| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRINCIP prinsi4p (prinnsi´p ell. pränngsi´p Dalin), r. l. m. ((†) n. Botin Hem. 1: 146 (1755), Lysander Almqvist 70 (1878)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. PRINCIPIUM, n.; best. -iet; pl. -ier.
1) (företrädesvis i vetenskapligt fackspr., i sht i skildring som återger ä. tiders uppfattning) ngt som utgör den yttersta grunden l. orsaken till ngt l. den källa varifrån ngt kan härledas (äv. i uttr. reell princip); äv. konkret(are), dels om ämne varav ngt i yttersta hand uppkommit, dels om kraft l. makt l. element l. faktor som är upphovet l. grunden l. drivkraften till ngt l. som förorsakar ngt, värkande kraft; stundom med mer l. mindre klar bibet. av 3 (l. 4). Det ondas princip. Biurman Brefst. 164 (1729). Den kraften som i förening med några andra utgör .. rätta principen til den Antifebrila och Toniska värkan (hos kina). VetAH 1800, s. 27. En reel princip .. är ett verkligt ting eller ett väsende, som genom sin kraft eller egenskap gifver ursprunget till ett annat. Lindblom Log. 293 (1836). Hos menniskan kämpa oupphörligt tvenne principer, det sinnliga och det andliga. Agardh BlSkr. 2: 100 (1837). Liksom den absoluta värmen (elden) är principen till allt varmt, så är den absoluta sanningen principen till allt sannt. Boström 2: 36 (1838). Dualismen antager tvenne eviga principer, vanligen en god och en ond. Norbeck Theol. 5 (1866). Den onda principens representant i min värld. Lidman Lågan 195 (1952). — jfr KUNSKAPS-, LIVS-, MATERIAL-, REAL-, UR-PRINCIP. — särsk.
a) (numera knappast br.) om person som utgör den dominerande l. ledande kraften i ett visst företag l. den som fyller en viss funktion. 3SAH LIX. 3: 216 (1839). Fru Berg var den ledande principen i alla anordningar (till fosterdotterns bröllop). Benedictsson Peng. 119 (1885). Lundegård Stormf. 11 (1893).
b) (†) säte l. organ (för ngt). Stora hjernan är (enl. Flourens) sätet för sensationen, för minnet .. (osv.), men är icke immediata (dvs. omedelbara) principet för muskelrörelserna. Florman Anat. 2: 279 (1830).
2) (numera bl. i skildring som återger ä. tiders uppfattning) konkret: beståndsdel, element; särsk. dels om element som är bärare av vissa egenskaper, dels om de enklaste delar l. komponenter varav ett ämne består, grundämne. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 52. Hvad principier består Aloe utaf. .. (Svar:) af principio gummoso och resinoso. HdlCollMed. 10/10 1750. Så tyckes häraf vara klart, det Qvicksilfver, Bly och Silfver äga enahanda Principier; men skilnaden bestå i delarnas Proportion och Connexion. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 428 (1768). Iatrokemiens anhängare .. påstod, att människokroppen var uppbyggd av de tre s. k. principerna: salt, svavel och kvicksilver. Bolin KemVerkst. 24 (1942).
3) grund (se GRUND, sbst.1 III 3, 5), grundidé, grundtanke; grundsanning; huvudlinje i ett visst system; bärande idé; sats, lag l. formel som återger en grundidé l. grundsanning l. ett fundamentalt sakförhållande, grundsats; i sht förr ofta i uttr. ideell princip; ofta svårt att skilja från 4; jfr äv. 1. Riddermarck Alm. 1698, s. 33. De första tiders Mästare ha begynt alt ting efter en enfaldig practique, utan mathematiska, mechaniska och physicaliska principier. Polhem Bet. 1: 38 (1721); jfr f. En moral, som är grundad på Christendomens högsta principer. Agardh ThSkr. 2: 15 (1842, 1856). Archimedes’ princip. Fock 1Fys. 107 (1853). Princip är den högsta satsen i Systemet, som äger omedelbar visshet och ur hvilken, såsom den yttersta grunden, Systemets alla öfriga satser äro härledda, d. ä. Systemets grundsats. Afzelius Log. 55 (1864). Ett material kan ordnas efter mer än en logisk princip. Larsson Kunsk. 100 (1909). Cassel TeorSocEkon. 33 (1934). — jfr DISPOSITIONS-, FORMAL-, FÖRNUFTS-, GRUND-, HUVUD-, INDELNINGS-, KARDINAL-, KAUSALITETS-, KLASSIFIKATIONS-, KONST-, LEGITIMITETS-, MATERIAL-, MORAL-, NATIONALITETS-, OCKUPATIONS-, STATS-, STIL-PRINCIP m. fl. — särsk.
