| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVÄNGA sväŋ3a2, v.1 -er, -de, -t, -d (pr. pass. -es G1R 25: 363 (1555) osv.; -s Adlerbeth Æn. 5 (1804) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
I. tr. (jfr II); äv. med obj. ersatt av prep.-bestämning.
1) fasthålla o. föra (ngn l. ngt) i en (vanl. snabb) cirkel- l. bågformig rörelse l. av o. an l. hit o. dit; svinga (se SVINGA, v.2 1); vifta; ofta om upprepad sådan rörelse; i förb. med bestämning betecknande riktning (särsk. i ssgr o. särsk. förb.) äv. i fråga om rörelse l. förflyttning: svängande förflytta (ngn l. ngt ngnstädes l. i viss riktning); äv. med obj. ersatt med bestämning inledd av prep. med l. på; jfr 2, 3. Svänga sitt svärd. Barnen svängde glatt sina flaggor. Han svängde med sin käpp. Han svängde (med) hatten över huvudet till avsked. Han svängde sin lie med kraftiga tag. Hon svängde raskt benen över sängkanten. RP 3: 172 (1633). Bryt af hans Käpp, slit af Surtouten, / Flaskan för hans ögon sväng. Bellman (BellmS) 1: 182 (c. 1775, 1790). Så sad’ han, swängde så på hatten hånligt. Hagberg Shaksp. 1: 167 (1847). Korgossar i vackra skrudar svängde rökelsekar. LbFolksk. 98 (1890). Hon svänger med armarna när hon går. SvHandordb. (1966). Den röda flaggan svängdes nu uppe på kommandotornet. Malmqvist BerTräskmark. 1: 263 (1976). De svängde mössorna i luften och hurrade. SvOrdb. (1986). — jfr IN-, KRING-, NED-, UPP-, UT-SVÄNGA o. RÖKELSEKAR-SVÄNGANDE. — särsk.
a) försätta (kropp l. höfter o. d.) i svängande rörelse, vicka med (kropp osv.); äv.: med svängande rörelser förflytta (kropp). Smirre satt och såg hur .. (mården) svängde sin ormsmala kropp från gren till gren. Lagerlöf Holg. 1: 105 (1906). Hon svängde öfverkroppen fram och tillbaka på slynmaner. Brunius 12Flick. 149 (1912). De svänga sina höfter / och föra sig så bra. Nilsson TLands 7 (1929). Annika svängde mjukt på sin kropp och skyndade på lätta hälar mot sitt hus. Moberg Rid 42 (1941).
b) (numera bl. mera tillf.) med resultativt obj.: gm att svänga med ngt åstadkomma (ngt); förr särsk. i uttr. svänga ett hugg på ngn, gm att svänga ett svärd tilldela ngn ett hugg. (Han) på Sultanen svänger / Ett hugg, som harnesket och kyllern genomtränger. JGOxenstierna 5: 272 (c. 1817). Flera av manskapet hade släppt stigbyglarna och svängde värme i benen. Lieberath Knekt. 167 (1914).
c) mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. svänga med ngn, (försöka) dupera ngn l. föra ngn bakom ljuset gm att svänga sig (se II 5 b). Caracalla .. swängde sit raseri öfwer hela werlden. Dalin Montesquieu 136 (1755); möjl. till 4. Låt mig bara en gång få dig väl med mig til Slantforss, där skal du få lagom Baroner at svänga med. Hummel Fruarne 3 (1797). Liten är hon, men jag ser, att hon kan svänga sig, och det kan jag säga henne, att hur hon må svänga med sin man, så får hon aldrig fram annat än en hedersman. Bremer Grann. 1: 27 (1837). Har du läst den där Heidenstam, för vilkens dikter Karl Otto Bonnier svänger rökelsekaren som en trogen katolsk korgosse — så semit han är! OLevertin (1888) i 3SAH LIV. 2: 60. Här lyfter björk och svänger sälg / den sommarfina kjol. Larsson I By ByBonde 48 (1907). Hela det ryska skolväsendet ligger i grus och aska. Och det är typiskt för bolsjevismen, att då den även på detta område svänger brandfacklan, den samtidigt presenterar sig som den store ljusbringaren. Karlgren BolsjevRyssl. 291 (1925). Hans svängande med den utrikespolitiska tomahawken. DN(A) 21 ⁄ 8 1964, s. 2.
2) [specialanv. av 1] få (ngn l. ngt) att med en cirkel- l. bågformad rörelse ändra riktning; vända (ngt åt visst l. annat håll); äv. i uttr. svänga sitt lopp kring ngt, om vattendrag: slingra sig kring ngt; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med l. på. All Jordisk Flättia lät bli biltog ur wår Hog; / Ett uprätt Anlet bör sin Ögon up åth swängia. Runius (SVS) 1: 153 (1702). Äfven säjs Svänga med en häst, med ett åkdon, göra en sväng, en el. flere vändningar till häst, med ett åkdon. Weste FörslSAOB (c. 1817). Silfverbäckar svängde / Kring lind och graf sitt lopp i soligt sken. Atterbom SDikt. 1: IV (1837). Balæna svängde stäven mot söder och anträdde sin långa resa över Ishavet. Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 131 (1931). Sväng bilen så att kylaren kommer i skuggan! SvHandordb. (1966). — jfr AV-, OM-SVÄNGA. — särsk.
a) (†) (med kraft) vränga l. vrida (ngt ur ngt). Ewig Tack skee Dig, at du den Segren wunnit / .. At du din heliga Kropp ur dödsens käfftar swängdt. Columbus (SVS) 1: 91 (1674).
b) (†) med avs. på trupp l. slagordning (se d. o. 2) o. d.: få att svänga (i bet. III 3), göra en svängning (i bet. VI 2) med; äv. i fråga om förflyttning med föga l. utan tanke på cirkel- l. bågformad rörelse (i den särsk. förb. SVÄNGA FRAM). Att slachtordenen inthett svänges. G1R 25: 363 (1555). När man wil swängia Een Batallion, låter man honom sluta sine Rohtar och Leder wäl tilsamman. Söderman ExBook 141 (1679). Svänga en tråpp ryttare. Schultze Ordb. 5272 (c. 1755).
c) bildl.; särsk.: vända (opinion o. d.); äv. (i Finl.) dels med avs. på åsikt o. d.: ändra, dels: översätta (ngt). Om det var hvilken text som hälst, fick .. (kapellanen) predikans ämne svängdt mot dryckenskap. FinKyrkohSP 5: 57 (1905). Efter hand lyckades han .. omärkligt svänga opinionen i denna riktning. Grimberg VärldH 10: 405 (1941). Det var han som svängde rikets orientering från öster till väster. Andersson SvH 395 (1943). I måndags svängde fullmäktige åsikt efter att ha sett vilka summor som husen slukar. Stenmark FinlSv. (1983). Ett tag svängde hon slovensk vers till engelska. Därs. — särsk. (i Finl., numera föga br.) i fråga om att behandla ngt under ideliga ändringar av åsikt l. inställning o. d., ”vrida o. vända på” (ngt), älta; äv. i tautologisk förb. med vända. Huru det nu svängdes, gåfvo presterne så mycket med sig, att beckbrännaren fick begrafvas under golfvet i förstugan. Topelius Vint. II. 2: 102 (1882). Hur jag än vändt och svängt på saken. Vasenius UndSpr. 66 (1894). Efter att ha vändt och svängt saken på alla håll och kanter. Ahrenberg Männ. 5: 245 (1910).
3) [specialanv. av 1] bringa (ngn l. ngt) att vända l. vrida sig l. rotera (se ROTERA, v.1 2) kring sin egen axel, få att rotera, bringa (ngn l. ngt) i roterande rörelse, snurra l. vrida runt; äv.: snurra (ngn l. ngt) runt i mer l. mindre cirkelformig bana; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på; äv. bildl. Tre hvarf svängs det slukade skeppet i hvirfveln af floden, / Innan det, söndersplittradt till slut, göms ned i dess afgrund. Adlerbeth Æn. 5 (1804). Der satt hans qvinna / Och svängde rocken. Forsell o. Grafström 28 (1828). (Spindeln gav) biet en liten stöt, så att det svängdes rundt i väfven. Lagerlöf Länk. 302 (1894). Nu öppnade hans mor dörren från lillkammaren, och han skyndade sig att svänga stolen så, att han vände ryggen åt henne. Dens. Holg. 2: 77 (1907). Tänk om man då (dvs. vid räntefall) svängde på kuttingen och lade all subvention på studiebidragen. DN 14 ⁄ 5 1986, s. 41. — jfr KRING-, OM-, RUND-SVÄNGA. — särsk. i fråga om att ngn för ngn runt i dans l. att ngn rör sina fötter i cirkel under dans o. d. Han svängde Lena så att hon var stundtals hela tre qvarteren öfver golfvet. Knorring Torp. 1: 119 (1843). Hvar hofdam svängde glad sin röda klack. Wirsén Fur. 5 (1896).
4) [specialanv. av 1] med svängande l. i cirkel- l. kretsformad rörelse kasta l. vräka iväg (ngn l. ngt till en plats o. d.); äv.: med en svängande rörelse kasta bort (ngt), med bibegrepp av att man vill befria sig från det; äv. i fråga om att kasta i sig mat (se slutet); numera bl. i slutet. (Sv.) Swängia .. (dvs.) slängia. Lat. jactare. Spegel (1712). När jag på dörren honom svänger, / Han in i rummet brefvet slänger. Envallsson TokrolNatt. 39 (1791). Den Lame sina kryckor svängde, / Och på den blindas rygg sig hängde. Bellman (BellmS) 19: 173 (1793). (Ofta) Har jag i sammanlopp sett rasa vilda orkaner, / Säden, viktig af kärna och korn, upprycka med roten / Och högt svänga mot skyn. Adlerbeth Buc. 63 (1807). Björkman (1889; med hänv. till sunda); möjl. att hänföra till SVÄNGA, v.2 — särsk. i fråga om att kasta i sig (mat l. dryck); i den särsk. förb. SVÄNGA I SIG; förr möjl. äv. om djur: sluka (ngn). Hielp mig frå Swärdet, och then nöd migh tränger, / Låt the ensamme ey ohulpne länge / Blifwa, men frels them, at them intet swänger / Then rasand’ Hund. Kempe Psalt. 69 (c. 1650).
5) ge krökt l. buktad l. bukig l. böjd form åt (ngt); böja (ngt); äv. i uttr. svänga ngt i ngt; särsk. o. numera företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se V 1). Hufvudet bör hållas stilla, öfverlifvet bör .. vara rakt utan stelhet, hvarvid man må akta sig att svänga ryggen, hvilket är fult, onaturligt och ej gifver styrka till fäste i sadeln. Platen HlednRytt. 26 (1856). Väggar och gesimser svängas i konkava och konvexa kurvor. Hahr ArkitH 379 (1902). — jfr IN-, UPP-, UR-, UT-, ÖVER-SVÄNGA.
6) i fråga om att snabbt (o. vårdslöst) sätta samman ngt (en skrivelse o. d.) l. göra i ordning l. tillreda ngt (t. ex. en maträtt); i de särsk. förb. SVÄNGA IHOP, TILL.
II. refl.
1) röra sig svängande l. fram o. tillbaka l. av o. an l. dyl.; ofta i fråga om upprepad sådan rörelse, ofta liktydigt med: gunga l. svaja l. vaja l. pendla (se PENDLA 1); numera företrädesvis i a o. b. Spegel GW 20 (1685). (Sv.) Svänga sig .. (t.) sich schaukeln. Möller (1790). Dryg af sin konst, man högbent såg, / En Spindel sig på tråden svänga. Bellman (BellmS) 19: 174 (1793). (Burens) lilla trädörr, som svänger sig på en vändtapp, är knappast stor nog att ge rum för yttersta spetsen af mitt lillfinger. Hirn Hearn Exot. 2: 237 (1903). — särsk.
a) svängande l. med svängande rörelse förflytta sig (upp på l. över ngt o. d.), svinga sig (se SVINGA, v.2 II 1). Asinelli, snabb och vig, / På eldig fåle svänger sig. Nicander 2: 50 (1827). Därpå svängde jag mig i sadeln och red ut i natten. Gyllander RomantSag. 96 (1903). Sjömännen svänga sig i en handvändning uppöfver relingen. Högberg Jim 147 (1909).
b) om person: göra en svängande rörelse med kroppen (särsk. höfterna), vicka med kroppen osv.; vrida o. vända på sig; äv.: förflytta sig under sådan rörelse (o. i denna anv. äv. övergående i bet.: stoltsera l. hovera l. kråma sig l. brösta sig, äv.: fjäska o. d.); äv. i uttr. svänga på sig. Då blef han oförmodat genomränd i underlifvet lika som med et spiut och blef så betagen at han genast måste lägga sig til sängs, hvarest han pintes och svängde sig som en mask. FinKyrkohSP 5: 131 (c. 1778). Men se hur tappert sig i stöflar svänger / et mer betydande Original. LBÄ 11—13: 24 (1798). Excellensen Reuterholm, som föreställde riksskattmästaren, svängde sig med stolthet och välbehag i den präktiga skruden. Crusenstolpe Mor. 5: 127 (1843). Ser du, hur patronessan svänger på sig — må tro hvad hon är stor i själen, då hon går ihop med generalskan. Wetterbergh Penning. 40 (1847). Hvad Gudmar beträffade, hade det nöje han erfor af att se Holt med en så löjlig säkerhet svänga sig för Majken, helt och hållet tröstat honom öfver den försakelse han fick ålägga sig sjelf. Carlén Köpm. 1: 350 (1860). Gå och svänga på sig. Harlock (1944). Man ligger och svänger sig och kastar sig hit och dit. Stenmark FinlSv. (1983).
2) [specialanv. av 1] (numera föga br.) med l. under svängande rörelse förflytta sig (jfr 1 a, 3); särsk. om fågel: svinga sig (se SVINGA, v.2 II 1); äv. bildl. Et wäl underrättat och uplyst Sinne, lyffter sig upp och swänger sig öfwer Stiernorna. Block Progn. 141 (1708); möjl. särsk. förb. (Karl XII:s) Namn sig redan swängt på Ährans hwijta wingar .. til ewigheten opp. Geisler Fägnet. A 2 a (1709). Markattor, som hafwa långa swantsar, och thymedelst swänga sig med största behändighet ifrån thet ena trädet til thet andra. Orrelius Diurr. 78: 6 (1750). Då lyftad på en blomster knopp / Han (dvs. en mask) såg den lätta fogel-tropp, / Som sig i luftens rymder svängde. Kellgren (SVS) 4: 355 (1779). En svärm sjöfoglar, hvilka .. långsamt svängde sig öfver vår slup. Eurén Kotzebue Orth. 3: 42 (1794). Lätta divisioner af Flygfiskar svänga sig på sidorna af Fartyget i långa kroklinjer högt öfver vattnet. Gosselman Col. 1: 10 (1828).
3) [specialanv. av 1] ändra riktning gm att förflytta sig l. röra sig i bågform (t. ex. runt om ett hörn); göra en sväng l. svängning; vända; vanl. med adverbiell bestämning betecknande riktning l. ngt man vill förflytta sig från; förr särsk. dels i fråga om trupprörelse, dels allmännare (utan tanke på bågformig l. cirklande rörelse): dra sig undan; äv. om ngt sakligt (se särsk. slutet); jfr 4. (Lat.) Colligere se .. (Sv.) Sammandraga sigh, swengia sigh. Linc. P 2 b (1640). Hans Maj:t trängde altså (i slaget vid Lund) widare på fienden .. drifwandes dem ifrån det ena rummet til det andra öfwer Galgeberget, hwilke sig hwar gång swängde och igen satte, bara at utmatta de wåra. HC11H 1: 104 (1677). När man swänger sig höger åth, marcherar man på wänstre Flygelen. Söderman ExBook. 20 (1679). Fiendens retranchement war .. på ändan yppet och ofärdigt, så att man kunde gå därin både i flanquen och swänga sig baakom i ryggen på dem. KKD 6: 87 (1708). (Fiendens kavalleri) skyndade sig undan, så snart Han gjorde halt och swängde sig mot dem. Loenbom Stenbock 1: 35 (1757). Vrid dig, sväng dig / undan ödet. Fröding Stänk 34 (1896); möjl. särsk. förb. — jfr UPP-SVÄNGA. — särsk. (numera föga br.) om älv o. d.: göra en krök, vika av, böja av. Bergman VSmSkr. 24 (1820). Älven vrider och svänger sig. Sandström NatArb. 2: 46 (1910).
4) [specialanv. av 1] vrida sig kring sin axel, rotera (se ROTERA, v.1 II 1), snurra (runt), vrida sig (runt); förr äv. i fråga om helomvändning; äv.: snurra runt i mer l. mindre cirkel- l. bågformig bana (särsk. om personer: kretsa, cirkla); jfr 3. (Kaptenen) marcherade fram och tilbaka i kamaren, under det han ordenteligen svängde sig för hvar gång. Eurén Kotzebue Orth. 1: 19 (1793). Under Juhlen har jag varit på 3ne Dans calas och där svängt mig med all magt. Geijer Brev 130 (1812). Sväng dig min snälla spinnrock. / Tiden lider. Dens. (1838) hos Marcus GeijerL 365. Tjensteandars skara, / Som sig beställsamt omkring Fursten svänger. Börjesson E14 91 (1846). Benjamin svängde på sig och tittade på byxbenen bak. Holmström Benj. 13 (1932). Muslinet svepte om henne som en sky, när hon svängde sig. Beijer BritaGrossh. 280 (1940). Hur intresserade mig ej den matematiska geografien! Att höra huru jorden på en osynlig axel svängde sig kring solen. ÅbSvUndH 63: 7 (1941). När han svängde sig i dansen plirade han så rart. Forss Skom. 138 (1965).
5) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1—4 (jfr 2); särsk.: röra sig (inom viss sfär o. d.); numera i sht i a—c. Huru mycket förklenligare, när de som hafva del i Lagstiftningen och Styrelse-verket, icke hafva stadgade och säkra kunskaper, utan svänga sig ständigt innom inskränkta, och af förutfattade meningar bortskämda begrep. Fischerström Tal 25 (1769). Det var omkring Löwenborg som den bättre andan inom officerskåren svängde sig. HLilljebjörn Hågk. 1: 108 (1865). — särsk. (vard.)
a) [jfr 1 b] i uttr. svänga sig med ngt, på ett pretentiöst l. ostentativt l. skrytsamt sätt använda ngt, stoltsera l. bravera med ngt. Svänga sig med främmande ord. Mån Adam i sin tid gick styfwer med Dykränger, / Liksom wår Sprätter sig med den på gatan swänger? SvNitet 1738, nr 2, s. B 3 b. Snålandus .. svängde sig med ett ofantligt guldur, som varit hans farfars. Blanche Bild. 4: 172 (1865). Hvad har hon egentligen att svänga sig med? En hygglig mann? Det har jag med .. Två söta döttrar? Det har jag med. Agrell Sthm 1 (1892). På gymnasierna svängde sig pojkarna med latinska us och um i slutet på vartannat ord. Heidenstam Svensk. 2: 110 (1910). Han ville verka fin och bildad, förstås. Svängde sej med en massa ord som hon inte kunde. Sjöman Lekt. 396 (1948). Han svängde sig med de senaste datatermerna. SvOrdb. (1986). — särsk. [jfr c] med försvagad pejorativ bibet., med obj. betecknande pengar: röra sig med, göra av med, spendera. (De) hoppas att få .. stora summor att svänga sig med. Liljecrona RiksdKul. 361 (1840). Jag har 50 rd att svänga mig med. Boëthius Levn. 127 (1856). Han hade tagit hyra på ett skepp .. och när han kom fram, hade han haft litet att svänga sig med under den första tiden. GGeijerstam enl. Östergren (1951).
b) göra l. komma med undanflykter, sno sig l. göra krumbukter o. d., slingra sig (se SLINGRA, v. II 3, särsk. 3 b); förr äv.: bruka list l. knep l. intriger o. d. (för att uppnå ngt). Ullman GrefvHänd. 25 (1782). Svänga sig .. (dvs.) Bruka knep och ränker, genom list och konster söka vinna sitt mål. Dalin (1854). Nog hände det honom ganska ofta, att han icke kunde sina lexor .. men att fuska sig fram .. var något som han föraktade, och aldrig gjorde han något försök att ”svänga sig” eller dölja sin okunnighet. Lundquist Profil. 3: 215 (1888). Andersén erkände öppet sitt brottsliga handlingssätt, medan Swahn däremot försökte svänga sig. DN 1929, nr 353, s. 7. Underbefälhavarna skygga för ansvar, svänga sig och skylla ifrån sig. NFMånKr. 1939, s. 34. Märta hörde att Algot svängde sig. Hedberg DockDans. 243 (1955). Han försökte svänga sig men hon fick ur honom sanningen. SvOrdb. (1986).
c) (numera föga br.) slå sig lös, leva om, slå runt; leva flott; äv. ironiskt. En Runstens-hielte, som föregifves hafva på utländska orter tappert svängt sig .. hvilkens förfärliga bedrifter, at nedbryta städer och slott, samt at nederslå tappra Män och Furstar, finnas på stenen anteknade. 1VittAH 4: 60 (1783). Nu resa wi tillbaka till din far / Och rusta der och swänga oss storståtligt / Med sammets-släp och hufwor, gyldne smiden. Hagberg Shaksp. 7: 202 (1849). Mathållningen är förträfflig och allt så komfortabelt som kan begäras. Jag svänger mig helt allena i min rymliga och ljusa cabin. Lundgren MålAnt. 3: 3 (1873). Det är .. ej allt för ofta det beskäres enkla svenska medborgare att svänga sig i Tsarskoje Selos och Vinterpalatsets salar i sällskap med så många jordens mäktige. VFl. 1933, s. 57.
6) [specialanv. av 1] (numera föga br.) med svängande l. i cirkel- l. kretsformad rörelse kasta l. vräka sig iväg (ngnstädes hän). Man hvisslar, hostar, svär — emellertid Hans Nord / Behändigt sig på dörrn med snabba fötter svängde. Bellman (BellmS) 19: 234 (1793). Min häst, hvilken .. blef så skrämd, att han stegrade sig och svängde sig utför ett stenrös. Lundgren MålAnt. 2: 175 (1872).
7) [jfr 3 slutet] (numera föga br.) i uttr. svänga sig i bågar över ngt, bilda bågar över ngt. De mörkbruna ögonbrynen svängde sig i behagliga bågar öfver ett par intressanta och något smäktande ögon. HLilljebjörn Hågk. 2: 16 (1867).
III. intr.; äv. med innehållsobj. l. därmed jämförlig bestämning.
1) röra sig i cirkel- l. bågformig bana l. fram o. tillbaka l. av o. an l. hit o. dit l. dyl.; företrädesvis i fråga om sådan upprepad rörelse; svaja l. vaja l. gunga; ofta (i sht fys. o. mek.) om fysikaliskt system (t. ex. pendel l. spänd sträng) som rubbats ur jämviksläget: röra sig periodiskt o. kontinuerligt fram o. tillbaka kring jämviktsläget (varvid rörelsens plan blir cirkel- l. bågformigt); pendla (se PENDLA 1); i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. äv. i utvidgad anv., om rörelse o. d.: som innebär ett svängande. Trädens grenar svängde av och an. Dörren svängde fram och tillbaka. En svängande pendel. Låt armarna svänga under löpningen. Cellarius 216 (1729). Ärfarenheten lärer, at då en sträng svänger uti et rum, börja äfven af sig sjelfve alla andra, som med honom kunna göra öfverensstämmande svängningar. Bergman Jordkl. 2: 433 (1774). Flätorna flögo och kjolarna svängde. Fröding Guit. 42 (1891). Flaggor svängde från höga flaggstänger. Geijerstam MPojk. 8 (1896). Kompassnålen svängde oroligt af och an och ville ej stanna. Fahlcrantz Kyrkoh. 225 (1907). Svängande membran. En membran kan utföra svängningar dels i transversell led, varvid förflyttningarna ske vinkelrätt mot membranens plan, och dels i longitudinell led, varvid förflyttningarna ske i membranens plan. IngHb. Allm. 103 (1956). I ljuset från den svängande lampan lyste skepparns stora ansikte till inne i kojen. Trotzig Sjukd. 127 (1972). Stämgaffeln svänger med en frekvens av 440 Hz. SvOrdb. (1986). — jfr NED-, SJÄLV-, UPP-, UT-, ÖVER-SVÄNGA o. SJÄLV-SVÄNGANDE. — särsk.
a) (numera föga br.) svinga sig (se SVINGA, v.2 II 1). De små japsarna svänga rappt i stegar och linor (under gymnastiken). Nyblom Österut 120 (1908). — jfr AV-, UR-SVÄNGA.
b) (†) med innehållsobj. l. med därmed jämförlig bestämning, i uttr. svänga sekunder l. bågar, svänga med sekundlånga svängningar resp. svänga i bågar. At en Pendel, som uti de Norra Länderne svänger secunder, bör vid Linien vara ansenligen mindre. VetAH 1744, s. 42. At en Pendel, då han swänger större bågar, fordrar litet mer tid, än på de mindre. Dalin Vitt. 3: 186 (1750). Duræus Naturk. 37 (1759: secunder).
c) göra en svängande rörelse med kroppen, vicka med kroppen; i sht förr äv. övergående i bet.: stoltsera l. hovera l. kråma sig l. brösta sig o. d.; numera nästan bl. i p. pr. i adjektivisk, särsk. utvidgad anv., om rörelse o. d.: som innebär ett svängande. Fast .. / Sig Prinsarne till slottet trängde, / Och, för att röra hennes (dvs. prinsessans) mod, / I rustning under fönstren svängde; / Såg hon med köld ifrån sin borg, / Hur (osv.). JGOxenstierna 2: 295 (1795, 1806). Sabina svängde i full parad, med korta ärmar och armband. Knorring Skizz. II. 2: 107 (1845). Här promenera stolta, strutslikt svängande, sidenklädda damer med sina herrar. Bremer GVerld. 2: 125 (1860). Nu kom min kära Villy svängandes med uppvridna mustascher, sprättig och fin. Agrell Sthm 196 (1892). Med svängande, vaggande rörelser nalkas han nu min säng. Krusenstjerna Fatt. 1: 9 (1935).
d) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk.: pendla (från en ytterlighet till en annan). Alla dessa ytterligheter mellan hvilka mitt lynne svänger, måste jag med en känslig undantagsmänniskas hela skygghet söka dölja. Benedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 273. Lifvet svänger mellan glädje och sorg. Lundegård Tannh. 2: 93 (1895). Haparanda, vars medelvärde (för nederbörd) är 124 mm., har svängt mellan 54 mm. och 243 mm. SvGeogrÅb. 1927, s. 87. Halvårsresultatet .. pekar på ett mycket bra 1998 .. — Visst ser det bra ut men branschen svänger otroligt mycket så man vet aldrig. GbgP 21 ⁄ 8 1998, s. 28. — särsk. [efter motsv. anv. av eng. swing] mus. om musiker l. musikensemble: framföra musik (i sht jazzmusik) kännetecknad av gungande o. medryckande rytm l. rörlighet skapad bl. a. gm (vanl. under improvisation tillkomna) rytmiska förskjutningar o. accentueringar (särsk. betoning av svaga taktdelar); äv. om musik kännetecknad av sådan rytm osv.; ofta opers., i sht i uttr. det svänger om ngn l. ngt, betecknande att musik med sådan rytm osv. framförs av musiker osv. resp. att ngns musik kännetecknas av sådan rytm osv. (äv. bildl., betecknande att det är fart o. fläkt över ngn l. ngt). Batteristen ’svängde’ emellanåt men äcklade med sitt publikfrieri. Estrad 1940, nr 10, s. 18. När jag sätter i gång på min sax svänger det fortfarande. Mezzrow o. Wolfe Dans 14 (1953). Jazzviolinister, som svängde så att man blev helt matt. Estrad 1954, nr 12, s. 15. Rekord, rekord .. Det svänger om div. II-serierna i dag! DN(A) 20 ⁄ 5 1964, s. 24. Det svänger om Bach. Och det börjar svänga om psalmerna. Ett stort antal har harmoniserats om, fått nya melodigångar och en livande sångbar rytm. Därs. 27 ⁄ 1 1965, s. 1. Med största förenkling kan man .. säga att den idealiska konserten är den som svänger. Därs. 1 ⁄ 2 1966, s. 32.
2) i fråga om förflyttning (jfr 3) under cirklande l. svängande rörelse l. i båg- l. kretsform l. fram o. tillbaka l. i sidled o. d.; äv. med föga l. utan tanke på cirklande osv. rörelse; numera företrädesvis ss. senare led i ssgr (se t. ex. IN-SVÄNGA) o. i särsk. förb. (se t. ex. SVÄNGA IN, OM, TILL, ÖVER). — särsk.
a) (numera föga br.) om fågel: svinga sig (se SVINGA, v.2 II 1) (omkring ngt); äv.: flyga omkring (över ngt). Kring tak och gaflar svängde / en dufflock immerfort. Gellerstedt Efters. 33 (1891). Det var ett följe på en sjuttio à åttio stycken (grönsiskor), som .. for och svängde över ett fält. Rosenius SvFågl. 2: 49 (1921).
b) (numera föga br.) brådstörtat fara l. störta l. rusa; i sht förr äv.: fara l. flänga omkring. Jeppe .. slog till en frisk klatsch och svängde utför en backe. Almqvist TreFr. 1: 110 (1842). Lena svängde och rustade i sitt hushåll, hade mycket brådtom. Knorring Torp. 2: 304 (1843). (Sv.) komma svängande, (eng.) come dashing. Björkman (1889).
c) (†) i bildl. anv.: fara svingande, svinga sig. Wår stolthet öfwer werlden swänger / Och glömmer sin förgänglighet. Dalin Vitt. I. 1: 72 (c. 1745).
3) [specialanv. av 1] ändra riktning gm att gå l. röra sig i bågform (t. ex. runt om ett hörn); göra en sväng; vända; äv. om ngt sakligt (se särsk. a). Lind (1749). Han fann bakom en dammast-säng / En sabel, men ej mera; / Ej manskap, som till höger sväng / Han kunde commendera. Stenhammar 143 (1794). Plötsligt sågs ett stoftmoln röras, / En kosackhop kom. Lod tog ordet: ”sväng, ty faran / Skall dock gagnlös bli; / Broder, fem man stark är skaran, / Två blott äro vi.” Runeberg (SVS) V. 1: 90 (1848). En trupp karlar svängde rundt kröken. Janson CostaN 1: 152 (1910). Bilen svängde runt hörnet. SvOrdb. (1986). — jfr AV-, IN-, UPP-, UT-SVÄNGA. — särsk.
a) om väg l. vattenled o. d.: göra l. gå i en sväng (l. svängar), böja l. vika av; äv. (numera föga br.) med innehållsobj., i uttr. svänga en krök, svänga i en krök. Vägen klättrar uppför bergen, svänger kring hafsbugterna. Bremer GVerld. 2: 85 (1860). Utanför de sistnämnda rummen svängde korridoren till höger. Ljunggren Resa 43 (1871). Högre upp svänger gatan i en rät vinkel. Rydberg RomD 144 (1877). Udden, bakom hvilken floden svänger. Anholm Gog 183 (1895). Vid Stenkullen svänger älfven en krök fram till banan. TurÅ 1912, s. 200. Han kom fatt mig på backkrönet just där vägen svängde. Runeborg Koltr. 46 (1963). Huvudfåran (av älven kom) att svänga mot norr. TurÅ 1984, s. 242.
b) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels: vända, dels: ändra sig, dels (i Finl., vard.): översätta. Det gifves ock en hop, som svänger på det hala, / Som vid Sciencers djup på brädden stå och gala. Lenngren (SVS) 1: 81 (1776). Lyckan svängde dock omsider / Att den ena seger vann, / Lod gick fri i alla strider, / Stål blef sårad han. Runeberg (SVS) V. 1: 89 (1848). Skall icke den allmänna opinionen svänga innan det tredje året hunnit alltför långt och kräva klart besked? Hedin 3Tal 27 (1913). Stämningen i salen hade svängt likt en omvänd hand. Lo-Johansson Stat. 2: 244 (1937). Vem svänger till svenska? ÅboUnderr. 9 ⁄ 8 1979, s. 7. På 60-talet ombads Ingmar Bergman att inkomma med dagbok och först var han intresserad, men svängde när han fick på nosen av filmkritikerna. Vi 1989, nr 36, s. 47. — särsk. (numera föga br.) i uttr. som betecknar att ngn brukar konster o. knep (för att klara sig undan l. uppnå ngt o. d.); särsk. i tautologisk förb. med vända l. vränga. Under det vi en afton åto, slog jag fram, att som de själfva ej nyttja stora salen, skulle det vara ett magnifiquet rum att där få ställa an en dans. Huru jag svängde och vände, svarade frun, att hon gärna ville släppa till rummen. Tersmeden Mem. 4: 212 (c. 1790). Der satt jag nära halfva natten / Anfäktande min hjerna strängt, / Men hur jag vrängt och hur jag svängt / .. min poesi .. / Låg ändtligen uppå mitt bord. ESjöberg (SVS) 1: 94 (1816). (Tiberius) höll ett långt tal i senaten, hvaruti han, såsom vanligt, svängde ikring frågan utan att afgöra den. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 68 (1856). Du har aldrig (som publicist) kryssat, slingrat och svängt, för att komma in i opinionens passadvindar? Jolin Smädeskr. 69 (1863).
4) [specialanv. av 1] (snabbt) röra sig runt sin egen axel, snurra l. vrida sig l. rotera (se ROTERA, v.1 II 2); äv.: snurra runt i mer l. mindre cirkel- l. bågformig bana, röra sig kretsformigt, cirkla o. d. (särsk. i fråga om dans); äv. i fråga om helomvändning; äv. bildl. Han svängde på klacken och gick. Han hörde något bakom sig och svängde runt. Strand NeliSuec. 53 (1753). Andra på svängande spett uppstinga det styckade köttet. Adlerbeth Æn. 8 (1804). Jorden svänger kring sin axel ett hvarf på 24 timmar. Roth 1Geogr. 3 (1881). På björkomslutna ängen man ringdans trår, / Och gossar svänga hurtigt med flickor unga. Bååth GrStig. 15 (1889). (Karusellen) spelade och svängde med vild hänförelse. Levertin 23: 205 (1903). Svänga runt i dansen. Östergren (1951). Kvarnvingarna svängde långsamt runt. SvHandordb. (1966). Årstidshjulet svängde: sommar höst vinter vår. Trotzig Sjukd. 88 (1972). — jfr KRING-, OM-, RUND-SVÄNGA. — särsk. kortsp. i kortspelet svängknack: vända två kort av talongen, så att de får rätsidan uppåt, o. välja trumffärg i ett av dessa kort, varvid man samtidigt åtager sig att ta hem minst ett av tre stick i omgången; jfr SLÅ UPP 1 c γ. Knaust Etui 109 (1943). Att svänga innebär att man lovar att ta minst ett stick (av tre) och man får välja trumf i en av de två färger som svängs. SAOBArkSakkSvar (1989).
