| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
I i4, prep. o. adv.2
A) i lokal bet. o. i därmed omedelbart sammanhängande anv.
1) för att beteckna befintlighet inom ngt (en kropp l. rymd o. d.) l. inom gränserna av en yta o. d., äv. på en yta o. d. på så sätt att det i ngn mån genomtränger denna, stundom så att det bl. hänger fast vid l. berör denna; l. i allm. för att angiva att ngt l. ngn inneslutes l. omslutes l. omgives av ngt; med pluralt l. koll. huvudord ofta: bland; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. (jfr 4). Fröna äro inneslutna i hinnartade kapslar. Ha ngt i fickan. Förvara ngt i ett kärl. Fastna i ett garn l. nät. Sitta i en stol, i en soffa, i en vagn. Sitta (hänga) i sadeln hela dagen. Ett barn som ännu ligger i vaggan. Ligga i sin säng. Vila död i sin kista. Ro i en båt. Hålla sig i skinnet; se SKINN. Ett ljus stod i staken. Glömma nyckeln i låset. En tavla i glas och ram. Blommorna som växa i gräset. Ligga i stoftet för ngn; vanl. bildl. Se sig i spegeln. I hennes ansikte såg man ännu inga rynkor. Föra ngt i skölden, se SKÖLD. Det brinner i knutarna. Ha krokar i väggen att hänga på. Knapparna i rocken lossnade. I toppen av ett träd, en mast. I spetsen av skaran gick (osv.). Gå l. stå i spetsen för ngt (bildl.). Sväva fritt i luften. Djupt nere i jorden. Likawist som Ionas war j tree daghar och j tree nätter j hwalfiskens bwk, så skal menniskiones son wara j tree daghar och j tree nätter j iordhenne. Mat. 12: 40 (NT 1526). Den swale Westwind surrar ibland, och raskar i löfwen. Stiernhielm Herc. 268 (1648, 1668). Mång Järn i Elden tillijka, brännas giärna. Grubb 731 (1665). Derför gömmas ock med rätta / i en ättehög hans ben. Tegnér (WB) 4: 57 (1823). Allt (är) lif och rörelse i fregatten. Gosselman SAmer. 20 (1842). Det mörknar i sky. Jolin UHansDr 98 (1860). Med svärd i bälte. Rydberg 2: 350 (c. 1870). Fram med äpplen i en korg! Wirsén NDikt. 52 (1880). Det stora fönstret med rutor i bly. Snoilsky 4: 50 (1887). Småfåglarna bygga sina bon i träden. LbFolksk. 192 (1890). Inom ett par ögonblick plaskade jägaren i det nästan iskalla vattnet. Hemberg ObanStig. 220 (1896). Alla kände sig en smula bortkomna i den ovana omgivningen. Lagerlöf Holg. 2: 444 (1907). — särsk.
a) med huvudord betecknande kropp l. kroppsdel o. d.
α) för att beteckna att ngt inneslutes l. omfattas av ngn lem l. kroppsdel o. d.; äv. i bildl. o. överförd anv. Hålla ngt i handen. Ha ngt i handom. Bära, hålla ngt i munnen. Hålla, sluta ngn i famnen, i armarna. Famn i famn, hand i hand. Ha, sitta med ngn i knäet. Kärleek och Dygd, och Fred hålla huar annan i famn. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). Ingen växt, intet djur kan finna et skygd i dit (dvs. isbärgets) kalla sköte. Kellgren 3: 208 (1792). De förde ständigt i munnen många stora ord om dygden. (Cavallin o.) Lysander 143 (1864). Malin all sin harm och smärta / Gråter ut i morfars famn. Snoilsky 2: 101 (1881).
β) för att beteckna platsen l. sätet för ngt (särsk. för smärta l. sjukdom o. d.) l. stället för ngn yttre invärkan o. d.; äv. i uttr. som angiva egenskap l. beskaffenhet hos kropp l. kroppsdel; stundom med tanke på den del av dräkt o. d. som bekläder en viss kroppsdel; äv. i överförd anv. i fråga om ”öga”, blick l. min o. d. Ha blommor i håret. Sticka ngn i huvudet, bröstet, magen, livet. Slå ngn i ansiktet. Det onda har spridt sig i hela kroppen. Ha ondt i huvudet, i ögonen, i tänderna, i magen. Ha stor styrka i armarna, fingrarna. Hunden bet honom i benet. Knuffa ngn i ryggen. Torka sig i ansiktet. Han har svullnat i hela ansiktet. Darra l. skälva i hela kroppen, i alla lemmar. Styv i lederna. Rak i ryggen; äv. bildl. Sned i höfterna. Brun, brynt i hyn. Het i kinderna. Stor i kroppen. Bli yr i mössan. Tala i näsan. Mumla i skägget. Ha ljuset rätt i ögonen. Ha mål i mun(nen). Det låg förakt i hennes min. Tala i munnen på varandra. Se ngn i ansiktet, rätt i synen. Följa ngn, ha ngn l. ngt i hälarna på sig, i hack och häl efter sig. Tu skalt stinga honom j hans hääl. 1Mos. 3: 15 (Bib. 1541). Sisar högg skiölden ifrån Starkother, och gaf honom tu stora sår i hufwudet. Verelius Gothr. 26 (1664). Frommer i ögon, haar Etter i Hiärtat. Grubb 817 (1665); jfr 4 a. Hoppet ler i hans blick. Adlerbeth Æn. 8 (1804). Nu blef gubben röd i synen. Runeberg 2: 109 (1848). Kaptenen, svartklädd med hvitt krås i bröstet. Carlén Skuggsp. 1: 36 (1861, 1865). Med värja lång och hatten djupt i pannan. Snoilsky 2: 41 (1881). Fracken .. / .. var för lång, för vid, för hög i nacken. Fröding NDikt. 4 (1894). Får han hållas, ha vi knifven i oss lite’ hvar rätt hva’ det ä! Jansson Ön 152 (1908). Inte för att hon var så len i mun annars heller. Sjödin StHjärt. 154 (1911).
b) med huvudord betecknande hus l. del därav (rum, förstuga, port, gång, källare l. annan lokal); äv. mera oeg., med huvudord betecknande dörr(öppning) l. fönster(öppning) o. d. I förstugan, hallen, trappuppgången, i trappan l. i trapporna. Stå i dörren, dörröppningen. Det lyser i deras fönster. Thå nw Iesus war j Bethania j then spetälskes Simons Hws. Mat. 26: 6 (NT 1526). Lot satt j Sodom j portenom. 1Mos. 19: 1 (Bib. 1541). Dett haffver dödt uthaff pestilentzien i dhett huusett hann legatt hafver. OxBr. 5: 258 (1623). För Konungen skal längst fram i Salen stå en Thron. RO 1810, § 26. Portvaktaren .. gläntade i dörren. Rydberg Sing. 33 (1857, 1865). Jag bodde i två mycket små och mycket låga vindsrum. De Geer Minn. 1: 121 (1892). Quennerstedt StrSkr. 1: 374 (1909, 1919; i bild).
c) med huvudord betecknande lokalitet i allm. I himmeln och på jorden. Här i riket. I bygden, trakten. I omgivningen, i närheten av staden. I marken, skogen, öknen, ödemarken. Ute i skärgården. Uppe i fjällen. I åkern. I trädgården. Gammal i gårde(n). Sakta i backarna! (vanl. bildl.). Den enklaste sak i världen. Thet stora oköp, som nu i landit är. RA I. 1: 17 (1524). Alla fiskar j Haffuet. 1Mos. 9: 2 (Bib. 1541). Jagh .. rastar nu i middagh här i een bonneby, som heter Ärmeroda. OxBr. 3: 476 (1634). Bättre stämma i bäcken, än i Åån. Grubb 641 (1665). Då jagh kom der j gatan vth med kyrkiomuren. VDAkt. 1680, nr 122. En Fjäsk, som aldrig annat gjorde, / Än efter nytt i Staden sporde. Bellman Gell. 20 (1793). Vår-vindar spela i dal och i höjd. Geijer I. 3: 182 (1811). En söndagsmorgon i Carl XIII:s torg. Blanche Bild. 1: 95 (1863). Längst inne i viken låg herrgården. De Geer Minn. 1: 12 (1892). Då ljöd ett sjungande klart skall uppe i bärget. Forsslund Djur 25 (1900). I herrgårdsallén gick folk och promenerade. Lagerlöf Holg. 2: 96 (1907). — särsk.
α) i förb. i vilka numera alltid l. merendels annan prep., vanl. på, användes (jfr β slutet). I thet rwm (dvs. på det ställe) som Herren vthwälier. 5Mos. 12: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: på den plats). (Rövarna) droge .. om kring i Öjarne. Peringskiöld Hkr. 1: 104 (1697). (De unga tu) vandrade i sjöstranden. Strindberg SvÖ 3: 226 (1890).
β) med huvudord bestående av ett ortnamn (ofta ss. prep.-attribut för att beteckna stället där ngn bor l. ngt finnes l. är beläget l. land l. område där ngn vistas l. som ngn råder över ss. regent l. förestår ss. ämbetsman o. d.). I Sverge, Danmark osv. Torget i Linköping. Domkyrkan i Uppsala. Jach Göstaff Erichson i Ribboholm. G1R 1: 2 (1521). The herrar, som i Upsala dräpne blefvo. RA I. 2: 248 (1568). Kongen i Danmarck var sielf pärssonligen i flottan. AOxenstierna 2: 80 (1612). Den berömde medicus Eller i Berlin. Höpken 2: 286 (1756). Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen. Fröding Guit. 42 (1891). En torfmosse vid Bjärsjöholm i Skåne. Schück o. Lundahl Lb. 1: 41 (1901). — särsk. vid namn (i sht önamn o. d.) där numera annan prep., vanl. på, användes. De Skalder som nu lefwa i Island. Rudbeck Atl. 3: 71 (1698). I St. Thomas ligger Staden straxt bredevid hamnen. Oldendorp 1: 47 (1786). Wisén Oden 25 (1873).
γ) (numera knappast br.; se dock slutet) med huvudord betecknande väg o. d.; företrädesvis i sådana uttr. där ”väg” har den överförda bet.: gång, färd, resa o. d. Han taladhe medh oss j wäghen. Luk. 24: 32 (NT 1526). På dett jagh i vägen digh möte kann. OxBr. 3: 66 (1623). När wij marcheradt några dagar i förskräckeligen elacka wägar. KKD 5: 9 (c. 1709). Stor omväg är det / till svekfull vän, / fast han i vägen bor. Afzelius SæmE 13 (1818). I hemvägen besöktes .. Fru Kåhre. Forsell Sällsk. 70 (1843). Det var dans bort i vägen på lördagsnatten. Fröding Guit. 41 (1891). Hedenstierna Svenssons 120 (1903). — särsk. (fullt br.) i vissa uttr. med överförd bet.: vara l. stå l. komma osv. i vägen för ngn o. d., i sådan l. sådan väg, på sådant l. sådant sätt l. i sådant l. sådant hänseende, i den vägen, i den riktningen, i den saken, ditåt o. d., se VÄG.
δ) i förb. med orden stad, ställe, se resp. huvudord.
d) med försvagande av den lokala bet., med huvudord betecknande krets l. sammanslutning av personer l. institution o. d. samt med huvudord betecknande lokal o. d. (jfr b), i den mån man mera tänker på där befintliga personer l. vad där försiggår o. d. än på rummet osv. som sådant. Behandla ngt i rådet, i regeringen, styrelsen, riksdagen. I skolan, gymnasiet. Sitta, gå i andra klassen. Tjänstgöra i hovrätten. Medlem i en akademi. Präst i svenska kyrkan. Konteramiral i flottan. Hon var inte i kyrkan (dvs. närvarande vid gudstjänsten) i dag. I familjen, familjekretsen. Här i huset (dvs. i denna familj). Ligga i garnison. Stå i butik. Sitta i (en) bank. I clostred wilia the icke wara. OPetri PEliæ i 2 b (1527). Enndogh dhenn (dvs. kopian) i Cantzeliett väl finnes. OxBr. 5: 29 (1613). Midnatt rådde kring länder och haf, och tystnad i lägret. Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817). I de liberalas leder. Jolin Smädeskr. 29 (1863). I skocken satt ju själfva / själfva själfvaste Alice. Fröding Guit. 18 (1891). — särsk. i uttr. i vilka numera ngn annan prep. än i (t. ex. bland, på, vid) användes. The förståndighe j folcket. Dan. 11: 33 (Bib. 1541; Bib. 1917: bland folket). I håffwet. Bolinus Dagb. 31 (1668). Gå, och blif en prydnad i dit kön! Posten 1769, s. 498. I Uleåborg dånade man blott i teatern. Topelius Vint. II. 2: 64 (1882).
e) med huvudord betecknande dräkt l. klädesplagg, vapen, smycke, prydnad, boja l. band o. d. som ngn bär l. i allm. ngt varmed ngn l. ngt beklädes l. omhöljes o. d.; äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Vara klädd i siden och sammet, i vadmalsdräkt, i harnesk, i pansar. Uppträda i gala. Klädd i vitt, blått, svart. Sitta i (bara) skjortärmarna. Gå i träskor, långa stövlar. Ligga i kläderna. Kl. åtta var jag i kläderna. Inte äga mer än man går och står i. Hålla en hund i band. En här, ett land i vapen. En hoop .. lopo om kring .. j munka clädher. OPetri Clost. A 2 b (1528). Een annan kom, i Frus hampn. Stiernhielm Herc. 275 (1648, 1668). (Kyrkan) skulle vara .. lik en brud, smyckad i oskuld. Rogberg Pred. 1: 358 (1830). Den unga flickan der borta i hvita hatten och svarta kragen. Jolin Barnhusb. 103 (1849). Kardinalerna .. sörja i violett. Rydberg DSkön. 146 (1889). Der stod hon .. i sitt utslagna hår. Hallström GHist. 137 (1895). Alla björkskogar och lövdungar och trädgårdar voro klädda i gula och röda höstfärger. Lagerlöf Holg. 2: 424 (1907). Direktörn kom skyndande från salen, i hatt och päls. Sjödin StHjärt. 118 (1911).
