| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VAD va4d l. va4 l. va4 (med kort vokal), pron., interj., adv. o. konj., äv. VA va4 l. (o. i bet. II, III allenarådande) va4 (med kort vokal), pron., interj. o. adv.
I. ss. pron. (jfr II).
1) ss. interr. pron., för att ange att ngts identitet l. ngts l. ngns beskaffenhet är (i ngt hänseende) okänd l. oavgjord (o. efterfrågas), utgörande det led som i sitt sammanhang betecknar detta okända osv.; särsk. inledande dels direkt frågesats (särsk. sådan med utbrytning (se UT-BRYTA 3 b)), dels icke satsformad fråga (särsk. i förb. med inf.-förb.); stundom med särskild tanke på mer l. mindre öppet urval o. avsaknad av givna alternativ (motsatt: vilken l. vilket); äv. dels närmande sig l. övergående i adverbiell anv. (se c β; jfr IV), dels i adjektivisk anv. (se e). Vad (är det som) sipprar ut därborta? Vad är det som låter? Vad är det där? Vad heter du? Vad kallas den här maträtten? Vad är hon i det civila? Vad är det med bilen? Vad innebär allt detta? Det började mörkna – så vad göra? Vad vill du göra ikväll? Vad ägnar han mest intresse? Huadh wilen j ath iach skal göra idh(e)r. Mat. 20: 32 (NT 1526). Hwadh är thet? Swar. Wij skole fruchta (osv.). Cat. 1572, s. A 5 a. Hwad är Gud? Gud är god, och sielfwe godhetenes Vrsprung. Stiernhielm Herc. 449 (1668). Hvad var det vigtiga skäl, som bragte dig Rom att besöka? Adlerbeth Buc. 10 (1807). Hvad säga om en så plump förvridning af mina yttranden? Palmblad Norige Bih. 57 (1847). Vad är det som pågår i hyresgästföreningen? GbgP 20/7 1994, s. 8. Men de som inte blev mäktiga då? .. Vad tänker de när de sitter och somnar framför tv:n och upptäcker att de blivit 40+? Livet40Ocens. 197 (2009). — särsk.
a) inledande indirekt frågesats; äv. i elliptisk sådan sats (se särsk. β); i anv. ss. satsens subj. numera bl. med efterföljande som (förr äv. såsom (se särsk. α)) (jfr 2 a o. SOM, konj. osv. 13 c β), ngn gg äv. i anv. ss. annat satsled; jfr c–e, f β, γ. De kunde inte förklara vad det var. Jag undrar vad som händer nu. OPetri 3: 515 (c. 1535). Rikz-Cantzleren gjorde relation, hvadh som Pens hadhe taalt med honom. RP 7: 377 (1639). Tempus Præteritum, den förlupne tijden, lärer osz hwadh för så många tusend åhr däruti skedt är. Fichtelius Wegw. 41 (1717). Hvad han skrifver, hvilka tankar, bryr den gamle icke mycket; / riktig afskrift och siratlig är för honom hufvudstycket. Rydberg Dikt. 1: 46 (1882). — särsk.
α) i bisats som utgör (led i) bestämning till verb(förb. l. sbst.) som anger fråga l. undran l. utrönande o. d. Man kan ju fråga sig vad detta innebär. En stilla undran bara om vad som egentligen hade hänt. Att dhett skulle ransakas, huad såsom ther fans effther för:de Päder. TbLödöse 92 (1588). Spörj icke hvad som hit mig fört. Tegnér (TegnS) 3: 145 (1822). Det bestämde själfmedvetandet .. svarar på frågan, hvad det absoluta är. Nyblæus Forskn. IV. 1: 60 (1895). Hon undrade på allvar vad han tänkte om henne. Anderson Brev. 193 (2004).
β) i bisats som utgör (led i) bestämning till verb(förb. l. sbst.) som anger vetskap l. kännedom l. insikt o. d.; äv. i elliptisk frågesats (jfr b), särsk. dels i förb. med veta (se särsk. α′, β’), dels bestämmande p. adj. med prefigerat o-. Hon visste knappast vad hon gjorde. Vet du inte vad han heter? I weten icke huadh j bidien. Mat. 20: 22 (NT 1526). Hwadh mig Cardinalen Mazarini haf:r tilschreffuedt j et breff .. ded kantu sij aff medföliande Copie. AOxenstierna Bref 4: 460 (1648). Där är så god jord, att jag inte vet vad som inte skulle kunna växa där. Lagerlöf Holg. 1: 171 (1906). Vad farbror Fredrik var nu .. fanns det ingen i släkten som hade en aning om. Hellström Lekh. 286 (1927). Något hände dock 1665, okänt vad. Englund Silverm. 131 (2006). — särsk.
α’) i sådana ss. (substantiviska) satsled använda uttr. som jag vet inte vad l. Gud vet vad, angivande ovisshet om ngts exaktare identitet l. art (o. (uppgivet) understrykande av hur svårpreciserat l. mångskiftande detta kan vara). Om iagh wiste att iagh dätt så fullbringa skulle wille iagh för önska migh iagh weet inthet hwad fördÿ iagh troor inthet wärre här i wärden wara. Ekeblad BrClEkeblad 98 (1653). Min högra arm har sen i söndags varit ansatt af en inflammation, som man gissat vara Rosen, eller Fulslag, eller Gud vet hvad. Kellgren (SVS) 6: 159 (1786). List, falskhet, jag vet inte allt hvad, har jag begagnat för att locka dig till mig. Michaelson Ungk. 106 (1892). Jag är arg på dig ibland, så jag vet inte vad, men jag vill inte förlora dig. Gustaf-Janson Kiv. 276 (1971).
β’) i det ss. självständig sats använda uttr. vet du l. ni (äv. med annat uttryck för tilltal o. d.) vad, för att för de(n) tilltalade introducera l. aktualisera (nyvunnen) insikt l. (nytt) uppslag o. d.; äv. för att ange (uppbragt) avståndstagande l. mer l. mindre negativt värderande reaktion på ngt föregående snarare än egentlig fråga (jfr g), särsk. i förb. med framförställt nej o. d. Wet Ni hwad! gif mig manuskriptet .. jag känner (teater)direktören och will försöka, hwad jag kan göra. VexiöBl. 1839, nr 44, s. 3. Vet du hvad, jag tror inte jag bryr mig om att sätta ny brädfodring på hela byggningen. Solnedg. 2: 268 (1845). Kunde det inte tänkas att ni halkat på ett .. bananskal .. – Nä, vet nån vad! Trenter Tiga 105 (1955).
b) ss. frågeord inne i sats (jfr a β α′, β’); särsk. (o. i sht) dels i sats inledd av annat frågeord, dels i upprepning av ngt tidigare nämnt men med led däri ersatt av vad (särsk. uttryckande förvåning l. bestörtning o. d. snarare än egentlig fråga (jfr g)); äv. (vard.) i det sammanskrivna uttr. vadå (jfr f δ slutet). Medhjälp till vadå? skrek Pelle. Ekman Dödsklock. 28 (1963). Vem skall egentligen betala vad till turistorganisationen Hallandsturist? GbgP 13/9 1994, s. 14. Du ska vad? Ingemarsson SmåCitr. 58 (2004).
c) ss. obj. l. substantiviskt adverbial (l. predikativ) som anger mängd l. grad l. mått o. d.; äv. i anv. som motsvarar a.
