| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TUNG tuŋ4, adj.; tyngre tyŋ4re (LPetri Sir. 22: 14 (1561) osv.) l. (numera bl. tillf.) tungare (OxBr. 5: 154 (1621) osv.) ((†) tyngare Bennet Lin. F 4 b (1738)), tyngst tyŋ4st (Brenner Dikt. 1: 23 (1697, 1713) osv.) l. (numera bl. tillf.) tungast (Annerstedt UUH II. 2: 197 (i handl. fr. 1688) osv.) ((†) tungest Gustaf II Adolf 300 (1627); tyngest Gustaf II Adolf 547 (1630)); adv. -T.
1) som har (förhållandevis) stor tyngd, som väger (förhållandevis) mycket, som tynger l. belastar l. verkar tryckande, ej lätt; äv.: som har tyngd (se c); äv. dels i neutral anv. (se särsk. e), dels i absolut komp. (i attributiv anv.): relativt l. tämligen l. ganska tung; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (se särsk. f, g). En tung järnklump, brevpress, koloss. En tung motvikt. SalOrdspr. 27: 3 (öv. 1536). Tung sten ond longt bort kasta. SvOrds. C 6 a (1604). Om något är .. Tungt eller Lät (förnimmer man) med lyftande. Schroderus Comenius 321 (1639). Historiens genius har tillskapat Dalin för att .. försona oss med alla de mörka och svårlästa verk, som .. lågo på vårt stackars minne såsom tunga qvarnstenar. 2SAH 59: 361 (1797). Det lider emot qvällen, sad’ Bele kung, / ej mjödet vill mig smaka och hjelm käns tung. Tegnér (TegnS) 4: 15 (1825). På däcket hördes hvisselpipan, släp af tunga jernkettingar, tramp och spring. Lundgren MålAnt. 2: 2 (1872). Även om de två transportjättarna dominerar marknaden för tyngre gods, har de inte lyckats kapa åt sig marknadsandelar för det lättare godset. DN 30 ⁄ 10 1992, s. C6. Djupriggen kan .. beskrivas som en liten kran med vilket ett tungt lod sänks ned till önskat djup i vattnet. SvD 14 ⁄ 6 1997, Mag. s. 12. — jfr BAK-, DÖDS-, FRAM-, KOPPAR-, SILVER-TUNG m. fl. — särsk.
a) om vikt: stor; äv. ss. adv.: mycket, betydligt, särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. i uttr. väga tungt (i vågskålen), vara av stor vikt, ha stor betydelse. För 1 Skeppunds tyngd, ifrån Bron til Wågen, 6 öre Silf:mt, samt proportionaliter för det, som är af tyngre wigt, hwilka Dragare-Penningar af Säljaren allenast betalas. PH 8: 7608 (1766; läst i orig.). För den egentliga yrkesmässiga produktionen .. väger den omständigheten tungt, huruvida (osv.). EkonS 1: 203 (1891). (Frankrikes) förre president Auriols bestämda ställningstagande mot dödsstraff och giljotin kommer sannolikt att väga tungt i vågskålen. DN(B) 1958, nr 30, s. 5. Portföljen hade vägt tungt i hans hand av handlingar att gå igenom. Flygt Verkan 45 (2004).
b) (†) om myntfot; motsatt: lätt (se LÄTT, adj.2 1 a α). (Han) anställer .. undersökning om den frågan, huruvida en stat bör hafva en tung eller lätt myntfot. JournSvL 1801, s. 476. Under tidernas lopp har myntfoten i de flesta länder .. ändrats, vanligen från ”tyngre” till ”lättare”, d. v. s. man har af samma viktsenhet fin myntmetall .. präglat ett ökadt antal myntstycken af samma nominella valör. 2NF 19: 60 (1913).
c) fys. som har tyngd, som på grund av gravitationen dras mot jorden (l. mot annan himlakropp); särsk. i uttr. den tunga massan, om den egenskap hos materien som påverkas av gravitationskraften. (Alla kroppar) äro tunge til hvarandra eller draga hvarannan, i proportion af deras storlek och distancer. VetAH 1754, s. 88. Då man säger att alle kroppar äro tunge, måste det så förstås, att alle kroppar .. skulle i ett lufttomt rum falla nedåt. Jag kunde även tillägga, att de falla med lika stor hastighet. De Rogier Euler 1: 180 (1786). Einstein insåg att den newtonska mekaniken .. innehåller två helt olika massbegrepp, nämligen den tröga massan .. och den tunga massan, som definieras i Newtons allmänna gravitationslag. Gerholm NatFilFys. 108 (1971).
d) kem. om grundämne l. kemisk förening: som innehåller en atomkärna med fler nukleoner än i normaltillståndet, särsk. [jfr eng. heavy water] i uttr. tungt vatten, vatten som innehåller tungt väte (deuterium). KemT 1934, s. 40. (Forskarna) odlade .. bakterien Escherichia coli i en miljö som innehöll tungt kväve (N15) i stället för vanligt kväve (N14). HurLivStyrs 88 (1978). Tungt vatten, tungvatten deuteriumoxid .. dvs. vatten i vilket väte utgörs av isotopen deuterium med masstalet 2. TNCPubl. 81: 69 (1984).
e) i neutral anv.: som har sådan l. sådan vikt, som väger så l. så mycket, särsk. dels i jämförelser, dels i förb. med måttsangivelse. Hälften, dubbelt, tre gånger så tung som ngt. De nyfödda tvillingpojkarna var på grammet lika tunga. Bekende at g(er)dt rytt(er) hade førdt ena wesko m(edh) si[l]ff aff landet såå tu(n)ga at han jcke wel ku(n)de løffta he(n)ne m(edh) ene hand. OPetri Tb. 161 (1527). Silfverkannan, sex mark tung, gick flitigt kring bordet. Tegnér (TegnS) 7: 220 (1841). (Boxaren) är 19 år gammal, 77 kg tung, 173 cm lång och har svällande armmuskler. DN 8 ⁄ 2 1995, s. C10. — jfr CENTNER-, JÄRN-, MALM-, SKEPPUNDS-, STEN-TUNG m. fl.
f) om börda l. last o. d.: som (på grund av sin (faktiska l. upplevda) tyngd) kräver (stor) ansträngning l. innebär påfrestning o. d. att bära l. frakta l. dra o. d.; äv. dels i adverbiell anv. (särsk. i förb. med lastad, om vagn l. fordon o. d.), dels i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Mat. 23: 4 (NT 1526). Såsom thett icke hafwer behaget then Aldra högste .. att beskära thesse Rijker .. roligheet och stillheet, så ware dock han låfwat i ewigheet, som tungeste Krigzens börda hafwer låtet falla på wår förstockade fiende (dvs. Polen). RARP 1: 34 (1627). Lefwa medh egen pung, / Then vndertijden är ey tung. Chronander Surge E 4 a (1647). Lärdom är icke tunger att bära, men hård uppå gå. Celsius Ordspr. 11: 486 (c. 1710). Man plär ofta lägga tyngsta lasset på villigaste hästen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ett ofantligt långt godståg med tungt lastade plankvagnar pustade i väg med oss från Dufed. Ödman VårD 2: 137 (1888). (Munkarna) försvarade sig .. med att tala om för varandra, att de gjorde så gott de förmådde och inte borde lastas för detta, lika litet som åsnan skall lastas för att hon inte kan bära lika tunga bördor som kamelen. Gyllensten Grott. 37 (1973).
g) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr särsk. f): som med sin tyngd vilar på ngn l. ngt, nedtyngande, tryckande, pressande; särsk. i förb. med hand i uttr. som betecknar utövande l. användande av tvång l. tryck l. förtryck, särsk. i fråga om straff o. d. som ngn låter drabba ngn (jfr HAND 6 g). Columbus (SVS) 1: 117 (1676). Lagens tunga hand kan ej gripa dessa skuggor som altid undanvika. LBÄ 18: 23 (1798). Den tunga nödvändigheten trycker sitt oföränderliga insegel på det som varit. Wallin 1Pred. 2: 135 (c. 1830). Herrans tunga hand hvilar öfver de hedna landen; men Hans nådiga vilja är, att denna förbannelse varder förvandlad till välsignelse. Rundgren Minn. 2: 211 (1870, 1883). Militären och ordningsmakten lade på fredagen sin tunga hand över Peshawar (i Pakistan). DN 13 ⁄ 10 2001, s. A10.
