| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(4) -SORTERA, -ing. sortera ut (ngt l. ngn); i sht förr äv. liktydigt med: sortera upp. SFS 1831, s. 312. Platformar, hvarå virket skall utsorteras före afsändandet till brädgården. TT 1899, Allm. s. 301. Städare som börjat på SJ för 30 år sedan och jobbat i tio år för det privata riskerar att bli utsorterade. AB 27/10 2011, s. 4. —
(2 d) -SOT. [fsv. utsot]
1) (numera mindre br.) diarré; jfr sot, sbst.2 1. Annorledes är thet beskaffadt med wijndrufwor .. ty genom theras jäsande safft förorsakas Uthsoth och durchlopp. Lindestolpe SuurbrFr. 41 (1718). Han kände väl sjukans tecken: Våldsam utsot, ännu våldsammare kräkningar. Moberg Invandr. 16 (1952). SAOL (2006; angivet ss. ålderdomligt). jfr kräk-utsot.
2) biodl. om sjukdom som innebär att invintrade bin släpper sin avföring i kupan i stället för vid rensningsflykten. Lewerén Bisköts. 20 (1900). —
1) till 9 d: sova ut (se sova ut 1); särsk. (o. numera bl., tillf.) dels ss. vbalsbst. -ande l. -ning, dels i p. pf.: utsövd; förr äv. tr., med avs. på natt o. d. (jfr sova ut 2). Schroderus Comenius 576 (1639). Bleff han, förr änn han rätt hade kunnet uthsåffva, upväcktter om morgonen. HH 20: 389 (c. 1640). (I kistan) måste han ensam utsofwa den långa natten. Walcke MbDansk. 41 (1782). Bref följer senare efter vederbörlig utsofning. Strindberg Brev 4: 381 (1884). Kurck MarA 148 (1925: utsoven).
2) (†) till 11: sova av sig l. sova bort (rus); äv. med avs. på dels rusdryck, dels oro o. d.; jfr sova ut 3. Sedhan Alexander Magnus hadhe Wijnet vthsoffuit, ångradhe honom then skadhan. Lælius Bünting Res. 1: 229 (1588). Til at vthsåffua all sijn oroo och bekymmer. IErici MLarsdr 36 (1620). Efter utseende hade Ake intet fulkomligen utsofwit ruset. Lagerbring 1Hist. 1: 166 (1769). Nordforss (1805). —
(4) -SOVRA, -ing.
1) med avs. på malm l. mineral o. d.: sovra ut (se sovra ut 1). Att malmen motte väll blifva ränsett och uttsofret. G1R 24: 436 (1554). Denna utsovring skedde i gruvan .. där drängarna med sten- eller kampjärn krossade det lösbrutna berget och slängde det ofyndiga åt sidan. Lindroth Gruvbrytn. 1: 526 (1955).
2) skilja l. plocka l. rensa ut (ngt); jfr sovra ut 2. BEMalmström 8: 388 (1842). Förmåga att kritiskt utsovra mer eller mindre obestyrkta hypoteser. HT 1937, s. 275. Karlins etnografiska samlingar, som utredningen .. ville utsovra. Kulturen 1992, s. 138. —
(1 g, 9) -SPACKLA, -ing. jfr spackla ut. MeddSlöjdF 1896, s. 96. På ej nedrivna vinyltapeter avlägsnas löst material och ojämnheter utspacklas. BeckerFärgfakta 1991, s. 1: 8. —
(3, 4, 9) -SPALTA, -ning. (i sht i fackspr.) (helt o. hållet) (sönder)dela l. klyva l. uppdela (ngt); avskilja; äv. refl.; äv. bildl.; jfr spalta, v.1 Hirsch LbGarfv. 89 (1898). Ständigt förekomma utspaltningar av mindre önskvärda arvsanlag. Hästen 81 (1938). Det ur-indoeuropeiska språket har hunnit förändras så radikalt .. att tiotals, inbördes mycket skiljaktiga, dotterspråk har hunnit utspalta sig. ForsknFramst. 1999, nr 5, s. 48. —
(9 b) -SPANA, -ing; -are (se avledn.). jfr -speja, -spionera o. spana ut 1, 2. Thet sätt, at ther twå hade ena sack sich emellen, och icke kunde med skääl och witne vthspanas, hwilken parten rett eller orett hade, thå skulle the slå ther en kamp om. OPetri Kr. 50 (c. 1540). (Prästen förmanade honom) at hålla sig tyst, på det han intet måtte af stor viezierns spioner utspanas, där hans lijf då torde löpa fara. KFÅb. 1913, s. 273 (c. 1730). Plötsligt insåg jag .. att mitt liv hade en uppgift: att utspana avsikten bakom de otaliga formerna av liv. Pleijel Fungi 167 (1993).