α) för att ange ss. okänt l. oavgjort (o. efterfråga) numeriskt värde: hur mycket. Hon undrade vad gäddan vägde. Vad är klockan nu? Hvad är timman? Atterbom LÖ 2: 100 (1827). Var köpte du din cykel och vad kostade den? Sydsv. 10/3 2012, Näringsliv s. 19.
β) för att ange ss. okänt l. oavgjort (o. efterfråga) i vilken mån l. omfattning ngt (verkligen) gäller (jfr 2 f), särsk. (o. numera nästan bl.) i förb. med verb(förb.) som anger intresse l. engagemang l. att ngt angår ngn o. d., särsk. (o. i sht) bry sig om l. angå; utom i anv. som motsvarar a i sht i anv. som (mer l. mindre) motsvarar g (i sht förr äv. i negerad sats); jfr f γ, IV 1 c. Man frågar sig vad detta angick henne egentligen. Vad kunde deras mellanhavanden röra honom? Vad bryr jag mig om det? Fäm biugbrödh och twå fiskar, men hwad förslåår thet ibland så monga? Joh. 6: 10 (NT 1526). Hvad gladdes jag icke att se den sidsta manliga ätteläggen af Wasas outspädda blod täfla med sin Stamfader i nit för Gudaläran. FoU 20: 373 (1786). Hvad rår örnen väl derför? Tegnér (TegnS) 2: 118 (1813). Hvad behöfs det krusas så? Andersson Terentius 18 (1896). Vad lockade honom historierna om Rolf och hans kämpar? Olsson FinnÖde 7 (1953).
d) styrd av prep., i sht placerad senare i satsen; äv. i anv. som motsvarar a l. g; jfr e, f ε, h. Vad är det frågan om? Szå förclarade Konungen för them till hwadh the clockor så motte vth tagas. Svart G1 159 (1561). Vad skulle det tjäna till? Evander Härl. 11 (1975). — särsk. (ngt vard.) i förb. med den senare i satsen ställda prep. för, för att ange orsak ss. oavgjord (o. efterfråga denna) (jfr IV 2). Mig anar, hvad hon dröjer för. Atterbom LÖ 1: 258 (1854). Men vad skulle han bråka för. Tunström Julorat. 142 (1983).
e) i adjektivisk attributiv anv.: vad för (se f β), vilken; utom i uttr. vad slags l. sorts samt i γ o. δ numera bl. ngt ålderdomligt; äv. i anv. som motsvarar a (förr äv. ngn gg med förbindande som placerat mellan vad o. sbst.) o. d (förr särsk. i uttr. för vad sak (se SAK, sbst. 5 a)); jfr f ε, g ε, h. Vad slags musik är det du spelar? Hon visste inte vad sorts bil det var. (Historien) aff huilkom the lära motte, hwad anslag lyckosameliga tilgå pläga. OPetri Kr. 1 (c. 1540). Bliffue thuå menn skickiath thil Älinn, Lass Ollssons .. och thil frågiadhe henne, huadh som thingiest Jören Dirichssonn han thog i hennes bodh. TbLödöse 129 (1589). Uti hwad Ordning skapade Gud all ting i Werlden? Swebilius Cat. 2: 34 (1689). Hvad ovän ledde dig till slikt menederi? GCederhielm Vitt. 230 (1733). Låt oss .. tillse, vad inflytande temperaturen .. har på djuren. Rosén Djurgeogr. 6 (1914). — särsk.
α) ss. bestämning till pluralt sbst.; jfr β. Tet dogh ey j myna mact ær Som tw ok wæl tænkia kan med hwath rikedoma iak tiil riketh kom. G1R 1: 59 (1523). Att apotekaren måste låta tryckia en taxa att alla må see vadh medicamenter han haffver. Rudbeck d. ä. Bref 4 (c. 1661). Vad slutsatser ska serberna dra? DN 12/8 1993, s. A2.
β) ss. bestämning till sbst. betecknande tidpunkt l. tidsperiod o. d., särsk. i uttr. vad tid, förr särsk. ungefär liktydigt med: när; äv. i anv. som motsvarar α. Försporde grannerligha aff them, hwadh tijdh stiernan syntes. Mat. 2: 7 (Bib. 1541). Men Herr Cantzlie Råd! til hwad tider / Har Gud och ödet Eder spart? Brenner (SVS) I. 1: 238 (1710).
γ) ss. bestämning till sbst. betecknande sätt l. omfattning o. d., i sht i förb. med prep., numera företrädesvis i uttr. på vad sätt l. i vad mån. Konungen (rådslog) medh sina men wähl i fyra dygn, wid hwadh sätt the motte taga them widh halsen. Svart G1 5 (1561). En man .. / fråga i hwad måtte / Han hade kommit dijt. Lucidor (SVS) 79 (1672; uppl. 1997). Med flitigt användande af den riksdagspolitiska trollformeln ”huru vida och i hvad mån” har .. (betänkandet) lyckats öfver måttan väl. GHT 1897, nr 85, s. 2. På vad sätt, menar du? Östergren SistCig. 314 (2009).
δ) ss. bestämning till substantiverat adj., i sht i n. sg.; jfr g (δ). Vad annat hade du egentligen tänkt dig? Loffua Herren mijn siäl, och förgät icke hwadh gott han migh giordt haffuer. Ps. 103: 2 (Bib. 1541). Hvad grymt tror ni befara? Lenngren (SVS) 1: 212 (1778). Nåväl, vad nytt? Delblanc Gunn. 177 (1978).
f) ss. inledande ord i vissa mer l. mindre stående (stundom sammanskrivna) uttr. l. förb.
