| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄDJA stä3dja2, v., förr äv. STÄDA, v.2 städjer stä4djer, äv. (i sht i ssgn TILL-STÄDJA) städer stä4der, stadde stad3e2, statt stat4, stadd stad4, äv. (i formen städja) -ar, -ade, -at, -ad, förr äv. städde, stätt, städd; förr äv. STÄDJAS l. STÄDAS, v. dep., pr. sg. städes l. städs, ipf. staddes l. städdes. (pr. sg. akt. städer OPetri 1: 18 (1526: tilstädher) osv. städjar Sundén (1888; angivet ss. förekommande i kameralt spr.). städjer Lyberg GPprFalunDal. 1: 125 (i handl. fr. 1624) osv.; pr. sg. l. sg./pl. pass. o. dep. städes Apg. 26: 1 (NT 1526: tilstädhes) osv. städjes Stiernman Com. 1: 481 (1604) osv. städs (-dz) LPetri Psalt. 1: 1 (1560), Weste FörslSAOB (c. 1817). — pr. pl. 1 pers. städjom L. Paulinus Gothus JClaeszon 26 (1611); 2 pers. städen Mat. 23: 13 (NT 1526: tilstädhen). städje G1R 10: 286 (1535: städie jnn), Därs. 11: 87 (1536: städie jnd). städjen HC11H 8: 223 (1691: tilstädjen), KyrkohÅ 1925, s. 202 (1832: tillstädjen). — imper. sg. akt. städ (stedh) G1R 2: 249 (1525). stätt G1R 1: 113 (1523: stædth .. tiil); imper. sg. dep. städs LPetri SalOrdspr. 25: 6 (1561: städz). — imper. pl. 1 pers. städjom Kellgren (SVS) 5: 278 (1795: tilstädjom); 2 pers. städa Tiällman Profvis. B 3 b (1692: till städa). städder Lagerström Bunyan 1: 153 (1727: tilstädder). städjen Nicander VirgÆn. 50 (1751). — ipf. stadde OPetri 1: 10 (1526: stadde .. till) osv. stade EkenäsDomb. 1: 121 (1648: köpstade). steddgie TbLödöse 357 (1595). städde (-e-) G1R 1: 138 (1523: heemsteddes, pass.), Kolmodin QvSp. 1: 590 (1732). städjade Gustav II Adolf 158 (1617: tillstädiade), Wilhelm Dvärg. 28 (1922). städjde Strindberg TjqvS 4: 87 (1876: tillstädjde); ipf. dep. staddes Visb. 1: 47 (1572) osv. städdes Sahlstedt (1773). — sup. stad 2SthmTb. 3: 78 (1554: köpstad), Därs. 255 (1564: köpstad). staet 3SthmTb. 9: 401 (1617: kiöpstaet). stagdt HB 2: 340 (1598: tilstagdt). stat UpplDomb. 5: 24 (1553), VDVisitP 1671, s. 186. statt (-dt, -dtt) G1R 9: 317 (1534) osv. städet ÅngermDomb. 9⁄11 1644, fol 19. städit NoraskogArk. 4: 318 (1726: tillstädit). städjat TörngrenMål. 302 (1802: tilstädjat), Sundén (1888). stätt (-dt, -dtt, stedt) G1R 16: 16 (1544), Schultze Ordb. 4903 (c. 1755). — p. pf. stad (-dh) G1R 28: 369 (1558: instad), Murenius AV 172 (1648: utstad). stadd G1R 1: 64 (1523: tiilstadt, n.) osv.; jfr STADD, p. adj. städad CAEhrensvärd (SVS) 1: 209 (1782: städade, pl.), Dens. Brev 2: 408 (1800). städd (-e-, -dt) SUFinlH 1: 51 (1600: stedt, n.), Molin SSkr. 141 (1895). städjad Schultze Ordb. 4904 (c. 1755), SvD 2⁄2 1976, s. 7). vbalsbst. -AN (anträffat bl. i ssgn TILL-STÄDJAN, VDAkt. 1674, nr 121, osv.), -ANDE, -ELSE (i vbalsbst. till verb med städja ss. senare led i ssgr, OPetri 1: 106 (1526: tilstädhilse) osv., L. Paulinus Gothus ThesCat. 91 (1631: vtstädielse)), -NING (†, L. Paulinus Gothus ThesCat. 419 (1631), CAEhrensvärd Brev 1: 108 (1786: Städninga Bref)); -ARE (se avledn.).