Avledn. (numera bl. i skildring av ä. förh.): utspanare, m.//ig. spejare l. spion; förr äv.: utforskare. Naturlige sakers .. vtspanare. Schroderus Sleid. 30 (1610). Han upprättar ett system av kunskapare och utspanare. Lundkvist Snapph. 219 (1968). —
(1 h) -SPANNA, -ing. (†) spänna ut l. upp l. sträcka ut (ngt, äv. ngn); jfr spanna, v.3 2 a. (En bonde) hwilken .. på en Laduloga korszwijs vthspand och bunden bleeff. Tegel G1 2: 299 (1622). Dahlstierna (SVS) 97 (1698). —
-SPARA, -ing, -ning.
1) (i fackspr.) till 4: (för att bereda plats l. utrymme för ngt) åstadkomma l. lämna (öppning l. (hål)rum l. fördjupning o. d.) (i ngt); ibland äv. med avs. på det vari öppningen osv. åstadkom(mit)s l. lämna(t)s (jfr spara ut 4); ss. vbalsbst. -ing l. -ning äv. konkret(are); jfr spara ur, ur-spara. Framför hvarje eldstad (i en kolugn) utsparas .. veden till omkring en cubikaln, för att derigenom öka draget. JernkA 1824, s. 315. Nära murfoten utsparas en nischartad fördjupning för en rad granater; de stå här alldeles förträffligt skyddade. KrigVAT 1891, s. 270. Hålrumskonstruktioner .. benämnas sådana murar af tegel eller betong, i hvilka man gjort utsparningar i massan för att minska materialåtgången. 2NF 36: 538 (1924).
2) till 6, 9: spara ut (se spara ut 2) (ngt); särsk. dels (konst. o. mål.) med avs. på (underlag l. yta för framställning av) figur(er) l. mönster o. d., dels liktydigt med: bevara l. behålla i opåverkat l. outnyttjat skick (jfr spara, v. 4 a); ss. vbalsbst. -ing l. -ning äv. konkret(are). TorsseliusTapetm. 23 (1824). Kärl med .. utsparningar i den svarta glasyren, så att massans röda färg framstår och bildar grundfärgen för utsmyckningen. UB 4: 346 (1873). Herregårdslandskapen, där samlad förmögenhet tillåtit utsparandet af de ädlare löfträden såsom ek och lind. Strindberg o. Sjögren SvNat. 54 (1901). På alla (kistorna) stå figurerna utsparade mot den skrafferade bakgrunden. Fatab. 1937, s. 42. —
(3, 6) -SPARGERA. (†) utsprida (rykte o. d.). VDP 12/9 1683, s. 573. (Generalen lät) till att desto bätre locka .. (fienden) fram, utspargera, som han ej lust hade med så ringa mackt att slås med fienden. KKD 2: 29 (1706). —
1) (†) om utrymme i åkdon som gör det möjligt att sträcka l. sparka ut med benen. Cellerna (i cellvagnen) .. hafva hvardera ett så kalladt utspark under den framför varande cellens säte. Brink Fäng. 135 (1848). Tholander Ordl. (1872).
