| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIK li4k, adj. -are (OPetri Sacr. 1 a (1528) osv.), i bet. 9 ngn gg äv. likre, likst (Granlund Ordspr. (c. 1880: liikre), Strindberg Skärk. 158 (1888: liksta)) (Anm. Utom i bet. 9 uttryckes gradförhöjning ofta gm förb. med mera, mest). adv. = (†, Lucidor (SVS) 4 (c. 1670), Därs. 218 (1672), Nordenflycht QT 1745, s. 157), -T; jfr LIKA, adj. o. adv.
1) som har samma utseende (l. färg l. form) som l. som i utseendet osv. starkt påminner om (ngn l. ngt), som ser ut på samma sätt som (ngn l. ngt); i fråga om person särsk. med avs. på anletsdrag o. d. Lik ngn till utseendet. Lik ngt till l. i färgen l. formen. Upp. 4: 7 (NT 1526). Blänkiande Mäszing är Gullet lijk. Grubb 377 (1665). Han var .. likare en död än en lefvande menniska. Ullman GrefvHänd. 99 (1782). Hon är fasligt lik Fru A. B. C. D. öfver ögonen. Nordstjernan 1844, s. 17. Essen-Möller KvinnlUnderl. 123 (1932). — jfr AP-, AVGRUNDS-, BLOM-, BORST-, DELTA-, DROTTNING-, DUN-, DVÄRG-, FÅGEL-, HERRGÅRDS-, HJÄLM-, HJÄRT-, KLOCK-, MADONNE-, NJUR-, SNAR-, SPÖK-, TRATT-, ÄGG-LIK m. fl. — särsk.
a) i jämförelser med förstärkande innebörd. Intet ägg, är lijkare ett ägg, än (osv.). Rudbeck Atl. 2: 296 (1689). Lika hvarandra som två bär. Granlund Ordspr. (c. 1880). De äro så lika, som vore de stöpta i en form. Därs. — i numera obr. uttr. Han är så lik fadren som han vore skuren ur ögonen på’n. Serenius Ii 2 a (1734). Like som två droppar vatten. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
b) [jfr t. einem gleich sehen] (†) i uttr. se l. synas lik ngn l. ngt l. se lik ut ngn l. ngt, vara lik ngn l. ngt till utseendet; anträffat bl. i komp. Schroderus Os. 2: 760 (1635). Ett .. slott, som likare syntes ett röfvarenäste, än en Adelsmans säte. Humbla Landcr. 187 (1740). Mannen .. såg likare ut et benrangel än en människa. Eurén Kotzebue Orth. 3: 102 (1794).
c) (†) i uttr. lik vid ngt, lik ngt. Fram för stolen war såsom it glaashaff lijkt widh cristal. Upp. 4: (NT 1526). IErici Colerus 1: 66 (c. 1645).
d) i uttr. vara (l. bliva) sig lik (jfr 2 b), vara l. bliva oförändrad till utseendet, se ut på samma sätt som annars l. som förut; ofta i nekande sats för att beteckna att ngn l. ngt fullständigt förändrats. Prästegården .. är så af sigh kommen, att han är sigh intet lijk, emot thet som förr warit hafuer. VDAkt. 1691, nr 1. Konung Helges anlet blef sig likt. Tegnér (WB) 5: 52 (1824). Fredrik Adolph var sig ej mera lik. De sköna ögonens strålglans fördunklades. Crusenstolpe Mor. 5: 279 (1843). Lagerlöf BarnM 152 (1930).
e) om (framställning av) bild l. om beskrivning l. efterhärmning o. d.: som återger originalet så att det är lätt att känna igen, som utgör l. framställer en trogen bild av originalet; porträttlik. 5Mos. 4: 16 (Bib. 1541). OxBr. 3: 199 (1630). Han målar icke väl, men likt. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Man kan inte härma likare, än .. jag härmar Axel. Jolin Kom. 49 (1845). Ett av de mest lika porträtt jag någonsin sett av någon människa. Laurin 3Minn. 399 (1931). — särsk. (†) i uttr. lik med ngt. (I skön konst) göra något som är känbarligen likt med Naturen. Bergklint MSam. 1: 182 (1781).
