| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHOF behω4v (beho´f Weste), n.; best. -vet; pl. =, stundom (i bet. 5 ofta) -ver (Schönberg Bref 1: 256 (1778), Livin Kyrkost. 10 (1781), Runeberg 3: 131 (1832, 1852), Topelius Vint. II. 1: 68 (1850, 1881), GHT 1896, nr 75, s. 4 (i ssg) m. fl.). Anm. Pl. behofver omnämnes ej af Sahlstedt, Weste sätter den med ett ”äfven” efter formen behof, Almqvist angifver, att den är ”på utgång”, o. Dalin, att den förekommer mindre ofta än behof. Formen klandras af Rudenschöld Præs. i VetA 1772, s. 12, betecknas af Rydqvist SSL 2: 313 (1857) ss. språkvidrig, men försvaras af Linder Om -er 17 (1890) o. förordas af Noreen Spr. stud. 166 (1885, 1895). En väsentlig inskränkning i dess bruk har blifvit följden af den strid Rydqvist, V. Rydberg (se t. ex. Sv. tidskr. 1873, s. 522) o. a. förde mot pluraländelsen -er i detta o. liknande fall.
Anm. Ordet är i nysv. ända till 1700-talet i den eg. litteraturen anträffadt bl. i förb. till ngns behof (se 1 a), göras l. hafva l. vara behof (se 2 e η—ι); orden: Behof, tarff, Opus, indigentia, necessitas, requisitum i Lex. Linc. (1640) afse antagligen också dessa förb. Den vidsträcktare anv. af ordet i det nyare spr. torde bero på en särsk. sv. utveckling. Jfr anm. till 2 e η—ι.
Jfr BEHÖFVA.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl., t. o. eng.] gagn, nytta, bruk, ändamål; numera, kanske äfv. förr, starkt närmande sig 2. — jfr HUS-, SKEPPS-BEHOF.
a) [jfr fsv. til thera behoof oc nytto, til sit egit behoff, varo skipadh fatiko folke til thiänist oc behoff, ä. d. til mith behov, til des behoff, mnt. to siner behof, holl. tot iemands behoef, t. zum behuf meines vaters, eng. to their own behoof] i förb. till, i senare tid äfv. för ngns behof o. d., till ngns gagn l. nytta l. bruk; för ngns räkning. Han må köpa någre oxar .. til sidt egit behoff. G. I:s reg. 4: 386 (1527). Allahanda bakat maat til Pharaos behooff. 1 Mos. 40: 17 (Bib. 1541). (Böter) them Sexmännerne .. til Kyrckians behof uptaga skola. Kyrkol. 2: 9 (1686). At Giästgifvarne .. hålla .. hästar .. till de resandes tienst och behof. 2 RARP I. 2: 363 (1723). Stadens kiöttmånglare och fiskare måge ock å landet kiöpa slachteboskap och färsk fisk, til stadens behof. HB 6: 4 (Lag 1734). Til eget behof. Sahlstedt (1773). Behålla något för sitt eget behof. Dalin (1850). — i numera obr. förb. Hwar han nogit saadanth (dvs. silfver) befijnner at han thet anamar tiil worth behoff. G. I:s reg. 2: 136 (1525). Om iach gåffue alla mina äghodelar till the fatighas behooff. 1 Kor. 13: 3 (NT 1526). Thet Klöstret, hwilket han til hennes behof hadhe låtit vpsättia. Petreius Beskr. 2: 155 (1614). Till Hennes Kongl. Maij:ttz behoff .. opköpa fem eller sex goda hästar. RP 5: 6 (1635). Rycka af .. några .. vingpennor till behof för min .. skriflust. Törneros Bref 1: 92 (1825). jfr: Grekerna hade flera slags skor, dels till behof, dels till pragt. Ödmann Str. förs. II. 1: 142 (1803) [jfr t. zum bedürfnis und vergnügen].
b) i annan anv.: bruk, ändamål. För Medicinskt behof nyttjas kärnorne (af meloner). Fischerström 4: 465 (1792). Fettet af ett själfdödt .. djur må eljest användas till alla slags behof, men I skolen icke äta det. 3 Mos. 7: 24 (öfv. 1893). — i numera knappast br. förb. Om (ett hemman) .. nödvändigt betarfvas til något Bergvärcks upräthållande .. blifva oförsålt .. (så får) det ey .. igenom Skattekiöp undan sit rätta nödige behof dragas. 2 RARP 3: 146 (1723). Dessa taflor (dvs. tabeller) äro uträknade egentligen til astronomiska behofver. D. Melanderhjelm i VittAH 6: 10 (1800). Använda något till dess rätta behof. Dalin (1850).