A. ställa, bringa, föra; stoppa, få att stanna; ss. dep.: stanna; vistas o. d.
1) (†) ställa l. placera (ngn l. ngt ngnstädes l. så l. så). Stiernhielm Jub. 127 (1644, 1668). — jfr NED-STÄDJA. — särsk.
a) i fråga om annat än fysisk placering.
β) placera (se PLACERA, v.1 e) l. satsa (ngt); anträffat bl. allmännare l. bildl. (särsk. med avseende på liv o. d.), närmande sig l. övergående i bet.: använda l. bruka (ngt) (på ett fördelaktigt sätt) med hopp om god återbäring. G1R 9: 317 (1534). Hwar man haffuer tenckt, at han icke bätter kunde städia sina äghodelar, än när han således (dvs. gm att bl. a. bygga kyrkor o. låta läsa mässor) gåffue them vth för sina siäl. LPetri 2Post. 325 b (1555). Therföre kunde S. Staffan intet bättre wederfaras, sitt lijff och leffuerne kunde han icke bätter städia och vthleggia, än så (dvs. gm sin martyrdöd). Dens. 3Post. 19 b. (Apostlarna) skulle .. icke fruchta, at theras möda, arbete och lidande skulle wara illa statt, och litet vthrätta. PErici Musaeus 6: 43 b (1582). Boding ÅngermHush. 65 (1747).
b) refl.: ställa sig l. stanna (se d. o. I 1 a); jfr 4 a. Han stadde sigh för bredhe bordh. Visb. 2: 48 (c. 1600). — jfr IN-STÄDJA.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i sådana uttr. som städja (ngn) till sin grav l. till jorden l. till (sin l. gravens) ro l. vila, bringa l. föra ngn till graven l. bringa ngn i jorden l. till (gravens) ro l. vila; jfr BESTÄDIGA 1; förr äv. i fråga om annat än begravning, i sådana uttr. som städja ngns hjärta till ro, stilla ngns (oroliga) hjärta. AOxenstierna 1: 622 (1626: till jorden). I, som .. / .. er vän måst städa till sin graf. TRudeen Vitt. 315 (1700). Vid dånet af hundra kanoner sänktes stoftet i grafven. Det var Sveriges störste son, som blifvit stadd till sin hvila. Weibull LundLundag. 26 (1882). Det var Lauras hulda minne, som stadde hans (dvs. Petrarcas) hjärta till ro. Wulff Petrarcab. 345 (1905). Den Elof Tegnér, som för snart ett sekel sedan staddes till hvila. Quennerstedt StrSkr. 1: 84 (1905, 1919). Kurck MargA 61 (1925: till gravens ro). Rig 1940, s. 78.
b) (†) med avs. på bud: bringa; sända. Når h(er) sted(es) bwd mellen at I ville skriffwe meg til hwr(e) K. M. vilge er. HH XXXIII. 2: 227 (1548). HB 2: 332 (1598).
c) (†) med avs. på varor o. d.: föra l. frakta l. sända (till l. från en ort o. d.); utan klar avgränsning från 5 b. Stiernman Com. 1: 375 (1591). Ingen spannmåll må städies af landet. RA II. 2: 326 (1617). OxBr. 10: 315 (1631).
d) (†) i uttr. städja ngn ngt i händran, lämna ngt till ngns förfogande l. disposition. Erick Larsån hade fohrbudiett, ded meij ickie en pening aff die Frantzosiesche subsiediger skulle stedes i hendran. OxBr. 11: 621 (1632).
