| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIGA pi3ga2, f. resp. (i bet. 4) f. l. r. l. (i bet. 5) r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Berchelt PestOrs. A 3 b (1589), RARP 2: 189 (1635); -er G1R 12: 253 (1539), Linné Fl. nr 764 (1755)).
1) ung kvinna, flicka; äv. om ogift kvinna (oavsett åldern); äv. närmande sig bet.: (ngns) dotter; utom i b numera bl. ngn gg, använt ss. smeksamt tilltalsord (jfr PIA, sbst.1 1). OPetri Tb. 13 (1524); möjl. till 3. Pigha iach sägher tigh, statt vpp, Och strax stoodh pighan vpp och gick. Mark. 5: 41—42 (NT 1526; Bib. 1917: Flicka). I ÿnglingar aff Swerigies landh, / Jungfrugor och pigor alle, / sörier medh migh hwar i sit ståndh! Wivallius Dikt. 86 (1632). En handtwärkars dotter (kallas i lysningssedeln): ”dygdesamma piga”. ConsEcclAboP 360 (1659). Om man ser vppå the Scholar i stora städer, ther vnga jungfrur och små pigor hållas. Swedberg SabbRo 1366 (1687, 1712). I torsdags hade du hufvudvärk, min lilla piga (säger fadern till sin dotter). Wahlenberg Vakt 14 (1890). Piga lilla, skjut mig .. närmare brasan. Wägner Silv. 12 (1924; yttrat av en gammal dam till en tjänstflicka); jfr 3. — jfr BOND-, BRUD-, BRUDSTUGE-, FÖRGÅNGS-, GAMMAL-, HEMMANS-, LAPP-, MÖ-, UNG-PIGA m. fl. — särsk.
a) i ett stort antal ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Pigha är blyg som brudh, springer j sängh medh dräng medh bådhe skoo. SvOrds. C 1 a (1604). När hwar behagar sitt, så blijr all maath äten, och alla Pijgor giffta. Grubb 337 (1665). När fingret är ringat, så är Pijgan tingat. Dens. 576.
b) [efter Ordspr. 30: 19 (se nedan)] (ålderdomligt, skämts.) i uttr. en ung mans väg till ena pigo o. i närstående uttr., med tanke helt l. delvis på olika vägar l. metoder varpå resp. varmed en ung man kan l. söker vinna en flicka. Ens manzs wägh til een pigho. SalOrdspr. 30: 19 (öv. 1536). Hur mången flottist hade inte ofta under sina vägar till ena pigo fått övning i att äntra ett plank! VFl. 1938, s. 143. En ung mans väg till ena pigo. LD 1952, nr 239, s. 5.
c) (†) i uttr. ngns piga, om ngns fästmö l. käresta l. ”flicka”. Hender festerman legra sina pige. G1R 4: 243 (1527). Skogekär Bärgbo Wijs. 26: 7 (c. 1635). jfr FÄSTE-PIGA.
2) (†) kvinna som icke haft könsumgänge med ngn, mö (se d. o. 2), jungfru (se d. o. 3). VRP 1610, s. 221. Karin .. sade sigh vara så good piga nu som när hon kom till (den impotente maken). VDP 1650, s. 439. Hoorn Siphra 4 (1715).
3) kvinnlig tjänare (anställd för att utföra de vanliga, enklare kvinnosysslorna i ett hushåll l. på en lantgård), tjänstflicka; utom om ä. förh. numera bl. dels (i vissa trakter) om tjänstflicka på en lantgård, dels ngt nedsättande l. skämts. om tjänstflicka i allm.; jfr HEM-BITRÄDE, JUNGFRU 5 b, MAMSELL 1 c slutet, TJÄNARINNA. Apg. 12: 13 (NT 1526; Bib. 1917: tjänsteflicka). En rijk Bonde .. hadhe många Pijghor och Dränger. Lindner Tijdhfördr. 85 (1641). Att nästan alla pigor äro jungfrur (dvs. vilja kallas jungfrur), så snart de låtit sticka sig hål i öronen. VexiöBl. 1834, nr 7, s. 1. En piga bland pigor. Nordström (1914; boktitel). Hon var ju ändå bara en piga! Hedberg Iris 181 (1934). — jfr BARN-, BOD-, BOND-, FATBURS-, FRUSTUGU-, FÄBOD-, GÅS-, HÖNS-, INNE-, KAMMAR-, KROG-, KVARN-, KÖKS-, LADUGÅRDS-, LILL-, MINST-, MJÖLK-, NYCKEL-, SOMMAR-, SVIN-, SÄTER-, TJÄNSTE-, VAKT-PIGA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. När Pijgan skal lähra Maatmodren, så löper baak fram i Hwszhållet. Grubb 645 (1665). ”Hut! pigor” — sa’ köksan. Holmström Sa’ han 42 (1876). ”Qvittar lika” — sa’ pigan, som kallades fröken. Därs. 66.
b) (enst.) bildl.: ”tjänarinna” (åt ngn). Vetenskapen om världen var en piga åt vetenskapen om Guds rike. Vasenius Top. 1: 44 (1912).
