| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÄLTA smäl3ta2, v.1 -er, -te, -t, -t, l. (i sht i bet. 1; se anm. nedan) -er, smalt smal4t (smulto smul3tω2), smultit smul3tit2, smulten smul3ten2 (pr. sg. akt. -ar Lind (1749; i bet. 2), Topelius Dram. 269 (1860; i bet. 1; rimmande med hjeltar); -er Job 28: 2 (Bib. 1541) osv. — pr. sg. pass. -es G1R 16: 169 (1544) osv.; -s Nicander GSann. 124 (1767) osv. — ipf. sg. smalt PErici Musæus 1: 152 a (1582: försmalt) osv.; smulto, pl. Dom. 5: 5 (Bib. 1541) osv.; smältade NoraskogArk. 4: 207 (1719; i bet. 1), SvLittFT 1836, s. 298 (: nedsmältades; i bet. 2); smälte Vish. 16: 27 (Bib. 1541: försmelte; i bet. 1), HH 20: 56 (c. 1580: umsmälte; i bet. 2) osv. — sup. smultit (-et) Balck Ridd. N 2 b (1599: försmultit) osv.; smält SUFinlH 4: 286 (1614: hoopsmäldt; i bet. 2) osv.; smältat Vinterbl. 1853, s. 113 (i bet. 2); smältit (-et) G1R 26: 658 (1556; i bet. 2), Wallin Rel. 2: 243 (1827: sammansmältit; i bet. 1). — p. pf. -smolten Ps. 1536, s. 83 (: försmolten); smulten Hildebrand MagNat. 269 (1650) osv.; smält HH XI. 1: 9 (1530; i bet. 2), LPetri Wijgd. C 1 b (1538: osmelt; i bet. 1) osv.; smältad BtÅboH I. 1: 37 (1556: smeltat tillhopa, n.; i bet. 2), LPetri Kr. 97 (1559: osmeltat, n.; i bet. 1), Uppl. 2: 236 (1906: omsmältadt, n.; i bet. 2); smälten Broocman Hush. 1: 71 (1736; i bet. 1), SthmFig. 1845, s. 321 (: sammansmältna, pl.; i bet. 1)). vbalsbst. -AN (†, OxBr. 11: 356 (1646: försmäldtan)), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -ING (†, BtÅboH I. 11—12: 25 (1661)), -NING (G1R 9: 126 (1534) osv.); -ARE (se d. o.); jfr SMÄLT, sbst.6
Anm. Den ursprungliga fördelningen i fsv. (o. i övriga germ. spr.) med det starka verbet i intr. bet. o. det svaga verbet i tr. bet. har i nysv. vid sammanfallet av de två verben delvis upplösts, så att svag böjning med intr. bet. blivit allt vanligare o. numera överväger, i sht i talspråket. Av de starka formerna är ipf. smalt den vanligaste. I tr. bet. är den svaga böjningen alltjämt nästan enarådande; stark böjning har endast påträffats i två fall från 1900-talet i sup. smultit (Randel SpisSpett 70 (1927). Therman Förvandl. 126 (1932)).
1) gm inverkan av värme övergå från fast till flytande aggregationstillstånd; äv. i fråga om sådan övergång (delvis åstadkommen) gm (inverkan av luftens fuktighet l.) upplösning i vätska; i sht dels om snö l. is, dels om metall (i sht vid teknisk process); äv. i fråga om kemisk l. bakteriologisk upplösning (se b, c); jfr 2. Snön och isen smälter i vårsolen. Bly smälter vid lägre temperatur än koppar. Socker och salt smälter i vatten. Smältande snö, is. Låt smöret smälta vid svag värme. Upphetta metall till smältning. I smält tillstånd (jfr 2). Den smälta snön. Chokladen hade smält i fickan. Berghen smulto för Herranom. Dom. 5: 5 (Bib. 1541). Malmen gräffs vthur Grufwor: Aff hwilken, effter han bådhe smälter och steelnar, mångahanda saker gutne warda. Schroderus Comenius 94 (1639). Boraxen förhåller sig i luften, som et mineraliskt alkali; han förlorar sin vätska, och lika som calcineras, men deliquescerar intet eller smälter i rådt väder. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 117 (1765). Fåfängt! Elden tar öfverhand, / rökmoln hvirfla och välta, / guldet droppar på glödhet sand, / silfverplåtarna smälta. Tegnér (WB) 5: 100 (1825). Till sist iröres 1 matskedblad salt, och då detta smultit, är gröten färdig att serveras. Friberg Kokb. 23 (1893). Den minnesvärda dag i urtiden, då gletschern hade smält slut. Thyrén 1AkadT 85 (1908, 1916). Lavan var även i ytan så varm, att gummisulor smälte i hettan, och ett par deltagare (i expeditionen som besökte Etna) fingo uppleva, att skorna smälte under deras fötter. Ymer 1950, s. 251. — jfr AV-, BORT-, FÖR-, HALV-, HOP-, NED-, SAMMAN-, UNDAN-, UPP-SMÄLTA o. HÅRD-, LÄTT-, O-SMÄLT samt AV-, IS-, VÅR-SMÄLTNING m. fl. — särsk.
a) om fast men mjuk l. mör föda (i sht mjuk o. saftig frukt l. mör kaka o. d.) som vid ätning befinner sig i munhålan: av sig själv (utan tuggning, bl. gm inverkan av munhålans värme o. saliv) upplösas o. bli lös l. flytande (så att den kan sväljas); oftast med tanken fäst vid att det som ätes också är en läckerhet; i sht dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels i uttr. smälta i munnen; äv. bildl. Är icke .. (flickan) wacker, trind och saftig som en bergamott, hon smälter i munnen. Missförståndet 34 (1740). Med Beurré-namnet afses vanligen päron med något rostig yta och med fullkomligt smältande kött. Eneroth Pom. 1: 84 (1864). Mat .. som smälte i mun likt honing. Strindberg Hems. 184 (1887). Han fick en bit (lättrimmad lax). Den smalt i munnen på honom. Ahlin GillGång 65 (1958).
b) i fråga om matsmältning, om mat: gm inverkan av matsmältningsvätskorna i matsmältningskanalen bearbetas kemiskt o. bakteriologiskt o. sönderdelas till näring i sådan form att den kan upptas i blodet o. lymfan; jfr 2 b β o. RESORPTION. HH 20: 141 (c. 1565). Fåår mathen och icke offta Vnder tenderna wälta, / Han Kann icke wäl i magen Smelta. Aschaneus HwsRegl. 11 (1614). Understundom finnas (hos djur) aldeles inga tänder i munnen, utan maten sväljes hel, och sedan antingen smelter fullt, eller endast utsuges, samt derefter utkastas. Bergman Jordkl. 2: 479 (1774). Det är en rätt, en mat som smälter lätt, fort, trögt, långsamt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Innan maten ännu (fullt) hunnit smälta. Östergren (1942).
c) med. i fråga om en gm ferment orsakad upplösning till vätska av död kroppsvävnad vid sjukdomstillstånd; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. om blodpropp: som upplöser sig. En förtärande inelfwornas smältning. Acrel Sår 68 (1745). Fall af emboli och smältande trombos i vena-portæ-systemet. Hygiea 1874, s. 553. Ej sällan inträffar det (vid benröta), att sjelfva benväfnaden ej fullständigt smälter, utan faller sönder i små korniga partiklar, som (osv.). NF 2: 230 (1877). Johan blef läsare af många motiv. Bankrutt på jorden, han skulle (efter vad han trodde) dö vid tjugofem år med smält ryggrad och bortfallen näsa, sökte han himlen. Strindberg TjqvS 1: 150 (1886). Lungsot är .. liktydigt med lungtuberkulos, som är förenad med smältning eller förstörelse af lungans väfnad. Henschen Lungsot 11 (1893). Om infektion med varig smältning tillstött .. (företas) incision och utskrapning. LbKir. 2: 152 (1922). BonnierLex. (1966: smältning). — jfr IN-SMÄLTA o. VÄVNADS-SMÄLTNING.
d) hyperboliskt, i fråga om inverkan av hög lufttemperatur; i sht förr äv. i uttr. smälta av svett, svettas mycket starkt, ”bada i svett.” Schultze Ordb. 4581 (c. 1755: af svett). Man höll på att smälta av, i hettan. Östergren (1942).
e) mer l. mindre bildl. (jfr a); i sht dels betecknande att ngn l. ngt (i sht en känsla, i sht hat o. d.) l. ngns sinne o. d. (fullständigt) bevekes l. veknar l. ger sig l. ”faller för” ngn l. ngt, dels betecknande att ngn l. ngns hjärta o. d. känslomässigt starkt röres av l. helt går upp i l. hänföres av ngn l. ngt, i sht en känsla; äv. i uttr. smälta hän; jfr α. Iagh skal sammansamka idher, och vpbläsa minne wredhes eeld vnder idher, at j ther vthi smelta skolen. Hes. 22: 21 (Bib. 1541). (Då jag bringas att) med ömhet föreställa mig min Himla Brudgumme, smälter mitt hjerta i mitt lif. Hamnerin Tröst 11 (1781). Braun Dikt. 1: 28 (1837; 1 uppl.: smälta hän i vällust; om blickar). Fastän / De woro stora skurkar och banditer, / Så smälte de af mild medömkan dock. Hagberg Shaksp. 5: 248 (1848). Ur smultna källor, med hejdlöst språng, / Framströmmade tår på tår. Runeberg 5: 98 (1860). Snoilsky 4: 58 (1887; om hårt sinne). Strindberg Fagerv. 214 (1902; om hat). Hisnande kände han, hur hennes läppar smälte under hans. Moberg Sedebetyg 337 (1935). Ett litet barn, som säger något lustigt .. kan .. få isen att smälta i en stockholmsk spårvagn. Zetterström Dag 147 (1946). Hon smälte för den lille pojken, hon ville hålla honom, vagga honom. Edqvist Eldfl. 125 (1964). — jfr HÄN-SMÄLTA. — särsk.
α) med person- l. saksubj., i uttr. betecknande att ngn (helt) ger sig hän åt l. överväldigas av gråt l. att ngn ”är upplöst i tårar” o. d.; i sht i uttr. smälta (äv. smälta hän) i tårar, äv. smälta i (förr äv. uti) l. av (stundom utav) gråt, ”bada i tårar” (i uttr. smälta i tårar äv. om sky, betecknande att den avger regn). Ehwadh hon sade, så kunde hon inte koma mig så wida, at iag swara hene et ordh på alt thet hon sade åt mig, vtan teg och gret, at iag har måst smulti der wedh. Horn Beskr. 42 (c. 1657). Kolmodin QvSp. 1: 4 (c. 1710, 1732: utaf). En .. uppbygglig predikan för en .. stor församling, som smälter i tårar. Leopold 3: 165 (1798, 1816). I strida tårströmmar smälte hennes ögon. Almqvist Parj. 67 (1817). Blott gråta kan hon, smälta ljuft i tårars dagg. Runeberg (SVS) 3: 168 (1841). Topelius Ljungbl. 165 (1841, 1860: smallt uti tårar; om sky). Oscar II I. 2: 152 (1859, 1886: uti gråt). Han skall ha varit .. så ädelt indignerad att alla de närvarande från patron Malkolm till yngste drängen smält i tårar. Engström Adel 73 (1923). SvHandordb. (1966: hän).