5) om ngt sakligt (i sht klädesplagg): ha l. förete buktad l. bågig l. böjd form; i förb. med adverbiell bestämning betecknande riktning. Klänningslivet svängde inåt. Skärmen (på hatten) svänger bakut, just vid örat, och bildar på samma gång nackskärm. SthmModeJ 1855, s. 63.
IV. (†) ss. dep., i reciprok bet.: under svängande rörelse utdela slag, slåss. Hvad jag har längtat från detta kalas, / Ack! hur de svängas, och ryckas och dras. CIHallman 22 (1783).
V. i p. pf., motsv. I—III.
1) motsv. I 5 (o. III 5), särsk. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (elegant) krökt l. buktad l. bukig l. böjd; insvängd (se INSVÄNGA 3); särsk. i fråga om medveten formgivning inom arkitektur l. mode; äv. dels i överförd anv., om form l. ansiktsdrag o. d., dels i bildl. anv., särsk.: (tillkrånglat) utsmyckad, utstofferad, utpyntad. Stolar med svängda ryggstöd. Imperial-Sängar, svängda Sängar .. finnas till salu. DA 1824, nr 77, Bih. s. 1. Så var meningen af detta mycket svängda och frasfulla, sötsura bref. Wingård Minn. 11: 29 (1849). Svart sammetskofta, med nästan rak snitt, ehuru något svängd i lifvet. SthmModeJ 1849, s. 95. En smal, svängd trappa leder ned i själfva grifthvalfvet. Heidenstam Tank. 208 (1899). Rokokons svängda och antikens raka former förekomma blandade, till och med å samma föremål. PT 1908, nr 34A, s. 3. Svängd läderklack. KatalOscaria 1927, s. 21. En (hatt) med breda, svängda brätten. SörmlH 13: 129 (1947). Näsan är rak med svängda, tydligt tecknade näsvingar. Gyllensten Huvudsk. 90 (1981). — jfr MIDJE-, RUND-, S-, SPIRAL-SVÄNGD.
2) (†) motsv. II 1 a: som svingat sig upp (på häst). Hvar bokstaf en doftande blomma är, / Som i knippe den listiga småtärnan bär, / Och kallar riddarn, på hingsten svängd, / Att vaka vid fönstren i nätters längd! Atterbom SDikt. 1: 34 (1811, 1837).
3) motsv. (II 3 slutet o.) III 3 a, om gata, väg o. d.: som gör en sväng, som viker l. böjer av o. d. Från klostergården stupar en svängd gata mellan kyrkorna till en trätrappa. Heidenstam Tank. 162 (1899). Vi körde uppför en lång, svängd uppfartsväg, kantad med rododendron. Östergren (1951).
VI. ss. vbalsbst. -ning, motsv. I—III.
1) motsv. I 1, II 1, III 1, om förhållandet att ngn l. ngt svängs l. svänger l. svänger sig, sväng; äv. konkretare, om enskild omgång då ngn l. ngt svängs l. svänger, svängande rörelse, svängningsrörelse; förr äv.: bugning. Sätta ngt i svängning. Råka i svängning. SvMerc. V. 4: 297 (1760). Sedan jag gjort mina svängningar till höger och venster, satte jag mig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Fogeln flyger upp genom en lätt svängning. Nilsson Fauna II. 1: 248 (1858). Spanjorskor med knyck på nacken och svängning på höfterna. Linder Resa 180 (1919). Maskinerna hafva kraftig, balanserad anordning för stativets svängning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 431. I bönekvarnens övre kant sitter en träplugg, som för varje varv sätter kläppen i en stor ringklocka i svängning. Hedin ErövrTibet 347 (1934). Gyllensten Grott. 234 (1973). — jfr ARM-, DJUP-, EGEN-, ETER-, IN-, PENDEL-, SINUS-, SJÄLV-SVÄNGNING. — särsk. i sht fys. o. mek. om förhållandet att ett fysikaliskt system (t. ex. en pendel, en spänd sträng l. (partiklarna i) en ljudande kropp) svänger (i bet. III 1); oscillation l. vibration l. dallring; i sht konkretare, om varje enskild rörelse från utgångsläget o. tillbaka (äv. om halva denna rörelse). Periodiska, dämpade, odämpade, harmoniska, fria, tvungna, kopplade svängningar. Elektriska l. elektromagnetiska svängningar, pendlingar mellan olika energiformer i elektriska växelströmmar. Man wet at lodarmen (i ett lodur) behöfwer en wiss lengd til at giöra 60 swengningar om en Minut eller 3600 om timan. Swedenborg RebNat. 3: 317 (1718). I den mån en sträng gör flere och hastigare svängningar, blir tonen finare. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det var i denna kyrka som Galileo .. genom svängningar af en från hvalfvet nedhängande lampa, väcktes till uppfinning af pendeln. Bremer GVerld. 2: 89 (1860). Spjutet försättes .. alltid vid kastet i svängningar, hvilket naturligtvis inverkar menligt på kastets längd. Söderström AllmIdr. 120 (1907). Genom transversella svängningar fortplantas värme och ljus .. och genom longitudinella svängningar i luften ljud. 2NF 32: 1273 (1921). Träffas vårt öra av de som regelbundna svängningar i luften fortplantade rörelserna hos ljudkällan, uppfattas dessa som en ton. Svensson Stauder Musikinstr. 8 (1958). jfr ATOM-, LJUS-, ORO-, PARTIAL-, RESONANS-SVÄNGNING.
2) motsv. I 2, II 3, III 3: ändring av riktning gm svängande (i bet. III 3); förr (särsk.) om trupps riktningsförändring med fronten orubbad o. inre flygeln vändande på stället; äv. konkretare, dels om enskild sådan riktningsförändring, dels med tanke på sättet att göra sådan förändring. BeskrExCav. 1695, s. 24. Den förändring som sednast vidtogs i Svängningen, bevisar at man småningom nalkas upslutning, som (osv.). KrigsmSH 1798, s. 13. Göra svängningar med en trupp. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vid middagstiden började den stora svängning eller direktionsförändring, genom hvilken arméns front, som nu var rigtad mot öster, skulle rigtas mot vester. Mankell Fältsl. 570 (1859). Stafven .. bör vara en skidlöpares följeslagare på alla långfärder, vid alla tillfällen då det gäller fara, vid hastiga svängningar m.m. TIdr. 1886, s. 54. Svängning af ett fartyg. Konow (1887). Svängning verkställes så väl från stället som under marsch. ExFältartill. 1893, 1: 137. I samma ögonblick gjorde spårvagnen en brysk svängning. Bergman Urs. 23 (1912). Så fort du märker att (flygplans)nosen vill svänga åt ett håll, skall du med en tryckning med foten åt motsatt håll möta denna tendens till svängning. Söderberg PrFlygl. 1: 74 (1935). — jfr IN-, LINJE-, SKVADRONS-, UT-SVÄNGNING. — särsk. (†) i fråga om utsträckning i rummet. Min resa har redan fått en vidsträcktare svängning, än det från början var ämnadt. Böttiger 6: 253 (1836).
3) (numera mindre br.) motsv. I 3 (slutet), II 4, III 4: rotation (se d. o. 2); äv. i fråga om dans: svängande l. snurrande rörelse (äv. konkretare: sväng). H Polhammars meditata om kuhlans swengning under watnet tillika med application til Planeternas lopp har iag måst lemna uthe. Swedenborg RebNat. 1: 247 (1716). Han kom in hvisslandes en Melodie på en ny dantz, giör tre fyra svängningar och Cabrioler. SedolärMercur. 1: nr 10, s. 3 (1730). Utaf observationer .. är funnit .. at Solen fullbordar sin svängning omkring axeln på en tid af 25 dagar 10 timar. Melanderhjelm Astr. 1: 150 (1795). Det fins många svängningar i långdansen. Pakkala Elsa 139 (1895). Komma i svängning .. (om hjul). Cannelin (1921).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1—3; särsk. dels om ändring (i sht till ngt motsatt) i fråga om åsikt l. inställning o. d., omkastning, omsvängning, dels om (om)formulering l. vändning i tal l. skrift varigm framställning ges ny inriktning l. leder åt nytt håll o. d.; äv. konkretare, om enskild sådan ändring osv. Dalin Arg. 2: 67 (1754). Dessa förhållanden samverkade till att framkalla en ny svängning i kejsarens politik. 2VittAH 27: 261 (1876). Reuterholms åsigter i den inre politiken hade .. gjort en betydlig svängning till höger. Tegnér Armfelt 2: 260 (1884). Runeberg hade en egendomlig förmåga att .. med en synbart obetydlig svängning, flytta det som han fick af andra, in på sin egen mark. Söderhjelm Runebg 2: 216 (1906). Varje (vers)rad har sina stegrande ljudförbindelser, och det hela sättes i livlig svängning av den lekande, rörliga rytmen. Wrangel Dikten 138 (1912). Rejält med kostfiber minskar .. risken för svängningar i blodsockernivån. ICAKurir. 1990, nr 14, s. 37. — jfr LYNNES-, SMAK-, ÅSIKTS-SVÄNGNING. — särsk.
a) om förhållandet att ngt (ekonomiskt) beräkningsbart fluktuerar (se FLUKTUERA 2), fluktuation (se d. o. 2); i sht i pl; jfr III 1 d. Diskonträntan .. är underkastad mycket tätare och starkare svängningar än den vanliga räntan å långa lån. NF 3: 1256 (1880). Som .. synes, företer torrsubstansen i flera af rotfrukterna afsevärda svängningar. LAHT 1911, s. 43. (Vinsten) skiftade .. med läderprisets svängningar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 588 (1955). — jfr KONJUNKTUR-, KURS-SVÄNGNING.
b) (numera föga br.) om förhållandet att ngn svänger sig (i bet. II 5 b); i sht i pl., konkretare, om undanflykter l. svepskäl l. förevändningar l. krumbukter (förr äv.: list l. knep l. intriger o. d.). GlTer. 6 (c. 1550). Den enskildta person, som, då han skall swara på en sak, genom swängningar och oratoriske knep, afwiker från föremålet. Bergeström IndBref 25 (1770). Svängningarna i ordalagen gåfvo tillkänna våndan, hvari de voterande sig befunno. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 294 (c. 1812). Efter många svängningar kom han ändtligen till saken. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag .. bevisade .. att min uppgift var sann, med den påföljd, att Dagl. Alleh. — visserligen icke utan några svängningar — sjelft måste taga sina ord igen. Palmblad Norige Bih. 50 (1847). Svängning .. (dvs.) Knep och konster, listiga utvägar, undflykter. Dalin (1854). Janson Gast. 82 (1902).
5) motsv. I 5, II 7, III 5, konkretare, om böjning l. krökning hos ngn l. ngt, böjd l. krökt l. svängd form l. riktning o. d.; äv. konkret, om det som bildar böjningen osv., särsk. om båglinje l. serpentinliknande linje l. slinga o. d. hos konstverk o. d. När .. mulfiörden faller jemt och tätt efter stälnings-brädet öfwer alt .. då kan man wara förwissad, at mulfiörden får sin rätta stälning samt bugt och swängning. SamlRönLandtbr. 1: 256 (1775). Inom kort var emellertid hönan så bra, att hon kom linkande fram till de andra hönsen, skef i benet, som fått en egendomlig svängning, men glad och meddelsam. Benedictsson Folkl. 66 (1887). En präktig .. fris bildad af ett i öfvervägande gröna och gula toner .. hållet löfverk .. hvilken böjer sig i stora dekorativa svängningar. MeddSlöjdF 1899, 1: 14. Överläppens svängning (hade) tecknat ett .. löje. Hallström Händ. 75 (1927). Fröberg Skrädd. 78 (1941).
6) motsv. (II 3 slutet o.) III 3 a, om förhållandet att ngt (särsk. väg l. vattenled l. naturformation) gör l. bildar en krök l. böj(ning) o. d.; äv. konkretare, särsk.: krökning l. krök l. böj l. sväng o. d. (Dalen) troddes att med sina svängningar emellan bärgen gå ända långt in i Västergylln. Barchæus LandthHall. 52 (1773). Svängning säges en gång, eller en sköl göra, då den ändrar sin direction antingen under strykning i fält, eller under fallande på djupet. Rinman 2: 941 (1789). Den breda St. Gotthards-landsvägen, som i mjuka svängningar ormar sig utför höjderna ned i dalen. Bremer GVerld. 1: 79 (1860). Fartyget låg förtöjdt nära intill en öppet belägen svängning af hamnen. SD(L) 1898, nr 603, s. 4. Man följde seglingsanvisningarna, som uppgifva kustorter och hamnar, men icke redogjorde för kustkonturernas svängningar. HHildebrand i 3SAH 12: 201 (1897). Svängningar i farleden, stundom så tvära, att ångbåtens fart måste saktas, omväxla med smala sund. Ramsay VägvFinl. 188 (1905). Lindroth Gruvbrytn. 1: 493 (1955).
1) (vard.) till I 1 c, i uttr. svänga av med pengar, göra av (se göra av 3) med pengar, svänga sig med pengar. Bjursten MinnStud. 102 (1851). SvD 30 ⁄ 5 1993, s. 15.
2) till I 2: vika l. ta av från (gata o. d.). ”Här slutar allmän väg” läser vi på en skylt, när vi svänger av bygatan. TurÅ 1985, s. 201.
3) (numera bl. tillf.) till II 1 a, refl., i uttr. svänga sig av (häst), svinga sig av (häst). Sväng dig af den svanlikt hvita hästen. Runeberg (SVS) IV. 2: 68 (1830).
4) (†) till II 3, refl., i uttr. svänga sig av (ngnstädes hän), svänga (ngnstädes hän; se svänga, v.1 III 3). Höger och Wänster swänger Eder af till Eder Leed igen. BeskrExCav. 1695, s. A 3 b.
5) till III 3. a) om person l. djur: vika av, ta av, göra en sväng (l. avstickare); äv. bildl. Jag hoppas .. att det till nästa Lördag .. skall bli mig möjligt att i Jeana Lagerhjelms sällskap svänga af till Upsala. Geijer Brev 232 (1828). (Skvadronerna) som stodo i skogsöppningen, svängde af åt venster och redo genom ekskogen. Mankell Fältsl. 357 (1858). Närmare kommo de — svängande af nära skogskanten. Knöppel SvRidd. 70 (1912). Annemari ville egentligen aldrig resa men hon spelade ibland, att hon ville. Åt vilket håll det hela skulle svänga av, hade strax efter barnets födelse varit ganska osäkert. Hedberg Stopp 162 (1939). b) om vattenled l. väg l. ås l. annan långsträckt formation (naturformation): göra en krök l. bukt, vika av, göra en sväng. Snart svängde vägen af inåt ön rakt i väster. TurÅ 1895, s. 269. Dalen svängde småningom af mot öster. Hedin GmAs. 2: 256 (1898). —
SVÄNGA BORT10 4. särsk. (†)
1) till II 1 a, refl., i uttr. svänga sig bort, med svängande kroppsrörelse bege sig bort. Men han, befarande at vi skulle stänga honom emellan oss (i bänken), at han ei skulle slippa åstad när tiden kom at gå upp i Predikstolen svängde sig bort och satte sig afsides. FinKyrkohSP 5: 139 (c. 1778).
2) till III 3 b (slutet), bildl.: (med knep l. konster) försöka komma bort (från ngt). Jag tappar tråden, om du .. svänger bort från saken. Runeberg (SVS) 5: 468 (c. 1850). —
SVÄNGA FRAM10 4.
1) (†) till I 2 b: låta (militär trupp) spränga fram i bågformig rörelse. Dernäst på fältets rymd Kamilla svänger fram / Sin stålklädda sqvadron. Wallin (SVS) 1: 413 (1805).
2) (†) till II 2, refl., i uttr. svänga sig fram, i snabb, bågformig rörelse ta sig fram. En Hök sig fram ur skogen swängde. Strand Tidsfördr. 1: 119 (1763).
3) till III 2: i snabb, bågformig rörelse ta sig fram (till en plats o. d.). Cecilia hörde .. huru grinden slogs upp och vagnen i starkaste fart svängde fram till förstugubron. Wetterbergh SamhKärna 1: 196 (1857). Här svängde ett kompani jämtlänningar fram från skogsstigen. Blomberg Överg. 211 (1915). —
SVÄNGA IHOP10 04, äv. HOP4, förr äv. TILLHOPA.
1) till I 6: snabbt (o. mer l. mindre slarvigt) sätta ihop l. tillverka l. laga till l. framställa (ngt), smälla ihop (se smälla ihop 4). Den svenska bordsvisan .. man (kan) vara ganska viss om att flere finnas som .. lätt nog kunna ”svänga ihop” några rader på någon känd melodi. GHT 1898, nr 293B, s. 2. En bunt engelska eller amerikanska magasin .. med hvars hjälp man svängde ihop en 25-kronors artikel. UrDNHist. 3: 217 (1954). Sväng ihop en fiskfärs. Zetterström EnslBel. 110 (1981).
