| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TEMPEL tämp4el, sbst.2, n.; best. -let; pl. = (Apg. 7: 48 (NT 1526) osv.) ((†) -ler SvBrIt. 1: 47 (c. 1700: templerne)); pl. best. -len (Lind (1749) osv.) ((†) -elen Schouten Siam 35 (1675); -lena Reuterdahl SKH 1: 421 (1838); -lerne SvBrIt. 1: 47 (c. 1700)).
1) (stor) byggnad l. anläggning betraktad som boning för l. invigd åt en l. flera gudar l. gudomligheter; äv. allmännare, om byggnad osv. ägnad åt dyrkan l. gudstjänst l. andakt; äv. i utvidgad anv., om organisation o. d. knuten till sådan byggnad. Then aldra högste boor icke vthi the tempel som medh hender bygde äro. Apg. 7: 48 (NT 1526; Bib. 1917: hus; NT 1981: något). Tempel. (lat.) Ursprungligen: ett begränsadt rum, sedan, en invigd och helgad omkrets, slutligen, en till gudabilders förvarande och altaroffers förrättande invigd byggnad. KonvLex. (1865). Hvad skall anden med tempel af sten och ler? Lären att bygga oförgängliga slott af drömmar och syner! Lagerlöf Berl. 1: 227 (1891). Tempel, (dvs.) byggnad avsedd för utövning av religiös kult. Dravnieks ByggOrd 285 (1988). Templen (i det forntida Egypten) förvaltade .. en mycket stor del av landets jord. NE 5: 306 (1991). — jfr GRAV-, GROTT-, GUDA-, KLIPP-, MARMOR-, PELAR-, PODIE-, RIKS-, RUIN-, SFINX-, SILVER-, STEN-TEMPEL m. fl. — särsk.
a) om sådan byggnad osv. i icke-kristna religioner, särsk. med tanke på utländska förhållanden o. ofta motsatt: kristen kyrka; särsk. om byggnad l. plats för kult i den fornnordiska religionen, i sht om (den förmodade) kultbyggnaden i Uppsala. At konungasäthet och Huffuudhstadhen skulle icke annorstädhes i Rijket, än vthi Vbsala wid macht hållen bliffua .. effter vthi Vbsala förnämbsta Gudharnas tempel och Gudztiänst war. Tempeus Messenius 55 (1612). Det är sant, at Hedningarne förebrådde de Christna, at de ägde inga tempel. Bælter Cerem. 140 (1760). (Stonehenge) har således varit af rund form och mot himlahvalfvet helt öppet, och sådana anser man att templen för soldyrkan alltid måste hafva varit. Nilsson Ur. 2: 149 (1865). I Japan finnas talrika tempel, kloster och bryggor, helt och hållet lackerade. SvSlöjdFT 1908, s. 37. (Dalai lama) dyrkas av sitt folk men den kinesiska polisen beslagtar bilderna som sätts upp i templen eller andra offentliga platser. SvD 6 ⁄ 6 1998, s. A7. — jfr AVGUDA-, HEDNA-, SHINTO-, SOL-TEMPEL m. fl.
b) om för den grekisk-romerska kulturen typisk (kolonnförsedd) kultbyggnad i ngn av de fem antika byggnadsstilarna. Til onda ihugkommen, som Herostratus den dher för nampn skul, affbrände Dianæ skiöna Tempel i Epheso. Grubb 304 (1665). Qvällen kommit. Svanen seglar, / Solen sjunker i ett haf, / Der ett grekiskt tempel speglar / Gafvelgrupp och architrav. Wirsén Dikt. 137 (1876). Det joniska templet visar samma hufvuddrag som det doriska. Här möta oss samma förhållande mellan cellan och kolonnhallen, samma takanordning, samma tempelarter. Hahr ArkitH 75 (1902). Här (i Delfi) möts i sällsynt renhet huvudelementen i det vi lärt oss betrakta som det typiskt grekiska landskapet: berg, havsvy, tempel och herdeensamhet. Schildt OdyssKölv. 113 (1951). — jfr APOLLO-, BACKI-, JANUS-, ORAKEL-, RUND-, SATURNUS-TEMPEL m. fl.
c) (förr) om den anläggning i Jerusalem som enl. traditionen först anlades av Salomo o. som fungerade ss. centrum för israelitisk o. judisk kult. Och gick Jesus in j gudz tempel, och dreeff vth alle the ther köpte och sålde. Mat. 21: 12 (NT 1526; äv. i NT 1981; Bib. 1917: helgedomen). Gudstjensten .. fick .. ett bestämdt säte, i Jerusalem, hwarest Salomo .. bygde ett härligt Tempel. Lindblom Cat. 6 (1853). Såsom symbol finnes Salomos tempel behandladt inom frimuraresystem och ritualer. HbFrimur. 2: 410 (1898). Vi måste veta att lägga ned vapnet i tid, att dämpa ned maktlystnad och guldlystnad, annars blir vår fred liksom Jerusalems tempel en ruinhög. Martinson BakSvenskv. 239 (1944).