α) i förb. med passivt verb, i sht sägas (se SÄGA 12), tyckas (se TYCKA 4 g β), önskas, äv. dels (ngt ålderdomligt) befallas (se BEFALLA, v.1 6; äv. sammanskrivet vabefalls (jfr VABA, VAFALLS)), behagas (se BEHAGA 5 b slutet; förr äv. med aktivt verb utan subj. (se BEHAGA 2 d α)), dels (i sht i Finl.) höras (se HÖRA 4 c (β)). Vad önskas? Bellman (BellmS) 18: 9 (1781). Vabefalls? Ekman Häxring. 83 (1974).
β) [efter motsv. anv. i mlt. l. t.] i förb. med bestämning inledd av prep. för o. med styrt led betecknande urvalsmängd inom vilken en underkategori med avs. på identitet l. beskaffenhet är okänd l. oavgjord (o. efterfrågas), ungefär liktydigt med: vilken l. hurdan l. vad slags (jfr e) sådan l. sådan; särsk. (o. i huvudsats i sht) med denna bestämning placerad senare i satsen; äv. i anv. som motsvarar a, d, g; jfr γ–ε, h. Vad har du för bil? Vad blir det för väder i morgon? Vad är det för en lustigkurre? Vad är nu det här för dumheter! Han talar .. ther om .. hwad thet är for ena tro som gillas scal. OPetri Sal. K 3 a (1535). Hwadh har i hört nu för goda tiender, efter i nu så danza. Horn Beskr. 62 (c. 1657). En stor stöld af juveler hade blifvit upptäckt. Hvad skulle icke en sådan händelse göra för uppseende vid en brunn. Kullberg Portf. 148 (1879). Hvem vet hvad ens namn är i för munnar! Hallström NNov. 34 (1912). Vad är det för mening med denna ondska och elakhet? Tunström Tjuven 158 (1986). — särsk.
α’) med den för-inledda bestämningen placerad tillsammans med vad i satsens början; särsk. i anv. som motsvarar a β α′. Atth Anders Gunnesonn skulle .. wittna medh sinn eedh för rette, huadh fför tall som dhe haffua hafftt denn tidh dhe wåre på båtenn till hopa om Olaff Lars(son). TbLödöse 182 (1590). Nu wil man .. berätta, hwad för eftergifter Kongl. Maj:t en och annan af sine undersåtare hafwer allernådigst förundt. HC11H 9: 136 (1697). Jonglörer .. wienersoubretter, och gud vet allt icke hvad för specialister. Vallentin London 499 (1912).
β’) (vard.) i fråga om allmän l. ospecificerad urvalsmängd, i uttr. vad .. för en(a) l. någon(ting) l. något, ungefär liktydigt med: vad l. vem l. hurdan, äv. vad .. för slag (se SLAG, sbst.2 1 l); äv. i anv. som motsvarar α′. Vad är detta för någonting? Vad för någon är det som har skrivit det här? Efter the finge strax wetta huad thett war för ehn. Brahe Kr. 25 (c. 1585). Hvad för något? Är ej Euenos en filosof? Nilsson Platon Faid. 6 (1903). ”Vad är ni för ena, som är ute och driver så sent på natten?” sade husbonden. Lagerlöf Holg. 2: 75 (1907).
γ) (ngt vard.) i förb. med förstärkande adverbial, särsk. i sådana uttr. som vad i all världen l. all sin dar, i sht förr äv. alla mina dagar (jfr DAG I 5 g); äv. dels i anv. som motsvarar a, c β, d (se särsk. slutet), β, dels närmande sig l. övergående i interjektionell anv. (jfr g o. III). Men hvad i alla verldenes dar är det? Envallsson Niugg 33 (1784). Hvad i alla dar hör jag för slag? Envallsson FörlorPup. 55 (1790). Hvad i alla mina dagar?… Hallå! Vakten ut! Rydberg Vap. 274 (1891). Hvad i all världen kunde det vara? Åkerhielm GamlRoman 36 (1907). Vad i all sin dar är det, sa Eva-Lotta. Lindgren MästBlomkv. 34 (1946). — särsk. (starkt vard.) i förb. med svordom o. d., särsk. fan (äv. sammanskrivet, äv. vaffan) l. i helvete. Hvad fan angå dej / Pålens affärer? Bellman (BellmS) 1: 147 (c. 1775, 1790). Vafan ska man ta något liv för i onödan – och en albatross. Holmström Benj. 187 (1932). Vaffan gör ni här? DN 26/11 1995, s. A6. Ett rossligt ”Vad i helvete!” hörs fyra tomter bort. ”Inte nu igen.” Flygt Verkan 11 (2004).
δ) i förb. med (mer l. mindre pleonastiskt) adv., numera i sht nu l. då (äv. (o. numera i sht) sammanskrivet vadå (se slutet)), bildande självständigt stående uttr.; särsk. i förb. med annan bestämning (särsk. i anv. som motsvarar β); äv. i anv. som motsvarar g l. med mer l. mindre interjektionell anv. (jfr II). Om Frankerijke .. skole styrkia att lätha det komma till general tractat, hvadh då? RP 10: 556 (1644). Hwad sen? mån nie Barn wäl mindre äta plä? Runius (SVS) 1: 260 (1713). Men hvad nu, din lilla fjolla! Gråter du? Kellgren (SVS) 3: 405 (1788). Hvad nu då, säger den ene, få vi inte ha reseffekterna i korridoren? LD 1910, nr 156, s. 2. Vad då för fel? Gustaf-Janson ÖvOnd. 80 (1957). — särsk. (vard.) i det sammanskrivna uttr. vadå (jfr b), ngn gg äv. vaddå; äv. i förb. med led som upprepar l. återspeglar ngt tidigare nämnt l. antytt l. anger ngt aktualiserbart, för att ifrågasätta rättmätigheten l. rimligheten l. innebörden o. d. av (att tala om) detta. Jag har varit sjuk. – Jaså. Vadå? – Hjärtat. Gustaf-Janson ÖvOnd. 37 (1957). – Vågar du inte. Malin såg utmanande på honom. – Vadå vågar…? Hesslind Sista 101 (1974). Hela avsnittet på sjukhuset är borta .. (Det blir därför) oförklarligt när James Caan senare i filmen talar om sjuksköterskorna – vaddå sjuksköterskor? DN 20/1 1984, s. 22. (Radio)serien ”Vadå tidstrogen?” SvD 23/10 1996, s. 25. Vadå, tror du han skulle känna igen sig? Jörgensdotter BergDöttrar 229 (2009).
