| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅDER å4der, sbst.1, r. l. f.; best. -n (Chydenius 253 (1723; läst i orig.) osv.) ((†) -en G1R 7: 133 (1530: konungx aderen), Wettersten Forssa 22 (c. 1750); ådren (äv. att hänföra till sg. ådra) VaruhusR 1541 (: konungz Ådren), Adlerbeth Ov. 279 (1818)); pl. ådror (se nedan) ((†) ådrar Stiernman Riksd. 18 (1523: saltådrar), AAGrafström 1: 34 (1864); ådrer (äv. att hänföra till sg. ådra) G1R 26: 16 (1556: vatn odrer), Ymer 1912, s. 302 (c. 1600)); äv. ÅDRA å3dra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an (RR c. 1530, s. 21 (: Kongsådran) osv.) ((†) ådren (se ovan)); pl. -or (äv. att hänföra till sg. åder, OPetri 3: 520 (c. 1535) osv.) ((†) ådrer (se ovan)).
1) om tunt, elastiskt o. rörformigt organ (ingående i ett förgrenat system) i människo- l. djurkropp vari blodet cirkulerar, blodkärl; i sht förr särsk. liktydigt med: ven (se VEN, sbst.1); äv. om vingribba hos insekt (se b); jfr ARTÄR, BLOD-ÅDER 1, 2, CIRKULATIONS-ORGAN. J menniskionnes hela kropp är jcke then minste lem, sena eller ådhra medh mindre han jw haffuer sitt embete och werk. OPetri 3: 520 (c. 1535). Än har ey hiertat glömt sin blod til ådrarn’ krysta. TRudeen Vitt. 250 (1686). Blodet föres ifrån hjertat til ändarne af pulsådrorne, samt föres tilbaka til hjertat genom ådrorne. Fischerström 2: 99 (1780). Spjutets udd / Har skurit djupt, en skadad åder blöder än. Runeberg (SVS) 6: 246 (1863). Ådrorna bultade vid tinningen. Hallström Händ. 274 (1927). Hans ögonlock är tunna med blå ådror. Jörgensdotter BergDöttrar 299 (2009). — jfr ANSIKTS-, BOG-, BRAND-, GÄL-, HALS-, HEMORROJDAL-, HJÄRT-, HUVUD-, HÅRRÖRS-, KARLEDS-, KNÄ-, KOLLER-, KRANS-, LEVER-, LIVS-, LUNG-, MEDIAN-, MJÄLT-, MJÖLK-, NAVEL-, PANN-, PORT-, PULS-, ROSEN-, RYGG-, RYL-, SEN-, SKULDER-, SLAG-, SPATT-, STAM-, STRÅL-, TINNING-, TUNG-ÅDER m. fl. — särsk.
a) (i sht förr) i fråga om åderlåtning; särsk. i uttr. låta (ngn l. sig) åder (se LÅTA I 2 b β), slå åder (på ngn l. ngt) (se SLÅ, v. I 12), slå upp åder (se SLÅ UPP 8), öppna åder. Ps. 1549, Kal. s. 5 a. När Getterna hastigt döö att man intet weet hwar af .. slå alla de andra Ådra, och stäng dem in 2 eller 3 Dagar, att de intet få äta. Rålamb 13: 207 (1690). Dagen för Julafton blef jag svårt ansatt af håll och styng, så jag innom 16 timar måste två gånger låta öpna ådren och hvardera resan uttappa mycken blod. Calonius Bref 144 (1796).
b) om rörformigt organ i insektsvinge som fungerar på samma sätt som blodkärl, vingribba; i sht i pl. Undre wingarne äro artigt ihopfållade med ådror, såsom et nät utmärkte. Linné Gothl. 158 (1745). Vingarne eller flygorganerna (hos insekterna) .. utgöras af tvänne hinnor, emellan hvilka de s. k. ådrorna eller nerverna .. utbreda sig. Thomson Insect. VI (1862). Ett system av längs- och tvärgående förtjockningar, s. k. ådror, bidraga till att förstärka vingen (hos bin). Holm Biodl. 16 (1947).
c) (†) i sådana uttr. som gyllene ådror, (blödande) hemorrojder, äv. om ymnigt blodflöde; jfr GYLLENE 2 b β, GYLLEN-ÅDER. (Medevivatten) stillar Qwinnors för myckne flytande och gyllene Ådran. UHiärne Suurbr. 28 (1679). Om Pimpinella troos at om een siuker håller Then samma i sin Hand een Tjmas Tjd, tå wåller Then, at omskönt han är af gyldne Ådran rjker, Tå minskas samma Skatt, och onda Godzet wjker. Spegel GW 130 (1685). The, som äro wahne vti Vngdomen wid Näseblödning, mista ofta vti manliga Åhren sina Gyldene Ådror. Aken Reseap. 191 (1746).
d) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i förstärkande l. bedyrande anv., särsk. i sådana uttr. som genom alla ådror l. varenda åder; äv. dels i fråga om känsla l. sinnesstämning (se β), dels i fråga om släktskap l. ärvda egenskaper (se γ). Törsten är migh gången genom alla ådror. Linc. B 2 a (1640). (Kurfursten bedyrade) att ingen åder wore uthi hans kropp som icke skulle hafwa lust att angrijpa Konungen i Swärie som sin och een allgemeen fiende. RARP 7: 169 (1660). Alle the ådrar som om dagen igenom starck drickande äre hetzige wordne, swalkar thetta Watnet. Utterman Ertmann E 2 b (1672). Det smickrande förgiftet, som insmög sig ifrån ådra til ådra. Ehrenadler Tel. 147 (1723). Just som hon sagt .. (att jag var som en ros) så kände jag åter ungdom och hälsa strila genom varenda åder i kroppen. Martinson ArméHor. 96 (1942). — särsk.