2) (†) till II 2, refl., i uttr. svänga sig tillhopa, under svängande rörelser förena sig. Stundom .. (skildes ormarna) åth, suengde sigh åther tilhoopa igen. Gyllenius Diar. 16 (c. 1670). —
1) till I 1: svänga (ngt) så att det kommer in (i l. över ngt o. d.); ngn gg äv. (motsv. I 2) med obj. betecknande person l. djur. Ling Riksd. 145 (1817; med avs. på häst). Vi skola roa hela verlden med vår dans. Änglarne skola svänga in sina armar i ringen, och dansa med oss genom det eviga. Almqvist Amor. 130 (1839). Ankardäfvert .. användes för att deri hänga ankaret, vare sig detta skall svängas in eller ut öfver relingen. NF 1: 791 (1876). Då konstaplarna svängt in W. på Klara Vestra kyrkogata, hade en poliskonstapel kommit bakefter och slagit W. med sin sabel i ryggen. SD(L) 1902, nr 260, s. 6. Kranen .. (i lastrummet) tog fatens kedjor på sin krok, fyllde dem med vatten, svängde in dem. Högberg JesuBr. 2: 167 (1915).
2) till I 5: ge inåtbuktad form åt (ngt). När de såsom kolonner bli alltför lunsiga, så svängde man in dem nedtill och förvandlade dem så till ett slags balustrar. FWScholander i 3SAH 13: 139 (1843).
3) till III 2, 3: svängande l. i båge bege sig in (ngnstädes); särsk. om militärt förband: med svängning (se svänga, v.1 VI 2) bege sig in (ngnstädes); äv. bildl. Wi nödgades med efftersta rotarne swänga litet in i skogen ock fyrade braf effter ock i bland (kosackerna). KKD 2: 23 (1704). Hela den långa raden (slädar) .. svängde in på pappas gård. Almqvist AMay 82 (1838). Men ytterst försiktigt, nästan omärkligt svänger .. (Richelieu) småningom in på den nya banan. Grimberg VärldH 9: 485 (1940). Göran Andersson .. återtog initiativet (i terränglöpningen) och kunde svänga in på upploppet med två minuters ledning. Idrottsboken 1979, s. 321. —
SVÄNGA I SIG10 4 0. (vard.) till I 4 slutet: hastigt l. glupskt förtära (ngt), kasta i sig l. hälla i sig (mat resp. dryck). Den där skolråttan, som kunde svänga i sig 40 plättar i gången — litteratör! Agrell Sthm 43 (1892). Maskinisten .. svängde kvickt i sig sin visky. Karlzén BlåNov. 206 (1951). —
SVÄNGA NED10 4 l. NER4.
1) till II 1 a, refl., i uttr. svänga sig ned, svinga sig ned (till en plats). Jon-Anders-mor .. svängde sig raskt ned på en djupare avsats. Högberg Utböl. 1: 40 (1912). jfr nedsvänga.
2) till III 2, 3: svänga o. på så sätt komma ned (till en plats o. d.). Hvar hälst (duvorna) svänga / Ned i gård, vid trappa, / Hälsas de med glädje — / Barnen händer klappa. Bååth GrStig. 56 (1889). Taxin svängde ner i den branta gränden. SvHandordb. (1966). —
1) till I 1, 3: svänga (ngn l. ngt) runt l. i cirkel l. i mer l. mindre cirkelformad bana. Skön är qvällen. Vinden har slutat att svänga om med blommorna och löfven. Bremer Nina 298 (1835). Första kavaljeren svänger om sin dam, så att hon vänder ryggen åt paret n:o 3. Hagdahl Fråga 35 (1883). Tjugofem getter, vallade af en halt herdegubbe .. i handen bärande en påk, hvilken han då och då svänger om i luften. Retzius Sicil. 21 (1892). (Ekorrhonan) rörde inte vid maten, och hon svängde inte om hjulet en enda gång. Lagerlöf Holg. 1: 46 (1906).
2) till I 2: svänga (ngt i annan riktning), vända, vända om; äv. bildl. Lappen är ej heller sen att genast efter agan svänga om sin lilla snöbåt (dvs. pulkan). Wacklin Minn. 3: 35 (1845). Mössornas seger hade svängt om den svenska utrikespolitiken, som nu anslöt sig till England. Castrén Creutz 215 (1917).
3) till II 3, refl., i uttr. svänga sig om, svänga om (i bet. 6); äv. (motsv. III 4) i fråga om helomvändning; förr äv. i uttr. svänga om sig, vrida o. vända på sig (av obehag). Med wärjan utj handen marcherade (Karl XII) an uppå fienden löst; då fienden det sågh, swängde han sigh om och marcherade af. KKD 3: 206 (1711). Svängde de ej om sig vid ordet subordination, liksom puppan för nålen! Fahlcrantz Schiller Fiesko 106 (1821). Där får man se .. (Tegnérs) skrivrum, där han diktade Fritiofs saga, och se märket efter hans klack, där han svängde sig om, ty han brukade gå av och an i rummet, medan han formade verserna. Sandström NatArb. 1: 31 (1908). särsk. (numera bl. tillf.) motsv. II 3 slutet, refl., i uttr. svänga sig om till ngt, gm att göra en sväng l. krök bilda ngt. Der var en liten vik, som svängde sig om till en båge. Adlerbeth Ov. 359 (1818).
4) till II 4, refl., i uttr. svänga sig om, svänga om (i bet. 7). Thomander 3: 447 (1826). Hon svängde sig rappt om (i polskan). Bergegren Strejkl. 7 (1907).
5) till III 2, 3: svängande förflytta sig, vända runt. I detsamma svängde ännu en båt om udden. Almqvist Kap. 68 (1838). Vid tvärgatan måste jag stanna. En polisvagn svängde just om. Berger Ysaïl 188 (1905). Svänga om hörnet. Klint (1906).
6) till III 3: svänga l. ändra riktning, vända (om); särsk. dels: göra en svängning (se svänga, v.1 VI 2), dels (motsv. III 4): göra helomvändning. CAEhrensvärd Brev 1: 246 (c. 1795). Samniterne förföljde icke vidare, och det blef såleds utrymme att svänga om och .. göra front emot fienden. Kolmodin Liv. 3: 334 (1832). Ynglingen .. svängde om på klacken och aflägsnade sig, utan att märka den skugga, som plötsligt sväfvade öfver Marias ansigte. Rydberg Frib. 30 (1857). Vill .. (rorsmannen på Den flygande holländaren) göra redden an, / då svänger skeppet om. Dens. Dikt. 1: 126 (1876, 1882). Svänga om med en vagn. IllSvOrdb. (1955). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk.: ändra; ändra sig; (tvärt) ändra åsikt l. inställning; växla över l. övergå (från ngt till ngt annat). Vänner äro vindflöjlar, ty vid minsta flägt af motvind svänga de om. JJolin (1844) i Jolin 44. Norrmännens omedgörlighet (i unionsstriden) kom stämningen i Sverige att svänga om. GHellström i 3SAH LVIII. 2: 438 (1947). Personligen tror jag inte på tvåspråkiga daghem, där personalen svänger om från ett språk till ett annat beroende på barnets modersmål. Hufvudstadsbl. 11 ⁄ 10 1988, s. 13.
7) till III 4, i fråga om dans: svänga runt; ta sig en svängom; äv. oeg. l. bildl. Walcke Dansk. 2: 23 (1785). (Man) såg .. i hans hus aldrig folk af ton, men ofta rik bourgeoisie, hvarmed han i anseende till sina kollegiala förhållanden behöfde svänga om. Almqvist Amor. 326 (1839). Hr Brook .. svängde grundligen om i valsen med den täcka enkan. PT 1901, nr 196A, s. 3. Där har en svängt om vid vägskälen och på lekstugorna. Moberg Utvandr. 295 (1949). —
1) till I 1, 3: svänga (ngn l. ngt) runt o. d., svänga (ngn l. ngt); äv. i uttr. svänga omkring med ngn l. ngt; äv. bildl. Hade een af tem sachta allenast swengt kroonan om kringh, och medh dedh samma föll hon i golfwett och gick sönder. ConsAcAboP 2: 71 (1657). Ulla blef ur sömnen väckt, / Men kunde knapt bli vaken. / Af och an hon kasta sig, / Och svängde kring med armen. Bellman (BellmS) 1: 106 (c. 1775, 1790). Ni .. (ser) Raoul låta knyta på sig en bindel .. En af hans bekanta tar honom i armen och svänger omkring med honom ett slag. Sturzen-Becker 2: 138 (1842, 1861). Och städer grusas, throner vackla, / Och ingen borg är nog befäst, / När kriget svänger kring sin fackla / Och plågan breder ut sin pest. Böttiger 1: 127 (1856). Östergren (1951).
2) (numera mindre br.) till II 1, 2, 4, refl., i uttr. svänga sig omkring (jfr slutet), svänga omkring (i bet. 3). En Wäderhwärfwil, och Iiling, swängia sigh omkring vthti een Ring. Schroderus Comenius 57 (1639). Nu dig, Venus, sväng ikring, / Anföör Nymphers Dansze-ring! Lillienstedt Vitt. 273 (1680). Swänga sig .. omkring .. som soldater i evolutioner. Lindfors (1824). Han svängde sig omkring på en fot. Cannelin (1921). särsk. (†) bildl., särsk. dels motsv. svänga, v.1 II 5 b: sno sig, slingra sig, dels i uttr. hur det svänger sig omkring, hur det nu kommer sig, hur det nu råkar bli o. d. Tå en werldslig wis blef tilfrågad, hwad menniskians lif wore? Swängde han sig litet omkring, och gömde sig hastigt vndan. Scherping Cober 1: 154 (1734). Nu börjades snart samtal om åtskilligt, och huru det svängde sig omkring, blef man snart animerad att tala om patronessan Fänger. Wetterbergh Penning. 591 (1847).
3) till III 1, 2, 4: röra sig omkring i cirkel- l. bågform, svänga runt, röra sig runt; förr särsk. om fågel: svinga sig. Under det han nu swängde kring högt upp i skyarne fick han se ett det skönaste slott. Lovén Folkl. 36 (1847). Deras med skacklor förspända slädar stodo ej till att styra, utan svängde omkring och drogo hästarne med sig. HLilljebjörn Hågk. 1: 41 (1865). Jag svängde .. omkring på platsen några hvarf, till dess jag i en hastig vändning .. fick se i gräset de runda glasen af min kikare. Lundgren MålAnt. 2: 173 (1872). Till balsal förvandlades jordens ring; / det klang i marken; där svängde man kring. Jensen BöhmDiktn. 81 (1894). Vindflöjeln svängde omkring i blåsten. SvHandordb. (1966). —
SVÄNGA SIG IFRÅN10 0 04, äv. FRÅN4. (vard.) till II 5 b: gm att svänga sig (försöka) komma ifrån ngt l. klara sig ur knipa l. anklagelse o. d., slingra sig från ngt. ReglKortsp. 2: 24 (1809). Schulthess (1885: från). Arvid försökte högst osanningsenligt svänga sig ifrån detta genom att svara (osv.). Beijer BritaGrossh. 102 (1940). —
SVÄNGA TILL10 4.
1) till I 2; särsk. i uttr. svänga till sig ngt, gm att svänga ngt föra det till sig. Ytterst kommo fruntimren, som buro sig nog sjåpigt åt, de flesta svängde ryggen till midt för kejsarinnan. FoU 20: LIV (1783; med normaliserad stavn.). Ekman Dagb. 139 (1789).
2) (vard.) till I 6: hastigt åstadkomma (ngt), hastigt bringa (ngt) till stånd; särsk. med avs. på tal l. vers o. d.: hastigt (o. hantverksmässigt) sätta ihop, hastigt författa l. formulera; med avs. på nödlögn o. d. äv.: hastigt hitta på, smälla ihop; äv. dels utan obj., dels i uttr. svänga till med ngt, (i all hast o.) på försök l. på måfå klämma fram l. till med ngt, hugga till med ngt. En matros lärde mej att rita mitt namn .. med krita, och det kan jag svänga till bra nog. Jolin Mjölnarfr. 91 (1865). ”Lilla mormor” är fin som — hur skall jag nu svänga till? — som en doft af vissna rosor, en epître från l’ancien régime. Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 133 (1892). (Konstnären U.) Troili var nog eljest den, som huvudsakligast fick roa de andra med sin fenomenala förmåga att svänga till lustiga gubbar. Kjellin Troili 1: 105 (1917). Han hittade inte hur det hette på engelska, men han svängde till med ett well. Johnson Se 56 (1936). Ibland svängde han till en replik bara för replikens skull. Hedberg BleknBrud. 40 (1951). Svänga till en nödlögn. IllSvOrdb. (1955). Hon svängde till en kaka. SvHandordb. (1966).
3) (†) till III 2, 3, om fordon l. person i rörelse, betecknande att det resp. han gör en sväng o. stannar vid l. intill l. på en plats o. d. PH 15: 479 (1793; om vagnar). Vid en högre sten, eller passande ställe i lervallen (brukar bärarna) svänga till och ställa sin börda. Gosselman Col. 2: 11 (1828). —
SVÄNGA UNDAN10 32, äv. 40.
1) till I 1, 2: svänga (ngt) så att det kommer undan. Järnvägsbron högt där uppe svänges undan. TurÅ 1910, s. 141.
2) till II 3, refl., i uttr. svänga sig undan, gm att svänga komma undan l. ur vägen. Richardson Krigsv. 2: 7 (1741).
3) till II 5 b; refl., i uttr. svänga sig undan ngt, gm att sno sig l. slingra sig (försöka) komma undan ngt; äv. abs. Han antog en annan ton, svängde sig undan ämnet, hvaruti Järta provocerat honom att ingå. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 78 (1816). Auerbach (1913; abs.). —
1) till I 1: med en svängande rörelse förflytta (ngn l. ngt) upp (ngnstädes). Då svänger han lätt med ett enda hopp / båd häst och släde på isen opp. Tegnér (TegnS) 4: 115 (1820). Johans spade .. som han .. svängde upp på axeln. Gellerstedt Glänt. 130 (1909).
2) till I 1, 2; särsk. med avs. på ngt stängt (t. ex. dörr): försätta i svängande rörelse o. därmed öppna. TT 1895, Byggn. s. 28 (med avs. på akvedukt). När han svängde upp spjäldörrarna skymtade en herre .. utanför på terrassen. Hedberg BleknBrud. 246 (1951).
3) till I 5: ge en uppåt krökt l. buktad form åt (ngt). Svängde upp hattbrättet baktill. Östergren 9: 312 (1965).
4) till II 1 a, 2, refl., i uttr. svänga sig upp, förr äv. svänga upp sig, svinga sig upp; äv. bildl. Fernander Theatr. 413 (1695). Redan uti fordna werldens dar / Ordades om stora Staters brister, / Då en slaf hos gubben Potifar / Swängde upp sig till finans-Minister. AJourn. 1815, nr 61, s. 1. Harald .. svängde sig .. med stor vighet upp i trädet. Bremer Strid 97 (1840). Kung Carl i sadeln svängde sig opp. Snoilsky 2: 81 (1881). Gotthard svängde sig upp, och ekipaget försvann bakom hörnet. Krusenstjerna Pahlen 3: 98 (1931).
5) till III 1: svängande förflytta sig upp (ngnstädes). Efter skottet aflästes vid löparen den vinkel α, hvartill pendeln svängt upp. Holmberg Artill. 1: 136 (1881).
6) till III 1, 3, om ngt stängt (t. ex. dörr): svänga åt sidan o. därmed öppna sig. Lagerlöf Holg. 1: 195 (1906). De höga, vita flygeldörrarna svängde upp. Spong Sjövinkel 11 (1949).
7) till III 2: svinga sig upp. Adlerbeth Æn. 142 (1804; om duvor). Metalltryckaren svängde upp på dansbanan och hoppade upp på musikestraden. Blomberg Överg. 113 (1915).
8) till III 2, 3, om fordon l. resande med tanke på hans fordon o. d.: svängande köra l. fara upp (ngnstädes). (Då) svängde den lilla, lätta vagnen upp på gården. Almqvist TreFr. 2: 122 (1842). Ögonblicket, då (fest)tåget svängde upp framför öppningen mellan Tegnérsstoden och Lundagård. Weibull LundLundag. 64 (1882). Den ena droskan efter den andra körde fram. — Det blef Tommys tur. Han gaf sin häst en klatsch och svängde upp. Hellström Kusk. 115 (1910). Bussen svängde upp på viadukten. SvHandordb. (1966).
9) till III 3; särsk. dels om trupp l. dyl. l. befälhavare med tanke på hans trupp osv.: svänga så att den resp. han kommer upp (i l. på linje o. d.), dels om ngt sakligt: göra en sväng uppåt, böja av uppåt. Öfwersten befalte mig swänga upp till wänster. KKD 12: 388 (1748). Flera regementen .. svängde upp för att bilda kolonner. Tegnér Armfelt 2: 70 (1884). Trappanläggningen i rådhuset i Görlitz. Den svänger upp i vinkeln mellan tornet och en gotisk sidoflygel. Hahr NordeurRenässArkit. 190 (1927). Svänga upp på linje. Harlock (1944). —
SVÄNGA UR10 4.
1) till I 5: gm urtagning ge svängd form åt (ngt). De olika stavarne eller .. kimmarne .. (i laggkärl) skola dels rundas på utsidan och lätt svängas ur på insidan dels (osv.). Arwidsson Strömm. 62 (1913). jfr ursvänga.
2) till II 1 a, refl., i uttr. svänga sig ur ngt, svinga sig ur (ngt). (Ryttaren) släpper .. tyglar och stigbyglar och svänger sig ur sadeln. Wrangel HbHästv. 322 (1885). —
1) till I 1, 2: försätta (ngt) i svängande rörelse o. därigm komma det att vecklas l. fällas l. föras ut; med avs. på arm o. d.: med en svängande rörelse sträcka ut; äv. i uttr. svänga ut med ngt. GFGyllenborg Bält 14 (1785; med avs. på fanor). VFl. 1907, s. 178 (med avs. på broar). Principalen svängde ut med armen och visade riktningen. Dahlbäck Åb. 341 (1914). I däverterna hängde redan ett par man och försökte svänga ut (räddnings)båten. Didring Malm 2: 284 (1915). Svänga ut lavettbenen. Billman o. Landström 89 (1945).