ε) i uttr. vad som helst (jfr h γ), äv. sammanskrivet vadsomhelst, förr äv. vad helst (jfr h γ o. HELLER, adv. III 2 g α), i indefinit pronominell anv., betecknande godtyckligt l. fritt vald företeelse (av det slag som sammanhanget anger); äv. i anv. som motsvarar dels β (förr äv. i uttr. vad för ngt, vad som helst för ngt), dels d, dels (numera bl. tillf.) e, i adjektivisk attributiv anv., placerat på ömse sidor om huvudordet (i sht förr äv. i sin helhet framförställt); jfr HELLER, adv. III 2 g. Honom tror jag om vad som helst. Jag var beredd på nästan vad som helst. Om hon kommer widh ena orena menniskio, j hwadh som helst oreenheet ther menniskian kan medh oreen warda. 3Mos. 5: 3 (Bib. 1541). Hwad är, som kallar Eder på, / At ändtlig fästas samman? / .. dock ware hwad för skiäl, / I giören rätt, I giören wäl. Frese VerldsD 29 (1714, 1726). Full värmning (skall) alltid utgöras, kolen må vara tagne från hvad ställe som hälst. NoraskogArk. 6: 74 (1808). Lätt är hemma vadhelst. Brate Edda 10 (1913). Själv trodde hon att hon kunde ha blivit ungefär vadsomhelst utom plåtslagare och föreståndarinna. SvLittTidskr. 1963, s. 167.
g) inledande fråga ägnad att föra framställningen framåt l. mer l. mindre retorisk fråga l. frågeformad sats som snarare uttrycker förvåning l. sinnesrörelse l. upprördhet o. d. än egentlig fråga (jfr IV 1); särsk. dels i uttr. vad vet jag, angivande att man (nonchalant l. av ointresse o. d.) frånsäger sig närmare kännedom om det förut sagda (l. det närmast följande), dels i negerad sats, dels i förb. med bestämning inledd av prep. med o. med styrt led betecknande den l. det saken gäller; äv. i anv. som motsvarar e δ, särsk. i uttr. vad mera, än sen (se MER II 3 a α slutet); jfr b, c β, d, f β, δ. Vad tar du dig till!? Vad gör man inte för sin hustru! Hey huadh hafuom wij medh tigh Jesu Nazarene? äst tw ko(m)men til ath fördärfua oss? Luk. 4: 34 (NT 1526). Eders Greffwelige Nådes .. stoora ynnest .. kan iagh aldrigh nogsamt beröma .. huad wille iagh säija någorledes at aftiena? BraheBrevväxl. II. 1: 30 (1646). O! hvad drömde jag ej .. / Medan jag trodde ännu lifvets bedrägliga sken? BEMalmström 6: 4 (1840). Kanske ”stranddräkt obligatorisk” vid högmässor i kyrkor utmed västkusten och på Gotland kan göra högmässan mera populär, vad vet jag. SvD(B) 1943, nr 140, s. 10. Inte sen 1972 .. har en tysk fått (Nobel)priset. Så vad med Günther Grass? Nja, knappast. GbgP 2/10 1996, 3: 39. Ja, vad gör man? Monika och jag är ju satanister men ungarna tjatade så förbannat! Berglin DagSeger 93 (2009). — särsk.
α) i förb. med vara ss. huvudverb. Vad var det jag sa? Vad är det med dig!? Huadh är thet nytta, at man predikar allenast at han vpfaren är. OPetri 2: 158 (1528). Pojken hade varit rädd för råttor (redan innan han blev förminskad) .. Vad skulle han då inte vara nu. Lagerlöf Holg. 1: 71 (1906). Klichéer kanske, men vad vore världen utan ett och annat standardiserat mönster? TioHundar 78 (2009).
β) (numera bl. ngt vard.) i förb. med hända l. ske ss. (finit) huvudverb, för att introducera ngt (oväntat l. uppseendeväckande o. d.) som (följer l.) följt på det förut sagda, särsk. med inbegrepp av ogillande l. kritik o. d. (Vi har räknat med) ati sielffue någen tacknemmelighett tilbiude .. skulle .. Men huad skeer, J betencke wår anliggiende nödh ganske lithet. G1R 12: 255 (1539). (Han hade) förmanat, att hon barnet wäll wachta skulle, men hwadh hendhe? då hon begynthe att laga om barnet, är dhett dödt befunnet. VDAkt. 1681, nr 106.
γ) (vard.) i förb. med det sist i satsen stående uttr. om inte den l. den l. det l. det, för att framhålla det förvånande l. anmärkningsvärda o. d. med dennes l. dettas förefintlighet i det givna sammanhanget. PT 27/10 1916, s. 2. Vad blickade inte emot oss i fyrfärg om inte en distingerad Owe Thörnqvist med jeansjackskragen uppfälld över den vita skjortan. SvD 11/10 1987, s. 21.
δ) (numera bl. tillf.) i förb. med om-inledd villkorsbisats, dels med bet.: än sen (se SEDAN, adv. 5 c δ) om osv. (förr äv. övergående i interjektionell anv. (o. följt av utropstecken); jfr II), dels med bet.: hur vore det l. tänk (se TÄNKA, v. 8 c) om osv.; äv. i anv. som motsvarar e δ, f δ. Om än skiöntt iag hade brukat sådane ord, hwad tå meera? VDAkt. 1699, nr 476. Men hwad! Om Himlen skickar än / En hjelte til! Thorild Straffs. 9 (1784). Då rann mig en sprittande idée genom själen. Hvad, om du, på ditt helgons namnsdag, skulle försöka dig med en vers? CFDahlgren 4: 48 (1830).