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) få blod att sluta rinna, stämma (blod). Wengelin GMinn. 165 (1893). ÖgCorr. 25⁄8 1970, s. 10.
b) (numera i sht i skildring av ä. folktro) gm magi få (person l. djur) att stanna (kvar) l. icke kunna röra sig. Han följde henne, tyst sluten och besynnerlig. Folket .. antogo att han var en städd, d. v. s. en som genom lapparnes hemliga konster blifvit bunden med dem för hela sitt lif, utan hopp att undslippa. Molin SSkr. 141 (1895). (Finnarna) sades .. bland annat kunna städja sälen (under jakten), d. v. s. de lågo på skredstången och mumlade besvärjelser så att sälen ej kunde komma ur stället. 2SvKulturb. 1—2: 260 (1934).
c) (†) allmännare: hejda l. stoppa (upp); få att sluta koka l. rasa l. vara orolig; äv. refl., om person: hejda sig (se HEJDA, v. 2 slutet). Forsius Phys. 339 (1611). Bullernæsius Lögn. 96 (1619; refl., om person). (Vid kokning av björnkött) är ej tillåtet, at städja den kokande kättelen med watn eller eldens afförande. Fiellström Björnaf. 23 (1755). Chydenius 205 (1765).
4) (†) ss. dep.
a) ställa sig l. stanna (se d. o. I 1 a); jfr 1 b. Sedhan skyndade han sigh natt och dagh, så at han icke staddes, förr ähn han till Konungen i Danmark kommin var. LPetri Kr. 87 (1559). 2SthmTb. 7: 38 (1584).
b) uppehålla sig l. vistas (ngnstädes); stanna (se d. o. I 5); äv. (kunna) slå sig till ro l. kunna stanna (särsk. liktydigt med: trivas). SvTr. 4: 155 (1534). Sedan (dryckesbröderna druckit sig druckna) så städas dhe intet inne i huset, uthan the måste ut på gatan. Rudbeckius KonReg. 395 (1619). Någre obetänckte af inwånerne .. icke allenast fördrista sig esomoftast at hugga på .. Stockholms Ladugårdz ägor .. uthan ock hafwa en hoop hundar .. medh sigh, hwilke drifwa och jaga Wåra och Cronones diur därsammastädes, så at de där ey kunna blifwa och städas. Schmedeman Just. 287 (1649). Ehuruwähl iag ey annat tänckt, än min upwachtning wijdh Scholen skulle warit effter yttersta förmågan giordh; så märcker iag lijkwist, mig eij lengre uthi Jöneköping, wijdh dhen Trählsamma Tiensten kunna städas. VDAkt. 1706, nr 158. Then ene trifs intet i staden: then andre städz intet på landet. Swedberg Cat. c 4 a (1709). Han (dvs. en yngling, vars lik uppgrävdes) war allaredo så wederstyggelig, at the ther intet kunde städias: vtan .. moste .. hålla för näsor och ögon, och med bäfwan och förskreckelse löpa ther ifrå. Dens. Ungd. 315 (1709). Weste FörslSAOB (c. 1817). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk.: stanna (kvar). Luk. 10: 6 (NT 1526). Ther .. (synden) får macht, bedröffuar hon hiertat, så at ther kan ingen gläde eller tröst städias. LPetri 2Post. 172 a (1555). Arfwingarna woro elakt pack; och inge penningar kunde städias hos them. Swedberg Casa 140 (1723).
B. låta ngt ske o. d.; tillåta.
5) (†) låta (ngn l. ngt) fara l. låta (ngn) få tillträde o. d. OPetri Tb. 211 (1528; med avs. på skepp).
a) med avs. på person: låta (ngn) fara l. resa (till l. från ett land l. en ort o. d.); i uttr. städja ngn till ngt äv.: låta ngn få (tillträde till) ngt (t. ex. audiens) l. få ta del av ngt (t. ex. sakrament) l. få tillfälle att göra ngt (särsk. avlägga ed), släppa fram till ngt; äv. städja ngn för sig, ge ngn audiens. OPetri 2: 12 (1528: til sacramentit). J (skulle) tagha slike kompane (dvs. kungens fiender) vp, når the vti edher hampn kome, lathendes them stå teres rett huar epther sijn fförtianesth, ock ecke szå letslige städie them aff eder hampner vtt och yn. BtFinlH 3: 32 (1534). Schall .. ware förplichtet, att hafwe Nykelen till Cantzeleit i förwaring, icke städie någen fremmende till borden vthi the andres fråware, att läse eller röre någen deel som på borden ligger. CivInstr. 295 (1592). Ståthållaren (skall) ingen förpasza eller af Landet städia .. för än (osv.). Schmedeman Just. 187 (1620). The Witnen, them man icke will städia til Klagemål, skole ey heller til Witneszbörd stadde blifwa. Schroderus Os. 1: 666 (1635). Effter han war af her Jon wreeken för en Awundz och Ossanningz Man, war han till Eeden eij stadder. ÅngermDomb. 1643, fol. 218. RARP V. 2: 200 (1655: för sigh). Widekindi KrijgH 917 (1671: til Audiens). — jfr FRAM-, HEM-, IN-, UT-STÄDJA.