2) som består l. förfärdigats av l. är utrustad med material resp. materiel l. delar l. tillbehör o. d. av jämförelsevis stor vikt (o. stora dimensioner); motsatt: äv.: som är avsedd för l. som handhar material osv.; lätt (se LÄTT, adj.2 2); äv. dels i överförd anv., om handling l. åtbörd o. d. som utförs med tungt (i ovan angiven bet.) föremål l. redskap, dels bildl. Jag ärnade först låta de Nervanderska papperen åtfölja detta bref innelyckta, men afsänder dem nu med tunga posten jemte två Ex. af min Fänrik. Runeberg (SVS) 9: 148 (1849). Min far .. (lät) stänga dörrarna med tunga lås och bastanta reglar. Cederschiöld Riehl 2: 85 (1878). Vid dagens tävlingar .. i tunga kast .. nådde Sköld 50.06 (meter) i slägga och 10.61 i vikt. IdrBl. 1924, nr 136, s. 4. Ett tankens redskap bör icke vara tyngre och svårhanterligare än nödvändigt är. 3SAH LXIII. 1: 22 (1952). Tungt spinn. Sportfiskeb. 100 (1984). — jfr MEDEL-TUNG. — särsk.
a) i fråga om beväpning; särsk. om artilleri (se d. o. 1) l. batteri o. d.: som består av pjäser med stor vikt o. grov kaliber; äv. dels om artilleripjäs: varur tung projektil avskjuts, grovkalibrig, dels om militär enhet (förr äv. om krigsmanskap): försedd med tung beväpning; äv. bildl., särsk. i sådana uttr. som det tunga artilleriet, om ngt (i sht i fråga om argument o. d.) som har l. tros ha kraftig verkan. Tungt beväpnade trupper. Tungt förband. Schönberg Bref 1: 126 (1777). En stor mängd tungt artilleri har blifwit fördt söder ifrån genom Flensburg. Snällp. 1848, nr 4, s. 2. Fotfolket var sedan äldsta tider antingen tungt eller lätt. Det förra bar vapen, afsedda hufvudsakligen för handgemäng, såsom svärd och spjut, hade skyddsvapen, såsom hjelm, harnesk och sköld, samt uppställdes i djupa slaghopar. NF 5: 112 (1881). Artilleripjeser sägas vara tunga (grofva) eller lätta, allt efter som de hafva större eller mindre kaliber. LbArtill. 3 (1883). Tungt kompani .. består av chef (beriden), stab, kulsprutepluton, granatkastarpluton .. samt kompanitross. InfRegl. 1945, 1: 197. Filmen har .. karakteriserats som det tunga artilleriet bland reklammedlen. Den är liksom den tunga kanonen .. dyr att framställa, den tar tid att bringa i ställning, men verkan blir så enorm, när man siktat och träffat rätt. Förberg SäljFilm 5 (1946).
b) om fordon l. flygplan o. d.; särsk. i uttr. tung lastbil, om lastbil med totalvikt över 3500 kg, tung motorcykel, om motorcykel vars motor har en slagvolym överstigande 125 cm3 l. en nettoeffekt överstigande 11 kilowatt; äv. i överförd anv., om trafik med tunga fordon. TT 1899, M. s. 3. Ett spaningskompani har 6 ”medeltunga” eller ”tunga” eller ock 5 ”lätta” spaningsplan. Jungstedt Flygv. 211 (1925). Tung trafik förbjuds under vissa tider vid midsommar och vid industrisemesterns början och slut. DN 19 ⁄ 5 1972, s. 10. Diabetessjukdom som inte kan balanseras utan behandling med insulin, utgör hinder för innehav av körkort för buss, tung lastbil och tung lastbil med släp. GbgP 21 ⁄ 5 1995, s. 44. Vespa .. klassas som tung motorcykel och en åktur kräver A-körkort. SvD 17 ⁄ 3 1996, s. 26.
c) om fartyg: som är av grövre konstruktion (o. därför tungt); äv. om krigsfartyg: som för tungt artilleri. Skulle någre af Wåre Örlogz Skepp wara så tunge seglare, at the uti jagande (efter fienden) icke kunde följa Flåttan åt, the blifwa ock (osv.). Schmedeman Just. 931 (1685; läst i orig.). Tunga kryssare med kanoner över 15,5 men högst 20,3 cm kaliber. UFlottMansk. 1945, s. 176.
d) i uttr. tung industri, om industri som utvinner l. bearbetar råvaror (ss. järn l. kol o. d.) l. tillverkar halvfabrikat l. (större) maskiner o. d. TT 1927, Allm. s. 7. Vissa gamla ”tunga” industrier, vilka fordra stor kraft, såsom järn- och stålindustrien. SvGeogrÅb. 1929, s. 164. Det finns i det ockuperade Europa icke längre någon tung eller kemisk industri, som icke står under tysk ledning. UNT 1943, nr 116, s. 5. Man skulle (i Sovjetunionen 1928) satsa på tung industri, på vägar och elektrifiering av landet. DN 27 ⁄ 8 1987, s. 71.
e) som har grova l. otympliga l. överlastade o. d. former l. som ger intryck av att vara l. är gediget l. solitt gjord l. byggd, i sht i fråga om möbel l. (del av) byggnad o. d.; särsk. (o. i sht) i överförd anv., om stil l. arkitektur o. d. Hülphers Mus. 208 (1773). Den romanska konsten .. egde en allvarlig, gedigen, en något tung karaktär. Hildebrand Medelt. 1: 545 (1884). Invändigt var kyrkan tung. Klumpiga läktare öfver båda sidoskeppen tryckte ned det hela och stängde ut ljuset från fönstren. Öman Ungd. 241 (1889). Ett i tämligen tung stil utfördt långhus. Hahr ArkitH 275 (1902). I rumsinredningen härskar den stela, allvarsamma ”empiren”, som .. rör sig med tunga möbelformer i mahogny med guldbronsbeslag. Hahr ArkitH 459 (1902). Terrakottafärgade tapeter, mörka gardiner och tung möblering gjorde rummet mörkt och tråkigt. Expressen 20 ⁄ 8 2005, Leva s. 18. — särsk. om skrivstil l. typografi o. d.: som har grova former l. är utan förfining, klumpig. Hans handstil är alltid läslig, men ser något tung ut. 3SAH 1: 153 (1886). Hembygdskalendern för Växjö stift är, den tunga och omoderna typografien till trots, både lättläst och läsvärd. LD 1957, nr 248, s. 8.
3) som består av sammanpackad l. komprimerad materia l. massa l. som innehåller många små partiklar l. (likartade) delar, som har tät konsistens l. stor fasthet, kompakt, massiv; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (se särsk. f, g, h).
a) i sht kem. o. miner. som har (förhållandevis) hög densitet; särsk. dels om metall: som har högt atomnummer, dels om (vätska bestående av) kolväte: som innehåller relativt många kolatomer. Scheffer ChemFörel. 65 (c. 1750). Tunga metaller, hvilkas egentliga vigt är hög (öfver 5,0) och högre än deras oxiders. Keyser Kemien 2: 5 (1871). En alltför tung bensin d.v.s. på 0.72 spec. vikt och mer ger ett mycket klent resultat vid en förgasare, som är inställd för lätt bensin. Nerén HbAut. 2: 158 (1912). Tunga kolväten (kondenserades), därvid bildande tjocka tjärlager, som på ytan voro flytande men mot väggarne stelnade till ett segt beck. JernkA 1914, Bih. s. 648. Det finns på solen samma ämnen som på vår jord .. i medeltal finna vi de tyngsta ämnena – tunga metaller – nederst och de lättaste .. i de högsta lagren. Strömgren AstrMin. 1: 41 (1921).
b) om trä l. träslag o. d.: som har hög densitet. Med tungt trä förstås bok, ek och rödbok äfvensom andra träslag af minst lika specifik medelvigt med rödbok. SFS 1889, nr 26, s. 11. Bokträ lämnar ett tungt, lättklufvet, fast virke, som dock lätt kastar sig och spricker. Jönsson Gagnv. 465 (1910). Ett tyngre träslag .. har i regel en högre glans än ett lätt. HantvB I. 2: 7 (1934). (Stolarna är) konstruerade i nya material och med nya konstruktionsmetoder. I stället för stål och tungt trä används gas och träfaner. DN 9 ⁄ 6 2000, s. B3.
c) om jord(art): som innehåller stor andel lera (o. därför är svår att bearbeta (jfr 7)), styv; motsatt: lätt (se LÄTT, adj.2 3 b). Wåhlin LbLandth. 1 (1804). Lerjorden (betecknas) som tung, seg, motspänstig, sträng, bindande, bunden. LAHT 1907, s. 389. En del växter vill ha tyngre jord, under det att andra trivs bäst med en lättare jordblandning. Ekbrant VVRumsväxt. 19 (1955). Jag hade tur, inte så tung jord och inga jättestenar under, så det tog cirka två dagar för en stark man (att gräva en damm). Expressen 11 ⁄ 9 2003, Trädg. s. 24.
d) om tyg: förfärdigad med tätare vävnad l. av grövre tråd (o. som därför väger förhållandevis mycket); äv. i överförd anv., om fall (se d. o. I 2). Klädning af tungt hwitt taft med högt lif. Iduna 1865, s. 2. Till mer gediget och tungt siden tar man .. till själva fodret halvsidentyget gloria. Sömnadsb. 393 (1915). Ett aftonfordral från början av 1930-talet i matt konstsiden med tungt fall har typiska franska influenser. SvD 9 ⁄ 3 1997, s. 21. — jfr SIDEN-, SILKES-TUNG.
e) om mat l. maträtt: som beretts av l. innehåller kaloririka ingredienser, kraftig, mättande, bastant, äv.: (som känns l. kan kännas) svårsmält; äv. om öl l. vin: kraftig, fyllig, mustig. På somliga orter tycker man mera om ett lätt och vinliknande öl, på andra åter måste det vara tungt och fullmoget. AHB 1: 64 (1859). Det är hufvudsakligen äggmängden, som anger biscuitmassans egenskap af att vara tung, medeltung eller lätt. Grafström Kond. 186 (1892). En tillsats av smör .. gör kakan saftigare och tyngre. StKokb. 35 (1940). Sitta om kvällen i matsalen med ett tungt vin och vänta på varmrätten. Nesser BarinTri. 309 (1996). De åt en omelett var. Det var alldeles för kvavt för något tyngre. Anderson Brev. 87 (2004). — jfr MJÖL-TUNG.
f) om flytande ämne: trögflytande, tjock, särsk. om (eldnings)olja; förr äv. dels om mjölk: som har liten l. långsam gräddavsättning, dels om blod (särsk. i bildl. anv., betecknande att ngn är melankolisk l. tungsint till sin natur). Alla de fasliga distraktioner .. öfver hvilka de .. mjältsjuka personerna göra sig bara själfva så ängsliga samt skapa sig allenast en tung och ond blod. MoB 2: 173 (1798). Tung mjölk kallas sådan mjölk, som utmärkes af .. egenskapen, att grädden ej afsätter sig under en låg värmegrad och vid högre mjölklager. Grotenfelt Mejerih. 33 (1886). EU:s transportministrar enades i går om att förbjuda fartyg med enkla skrov att gå in i EU-hamnar om de är lastade med tung olja eller tjära. GbgP 7 ⁄ 12 2002, s. 30. — jfr KALL-TUNG.