2) i bollsport, särsk. fotboll, om av målvakt utförd spark från eget målområde; jfr spark, sbst.1 b. NordIdrL 1900, s. 179. Ett par minuter innan slutsignalen kunde AIK kvittera efter en misslyckad utspark. PiteåT 18/6 2011, s. 36. —
(2) -SPARKA, -ning. sparka ut (se sparka ut 4) (ngn l. ngt); särsk. (ngt vard.) i bildl. anv.: (brutalt) tvinga bort l. avlägsna l. avskeda (ngn). Utsparkad från jobbet, ur partiet. Weste (1807). Jag sitter nu på hotell i Köpenhamn utsparkad från Klampenborg för bristande hyra. Strindberg Brev 6: 342 (1887). Det blir ofta en våldsam .. kalabalik (mellan storkarna), varvid äggen kunna bli utsparkade ur boet. Rosenius SvFågl. 4: 27 (1931). —
(3) -SPARRA. (†) spärra ut l. upp (ngt); äv. intr.: spärra l. spreta ut (jfr sparra ut). Vthsparra öghonen. OPetri 2: 96 (1528). Kronbladen .. med sin bräm .. utsparrande såsom en Solfjäder. VetAH 1742, s. 96. VetAH 1747, s. 288. —
(1, 2) -SPATSERA. spatsera ut; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. komma utspatserande, spatserande komma ut. PPGothus Und. Gg 5 a (1590). Nu kommer den ena lilla bladlusen efter den andra utspatserande. FoFl. 1906, s. 55. —
(9 b) -SPEJA, -ning. [fsv. utspeia] (numera mindre br.) spana ut (ngt); förr äv. med personobj. Öpett breff till menige almoge vdj Smålandt, att the vtspeije och straffe schola Nils Dack[e] med hans partij. G1R 15: 407 (1543). Detta kan blott ske, om han utspejar hennes önskningar och förvandlar dem till sina. Elgström Frunt. 91 (1809). SAOL (1973). —
(9 b) -SPEKULERA, -ing. tänka l. fundera l. räkna ut (ngt); särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf.: uttänkt l. uträknad, äv. (o. numera vanl.) med bibet. av beräkning l. förslagenhet, särsk. om litterär l. konstnärlig skapelse l. stil o. d.: sökt l. konstlad; jfr spekulera ut. Utspekulerade intriger, våldsskildringar. Effter I, som dher på orten tillstädes varande, kan vidare bättre åmpröfva och uthspeculera, på hvadh sätt sådant .. dher alt låter sättia sigh i Praxin, så (osv.). Carl XII Bref 297 (1703). Tvåkammarrepresentationen var byggd på sinnrikt utspekulerade val. SvRiksd. 8: 379 (1934). Samma måleriska motiv, som i olja på duk kanske verkar en smula utspekulerat, kan omsatt i batik få en alltigenom osökt prägel. Form 1942, s. 100. —
1) (†) motsv. -spela 1 a, mer l. mindre liktydigt med: utlopp. (Öppningen) lemnar luften fritt utspel. Acrel Sår 230 (1745).
2) motsv. spela ut 4 d, i bollspel; särsk. (sport.) i handboll, om passning till spelare som befinner sig nära motståndarlagets kortlinje. Balck Idr. 1: 202 (1886). Ett flertal fina utspel slutade i mål från vänsterkanten. DN 5/1 2009, s. C13.
3) kortsp. motsv. -spela 2 a, om handlingen att spela ut (se spela ut 4 b) (första) kort (i spelomgång); äv. (särsk. i uttr. ha utspelet) liktydigt med: förhand (se förhand, sbst. 1 a); äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. slutet). Weste (1807). Ett af .. (korten) bestämmes af den, som har utspelet, till trumf. 2NF 32: 678 (1921). Första utspel göres av spelaren till vänster om given, oberoende av vem som är spelförare. Werner o. Sandgren Kortox. 36 (1949). Sv. folkpartiet har utspelet i finska krisen. SDS 12/1 1959, s. 9. jfr singelton-utspel. särsk. i bildl. anv., om tillkännagivande l. offentliggörande av (ny) ståndpunkt l. (nytt) förslag l. beslut o. d. av mer l. mindre oväntad l. uppseendeväckande karaktär. Göra ett utspel. Partiets utspel om fastighetsskatten. Det ryska utspelet i nedrustningsfrågan. Östergren (cit. fr. 1959). Det har blivit en del tuffa utspel. DN 20/10 1987, s. 32.