d) (i vitter l. högre stil) om kristen kyrka. Thenna kÿrkian (har) varit itt herlighit och anseende tempel mz en skön högh spira. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 38 (1583). (Vid kyrkoinvigning) giör Biskopen .. en förmaning til Folcket, at the dhetta Templet .. i ähra och wördning hålla. Kyrkol. 27: 4 (1686). Vägen opp til Templets griftprydda stad / Trampas mellan Rosors gulnade blad, / Multnade Plankor och Bårar. Bellman (BellmS) 1: 270 (1790). Det var just inga småsummor, som den fattige allmogen måste offra för att skydda sitt tempel och sina ägor mot älverosionen. Ymer 1952, s. 101. — jfr PATRIARKATS-TEMPEL.
e) om mötes- l. gudstjänstlokal inom kristna samfund, särsk. Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga. UNT 17 ⁄ 8 1918, s. 2. Frälsningsarméns strängmusikkår håller om lördag en sång- och musikafton i templet, S:t Persgatan 20. Därs. 4 ⁄ 10 1940, s. 10. Alla förrättningar som dop och vigsel äger (i Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga) rum i templen och dit har bara medlemmar tillträde. DN 2 ⁄ 12 1987, Runt stan (Farsta) s. 6.
f) i oeg. anv., om lusthus (i park l. trädgård) som efterliknar (antikens) tempel. Genom ljufliga buskaschen (i Finspångs slottspark) kröker vägen vidare och man nalkas med upphöjda känslor Auroras Tempel, som .. höjer sin hvälfda byggnad öfver trädens toppar. Linnerhielm 1Br. 84 (1795, 1797). På en hög punkt (i herrgårdsträdgården) ligger ett litet tempel som för besökaren i högtidlig inskrift berättar om något i gårdens historia märkligt. SvTrädgK 1: 7 (1930).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.; efter namnet på tempelherrarnas första ordenshus i Jerusalem som ansågs ligga på platsen för Salomos tempel] om ordenshus l. -lokal hos tempelherreorden l. annan orden som efterliknar l. inspireras av l. anser sig vara en fortsättning av denna; äv. i utvidgad anv., om avdelning o. d. inom nationaltemplarorden o. godtemplarorden m. fl. Med afseende på Salomos Tempel kallar .. (frimurarorden) sin Logesal Tempel, och sitt arbete ett bemödande att åter uppbygga det. ConvLex. 4: 154 (1826). Templet ”Per Wieselgren” i Mölndal .. hade i söndags anordnat en större fest i lokalen ”Sveaborg” med anledning af sin ettåriga tillvaro. GHT 1896, nr 290 C, s. 3. Templet beslöt att varje löftesbrytare .. skulle för sin vacklan och svaghet plikta femtio öre. Moberg Sold. 243 (1944). — jfr BARN-, DISTRIKTS-, RIDDAR-, STOR-, STUDIE-TEMPEL.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, särsk.
a) om plats l. byggnad l. institution o. d. utmärkt av l. ägnad åt verksamhet l. förhållande som kan liknas vid dyrkan. Mammons tempel, om bankpalats o. d., nöjets tempel, om teater l. biograf o. d., rättens tempel, om rådhus o. d. Bellman (BellmS) 1: 79 (c. 1771, 1790). Nu är tulpanodlingen ej längre en affärsvurm, den är en stilla kult, och Haarlem är dess främsta tempel. PT 1883, nr 16 A, s. 3. O Eros, Eros. Skökans kammare, och festsalen däruppe … I bägge templen dyrkades samma gud, och i bägge templen dyrkades han af samma män. Söderberg MBirck 150 (1901). Ett säkert trängselställe är Fazers konditori, ett skimrande tempel för kakmonster och chokladvänner. DN 20 ⁄ 12 1981, s. 24. — jfr BACKI-, KONST-, MINNES-, NÖJES-, PUNSCH-TEMPEL m. fl.
b) om sfär i det mänskliga livet där ngt (ss. dygd l. eftersträvansvärd egenskap l. företeelse) l. ngn vördas l. hålles helig(t). Minnets, kunskapens, sanningens tempel. Schück VittA 1: 35 (i handl. fr. 1617). Smakens grunder äro icke dess mindre säkra, och dess tempel hvilar på tvenne hufvudpelare, Känslan .. (och) Förnuftet. Rosenstein 3: 61 (1786). Det är skam att sitta som vi ha gjort / och tempel åt andra välva, / .. och tala ont om oss själva. Heidenstam NDikt. 11 (1899, 1915). Själv njuter jag av att vara sekunda arbetskraft i banalitetens tempel. DN 21 ⁄ 8 1987, s. 2.
