| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HARPA har3pa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) i sht mus. benämning på stränginstrument spelade medelst knäppning; särsk. dels (förr) om vissa såväl av de keltiska o. germanska som av de klassiska o. orientaliska fornfolken brukade (ofta mindre, vid spelandet på armen burna) instrument med en båg- l. gaffelformig l. trekantig ram varöver strängarna spändes; dels om moderna (i sht i större symfoniorkestrar använda) stående instrument (s. k. dubbelpedalharpor); i fråga om klassiska instrument numera vanl.: lyra; jfr KITARA. Spela harpa, knäppa på harpan; äv. (numera bl. i vitter stil) slå harpa, förr äv. leka på harpa. Stämma harpan. Iach hörde ena röst likerwisz som harpolekares the ther leekte på theras harpor. Upp. 14: 2 (NT 1526). Han skall .. läre then dreng (som beordrats till hans tjänst), både på Luthe och harpe. G1R 12: 191 (1539). Så toogh Dauid harpona och speladhe medh sinne hand. 1Sam. 16: 23 (Bib. 1541; hebr.: kinnor). Wåra harpor hengde wij på pijlträä. Psalt. 137: 2 (Därs.). (Lat.) Lyra .. (sv.) Harpa, luta. Linc. Uu 6 a (1640). (Orfeus) spelte förträffeligen på Harpa. Ehrenadler Tel. 60 (1723). Så vandrar han (dvs. den siste skalden) med harpan uti händer, / Så har han vandrat genom många länder. Geijer I. 3: 196 (1811). Harpan egnar sig framförallt till utförande af brutna ackorder. Wegelius Musikl. 2: 172 (1889); jfr ARPEGGIO. Harpan trött vid strängalåt. Rydberg Vap. 3 (1891). KarlJohStil. 31 (1924). Jeanson (o. Rabe) 1: 51 (1927). — jfr GULD-, KROK-, (DUBBEL)PEDAL-, RAM-, RUND-, SPETS-, STÅND-, VINKEL-HARPA m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. (konung) Davids harpa (jfr 2 o. 4 b), om ett slags större harpa (föregångare till den moderna dubbelpedalharpan); jfr DAVID 1 a β, ävensom DAVIDSHARPA 2. KKD 3: 90 (c. 1740). Dalin (1852). jfr Höijer MusLex. (1864).
b) [efter lat. ut asinus ad lyram, gr. ὄνος πρὸς λύραν] (†) i jämförelser betecknande att ngn är oskicklig att utföra ngt visst (arbete). (Han har) warit så klook til at vmgås medh Skrifften, som Åsnan medh Harpan. Schroderus Os. 1: 145 (”156”) (1635). Lundberg Paulson Erasmus 168 (1728). — jfr: Then sijn Scala inte rätt förstår; / Som en ur-ochs på sijn harpa slår. Stiernhielm Parn. 1: 7 (1651, 1668).
c) herald. Gool (dvs. gul) Harpa i blååt Fäldt .. (betyder) Ihrland; Men i gemeen, Engeland. Rålamb 4: 91 (1690). Schlegel o. Klingspor Herald. 61 (1874).
2) i bildl. anv. (av 1); ofta (eg. med tanke på att harpan l. lyran i forntiden brukade användas till beledsagning vid föredragande av dikter) betecknande (högstämd) diktkonst l. diktning l. utövare härav; särsk. i förb. Davids harpa (jfr 1 a o. 4 b), se DAVID 1 a α. Harpan hon är förstämbd; lyder inte; strängiarne snarra. Stiernhielm Herc. 513 (1658, 1668; i skildring av ålderdomen). Upp, psaltare och harpa! / Upp, kraftens ord, du Andans svärd, / Tveäggade och skarpa! Ps. 1819, 1: 1. (Karolinska tidevarvets statsmän) ägnade sig (under lediga stunder) åt harpans konst (dvs. andlig diktning). LfF 1906, s. 53. (†) Om tu nu wille .. haffua itt gått vpsåt til bättring, så haffuer tu lijkuel .. dantzat effter then förra harpona (dvs. fortsatt ditt syndiga leverne). Balck Ridd. G 7 b (1599); jfr DANSA 4 a. — jfr ANDEHARPA, DAVIDSHARPA 1, NORDMANNA-, STRÖMKARLS-, ÄNGLA-HARPA m. fl.
3) benämning på vissa i sht i Norden förekommande (primitiva) stränginstrument spelade med stråke; numera bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa. Juslenius 31 (1745). 1 st Harppa med stråke. BoupptRasbo 1764. (Brudföljet tågar) under musik af fiol (harpa kallad). BeskrDal. III. 2: 29 (1864). MeddNordM 1895—96, s. 29 (i fråga om förh. på 1840-talet). jfr Andersson Stråkh. 209 (1923). — jfr HJUL-, KNAVER-, LÅNG-, NYCKEL-, STRÅK-, TAL(L)-HARPA m. fl., ävensom SOT-HARPA.