a) i uttr. i princip (äv. i l. till sin princip), med hänsyn till principerna, i principiellt avseende; äv. närmande sig bet.: väsentligen, i huvudsak; numera i sht med anslutning till b l. c. Stagnelius (SVS) 4: 326 (c. 1820: i sin princip). De till sin princip regala rättigheterne. Nordström Samh. 1: 312 (1839). Planen, enligt hvilken jägaretruppen skulle ställas på värfvad fot, men underhållas af befolkningen, godkändes i princip. Schybergson FinlH 2: 230 (1889); jfr c. Framställningen av socker ur sockerbetan och sockerröret är i princip lika. Bolin VFöda 60 (1933); jfr b.
b) om det som utgör den bärande idén i konstruktionen av en apparat l. mekanism l. dess användning l. i en teknisk procedur o. d.; jfr a. Edelcrantz Telegr. 26 (1796). Fig. 8 åskådliggör schematiskt polarimeterns princip. Smith OrgKemi 11 (1938).
c) om den teoretiska grundvalen l. de allmänna grunderna l. (huvud)riktlinjerna för utformningen av ngt praktiskt (t. ex. en lag l. reform l. dyl.); motsatt: praktisk utformning l. tillämpning, detaljutformning; jfr a. Tvistefrågan gälde icke rigtningen men hastigheten, icke principen men dess tillämpning i det verkliga lifvet. 2SAH 2: 18 (1887). Diskussionens vågor gingo höga … Det var principer det gällde och inläggen voro ofta .. fria från verklighetens tryck och praktikens föroreningar. Siwertz JoDr. 52 (1928).
d) (mera tillf.) om ngt mer l. mindre konkret l. en egenskap o. d. som representerar en viss princip l. vissa principer; jfr 4 b. Lysander RomLittH 6 (1858; om kristendomen). De införde (i konsten) en ny sammansatt princip, nemligen ovalen. Estlander KonstH 7 (1867). Att göra enkelheten .. till en princip. SvSlöjdFT 1926, s. 39.
e) (†) i pl., om de första o. enklaste (grundläggande) satserna rörande l. grunddragen av en vetenskap l. konst, ngts (första) grunder (se GRUND, sbst.1 III 1 d ε β’), ”elementa”. Herr Parloup underrättar .. dem, som åstunda låta sig informera uti Dansa och Fäckta, at de kunna få Principer hos honom. DA 1771, nr 138, s. 4. Lära de första principerna af en vettenskap. Nordforss (1805). NF (1889).
f) (†) med bibet. av l. övergående i bet.: uppfattning, åsikt, idé, mening. De hyste falska Principier om ångan. Triewald Eldmachin 7 (1734). Han har de principer i hiärnan, som jag tror, Gud förlåt mig, icke hin .. har hört talas om. Dalin Arg. 2: 294 (1754; uppl. 1733: principier). Bring Rask III (1837).
g) (†) närmande sig bet.: (principiell) synpunkt. Utaf hvad orsak hemmans klyfningar än i förra tider kunna vara förbudne, äro de likväl nu ur ett annat principe tillåtne. Botin Hem. 1: 146 (1755). Liljecrona RiksdKul. 53 (1840).