c) om (den fromma) människan(s inre) ss. helig(t) l. ss. boning för Gud. Weten j icke ath j ären gudz tempel, och ath gudz ande boor vthi idh(e)r. 1Kor. 3: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917 o. NT 1981). Kom här och se ett Friskt wår dödlighets Exempel: / Här skonas ey en gång Guds Andas egna Tempel. Runius (SVS) 1: 241 (1712). Uti Erikas hjerta, tempel för en sann gudsfruktan .. fanns likväl rum nog för en sorg. Carlén Rosen 137 (1842).
d) om himlen l. jorden uppfattad ss. boning för Gud. Aff sitt högha tempel herren sågh aff hemmelen på jordhena, vpå thet han höra schulle theras suckan och grååt. OPetri 1: 114 (1526). Hur stråla för min häpna syn De ljusa undren ofwan skyn, På hwalfwet af ditt tempel! Ps. 1819, 27: 2. Det stora tempel, som utgöres af Guds lefvande värld. Beskow Pred. 462 (1901).
-ANLÄGGNING~020. särsk. konkret; jfr anläggning III 1 b. Genom tillfogande af nya pyloner, nya pelargårdar och pelarsalar kunde man gifva en .. tempelanläggning en mera invecklad form. Boëthius HistLäsn. 1: 8 (1895). —
-BERG. berg l. höjd varpå tempel är l. har varit beläget; särsk. till 1 c, om tempelberget i Jerusalem; äv. bildl., om högt belägen plats för dyrkan; jfr -kulle. Atterbom LÖ 2: 186 (1827; bildl.). Uppe på Moria, det gamla tempelberget, susar vildtisteln rundt .. fajansmoskén. Heidenstam Vallf. 121 (1888). —
(1 a) -BIBLIOTEK. (förr) Tempelbibliotek spelade en stor roll i forntiden. Sådana är kända från t. ex. Egypten, Babylonien och Assyrien men fanns även i antikens Grekland och Rom. BraBöckLex. 23: 33 (1980). —
(1 a) -BLOCK. [jfr t. tempelblock, eng. temple block] mus. slaginstrument bestående av urholkat träblock med slits, ursprungligen använt i rituella sammanhang i (kinesiska o. koreanska) tempel o. numera äv. inom jazzmusik o. d. Orkesterjourn. 1934, nr 6, s. 7. —
(1 a, c) -BOLARE. (numera föga br.) om man som ägnar sig åt kultisk otukt; jfr bola, v. 1, o. -tärna. 5Mos. 23: 18 (öv. 1856). Ingen tempeltärna skall finnas bland Israels döttrar och ingen tempelbolare bland Israels söner. 5Mos. 23: 17 (öv. 1893; Bib. 1999: kulttjänare). IllSvOrdb. (1964). —
-BONING. (numera mindre br.) jfr boning, sbst.1 2. Carlstedt Her. 1: 65 (1832). Då man ville gifva de mänskligt sköna gudarne värdiga tempelboningar, utvecklade sig äfven arkitekturen. Boëthius HistLäsn. 1: 126 (1895). —
-BORG. om (del av) tempel försett med befästning l. murar l. ss. utgörande tillflyktsort l. värn; förr äv. mer l. mindre bildl., om den kristna kyrkan ss. skydd mot onda makter. Leopold 3: 78 (1802). Wallin Rel. 4: 403 (1839; om den kristna kyrkan). Borgholms medeltida fäste med dess kapell (efterträdde) den hedniska tempelborg, som troligen .. rest sig .. vid landborgens stup. ActaOel. 4: 36 (1931). Dan. 11: 31 (Bib. 1999). —
(2) -BRODER. tempelherre; äv. mer l. mindre bildl. Phosph. 1810, s. 6. Tempelbröderna levde och verkade i de heliga platsernas omedelbara närhet och kunde bli förtrogna med dem på ett mycket bokstavligt sätt. Retzlaff Barber NRiddersk. 78 (1996). —
-BYGGE. abstr. o. konkret; särsk. om kristen kyrka; jfr bygge 2. Heidenstam Dag. 148 (1900, 1909; konkret). LD 1960, nr 278, s. 3 (abstr.). —
-BYGGNAD. byggnad utgörande tempel; särsk. om kristen kyrka; äv. bildl. (jfr tempel 3 b). Swedberg Cat. c 7 a (1709). Atterbom Minn. 221 (1817; om kristen kyrka). På den vägen gingo, i sin Mästares fotspår, alle de .. hvilka, på den grund, som han sjelf lagt och sjelf var, uppförde christendomens herrliga, för all verlden sig upplåtande tempelbyggnad. Wallin 2Pred. 1: 76 (1825). Att arbetarne på idéernas tempelbyggnad kunna förstå och uppskatta hvarandra .. derom vittnar den bild Ni här har tecknat. VRydberg i 2SAH 56: 66 (1879). —
