga om ugnsvärme. VetAH 1807, s. 274. (Vörtkakorna) få ej gräddas i för het ugn, åtminstone icke med stark öfvervärme. De Frese Hemsyssl. 57 (1869).
2) (numera bl. tillf.) till II 8: alltför hög värme; särsk. i fråga om dels kroppstemperatur, dels (om ä. förh.) (metalls) temperatur vid masugnsgång (jfr -värma, v.). Ständigt omvexlande känsla af frusenhet eller öfver-värma. LGBranting 3: 145 (1859). Att man icke för svaflets skull behöfver i masugnen hålla någon öfvervärme, utöfver hvad som för reduktionens skull och en ren gång erfordras. JernkA 1893, s. 278. —
(II 7 a, 8 c) -VÄSEN l. -VÄSENDE. högre väsen (se d. o. 3); särsk. (o. i sht) om gudomligt väsen. Orrelius Diurr. 94: 2 (1750). Lycksaligheten fordrar en Gud; d. ä. et öfverväsende, som har den magt, at kunna upfylla den dygdiges önskningar. Fremling KantGrund. Föret. 2 (1798). Det var många som såg de kungliga som ett slags överväsen. GT 23/8 2015, s. 28. —
(II 8) -VÄTSKA, v., l. -VÄTSKAS, v. dep., -ning. i sht fysiol. o. med. särsk. refl. l. ss. dep., om person l. kroppsdel: (till följd av alltför stort intag l. försämrad utsöndring av vätska) få l. bibringas alltför hög vätskenivå; i sht dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning; jfr vätska, v. 2 a, b. Man bör driva den intravenösa infusionsterapien med försiktighet på gamla och kärlsköra diabetiker och undvika övervätskning. SvLäkT 1955, s. 1107. GbgP 21/9 1986, s. 2 (refl.). Svullna ben, övervätskade. Wahlberg Cancerland 83 (2016). Man har varit restriktiv med att ge intravenös vätska med rädsla för att lungorna ska övervätskas. DN 10/7 2020, s. 6. —
(II 1 (a)) -VÄV. textil. övre väv; särsk. i fråga om dubbelväv, motsatt: underväv; jfr rät-väv. Med den delade varpen bindes polkettingen omvexlande i öfver- och underväfven. UB 6: 453 (1874). Vid framställning av s. k. dubbelvävnader använder man sig av en överväv och en underväv. Varulex. Beklädn. 77 (1945). —
(II 2 a) -VÄVA, -ning. (numera bl. tillf.) gm vävning täcka ((helheten av) ngt) (med ngt); äv. (o. i sht) oeg. l. bildl. (jfr väva 1 d, e); i sht i p. pf.; jfr -spinna (slutet). Cellarius 203 (1729). När man talar om att öfverväfva landet med ett jernvägsnät. DA 17/10 1848, s. 3. Med garn prydligt öfverväfda trasmattor. AB 30/1 1882, s. 2. Rutan var övervävd med damm. Lo-Johansson Stockh. 162 (1954). —
-VÄXA, -ning. [fsv. ivirvaxa] särsk.
1) till II 2 a, om vegetation (ss. (o)gräs l. mossa l. skog o. d.): växande utbreda sig över (o. täcka) ((helheten av) ngt), växa över (se växa över 2); i sht i pass., äv. närmande sig l. övergående i dep.; äv. intr., med subjektsväxling, särsk. (med viss anslutning till II 3 c slutet β’) om såryta hos träd: övervallas (se -valla, v.2); äv. bildl. (se slutet); jfr -gro, -valla, v.1 Wåre vndersåter .. sich mere winleggie skole, att .. icke eller leggiendis åkermarcken till Tiurebete eller ängierne med Skog offuerwexe lathe. G1R 18: 42 (1546). Fruchtbährande Träs åthfall .. (är bl. a.) Att Mossan them öffwerwäxer och qwäfwer theras Fruchtbarheet. Risingh LandB 43 (1671). Förr brukade man lemna stammen qvar till påföljande vår (efter okuleringen); men deraf hindrades okulagen i växten, och såret hade svårare att öfverväxa och helna. Lundström Trädg. 140 (1852). (Halmtak) öfverväxas snart med mossa, hvarigenom deras eldfarlighet minskas. Juhlin-Dannfelt 136 (1886). En del småhusruiner håller på att överväxas av gräs och annan växtlighet. SvD 5/5 1996, s. 6. särsk. mer l. mindre bildl. Hafwe wi icke et wakande öga uppå osz sielfwa och styrke osz med bönen; så utbrista telningar, som i en hast öfwerwäxa wår siäl. Bælter JesuH 6: 339 (1760). Har blott så mycket blifwit bergadt att hennes hjerta icke blifwit alldeles öfwerwuxet af fåfänglighet och werldskärlek, så (osv.). Thomander Pred. 1: 220 (1849). Den oröjda marken (har) övervuxits av en rikhaltig vegetation av hypoteser, förmodanden och gissningar. KyrkohÅ 1929, s. 199.