ε) (numera bl. tillf.) i adjektivisk attributiv anv. motsv. e, i sht ss. känslouttryck; jfr IV 2. O Herre Gudh huadh frögd tå är / När äckta folck haffwa huar annan käär. Rondeletius 18 (1614). Hwad nöje giorde osz the tusind diurens sprong! Hesselius FruentSp. 4 (c. 1710). De ömsinta menniskorna, hvad medlidande hade de ej med mig! Palmblad Nov. 3: 50 (1841). Då – hvad under! – hördes (madonna)bilden svara. Wennerberg 1: 63 (1881). Hvad sällsam känsla, när jag först blef varse / Förvandlingen. Wulff Petrarcab. 186 (1905).
h) inledande allmän rel.-sats (se RELATIV, adj. 4 b slutet); särsk. i förb. med (omedelbart) följande adv., särsk. (o. i sht) helst (se γ) l. nu (jfr NU, adv. 7 a) l. än; i vissa språkprov utan sådant adv. utan klar avgränsning från 2; i anv. ss. satsens subj. numera bl. med efterföljande som (förr äv. såsom), ngn gg äv. i anv. ss. annat satsled (jfr SOM, konj. 13 c α); äv. dels i elliptisk sats, dels i anv. som motsvarar d (se särsk. α), e (se α), f β; särsk. dels i uttr. kosta vad det vill o. d. (se KOSTA, v.2 2 d), säga vad man vill (se SÄGA 12 slutet), dels (i Finl., vard.) i uttr. (inte) fast vad (vore) (se FAST, adv.3 3 slutet). Vad som än händer, stannar jag här. Den har blivit alldeles svart, vad det nu kan bero på. Gör vad du vill. Vad du gör, så gå inte dit. Hon sade att det var ett oxymoron, vad nu det kan vara för något. Iak beder mik .. at iak skal vara vor nadoge herre .. hull och troo .. Oc huad som hanss nade eller rikisins rad mik befaler med breff eller bod lönliga holla. G1R 1: 1 (1521). Hvad sosom på samme rijkzdag bliffver aff alle .. beviliat och beslutadh vell iag samtyckia. OxBr. 12: 435 (1622). Ty skyndar han med flijt .. / mörksens gierningar med mörker öfwertäcker, / At genom Caiphas, hwad öfrigt, blefwe giordt. Brenner Pijn. 34 (1727). Mr Mc Kenzie och mr Hvad-han-nu-hette, de båda unga värdarne, visste icke, hur väl de ville främlingarne. Melander Långtur 83 (1896). Vad han än gör nu riskerar att spela försvaret i händerna. Flygt Verkan 162 (2004). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i adjektivisk attributiv anv.; jfr β, γ. I Huat motte Jach Kan Och förma wethe eders Och then Helge Kirkes beste skole i altiid Haffua mich væluiliigh tiil Saa længe Jach leffuer. G1R 1: 2 (1521). Resolverades att hvadh ryttare uhr Sverige skole i våhr gåå öffver till Tysklandh, skole stiga till skeps i Calmar. RP 6: 65 (1636). Ifrån hvad sida man nalkas Svaneholm, plågas ögat .. af att se nakna fast odlingsbara fält. LBÄ 27–28: 122 (1799). Det är en .. (räfst mot nya företeelser) jag här vill anställa, hvad verkan den nu hafva kan. PT 1902, nr 6 A, s. 3.
β) samordnat med föregående substantiviskt uttr. medelst konj. eller l. och, i fråga om att vid uppräkning o. d. ange godtycklig ytterligare företeelse l. att uttrycka oförmåga l. ovilja o. d. att närmare specificera det före konj. angivnas art l. identitet (äv. för att uttrycka mer l. mindre nedsättande värdering härav); äv. i anv. som motsvarar α. Han bor en mil eller vad det kan vara från Stockholm. Vanligt hyfs eller vad man nu vill kalla det. Om någhor setter nidher när sin nästa, åszna, eller oxa, eller fåår, eller hwad booscap thet kan wara. 2Mos. 22: 10 (Bib. 1541). Uthan begära een dugligare prästman, som klageskrifften, eller hwadh det är; förmäler. VDAkt. 1678, nr 288. (Rummet) der hon kort förut varit att hemta en bok eller hvad det var. Ahnfelt StudM 2: 213 (1857). Dessa Bazarov och Rudin och Insarov och hvad allt de heta. Jensen Tsard. 140 (1905). — särsk. (†) i elliptisk sats, i uttr. och, äv. med, vad mera, närmande sig bet.: med mera; äv. med attributivt mera; jfr 2 a slutet o. MER, adj. 5 a α. (Jag befaller) att I hans tiänare försörie med hus, seng och hvadh mera nödtorfften. AOxenstierna 2: 154 (1614). I dy han om Natten lät alt sitt Folck med sine behörige Hackor, Pickor, Faschiner och hwad mera, stijga in uthi några .. Promar. Rålamb 8: 67 (1691). Sedan mädgår högst 14 dagar til Ornamenternes upsättande med hvad mera. VDAkt. 1799, nr 209.
γ) i förb. med helst, numera nästan bl. omedelbart följande, i uttr. vad helst (jfr f ε), äv. (o. numera företrädesvis) sammanskrivet, äv. (numera bl. vard.) vad som helst (särsk. sammanskrivet; jfr f ε), förr äv. ngn gg vad för helst (särsk. i anv. som motsvarar α); jfr HELLER, adv. III 2 f. Askeby clöster med thiænere hion legefolk gord godz Rörlig eller orörligit huat thet hælst ær eller næmpnes kan. G1R 1: 5 (1521). Ifrån hwad för hälst Kätterij en Troghen til osz trädhandes worde, så skal then samma icke blifwa förfordrat til thet Andelige Ståndet. Schroderus Os. 1: 330 (1635). När Siö-Folket skola penningar undfå, bör ej i det stället persedlar dem gifwas, hwad helst det ock är. PH 6: 3749 (1755). Hwadsomhelst du will / Ge mig i uppdrag .. / Jag gör det gerna för att dig befria. Hagberg Shaksp. 5: 139 (1848). Att byamannen släppte hvadhelst han möjligen hade i handen. Fatab. 1906, s. 29.
i) (numera bl. tillf.) substantiverat, om fråga (normalt) inledd av vad o. gällande (ngts) väsen l. art o. d. Stagnelius (SVS) 2: 117 (c. 1815). Personlighetens hvad .. är personlighet. Vannérus Metaf. 142 (1914).
2) ss. rel. pron., inledande rel.-sats som saknar korrelat: det som; särsk. i sats med kalla, i sådana uttr. som vad man kallar det l. det (äv. i attributiv ställning, ungefär liktydigt med: så kallad (se KALLA, v. II 2 h)); äv. dels i elliptisk sats, dels med utsatt korrelat (se d, e); jfr 1 h. Detta var precis vad hon ville. Vad jag hittills sett har inte övertygat mig. De har redan fått vad de behöver. Det är inget mot vad det har varit. Jag glömmer aldrig vad hon sade till mig då. Thet är sant hwadh iagh hördt haffuer vthi mitt land aff titt wesende, och aff tinom wijsdom. 2Krön. 9: 5 (Bib. 1541). Kyrckiones sexmän, hwilka skola .. hielpa them vthfordra, hwadh som nogor till kyrckian gifwa skall. Rudbeckius Kyrkiost. 38 (c. 1635). Hvad en häftig orkan är mot en storm, som fortfar, är affekten i förhållande till passionen. Lidbeck Anm. 62 (1806). En egenhet som den götiska skolan .. delar med fosforisterna .. nemligen en alldeles makalös hvad man kallar: pretiositet. Sturzen-Becker SvSkönl. 107 (1845). Blomningsakten i naturen är hvad ungdomen i menniskolifvet. Svedelius SmSkr. 1: 36 (1846, 1872). Vad det fanns gott om, det var vatten. Lagerlöf Holg. 1: 170 (1906). Boken innehåller .. betydande inslag av vad man kan kalla politisk kulturhistoria. Östling NazSensm. 45 (2008). — särsk.