2) [jfr holl. stoffelijke, zedelijke, geestelijke behoeften, t. einem dringenden bedürfnisse abhelfen, fr. le besoin de secours était pressant] (medveten l. omedveten) saknad (af) l. (känsla af) brist (på ngt som man ej l. bl. med svårighet l. obehag kan undvara), i allm. förbunden med åstundan att fylla bristen; (i allm. på förefintlig känsla af brist l. obehag l. disharmoni beroende) kraf l. önskan l. åstundan; behöflighet; med prep. af, hvard. äfv. [jfr BEGÄR (efter)] efter: (på en känsla af brist osv. beroende) åstundan l. längtan efter (jfr d). Kroppens, själens behof. Fysiska, materiella, ideella, andliga, religiösa behof. Trängande, tvingande, diktade, inbillade, konstlade behof. Hafva stora, små behof. Denna bok fyller ett länge kändt, ett verkligt behof. Tillfredsställa sina behof. I mån af behof. Där rikedomar öfverflöda, där ökas behofven. Tessin Bref 2: 125 (1754). Behofvet i sig sjelf är en nöd, och behofvet, som är fyldt, är en lycka. C. A. Ehrensvärd 88 (1786). Menniskan ledes först til all sin verksamhet af sina råaste behof. Höijer S. skr. 1: 11 (1795); jfr b. Dina verkliga behof äro få. Lehnberg Pred. 1: 130 (c. 1800); jfr b. (Karl August) kände folkets behof och medlen att afhjelpa dem. Tegnér 5: 63 (1810). Det själstillstånd, som uppkommer från medvetandet af en hos sjelfva Subjectet befintlig brist, kallas behof (i Subjectiv mening). Hvarje behof kännes såsom olust. Ekman Jakob 79 (1822). Själen har sina behof så väl som kroppen. Lidbeck Anm. 351 (1826). Ett behof blir snart moder till tusende. Wadman Saml. 1: 23 (1830). Ehuru han under hela den förflutna dagen varit i sträng verksamhet, kände han ännu icke behof af hvila. Rydberg Ath. 121 (1859, 1866). Författare hafva för allmän plägsed att i sina förord försäkra allmänheten: genom det arbete, som sist blifvit utlagdt i bokhandeln, vore ett länge ”kändt och erkändt behof” lyckligen afhulpet. A. T. Lysander i Tidskr. f. philol. 4: 293 (1863). Han har ett sådant behof efter spirituosa. Björkman (1889). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 7 (1891). (Det inre Afrikas invånare) hafva mycket få och små behof. Läseb. f. folksk. 928 (1899). jfr ANDE-, BILDNINGS-, EVIGHETS-, FREDS-, KONST-, KROPPS-, KUNSKAPS-, NÄRINGS-, PENNING-, REFORM-, SJÄLS-, STATS-, SÄLLSKAPS-BEHOF m. fl. — särsk.
a) (i skriftspr.) med gen. uttryckande det för hvars skull l. den tid under l. för hvilken ngt behöfves: kraf. Gustaf III Skr. 1: 243 (1788). Det jemnt afmätta förrådet för dagens behofver. Snellman Stat. 188 (1842). Här var ett muntert och rörligt lif, stor kommers i följd af krigets behofver. Topelius Vint. II. 1: 68 (1850, 1881). — jfr DAGS-, TIDS-, VINTER-, ÅRS-BEHOF m. fl.
b) i inskränktare bet., om (känsla af) brist l. kraf på ngt som för lifvet är l. anses nödvändigt; nödvändigt behof. Våra behof äro snart räknade; men dess (dvs. deras) förändringar .. äro oräkneliga. Höpken 1: 165 (1740). Alt vårt bemödande syftar derhän at tilfridsställa våra behof, hvilka åter hafva intet annat ändemål än at förlänga vår usla varelse. Weste Werther 11 (1796; uppl. 1783: behofver). Att hvar dag ha någon stund af förfriskning eller nöje .. är enligt med vår natur, våra behofver. Bremer Sysk. 2: 165 (1848).
c) med särsk. betonande af den förefintliga bristen l. nödvändigheten, medan känslan af denna brist osv. o. åstundan att fylla den föga l. icke framträda.
