| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REKTOR räk4tor l. 32 (rä´cktårr Dalin), m.||ig.; best. -n, i best. anv. äv. utan slutartikel (liksom vid egennamn) ((†) -en KlädkamRSthm 1667, s. 415); pl. -er räktω4rer l. rek-. Anm. 1:o Förr användes ofta lat. böjning av ordet, t. ex.: Aff Rectore. KlädkamRSthm 1667, s. 416. Försedd med Rectoris vid Academien vittnesbörd. PH 5: 2936 (1750). Rectores vid Rikets Academier. Backman Lags. 3—5: 264 (1850; efter handl. fr. 1741). 2:o Ordet ingår i ett antal i sv. använda rent lat. uttr., dels i uttr. som utgöra beteckningar för rektor (i bet. 1) vid universitet l. skola, t. ex. rector magnificus (rektor magnifikus), se MAGNIFIKUS (ConsAcAboP 1: 3 (1640) osv.); rector illustris, förr använd titel för en till honorär rektor vid ett universitet utsedd, vid universitet inskriven förnäm adlig studerande (Hammarsköld SvVitt. 1: 205 (1818). 3NF 5: 644 (1926)); förr äv. rector academiæ l. scholæ, universitetsresp. skolrektor (t. ex.: Rector Academiæ. Thyselius HdlLärov. 2: 20 (1604). Rector scholæ. Geijer I. 7: 132 (1830)); dels i uttr. rector cantus, förr använd titel för den lärare som vid en skola hade hand om undervisningen i sång o. musik; jfr 2 nedan (2SvUppslB 23: 1093 (1952)); dels i uttr. spiritus rector, den (i sht intellektuellt) ledande l. drivande kraften i en krets l. institution l. vid ett företag, ”primus motor” (t. ex.: Att Thomander vore en spiritus rector i Aftonbladet. Liljecrona RiksdKul. 57 (1840). (O. v. Dalin) var .. spiritus rector i .. Avazu- och Walassisorden. Publicistklubb. 12 (1924). Skrivelsens ”spiritus rector”. KyrkohÅ 1938, s. 92).
1) lärare resp. professor vid en högre undervisningsanstalt (från högre folkskola till universitet) som tillika är styresman l. ledare l. chef för undervisningsanstalten. Rektor vid l. för en skola. Välja rektor (vid universitet, högskola o. d.). Förordna ngn till rektor för sex år (vid lärovärk). Han har fått rektors förord till lektoratet. Anmäla ngn för rektor. Förhör inför rektor. Annerstedt UUH Bih. 1: 96 (i handl. fr. 1612; vid universitet). Vti Gymnasiis skall åhrligen en af Lectoribus wara Rector. Skolordn. 1693, s. B 4 a. Herr Joh. Er. Brandberg, Rector vid Triv(ial) Schol(an) i Fahlun. Wallquist EcclSaml. 5—8: 176 (1792). Rektor vid Skönviks högre folkskola. SvStatskal. 1939, Bih. s. 212. Nå, Hagdahl, sjung ut med vad du har att säga! .. Ja, eftersom rektor så bestämt yrkar på det, så (osv.). Swensson Olin 38 (1944). — jfr AKADEMI-, FOLKHÖGSKOLE-, GYMNASIE-, KON-, LÄROVÄRKS-, PRO-, SEMINARIE-, SKOL-, STUDIE-, UNIVERSITETS-REKTOR m. fl.
2) (†) lärare (vid Konstakademien) som hade uppsikten över o. huvudansvaret för undervisningen i visst läroämne. Rektor för teckningen. Franzén Minnest. 1: 175 (1815).