4) om skådespelares sätt att agera l. gestalta roll på teaterscen l. i film (jfr spela ut 3 a); ofta mer l. mindre pregnant, om uttrycksfullt l. livfullt l. energiskt sådant agerande osv.; äv. i fråga om fram- l. utförande av musik (jfr spela ut 6 b). Övertygande, nervigt utspel. (Filmen har) en fräsch ungdomlighet i utspel och agerande. UNT 15/2 1943, s. 6. Den spänst, den geist, det oförtröttliga utspel, som .. (sångaren) generöst exponerade. LD 1958, nr 36, s. 1. Här (på varietén) krävdes kraftigt utspel och ganska grova medel. Fogelström Minns 182 (1964).
-SPELA, -ning; -are (se d. o.).
1) till 2; särsk.
a) (†) om vatten l. lukt o. d.; jfr spela, v.1 4 (b β), o. spela ut 2. Serenius EngÅkerm. 247 (1727). Hwar igenom Watnet .. på alla sidor (av fontänen) utspelar och formerar en Sexkantig Stierna. Triewald Förel. 2: 200 (1729, 1736).
b) (†) i fråga om brädspel: spela hem (jfr spela, v.1 7 t); äv. med refl. obj.; jfr spela ut 4 a. (Man) utspelar sig, d. ä. man tager ur brädspelet de brickor, hvilka passa att flytta. Lundequist KonstSpel. 99 (1846). Wilson Spelb. 231 (1888).
2) till 6; särsk.
a) kortsp. till 6 a, med avs. på spelkort l. färg o. d.: spela ut (se spela ut 4 b); särsk. mer l. mindre bildl. (jfr spela ut 4 b β). BeskrLombreSp. 15 (1745). (K. XII hade) utspelt trumfen och bara hackorna voro qvar. Topelius Fält. 4: 6 (1864). När alla tre spelarna lagt ut var sitt kort, tas sticket hem av den som spelat högsta kortet i den utspelade färgen. Werner o. Sandgren Kortox. 36 (1949). jfr o-utspelad.
b) till 6 d, med avs. på idrottslag l. idrottare: spela ut (se spela ut 4 e) l. utklassa; förr äv. liktydigt med: slå ut l. eliminera (ur turnering l. tävling). Under täflingarnas gång utspelas de mindre skickliga, så att endast de bästa spelarne deltaga i de sista täflingarna. SD(B) 1900, nr 215, s. 2. Kalmar AIK vann returmötet mot Landskrona med hela 4–0 .. och det handlade om rena utspelningen. GbgP 7/7 1986, s. 21.
3) till 9 d; särsk.
a) († utom i slutet) med avs. på (del av l. roll i) teaterstycke: genomföra l. utföra; äv.: spela färdigt l. till slutet; särsk. mer l. mindre bildl., äv. med saksubj. (se särsk. slutet); jfr 4 o. spela ut 3 b. BrinkmArch. 1: 284 (1809). Ett Shakspeares stycke kan .. (med öppna scenförändringar) oafkortadt utspelas på tre timmar. Josephson Teaterregie 73 (1892). Efter tre representationer var ett stycke utspeladt. Hellander Teater. 169 (1898). De tusentals våldtäktsscener som det stora kriget skulle låta utspela. Krusenstjerna Fatt. 4: 125 (1938). särsk. (fullt br.) i sådana uttr. som ngns l. ngts roll är utspelad, förr äv. ngn l. ngt har utspelat sin roll (se roll, sbst.1 3 c).
b) med avs. på strid l. krig o. d.: slutföra, bringa att upphöra (jfr spela ut 3 c); särsk. oeg. l. bildl., i fråga om att ngn l. ngt nalkas l. är vid sitt slut, särsk. (o. numera bl.) i p. pf., särsk.: överspelad. AOxenstierna 5: 301 (1630). Ungt Folck äro otålige, innan the få se hela leken utspeld. Richardson Krigsv. 1: 318 (1738). Jag hade trott, att den åtta år tidigare gjorda falliten nu skulle vara en utspelad affär. Ramsay Barnaår 7: 176 (1906). Är man 40 år eller mer kan man känna sig mer eller mindre utspelad. DN 20/11 1968, s. 38.
c) i fråga om frambringande av ljud (jfr spela, v.1 9); särsk. om fågel: upphöra att spela (se spela, v.1 9 x); äv. i p. pf., om musikinstrument l. grammofonskiva o. d.: uttjänad (o. ospelbar). Een Höna liggesiuk .. / En Tåpp som vthspeelt haar, the blifwa stort ey skattad. Palmchron SundhSp. 92 (1642). 1 gaml. utspelt piano. BoupptVäxjö 1887. Utspelade och söndriga grammofonskivor. GHT 1918, nr 119 A, s. 11.
