| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVIST kvis4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Mat. 21: 8 (NT 1526), Hiärne 2Anl. 1 (1702); -or Skogekär Bärgbo Wen. 26 (c. 1635), Mollet Lustg. C 1 b (1651)).
1) liten smal gren på l. av träd l. buske (jfr GREN, sbst.1 2); äv. om örtstjälk med vidsittande blad, blommor o. småstjälkar. It sinaps korn, som .. bliffuer it trää, så ath foghlana vnder himmelen kunna göra theres näste på thess quista. Mat. 13: 32 (NT 1526). The andre skåro quister aff trään, och strödde på weghen. Därs. 21: 8. När späde qwistar skiuta fram (på träden om våren). Frese VerldslD 56 (1717, 1726). Några qvistar dill. Warg 303 (1755). När Paulus .. tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom .. en huggorm fram därur. Apg. 28: 3 (Bib. 1917). — jfr AFTON-, AL-, ALM-, BJÖRK-, BLAD-, BLOMSTER-, DILL-, DRIV-, EKLÖVS-, GRAN-, HASSEL-, HORN-, KVÄLLS-, LAGER-, MALÖRTS-, MAR-, NATT-, OKULER-, OLIV-, OLJE-, PALM-, PIL-, SÄTT-, TALL-, TORR-, VISP-, YMP-, ÅRS-, ÖRT-KVIST m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man skiuter them (dvs. smickrarna) inthet på then qwisten the sittia, the äre inthz alle ther the synas. Balck Es. 81 (1603). jfr: Han tags intet igen på dhen qwisten han sattes. .. (dvs.) Han är listigh och förslagen. Grubb 312 (1665). Dhen intet haar sporar, han rijde medh qwist. Grubb 137 (1665). Lijten qwist blijr högt trää. Dens. 461. Bättre en fogel i handen än två på kvisten. Landsm. 1: 270 (1879). Kvistana falla int långt från trä. Hembygden(Hfors) 1912, s. 123.
b) i uttr. på bar, äv. naken kvist (jfr d), på kvist som ännu icke fått blad; före lövsprickningen, innan bladen utvecklat sig; jfr BAR, adj. 1 b β slutet. Blomma på bar kvist. Fogel som sjunger på bar quist. Weste (1807). Göken kom tidigt och gol på naken kvist. Moberg Rask. 212 (1927).
c) (†) bildl. i uttr. icke växa på kvist(ar), ”icke växa på träd”, vara sällsynt(a). Sådana gubbar (som Lillieroot) växa intet på quistar. Bark Bref 2: 46 (1705). ALewenhaupt (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 302.
d) bildl. i uttr. vara l. komma (äv. sitta) på grön (förr äv. på en l. någon grön) kvist, vara l. komma i goda ekonomiska omständigheter, ha l. få det bra; jfr GRÖN, adj. 2 c; förr äv. på bar kvist (jfr b), ”på bar backe”. (De) komma aldrigh på noghon grönan qwist, vthan moste förgås och warda til skam. PErici Musæus 1: 127 a (1582). Så länge Gälden wahrar, kan en aldrigh komma på en grönan qwist. Schroderus Hoflefw. 167 (1629). Skulle .. nu wår gamble .. präste änkia, genom en fåfeng försäkring, wara stält på en bar qwist, och intet weta sig nogon boolek i tijdh hafwa förtingat (så osv.). VDAkt. 1665, nr 423. Lundin NSthm 575 (1889). jfr: En ung engelsman, som startar i livets strid med avsikt att skaffa sig en grön kvist att sitta på. Hellström RedKav. 83 (1933).
e) (i sht i vissa trakter samt i fackspr.) koll.: (samling av) kvistar (särsk. ss. bränsle). RARP 3: 172 (1641). Stickor, små qvist, och hvarjehanda rusk. Ullenius Ro § 293 (1730). Kvist av barr- och lövträd håller mer fosfor än stamveden. Bergström Kol. 14 (1922).
