| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYLDIGHET ʃyl3dig~he2t, förr äv. SKYLLIGHET l. SKULDIGHET, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) motsv. SKYLDIG, adj.1 1 a, b: vad ngn l. vad man är skyldig att göra (i visst sammanhang), plikt (se PLIKT, sbst.1 4), förpliktelse; i sht förr äv. abstraktare (särsk. om plikt ss. etisk kategori l. moralbud o. d.). Det är min skyldighet att göra detta. Föräldrar ha skyldighet att fostra sina barn, föräldrar äro skyldiga att fostra sina barn. Alla ha vi skyldigheter och rättigheter. Fullgöra, uppfylla, i sht förr äv. göra sin skyldighet (l. sina skyldigheter mot, förr äv. åt ngn l. ngt), förr äv. avlägga sin skyldighet (jfr b α o. AVLÄGGA 7 a). Det är din förbaskade skyldighet att göra detta (vard.). Där ähr fuller mykedt mehra (att rapportera), och min skyldighett kräfver väl till att communicera eder. AOxenstierna 7: 617 (1632). Sedan clerus .. kl. 2 war sammanträdd i det wanliga auditorio Gustaviano majori, aflade ordin. orator, Mag. Johan Hoffberg, pastor vti Adelsöö sin skyldighet förmedelst en oration de Schriptura Sacra, som nu war materia disputationis. SynodA 1: 218 (1700). Han blef lydd; men med bedröfwadt hjerta, af skyldighet och ej af ömhet. Tessin Bref 1: 6 (1751). Öfveralt ser man Egennyttan, prydd i drägten af Skyldighet och Dygd, förädlad under namn af Kärlek. Kellgren (SVS) 5: 4 (1785). Därs. 2: 238 (1787: åt). ZTopelius (1887) i SnoilskyVänn. 2: 325 (: gjort). Det borde vara statens skyldighet att expropriera grunden till de fornlämningar den vill bevara. De Geer Minn. 1: 186 (1892). Man måste ta vara på sommaren pojken min, det är ens skyldighet, man måste ta vara på varje årstid. Thorén Herre 25 (1942). — jfr AMORTERINGS-, ANMÄLNINGS-, ANSVARS-, ARBETS-, ARRENDE-, BETALNINGS-, BEVIS-, BEVÄRINGS-, BYGGNADS-, DAGSVERKS-, DEKLARATIONS-, ERSÄTTNINGS-, EXAMINATIONS-, FORSLINGS-, FÖRSÖRJNINGS-, GÄSTNINGS-, HÅLLSKJUTS-, HÄGNADS-, INKVARTERINGS-, KRIGSTJÄNST-, LEDUNGS-, ODLINGS-, PREDIKO-, RAPPORTERINGS-, REDOVISNINGS-, REPARATIONS-, REPRESENTATIONS-, ROTERINGS-, RUSTTJÄNST-, RÄKENSKAPS-, RÄNTE-, RÄTTS-, SAMHÄLLS-, SKATT-, TACK-, TJÄNST-, TJÄNSTGÖRINGS-, UNDERHÅLLS-, UNDERVISNINGS-, ÅTERBETALNINGS-, ÄMBETS-SKYLDIGHET m. fl. — särsk. (†)
a) i vissa uttr.
α) efter sin skyldighet l. skyldigheten, i överensstämmelse med sin (ovillkorliga l. angelägna l. underdåniga) skyldighet. Iag (har) inted kunad låta gå förbij, wtan mäd denna min ringa schriffuelse äfter min skiylighet tiänstflitigt hälssa min högtärade kiäre bror. ASnakenborg (1642) i BrinkmArch. 2: 111. Altijdh effter wår skyldigheet förblifwandes E:s Högh Grefl. Nådes Ödmiucke och Trooplichtigaste .. Andreas Thuronius. BraheBrevväxl. II. 1: 218 (1662). (Sv.) De takka eder alle äfter skyldigheten, (lat.) Merito vestro omnes vobis gratias agunt. Schultze Ordb. 4346 (c. 1755).