4) [utvecklat ur 3 a] ss. dep., om händelse(förlopp) l. skeende o. d.: tilldra sig l. äga rum (på viss plats l. under viss tid(speriod)); särsk. om dels (handling i) litterärt verk l. film o. d., dels (jfr 3 a) scen l. drama l. tragedi o. d.; äv. dels refl., dels i p. pf.; jfr spela ut 3 e. Det försök att draga arbetarne in uti de politiska striderna, som på 1830-talet utspelades uti den s. k. chartismen. Fahlbeck Stånd 106 (1872). Obeskrivliga scener utspelade sig i denna flyende karavan. Hedin Front. 518 (1915). Sista akten i hans livs martyrdrama utspelades .. i Bohus’ fästning. Holmberg Leopold 1: 21 (1953). Även om filmen spänner över några dagar upplevs den som utspelad i realtid. GbgP 3/12 2010, s. 72. —
1) (†) till 1 f; jfr spelare, sbst.1 2, o. efternavare. Måste de .. (borrar) som först begagnas .. vara kortare samt i skäret något gröfre .. på det de efterföljande, eller utspelarne, icke må tränga. BlBergshV 1: 115 (1868). LandsmFrågel. 8: 5 (1927).
2) kortsp. till 6 a; jfr spelare, sbst.1 4, o. -spela 2 a. Heinrich (1814). GotlAlleh. 17/4 2010, s. 15 (i fråga om bridge). —
(1 (f, g), 3) -SPETA, äv. -SPITA. (numera bl. tillf.) sträcka l. spänna ut (ngt); spreta ut med (ngt); jfr speta, v.1 Argus .. medh alla sina vthspitada ögon. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 4 a (1587). Icke heller (bör) de afdragne hudar ther nära wid (varggropen) utspitas. Broman Glys. 3: 244 (c. 1730). Med benen bredt utspetade och magen framskjuten. Törnblom Svartb. 210 (1914). —
(9) -SPETSA, -ning. spetsa ut (se spetsa ut 1) (ngt); i sht förr äv. bildl.; förr äv. intr., om malmgång o. d.: gå ut i en spets (jfr spetsa ut 2). LBÄ 19–20: 124 (1799). Vanligen afsmalnar filen åt yttre ändan, der han till och med förekommer alldeles utspetsad. UB 6: 140 (1874). Fördrummas .. (dvs.) då en malmgång .. grenar sig i finare delar, hvilka intränga i omgifvande bergarter samt der småningom utspetsa och upphöra. NF 5: 658 (1882). Omsorgsfullt utspetsade notiser. Ekelund Hemkomst. 18 (1915). —
-SPIKA, -ning. [fsv. utspika]
1) (†) till 1 f, g: medelst spik(ning) sträcka l. spänna ut l. utvidga (ngt). Juslenius (1745). TT 1901, V. s. 9.
2) till 6 a: gm spikning anslå (skriftligt tillkännagivande) (jfr spika, v.1 3); äv. utvidgat, särsk. (o. numera bl.) i p. pf.: bestämd l. fastlagd l. utstakad (jfr spika, v.1 3 c). EP 1792, nr 2, s. 1 (med avs. på kungörelse). Jonassons mål är utspikat: inom fem år ska han vara etablerad i den absoluta världstoppen. Expressen 15/8 2010, s. 17. —
(1 g) -SPILA. (†) spänna ut (ngt); särsk. med avs. på fisk som skall torkas (jfr spila, v.2 4). Landsm. VII. 5: 14 (1888). (En svala) med solfjäderformigt utspilade vingar. Jönsson ÄnSjung. 127 (1948, 1954). —
(2) -SPILLA, -ning. [fsv. utspilla] med avs. på dels vätska l. finfördelat ämne o. d., dels kärl o. d.: spilla ut; i sht förr äv. bildl., med avs. på ngt abstr.: förspilla (se d. o. 2). Huar man gåffue leekfolkit sacramentet j wijn, motte henda at j bland så mykit folk som berettes motte något vthspillas aff calken. OPetri 1: 404 (1528). Hwalström SpecPaid. 27 (1773; med avs. på böner). En kroginteriör med rankiga stolar, utspillda och krossade glas. Afzelius Myt. 25 (1945). —
(1, 2) -SPINNA, -ing.