α) närmande sig bet.: behöflighet, nödvändighet (jfr e δ). Derigenom, att Gymnasierne ej mer äga vitsord vid de Studerandes inträde till Universitetet, finns intet behof för ynglingen att undergå dimissions-examen vid Gymnasium. Agardh Bl. skr. 1: 300 (1836). Vid tillämpningen af akademiens stadgar visade sig tidigt nog behofvet af ändringar och förklaringar. Ljunggren SAHist. 1: 95 (1886). Lagarna (för barnen på Stjärnholm) .. stiftades efter hand, sedan behof däraf visat sig. De Geer Minnen 1: 10 (1892).
β) förhållande(t) att behöfva (ngt) l. att hafva (ngt) af nöden, tillstånd som kräfver (ngt), svårighet att undvara (ngt); vanl. med prep. af. Barnet har större behof af sömn än den vuxne. Ur stoftet lyftes han (näml. naturens konung, dvs. människan), och gråtande hans blick / .. Bekände sitt behof af det försvar han fick. Stenhammar 2 (1794). Samhällets .. behof af en kraftfull styrande makt. Järta V. skr. 1: 44 (1809). — jfr under γ upptagna ssgr.
γ) kraf, tarf. Tiber eij förslog til alt thes (dvs. Roms) folcks behof. Spegel Öp. par. 41 (1705). Drotning Elisabeth .. kände sit Rikes behofver. Schönberg Bref 1: 256 (1778). En .. representationsform som bättre motsvarar samhällets behof. L. De Geer i Prop. t. riksd. 1862—63, nr 61, s. 39. Konungens angående Statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition. Riksdagsordn. 1866, § 39. Vi hoppas, att arbetet (Sv. spr:s ljudlära) .. skall befinnas motsvara de viktigaste behofven. Lyttkens o. Wulff Ljudl. Föret. I (1885). Metriskt behof. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 415 (1891). — jfr ANSLAGS-, ANSTÄNDIGHETS-, BOSTADS-, BRÄNNVINS-, BUDGETS-, EKONOMI-, EXISTENS-, FÖRBRUKNINGS-, KRIGS-, LIFSMEDELS-, LINNE-, LYX-, LÅNE-, MASS-, OMSÄTTNINGS-, PLATS-, SAMHÄLLS-, SKATTE-, SOCKER-, SPANNMÅLS-, STATS-, SÄDES-, TONNAGE-, UNDERHÅLLS-, ÅRS-, ÖGONBLICKS-BEHOF m. fl.
d) [jfr t. bedürfnis i motsv. anv. o. fr. cette femme a besoin d’attirer sur elle tous les regards] stark åstundan l. längtan (efter ngt som man tycker sig ej kunna undvara); vanl. med inf. med att. Sällan öfverväger afsmaken för arbete hos barn hågen och behofvet att behaga sina föräldrar. Rosenstein 3: 21 (1796). Mennisko-anden känner ett starkt behof att slita sig lös från det förgängliga lifvets inskränkning. Hagberg Pred. 2: 44 (1815). Behof att förtro sig åt andra. Rosenstein 2: 127 (1819). Menniskan har ett naturligt behof att vara i samklang icke blott med sig sjelf, utan med hela den yttre verlden. Beskow i SAH 30: 208 (1857). Fru Eva (kunde) icke motstå behofvet att uttala sin glädje. Cederschiöld Riehl 2: 58 (1878).
e) i vissa stående förb.
α) (föga br.) i förb. af behof, af nöden, behöflig, nödvändig (jfr c α). Satiren är rätt god, af stort behof hos oss i många ämnen. Leopold 5: 462 (c. 1800). Att titta / Var mig vida mindre af behof än sitta. Wennerberg 1: 100 (1881).