a) i ställning som rel.-satsens subj., i sht med annat satsled placerat före det finita verbet l. (o. utom i slutet numera nästan bl.) med efterföljande som (jfr 1 a o. SOM, konj. 13 c α); jfr d, e, g β. Allena Noah bleff behollen och hwadh medh honom war j Arkenom. 1Mos. 7: 23 (Bib. 1541). För ett åhr sedan eller hwad öfwerskiuter råkade iag olyckeligen uth. VDAkt. 1709, nr 294. Denna försäkran utsträcka vi äfven till hvad som komma skall. BEMalmström 7: 405 (1845). Jag .. väntade mig ett ”sitt ned .. ”, men vad som nu följde var ännu mer sällsamt. Hallström Händ. 10 (1927). Kärlek. Det är vad som fogar oss samman varandra. Lundberg Yarden 32 (2009). — särsk. inledande sats som därutöver enbart innehåller vara ss. (finit) huvudverb o. detta framförställt predikativt led, i sht adjektiviskt sådant, särsk. (o. numera företrädesvis) mer(a) l. värre, i fråga om att introducera ytterligare, än väsentligare resp. värre förhållande än det förut sagda (äv. utan verb; jfr 1 h β slutet). Hwadh mankön är skal ther aff äta. 4Mos. 18: 10 (Bib. 1541). För femb åhr sedan, eller huadh öffwer ähr, hadhe iagh i Hagzhult en murmestare. VDAkt. 1692, nr 344. På det att vi icke måtte hugga i luften, eller, hvad än värre är, .. anställa blodiga nederlag i våra egna leder. BEMalmström 7: 396 (1845). Hvad mera: mycket är .. nu annorlunda, än när han begynte sitt utsäde. Wieselgren GDag. 505 (1892, 1901).
b) (numera mindre br.) med prep.-attribut inlett av av l. predikativt attribut bestående av adjektiviskt ord, särsk. (o. i sht) adj. i superl. (äv. med sådant i predikativ ställning senare i satsen). Du gaf åt Nordens hjelteminnen / ditt namn .. / hvad bäst du gaf, var dock din son. Tegnér (TegnS) 3: 159 (1822). Musikfoster, åt hvilka Höijer själf .. gifvit hvad af form de ägde. Landsm. VII. 1: 35 (1888). Hvad du äger bäst och renast, / haf ej fram det att bespottas. Melin Dikt. 2: 96 (1904). PT 4/4 1913, s. 3.
c) efterföljande den underordnande konj. än, ngn gg. äv. (vard.) som, inledande rel.-sats som anger det som ngt (gm komparativ) jämförs med. Högre än hvad hopen kallar lycka / Skattade han glädjen att få trycka / Trogna händer i en sluten ring. CVAStrandberg 1: 244 (c. 1870). (Han kom efter) mest därför att han inte hade så lätt att komma öfver vindfällen och slikt som hvad den andra hade. Berg Sjöf. 125 (1910). Han visade sig inte ens mera road av chefens anekdoter än vad hövligheten fordrade. Siwertz Tråd. 23 (1957). Jag litar mer på familjens dvärgpinscher än vad jag gör på en statsminister eller kronofogde. TioHundar 178 (2009).
d) († utom i slutet) med utsatt nominalt korrelat, i sht pronominellt sådant, särsk. det; äv. i anv. som motsvarar a (särsk. med efterföljande som). Efter rysserne icke få thett såldt, hvadh the hafve medhfahre. G1R 24: 443 (1554). Alt annat hwad som till deras Wäsende lända kan. Schück VittA 3: 32 (i handl. fr. 1690). Det är det hvad mitt hjerta tänker. Gustaf III 1: 75 (1771). Det enda hvad jag kan lofva är att ej på förhand undanbedja mig röster. Geijer Brev 271 (1834). Tavaststjerna Kvinn. 126 (1894). — särsk. (fullt br.) med allt som korrelat (se ALL IV 3 a β).
e) [jfr motsv. anv. av t. was] (†) med syftning på satsinnehåll o. d.: något som, vilket; särsk. i inskjuten rel.-sats l. rel.-sats efterföljande konj. och o. föregående det åsyftade satsinnehållet; äv. i anv. som motsvarar a. Tålff Tusend Tyske Män, som all ond Lufft affwäria, / Mäd Piller utaff Bly (hwad Landet will förhäria) / Purgera Mästerlig en Tysk-Fransösk Natur. Lucidor (SVS) 88 (1672; uppl. 1997). Sånggudinnorna återvunno deras saknade älskare, och hvad sällan händer, de förläto honom hans affall. GFGyllenborg Vitt. 2: 19 (1773, 1795). Mitt klara förstånds och mitt varma hjertas enviges-kamp på lif och död bragte mig nästan till förtviflan, hvad mina då förda dagböcker ännu intyga. CGvBrinkman hos Wachtmeister Brinkman V (1831). Denna gräns iakttages icke, och är – hvad af framställningen hos Rask sjelf erfares – mera önskad än verklig. Rydqvist SSL 5: 33 (1874). Ett sakligt slående argument för operaledningen att falla undan för, vad den också gjorde. GHT 1936, nr 23, s. 15.
f) (†) inledande (satsinledande) negerad rel.-sats, i fråga om att det sakförhållande som anges i den överordnade satsen gäller i samma mån (jfr 1 c β) som det inte gör l. gjort det under de förhållanden som anges i rel.-satsen, närmande sig konjunktionell anv.: om (jfr V 2 a). Hwad han icke har prässat mig, så lärer hans hustru göra i hans från waro. VDAkt. 1703, nr 105. Hwad jag förut icke warit uprörd blef jag fullkomligt nu. Ullman GrefvHänd. 75 (1782).
g) inledande adverbiell bisats (jfr dock α), närmande sig konjunktionell anv. (jfr V). — särsk.