f) [jfr motsv. anv. i d.] (†) ris (ss. straffredskap för barn). Först barka vi med honom (dvs. Napoleon) ihop vid Dennevitz / Fransosen der vi klådde, han skrek som barn för qvist. Blanche Våln. 292 (1847).
h) (i vissa trakter) på lieorv: grepp bildat av en kvist som utgår från orvets stam. Arenander ÅngermEkonByggn. 26 (1906).
i) (†) bildl. om avkomma. Herren (skall) affhugga aff Jsrael bådhe hoffuudh och stiert, bådhe quist och stubba på en dagh. Jes. 9: 14 (Bib. 1541). O Jesse Root och Davidz Quist, / O Jacobs liuse Stierna, / Thet ästu Herre Jesu wist. Arvidi 197 (1651). Den qvist, som löser sig från näringssafven / I moderstammen, skall nödvändigt vissna. Hagberg Shaksp. 11: 107 (1851).
j) [jfr motsv. anv. i d.] (†) bildl. om mindre förgrening av blodkärl, hårkärl, kapillarkärl. Triewald Förel. 2: 41 (1736).
2) knast i trä, där en kvist blivit avskuren l. på annat sätt avlägsnad; äv.: kvisthål. Lind 1: 179 (1738). Logen var röjd och sopad och de värsta qvistarne voro kittade med beck. Strindberg Hems. 78 (1887). Godt furuvirke skall vara kärnfriskt .. Å detsamma få icke finnas stora kvistar eller blåytor. 2UB 1: 411 (1898). Denna maskin användes .. till att utborra kvistar i arbetsstyckets yta. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 71.
4) språkv. bistav i runa. 2VittAH 26: 358 (1869). Staplarna .. (i hälsingerunorna) äro, om möjligt, avlägsnade, så att i regel kvistarna (bistavarna) äro det enda, som återstår. SvUppslB 23: 421 (1935).
-BRO. bädd av kvistar, ris l. mindre buskar mellan vägunderlag o. fyllning å mossar med mindre djup. Möller 2: 103 (1785). PBellander (c. 1800) hos Hagström Herdam. 4: 636. —
(2) -BROTT. (i fackspr.) brott i kanten av bräder o. d., förorsakat av bortfall av kvistar vid försågningen. ReglVirkeslefv. 1825, § 81. SFS 1907, Bih. nr 73, s. 24. —
-BÄLTE. (kvist- 1625. kvista- 1602. kviste- 1584) (†) bälte av (ädel) metall med länkar fyllda med ”kvistvärk” (se d. o. 2). SthmTb. 1584, s. 48 b. Ett lithett halfförgylt quistabelte. ArvskifteSthm 13/7 1602. Därs. 6/12 1625. —
-DROPP. (kviste-) (i vissa trakter) dropp av rägn o. d. från trädens grenar o. kvistar. October. Hugges Åhrs-weden i Ny och för än Trädh blifwa Frost-bijtne eller Skogen warder oreen aff Snö och Qwiste-dråp. Brahe Oec. 98 (1581; uppl. 1920). Salander Gårdzf. 128 (1727). —
-FATTIG.
1) till 1. Tessin Skr. 89 (1763). Alltmera kvistfattig, laväten och arm syntes den klabbsnötyngda granen. Högberg Utböl. 1: 85 (1912).
2) till 2. Furugolven äro mera kvistfattiga och varaktigare (än golv av gran). HbSkogstekn. 853 (1922). —
2) (i sht i fackspr.) till 2. IT 1791, nr 37, s. 3. Helrena bräder skola vara qvistfria å den ena flatsidan och å begge kanterna. TLev. 1899, nr 36, s. 1.