4) grundsats l. allmän regel som utgör rättesnöret för det praktiska handlandet l. förfarandet i ett visst fall l. avseende, normativ regel, levnadsregel, maxim; jfr 3. Ha principer. Handla efter l. följa en viss princip. Det var en princip hos honom att aldrig be om pänninghjälp. Han hade gjort till princip att (osv.). Det stred mot hans principer att handla på kredit. En man alldeles utan principer. Fasta, goda, sunda, förnuftiga principer. Sunda Principier lagde, så uti Öfwerhetz Personers, som Meniga Almogens Hjertan och Sinnen, är then bästa Securitet för Lag och Stadgar. Block Progn. Dedik. 10 (1708); jfr 3. Clerus antog vissa principer til .. (”riksdagspänningarnas”) utgörande för framtiden. Wallquist EcclSaml. 1—4: 260 (1789). De christne Philosopher hafva mästadels antagit denna satsen til den första moraliska Princip: Befordra din lycksalighet. Wulf Köppen 1: 136 (1799). Jag har mina principer (sade baronen). Och när baronen hade sina principer, var det omöjligt att rubba honom en tum. Geijerstam LycklMänn. 93 (1899). Det har alltid varit min princip att så litet som möjligt uppskjuta ett oundvikligt obehag. Klinckowström Minn. 1: 299 (1933). Därest vid prövning av ärende (i pensionsstyrelsen) angående pension .. sättes i fråga att frångå av styrelsen förut tillämpad princip, skall ärendet anmälas för generaldirektören. SFS 1934, s. 811. — jfr ANCIENNITETS-, BEFORDRINGS-, FÖRHANDLINGS-, HUVUD-, LIVS-, MAJORITETS-, MORAL-, OFFICIAL-, RÄTTS-, SKOGSRÄNTE-, STRAFF-, TVÅNGS-, UNDERVISNINGS-PRINCIP m. fl. — särsk.
a) i uttr. av princip, i enlighet med en princip; av principiella skäl. Kellgren (SVS) 4: 202 (1781). Wägner Norrt. 31 (1908). Han talade av princip endast katalanska. Edqvist AngelTer. 51 (1953).
b) (mera tillf.) om egenskap l. dyl. som representerar en viss princip; jfr 3 d. Leopold 2: 138 (1801, 1815). Egenkärlek var principen för hans handlingssätt. Cavallin (1876).
c) (†) närmande sig bet.: metod, sätt. De Ryska principerna att föra krig. Rosenstein 3: 413 (1790).
5) (i skildring av ä. förh.) elliptiskt för: principskola. Pauli Konstn. 43 (1913). Cederström Minn. 274 (1913).
(3 c) -BETÄNKANDE, n. betänkande som berör principerna l. de allmänna riktlinjerna l. grunderna för ngt. AB 1845, nr 103, s. 2. —
(3 c) -DEBATT. debatt som gäller l. berör principerna l. de allmänna grunderna l. riktlinjerna för ngt. ST 1892, nr 272, s. 2. —
(3) -DRAMA. litt.-hist. drama som behandlar ett ämne ur principiell synpunkt. Lamm StrindbgDram. 1: 106 (1924). —
(3, 4) -ENLIG. (i utpräglat skriftspr.) som är i enlighet med l. följer viss(a) princip(er); principiell. Atterbom PhilH 92 (1835).
(4) -FAST, adj. [jfr t. prinzipienfest] som konsekvent tillämpar vissa principer; som har fasta principer, som icke låter rubba sig i sin principiella inställning; äv. om handling: som vittnar om dylik egenskap. Hedberg Dagt. 48 (1876). Ett ytterst korrekt, högmoraliskt och principfast ungt par. Klinckowström Minn. 1: 203 (1933).