-BYGGNING. (tempel- 1723 osv. tempels- 1612—1690) (numera mindre br.) = -byggnad. Tempeus Messenius 120 (1612). SvBiblUppslV 2: 1195 (1963). —
(1 a, b) -CELLA. konstvet. = cella 2. Att, som grekerne, hafva tempelcellan otäckt och för resten vara utan ljusöppningar, gick .. icke an i en kristen kyrka. Estlander KonstH 87 (1867). Ymer 1942, 1—2: 97. —
(1 a, c) -DANS. dans som utförs (i tempel) ss. inslag i religiös rit l. fest l. dyl. Verd. 1888, s. 139. —
(1 c) -DUK. (†) om det förhänge som skiljer det allra heligaste från det heligaste i Jerusalems tempel. Tempeldwken remnadhe j tw stycke. Mat. 27: 51 (NT 1526; Bib. 1541: förloten; Bib. 1917: förlåten; NT 1981: förhänget). LPetri DialMess. 64 a (1542). —
-DÖRR. dörr till tempel; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -port. Och han hadhe migh åter in för Tempel dörena. Hes. 47: 1 (Bib. 1541; Bib. 1999: templets ingång). Först när bildningsgåfvan löste sig ur den nationliga samfälligheten .. flödade dess uttryck öfver lyrans strängar, känslans tempeldörrar. JERydqvist i 2SAH 12: 296 (1827). —
(1 a, c, d) -FEST. jfr fest 1. Wallin Rel. 3: 158 (1827, 1831). Över huvud taget ha (de egyptiska) tempelfesterna säkert spelat en stor roll i folkets liv. IllRelH 89 (1924). —
(1 a, b) -FORM. form (se d. o. I 1) hos l. utmärkande för tempel; äv.: form (se d. o. I 9) av tempel. Amerikanarnes tycke för tempel-formen i sina byggnader är påfallande. Bremer NVerld. 2: 7 (1853). En alldeles afvikande tempelform erbjuda dessa små .. (egyptiska) tempel. Hahr ArkitH 14 (1902). —
-FRID.
1) (†) till 1 a, om säkerhet för besökare inom tempelområde. Ve betyder heliggöraren eller den som skyddar tempelfriden. Wisén Oden 65 (1873).
(1 a, c) -FÖRESTÅNDARE. (numera bl. tillf.) föreståndare för tempel. 2VittAH 16: 345 (1841). En .. öfverensstämmelse mellan det sätt hvarpå Baals-festerna firades af Heliogabalus i Rom och af tempelföreståndarna i Stonehenge. Nilsson Ur. 2: 158 (1865). Goden var på en gång tempelföreståndare och lagskipare. JmtFmT 2: 82 (1897). 2Mack. 3: 4 (Bib. 1999). —
-FÖRGÅRD~02 l. ~20. jfr förgård 1. NDA 1861, nr 277, s. 4. Det war i Jerusalem wid Löfhyddohögtiden en sed att i den tempelförgård, som kallades qwinnornas förgård, om aftnarna under högtiden en stor mängd ljus upptändes. Bring Högm. 65 (1862). Wikner Pred. 271 (1877). —
-GAVEL. gavel (se gavel, sbst.1 1, 2) på (i sht antikt) tempel; äv. (byggn.) om byggnadsparti som efterbildar sådan gavel. Sydow Lübke 583 (1870). De palladianska villorna, antikens tempelgavlar och kupolsalar (blev) inspirerande för de svenska herrgårdarnas byggherrar och arkitekter. Selling SvHerrg. 334 (1937). —
-GODS.
1) (förr) gods (se d. o. 6) som tillhörde tempel. Uppsala öds-godsen, under medeltiden kronans oskiljbara egendom, voro gamla tempelgods. Hildebrand FörhistF 124 (1874).
2) (numera föga br.) koll., om föremål använda (i samband med kulthandlingar) i tempel; jfr gods 1. AntT XXII. 1: 115 (1917). —
(1 a) -GROTTA. grotta inrymmande l. utgörande tempel; jfr grotta, sbst.2 1. Det största monumentet i Nubien är Tempelgrottan wid Garb-Girscheh. Iduna 7: 72 (1817). Alving HemBäst 38 (1948). —
-GÅNG.
2) till 1 c, i uttr. Marias tempelgång, om jungfru Marias kyrkogång (se d. o. 3). Södra korväggen har elfva fält .. t. h. om fönstret Marias tempelgång. Cornell NorrlKyrklK 110 (1918). IllSvOrdb. (1964).