4) om djur.
5) (†) om växt.
a) i uttr. vita pigor (äv. hopskrivet till ett ord), kamomill. Linné Fl. nr 764 (1745, 1755; fr. Bohusl.). Fries Ordb. 44 (c. 1870).
-BAL; pl. -er. (förr) enklare danstillställning l. bal (för tjänstefolk); jfr muff, sbst.2 Törneros Brev 1: 285 (1826; uppl. 1925). Blanche Tafl. 257 (1845). —
-BOD. (pig- 1891 osv. pige- 1764) (om ä. förh.) rum l. särskild byggnad för tjänstflickor; jfr bod, sbst.1 1. Lenæus Delsbo 240 (1764). SvKulturb. 3—4: 32 (1930; om ä. förh.). —
-BRÖLLOP. (pig- 1883 osv. pigo- 1752) [jfr ä. d. pigebryllup] (om ä. förh.) bröllop som husbondefolket höll för sin tjänstflicka. Rhyzelius Ant. 175 (1752). SmålAlleh. 1883, nr 130, s. 2. —
-BÄNK. (pig- 1708 osv. pige- 1664—1815. pigo- 1666) (förr) i kyrka: kyrkbänk avsedd för (församlingens l. ett visst hushålls) tjänstflickor; jfr -rum 1, -stol, ävensom dräng-, fru-bänk. Murenius AV 542 (1664). Hembygden(Hfors) 1910, s. 348 (1709). —
-DAGSVÄRKE~020. dagsvärke utfört av en tjänstflicka (l. en kvinna); arbetsprestation som utgör ett dagsvärke för en tjänstflicka osv. Hörlén GSed. 169 (1914). —
(1) -FADDER. [jfr d. pigefadder, nor. pikefadder] (†) ogift kvinnlig fadder; jfr jungfru-fadder. Hagström Herdam. 2: 348 (1898; efter handl. fr. c. 1780). SvKulturb. 11—12: 92 (1932; om ä. förh.). —
-FLYTTNING. jfr flyttning 4 b. Som vi blifvit miserabelt serverade på grund af pigflyttningen, fortsätta vi (osv.). Edholm SvunnD 183 (1851). —
-HAND. om grova arbetshänder (hos kvinna); förr äv. om höger hand (med dess ”grövre” fingrar, i motsats till den vänstra handen, ”frökenhanden”). Oterdahl En 86 (1927). NFMånKr. 1939, s. 375. —
-KAMMARE. (pig- 1709 osv. pige- 1595—1747. pigo- 1708) [jfr d. pigekammer, nor. pikekammer] jungfrukammare (se d. o. 2). GripshR 1595, s. 126. Nybacken hade .. tre pigor i pigkammarn. Moberg Utvandr. 62 (1949). —
(1, 3) -KISTA. (förr) kista vari en tjänstflicka vid flyttning från en arbetsplats till en annan medförde sina personliga tillhörigheter; äv. om kista vari en ung ogift kvinna förvarade sin hemgift. Hagström Herdam. 2: 156 (cit. fr. c. 1680). Björn FörfFl. 26 (1791). TurÅ 1930, s. 328. —
(1 l. 3) -KRUT. (pig- 1911. pige- c. 1870—1911) (bygdemålsfärgat i vissa trakter)
1) sporerna av lummer, nikt; äv. ss. namn på växten. Fries Ordb. (c. 1870). Henriksson Växt. 93 (1911).