-BESTÄLLNING. (†) rektorsbefattning l. rektorstjänst (vid skola). Samuelsson HALärovUpps. 278 (i handl. fr. 1823). Westdahl BlekLärovH 8 (1862). —
-BITRÄDE~020. (mera tillf.) konkret: person som (ss. skrivbiträde o. d.) biträder rektor (vid skola) i hans (kamerala) rektorsgöromål, rektors skrivbiträde. Östergren (1936). —
-BOSTAD~02 l. ~20. särsk.: (skol)-rektors ämbetsbostad (förr utgörande en löneförmån för en skolrektor). BtRiksdP 1887 B, 8Hufvudtit. s. 71. —
-BOSTÄLLE~020, äv. ~200. (rektor- 1760. rektors- 1870—1891) (förr) boställe (se d. o. 3) vars disponerande utgjorde en löneförmån för en skolrektor (ett hus l. en våning använd ss. rektors ämbetsbostad l. ett hemman vars avkastning tillföll rektor). VDAkt. 1760, nr 186. BtRiksdP 1887 A, 8Hufvudtit., s. 16. —
-CIRKEL. (†) följd av år inom vilkas förlopp rektoratet i tur o. ordning innehades av professorerna vid ett universitet; jfr cirkel I 8 b slutet. Tegnér (WB) 3: 176 (1818). —
-DUPLIKANT. (förr) lärare som var rektors ställföreträdare l. närmaste man, andre lärare; jfr konrektor. SvEcclT 1844, s. 54. Cavallin Herdam. 5: 486 (1858). —
-FÖRHÖR. förhör (se d. o. 2) inför rektor; särsk. om förhör med skolelev. Jolin Ber. 3: 87 (1873). —
-FÖRORD~20 l. ~02. rektors förord (se d. o. III slutet). —
-FÖRORDNANDE, n. förordnande för ngn att vara rektor vid en viss läroanstalt. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 29, Bil. s. 65. —
-GÅRD. gård (se gård, sbst.1 6 a) utgörande skolrektors ämbetsbostad; jfr -bostad. Palmblad Nov. 4: 168 (1845, 1851). Spong Sjövinkel 11 (1949). —
-GÄRNING. (i vitter stil) sammanfattande, om vad ngn uträttar l. uträttat ss. rektor. Samuelsson HALärovUpps. 178 (1952). —
-GÖROMÅL~102. om de göromål l. tjänsteåligganden av speciell art som åvila en rektor; särsk. motsatt: (rektors l. annan lärares) undervisning. PedBl. 1875, s. 131. —
-JÄRN. (förr) kvantitet järn som bärgsman l. matlag (se d. o. 2 a) hade att erlägga till rektorn vid skolan i Nora. Johansson Noraskog 1: 224 (1875). —
-KALAS. särsk. (förr): festligt samkväm till firande av rektorsombyte vid universitet. FoU 25: 251 (1784). Strömborg Runebg IV. 1: 32 (1896). —
-KEDJA, r. l. f. till universitets- l. högskolerektors skrud hörande kedja. Weibull LundLundagMinn. 25 (1884). —
-KLASS. (förr) vid vissa lärdomsskolor (som icke voro gymnasier), särsk. trivialskolor: högsta klassen l. avdelningen, i vilken rektorn (jämte konrektorn) undervisade. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 16 (vid Örebro trivialskola). Spångberg AHedin 16 (1925). —
-KONVENT. i uttr. Stockholms högskolors rektorskonvent, konvent bestående av högskolornas rektorer, med uppgift att värka för ett rationellt samarbete mellan Sthms högskolor o. att bevaka för dem gemensamma intressen (inrättat 1944, med stadgar från 1949). SthmHögskKatal. 1945, v.-t. 1: 37. —
-LEDIGHET~102 l. ~200. (numera knappast br.) = -vakans. FörslSkolordn. 1817, s. 51. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXII (1875). —
-MÖTE. möte mellan rektorerna vid undervisningsanstalter av visst slag, särsk. de högre allmänna lärovärken (inom ett visst område l. hela landet). Rundgren i 3SAH 2: 33 (1887). —