g) om luft l. moln l. dimma o. d.: som innehåller l. förefaller innehålla relativt stor mängd mycket små vattendroppar l. (damm)partiklar (o. som förmedlar ett intryck av tyngd l. ogenomtränglighet l. mörker), tät, tjock, (fukt)mättad; om luft äv. övergående i bildl. anv.: tryckande, kvalmig, instängd; äv. dels om mörker l. skugga o. d.: tät, djup (äv. i överförd anv., om natt), dels i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. LBÄ 42–43: 137 (1800). Öfver denna gränstrakt af Hades hvilar en tung skymning. Rydberg KultFörel. 1: 310 (1880). Så snart man lämnat grändernas luft, den tunga, / Man känt en ljuflig lisa i själ och lunga, / Och sommarvind man andats med djupa tag. Bååth GrStig. 13 (1889). Gula höstfält och en svart skogsrand. Däröfver tung himmel med fläckar af halft ljus. Hallström Sagodr. 87 (1910). Några av de livets hemligheter, som ibland gjorde luften så underligt .. tung omkring honom. Siwertz JoDr. 23 (1928). Under den tunga tropiknattens stora, glesa stjärnor. Siwertz Jord. 282 (1936). Han kom fram till staden en eftermiddag när tunga regnmoln tornade upp sig vid horisonten. Mankell Villospår 14 (1995). — jfr DIM-, MOLN-, OVÄDERS-, REGN-, RÖKELSE-, SKY-, SKYMNINGS-, SNÖ-TUNG m. fl. — särsk. om väder l. väderlek: som kännetecknas av lågt lufttryck (l. hög luftfuktighet). Polhem ESkr. 3: 228 (c. 1715). Wäderleken har nu en tid warit tung och kall. Mennander Brev 289 (1776). Det var en dag, då det var disigt och tungt väder. Lagerlöf Holg. 2: 474 (1907).
h) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt: som är mättad med innehåll l. bemängd l. fylld med l. rik på l. full av ngt (o. därför mörk l. i sin rörelse trög l. långsam). Bistert, tungt och svart, der reser hafvet sig! Lidner (SVS) 3: 102 (1788). En mild, men tung höstvind drog fram genom luften. Hwasser VSkr. 1: 10 (1852). En intensiv mörk färg kallas djup; genom blandning med svart blir den tung, allvarsam. NF 5: 591 (1882). Solhettan var stilla och tung. Hedberg Räkn. 55 (1932). Nu är de snart ute ur Norrbotten. Landet höjer sig mot södra gränsen, de har sett ut över tunga skogar .. och så .. har du sitt på fan, nu tog Norrbotten slut. Johnson Se 103 (1936). Finsk tango är tung av längtan. DN 22 ⁄ 11 1987, TVBil. s. 7. — jfr FÄRG-, INNEHÅLLS-, SAKNADS-, SAMVETS-, SKICKELSE-TUNG m. fl. — särsk.
α) om doft l. parfym: stark, kraftig, intensiv. Jag kände den tunga doften .. från mörka ligusterhäckar. Hallström Than. 23 (1900). Nyss gick en kvinna förbi. Hennes lukt ligger kvar som om den hade frusit i kylan: en tung parfym, något kväljande, säkert dyr. GbgP 23 ⁄ 1 1998, s. 23.
β) om tystnad l. stillhet: djup, kompakt. En allvarlig, tung och trög stillhet, tysta sysslor, som domnade af i söndagens halfslumrande ro. Hallström Brilj. 144 (1896). Tystnaden efteråt dem emellan blev så tung. Moberg Sedebetyg 438 (1935).
4) i fråga om kroppsbyggnad l. kroppsdel hos person l. djur: som är stor l. grov l. bastant l. grovhuggen o. dyl. l. förefaller tung (i bet. 1) l. ser tung ut; äv. i överförd anv., särsk. om djurras; stundom närmande sig l. övergående i bet.: klumpig (jfr 5). Her Steen Bielke är altt för tung ock obekvemb att föllja armeen. RP 6: 45 (1636). J medler tijdh præsenterades Monteringen, på en annan stoor bruun tungh Häst. GenMRulla 1687, s. 83. Tunga äro ganascherna (på hästar), då de genom starkare utbildning förläna hufvudet mycken bredd från främre till bakre kanten. Sjöstedt Husdj. 1: 27 (1859). Stämman var läspande, hans kropp var sjukligt tung. FinBiogrHb. 1294 (1899). Tyngre (höns)raser, såsom ljus Sussex, Rhode Island m. fl. kräva mindre utrymme än de lätta raserna, t. ex Leghorn. Träskman Fjäd. 14 (1948). En ung man, flodhästliknande med sitt tunga ansikte och de små öronen. Lindberg Gordimer Hed. 175 (1977). Kommissarien hade beskrivit Hart som en slö padda .. och när Münster betraktade hans tunga gestalt .. anade han att det nog var en rätt så träffande karaktäristik. Nesser FallG 213 (2003). — särsk. (†) om kvinna: havande, särsk. i uttr. tung på foten (jfr 5 a); äv. om djur: dräktig. Chesnecopherus Skäl Zzz 1 b (i handl. fr. 1596). Får .. böra icke hållas wid högt hull medan de äro tunga, ty det är efwentyrligit för dem at wara feta wid lambandet. Serenius EngÅkerm. 274 (1727). Lind (1749: på foten). Har du sett någon af pigorna gå tung från gården för min skull? Westermarck Ulr. 76 (1900). Hallström El. 115 (1906). — jfr NÄR-TUNG.
5) med anslutning till 6, 7, i fråga om att fysisk l. psykisk aktivitet l. förmåga hos person (l. djur) bestäms l. bär prägel av tyngd l. omfång hos kropp l. kroppsdel l. är begränsad l. försvagad; jfr 4. Iagh haffuer itt tungt måål, och ena swåra tungo. 2Mos. 4: 10 (Bib. 1541). Hwad giör? at Ugglan flyger tungt. Frese VerldsD 165 (1726). Tungt i det gröna han sig sträcker, / Sig sjelf ej nog beklaga kan. Bellman (BellmS) 19: 187 (1793). Hvaldjurens tunga plaskande bland isbergen. Svensén Jord. 15 (1884). Äldsta prestinnan, den nittiåriga Bent-Amenemma, / reste sig tungt. Heidenstam Vallf. 40 (1888). Han fick Georg att sätta sig tungt på stolen igen. Ekman Dödsklock. 164 (1963). — särsk.
a) om person: som lider brist på spänst l. energi l. kraft, trött, orkeslös; äv. dels: som rör sig l. förflyttar sig långsamt l. trögt l. ovigt, dels: dåsig l. sömnig; i sht förr särsk. i sådana uttr. som dels tung på foten (jfr 4 slutet), dels gammal l. åldrig och tung. 1Sam. 4: 18 (Bib. 1541). Jag är en gam(m)al och tung man, och litet waner at gå til fots. Peringskiöld Hkr. 1: 692 (1697). Han blef af arbet trött, af wako wart Han tunger. Kolmodin QvSp. 2: 429 (1750). Sent på natten tumlade männen, upprymde af skämt, men tunge af mjöd .. till sina sängar. Lönnberg Ragnf. 60 (1873). Ålderdomen .. gör mig tung på foten, och hälst vill jag sitta hemma. Bååth Grette 12 (1901). Den gamla .. var en smula tung efter en måltid av färsk fil och brödbryta. Aronson FjärdeVäg. 23 (1950). — jfr MORGON-, SLUMMER-, SÖMN-TUNG.
b) om rörelse hos person l. djur (i sht gång l. steg l. löpning o. d.); äv. närmande sig l. övergående i 6, med särskild tanke på att persons gång osv. påverkas av bekymmer l. sorg l. bedrövelse o. d. Iach wil föra tich på then retta banen, så at när tu gåår skal tin gong icke warda tich tung, och när tu löper skalt tu icke stöta tich. SalOrdspr. 4: 12 (öv. 1536). Det tunga fotskiftet (hos hästar) utmärker sig dermed, att fötterna dröja länge på marken, och det lätta dermed, att de icke falla hårdt. Billing Hipp. 165 (1836). Tung är vandringen genom öknens sand, men tyngre är vandringen på syndens vägar. Melin Pred. 1: 31 (1844). Han var reslig och grovt byggd och gick tungt och en smula ovigt. Lo-Johansson Förf. 32 (1957).
c) (†) om hörsel: dålig l. svag; äv. ss. adv.; anträffat bl. i ordböcker. Weste (1807; ss. adv.). Björkman (1889).
d) i fråga om tankeverksamhet som går långsamt l. med svårighet, särsk. i uttr. vara tung i huvudet (jfr HUVUD 1 h); förr äv. om minne: svag l. dålig. (Hon) kunde inthet lära sigh, effter hon hafver ett mycket tungt minne. VDAkt. 1696, nr 476. Öl gör blodet tjockt och tankarne tunga. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det gick nu trögt och tungt för Ingmar att tänka. Lagerlöf Jerus. 2: 252 (1902). Skulle vi ta in en flaska champagne för att önska herr Kerrman lycka? Det tycker jag visst inte, sa fru Cecilia. Man blir så tung i huvudet. Bergman JoH 302 (1926).