2) som överensstämmer med l. påminner om (ngn l. ngt av samma l. annan art) i fråga om (inre) egenskaper l. beskaffenhet l. i handlande l. uppträdande o. d. Rom. 8: 29 (NT 1526). Domarena woro lijkare Mördare och Stråtröfware, än en from Öfwerheet. Schroderus Os. 1: 605 (1635). Den ena dagen är ej den andra lik. Weste (1807). Några hus funnos .., där det tillgick mera likt den värld, hvari vi förut lefvat. De Geer Minn. 1: 148 (1892). Han var .. till sinnelaget likast sin fader. Nordenstreng Magnússon Borg. 24 (1921). — jfr ANDE-, BLIXT-, FEBER-, GENTLEMANNA-, GRAV-, GUDA-, GÅT-, HÖST-, ORKAN-, SAGO-, SNAR-, SPÖK-, VÅR-LIK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Allt för höfligh, är Narren lijkast. Grubb 24 (1665). Ändan är sällan begynnelsen lijk. Dens. 897.
b) i uttr. vara sig lik (jfr 1 d), alltid l. fortfarande vara likadan l. av samma beskaffenhet; icke förändras l. ha förändrats till karaktär l. egenskaper l. sinnelag o. d.; om sak l. person; ofta i nekande sats: fullständigt annorlunda mot förut. Gudz ord är altijdh sigh lijkt. Baazius Upp. 88 b (1629). I Lund är sig allt någorlunda likt. HTSkån. 2: 243 (1844). (Hunden) var sig inte lik i de dagarna. Lagerlöf Holg. 1: 221 (1906). — särsk.
α) övergående i bet.: enahanda. Det blef sig så likt och så qvalmigt, att vara / Der längre på näset. Wallin Vitt. 2: 122 (1821). Hallström Sagodr. 21 (1910).
β) med klandrande l. nedsättande bet., för att beteckna att ngn l. ngt icke förändrats till det bättre l. icke är bättre än vad man kunnat vänta. Stiernman Riksd. 831 (1631). Du är dig lik. Okänslig som vanligt för mina lidanden. Michaelson Ungk. 25 (1892).
c) (†) i uttr. lik med ngn l. ngt (jfr h, j), lik ngn l. ngt. Forsius Fosz 344 (1621). (Sjukdomen ”torsken”) är mycket lijk med Froszan. Lindestolpe Fross. 18 (1717). Mellin Nov. 1: 235 (1846, 1865).
d) (†) i uttr. lik till l. vid ngt, lik ngt. Ty Guld och Sölff och annat slijkt, / Är obeståndigt, är eij lijkt / Widh dygden som beståndigh är. Girs Edelh. G 1 a (1627). Jag vett ingenting licht dertil, såm skulle verre skett. OxBr. 11: 578 (1630).
f) (†) i uttr. dess lik, lik(nande) denne l. detta, dylik; äv. i n. sg. i substantivisk anv. RARP V. 1: 198 (1654). All .. säd hafwer af Skaparens förordning then krafft, at afla och föda thes likt vtaf sig. Swedberg Cat. 429 (1709).
g) (†) dylik, slik, liknande. Huad hos oss Suenske uti enn lik händelse sker, är (osv.). Tiällmann Gr. 102 (1696). Hülphers SvStäd. 2: 53 (1783).
h) (†) (fullständigt) lika; likadan; äv. i uttr. lik med ngt, lika med ngt. Gevaliensis Jos. 54 (1601). Hwad wichten tilkommer, så skall wågen uti alla Siöstäder .. wara lijk med Ståckholms wåg. Schmedeman Just. 122 (1605). Victorien (dvs. segern) war nästan lijk på bägga sidor. Bolinus Dagb. 78 (1679). Palmquist Räkn. 24 (1750). — särsk. ss. adv.: likadant, lika godt, likgiltigt(?); jfr LIKA, adj. I 4 a. Jag är lijk hwar Jag är / Så haer Jag henne kiär. Lucidor (SVS) 4 (c. 1670).
i) (†) i uttr. lik sanning(en), som synes vara i överensstämmelse med sanningen, som ser ut att vara sann; sannolik. Haffuer jach satt ther in (dvs. i krönikan) thet som jach haffuer förnummet sanningene lijkast waritt. OPetri Kr. 3 (c. 1540). Så synes sanningen ljkare, det (osv.). Broman Glys. 1: 319 (1707). — jfr SANNINGS-, SANNO-LIK.
j) (i sht i biblisk l. vitter stil) i fråga om jämförelse med ngt som är av annan art: som kan jämföras med l. liknas vid (ngn l. ngt); förr äv. i uttr. lik med l. vid ngn l. ngt. Himmelrikit är lijkt it sinaps korn, som en man toogh, och sådde j sin åker. Mat. 13: 31 (NT 1526). Alla Menniskiors lefwerne / Är lijkt wijdh Blomstret gröna. Wivallius Dikt. 97 (c. 1635). Likt mennskornas öden är böljornas svall. Geijer Skald. 9 (1811, 1835). Atterbom LÖ 1: 218 (1854: med).