α) i löfte l. utfästelse med bet.: så länge ngn (i sht den som avger löftet l. gör utfästelsen) lever; till det yttersta; särsk. i uttr. så länge jag har en droppe blod i mina ådror (se BLOD 1 i). TRudeen Vitt. 200 (c. 1690). Wåra krigsbussar (försäkrade) Hans Kongl. Maij:tt .. (att de) redeligen willia fächta, så längge att lijf woro i deras kropp och en warm blodsdroppa qwart i deras ådrar. KKD 3: 199 (1711). Så länge sig en ärlig blod / I mina ådrar rörer. Dalin Vitt. I. 3: 22 (1734). ”Dagligen får jag hot när terroristerna säger att jag ska ge upp. Men jag är en afghansk kvinna och lämnar inte mitt arbete så länge det finns blod i mina ådror. Jag ska ge mina kvinnliga kolleger mod”, sade Nigara, som blev polis redan i början av 1990-talet. SvD 30/9 2013, s. 11.
β) i anv. som anspelar på tanken att blodet i ådrorna utgör grund l. säte för känsla l. sinnesstämning; särsk. i uttr. blodet kokar l. sjuder l. isas i ngns ådror (se BLOD 11), komma blodet att isas i ngns ådror (se ISA, v.1 4 c), komma blodet i ådrorna att stelna (jfr STELNA I 4 c). En Krafftig Ande drifft dess ådror genomrände. Columbus (SVS) 2: 225 (c. 1680). Jag kiände denne gången intet den räddhåga, som .. kommer blodet i ådrorna at steelna. Ehrenadler Tel. 56 (1723). Då wärck och Wanmakt sig i alla ådrar trängde. Frese Pass. 12 (1728). Af ifver blodet kan i flickans ådrar svalla. Bergklint Vitt. 20 (1767). Såsom andra ynglingar befann han sig i den ålder, då det spelar i blodets ådror, kokar och jäser i det kroppsliga lifvets verkstäder och i själens rörelser. 3SAH 4: 34 (1889). Jag hörde bara ett otäckt skratt. Ihåligt liksom. Det var så att blodet isades i ådrorna. SvD 17/4 1999, s. 31.
γ) i anv. som anspelar på tanken att ngns blod fortlever i ådrorna hos efterkommande släkten o. fungerar ss. bärare av släktskap l. ärvda egenskaper; jfr 3 slutet. Förgäfs högfärdas en (adelsman) af blodet som han skiämmer / Och hans oduglighet uti hans Ådrar stämmer. ÖB 16 (1712). Albertina Friederica .. hwilken i sina ådror bar Swenska Konungars blod, och härstammade af de största Hus i Europa. PH 9: 754 (1771). Jag har fått för mycket af min fars laglösa natur i mina ådror. VBenedictsson hos Lundegård Benedictsson 294 (1885). Jag har i mina ådror franskt, vallonskt, engelskt och möjligen lite tidigt tyskt blod. Johnson GrKrilon 544 (1941). Jag har också teaterblod i ådrorna, må ni tro. Gustaf-Janson ÖvOnd. 78 (1957).
2) om ngt som är långsträckt (o. vari ngt rinner l. strömmar l. löper fram). — särsk.
a) om (underjordisk) naturlig hålighet l. rörliknande gång vari (grund)vatten vanl. strömmar (o. som mynnar ut i källa l. vattendrag l. brunn); äv. om i sådan hålighet osv. strömmande vatten, äv. mer l. mindre liktydigt med: vattendrag. G1R 22: 255 (1551). Dimber och Fuchtigheter, Som vthi Jordennes Ådhror och Hohl länge haffwa warit innetäpte. Paulinus Gothus Pest. 42 b (1623). Sielfwa wattnet i kiellan är oförliknelig klart, rent och kalt .. hwilcket med en stor ådra upqwäller och drifwer det andra watnet på sidan. Linné Gothl. 343 (1745). När middagshettan började låga, inträdde vi i en sval .. berggrotta, ur hvars vägg en ådra framsprutade sitt kalla kristallvatten. Palmblad Nov. 3: 100 (1841). Den nitton meter djupa brunnen hade .. under tjäljordssättningen på våren rasat igen och begravt sin åder. Martinson Nässl. 207 (1935). Om grundvattensströmmen möter ogenomsläppliga lerlager o. d., samlar den sig .. till underjordiska ådror och kommer stundom i dagen som källsprång. Selander LevLandsk. 52 (1955). — jfr BRUNNS-, KUNGS-, KÄLL-, SPRING-, VATTEN-ÅDER m. fl.