β) med tanken (väsentligen) fäst vid att ngt försvagas l. förminskas l. försvinner l. upplöses l. skingras (i sht mer l. mindre långsamt l. omärkligt); ofta om ekonomisk tillgång l. ngt som ses. Hans vrede smälte (l. smalt) som vax. Mitt tappra mod, har smultit som ett wax / För Elden. Hesselius E9 63 (1740). Mensklig hämd och menskligt hat smalt sakta hän, / som isens pansar smälter ifrån fjellets bröst. Tegnér (WB) 5: 152 (1822). (Soldaterna) blefvo varse att deras antal smultit till mindre än hälften. Topelius Fält. 1: 91 (1853). Tiden gick .. och när jag såg pengarne smälta, och hösten nalkas, lyftade jag lilla kreditivet och reste till Norrland. Strindberg Brev 8: 358 (1891). Omkring henne hade dimman smält. Hallström Purpur 123 (1895). Synen (dvs. en vålnad) smalt som en dimstod. Almquist Lorents ErinFackl. 45 (1925).
γ) med tanken (väsentligen) fäst vid att ngn l. ngt (så hänger sig åt ngn resp. förlorar sig i ngt att han resp. det) förenar sig med l. uppgår i ngn l. ngt (o. förlorar sin personliga identitet l. sina karakteristiska egenskaper o. d.), övergående i bet.: sammansmälta (särsk. i sådana uttr. som smälta i ngt l. smälta i l. till ett l. en). Vänligt du tryckte min hand; på din kind en ljuf aurora (dvs. rodnad) / Smälte med solens guld, när du dig böjde till mig. Atterbom SDikt. 2: 99 (1812, 1838). Då jag såg Lennartsons känslor för henne, såg deras blickar smälta i hvarandra, då (osv.). Bremer Dagb. 373 (1843). Med båda linjerna smultna till en / Gå rytande fram hans (dvs. den fallne G. II A:s) brigader. Snoilsky 3: 6 (1883). Samhällsordningen (i det sydamerikanska riket) var en pågående smältning av castilianska bruk, .. (indianernas) plägseder, Moses’ och Muhámmeds lagar. Högberg JesuBr. 1: 37 (1915). På sista fotografiet .. (av filmstjärnan) ser man hur beundransvärt väl kostymen (dvs. teaterpersonligheten) och livet, formen och innehållet har smält till ett. Boye Ast. 94 (1931). Toner o. färger smälter till en symfoni. IllSvOrdb. (1955).
δ) (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som inte klart kan skiljas från ngt annat, vilkens gränser inte klart kan ses, oklar, obestämd, flytande (se FLYTA, v.1 II 1 d δ). Öfvergångarne äro lika smältande och flytande mellan olika (människo-)racer, som imellan grenarna af samma race. Törneros (SVS) 4: 93 (1826).
2) tr.: bringa (ngt) att smälta (i bet. 1); äv. i pass. med intr. bet.; äv. abs.; i p. pf. ofta svårt att skilja från 1. Smält smör, fett, vax, stearin, järn, metall (jfr 1). Smälta socker i vatten. Solen (värmen) smälter snön. HH XI. 1: 9 (1530; i p. pf., om talg). Eeldzloghen .. försmelte ey .. then godha maten (dvs. mannan i öknen), then doch såsom en ijs snarliga plägade smeltas. SalWijsh. 19: 21 (öv. 1536). Petri hierta, hwilket förr war hårdt som en sten, blef nu (sedan han förnekat Kristus) som smält wax (av ånger). Spegel Pass. 178 (c. 1680). När (det ilagda) brödet synes wara wäl smält eller miukt (i soppan), då wispas hon något, så samlar det sig bättre. Warg 10 (1755). Åskan smälter dem (dvs. metaller) liksom genom sönderrifning inom oskadade omsvep af brännbara ämnen. Ehrenheim Phys. 1: 170 (1822). Foreller med .. smält smör. Hallström Händ. 274 (1927). Älska dig, det skall jag än / när havet sinat ut. / När hela havet sinat ut / och bergen smälts till glöd! Taube BalladBohusl. 35 (1943). — jfr AN-, AV-, BORT-, FAST-, FÖR-, HOP-, IN-, NED-, OM-, PÅ-, REN-, SAMMAN-, SÖNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-SMÄLTA m. fl. o. HÅRD-, LÄTT-, SEG-, SVÅR-SMÄLT m. fl. samt AV-, TALG-SMÄLTNING. — särsk.
a) (i fackspr.) i fråga om smältning av malm l. metall l. glas o. d. ss. ett led i en (industriell l. vetenskaplig) process (i sht en tillverkningsprocess); i sht i fråga om framställning av metall gm smältning av malm l. mellanprodukt o. därvid försiggående avskiljning av slagg o. d. (t. ex. i masugn); äv. dels med obj. betecknande vad som vid sådan process framställes, dels utan obj.; äv. dels i uttr. smälta ngt till ngt, gm smältning av ngt framställa ngt, dels med subj. betecknande ugn o. d. Skall ey heller någen gulszmed smelta några peninga, ortugar, eller andra. G1R 6: 254 (1529). Till Rasmus Raffvaldson, att han förskicker Matz Biörsons i Vågebecks son, som haffver smeltedt på Lindesbärgh. Därs. 26: 658 (1556). Af sådant bränstål, som för flagor och flere fel blifwit såsom wrakstål förkastadt, kan äfwen godt rå-stål smältas, där tilfället sådant medgifwer. Rinman Jernförädl. 304 (1772). KunstHaandv. 41 (cit. fr. 1802; med avs. på taffelglas). JernkA 1881, s. 188 (om martinugnar). Han vet inte hur järnet smältes ur malmen. Lagerlöf Holg. 2: 95 (1907). (I Singapore) beredes .. (tennet) och smältes till tackor för skeppning. Adelborg BlåHav 112 (1934). Bestämning av temperaturen för begynnande smältning i en masugnsbeskickning. JernkA 1966, s. 686. — jfr RÅ-SMÄLTA o. STRÄNG-SMÄLT samt ANRIKNINGS-, BERGS-, BLY-, DEGEL-, FRISK-, GJUTSTÅLS-, GLAS-, GULD-, KOPPAR-, KOPPARMALMS-, KRATS-, KUPOLUGNS-, LAPPE-, MARTIN-, MASUGNS-, METALL-, MÄSSINGS-, PROV-, PYRIT-, REDUKTIONS-, RIK-, ROSTBRUKS-, RÅSTÅLS-, RÄNN-, SEGRINGS-, SILVER-, SKROT-, SKÄRSTENS-, STÅL-, SULU-, VALLON-, ÖVER-SMÄLTNING m. fl. — särsk.
α) metall. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, dels om var o. en av de omgångar varvid malm l. mellanprodukt smältes, dels om smältningsmetod; äv. konkret, om det som smältes l. smälts i sådan omgång. Till Tommes Jönson, att han ähr förtänckt till att uprätte K. Ma:tt all then skadhe, som udi smeltningerne ther uppe kan ske hereffter. G1R 26: 658 (1556). (För klockgjutningen) Giordess 11 smelthingar. BtÅboH I. 11—12: 25 (1661). (En) Silfwer klimp smält af grus och små korn, som efter första smältningen blef qwar. KlädkamRSthm 1747, s. 294. Gode arbetare göra (för emaljering), i stället för Glas-corallen (dvs. en smält massa framställd av små korn av järnfilspån o. svavel), sjelfve smältningar, som äro renare och vackrare. Miniatursk. 110 (1784). Ljus eller klar smältning, är den, då forman måste hållas öpen och fri ifrån all slagg, eller näsa (dvs. nas). Rinman 2: 744 (1789). 2UB 6: 46 (1904; i pl., konkret).
β) (förr) abs., i uttr. smälta över ngn, slå ned över ngn (se SLÅ NED 17 b). SvKulturb. 7—8: 307 (1931).
b) om person (l. djur) l. mage (l. tarm o. d.): bringa (mat o. d.) att smälta (i bet. 1 b). Vila sig för att smälta maten. Dyspepsia (dvs.) krancheett ther en icke wel kan smelta maten. VarRerV 16 (1538). Iw bättre maathen smältt är, och blodhen rensat och still giord, iw roolighare, spakare och liuflighare drömar lata sigh see. Forsius Phys. 341 (1611). Fölliande Recept är godt, när Magan förtär och smälter illa, och Opblåszningar äro förhanden. Roberg Beynon 137 (1697). Till införande werktyg höra läppar, tänder, munhåla .., swalj och foderstrupe; till de smältande mage och tunntarmar med bihang. Lundberg HusdjSj. 301 (1868). Hönsen kunna praktiskt taget icke alls smälta växttråden utan denna avgår med träcken. Träskman Fjäd. 45 (1948). jfr: Den middag som man inte är bjuden till är svårast att smälta. Holm Ordspr. 300 (1964); jfr γ. — jfr MAT-SMÄLTANDE. — särsk.
α) oeg.; särsk. dels i fråga om växters näringsupptagning, dels om ngt som underlättar matsmältningen, dels om person, i fråga om den bearbetning av födan som sker i munhålan. Det goda källvattnet smälte allt (som jag åt hos beduinerna). Wallin Bref 69 (1846). Förf. har sett att bladen af .. (tätört) kunde smälta icke endast insekter, utan äfven växtdelar, såsom pollenkorn, blad och frön af åtskilliga växter. BotN 1875, s. 143. Tänk bara att först stoppa i sig hvar sin half gås med sviskon och äppelmos och allting och sedan ha (den portugisiske sångaren) Souza till hands att med sin fenomenala sång hjälpa till med att smälta maten tillsammans med kaffet och punschen. Gåshalfvan skulle smälta som smör. Strix 1900, nr 46, s. 2; jfr 1 a. Jag äter hälst ensam ..; jag vill kunna smälta min föda i munnen. Wulff Leopardi 165 (1913).
β) [delvis möjl. att hänföra till 1 b] ss. vbalsbst. -ning; äv. liktydigt med: matsmältning. (På natten) kan .. then naturlige Wärman sitt kall i Spijsens smältning bättre förrätta. Palmchron SundhSp. 329 (1642). Efter en starck måltid, är det godt att dricka et glas vatten med citronsaft uti .. för att hjelpa smältningen. Westerdahl Häls. 100 (1764). Hallström GHist. 39 (1895). jfr MAGA-, MAT-, O-SMÄLTNING.