2) (numera bl. mera tillf.) till II 8, om träd l. utväxt o. d.: växa sig högre l. större än (ngt); äv. intr.: växa sig alltför stor, växa till övermått, förväxa; äv. bildl. (se slutet); jfr växa över 1. De (humle)refwor som intet wilja grena, utan öfwerwäxa sina stänger, må man afnäpsa toppen på, at de må slå sig i grenar. Serenius EngÅkerm. 242 (1727). Så småningom borttogos dessa andra trädslag då de .. kanske hotade att överväxa och förkväva ekarna. SvSkog. 540 (1928). (Potatissorten) Provita .. Kan stå länge i landet utan att överväxa. Land 2020, nr 37, s. 17. särsk. bildl. Det idealiskt höga af den nordiska naturen, som sluteligen öfverväxer sig sjelf, och som ej kan bära sin egen storhet, af brist på jämnvigt. Stiernstolpe Arndt 4: 65 (1808). Det finnes intet i verlden, som ej kan, ifrån att vara nyttigt, öfverväxa till förderf. Järta 2: 321 (1824). (Förenta staternas folkmängd) står .. allena tillbaka för Rysslands, och skall förvisso inom en ej aflägsen framtid öfverväxa äfven denna siste medtäflares. Kjellén Storm. 2: 68 (1905). —
(II 8) -VÄXEL. om extra hög växel l. utväxling i motorfordon som sänker varvtalet o. bränsleförbrukningen; äv. dels konkret, om särskild anordning för att åstadkomma sådan utväxling, dels bildl., särsk. i sådana uttr. som lägga in l. i en överväxel, lägga in en högre växel l. högsta växeln (se växel, sbst.2 7 a slutet). DN(A) 16/3 1928, s. 22. Bland övrigt nytt förtjänar framhållas .. att automatisk överväxel .. levereras till alla modeller. IdrBl. 1935, nr 15, s. 6. En överväxel är en tillsatsväxel som placeras bakom växellådan för att ge högre varvtal på kardanaxeln än på växellådans utgående axel. AlltBil. 87 (1976). Karlskrona kunde lägga in en överväxel igen och gick lätt ifrån i slutskedet (av handbollsmatchen). DN 5/4 1981, s. 34. —
-VÄXLA, -ing.
1) (numera bl. tillf.) till II 3 b: lämna l. flytta över (ngt) (i utbyte mot l. ss. ersättning för ngt annat (av samma slag)); jfr växla 7. Den saaköre som Eders Kongl. Maij:tt .. tillfallett hafwer är .. till SveaRijkes Hoffrättz aflöningh öfwerwäxllatt. HSH 31: 105 (1662). Til dhes Leydebrefwen kunde öfwerwäxlas. Widekindi KrijgH 659 (1671). I samband med överväxlingen till den ”nya” sjuksköterskeutbildningen har examinationsvolymen minskat drastiskt. GbgP 11/7 1984, s. 2.
2) till II 8. särsk.
a) sport. i fråga om idrott, dels vid stafettävling: överskrida gränslinjen för överlämning av stafettpinnen, dels vid lagkappsimning: lämna startpallen innan föregående simmare nuddat väggen; i sht ss. vbalsbst. -ing, särsk. konkretare; jfr växla 8. (Stafettlaget) diskvalificerades för överväxlingar vid 2:a och 3:e växlarna. DN(A) 2/8 1926, s. 11. Men tyvärr blev de diskade för att de överväxlade med två hundradelar. Barometern 1/7 2016, s. 38.