f) i fråga om (del av) bok, skrift, dokument, avbildning o. d., muntlig l. skriftlig framställning, berättelse, tal o. d. Läsa i en bok. Få se ngt i tidningen. I tredje kapitlet, åttonde versen. I sitt tal yttrade han bl. a. (osv.). I Cicero, Ovidius. Een liten boock j huilko closterleffwerne forclarat warder. OPetri (1528; boktitel). I bijfogade Koppar-afmäle (dvs. kopparstick). Stiernhielm Arch. O 2 b (1644). (Jag) skyndar at i Stockholms-Posten framställa en af mina Dagsresor til prof. Kellgren 3: 197 (1792). Täcks inte baron vilja ögna i mina papper. Jolin Mjölnarfr. 56 (1865). Gud förbjuder i första budet afguderi. Kat. 1878, nr 14. Gränder hvilkas namn du .. aldrig sett upptagna i någon plankarta öfver Napoli. Munthe Nap. 65 (1885). Vi måste i det följande ofta återkomma till dem (dvs. vissa omtalade folk). Nilsson PrimKult. 11 (1923).
g) i fråga om befintlighet på en linje l. ngt därmed jämförligt: (just) på; utefter. Följa ngn l. ngt i spåren. Gå i ngns fotspår. Swedenborg RebNat. 1: 27 (1719). I linie förbi garfvar Barks skylt, rakt ut till hafs, se ditåt! Runeberg 4: 256 (1836). En sådan, som .. kan säga vad sol, måne och stjärnor går i för banor över himlen. Lagerlöf Holg. 2: 199 (1907). De gamla kämpahögarna avteckna sig i själva horisontlinjen. Böök ResSv. 38 (1924).
h) med huvudord betecknande ljus l. mörker o. d. som faller över l. omgiver l. betäcker ngn l. ngt o. d.; äv. bildl. Ute i solskenet. I lampans sken. Stå i ljuset för ngn l. för sig själv, förr äv. stå ngn l. sig i ljuset; äv. bildl. Se ngt som i blixtbelysning. Phrygius Föret. 2 (1620; bildl.). Siälen är hwars mans ägnd; men blind och bunden i mörker. Stiernhielm Herc. 431 (1658, 1668). Han står sig med sitt ansökande väldeligen i liuset. Humbla Landcr. 91 (1740). I glans för mig framtiden låg. Geijer I. 3: 183 (1811). Då han i månskenet synade klingan. Rydberg Sing. 130 (1876). Pojken såg det (dvs. Bohuslän) än med en liten strimma av sol, än i skugga. Lagerlöf Holg. 2: 427 (1907).
i) (†) med huvudord betecknande underlag (av material l. färg) för inläggning l. broderi l. målning o. d. Röde Floels Blomerade hyender vnder meth gwlth i gråeth Dammask. GripshR 1546 —47. Medailloner, på hvilka enkla figurer äro målade, grönt i grått. JournSvL 1797, s. 173. En liten kammare .., grått i grått, 120 DK. Böttiger Drottnh. 28 (1889; efter handl. fr. 1679).
j) i fråga om det förhållande att ngt är blandat l. blandas med ngt (ett ämne o. d.); äv. oeg. o. bildl. I hwilket (dvs. brödet) man må hafwa, Kumel, Anijs, Fenkål, Coriander, etc. Palmchron SundhSp. 403 (1642). Watn beblandat / I Wijn. Stiernhielm Cup. 12 (1649, 1668). Hvad fröjd har du deri / Att kyss med våg jag sänder, / När fram till dig han länder / Med salta tårar i? Gellerstedt 1Dikt. 38 (1871). Vi bakade havrebröd med finhackad halm i på den tiden. Lagerlöf Holg. 2: 159 (1907). Jag (har) .. druckit otaliga koppar kaffe med salt i hos finska flottkarlar. Böök ResSv. 41 (1924).
k) vid verb med bet.: fatta, gripa, hålla, draga, taga o. d., för att utmärka föremålet för fattandet osv.; äv. i bildl. uttr. Hålla ngn i handen. Fatta ngn i armen, i rockskörtet. Gripa ngn i strupen, håret. Draga ngn i håret, luggen. Få tag i l. fast l. fatt i ngt. Draga i ett snöre. Hålla i tömmarna, tygeln; äv. bildl. Hålla att ta(ga) i. Engelbrecht .. / i halsen fatar af them (dvs. av de tyska borgmästarna) en. JMessenius (1629) i HB 1: 107. Swärd föres bäst, när Herren håller i skafftet. Grubb 776 (1665). Gubben fick honom i benet och slängde honom öfver på andra sidan. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). I silfverringklockan griper .. / .. monarken. Snoilsky 4: 82 (1887). Du ser dem famnas ännu i döden / Med hand i struparne på hvarann. Bååth GrStig. 165 (1889). Nu tog någon i dörrlåset. Lagerlöf Mårb. 31 (1922).
l) vid verb med bet.: hänga ned l. fast o. d., dels för att utmärka det varvid ngt är fäst l. från vilket det hänger ned o. d.: ned från, vid, dels för att utmärka det varav ngt uppbäres o. d.: vid (närmande sig bet.: medelst). Ljuskronan hänger i taket. (Cavallin o.) Lysander 160 (1866; i bild). Den (dvs. mössan) hängde i en spik på väggen. Quennerstedt Smål. 18 (1891). (Smedgesällen) bar kring halsen .. en ståltråd, i hvilken hängde kistlås och skrinlås som perlor å ett snöre. Rydberg Vap. 18 (1891).
m) för att beteckna att ngt befinner sig omedelbart intill ngt annat, äv. att ngt går ”ihop” l. ”i ett” med ngt o. d.; äv. (numera i sht i vitter stil) i överförd anv., för att beteckna att händelser l. företeelser o. d. följa omedelbart efter varandra l. ständigt upprepas, ”gå i ett”. Husen ligga vägg i vägg. Bo vägg i vägg, dörr i dörr med ngn. Båtarna följde rad i rad. Komma slag i slag. En .. enka .. finner monga .. / förtryckare, de der .. hugga henne sår i sår. Cavallin Herdam. 3: 177 (i handl. fr. 1691). Gå steg i steg ni foglar små. Josephson GRos. 137 (1896). Knall mullrade i knall. Roos Norrsk. 216 (1897). Allt är grått i grått (i midtlandet på Öland). Sandström NatArb. 1: 200 (1908). Af de sju härdarna ligga tvenne kant i kant med hvarandra. Fornv. 1910, s. 35. Glädje i glädje .. försvagar .. förmågan att njuta. Belfrage Väg. 62 (1918). (†) Mången Ko ger Mjölk i Mjölk, eller mjölkar til dess hon kalfvat å nyo. Brauner Bosk. 27 (1756).
2) för att beteckna förflyttning l. rörelse till det inre av ngt, till ställe som helt l. delvis bildar ett slutet rum l. som omslutes l. omgives av ngt o. d., l. till en punkt l. ett ställe inom gränserna av en yta o. d. l. inom kretsen av ett antal föremål o. d.; stundom äv. allmännare i fråga om förflyttning osv. till ett ställe; ofta oeg. o. bildl.; i oeg. anv. särsk. i uttr. som beteckna att ngt sträcker sig l. är riktat mot det inre av ngt osv.; ofta i förb. med lokalt adv.: in, ned, upp, ut osv. Råttan kilade in i ett hål. Ösa ngt i en säck. Stoppa handen, börsen osv. i fickan. Lägga ved i ugnen. Lägga sig i sin säng. Gå i säng. Sätta sig i en stol, soffa. Stiga i en båt. Gå i ett skåp, en byrå (för att taga ngt) o. d. Hälla vin i glaset. Gräva ned ngt i jorden. Daggen har fallit i gräset. Plantera ngt i en sådan l. sådan jordmån. Solen gick ned i moln. Klättra upp i ett träd, i masten på ett fartyg. Trädet var icke högre än att man bekvämt nådde upp i dess grenar. Trassla in sig i ngt; äv. bildl. En gång ther lågh iffrå Biscopsgården och in i Domkyrkione. Svart G1 33 (1561). Förmoder att min K. B. denne min skrifvelse .. när han den lesett strax vill kasta i elden. OxBr. 5: 319 (1625). Konung Halfdan blef sottdöder i Upsala, och blef thär satter i hög. Peringskiöld Hkr. 1: 31 (1697). (Hästtjuven) hoppade i det samma up i sadlen och ville sin kos. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). (Jag hade) en mor, som med årslånga qval sörjde sig i grafven. Jolin MSmith 48 (1847). Maten i väskorna, en sista klunk konjak och så åstad. Benedictsson Eftersk. 35 (c. 1885). (Kråkan:) Jag har en gång jagat en unghare … Det var att följa honom ur snår i snår. Lagerlöf Holg. 1: 185 (1906). Valdemar gick (i dansleken till Valdemarsvisan) utanför och försökte att smyga sig in i ringen. Nilsson FestdVard. 89 (1925). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Någre aff fienderne wore så glupande, att the rende in i waadet effter the Swenske. Svart G1 37 (1561). H: K: M:tt hade upträt i sin Konglige Thron. RARP 4: 152 (1649). När Thomas gick fram i bordsendan. ConsAcAboP 2: 170 (1659).
b) i uttr. som beteckna att ytan av ngt (mer l. mindre djupt) genomtränges l. genomskäres av ngt (i sht ett vapen l. redskap o. d.); ofta i fråga om inristning, gravering o. d.; äv. i oeg. o. bildl. uttr. Skära in sitt namn i ett träd. Hugga in en inskrift i sten. Inrista ngt i en trätavla. Bränna in ett märke i huden. Lukten har bitit sig in i kläderna. Slikt bör grafvas in i stål. Dalin Vitt. II. 4: 124 (1748). In i min själ den (dvs. synen) sig mäktigt brände. Bååth GrStig. Motto (1889). Hugg i mången värnad fördom / Har du säkert riktat. Därs. 163. (Där) fanns .. ett namn ritadt i zinken. Strindberg Kamm. 2: 25 (1907).
c) med huvudord betecknande person l. kropp l. kroppsdel o. d. (jfr 1 a), för att angiva att ngt kommer att omslutas av l. intränger i en kroppsdel o. d. l. att ngn l. en kroppsdel osv. blir sätet för ngt l. föremålet för en invärkan o. d.; äv. oeg. o. bildl. Falla i ngns armar. Kasta sig i famnen på ngn. Falla ngn i ryggen. Kasta en sten i huvudet på ngn; jfr j. Flyga ngn i strupen, i håret. Stoppa ngt i munnen. Leva ur hand i mun. Lägga ordet, svaret i munnen på ngn. Se ngn (in) i ögonen. Spänna blicken i ngn. Ngt sticker ngn i ögonen. Viska ngn ngt i örat. Dräffade glaffuens vdden wähl en span diupt in i sidon på Peder Hanson. Svart G1 37 (1561). Är han och nu så fallen i mina kloor, at (osv.). Verelius Gothr. 80 (1664). (Olympie) Stöter dolken i sit bröst. Kellgren 3: 92 (1792). Den spetsiga näfverlufvan var skjuten i nacken. Heidenstam Skog. 211 (1904). (†) Ölet steg honom i hufvudet. Gumælius Bonde 16 (1828).
d) med huvudord betecknande hus l. annan byggnad l. del därav o. d. (jfr 1 b). Gå ur hus i hus, dvs. ur det ena huset i det andra. Gå, träda osv. in i ett hus, ett rum, en stuga osv. Be ngn stiga in i salongen. Han fick inte komma längre än i förstugan. In till Gudh föger, att sedhen (dvs. säden) af jordhen och i huss komen er. RA I. 1: 491 (1546). Ändtligen viker man af i en gång åt vänster. Atterbom Minn. 383 (1818). De kastades i slottstornet och smiddes i jern. Geijer SvFolkH 1: 202 (1832). Det var endast genom .. (nyckelhålet), som han .. vågat kasta en flygtig blick i det hemlighetsfulla gemaket. Kullberg Portf. 181 (1838). En späjarefärd .. in i hans (dvs. fiendens) egen boning. Wisén Oden 31 (1873). Ur rum och i rum strövade han. Siwertz Sel. 2: 50 (1920).
e) med huvudord betecknande lokalitet i allm. (jfr 1 c); numera utom i vitter stil samt i vissa uttr., ss. (komma osv.) i land l. i hamn, (kasta osv.) i havet l. i sjön o. d., nästan bl. i förb. med ett lokalt adv. l. vid verb sammansatt med sådant; förr äv. allmännare: till. Kasta ngn l. ngt i havet. Driva, flyta, komma, ro, gå, stiga, föra ngn l. ngt osv. i land, förr äv. i lands, se LAND. Införa ngt i landet. Komma in i riket. Gå in l. ned i trädgården. Vandra ut i markerna. Fara ut i skogen. Ge sig upp i fjällen. Tränga långt in i urskogen, ödemarken. Fartyget gled in i hamnen. Föra i hamn (äv. bildl.), se HAMN, sbst.3 1 a, 2. En vik som skär långt in i landet. Thå rymde monge j skoghar och berg. OPetri Clost. A 2 b (1528). Tå föll man in j stadhen. Jer. 52: 7 (Bib. 1541). Så bleff han (dvs. Mäster Göran) tå tagen aff bönderne och förd i prestegården. Svart G1 142 (1561). På dett man kan bringa annatt mynt i landett. RP 8: 12 (1640). Nhär Bengt Nilson kommer i staden. VRP 1652, s. 736. Käflinge flod löper i hafvet när Saltviken. Linné Sk. V (1751). Med häftigt sinne på fjället jag språng / Och såg i det vida haf. Geijer I. 3: 180 (1811). Efter detta (dvs. bröllopet) förde Ragnar sin Drottning hem i sitt rike. Fryxell Ber. 1: 55 (1823). Han (dvs. ängeln) kom in i gatorna, stod och såg sig omkring. GHT 1924, nr 60, s. 3. — särsk.