e) i fråga om andning, särsk. dels om andhämtning l. andetag: långsam l. trög (o. ljudlig), dels om enstaka andetag l. suck: långdragen, djup; äv. i uttr. tungt bröst, se BRÖST 3 a slutet. Fiolen stäms, Magisterns röst / Mot Basfiolen dundrar; / Bäst han sjunger, / Hes och tunger, / Slår han sitt bröst. Bellman (BellmS) 1: 128 (c. 1771, 1790). Från en stor sparlakanssäng hördes de tunga andedragen af den sjukes oroliga slummer. Carlén Klein 44 (1838). ”Och därpå”, fortfor förtäljaren med en tung suck, ”kommo svåra veckor för mig.” Lönnberg Franzos HalfAs. 55 (1881). Paolo andades tungt bredvid henne. Hon var säker på att han hade somnat. Ingemarsson SmåCitr. 60 (2004).
f) om öga l. ögonlock: som kan l. förefaller kunna hållas öppen l. uppe endast med svårighet. Thå han kom igen, fan han them åther soffwandes, förty theres öghon wåro tung. Mark. 14: 40 (NT 1526). Qvällen skrider. Tunga, tunga / Ögonlocken blifva då. Wirsén NDikt. 56 (1880). En lätt rodnad under de tunga ögonen berätta om en störd middagslur. Strindberg TrOtr. 2: 157 (1885, 1890). Tunga ögonlock, liten ganska bred uppnäsa, höga kindknotor och ganska fylliga kinder. Beckman DamRödHatt 14 (1966).
g) om röst l. stämma: som saknar livlighet; allvarlig, dyster, glädjelös. Hennes stämma var tung och, liksom ögonen, något beslöjad. Roos Verle 7 (1889). Tung är din röst, och eländig ser du ut. Hallström LegDr. 114 (1908).
6) som innebär l. medför l. bereder l. vållar sorg l. bedrövelse l. bekymmer; som är svår att uthärda l. bära; sorglig, trist, bekymmersam; särsk. om tid(speriod): som kännetecknas av besvärliga förhållanden; äv. om person (se a); stundom svårt att skilja från 7. Lät tigh icke tyckia tungt wara, at tu giffuer .. (din träl) frij löös. 5Mos. 15: 18 (Bib. 1541). Mor var dödh, och therföre at far inte heler hade lägenhet til at se efter oss för sin svåra tiänst skul, så gik thet oss så tungt och äländigt, som thet gik. Horn Beskr. 11 (c. 1657). Hwad jag tyngst i werlden finner, / Är et afsked från en Wän. Dalin Vitt. 6: 287 (1761). Upsala begynner wäl att bli mig tungt derföre, att jag altid här varit dömd att sakna min flicka. Geijer Brev 132 (1812). För ingen .. kändes slaget (av G. III:s död) så tungt, som för Armfelt, Gustaf III:s närmaste vän och förtrogne. Tegnér Armfelt 2: 2 (1884). Sjukdomen var ingalunda öfvervunnen. Denna augusti månad var en tung tid. Svedelius Lif 613 (1887). Med några få, stapplande och tunga ord .. nämnde han att en anförvant, helt ung, hade dött. Sandgren SkamsG 124 (1981). — jfr MOLL-TUNG. — särsk.
a) om person (l. ngt ss. person uppfattat): dyster, svårmodig, tungsint, nedstämd. Om Mielten är siuk .. the thenne siukdom hafwe, the äre myckit bedröfwade och tunge. Månsson Åderlåt. 34 (1642). Fransosen är en glad Nation full af hetsigheter, Norden är en tung Nation full av hetsigheter. CAEhrensvärd (SVS) 1: 138 (1782). Jag är tung och tråkig i dag och kan ej skrifva drägligt. Bremer Brev 1: 101 (1830). Jag är så tung och allvarlig till humöret. Delblanc Gunn. 46 (1978). — jfr ANINGS-, SVÅRMODS-TUNG.
b) om sinne l. lynne l. hjärta: full av sorg l. smärta l. bekymmer o. d.; särsk. i sådana uttr. som tung till sinnet l. sinnes l. mods; särsk. i adverbiell anv., dels i uttr. ngt ligger (ngn) tungt på sinnet, se SINNE, sbst.2 13 f α, dels i uttr. lägga ngt tungt på sinnet, låta ngt tynga ens sinne (jfr SINNE, sbst.2 13 f β). At wij see hwadh Gud haffuer för itt hierta emoot syndare, när .. theras hierta är tungt aff sorg. LPetri 2Post. 240 a (1555). Det är en filosof, med skuggor öfverdragen, / En dyster, torr figur, till sinnet ängslig, tung. Remmer Theat. 2: 86 (1815). Så får jag litet handpengar. Det var jag alldeles utan, och då blir jag så rasande tung till sinnes. Benedictsson Dagb. 2: 46 (1886). Hans benägenhet att lägga saker tungt på sinnet. Wirsén Krit. 42 (1898, 1901). Du är det käraste jag har, och mitt hjärta blir så tungt, när jag tänker på riddar Kato. Lindgren Mio 56 (1954).
c) om känsla l. sinnestillstånd l. upplevelse o. d.: som är nedtyngande l. pressande l. svår att bära. Kärt Barn giör sorgen tung .. (dvs.) När ett Barn som är kiärt, råkar i någon Olycka, så fördubblar dhet Föräldrarnas sorgh. Grubb 441 (1665). Patienten känner (vid sår på lungorna) en djup och tung wärk under andedräkten i den lidande loben. Acrel Sår 127 (1745). Ett tungt ansvar hvilar nu på folkets ledare. De skola krossas, om de icke bära denna börda med stark själ. Cederschiöld Riehl 1: 30 (1876). De flesta syndiga människor orka icke med att ständigt bära på det tunga allvar, som den puritanska sociala rättfärdighetskänslan kräver. Nilsson FestdVard. 103 (1925). — jfr ALLVARS-, SORG-TUNG m. fl.
7) som vållar l. bereder l. medför l. innebär möda l. ansträngning l. besvär l. olägenhet l. svårighet o. d. (att utföra l. klara av); besvärlig l. mödosam l. krävande l. ansträngande; äv. dels om person (se a), dels ss. adv., särsk.: med möda l. svårighet; stundom med kvardröjande bet. av 6. (Lärarens) arbete j Scholan är .. ganska tungt. LPetri KO 84 a (1571). Then tungt arbete icke göra orkar .. må the lättare sysslor göra, spinna, häkla, nysta .. twätta och annat sådant. KOF II. 2: 369 (c. 1655). Ehuru tungt det har gått, at få rätt på Herrar Kyrkioherdar, som ifrån begynnelsen warit i Forssa och Hög intil denna tiden, så går ändå tungare, at (osv.). Wettersten Forssa 109 (c. 1750). Åkren är mycket stenbunden, men i goda år tämmeligen bördig .. är dock tung at upplöja. Hülphers Norrl. 2: 24 (1775). Grefve Steinhells frånvaro är mig oändel(igen) tung. De göromål som han med ett in[k]omet Cancellie öfverhopar med är jag nu med en enda skrifvare ensam om. UrFinlH 205 (1812). Så visst är, att sägnen om Grottekvarnen är sann, att hon ännu går, att hon varder med hvart år tyngre, kräfver större arbetskrafter. Rydberg Dikt. 2: 59 (1891). Det är tungt att arbeta i hettan. Ruin VälMött 20 (1938). — särsk.
a) (†) om person l. myndighet o. d.: som avkräver hårt arbete, fordrande, krävande. Syr. 7: 27 (öv. 1536). När nu öffuerheten är vndersåterne alt för tung och mödesam, så skola the betänckia, att thet är Gudz rÿsz. LPetri Spörszm. 13 (1602; avskrift av ä. övers.). Osander blef .. biskop och lemnade genast bevis derpå, at då han tilförene ogerna hörsamat andra, blef han sjelf en obillig och tung förman. Wallquist Själfbiogr. 26 (1789). Hildebrand Isl. 165 (1883).
b) (†) i vissa uttr.
α) falla l. vara ngn tungt, att, betecknande att ngn endast med möda l. svårighet kan göra l. utföra ngt. Vil vara oss ganska twnkth ath löna folkit. G1R 1: 190 (1524). Låten det icke falla eder tungt att öfva Gudaktighet i edra glada år. Lehnberg Pred. 1: 199 (c. 1800).
β) hålla i l. stå vid tyngsta ändan, utföra det tyngsta arbetet. Brenner Dikt. 1: 23 (1697, 1713: stå). Jag har härtils intet sparat mina krafter, utan dels af ämbets nit, och at icke .. lägga min börda på någon annan, hållit uti tyngsta ändan. VDAkt. 1784, nr 271. Schulthess (1885).
c) om väg l. väglag l. före o. d.: besvärlig, svårframkomlig; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Schück VittA 4: 426 (i handl. fr. 1748). Med dessa åsigter blifver det mindre nedslående att följa Magnus Stenbock och hans män på den tunga väg .. som för de flesta ibland dem ledde till fångenskap och död. Oscar II V. 3: 4 (1863, 1892). Denna väg torde .. vara att föredraga framför den från Gällivare till Porjus, som är särdeles tung, i det den går öfver ej mindre än 7–8 berg och kullar. TurÅ 1909, s. 308. Föret var på grund av nysnö och jämförelsevis stark kyla tungt och kärft. IdrBl. 1925, nr 23, s. 4.
d) om organisation l. verksamhet l. metod o. d.: som (på grund av sin omfattning l. komplexitet) är svår l. omständlig att arbeta i l. ha att göra med, ofta liktydigt med: byråkratisk, tungrodd; äv. i fråga om att ngt (l. ngn) kräver god tillgång på material l. personal l. stora insatser (för att skötas l. förverkligas l. behandlas o. d.), resurskrävande. Den tunga, stora styrelse- och förvaltningsapparaten. EkonS 1: 238 (1891). Man rekommenderar .. en hård granskning av de s k tunga utgiftsområdena, d v s utgifter för socialvård, åldringsvård, utbildning och försvar. GHT 16 ⁄ 8 1969, s. 3. Genom införande av begreppet medicinskt färdigbehandlade patienter kommer .. allt för tunga patienter hem från sjukvården. GbgP 10 ⁄ 1 1995, s. 8. Som Nato såg ut 1989, med en tung organisation helt inriktad på att försvara Västeuropa mot Röda arméns pansarmassor, skulle Ifor-insatsen i Bosnien inte ha kunnat genomföras. DN 2 ⁄ 6 1996, s. A2.