-NÄMND. vid Stockholms (förr äv. Göteborgs) högskola: av lärarrådet utsedd mindre nämnd vari högskolans rektor är ordförande o. som har till uppgift att behandla vissa mindre frågor o. löpande ärenden. GrundstSthmHögsk. 6 (1877). GbgHögskKatal. 1954, v.-t., s. 7. —
-OMBYTE~020. ombyte av rektor; rektorsämbetets högtidliga överlämnande till en ny innehavare (numera särsk. vid universitet). GT 1788, nr 69, s. 3 (vid gymnasium). Rektorsombytet vid Åbo universitet den 21 juni 1808. Schybergson FinlH 2: 365 (1889). —
-PROGRAM. (företrädesvis i fråga om ä. förh.) av rektor vid skola l. (numera bl.) universitet utfärdat program (se d. o. 1); jfr års-berättelse, -redogörelse. Svedelius i 2SAH 40: 577 (1865). Nyberg i 3SAH LIX. 1: 44 (1948). —
-PROV. (förr) om de provlektioner som lärarkandidat under provåret höll (ss. prov) inför rektor. PedT 1908, s. 447. —
-REDOGÖRELSE~10200. av rektor utfärdad (tryckt) redogörelse för värksamheten vid en skola; jfr års-redogörelse. TSvLärov. 1944, s. 249. —
-RUM, n. en rektors (särsk. universitetsrektors) tjänsterum. Klint (1906). Asplund LivSmultr. 119 (1945). —
-SKRUD. universitets- l. högskolerektors ämbetsskrud avsedd att bäras vid högtidligare tillfällen; jfr -kappa, -kedja, -kåpa, -mantel. BL 13: 79 (1846). —
-TAL. tal som hålles av ngn i hans egenskap av rektor, förr särsk. vid tillträde av rektoratet. Finland 271 (1893). —
-TJÄNST. (rektor- 1811. rektors- 1778 osv.) en skolrektors tjänst l. befattning, rektorat. Skolordn. 1778, s. VIII. —
-TRÄDGÅRD~20 l. ~02. trädgård hörande till rektors ämbetsbostad. Samuelsson HALärovUpps. 410 (1952). —
-VAKANS. förhållandet att (l. tid varunder) rektorsämbetet l. rektorstjänsten vid en undervisningsanstalt är vakant. VDAkt. 1781, nr 501. —
-VAL, n. val av rektor, särsk. vid universitet, högskola o. d. (där rätten att utse rektor tillkommer universitetet osv.). HSH 9: 254 (1696). —
-VARNING. officiell varning som tilldelas felande studerande (särsk. vid universitet l. högskola) av rektor. UNT 1919, nr 7222, s. 2. —
-VÅRD. (i Finl.) i sg. best.: sammanfattningen av en rektors tjänsteåligganden. ASScF 11: Minnestal 1: 10 (1880). Rektorsvården handhades af lektorerna i tur ett år i sänder. Vest Runebg 151 (1902). —
REKTORLIG räktω4rlig l. rek-, adj. (numera bl. tillf., med ngt ålderdomlig l. skämts. prägel) som har avseende på l. samband med l. hör till en rektor l. hans ämbete, som härrör från l. är l. bör vara utmärkande för l. tillkommer en rektor, rektors-. Leopold 6: 197 (1786). Rektorliga anmärkningar. Tegnér (WB) 3: 188 (1818). Professorn trängtade efter den rectorliga purpurkappan. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 251 (1876). Holmberg Leopold 1: 64 (1953). —
REKTORSKA räktω3rska2 l. rek-, l. 040, f. en rektors hustru l. änka. Nordforss (1805). Spong Sjövinkel 11 (1949). jfr änke-rektorska. —
REKTORSKAP l. REKTORSSKAP, n. (rektor- 1877 osv. rektors- 1894 osv.) [jfr eng. rectorship] ställningen ss. rektor, rektorsämbete, rektorat. SvBL 7: 409 (1877). Söderlinds nära 50-åriga rektorsskap. DN 1894, nr 8834 B, s. 1. Hans sätt att handhava rektorskapet vid Lunds universitet. GHT 1926, nr 128, s. 12.
Spalt R 938 band 21, 1957