4) i oeg. anv. (av 1).
a) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) astr. i sg. best.: stjärnbilden Lyran på norra himlavalvet. Melanderhjelm Astr. 1: 58 (1795).
b) [jfr motsv. anv. i t. samt nylat. lyra Davidis o. psalterium i samma bet.] (mindre br.) anat. i hjärnan hos människan o. vissa däggdjur: under bakre delen av hjärnbalken vid förgreningen av valvskänklarna liggande bildning som korsas av mellan skänklarna gående nervtrådar o. härigenom får ett lyrliknande utseende; commissura hippocampi; äv. i uttr. (konung) Davids harpa (jfr 1 a o. 2). Hernquist Hästanat. 111 (1778: Konung Davids harpa). Florman Anat. 2: 81 (1830).
c) [jfr motsv. anv. i t.; se vidare under DAVIDSHARPA 3] (knappast br.) harpsnäcka. Rebau NatH 1: 709 (1879).
-BÅGE. (harp- 1908. harpo- 1818) (i sht i vitter stil) bågformig ram vari strängarna på vissa (forntida) harpor voro fästa. PoetK 1818, 1: 78. Heidenstam Svensk. 1: 27 (1908). —
-KLANG, se D. —
-KNAVRE. (harp- 1641—1652. harpo- 1579) (†) till 3: liten träpinne (”nyckel”) varmed sträng i nyckelharpa (o. liknande instrument) under spelningen förkortas; äv. till 1: skruv varmed sträng fästes i harpans ram o. dess stämning regleras; jfr HARPO-PINNE. VarRerV 10 b (1579). Wollimhaus Ind. (1652). —
-LEK, -LEKARE, -LEKERSKA, -SLAG, -SLAGARE, se D. —
(jfr 4 c) -SNÄCKA. [jfr DAVIDS-HARPA 3] zool. benämning på den ostindiska snäckan Harpa ventricosa Lam.; äv. allmännare, om snäckor av gruppen Harpidæ. Scheutz NatH 213 (1843). (Stuxberg o.) Floderus 3: 463 (1904). —
-SPEL. (harp- 1804 osv. harpe- 1634. harpo- 1811—1926) Wikforss 1: 746 (1804). KarlJohStil. 31 (1924). särsk.
a) i följ. numera obr. ordspr.: Harpespeel och afftondantz, slå ingen Fiende. Botvidi G2A C 2 a (1634).
b) (i högre stil) bildl.; jfr HARPA, sbst.1 2. Tegnér besjunges äfven här (dvs. i C. G. Strandbergs minnesruna) endast genom en efterklang af sitt eget harpospel. Ljunggren SAHist. 2: 209 (cit. fr. 1847). —
-SPELARE. (harp- 1799—1923. harpe- 1699—1729. harpo- 1729—1923 (angivet ss. ålderdomligt)) till 3 o. (numera nästan bl. i fråga om ä. förh. o. instrument av enklare konstruktion) 1; jfr HARPIST. Cellarius 227 (1699, 1729). Kringresande harpospelare. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 41, s. 31. Andersson Stråkh. 160 (1923). —
-SPELERSKA. (harp- 1815—1923. harpo- 1764—1909) (med avs. på brukligheten se under -SPELARE). Ekblad 455 (1764). Ödman VårD 1: 143 (1887). —
-STRÅK. (†) mus. på stråkinstrument (med stråke) utfört arpeggio (se d. o. 1). Weste (1807). Meurman (1846). —
-STRÄNG, r. l. m. (harp- 1676 osv. harpe- c. 1638—c. 1700. harpo- 1728—1921) [fsv. harpo stränger] Schroderus Dict. 69 (c. 1638). 2NF 33: 42 (1921). särsk. bildl.; jfr HARPA, sbst.1 2, o. HARPO-KLANG. Runius Dud. 3: 5 (c. 1700). Rydberg Dikt. 1: 193 (1877, 1882). —
-TON, r. (harp- 1804—1909. harpo- 1837—1926) (i sht i vitter stil) Wikforss 1: 746 (1804). Tystnat hafva harpotonerna. VLitt. 2: 482 (1903). särsk. bildl.; jfr HARPA, sbst.1 2, o. HARPO-KLANG. Den förste, som anslog dessa nya Davidiska harptoner, var — Hedborn. BL 11: 24 (1845; om 1819 års psalmbok). Wirsén Sång. 212 (1884).
B (†): HARPA-SLAGARE, se D.