e) om litterär stil l. framställning l. uttryckssätt o. d.: komplicerad, ej ledig l. graciös; om språk äv.: med komplicerad meningsbyggnad, svårläst. SvMerc. 6: 625 (1761). (Mht. bibelövers. fr. 1400-talet) anses .. wanligen för tungare, för mera slafwiskt följande sitt original. Reuterdahl InlTheol. 235 (1837). Jag älskar visserligen icke så mycket H(ildebrand)s tunga stil, men han är dock en värdig, betydande och känd man. 4SAH XIX. 2: 141 (1895). Runebergs prosa .. är ohjälpligt tung. Söderhjelm Runebg 1: 429 (1904). Den naiva naturalismen i Swedenborgs tunga gammalsvenska. 3SAH LXXIV. 1: 57 (1966). Ibland tycker hon att hennes språk har krympt till tråkiga förmaningar och varningar, blivit orörligt och tungt. Born RopSten. 46 (1991).
8) som är av stor omfattning l. intensitet o. d., djup, stark, svår, grov, hård; äv.: som har stor verkan l. sker med kraft l. eftertryck. Man oftast ser en reslig tall / Af vädrens våld från röttren lossas; / Det största torn gör tyngsta fall, / Och högsta berg af åskan krossas. Kellgren (SVS) 2: 36 (1781). Att även skånskfödda studenter hade att kämpa med den tungaste fattigdom (under 1700-talet), därom erinras man gång på gång, när man följer Chriström under hans studietid. SDS(A) 1930, nr 347, s. 14. Han såg ner mot .. (fötterna) och vidare mot de tunga djupen. Tunström Julorat. 10 (1983). Möjligen menar författaren .. att det behövs så lite för att en till synes välartad tonårstjej .. plötsligt ska börja röka heroin och dras in i tung brottslighet. GbgP 17 ⁄ 10 2001, s. 48. — särsk.
a) om sinnestillstånd l. sinnesstämning o. d., särsk. dels om sömn: djup, dels om rus: (mycket) kraftig, som (nästan) framkallar medvetslöshet. Tå lät Herren Gudh falla en tung sömpn på menniskiona. 1Mos. 2: 21 (Bib. 1541). Jag var uti en djup och tung mattighet, men inte hade jag någon plåga, inte. Schröderheim Opt. 18 (1794). Första veckan, då .. (örnen) befann sig i fångenskap, var han ännu vaken och livlig, men sedan började en tung dåsighet smyga sig över honom. Lagerlöf Holg. 2: 251 (1907). Klerk .. hade kommit sent hem och ett tungt rus höll på att ebba ut i honom. Nilsson HistFärs 27 (1940).
b) om slag l. stöt l. hugg o. d.: som utförs l. sker med stor tyngd l. kraft, äv.: som tar hårt; stundom äv. med särskild tanke på ljud. Tunga slag på porten störa festen. Geijer Skald. 28 (1811, 1835). När ett par tunga stötar träffa .. (boxarna) snurra de runt på golvet som en cyklon. Holmberg Boxas 21 (1921). Det enda man hör är .. en sen höstfluga som slår mot fönstret med tunga dunsar i tystnaden. Mazetti GrabbGrav. 72 (2000).
c) (†) om språkljud: vars uttal fordrar kraft l. energi; äv. om stavelse: tryckstark. Botin SvSpr. 13 (1777). (Orden) ilsk, ilska, inbilsk, uti hvilka förenklingen är framkallad af det påföljande tunga sk. Rydqvist SSL 4: 387 (1870). Uttalandet av stavelsen kan .. vara olika lätt äller tungt. Wulff Värsb. 14 (1896).
d) ss. adv. med förstärkande innebörd: i hög grad, högeligen, mycket, starkt. Dett som .. migh i werden tyngest beswärar. Gustaf II Adolf 547 (1630). En mera fullkomnad och derigenom kostsammare statsorganisation gifver den tyngre beskattade nationen ett friare och trefligare samfundslif. Järta 2: 219 (1823). Har en kristen rätt att då staten befaller det taga en medmänniskas lif? .. Det är detta som .. gjort .. (frågan om krigets berättigande) till en för mången kristens samvete så tungt tryckande fråga. Ahnfelt Et. II. 2: 147 (1906).
9) [jfr eng. heavy drugs] om narkotika l. drog o. d.: som innehåller mycket skadliga l. starkt beroendeframkallande ämnen, mycket farlig; äv. i överförd anv., dels om person som använder sådan narkotika, dels om missbruk av sådan narkotika. Allt fler nyttjar ’tung’ narkotika. DN 12 ⁄ 2 1976, s. 19. Till tungt missbruk har räknats allt injektionsmissbruk. GbgP 20 ⁄ 5 1980, s. 1. Allt fler av dem som tas in i fängelse är tunga narkomaner. DN 28 ⁄ 11 1986, s. 28.
10) som är av stor vikt l. betydelse l. stort värde, som det kan fästas stort avseende vid, viktig, betydelsefull, värdefull. Aldenstund thet till stoora och tunga sakers fortsättielse meste deels behöfwes mycken tijd. RA II. 2: 104 (1617). Allt flera och tyngre skäl läggas nu fram till stöd för den åsigten, att den ariska stammen först uppstått på mellersta Europas slätter. Svensén Jord. 119 (1884). Ståhles första tunga vetenskapliga insats var hans ortnamnsstudier. 3SAH LXXXVIII. 1: 26 (1980). Tunga instanser – länsstyrelsen, Malmö och Lunds kommuner, skogsvårdsstyrelsen och miljödelegationen för västra Skåne har sammanträtt. SDS 23 ⁄ 2 1990, s. 2: 2. Tung bibliografi om Helsingborg .. I tjugo år har .. (förf.) arbetat med verket som blivit en av de mest omfattande stadsbibliografierna i landet. SDS 10 ⁄ 3 1997, s. A4. — särsk. om person: betydande, inflytelserik, äv. dels: som har stor kompetens l. kunskap, dels: som har (stor) makt. Tunga namn i den socialdemokratiska partitoppen. GHT 5 ⁄ 3 1971, s. 9. Flera tunga experter och tjänstemän inom verket. SDS 30 ⁄ 10 1987, s. 17. Hon ansågs allmänt som branschens tyngsta kritiker och hennes vassa formuleringar var fruktade. Ingemarsson SmåCitr. 164 (2004).