1) med avs. på dels spånadsämne, dels produkt av spinnande (ss. tråd l. nät o. d.): spinna ut; äv. om spindel l. silkesmask o. d. (jfr spinna, v.1 3); i sht förr ofta i bild, särsk. med avs. på levnadstråd o. d. (jfr 2). Wid spetzen hade .. (spindeln) 5 a 6 bleka och miuka taggar, genom hwilka tråarne utspunnes. Linné Öl. 34 (1745). Äfven den lefnadstråd, som längst utspinnes, är slut förr än man det föresåg sig. Thomander 1: 160 (1828). För spånadsmaterialets utspinning till garn användes i vårt land fortfarande så gott som uteslutande spinnrock. HantvB I. 8. 1: 212 (1939).
2) (utom i slutet numera bl. tillf.) i bildl. anv. av 1, med avs. på ngt (mer l. mindre) abstr., särsk. berättelse l. tankegång o. d.: (närmare) utveckla, konstruera l. frambringa; äv. närmande sig bet.: brodera ut, uppdikta; äv. refl. l. ss. dep. (se slutet); jfr spinna ut 3. Rudbeckius KonReg. 331 (1616). Det är blott utspunna infamier, ty han vördade salig grefvinnan af hjärta och själ. Tersmeden Mem. 3: 242 (c. 1790). Det är egendomligt att se, huru en lång bok kan utspinnas på små och ointressanta motiv. PT 1899, nr 269 A, s. 3. Ingen har kanske varit dristigare än Böhme i att utspinna analogier mellan naturens och andens värld. Nilsson SvRom. 306 (1916). De långa utspunna melodibågarna. DN 28/12 1994, s. B6. särsk. refl. l. ss. dep.: utveckla sig; uppstå l. uppkomma; äv. (o. numera bl., fullt br.) närmande sig l. övergående i bet.: tilldra sig l. äga rum, särsk. om diskussion l. ord- l. brevväxling o. d., i sht förr äv. om strid l. skottväxling o. d. Knappt anländ till Irland erfor Swift följderna af en kabal, som redan hunnit utspinna sig emot honom. BEMalmström 8: 148 (1852). Det egna härvid är, att den nya skolans strid .. kunde utspinnas under en half mansålder. 2SAH 35: 429 (1861). Mellan fru Dagmar och mig hade utspunnit sig ett det mest egendomliga förhållande. Geijerstam KampKärlek 279 (1896). En häftig artilleriduell utspann sig. VFl. 1936, s. 187. De diskussioner om tyska tankelinjer som utspann sig i Sverige under tidig efterkrigstid. Östling NazSensm. 231 (2008). —
(9 b) -SPIONERA, -ing. (numera bl. tillf.) spana ut (ngt); äv. med personobj. Jag må wäl .. få litet utspionera deras ord och gärningar. Dalin Arg. 2: 137 (1734, 1754). (Han är) övertygad om att de utspionerats under byggtiden. KvällsP 8/5 2004, s. 8. —
1) till 3: förse (ngn l. ngra, särsk. ett större antal personer) med mat l. föda l. proviant, förpläga; äv. med sakobj. ss. mat o. d.: (från förråd l. skafferi o. d.) utdela l. utlämna till förbrukning (ibland svårt att skilja från 3): förr äv. allmännare (gm försäljning) utdela l. utportionera (ngt), särsk. i fråga om nattvard (se d. o. 2 (a)); förr äv. med både direkt o. indirekt obj.; äv. bildl. (Prästerna) ära wora tiänare j thet ärligha embetet som the haffua, thet är, ath the skola vthspijsa oss gudz ordh. OPetri 1: 394 (1528). Tu actar begå wårs Herres Jesu Christi Natward, ther hans werdigha lekamen oc dyra blodh til siäle(n)nes styrckelse