b) om (med avseende på material l. färg l. struktur) mot omgivningen avvikande strimma l. rand; särsk. dels om sådan strimma osv. i trä l. sten, dels (o. i sht) om gång i berg l. bergart (se slutet). Marmorstenar, nästan skymliga eller hvita med svartaktiga ådrar uti. Eneman Resa 2: 255 (1712). Stenen skall vara mjuk och jemn samt fri från hårda ådror. Ericsson Ur. 35 (1897). Golven i hallen och köket är vita sådär så att man ser träets ådror igenom. VästerbK 21/4 2012, Bil. s. 42. — jfr SAND-, TVÄR-ÅDER. — särsk. i berg l. bergart: långsträckt gång (se d. o. III 2) (av malm l. metall l. mineral o. d.); jfr STRECK, sbst.1 15. (Malmgruvorna har bearbetats) in till thesz sielwa ådrorna hafwa tyntz och förswunnit. Verelius Herv. Dedik. 4 (1672). Grufworna woro för deras djuphet, emedan ådrarna aldrig funnos i dagen, utan djupt under jorden, wattensjuka. König LärdÖfn. 5: 62 (1747). Jag vill se hur fjällen vakt / Kring fädrens bygder stå, / Och jag vill se hur jernet lagt / I dem sin ådra grå. Sätherberg Dikt. 1: 12 (1859, 1862). (Skogsvandraren såg) en bergyta, som glänste likt guld. När han såg bättre efter, märkte han, att det var en mäktig åder av kopparmalm. Lagerlöf Holg. 2: 147 (1907). jfr BLY-, GULD-, JÄRN-, KOPPAR-, METALL-, PEGMATIT-, SALT-, SILVER-ÅDER m. fl.
c) om ledningsvävnad l. kärl hos växt; särsk. (o. i sht): bladnerv. En wext på Marckene, i thet han genom the små Rötternes ådrar dragher åth sigh wätzkan, så wäxer han vp, grönskas och Blomstras. Schroderus Comenius 105 (1639). Wäxters fina ådror och gångar. Stridsberg Åkerbr. 2 (1727). (Larverna) lämna ådrorna i bladen, och äta upp det som är deremellan. Linné FörelDjurr. 259 (1751). Violetta blommor, försedda med mörkare ådror. LAHT 1895, s. 204. Fittonia argyroneura, en ampelplanta, har gröna blad med silvervita ådror. Ekbrant VVRumsväxt. 168 (1955). — jfr BLAD-, SAFT-ÅDER.
3) (numera vanl. i formen ådra) i bildl. anv. av 1 l. 2 (jfr 1 d), om ngt som liknas vid en åder; särsk. dels om viktig l. grundläggande del av ngt (särsk.: ursprung l. källa), dels om (väg l. kanal för) ngt som tänks strömma l. rinna; äv. i fråga om egenskap (se slutet). (Katekesens huvudstycken) äro the rette gyllene ådhronar j Propheternas och Apostlanars Scriffter och Bibliens andeligha bergwerck. Balck Musæus B 5 a (1596). Dher äre tvenne ådror, genom hvilka ded flyter inn i Banken: 1. insättiande, 2. myntning. RARP 9: 226 (1664). Wi få uti denna Konungens Historie igen den sanskyldiga åder, ur hwilken Swea Rikets olycka uti alla tider upwäller, nämligen Medborgarenas miszförstånd och inbördes hat. Celsius G1 1: Föret. 5 (1746). Den fröjderika tid, då ljus, och wärma, och nytt lif ofwanifrån nedtränga i skapelsens ådror och i den döda naturen. Rogberg Pred. 1: 50 (1825). I Sverges hufvudstad, i sjelfva hjertat, / Der landets alla ådror flyta samman. Sätherberg Blomsterk. 78 (1879). Det fordras inte mycket för att storstadens jätteorganism ska få en blodpropp i någon vital åder, som med ens stoppar det hela. Selander Modernt 70 (1932). Motionsinstitutet, som ifrågasattes av somliga vid förra kyrkliga mötet, är en ådra eller källa som det vore riskabelt att täppa till. SvD 21/6 1976, s. 30. — jfr LUFT-, TRAFIK-ÅDER o. HANDELS-ÅDRA m. fl. — särsk. i fråga om egenskap l. talang l. fallenhet l. benägenhet (jfr 1 d γ); särsk. i förb. med attributiv bestämning. Men si, ther fans / I lifwet hans / Ey någon dygdig åder; / Men grymmhet vtan nåder. Runius (SVS) 1: 65 (c. 1710). Så hade äfven Fredrika Bremer sin egen komiska ådra. 3SAH 16: 90 (1901). Linnés depressiva ådra var .. sannolikt ett konstitutionellt drag, som den ju svårligen kan sättas i samband med någon självunderskattning. HT 1940, s. 229. En gammal hedersknyffel med ett stort patriarkskägg och en flödande humoristisk ådra. ByggnArbMinn. 200 (1950). särsk.