α) med huvudord bestående av ett ortnamn; numera bl. i förb. med ett lokalt adv. l. vid verb sammansatt med sådant; förr äv. allmännare: till. Fara från Stockholm upp i Norrland, ner i Småland. At ij (dvs. två) borge[re] skole send[es] m[edh] b[re]ff j dalerner. OPetri Tb. 56 (1525; uppl. 1929). Han (dvs. Olof den helige) kom .. in i Mäler. OPetri Kr. 47 (c. 1540). Tijsdagen ther effter .. reedh Kong. G. in i Stocholm genom Södre port. Svart G1 72 (1561). Vägen som löper in i Littowen. OxBr. 5: 385 (1625). Den 27 Maj ankom jag i Gröningen. Wallenberg (SVS) 1: 97 (1769). Från Pommern in i Polen bryta vi. Snoilsky 2: 51 (1881). LbFolksk. 125 (1890).
f) med huvudord betecknande krets l. sammanslutning av personer, institution o. d. samt med huvudord betecknande lokal o. d., då därvid tanken företrädesvis är fäst vid vad där försiggår l. förehaves o. d. (jfr 1 d); ofta i oeg. l. överförd anv.; särsk. i uttr. som beteckna att ngn inträder ss. medlem av en sammanslutning l. institution o. d. l. infinner sig l. plägar infinna sig ngnstädes för att deltaga i vad som där förehaves o. d. Gå i banken för att taga ut pängar. Komma in i hovrätten. Gifta sig in i en släkt. Han sökte in i skolan. Gå i skolan. Sätta ngn i skolan. Hon går flitigt i kyrkan. Och sådant till att bewijse, thå inlade han (dvs. käranden) någre handschrifter i rätten. Rääf Ydre 1: 348 (i handl. fr. 1595). Man är icke väl viss om tiden, då Lagmännerne kommit in i Rådet. Schönberg Bref 1: 92 (1772). Redan såsom tioårig gosse skickades David (Livingstone) i en bomullsfabrik. Samtiden 1874, s. 248. (Prudentius) drog sig på äldre dagar tillbaka i ett kloster. Andersson Antol. 20 (1909). — särsk. i uttr. komma l. ställa ngn l. lägga ngt osv. i rätta l. rätte, se RÄTT, domstol o. d.
g) med huvudord betecknande dräkt l. klädesplagg, prydnad, vapen o. d. l. band l. bojor o. d. (jfr 1 e), för att angiva att ngn ikläder sig l. iklädes l. sätter på sig dräkt l. prydnad osv. l. beväpnar sig med ngt l. belägges med bojor osv.; äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. uttr. Han hade inte kommit i kläderna ännu. Kläda sig i hatt och slöja. Slå, lägga, smida ngn i bojor. Sätta ngn i järn. Gå i gevär o. d. (mil.), se GEVÄR 1 b β. Bringa ngn i harnesk o. d. (bildl.), se HARNESK 1 b γ. Theris (dvs. danskarnas) Rääff han war tå kommen j band. Svart Gensv. H 4 a (1558). Tå kläder Gud i krafft the rätta Kungars hiertan. Runius Dud. 2: 118 (1707). Jag .. lät andra gardet gå i vapen. Tegnér Armfelt 1: 447 (1883). Sedan skyndsamt i kläderna och språngmarsch uppåt snöfälten. Hemberg ObanStig. 220 (1896). Klockringningen över socknarna, när allmogen kallades i vapen. Heidenstam Dag. 66 (1909).
h) i fråga om införandet l. insättandet o. d. av ngt i en bok l. skrift o. d. (jfr 1 f). Föra in ngt i protokollet. Skriva in sitt namn i en bok. Sätta in en post i räkenskaperna. Hwadh nu widare ther bleff handlat synes icke wara för nödene att settia her in i thenne Crönicha. Svart G1 143 (1561). Angående sådana saker, som ej voro i lag satta. Svedelius Statsk. 1: 64 (1868). En egenhet i vårt riksdagsskick, hvilken äfven öfvergått i den nyaste grundlagen. Samtiden 1873, s. 787. Wulff Petrarcab. 176 (1905).
i) med huvudord betecknande ljus, mörker, skugga, natt o. d. (jfr 1 h), i uttr. som angiva att ngn l. ngt kommer att befinna sig i ljus l. betäckas l. omhöljas av mörker osv.; äv. i oeg. o. bildl. uttr. Träda ut i solskenet. Stiga fram i ljuset. Wallin Vitt. 1: 3 (1805; bildl.). Då döden insveper i sin mörka sky våra välgörare och vänner. Hagberg Pred. 6: 79 (1820). Middagen i skuggan se’n oss jagar. Atterbom Minn. 651 (1821). Ett nytt tåg .. rullade ut med oss i mörka natten. Wachtmeister Tur. 6 (1876, 1885). Jag betalar .. och ger mig ut i kvällen. Rydqvist Kar. 41 (1924); jfr 7.
j) oeg., i uttr. som beteckna att ngt rör sig l. förflyttas l. sträcker sig osv. emot o. ända intill ytan av ngt utan att denna genomtränges (eg. o. ofta med bibegrepp av ett kraftigt vidrörande, en stöt l. ett slag o. d. emot den ifrågavarande ytan osv.); äv. i uttr. med bildl. l. överförd bet. Kasta ngn l. ngt, falla i mark(en), i gatan. Slå (vard. dänga) ngt i bordet. Dimpa i golvet (vard.). Ränna, köra huvudet i väggen; äv. bildl. Slå sig i backen på ngt (vard., bildl.). Gå, sjunka i botten o. d., se BOTTEN I 3 a. Dricka i botten, se BOTTEN I 1 b α. Gå i botten med ngt (bildl.), se BOTTEN I 6 b. Gå, sjunka i grund, riva, bränna, förstöra osv. ngt i grund, se GRUND, sbst.1 I 1 c. Han kastade bössan i bordett. VRP 1644, s. 16. At han (dvs. Ruus) .. skal fälla the modige Hieltar / .. som Oxar i golfwe. Stiernhielm Herc. 198 (1648, 1668). Han föll i backen som en mjölsäck. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Stirrande i marken gick mäster med tunga steg uppför Byliden. Rydberg Vap. 231 (1891). Fransarne på amien nådde nästan i golf. Hallström GHist. 49 (1895). Tassen tog mjukt i mark. Dens. Than. 46 (1900). Sune .. lät handen tungt falla i bordet. Heidenstam Svensk. 1: 158 (1908). Wulff 80 År 37 (1926).
k) i uttr. som beteckna att ngt rör sig l. förflyttas l. sträcker sig l. är riktat osv. uppåt emot (stundom igenom) ngt högre beläget o. d.; vanl. med huvudord betecknande himmel, tak, höjd, luft o. d. Resa sig, skjuta i höjden. Röken steg rätt upp i luften. Spränga ngt i luften. Sträcka armarna i vädret. Slå ngt i vädret; bildl. Det är lågt, högt i tak(et). Glädjen står högt i taket. Ropa, skrika i himmelens sky, ropa högljudt. Menniskio-lijf, som Röök förswinner i Wädret. Stiernhielm Herc. 64 (1658, 1668; i hskr. 1650: i väder). Reste jag (dvs. väpplingen) ock min stam i molnet. Kellgren 2: 42 (1789). Träden växa som bekant ej upp i himmeln. Essén Eur. 23 (1926). — (†) Therföre skole j ropa j himmelen, at j jfrå fiendanar måghe holpne warda. 1Mack. 9: 46 (Bib. 1541; Apokr. 1921: till himmelen).
3) för att beteckna riktning (i sht väderstreck) i vilken (vilket) ngt befinner sig l. rör sig l. sträcker sig osv. l. avstånd på vilket ngt befinner sig; äv. i bildl. uttr. Kyrkan ligger i öster och väster. Vägen går i norr och söder. I när och fjärran. Hålla sig i lä om udden. I lovvart (sjöt.). Gå, vända, rätta kursen upp i vind (sjöt.). Lägga rodret i lä (sjöt.). Vindhenn vendhe sig i nåår. HH 20: 178 (c. 1585). I wäster på muren så stå ther stena uprättade. Bolinus Dagb. 12 (1666). När Skeppet kommer op i Wind. Rosenfeldt Tourville 57 (1698). Långt långt i fjerran hördes segerfröjden. Runeberg 2: 119 (1846). Strömmen (Eufrat) genombryter i sydlig riktning Taurus. NF 4: 797 (1881). Det suckade så tungt i norr — / Det var en sorgegök. Snoilsky 3: 40 (1883). De samfärdsmedel, som i olika riktningar stå till buds. EkonS 1: 352 (1893). De seglade af i nordväst. Strindberg NSvÖ 1: 96 (1906). — särsk. (†) i uttr. i (så l. så stort) avstånd, på (så l. så stort) avstånd. Slottet synes i ett stort afstånd. Gustaf III 2: 92 (1783). Liljestråle Kempis 206 (1798).
B) i bildl. o. överförda anv. som utgå från o. av språkkänslan ännu mer l. mindre nära förbindas med A.
4) i bildl. o. överförda anv. motsv. 1. (Spela osv.) i basen, diskanten. I lagfarenheten, teologien, medicinen (dvs. inom lagfarenhetens osv. område). Bli ngns efterträdare i en befattning, äv. i en lärostol o. d. Vara i ngns bröd, i maten hos ngn resp. hava ngn i sitt bröd l. i maten. Ligga i försåt. I bredd med, jämsides med. (Att) vij nu sittia så diupt i det Tyska kriget. RP 8: 136 (1640). Se mina ögon i tårarnes bad! CFDahlgren 1: 22 (1828). I vår plan ligger ej att dröja här. Almqvist JK 37 (1835). Om sanning i botten på skrytet det låg. Jolin UHansDr 39 (1860). En tystnad, då allt var som sänkt i oändlighetsträngtan. Rydberg Dikt. 2: 22 (1891). I tron är Gud, enligt trons egen syn, omedelbart närvarande, levande och verksam. Aulén AllmTron 12 (1923). (†) Sittia i anseenligh ägendomb. VRP 1706, s. 60. — särsk.
a) med huvudord betecknande person l. sinne l. håg l. hjärta o. d., för att beteckna ngns inre ss. sätet för liv l. livsföreteelser l. tankar l. känslor l. karaktärsegenskaper o. d. I andanom, se ANDE III 1 f. Ha mod i bröstet. Föresväva ngn i hågen, i tanken, i föreställningen. Ha ngt i sinnet. Ngt fäster sig i minnet. Hata ngn i sitt hjärta. Han har ingen hut i sig (vard.). Vtan j äten menniskiones sons köt och dricken hans bloodh, thå haffuen j icke lijff j idher. Joh. 6: 53 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Lärdomen är ett Fröö; där af Wijsdom gröder i hiertat. Stiernhielm Herc. 419 (1658, 1668). Den Helige Ande .. är sänd till att utföra helgelsens verk i mitt hjerta. Kat. 1878, nr 133. (Gallret) vill ej tänja sig, det vill ej brista, / ty i mig själf är smidt och nitadt gallret, / när själf jag krossas, krossas också gallret. Fröding Guit. 68 (1891). Det finnes ingen falskhet i honom. WoH (1904). — särsk. (i sht i religiöst spr.) i fråga om förhållandet mellan personer, för att beteckna en innerlig gemenskap, ett ”uppgående i” ngn l. intagande av ngns hela sinne o. d.; särsk. i fråga om människans förhållande till Gud l. Kristus, dels i uttr. som beteckna att ngn l. ngns själ är ”fylld” av Gud osv., att ngn med alla sina tankar o. känslor omfattar Gud osv., dels i uttr. som beteckna att ngn med sin tanke o. känsla lever l. ”vilar” hos Gud osv.; äv. i sådana uttr. som broder l. syster i Kristus o. d., närmande sig bet.: genom. Bröder och systrar i Kristus! (i sht förr, numera mest i frireligiösa kretsar förekommande tilltal till församlingsmedlemmar o. d.). J skulen förstå och troo ath fadhren är j mich (dvs. Kristus), och iach j honom. Joh. 10: 38 (NT 1526). Idhart lijff är fördoldt medh Christo j gudhi. Kol. 3: 3 (Därs.). Afsompnade i Gudj konung Giöstaffz syster, frw Margretta, .. i Refle stadh. Brahe Kr. 20 (c. 1585). Den, som står i förening med sin Frälsare, och i honom lefver det eviga lifvet. Hagberg Pred. 1: 27 (1814). (Gardianen på dödsbädden:) Tack, käre bröder i den helige Franciskus, för all er godhet mot mig. Rydberg Vap. 201 (1891). Han (dvs. Kristus’ ande) är i den, som villigt följer lagen. Dens. Dikt. 2: 39 (1891). Kan du vara glad i Gud? Beskow Pred. 558 (1901).
b) övergående att beteckna att ngt finnes hos l. tillhör l. är förenat med l. utmärker ngt o. d.; ofta: hos, bland; stundom närmande sig bet. av en possessiv gen.-bestämning. Det ligger ngt i vad du säger. Det är alla skäl i ngt l. i att göra ngt. Ordet har i pluralis ändelsen -ar. En lithen glädie i älskogh ähr. Asteropherus 26 (1609). Drakan är thet bästa skep i eder flota. Verelius Gothr. 177 (1664). Hvad färgor råda / I detta stora mästervärk. Bellman Gell. 94 (1793). Bor död i Clesamors spjut? Runeberg 1: 423 (1844). Än kraft i senorna fins. Snoilsky 2: 76 (1881); jfr 1 a β. Pressen hade redan något af lejonet i sig. Beckman Amer. 2: 103 (1883). En melodi / med smärta i. Hansson Nott. 68 (1885). Att sådan förtvivlan kunde darra i en människoröst. Lagerlöf Holg. 2: 51 (1907). Kanske en planka i dikesbron gått sönder. Sjödin StHjärt. 21 (1911). Det är ingenting ont i kyckling och vin. Bergman Mark. 148 (1919).
c) i uttr. i ngns tanke l. föreställning (jfr a) l. uppfattning l. smak o. d., övergående i bet.: enligt l. i överensstämmelse med ngns tanke l. smak osv.; äv. i ngns ögon (jfr 1 a β), enligt ngns sätt att se l. döma, enligt ngns mening, äv.: inför ngns bedömande o. d. Vara i ngns tycke. Denna målning är icke i min smak. I min uppfattning har han gått för långt. Lyckligt ännu, om hon (dvs. människan) endast gjort sig föraktlig i Guds ögon! Kellgren 3: 213 (1793). En främmande virtuosinna .., som i min smak söng vederstyggligt. Atterbom Minn. 47 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Dock är han ej så ogod i min tanka / Som hon. Jolin UHansDr 31 (1860). Att skrifva .. en gång i veckan, hvilket i Irenes begrepp var minimum. Quiding Hvidehus 136 (1899).
d) i sådana uttr. som grunda sig l. ha sin grund l. rot o. d. i ngt, finna anledningen till ngt i ngt o. d., förr äv. bero i ngt o. d. (Ett förhållande som) grundar sigh i Natursens diupe hemligheter. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Hälsan allen är i hwilko beroor wår wärldzlige Sällheet. Dens. Häls. (c. 1650). Det ligger i förmögenhetens fördelning uti vårt land att (osv.). Samtiden 1873, s. 323. Anledningen till Bakunins hitkomst var sannolikare att söka i något samband med en expedition, som (osv.). De Geer Minn. 1: 244 (1892).
e) vid ord betecknande ett större helt vartill en del sättes i förhållande l. varav ngt tages l. fråndrages l. frånräknas o. d.