γ) mer l. mindre bildl. (jfr e); utom i den under slutet nämnda anv. företrädesvis: (stillatigande l. med tålamod) fördraga l. finna sig i l. tåla l. hålla till godo l. försona sig med l. komma över (ngt, i sht ngt kränkande); äv.: fördraga l. stå ut med (ngn); äv. abs.: finna sig (se FINNA 13), låta sig nöja; jfr e γ. En skymf man inte kan smälta. Lära sig smälta en oförrätt. Hon kunde aldrig smälta att hennes man blev förbigången vid utnämningen. En förebråelse som inte kunde smältas. RP 8: 531 (1641). De äro få som hafwa magen stark nog at smälta alla Critiquer. Dalin Arg. 1: 8 (1732, 1754). När man haft education, så kan man nog smälta visst folks dumma högfärd, utan at få grå hår i sitt hufvud. Björn Okände 96 (1791). Får man ej blunda för ett litet fel, / Begånget uti ruset, huru skarpt / Skall man då blicka när ett högmålsbrott / Wäl tuggadt, swäljdt och smält framför osz står? Hagberg Shaksp. 4: 29 (1848). Man kunde vid det danska hovet svårligen smälta förlusten av Norge. Oscar II Mem. 3: 186 (1873). Så länge mössorna sutto vid makten, fick Berch naturligtvis blott smälta och lida. Schück i 3SAH 28: 272 (1916). De kunde .. icke smälta den mondäna badsocieteten. Mig roar den. Hamilton Dagb. 2: 123 (1917). (De) kunde inte riktigt smälta sitt nederlag. Spong Sjövinkel 444 (1949). Redan valet av civila försvarsministrar hade Gustaf V haft svårt att smälta, och (osv.). HT 1960, s. 107. särsk. i fråga om (fullständig) intellektuell förståelse l. tillägnelse av ngt l. i fråga om att (helt) införliva ngt (t. ex. intryck l. upplevelser) med sin personlighet gm tankens l. känslolivets bearbetning; stundom äv. allmännare, i fråga om att vänja sig vid ngt o. därigm acceptera det l. i fråga om att sätta tilltro till ngt. Hwilken .. hjerna är i stånd, at smälta en sådan Lecture (som ett tungt o. bombastiskt historieverk). SvMerc. 6: 758 (1761). (Enl. Reimarus gömde lärjungarna Jesu kropp o. lyckades sedan vinna tilltro, då de sade att han uppstått o. farit upp till himlen.) Det fordras .. upplysningsseklets hela kolaretro, för att kunna smälta sådana widunderliga underwerk. Melin JesuL 1: 16 (1842). När .. (historieberättaren) slutat och den sista (skratt)-åskan exploderat, luta de sig alla tillbaka och smälta historien. Asplund Stud. 71 (1912). Det som mest överraskade ett ovant öga — ty cyklarna ha vi ju redan smält — var automobilerna (vid Rättviks kyrka), fulla av masar och kullor. Böök ResSv. 144 (1924). Jag (dvs. tentatorn) hörde ju på den korta stunden (som tentamen pågick), att kandidaten smält och tillägnat sig det lästa. HågkLivsintr. 19: 241 (1938). Tavlor, blommande lökar och ost fanns i överflöd i Holland, och det var nästan omöjligt att smälta allt vackert vi såg. Henning HbgMinn. 1: 323 (1950).
c) i p. pr. i adjektivisk anv., hyperboliskt, om hetta o. d.: som kommer en att smälta (i bet. 1 d), ”glödhet” l. dyl. Under en smältande hetta gick jag en förmiddag till Borstahusen. Landsm. VIII. 1: 28 (1887).
d) i utvidgad anv.
α) [sv. dial. smälta pannkakäsmeten, vispa pannkakssmet, smälta gröten, vispa ned mjöl i kokande vätska så att gröt bildas] i fråga om att röra ned ngt i en vätska; i ssgn SMÄLT-MJÖL; jfr SMÄLT, sbst.3
e) mer l. mindre bildl. (jfr b γ); i sht i fråga om att känslomässigt beveka l. röra ngn l. ngns hjärta o. dyl. l. få ett (känslomässigt) motstånd att försvinna; äv. motsv. a; äv. refl., om moln: (uttunnas o.) utbreda sig. Jagh haffuer satt tigh til en smeltare j mitt folck .., the äro allesamman förderffuat koppar och iern .. smeltningen är förgeffues ty thet onda är icke jfråskildt. Jer. 6: 29 (Bib. 1541); jfr a. Iagh smältes aff löye, iagh sönderspricker aff löye, iagh döör aff löye. Törning 79 (1677). Lannerstierna Vitt. 84 (1790; refl., om moln). Godheten — hvars blickar smälta själen. Kellgren (SVS) 2: 320 (1790). Vältaligheten som öfvertygar och beveker, som förändrar tänkesätt och smälter hjertan. CPHagberg i 2SAH 5: 103 (1808). (Han talade) Med en röst så vek, att den smälte hennes likgiltighet. Tavaststjerna Inföd. 119 (1887). I (Marinis episka dikt) Adone klagar den tårlösa Venus över att den giriga himlen förmenat henne att smälta sina ögon i ett hav av tårar. Lamm i 3SAH LVI. 2: 80 (1945); jfr 1 e α. jfr (hyperboliskt): Hon (dvs. cirkusryttarinnan som fått en bukett) gaf en blick, som kunde smälta sten, / åt gifvaren, den ryske attachén. Fröding NDikt. 115 (1894). — särsk.
α) liktydigt med: sammansmälta (olika element, se SAMMAN-SMÄLTA III b); särsk. dels i uttr. smälta ngra i l. till ngt, dels ss. vbalsbst. -ning, konkret, om det gm sammansmältning åstadkomna resultatet. Som det gamla och nya Compagniet (för tillverkning av spegelglas) kom at arbeta emot hwarandra, blefwo de omsider smälte i et Compagnie. König LärdÖfn. 5: 131 (1747). När kärlek leds af oskulds hand, af fromhet, smak och vett, / En lika dygds fördolda kraft snart smälter två til et. Liljestråle Fid. 57 (1772). Vilka voro judarna? Kananéer, assyrier, egypter! Och morerna? Berber, negrer och iberer! Kort sagt: vi äro hittills en smältning av all världens blod. Högberg JesuBr. 2: 15 (1915).
β) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.; delvis sannol. att hänföra till 1 e] i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; företrädesvis i fråga om stark känslomässig (l. estetisk) påverkan, betecknande att ngt utövar en sådan påverkan att man (motståndslöst) ger sig hän l. överlämnar sig i dess våld o. d., närmande sig bet.: gripande l. hänförande o. d. Smältande blickar, toner. Ett smältande leende, ögonkast. Stämmans smältande välljud. LBÄ 44—50: 14 (1801; om känslor). (Under samtalet) var .. (Tegnér) gudfruktig, ganska brinnande och smältande, talte .. om mysticismen, det eviga lifvet, m. m. Thomander TankLöj. 77 (1827). Den smältande barcarollen i andra akten (av Fra Diavolo). Hedberg SvOperasång. 85 (1885). (Operasångaren) Ambrosi fick .. sjunga på sin mjuka, smältande italienska. Hellander Teaterorig. 107 (1900). (Ridhästens) rörelser voro lätta och smidiga, i synnerhet galoppen var smältande. Gripenberg DTid. 291 (1943). särsk. (i sht i fackspr.) i fråga om den estetiska verkan av ett färgspel (l. ett linjespel), övergående i bet.: mjuk (se d. o. 5 b δ) l. mild (se d. o. 5 b β); jfr SMULTEN o. SMÄLTA, sbst.2 Framför mig utbredde sig Rom och kampagnan med härliga smältande färger i en ram af blånande eller violettskimrande berg. Rydberg RomD 146 (1877). Kongressmiddagen hade kombinerats med en vattenfest, en illuminerad regatta … Det var .. ett blekt smältande färgspel. Siwertz JoDr. 241 (1928). Även om venetianarna betytt åtskilligt för .. (Watteau), så är det dock ingen, med vilken hans eteriska, smältande kolorit har så utpräglad väsensgemenskap, som Rubens. Lindblom Rokokon 26 (1929). Ett spel av fina smältande linjer. Boye Ast. 7 (1931). Solen baddade och Medelhavet låg smältande blått. Siwertz Tråd. 102 (1957).
γ) [jfr b γ] (†) med avs. på fattigdom l. elände o. d.: uthärda l. fördraga l. leva under. VDAkt. 1650, nr 34. Jag (dvs. kyrkoherden) och Capellanen få sittia och smälta fattigdom och äländheet i alla wåra liffsdagar. Därs. 1654, nr 333. Mig som så torfftig är, och mycken miseria (dvs. mycket elände) smälta moste. Därs. 1709, nr 393.
δ) [jfr a; möjl. äv. att hänföra till 1 e] (†) ss. vbalsbst. -ning, om helgelse (se d. o. 2) l. religiös rening (se RENA, v.1 10). Iag önskar .., at den innerliga smältningen, som arbetade i Eder 1731 och 1732, måtte winna sådan ren utgång, at (osv.). SRosén (1741) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 46. Nohrborg 403 (c. 1765).
1) till 1, om snö l. is o. d.: smälta bort. Isen .. är, sedan snön smält af och vattnet runnit ned, mycket porös. SD(L) 1897, nr 198, s. 4. särsk. bildl. (jfr smälta, v.1 1 e), särsk. om skara personer.: minska i antal. Cossakerne, som tämmelig smultit af, sökte sig om hwar de kunde (sedan belägringen av Posen hävts). Nordberg C12 1: 553 (1740).
2) till 2: gm smältning bortskaffa l. förbruka (ngt). Schulthess (1885). Björkman (1889; med avs. på malmlager). —
1) till 1: bortgå l. försvinna gm smältning (i sht om is l. snö); äv. hyperboliskt, i fråga om stark svettning (på grund av hög värme), om person (jfr smälta, v.1 1 d). Spegel Oliw. A 2 a (1675; om snödriva). Förr hade han (dvs. Satan) wäl trodt at himmelen måst rämna, / Och jorden smälta bort, än Herren skulle (osv.). Dens. ÅPar. 2 (1711). När (land-)isen smalt bort, hade landet sjunkit. LfF 1897, s. 180. Mer snö än så här blir det inte. Och den hinner smälta bort till jul. Lindgren AllBarn 98 (1946). Det är så varmt att man smälter bort. SvHandordb. (1966). särsk. mer l. mindre bildl. (jfr smälta, v.1 1 e); i sht liktydigt med: (långsamt l. omärkligt) försvinna (särsk. om ekonomisk tillgång) l. upplösas l. skingras (särsk. om ngt som försvinner ur sikte); ofta i uttr. smälta bort som (en) is l. som snö o. d. När sanningen kommer som är rettwijsz / Tå smelter bortt lögnen som en ijsz. Svart Gensw. E 3 b (1558). Strängheten smälte bort i hennes hjerta. Bremer Nina 14 (1835). Den girige .. ser sina hopskrapade skatter, innan han wet ordet af, smälta bort som snö för solen. Melin Pred. 3: 90 (1852). De språk, som sakna egen literatur, smälta bort, liksom de vilda stammarne. Svensén Jord. 121 (1884). De långa bergen, hvilkas ryggar smälta bort i soldisen. Rosenius Himmelstr. 226 (1903). Timmarna smälte hastigt bort under deras dagdriveri över gator och öppna platser. Högberg Storf. 29 (1915). Fridegård Offerrök 12 (1949; om dimma). särsk. α) i uttr. smälta bort i tårar o. d.; jfr smälta, v.1 1 e α. (Jesu) hierta lika som smälte bort i blods tårar (i Getsemane). Spegel Pass. 5 (c. 1680). Guds Ande far på dufvovingar / Hallelujah! ur eterns höjd, / Och känslans Eolsharpa klingar, / Och tanken smälter bort i fröjd. Stagnelius (SVS) 2: 287 (1821). Hans röst nästan smälte bort i öfverlägset medlidande. Geijerstam LycklMänn. 134 (1899). β) om krets av personer: långsamt minska i antal (gm att så småningom dö) l. så småningom dö; förr äv. om enskild person: (gm umbäranden) så småningom dö. En femte del af dem, som här i Riket årligen på sotesängen aflida, smälter efter handen bårt i Lungsot och Bröst passioner. Strandberg PVetA 1752, s. 30. Bergklint Vitt. 236 (1772; om enskild person). (Knut Posses) krigshär smälte småningom bort. Afzelius Sag. 5: 192 (1843). γ) (mera tillf.) om ngt konkret: förminskas. Med empiren kom kråkan i bruk, och den skulle hålla sig .. tills den på sextiotalet smält bort till en liten trekant med ett vidfäst krås, för att därefter helt försvinna. Kleen Kvinn. 40 (1910).