β) [jfr d. efter behov, fr. suivant le besoin] i förb. efter behof o. d., allt efter som det erfordra(de)s l. är (var) behöfligt l. nödigt l. lämpligt. Du får taga två eller tre, allt efter behof. Efter hvars och ens behof .. Efter behof. Sahlstedt (1773). (Han var) efter behof myndig eller foglig. Adlerbeth Ant. 1: 91 (c. 1792). Gifva hvar och en efter behof. Dalin (1850). — i numera obr. förb. Ljumma Bad, understödde med .. tillfälligt vis efter behofven styrkande drycker. J. H. Engelhardt i Veckoskr. f. läk. 5: 30 (1784). Handla efter sakens behof. Dalin (1850); jfr a.
γ) styrdt af prep. i.
α’) [jfr fr. au besoin, en un besoin] (numera knappast br.) i förb. i behof = ε. Vi veta i behof att sjelfve oss försvara. Leopold 1: 7 (1790, 1814).
β’) (†) i uttr. falla l. komma i behof, blifva l. vara behöflig, behöfvas, sätta sig i behof, göra sig behöflig. Sätta sig i behof, .. (dvs.) laga så, at en blir nödig. Han kommer sällan i behof. Den saken faller denna gången intet i behof: jam ea re opus non est. Pfeif De habitu 275 (1713; i ett kapitel om språkliga nybildningar).
γ’) i uttr. vara i behof af l. (numera mindre br.) vara i behof att (med inf.), behöfva, hafva af nöden, blifva i behof af l. att, komma att behöfva, känna sig i behof af l. att, känna sig behöfva, o. d. Ihre Föret. VII (1779). Jag känner mig aldrig i saknad af någon ting, aldrig i behof af det minsta. Björn Den besynn. 8 (1792). Väl är han ej i behof at tjena, men … Porthan Bref t. Calonius 535 (1798). Den obotfärdige är ensam i behof af väckelse. Ödmann Anv. t. skrift. 20 (1823). Man hade således en dyrbar gisslan, om .. resningens ledare skulle varda i behof af en sådan. Rydberg Vap. 286 (1891).
δ) [jfr fr. sans besoin] i förb. utan behof, numera vanl. utan (något) tvingande l. verkligt behof, utan att det är (var osv.) nödvändigt (jfr c α). Man (har) ofta utan behof sökt sig en undflykt i Lucä föregifna ofullständighet. Ödmann Str. förs. 1: 1 (1799).
ε) [jfr fr. au besoin] i förb. vid (förefallande) behof, när så behöfves l. erfordras, när det är behöfligt l. nödigt. Ad. prot. 1789, s. 678. Berzelius Kemi 3: 137 (1818).
ζ) i uttr. af behofvet påkallad o. d., (väl) behöflig, synnerligen önsklig. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 164. En replipunkt för det rörliga försvaret på Gotland är af högsta behof påkallad. SD(L) 1895, nr 303, s. 1.
η) [jfr fsv. ther behop giordis, thz scal ey göris behoff, um ämbetet nyan olderman behoff giordhes, thz han sielffuer behoff giörs, d. dersom det göres behov, alt hvad behov göres, fr. cela me fait besoin] (numera bl. arkaiserande, i sht i kyrklig stil, särsk. i anslutning till Mat. 26: 65 (se under α’); jfr dock δ’) i uttr. göras (förr äfv. göra, se under β’) behof, behöfvas, vara behöflig, vara nödvändig l. synnerligen önskvärd. G. I:s reg. 1: 47 (1523). Thet görs icke behooff ath the skola gå hädhan. Mat. 14: 16 (NT 1526). Hwadh görs thet behoff? 1 Mos. 33: 15 (Bib. 1541). Så mykit som behoff görs. B. Olavi 4 b (1578). Ett hus skal huart åhr oprättes af nye, om så behof görs. Lagförsl. 167 (c. 1609). Commendanten ther inne (på Laholms slott) .. sparar .. intet Krut när behoff görs. N. Av. 31 Aug. 1657, Part. s. 1. Hvad som til deras rustning gjordes behof. Celsius G. I 473 (1753, 1792). Snart ej görs behof / Mera smärta, flera strider. Ps. 1819, 482: 3; jfr ε’. Hvad som väsendtligen gjordes behof. Carlson Hist. 6: 97 (1881). En grundlig reform af vissa lyten .. göres uppenbarligen behof. Beckman Amer. 2: 186 (1883). — särsk.