-FRÅGA, r. l. f. [jfr t. prinzipienfrage]
2) till 4: fråga som berör ngns (personliga) principer. Det är en ren principfråga för mig. Östergren (1935). —
(3) -LÄRA, r. l. f. lära rörande principerna l. de allmänna grunderna för ngt. 2NF 26: 818 (1917). —
(3, 4) -LÖS. [jfr t. prinziplos] som saknar fasta principer l. regler; regellös; hållningslös. Polyfem II. 48: 1 (1810). (Det vore) princip-löst .. att ställa ett Härad under en stadsrätt, eller en stads borgerskap under en häradsrätt. SC 2: 296 (1821). Om han var opportunist, var han icke därför principlös. 3NF 4: 554 (1925).
(4) -MÄNNISKA. [jfr t. prinzipienmensch] människa med (fasta) principer, principfast människa. Nordensvan Skuggsp. 21 (1884). —
-MÄSSIG.
1) (†) till 3: som har avseende på principer. Så mycket som på principmässigt lärande ankomma kan. Biberg 1: 35 (c. 1814).
2) (numera bl. tillf., i utpräglat skriftspr.) till 3, 4: som beror på l. sammanhänger med l. berör en princip l. principerna för ngt; principenlig; principiell. Snellman Tyskl. 59 (1842). Ett principmässigt och konseqvent förfarande. Bolin Statsl. 2: 343 (1871). (Askelöfs) principmässiga rojalism. NF 1: 1195 (1876). Östergren (1935; utan angiven bet.). —
-RITNING.
2) (†) till 3 e: grundläggande, elementär ritning (ss. undervisningsämne). SthmStCal. 1782, s. 47. JournSvL 1801, s. 165. —
(3, 4) -RYTTARE. [efter t. prinzipienreiter; jfr Holm BevO 196] jfr -rytteri. WoJ (1891). Om han varit den världsfrämmande och stelbente principryttare man tog honom för, skulle (osv.). Spångberg DuktFolk 184 (1930). —
(3, 4) -RYTTERI03~002 l. 01004. [jfr t. prinzipienreiterei] strängt o. envist fasthållande vid vissa principer (utan hänsyn till föreliggande omständigheter i det enskilda fallet), formalistisk l. doktrinär l. dogmatisk hållning. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 3. —
(3, 4) -SAK. sak l. fråga av principiell natur; sak som har att göra med ngns (personliga) principer. PedT 1904, s. 416. Siwertz JoDr. 396 (1928). —
(3 e) -SKOLA, r. l. f. (princip- 1791 osv. principie- 1807) (förr) skola för meddelande av grundläggande l. förberedande l. elementär undervisning i ngt; särsk. om dylik skola vid Konstakademien o. vid Musikaliska akademien. IT 1791, nr 11, s. 2. GHT 1937, nr 174, s. 3. jfr arkitektur-, sång-principskola. —
(3, 4) -SKÄL. principiellt skäl. Då många människor av principskäl avhålla sig från alkohol. Bolin VFöda 322 (1934). —
(3) -STRID, r. l. m. [jfr t. prinzipienstreit] strid som rör principerna för ngt l. ngt principiellt. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 25 (1898). —
(4) -TROGEN. [jfr t. prinzipientreu] trogen mot vissa l. sina principer. Henriksson Tyskl. 197 (1901). —
(4) -TROHET~20 l. ~02. [jfr t. prinzipientreue] trohet mot vissa l. sina principer. SvD 1897, nr 246 A, s. 2. —
(3 c) -UTREDNING~020. utredning rörande principerna l. de allmänna riktlinjerna för ngt. Geijer SkriftsprNorm. 4 (1934). —
(3, 4) -VIDRIG. [jfr t. prinzipwidrig] (i skriftspr.) som strider emot en princip l. vissa principer; principiellt orimlig l. oriktig. AdP 1834, 7: 110. Det principvidriga i att besätta de indrägtigare platserna inom postverket med pensionärer ur militärstaten. Tiden 1848, nr 288, s. 4. De Geer Minn. 2: 250 (1892).
B (†): PRINCIPIE-SKOLA, se A.
Spalt P 1852 band 20, 1954