2) till I 5: ge utåtbuktad form åt (ngt); ngn gg äv. om möbel, i uttr. svänga ut sina linjer, ha l. förete utsvängda linjer. Man begagnar ordet svepa, eller svänga ut .. då ett kärls mynning vidgas utåt, likasom på en vas. Almroth Karmarsch 395 (1839). Storbukiga byrån svängde ut sina graciösa linier. Westermarck Ulr. 3 (1900).
3) till II 1, refl., svänga sig ut, svängande l. med svängande rörelse förflytta sig ut (ngnstädes); äv. bildl. Wikner Lifsfr. 2: 225 (1886). Tåget gnisslade för bromsen, och den nye konduktören svängde sig raskt ut på perrongen. Hedenstierna Fideik. 136 (1895).
4) till III 1: svängande förflytta sig ut; ngn gg äv. med innehållsobj.; äv. bildl. Tåget belastas tills pendeln svängt ut en vinkel v ’ , så stor att tågets öfre del blir vågrät. Holmberg Artill. 1: 137 (1881). Symboliken .. skall svänga fritt ut och taga sin egen linje och blifva borta länge, länge från verkligheten. Larsson Stud. 56 (1899).
5) till III 2, 3: svängande förflytta sig ut; svängande vända ut; vanl. med adverbiell bestämning betecknande riktning l. plats o. d. Herigarius kastade sig upp på sin häst .. svängde .. ut igenom porten. Mellin Nov. 1: 33 (1838, 1865). En fladdermus kommer ilande in emot muren, kastar blixtsnabbt om och svänger ut öfver trädgårdarne. Rosenius Himmelstr. 227 (1903). En brödbil tutade ilsket åt en cyklist som svängde ut i gatan utan att se sig för. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 8 (1967). När vi svängde ut genom grinden sprang Hedvig ur ledet. Tunström Tjuven 164 (1986).
6) till III 5; särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. svänga ut i kurvor, bilda utbuktningar i form av kurvor. Krusenstjerna Pahlen 2: 177 (1930). —
1) till I 2: svänga (ngn l. ngt) så han l. det kommer över (till en annan plats o. d.). Folkdans. 21 (1923).
2) till III 1; särsk. mer l. mindre bildl. (jfr svänga, v.1 III 1 d). I sin politiska gunga, såsom .. (B. v. Platen) kallade sin ställning, svängde han åter öfver till Kristiania. De Geer i 3SAH 1: 272 (1886). Under .. (nordiska sjuårskrigets) förlopp hade vågskålen mer än en gång svängt öfver på svensk sida. SvH 4: 116 (1904).
3) till III 2, 3: svänga o. på så sätt komma över (gata l. åt visst håll o. d.); äv. abs.; ofta mer l. mindre bildl., särsk. (motsv. III 3 b) i fråga om att (plötsligt) skifta över l. kasta om till ngt (annat). Den första starka sensationen fick jag strax efter det jag svängt över stambanan vid Sliparebacken. Böök ResSv. 31 (1924). Hans tankar (hade) svängt över från livets slut till dess begynnelse, från döden till födelsen. Hellström Storm 53 (1935). Nu svängde Klas Albert över litet, rädd att Karl Oskar, som var en av hans bästa kunder, skulle bli stött på honom. Moberg Nybygg. 585 (1956). Sväng över till andra sidan av vägen! SvHandordb. (1966). Enligt många bedömare håller allmänhetens attityder mot teknik och naturvetenskap för närvarande på att svänga över åt det positiva hållet. Strandh PyramLas. 10 (1985).
(I 1—3 (o. III 1, 3, 4)) -ARM. svängande l. svängbar arm (se arm, sbst. III 4). Triewald Förel. 1: 142 (1728, 1735). Spiskåpan uppbars i ena hörnet av en bastant järnstolpe och på denna var fastsatt en svängarm på vilken man kunde häkta på nödvändiga kokkärl. Johansson Kärnf. 137 (1940). AlltBil. 121 (1976). —
-AXEL.
1) tekn. till I 2 (o. III 3): gm länkar l. universalknutar svängbar hjulaxel som möjliggör separat fjädring. BonnierLex. (1966).
2) (†) till III 4: roterande axel (se axel, sbst.1 2, 5). Virfvelens rörelse är mycket hastigare, än jordens omkring Sväng-axelen. VetAH 1754, s. 83. JournManuf. 4: 84 (1834). —
(I 1—3 (o. III 1, 3, 4)) -BANKE. (i fackspr., i sht lant. o. skogsv.) svängbar banke (se bank, sbst.2). Sonesson BöndB 165 (1955). Ryd Timmerskog. 59 (1980). —
(I 1, 2 (o. III 1, 3)) -BOM. [jfr t. schwingbaum] bom (se bom, sbst.1 2) som svänger l. kan svänga l. är svängbar l. varmed ngt svängs; jfr -stång. Svängbom vid en tull. Weste FörslSAOB (c. 1817). Detta pålverk .. hade så väl på östra som vestra sidan flere öppningar, hvilka kallades bomar, emedan de med svängbomar och lås tillstängdes. Strinnholm Vas. 2: 67 (1820). TT 1904, V. s. 34. särsk.
b) (förr) vid kölhalning använd, tvärskepps anbragt svår bom vid vilkens över fartygssidan i lovart utgående ända lovgina var anbragt o. som medverkade vid fartygets kullsvängning. Een Swengboom som går igenom sijdan eller up uti en port eller lucka. Rålamb 10: 42 (1691). Bland annat använde man (vid kölhalning) svåra ”svängbommar”, som, väl stöttade och försäkrade, stucko ut genom portarna i lofvart. VFl. 1907, s. 55. —
(I 2, 3 (o. III 3, 4)) -BORD. (i fackspr.) svängbart bord (se bord, sbst.1 5 d). JernkA 1882, s. 5. Vägmaskinl. 206 (1945). särsk. (förr) om vändskiva (på järnvägsstation, i vagnstall o. d.). I England .. (har) man icke ännu afskaffat de korta godsvagnarna, af fruktan för det däraf följande fullständiga ombyggandet af alla svängbord och vagnsvågar. TT 1901, Allm. s. 47. —
(I 2, 3) -BORR. (förr) borr som svängdes l. vreds runt med borrsväng. Borr, .. Sväng-(borr). JernkA 1833, s. 489. Borrning utfördes med svängborr i en ställning, som vid behov sattes fast i ett skruvstycke. Dædalus 1937, s. 106. SAOL (1973). —
(I 2, 3) -BORRNING. (förr) borrning med svängborr. Svängborrning .. Verktygets hållande. Ena handen ofvanpå borrsvängens knapp, andra handen om handtaget. Franzén o. Malmlundh 34 (1892). —
(I 2 (o. III 3)) -BRO. [jfr t. drehbrücke, eng. swing-bridge, fr. pont tournant] bro (se d. o. 3) med ett på en pivå horisontalt (upp till c. 1/4 varv) svängbart spann (svängspann) som vilar på en svängpelare, vridbar bro; jfr klaff-, lyft-bro, rull-bro 1. Westee (1842). En ny svängbro af jern .. är under uppsättning i stället för den äldre vindbron af trä. SFS 1882, Bih. nr 3, s. 15. Vid Skanstull korsas segelleden af en svängbro, som dock öppnas samtidigt med slussen, hvarefter fartyget inträder i den södra Mälarhamnen. TT 1904, Allm. s. 83.
Ssgr: svängbro-pelare. pelare på vilken svängspannet i en svängbro vilar, svängpelare. Svängbropelaren är äfven murad af granit. TT 1881, s. 40.
-pir. svängpelare; jfr pir 2 o. -pelare. Svängbrons tvenne öppningar äro hvardera 11,88 m. och svängbropiren har en diameter af 6,83 m. TT 1881, s. 41. SJ 2: 226 (1906).
(I 2, 3 (o. III 3, 4)) -BULT. (numera föga br.) bult (se bult, sbst.1 11 slutet) utgörande svängtapp. UFlott. 3: 37 (1882). Hägg TretungFl. 60 (1941). —
-BÄDD. [jfr eng. swing-bed (i bet. 2)]
1) till I 2: dubbelbädd i vilken de två bäddarna kan svängas ut från varandra (o. därigm underlätta bäddning). Form 1951, Ann. s. 241. Nyord. (1986).
2) (förr) till I 3 (o. III 4), om en i 1800-talets mentalvård använd apparat bestående av en bädd som hastigt drevs runt med patienten liggande därpå med huvudet i periferin (i syfte att uppväcka sinnesrörelse o. d.); jfr -stol, -säng. Gadelius Själsl. 1: 20 (i handl. fr. 1834). 2NF 25: 642 (1916). —
(I 3 (o. III 4)) -CIRKEL.
1) (förr) cirkelrunt, svängbart lavettage; jfr -lavett. (Martello-tornen) som blifvit använde på Englands östra och södra kuster hafva egentligen varit af tvenne slag; et mindre för en kanon, som på en svängcirkel kan rigtas åt alla håll, och et större för en lång och 2 lättare kanoner eller kanonader. KrigVAH 1833, s. 212.
2) (i fackspr., i sht träslöjd. o. tekn.) jungfrucirkel, jungfrupassare, nollcirkel. Noll- l. svängcirkel är en Passare, vars ena, ritstiftförsedda ben kan vridas kring det andra, spetsförsedda, och vilken användes till uppdragande av mycket små cirklar. BonnierKL 9: 26 (1926). 2SvUppslB (1953). —
((I 3 slutet o.) III 4) -DANS. (numera bl. mera tillf.) dans varvid de dansande svänger runt; jfr ring-dans 2, snurr-dans, svängom 1. CWBöttiger i 2SAH 50: 402 (1874). Efter svagdricka och ölost .. kunde .. (Karl XI) in på sena natten dansa svängdans uppe på bordet med både bispar och riksråd. Heidenstam Svensk. 2: 170 (1910). —
(I 2, 3 (o. III 3, 4)) -DÖRR. [jfr eng. swing-door] dörr vars dörrblad är så fästat (fästade) att det (de) kan svänga åt båda hållen om dörrposten o. automatiskt återgår i viloläge; äv. om roterande dörr; äv. oeg., om liknande anordning i spindels bo. Reuter LägrDjSjälsl. I. 1: 38 (1886; oeg.). (Nordiska) Kompaniet begagnar sig vid utgångarna af s. k. svängdörrar. SöndN 1904, nr 11, s. 2. Roterande svängdörrar må i hotell eller pensionat förekomma allenast med det förbehåll, att i närheten finnes ännu en städse användbar utgång. SFS 1917, s. 1099. Piccolon .. sätter hotellets svängdörr i rörelse. Hedberg StorkSev. 5 (1957). Forss Skom. 70 (1965; i restaurang). särsk. bildl.; särsk. om social- l. samhällsvård där vårdtagarna ständigt hänvisas till olika institutioner l. instanser. SDS 24 ⁄ 9 1981, s. 26 (i pl.). I dag är samordningen mellan myndigheterna dålig — vården blir en ”svängdörr”. DN 22 ⁄ 2 1983, s. 28. Ombytliga strategier, svängdörr för cheferna, mediokra nya produkter. Detta är slutsatserna i en påfallande dyster översikt av de svenska biltillverkarna Volvo och Saab i affärsmagasinet Fortune. SvD 25 ⁄ 7 1997, s. 1.
Ssgr (till slutet; i fackspr.): svängdörrs-, äv. svängdörr-patient. patient som ständigt hänvisas till olika vårdinstitutioner. DN 31 ⁄ 3 1984, s. 35.
(I 1) -FANA. (förr) (på extremt kort stång anbringad ornerad) fana avsedd att svängas i ceremoniellt sammanhang. RustkamRSthm 1703, 425 b. —
(I 1—4, III 1—4) -FART. (numera bl. mera tillf.) fart varmed ngt svängs l. ngn l. ngt svänger; särsk.: fart som kännetecknar diskus- l. släggkastares svängning före kast; äv. (numera bl. tillf.) bildl., i uttr. i full svängfart, i full fart, i full gång; jfr -hastighet. Till speciela allyrsyften åter räknas .. i piruetten svängfart och inre bakfotens fixering. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 42 (1836). WoL 104 (1884: full). 2NF 13: 1218 (1910; i fråga om släggkastning). Östergren (1951; betecknat ss. idrottsord). —
(III 1 d slutet) -FEST. (ngt vard.) musiktillställning som det svänger om. GbgP 30 ⁄ 4 1981, s. 26. —
(I 1) -FLAGGA. (numera föga br.) semaforflagga. Optisk telegrafering lärer aldrig genom semaforer eller svängflaggor kunna så anordnas, att den samtidigt kan afläsas från hvilket håll som helst. TSjöv. 1891, s. 416. SFS 1962, s. 561. —
(I 1) -FLUGA. [jfr t. schwingfliege; flugorna vibrerar snabbt med vingarna, medan de sitter stilla på blad l. grässtrån] zool. fluga tillhörande familjen Sepsidae. BonnierKL (1927). Coulianos Chinery Insekter 210 (1988; i pl., om familjen). —
(III 1) -FÄRJA. (förr) mil. färja som (driven av flodströmmen) svängde kring ett l. flera ankaren ss. medelpunkt; jfr flyg-brygga. Med flyg-brygga, äfven kallad sväng-färja, menas en farkost, som svänger kring ett i strömmen kastadt ankare som medelpunkt. Hazelius Bef. 233 (1857). 3NF 8: 156 (1927). —
(I 2 (o. III 3)) -GRIND. med fästpunkter i ena ändan försedd grind som öppnas o. stängs gm att svängas; jfr -dörr, -port o. skjut-grind. SvD 13 ⁄ 6 1942, s. 1. —
(I 1, III 1) -GUNGA. gunga (se gunga, sbst.) som svängs l. svänger; i sht om gunga bestående av en sittbräda o. d. anbringad i två rep l. slanor o. d. varmed gungan sätts i rörelse; äv. bildl.; jfr släng-gunga. Det theol. dogmatiska elementet swäfwar nog mycket i den swänggunga, man gifwit namn af rationell Supranaturalism. SvLittFT 1833, sp. 622. Musik fanns på stället, samt karuseller och svänggungor, att begagnas för en liten afgift. Snellman Tyskl. 172 (1842). —
(III 1 d slutet) -GÄNG. (vard.) om ensemble som spelar populärmusik som det svänger om; äv. oeg. l. bildl., särsk. om idrottslag som det går bra för. De riksbekanta radiofavoriterna Lill-Arnes ”Svänggäng”. UNT 28 ⁄ 12 1940, s. 2. GbgP 18 ⁄ 11 1983, s. 35. —
(I 1—4, III 1—4) -HASTIGHET~002, äv. ~200. i sht tekn. o. sport. svängfart, svängningshastighet. För maskinens igånghållande fordras vanligtvis 2:ne man, hvilka, vid sågens svänghastighet af 50 hvarf i minuten, sönderskära cirka 9 meter is. Lindberg Svagdr. Bih. 110 (1892). Armens svänghastighet skulle (vid diskuskastningen) gott kunna göras större. Krigsman 31 (1918). —
(I 3, III 4) -HJUL. [jfr t. schwungrad (i bet. 2)]
1) hjul (se d. o. 1) som svängs l. svänger (runt); särsk. dels (om antika förh.) om stort hjul som gm att svängas sönderbröt l. avledde avskjutna pilar o. d., dels (förr) om hjul (se d. o. 1 d) använt ss. straffredskap (jfr straff-hjul). Gadelius Själsl. 1: 20 (i handl. fr. 1834). 2VittAH 20: 79 (1849, 1852; i fråga om antika förh.). Jensen BöhmDiktn. 49 (1894; om straffhjul). Ratten, som ännu nyss var ett svänghjul för barkade nävar, har på moderna maskindrivna fartyg krympt till ett diminutivt hjul. Ruin SjunknH 128 (1956).
2) i sht tekn. hjul (se d. o. 2) med massa, anbringat på axel i maskin o. dyl. o. avsett att utjämna differenser i drivkraft l. motstånd (äv. startmotstånd) l. att minska olikformighetsgraden, balanshjul; äv. bildl.; jfr -kula. Så nyttige som Swänghiul äro wid ojämn rörelse eller effect med jämn kraft, så gagnelige äro de ock wid förberörde rörelse med ojämn kraft. VetAH 1742, s. 128. Arbetsköpare och arbetssäljare drifvas om hvarandra in i .. (Grottekvarnens) svänghjul och stupa där och ihjältrampas. Rydberg Dikt. 95 (1891). Det äldsta kända verktyget för spinning är sländan .. en åt båda ändarna afsmalnande, omkr. 30 cm. lång träpinne, spindel, å hvars tjockaste del vanligen var anbragt en rund skifva af trä eller metall, hvilken vid spindelns försättande i rotation tjänstgjorde som svänghjul. 2NF 26: 729 (1917). Svänghjulet är en tung och välbalanserad skiva på vevaxelns växellådsände. AlltBil. 27 (1976). TNCPubl. 81: 65 (1984).
-press. press (se press, sbst.1 2) bestående av ett stativ med en skruv försedd med ett svänghjul för energins magasinering i övre ändan o. ett stansverktyg l. dyl. i den nedre, friktionspress. Bergman HbJärn 2: 322 (1923). BonnierLex. (1966).