b) med avs. på varor o. d.: låta föras l. fraktas l. sändas (till l. från ett land l. en ort o. d.); äv.: lossa; svårt att skilja från 2 c. SUFinlH 1: 51 (1600); möjl. till 2 c. För ähn någett Godz städies vthur skipett. RR 1615, s. 812 a.
a) i uttr. städja ngn till (att) göra ngt, tillåta ngn att göra ngt. UpplDomb. 7: 50 (1551). Schroderus Os. 1: 175 (1635: til at witna). Börk Darius 652 (1688).
c) ss. enkelt ord utan förb. med prep.-uttr.: ge (ngn) tillåtelse till (ngt), tillåta (ngn ngt); äv. med att-sats; äv. allmännare (se γ). G1R 1: 257 (1524). Städh icke tinom munn, at han förförer titt kött. Pred. 5: 5 (Bib. 1541). När fremmande Sändebudh ankomma och them audientz städjes. RP 5: 141 (1635). (Ryssarna) wille heller öfwergifwa heela handeln, än som at städia the Swenska en footzmon, än sedan meera öfwer (ån) Plyszen. Widekindi KrijgH 925 (1671). Städ ey klaffaren sin wilja. Runius (SVS) 2: 261 (c. 1700). Bellman SkrNS 1: 244 (1760). — jfr FÖR-STÄDJA. — särsk.
α) i uttr. städja (ngn) lag l. ed, ge (ngn) tillåtelse att avlägga ed; jfr LAG, sbst.1 7. TbLödöse 232 (1591). Bleff hånem ike statt lagh. Rääf Ydre 3: 154 (i handl. fr. 1603). Lagförsl. 248 (c. 1609: eedh). VadstÄTb. 426 (1609).
β) i uttr. städja (ngn) (att) göra ngt. G1R 1: 4 (1521). Thå han kom j huset stadde han ingom ingå medh sigh vtan Petrum och Jacobum och Joannem. Luk. 8: 51 (NT 1526; NT 1981: lät). Then ther arbetar, honom är sömpnen sööt, ehwadh han haffuer litet eller mykit ätet, Men thens rikas offuerflödhigheet städher honom icke soffua. Pred. 5: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: tillstädjer). Inge landzköpmen skole städies vthe på bygden någen köpslagen att drifwe. PrivSvStäd. 4: 153 (1596). För all tingh städh ingen at miszbruka then Troo och Lofwen, then tu honom hafwer ombetrodt. Schroderus KonFörähr. 41 a (1606). Bellman (BellmS) 8: 1 (1757).
γ) allmännare, med förbleknad l. försvunnen innebörd av tillåtelse: låta (ngn) få (ngt), bereda (ngn ngt); särsk. i uttr. städja rum, ställa sig positiv till ngt l. låta ngt vinna insteg, ge rum åt ngt; jfr RUM, sbst.3 14 e α. HSH 12: 131 (1599).
7) (†) ge stadga (se STADGA, sbst.1 4 b) l. fasthet åt (ngt), stadga (ngt; se STADGA, v. I 3); (skapa l. befrämja o.) befästa (ngt); äv. övergående i bet.: ordna upp l. inrätta (ngt), anträffat bl. med speciellare anv. i ssgn LANDS -STÄDJANDE. LPetri Œc. 78 (1559). Een vän har han sig teet för ded gemeena bästa / Har altijd trachtat ded at städia och at fästa. Rosenfeldt Vitt. 222 (1685). Myckenheten af wettenskaper gjöra intet alt, utan ordningen. Den förra gifwer många idéer, den sednare städer och stadgar dem. Skolordn. 1778, s. 19. Wrangel TegnKärlekss. 95 (i handl. fr. 1794).