α) om talang l. fallenhet för poesi l. konstnärlig verksamhet; äv. om poesin l. den konstnärliga skaparkraften ss. ett strömmande flöde l. en källa att ösa ur; särsk. i sådana uttr. som poetisk l. musikalisk ådra. Efter som jag en serdeles ådra til Swänsk vers hos mig förmärckte, satte jag vp följande Sång, och lätte siunga thetta för hennes dörr. Weise 316 (1697). Af .. (brevet) ser jag, at du har en naturlig åder till Poësie. Mennander Brev 15 (1764). Här är ett bevis att han icke släpper något tillfälle, der han kan låta sin åder flyta. 2Saml. 9: 34 (1798). Då han sade, att han hade en så ymnig poetisk ådra, att han när som helst kunde skrifva vers om hvad som helst, bad jag honom skrifva något om Gotland, hvars kust vi just fingo i sikte. De Geer Minn. 2: 85 (1892). Det förefaller som om hans skapande åder aldrig på allvar hade sinat. ÅbKristHum. 1964, s. 60. Även Måns Nilsson visar sig ha en starkt musikalisk ådra, och hans starka och innerliga falsettsång imponerar. ÖgCorr. 18/3 2013, s. A13. jfr POET-, RIM-, SKALDE-, SKAPAR-, SKÖNHETS-, SNILLE-, VERS-ÅDER m. fl.
β) i uttr. ådra av ngt, stråk l. drag av ngt (särsk. av karaktärsdrag l. egenskap l. känsla). Du vet att det går en åder af galenskap genom min slägt. Tegnér Brev 3: 224 (1825). Att sedan denna period en ådra af svårmodighet genomlöper hela hans moraliska och poetiska väsen. MvSchwerin hos Wrangel MvSchwerin 199 (1826). Den mörka ådra av lidelsefullhet, som var Alexanders arv från modern. Grimberg VärldH 3: 187 (1928). Ehuru jag inte håller för otroligt, att en stillsam ådra av mild humor flöt under hans en smula sträva yta. ÅbSvUndH 59: 134 (1940).
-BRISTNING. bristning av (kärlvägg i) åder (jfr brista, v. I 1 d); äv. (o. numera i sht) om synligt ådernät. Blodslag .. hwartill kommit kölden .. som förorsakat åderbristning inom hufwudskålen, hwarest ådrorna redan förut af det omåttliga bränwinssupandet blifwit uppdrifne och utwidgade. DA 18/1 1832, s. 1. Nu på senare år tycker jag att celluliterna hopat sig. Tillsammans med åderbristningar är det ingen vacker syn. AB 13/5 1996, s. 18. —
-BRÅCK, äv. -BROCK. [jfr t. aderbruch] om sjuklig utvidgning av åder (särsk. ven); äv. konkret, om (utbuktningar l. bulor på) utvidgad (blod)åder; jfr -bristning o. kramp-åder, varicer. Haartman SciagrMorb. 417 (1781). Åderbråck .. (dvs.) Blå, mjuka, i klasar liggande knölar af uppdrifne blodådror. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Min mor som led av åderbrock sade mig, att en åder kommit ut i en stor kula på den ena vaden. Lagergren Minn. 1: 33 (1922). jfr kramp-, pung-åderbråck.
Ssgr: åderbråcks-binda. jfr binda, sbst. 1 a, o. -bråcks-strumpa. BorlängeT 16/1 1886, s. 4. Åderbrocksbindor och strumpor, Lavementsprutor för människor och djur. JmtP 30/9 1911, s. 4.
-strumpa. om komprimerande strumpa avsedd att lindra vid l. förebygga åderbråck; jfr -bråcks-binda. Apotheksglas, Sodaflaskor och Franska Åderbråcksstrumpor. AB 18/4 1861, s. 4. —
-BRÄCKT, p. adj. (numera bl. tillf.) om hud l. kroppsdel: som har brustna l. svullna ådror. (Läkaren) tog Hannes’ hand i sin darrande, åderbräckta. Tavaststjerna Inföd. 266 (1887). —
-FISTEL. (†) om inflammation i åder (efter åderlåtning); jfr fistel, sbst.1 1. Billing Hipp. 313 (1852). När efter åderlåtningen en åderfistel håller på att utbilda sig, läkes icke åderlåtningssåret som vanligt. Vennerholm o. Svensson 532 (1892). —
-FLÄTA. (†) om flät- l. nätliknande förgrening av ådror; jfr fläta, sbst. slutet, o. -nät. Hvardera af pungstenens blodådror upkomma från pulsådrornes fina grenar, och göra uti sädessträngen en åderfläta. Sönnerberg Loder 532 (1799). Tholander Ordl. (1872). —
-FÖRFETTNING. med. åderförkalkning. DN(A) 22/4 1952, s. 12. Fel fett ger åderförfettning, som det borde heta i stället för åderförkalkning. ÖgCorr. 30/4 1969, s. 10. —
-FÖRKALKAD, p. adj. som är angripen l. lider av åderförkalkning; om person äv.: som (till följd av åderförkalkning) har försämrat intellekt l. minne o. d. SvD(A) 23/11 1913, s. 20. Än är du väl inte fullt så åderförkalkad som svärmor? Visserligen är du glömsk och slarvig men det har du nu varit hela livet. Hedberg DockDans. 87 (1955). I Sverige beräknas en av tio ha nedsatt njurfunktion. Orsaker kan vara diabetes, åderförkalkade njurar och den ärftliga sjukdomen cystnjurar. GbgP 13/1 2019, s. 69. —
-FÖRKALKNING. om sjuklig förtjockning av pulsådervägg uppkommen gm inlagring av fett o. kalksalter, åderförfettning; särsk. med särskild tanke på den nedsatta funktion som sådan förtjockning osv. kan åsamka i sht minne l. intellekt (gm att blodcirkulationen (till hjärnan) försvåras); jfr förkalka 2. GbgAB 17/3 1906, s. 3. Han är rädd för att bli glömsk, han har känslan att Esbeth sitter och väntar på hans åderförkalkning. Hedberg DockDans. 95 (1955). Man vet numera att .. (dålig kondition) är en av de viktigaste orsakerna till åderförkalkning och därmed föreliggande risk för bl a kärlkramp och blodpropp. VLäkarb. 55 (1982).