α) i uttr. som beteckna att ngn äger l. att ngt utgör en del av ngt l. att ngt ingår ss. beståndsdel av ngt o. d. Äga en fjärdedel i ett hemman. Han äger hälften i hemmanet (l. byn). Servisavgiften ingår i priset för rummet. Utgöra, ingå såsom en viktig beståndsdel l. ingrediens i ngt. Han maa ock skal .. thet (dvs. ett hus) sidan niwtha och beholla i sin betalningh. G1R 1: 217 (1524). Min swermoder hade .. åthniutit i åcker och engh uthi prästegården 1/3. Bolinus Dagb. 86 (1687). Eudoxos, som utan tvifvel fått löfte om en andel i rofvet. Rydberg Ath. 479 (1876). Dotter ärfde ursprungligen ej i ättens jord. Hildebrand Statsförf. 22 (1896). PT 1904, nr 297 A, s. 4.
β) i fråga om divisionsräkning för att utmärka dividenden, i sådana uttr. som dividera i, gå (upp) i o. d.; förr äv. (oeg.) i fråga om multiplikation, i uttr. multiplicera (ett tal) i (ett annat), multiplicera med. 9 i 54 går 6 gånger. Mört Weidler 22 (1727). Längden multiplicerad i bredden (skall) divideras med 120. Norberg Vial 74 (i handl. fr. 1778). (Reformförslagen för kalendern) gå ut på att bringa veckor, månader och år i ett sådant förhållande, att de jämnt gå upp i varandra. Nilsson FestdVard. 210 (1925).
γ) i uttr. som beteckna att ngt (l. så l. så mycket) fattas för att ngt skall uppgå till en viss summa l. storlek o. d., äv. i överförd anv.: för att ngt skall ske o. d.; förr äv. i uttr. som beteckna att ngt avdrages från l. fråndrages ngt. Det fattas bara tre månader i att han är åttio år. G1R 19: 134 (1548). Och drages böthet aff i deres löhn. RP 6: 122 (1636). Noch ser iag, sade Ketill, huad som felar i thin lycksalighet. Verelius Gothr. 92 (1664). Klockan är ju redan tio minuter i ett. SD(L) 1899, nr 395, s. 4. Det felades bara en hårsmån i att han hade gripit henne. Lagerlöf Holg. 1: 41 (1906).
f) vid uttr. med bet.: deltaga, vara delaktig, finna l. söka glädje l. intresse, finna behag l. nöje l. tjusning o. d., för att utmärka föremålet för deltagandet osv. Delaktighet i ett brott. Taga livlig del i ngns angelägenheter. Deltaga i arbetet. Vara intresserad i ett företag. Finna stort behag l. nöje l. intresse i ngt. Ha sin lust l. sitt nöje i ngt. Vara l. bliva kär i ngn, förtjust l. betagen l. intagen i ngn l. ngt. Ther (dvs. i Andens värk) är förnöijelse i himmelsk ting. Swedberg Dödst. 495 (1711). Nu förgapade jag mig i en liten vacker, men ytterst blygsam och from prestdotter. Braun Calle 121 (1843). Ni var ju med i studentsången i Upsala? Edgren Lyck. 18 (1887). Den stackars pojken är alldeles hänförd i sin ängel. PT 1903, nr 88 A, s. 3. (Goethe o. grevarna Stolberg) klättrade .. kring i alperna och frossade i de härliga synerna. Böök 4Sekl. 31 (1928). jfr (†): Att dee (dvs. de beresta ryssarna) förlora smaken i det Ryska Tyranniska wäsendet. KKD 6: 80 (1708).
g) i uttr. som beteckna att ngt (under vissa omständigheter l. i visst avseende o. d.) representerar l. träder i stället för l. ersätter l. utgör ngt, l. att ngt är l. betraktas ss. identiskt med l. detsamma som l. liktydigt med l. (i ngns tanke) göres till ngt förut nämnt; i sht i uttr. sådana som ligga i ngt, ha l. äga l. se l. finna l. återfinna l. igenkänna ngt i ngt, äv. hedra l. ära ngt i ngt o. d. Ha en säker garanti i ngt. Finna ledning, sitt rättesnöre i ngt. Se sin lycka i ngt. Sätta sin ära i ngt. Göra klokt i att (osv.). Skillnaden ligger i sättet; jfr d. Hedhra skaparen j creaturen. OPetri PEliæ g 4 b (1527). Den vällustige .. sätter hela sin lycksalighet i sinlig njutning. Hagberg Pred. 1: 177 (1817). Slafven ärar, / i herrskarns nycker som han tål, / sin egen uselhets idôl. Tegnér (WB) 4: 20 (1822). Det parlamentariska väsendet ligger i seden icke i lagen. Samtiden 1874, s. 769. Syndafallets följder för menniskan innefattas i döden. Kat. 1878, nr 99. Italien eger stora rikedomar i .. gamla gobelintapeter. PT 1895, nr 48, s. 3. Akka hade satt sin stolthet i att (osv.). Lagerlöf Holg. 2: 250 (1907). — särsk. med huvudord betecknande person. Ha, se en pålitlig vän i ngn. Ha en god hjälp, äga en beskyddare i ngn. Se sitt hopp, sin räddning i ngn. I N. ägde konsten en frikostig gynnare. Iagh hafwer misti i honom en trogen, redhlig och kär wen. Carl XI (1690) i HH XVIII. 2: 71. En vän han återser i Ankises. Adlerbeth Æn. 57 (1804). Han såg i honom ett slags högre väsende. Tegnér (WB) 3: 201 (1819). Menniskan tillbeder i Gud .. skaparen och upprätthållaren. Ljunggren i 3SAH 2: 5 (1887). Tänk, hvilken slarfva din moder i dig, Nausikaa, födde! Lagerlöf HomOd. 67 (1908).
h) med huvudord betecknande handling l. värksamhet l. skeende o. d. varvid ngn är närvarande l. under vars förlopp l. varvid ngt företages l. försiggår l. äger rum o. d.: under, vid; ofta mer l. mindre närmande sig dels till att beteckna situation l. omständigheter o. d. (jfr 9), dels till bet. av en tidsbestämning (jfr 7 d). Göra ngt i ngns närvaro, frånvaro. I samkväm. Se ngt i en syn, i drömmen. Hon har varit i ottesången i dag. Skeppet gick under i stormen. Falla i strid(en), kriget. Detta hände i slaget (drabbningen) vid N. Skjuta ett villebråd i språnget, i flykten. Fälla två djur i skottet l. i ett skott (jäg.). Slå två flugor i en smäll; vanl. bildl. Ordet brukas i dagligt tal. Thet bedrägerij och falscheet som j closterliffuerne haffuer .. wordhet bedriffuen. OPetri Clost. A 1 b (1528). I then feygdenne bleeff Oktar slaghen. Dens. Kr. 32 (c. 1540). Messekläder, lius och annet, som i messen brukes. RA I. 3: 92 (1593). Sedan Sultan varit i Bönen. Björnståhl Resa 5: 44 (1783). Den som förlorar sitt goda humör genom förlust i spel. Düben Talism. 1: IV (1817). I dag de (dvs. stjärnorna) följa än / De samma heliga och visa lagar / Dem gafs i skapelsen. Stagnelius (SVS) 2: 288 (1821). Ursäkta, sade Tomasine — att jag kommer så här midt i middagen. Åkerhielm GamlRoman 21 (1907). — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β slutet), motsv. nutida på, vid, under. Blef effterskrefne .. samptyckt i en herredag. RA I. 1: 117 (1528). Någre gamle frwger .. the ther närwarandes woro i hans födelse. Svart G1 2 (1561). Hvar han .. i sijn heemkomst förmärcker sigh vara falleret. AOxenstierna 2: 173 (1614). The belägrade (i Rochelle) .. nödgades äta onaturlig Spis, lika som i Jerusalems belägring. Block Progn. 51 (1708). Se vidare under sådana ord som BRÖLLOP, FÄRD, GÄSTABUD, KOMEDI, MARKNAD, MÖTE, RESA, RIKSDAG, SAMMANKOMST, TING, ÅTERTÅG m. fl.
β) i uttr. som beteckna att ngn är sysselsatt med l. upptagen av l. deltager i ngt o. d. Ligga, vara i härnad. Gå, sväva i dans; jfr γ. Vara (uppe) i examen, tentamen. Gå, vara i lära. Vara i (ngns) tjänst. Gå i sitt dagliga arbete. Gå i vall. Så gick ther .. en stoor swijnahiord j beet. Mat. 8: 30 (Bib. 1541). The Nakne Gratier / .. Gå städs i Dantzar. Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651, 1668). Ofta satt jag hos honom hela vinternätter i dylika samtal. Atterbom Minnest. 2: 93 (1847). Oskyldig är hon som ett barn i bön. Jolin UHansDr 136 (1860). Utanför kyrkan synes en skara gossar i glad lek. DagbrKongo 246 (1911). — särsk. i numera obr. uttr., motsv. nutida på. Någre båtzmän, som i wacht waridt haffwe. HH XIII. 1: 167 (1564). Iagh haar ey nyligh warit i iagt. Asteropherus 10 (1609). (Den slagne fienden) var redan i flyckten. Mörk Ad. 2: 355 (1744).
γ) i uttr. som beteckna en handling l. värksamhet o. d. som beledsagar en annan l. utgör den egentliga innebörden av l. syftet med denna: under. Se stjernorna! se hur de evigt unga .. / Kring rymdernas kristallesalar ljunga / I härlig fackeldans. Stagnelius (SVS) 2: 287 (1821). Nu rycka de andra i seger fram. Runeberg 2: 41 (1848). Glad, som svanen, vill i sång jag dö. Böttiger 2: 169 (1857). Så reser sig en väldig mörk kropp i ett brak af kvistar. Forsslund Djur 106 (1900). Dagen gick i lek och glam. Strindberg NSvÖ 1: 51 (1906). Läpparna rörde sig i ett ofattbart mummel. Lagerlöf Troll 2: 22 (1921).
i) i vissa uttr. med starkt förbleknad bet. l. utan eg. innebörd hos prep.
α) (vard.) i uttr. strunta i, ge en god dag l. fan l. katten l. sjutton o. d. i (ngn l. ngt), icke bry sig om l. fråga efter (ngn l. ngt); strunt i det! o. d., det ger jag osv. en god dag; stor sak i det! det är ingenting att fästa sig vid. Lappri i skymfen! / Strunt i Olympen! Bellman (BellmS) 2: 32 (1791). Hvad prästen och lagen och länsman vill / det strunta Boneckerna i. Fröding Guit. 52 (1891). Jag ger god dag i tanken. Vasenius UndSpr. 96 (1894). (”Lelle Karl-Johan”) svor / sturigt och ledt: ”jag gir jäkel i mor!” Fröding Stänk 87 (1896). Men stor sak i det. Det behövde de inte bråka så mycket om. Lagerlöf Top. 50 (1920).
β) (i Finl., vard.) i uttr. svära i ngn l. ngt, svära över ngn l. ngt. Runeberg ESkr. 1: 152 (c. 1836). Klockarn .. / vaknar (vid hundens skall), svär i alla hundar / och så somnar han på nytt. Lybeck Dikt. 1: 22 (1890).
γ) [urspr. väl bl. i uttr. vari en lokalbeteckning ingår, senare förallmänligat] (vard.) utan eg. innebörd, i svordomar o. svordomsaktiga uttr. Hvad i helfviti är detta? Lagerström Westph. 67 (1737). (Han) til at ropa, hvar i böfvelen blifver hon Madame? Humbla Landcr. 62 (1740). ”I helvete!” snäste Jacob. Bergman HNådT 222 (1910). Va i sju hundra gubbar ska di (dvs. negrerna) vara svarta för? Dahlbäck Åb. 179 (1914).
5) i bildl. o. överförda anv. som utgå från 2. Kasta ngn i fängelse. Gå, draga, sända ngn i fält; jfr b. Lägga l. ställa sig i försåt för ngn. Komma, springa i håll, se HÅLL VII 2 a. Titta för djupt i glaset o. d., se GLAS 2 a δ. Blicka, skåda in i framtiden. Gå, komma ngn i möte. Gå upp i (en) examen, ett plenum. Bringa ngt, komma, träda i dagen l. ljuset. Han satte in hela sin förmögenhet i affären. Sätta in pängar i banken. At icke någre fremmande ord in j wårt Swenske tungemål förde warda. Chesnecopherus Skäl N 3 a (1607). Låt dig icke indragas i förströelsernas hvirfvel. Hagberg Pred. 5: 30 (1819). De sista postskripttelegrammen från Europa, hvilka gått i pressen 3,45 f. m. Beckman Amer. 2: 32 (1883). Vid det 17:de seklets midt börjar smaken länkas in i en enda strömfåra. Hahr ArkitH 384 (1902). — särsk.
a) i uttr. som beteckna att ngt bliver l. göres till föremål för ngns varseblivning l. tanke l. känsla o. d., kommer att intaga en plats i ngns sinne l. hjärta o. d. Få ngt i huvudet l. få i huvudet att göra det l. det. Återkalla ngt i minnet. Ngt går in i det allmänna medvetandet. Slå i sig ngt (vard.), lära sig ngt. Then Naturlige Lagen, hwilken Osz Gudh hafwer inplantat i wår hiertan. Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668). Tidnings-grillerna komma mig ännu stundom i hufvudet. Beskow (1825) i 3SAH XXXIX. 2: 147. Jag förstod, att nu var allt förbi, / och i min själ kom mörk melankoli. Fröding NDikt. 16 (1894). Det grämde honom in i själen att (osv.). Lidforss Dante II. 3: 139 (1902). — särsk. i numera obr. uttr. Giör hwad dig rinner i hug. Stiernhielm Herc. 252 (1648, 1668). De ting, som .. falla i våra utvärtes sinnen. Sahlstedt Föret. 1 (1773).
b) i uttr. som beteckna att ngn begiver sig l. anländer l. sändes osv. för att vara närvarande vid l. deltaga i ngt som försiggår l. företages l. att ngn börjar taga del i l. själv griper sig an med en värksamhet l. ett företag o. d. Gå i morgonbönen, mässan. Gå ut i kriget. Draga i strid, i härnad. Fara i viking, i köpfärd. Gå, inträda i (ngns) tjänst. (Han har) altijd gått i predikan. Emporagrius Oxenstierna 134 (1655). Jag .. ingick i tjänstgöring i hofrätten. De Geer Minn. 1: 126 (1892). Låt mig gå ut på en timme bara i marknan. Strindberg Bjälb. 115 (1909). Sonens ankomst i kriget. KKD 7: VII (1912). — särsk. i numera obr. uttr., motsv. nutida på. (Han) skickadhe folck alt om kring läghret j wacht. 1Mack. 12: 27 (Bib. 1541). En Oxe, een Geet, och itt Fåår .. foro tilsammans j Iacht. Balck Es. 69 (1603). Att hon kunne komma medh i bryllopet. OxBr. 3: 158 (1628).
c) med mera förbleknad bet., i en mängd mer l. mindre stående uttr. med överförd anv.; ofta närmande sig o. svårt att skilja från 13. Tränga in i en vetenskap, en hemlighet. Falla in i en jargong, den l. den tonen. Glida in i en vana. Växa in i sitt ansvar, sin ställning. Göra intrång i ngns rättigheter. Gå i borgen. Gå i döden för ngn l. ngt. Falla i synd. Kasta sig i fara. Råka i frestelse. Falla ngn i talet l. ämbetet o. d., se FALLA VII 3 a, b. Gå i detalj med ngt. Gå upp i sina egna intressen. Lägga in en viss mening i ngt. Foga sig i ngt. Införliva ngt i ngt. Instämma, förr äv. samtycka i ngt. J thenne tridhie meningen samtycker Hieronymus. OPetri Clost. A 2 a (1528). Flickan sköt i växten. Valerius 2: 43 (1811). Jag hör hur hans (dvs. stormens) vanvett brister / i tjutande klagan ut. Fröding Guit. 111 (1891). Han .. arbetade sig in i hvarje ämne som kom under hans behandling. De Geer Minn. 2: 76 (1892). (Gubben) behövde en liten stund för att sätta sig in i situationen. Sjödin StHjärt. 6 (1911).
