| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TÅG tå4g, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
(grövre) rep l. tross, kabel; förr äv. närmande sig bet.: lina l. snöre; särsk. (o. utom i ssgr numera nästan bl.) om sådant rep osv. på fartyg, särsk. i förb. med tackel (jfr TACKEL 1); äv. dels koll., liktydigt med: (grövre) tågvirke, dels (ss. senare led i ssgrna KÄTTINGS-, RÖR-TÅG) oeg., om ngt som till formen påminner om rep osv. Thå giorde han ena giszl aff togh, och dreeff them alla vth. Joh. 2: 15 (NT 1526). Hon bandt thet rosenrödha toghet j fenstret. Jos. 2: 21 (Bib. 1541). Det minsta af satans snärjegarn blifwer et starkt tåg, hwar med han håller osz fångna efter sin wilja. Bælter JesuH 6: 362 (1760). Trenne .. kardeler sammanslås .. medsols, och kallas kabel eller tåg. Frick o. Trolle 25 (1872). På hafvet har novemberstormen brutit lös .. Han tjuter i tackel och tåg, gnisslande, stönande, rytande. Wrangel SvFlBok 392 (1898). Hade transportfartygens befälhavare .. genast kapat tågen och länsat ned .. får det anses sannolikt, att icke ett enda fartyg gått förlorat. VFl. 1937, s. 55. — jfr BOGSER-, DAGLIGS-, GIG-, HALM-, HAMP-, HOPP-, KABEL-, KAST-, KLOCK-, LAND-, LED-, MANILLA-, PORT-, PROLONGE-, RACK-, ROT-, RULL-, SEGEL-, SILKES-, SKEPPS-, SLABB-, SLÄP-, SPÄNN-, SURRNINGS-, SY-, TJÄR-TÅG m. fl. — särsk. i vissa uttr.
γ) (†) hoppa tåg, hoppa rep (se REP, sbst.1 1 a ζ); jfr HOPPA, v.1 1 b. IdrB 10: 16 (1913). ”Fryser du, så gymnastisera eller hoppa tåg, så att du blir varm”, sade fru Hammarstedt. Linder Tid. 215 (1924).
-BUKT. (numera bl. tillf.) bukt (se d. o. 3) på tåg. Då han med brända kläder, och af tvenne skott sårad, öfver relingen nedfallen och med ena foten i en tågbukt hängande, blef af fienden tagen. Franzén Minnest. 2: 397 (1831). —
-KLÄDNING. (†) om beklädnad (se d. o. 3 b β) på tåg; jfr klädning, sbst.1 2 b. Rosenfeldt Tourville 45 (1698). —
-KRANS. (förr) krans (se d. o. 3 e) av tåg (i sht för tillfällig förvaring av kanonkulor på fartyg); jfr -ring, -rulle. (Sv.) Tog-kransz, (eng.) Ring of rope for the bullets. Serenius 283 (1741). SvFlH 2: 199 (1943). —
-LADDTYG~02. (förr) om (med sättar- o. viskarkolv försett) laddtyg vars stång var gjord av grovt tåg. ExFlott. § 2 (c. 1740). På Örlogs-fartygs undre batterier, nyttjas, då man laddar inom slutna kanonportar, togladdetyg. Hazelius Artill. 69 (1833). —
-MASKIN. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) maskin för (industriell) tillverkning av tåg(virke). VetAP 1: 63 (1739). De första användbara tågmaskinerna sågo dagen under 1880- och 1890-talen. Rig 1937, s. 126. —
-MATTA. (numera föga br.) av tåg tillverkad (golv)matta, repmatta (jfr matta, sbst.1 1); särsk. om sådan matta använd på fartyg ss. skydd mot skamfilning (jfr matta, sbst.1 1 c). En stor, Holländsk Wattentunna, klädd med Tågmatta .. finnas till salu. DA 1824, nr 202, Bih. s. 1. Tågmatta, en matta, som lägges öfver ankartåget, isynnerhet vid luckorne, för att dymedelst skydda det för skamfilning. Ekbohrn NautOrdb. (1840). FinSvStorordb. 315 (1968). —
-NÅL. (förr) om löstagbart fäste av trä för vant l. förstag på råsegelbåt; jfr nål 2. Strindberg Hems. 9 (1887). Masten .. stagades av ett förstag samt ett par vanter, de senare fästade medels tågnålar .. för att hastigt kunna lösgöras, om masten behövde tagas ned. Budk(Brage) 1924, s. 105. —
-RING. [fsv. toghringer] (numera bl. tillf.) ring (se ring, sbst.1 2) av tåg; särsk. om sådan ring avsedd l. använd dels för förvaring (jfr ring, sbst.1 2 s, o. -krans), dels som redskap för lek (jfr ring, sbst.1 2 t β), förr äv. för kopplande av hund. G1R 29: 34 (1559; i fråga om kopplande av hund). Rundkulor och Stångkulor .. lägges utj Tougringarne mid Skjepps. ExFlott. § 35 (c. 1740). Ungdomarne .. kastade .. med runda tågringar efter en upprättstående pinne, men tröttnade på leken. Nyblom Golfstr. 121 (1911). —