Ssgr: åderförkalknings-process. jfr process, sbst.1 5. DN(A) 27/10 1926, s. 11. Man är ense om att grundorsaken (till hjärtinfarkt) är en långt framskriden åderförkalkningsprocess. SvD(A) 23/10 1964, s. 20.
-sjukdom. DN(A) 11/11 1923, s. 7. Rubbningar i fettomsättningen i form av förhöjd halt av olika fetter .. i blodet är vanliga fynd vid åderförkalkningssjukdomar. SvD(A) 26/2 1966, s. 30. —
(2 b) -GNEJS. (i fackspr.) gnejs med mörka o. ljusa ådror (av kvarts o. fältspat). Fennia VIII. 3: 29 (1893). Ådergnejs: Grovt heterogen gnejs med sliriga rester av äldre bergarter, blandade med ådror av kvarts-fältspatmaterial i granitisk smälta (migmatit). HbMineraljäg. 35 (2006). —
-HINNA. om hinna som är rik på blodkärl. särsk.
a) (i fackspr.) om tunn hinna i bakre delen av ögongloben (mellan senhinnan o. näthinnan); jfr kärl-hinna 1. Hernquist Hästanat. 103 (1778). Ögats inre del omklädes af en swart, likasom sotig hinna, Åderhinnan, hwilken ger pupillen dess swarta utseende och tjenar att hindra ljusstrålarnas studsning och kringspridande i ögat. Hartman Naturk. 287 (1836).
b) (†) om den yttre av de två fosterhinnor som omger fostret o. fostervattnet i livmodern, korion; jfr läder-hinna. Hernquist Hästanat. 90 (1778). Äggskalet består egentligen af 2 utom hwarandra liggande hinnor, af hwilka den yttre, som är tjockare, kallas åderhinna, samt den inre, som är tunnare, wattenhinna. Cederschiöld HbBarnm. 42 (1822). 2NF 30: 479 (1920).
c) (†) om den tunna bindvävshinna som omger hjärnan o. ryggmärgen, mjuka hjärnhinnan; jfr kärl-hinna 2. Sönnerberg Loder 306 (1799). Trenne hinnor omgifwa hjernan, af hwilka .. den innersta och mjukaste (kallas) Pia mater s. pia Meninx (mjuka hjernhinnan, åderhinnan). Florman Anat. 2: 4 (1830). —
(1 a) -JÄRN. (åder- 1572 osv. ådre- 1578–1700. ådro- 1538–1652) [fsv. adhroiärn] (förr) instrument för åderlåtning, åderlåtningsjärn; jfr järn 5 b o. -snäppa, -snäppare o. snäpp-järn. VarRerV 17 (1538). När itt förkyldt Ledhamot begynner at swartna, så skal man thet medh Ådheriernet hugga, och låta blodhet rinna ther ifrån vthi warmpt watn. Chesnecopherus RegIter D 3 b (1613). Nils kom med ett gammalt åderjärn, som hans söner kunde ha gagn av: han rådde amerikafararna att koppa sig flitigt. Moberg Utvandr. 231 (1949). —
-KLÄMMA. (numera mindre br.) = -klämmare; jfr klämma, sbst. 3. Då pulsådern (efter skada) måste sammantryckas flera timmar, sker det bäst med ett särskildt instrument eller åderklämma, som wanligen kallas Turnikett. Cederschiöld HbBarnm. 350 (1843). DN 24/11 1973, s. 23. —
-KLÄMMARE. (numera mindre br.) anordning för sammanpressning av blodkärl, tourniquet; jfr -klämma. TjReglArm. 1858, 1: 180. Artertryck kan anbringas med fingrarna (fingertryck) eller genom en åderklämmare (turnikett) eller genom lemmens omsnörning med en elastisk binda eller slang. Wretlind Läk. 2: 112 (1894). SAOL (1973). —
(2 a) -KÄLLA. (åder- 1650–1856. ådre- 1640–1700. ådro- 1640 (: ådrokällefull)–1652) (†) källa (se d. o. 1 (d)); äv. bildl. Linc. Xxx 4 a (1640). Til the fiske-dammar, som sielfwa ingen beständig åderkälla hafwa, måste man söka at leda, så mycket sniö-watn, som någonsin möjeligit är. Broocman Hush. 1: 82 (1736). Beröfva .. (staten) de åderkällor, hvarur den drager sin näring, och det allmänna bästa skall förtvina. 2SAH 21: 226 (1841). Rääf Ydre 1: 134 (1856). —
(2 c) -LAV. i sht bot. om bladlaven Peltigera venosa (Lin.) Hoffm. (som har mörka ådror på bålens undersida). VetAH 1795, s. 52. —
-LÅTA, se d. o. —