β) finna sig i skyldighet att göra ngt, finna sig skyldig att göra ngt. (Jag) finner .. mig i skylldighet, att på detta ställe (i min skrift) åtminstone så mycket .. anföra (om frälsehemman), som kan wara nödigt att weta wid detta ämne. Botin Hem. 2: 137 (1756).
b) i vissa speciellare l. pregnantare anv.
α) skyldig vördnads- l. artighetsbetygelse o. d.; äv. om visst slag av vördnads- l. artighetsbetygelse; särsk.: hövlighets- l. artighetsvisit. Wij som Edre (dvs. änkedrottning Maria Eleonoras) Män och Vnderdåner / Endrächtelig församblad’ må framträda / In för E:s Majestet til at bewijsa / Wår skyldigheet; och hulde plicht frambära, / Och Edert höga Lof och prijs förmeera. Stiernhielm Cup. D 1 b (1649, 1668). Wåra Systrar och deras k. Män ber iag och hälssa wid tillfälle. När Gud hielper mig hem skall iag effter hand aflägga min skyldigheet hoos hwar och en. JCederhielm (1722) i KKD 6: 296. (Hustrun vid avskedet från sin man:) Wädret skall ej så ofta blåsa hit och tilbaka, som mine tankar skola aflägga deras skyldighet. Jag wil räkna alla ögonblick, tils (min make återkommer). Weise 2: 9 (1771). (Sv.) Aflägg min skyldighet hos honom, (eng.) Present my duty to him. Widegren (1788).
β) vad ngn förväntas prestera i sexuellt avseende; jfr PLIKT, sbst.1 4 e. (Mannen) hade den olyckan, at icke kunna upfylla sin skyldighet emot sin Hustru. 1Saml. 1: 30 (1773). — jfr ÄKTENSKAPS-SKYLDIGHET.
γ) = PLIKT, sbst.1 6. Sedan skulle den brotslige (som ohelgat en kyrka) träda fram till Kyrkodören, bekänna sin synd, och anhålla om nåd och aflösning. Derjemte pålade Biskopen eller Probsten honom någon skyldighet. Bælter Cerem. 157 (1760).
c) metonymiskt, betecknande person som gör ngt på grund av sin skyldighet (i tacksamhetsskuld o. d.). Til Eders Högwijsheet min Skyldigheet framräcker, / .. en lijten Ny-Åhrs-Gifft / På ringa Pergament, en föga bättre Skrifft. Lucidor (SVS) 136 (1671).
2) (†) motsv. SKYLDIG, adj.1 4: skuld (se SKULD, sbst. I 6). (Psalt. 103) påminner osz wårt Elende och fåfängeligheet, och wår skyldigheet, beskrifwer Gvdz Faderliga mildheet (osv.). Rosenhane FörklDav. Inl. 2 (1666, 1680). (Ebba Brahe:) Jag ser all min olycka, all min skyldighet .. . Mitt öde är grufligt, men .. jag har det sjelf förtjent. Gustaf III 2: 120 (1783).
(1, 1 b α) -DANSÖR. (numera bl. mera tillf.) man som dansar skyldighetsdanser. Snellman Gift. 1: 51 (1842). —
-KÄNSLA. (numera bl. mera tillf.) känsla av att ngt är ngns skyldighet. Strindberg TjqvS 2: 81 (1886). —
-PLIKT. (numera mindre br.) plikt som (man uppfyller därför att den) utgör en skyldighet, skyldig plikt. BraheBrevväxl. II. 1: 83 (1657: skyldigheetz plicht); möjl. icke ssg. Rudin 2Evigh. 2: 140 (1888). —
(1, 1 b α) -VISIT. (numera bl. mera tillf.) jfr -besök. Hammarsköld SvVitt. 1: 387 (1818). Siwertz Pagoden 266 (1954).
Spalt S 5538 band 27, 1974