2) till 2: gm smältning borttaga (ngt); i sht förr äv. i pass. med intr. bet.; äv. bildl.; jfr smälta undan 2. Lind (1749; i pass.). Har detta ögonblicks hänryckning väl / Smält bort all merg uti hvar enda led? Oscar II 2: 22 (1861, 1887). Solen smälte bort snön. SvHandordb. (1966). —
SMÄLTA FRAM10 4.
2) till 2: gm smältning framställa (ngt); ofta mer l. mindre bildl. Posthumus, utur hwars skeppund / Af nedrighet man ej kan smälta fram / Ett qwintin redbart. Hagberg Shaksp. 6: 82 (1849). Människor hade måst tänka och fundera, innan de hade hittat på hur de skulle smälta fram det (dvs. järnet) ur malmen. Lagerlöf Holg. 2: 116 (1907). —
SMÄLTA I10 4, förr äv. UTI04. särsk. till 1: gm smältning förena sig med (varandra); äv. bildl. Man bör .. laga så, at färgorna försvinna och likasom smälta uti hvarandra, utan at gränsen imellan dem synes. Miniatursk. 18 (1784). En alltför liten tafla (kan) ej vara skön, emedan dess detaljer för betraktarens öga smälta i hvarandra och blifva orediga. BEMalmström 8: 407 (1843). —
1) till 1: gm smältning förenas l. blandas l. bli till ett (jfr smälta samman 2); äv.: gm smältning sjunka ihop l. minska i volym (jfr smälta samman 1). Scheffer ChemFörel. 21 (c. 1750; om kemiska ämnen vid kokning i retort). Snödrivan smälte el. smalt ihop i solen. SvHandordb. (1966). särsk. mer l. mindre bildl.; ofta dels om trupp (l. annan skara personer o. d.), dels om ekonomisk tillgång o. d.: minska, förminskas; äv. om olika föremål vilkas konturer vid seende försvinner o. som syns bli till ett. Orden smälte ihop med hwarandra, det war nästan ingen paus. Polyfem I. 30—31: 7 (1810). Han förde, då kriget först bröt ut, / En trupp af femtio man; / Den hade smultit ihop till slut, / Med tjugu wasagossar / Stod nu i hären han. Runeberg 2: 39 (1848). Nu och förr smälte ihop. Strindberg Giftas 2: 199 (1886). Thildas hemgift smälte betänkligt ihop. Rönnberg Bredbolstad 72 (1907). Antagligen kommer (affärs-)området på Brorsbacke .. att utvidgas åt väster och kanske en gång smälta hop med handelsområdet på Höganäs Nedre. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 82. Huvudsaken är att man (vid rävjakt) smälter någorlunda väl ihop med bakgrundens färg. Petre KonstJakt 21 (1935). särsk. om person l. persons kropp: sjunka ihop, falla samman. Noræus smalt alldeles ihop i kläderna, matt och besegrad. Sjödin StHjärt. 182 (1911). Hennes lilla gestalt liksom smälte ihop .. av grubbel och sorg. Hallström Händ. 64 (1927).
2) till 2: gm smältning förena l. blanda (olika saker); äv.: gm smältning hopfoga l. tillsluta (ngt l. olika delar av ngt); äv. dels i pass. med intr. bet., dels (numera föga br.) refl., i uttr. smälta sig ihop: förenas gm smältning; äv. bildl.; i sht förr äv. med avs. på färg: komma att förena sig (med ngt) så att gränserna suddas ut; jfr smälta samman 3. Bly som är smeltat tilhopa aff gammalt fensterbly. BtÅboH I. 1: 37 (1556). Salberg Gr. 68 (1696; bildl., i pass.). Miniatursk. 19 (1784; med avs. på färg). Låt aning, maning, ljusning och berusning, / Och trängtan, längtan smälta sig ihop, / .. Snart Sångens lilja prunkande skall glimma. MarkallN 2: 155 (1821). Smält ihop ett glasrör i ena änden. Bolin OrgKem. 8 (1925). Ett viktigt framsteg .. var upptäckten att smälta ihop koppar och tenn till den lättbearbetade bronsen. Bolin KemVerkst. 12 (1942). —
2) till 1, i uttr. smälta in i ngt, gm smältning förena sig med l. bli till ett med ngt; företrädesvis bildl. (jfr smälta, v.1 1 e): (mjukt l. långsamt l. omärkligt l. osökt) förena sig med l. uppgå i l. bli till ett med l. absorberas l. försvinna i ngt; ofta i fråga om synintryck. Smälta in i miljön (omgivningen). Ett ögonblick — och fogeln lyft / Sin vinge för att fly / Och smalt med ekot af sin hymn / In i en gyllne sky. Snoilsky 3: 179 (1883). Småningom utbildades en kult af .. (jungfru Maria), i hvilken äfven hedniska åskådningar smält in. Levertin Diktare 40 (1898). Det lager som ligger under sanden och dammet (i salpeterfälten i Chiles öknar) kallas costra och består af en blandning af kalk, gips, magnesium och glaubersalt. Detta lager betäcker salpetern, hvilken nästan smält in i costran. SDS 1905, nr 89, s. 2. Andra praktröster i studentsången hörde man genom hela kören, Stenhammars hörde man inte, den smälte in i kören, så att denna fick en annan klang. Almquist Wennerbg 20 (1917). Att man på rävjakt inte bör vara klädd som till maskerad utan helst i kläder som till färgen så mycket som möjligt smälta in i terrängen är givet. Petre HbJäg. 87 (1931). (Vissa utlänningar kan) knappast kritiseras för att de inte anstränger sig att smälta in i det svenska samhället. DN(A) 1964, nr 331, s. 4.
3) till 2, i uttr. smälta in ngt i ngt, få ngt att smälta in (se 2) i ngt; i sht bildl. Fahlcrantz 1: 52 (1835, 1863; bildl.). I brefven gaf .. (Tegnér) uttryck åt alla de element i världsbilden, som han icke förmådde smälta in i sin poesi. Böök 1Ess. 94 (1913). Under 1920-talet övertages successivt AB Förenade Yllefabrikerna (av Holmens bruk), omskapas, moderniseras och smältes in i helheten. Helmfrid Holmen. 437 (1954).
1) till 1, = smälta, v.1 1 (med tanken fäst vid volymminskning); äv.: smälta o. falla ned l. försvinna (i ngt); äv. mer l. mindre bildl. (jfr smälta, v.1 1 e), särsk. dels om person: helt vekna l. låta sig bevekas o. d., dels i fråga om antal l. mängd: minska, gå ned. Hagberg Shaksp. 5: 53 (1848; i bild). Må Rom i Tiberströmmen smälta ned! Därs. 12: 122 (1851). Lindqvist Dagsl. 2: 70 (1900; om snö). Tenow Solidar 1: 42 (1905; om tjänarinnor, i fråga om antal). Packorna (av tidningar hos tidningsgumman) smälta ner, tidningarna strös ut bland alla dem, som gå förbi. Koch Arb. 15 (1912). Blir det några förfrågningar hos mig (angående ditt sökande efter hustrun i Tyskl.), ska jag utmåla din kärlekssaga så herrarna på tyska legationen smälter ner. Siwertz Förtr. 48 (1945). särsk. med. till 1 c, = smälta, v.1 1 c. Odenius 2Celsus 316 (1906).
2) till 2, = smälta, v.1 2 (med tanken fäst vid volymminskning); äv. bildl. (jfr smälta, v.1 2 e). Weste (1807). När edra (dvs. ögonens) strålar smälta ner min styrka, / Då (osv.). Wulff Petrarcab. 479 (1907). En kopparurna kan smältas ner och gjutas om till en sköld eller en statyett. Aspelin TankVäg. 1: 116 (1958). —
SMÄLTA OM10 4. till 2: (för att ge det ny form) på nytt smälta (ngt), omsmälta; äv. mer l. mindre bildl.: omsmälta l. omforma o. d. Stiernman Com. 3: 37 (1661; i pass., om mynt). Böök 1Ess. 70 (1913; om fantasi, med avs. på stoffet till litterär framställning). jfr omsmälta. —
SMÄLTA OMKRING. (†) till 2: röra omkring (ngt med ngt) under smältning l. så att det smälter; anträffat bl. abs. Lindh Huuszapot. 61 (1675). —
SMÄLTA SAMMAN32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. [fsv. smälta saman (i bet. 3)] jfr sammansmälta.
1) till 1: smälta l. smälta ned (under volymminskning); jfr smälta ihop 1. AJourn. 1815, nr 32, s. 4. Hettan hade varit så våldsam, att järnfaten smält samman. Norrskensfl. 1927, nr 172, s. 1. särsk. mer l. mindre bildl.; i sht: minska l. gå ned (i antal l. mängd l. värde o. d.); särsk. om ekonomisk tillgång l. i fråga om antal av personer i armé o. d.; jfr smälta, v.1 1 e (β). SKN 1845, s. 69 (om personal). Den tanklösa flickan smalt samman i en ugn av harmheta blickar. Bergman LBrenn. 272 (1928). Min kassa hade smält samman till ett minimum. Schulze Emigr. 210 (1930). VFl. 1937, s. 10 (om siffra betecknande passagerarantal).
2) till 1: gm smältning förenas l. blandas (i l. med l. till ngt) l. bli till ett; i sht bildl. (se slutet); jfr smälta ihop 1. Blyoxid och kiselsyra smälta lätt tillsammans till en gulaktig, tung, glaslik massa, blysilikat. NF 2: 728 (1877). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. i fråga om syn- l. hörselintryck. Wi böre hafwa blott en tanke, en wilja, en känsla och wåra hjertan böra smälta tillsammans för den himmelska kärlekens eld. Hagberg Pred. 5: 72 (1819). Skyarnas konturer smälte samman. Vinterg. 1894, s. 7 (1888). (Tjänstflickan) Lena hade smultit samman med familjen så, att när hon med far eller mor talade om oss barn, så hette det ”meidän lapset” (dvs. ”våra barn”). Ahrenberg Männ. 3: 5 (1908). Deras grova entoniga röster smälta samman i ett mummel som stiger mot de röda aftonskyarna. Krusenstjerna Fatt. 1: 50 (1935).