α’) [jfr fsv. huat thik behoff görs] med den för hvilken ngt är behöfligt uttryckt gm sbst. utan prep. (l. pron. i objektsform), i senare tid ngn gg gm en bestämning med prep. för. Jdhar fadher weet wäl hwad jdher görs behooff. Mat. 6: 8 (NT 1526). Han haffuer förhädhat gudh, hwadh görs oss nw mera witne behooff? Mat. 26: 65 (Därs.). Kolmodin Qv.-sp. 1: 123 (1732). Det gjordes honom behof, att sluta förbund med en stor makt. Carlstedt Herodot 2: 195 (1833). Gif dem (dvs. ständerna) .. mod att besluta hvad behof göres för ditt folk. Thomander Skr. 1: 689 (1854). Ingen plats bland nattvardsbarnen gjordes honom (dvs. den döde gossen) mer behof. Strandberg 1: 256 (c. 1870). Hvad honom (dvs. G. I) gjordes behof var kyrkans .. rikedomar. Rundgren i 3 SAH 8: 173 (1893). — (†) Tålamod göres mig högst behof. Liljestråle Kempis 139 (1798).
β’) [jfr fsv. nar thäs behoff gör, om täs behoff äär, mnt. des behoff is] (†) med det som behöfves uttryckt gm gen. dess. Gör thes nu oss icke behof. Verelius Götr. 176 (1664); jfr α’.
γ’) [jfr fsv. her ey görs behoff optälia meera] (†) med det som behöfves uttryckt gm inf. utan att. Ey giordz Behof så flitigt mig förwara. Börk Dar. 486 (1688). Rudbeck Atl. 2: 14 (1689).
δ’) (numera i sht med arkaiserande anstrykning l. skämts.) med det som behöfves uttryckt gm bestämning med prep. af. Geijer I. 3: 293 (1816). Här göres mera behof af att strida än smeka qvinnor. Fryxell Ber. 1: 47 (1826). Eder göres mera behof af sköld än af svärd. Kolmodin Liv. 1: 412 (1831); jfr α’. Inom intet ämne göres .. mera behof af bevis för de fällda påståendenas sanning än (inom den germanska mytologien). Noreen Spr. stud. 20 (1892, 1895).
ε’) (numera föga br.) det som behöfves står i pl., medan verbet står i sg. Flere .. Steg och Skildnader görs intet behof. Stiernhielm Arch. I 1 a (1644). Brenner Pin. hist. 109 (1727). Hvad göres andra ledare behof? Aug. Quennerstedt i Från sommarkurs. i Lund 1898, s. 33. — (†) Att the murmestere ther äre, motte bliffwe .. förskickede .. till Wastena, effther the ther aldelis wäll behoff görs. G. I:s reg. 18: 652 (1547).
ϑ) i uttr. hafva behof, behöfva, hafva af nöden, hafva nödig.
α’) [jfr fsv. vm forrörde companijs bröder nyan olderman behof hade, d. de karske have lægen ikke behov, mnt. were ock dat se arbeideslude byhof hadden] (†) med direkt obj. I gode men haffue rät nu then herren behoff. Svart G. I 16 (1561). Om honom något elliest fattas som här kan till rätte Nödtorfft hafwas behooff. Brahe Oec. 76 (1585). Werlden haar iagh ey meer behoff. Messenius Sign. 23 (1612). Det Sölfver, som de (dvs. kyrkorna) til Gudstjenstens öfvande icke hade behof. Celsius G. I 217 (1746, 1792). Vi hafva tapperhet, men också råd behof. Leopold 1: 3 (1790, 1814).
β’) [jfr d. de have ikke behov at gaa hen, holl. hij had behoefte nog eens de Alpen te begroeten, fr. le reste du monde a besoin qu’on l’opprime] (numera föga br.) med inf. med (förr äfv. utan) att (l. till att) l. med att-sats. J haffuen icke behooff ath någhor lärer idher. 1 Joh. 2: 27 (NT 1526). Tå haffuer tu icke behooff att draga tijth. Holof. 11 (c. 1580). Så hadde man icke behoff thil att bida them. Brahe Kr. 37 (c. 1585). E. Excell. haffver intet hafft behoff at tacka migh för mine ringe skriffvelser. Oxenst. brefv. 8: 730 (1647). Intet hafwom wij behof fruchta hästeätarne. Reenhielm Olof Tr. 230 (1691). Kolmodin Qv.-sp. 1: 27 (1732). jfr: Hade de Lärda förståt wårt Språk, hade de intet behof twikat om dess (dvs. detta ords) rätta skrifwelse. Rudbeck Atl. 3: 610 (1698).