(1 (a)) -MÖTE. (förr) om möte l. sammankomst för besiktning o. (om behov ansågs föreligga) åderlåtning av hästar tillhörande det indelta kavalleriet; jfr möte 7 o. besiktnings-möte a, hästbesiktnings-möte, åderlåtnings-möte. PH 13: 246 (1785). Besigtnings- eller åder-möten hållas två gånger om året .. för att utröna, huruvida nummerhästarna få ordentlig vård och skötsel på rusthållet. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 325 (1879). —
a) till 1; särsk. om genom huden synligt sådant nät; jfr -bristning, -fläta o. blod-nät. Sönnerberg Loder 313 (1799). De allt finare pulsådergrenarne, hvilka slutligen bilda det finaste ådernät. Berlin Lrb. 12 (1880). Tilda drog självmedvetet hakan in mot halsen och det fina ådernätet överst på hennes kinder mörknade. Spong Kråkn. 113 (1963).
b) till 2, särsk. dels om nätliknande mönster hos svamp, dels om förgreningen av ledningsvävnad l. kärlknippe i växts blad. BotN 1866, s. 139. Genom det rika ådernätet i bladen och sjelfva bladens rätt betydliga tjocklek egnar sig detta träd synnerligen väl för undersökningar öfver de finaste kärlknippenas förhållande. Areschoug Blad. 60 (1878). Ytan (på sommarsoppens fot) har vanligen ett fint ådernät. Cortin SvampHb. 257 (1951).
c) i bildl. anv. av 1 l. 2. Ett rikt ådernät af förbindelser mellan individer, klasser och folk. Norström NMänn. 9 (1906). —
-PROPP. (†) blodpropp; jfr propp 3 slutet. Kort derefter hemsöktes jag af en för mig dittills okänd åkomma, hvilken läkarne kallat åderpropp (af det hämmade blod-omloppet). FoU 26: 40 (1865). 3SAH 12: 426 (1897). —
(1, 2) -RIK. (numera bl. tillf.) jfr rik, adj. 4 a. Florman BrRetzius 16 (1826). På embryoner och uti första lifsperioden är pia mater mycket åderrik. Florman Anat. 2: 49 (1830). —
(1 a) -SLAG. (åder- 1567 osv. ådre- 1640–1652. ådro- 1538–1662) [fsv. adhro slag] (numera bl. i skildring av ä. förh.) åderlåtning. VarRerV 17 (1538). Sen raserijet igenom åderslag, swält och tienlige medicamenter war nogorlunda häfwit. VDAkt. 1763, nr 509. —
(1 a) -SLAGARE. [fsv. adhro slaghare; jfr -slå] (numera bl. i skildring av ä. förh.) åderlåtare. Merendels finnes åderslagare i hwar Sockn. Hülphers Norrl. 4: 378 (1779). —
(1 a) -SLÅ, -slagning. (åder- 1555 osv. ådra- 1565–1567. ådre- 1642. ådro- 1572–1578) [fsv. adhersla] (numera bl. i skildring av ä. förh.) åderlåta (ngn, äv. kropp l. kroppsdel o. d.); särsk. i förb. med låta (o. refl. obj.); äv. utan obj. l. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på; jfr slå, v. I 12. Att så snartt som någer aff thenne siuckdom bliffver befängdh, är i inthett nyttugere än atth man lather ådherslå then siuke medianen på then sijden, som värcken mesth kännes. G1R 25: 634 (1555). Så skal man på samme sijdon, ther styng, werck eller sweden är, åderslå på foten eller vppå benen, om wercken drager neder j Låren eller j Länden. Lemnius Pest. 15 (1572). Ther blodhet fordrar åderlåtan, tå skal man strax vthan rening eller purgeran åderslå. BOlavi 95 b (1578). Om någon kan icke wäl höra. Man låthe ådreslå sigh i Örat, Thet hielper. Månsson Åderlåt. 13 (1642). Höst och Wår bör man ock ränsa Hästarne wäl i munnen, samt åderslå dem om så behöfs, dock icke för ofta, ty det förswagar dem. Salander Gårdsf. 62 (1758). —
(1 a) -SNÄPPA. (förr) åderjärn; jfr -snäppare. NVärmlT 16/7 1862, Bih. s. 1. En ådersnäppa, som bestod av en kniv, vars skärande del genom lösgörandet av en fjäder kunde bringas att snabbt genomtränga huden och kärlväggen. Kulturen 1956, s. 58. —