(7) -ARBETAD~020, p. adj. tung att bearbeta l. bereda l. arbeta med; äv. om verksamhet l. aktivitet o. d.: som kräver möda att genomföra; äv. i överförd anv., särsk. om lokal l. rum o. d.; jfr -brukad. Den till större delen tungarbetade åkren köres blott tvänne gånger med en usel plog. Stiernstolpe Arndt 3: 106 (1808). Härmed är en ovanligt långdragen och tungarbetad riksdag äntligen avslutad. SvD(B) 1943, nr 174, s. 4. Man började med att inreda skåp i det tungarbetade köket och leda in värmeledning och vattenledning i huset. Form 1950, s. 134. —
(3 a) -BENSIN. (i sht i fackspr.) bensin (se d. o. 2) (med kokpunkt mellan 100 o. 150 grader) använd i sht för industriella ändamål (ss. fettextraktion l. gummitillverkning), extraktionsbensin. VaruhbTulltaxa 1: 116 (1931). Tungbensinen .. har lägre oktantal (än lättbensin). SvSjöfT 1985, nr 50, s. 59. —
-BEVÄPNAD, se B. —
(1, 2 a) -BEVÄRD, p. adj. (†) = tungt-beväpnad; jfr bevära, v.1 Sedhan och thet tungbewärde Footfolcket ankommit war, befalte han (osv.). Schroderus Liv. 419 (1626). —
(3) -BLODIG. (†) om temperament (se d. o. 2): som (enl. ä. uppfattning) får sin prägel av tungt l. trögflytande blod, melankolisk. Ekman Jakob 107 (1822). Det tungblodiga eller melankoliska temperamentet med en dyster, i sig sjelf försjunkande sinnesstämning. Hartelius Sjukgymn. 115 (1870). Ahlman (1872). —
(7) -BRUKAD, förr äv. -BRUKT, p. adj. (numera bl. ngn gg) tungarbetad; i sht om åkerjord l. egendom (se d. o. I 3) o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Itt tungbrukt hemman. VDAkt. 1712, nr 320. Man känner på sig, vilken tungbrukad mark gamle kung Gösta funnit att den svenske bondens natur var. Grimberg SvFolk. 2: 165 (1914). De baltiska moränlerorna .. äro oftast ej alltför tungbrukade. SvGeogrÅb. 1945, s. 46. —
(5) -BRÖSTAD. som andas tungt l. (endast) med möda; jfr -andad o. trång-bröstad. Krokius PJAngermannus E 2 b (1630). Han är trött och tungbröstad och har svårt att som förr göra sina morgonpromenader. OoB 1892, s. 50. —
(5) -BRÖSTIGHET. (†) egenskapen l. förhållandet att vara tungbröstad. Weste (1807). Från .. förändringar i hjärta och blodkärl härleda sig bland annat tungbröstighet och andfåddhet vid rörelser. LbFolksk. 812 (1892). Auerbach (1915). —
(1) -DYKARE. (yrkes)dykare vars utrustning avses ge l. ger negativ flytkraft. SvD(A) 13 ⁄ 11 1965, s. 10. Tungdykare är med järnskor, stålhjälm och luftslang från ytan den vanligaste arbetsdykaren på små djup. NTeknik 1979, nr 3, s. 14. —
(3 f, 7) -FLYTANDE, p. adj. som flyter trögt l. långsamt; äv. mer l. mindre bildl. (Det) instemmer .. med profwen, at the salta Wattnen äro mera tungflytande än the söta wattnen. Swedenborg RebNat. 1: 39 (1719). Den lyriskt tungflytande dikten Finland (av P. Hallström). Björck HeidenstSek. 329 (1946). Blåsorna är fyllda av en tungflytande småkornig massa, s. k. protoplasma. De Geer SvNatRiked. 2: 45 (1950). —
-FOTAD. till 5, om person (l. djur): som rör sig tungt; förr äv. till 1, om möbel: som har tunga l. klumpiga fötter; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. om språkligt uttryck(ssätt) l. framställning o. d.: omständlig, snårig. Grubb 818 (1665). Några tungfotade stolar med .. förgyllda karmar. Mellin Nov. 1: 449 (1829, 1865). Rysk dans öfvergår ofta till en yrande och tungfotad lustighet. 2NF 5: 1324 (1906). Han rätade ut sin styvnade kropp och gick tungfotad uppför farstukvistens sömnstilla dunkel. Koch GudVV 1: 74 (1916). Sin beskrivning av den engelska huvudstaden börjar han med en invokation, där han med sin tungfotade formuleringskonst kallar staden (osv.). Rydberg SvStudieres. 119 (1951). —
(4, 5) -FÖR. [fsv. thungför] (numera bl. tillf.) om person: som rör sig tungt, som är tung i sina rörelser; förr äv.: havande; jfr för, adj. 1. (Maria kunde inte föda i Nasareth) vthan .. moste hastigt til Bethlehem .. Så långan wägh til foot, tungföör, winter tijdh at gå. PErici Musæus 1: 66 b (1582). Själv var Henrik stor och imponerande till gestalten men något tungför. Grimberg VärldH 5: 456 (1931). —
-FÖRD, p. adj. (numera mindre br.) till 7: som är tung att föra l. sköta l. hantera o. d.; förr äv. till 5, om person: trög l. sävlig; som rör sig tungt; äv. mer l. mindre bildl. Emedan .. (soldaterna) wore alt för girige at swälgia sådant (dvs. vin o. olja) vthi sigh, så blefwe the ther vthaff så tungförde, at the hwarken kunde bära sin Rustningh eller fortmarschera. Sylvius Curtius 512 (1682). Såsom Swenska är et tungfördt Språk .. skal man (osv.). Wallenius Proj. A 4 a (1682). Gagnar ej mer välgörande flit? Hvad halp att han åkern / Vände med tungförd bill? Adlerbeth Buc. 106 (1807). De ha svårt för att få tungan i gång, dessa tungförda barn av de långa vintrarnas land. Grimberg SvFolk. 1: 194 (1913). Grimberg VärldH 10: 124 (1941). —
(7) -FÖRE. (numera bl. tillf.) tungt före l. väglag o. d.; särsk. i fråga om skidåkning; jfr före, sbst. 2, o. slit-före. IdrBl. 1935, nr 44, s. 4. Tungföre ger vallningsproblem och olustiga känslor för de flesta skidåkare. GbgP 4 ⁄ 3 1991, s. 23. —
(8) -GUNG. (vard.) om starkt rytmisk populärmusik. Även denna gång blir det lite tunggung med syntar och jox, fast gamla hederliga trummor. DN 18 ⁄ 10 1987, s. 19. —
(7) -GÅDD, p. adj. tunggången. Ni är gammal, herr komminister, och Stockholms gator äro tunggådda för den, som är ovan. Zeipel Set. 3–4: 176 (1847). —
(7) -GÅENDE, p. adj. (numera bl. tillf.) om redskap l. maskin l. anordning o. d.: som går tungt l. trögt l. är tung l. trög att sköta l. hantera. TT 1899, M. s. 42. —
(7) -GÅNGEN, p. adj. om väg l. trappa l. terräng o. d.: som är tung att gå på l. i; jfr -gådd. TurHb. 1: 33 (1894). Tunggångna hjortronmossar. Selander Lappl. 20 (1948). —
(7) -HANTERLIG. (numera bl. tillf.) som är tung att använda l. hantera l. bemästra; äv. om ngt abstr.; jfr hanterlig 4. (Baskiskan) införlifvar .. en stor del af de smärre orden eller partiklarne uti verbet. Ett språk af denna tunghandterliga beskaffenhet är icke egnadt för odlingens tjenst. Samtiden 1873, s. 25. Tyskar med sina tunghanterliga men snabbseglande fartyg. Forss TropTramp 7 (1936). —
(6) -HJÄRTAD. (†) som har tungt hjärta l. sinne, nedstämd, tungsint, betryckt; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. Tunghiertade beswäringer och åthäffwor. Svart Ähr. 43 (1560). När Kranckheten antastar Enom, mz stoor Räddhoga och Förfärelse, Så at han bliffwer Sorgse, Olustigh och Tunghiertadt. Paulinus Gothus Pest. 89 a (1623). —
(6) -HJÄRTIGHET. (†) egenskapen l. förhållandet att ha tungt hjärta l. sinne, svårmod, tungsinne. Berchelt PestOrs. G 3 a (1589). —
(7) -HÅLLEN, p. adj. (†) som är tung att handskas med l. hantera; äv.: som är arbetskrävande l. kostsam att sköta l. vårda l. underhålla o. d. Dyrlejde drängar, tunghållen redskap och kostbara dragare skola undergräfwa Landtmannens upkomst. AdP 1800, s. 790. (Den fattiga änkan) var socknens tunghållnaste fattighjon. Hedenstierna Bondeh. 102 (1885). (Clydesdalerasen) är omtyckt för sin energi och sitt raska skritt, men är mera tunghållen än ardennern. TurÅ 1919, s. 123. —
(5) -HÄNT, förr äv. -HÄND. (numera bl. tillf.) som är klumpig l. ovig l. långsam i sina handrörelser; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: omständlig, krånglig. Westerberg Lefv. 8 (1734). Ehuru gagnelig anstallten är, som skaffat Sverge Silfver till Hufvudmynt; har dåck ingenting .. råkat, att igenom sina fölgder bli .. mera skadligt, än denna Silfver-principe, igenom .. sin tunghändta wärkställighet, år 1766 blef. Blix SvFinance 44 (1797). Som alla masmästarne .. äro äldre personer, hvilka .. äro allt för tunghända att behandla malm och jern i qvantiteter af gramm eller bråkdelar af lod, har (osv.). JernkA 1853, s. 97. —
(5) -HÖRD, p. adj. (numera bl. tillf.) som har nedsatt l. svag hörsel; äv. i överförd anv., om ngt som utgör hinder för fullgod hörsel; jfr hård-hörd. Lagerbring 1Hist. 1: 236 (1769). Disigt och tunghört väder. Lindström Leksaksb. 117 (1931). —
(2 d) -INDUSTRI. (numera bl. tillf.) Sovjetregeringen (hade) uppställt som sitt viktigaste mål att skapa en omfattande tungindustri. SvD(A) 9 ⁄ 12 1932, s. 11. —
(3) -JORD. (numera bl. ngn gg) bariumoxid; jfr jord 8 d γ o. -spats-jord. Bergman PVetA 1777, s. 12. Av de oklart kännetecknade enkla ”jordarna” urskilde .. (kemisten T. Bergman) fem slag: kalkjord, kiseljord, magnesia, alunjord och tungjord. Lindroth SvLärdH 4: 74 (1981). —
(7) -KÖRD, p. adj. om fordon l. häst: tung att köra; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. om väg(underlag) l. terräng: tung att köra på l. i. Schultze Ordb. 2378 (c. 1755). Wägen geck .. igenom djup sand, och der den var lågländt, hade regnet gjort den tungkörd. Stiernstolpe Arndt 4: 121 (1808). En stor omnibus (är) tungkörd på dessa vägar, men med en snöplog framför sig kräver den sin man helt och fullt. Haglund Lappl. 24 (1934). Det är en tungkörd häst med styrka men utan direkt speed. DN 5 ⁄ 9 2003, Sport s. 6. —