γ’) [jfr holl. behoef hebben van iets, fr. avoir besoin de quelque chose] med prep. af. Han har (stort) behof af vänlighet, af läkarvård. Köpmannen har ett likaså stort behof .. af sin vinst, som ni af hans vahra. Thorild 4: 6 (1792). Allt hvad Gud skapat har behof af näring. J. G. Oxenstierna 4: 171 (1815). Nyblom M. Twain 1: 105 (1873).
ι) [jfr fsv. ey är behoff at allir almoghen komo til strid, huat är tha miik meera behoff at wita, d. det øvrige som er behov til din guds hus, mnt. des doch grote noth vnnd behoff is, fr. il est besoin que je parte] (†) i uttr. vara behof, vara behöflig, behöfvas. Och deeladhes hwariom och enom effter som honom behoff war. Apg. 4: 35 (NT 1526). Om then vnsetning som göras schall .. är icke behooff ath iach scriffuar idher. 2 Kor. 9: 1 (Därs.). Oss är icke behooff ath säya idher någhot. 1 Tess. 1: 8 (Därs.). Quid verbis opus est huad är ter mera ter om behoff. Gl. Ter. 64 (c. 1550). En sådan Homerus wore vthi thenne saak än nu .. behoff. Svart Är. 45 (1560). Icke är då någon fråga behof. Dalin Vitt. 3: 236 (c. 1735).
Anm. till η—ι. Konstr. göra, hafva, vara behof hafva bildats på tysk botten. Urspr. konstruerades behof, ss. sbst., med gen. (jfr η β’), men blef, sannol. redan i mnt., också behandladt i analogi med predikativa adj. o. kom då att förbindas äfv. med ack. Jfr den fullkomligt analoga utvecklingen af t. not thun, not haben, not sein samt dessa uttrycks mnt. motsvarigheter o. sammanställningen not unde behof i mnt. Öfvergången från göra behof till göras behof har egt rum på nordisk botten; jfr hafvas behof hos Brahe Oec. under ϑ α’. Sedan behof i sv. blifvit vanligt äfv. i andra anv., blef dess substantiva karaktär mera klar för medvetandet, o. i följd däraf konstruerade man göras, hafva behof af ngt.
3) [jfr holl. de hulpelooze behoefte, mht. behuofec, fattig, t. in der äussersten bedürfnis schmachten, fr. être dans le besoin, dans un grand besoin] (numera mindre br.) brist, fattigdom, nöd; jfr BEHÖFVA I 1 d α samt BEHÖFVANDE. Försatt genom denna dom (näml. afsättning från ämbetet) i det yttersta behof. J. G. Oxenstierna 2: 199 (1786, 1806). Med flit och arbetsamhet skydda oss och de våra för brist och behof. Tegnér 4: 128 (1825). Vill du vara trogen .., skall du få så mycket, att du aldrig .. skall komma i behof. Lovén Folkl. 109 (1847). Lefva i ett tryckande behof. Dalin (1850). Vara i (stort) behof. Cavallin (1875). — särsk.
a) (numera bl. i högre stil) i uttr. behofvets barn, de fattiga, de behöfvande, o. d.; jfr BARN I 6 c. Kellgren 2: 231 (1780). Derföre hafva de (stilla i landena) alltid nog, hafva äfven att dela med sig åt behofvets barn. Wallin Rel. 3: 357 (1830). Omkring hvar 4:de person (i Sverige) är, om icke alldeles utfattig, åtminstone ett behofvets barn. Forsell Stat. 119 (1844). jfr: Behofvens och Bekymrets Slägter. J. G. Oxenstierna 1: 146 (1805).
b) i personifikation, i best. form: de behöfvande. Från slottet denna dag / Får ej behofvet vända hjelplöst åter. Runeberg 1: 257 (1841).