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om dels motorfordon: försedd med överväxel, dels växel: som har överväxel; äv. bildl., i fråga om att agera alltför fort l. intensivt o. d.; jfr växla 6 slutet. 4 dörr. Sedan, 4 växl., 2 tystgående växlar, överväxlad på 4:an, körd 1,500 mil, i hyperflott skick, säljes av en händelse synnerligen billigt. DN(A) 24/1 1931, s. 19. 4-växlad synkroniserad växellåda med 4:an överväxlad. Expressen 10/4 1950, s. 21. Dagens överväxlade turbokapitalism. DN 2/9 1996, s. B2. —
(II 8) -VÄXT, r. l. m. om onormalt l. alltför stor l. kraftig (till)växt (förr särsk. liktydigt med: hypertrofi (jfr -näring)); äv. (o. numera i sht) konkret, med viss anslutning till II 2, om täckande växtlighet; äv. bildl. Bondepract. C 5 a (1662). Försummelse at ej spara och uplägga de ömniga årens öfwerwäxt til den hårda tidens behof. SvMerc. IV. 1: 227 (1758). Om ett werktyg tilltager i masza .. , utan att någon förändring i desz wäfnader för öfrigt inträffat, säges det vexa, och tillståndet kallas öfwerwäxt, öfwernäring (hypertrofi). Lundberg HusdjSj. 49 (1868). Mytologiska överväxter. SvD(A) 10/9 1933, s. 12. En otrevlig miljö för eventuella överväxter av svamp, bakterier eller andra parasiterande organismer. Expressen 28/11 2002, s. 76. —
-YMPA, -ning. särsk. (numera bl. tillf.) till II 3 b, med avs. på sjukdom l. smittoämne: (i vaccinerande l. immuniserande l. experimentellt syfte) överföra gm ympning (se ympa 2); äv. i fråga om att (i förädlande l. förbättrande syfte) tillsätta organisk substans l. organiskt ämne (jfr ympa 3); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Fädernesl. 1/6 1852, s. 4. Malarian .. kan experimentellt öfverympas med blod från sjuka till friska. Sundberg Mikroorg. 146 (1895). När mjölken koagulerat, öfverympades en platinaögla i rör med steril skummjölk. LAHT 1905, s. 415. Om smittkoppor överympas från människa på kalv, bliva de efter 4–5 överympningar från kalv till kalv så försvagade, att de kunna användas som vaccinkoppor. Pettersson Bakt. 42 (1926). —
(II 2 a) -YRA. om snö l. sand o. d.: gm yrande (se yra, v.1) täcka ((helheten av) ngt l. ngn); i sht i p. pf. Så blefuo dee Boijort wraket warsse .. neder vthj jsen och sniön öfueryrt. ÅngermDomb. 1648, s. 120. Några fiskare (fann) honom ligga öfwer-yrad af en liten snödrifwa. MalmöAlleh. 1845, nr 21, s. 1. Å en del sandfält är sanden .. så rörlig att den måste skyddas från vindarnes inverkan genom betäckning, på det ej skogsplantorna måtte öfveryras eller deras rötter blottas. Björkman Skogssk. 267 (1868). —
-YTA.
1) till II 1 (a): övre l. översta ytskikt; äv.: yta upptill, översida; särsk. i förb. med (o. motsatt) underyta. Ofwanpå formen blef en egal och gerad öfweryta. Täubel Boktr. 1: 170 (1823). Öfverytan bör tjäras och underytan smörjas med fett. Bergman Hofbesl. 115 (1905). Frekvensen av stenar och block på den baltiska moränens överyta är relativt hög. SvGeogrÅb. 1961, s. 116.
2) till II 8: alltför stor yta (se d. o. 3); särsk. om omotiverat l. obehövligt stor golvyta (i bostad l. annan lokal). Arbetet 3/3 1964, s. 11. Om man överdimensionerar nettogolvytan eller överdriver bedömningen av hur stora biytor som erfordras .. uppstår överytor som resulterar i dålig planekonomi och ekonomiska förluster för samhället. TT 1971, s. 34. Varje dag hörs tongångar om skatt på överytor och småhusavgifter. SvD 31/5 1983, s. 8. —
(II 7 a) -ÅKLAGARE. (ss. titel för) åklagare i överordnad ställning. Hon blef frikänd, sedan öfveråklagaren sjelf med vältaliga ord talat till hennes förmån. SD 26/10 1878, s. 5. I varje län skall finnas en landsfogde, vilken har att i egenskap av överåklagare och länspolischef taga .. befattning med åklagar- och polisväsendet. SFS 1936, s. 249. —
(II 8 b) -ÅLDRIG. (numera bl. tillf.) överårig. De gamle öfveråldrige Hörare togo afsked. Schotte NyköpElLärovH 2: 34 (i handl. fr. 1776). Förra vinterns juniorvärldsmästare är nu överåldriga så det gäller att bygga upp ett helt nytt lag. GbgP 24/12 1968, s. 19. —
(II 8 b) -ÅRIG.
1) [jfr t. überjährig] (†) som är äldre än ett år, som är över året; anträffat bl. i ordböcker; jfr årig 1. (T.) überjährig .. (sv.) gamlare, än et åhr, öfweråhrig. Lind 1: 1575 (1749). ÖoL (1852).