k) (†) i uttr. var och en är sin gåva lik o. d., var o. en skänker efter sitt sinnelag l. sin förmåga. Huar man är sin gåwo lijck ware sigh mer fattigh eller rijk. SvOrds. B 2 a (1604). IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 104.
l) i uttr. lik och olik, förr äv. lik som olik o. d., om föremål l. personer av skilda slag; vanl. i n. sg. i substantivisk anv.: både det ena o. det andra, något av varje (slag), varjehanda, allt möjligt, både rimligt o. orimligt. OPetri Send. B 2 a (1528). Hvar och en, lik som olik, begynte gifva honom råd. Schönberg Bref 2: 329 (1778). Besök av både likt och olikt folk. Törneros Brev 1: 164 (1825; uppl. 1925). (A. Hummerhielm) antecknar .. allt möjligt, likt och olikt. KKD 10: IV (1914). — (†) i pl. Ibland personer liike och olike. PolitVis. 196 (1598).
m) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) i uttr. likt och l. som slikt, fullständigt l. alltigenom likadant. Per och Jon är en don .. (eller) likt som slikt. Rhodin Ordspr. 107 (1807). Hela natten och dagen därpå var vädret likt och slikt. Högberg Utböl. 1: 31 (1912).
n) (†) i uttr. det är likt om likt, det är likadant l. sak samma, det kan komma på ett ut. Peringskiöld Hkr. 1: 325 (1697).
o) (numera bl. i ålderdomligt spr.) i n. sg. i substantivisk anv. (jfr l, m). Lijkt holler sigh gerna til sitt lijka. Forsius Fosz 237 (1621); jfr: Lijkt söker gärna lijkt. Grubb 12 (1665). Likt och likt vill hålla i hop. Granlund Ordspr. (c. 1880).
3) [specialanv. av 2] överg. i anv. ss. prep. l. konj.: liksom; på samma sätt som, i likhet med.
a) (i sht i vitter stil) i uttr. lik l. likt ngn l. ngt (i vers stundom ngn l. ngt lik resp. likt), stundom äv. i förb. med prep.-uttr. Lucidor (SVS) 5 (c. 1670). Nordenflycht QT 1745, s. 157. Narrar, kärrets grodor likt, sig sätta / Upp utur Egennyttans pöl (till doms över K. XII). Geijer Skald. 213 (1812, 1835). Ej med klagan skall ditt minne firas, / Ej likt dens, som går och snart skall glömmas. Runeberg 2: 29 (1835). Till alla svenska bröst / Når lik en engels stämma / Den enkle krigarns röst. Snoilsky 2: 65 (1881). Ur marken hördes en ändlöst utdragen mollton likt från en eolsharpa. Heidenstam Karol. 1: 215 (1897).
b) (†) i uttr. lik resp. likt med l. vid ngn l. ngt. Brask Pufendorf Hist. 268 (1680: wedh). Kan sällhet i et ljud bestå, som likt med vädret vankar? Nordenflycht QT 1748—50, s. 38. Kellgren 3: 175 (1785). JGOxenstierna 4: 51 (1815).
c) ss. konj. likt, förr äv. lik, inledande en sats.
α) (numera knappast br.) liksom, på samma sätt som. Lucidor (SVS) 218 (1672: lijk). Likt Elden far u’r stål, när man det slår med hamrar, / Så prässad’ nöden u’r vår Ögon Tåre-Lut. Frese VerldslD 9 (1715, 1726). KyrkohÅ 1912, s. 51.
β) (†) liksom om. Jagh som är ey tilstäds, iagh gläder migh i tankar, / Ok sijr lijk wor’ iagh thär, hwad Lust hoos hwariom wankar. Lucidor (SVS) 218 (1672).
4) om handling l. uppträdande o. d.: som är i överensstämmelse med (ngns) karaktär l. lynne o. d., som är sådan som man kan vänta sig av ngn; ofta klandrande. Det är (så) likt honom l. honom så likt. Säg, ids du aldrig smörja (spinn-)rocken, / Det är dig likt dit gamla fä. Lenngren (SVS) 1: 21 (1775). Det är honom likt — Han har väl hundra gånger haft sådana der småspratt för sig. Björn Vestind. 28 (1791). Nog vore det likt en karl att vilja ställa till oro. Wägner Norrt. 8 (1908).