3) gång (se d. o. III 1 b, c) i l. i anslutning till tempel. Topelius Fält. 2: 109 (1856). Den doriska tempelgången. Belfrage Väg. 14 (1918). —
-GÅRD. gård (se gård, sbst.1 5) som omger l. innesluts av tempelbyggnad(er); förr särsk. om kyrkogård; äv. mer l. mindre bildl. Phosph. 1811, s. 299. (Hon) tyst ur fönstret såg den gröna tempelgård, / Som hennes makes stoft emottog i sin vård. Franzén Skald. 1: 102 (1824). Att ge hästen lösa tyglar och sakta rida fram genom denna naturens tempelgård är en andaktsstund. De Geer Bergsl. 179 (1951). Genom en stor portbyggnad (i det japanska templet) kommer man in på tempelgården, som är omgiven av en täckt pelargång. NE 3: 411 (1990). —
-GÅVA. (offer)gåva till (gud(ar) som har sin boning i) tempel; jfr -skänk. Wallin 1Pred. 2: 357 (c. 1830). —
-HALL. hall (se hall, sbst.2 3) i tempel; äv. bildl. (jfr tempel 3 b). Börjesson Statshv. 48 (1866). Minnets stolta tempelhall. Fallström VDikt. 2: 338 (1894, 1899). —
-HERRE, se d. o. —
(1 a) -HUND. (i skildring av ä. utländska förh.) hund hållen i tempel för att jaga bort onda andar o. d.; äv. dels om staty föreställande sådan hund, dels om hundras(er) ursprungligen framavlad(e) för att hållas i tempel. Ett par tempelhundar vakta ingången (till det brahmanska templet). Ymer 1933, s. 26. (Shih tzu) är en ras som en gång användes som tempelhundar i Kina. DN(B) 7 ⁄ 11 1961, s. 14. —
(1, 2) -HUS. [fsv. tämpels hus] om hus som utgör l. är del av tempel; äv. bildl. Wirsén NDikt. 57 (1880). Frimureriet hade .. alltmer förkofrats i Finland. I följd häraf bestämde sig hertig Carl för att låta uppbygga och inviga ett nytt tempelhus i Helsingfors. FoU 19: 212 (1906). Proletariatets tempelhus i alla länder, biograferna. SvTidskr. 1930, s. 320. David gav sin son Salomo en beskrivning av förhuset och av tempelhuset. 1Krön. 28: 11 (Bib. 1999). —
(1 c) -INVIGNING~020. särsk. relig. i uttr. tempelinvigningens högtid, om den judiska högtid som firas med anledning av reningen o. återinvigningen av templet i Jerusalem år 164 f. Kr. Joh. 10: 22 (öv. 1853).
Ssg: tempelinvignings-fest. Auerbach (1915). Tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Joh. 10: 22 (NT 1981). —
(1 a, b) -JUNGFRU. (förr) jungfru (se d. o. 3) som var knuten till l. tjänade i tempel; särsk. om sådan jungfru med uppgift att vakta den heliga elden i Vestatemplet i Rom, vestal; äv. bildl. Phosph. 1811, s. 9. CDafWirsén i 2SAH 56: 145 (1879; bildl.). Gudstjänsten, med de tolv dansande och lovsjungande tempeljungfrurna, har ett grekiskt drag. IllSvLittH 3: 270 (1956). —
-KAKA. (förr) torr (efterrätts)kaka (tillverkad huvudsakligen av socker o. mandel) l. krokan i form av tempel. Brunius Resa 1838 184 (1839). Ett storartat smörgåsbord med såväl varma som kalla anrättningar .. och så tempelkaka med creme eller vingelé. FrSkånStäd. 269 (1932). —
(1 a, d) -KLOCKA. klocka (se klocka, sbst. 1) i l. i anslutning till tempel; förr särsk.: kyrkklocka. Stagnelius (SVS) 4: 227 (c. 1822). (J. O. Wallin var) en talare med en tempelklockas malmtunga. FSander i 3SAH 4: 43 (1889). Ännu i går hade han som i en dröm hört tempelklockornas klang, då vinden tog fatt i falkfjädrarna, som sitta bundna i deras kläppar. Hedin ErövrTibet 345 (1934). —
-KOR. (förr) särsk. om kor (se kor, sbst.2 1) i kristen kyrka; äv. mer l. mindre bildl. Valerius 1: 28 (1806; bildl.). Fönster, ljusinväfda / Släppa skymningsdagrar i tempelkor. Strindberg NRik. 188 (1882). Fröding Guit. 151 (1891). —
(1 d) -KRISTEN. (†) kristen bara vid l. gm kyrkobesök; formellt kristen. Då blott tempel-christna äro tohme af Andans fruchter och himmelska håfwor. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 7 (c. 1736). —
(1 a, c) -KULT. kult utövad i tempel. Cavallin Parent. 12 (1863). Rökelse förekom i de antika kulterna och brukades även vid den judiska tempelkulten. Stenberg KyrkSkrud 204 (1950). —
-KÄRL. (förr) kärl (se d. o. 1 b) som användes vid kulthandlingar i tempel; äv. mer l. mindre bildl. Stagnelius (SVS) 4: 220 (c. 1822). Äfven tempelkärlen äro bortröfvade (från Jerusalems tempel). Heidenstam Vallf. 122 (1888). Neh. 13: 9 (Bib. 1999). —
-LUND. om (helig) lund som omger l. utgör tempel; särsk.: kyrkogård; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr lund, sbst.1 Phosph. 1810, s. 33. Från tempellundens frid der bortom fjärden / Skall jag mig drömma åter mångengång / Till dina fjärlars lek och dina fåglars sång. Runeberg (SVS) 2: 104 (c. 1827). Werin Ekelund 1: 87 (1960: poesins tempellund). —
-MUR. mur (se mur, sbst.1 1) i l. kring l. i anslutning till tempel. Phosph. 1810, s. 114. Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren. Matt. 4: 5 (NT 1981). —
-MÅLNING.