(1 a) -SNÄPPARE. (förr) åderjärn; jfr -snäppa. DA 11/2 1824, s. 6. Åderlåtning verkställdes helt enkelt så, att en någonstans på kroppen ytligt förlöpande hudven öppnades förmedelst en kniv eller specialinstrument, en s. k. ådersnäppare. Fåhræus BlodLäkekH 8 (1924). —
-SPATT. (†) om hästsjukdomen hasledsgalla. Ehrengranat Hasl. 21 (1809). Hasledsgalla oriktigt kallad vatten-, blod- eller åderspatt (dvs.) uttänjning af hasledens kapsel .. Den bildar en elastisk svullnad, ofta af betydlig storlek. Juhlin-Dannfelt 140 (1886). —
-SPRÅNG. särsk. (numera mindre br.) till 2 a, om åders flöde; jfr språng, sbst.1 I 6 a. Källans upgrafwande 3ne Al(na)r neder i Jorden, en stor Stens sprängande, som hindrade Åder-språnget. VDAkt. 1787, nr 300. Östergren (1969). —
-SPÄND, p. adj. (numera bl. tillf.) som har utspänd blodåder l. utspända blodådror; jfr spänd 1 a. Med stirrande öga, med åderspänd panna. Ling As. 72 (1816). —
-STAM. (numera bl. tillf.) om större blodåder varifrån mindre ådror förgrenar sig; jfr stam, sbst.3 I 2 a. Schützercrantz 2Förlossn. 100 (1786). Ifrån hjertat (på fisken) går blodet genom ådror, som utgrena sig i gälarna, och åter vid ryggraden förena sig till en åderstam. Sundevall Zool. 108 (1864). —
-SVULST. (åder- 1852 osv. ådre- 1639) (numera mindre br.) svulst l. svullnad i l. på åder. Schroderus Comenius 286 (1639). (De onda andarna) ha svarta, ludna ansikten, fulla af blemmor, ådersvulster och sår, men sinsemellan tro de hvarandra se ut som människor. Lamm Swedenbg 303 (1915). Cannelin (1939). —
-SYSTEM. särsk. till 1, om system av ådror i (del av) kroppen; jfr -nät a. Schützercrantz 2Förlossn. 126 (1786). Hjärtat pressar medelst rytmiska stötar blodet genom ådersystemet. Rydberg FilosFörel. 1: 74 (1876). —
(2 b) -TRÄ. särsk. (†) om ådrig yta på trästycke. Eneberg Karmarsch 1: 4 (1858). En snittyta med normal ådring, d. v. s. den som tillkommit under ostördt växande, betecknas med namnet åderträ. 2UB 8: 6 (1900). SAOL (1973). —
(1 b) -VINGAD. särsk. (†) substantiverat, i pl. obest.: = ådervingar. Ström Skogsh. 295 (1837). Holmström Ström NatLb. 4: 8 (1852). —
(1 b) -VINGE. (†) i pl., om insektsordningen Hymenoptera, steklar (som har framträdande vingribbor); jfr -vingad. Steklar (Hymenoptera) ha i munnen fria bitande käftar. Merendels fyra hinnvingar, med få, men långsgående och ofta greniga ådror; – deraf namnet ådervingar. Dahlbom Insekt. XXXII (1837). —
(1 (a)) -ÖPPNING. (†) öppning av åder; särsk. mer l. mindre liktydigt med: åderlåtning. Gjäsning och Fullblodighet, förminskas genom Åderöpning, och Sjukdomen afstanar. Aken Reseap. 254 (1746). DN(A) 17/1 1904, s. 3.
B (†): ÅDRA-SLÅ, se A.
C (†): ÅDRE-BLOD. [fsv. adhro blodh] i uttr. slå knutorna ådreblod (se slå, v. I 12 anm.). EErici Glaserus B 4 b (1610). —
-JÄRN, -KÄLLA, -SLAG, -SLÅ, -SVULST, se A.
D (†): ÅDRO-JÄRN, -KÄLLA, -SLAG, -SLÅ, se A.
1) till 1.
a) (†) öppna åder på (ngn), särsk. dels (till 1 a) i syfte att förebygga l. bota sjukdom, dels i syfte att skada l. döda (särsk. i uttr. ådra ihjäl ngn). Hästarna ansas i munnen och ådras. KKD 10: 323 (1703). Då man låter ådra sej, kommer alt ondt bort ur kroppen och det växer ny blod. Dahlgren SmStug. 79 (1894). Hvilken tör stå fadder för en sliker! En, som hällre borde ådras ihjäl, mens tider äro. Högberg Vred. 1: 31 (1906). Östergren (1969).
b) i p. pf., i adjektivisk anv.: som har framträdande ådror, ådrig. Nätwingade hafwa en långsträckt kropp med fyra, hinnaktiga, genomskinliga, fint ådrade wingar. Holmström Ström NatLb. 4: 12 (1852). En mager, medellång kvinna, med trötta drag och smala, starkt ådrade händer. Lybeck TomI 198 (1911).