8) (†) med avs. på straff: stadga (se STADGA, v. I 7); äv. betecknande utfärdande av dom, i ssgn UT-STÄDJA. Stiernman Com. 6: 170 (1714).
b) i fråga om avtal av ekonomisk art (annat än legoavtal o. äktenskap): sluta avtal om (ngt l. att osv.); jfr 10. Lyberg GPprFalunDal. 1: 125 (i handl. fr. 1624). Oloff glassmästare stadde åt sigh at renovera kyrkian medh fönster. Hall KultInt. 34 (i handl. fr. 1631). Corylander LundDomk. 119 (i handl. fr. 1739). — jfr KÖP-STÄDJA. — särsk. sluta avtal om att få uppbära (tionde). Banér GenGuvBer. 96 (i handl. fr. 1666). Att Presterskapet måge få åthniuta förre Kongl. Resolutioner till godo, angående kyrckiotiondens städiande och kyrckiojordens nyttiande framför andre emot vederbörlig skatt och afgift. Wallquist EcclSaml. 5—8: 202 (1681). Til .. Oxestallnings bättre understöd skal Adelen i Skåne få niuta och nyttia städjandet af Crono- och Kyrkiotijonden, allena af deras egna Frelse, men inga Crono och Skattebönder. PrivSvAdel 1723, s. C 1 a.
10) [eg. specialfall av 9 b] (utom i allmännare l. bildl. anv. (se b, b γ) numera bl. i fråga om ä. förh.) sluta (legoavtal) o. i anv. utgående härifrån. — jfr LEGO-STÄDJA.
a) sluta l. stadfästa (jordlegoavtal); äv.: gm legoavtal (bekräftat med fästepenning) förvärva l. upplåta nyttjanderätten till (jordegendom o. d.); jfr ARRENDERA 2, FÄSTA, v. 14, STADGA, v. I 10; äv. (se slutet) med obj. betecknande nyttjanderättens förvärvare. G1R 11: 178 (1536). Sex åhr må huar af androm iord till sigh städie och afradh och ågälder ther af gifue. Lagförsl. 164 (c. 1609); möjl. särsk. förb. Löösdrijfware borde antingen taga sigh åhrstienster .. eller ock städia sigh hemman. RARP 4: 632 (1651). Bönderna hafva mäst 1⁄4 dels hemman dem de städja på Lifstid. Barchæus LandtHall. 31 (1773). Till detta contracts (dvs. jordlegoavtal) formella fullständighet erfordrades icke fastar, utan blott tvänne vittnen .. hvarefter aftalet städjades, d. ä. stadgades, stadfästades genom en afgift, som landboen .. till jordägaren erlade. Nordström Samh. 2: 661 (1840). (Mensalhemmanens) innehafware gjorde ansökning om att få blifwa sjelfegare och städja hemmanen af Kronan. Cavallin Herdam. 4: 97 (1857). Rig 1976, s. 45. — särsk. med anslutning till b: sluta jordlegoavtal med o. (därigm) skaffa (brukare av jordegendom). Forssell Hist. 1: 208 (1869).
b) gm legoavtal (bekräftat med fästepenning) anställa (ngn), städsla (ngn); äv. (o. om förh. efter legostadgans upphörande 1926 enbart ålderdomligt l. skämts.) allmännare: anställa (ngn); äv. dels (se β) refl.: ta städsel l. tjänst, dels (se γ): få (ngn) att l. låta (ngn) städsla (ngn; i ovan angiven bet.), dels (se δ) i uttr. städja ngn l. sig tjänst; jfr FÄSTA, v. 13, STADGA, v. I 10. Städja ngn till drängsysslan l. till l. som dräng. JönkTb. 129 (1534). I medler tijd blef hennes wanliga Barnmorska död, och ingen annan städer hon. Hoorn Jordg. 1: 34 (1697). När Tjenstehjon från desz sednaste tjenst företer behörig Orlofssedel .. äge annan Husbonde det till sin tjenst städja och .. städjepenning .. derå gifwa. SFS 1833, s. 472. Smältaren skulle av bergsmannen städjas till årstjänst i den hytta, för vilken han var skriven. Lindroth Gruvbrytn. 2: 236 (1955). Jag stadde henne på fläcken. Nilsson FlBibelspr. 10 (1959). — jfr LAG-STÄDJA. — särsk.