-pump. (förr) ångdriven kolvpump där ångmaskinens kraft delvis överfördes till ett svänghjul. JernkA 1884, s. 197. Svänghjulspump, (dvs.) en kolvpump, där ångcylindern är ordnad som en vanlig mindre ångmaskin för pumpens drivande men samtidigt verkar på en vevaxel, försedd med svänghjul. Stenfelt (1920).
-ring. (numera föga br.) ring (se ring, sbst.1 2 e) på svänghjul. TT 1883, s. 118. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 245 (1949). —
(I 1) -HUGG. (numera föga br.) sabelhugg varvid sabeln svängs bakåt o. hugget därefter utdelas. Vid det första utförandet av svänghuggen (vid sabelfäktning) bör eleven stå i gard med raka ben. Hellsten Sabelf. 37 (1923). Svänghuggen bilda grundvalen för sabelfäktningen. NFSportlex. 3: 559 (1940). —
(I 2, 3 (o. III 3, 4)) -HYLLA. svängbar hylla; särsk.: svängbokhylla; jfr revolver-hylla 2. Fredbärj Suppl. 44 (1902). SAOL (1973). —
(I 3) -JÄRN. tekn. verktyg för kringvridning av gängtapp l. mutter o. d., bestående av en stång av järn med på mitten anbragt(a) hål l. fästanordning; jfr gäng-kloppa. JernkA 1833, s. 634. Ett svängjärn för kringvridande af muttrar. LD 17 ⁄ 2 1905, s. 3. Svängjärn till gängtappar finns både med tre olikstora, fasta fästhål och med ställbara fästen inom olika räjonger. Varulex. Byggn. 2: 204 (1955). —
(I 2) -KANON. (numera föga br.) svängbar kanon. Ramsten 60 (1866). Den danska eskadern hade .. ett större antal kanoner, men detta utjämnades av att de refflade kanonerna i motståndarnas fartyg dels voro svårare, dels svängkanoner, d. v. s. kunde avge eld åt bägge sidor. SvFl. 1939, s. 76. —
(I 4) -KAST. (numera föga br.) slungkast (se d. o. a). SvUppslB 25: 321 (1935). 2SvUppslB (1954; med hänv. till Slungkast). —
(I 1, 3 (o. III 1, 4)) -KITTEL. (i sht förr) svängbar kittel. VRP 6 ⁄ 5 1778. LB 3: 469 (1905); jfr: 1 Koppar SwengKittel. BoupptSthm 1689, bl. 582 b (1688; efter sockerbagare). —
(III 4 slutet) -KNACK. kortsp. om form av knack (se KNACK, sbst.2). Lindqvist Stud. 38 (1906). Ett karakteristiskt uttryck för en del svenska spelares benägenhet att insmussla ett drag af ”svängknack” i hvarje ”ädelt” spel, är den regel .. att ej spela spader om man ej står på 20 eller däröfver, för så vidt ej dubblering sker. HandlednBridge 11 (1908). Ett anständigt begravningsbuller med kaffegök och svängknack. Nilsson HistFärs 76 (1940). En lantbrukare på Söderslätt hade bjudit hem några vänner på svängknack med förtäring. KvällsP 18 ⁄ 6 1970, s. 3. —
(I 2) -KOJ. [jfr t. schwingkoje] (numera föga br.) upp- l. nedfällbar koj (se d. o. 2). Pansarbåten ”Niord.” .. Sjukhytten har försetts med svängkojar. GHT 29 ⁄ 3 1898, s. 3. Svängkojer, där kajutsoffornas ryggstycken fällas ned och bilda kojen. Gartz Segelsport. 50 (1919). —
-KOLV. [jfr t. schwingkolben (i bet. 1)]
1) entomol. till I 1, III 1, om var o. en av de bakre, rudimentära vingarna hos tvåvingade insekter, halter; jfr kolv 7 b β. Dahlbom Insekt. XIV (1837). Till antalet äro .. (vingarna) fyra eller endast två hos tvåvingarna, där det bakre paret blifvit förkrympt till små klubblika bihang, s. k. svängkolfvar. Tullgren Skadeins. 14 (1906). BraBöckLex. (1980).
2) (förr) till I 2: svängbar kolv (se d. o. 10); särsk. om sådan kolv dels på lavett, dels på ä. skördetröska. ReglVirkeslefv. 1825, § 89. Lundell (1893). SkånD(B) 21 ⁄ 2 1958, s. 13 (på skördetröska). —
(I 3, III 4) -KORS.
1) (numera bl. mera tillf.) vid spärr för gångtrafik: horisontalt anbringat, svängbart, fyrarmat kors avsett att släppa fram endast en person åt gången, vändkors; jfr -kryss. JordRunt 1931, s. 224. I senare tid ha på ömse sidor om (kyrkogårds)grinden för gående anbringats svängkors. Hagberg DödGäst. 468 (1937).
2) (i sht i Norrl.) på viss drivanordning för slipsten: fyrarmat kors vid vars ena korsarms ända den drivande stången är fäst. (Björnen som försökte klättra in i ladugården) kom gränsle på slipstenens järnaxel och föll baklänges mellan två vingar i svängkorset. Molin SSkr. 150 (1895). —
(I 1—3, III 1, 3, 4) -KRAFT. [jfr t. schwingkraft] (i fackspr.) kraft (se d. o. 4) som åtgår för l. alstras av svängande; kraft varmed svängning sker; särsk. om svängande kropps förmåga till fortsatt rörelse; äv. bildl.; jfr svängnings-kraft. Har wår jord .. bildat sig ifrån ett flytande tillstånd, så kunde hon hwarken i hast tätna, eller beständigt hafwa samma bana eller swängkraft. JournLTh. 1812, nr 196, s. 3. Det är således en afgjord sak, att man blott genom en rätt justerad pådragning, kan gifva ett konsthjul en jemn gång, äfven om hjulet har ganska liten svängkraft. JernkA 1822, s. 229. Den menskliga tanken och verksamheten med omätlig svängkraft arbetande i alla riktningar, försökande sig på alla banor. AMStrinnholm i 2SAH 19: 151 (1838). Svängkraft (centrifugalkraft) användes nu flerestädes att skilja grädden eller fettet, som är lätt, från den öfriga mjölkvätskan, som är tyngre än fettet. Cederborgh Mjölkh. 22 (1883). IllSvOrdb. (1955). —
(I 2, 3 (o. III 3, 4)) -KRAN. [jfr t. schwingkran] tekn. lyftkran med svängbar kranarm (utliggare). VetAH 1773, s. 154. På hvardera sidan af dockan finnas svängkranar med 20 tons lyftkraft och 8 m svängningsradie. TT 1903, M. s. 135. Farbara svängkranar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 270. IngHb. 2: 431 (1948). jfr portal-svängkran. —
(I 1 (o. III 1)) -KULA. (förr) om svängande kula (kulor) anbringad(e) i maskin l. apparat l. instrument; särsk. dels om sådan(a) kula (kulor) i pendelapparat varmed observationer gjordes för tyngdkraftsbestämning, dels om sådan(a) kula (kulor) i maskin l. apparat, gm vars svängande drivanordning o. d. försattes i rörelse. (Den kroatiske astronomen R. Boscowich) tror, at jorden har en ojämn rundhet, swängkulorne blifwa starkt dragne af bergen, och altså håller han före, at de accurataste mätningar ännu äro ganska opåliteliga. SvMerc. V. 1: 156 (1759). Sectorns swängkula. Därs. Uti en större werkstad med flere härdar, kunde tilställningen så göras, at de härwid nödige klensmeds pustar kommo at drifwas med et litet watnhiul, eller i brist deraf, med en enda swängkula. Rinman Jernförädl. 189 (1772). Watts förbättrade ångmachiner, där svänghjulet med svängkulorne regera ångstrupens öpning. VetAH 1809, s. 132. På de smärre (pressarna) äro ringformiga handtag anbragta, utanför svängkulorna. I dessa sättas sedan linor, så att flere man på en gång kunna utöfva deras krafter. Almroth Karmarsch 419 (1839). För (spik)klippningen begagnar man ett slags parallelsax eller stans, som sättes i rörelse .. genom en medelst svängkulor drifven skrufpress. UB 6: 170 (1874). Cannelin (1921; angivet ss. hörande till ångmaskiner). —
(I 2 (o. III 3)) -LAVETT. (†) svängbar lavett. Kanoner med sväng-lavetter. KrigVAH 1847, s. 128. Ramsten 60 (1866). —
(I 2 (o. III 3)) -LED.
1) (†) i människans hals: mellan första o. andra halskotan belägen led (se led, sbst.1 1) som medger vridning av halsen. Hufwudet kan äfwen göra ett annat slags rörelse (än nickande), nemligen wridning, hwilken kan sträckas så långt, att hakan kommer inemot axeln. Detta sker dels genom ett eget slags swängled emellan första och andra halskotan, och dels till följe af samtliga halskotornas rörlighet. Cederschiöld HbBarnm. 54 (1822). Dens. QvSlägtl. 1: 175 (1836).
(III 4) -LEK. (sväng- 1898. svänge- 1736) (numera föga br.) lek varvid deltagarna rör sig runt; jfr ring-lek. Då swänge-lekar gå, man kannan icke ansar, / Och med utslaget hår den snuttra stintan dansar. Lenæus Delsbo 206 (1736, 1764). Bååth NordmMyst. 36 (1898). —
(I 1, III 1) -LINA. (numera bl. tillf.) lina (se lina, sbst.1 f, g) som svängs l. svänger; särsk. om lina använd i gymnastik; äv. bildl. Den 3 ⁄ 4 firas af den härvarande civilkorpsen (i Borgå) en ofrälse fest, ingen adelsman närvarande, endast borgare, präster och bönder. Jag skall åter fram på den politiska svänglinan och tala öfver dagen. Medicinalv. 3: 274 (1790). Från taket hängde romerska ringar, trapetser och svänglinor. Essén Bluff. 73 (1908). Cannelin (1921). —
(I 2 (o. III 3)) -LUCKA. svängbar lucka (se lucka, sbst.2 1). TT 1901, V. s. 27. 2NF 16: 1013 (1911; i lokomotivs eldstad). —
1) motsv. låda, sbst.1 1. (Svängbordet) är .. dessutom försett med 4 st. svänglådor, i vilka borrställ m. fl. ofta behövliga instrument, med stor fördel kunna förvaras. SvTandläkT 1920, s. 16. I ett nunnekloster anträffas en dag ett litet nyfött barn i den för fromma gåvor avsedda svänglådan. Hultenberg Lothar SpanSjäl 211 (1921).
2) (förr) motsv. låda, sbst.1 2 a. (Fartygskonstruktör F. H. af) Chapman framtog dess ritning på en svänglåda och en modell, som han demonstrerade. Tersmeden Mem. 5: 141 (c. 1790). Modell av 24-pundig kanon i kursörlavett eller svänglåda för 60-kanonskeppet Vasa. SvFlH 2: 361 (1943). —
(I 1, 2, III 1, 3) -MASKIN. [jfr t. schwingmaschine] maskin som svänger l. åstadkommer svängning; förr äv.: apparat som svängs l. svänger. Bäljornes rörelse underhålles med stånggång ifrån et vattuhjul. Härtil har äfven varit nyttjad en svängmachin. Rinman 1: 442 (1788). Weigel PVetA 1820, s. 12 (om svängbädd). Centripetalkraftens storlek beror på banans radie, vinkelhastigheten och kroppens massa. Med en svängmaskin kan man experimentuellt bestämma, hur centripetalkraften beror av dessa faktorer. Bergholm Fys. 1: 99 (1922). —
(III 1, 4) -MASSA. i sht tekn. o. fys. svängande massa (se massa, sbst.2 2); särsk. om ett svänghjuls massa l. om massa som fungerar som ett svänghjul. Till undvikande af särskilda svänghjul är hela den erforderliga svängmassan inbyggd i de elektriska maskinerna. TT 1900, M. s. 9. Vid axlar med relativt stora svängmassor .. kan .. torsionssvängningstalet vara lägst. HbVerkstTekn. 1: 111 (1944). Svängmassa .. för en roterande kropp är den fyrfaldiga summan av alla smådelarnas massor gånger kvadraten på deras avstånd från axeln. S. är alltså fyra gånger tröghetsmomentet. SvTeknOrdb. 264 (1946). Karleboser. 1: 100 (1950). —
(III 5) -MUSSLA. (†) zool. musslan Chama Lin. (vars nedre skalhalva är svängd). VetAH 1793, s. 174. —
(I 3) -NYCKEL. (i fackspr.) nyckel (se d. o. 3) använd för på- l. avskruvning av ngt o. d.; särsk. om hylsnyckel med svängd stång. Svängnyckel, (dvs.) detsamma som Fälgsväng. Nerén (1930). En (hylsnyckel)sats, som innehåller bl. a. sexkant- och tolvkanthylsor av olika dimensioner, en kulled samt svängnyckel och spärrnyckel. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 51 (1953). —
-PELARE. (i fackspr.) ellips för sväng-bro-pelare; jfr -pir. TT 1899, Byggn. s. 53. 2UB 9: 361 (1905). —
-PIR. (numera föga br.) ellips för sväng-bro-pir, svängpelare; jfr pir 2. I Berlin .. finnes en tillläggsbrygga för ångbåtar, hvilken tilllika utgör ett slags svängpirer, som gör det möjligt för ångbåtarne att vända, fastän kanalen på detta ställe ej är så bred som ångbåten är lång. TT 1897, Byggn. s. 36. Därs. 1900, Allm. s. 30. —
-PLAN.
1) (†) till I 2 (o. III 3): svängbart plan (se plan, sbst.1 I 4) utgörande underlag för kanon; jfr -lavett. DA 1825, nr 26, s. 2. Bombkanoner å Ångfartygen rigtades på svängplaner. KrigVAT 1835, s. 247.
2) till III 3, 4: plan (se plan, sbst.1 I 1 d) att svänga runt l. vända på; särsk. om plan där en backhoppare efter slutfört hopp svänger runt o. stannar. Svängplanen (för backhopparna blev) förlagd på Laduviken. PåSkid. 1928, s. 172. —
(III 3, 4) -PLATS. svängrum (se d. o. 1). Nu ses knappt gator; breda boulevarder / ge svängplats nu åt kejsarmagtens garder. Scholander 2: 116 (1866). Bilen fick köra ännu några hundra meter för att finna en svängplats. Östergren (1951). —
(I 2) -PLOG. [jfr t. schwingpflug, eng. swing-plough; om anledningen till benämningen se språkprov 1886 nedan]
1) (förr) plog vars ås var kort o. saknade stöd; jfr -årder. Plogar utan framställning äro antingen Stångplogar eller Svängplogar. Lundequist Landtbr. 110 (1845). Sväng-P(log)ar lyftas (lätt) öfver eller svängas förbi stenar och andra mötande hinder. Juhlin-Dannfelt 308 (1886). Med s. k. svängplog (växelplog) kan man börja vid en sida och i en följd utföra plöjningen utan tegryggar och plogfåror. Sonesson BöndB 309 (1955).
2) lant. (för traktordrift avsedd) plog som har dubbelverkande vändskivor o. som svängs i sidled. Kongildes nya svängplog introduceras nu i Sverige. Land 1991, nr 32, Bil. s. 23. —
((I 3 o.) III 4) -POLSKA. dans. polska som dansas under det att de dansande svänger livligt runt; jfr släng-polska. På nordöstkusten (av Uppl.) kallas .. (åttondelspolskan) vanligen bondpolska, inåt landet svängpolska. Uppl. 2: 434 (1908). Det behöves blott en tillsats av lindrig, mjuk nigning på stegen, för att svängpolskan skall få ett ganska starkt tycke av menuett. Landsm. XVIII. 7: 21 (1910). De .. dansade en svängpolska som fullständigt rensade hela dansplatsen. Johansson SmedBrukspatr. 152 (1933). —
(I 2, 3, III 3, 4) -PORT. port som svängs l. svänger när den öppnas l. stängs; motsatt t. ex.: skjutport (se d. o. 2); jfr -grind. Fyra stycken Portluckor, på hvardera Svängporten .. tjena förnämligast vid (sluss)portarnes öpnande och tillslutande. VetAH 1811, s. 70. SvD(A) 7 ⁄ 4 1965, s. 1. —
(I 1) -PRESS. (förr) press (se press, sbst.1 2) för myntprägling, som drevs av svängkulor. Eneberg Karmarsch 2: 722 (1862). —
(III 1, 3, 4) -PUNKT. punkt (se d. o. 7) kring vilken ngt svänger l. vid vilken ngt vänder; äv. bildl.; jfr svängnings-punkt 1, vänd-punkt. Med .. (integralräkningen) upsökas tyngds- och sväng-puncterne af åtskillige ofta til utseendet nog besynnerliga kroppar. Palmqvist PVetA 1754, s. 8. Köröfningarne (vid artilleriet i Württemberg) börja med anspända föreställare; svängningarne ske med rörlig svängpunkt. KrigVAT 1847, s. 396. Ett allmänt svenskt talesätt förlägger vinterns svängpunkt till denna tid: ”Kyndelsmässodag får vintern annat lag”. Fatab. 1915, s. 231. SthmSlH 2: 129 (1940; om punkt där trappa svänger). —
(III 1, 3, 4) -RADIE. (i fackspr.) svängningsradie. TT 1901, Allm. s. 278 (hos svängkrans arm). Klubbföringen blir lägre än hos oss och själva (bandy)klubbans svängradie betydligt mindre. IdrBl. 27 ⁄ 2 1935, s. 8. Trepunktsupphängning med väl avvägd viktfördelning ger lätt styrning och liten svängradie (hos den mobila lastvagnen). SvByggKatal. 1955, s. 60. —
-REM. [jfr t. schwungrieme (i bet. 2, 3)]
1) (förr) till I 1, om var o. en av de remmar vari murbräcka var upphängd o. svängdes för att ge kraft åt stötarna. Med skäror fästade vid stänger, afskuro de stormbockarnes svängremmar. VittAH 20: 79 (1749, 1852).