vtspisat warder. Hb. 1548, s. G 3 c. Ett register huru the (dvs. knektarna) bleffue Senest wtspisede. HFinlH 4: 267 (1556). Rödhbetter till Sallater och Garneringh uthspÿste. HovförtärSthm 1682, s. 947. Någre Strandsittiare, som .. idka in- och utrikes seglation, inbringandes allehanda waror, dem de sedan så hos Landt- som Strandemannen utspisa. Stiernman Com. 5: 440 (1693). De sjuka utspisas i öfverensstämmelse med den i nåder fastställda portionsstaten för sjukhuset. SFS 1906, nr 57, s. 9. Storköket utspisar dagligen över 6000 skol- och förskoleelever. Sydsv. 31/1 2009, s. A10. särsk. ss. vbalsbst. -ning, utdelande av mål l. föda l. proviant o. d.; äv. dels konkretare, särsk. övergående i bet.: kosthåll (se d. o. 2) l. diet, dels konkret: föda l. proviant o. d. (jfr spisa, v.2 13 a); förr äv. om underhåll (se d. o. 1) o. d. uppburet gm kost (se kost, sbst.3 2) l. andra förnödenheter. Thå dyrffues ingen ropa eller skrije vtoffuer vore Hoffuitzmenn vm Fettalie, huar vtspiszningen icke szå rundelige tilginge. G1R 10: 128 (1535). Sidhan skal hustru Karinn bliffua jffronn hospithalen och ingen wthspithzningh effthir thenne dagh ther haffua. TbLödöse 395 (1597). Til Besättningarnes bättre Conservation emot siukdomar, har Kongl. Maj:t funnit nödigt .. förordna, det utspisningen om Skeppsbord, på wisse tider, blifwer förminskad, dock så, at Manskapet .. skal .. niuta ersättning i contante penningar. PH 3: 2026 (1743). Utspisningen vid sanatorierna utgör vanligen s. k. blandad kost; något mera mjölkmat (osv.). Neander Tuberk. 79 (1928). jfr månads-, sjuk-, stor-utspisning.
2) (†) till 3, 9: dryga ut l. utfylla l. komplettera (ngt, i sht foder o. d., med ngt); förse (ngt med ngt) (så att det skall räcka till l. förslå); äv. med saksubj. VetAH 1741, s. 11. Hällesta Bergslag är nögd .. med det .. förslag til Utö malms hemtande til deras ringa hemmalmers utspisande och blandande. Bergv. 2: 271 (1742). Det är icke något nytt, at af löf-skogen skaffa sig förråder .. och at såmedelst utspisa det wanliga fodret af hö och halm. SamlRönLandtbr. 2: 236 (1777). Kreaturen hämta af dranken närande födämnen, den utspisar et swagt eller illa bergadt foder, hwarigenom spillningen blir fetare. AdP 1800, 2: 912.
3) (†) till 11, med avs. på (innehållet i) matförråd o. d.: gm förtäring göra slut på l. få att minska; äv. allmännare, med avs. på annat än föda: förbruka; jfr 1. Jtem är forbrenth vdj wår N(ådige) herr(es) Nerware Tesliges vtspisat opå galleiien vdj 795 wax lius. GripshR 1547. (Kvartermästarna) schole .. haffve gått upseende medt uår fettalie (dvs. livsmedel), att hon icke bliffver onytteligen uthspijsett eller förspiltt. G1R 29: 274 (1559). Hwadh han (dvs. maken) förwärfwer hon (dvs. hustrun) wäl vthspijsar. Chronander Bel. G 5 b (1649).
Ssgr (till -spisa 1 slutet): utspisnings-dag. (förr) dag då ngn l. ngra (i sht hungrande l. nödställda o. d.) utspisades. Bland .. (de) familjer, som höllo dylika utspisningsdagar var även patron Markstedts. Västerb. 1928, s. 23.