3) till 2: gm smältning förena (olika saker l. åtskilda delar av ngt); ofta bildl.; jfr smälta ihop 2. Stiernhielm Arch. G 2 b (1644). Aftonens gyllne dager, som smälter samman himmel och jord i sitt milda ljus. Hedvall RunebgStil 54 (1915). De planer som .. gjordes upp för att förena och smälta samman Tyskland till en nationell enhet. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 364 (1947). —
SMÄLTA SÖNDER10 40. till 1: sönderdelas gm smältning; äv. oeg. l. bildl. (motsv. smälta v.1 1 e), särsk.: gå om intet. Linc. (1640). Så förstockad är ingen, at han icke warder omwänd, och hans hjerta smälter sönder, när det känner (Kristus). Borg Luther 2: 6 (1753). Grusiga (blås-)stenar hafwa (i vatten från vissa brunnar) aldeles smultit sönder, men de hårdare åtminstone mjuknat. SvMerc. V. 1: 152 (1759). Tyst och war stum, / Ty annars smälter trolleriet sönder. Hagberg Shaksp. 11: 362 (1851). Genom korsets kraft sker det ännu, att de hårdaste menniskohjertan smälta sönder. Bring Högm. 166 (1862). Hans millioner smulto sönder och .. han måste sälja sina konstsamlingar. PT 1897, nr 150, s. 3. jfr söndersmälta. särsk. med. till 1 c, = smälta, v.1 1 c. Henschen Lungsot 11 (1893). (Exsudatet vid lunginflammation) kan .. småningom förvandlas i bindväf .., eller ock kunna lungans anatomiska delar på ett mindre område smälta sönder. 2NF 16: 1451 (1912). —
SMÄLTA TILL10 4. till 2: gm smältning tillsluta (ngt), smälta ihop (se smälta ihop 2). Björkman (1889). Smälta till ett stort glasrör. Klint (1906). —
SMÄLTA UNDAN10 32, äv. 40.
1) till 1: gm smältning försvinna (särsk. om snö l. is) l. undan för undan bli flytande (jfr smälta bort 1); ofta bildl.: (så småningom) försvinna l. gå åt l. smälta bort o. d. (särsk. om ekonomisk tillgång l. om tid). Emädan godzet i Råstbruk snarare smälter undan (än vid sulubruk). Cletscher RelStKopparbg. 79 (1696). Warg 655 (1755; om is). I sus och dus och lustigt firumfej smälte nu de tio åren .. hastigt undan. Högberg Jim 286 (1909). Färgen smalt undan från hans kinder, när han hörde fru Marias genomträngande rop. Johansson RödaHuv. 2—3: 124 (1917). Hallström Händ. 228 (1927; om snö). Dessa pengar som smalt undan så fort, till skulder, till litet inköp. Martinson Kvinn. 257 (1933). jfr undansmälta.
1) till 1; särsk.: upplösa sig l. mjukna gm smältning; smälta; äv. dels med subj.-växling, om område o. d., dels bildl. Mit hierta war lika som det wille smälta op för det hemliga nöyet jag kiände. SedolärMercur. 2: nr 10, s. 3. (1731). (Fett o. ister av skallerorm) sättes i Solen, då det smälter up och blir til en olja. VetAH 1753, s. 187. Runeberg (SVS) 6: 166 (1863; om hat). Gårdsplanen hade smultit upp, likaså trottoaren på solsidan. Aho Spån. 1: 248 (1891).
2) till 2: upphetta (ngt) till smältning; smälta (ngt); äv.: öppna (ngt) gm smältning; äv. i pass. med intr. bet.; äv. mer l. mindre bildl. Thesze 3 kalker (som stulits), hade Gärtt målare smeltet vp. 3SthmTb. 2: 71 (1596). Skogekär Bärgbo Wen. 90 (c. 1650, 1680; om väderlek, med avs. på snö). För wissa former är dit hierta utaf wax, / Det böjes, hur man wil, och smältes up i droppar. Nordenflycht (SVS) 2: 165 (1745). Fönsterrutorne sprungo sönder, blyet smältes upp (vid en eldsvåda). Palmstjerna Snapph. 2: 194 (1831). När ej solsken smälter / upp hjertats is. Ingelman 127 (1834, 1843). Smälta upp .. (dvs.) öppna genom smältning. Auerbach (1913). —
1) till 1: vid l. genom smältning komma ut; äv. bildl., särsk. om person: brista ut (i tårar; med helt uppgående i gråtandet; jfr smälta, v.1 1 e α). Kådan smälter ut af trän. Schultze Ordb. 4584 (c. 1755). Strindberg TjqvS 4: 179 (1876: smälta ut i tårar).
2) till 2: gm smältning utfå (ngt ur ngt) l. få (ngt) att utrinna (i ngt) o. d.; äv. bildl. Konsten att smälta ut jern ur malmen. Svensén Jord. 88 (1884). ”Smöret” vinnes (i Ryssl.) på det sätt, att det smältes ut i gräddkrukan vid elden. SDS 1904, nr 2, s. 3. Tonen längtar att smältas ut i harmonien. Hallström LevDikt 342 (1914). —
SMÄLTA ÖVER10 40. till 2: efter smältning övergjuta (ngt med det som smälts). JGOxenstierna Dagb. 152 (1771). jfr översmälta.
(2 a) -APPARAT. apparat för smältning. AHB 128: 15 (1887; för smältning av talg vid beredning av margarin). —
(2 a) -ARBETARE~0200, sbst.2 (sbst.1 se sp. 7808). [jfr t. schmelzarbeiter] (i fackspr.) arbetare med uppgift att syssla med smältning; jfr smältar-arbetare. Seitz Glas. 99 (1933; vid glasbruk). —
(2 a) -ARBETE~020. (smält- 1745 osv. smälte- 1794, 1808) [jfr t. schmelzarbeit] arbete med smältning, smältningsarbete; jfr -verk 1. Möller 1: 224 (1745). —
(1, 2 a) -BAD. [jfr t. schmelzbad] (i fackspr.) bad (se d. o. 1 c) bestående av smält massa. JernkA 1892, s. 332. —
(1) -BILD. (numera föga br.) bildl.: sammansmält bild (se bild, sbst.1 3); jfr smälta, v.1 1 e γ. Phosph. 1810, s. 18. —
(2 a) -BOK. [jfr t. schmelzbuch, eng. melting-book] (i fackspr., i sht bergv.) bok för uppgifter om smältning; jfr smältninge-register. Stiernman Com. 3: 249 (1664). Vid mynt- och justeringsverket skola föras huvudbok, kassabok och smältbok. SFS 1918, s. 2441. —
(1, 2) -BORRNING. bergv. om ett slags bergborrning varvid borrhålet åstadkommes gm smältning (med en brännare l. dyl. i spetsen av ett rör o. d.). TT 1952, s. 835. —
(2 a) -CEMENT. [jfr t. schmelzzement] (i fackspr.) snabbhårdnande cement framställd av kalksten o. bauxit som mals, pressas till briketter o. smältes samt avkyles o. mals, aluminatcement. TeknVet. VoV. 2: 302 (1928). —
(2 a) -DEGEL. (smält- 1746 osv. smälte- 1558—1878) [jfr t. schmelztiegel] degel (se degel, sbst.1 1); äv. med inbegrepp av l. om innehållet; ofta mer l. mindre bildl. (särsk. dels om stat med stor folkblandning, dels i uttr. betecknande att ngt är statt i omvandling o. d.); jfr -bägare. Holmkvist BergslHyttspr. 88 (i handl. fr. 1558). (W. E. Svedelius’) väsende framgick ur karaktersutvecklingens smältdegel såsom en helgjuten personlighet med starkt utpräglade, egendomliga drag. Sander i 3SAH 4: 15 (1889). Det i flytande tillstånd framställda råstålet, ”götstål”, homogeniseras ofta sålunda, att man tömmer flera smärre smältdeglar i en större, hvars innehåll gjutes i formar. 2UB 6: 89 (1904). Denna folkens smältdegel (som Brasilien utgör). DN(A) 1964, nr 332, s. 19.
(1, 2) -DROPPE. [jfr t. schmelztropfe] (i fackspr.) droppe av smält ämne (i sht metall). 2NF 38: 1325 (1926; i pl., om konstgjorda ädelstenar, framställda av smält lerjord). TNCPubl. 27: 51 (1957). —
(2 a) -DRÄNG. (smält- 1854 osv. smälte- 1558—1687) (numera bl. i skildring av ä. förh.) smältardräng. G1R 28: 488 (1558). —
(1, 2) -ELD. [jfr t. schmelzfeuer]
1) (numera föga br.) (stark) eld för smältning; eld stark nog för att smälta ngt (i sht järn), smälthetta. Dædalus 1949, s. 83 (1746). Wallerius ChemPhys. 1: 84 (1759). Björkman (1889).
(1, 2) -ELEKTROLYS. [jfr t. schmelzelektrolyse] (i fackspr.) elektrolys (för utvinning l. rening av metall o. d.) varvid elektrolyten befinner sig i smält tillstånd. KemT 1908, s. 21. —
(1, 2) -FEL. (i fackspr.) fel (se d. o. I 2) i smält massa. Eidem ÄGlasH 92 (1912). SvetsteknOrdl. 19 (1951). —
(1, 2) -FLYTANDE, p. adj. metall. o. geol. gm smältning gjord flytande, smält o. (ännu) flytande. Från flamugnen föres den smältflytande skärstenen till konvertrar där (osv.). TurÅ 1937, s. 136. De första stelningsprodukterna, som bildades på ytan av den smältflytande jordklotsmassan, är inte bevarade i den nutida jordskorpan. Hadding Geol. 9 (1954). —
(2 a) -FORMA. [jfr t. schmelzform] (förr) i smideshärd med två formor: forma varigenom bläster tillfördes vid smältgörning; motsatt: räckforma. JernkA 1859, s. 223. —
(2 a) -FYR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) fyr (se fyr, sbst.1 5) för smältning; jfr -härd, -ugn. Ahlberg FarmT 11 (1899). —
(1, 2) -FÄRG. [jfr t. schmelzfarbe] (i fackspr.) vid dekorering av glas l. porslin l. metall använd färg som fixeras gm att upphettas så att den smälter samman med underlaget. SvMerc. IV. 3: 242 (1759). TNCPubl. 27: 51 (1957). —
(2 a) -FÄRSKNING. metall. färskning varvid järnet smältes; motsatt: torrfärskning. JernkA 1870, s. 4. —
(2 a) -FÖRLUST. (i fackspr.) vid smältning av glas l. metall uppkommen förlust av material, smältningsförlust. TNCPubl. 27: 51 (1957). —
(2 a) -FÖRSILVRING. (förr) försilvring varvid arbetet beströks med en massa innehållande silverklorid, som smältes, varvid det reducerade silvret flöt ut över ytan. Rinman 1: 550 (1788). —
(1, 2) -FÖRSÖK. i sht metall. försök med smältning, smältningsförsök; jfr -prov, -test. Bergv. 2: 658 (1754). —
(2 a) -FÖRZINKNING. tekn. förzinkning medelst neddoppning i bad av smält zink, varmförzinkning. SvUppslB 10: 1017 (1932). —
(1, 2) -GLAS. [jfr t. schmelzglas]
2) [jfr anm. sp. 7824] glasfabr. lätt smältbar glasmassa, fluss (se fluss, sbst.2 5). SvMerc. 2: 530 (1757). IllSvOrdb. (1955).
(2 a) -GODS. [jfr t. schmelzgut] metall. gods (se d. o. 3) som smältes l. skall smältas. JernkA 1823, s. 328. —
(1) -GRAD. (smält- 1818. smälte- 1704) [jfr t. schmelzgrad, smälttemperatur] (numera mindre br.) grad (se grad, sbst.1 3) av smältning; äv.: värmegrad vid vilken smältning inträder, smälttemperatur l. smältpunkt; jfr smältnings-grad. Ekman RelSmältewStKåpparbg 40 (1704). JernkA 1818, 1: 60. —
-GROP.
