| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STEK ste4k, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (Schroderus Waldt 62 (1616) osv.) ((†) -er KryddRSthm 1589, s. 18, HovförtärSthm 1682, s. 696).
(utskuret) stycke kött som skall stekas l. stekes l. är stekt; äv. om helt, avlivat mindre djur (äv. fågel, förr äv. fisk) som skall stekas osv. (numera i sht ss. senare led i ssgr); äv. dels ss. ämnesnamn, dels ss. maträtt. Fet, kall, mager, mör, saftig, seg, torr stek. En skiva stek. Bryna en stek. Skära för av steken. Vi skall ha stek till middag. Jes. 44: 16 (Bib. 1541). Den andra Anrättningen Steekerna .. kalchoner .. Tiädrar .. Harar .. Höns .. Gåås .. Sÿdenschwantzar. HovförtärSthm 1664, s. 31. Sitt ner, Mon Cher Ami, Hvad vill du ha, befall, / Jag har kottletter, fisk och stek fast hon är kall. SthmNöj. 3 a (1769). Stekarne äro af två slag: af kött och af fisk. De förra bestå af höns eller vildt; de senare af fisk af något utsökt slag. Hagdahl Kok. 56 (1879). Pålägget utgöres ofta av .. rester från skafferiet såsom stek, fisk, sallad. StKokb. 113 (1940). Det blir broiler i stället för stek, margarin i stället för smör (på grund av höjda matpriser). DN(A) 11/11 1964, s. 1. — jfr AND-, BJÖRN-, BOG-, FÅR-, GRIS-, GRYT-, GÅS-, HAR-, HJORT-, HÖNS-, JUL-, KALV-, KILLING-, KYCKLING-, LAMM-, LÅR-, NJUR-, NÖT-, OX-, PLOCK-, REV-, REVBENS-, ROT-, RULL-, RUMP-, RÅBOCKS-, SLOTTS-, SMÅ-, SPETT-, SUR-, SVIN-, TJÄDER-, UGNS-, ÄLG-STEK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Thet är en arm steek som inthet dryper aff. SvOrds. C 3 a (1604). Kattan som sleker spadet, måste man intet förtroo steken. Hiärne 2Hskr. 194 (c. 1715). Annan mans stek är alltid fet. Granlund Ordspr. (c. 1880).
d) i uttr. nappa stek, se NAPPA, v. 1 d; förr äv. i uttr. nappa en stek l. nappas om stek, oeg. l. bildl. Med tig hon (dvs. lättjan) Lust hafwer att nappa en Steek, / Att swulten tu blifwer, Tom, Mager och bleek. Törnewall E 1 a (1694). Han (dvs. Simson) tänckte: kommer jag först i ehrt swågerlag, / Wi få wäl nappas sehn om stek en annan dag. Kolmodin QvSp. 1: 284 (1732).
e) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr d); särsk. i uttr. vända på steken, se ngt från motsatt håll l. synpunkt o. d. VadstÄTb. 44 (1580). (J. III:s liturgi) ähr een steek som illa luctar. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 39 (c. 1595). (Judarna äro handelsmännens mäklare) och kan så intet annars vara, än att något måste flyta dem till af steken, de så flytta händer emellan. Eneman Resa 1: 47 (1711). Hvad är orsaken till folksamlingen här? — frågade han .. Det är ett beslag och det är en fet stek som tulln fått i dag. Blanche Våln. 544 (1847). Jag har läst att yrkesmördare oftast ska vara mindre blodtörstiga än amatörer. .. Om vi vänder på steken och tar en typisk amatör (osv.). Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 183 (1969). — särsk.
α) om djur (l. människa) som jagas l. sökes ss. villebråd l. föda. En gång skämtade han leende om huru han skulle bedraga maskarna, hvilka i honom väntade sig en fet stek, och fingo bara ben och skinn. KLilljebjörn Hågk. 48 (1838); jfr ε β’. De tilltänkta stekarna (dvs. får o. hästar, som en björn lurade på) var inlåsta. Edström Mossgrönt 1: 81 (1950).
β) (†) i uttr. laga till en stek för ngn l. ärna ngn en stek, göra upp räkningen med ngn (se RÄKNING 1 c β α’), ämna ge ngn betalt för gammal ost. Lind 1: 451 (1749: laga til). Dens. (: ärnar).
γ) (numera mindre br.) i uttr. dansa l. sitta för stek, betecknande att ngn (ss. en formell skyldighet l. i enlighet med konvenansens krav) utför ngt för att erhålla fördelar o. d.; jfr STEK-DANS. Knorring Skizz. I. 1: 45 (1841: sitta). Oxenstierna Kad. 63 (1843: dansa).
δ) [jfr t. der braten riechen l. merken] (†) i uttr. lukta l. märka steken, ana oråd (se d. o. I 5 a), ana ugglor i mossen (beträffande ngt). Weise 141 (1697: märckte; äv. i uppl. 1769; t. orig.: merckte den Braten). Jag hade luktat steken. Eurén Kotzebue Orth. 3: 51 (1794; t. orig.: ich hatte den Braten gerochen).
ε) (numera bl. tillf.) om person; utom i α’ särsk. om död person (lik). Iag skulle wäl sjelf, såsom i förra tijder, Eder Gode Herrar alt wijsa (vid dissektion): men såsom min maga begynner nu åldras, så fördrager han intet mera så friska stekar. Rudbeck Bref 149 (1677). särsk.
α’) om person som eftertraktas l. åtrås l. begäres av person(er) av motsatt kön. CupVen. A 5 a (1669). Det (dvs. en ung flicka) är ej stek för sådan gammal Turk. Envallsson Tunbind. 10 (1781).