α) inledande sats med huvudverb som anger vetskap l. kännedom l. insikt l. hågkomst o. d., särsk. veta l. förstå, närmande sig bet.: såvitt (se d. o. 2); i sht i förb. med pronominellt subj., särsk. jag; äv. i vanlig nominalt fungerande rel.-sats efter prep., särsk. (o. i sht) efter. (Hon har) med godt maner, hvad iagh spordt haf:r, sigh förhållet. VDAkt. 1676, nr 73. Så skoningslöst har ingen ännu, hvad jag vet, dissekerat ett menniskobröst, som denne P. M. Sturzen-Becker 2: 226 (1863). Ännu är det ingenting obotligt, hvad jag kan se. Lindhé Ledf. 169 (1903). – Hörde ni inte .. ljudet av en bil? .. – Nej, inte vad jag minns. Tjerneld RödAmar. 196 (1951). Efter vad jag kan förstå fungerade det som en slags avstjälpningsplats. Lundberg Yarden 34 (2009).
β) inledande sats med sådana verb som gälla (jfr GÄLLA, v.4 5) l. anbelanga (se ANBELANGA a) l. angå (se ANGÅ II 3 b) l. beträffa (se BETRÄFFA I 2 b), i anv. som motsvarar a (numera nästan bl. utan efterföljande som). Huadt såsom belånger sigh om the peninger Reenholtz sonn kreffuer. TbLödöse 36 (1587). Hwadh Tiggiare barn widkommer, woro högnödigt, att ett Tuchthuus för dem oprättas kunne. RARP 2: 159 (1635). Resultaten (är) motsägelsefulla vad gäller manliga läkare. GbgP 29/5 1986, s. 31.
II. (numera företrädesvis va) (vard.) ss. interr. pron. (jfr I 1 (g δ)) övergående i interj. (jfr III), utgörande självständigt yttrande.
1) för att (rakt på sak l. ngt bryskt l. mindre hövligt) ange att man inte hört det förut sagda o. önskar detta upprepat: vad sade du? Nordforss (1805). – Du trillar väl inte ner (från stegen), sa Beata. – Va, sa Asta och vinglade till. GbgP 15/5 2012, s. 67.
2) för att ange förvåning l. upprördhet l. förfäran o. d. över ngt (som man (vill ge intryck av att man) knappt (i förstone) kan l. vill tro på riktigheten av): vad är det du säger l. du l. ni tar dig resp. er till l. som händer l. hänt o. d.?; jfr HURU 1 a ε, VAFALLS. Hwad, din lättfärdiga Fogel, din Bof .. huru törs du komma för mina ögon? Boding Molière Mick. 15 (1741). Hvad! ä’ ni ensamma? Hedberg Sardou 25 (1866). Va! Är du här, sade han. Gustafsson FamF 12 (1975). Va? (Ett föräldramöte!) I kväll?? Berglin DagSeger 25 (2009).
III. (numera bl. va) (vard.) ss. interj. (jfr II), efterställd sats l. satsled.
1) för att ange efterfrågande av l. vädjan om bekräftelse på riktigheten i mer l. mindre försiktigt frågande l. med tveksamhet framställt påstående, ungefär liktydigt med: eller hur?, inte sant?; äv. efter retorisk l. mer l. mindre värderande (underställande) fråga l. mer l. mindre vädjande l. försiktigt framställd uppmaning. Ta det så nätt, va. Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet? Hvad? / Gudomligt att beskåda! Bellman (BellmS) 1: 240 (1790). Inga kostymer alls – tropisk hetta – naturlig frihet. Piffigt hva? Äkta Variete. Agrell Sthm 205 (1892). Du tänker gå in till sta’n, hva’? – Ja. – Och hem till redaktörn där, hva’? – Ja. LD 1907, nr 6, s. 4. Det vore allt en läckerbit för dig, vad? Krusenstjerna Pahlen 6: 207 (1935). Nu är du inte så stor i käften va Klot? Forssell Gal. 56 (1964). – (Att ha tråkigt) är jätteviktigt att lära sig .. – Med tanke på hur otroligt tråkigt det blir se’n, va? Berglin DagSeger 48 (2009).
2) för att (i förbigående) ange efterfrågande av mottagarens (ev. enbart gm utebliven invändning verkställda) bekräftelse på att ha uppfattat (o. godtagit) det förutgående l. godtagit det därigm införda samtalsämnet (o. vara beredd att åhöra det som följer); äv. med inbegrepp av l. huvudsaklig tanke på känslofyllt l. indignerat o. d. framhävande av (ngt i) det förutgående. Främst i ålder ibland Europas Konungariken, / Sverige med segrande svärd står fram, att beskydda dem alla, / Hvad! och dess krönta Regent I vägren att helsa för Konung? Franzén Skald. 7: 173 (1822). Gamle gosse… varför ska vi ha’t så här, va… två gamla lantisar, va… inte rår jag för’t, va. Siwertz Sel. 1: 200 (1920). Är det inte fan, va! Dom snälla flickorna fastnar alltid för dom sämsta pojkarna. Gustaf-Janson ÖvOnd. 42 (1957). På jobbet, va. Där pratar man om allt! Sellerberg KonsumSoc. 35 (cit. fr. 1975). Tänk va, säger han till Tiina, vilken liten otacksam unge jag har där hemma. Jörgensdotter BergDöttrar 125 (2009).
IV. ss. adv.
1) [sannol. utvecklat ur I 1 c β] för att ange (påfallande) hög grad (förr äv. påfallande l. anmärkningsvärd art o. d.), i inledningen till bisatsformad sats som utgör (känsloladdat) uttryck för värdering l. förvåning o. d.; jfr I 1 g.
a) ss. självständigt inledande led i sådan sats; jfr HURU 2, SOM, konj. 10. (Lat.) Quid ex te audio .. (sv.) Ay hwadh iagh hörer aff tigh. FormPuerColl. B 10 a (1559). Ach Herre! hwad the sigh grufwade! Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). Bästa, bästa Flicka, hvad du vågat, då du förente ditt öde med mitt! Geijer Brev 16 (1809). Hu, så hemskt! Det är förskräckligt, hvad ugglorna skrika i qväll. PT 1898, nr 103, s. 3. Hon såg sig omkring. Vad där såg ut! Browallius Karus. 361 (1949). — särsk. i sats innehållande predikativt adj. l. adv. Ther näst är här ock omrördt mädher, / Hwadh otacksamheet ille klädher. Svart Gensw. K 4 a (1558). Så se wi ganska tydeligen, hwad synden är grufwelig och wederstyggelig i Guds ögon. Nohrborg 97 (c. 1765). Men hvad det var kallt, och hvad Vigg var tunnklädd! Rydberg Vigg 7 (1875). Vad han ser bestämd ut, säger hon. Flygt Verkan 308 (2004).