1) geol. till 1: grop uppkommen efter avsmältning av isblock som inbäddats i morän- l. isälvsavlagring, dödisgrop, åsgrop. Antarctic 2: 218 (1904).
2) i sht arkeol. till 2, 2 a: grop använd vid (primitiv) smältning av metall (i sht järnmalm). Grimberg SvFolk. 1: 342 (1913).
(2 a) -GRYTA. gryta för smältning; i sht (boktr.) i stilgjutningsmaskin: gryta (se d. o. f) vari metallen för typgjutningen hålles i smält tillstånd (jfr -kittel, -panna slutet, -ugn a); äv. bildl. (jfr -degel), särsk. [efter motsv. anv. av eng. melting-pot] om stat med stor folkblandning (jfr smälta, v.1 2 e α). 2UB 10: 200 (1906). Några uppkomlingar äro Sverige, Norge och Danmark icke. .. De (räknas) icke som efemära statsbildningar, vilka vid en kanske snart stundande sammandrabbning ånyo skola kastas i smältgrytan. Segerstedt Spalt. 11 (1927, 1933). KatalInstallAsea 1931, s. 221 (till lödugn). Man har kallat Förenta staterna en folkens smältgryta. DN 1968, nr 151, s. 4. —
(1) -GRÄNS.
1) [jfr t. schmelzgrenze] tekn. i fråga om svetsning: gräns(yta) mellan den smälta o. osmälta delen av arbetsstycke. SvetsteknHb. 1: 11 (1947).
(2 a) -GUMMI. (föga br.) om (svart) guttaperka (som vid uppvärmning kan formas plastiskt). PrislCFNordströmSthm 1939, s. 10. —
(2 a) -GÅNG. [jfr t. schmelzgang] metall. i fråga om smältugn o. d.: gång (se d. o. I 9 b slutet) vid smältning. Rinman 2: 906 (1789). —
(1) -HASTIGHET~002, äv. ~200. tekn. i fråga om svetsning: hastighet (uttryckt i viktenhet per tidsenhet) varmed svetstråd o. d. nedsmälter, nedsmältningshastighet. SvetsteknHb. 1: 12 (1947). —
(1) -HET. som har smälttemperatur; äv. hyperboliskt, om solsken o. d.: ”så het att man kan smälta”, ”glödhet” o. d.; äv. bildl., om blick o. d.; jfr -varm. Rinman JärnH 426 (1782; om tackjärn som färskas). Genom de stora fönstren .. brände septembersolen smälthet in. Angered-Strandberg NVärld. 19 (1898). Södergran FramtSkugg. 19 (1920; om blickar). —
(1, 2) -HETTA. [jfr t. schmelzhitze] (i fackspr., i sht metall.) hetta varvid smältning inträder l. som erfordras för smältning; jfr -grad, -värme 1 o. smältnings-hetta. VetAH 1745, s. 10. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 129 (vid glastillverkning). —
(2 a) -HUS. [jfr nl. smelthuis, t. schmelzhaus, eng. melting-house] (numera bl. i skildring av ä. förh.) hus för smältning, smältarhus. Serenius (1741). Dædalus 1933, s. 76 (i skildring av förh. 1899). —
(2 a) -HYTTA. (smält- 1660 osv. smälte- 1582—1700) [jfr mlt. smelt(e)hütte, t. schmelzhütte] metall. hytta (se hytta, sbst. 2); i sht förr äv. om glashytta (jfr hytta, sbst. 3). PErici Musæus 6: 138 a (1582). The Sidonier haffue .. vprättat theres Smältehyttor, thär inne the haffue gutit Glass. Lælius Bünting Res. 1: 181 (1588).
(2 a) -HÄRD. (smält- 1734 osv. smälte- 1722) [jfr t. schmelzherd] metall. härd (se härd, sbst.1 3 b) för smältning av metall l. mineralprodukter (t. ex. i smältugn); i fråga om ä. förh. äv. om härd för färskning l. smältning av tackjärn; jfr smältar-härd. Böök OfficFerr. 27 (1722). För att få smidbart järn smälte man förr om tackjärnet i mindre ugnar eller s. k. smälthärdar, i hvilka luft inpressades. LbFolksk. 270 (1890). Vid vallonsmidet förekomma två härdar, smälthärden och räckhärden. Uppl. 2: 183 (1906). Lindroth Gruvbrytn. 2: 28 (1955). särsk. bildl., om utgångsområde för den smälta magman vid vulkanisk eruption; jfr härd, sbst.1 4 a. 2NF 33: 416 (1921).
(1) -INSATS~02 l. ~20. [jfr t. schmelzeinsatz] el.-tekn. insats (se d. o. 2 b) utgörande smältsäkring. IngHb. 3: 420 (1949). —
(1) -INTERVALL. [jfr t. schmelzintervall] (i fackspr.) intervall mellan temperaturerna för begynnande o. fullständig smältning (för ett ämne); jfr smältnings-intervall. SvTeknUppslB 1: 567 (1937). —
(1) -IS. smältande l. smält is; särsk. dels ss. förled i ssgr, dels (om ä. förh.): is som vid ismetoden smälte vid mjölkens gräddsättning. LB 3: 179 (1902).
Ssgr (geol.): smältis-bildning. särsk.: geologisk bildning uppkommen gm smältning av (del av) landis. SvGeogrÅb. 1944, s. 104.
(2 a) -JÄRN. [jfr t. schmelzeisen] (förr) järn framställt gm smältfärskning; jfr -stål. VetAH 1741, s. 30. Rig 1955, s. 7 (ss. fynd från primitiv järntillverkning).
-KAMMARE. (smält- 1763 osv. smälte- 1747)
1) tekn. till 1, 2, i ångpanna: kammare (se kammare, sbst.2 6) där aska avskiljes i mer l. mindre smält form. TT 1951, s. 981.
2) [jfr t. schmelzkammer] (i fackspr.) till 2 a: smältrum (se d. o. 2); äv. bildl. König LärdÖfn. 6: 143 (1747; för metall). SvMerc. 1763, s. 374 (bildl.). Moberg Sold. 100 (1944; i glasbruk).
(2) -KITTEL. (smält- 1805 osv. smälte- 1688) [jfr t. schmelzkessel] kittel för smältning; särsk. (föga br.) om smältgryta i tryckeri. BoupptSthm 1689, s. 577 a (1688; efter sockerbagare). AHB 128: 13 (1887; använd vid talgsmältning). TT 1900, K. s. 35 (använd vid upphettning av arseniksyrelösning o. rödolja för framställning av fuchsin). Elge BoktrK 105 (1915; om smältgryta). —
(1, 2) -KLUMP. i sht arkeol. gm smältning (av metall o. d.) uppkommen klump. AntT XV. 3: 84 (1906). —
(2 a) -KOL. metall. för smältning använt kol; jfr -koks o. smältnings-kol. Lindroth Gruvbrytn. 2: 111 (1955). —
(2, 2 a) -KONST. [jfr t. schmelzkunst] (numera mindre br.) = smältnings-konst; förr äv. om kemin (med tanke på smältning ss. en av dess viktigaste arbetsmetoder). Bromell Berg. 25 (1730). Almqvist FrSpr. 225 (1838; om kemin). WoJ (1891). —
(1) -KONTAKT. el.-tekn. kontakt (se d. o. 1 e β) innehållande smältmetall; jfr -metall-kontakt. Dædalus 1939, s. 103. —
-KRAFT. (smält- 1764 osv. smälte- 1749—1802)
1) i sht metall. till 2 (a): kraft (se d. o. 4) som används l. åtgår l. erfordras för smältning; jfr smältnings-kraft 1. Nordforss (1805). JernkA 1827, s. 4.
2) (numera bl. tillf.) till 2 b: matsmältningsförmåga; jfr smältnings-förmåga 3, smältnings-kraft 2. Lind 1: 1593 (1749). —
(1) -KROPP. el.-tekn. kropp (se kropp, sbst.1 5) utgörande l. innehållande smältsäkring. Elfving Starkstr. 199 (1909). —
(2) -KRUKA. kruka för smältning; särsk. (förr) till 2 a, om kruka för smältning av metall, (smält)degel. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 38 (1755). —
(2, 2 a) -KUNSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) kunskap i smältningskonsten; särsk. övergående till att beteckna smältningskonsten ss. vetenskapsgren. JernkA 1823, s. 318. —
(1) -KÄGLA. [jfr t. schmelzkegel, segerkägla] (i fackspr.) gm smältning av ngt bildad kägla (se d. o. 3); äv. om segerkägla (jfr kägla 3 b). TT 1902, s. 75 (om segerkägla). NFMånKr. 1938, s. 304. —
(2) -KÄRL. kärl för smältning; i sht till 2 a. Rinman 1: 241 (1788). TTekn. 1860, s. 330 (om smältdegel, använd vid skedning av silver o. bly). —
(1) -LEDARE. [jfr t. schmelzleiter] el.-tekn. i smältsäkring: ledare (se d. o. 12; t. ex. en smälttråd) som vid överbelastning o. d. smälter. IngHb. 3: 420 (1949). —
(1, 2) -LÖSNING. (i fackspr.) lösning (se lösning, sbst.2 4) bestående av l. innehållande smält(a) komponent(er). JernkA 1905, s. 81. Magmans natur af smältlösning. 2NF 37: 399 (1925). —
-MASSA. [jfr t. schmelzmasse]
2) (tillf.) till 1 e γ, bildl.: gm sammansmältning av flera komponenter bildad massa (se massa, sbst.2 5). Högberg JesuBr. 2: 15 (1915). —
(1) -MEDEL. [jfr t. schmelzmittel] (i fackspr.) fluss (se fluss, sbst.2 2); jfr smältnings-medel. Nordforss (1805). Eidem ÄGlasH 88 (1912). —
-METALL.
1) el.-tekn. till 1: metall i (l. för tillverkning av) smälttråd; äv. om smälttråden. TT 1901, Allm. s. 317 (i pl., om smälttrådar). 2NF 7: 330 (1907).
Ssgr (till -metall 1, mera tillf.): smältmetall-kontakt. smältkontakt. SvTeknUppslB 2: 236 (1939; i anläggning för brandalarm).
(2 d α) -MJÖL. [möjl. att hänföra till sv. dial. smälta, redning, pannkakssmet (se smält, sbst.3)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mjöl avsett till viss mat där mjölet skall röras ned i en vätska. Nordström Luleåkult. 204 (1925; från Norrb.). —
(2 a) -MÄSTARE. [jfr t. schmelzmeister] metall. person som (ss. förman) ansvarar för smältning (vid smälthärd o. d.); jfr smältar-mästare. Dalin (1854). DN(B) 1961, nr 27, s. 3. —
(1, 2 a) -OST. [jfr t. schmelzkäse] av hård ost gm malning o. smältning o. olika tillsatser framställd mjukost. HandHantv. Hand. 7: 52 (1939).