2) (†) till 1 c: skildring i ord av liv o. verksamhet i tempel; jfr målning, sbst.1 2 a. Böttiger 4: 235 (1859, 1869). —
(2) -ORDEN. (numera föga br.) tempelherreorden. Sedan Saladinus hade medh Wåld intagit Befästningen .. lät han i tu sågha alle the Krijgsmän han öfwerkom aff Tempelorden. Schroderus Os. 2: 676 (1635). Björkman (1889). —
-PLATS. plats (se plats, sbst.1 1, 2) för l. framför l. i anslutning till tempel; äv. mer l. mindre bildl. Den stora moskéen El Sahahrah på Salomos tempelplats. Bremer GVerld. 3: 100 (1861). Wirsén Ton. 104 (1893). —
-PORT. port (se port, sbst.1 1, 3) till tempel; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -dörr. CGLeopold i 2SAH 2: 162 (1798; bildl.). PoetK 1822, 1: 192. —
(1 a) -PROSTITUERAD, p. adj. relig. jfr prostituera 1 slutet o. -sköka. (Astartes) tempel ägde, utom vanliga präster, tempelprostituerade av båda könen, eunuckpräster, stundom även ständigt kyska jungfrur. 3NF 2: 356 (1924). —
-PRÄST. präst (se d. o. 4) som tjänar (o. frambär offer) i tempel. LfF 1869, s. 135. Jag har .. (skrivit till er) därför att Gud i sin nåd gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna som Kristi Jesu tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Rom. 15: 16 (NT 1981). —
(1 c) -RENING. jfr rena, v.1 9; särsk. om Jesu rening av Jerusalems tempel (omtalat i Matt. 21: 12). Giertz Kyrkofr. 138 (1939). —
(1 a, b, d) -RESNING. särsk. (†) om tempel l. tempelbygge som sträcker sig i höjden; äv. mer l. mindre bildl.; jfr resning, sbst.2 3. Nyberg 2: 281 (1832). Halft för sig sjelf sågs ett fragment, ett mägtigt, / Ifrån den romerska ecklesians dar, / En tempelresning, der man förr andäktigt / Byggt altaren, som nu ej finnas qvar. CVAStrandberg 5: 224 (1862). Levertin 13: 500 (1906). —
-RIDDARE, se d. o. —
-RIK. (numera föga br.) om land l. ort l. dyl.: rik (se rik, adj. 4 a δ) på tempel. Det tempelrika Maynz. Nicander Minn. 1: 142 (1831). Finns det ett land, af människor befolkadt, / mer tempelrikt än Hellas? Procopé Vers 117 (1909). —
(1 a) -RING. (i skildring av fornnordiska förh.) om helig ring (se ring, sbst.1 1) varpå ed avlades. 2VittAH 16: 343 (1837, 1841). Genom en fyndig ordlek svär han sig fri från ansvaret för ett dråp och begår denna ed — med handen på den heliga, i offerdjurets blod rödfärgade tempelringen. SagSed 1952, s. 13. —
-RUM. rum i l. utgörande tempel; särsk. (numera bl. tillf.) till 1 d, om kristet kyrkorum (se d. o. 2); jfr -sal. Iduna 7: 76 (1817). Måhända för att trösta sig över tempelrummets avfolkande fick teologien brått att känneteckna kristendomen som en ”vägens” religion. Malmberg Värd. 136 (1937). —
-RUND. (numera föga br.) om rundad del av tempel; äv. mer l. mindre bildl.; jfr rund, sbst.1 1. Andra tempel-lika .. byggnader kallar man Philosophernas Akademi, der en tempelrund med nio nischer tros ha varit inredd för Apollo med de nio Muserna. Atterbom Minn. 436 (1818). Anden, fri som himlaljuset, / Hör ej vansklighetens röst; / I hans helga tempelrunder / Inga flydda dagar sörjas. Runeberg (SVS) 2: 79 (1827). Nilsson ArkeolUppt. 73 (1933). —
-RÅN. (numera knappast br.) helgerån; jfr -skändning. Kolmodin QvSp. 2: 446 (1750). FinSvStorordb. 746 (1968). —