-RULLE. om hoprullat tågvirke (på fartyg); jfr rulle, sbst.3 3. Carlén Köpm. 1: 450 (1860). Viloplatserna mellan exercistiderna .. voro många men ofta obekväma nog, en kanonlavett, några tågrullar. SvFlH 3: 178 (1945). —
-RUM. särsk. (förr) om rum (se rum, sbst.3 9 e) (på örlogsfartyg) vari tågvirke (o. block o. d.) förvarades; särsk. om sådant rum för förvaring av ankartåg; jfr kabel-rum. Rosenfeldt Tourville 37 (1698). (Ankartågens) hantering vid lättning och nedskjutning i det stora tågrummet krävde en ansenlig portion sjömanskap. Hägg TretungFl. 19 (1941). —
-SLADD. (numera föga br.) tågända; äv.: stump av (smäckrare) tåg (jfr -stump); jfr sladd, sbst.3 1. Möller (1790). Frick o. Trolle 38 (1872; om tågända). Tågsladden hölls glödande och med denna antändes fängkrutet liggande i fänghålet. SvFlH 2: 199 (1943). SAOL (1973). —
-STEGE. (†) lejdare (se lejdare, sbst.3 1), repstege. Möller (1790). (Genom) linor, som fastgöras horisontalt på vanten .. tjäna vanten även till tågstegar för besättningen, då man skall gå till väders. SeglBjörköBrigg 239 (1939). —
-STOPPARE. sjöt. jfr stoppare II 3 b. Jungberg (1873). Tågstoppare användas för att stoppa en ända av tågvirke, t. ex. vid beläggning. Weinberg Sjömansk. 47 (1954). —
-STROPP. (i sht förr) stropp (se d. o. 1, 2 (a β, d)) av tåg l. rep. Pack kistor reparerade .. med nÿa tåg stråppar. HovförtärSthm 1764, s. 2870. Stundom .. fastsättas blocken medelst tågstroppar omkring rårna. Witt Skeppsb. 256 (1863). En del gjorde sig riktiga roselar av segelduk och tågstroppar. Hasslöf SvVästkustf. 328 (1949). —
-STUMP. (numera bl. mera tillf.) stump (se stump, sbst. 1, 2) av tåg, repstump; jfr -sladd, -ända. Bellman (BellmS) 1: 110 (c. 1775, 1790). Knappt hade jag börjat slåss med en av de tjäriga tågstumparna förrän en ny fångvaktare kom in. Fridegård Tack 66 (1936). —
-VERK, sbst.1 (sbst.2 se tåga, v.4 ssgr), förr äv. -VERKE. [jfr t. tauwerk] (numera föga br.) tågvirke (i sht på fartyg). OxBr. 11: 782 (1640). Utom spannmålen, består den öfriga exporten från Odessa i synnerhet i .. tjäradt och otjäradt tågverke. SvLitTidn. 1821, sp. 580. Just som stormen rasade allra häftigast .. kom tågverket på stormasten i oordning. LbFolksk. 1: 24 (1890). SAOL (2006; angivet ss. ålderdomligt). —
-VIND. teat. scenvind. TT 1888, s. 25. Gnissel från tågvindens linor, svischandet från kulisser som vänds och visar en ny förtrollande baksida. Expressen 1 ⁄ 6 2001, s. 6. —
-VIRKE. koll. l. ss. ämnesnamn, om sammanfattningen av sådana (på repslageri) gm sammantvinning (slagning l. flätning) av strängar (dukter l. kardeler) tillverkade alster ss. rep, linor, trossar o. kablar; i sht om sådana rep osv. på fartyg; särsk. (i fackspr.) om sådana strängar med en diameter av minst 4 mm; stundom äv. i individuell anv.: rep l. tåg o. d.; jfr -verk. Trosslaget, kabelslaget tågvirke. Raab Reg. 1746, 1: 65. En Lastbåt .. med desz Segel och Tågwirken, i segelbart stånd .. är til salu. DA 1793, nr 107, s. 3. På sednare tider har tågvirke af galvaniserad jerntråd, i stället för af hampa, börjat användas i den stående riggen. Oxenstierna Vanderdecken 13 (1865). Tågvirke (dvs.) minst 4 mm grov trådsträng. TNCPubl. 76: 183 (1981). jfr gräs-, reserv-, sisal-, skepps-tågvirke.
Ssgr: tågvirkes-fabrik. (i sht förr) Skeppsvarfven, med hvilka .. åtskilliga segelduksväfverier, tågvirkesfabriker och sågverk äro förbundna. Torpson Eur. 1: 227 (1895).
-ÄNDA l. -ÄNDE. i sht sjöt. ända av tåg; äv.: tågstump; jfr -sladd. Lind 1: 1446 (1749). En tågända kastades .. ombord på lotsbåten, lotsen fastgjorde tågändan omkring lifvet på sig och hoppade i sjön, samt hissades ombord på fregatten. Skogman Eug. 1: 8 (1854). Dagg, på fartyg förr som straffredskap brukad kort tågända. 3NF 5: 289 (1926).
Spalt T 3522 band 36, 2010