4) [jfr holl. behoefte, t. bedürfnis i motsv. anv.] om det ngn behöfver l. tarfvar l. har af nöden l. anser sig behöfva; ngt som ej kan undvaras, behöflig sak. Tobak, rökning, att röka har för honom blifvit ett behof. Lifvets oundgängligaste behofver. Ödmann Beskr. om Kamt. 66 (1787). Broderlig kärlek är .. för oss alla ett inbördes behof. Hagberg Pred. 2: 145 (1815). Af dessa skäl anser jag en förnuftigare katekes för första behofvet för våra läroverk. Tegnér 6: 338 (1839). Det är för honom ett behof att ljuga. Dalin (1850). I dagligt tal användes ordet behof äfven i objektiv bemärkelse = det som erfordras för att tillfredsställa mänskliga behof. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 7 (1891); jfr a o. 2. jfr: Then som säger nej, til en annans ja, och ja til en annans nej, han contradicerar honom fullkomligen: och mer behöfves gemenligen icke. Men en hetzig motsägare är icke nögd med behofvet. Rydelius Förn. 230 (1722, 1737). jfr KRIGS-, VÄXEL-BEHOF m. fl. — särsk.
a) [jfr holl. behoefte, t. bedürfnis, fr. besoin i motsv. anv.] (numera mindre br.) förnödenhet, nödvändighetsartikel. Alla sina behof, requisita. Pfeif De habitu 275 (1713). Allmogen fick köpa sina egna behof i hvad stad den behagade. Chydenius Skr. 83 (1765). Det var stor brist på Gevär, Krut, Lunta, med flera behof. Schönberg Bref 2: 375 (1778). Säd, Lifsmedel och andra Behof. Lagerbrings Hist. 1: 16 (1796). Landtmannen i de aflägsnare trakterna (i Norge) tillverkar sjelf sina flesta behof, till och med låsar, klockor, vapen. Palmblad Norge 152 (1846). Hvilka oerhörda omsorger .. erfordras ej för att förse dessa två millioner .. menniskobarn (i Paris) med deras alldagliga lifs behof: mat, ljus, ved, vatten! Oscar II Skr. 3: 266 (1867, 1888).
b) (för ngn l. ngt) erforderlig(t) mängd l. antal (af ngt); med poss. pron. l. gen. Jag har redan skaffat mig mitt behof af ved för vintern. Farhågan bör försvinna om Spannemåls brist .., då nu hvar och en äger tilfälle förse sig med sit behof. Prot. ang. upplopp i Gbg 1799, s. 108. (Hin onde) kring djup och höjder skickar / Sina eldkolsröda blickar, / För att utse sitt behof / Af förtappade till rof. Strandberg 2: 119 (c. 1859). Han tog hela sitt behof från firman N. N. i Stockholm. Björkman (1889). jfr: Slån edra hyddor vid oskyldighetens tjäll; / Hon skaffar Ert behof, och gör Er lefnad säll. Nordenflycht Svea 17 (1746). — jfr DAGS-, VATTEN-, VINTER-, ÅRS-BEHOF m. fl.
5) [jfr d. göre sit behov, mnt. sines behoves don, t. ein bedürfnis haben, sein bedürfnis befriedigen, seine notdurft verrichten, fr. faire ses besoins, lat. necessitati parere] om exkrementernas aflägsnande ur kroppen: tarf, uttömning; naturbehof. När man öfwer tijden håller sitt Behooff, och excrementerna förhindrar. Lindh Husapot. 182 (1675). Naturligt behof, Et visst behof. Weste (1807); jfr 2. Hartman Husläk. 98 (1828). Göra, förrätta sitt behof, sitt naturliga behof. Dalin (1850). Under det pigan gått efter en nyckel till ett visst beqvämlighetshus, som jag i följd af påkommet behof, begärde. C. J. L. Almqvist i AB 1851, nr 162, s. 3.
-ARTIKEL~020. motsatt LYX-ARTIKEL; jfr NÖDVÄNDIGHETS-ARTIKEL. Strinnholm Hist. 2: 301 (1836). J. J. Nordström i VittAH 19: 301 (1849). —
-HUSHÅLLNING~020. nat.-ekon. motsatt FÖRVÄRFS-HUSHÅLLNING. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 279 (1897). —
-POST~2. handel. Affärerna (i järn hafva) under de senaste månaderna .. inskränkt sig till behofsposter. Dagen 1898, nr 197, s. 1. Tekn. tidskr. 1901, A. K. s. 31. —
Spalt B 867 band 3, 1902