(1 a, c) -RÖVARE. [jfr t. tempelräuber] särsk. (†): helgerånare. Then Tempelröffuaren gripo the widh Skattkamaren. 2Mack. 4: 42 (Bib. 1541; Bib. 1999: helgerånaren). Rydberg Varia 228 (1894). —
-SAL. sal (se sal, sbst.2 2) i l. utgörande tempel; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -hall, -rum. PoetK 1820, s. 207. En fornegyptisk tempelsal med altare, afgudar, pelare, hieroglyfer o. s. v. Waldenström Österl. 26 (1895). —
(1 a, d) -SKALD. (numera mindre br.) om diktare vars verk är avsett att föredragas i tempel; särsk.: psalmförfattare. Agardh o. Ljungberg I. 1: 78 (1852). Ärkebiskopinnan Wallin, den store tempelskaldens efterlämnade maka. SErikÅb. 1950, s. 43. —
(1 a, c) -SKATT.
1) jfr skatt 1. (Davids psalmer) erhöllo .. et Symboliskt anseende, och måste .. förwaras uti Tempelskatten. Wulf Köppen 2: 754 (1800).
2) (förr) skatt (se d. o. 3) som erlades l. var avsedd att erläggas till tempel. Lagerbring 1Hist. 1: 357 (1769). De som tog upp tempelskatten (kom) fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?” Matt. 17: 24 (Bib. 1999). —
(1 a, b) -SKULPTUR.
1) jfr skulptur 1. Reliefer, återgifvande tvenne i tempelskulpturen mycket älskade motiv: amazonstrider och centaurstrider. Hahr ArkitH 73 (1902).
2) jfr skulptur 2 b. Man har genom en gammal tempelskulptur fått veta, att egyptiska fartyg från 17:e årh. f. Kr. hade en mast och ett bredt råsegel. 2NF 24: 1439 (1916). —
-SKÄNDARE. [jfr t. tempelschänder] jfr skändare 4 o. helgedoms-skändare. Stagnelius (SVS) 4: 258 (1822). Klippan .. från vars topp delphierna störtade ned tempelskändare. Zilliacus PilgrHellas 62 (1923). —
-SKÄNDNING. (förr) jfr skända 4 o. -rån. Tämpelskändning .. straffas med onämneliga fasor. Rydberg Gudas. 184 (1887). —
(1 a) -SKÄNK. (†) gåva till l. överlämnad i tempel; jfr skänk, sbst.2 2, o. -gåva. En Romersk tempelskänk .. helgad åt Apollo. Holmberg Nordb. 297 (1852). Lagerlöf HomOd. 97 (1908). —
(1 a) -SKÖKA. relig. kvinnlig tempelprostituerad. Då före Moses Presterne i dessa länder höllo tempelskökor .. så framställde Moses otukten såsom en för Herran .. misshaglig gerning. Palmblad Palæst. 120 (1823). —
(1 d) -SPIRA. (numera föga br.) särsk.: kyrkspira. Hvilken härlig anblick, när Genuas marmorpalats och tempelspiror .. glänste emot oss! Böttiger 6: 262 (1836). Holmes NDikt. 333 (1904). —
-STAD. om stad som består av l. utmärks gm tempel. Detta folk (dvs. asarna) omtalade, att det kom ifrån ett land i Scythien; att det der hade en ofantlig tempelstad, Asgård. Agardh o. Ljungberg I. 1: 58 (1852). Enckell Olivpar. 53 (1934). —
(1 d) -STORMARE. (numera föga br.) om person som reser sig mot o. angriper (i sht den kristna kyrkans) vedertagna läror; jfr stormare I 1 o. regel-stormare. SKN 1845, s. 106. Sedan .. (Leopold) under Kellgrens sjukdomssvaghet .. måste åtaga sig hans och den akademiska smakens talan mot den tempelstormaren Thorild .. blifver förhållandet mellan de båda .. af allt större intresse. BEMalmström 3: 53 (c. 1860). TurForskn. 3: 120 (1918). —
-SVEN. (†) ung man som tjänar i tempel; jfr sven 2. Altaret bestänks med blod / Af fagra tempelsvenner. Phosph. 1811, s. 444. Böttiger 3: 102 (1844). —
-SÅNG.