b) ss. bestämning till adj. l. adjektiviskt pron. (se särsk. slutet) l. adv. som inleder sådan sats (l. uppträder självständigt i samma funktion): så (se SÅ, adv. 4 c) l. hur (se HURU 2); förr äv. allmännare (se särsk. slutet). Att vptäckia för högbemelta Potentater .. hwadh gräselige myckit oskyldigt blodh han .. här i Swerige vtgööt. Svart G1 58 (1561). Sj wäl, hwad mäktig ä’ een oombytlig Dygd! Börk Darius 601 (1688). Huru står det till med den ärlige Jacob Reinholtz, sade han. Jo wäl, swarade jag. Hwa wäl, hwa wäl, sade han. Roland Minn. 37 (c. 1748). Ack, hvad ängsligt det är att på 3 hela veckor ej haft minsta underrättelse från sina närmaste! Solnedg. 3: 395 (1846). Hon satt och såg ner på golvet, vad lortigt det var. Wägner ÅsaH 410 (1919). Herregud! Vad glömska vi är! Lugn Nattorient. 45 (1999). — särsk. i förb. med kvantitetsangivande adjektiviskt pron., i sht mycket l. många; förr äv. allmännare, i fråga om neutral(are) kvantifiering. Af desza ord är klart nog, hwad många länder de hade inne i Tysland. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 611 (1679). Specification På hwad Mücket af wax och Talglius som förbruktes. HovförtärSthm 1725, s. 1966. Herregud vad mycket stryk hon hade fått. Fogelström StadVärld. 66 (1968).
c) med kvardröjande pronominell anv.
α) med kvardröjande bet. av I 1 c β, i (formellt) mer l. mindre substantivisk anv., särsk. (o. numera företrädesvis) i förb. med kunna. Oj, vad du kan! Fanny. .. Preciosa kunde ju dansa? Sofi. Om hon kunde? Jo, hvad hon kunde! Topelius Läsn. 1: 122 (1865). ”Nej, hvad du säger!” svarade hon. ”Det var en märklig nyhet.” TurÅ 1910, s. 105.
β) (vard.) i adjektivisk attributiv anv., med bet.: vad (i bet. b) l. så mycket l. många; äv. i förb. med med. För akta dej, va me spö man skulle få, om dom fick kläm på att de var vi. Jansson 103:an 111 (1921). Tänk nu om bortåt hälften av bara dessa operationer kunde förebyggas, vad pengar regionen skulle tjäna! GotlAlleh. 5/4 2012, s. 13.
2) (†) ss. interr. adv., i sht inledande huvudsats: varför; ngn gg äv.: varifrån; jfr VADAN I (1), 2 b. Hwadh seer tu itt grand vthi thin brodhers ögha, men en balck vthi titt eghit ögha wardher tu intit warse. Luk. 6: 41 (NT 1526). Hwad skulle konungen i Pålhen eller någon potentatz macht wara til at fruchta, när Sweriges män äro eense. Schück VittA 1: 38 (i handl. fr. 1617). Då hustron swarat: Hwad hafwen I sådant lååt på porten? ConsAcAboP 6: 424 (1689). Hvad behöfver ni så mycket oroas deröfver. CIHallman 93 (1777). Hvad sitter du där nu och lagar flickan tårögd. Numers Dram. 2: 73 (1893). ”Man (lär) sig så litet och långsamt i gymnasium.” ”Hvad vet du det?” inföll min far misslynt. Lagus Pojk. 2 (1904).
V. (†) ss. underordnande konj. (jfr I 2 g).
1) (†) inledande indirekt underställande frågesats: om (se OM, konj. osv. I 14), huruvida; jfr EVAD, konj. 2 a. Huad thet med eder vilia skedde eller ey vethe j sielff best. G1R 1: 231 (1524). Om thenna book haffuer lenge itt twiffuel warit, hwadh hon skal reknas jbland then helgha Scrifft, eller icke. Vish. Förspr. Bbb 2 b (Bib. 1541). Aldra kiärste lila ängell, iag hwet intett hwadh iagh skall inbilla migh att min ängell intett får mina bref. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 234 (1697). Jag undrar .. hwad längre tid än åtta dagar skulle kunna begäras. VDAkt. 1794, nr 42 (1793).
2) (†) inledande villkorsbisats o. d.
a) vare sig; äv. i det liktydiga uttr. vad heller, äv. vad mera; jfr EVAD III 2 b, OM, konj. osv. I 11. Hwadh wij haffue hughnat eller bedröffuilse, så skeer thet idher till godho. 2Kor. 1: 6 (NT 1526). Huadh wÿ wak(a) äller såffua / är han wår hielp och tröst. Visb. 3: 11 (c. 1635). Sådane Jorde- och Bergsböcker, hwar uti allehanda Bruk, Grufwor och lägelige Strömar, hwad mera the äro bygde eller obygde, .. kunna införas. Bergv. 1: 135 (1649). Han måste till byn, vad heller han ville eller intet. HFinlÖ 412 (1730). Och de – hvad vrede eller hat dem drifwer – / Försvurit sig. Kullberg Tasso 2: 208 (1860).
b) om (se OM, konj. osv. I 2); äv. med efterföljande som (jfr I 1 a); ngn gg äv. dels i det liktydiga uttr. vad om (särsk. i förb. med negation), dels i det koncessivt konjunktionella uttr. vad sen, fastän (jfr OM, konj. 13 (b)); jfr EVAD III 1. Hwath om ey saa skeer vförtöfwath taa nödgas iak tet göre .. Som iak .. aldric tænct hade ath göra in paa sine wener. G1R 1: 50 (1523). Huad edher Nådz Högmectige icke wtaff synnerligit gunst och nådher wtöffuer oss förbarmar, så wardher then landzendan så slætt förderffuat. BtFinlH 3: 253 (c. 1550). Bliffue dem thil sagdhe, atth huadh som dij komme medh sådanne beskiedh optthare jgienn .. skola the bliffua straffuadhe. TbLödöse 108 (1589). Om han en stygg .. (hustru) taar, så höör hon mindre kijff, / Hwad seen han haar tå ey ett lustigt tijdh fördrijff. Palmchron SundhSp. 177 (1642). Här till swarade Hojander, at hwadh the bråtades, thet skedde alt medh skempt. ConsAcAboP 2: 37 (1655).
Spalt V 27 band 37, 2014