(2) -PANNA. (smält- 1562 osv. smälte- 1561—1562) [fsv. smältepanna; jfr t. schmelzpfanne] jfr panna, sbst.1 1, 2, o. -kärl; särsk. till 2 a. ArkliR 1561, avd. 19. KrigVAH 1824, s. 163 (för urlakning av salpeter ur råsalpeter). särsk. (föga br.) i tryckeri: smältgryta. 2UB 10: 185 (1906). —
(1, 2 a) -PLAST. (i fackspr.) plast som smälter vid fixerad temperatur o. som vid avkylning stelnar utan kemisk förändring, termoplast; äv. om plast med inblandning av härdmedel l. fyllnadsmedel (använd för t. ex. modellering). SDS 1977, nr 321, s. 8. —
(1, 2 a) -PROCESS. (smält- 1696 osv. smälte- 1756) [jfr t. schmelzprozess] (i fackspr., i sht metall.) smältningsprocess (se d. o. 2). Cletscher RelStKopparbg 58 (1696). Lindroth Gruvbrytn. 2: 39 (1955). —
(2 a) -PRODUKT. gm smältning erhållen produkt. JernkA 1827, s. 187. LAHT 1892, s. 293 (om thomasslagg). —
(1, 2) -PROV. [jfr t. schmelzprobe] prov utfört gm smältning av ngt l. gm att ngt får smälta. TT 1890, s. 93. SvElMaterielkAnst. 15: 12 (1946; utfört med smältpropp). —
(1) -PUNKT. [jfr t. schmelzpunkt, eng. melting-point, fr. point de fusion] om den (för olika ämnen varierande) bestämda temperaturpunkt vid vilken (under samma tryck) smältning av ett fast ämne inträder; jfr punkt 8 c γ, -temperatur o. smältnings-grad, smältnings-punkt samt frys-, stelnings-punkt. Qvicksilfrets smältpunkt ligger vid —39°. Almroth Kem. 296 (1834). Där kvicksilfverytan stannar (då man sätter termometern i smältande snö l. is), isens smältpunkt eller vattnets fryspunkt, betecknas med 0. Moll Fys. 2: 3 (1898). Fodret i (de elektriska degel- o. rör-) ugnarna måste hafva hög smältpunkt och hållfasthet. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 616. IngHb. Allm. 596 (1955).
(2 a) -RAFFINERARE. metall. arbetare med uppgift att syssla med smältraffinering. NordYrkesklassif. 124 (1962). —
(2 a) -RAFFINERING. metall. raffinering (se raffinera 1 a) av metall i smält tillstånd. 2NF 14: 975 (1911). —
(1) -RULLE. (numera mindre br.) cylindrisk smältsäkring; jfr -rör 1. 2NF 28: 723 (1918). SEN 4201: 56 (1955). —
-RUM. (smält- 1782 osv. smälte- 1704) [fsv. smältarum (i bet. 2); jfr t. schmelzraum] (i fackspr.)
1) till (1 o.) 2: rum (se rum, sbst.3 6) för smältning; i sht om smältzonen (se -zon 1) i smältugn; jfr smältnings-rum. (Nasen borttager) genom för mycket tillwäxande smälterummet i härden. Holmkvist BergslHyttspr. 88 (i handl. fr. 1704). Eidem ÄGlasH 84 (1912; i glasugn). Vid senare tiders götstålsframställning tappas .. stålet i fyltande form ur degeln eller ugnens smältrum. SvFolket 12: 123 (1940).
2) till 2 (a): rum (se rum, sbst.3 9) för smältning. BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit. s. 117 (i kemiskt laboratorium). Fatab. 1941, s. 177 (i guldsmeds verkstad). —
-RÄNNA.
2) [jfr t. schmelzrinne] metall. till 2 a, i elektrisk induktionsugn: sluten ränna vari metallen hålles i smält tillstånd. SvD(A) 1934, nr 277, s. 19. —
(1 e ε) -RÖK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om milkolning: tunn, genomskinlig, blåaktig rök (som tyder på rätt kolning av milveden). JernkA 1862, s. 29. Ju mera kolningen drager sig utåt och nedåt emot brynet, desto tunnare, genomskinligare, ljusare blifver röken, den kallas då ”smältrök”. Svedelius Koln. 76 (1872). Levander DalBondek. 1: 521 (1943). —
-RÖR. [jfr t. schmelzrohr (i bet. 2)]
1) (numera mindre br.) till 1: rörformig smältsäkring; jfr -rulle. 2NF 28: 723 (1918). VocTélInt. 59 (1931).
(2 a) -SATS. glasfabr. o. metall. sats (se d. o. 5) som smältes på en gång, sats utgörande en smälta, glassats l. mäng resp. charge. Seitz ÄSvGlas 175 (1936). —
(1, 2) -SILL. kok. maträtt bestående av (med finhackad lök, hackat ägg, dill o. d. beströdda) sillfiléer över vilka före serveringen slås smält smör. SvD(A) 1967, nr 288, s. 14. —
(2) -SKED. (smält- 1804—1852. smälte- 1556) [jfr t. schmelzlöffel] (numera föga br.) skedformig smältskopa; jfr stöp-sked. ArkliR 1555, avd. 5 (1556; för kopparsmältare). ÖoL (1852). —
(2) -SKOPA. skopa vari metall o. d. smältes l. varmed smält metall osv. hanteras; jfr -sked, -slev. SFS 1906, nr 48, s. 40. —
-SKÅL.
1) (mera tillf.) till 1: skålformig fördjupning med smältvatten. Selander LevLandsk. Pl. 18 (1955; på snödrivors yta).
2) till 2 a: skål för smältning l. smält massa. Dalin (1854; om smältdegel vid glasbruk). Ahlberg FarmT 197 (1899). —
(1) -SKÄRNING. tekn. skärning (med roterande klinga) varvid en uppmjukning av materialet sker gm det skärande verktygets höga hastighet; jfr -kapning. TNCPubl. 16: 13 (1949). —
(2 a) -SMED. (förr) arbetare vid smältsmedja, smältarsmed. SvTidskr. 1873, s. 99. Smältsmed ställer härden, sköter smältning och biträder hopslagare vid hammare m. m. FörtArbJärnv. 20 (1946).
(2 a) -SMEDJA. (förr) (hammar)smedja där smältsmide bedrevs, smältarsmedja. JernkA 1862, s. 56 (1863). —
(1) -SNÖ. (smält l.) smältande snö; snöslask. Hülphers Ångermanl. 189 (1900). Den smutsiga smältsnön (stänkte) om hästhofvar och hjulringar. Öberg Son. 228 (1905). —
(2 a) -SPINNING. textil. spinning av smält polymert fibermaterial. TT 1954, s. 974. Textilbok. 149 (1956).
(1) -SPRINT. sjömil. i sjömina: säkerhetsapparat mot för tidig armering bestående av en sprint som efter minans nedsänkning i vatten efter viss tid upplöses gm havsvattnets inverkan. TLev. 1899, nr 16, s. 2. —
(1, 2) -STRÖM. el.-tekn. ström tillräckligt stark för att smälta smälttråden i en smältsäkring. FörslElektrOrdl. (1931). —
-STYCKE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 7811).
1) el.-tekn. till 1: smältsäkring i form av en relativt grovt dimensionerad smälttråd. SDS 1897, nr 370, s. 2.
2) till 2 (a): stycke av smält massa (metall l. glas o. d.). Larsson i By StugFolk 79 (1930). Fornv. 1931, s. 358 (utgörande arkeologiskt fynd). —
(2 a) -STÅL. [jfr t. schmelzstahl] (förr) stål framställt (av tackjärn) gm färskning i härd; jfr -järn, -metall 2 o. rå-stål, smältar-stål. Ferrner ResEur. 247 (1760). När under tackjernets färskande kolet blott till en viss del bortbrännes, erhålles råstål eller smältstål i stället för mjukt jern. Åkerman KemTechn. 1: 282 (1832). Heckscher SvEkonH 1: 500 (1936; om förh. på 1600-talet).
-STÄLLE. (†)
1) till 1, om den del av reverberugn där smältningen äger rum, smältzon (se d. o. 1). Nordforss (1805).
(2 a) -SUMP. (förr) i silverhytta: framför smältugn placerad grop vari smältgods o. slagg uttappades. Wollenius Sal. 57 (1725). —
(1) -SVETSNING. [jfr t. schmelzschweissung] tekn. Smältsvetsning kallas en svetsning, där arbetsstyckena lokalt upphettas till smältning och få sammansmälta utan el. vanl. med särsk. tillsatsmaterial. SvUppslB 26: 1323 (1935). —
(1) -SÄKRING. [jfr t. schmelzsicherung] el.-tekn. elektrisk säkerhetsapparat för skydd mot överbelastning l. överhettning o. d., vars viktigaste del utgöres av en smältledare (i form av en l. flera smälttrådar). TT 1927, Allm. s. 107. De vanligaste överströmskydden (för elektrisk ström) är s. k. smältsäkringar, av vilka proppsäkringarna är de i hemmen mest använda. Bergholm Fys. 3: 53 (1955). —
(1) -TEMPERATUR. [jfr t. schmelztemperatur, eng. melting temperature, fr. température de fusion] (i sht i fackspr.) temperatur vid vilken smältning inträder; jfr -punkt o. smältnings-temperatur. 2NF 13: 381 (1910). —
(1, 2) -TID. [jfr t. schmelzzeit] (i sht i fackspr.) smältningstid. FörslElektrOrdl. (1931; i fråga om smälttråd). —
(1) -TRÅD. el.-tekn. i smältsäkring (smältpatron o. d.): metalltråd som vid överbelastning l. överhettning smälter (varvid strömmen brytes l. larm utlöses o. d.); jfr -ledare, -metall 1. Elfving Starkstr. 197 (1909). —
(1) -TYG. [jfr t. schmelzzeug] (†) av svavel, salpeter o. kol l. antimon o. d. tillverkad brandsats (som vid explosion smälter o. rinner ut). Törngren Artill. 3: 134 (1795). Dalin (1854).
Ssg (†): smälttygs- l. smälttyg-sats. (-tyg- 1833. -tygs- 1827) = smält-tyg. KrigVAH 1827, s. 65. Hazelius Artill. 52 (1833). —
(2 a) -UGN. (smält- 1627 osv. smälte- 1582—1764) [jfr mlt. smeltoven, t. schmelzofen, eng. smelt-furnace] i sht metall. o. glasfabr. ugn för smältning; i sht om sådan ugn för framställning l. rening av metall (ur malm l. mellanprodukt) l. glas; jfr smältnings-ugn, smältar-ugn. En oreen malm (kastas) i en smelte vgn .., på thet alt hwadh oreent .. ther vthi är, förtäras och vthrensas skal. PErici Musæus 3: 32 a (1582). TT 1872, s. 46 (för glassmältning). JernkA 1922, s. 7 (i skildring av förh. på 1600-talet; för smältning av myrmalm). TNCPubl. 29: 35 (1958; i sodahus). särsk.
b) mer l. mindre bildl. Rönigk Fresenius 39 (1753). Nu sökte han gruppera .. (sina minnen), få inrama dem, och sedan det länge kokat under hans smältugn var det färdigt till gjutning (dvs. en bok kunde skrivas). Strindberg TjqvS 5: 24 (1886). De eldsprutande bergens smältugn. LbFolksk. 700 (1892). Amerika påstås vara den stora smältugnen, där alla utlänningar stöpas om. Olzon Földes FiskKattG 285 (1936).
Ssgr (i sht metall. o. glasfabr.): smältugns-eld. eld i (l. lika het som den i) smältugn. Smältugnselden i kaminen. Berg Lie Minn. 142 (1929).