β’) (i sht i vitter stil) om fallen kämpe l. soldat (tänkt) ss. föda för korp l. örn l. varg o. d. (Kämpen kvad:) Then stora örnen / Warder iag till steek. Verelius Herv. 72 (1672; fvn. orig.: þeim gief eg Erni / Efstum brader); jfr α. ”Halt”, skrek han, ”gossar, tagen stöd af träden / Och mejen skocken, som man mejar säden; / Skarpt korn, kall sigtning! Här får korpen stek.” Runeberg 5: 52 (1860).
(e γ) -DANS. (numera föga br.) skyldighetsdans. KaptPuff 1864, nr 14, s. 4. Söderström Upps. 92 (1937; om förh. på 1880-talet). —
-DOPP. (i vissa trakter, i sht förr) dopp (se dopp, sbst.3 1) erhållet gm stekning l. från stek. Uppl. 2: 365 (1908). —
-FETT. fett erhållet av stek l. erhållet l. använt vid stekning; jfr -flott. Oec. 13 (1730). Nilsson HistFärs 25 (1940). —
-GAFFEL. gaffel att (vid uppskärning fasthålla o.) servera (l. under stekning hantera) stek med. BoupptSthm 1685, s. 145 b (1684). —
-GUBBE. (†) middagsgäst som satt vid värdinnas högra sida (o. bl. a. hjälpte till att skära för stek?). Till slut föreslås af värdinnans högra granne, en af ”stekgubbarne”, de som ha förtroendet att sitta på denna hedersplats, en skål för värdfolket. Lundin NSthm 328 (1888). —
-KAMMARE. (stek- 1697—1736. steke- 1697) (förr) kammare (se kammare, sbst.2 2 c, e) för förvaring av stek l. där stekning sker. HovförtärSthm 1697 A, s. 2537 b. Därs. 1736, s. 2827.
-KUPA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kupa (se kupa, sbst. 9 a) för stek. Stråle RörstrH Bil. 18 (1879). —
-LUKT. [fsv. steklukt] lukt från stek l. ngt stekt l. uppkommen vid stekning; äv. oeg., om liknande lukt; jfr -doft o. -os. Scherping Cober 2: 203 (1737). Moberg Sedebetyg 69 (1935; oeg.). —
-LÅT. (förr) vid bröllop: låt (se låt, sbst.3 II 5) spelad då steken bars in. Landsm. XVIII. 7: 17 (1910). SohlmanMusiklex. (1952). —
-OS. jfr os, sbst.2 1, o. -lukt. VetAH 1743, s. 9. Det läckra stekoset trängde ut genom dörren. Delblanc Prästk. 151 (1963). —
-RIM. (förr) rim (se rim, sbst.2 1) som framsades under måltiden, då stek serverades; jfr gröt-rim, lever-rim. Norlind AllmogL 603 (1912). —
-SKÅP.
1) (numera knappast br.) skåp (se skåp, sbst.1 1) för förvaring av stek l. stekt mat. HovförtärSthm 1705 A, s. 1490. Cannelin (1921).
-SÅS. till stek serverad (avredd) sås; äv. om stekspad l. sky (se sky, sbst.3) erhållen vid stekning. Warg 254 (1755). Langlet Husm. 366 (1884; om stekspad l. sky). IllSvOrdb. (1955; äv. om sky). —
-VÄNDARE. (stek- 1603 osv. steke- 1539—1686)
1) om person som (i sht förr äv. yrkesmässigt) vänder stek på stekspett. KlädkamRSthm 1654, s. 315. Jacques Stekvändare, min son, sade min godemästare. Söderberg France DrottnGåsf. 67 (1899). SvFolket 9: 408 (1939; i skildring av förh. c. 1830). särsk. (†) bildl. Then kocklere, huilcken man kaller M. Hemmerlin, (blir) vti hans egen kocklespeell medh rette en stekewändere nämbd. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 63 (1539). Sij jag finner en bok här ibland, som jag tycker om at läsa uti .. Den Politiska Stekwändaren. Lagerström PolKannstöp. 49 (1729). BL 17: 291 (1849; oeg.).
2) (i sht förr) med (en axel utgörande) stekspett försedd apparat varmed stek (automatiskt) vänds (särsk. om sådan apparat driven med lod); äv. inskränktare, om stekspett. BoupptSthm 8/4 1603. Bellman (BellmS) 10: 60 (1787; om stekspett). Ett slags stekvändare .. som drifves endast af den uppåt skorstenen stigande luftströmmen. Hygiea 1842, s. 600. särsk. bildl. I sanning icke ny (sol), utan alltjemt den gamla uppskurade messingstaflan på tidens graflampa, den förrostade himmelska stekvändaren som ideligen drejas omkring på det att vi alla måtte bli genomstekta. Tegnér Brev 4: 11 (1826). Törneros (SVS) 2: 83 (1827; om jordaxeln).
3) [jfr 2] (†) skämts., om dåligt l. klumpigt (fick)ur; jfr rova, sbst. 1 f β. VDAkt. 1794, s. 29. Han har en stekvändare, som han dageligen tummar. Weste FörslSAOB (c. 1817).
B (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STEKE-DUK. (†) duk (se d. o. 2) använd till (förvaring l. avtorkning av) stek. HovförtärSthm 1683, s. 1244. —
-FAT, -FLOTT, -KAMMARE, se A. —
-SEJARE. (†) med lod driven automatisk stekvändare?; jfr sejare, sbst.1 d. Stekespett medh foot .. 1 st. Stekeseger .. 1 st. BoupptSthm 25/4 1646. —
-SPAD, -VÄNDARE, se A.
Spalt S 11360 band 30, 1989