C) i beteckningar för tid.
6) för att beteckna tidslängd (över vilken en handling l. ett skeende utsträcker sig, under vilken ngt varar o. d.): under. Vara i tre veckor, fyra månader, hundra år. Hålla på i månader och år. I evighet. I hela min tid. I långliga tider, i tidernas längd. Göra motstånd i det längsta. Dagen i ända. (In) i det sista, förr äv. yttersta. Han haffuer warit dödh j fyra dygn. Joh. 11: 39 (NT 1526). Calypso höll honom (dvs. Odysseus) qvar i 7 åhrs tid. Ehrenadler Tel. 1 (1723). De skulle försvara Staden i det yttersta. Mörk Ad. 2: 102 (1744). Jag har i alla mina dar fått lära mig att ej särdeles lita på den kamraten (dvs. ”taskboken”). JLRuneberg (1825) hos Söderhjelm Runebg 1: 99. Han (dvs. gossen) har lekt korsriddare dernere på gården i flera timmar. Jolin Smädeskr. 56 (1863). Det (dvs. brödet) räcker i ett par dar till för mig. Lagerlöf Holg. 2: 299 (1907). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr b). (De) bliffuo ther j någhon tijdh. Apg. 15: 33 (NT 1526). Der hafwer inthet öhl warit i mången godh dagh i tunnan. HB 2: 354 (1597). Min härfar (dvs. herr far, har) intet set mig i 11 åhr. Horn Lefv. 50 (c. 1657; rättat efter hskr.). I många år tillbaka. 2RA 1: 589 (1723).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) i uttr. som beteckna den tid som åtgår för ngt l. inom förloppet av vilken ngt sker l. väntas ske o. d.: på, inom, om; ofta i negerade satser. Så mener konnstemestarenn, att i tre vekor kann honn (dvs. den sönderslagna ”gruvekonsten”) bliffue ferdig igenn. OxBr. 11: 16 (1614). Att de i 4 eller 5 tijmar kone rijdha ifrån sitt läger och hijtt in. AOxenstierna 2: 534 (1622). Riksdagen ser ut, som han än i en 3 veckor inte ändas skall. Ekeblad Bref 1: 398 (1655). En erfaren Advocat .., som mig i få dagar åter på fri fot stälte. Humbla Landcr. 44 (1740).
7) för att beteckna tidpunkt då ngt sker l. tidsskede o. d. under vilket (vid en viss tidpunkt) ngt tilldrager sig l. äger rum; med huvudord som utgöres av ett tidsbetecknande ord i eg. mening (jfr 4 h). I våras, somras, höstas, vintras, under föregående vår osv. I vår, sommar, höst, vinter, under innevarande vår osv., äv.: till våren osv. I aftse, förr äv. i aftons, i går afton. I afton, denna afton. I juli (månad). I morse (förr äv. i morgons), denna dags morgon. I förmiddag(s). I dag, i morgon, i går, i förrgår, i natt, i kväll, se under resp. huvudord. I måndags, tisdags osv., förliden måndag osv. I denna dag l. dessa dagar, i forna dagar, i våra dagar, i ngns l. sina dagar, i sin dag, i dagarna o. d., se DAG I 3 a λ, 5 a, b, c. I detta nu, i detta ögonblick. Han kommer i veckan, dvs. innevarande vecka (ngt vard.). Detta hände i förra århundradet. I sena kvällen. I nattens tysta timmar. En morgon i soluppgången, i gryningen. Midt i vintern, sommarn. I julhelgen. I orostider. I kommande tider, i framtiden. Här i tiden, dvs. i jordelivet. J thet gambla testamentit. OPetri Clost. A 1 b (1528). At han (dvs. herr Claes) wilde nw i hööst giffua sigh ind i landit. G1R 6: 327 (1529). Sakören, hafver han fått i år — 178 1/2 mrk. HH XI. 1: 20 (1530). I Morgons ankom en annan Enspennare. OSPT 1687, nr 2, s. 5. Alla naturliga passioner hade i barbariets tidehvarf en större energie. Kellgren 3: 205 (1792). I natten tindrar blixtarnas sken. Geijer I. 3: 191 (1811). I detta ögonblick är lugnt, / Men .. / .. vi ha storm i nästa. CVAStrandberg 1: 167 (1860; i bild). I fritiden sysselsätta sig barnen med lek m. m. Hierta-Retzius ArbStug. 227 (1897). I denna natt kommer Glimmingehus att falla i gråråttornas våld. Lagerlöf Holg. 1: 72 (1906). Livet .. växlar .. i varje minut. Segerstedt Händ. 10 (1919, 1926). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr ovan o. under b). J thenna daghen föllo .. (i striden) tusend män. 1Mack. 9: 49 (Bib. 1541; Apokr. 1921: på den dagen). J förllidenn affthonn. SkrGbgJub. 6: 108 (1589). I förra året. Rudbeck Bref 19 (1663). I går dagen. ÅgerupArk. Brev 10/5 1764. Näst före Våfferdagen nu i förledne våras. Almqvist Skälln. 31 (1838). Lättheten i förra åren att få låna penningar. Rydqvist StatsekonBetr. 151 (1865).
b) (numera mindre br.) i uttr. i ngns tid, under l. på den tid då den l. den levde (l. regerade o. d.), på ngns tid; förr äv. i uttr. i den tiden l. i denna tid, på l. under den tiden resp. denna tid, i vad tid, på vad l. vilken tidpunkt, i all(an) tid, på vilken tid som helst, alltid. J apostlanes tijdh. OPetri Clost. A 2 a (1528). I Then tijden war en rijker Konung i Danmark, som Ringer het. Verelius Gothr. 77 (1664). I hwad tijd de (dvs. flyttfåglarna) flyga ifrån Södermännen, wijser Ptolomæus. Rudbeck Atl. 3: 195 (1698). I allan tijd och ort. Runius Dud. 1: 89 (c. 1710). Damms mytologi .. tryckt i farfars tid hos Lindh i Örebro. Rydberg Varia 197 (1890, 1894).
c) i vissa (åtminstone numera) bl. i Finl. brukliga uttr.: i förår(a)s, förra året, i förra söndags o. d., förra söndagen osv., i (nästa) måndag, nästa måndag osv., i nästa vår l. år o. d., nästa vår osv. (Fogden tog) höö 3 lass, som skedde i förårss. Teitt Klag. 45 (1556). I nästa måndag. Porthan BrefCalonius 199 (1795). Jag sände det (dvs. brevet) i förra söndags med d:r Fahlander. LStenbäck (1836) hos Aspelin Stenbäck 182. Rönnberg Bredbolstad 14 (1907). jfr Bergroth FinlSv. 154 (1917).
d) med huvudord av mera obestämd tidsinnebörd. I begynnelsen, fortsättningen. I förhand, i förväg. Göra ngt i sista stund. Komma (osv.) i sista laget. I tid(e), i rätt(an) tid, i sin(om) tid, en gång i tiden o. d., se TID. Han kommer alltid i otid. I uppväxtåren var hon klen till hälsan. En gång, förr i världen o. d., se VÄRLD. Aldrig i livet! In i döden, förr äv. bl. i döden, så länge livet varar, tills döden inträder. J förstonne. OPetri Clost. A 3 a (1528). Sara .. födde Abraham en son j sinom ålderdom. 1Mos. 21: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: på hans ålderdom). Min Fader hade väl i början tanckar at vända sig til Kiöpenhamn. Humbla Landcr. 16 (1740). Himmel! hvilka öden! .. / Jag tänkte äga dig i döden. Envallsson Slått. 33 (1787). Baronen väntas i hvart ögonblick. Blanche Dard. 6 (1847). När behöfver ni mig? — I hvilken stund som helst. Rydberg Frib. 20 (1857). I tidens lopp hafva de (dvs. de 80 böckerna av Annales Maximi) samtligen gått förlorade. Lysander RomLittH 75 (1858). Denna fläck af jorden, där de lefvat i unga år och i gamla. Weibull LundLundag. 208 (1891). Han sväljde redan i förväg, mens han sträckte ut handen. Sjödin StHjärt. 10 (1911). Denne lycklige gudaälskling, som blev en stor konstnär i tjugo-åren. GHT 1924, nr 72, s. 3. Vi hade umgåtts hos Sörensen i tiden. Wägner NattS 93 (1926). — särsk.
α) i uttr. i den gången l. resan, i denna gång(en) l. resa(n) l. i (den) andra (osv.) gången l. resan, i (så l. så många) gånger l. resor, i det sinn(et) o. d., se GÅNG II 1 a, b η, e, RESA, sbst., SINN.
β) (i sht vard.) i uttr. i ögonblicket, i blinken, i (blanka) minuten o. d., förr äv. i momangen, i samma ögonblick, på ögonblicket, inom l. på ett ögonblick osv. I ögnablicket var han åter försvunnen. Mörk Ad. 1: 402 (1743). Påsten går i ögnablicket. Geijer Brev 22 (1809). Jag känner på mig, att, om sådant inträffade, jag doge i momangen. Zedritz 3: 26 (1855). Kapten är sjuk, kapten skall lägga sig i blanka minuten. Topelius Vint. II. 1: 410 (1856, 1881). Pojken är vaken i ögonblicket. Lagerlöf Holg. 2: 45 (1907).
γ) i uttr. i längden, vad tiden lider, småningom. I längden blir det värst för honom själv. RP 8: 25 (1640). En noga Upsyn med Ungdomens uptuchtelse .. drager i längden efter sig en stoor nytta. Kyrkol. 1: 6 (1686). Sed och stadgar skifta ju i längden. Rydberg Dikt. 1: 201 (1877, 1882). (†) Hwadh mehra i lengden förelöpa kan, berätta wij effter handen. RARP 6: 211 (1657).
ε) (i sht i skriftspr.) i det konjunktionella uttr. i det (att), äv. i och med (det) att, förr äv. i det som (jfr 17), för att uttrycka samtidighet mellan tvenne handlingar l. förlopp o. d.; numera bl. med starkt betonande av samtidigheten: just då l. som, vid det att, samtidigt som; förr äv. allmännare: då, under det att; äv. i förb. midt i det (att) o. d., förr äv. rätt i det (att). Rääf Ydre 1: 363 (i handl. fr. 1614). I thet han altså går vthi Tanckar, och högste Bekymber; / Trippar ett artigt Wijf .. / Til honom an. Stiernhielm Herc. 4 (1648, 1668). Lucidor (SVS) 220 (1672: i thet som). Rätt i det jag skulle gå till bordz. KKD 1: 231 (1709). Riddaren .. sade .., i det han hejdade patern, som ville fortsätta sitt tal (osv.). Rydberg Sing. 16 (1857, 1865). Du har en rysligt ful vana att afbryta mig midt i det jag säger något. Numers Dram. 1: 14 (1892). I och med att hon reste sig från stolen, var hon färdig. Hallström NNov. 93 (1912).
ζ) i uttr. i meller (medler) tid o. d., se EMELLERTID, i medelst, se MEDELST; i småningom, se SMÅNINGOM.
8) med huvudord i best. form, i distributiv anv. Två gånger i minuten, i timmen, i veckan, i månaden. Kyrkol. 2: 7 (1686). Brödet beståås på hwar person 1/2 kaka i måhlet. CBonde (1694) hos Trolle-Bonde Hesselby 110. Fem supar i qvarten han tog. Bellman (SVS) 1: 148 (1790). Tio skålpund i veckan hade hon tänkt sälja, minst. Sjödin StHjärt. 42 (1911). (†) En gång i hundrade år. Serenius A 4 b (1734). — särsk. (numera bl. i Finl.) i uttr. i gången, åt gången, i året, om året, årligen. Ställtes spijsningen allenast på 46 weckor i åhret. Rudbeck Bref 79 (1670). Ett kärl i gången lägges i baljan (vid diskning). Montell Frun 17 (1898). jfr Bergroth FinlSv. 154, 155 (1917).
D) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig i en viss situation l. belägenhet l. ett visst tillstånd o. d., har en viss beskaffenhet o. d., l. att ngt försiggår under vissa omständigheter l. på ett visst sätt o. d.