C (†): HARPE-KLANG, -LEKARE, -SLAG, -SLAGARE, se D. —
-SPEL, -SPELARE, -STRÅKE, -STRÄNG, se A. —
(jfr 2) -TAG. eg.: grepp i harpans strängar; anträffat bl. bildl., i pl., om sätt att dikta. En Skald ej mycket känder, / Likväl af det äkta slag, / Som af Sång-Gudinnors händer, / Lärde sina harpe-tag. Nordenflycht UtvArb. 322 (1756; om J. Risell).
D (numera nästan bl. i vitter stil, i sht arkaiserande): HARPO-BÅGE, se A. —
-DIKT.
1) (föga br.) bildl.: högstämd (religiös) dikt l. diktning; jfr HARPA, sbst.1 2. Wirsén Vint. 117 (1890). Spegels harpodikt, hvars ådra vällde / ur ett hugstort, trosstarkt tidehvarf. ÖrebroD 1905, nr 46, s. 3.
2) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr LYRISK (till LYRA)] (†) om lyriskt skaldestycke. (Eng.) Epod, .. (sv.) et slags harpo-dicht. Serenius R 2 a (1734). —
-FRÖJD. (numera knappast br.) (glad samvaro under) vacker musik på harpa; äv. (starkt vard.): sämre, varietéartad förlustelse (eg. med tarvlig musik på harpa). Ödman UngdM 2: 89 (1876, 1881). Slut är med harpofröjd. VLitt. 2: 476 (1903). De .. (under 1860-talet) ännu blomstrande ”harpofröjderna”. 1LundagKron. 213 (1918). —
(3) -GNED. (†) till GNED, sbst.2 1: gnidande l. filande på nyckelharpa (l. liknande stråkinstrument). Bergklint Vitt. 112 (c. 1775). —
-KLANG. (harp- 1689—1909. harpe- c. 1710—c. 1755. harpo- 1812—1926) (i sht i vitter stil) LykkoPris A 4 a (1689). Väldiga näcken, / hvilar i forsen, / harpklangen dånar / tungsint och dof. Fröding Eftersk. 1: 41 (c. 1890, 1910). särsk. bildl., om förnämlig, högtidlig klang l. högstämd diktning o. d.; jfr HARPA, sbst.1 2. Min harpeklang / Och klagesång / Skall allas hierta röra. KKD 3: 181 (c. 1710). Sturzen-Becker 6: 124 (1863, 1868). —
-KNAVRE, se A. —
-LEK. (harp- 1909. harpo- 1829—1926) [fsv. harpo leker] harpspel. En soldat i dörren skrek: / ”Nu få vi dans och harpolek ..”. Arnell Scott 187 (1829). Östergren (1926). —
-LEKARE. (harp- 1790—1926. harpe- 1587—1789. harpo- 1526—1926 (angivet ss. ålderdoml.)) [fsv. harpo lekare] harpspelare. Upp. 14: 2 (NT 1526; se under HARPA, sbst.1 1). Weste (1807; angivet ss. skämts.). Svante harpolekaren. Rydberg Vap. 4 (1891). Östergren (1926). —
-LEKERSKA. (harp- 1815. harpo- c. 1730—1926) (mindre br.) harpspelerska. Swedberg Ordab. (c. 1730). Östergren (1926). —
-LJUD. [fsv. harpo liudh] (numera bl. ngn gg i bildl. anv.) harpton(er). VFPalmblad i Phosph. 1810, s. 287 (bildl.). O Zion! låt ditt harpoljud / Nu klinga när och fjerran. Ps. 1819, 57: 3. Berndtson (1880). —
-SLAG. (harp- 1910. harpe- 1744. harpo- 1811—1926) harpspel (medelst knäppning på strängarna); ackord på harpa. Nordenflycht QT 1744, s. 17. Med harposlag accompagnerades ofta de fordna skaldeqvädena. Holmberg Nordb. 410 (1854). Heidenstam Svensk. 2: 207 (1910). särsk. bildl.; jfr HARPA, sbst.1 2. Då Frig fördolda öden uppenbarar, / Som Skalden genom harposlag förklarar. Phosph. 1811, s. 453. Wirsén i 3SAH 2: 418 (1887). —
-SLAGARE. (harp- 1900. harpa- 1588. harpe- 1596—1681. harpo- c. 1755—1854) [jfr t. harfenschläger] (†) harpspelare. PJGothus Korss F 6 a (1588). Jören harpeslager. TbLödöse 576 (1621; ss. yrkesbeteckning). Valentin Musikh. 1: 9 (1900). —
-SPEL, -SPELARE, -SPELERSKA, -STRÄNG, -TON, se A.
HARPIST, m.||ig. [jfr holl. o. eng. harpist, fr. harpiste] person som yrkesmässigt spelar harpa av modern konstruktion. Ahlström MusFickordb. 99 (1852). Harpisten .. A. Sjödén. GHT 1878, nr 125 A, s. 2. —
HARPLA, v.1 (†)
HARPONIST, se d. o.
Spalt H 465 band 11, 1930