2) (†) till I 4: kastrem (se d. o. 1), slungrem. Bågarne spännas med kraft; svängremmarne lansarne skicka. Adlerbeth Æn. 245 (1804).
3) (förr) till III 1, om var o. en av de remmar i vilka vagnskorg är upphängd. Möller (1790). Svängrem .. (dvs.) Rem som hindrar en vagnskorg att svänga. Weste FörslSAOB (c. 1817).
4) (†) till III 4: rem för överföring av kraft medelst rotationsenergi, transmissionsrem. Schulthess (1885). —
(I 1, 2, III 1, 3) -RIKTNING. riktning (se riktning, sbst.2 3) i vilken ngt svänger l. svängs; jfr svängnings-riktning. De Jong TerminolLås (1942; i fråga om dörr). —
(III 3, 4) -RUM.
1) rum (se rum, sbst.3 1) att svänga (runt) l. vända på; äv. (o. i sht) allmännare: rum l. utrymme att röra sig på l. vistas på, armbågsrum. Man bör noga märka at .. (braxennätet) ej lägges åt landet, på någondera ändan, utan man bör hafwa godt swängrum med ökstockarna. Gyllenborg Insjöfisket 18 (1770). Pendeln har tillräckligt svängrum. Weste FörslSAOB (c. 1817). Även publiken fick större svängrum, då platserna i salongen (på Nya Teatern 1843) minskades från 867 till 750. Nordensvan SvTeat. 2: 15 (1918). Bland de övriga förtjänster .. (överhandskastet vid fiske) har, kan nämnas, att .. kastaren behöver mycket litet svängrum. Hammarström Sportfiske 166 (1925). Det var svårt att få plats till mer än ett dansande par, som fordrade ett bra svängrum i polskan. (Tillhagen o.) Dencker SvFolklek. 2: 478 (1950). Det var en fördel att .. (rummet) nästan saknade möbler, så att han fick större svängrum. Lo-Johansson Förf. 103 (1957).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; jfr spel-rum 2. Hagberg Shaksp. 2: 339 (1847). Själva det relativa yttre lugn, som skapats genom Brunes och Massénas segrar, vållade, att de inre politiska intrigerna (i Frankrike) fingo större svängrum. HT 1929, s. 394. Nils Wahlbom som den uppslagsrike affärsmannen har icke mycket svängrum för sin speciella humor, men pryder sin plats i ensemblen. Skådebanan 1934, s. 166. SPetrén i 3SAH LXXVII. 1: 67 (1969). särsk. (†) remedium (se d. o. 4 a, b); jfr spel-rum 2 a. Möller (1790; i fråga om mynt). Tolkas lagen så, att, då 0,05 mg. är tillåtet svängrum för 2 (arsenik)analyser, ett medium af upp till 0,05 mg. bör vara detsamma som As-fri, blifva flera färger fria. KemT 1909, s. 10. —
(I 2) -RÄNNA. [jfr t. schwingrinne] svängbar ränna (se ränna, sbst.1 1). JernkA 1886, s. 265. En svängränna för vattenuppfordring i Zonca 1607 (bildtext). Stadsbyggnad 1960, s. 140. —
(I 1—3, III 1, 3, 4) -RÖRELSE. rörelse varvid (ngn l.) ngt svängs l. ngn svänger; äv.: slingrande rörelse; jfr svängnings-rörelse. (Atomerna) voro (enligt Demokritos) ogenomträngliga, gjorde hvarandra motstånd, deraf uppkom frånstötning, svängrörelse, hvilken fortplantad till andra omgifvande atomer åstadkom hvirflar, grunden till all rörelse i verlden. Ehrenheim Phys. 1: 29 (1822). Ringkastet utföres från en ringformig svängrörelse med kasthanden i samma ställning som i pendelkastet. TSvLärov. 1940, s. 16. Lo-Johansson Gen. 132 (1947; i pl., om slingrande rörelser). —
(I 3, III 4) -SKIVA. särsk.
1) (i sht förr) på slända (se slända, sbst.2 1): skiva l. trissa varmed sländan sattes i rotation. Den toskanska (sländan har) en förtjockning på spindeln i st. f. svängskifva, den neapolitanska har två skifvor, mellan hvilka tråden upplindas. 2NF 26: 730 (1917). HantvB I. 8. 1: 202 (1939).
2) (förr) på bilmotor: svänghjul som samtidigt tjänstgjorde ss. vevarm; äv.: ss. svänghjul fungerande skiva fastsatt på vevaxeln i motsatt ända i förhållande till svänghjulet. En svängskiva, fastsatt på vevaxeln för att utjämna de stötar, som uppstå vid explosionerna. Nerén BilB 1: 200 (1928). Svängskiva, (dvs.) en rund skiva av metall fastsatt på vevaxeln i motsatt ända till svänghjulet och med samma ändamål som detta. Dens. (1930). Svängskiva, (dvs.) svänghjul samtidigt tjänstgörande som vevarm. SvTeknFHb. 1941, s. 40. SAOL (1950). —
(I 2) -SPANN. (i fackspr.) om det svängbara spannet (se spann, sbst.2 2 b) på en svängbro; jfr -bro-spann. Bron .. består af 3 fasta parabelspann .. samt ett svängspann med 11.6 m. öppning. TT 1899, Byggn. s. 118. Östergren (1951). —
(I 2 (o. III 3)) -SPEGEL. (i sht förr) svängbar spegel; i sht om sådan spegel på en under 1920-talet populär form av byrå. Form 1959, s. 178. —
(III 5) -STEG. (numera mindre br.) kilformigt trappsteg (vars inre del är smalare än den yttre), svängt trappsteg; i sht om vart o. ett av de så formade trappsteg som bildar en sväng- l. spiral- l. spindel- l. vindeltrappa. Af de nödige Byggnads dehlar in uti ett Huus Triangel Trappor med Swängsteg i hörnen. Carlberg SthmArchitCont. C 3 b (1740). De beqvämaste (trapporna) äro de raka, och vinkeltrapporna utan svängsteg, öfverhufvud äro sådana der stegen hafva lika bredd utefter hela sin längd bättre än trappor med svängda steg. Rothstein Byggn. 435 (1859). S. k. svängsteg äro olämpliga (i skolbyggnader). Wirgin Häls. 4: 361 (1939). —
(I 3 (o. III 4)) -STOL. (kring en axel) svängbar stol, snurrstol; äv. om en förr inom mentalvården på samma sätt som en svängbädd (se d. o. 2) använd stol. Gadelius Själsl. 1: 20 (i handl. fr. 1834; om förh. i Tyskl.). Tholander Ordl. (1872). Han vred sin svängstol bort från Mason och stirrade ut genom det blåa fönstret. Lundgren Bellow ProfDec. 54 (1982). —
(I 1, 2, III 1, 3) -STÅNG. (numera bl. mera tillf.) svängande l. svängbar stång, svängbom, svängel o. d.; särsk. (förr) om sådan stång i blida (se blida, sbst.2). Å de små brunshusen (i Celle) eller pumparne som alle äro i 8 kant .. är pumprörelsen Contrair emot wår, i thy at wäll stocken ligger neder wid jorden och har en upstående swängstång som wikes af och an åt sidorne och gjör pumpningen. Palmstedt Res. 41 (1778). Svängstång .. (dvs.) Svängbom, svängel, svängare. Weste FörslSAOB (c. 1817). Heidenstam Svensk. 1: 243 (1908; i blida). särsk. (†) i myntverk: knähävtygspress (för prägling av grövre mynt). Möller (1790). Schulthess (1885). —
(I 2, 3 (o. III 3, 4)) -TAPP. [jfr t. schwungzapfen] tekn. tapp kring vilken ngt svängs l. svänger; pivå, vridtapp o. d.; äv. bildl.; jfr sväng-bult. Jungberg (1873). Sväng-tappar, (dvs.) de tappar, vari en oscillerande cylinder är upphängd. Stenfelt (1920). En oundgänglig förutsättning för flygelns stora omfattningsrörelse (under en operation vid floden Rhen) var att den svängtapp, som bildades av general Crerars första armé, höll. NyhfrStorbrit. 14 ⁄ 3 1945, s. 1. TNCPubl. 43: 219 (1969; om vridtapp för svängbanke). —
(I 2 (o. III 3)) -TAVLA.
1) (numera mindre br.) svängbar skottavla. EldhandvFältartill. 1887, s. 46. Blindering kallas .. det skydd för markörerna, som anordnas strax framför svängtavlorna å skjutbanorna. 3NF 3: 509 (1924). Östergren (1951).
2) (i sht förr) fristående skoltavla (se d. o. 1) som är svängbar kring en horisontell axel o. som man kan skriva på på båda sidor. IllSvOrdb. (1955). —
(I 2, 3 (o. III 3, 4)) -TORN. (numera föga br.) svängbart kanontorn. (De ryska krigs)Fartygens förnämsta artilleri består af fyra 12 tums kanoner i svängtorn, hvilka skyddas af ett 10 tum tjockt pansar. AB 7 ⁄ 3 1904, s. 2. Östergren (1951). —
(III 3 (o. 5)) -TRAPPA. byggn. trappa bestående av svängsteg, spindel- l. spiral- l. vindeltrappa. Svängtrappan ifrån nedra till övra våningen av timmer. Samuelsson HALärovUpps. 236 (1807). En svängtrappa bör .. vara sådan att man utan risk kan gå utför trappan även i den brantare stigningen. HantvB I. 6: 195 (1938). jfr: Det material .. (stenhuggaren) anskaffat var kalksten, som brukats till .. 16 st ”Öhlands svängtrappor” (trappstenar som lades där trappan svängde och följaktligen voro bredare och längre) till den inre trappan. Fornv. 1953, s. 22 (i handl. fr. 1725). —
(III 1) -TRÅD. (†) om gissel (se gissel, sbst.1 3 b), cilie (se d. o. 3), flimmerhår. Thorell Zool. 2: 476 (1865). Lundström Warming 7 (1882). —
(I 3 (o. III 4)) -TRÄ.
1) (förr) i hästvind: dragbom till vilken hästen anspändes. Rinman 2: 942 (1789).
2) kulturhist. hos vissa naturfolk: käpp l. trästycke fäst vid ett snöre o. vid vilkens (vilkets) svängande surrande l. vinande ljud uppkommer (använt vid magiska riter o. d.), vinare. Bolinder NaturKult. 131 (1922). —
(I 3 (o. III 4)) -TRÄD. (†) i forntida kvarn: träbom varmed kvarnen drevs runt; jfr -trä. Rydberg Myt. 1: 449 (1886). —
(I 1 (o. III 1)) -VAGGA. (i tak l. ställning o. d. upphängd) svängbar vagga; jfr häng-vagga. En liten jäntunge, insnörd i en trevlig lapsk svängvagga. TurÅ 1920, s. 242. —
(I 1, 2, III 1, 3) -VAGN. (†) boggi (se d. o. 1). Bogey .. (dvs.) järnv. låg fyrhjulig svängvagn (björn). WoL 112 (1884). SD(L) 1895, nr 192B, s. 4. —
(III 1) -VÅG. (numera föga br.) mätningsinstrument försedd med pendel. Jordklotets täthet har blifvit undersökt genom pendelförsök eller svängvågar, som lidit inverkan af metallmassor af bekant vigt och storlek. Bergstrand LbGeol. 25 (1868). —
B (†): SVÄNGE-LEK, se A.
C (i allm. till VI 1 slutet): SVÄNGNINGS-ALSTRANDE, p. adj. i sht fys. som alstrar (se alstra 1 d) svängningar. 2NF 38: 81 (1925; om radiomottagare). —
-AMPLITUD. [jfr t. schwingungsamplitude] i sht fys. jfr amplitud a; äv. bildl. (jfr amplitud d); jfr -vidd 2. Tallqvist (1898). Inget fiske visar en så stor .. ordinarie svängningsamplitud mellan ekonomisk vinst och förlust som sillfisket med snörpvad. Hasslöf SvVästkustf. 192 (1949). När spänningens frekvens överensstämmer med någon av plattans egenfrekvenser inträder resonans, och svängningsamplituden ökas avsevärt. Bergholm Fys. 4: 75 (1957). —
(VI 1) -ARM. (förr) på visst slags svänghjul, om var o. en av de armar med tyngder (svängkulor) som gav energin. VetAH 1742, s. 132. —
-AXEL. i sht fys. axel (se axel, sbst.1 I 5) för svängning. Fock 1Fys. 77 (1859; i fråga om pendel). För en sådan fysisk pendel skall l betyda den s. k. reducerade pendellängden, som är längre än avståndet mellan svängningsaxeln och tyngdpunkten. BergvallFysGymn. 2: 71 (1967). —
(VI 1—3) -BANA. bana (se bana, sbst.1 1 f) som svängning bildar l. beskriver. Förslag till anordnande af ”svängningsbana” i Carlskrona skärgård för uttagande af fartygs svängningsegenskaper. TSjöv. 1900, s. 103. (Den franske fysikern J. B. L.) Foucault måste flytta pelaren mer och mer åt sidan för att kulans svängningsbana skulle passera rätt över spetsen. Dædalus 1953, s. 47. —
-BUK. [jfr t. schwingungsbauch] i sht fys. buk (se d. o. 4 d), vibrationsmaximum; motsatt: svängningsnod. Fock 1Fys. 262 (1853). Om mottagardioden, med borttagen resonanstratt, parallellförflyttas i strålningsriktningen, hörs en stötvis återkommande brumton var gång dioden befinner sig i en svängningsbuk. BergvallFysGymn. 3: 64 (1969). —
(VI 1) -BÅGE. [jft t. schwingungsbogen] (i fackspr.) av svängning bildad båge (se båge, sbst.1 2 b); jfr -cirkel. VetAH 1744, s. 44 (hos pendel). Strömafbrotten angifvas genom afbrott i den ritade kurvan. Antalet mellan dessa afbrott förekommande svängningsbågar gifver den sökta tiden. KrigVAH 1887, s. 50. Golvurens smala foder, inom vilka den långa pendeln med liten svängningsbåge mätte ut sekunderna utformades med hänsyn till sekundpendelurens speciella krav. Lundwall Ur 51 (1955). —
(VI 1 (slutet), 3) -CENTRUM. i sht fys. om den punkt som ligger mitt emellan en svängnings båda ytterpunkter; centrum för en svängning l. rotation; särsk. i fråga om pendelrörelse: svängningspunkt (se d. o. 2). När man svänger en blykula under vattn så tenderar hon ifrån sitt svängningzcentro, lijkasom i lufften. Polhem ESkr. 3: 88 (c. 1710). Det är lätt att inse, att (kap)sågens rörelse .. blir helt olika, beroende därpå, att dess svängningscentrum ligger utanför dess yttersta ändpunkt. TT 1898, M. s. 89. Det undersökta ämnets svängningscentra bringas i resonanssvängningar genom den infallande strålningens inverkan. TMatFysKemi 1918—19, s. 216. Ekman Mek. 369 (1919; i fråga om pendel). Svängningscentrum .. är den punkt omkring vilken fartyget svänger. Weinberg Sjömansk. 162 (1954). Bergholm Fys. 5: 36 (1957). —
(VI 1, 3) -CIRKEL. (i fackspr.) jfr cirkel 8 o. -båge. Polhem Eskr. 3: 88 (c. 1710). Fartygets krängning under svängningen föreföll att vara betydlig; den var dock endast 2° vid de små svängningscirklarna och 1 ⁄ 2°, då fartyget girade i stor cirkel. TSjöv. 1890, s. 290. Lastkranen är beräknad erhålla tvenne armar med 52 meter effektiv svängningscirkel. SDS 17 ⁄ 9 1900, s. 2. —
(VI 1, 2) -DIAMETER. sjöv. diameter av den cirkel ett fartygs tyngdpunkt beskriver vid kontinuerlig gir; jfr -vidd 1. Engström Skeppsb. 139 (1889). Weinberg Sjömansk. 162 (1954). —
(VI 1 (slutet), 3) -DÄMPARE. [jfr t. schwingungsdämpfer] (i fackspr.) anordning med uppgift att dämpa utslag av fjädring o. svängningar i fjädrande system; äv. om anordning som skall förhindra vridmoment hos kraftöverförande axel att komma i resonans med axelns egensvängning, torsionsdämpare; förr äv. om svängskiva (se d. o. 2). Den sjulagrade vevaxeln (är) försedd med svängningsdämpare, som gör motorn praktiskt taget vibrationsfri. Motorför. 1928, nr 5, s. 7. Nerén (1930; om svängskiva). Även stötdämpare kallas ibland svängningsdämpare. BraBöckLex. 22: 227 (1980). —
(VI 1—3) -EGENSKAP~002, äv. ~200. egenskap (se d. o. 3) i fråga om svängningsförmåga. Konow (1887). Weinberg Sjömansk. 162 (1954). —
-ENERGI. [jfr t. schwingungsenergie] i sht fys. om den energi (se d. o. 2 b) en svängningsrörelse innehåller. TMatFysKemi 1918—19, s. 217. För att åstadkomma en svängningsrörelse fordras energi; en vågrörelse transporterar svängningsenergi. BokNat. Mater. 55 (1953). —
-FREKVENS. i sht fys. frekvens (se d. o. 3) hos svängningar, frekvens; jfr -tal. Svängningsfreqvens, d. v. s. den snabbhet, hvarmed vibrationerna följa hvarandra i tiden. Rein Psykol. II. 1: 282 (1891). BokNat. Mater. 295 (1953). —
(VI 1 (slutet)) -FÖRLOPP. (i fackspr.) förlopp (se förlopp, sbst.2 2) för svängning(ar). Svängningstal kallas antalet perioder per. sek. vid ett svängningsförlopp, t. ex. en ton. PsykPedUppslB 2174 (1946). BergvallFysGymn. 2: 63 (1967). —
(VI 1—3) -FÖRSÖK. särsk. (sjöt.) försök (se d. o. 1) gjort för att utröna svängningsförmåga hos fartyg. Engström Skeppsb. 139 (1889). —
(VI 1—3) -HASTIGHET~002, äv. ~200. (i fackspr.) hastighet (se d. o. 3 c) som svängningsrörelser har; i sht (fys.) till VI 1 slutet; jfr sväng-fart, -hastighet. Den större eller mindre vibrations- eller svängningshastigheten utgör grundskilnaden i två toners olika höjd. Setterblad Mackenzie 42 (1887). Produkten af svängningstid och svängningshastighet är för full rorvinkel nästan konstant. TSjöv. 1890, s. 295. Man svänger därefter (under diskuskastets utförande) åter framåt, och ökar den högra armens svängningshastighet. HbIdr. 2: 76 (1911). Temperaturen på ett föremål är beroende av den svängningshastighet molekylerna i detta har. Sundblad o. Jacobsson Elkunsk. 68 (1975). —
-KNUT. [jfr t. schwingungsknoten] i sht fys. nod (se nod, sbst.1 3); jfr -nod. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 1. Interferensställena kallas svängningsknutar eller noder, och de mellan dem i rörelse varande delarne svängningsbukar eller vibrations-maxima. Fock 1Fys. 234 (1853). SohlmanMusiklex. (1952). —
(VI 1—3) -KRAFT. svängkraft. Heinrich (1814). Ty den verld behöfver dem ej mer, / som af egen svängningskraft sig låter / Hindras från att störta ner. Nicander 1: 48 (1819). Söderström AllmIdr. 92 (1907; i fråga om svängning vid diskuskast). —
(VI 1 (slutet)) -KRETS. [jfr t. schwingungskreis (i bet. 2)]
1) (numera föga br.) cirkelformig linje bildad av svängning; särsk. om den meridian över vilken nord- o. sydpolen pendlar fram o. åter; äv. bildl. (Berzelius o.) Palmstedt Brevväxl. 2: 182 (1833). Den meridian, som halfverar hemisfärerna (bestämda enligt Reibisch teori), och öfver hvilken nord- och sydpol pendla fram och åter, kallas svängningskretsen. FoFl. 1909, s. 158.