-murning. murning av smältugn; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan murning. Rinman 1: 657 (1788; i pl., konkretare). —
(1, 2) -VALSNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) valsning av metall i smältflytande tillstånd, stränggjutning. JernkA 1944, s. 19. —
(1, 2) -VALSVERK~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) valsverk för smältvalsning. JernkA 1878, s. 173. Järnbruksminn. 170 (1952). —
(2 a) -VANNA. [jfr t. schmelzwanne] glasfabr. i vannaugn: vanna (bassängliknande behållare med plan bottenyta) där själva smältningen av mängen äger rum. TT 1964, s. 353. —
(1) -VATTEN. vatten bildat av smält snö l. is. Juhlin-Dannfelt 178 (1886; från is i iskällare). I björkskogen porlade smältvattnet mellan snödrivor och vissna grästuvor. FoFl. 1965, s. 144.
Ssgr (i sht i fackspr.): smältvattens-, äv. smältvatten-bäck. bäck bildad av smältvatten; jfr smält-bäck. Fennia VII. 2: 103 (1892; från landis).
(2 a) -VERK. (smält- 1684 osv. smälte- 1706—1722) [jfr t. schmelzwerk, eng. smelting works, pl. (i bet. 2)]
1) (†) smältarbete. (Skogarna inom Grythytte bergslag) böhre .. till blåssningars eller annan befintel(ig) smeltwärk frijkallas och conserveras. Johansson Noraskog 3: 271 (i handl. fr. 1684). Smältewerck och smide. Hiärne 2Anl. 378 (1706); möjl. till 2.
2) metall. industriell anläggning för framställning l. rening av metall gm smältning av malm l. mellanprodukt; jfr -hytta, -ställe 2 o. smältnings-verk. HC11H 13: 91 (1697). (Den dugliga delen av silvermalmen,) sligen, går till smältverken, där genom blyets afdrifning rent silfver erhålles som slutprodukt. LbFolksk. 256 (1890). DN(A) 1964, nr 176, s. 21. jfr nickel-smältverk.
Ssgr (till -verk 2; metall.): smältverks-anläggning. jfr anläggning III 1 a α β’. JernkA 1922, s. 99.
(2 a) -VERKSTAD~20, äv. ~02. (numera bl. i skildring av ä. förh.) verkstad för smältning av metall; smältverk l. smälthytta o. d. Bromell Berg. 5 (1730). Man finner allmänt i vårt lands på myrmalmer rika skogsbygder .. lämningar efter dessa slags smältverkstäder (dvs. klensmedshärdar). SvRike I. 1: 93 (1899). —
(2) -VÄG. (†) i uttr. på smältvägen, gm smältning; jfr smältnings-väg. D’ohsson PVetA 1826, s. 22. —
(2 a) -VÄRD. metall. om malm l. slagg o. d.: värd att smälta, som det lönar sig att smälta; jfr -värdig. JernkA 1823, s. 326 (om malm). Åkerman Stångj. 131 (1839; om partier av hammarslagg). —
(2 a) -VÄRDIG. (numera mindre br.) smältvärd. Bergv. 2: 411 (1747; om malm). Lindroth Gruvbrytn. 1: 412 (1955; om malm).
Avledn. (mindre br.): smältvärdighet, r. l. f. om egenskapen att vara smältvärd. Lindroth Gruvbrytn. 2: 225 (1955). —
(1) -VÄRME. [jfr t. schmelzwärme] (i fackspr.)
2) om den värmemängd (räknad t. ex. i kalorier per viktsenhet) som måste tillföras ett kristalliserat ämne vid dess smältpunkt för att överföra ämnet till vätska av samma temperatur, latent värme; äv. i uttr. latent smältvärme; jfr smältnings-värme o. stelnings-värme. JernkA 1905, s. 21 (: latent). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 342 (1949).
3) (mera tillf.) värme som upptages av ett ämne vid dess smältning (o. är avsedd att åter avges då temperaturen sjunker). SvD 1976, nr 346, s. 19. —
(2 a) -VÄSENDE. (†) i sg. best., om den industriella verksamheten att gm smältning av malm l. mellanprodukt framställa l. rena metall. Swedenborg RebNat. 1: 309 (1722). JernkA 1827, s. 104. —
(1) -ZON.
1) [jfr t. schmelzzone, eng. smelting zone] metall. om den zon i smältugn o. d., där själva smältningen äger rum; jfr -rum 1, -ställe 1 o. smältnings-zon. TT 1899, K. s. 93.
2) geol. om den zon under den fasta jordskorpan där magman (se magma 2) befinner sig. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 123. —
B (†): SMÄLTE-ARBETE, -DEGEL, -DRÄNG, -GRAD, -HYTTA, -HÄRD, -KAMMARE, -KITTEL, -KRAFT, -PANNA, -PROCESS, -RUM, -SKED, -SLEV, -UGN, -VERK, se A.
C (till 2 a; †): SMÄLTNINGE-REGISTER. register med uppgifter om smältning; jfr smält-bok. G1R 23: 356 (1552).
D: (2 b β) SMÄLTNINGS-APPARAT. (numera bl. tillf.) matsmältningsapparat. Berzelius Kemi 6: 280 (1830). —
2) till 2, om förmåga att smälta ngt; i sht (metall.) till 2 a, i fråga om kol o. d. JernkA 1822, s. 21 (i fråga om kols förmåga att smälta malm). 2NF 14: 982 (1910; i fråga om flamugn).
3) till 2 b β: matsmältningsförmåga; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -kraft 2 o. smält-kraft 2. Atterbom Minn. 64 (i senare bearbetat brev fr. 1817; i bild). Det vigtiga är, att födan är afpassad för de olika åldrarnas smältningsförmåga. Verd. 1884, s. 258. Lewenhaupt Pyren. 270 (1914; bildl.). —
(1, 2) -HETTA. (i fackspr., i sht metall.) smälthetta; äv. bildl. Brobergen 207 (1705, 1708; bildl.). Uti Smälltningshetta får .. Glödspån ett annat lynne; hon flyter eller smällter då, såsom ett något poröst Glas. Rinman JärnH 234 (1782). —
(2 a) -KOL. smältkol; äv. (numera föga br.) speciellare, om kol som åtgår vid själva smältningsproceduren (motsatt: tillvärmningskol). Hallenberg Hist. 1: 877 (i handl. fr. 1613). JernkA 1889, s. 139 (speciellare). —
(2 a) -KONST. (numera mindre br.) konst (se d. o. 3 e) att gm smältning av malm l. mellanprodukt framställa l. rena metaller; jfr metallurgi o. smält-konst, smältar-konst. Dædalus 1946, s. 71 (1753). Dalin (1854). —
-KRAFT. (numera bl. tillf.)
2) till 2 b β: matsmältningsförmåga; äv. bildl.; jfr -förmåga 3 o. smält-kraft 2. SvMerc. 3: 713 (1757). Ödmann AnvPred. 70 (1807; bildl.). —
(2 a) -METOD. (i fackspr., i sht metall.) metod för smältning, smältmetod; jfr -sätt o. smältar-manér. HC11H 12: 107 (1697). —
(2 a) -NUMMER. (i fackspr.) nummer för omgång av smält massa. SFS 1910, nr 62, s. 9 (på myntpost). —
2) (i fackspr., i sht metall.) till 2 a; jfr smält-process. RARP 16: 395 (1697; i fråga om metall). Under smältningsprocessen (för framställning av blodlutssalt) får temperaturen alldrig stiga till hvitglödgningshetta, emedan blodlutssaltet då förstöres. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 55. Wirsén i 3SAH 7: 64 (1892; i bild).
(2 b β) -SAFT. (numera bl. tillf.) matsmältningssaft; äv. bildl. Jordenes miölkådror .. lämna Oss smältningssaft then Wij dryck kalla plägom. SmålHembygdsb. 4: 18 (1749). LfF 1868, s. 200. —
(1) -TEMPERATUR. (i sht i fackspr.) smälttemperatur. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 9. Hadding Geol. 43 (1954). —
(1, 2) -TID. tid som smältning tar; jfr smält-tid. Rinman 2: 590 (1789). särsk. (tillf.) till 1 b, 2 b β: tid som matsmältning tar. UNT 1931, nr 11004, s. 3. —
(1) -TILLSTÅND~02 l. ~20. tillstånd av smältning; äv. bildl., särsk. i fråga om själstillstånd: upplösningstillstånd. Rinman 1: 881 (1788). Behofvet af att dikta trängde sig på; men .. hans själ (var) i ett sådant smältningstillstånd, att han ej kunde få form åt något. Strindberg TjqvS 3: 95 (1887). —
(2 a) -UGN. smältugn; äv. bildl. ETegnér (1802) hos Wrangel TegnKärlekss. 242 (bildl.). Eriksson Afr. 267 (1932). —
(1, 2 a) -VÄG. (†) i uttr. på l. i smältningsvägen, betecknande att ngt göres l. sker gm smältning; jfr smält-väg. Rinman JärnH 511 (1782: på). Ehuru Basalter til en stor del upkommit på smältningsvägen genom Vulcaner, förmenar dock (osv.). Dens. 1: 102 (1788). VetAH 1788, s. 287 (: i). —
(1) -VÄRME. (i fackspr.) smältvärme (se d. o. 2); äv. i uttr. latent smältningsvärme. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 68. JernkA 1886, s. 63 (: det latenta). Timberg Meteor. 82 (1908). —
(1) -ZON. metall. smältzon (se d. o. 1). Holmberg Artill. 3: Bih. 9 (1882; i masugn).
SMÄLTELSE, f. [fsv. smältilse] (†) till 1 b, 2 b: matsmältning. Månsson Åderlåt. 124 (1642). Därs. 140. —
SMÄLTERI104, n. [jfr d. smelteri, t. schmelzerei, eng. smeltery] till 2 (a): (industriell) anläggning för smältning, smältanläggning, smältverk (se d. o. 2). Fahlunds koppargrufwor, smälterij. CvLinné (1734) hos Fries 2Linné 1: 129. Smälteri för matnyttiga fettämnen. Hildebrand HbFolkhush. 551 (1917). jfr talg-, tenn-, tran-smälteri. —
SMÄLTIG, adj. [jfr mlt. smeltich, ä. nl. smeltigh, flytande, mht. smelzic, flytande, smält (t. schmelzig)] (†) till (1 o.) 2: smältbar. SvTyHlex. (1872). jfr lätt-smältig.
SMÄLTLIG, förr äv. SMÄLTELIG, adj. (smält- 1773—1930. smälte- 1714 (: osmältelige, pl.)—1881 (: sammansmältelig)) [fsv. smälteliker; jfr dan. o. nor. smeltelig] (numera mindre br.) till (1 o.) 2: smältbar; äv. motsv. smältbar slutet (äv. bildl.). Lind (1749; om mat). Et i watten smälteligt metalliskt medelsalt. SvMerc. 1762, s. 334. Se denne Auctor, han förstår göra rätt bruk af Kanten (dvs. Immanuel Kant). Nu är han ljus, bevisande, smältelig. BrinkmArch. 2: 412 (1798). AHB 57: 2 (1871; om stärkelse i födoämne). Bæckström Rörstr. 77 (1930; om jordarter). jfr lätt-, o-smältlig o. samman-smältelig.
Avledn. (numera mindre br.): smältlighet, förr äv. smältelighet, r. l. f. [jfr d. smeltelighed] smältbarhet. Lind 1: 1593 (1749; i fråga om matsmältning). JernkA 1893, s. 257 (i fråga om malmslagg).
Spalt S 7812 band 28, 1980