(1 f) -LASTAD, p. adj. (numera bl. tillf.) tungt lastad. 3:ne stora och tunglastade fartyg. Agrell Maroco 2: 4 (1795, 1807). —
(6) -LYNT. (†) som har tungt lynne; jfr lynt 2. Een war tröger å foot, halffsofwande Jespande tunglynt, / .. Lättia war hennes Nampn. Stiernhielm (SVS) I. 2: 21 (c. 1654). Jonsson Konvoj 55 (1947). —
(4) -LÅTEN, p. adj. (†) om kvinna: havande; jfr låta II 1 d o. -för. Phrygius Brudepr. B 5 a (1604). Tå idhre hustrur äre tunglåtne, så omgåns och boor när them medh förnuft och beskedeligheet, försörier them wäl, både theras eget liif til styrckio, så och fostret til vppehållelse, medh tienligh spijs. Phrygius MOlai C 2 b (1608). —
(7) -LÄST, förr äv. -LÄSEN, p. adj. tung att läsa l. förstå, särsk. dels (med tanke på innehåll l. uttryckssätt) om litteraturalster l. författare o. d., dels om typografi l. skrivstil. Kellgren (SVS) 4: 85 (1779). (Referenten har) hört läsare, med kunskaper och odling, hwilka finna Ritter torr och tungläst. SvLittFT 1834, sp. 482. Alltför långa rader med liten stil verkar tröttande på ögat, medan stor stil med små mellanrum mellan raderna blir oredig och tungläst. Oldenburg Bok 51 (1923). —
(7) -LÖPT, p. adj. jfr löpa, v.1 I 1, o. -sprungen. Franska terrängmästerskapet avgjordes i dag .. Sträckan var .. synnerligen tunglöpt i gyttjan. IdrBl. 1924, nr 28, s. 7. —
(3 a) -METALL. (i sht i fackspr.) metalliskt grundämne med högt atomnummer (o. relativt hög densitet); äv. om legering med sådan densitet; äv. i oeg. anv., om toxisk l. miljöfarlig metall l. legering. I närheten av malmanrikningsverk blir .. marken småningom anrikad på tungmetaller. LAHT 1927, s. 627. För undersökning av tungmetaller, huvudsakligen koppar, mässing och brons, är man helt hänvisad till fotografering. TT 1942, Allm. s. 513. Beryllium, en spröd tungmetall med hög ledningsförmåga som används i datordelar. Vi 2004, nr 3, s. 21. —
(3 a) -MINERAL. (i fackspr.) mineral med densitet större än 2900 kg/m3. Radioaktiviteten är låg. Dess källa är av allt att döma smärre mängder av vissa tungmineral. NaturvForsknRådRed. 1947–48, s. 49. —
(5) -NIM. (†) som inhämtar kunskap (endast) med möda, som har svårt för att fatta. Såssom här ett qwinfolk .. så tungnimt är, at hon eij kan fatta sine christendombsstycken. VDAkt. 1707, nr 620. Lundell (1893). —
(3) -OLJA, sbst.1 (sbst.2 se tungolja, sbst.2). (numera bl. tillf.) tjockflytande olja erhållen vid hög koktemperatur (o. i ett senare stadium) vid fraktionerad destillation av stenkolstjära l. bergolja. TT 1871, s. 93. Tungoljor .. begagnas dels för tillverkning af ”oljegas” .. dels som brännolja i dieselmotorer. 2NF 34: Suppl. 864 (1923). —
(7) -RODD, p. adj. om farkost: tung att ro; särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels om arbete l. verksamhet l. organisation o. d.: som fordrar ansträngning l. möda l. tid att utföra l. bedriva l. sköta, dels om språklig stil l. (litterärt) framställningssätt o. d.: svår att tillägna sig l. förstå, invecklad, krånglig, i sht förr äv. om person (l. djur), särsk.: som rör sig tungt o. långsamt l. endast med möda. (Fartygen) äre .. bådhe tungrodde, segle lijthet och eliest oskickelige. G1R 17: 392 (1545). Toffeln på häln på dig kippar; / Flunsig (dvs. klumpig) och tungrodd du trippar. Bellman (BellmS) 1: 210 (c. 1771, 1790). Man jemnföre med Hartmans åskådliga, lätta stil i beskrifning den oklara och tungrodda, hvarmed man länge plägade plåga och söfva de unga sinnena i våra scholor! Wieselgren SvSkL 4: 628 (1848). Det är först efter (romanen) Kristin Lavransdotter som .. (S. Undset) får det så ordnat, att hon kan överlämna det mesta av det tungrodda hushållsarbetet. KvinnLittH 1: 354 (1981).
Avledn.: tungroddhet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara tungrodd, särsk. i bildl. anv. SvT 12 ⁄ 8 1852, s. 2. —
(1, 2) -RUSTAD, p. adj. (tung- 1823 osv. tungt- 1858) (numera mindre br.) som har tung (ut)rustning; särsk. mer l. mindre bildl. Geijer I. 8: 463 (1823). De tungrustade ryttarne, beväpnade med lansar och betäckte af skyddsvapen, stredo på stålklädde stridshästar. KrigVAT 1860, s. 411. Med sin medfödda kritiska instinkt och sitt naturliga formhandlag överraskade .. (Snoilsky) de tungrustade estetikerna. 3SAH LXXXVII. 2: 33 (1979). —
(7) -RÖRD, p. adj. (numera bl. tillf.) som sätter sig l. kan sättas i rörelse (endast) med möda l. svårighet. Kolmodin Liv. 3: 167 (1832). Ringningen i Spanien sker ej såsom hos oss .. med stora tungrörda klockor af vördnadsbjudande allvarston. Kræmer Span. 133 (1860). —
(7) -RÖRIG. (†) föga rörlig, svårmanövrerad; jfr rörig I 1 o. lätt-rörig. Althenstund the mest alle wore vthi swår och tungrörig Rustning giorde (osv.). Schroderus Liv. 616 (1626). —
(5, 7) -RÖRLIG. (†) som sätter sig l. kan sättas i rörelse endast med möda l. svårighet; särsk. bildl. SvLittFT 1834, sp. 93. (Den svenska härens) lätta trupper voro för fåtaliga, dess tross alltför vidlyftig och tungrörlig. 2SAH 62: 175 (1885). —
(6) -SINNAD. (†) tungsint; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. Hans tungsinnade lynne. Stiernstolpe DQ 2: 77 (1818). Förste teologie lektorn var en vördnadsvärd, tungsinnad hedersman. Hultin Minn. 6 (1872). För plogen oxen drar, tungsinnad, trött och skuren. Josephson SvRos. 19 (1888). —
(6) -SINNE. sinnestillstånd som utmärks av försjunkenhet l. grubblerier, nedstämdhet, svårmod; förr särsk. om sjukdomstillstånd, melankoli (se d. o. 2); äv. mer l. mindre bildl.; jfr -sinnighet, -sinthet. SvT 27 ⁄ 9 1852, s. 2. Tungsinne eller melankoli .. är i visst hänseende motsatsen till mani, ty här är sinnesstämningen nedtryckt och själfkänslan förminskad. Wretlind Läk. 9–10: 267 (1902). Blott någon gång slipper landskapets tungsinne lös i en vadarfogels entoniga låt. Rosenius Himmelstr. 70 (1903). Ett tungsinne, som närts av personliga besvikelser och halvhjärtade försök att finna sig till rätta i tillvaron. 3SAH LXXVI. 1: 21 (1968). —
(6) -SINNIG. [jfr d. tungsindig] (numera mindre br.) tungsint; äv. i överförd anv. (Pojken) klagade under vägen (till skolan) .. öfver trötthet, läste äfven, såsom han plägade, men var ovanligen modfäld och tungsinnig. VetAH 1777, s. 240. Malmberg UResol. 55 (1941, 1949; i överförd anv.).
Avledn. (numera mindre br.): tungsinnighet, r. l. f. tungsinne. GT 1786, nr 68, s. 2. BEMalmström 3: 5 (c. 1860). —
(6) -SINT. som präglas av tungsinne, nedstämd, dyster, svårmodig, sorgsen; äv. dels i överförd anv., om ansiktsuttryck l. yttrande l. sinnesstämning o. d.: som vittnar om tungsinne, dels mer l. mindre bildl.; jfr -sinnad, -sinnig. Linné Diet. 1: 27 (c. 1750). En hård och tungsint roas .. knappt av något. Bergklint MSam. 1: 210 (1781). Stundom .. flög der ett flyktigt löje öfver hennes .. drag, men snart återföll hon ånyo i sitt tungsinta lugn. Topelius Fält. 4: 264 (1864). Ofvanför den gula strimman lägrade sig tungsint violetta skyar. Åkerhielm FFanny 132 (1904). Så kom Bengt Hising in till Virginie med ett leende på sitt tungsinta ansikte. Wägner Silv. 53 (1924).
(7) -SKÖTT, p. adj. som är tung att sköta. Den vördnadsvärde .. åldringen är för sina år ovanligt kry och rask och deltager fortfarande verksamt i sitt stora, tungskötta pastorats vård. SödermLT 18 ⁄ 7 1894, s. 2. —
(3 a) -SPAT. miner. av bariumsulfat bestående vitt l. färglöst mineral med hög densitet, baryt; jfr spat, sbst.1 Cronstedt Min. 20 (1758). Ibland ingår i en färg jämte färgstoffet ett neutralt ämne som icke äger vare sig färg eller täckning. Härtill användes ofta tungspat. HantvB I. 1: 32 (1934).
Ssg (†): tungspats-jord. bariumoxid; jfr tung-jord. TBergman hos Scheffer ChemFörel. 164 (1775). Retzius Min. 130 (1795). —
(7) -SPELT, p. adj. särsk. (numera bl. tillf.) om tangentinstrument: som fordrar kraft i anslaget; jfr lätt-spelt. Det är för orgelkännare icke obekant, att större orglar med flera klavér .. nästan alltid befunnits tungspelta. Lindberg BeskrDomkOrg. 24 (1873). —
(7) -SPRUNGEN, p. adj. om bana l. väg l. terräng o. d.: som är tung att springa på l. i; jfr -löpt. UNT 20 ⁄ 8 1923, s. 1. På tungsprungna Ullevi var det ont om framträdande insatser. GbgP 18 ⁄ 9 1992, s. 37. —
(3 a) -STEN.
1) miner. scheelit. Järnkalk bunden med annan obekant jord .. Tungsten. Cronstedt Min. 183 (1758). Scheelit .. (dvs.) tungsten, mineral med sammansättningen CaWO4. NE 16: 296 (1995).
2) volfram. Bergman förmodade .. (Scheeles tungstenssyra) vara en metallsyra, och Bröderne d’Elhujart reducerade den till en metall, som först fick namn af Tungsten, men blef sedan kallad Wolfram. Berzelius Kemi 2: 98 (1812).