2) till 2.
a) förse (ngt) med ådror l. strimmor, göra ådrig, marmorera; i sht dels i p. pf. (se α), dels ss. vbalsbst. -ing (se β); äv. utan obj. Marmorat. Giöres när det hwijta är påstrukit med Päntzelen, så hafwer man blå Tinctur af blåbärs Safft .. och ådrar åfwan uppå med en fijn Päntzell. Oec. 93 (1730). På den senare tiden har man sett åtskilliga försök att ersätta bristen på de ädlare träslagen genom en målning som imiterar dem, och konsten att ”ådra” har blifvit uppbragt till en ganska anmärkningsvärd fullkomlighet. Samtiden 1871, s. 587. Floders silfverband ådra de ofantliga vidderna. Engström Häckl. 292 (1913). särsk.
α) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har ådrig yta; marmorerad. Sadel med ådrade bommar. PH 1: 777 (1729). Det är något genuint och charmigt med metall, rost, ådrat trä och betong som är svårt att inte gilla. NerAlleh. 9/11 2014, Bil. s. 6. jfr fin-, nät-, purpur-, rikt-, röd-ådrad.
β) ss. vbalsbst. -ing, om förhållandet l. verksamheten att ådra ngt; äv. konkret(are), särsk.: åder l. nät av ådror (i sht till 2 b, om ådrors mönster i trä (jfr teckning 8)). VetAH 1760, s. 24. Till höger har jag Rax-alpen, som har askgrå och rosenröda ådringar i sin blottade berggrund. Rosenius Himmelstr. 181 (1898, 1903). Möbeln är utvändigt målad i rödbrun ådring, imiterande mahogny. Fredr1Tid 21 (1924). Ådring och i de flesta fall marmorering ske medelst lasering. HantvB I. 1: 137 (1934). Brädorna är fyrkantsågade, vilket ger det konformade mönstret i ådringen. Linnell Corbett PrismStSnickB 13 (2002). jfr trä-ådring.
b) (numera bl. tillf.) refl.: bilda l. uppvisa ådror; äv.: sträcka sig (ngnstans) likt en ådra l. ådror. AB 23/5 1844, s. 2. De slingrande, dyiga gångarna, som likt ändlösa labyrinter ådra sig kring de stora flyens tofviga ljungtufvor. Knöppel SvRidd. 44 (1912). Titta på skåpdörren där, träet ådrar sig och glänser som siden. DN 8/9 1987, s. 8.
Ssgr (till ådra, v.1 2 a β): ådrings-färg. (numera bl. tillf.) jfr färg, sbst.1 2. TT 1871, s. 62. Därefter laddas omstrykaren med ådringsfärgen. Tunander DekorMåln. 88 (1988).
-kam. jfr kam, sbst.2 1 c, o. -pensel. GbgP 19/8 1863, s. 4. Ådringskam kallas en kam av stål med långa, tättsittande tänder, vilken används för samma ändamål som ådringspenslar. Varulex. Byggn. 2: 198 (1955).
-pensel. pensel för ådring; jfr -kam. Vid ådringens utförande begagnar man sig af s. k. ådringspenslar, med hvilka träet lätt öfverfares. AHB 12: 36 (1865). —
ÅDRIG, adj. som har tydligt framträdande ådror; jfr ådra, v.1 1 b, 2 a α.
1) till 1; särsk. till 1 b, om insektsvingar. Schroderus Dict. 372 (c. 1635). (Magens) Substans är uthan till aff hårdt Kiöt, ådrig, ruggot med många Fålder. Lindh Huuszapot. 122 (1675). Sländor .. hvilkas fyra hinaktiga vingar äro ådrige, merendels nakne och genomskinlige. Fischerström Mäl. 214 (1785). Hon knäppte de ådriga händerna över boken och blundade trött. Krusenstjerna Fatt. 2: 23 (1936). jfr blek-, fin-, kramp-, nät-, röd-ådrig m. fl.
2) till 2. Ådrig lööff. Linc. Qqq 4 b (1640). Byggnadens parterrvåning är uppförd af gråaktig, ådrig granit. TT 1897, Byggn. s. 23. Almens stam ger ett mycket starkt, vackert ådrigt trä och passar därför till möbeltillverkning. Skogen 2013, nr 4, s. 48. jfr brun-, gren-, grön-, mjölk-, nät-, svart-ådrig m. fl.
Avledn. (till ådrig 1, 2): ådrighet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara ådrig; äv. konkret, om nät av ådror. Garney Masmäst. 205 (1791). (Gräshoppan) var en vacker form med helt rödbrunaktiga täckvingar med upphöjd ådrighet. Sjöstedt Västafr. 193 (1904). Träfat och skålar med olika ådrighet och sidenliknande yta. SvD(A) 15/7 1953, s. 8.
Spalt Å 21 band 38, 2021