2) (i fackspr.) strömkrets som är l. kan bringas i svängning; jfr sväng-krets. 2UB 10: 101 (1906). (De elektromagnetiska vågorna för radio och trådlös telegrafi) alstrades medelst en elektrisk svängningskrets, en oscillator. Bergholm Fys. 3: 115 (1955). Den elektroniska svängningskretsen (i digitaluret) styrs av en liten kvartskristall, som har ett mycket precist definierat och konstant svängningstal. Strandh PyramLas. 99 (1985). —
(VI 1—3) -KURVA. (i fackspr.) kurva (se d. o. 1, särsk. 1 a, b) som beskriver en svängning l. ett svängningsförlopp. TT 1890, s. 130. Invinklas flaggen successivt under fartygets svängning erhållas motsvarande punkter, hvilka sammanbundna utgöra svängningskurvan. TSjöv. 1900, s. 107. Svensson Stauder Musikinstr. 9 (1958; beskrivande svängningsförloppet hos en sträng på ett musikinstrument). —
-NOD. fys. nod (se nod, sbst.1 3), svängningsknut; motsatt: svängningsbuk. SAOL (1923). Därs. (1973). —
(VI 1) -PERIOD. [jfr t. schwingungsperiode] jfr -tid 1; särsk. (fys.) till VI 1 slutet. Tallqvist (1898). 2NF 25: 1454 (1917). Man (kan) .. med handen få en vanlig gunga att svänga med en annan hastighet än dess fria svängningsperiod. Malmberg Fonet. 18 (1949). Resonanstoppen .. blir mer utpräglad ju mindre friktionsdämpningen är, dvs. ju mindre relativ energiförlust man har under en fri svängningsperiod. BergvallFysGymn. 2: 75 (1967); jfr egen-svängnings-period. —
-PLAN. i sht fys. plan (se plan, sbst.1 I 3) bildat av svängning. Den bekanta satsen, att en svängande pendel oförändradt bibehåller samma svängningsplan, så länge inga yttre krafter deruti åstadkomma förändring. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 1. I vanligt ljus ligger svängningsplanen orienterade i alla riktningar. KemiGymn. 2: 236 (1967). —
-PUNKT. [jfr t. schwingungspunkt]
1) (numera bl. mera tillf.) till VI 1—3: svängpunkt. Om .. (i viss rörelse) hvar karl följer sin föregående man .. kommer hela Sqvadron i oordning och går öfver svängningspunkten. KrigVAH 1806, s. 191. Vi kunna förstå det av sektionsritningarna till Köpenhamns slott, där i övre planet kvinnogestalter stå på de postament, som markera trappans svängningspunkter och dess avslutning. SthmSlH 129 (1940).
2) fys. till VI 1 slutet, om den punkt (se d. o. 7) hos en pendel i vilken hela dess massa kan tänkas samlad, oscillationspunkt; jfr -centrum. Polhem ESkr. 1: 175 (c. 1715). —
(VI 1—3) -RADIE. (i fackspr.) om svängningsrörelses radie (se d. o. 2); jfr sväng-radie. Sparre Findl. 268 (1835; bildad av svängande trupp). VFl. 1926, s. 40. Svängningsradie, hastighet och lutning måste (vid flygplanets svängning) .. stå i viss proportion till varandra. Söderberg PrFlygl. 1: 88 (1935). Det händer .. att prickar .. hava stor svängningsradie på grund av lång ankringstross. UFlottUnderbef. 1940, s. 202. Båtens ganska betydande svängningsradie. Hägg Örl. 178 (1943). —
(VI 1—3) -RIKTNING. riktning (se riktning, sbst.2 3) för svängning; i sht (fys.) till VI 1 slutet; jfr sväng-riktning. Fock 1Fys. 391 (1854). Antager man .. att ljusvågorna äro transversella och att partiklarnas svängningsriktningar, som alltid äro vinkelräta mot fortplantningsriktningen, oavbrutet ändras, förklaras fenomenet. Bergholm Fys. 4: 118 (1925). Omkastning (av spaken) kan användas för att under vertikalsväng (av flygplan) frivilligt skifta om svängningsriktning. Söderberg PrFlygl. 2: 13 (1939). —
-RÖRELSE. rörelse bestående av en svängning l. svängningar.
1) till VI 1, särsk. (i sht fys.) till VI 1 slutet; ofta liktydigt med: oscillations- l. vibrations- l. pendelrörelse. Weste (1807). En ljuskälla .. försätter etherns minsta delar eller s. k. partiklar i svängnings-rörelse. Lindhagen Astr. 122 (1858). För svängningsrörelser med alltför litet eller alltför stort svängningstal är örat icke känsligt. Moll Fys. 4: 16 (1901). Bergholm Fys. 4: 51 (1957; om pendelrörelse).
2) till VI 2; särsk. om trupps svängning. KrigVAH 1885, s. 17. Enligt (A. v.) Schlieffens plan skulle 5 arméer med tills. 35 1 ⁄ 2 armékårer .. uppmarschera i linjen Krefeld—Diedenhofen och, under en stor svängningsrörelse med Metz som pivå, omfattande bryta in i Frankrike öfver belgisk—franska gränsen. 2NF 38: 225 (1925).
3) till VI 3: rotationsrörelse. HbVerkstTekn. 1: 454 (1944). —
-SYSTEM. i sht fys. system av svängningar. Ett slutet svängningssystem är ett sådant svängningssystem, som icke angiver någon energi utåt. IngHb. 1: 667 (1947). —
(VI 1 (slutet)) -TAL. [jfr t. schwingungszahl] i sht fys. tal som anger svängningsantal per tidsenhet, frekvens (se d. o. 3); äv. om tal angivande intervall inom vilket ngt varierar; äv. bildl. (motsv. VI 4); jfr -frekvens. (De absoluta vibrationernas) antal .. äro lika med svängningstalen hos de uppkommande tonerna. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 1. Längden hos två pendlar förhåller sig till hvarandra omvändt som qvadraten på deras svängningstal. Ericsson Ur. 65 (1897). Kjellén Storm. 2: 216 (1905; bildl.). Man måste .. på rundradiomikrofonen ställa den fordran, att dess membran reagerar för ljudvågor med svängningstal från 25 upp till i rundt tal 10,000. 2NF 38: 77 (1925). Vänermagasinets ”svängningstal”, skillnaden mellan lägsta och högsta ytan, blir .. halvannan meter. TurÅ 1938, s. 119. Svängningstal vid sidorullningar av de bägge (båt)modellerna .. (har) uppmätts till 33 och .. 20 svängningar per minut. TT 1940, Skeppsb. s. 80. Den elektroniska svängningskretsen (i digitaluret) styrs av en liten kvartskristall, som har ett mycket precist definierat och konstant svängningstal. Strandh PyramLas. 99 (1985). —
(VI 1—3) -TID. [jfr t. schwingungsdauer (i bet. 1)] tid som svängning tar, särsk.
1) till VI 1: tid för en svängning (vanl. räknad i sekunder); företrädesvis (i sht fys.) till VI 1 slutet: periodtid (se d. o. 2); äv. bildl. (motsv. VI 4); jfr -period. Duræus Naturk. 36 (1759; i fråga om pendel). Söderberg Glas 62 (1905; bildl.). Svängningstid, avser tiden för en elektrisk svängning eller tiden emellan två på varandra likriktade maxima för spänningen. Stenfelt (1920). Såsom (fysikern Th.) Young år 1800 visat, beror skillnaden mellan de olika spektralfärgerna på deras olika våglängder och svängningstider. 19Årh. V. 1: 168 (1922). BergvallFysGymn. 2: 55 (1967).
2) till VI 2; i fråga om fartygs gir. Vid full rorvinkel är svängningstiden ungefärligen omvändt proportionel med farten. TSjöv. 1890, s. 288. Fartyget lägges på kurserna Nord och Syd enligt kompassen, och dennas svängningstider på de olika kurserna iakttagas. Därs. 1905, s. 189. —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. i sht fys. om varje enskild rörelsefas under en svängning. Fock 1Fys. 234 (1853). Vågrörelse består .. av en följd av svängningstillstånd. BergvallFysGymn. 3: 3 (1969). —
-VIDD. [jfr t. schwingungsweite] (numera mindre br.) svängningsamplitud. Ju större svängningsvidden (av en struken sträng) .. är, desto starkare blir tonen. Berlin Lrb. 134 (1876). SAOL (1950). —
(VI 1—3) -VINKEL. [jfr t. schwingungswinkel] (i sht i fackspr.) gm svängning bildad vinkel. JernkA 1829, Bih. s. 28. Det är omöjligt, att i ett regl. föreskrifva olika svängnings-vinklar för hvarje karl. KrigVAT 1847, s. 220. Vinkeln .. med hvilken pendeln aflägsnar sig ur sitt jemnvigtsläge, benämnes elongations- eller svängningsvinkel. Fock 1Fys. 76 (1853). Då större noggrannhet eftersträfvas, måste den .. uppmätta svängningsvinkeln α rättas för .. till fel inverkande faktorer. Holmberg Artill. 1: 138 (1881). (Sv.) Svängningsvinkel (fr.) angle de giration. Konow (1887). TNCPubl. 43: 236 (1969; hos svängbar kran).
I. (numera föga br.) om person.
1) till II 5 b: skojare, lurendrejare; äv. i icke pejorativ bet.: man som gärna skämtar, skämtare, gyckelmakare o. d. Det synas som skulle jag nu ifrån en giftermåls- blifwit förwandlad till en Fabriks Martyr och mitt öde tycks altid wara, att råka i slanger med swängare. Sanningens Sol dröjer ofta länge nog i de dimmiga willornas moln. (Berzelius o.) Palmstedt Brevväxl. 1: 94 (1819). Han var så full af upptåg som hans anmärkningsbok af anmärkningar .. Men var Hallberg en svängare, så var han också en ekonomiskt begåfvad person. Falk Skolp. 113 (1903).
2) till (II 5 b o.) III 1 d, 3 b: man som ofta l. lätt byter åsikt l. ändrar sig, ombytlig person; opportunist. HSH 13: 288 (1756). (Jag) var .. hos Professor Wahlberg, der voro flera naturforskare bland dem den svängaren Agardh. Stenhammar Bref 1: 75 (1834). Schulthess (1885).
3) till II 5 c: man som gärna rumlar, rumlare, svirare, festprisse. Den .. (av skalden Thorilds sonsöner), som varit på Kontor, men blifvit derifrån skild, lärer vara en svängare, som gifver föga hopp. BvBeskow i 3SAH XXXVII. 2: 174 (1845); möjl. till 2. Magnus, den äldste brorsonen ärfver fidekommisset. Han är en äkta spelevinker den gunstig herr’n, en svängare af rätta sorten, som kostar sin onkel vackra styfrar. Engelke Prästg. 66 (1905).
II. om ngt sakligt, till I 1, 3, III 1, 4: apparat l. maskindel l. föremål som svänger l. reglerar ngts svängning(ar) l. rotation l. varmed ngt svängs; särsk. (o. numera nästan bl., i fackspr.) om svängbar platta på hydrofon l. sonar. (Sv.) Swengaren på en stek-wendare, (Eng.) The flier of a jack. Serenius (1741). Svängare .. (dvs.) das, was durch seine Schwingung eine Maschiene in Bewegung setzt, als z. E. ein Perpendikel bei Uhren. Möller (1790). Svängare .. (dvs.) Något som genom svängningar på sin axel reglerar gången af ett hjul i en maschin. Weste FörslSAOB (c. 1817). Leopold 5: 235 (c. 1820; om urs pendel). SvD(A) 18 ⁄ 11 1960, s. 5 (på hydrofon). Ett aktivt sonarsystem är uppbyggt av fyra elektriskt kopplade enheter: en sändare, en svängare, en mottagare och en presentationsenhet. NE 17: 70 (1995). —
SVÄNGBAR, adj. [jfr dan. o. nor. svingbar] till I 1—3: som kan svängas, som går att svänga. (Den grekiska) scenen hade fast bakgrund och svängbara, prismatiska kulisser. NF 2: 1392 (1878). TSjöv. 1891, s. 77 (om broar). KatalNK 1903, s. 21 (om bokhylla). Däfvertar .. äro sväng- eller fällbara, stundom båda delarna. 2NF 6: 1198 (1907). Jamieson svängde runt i sin svängbara kontorsstol. Wallace GåtfHus. 62 (1925). Det finns .. vinklade ramper eller svängbara ramper. SvSjöfT 1985, nr 50, s. 115.
1) mus. till III 1 d slutet, i fråga om musik (i sht populärmusik), om musik l. melodi l. ngns spel l. musikarrangemang o. d.: som det svänger om; äv. dels i fråga om sång, dels ss. adv. MorgP 21 ⁄ 6 1950, s. 6 (om grammofonskiva). Hans pianospel är mycket personligt och svängigt. Estrad 1953, nr 5, s. 1. GHT 15/11 1958, s. 12 (ss. adv., i fråga om sång). DN(A) 8 ⁄ 2 1965, s. 10 (om psalmmelodier ur ny koralbok). Jag vill fortsätta att arbeta med kör i täta svängiga sångshower. TurÅ 1984, s. 282. särsk.
a) i överförd anv., om ställe l. anläggning där man spelar svängig musik l. person som sjunger svängigt o. d. Ella Fitzgerald (fräsigt svängig men ack så klichéspäckad!). DN 28 ⁄ 3 1968, s. 20. Svängigt discotheque på Dans In. Expressen 11 ⁄ 6 1968, s. 40.
b) (vard.) i oeg. anv.: som det är fart o. fläkt över, som det svänger om; ”tuff” o. d. Vill du bli serietidningsredaktör hos oss så måste du kunna engelska, ha ett ordentligt intresse för serier .. kunna skriva svängig svenska. DN 26 ⁄ 2 1969, s. 40. Det svängiga Reval i Estland, där allt är modernt och ganska fritt. RöstRadioTV 1970, nr 16, s. 25. Vi brukade stå i hörnet av Bomansgatan och Kristiansborgsallén och prata bredvid våra cyklar, eller halvt sittande på våra cyklar, för det såg litet svängigare ut, naturligtvis. Gustafsson FamF 240 (1975).
2) till III 1 d (o. 3 b): som (ständigt) svänger l. skiftar l. växlar (från ett förhållande till ett motsatt); (ständigt) skiftande l. växlande. Det var då ”Garvis” Määttä efter en otroligt svängig match (i ishockey) rundade Putsjkov och kvitterade till 4—4. SvD 16 ⁄ 9 1972, s. 23. GbgP 25 ⁄ 4 1991, s. 46 (om fotbollsmatch). Torsdagen var mycket svängig både vad det gäller räntor och aktiekurser. DN 3 ⁄ 6 1994, s. 34.
Spalt S 15343 band 32, 1999