-LITTERATUR. nedsättande, om enkel, ”billig”, rafflande l. sentimental l. romantisk litteratur (av det slag som tjänstflickor anses tycka om). Bergman VSmSkr. 344 (1855). —
(1) -LOCK, sbst.1, r. l. m. (pig- 1929 osv. pigo- 1730)
2) (om ä. förh. i Skåne) ett slags huvudprydnad som användes av unga ogifta kvinnor. SvKulturb. 1—2: 289 (1929; om förh. 1839). —
-LOCK, sbst.2, n. (skämts. l. nedsättande) dragspel; jfr lock, sbst.3 1 slutet. Lundin NSthm 314 (1888). Ungdomen samlar sig .. på .. dansbanan kring piglockets skrällande toner. Norrl. 1: 25 (1906). Suneson GGrund 13 (1926). —
-LOCKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [till locka, v.2] (skämts. l. nedsättande, numera föga br.) = -lock, sbst.2 Johansson Noraskog 2: 50 (1881). ”Piglockans” toner. Aldén Getapul. 19 (1883). Auerbach (1913). —
-LÄSNING. (nedsättande) jfr -litteratur. Gastballader, skrockdikter, röfvarehistorier, slagdängor, blåskägg och annan pigläsning. Leopold 5: 139 (c. 1820). —
-LÖN. (pig- 1749 osv. pige- 1641. pigo- 1686) en tjänstflickas lön. ÅngermDomb. 1641, fol. 168. SmålP 1899, nr 5, s. 2. —
-MARKNAD. (förr) benämning på vissa marknader på vilka flickor togo städsel ss. tjänstflickor för det kommande året. AB 1841, nr 181, s. 3. GHT 1892, nr 183 A, s. 2. —
-MÅG. (†) om person som är gift med tjänstflickan hos en viss familj i förh. till denna familj. Afzelius Sag. X. 2: 344 (1866). TurÅ 1912, s. 150. —
(1, 3) -MÖSSA. (pig- 1810 osv. pige- 1655—1759) (numera bl. tillf.) mössa för tjänstflicka; förr äv.: flickmössa. BoupptSthm 15/5 1655. Cederborgh OT 1: 3 (1810). —
(1, 3) -NAMN. (pig- 1753 osv. pige- c. 1685—1732) [jfr d. pigenavn]
1) namn som bäres av en tjänstflicka; förr äv.: flicknamn. Leyoncrona Vitt. 139 (c. 1685). (Barnet) döptes .. till Cathrina .. och Elisabeth .. ett i mitt tycke fult pignamn. Tersmeden Mem. 4: 124 (1753).
-ROMAN. (nedsättande) jfr -litteratur. DN(A) 1929, nr 273, s. 1. jfr Bergman VSmSkr. 344 (1855; bet. oklar). —
-RUM, n. (pig- 1845 osv. pige- 1820. pigo- 1643)
-SJUKA. (nedsättande; numera föga br.) visst tillstånd av allmänt illabefinnande, med smärtor ”mellan magen o. bröstet” (som ansetts särskilt vanligt bland tjänstflickor). Tholander Ordl. (c. 1875). DN(B) 1934, nr 40, s. 10 (om ä. förh.). —
-SKAFFARE. (†) person som förmedlade anställning av tjänstflickor. FörordnHusböndSthm 1732, s. 1 b. Rig 1941, s. 110. —
(1, 3) -SKO, r. l. m. (pig- 1894 osv. pige- 1654—1684) (numera bl. tillf.) sko för tjänstflicka; förr äv.: flicksko. Ett paar gemeene Drenge eller Pijge Skoor. SthmStadsord. 1: 107 (1654). BoupptSthm 7/1 1684, Bil. —
(1) -SKOLA, r. l. f. (pig- 1846. piga- 1632. pige- 1575—1846) [jfr d. pigeskole, nor. pikeskole] (†) flickskola. KOF 1: 348 (1575). BL 12: 294 (1846; om förh. c. 1635). —
-SKVALLER. skvaller (av det slag som anses förekomma) bland tjänstflickor. Crusenstolpe Mor. 6: 620 (1844). —
-SOL(EN). [sv. dial. pi(g)sol] (†) måne(n). Pigsolen (månen) är oppe nu. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-STAVARE. person som använder pigstavning. —
-STAVNING. dålig stavning av det slag som ansetts förekomma bland tjänstflickor o. d.; ofta använt nedsättande om nystavning. AGSilverstolpe Bokst. 73 (1811). NordT 1925, s. 399. —
-STIL.