α) med särskild tanke på överlämnandet av städja (se STÄDJA, sbst.2 2 b) vid anställningsavtalets ingående ss. bekräftelse på anställningen. VadstKlUppbB 79 (1554). Vthgiffth swænalön: .. til ad stædhia folkedh medh. Därs. 108 (1562). Hall KultInt. 34 (i handl. fr. 1631).
β) refl.: gm legoavtal ta tjänst (hos ngn l. på en gård o. d.), städsla sig (hos ngn osv.); ofta äv. i uttr. städja sig till l. i tjänst (l. den l. den tjänsten o. d.), städsla sig till tjänst (l. den l. den tjänsten osv.); äv. bildl. RARP 6: 267 (1656: till). Drängar, gåssar, pigor och små barn skulle alla hafwa sin morgonsup .. Ej heller stadde de sig på något ställe i tjenst, tär te icke woro försäkrade om morgonsupen. Lönqvist Bara 5 (1775). Städjer sig Tjenstehjon på äldre Orlofssedel med fördöljande af den sist erhållne, böte en tredjedel af lönen. SFS 1833, s. 471. (Han) stadde sig i tjänst, såsom bröderna gjort. Grip Folkhumor 162 (1916). Ja vill du, skall du få städja dig hos mig. SvFolksag. 3: 52 (1940). (M. Hellberg) stadde sig och sin tidning i rösträttsrörelsens och det politiska framstegsarbetets tjänst. GHT 31⁄7 1947, s. 5. Ömselynte Lemminkäinen han lät städja sig som herde. Collinder Kalev. 88 (1948). — särsk.
α’) i uttr. städja sig kvar, (förbinda sig att) stanna kvar i sin tjänst. Weste FörslSAOB (c. 1817). Östergren (1949).
β’) (numera knappast br.) i sådana uttr. som städja sig till ngn, städsla sig till tjänst hos ngn, städja sig (i)från ngn l. ngt, lämna tjänsten hos ngn l. på gods o. d. vartill resp. varpå vederbörande är städslad gm att städsla sig hos ngn annan. RARP 6: 267 (1656: ifrån godtzet). Rålamb 13: 109 (1690: till eller ifrån Huusbonden). Städjer någor sig til twänne husbönder; blifwe när then, som först stadde. HB 14: 3 (Lag 1734). Cannelin (1939).
γ) (numera föga br.) i uttr. städja ngn ngn l. ngn till tjänst (hos ngn) l. i ngns tjänst, få ngn l. tillåta ngn att bli anställd (hos ngn) resp. i tjänst (hos ngn) gm legoavtal; äv. bildl. Herr Oluff kyrkioheerden besuärer sigh öfuer oluff Larsson i Frössdaal, att han hafuer stadt honom sin dotter. ÅngermDomb. 31⁄8 1646, fol. 34. Wackra Själar, up at glädjas / På Sophias Födslo-Dag! / I desz tjänst må redan städjas / Hjärtan af det bästa slag. Dalin Vitt. I. 2: 161 (1755). All kunskap är ett sökande, — och detta, / Hvarhelst det ärligt visar sig, med rätta / Sin lön må vinna, och ert eget blef / Nyss lönadt derför här med mästerbref. / Men ansen detta bref på förhand skrifvet, / Det städer er till tjenst för hela lifvet. Böttiger 3: 130 (1857, 1858). (Läroverks)stadgan lyssnade ej till dem, som ville städja skolan i tjänst hos vad den ansåg vara den efemära, mindervärdiga och mångsysslande dagsnyttan. ÅbSvUndH I. 1: 137 (1921). — jfr BORT-STÄDJA.
δ) i uttr. städja sig tjänst, skaffa sig tjänst gm att städsla sig hos ngn; förr äv. dels i uttr. städja ngn tjänst, gm legoavtal ta tjänst hos ngn, städsla sig till tjänst hos ngn (se β), dels i uttr. städja sin tjänst, tillträda sin tjänst. ÅngermDomb. 9⁄11 1644, fol. 19. Ware här medh allom .. förbudit, att .. låcka .. (lärpojkar l. drängar) ifrån deres tiänster och handtwärck; giör någon dhet .. skal Mästaren eller Handtwärckaren hafwa macht, at taga .. Lähre Poiken eller Drängen igen ifrån den han således tiänst statt hafwer. Stiernman Riksd. 1148 (1649; rättat efter hskr.). Rudbeckius Luther Cat. 121 (1667).