Avledn.: kvistfrihet, r. l. f. särsk. (i sht i fackspr.) till -fri 2. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 139 (1857). SkogsvT 1911, s. 374. —
(2) -FÅNGARE, r. l. m. tekn. lutande roterande cylinder med mantel av glest anbragta trälister för att ur kokmassan från sulfit- o. sulfatkokare avlägsna kvarsittande hårdare delar. 2NF 30: 170 (1919). —
-HARV. landt. harv tillvärkad av (kluvna) trädstammar med kvarsittande grenar o. kvistar. NJournHush. 1792, s. 38. Lundequist Landtbr. 134 (1840). —
-HUGGA, -ning. (i fackspr.) avhugga kvistarna av (träd), kvista. ÖoL (1852). Sedan trädet fällts och kvisthuggits, uppmätes stocken i längd och tjocklek. TurÅ 1931, s. 124. —
-HUS. (i fackspr.) med gärdsel avstängd fyrkant som användes vid uppskattning av kvistved. Ekman SkogstHb. 216 (1908). HbSkogstekn. 795 (1922). —
(2) -HÅL. hål efter kvist i trävirke. Schultze Ordb. 1758 (c. 1755). Dörren mellan båda skolrummen .. hade .. ett qvisthål, hvarigenom man .. bespejade hvarandra. Scholander 2: 299 (1880). Lindberg BarndM 112 (1915). —
-LED, r. l. m. ställe på stam varifrån en l. flera kvistar utgå. VarRerV 56 a (1579). En ”kvistled” med fem kvistar. SvKulturb. 7—8: 178 (1931). —
(2) -MASSA. tekn. grövre cellulosaprodukt av trämassas hårdare delar som erhållas från kvistfångare o. silar. HbSkogstekn. 581 (1922). —
(1 h) -ORV. (i vissa trakter) orv med ett utskott för vänstra handen uppe mot orvets övre ända. Arenander ÅngermEkonByggn. 26 (1906). —
-REN, adj. (i fackspr.)
Avledn.: kvistrenhet, r. l. f. (i fackspr.) —
-RENSNING. skogsv. jfr GREN-RENSNING. Haller o. Julius 122 (1908). Ljuset utestänges alltmera (då skogsbeståndet sluter sig), så att de nedre grenarna bortdö. Detta benämnes kvistrensning. Geete o. Grinndal 102 (1923). —
-RIK.
(4) -RUNA. språkv. Liljegren Runl. 53 (1832). Kvistrunor .. bildades på det sättet, att å ömse sidor af ett lodrätt streck sattes från detta utgående sidostreck. Ålund Run. 30 (1904). —
-SLAGA. (i vissa trakter) slaga gjord av ett enda stycke med tjock bred skiva o. ett kort, rundt skaft. Grotenfelt JordbrMet. 405 (1899). Norlind AllmogL 112 (1912). —
-SÅG. skogsv. Skogvakt. 1890, s. 26. En s. k. kvistsåg, som kan fastskrufvas å en stång för att nå högre uppsittande grenar. SkogsvT 1903, s. 178. —
-SÅR. skogsv. sår som uppkommit på trädstam vid kvistning. Cnattingius 125 (1877, 1894). Ekman SkogstHb. 25 (1908). —
-VÄRK, n.
1) jfr GREN-VÄRK. Rosenius Naturst. 87 (1897). Hon såg nakna träd, .. som aftecknade sitt svarta kvistverk i den melankoliska dagern. Alving Brita 33 (1904).
-YXA, r. l. f. (i sht i Finl.) för avkapande av kvistar o. d. VetAH 1774, s. 244. Grotenfelt JordbrMet. 39 (1899).
B (†): KVISTA-BÄLTE, se A.
C (†): KVISTE-BÄLTE, -DROPP, se A.
KVISTAD, p. adj. [fsv. qvistadher] försedd med kvistar; numera bl. ss. senare led i ssgr; jfr GROV-, TJOCK-KVISTAD. Teitt Klag. 36 (1556). Schenberg (1739). —
KVISTIG, adj.1, se d. o. —
KVISTLAS, v. (qvistl- 1716. qvistzl- 1561—1568. quitzl- 1563) [jfr isl. kvísla, förgrena sig] (†) till 1: utveckla grenar, grönska; anträffat bl. bildl., om person: frodas. LPetri SalWijsh. 4: 4 (1561). Iacob skal rota sigh, och Jsrael skal qwistzlas och blomstras, så at the skola vpfylla iordena medh frucht. Dens. Jes. 27: 6 (1568). Swedberg Schibb. 371 (1716).
Spalt K 3438 band 15, 1938