3) (†) cerit; vanl. (efter fyndorten) kallad Bastnäs tungsten. VetAH 1754, s. 287. (Cerium) förekommer i ett fossil från Bastnäs grufva .. Fossilet är ganska tungt, och fick derföre af äldre mineraloger namn af Bastnäs Tungsten. Berzelius Kemi 2: 110 (1812). 2NF 33: 418 (1921). —
(5 a, 7) -SÖVD, p. adj. (numera bl. tillf.) som sover l. har benägenhet att sova tungt l. djupt (o. därför är svår att väcka); äv. mer l. mindre bildl. Holmberg 789 (1795). Det finnes tungsöfda och lättsöfda samveten. Topelius Tb. 22 (1895). —
(1 d) -VATTEN. [utlöst ur sådana ssgr som tung-vatten-reaktor] tungt vatten; i sht ss. förled i ssgr. TNCPubl. 55: 270 (1975). —
-VATTEN-REAKTOR, äv. -VATTENS-REAKTOR. [jfr d. tungtvandsreaktor; efter eng. heavy water reactor] (-vatten- 1959 osv. -vattens- 1986 osv.) (i fackspr.) (kärn)reaktor i vilken tungt vatten används för att moderera (se d. o. 4 b) neutronerna. SvD(A) 14 ⁄ 11 1959, s. 5. —
(1) -VIKT. om (föremål med) tung vikt, särsk. [efter eng. heavy weight] (o. numera företrädesvis, sport.) ss. benämning på viss viktklass i ett antal idrotter, särsk. om tyngsta viktklassen i judo o. professionell boxning (förr äv. tyngdlyftning o. dragkamp), förr äv. i uttr. tung tungvikt, motsatt: lätt tungvikt (ss. benämning på viktklassen närmast under tungvikt). 2NF 3: 1387 (1905). Världsmästerskapet i tung tungvikt. Kjellgren Smar. 80 (1939). Lennart Risberg boxade 1961 oavgjort mot världsmästaren i lätt tungvikt Willie Pastrano. SvD 7 ⁄ 6 1996, s. 27.
Ssgr: tungvikts-atlet. (numera mindre br.) särsk. om tyngdlyftare (i tungviktsklassen); jfr atlet 1 b o. -vikts-lyftare. Essén Doll. 168 (1917). SvD(A) 1 ⁄ 11 1963, s. 13.
-brottare. sport. Alla brottare, hvilka i sportkostym väga till och med 70 kg och under, anses som lättvikts- och de öfver 70 kg som tungviktsbrottare. IdrB 5: 94 (1907).
-klass. sport. jfr klass 5 a ζ; äv. bildl., särsk. i uttr. i tungviktsklass(en), om ngt (l. ngn) som har l. anses ha stor betydelse l. digert innehåll o. d. Min åsikt är den, att Dempsey är överlägsen alla boxare i tungviktsklassen. Swing 1920, nr 6, s. 5. Den här gången återvänder .. (teatergruppen) med ett .. äktenskapsdrama i tungviktsklassen, ”Dödsdansen”. DN 22 ⁄ 8 1997, På Stan s. 21.
-lyftare. (numera bl. tillf.) om tyngdlyftare (i tungviktsklassen); jfr -vikts-atlet. (En) på sin tid känd finsk atlet var typografen H. Wasenius, hvilken som tungviktslyftare knappast blifvit öfverträffad af någon finsk man. IdrFinl. 1: 122 (1904).
-titel. sport. mästartitel i tungviktsklass (i tungviktsboxning). Nu råkar .. Dempsey inneha tungviktstiteln. Swing 1921, nr 32, s. 13.
(1) -VIKTARE. [avledn. av -vikt] om person (l. djur) som väger mycket, särsk. dels (sport.) om idrottsutövare som tillhör tungviktsklassen i viss idrott, dels mer l. mindre bildl., särsk. om betydelsefull l. inflytelserik l. mäktig person. Givet är, att om det är en riktig tungviktare som hugger, så hålla inga don i världen att lyfta den direkt i båten. Petre KonstJakt 97 (1935). Ibland tyckte Petreus synd om honom – som man tycker synd om en tungviktares sparringpartner. Hellström Kärlek 461 (1942). Det råder en behaglig tystnad från tungviktarna i den svenska avtalsrörelsen. GbgP 6 ⁄ 2 1989, s. 14. —
(1) -VIKTIG. som har stor vikt, äv. (o. numera i sht, ngt vard.) i bildl. anv.: som väger tungt, betydelsefull, värdefull, om person äv.: inflytelserik l. som har stor makt. De tungviktiga männen. SvD(A) 4 ⁄ 10 1920, s. 10. Om det finns några verkliga ambitioner att presentera ny svensk dramatik, så borde det väl ha funnits något mer tungviktigt, för .. det här var dussinvara om än underhållande. Expressen 10 ⁄ 11 1964, s. 26. Ulrika Messing, riksdagsman och tungviktig SSU-are. SDS 23 ⁄ 3 1996, s. A6. —
(7) -VINT. [jfr nor. tungvint; med avs. på senare leden se lätt-vint] (numera bl. tillf.) som är mödosam l. besvärlig l. komplicerad att hantera l. använda. Fröding ESkr. 2: 218 (1895). Flyttrålen .. är effektiv men tungvint. GbgP 1951, nr 2, s. 1. —
(7) -ÅKT, p. adj. om väg(underlag) o. d.: som är tung att åka på; särsk. om skidspår. Upsala 31 ⁄ 1 1920, s. 1. (Vägen) var framkomlig, kanske litet extra tungåkt efter allt regnet. TurÅ 1942, s. 296. —
(7) -ÄTEN, p. adj. som det går tungt att äta. Gröten blir så tungäten, när den är så där kompakt. Östergren (cit. fr. 1921). —
(5 f, 7) -ÖGD. (numera mindre br.) som (är trött l. sömnig o. därför) endast med möda håller ögonen öppna, som har l. blickar med halvslutna ögon. Vid frågor, skämt och Bacchi värma, / Min Vän begynner tungögd bli. / Jag honom ljufva hvilan unnar. SvMerc. 1763, s. 96. Nordström Amer. 114 (1923).
B († utom i -beväpnad): (1, 2 a) TUNGT-BEVÄPNAD, p. adj. (tung- 1887–1957. tungt- 1818 osv.) (numera mindre br.) om trupp l. soldat: beväpnad med tunga vapen; jfr tung-bevärd. De äldre och rikare utgjorde den tungtbeväpnade hufvudcorpsen (av legionen). Norrman Eschenbg 2: 281 (1818). IllSvOrdb. (1964). —
-RUSTAD, se A.
TUNGHET, r. l. f. [fsv. thunghet]
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att väga (relativt) mycket, tyngd. Om Herren Christus haffuer gått på watnet medh wissa stegh, hwar är tå kropsens tungheet? Phrygius HimLif. 102 (1615). Schulthess (1885).
2) till 3: täthet; ogenomtränglighet; särsk. (o. numera bl., i fackspr.): kvot av tyngd o. volym. Serenius H 1 a (1734). Tungheten hos mjölken tyckes .. variera efter olika sin-kor, öfverlöpare och gallkor. LAHT 1884, s. 53. TNCPubl. 89: 193 (1988).
3) (†) till 5, om (ålderdoms)svaghet, trötthet; i fråga om kropp(sdel) äv.: ovighet, stelhet; äv. mer l. mindre bildl. Kropparna (skall) vthi vpståndilsen icke haffua så stoora tungheet, til att komma ifrå thet ena rummet och til thet andra, som här i Werlden(n)e är skeedt. PJAngermannus CChristierni C 1 b (1602). (Vi har,) betraktandes .. eder ålder och tunghet, resolverat att förskona Eder från Gouvernementsskapet. SvBL 2: 114 (1631). Dalin Arg. 1: 162 (1733, 1754).
4) (numera mindre br.) till 6: svårmod, tungsinne, dysterhet. PJAngermannus ATrolle 37 (”47”) (1620). De hade träffats av den sinnets tunghet, som underlättas föga av utsmyckning och upptåg. GbgMP 24 ⁄ 3 1949, s. 4. —
TUNGNAD, m. l. r. [fsv. thungnadher] (†)
1) till 6: tryckt sinnesstämning, sorgsenhet; äv.: besvärlighet, bekymmer. Godlynne är siälwa siälen uti omgänge; förutan hwilken en menniska är allom til tugnat. Hermelin DuFour E 6 b (1683). I tider av stor tungnad och nöd kringsändes förr den helgade gnidelden. Moberg Rid 109 (1941).
2) till 7: pålaga, tunga (se tunga, sbst.3 4). Skal han och vara quitt och ffrij för allan twngnad som ær borgarelæge och annad slikt. G1R 4: 305 (1527). (Drottning Kristina såg gärna att prästerna) måtthe aldeles medh alla sådana beswär och tungnat bliffua förskonade. HSH 22: 80 (1650). —
TUNGSAM, adj. (numera bl. ngn gg)
1) till 6: som orsakar tungsinne l. nedstämdhet l. missmod o. d.; äv. om person: tungsint, nedstämd, missmodig. Verelius 266 (1681). Men Rolf, som var kär, hade ingen aptit, / Han var så orolig och tungsam till sinnes. Braun Dikt. 2: 163 (1838). Den långa mörkerperioden blir man aldrig van vid .. Den är tungsam. DN 2 ⁄ 1 1985, s. 7.
2) till 7: mödosam, ansträngande. Garney Masmäst. 220 (1791). Han gick uppför den tungsamma backen. SödermNyh. 1894, nr 118, s. 4. Det (tog) tid att sköta småbarn, förbilliga matkontot med långkok, tungsam städning och tvätt, sy och laga i det oändliga. DN 27 ⁄ 1 1987, s. 34.
Avledn. (till tungsam 1, 2; numera bl. ngn gg): tungsamhet, r. l. f. särsk. till tungsam 1. Rydqvist Resa 122 (1838).
Spalt T 3129 band 35, 2009