9) i uttr. som beteckna omständigheter l. situation l. belägenhet l. tillstånd o. d. vari ngn befinner sig l. varunder ngt sker l. försiggår o. d. Befinna sig i sådant l. sådant skick. Vara i godt stånd, i olag. Skogen står i full grönska. Stå i blomma, blomstring, flor. Vara i växt l. växande, stå i växten. Stå i brand, ljusan låga. Ligga i spillror, ruiner. Vara, befinna sig i livet. Sitta (försjunken) i (djupa) tankar, betraktelser. Gå, sitta i tankar(na). Vara försänkt i sorg. Låta ngn vara i fred. Sitta i lugn och ro. Tänka över ngt i ro och stillhet, i ensamhet. Göra ngt i blindo. Ligga i dvala. Tala i sömnen. Vara i okunnighet om ngt. En flicka i fjortonårsåldern. Stå högt i anseende, ära. Vara i gunst, nåd, ynnest hos ngn. Vara i ropet. Vara l. ligga (osv.) i strid, tvist, träta o. d. (med ngn). Ligga i (döds)ryckningar, i själatåget. Vara, hålla ngt i gång, rörelse. Vara i avtagande l. tilltagande. Stadd i upplösning. Priserna äro i fallande, stigande. (Leva osv.) i prakt och härlighet, i sus och dus, i överdåd, i utsvävningar, i fattigdom, i elände. Befinna sig i små omständigheter. Hålla ngn i träldom. Vara i landsflykt. Född i synd. Befinna sig i jämvikt. Vara l. stå i fara, vara i nöd. Tapper i faran. Vända sig till ngn i sin nöd. I nödfall. Leva i vänskap, fiendskap. Gå i ständig fruktan för ngt. I vredes(mod), i glädje, i sorg. I väntan på ngt, hoppet om ngt. I denna belägenhet kan jag inte göra annat än (osv.). Gå, segla i barlast (sjöt.). Gå i lån. (Det är) oss förbudhit .. liffua j hoor, bolerij, lönskalege, och annor oreenligheet. OPetri Clost. B 3 a (1528). (Vi) begå .. thenne Fäst i frögd och leek. Stiernhielm Fred. Anman. (1649). Kongen är tämeligen i godt humeur. Hermelin BrBarck 4 (1702). Det är rart at finna Vänner som bistå oss i nöden. Kellgren 3: 219 (1793). Oskolds lysande mod än glödde i döden. Stagnelius (SVS) 3: 81 (1817). En dag, tillbringad i möda och arbete. Hagberg Pred. 5: 14 (1819). Christus sjelf stod i tårar vid Lazari graf. Wallin 1Pred. 3: 40 (c. 1830). Om vi icke i tron begära det dagliga brödet. Kat. 1878, nr 195. Själfva bröllopet försiggick i all enkelhet. De Geer Minn. 1: 129 (1892). Hvem är i tur att gå ned? Arkadius Pakkala 34 (1895). Nya generationer växa upp i nya tidstankar. Söderhjelm Runebg 2: 533 (1906). De voro som tillnyktrade, vilka knappast ana, vad de gjort i ruset. Siwertz Sel. 2: 76 (1920). Allt omkring dem var statt i framåtgående. Lagerlöf Top. 22 (1920). Lag om barn i äktenskap. SFS 1920, s. 994. — särsk.
a) i numera obr. uttr. När han lågh j sitt yttersta. OPetri Clost. E 4 b (1528). Jagh är och i den underdånighe tillförsicht, att (osv.). OxBr. 10: 166 (1613). Iagh är ij annan meningh. RARP V. 1: 18 (1652). At dueller ibland dem (dvs. studenterna i Göttingen) äro mycket i mode. Porthan BrefSamt. 1: 26 (1779).
b) i fråga om väderlek o. d. Vara ute i rägn och solsken, snö och blåst. I stilla wäder äre alla gode Siöömän. Grubb 401 (1665). (Böljorna) leka intet mycket i lugnet. Verelius Herv. 148 (”147”) (1672). Det gamla året dog i slask och tö. Sehlstedt 5: 141 (1873). Än klingar unga stämmors sång / i vårens milda väder. Levertin NDikt. 120 (1894). Undra, hur kvällsmjölken hållit sig i den här värmen? Sjödin StHjärt. 6 (1911).
c) (†) i uttr. vara i sig, vara i sönder, förstörd, fördärvad, förbrukad, förlorad. Holmberg 1: 914 (1795). Penningarna äro i sig. Weste (1807). Dalin (1852).
d) i uttr. som beteckna att ngt uppgår till l. håller sig vid ett visst antal, en viss summa o. d. Hela möblemanget står mig i femhundra kronor. Om en vecka tror jag att sjukdomsfallen skola vara nere i samma låga siffror som för fjorton dagar sedan. Munthe Nap. 40 (1885). För några år sedan voro vi uppe i elva hundra (prenumeranter). Lagerlöf Top. 182 (1920). — jfr (†): (Skadan) blef miäthen (dvs. värderad) i en half Tunna Rogh. VRP 1629, s. 340.
10) i uttr. som beteckna sätt på vilket ngt föregår l. ter sig l. beskaffenhet l. form o. d. med vilken ngt framträder o. d. I (en) hast. I stor (största) hast. I (röda) rappet (vard.). Hästen kom emot oss i fullt sken. I korthet. I hemlighet, i tysthet, i smyg. I lönn l. lönndom. Säga ngt i förtroende. Gå i skridt, trav, galopp. Köra i kapp. I sakta mak. Dansa, sjunga, spela, gå, marschera i takt. Gå i par. Se något i stort. I stor, liten skala. En karta i skalan 1 : 5000. Rita ngt i perspektiv, i profil. Avbilda ngn i hel figur, i förstoring, i förminskning. Skissera ngt i grova drag. Gå i krok, i en krök l. sväng. Örnen svävade i vida kretsar över skogen. I egentlig mening, i bild. Gå (osv.) i moll, i dur (mus.). Tala (till ngn) i en sådan l. sådan ton. Sjunga, tala i falsett. En framställning i litterär, vårdad, högre stil. Gå i den l. den stilen. En tavla i den l. den storleken. Böcker i kvart, oktav osv. Göra ngt, infinna sig (osv.) i egen (hög) person o. d., se PERSON. I rad, i (tur och) ordning. Komma (osv.) i en följd, i svit. Prata, skratta (osv.) i ett (kör). Framträda, visa sig, föreläggas (osv.) i en sådan l. sådan form. Måla ngt, te sig (osv.) i ljusa l. mörka färger; äv. bildl. Tala i bilder, liknelser. Lägga armarna i kors; äv. bildl. Dauid fick see at hans tienare taladhe j miugg. 2Sam. 12: 19 (Bib. 1541). Den swale Westwind .. / Susar i sachtan dön. Stiernhielm Herc. 270 (1648, 1668). (Rolf) Fick .. se huar en kom ridandes; i fult fyrsprung. Verelius Gothr. 238 (1664). Man bör i andacht vphäfva sin röst til Gud. Kolmodin QvSp. 1: 182 (1732). Skapelsen (av Haydn) skulle spelas i Quartett. Geijer Brev 105 (1811). Allt hvad mannen diktar .. / i skönare gestalter gått / förbi hans barndomsöga redan. Tegnér (WB) 4: 34 (1822). Ett dammoln rullar i hvirflar fram. Runeberg 1: 223 (1841). De lägga sig de hvita stjärnor (dvs. snöflingorna) / i hvarf på hvarf längs jorden ner. Wecksell SDikt. 226 (1861). Solskenet faller i stora fält öfver vattnet. Melander Långtur 166 (1896). Gårdar, byggda i ett ålderdomligt maner. Lagerlöf Top. 38 (1920). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Itth suidielandh som stodh i sädh (dvs. var bevuxet med säd). BtFinlH 2: 130 (1555). (Orden) borde annorlunda uttydas, än de i bokstafven lydde. Bælter JesuH 5: 651 (1759). En .. fruntimmers-gestalt, klädd i den .. utsöktaste smak. Mellin Nov. 1: 479 (1829, 1865).
b) (numera knappast br.) i fråga om språk l. dialekt. Basius och Andreas Marinus hafwa sin emellan wexslat widtlöfftige Skriffter i wälska Språket. RelCur. 81 (1682). Den Heliga Skrift läses i dess grundspråk. Ödmann AnvSkríft. 70 (1822). (Det skandinaviska) folket som är och förblifver ett, fast det talar i tre munarter. Weibull LundLundag. 276 (1899).
c) i fråga om uttryckssätt (”språk” i överförd anv.), framställningssätt, litterär(t) l. konstnärlig(t) behandlingssätt l. stil o. d.; särsk. (numera mindre br.) i uttr. i vers l. prosa resp. i hexameter o. d.: på vers osv. En kyrka i romansk stil. Heroisch Fägne-Sång .. i Jambico-Heroisk Alexandrin Vers författat. Stiernhielm (1643, 1668; titel). (O. Rudbeck d. ä.) valde .. modersmålet, när han stundom författade småstycken i vers. Atterbom Minnest. 1: 214 (1847). Murytan (i de italienska palatsen under renässansen) behandlas ofta i rusticering. Wrangel ByggnH 29 (1904); jfr 11. Hon skrev dem (dvs. de två kapitlen) .. i en prosa, som nära nog var rytmisk. Lagerlöf Saga 17 (1908). En utomordentligt skön liten byggnad i tungt blommande gotik. Hallström Skepn. 321 (1910).
d) framför superlativ av adj. i sg. n. best. (numera alltid föregången av pron. det), motsv. ett adv. i superlativ; förr äv. för att (utan jämförelse) beteckna mycket hög grad; numera bl. (i sht ngt ålderdomligt) i uttr. i det mesta, till större delen, mestadels, i det minsta, minst, åtminstone. Säliendis thet j thett dyreste thet gelle will. G1R 14: 87 (1542). I thet ringaste. Sprinchorn LundLärovH 21 (i handl. fr. 1725). Så beder hon Rätten ville i lindrigaste med henne förfara. VRP 5/3 1739. Beskaffenheten af denna Jesu lekamen är oss i det mästa fördold. Nohrborg 108 (c. 1765). (Detta) bestrides af änkan i högsta. BoupptVäxjö 1765. Under 1901 kommer vid Nääs att anordnas i det minsta en kurs för utbildande af lekledare. VL 1901, nr 74, s. 2.
f) i uttr. kallas l. heta o. d. så l. så i förnamn l. tillnamn osv., ha det l. det för- l. tillnamnet osv.; äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) kalla, förr äv. nämna l. ropa ngn i namn, kalla osv. ngn vid (hans) namn. HH 20: 140 (c. 1565). Effter hon åthskillige gångor roopat dhem i Nampn, och dhe icke rörde sigh. RelCur. 252 (1682). Magister W. hette Pelle i förnamn. Ödman VårD 1: 3 (1882, 1887). Hvad hon hette i familjenamn .. är mig icke bekant. Ahrenberg Männ. 2: 179 (1907). Jag hörde nyss, att det inte var dej till lags, att Liljecrona kallade dej (dvs. ”kejsaren av Portugallien”) i namn. Lagerlöf Kejs. 175 (1914).
g) i uttr. som beteckna kvantitet, mängd, antal o. d. Bedöma, (be)räkna ngt i klump. Utföra ett antal poster i en (klump)summa. Komma i (stora) flockar, skaror. Böcker i hela massor. Tillvärkning av ngt i massa. Här i tusende gestalter / växte de (dvs. metallerna) ur bergets spalter, / klädde i oändligt tal / väggarna i Mammons sal. Tegnér (WB) 5: 174 (c. 1825). Här vankas julklappar i mängd. Rydberg Vigg 12 (1875). Vi ha troféer, fångar / I flera tusental. Snoilsky 2: 66 (1881). Rösten kvävdes av förtvivlans frågetecken i legio. Bergman JoH 254 (1926). — särsk. i uttr. i allt, förr äv. i alls, allt hopräknat l. alla hopräknade, tillsammans, sammanlagt, inalles; i ett för allt (ngt vard.), (ss. ersättning o. d.) för allt, i en summa, allt inberäknat. Jag betalar i inackordering 100 kronor i ett för allt. Szå att de i alz kune till otto tusendh starke vare. OxBr. 5: 77 (1614). Åke Classon (Tott) .. (skulle för förläningen) årligen i et för alt .. betala 600. mark örtug. Dalin Hist. III. 1: 223 (1761). I Öresund samlades (vikinga-)skeppen, tvåhundra i allt. Schück o. Lundahl Lb. 1: 46 (1901).
h) i uttr. i sig själv (i sht förr äv. bl. i sig) l. i och för sig, äv. (numera mindre br.) i och för sig själv, använda ss. attributiv l. attributivt-predikativ l. adverbiell bestämning: (sådant ngt är beskaffat l. framträder osv.) oberoende av l. utan sammanhang med l. inflytande från ngt annat, om ngt annat icke tages l. behöver tagas med i räkningen, ensam(t) för sig; stundom närmande sig bet.: egentlig(en), ursprunglig(en) o. d.; i uttr. i sig själv äv. för att beteckna gift kvinnas förhållanden (i fråga om familjenamn, förmögenhetsställning osv.) före äktenskapets ingående; stundom utan djupare innebörd, bl. för att bilda inledningen till en reservation o. d. Hon är rik i sig själv. Han är ingen dålig människa i sig själv. I och för sig kan detta nog vara riktigt, men (osv.). Redan i (och för) sig själv(t) är detta illa nog. Tullen ähr godh i sigh. RP 7: 447 (1639). Det är väl sant, at olyckan i och för sig sielf ej är något angenämt. Ågren Gell. 63 (1757). En alldeles isolerad Religionsförbättring är i sig sjelf omöjlig. Tegnér (WB) 3: 145 (1817). Blyghet och ärelystnad .. äro i sig själfva hvarken fel eller förtjänster. De Geer Minn. 1: 24 (1892). Vi vilja nu kasta en blick på talandet i och för sig. Cederschiöld Skriftspr. 75 (1897). Det finnes något i och för sig skönt och godt och stort o. s. v. Nilsson Platon Faid. 56 (1903). Barnen Bourmaisters mor hette i sig själv Cecilia Loewen. Bergman JoH 89 (1926). — särsk. i uttr. ting(et) i sig (själv) o. d., se TING.
i) närmande sig bet.: trots (den l. den egenskapen l. beskaffenheten osv.). I all sin renhet och skärhet, eller just därför, står han (dvs. Balder) temligen dådlös och främmande i gudakretsen. Wisén Oden 26 (1873). I all din uselhet du är kanhända / ändå på sätt och vis ett stycke heros. Fröding Guit. 135 (1891).
11) i uttr. som beteckna det material varav ngt är tillvärkat l. utfört, ävensom allmännare: det varav ngt (till sin karakteristiska del o. d.) består; äv. i fråga om färg l. formgivning o. d., för att beteckna färg(nyans) osv. som ngt har l. som givits ngt, resp. mönster o. d. som ngt bildar l. är prydt med o. d., stundom närmande sig bet. av sättet för ngts utförande (jfr 10); äv. bildl. Arbeta i trä, stål, silver, koppar. Bonad i tapisseri. En orden i briljanter. Bildstod i brons, marmor. Byggnader (utförda) i natursten, i tegel. Grindar i smidesjärn. Altarbord och skåp utförda i ek. Möbel (polerad) i valnöt. En serveringsduk i linne. Klänningar i ylle och siden. Duktyger i vitt och kulört. Möbeltyg i dukagång. En ränna murad i cement. Måla ngt i vitt och blått (osv.). Ett Ermekläde, sydt i suart silke. VRP 1630, s. 383. Ha et hjerta stöpt i bly. Creutz Vitt. 56 (1755). 2 p. vita fotknappar i silfver. UOxelgren (1763) i Fatab. 1911, s. 83. En fjäril, med sköna vingar i violett och guld. Almqvist DrJ 301 (1834). En mägtig dryckesmugg, / Der hög i drifvet silfver / Kung Carl ses skifta hugg. Snoilsky 2: 64 (1881). Svarta moderna sorgtyger i nya väfnader. GHT 1895, nr 243, s. 1 (i annons). Pinelli-Walckenaers atlas .. (är) Reproducerad i färger af Santarem. Nordenskiöld Periplus 59 (1897). Väggarna voro inlagda i elfenben och dyrbara stensorter. PT 1912, nr 292 A, s. 2.