5) (†) som är i överensstämmelse med ngt l. i enlighet med ngt (särsk. ngt som utgör en norm); likmätig; äv. i uttr. lik med l. efter ngt. (Det) wore .. wel alla likast epter scrifftenne, at (osv.). OPetri Hb. A 3 a (1529). (Domkapitlets lagfarne tjänsteman skall) uträtta .. Consistorii ärender hoos Höga Öfwerheeten .. sampt hwad mera hans kall lijkt ähr. KOF II. 2: 278 (c. 1655). När .. (gärningen) är i al ting lik med Lagen, och får therföre heta Dygd. Lallerstedt Dygdel. 71 (1746). Adlerbeth HorOd. 148 (1817). — jfr JÄMLIK, adj. — särsk. i uttr. draga likt med l. till ngt, vara i överensstämmelse med ngt. Thenna meningen dragher likast medh sanninden. OPetri Clost. A 2 a (1528). (I haven fällt) någre siälsamme ordh .., hvilcke oss tycker icke drage licht till thet offte utloffvede hulskap, troskap och manskap, som (osv.). G1R 26: 330 (1556). LPetri Kyrkiost. 47 b (1566).
6) (†) likadan under alla förhållanden l. alltigenom l. för alla; lika (se LIKA, adj. I 5), likformig; homogen. Halter och krumpen giöra laaget lijkt. Grubb 287 (1665). Om någon olikhet skier (vid arvskifte) i det icke alla stycken kunna sönderdelas, så bör doch något annat svara der emot som giör arfrätten lijk. Polhem Bet. 2: 20 (1721). Hela besättningen nu, likt lottad, farorna delar. Adlerbeth Æn. 228 (1804).
7) (numera bl. i högre stil) som (i ngt avseende) kan mäta sig med ngn l. ngt; jämgod; jämstark, jämställd, jämlik, jämförlig; numera nästan bl. i uttr. lik (ngn l. ngt) i, förr äv. till ngt. 1Joh. 3: 2 (NT 1526). Om en (adelsman) skulle hålla sigh wed Ståndet och kallas en annan lijk, .. moste likwäl något spenderas. RARP 4: 562 (1651). (Starkotter) var kommen aff Thuszarna, och war them lijker till kraft och styrkia. Verelius Herv. 2 (1672). I mod ären I dem (dvs. fienderna) like; genom nöden — det yttersta och starkaste vapen — dem öfverlägsne. Kolmodin Liv. 2: 70 (1832). Arm och rik, i döden lik. Bremer Grann. 2: 133 (1837). — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. lik med, förr äv. vid l. till (ngn l. ngt). (Jesus) sadhe gudh wara sin fadher görandes sich sielff likan medh gudh. Joh. 5: 18 (NT 1526). Thenne tijdzens wedhermödhor äro icke lijka till then herligheet som på oss oppenbaras skall. Rom. 8: 18 (NT 1526; Bib. 1917: intet betyda, i jämförelse med ..). Han (dvs. Jesus) är ewig och thet är wist, / med fadren lijker j äro. Ps. 1536, s. 10. Hwadan kommer thet, at thet ene (skapade) är intet lijkt wedh thet andre, vthan står iempte hwart annat vthi sin wisze Grad och Ordning. Sylvius Mornay 5 (1674). Wikner Pred. 422 (1879).
b) (†) i substantivisk anv.; i pl. med föregående genitivbestämning: (ngns) (jäm)likar. Svart Gensw. H 3 a (1558). Messenius Disa 34 (1611).
c) (†) om giftermål o. d.: som är passande på grund av parternas jämställdhet. Sahlstedt (1773). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
8) [jfr 2 i] (numera bl. i bygdemålsfärgat spr.) sannolik, trolig, antaglig, rimlig. Then saadant stemplar ær Mykit Lict at han thet gör K(onung) C(hristiern) tiil goda. G1R 1: 164 (1523). Thet sant är håller man eij lijkt: / Nu är Gudz Ord för vnder. Ps. 1695, 31: 2. Månne det är likt hvad här sägs, at (osv.). Porthan BrCalonius 119 (1794). Det förefaller mig likare .. att de kanske gömt sig. Carlén Ensl. 2: 275 (1846). — särsk. i uttr. lik till ngt l. att göra ngt, varav man kan vänta ngt, som ser ut l. ”lovar” att bliva l. göra ngt; som ger hopp om ngt. Gudh giffue enden bettre än begynnelssen synes lich till. HB 2: 296 (1596). Första qu(arteret) syns i förstone lijkt til regn. Alm. 1659, s. 17. Fast än K. Olafr är yngre och wel lijk till een stor Höfdinge, så (osv.). Verelius Gothr. 72 (1664). Lik att komma sig, att göra lycka. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Lagerlöf Jerus. 1: 130 (1901).