2) som överskridit viss fastställd l. föreskriven l. i sitt sammanhang normal åldersgräns; alltför gammal; äv.: som har hög ålder, ålderstigen; om ngt sakligt abstrakt äv. ungefär liktydigt med: föråldrad l. förlegad (förr äv. (om insikt l. förmåga o. d.): som överstiger vad som normalt kännetecknar l. förväntas vid viss ålder); äv. substantiverat; jfr årig 2 o. -åldrig. Mit beröm öfwer min 13åriga Flicka, Clara Aurora, .. är öfwerflödigt, då wår Hederliga Examinator .. igenkänt hos Henne den öfweråriga insigt, det dygdiga hierta, den lefwande kärlek för Fäderneslandet och medborgare, som hedra en WitterhetsÄlskarinna. VDAkt. 1785, nr 424. Befriade från afgift äro: Studerande vid Akademierne .. öfverårige, fattighjon, vanföre och svagsinte. PT 7/1 1837, s. 1. Efter den 6 Juni 1866 är vårt gamla skolsystem i många delar öfverårigt och föråldrat. ÅbSvUndH 25: 98 (1867). (Operasångerskan) övertygade .. publiken om, att hon varken var överårig eller på nedgående. Nordensvan SvTeat. 1: 297 (1917). Av de existerande slagskeppen äro tre brittiska .. och tre tyska över åldersgränsen (20 år). Att även i övrigt en hel del överåriga fartyg medräknats är tydligt. VFl. 1936, s. 15. Landslagen får använda spelare som är max 24 år samt tre överåriga. JönkP 22/7 2021, s. 8. särsk.
a) om skolbarn o. d.; särsk. (om ä. förh.) om dels barnhusbarn, dels elev vid läroanstalt för döva. At intet öfwer- eller under-årigt Barn samt obehörigt hjon i Barnhusen och Hospitalerne .. til underhålls åtniutande blifwa intagne. PH 8: 517 (1766). Vid läroanstalterna för öfveråriga döfstumma voro under sistlidna hösttermin intagna tillsammans 138 elever. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 44. Nu kan reglerna för skollunch för överåriga elever komma att ses över. BoråsTidn. 30/11 2013, s. 1.
b) i sht skogsv. om träd l. skog(sbestånd) o. d. Rothstein Byggn. 16 (1856). En rationell beståndsvård med borttagandet av de överåriga träd, som enligt erfarenhet bli yngelträd för barkbocken, är en viktig förebyggande åtgärd. Trägårdh Skogsins. 45 (1939). —
-ÅRIGHET~102. [till -årig] om förhållandet l. egenskapen att vara överårig. Om han kommer at anteknas i första Classen, så fordras ei mera afgift (till änke- o. pupillkassan) än .. för 6 års öfwerårighet 48 d(aler). VDAkt. 1758, nr 550. Justitierådmännen ega att sitta kvar i ämbetet – liksom biskopar och kyrkoherdar – till hvilken öfverårighet som hälst. GHT 1896, nr 253, s. 2. En med hänsyn till skogens öfverårighet berättigad öfverafverkning. Skogvakt. 1906, s. 144.
Ssg: överårighets-avgift. särsk. (förr) om avgift till änke- o. pupillkassa l. pensionskassa. SynodA 421 (1755). Frågan om de extra tjänstemännens eventuella överårighetsavgifter i familjepensionskassan. DN(A) 1/3 1935, s. 3. —
(II 8 b) -ÅRING. särsk. (numera bl. mera tillf.) om överårig l. ålderstigen person. Fallén Biogr. 8 (c. 1820). Folkräkningarne lära oss, att .. en ålder af 100 år och därutöfver kan förekomma. Så sällsynta äro likväl dessa vördnadsvärda öfveråringar, att (osv.). Fahlbeck Ad. 2: 113 (1902). —
(II 8) -ÅTA. [fsv. ivirata; jfr mlt. överāt] (†) omåttligt ätande l. frosseri; jfr åt, sbst. 1. Om tu haffuer ondt aff öffueråto, så statt vp, gack bort och kasta vp, så warder thet bättre med tigh. LPetri Sir. 31: 25 (1561). —
(II 7 b) -ÄGANDERÄTT. äganderätt överordnad annan(s) äganderätt. Allt detta synes antyda, att en art överäganderätt till slägtjorden ansågs tillhöra ätten. Nordström Samh. 2: 137 (1840). Statens överäganderätt till alla produktionsmedel. Koch EmigrLand 224 (1910). —
(II 1) -ÄNDA l. -ÄNDE, r. övre ända (av ngt). PT 26/11 1838, s. 3. Det (gällde) att träffa en levande duva som dinglade i ett snöre, fästat i överändan på en lång stång. Kulturen 1968, s. 119. —
(II 11) -ÄNDA, v. (†) med avs. på förrättning l. ceremoni l. gästabud o. d.: föra till sitt slut, avsluta l. fullborda; särsk. i p. pf. Om the för:de Syner .. ähre ransakade och öfuerändade, och finnes thär om beskeedh vthi Häredz Dombooken. BjörkekDomb. 1603. När nu detta gästabud öfverändadt var. Lundin o. Strindberg GSthm 147 (1880).
Spalt Ö 796 band 39, 2023