12) med förbleknad bet., i en stor mängd stående förb., ofta av adverbiell l. prepositionell natur, t. ex. i akt, i akt och mening, i allmänhet, i anledning (av), i anseende (till), i avseende (på), i avsikt (att), i det l. det avseendet, i begrepp (att), i (ngns) behag, i behåll, i besittning (av), i betraktande av, i brist (på), i bruk, i exempel, i fall (att), i alla l. varje fall o. d., i det fallet, i fråga (om), i frånvaro (av), i frändskap (med), i fullmakt, i följd (av), i följe (med l. av), i förbund (med), i förhoppning (att), i förhållande (till), i förlitande (på), i (ngns) förmåga, i förmåga (av), i förråd, i förvar, i gemen, i (sådan l. sådan) grad, i (själva) gärningen, i det hela, i hopp (att), i hänseende (till), i det l. det hänseendet, i jämförelse (med), i kraft (av), (gå) i köp o. d., i lag, i likhet (med), i liknelse (av), (hava) i makt, (stå) i ngns makt o. d., i motsats (till), i mån (av), i lika l. någon l. samma l. sådan osv. mån, i lika l. samma l. sådan osv. måtto, i nåde(r), i praktiken, i princip, i ordning, i rang (med), i regel(n), i samband (med), i sammanhang (med), i sanning, i skuld, i släkt (med), i stöd (av), i summa, i syfte, i (ngns l. ngts) synpunkt, i svang, i synnerhet, i sällskap (med), i tillfälle (av l. att), i trots (av), i (sin) tur, i (sådant l. sådant) uppsåt, (stå) i ngns villkor, i (sådant l. sådant) vis, i visso(ne), i (ngns l. ngts) våld, i (själva) värket, i värkligheten, i (ngns) åsyn, i ändamål (att), i ära, i överensstämmelse (med), i övertygelse (att), i övrigt m. fl., se under de enskilda huvudorden.
E) i uttr. som beteckna att ngn försätter ngn l. ngt l. att ngn l. ngt försättes i en viss belägenhet l. ett visst tillstånd l. en viss värksamhet o. d., l. att ngn gör ngt l. ngt göres till ngt o. d.
13) i uttr. som beteckna att ngn bringar l. försätter ngn l. ngt i en viss belägenhet l. situation l. ett visst tillstånd l. en viss värksamhet o. d., l. att ngn l. ngt bringas l. försättes i en viss situation osv. l. göres till föremål för en värksamhet osv. Sätta ngn i frihet. Taga ngn i fängsligt förvar. Taga ngn i sitt beskydd l. hägn. Taga ngt i förvar. Komma i ropet, i gunst hos ngn. Falla, råka, komma i onåd. Komma l. råka i strid, tvist, träta med ngn. Ställa ngt i ordning. Bringa ngt i olag. Sätta sig i skuld. Bringa ngt i åtanke. Taga ngt i ögonsikte. Bringa ngn l. ngt i ngns l. sitt våld. Få ngn l. ngt i sin makt. Sätta ngt i kvarstad. Sätta ngn l. sig i stånd till ngt. Sätta ngt i fara. Sätta en sak i fråga. Sätta ngt i gång l. rörelse, ngn i värksamhet. Sätta ngt i värket. Störta ngn l. sig i fördärvet. Inlåta sig i strid, tävlan (med ngn). Slå sig i följe, sällskap med ngn. Slå sig i ro ngnstädes. Gå i förbund med ngn. Komma i beröring, kontakt med ngn l. ngt. Komma i tillfälle till ngt. Falla i sömn, vanmakt, gråt. Råka i raseri. Råka i olycka. Komma i förlägenhet. Draga i betänkande. Falla i förvåning, undran (över ngt). Falla, råka i glömska. Komma i fråga. Gå i fullbordan. Komma i sikte. Ett skep vthaff then samme skare, / Fruchtede sigh komme j lijke faare. Svart Gensv. H 8 a (1558). (Kung Frekis söner) the seglade i quaf, utan för Stad. Verelius Gothr. 20 (1664). Baron inlät sig .. i ett vidlöftigt samtal med mig. Humbla Landcr. 216 (1740). Döden .. sänker de efterlefvande i saknad och sorg. Hagberg Pred. 6: 25 (1820). All osanning är .. ett falskt mynt, som sättes i omlopp. Rogberg Pred. 2: 209 (1825). Fåglarne sätta sig i ro. Rydberg Sing. 31 (1876). Han svängde trotsigt den fina nacken, / vår svarte Pluto, och föll i traf. Fröding Guit. 60 (1891). Februarirevolutionen i Frankrike, som snart satte halfva Europa i låga. SvH IX. 2: 30 (1908). Jag grät mig i sömn av glädje. Sjödin StHjärt. 124 (1911). — särsk. i numera obr. uttr. (Hertigen av Mecklenburg) var .. myckitt bekymbrat, att jagh (dvs. Axel Oxenstierna) skulle legga migh i tractat medh Frantzosen. RP 6: 390 (1636). Wårt Skepp thet kom i wrak. Stiernhielm Jub. 49 (1644, 1668). Tvenne stridbare folk .. satte sig för Pompejus i motvärn. Dalin Hist. 1: 46 (1747). Vi kommo i erfarenhet af flere tillförene okända intryck. Boëthius Sedol. 21 (1782).
14) i uttr. som beteckna att ngt bliver l. övergår till ngt l. får en viss beskaffenhet o. d., l. att ngn gör l. förvandlar ngt till ngt l. giver ngt en viss beskaffenhet l. form o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Slå, hugga, trampa (osv.) ngt i stycken. När rågen går i ax. Gå i kras, i stycken. Gå upp i rök. Upplösas i stoft. Falla i ruiner. Förvandlas, falla i stoft o. grus. Lägga i aska. Smälta i tårar. Förvandla natten i dag. Slå tillsammans i en summa. Hans näsa sprang i blod. Gå i lås, vrida en nyckel i lås. (Han) vthslogh guldet, och skaar thet j trådhar. 2Mos. 39: 3 (Bib. 1541). Solen bärgas, och hwar Dag wanskar Han Liuset i mörker. Stiernhielm Herc. 82 (1658, 1668). Sviphalder .. (hade) förvandlat sig i ett Lejon. Mörk Ad. 1: 32 (1742). Aluminium .. kan uthamras i tunna blad. NF 1: 571 (1875). Snart smulto (vid solnedgången en vinterdag) alla färgerna samman i ett fruset blårödt. Rydberg Vigg 4 (1875). Då lägger han (dvs. Mefisto) sitt anlete i veck. Fröding Guit. 93 (1891). Hallonblommorna gå i frukt. Rosenius Naturst. 51 (1897). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Martera ok Stegla ok brenne i aska. G1R 1: 48 (1523). It fatt Jern som han smidde j spik. SthmSkotteb. 3/5 1539. Siffridh Jönsson schalt lathe Male then Rogh .. vdi Miöll och seden bakenn i brödh. HB 2: 85 (1572). Förklädde i Satyrer. Holmberg 1: 168 (1795).
b) i uttr. som beteckna delning l. uppdelning l. indelning av ngt. Dela ngt i fyra delar. Kluven i (så l. så många) flikar. Släktet är delat i åtta arter. (Munkarna) syndrade sich sidhen j så monga secter och party at jngen them rätzliga vpräkna kan. OPetri Clost. A 3 b (1528). (Ptolemæus) skifftar Africam i åtskillige delar. Rudbeck Atl. 1: 146 (1679). Svenska folket representeras af riksdagen, fördelad i två kamrar. Nyström Svedelius 1: 129 (1887). Medan jag satt i fjärde klassen, var min bänk någon tid söndrad i två partier. De Geer Minn. 1: 20 (1892).
c) i uttr. som beteckna att ngt bytes l. utbytes emot l. ersättes av ngt annat. Narren byter giärna Ordh i hugg. Grubb 564 (1665). Sitt Landtgods, hvilcket han .. i penningar vända måste. Humbla Landcr. 16 (1740). Jag växlade några sedlar i Ducater. JGOxenstierna Dagb. 123 (1770). Talg, gäss, får och kött utbyttes (vid skatteuppbörden) i smör. Widmark Helsingl. 1: 381 (1860). Barn pläga hastigt byta allvar i lek och lek i allvar. Rydberg Sing. 124 (1894).
d) i uttr. sätta ngt i musik l. noter o. d., sätta musik till ngt; äv. (numera föga br.) översätta o. d. ngt i ett visst språk o. d., översätta osv. ngt till ett visst språk osv.; förr äv. sätta ngt i vers, avfatta ngt på vers, versifiera ngt. En i flera språk öfversatt bok. Tessin Bref 1: Föret. 2 (1756). De Skaldestycken han satte i Musik. JournSvL 1800, s. 383. Ling har försökt at sätta Lagerbring i jambisk vers. Beskow (1826) i 3SAH XL. 2: 40. Jag präntar och sätter i noter / små stumpar af bägges (dvs. den sentimentale o. den muntre grannens) sång. Fröding Guit. 6 (1891). Sedan Andronicus sålunda börjat att överflytta grekisk poesi i latinskt språk. Andersson Antol. 3 (1909).
e) med huvudord betecknande det som blir det slutliga resultatet av ngt l. det varmed ngt slutar o. d. Löpa ut i en spets. Resultera i ingenting. Sluta i besvikelse. När allt i seger ändadt var, då var det afton ren. Runeberg 2: 44 (1848). Stämningen afbröts i en suck. (Cavallin o.) Lysander 15 (1851). En retlighet, som en gång slutade i ett utbrott af verklig galenskap. Samtiden 1873, s. 525. En stor gul, lysande vidd som slutade i en oändlig linie. Hallström Than. 42 (1900). En mening, som självdör i en kvävd snyftning. Bergman Mark. 189 (1919).
f) i uttr. som beteckna närmande l. övergång till en viss egenskap l. en viss beskaffenhet o. d.; särsk. i fråga om färger l. färgnyanser o. d. Rocken skiftade i grönt. Stöta i rödt. Färger som mjukt övergå i varandra. Elins ansigte skiftade i hvitt. Klockhoff ESkr. 86 (c. 1860). Klädet .. är gråmeleradt med skiftning i blått. PT 1906, nr 256 A, s. 2. Detta stöter ju rent ut i det löjliga. Högberg Vred. 2: 147 (1906). Nyuppkommen brodd, som just höll på att gå över i grönt. Lagerlöf Mårb. 324 (1922).
F) för att beteckna medel för ngt l. orsak l. anledning till ngt l. innebörden av ngt o. d.; vanl. med abstr. huvudord; med konkret huvudord i allm. med bibehållen stark anknytning till den till grund liggande (egentliga l. bildliga) lokala bet. (jfr 1, 4).
15) för att beteckna medel; stundom närmande sig o. svårt att skilja från beteckning för sättet för ngts utförande l. framträdande o. d. (se 10). Åka i vagn, i fyrspänt ekipage. Hänga i armarna, i krokig arm. Dricka ngns skål i champagne. Säga ngt i få ord. Kämpa för ngt i tal och skrift. Klyva ngt i ett (enda) hugg. Hon dolde sin besvikelse i ett leende. J samma löffte som menniskian såå gudhi gioordt haffuer, haffuer hon platt giffuit sich honom j wold. OPetri Clost. B 1 b (1528). Hafwet färgas i blod. Stiernhielm Fred. 1 (1649). (Guds) kraft .. gör din Tro verkande i goda gerningar. Hagberg Pred. 5: 108 (1819). (Valdenserna) begingo nattvarden i bröd och vin. Bremer GVerld. 2: 22 (1860). Han tog golvet i ett enda väldigt steg. Lagerlöf Holg. 2: 189 (1907). — särsk.
a) i numera obr. uttr. O Gudh .., / Som alt haffuer skapat, j titt krafftigha ord. TobCom. F 2 a (1550). Fastän jag, i min makas död, / Har mist alt timligt understöd. Nordenflycht QT 1745, s. 32. Domprosten .. hade så när supit mig full i öl. MoB 3: 205 (1776).
b) (i sht i skriftspr.) i förb. i och genom l. i och med. At iag i och genom Embetet sielf kan til min och de flere minas nödiga understöd något bidraga. VDAkt. 1781, nr 470. I och med Tjitjerins frigivande släpptes en av Englands farligaste fiender lös att begynna sitt värv. Essén Eur. 46 (1926). Grimberg VärldH 5: 289 (1931). jfr: (Läran om Kristus i nattvarden) at han i, under och medh Brödet anammes medh munnen. Emporagrius Cat. R 6 a (1669).
c) i fråga om musikinstrument, numera nästan bl. i vissa uttr., ss. blåsa i horn l. trumpet o. d., ringa i en klocka o. d., förr äv. allmännare; förr äv. i fråga om spel, för att beteckna det varmed man spelar l. namnet på spelet. Blåsa i trumpet, horn, lur. Loffuer honom (dvs. Gud) j symblor wellyudendes. Tideb. 11 (c. 1525). Den 20 Februarij .. lät Fursten slå i trummor. HB 2: 349 (1597). Lät Sver’ge öfver alt i alla klockor ringa. Frese VerldslD 1 (1715, 1726). De nu .. mäst brukeliga spel, i kort och bräde. Hof Underr. 52 (1766). Drillar, passager i harpor och andra instrument. SD(L) 1896, nr 42 A, s. 11. Väktarn häftigt i hornet stöter. Melin Dikt. 2: 34 (1904).
d) för att beteckna det varigm ngt får l. finner l. tager sig uttryck l. utlopp l. utlösning o. d. Uttryckt i siffror, betyder detta (osv.). Utgjuta sin sorg i en bön. (Man) uttömde .. sig fåfängt i gissningar. Carlén Klein 120 (1838). En linie kallas algebraisk eller transcendent efter beskaffenheten af dess eqvation i rätliniga koordinater. Lindelöf AnGeom. 15 (1864). Den alltför vanliga råhet, som kommer till uttryck i svordomar. PT 1910, nr 188 A, s. 3. Essén Eur. 26 (1926).