1) sång (se d. o. 1) i tempel; särsk.: psalmsång (se d. o. 1). Davids .. Psalmer .. blefwo brukade wid den högtidliga Tempelsången. Wulf Köppen 2: 754 (1800). Schybergson FinlH 1: 50 (1887).
2) (†) sång avsedd att framföras i tempel; särsk. om psalm; jfr sång 3. Wingård 2: 291 (1839). Denna romerska Kyrko-poesi, den skönaste art af Tempelsång som funnits alltsedan Davids tid. SKN 1844, s. 139. BvBeskow i 2SAH 32: 89 (1859). —
(1 a) -SÖMN. relig. om övernattning på helig plats i avsikt att få bot för lidande l. sjukdom. Tigerstedt MedUtv. 1: 27 (1923). —
(1 a, c) -TINNE. tinne på tempelbyggnad; äv. mer l. mindre bildl. (med anspelning på Matt. 4: 5); jfr -torn. Rogberg Pred. 1: 21 (1825; bildl.). Hedin Tsangpo 1: 157 (1920). —
-TJÄNARE. om person som tjänar (gudom) i tempel; förr särsk. till 1 d, om präst i kristen kyrka. PJGothus Helg. C 3 a (1593). Den Grekiske Oidipus börjar dermed, att en samling af folk, anförd af en Tempeltjenare uppträder. Phosph. 1811, s. 338. Wingård 2: 71 (1821; om präst i kristen kyrka). De första som återvände till sina städer och egendomar var vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare. 1Krön. 9: 2 (Bib. 1999). —
-TJÄNARINNA. om kvinna som tjänar (gudom) i tempel; äv. mer l. mindre bildl. Runeberg (SVS) 6: 157 (1863). Dan Andersson-kultens överstepräster och tempeltjänarinnor. BonnierLM 1954, s. 560. —
-TJÄNST. om handling l. kult l. ceremoni som äger rum (för att tjäna l. dyrka gudom) i tempel; förr särsk. till 1 d, om gudstjänst i kristen kyrka. Kolmodin Liv. 1: 53 (1831). Upprätthållandet af Delphiska tempeltjensten. SKN 1844, s. 131. Ju flera psalmmelodier barnet känner, desto större glädje af tempeltjensten. Frey 1850, s. 189. —
(1 a, d) -TORN. till tempelbyggnad hörande torn; särsk. (numera mindre br.): kyrktorn. PoetK 1818, s. XXXII. Hör den gamla klockans sång / högt från tempeltornet ljuda. Theslöf Blad 31 (1911). Templen (i Babylon) bestodo av ett .. gudshus .. och ett i tre till sju avsatser uppfört tempeltorn, ziqurrat. IllRelH 128 (1924). —
(1 a) -TRÄD.
1) relig. om världsträd i icke kristen religion. Mensklighetens lif .. liknar Indiens tempelträd, hvilket om det ej hindrades af våldet, skulle med en enda stam kringvexa hela jorden. Agardh BlSkr. 2: 88 (1830).
2) om träd tillhörande arten Ginkgo biloba Lin., vilket i Kina ofta varit planterat vid tempel o. vars blad används inom naturmedicinen. BraBöckLex. (1980). GbgP 25 ⁄ 9 1997, s. 68. —
(1 a, c) -TÄRNA. (numera föga br.) om kvinna som ägnar sig åt kultisk otukt; jfr -bolare. 1Mos. 38: 21 (öv. 1893; Bib. 1999: tempelflickan). 5Mos. 23: 17 (öv. 1893; Bib. 1999: kulttjänare). SvBiblUppslV (1952). —
(1 a, c, 2) -VAKT. om person l. (koll.) personer som utgör vakt(styrka) vid (i sht Jerusalems) tempel; äv. mer l. mindre bildl., om person l. företeelse som vaktar det som vördas l. hålles heligt. Böttiger 4: 11 (1869). Han som nyss så gerna dröjde / här (i Frimurarorden) ibland sin tempelvakt. FGrafström Dikt. 245 (1873). (Judas) gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten. Luk. 22: 4 (NT 1981). —
(1 c) -VIKT. (i bibeln) i uttr. efter tempelvikt, enligt den slags vikt som användes vid Jerusalems tempel; jfr sikel, sbst.3 Det silver som erlades av menigheten vid mönstringen uppgick till 100 talenter och 1 775 siklar efter tempelvikt. 2Mos. 38: 25 (Bib. 1999). —
B (†): TEMPELS-BYGGNING, se A. —
Spalt T 753 band 34, 2003