11) [jfr 10 b] (†) i uttr. städja ngn till ngt, utse ngn till ngt (dvs. fadder l. svärson l. drottning o. d.); äv. städja ngn som ngt, liktydigt med: göra ngn till ngt. Chesnecopherus Skäl Mm 2 a (1607). Man (skall) ingelunda .. tagha eller stedia til Faddror: .. Barn .. eller Wetwillingar. L. Paulinus Gothus ThesCat. 314 (1631). Mit bundna hår han sielf med härlig krona klädde, / Med Scepter i min hand mig sig til Drottning städde. Kolmodin QvSp. 1: 590 (1732). Högberg Vred. 1: 142 (1906: som). Huru kunde ni städja en sådan varelse till måg? Därs. 3: 34.
D.
12) bestämma l. besluta (ngt). Samma dagh bleff aff sagth om t(het) kiöth, som Hendrich gulzssmedh hade sollth Klaus Plotth .. ath kiöthith t(het) ähr förbruthith och huem som ther före Götha skall, skall sta dis (sannol. felaktigt för: städis), thes samma Klauus Plåth kommer thill stedis. TbLödöse 250 (1591).
1) (†) till 9 b: leja bort (ngt). OxBr. 11: 86 (1637).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 10 a: arrendera bort (gård l. hemman l. dyl.). UpplDomb. 5: 203 (1599). Jemwähl .. (hade han) brukat sin skattegiord in till följande åhret 1725, tå han stadt bort bruket och taget sig frihet här i Skåne. VDAkt. 1736, nr 401. Nordforss (1805; med avs. på hemman).
3) (numera föga br.) till 10 b.
a) till 10 b β, i uttr. städja bort sig, äv. sig bort, städja sig till tjänst (hos ngn o. därigm inte kunna ta tjänst hos ngn annan); äv. bildl. Lind (1749: bort sig). Ahlman (1872: sig bort). Lysander Faust 8 (1875).
b) (†) till 10 b γ: få (ngn) anställd hos ngn gm legoavtal o. därigm avlägsna honom från den tidigare tjänsten. KultHM 3: 79 (i handl. fr. 1706). —
STÄDJA FORT. (†) till 5: släppa fram l. släppa iväg (ngn l. ngt); jfr fort, adv. 1. SUFinlH 2: 97 (1604). —
STÄDJA GENOM. (†) till 5: låta (fartyg) fara genom l. passera. Stiernman Com. 1: 481 (1604). —
STÄDJA IN. (†) till 5 a: släppa in (ngn ngnstädes l. till ngt). G1R 8: 228 (1533). Lager jw så, ath j wette hwem i städie jnd om bordz mett eder. Därs. 11: 87 (1536). Schroderus Os. 2: 705 (1635). —
STÄDJA TILL10 4.
1) (numera föga br.) till 6 b: tillåta l. tillstädja (ngt l. ngn ngt l. ngn att göra ngt). G1R 1: 113 (1523). Aff elskogh blef han .. så will, / At han tillät och stadde till / En quinna sigh mz betsel regera. Asteropherus 52 (1609; uppl. 1909). När nu en större hoptorckning sker uti ytan än kärnan wil städia til .. så är icke under, at trädets yttra del måste spricka sönder och remna. VetAH 1739, s. 166. Stundom Herren osz i drömmen warna wil, / För det Han ser förut ell’ tänker städia til. Kolmodin QvSp. 2: 381 (1750). Städ dine tungo ej til, dit kött til syndena reta. Nicander SalPred. 12 (1761). Fröding Reconval. 82 (c. 1908).
2) (†) till 9 b slutet, refl.: medelst slutet avtal förskaffa sig rättighet att uppbära tionde. Det hände .. ofta, att en person för en viss summa stadde till sig (kyrk)tionde i en eller flera socknar, men aktade sedan ej för rof att från allmogen utpressa ett betydligt högre belopp. KyrkohÅ 1908, s. 101 (om förh. i Skåne på 1600-talet); möjl. icke särsk. förb. —
1) (†) till 5 a: släppa ut (ngn). HH XIII. 1: 25 (1562).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 10 a: gm legoavtal arrendera ut (ngt). G1R 12: 173 (1539). —
Spalt S 13938 band 32, 1997