16) för att beteckna orsak l. anledning; ofta med starkt framträdande bibet. av l. närmande sig 9. Ligga i mässlingen. Dö i kräfta, lungsot. Avlida i sviter av en operation. Brinna i feber. Göra ngt i misshugg, i förtvivlan. Skjuta ihjäl ngn i våda. I brådskan glömde han hatten. I sin glädje, iver, otålighet kunde han inte sitta stilla. I sin stora kärlek offrade hon honom allt. I sin blyghet kunde han endast stamma fram en ursäkt. I förtreten gick han sin väg. Göra ngt i fruktan, räddhåga för ngt. I vetskap om hans lättsinne har jag vägrat honom mera hjälp. Taket gristnar i dropp. Stiernhielm Herc. 508 (1648, 1668). När fålarne gnäggande stampa / Marken i krigiskt begär. Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817). Med hvart ögonblick ökade sig .. branden i den allt häftigare vinden. Bremer Hertha 130 (1856). Om hon (dvs. den döpta människan) i otro affaller. Kat. 1878, nr 139. Gertrud låg länge och skakade i häftig gråt. Lagerlöf Jerus. 1: 278 (1901). Flickan hoppade högt i skräck! Bergman JoH 321 (1926). Remmarna slogo av hjulen. Till sist stannade motorn i sot. Hedenvind-Eriksson Hjul. 192 (1928).
17) (i sht i skriftspr.) i det konjunktionella uttr. i det (att), förr äv. i det som (jfr 7 d ε), äv. (i sht i kameral l. juridisk stil), ngt ålderdomligt i ty att, förr äv. i ty, inledande en sats som utgör en närmare förklaring av den föregående satsens innebörd l. betydelse, ofta ett angivande av det sätt på vilket den föregående satsens handling l. förlopp framträder l. av anledningen l. orsaken därtill o. d.: däri att, därigm att, därför att, emedan. HSH 23: 17 (1525). Rigit besweckis och forblöttis i thet, ath thet ene slott bliffuer forsatt effter thet annett. G1R 11: 26 (1536). Pestilentzien haffwer medh sigh skadhelighe Fördärff, .. i thz hon angriper alla Menniskiones Ledhemoter. L. Paulinus Gothus Pest. 13 a (1623). Bakwåde, (dvs.) när en giör skada, i thy han bär eller förer werjan tilbaka. Swedberg Schibb. 312 (1716). (Att statsbidrag lämnas dövstumskolan i förhållande till dess elevantal) leder till enkelhet och reda i afseende å statsbidragets beräknande, i ty att elevantalet .. måste blifva i det närmaste konstant. FörfDöfstUnd. 1889, s. 65. (Vi finna sothönsbon) de mesta tomma, i det äggen kläckts. Rosenius Naturst. 19 (1897).
G)
18) för att beteckna avsikt l. syfte l. ändamål (med en handling o. d.); numera bl. (se dock slutet) i förb. med vissa sbst., ss. affärer, göromål, intresse, uppdrag, värv, ärende o. d. Resa i offentligt uppdrag. Vara ute i viktiga göromål. Sända ngn i ett ärende. Stadd i rätta arenden. Besöka ngn i affärer. Han hade farit i en ansvarsfull mission till Frankrike. D(ominus) Lars (har) rest på Kyrkians vägnar i samma saak. Rudbeck Bref 36 (1664). Min Fader var på samma tiden i en angelägen beställning til Upsala bortrest. Humbla Landcr. 7 (1740). I landets värf med viljans allvar for / Du, mer att blifva nyttig, än bli stor. Tegnér (WB) 4: 77 (1823). Nu började de unga herrarna .. att fara till Mårbacka i friareärenden. Lagerlöf Mårb. 104 (1922). (Koloniländernas) resurser (blevo) .. utnyttjade i det vita härskarlandets intresse. Essén Eur. 24 (1926). (†) Vi .. drucko vårt glas vin i kungens skål så långt det räckte. Tersmeden Mem. 5: 83 (1772). — särsk. (i skriftspr., fullt br.) i förb. i och för; jfr FÖR, prep. o. adv. I 25. Thorild 3: 4 (1788). Att sammanträda .. i och för dessa mål. Carlson Hist. 5: 121 (1879). Det hemliga utskott, som blifvit tillsatt i och för (tronföljare-)valet. IllSvH 6: 31 (1881). Äfven andra medel än direkt operativa användes i och för den stummes helbregdagörelse. Nyström DöfstUndUtv. 18 (1900).
H)
19) i fråga om, med avseende på, rörande, angående, som gäller l. behandlar (ngt), om, över; äv. med bestämning bestående av en inf. Växa till i förstånd och krafter. Överträffa ngn, vara ngn överlägsen, vara främst l. den främste i begåvning, kunskaper. I flera viktiga punkter har jag givit efter. Ha högsta betyget i flit och uppförande. Öva sig i ngt. Vara ngns lärare l. lärjunge i ngt. Tala, skriva, göra en undersökning, driva studier, undervisa i ett ämne. Visa stolthet i uppsyn och hållning. Vara fast i tron, beständig i kärlek. Bevandrad, lärd i ngt. Anständig i klädsel, i tal, i seder. Skicklig, duktig i ngt, äv. i att göra ngt. Kunnig l. okunnig i ngt. Försumlig, nitisk i tjänsten. Långsam i sina rörelser. Nogräknad i småsaker. Lik någon i utseende, läggning. Brås på ngn i ngt. Den tredje i ordningen. Fadd i smaken. Elegant i formen. Ha rätt i vad man säger. Han söker sin like i oförsynthet. En ängel i godhet. Ensam i sitt slag. Vara domare i ett mål. Mästare i en konst. Spekulera, göra affärer i hus. Göra en stor besparing i levnadskostnaderna. Falla i pris. Jag instämmer i allo, i det väsentliga med honom. I huvudsak. I princip. Thet Dionisius scriffwar j then saak kan man jntit retta sich epter. OPetri Clost. A 2 a (1528). Så skal Herren tin Gudh welsigna tigh j alt thet tu gör. 5Mos. 15: 18 (Bib. 1541). (Fru Dygd) war .. / Renlig i drächt. Stiernhielm Herc. 280 (1658, 1668; i hskr. 1650: redeligh i sin dräckt). Menigheter äro omåttelige i beröm och tadel. Höpken 1: 12 (c. 1752). Hvad olikhet (mellan Bellman o. Anakreon) i teckning, i färgor, i .. scenernes val! Kellgren 3: 292 (1790). Ett collegium i Philosophien. Atterbom Minn. 617 (1819). Bröder och systrar i trone! Tegnér (WB) 3: 112 (1820). Prinsessan var beslutsam i att häfda, hvad hon ansåg för sin rätt. Malmström Hist. 1: 39 (1855). En god vän .., som gjorde affärer i fågel. Ekström Vandr. 209 (1871). Lill Ingmar, säger far, och han blir så mild i rösten. Lagerlöf Jerus. 1: 8 (1901). Hon resonnerade i socialism, hon handterade skjutvapen. Forssman Aftonl. 12: 18 (1904). Det brast honom icke i mod. Hallström LevDikt 140 (1914). Denna unga kvinna var i allt olik sin fränka. Lagerlöf Troll 2: 90 (1921). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Så achtar .. (Gud) ey heller huad en är j werldzliga rikedomar fatigh eller rijck. OPetri Clost. C 3 b (1528). Effter iag i Handgreepen ikke waan war. Kempe Graanen 97 (1675). Jag är blind i egna fel, skarpsynt til at andras finna. Kolmodin Rök. 55 (1728).
b) (numera föga br.) i uttr. skyldig (l. saker) l. oskyldig i ngt, skyldig osv. till ngt. Balck Es. 186 (1603). At han ju är skyldig i be:te Arfued Persons död. VRP 1645, s. 110. Jag är likväl till en del oskyldig i uppskofvet. Geijer (1811) i MoB 7: 165. Jag är oskyldig i det brott, hvarom I talen. Rydberg Ath. 148 (1859).
c) i fråga om mått l. vikt; i sht i sådana uttr. som mäta o. d. (förr äv. hava) i bredd l. höjd l. längd o. d., i sht förr äv. i bredden osv., hålla (förr äv. hava) i vikt o. d.; förr äv. i fråga om antal. Mäta (vara) tre meter i höjd l. djup. Varje bal håller i vikt 200 kg. (Stekarhuset) hade halff femtonde alin j lengden och halffsextonde j breedden. OPetri Tb. 30 (1524; uppl. 1929). Hundradhe alnar breedt j fyrkant. Hes. 40: 47 (Bib. 1541). Öyar som i Thalet äre 11000. RelCur. 158 (1682). (Torget) mäter i längden 100 alnar, i bredden 75. Rydberg Jönk. 9 (1880). En gammal lur af koppar, ofantlig i längd och tyngd. Lagerlöf KristLeg. 91 (1904).
I)
20) för att beteckna att ngt utgör l. bildar ngt l. utgöres l. består av ngt o. d.: såsom, i form av.
a) för att beteckna att ngt utgör l. bildar ngt o. d.: såsom, i form av, bildande, utgörande; stundom närmande sig bet. av ett med såsom l. till inledt predikativ l. predikativt attribut; äv. abstraktare, närmande sig bet. 10. Havet går i långa vågor, dyningar; jfr 10. Träden stå i en ring omkring statyn. Föra en dagbok (o. d.) i koncept. Föreligga i handskrift. Finnas blott i spridda rester l. relikter. Giva ngn ngt i uppdrag l. ngn i uppdrag att (osv.). Få, erhålla (osv.) ngt i gåva l. förläning, i gengäld. Giva ngn ngt i belöning. Erlägga, få l. erhålla (osv.) ngt (så l. så mycket) i arrende, betalning, frakt, lega, lön, ränta, tull osv. Sätta ngt i pant. Gå, giva, lämna (osv.) i arv. En Mesterswen .. skal .. wara förplichtat at göra i Mästerstycke een Hammar och Städh om Trettijo Lijszpund. PrivBergsbr. 1649, 6: I 2 b. (P. H. Ling ville) gifva oss hela vår forntid i drama och epos. Sturzen-Becker 1: 40 (1861). Kinzigthal-grenen (av ätten Fürstenberg) .. blomstrar nu (1882) i tre furstliga linier. NF 5: 514 (1882). Min sista koppardaler / gaf jag konan i föräring. Fröding Stänk 80 (1896). Idisslare funnos i 8 arter (på Skansen). MeddNordM 1897, s. 189. Om dagen bar hon .. (håret) i stora, tunga lockar. Lagerlöf Troll 2: 53 (1921). — särsk.
α) i numera obr. uttr. Förkehren, och Irisch / Och hwad ty-lijka meer är, som tig tiäner i öfning. Stiernhielm Herc. 158 (1648, 1668). Om Romerske Keysaren Claudio warder .. berättat, at han i Frukost förtärt 400 Ostror, 500 Fijkon (osv.). RelCur. 208 (1682).
b) för att beteckna att ngt består av ngt (äv. av olika delar l. partier o. d.) l. utgöres av ngt o. d.; om betalning, utskyld, skuld, fordran o. d. äv.: att ngt erlägges i form av viss(t) myntslag l. naturaprestation, beräknas efter viss värdeenhet o. d. Ett skådespel i fem akter. Ett epos i tolv sånger. Femhundra kronor i silver, sedlar. Betala ngn (hans fordran) i guld. Skatt utgående i säd, i smör l. andra persedlar. Summan gör i svenskt mynt ungefär 300 kronor. Att hann bettalar them (dvs. hästarna) i oxar. G1R 4: 386 (1527). Någen ringa ammunition i spissar, svinefiädrer, trumbor. AOxenstierna 2: 465 (1622). Mathesis .., huilcken består i Måt, Taal och Wigt. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). 447 .. Preussiska Riksdaler, hvilka jag dels i detta mynt, dels i Louisd’orer, uttagit. Atterbom Minn. 618 (1819). I kläder hade drängarne deras hufvudsakligaste och pigorna deras enda lön. Lovén Folkl. 21 (1847). Hjälp i folk och pengar. LfF 1910, s. 146. Ett boningshus af sten i fem våningar. PT 1910, nr 246 A, s. 4.
1) i lokal bet., motsv. I 1; bl. i förb. med adv. midt; jfr MIDTI. Rundt gräsplanen voro några rabatter anlagda, och midt i stod en liten staty föreställande Flora. Lagförsl. 196 (c. 1609). Cavallin Kipling Emir. 98 (1898).
2) (föga br.) i temporal bet., motsv. I 7: däri, därunder; bl. i förb. med adv. midt. Nyss lekte jag och var lycklig. Men midt i kände jag, att det inte var för mig. Hallström El. 165 (1906).
3) i skiftande bet., i förening med ett verb bildande en s. k. ”särskild förbindelse”, t. ex. BLANDA (SIG) I, DIMPA I, DUNKA I, FALLA I, FATTA I, FLYGA I, FRISKA I, FYLLA I, GRIPA I, GÅ I, HÅLLA I, HÄLLA I, HÄNGA I, KASTA (SIG) I, KLIVA I, KLÄMMA I, KOKA I, LÄGGA (SIG) I, PLUMSA I, SITTA I, SKÄNKA I, SKÄRA I, SLÅ I, STICKA I, STÄMMA I, SÄTTA I, TAGA I, TAPPA I, VRÄKA I m. fl., BÄLGA I SIG, DRAGA I SIG, FÅ I SIG, HÄVA I SIG, KASTA I SIG, PROPPA I SIG, TVINGA I SIG m. fl., se under de enskilda verben.
4) (i sht vard.) i uttr. som bildats elliptiskt till en förb. med rörelseverb (jfr I 2). Han ser ut som en pojke i simskolan, när han sitter ringande på brokanten och undrar, om han skall i eller ej. Strindberg TrOtr. 2: 9 (1883, 1890). Dörren i, så det lommade i knutarna. EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 252.
Anm. 1:o Ssgrna till I, prep. o. adv.2, vilka anföras nedan på sina alfabetiska platser, utgöras till största delen av verb, bildade till bet. I 2, t. ex. IBLANDA, IBÄRA, IGJUTA, IHÄKTA, IKLÄDA, ILAGA, ILÄGGA, IMAKA. Flertalet av dessa tillhöra (det tekniska) fackspr., där I- i denna anv. ofta ersätter det vanliga språkets IN-. 2:o I fråga om vbalssgrnas o. de olika vbalformernas bruklighet, i sht i förh. till motsv. fria förb., gälla i huvudsak samma regler som för ssgr med BORT, FRAM, GENOM (se d. o. ssgr anm.).
Spalt I 7 band 12, 1933