2) nedsättande, om dålig, okultiverad handstil. Wicksell StudGreifsw. 27 (1878). LfF 1906, s. 105. —
-STOL. (pig- 1654 osv. pige- c. 1640—1671. pigo- 1640—1671) (förr) = -bänk; jfr fru-stol. Murenius AV 51 (1640). —
-STUGA. (pig- 1843—1856. pige- 1768) [jfr d. pigestue] (†) ”stuga” för tjänstflickorna; jfr -kammare, ävensom dräng-stuga. Åhstrand Öl. 129 (1768). Topelius Fält. 2: 235 (1856). —
-SYSSLA, r. l. f. (pig- 1831 osv. pige- 1753—1854) syssla av det slag som uträttas av tjänstflickor. Borg Luther 2: 570 (1753). —
-SÄNG. (pig- c. 1730 osv. pige- 1764) (enklare) säng för tjänstflicka. Schück FUpsala 129 (i handl. fr. c. 1730). —
-TJUSARE. (nedsättande, skämts.) person som lägger an på att ”tjusa till” tjänstflickor; äv.: tarvlig flicktjusare. SöndN 1866, nr 42, s. 3. Nordström Landsortsb. 40 (1911). —
-TJÄNST. (pig- 1773 osv. pige- 1713—1810. pigo- 1697—1766) tjänst l. anställning ss. tjänstflicka. VDAkt. 1697, nr 477. Ta pigtjenst. Björkman (1889). —
-TRYMÅ. (i sht om ä. förh.) mer l. mindre skämtsam benämning på en flyttbar, mindre toalettspegel fäst ovanpå en draglåda (avsedd att ställas på en annan möbel, t. ex. en byrå). Alving DamKlubb. 138 (1931). —
B (†): PIGA-SKOLA, se A.
C (numera bl. starkt bygdemålsfärgat l. arkaiserande): PIGE-BARN. (pige- 1586—1789. pigo- 1541—1763) [fsv. pikobarn; jfr d. pigebarn, nor. pikebarn] (†)
1) till 1: flicka, ”flickebarn”.
a) barn av kvinnokön. SvForns. 2: 360. 3Mos. 12: 5 (Bib. 1541). Swafa födde barn; och thet war itt pigebarn. Verelius Herv. 84 (1672). ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 72 (c. 1780).
b) allmännare: flicka, ungmö. All pijghobarn, som icke än nu man kendt eller närleghat haffua. 4Mos. 31: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: flickebarn). Bergius Småsak. 7: 124 (1757).
-BOD, -BÄNK, se A. —
(1) -DRÄNG. (†) kammartjänare hos ung ogift kvinna; jfr jungfru-dräng. KlädkamRSthm 1578 B, s. 73 b. HovförtärSthm 1586 B, s. 84. —
-HUS, -KAMMARE, -KRUT, se A. —
-LÖN, -MÖSSA, -NAMN, se A. —
(1, 2) -PATT. äldre folklig benämning på vissa växter.
-RUM, -SKO, -SKOLA, se A. —
-STOL, -STUGA, se A. —
-STÅND, se E. —
-SYSSLA, -SÄNG, se A. —
(1, 3) -SÄRK. äldre folklig benämning på vissa växter.
2) i sg. o. pl., om Cardamine pratensis Lin., ängskrasse. Fries Ordb. (c. 1870). Lyttkens Ogräs 57 (1885). —
-TJÄNST, se A. —
D (†): PIGES-PERSON, se F.
E (numera bl. tillf., arkaiserande): PIGO-BARN, se C. —
-BRÖLLOP, se A. —
(1, 2) -BRÖST. [jfr d. pigebryst, nor. pikebryst] (†) om brösten hos en ung flicka l. en kvinna som icke varit gravid; jfr hustru-bröst. VDAkt. 1650, nr 1. —
-BÄNK, -KAMMARE, -LOCK, -LÖN, -RUM, -STOL, se A. —
(1) -STÅND. (pige- 1626—1646. pigo- 1705) [jfr d. pigestand, nor. pikestand] (†) stånd ss. ogift kvinna, ungmöstånd. BtÅboH I. 4: 2 (1626). VDAkt. 1705, nr 189. —
-TJÄNST, se A.
F (†): (1, 3) PIGOS-PERSON. (piges- 1680. pigos- 1703) ungmö, flicka; tjänstflicka. VDP 5/5 1680. VDAkt. 1703, nr 2.
PIGEDOM l. PIGODOM, r. l. m. (pige- 1577—1769. pigo- 1541—1739) [jfr d. pigedom] (†)
1) till 1: förhållandet att vara l. tid då ngn ännu är en ung, ogift flicka; möjl. med bibet. av 2. Een quinna .., mädhan hon är j sins fadhers hwse och j sin pighodom. 4Mos. 30: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: ännu är ung). Ihre (1769).
PIGELIG, adj. [jfr d. pigelig, nor. pikelig] (†)
Spalt P 803 band 20, 1953