9) (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) lämplig (för sitt l. ngt visst ändamål); god, bra, förträfflig; om person särsk.: duglig, duktig, skicklig; utom i b numera nästan bl. i komp. o. superl. Friskt red jag hit, men likare hem! SvForns. 2: 126. Huadt honom tycker licth wara j then sack foretagis schal. G1R 2: 168 (1525). Seer til hwilken betst och likast är ibland idhar herras söner, och setter honom på hans fadhers stool. 2Kon. 10: 3 (Bib. 1541). När Tattare-Frans spelte upp till dans, / likare spelman det aldrig fanns. Melin Dikt. 2: 192 (1904). Oliv Röst. 83 (1929). — särsk.
a) i ordspr. En vän i nöd är liikre än bröd. Granlund Ordspr. (c. 1880). Sjelf är liksta dräng. Strindberg Skärk. 158 (1888).
b) i uttr. lik till ngt, lämplig till ngt. The hade tre j valet (till borgmästare) .., men h[er]men synt[es] th[e]m likauel likast th[e]r til. OPetri Tb. 172 (1527; uppl. 1929). Wij hafwom intet fastare hus, som likare är til at wärna oss emot thetta trollet. Verelius Gothr. 272 (1664). Lönnberg FnordSag. 1: 44 (1870).
c) (†) i uttr. det likaste man kan, det bästa l. mesta l. ”värsta” man kan. HFinlH 8: 313 (1555). Söffrin (Norby) .. skyndade sigh thet likast han kunde till Finland. Svart G1 54 (1561).
d) i fråga om utseende: vacker, ståtlig. Höglund Älfv. 67 (1902). Aldri’ hadde man sett en likare bru’! Agrell NorrlH 29 (1910).
e) god i moraliskt hänseende. Crælius TunaL 211 (1774). De andlige och sjelfve Prelaterne vore icke stort likare. Möller (1790).
f) i fråga om hälsotillstånd. Den sjuke är likare d. ä. bättre i dag än i går. Adlerbeth FörslSAOB (1798). CFDahlgren 4: 192 (1831).
10) (†) rätt; rättvis, billig, rimlig; tillbörlig. G1R 1: 190 (1524). Thet är icke lijkt ath wij skola öffuergeffua gudz oordh, och acta hwad på bordhet komma skal. Apg. 6: 2 (NT 1526; Bib. 1541: tilbörlighit). Döma hwadh lijkt är. Psalt. 58: 2 (Bib. 1541). Giöra det lijkt och skiäligt synes. VDAkt. 1700, nr 66. BL 11: 318 (1845). — särsk. i uttr. bära likt åt, vara tillbörlig l. passande. LPetri 1Post. D 3 b (1555).
11) [jfr 2, 10] (vard., i sht bygdemålsfärgat) i uttr. vara lik ngt (stundom äv. enbart vara lik) i nekande l. frågande l. därmed likvärdig sats för att beteckna ngt ss. odugligt l. olämpligt l. orimligt l. omöjligt o. d. Tycker du det är likt att så tala; d. ä. skickligt, anständigt, passande. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Det där (är) intet likt el. likt någonting (odugligt, osammanhängande, otroligt). Weste (1807). Nu vardt der en jämmer och en sorg så det var inte likt någonting. SvFolks. 357 (1849). Och som I burit er åt med serveten! Är det likt någonting? Benedictsson Eftersk. 9 (c. 1885). Är det likt nåt, som hon magrat denna vår. Kurck MargA 206 (1925). — särsk. (bygdemålsfärgat) i uttr. var det likt, det o. d., var det rimligt?; äv. (ironiskt) det var likt, det. Hade ni då intet bränvin ..? .. Jo, dä va så likt dä, kära fru. Barbro skulle vara utan bränvin! CIHallman 96 (1777). Jo, det var likt det .. att glömma yxorna — det skulle min själ blifvit något, om (osv.). Carlén Ensl. 2: 274 (1846). Hon ville inte gå hos dem och göra ingenting. Var det likt, det? Lagerlöf Liljecr. 55 (1911). Wærn-Bugge Bruksb. 64 (1925).
Spalt L 693 band 16, 1940