-gill. (†) om vara: som är fullgod som matvara. Att ett stort parti smör blifvit kasseradt såsom icke utspisningsgildt efter att hafva magasinerats i förrådet under ungefär 1 1/2 år. SD 1899, nr 561, s. 2. RiksdRevStatsv. 1901, s. 114.
-kostnad. kostnad för utspisning. Schulthess (1885). Den ökning i elevkostnaden (vid uppfostringsanstalten) .. har nästan uteslutande varit föranledd af stegrad utspisningskostnad. BtRiksdP 1893, 2Hufvudtit. s. 6.
-lista. (förr) lista (se lista, sbst.2) över personer för vars utspisning en viss inrättning l. institution o. d. ansvarade; ngn gg äv.: lista med uppgift om råvarutilldelning l. (beräknad) förbrukning för sådan utspisning; jfr -längd. HovförtärSthm 1678, s. 151. Afskrifningen 12. T(unno)r, på de uti vtspisningz listan anförde 156. T(unno)r 4. skepp(o)r synes något dryg. VDAkt. 1735, nr 158.
-lokal. jfr lokal, sbst.1 3. Majvind blåste, blid, men frisk, som om han velat blåsa bort .. matoset från mamsell Johannas utspisningslokal. Hedenstierna FruW 167 (1890).
-ordning. särsk.: (reglementerad) ordning (se d. o. 3) för utspisning. Till Oloff Henrichsson i Ubsala om uthspissningzordningen. G1R 28: 557 (1558). Manskap .. må, då tjänstgöringen lägger hinder i vägen för måltidernas intagande vid regementets matinrättning, utspisas enligt för sjukhuset gällande stater och utspisningsordning. SFS 1926, s. 122.
-stat. (förr) stat (se stat, sbst.3 III 1) över utspisning vid militärförband l. sjukhus o. d.; jfr provianterings-stat. HovförtärSthm 1653, s. 524. (Arméförvaltningen har utarbetat) särskilda förslag till utspisningsstater för torr- och kokföda samt beklädnadsstat. BtRiksdP 1875, 1: nr 1, s. 34. Vid uppgörandet av utspisningsstater för militären, sjukhus och andra offentliga utspisningar såg man .. noga till att portionen innehöll bestämda mängder av .. näringsämnen. Vetensk-IDag 325 (1940).
-ställe. plats l. lokal o. d. för utspisning. Å bestämd tid före hvarje måltid uppställas kompanierna samt föras af dagunderofficerarne till utspisningsstället. TjReglArm. 1889, s. 365. De nyttigaste meningarna för inflyttade lärde han sig utantill: frågor om vägen till värdshus och .. utspisningsställen. Moberg Invandr. 216 (1952).
-termin. (förr) bestämd l. påbjuden tidsperiod då viss utspisning bedrevs l. skulle bedrivas; särsk. med inbegrepp av (tänkt l. tillåten l. rekommenderad) förbrukning l. kostnad; jfr termin 3. Nedanstående proviantartiklar, hvilka beräknas att under utspisningsterminen åtgå till följande qvantiteter. TLev. 1892, nr 5, s. 1. De särskilda utspisningsterminerna (för läns- o. kronohäkten). FångvFörf. 167 (1892). —
-SPJÄLKA.
1) (numera mindre br.) till 1: få (ngt) att spricka sönder; äv. i pass. övergående i dep., dels: (på grund av tryck l. belastning o. d.) spricka sönder, dels: lossna. Stenen (var) endels utspiälkat. Schück VittA 2: 376 (i handl. fr. 1673). Taket kan täckas med torf, hwilket dock utspielker wäggarne, halm brukas bättre. Salander Gårdsf. 265 (1758). Under skärningen (måste) säkert stöd beredas de framstående partierna .. ty i annat fall skulle dervid lätt stycken kunna utspjelkas. TT 1876, s. 208.
2) till 4: avskilja (ngt från l. ur ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr spjälka, v. 2. VDAkt. 1736, nr 607. Thet tredje (sättet att föröka cypressträd) skjer således, at man utspielckar en liten qwist i Maji Månad, och sticker twå eller tre Hafwer-korn ther uti, och således sätter then samma uti Dref-Cour. Lundberg Träg. 151 (1754). Fem socknar, som alla hade utspjälkats ur de medeltida storsocknarna Karleby och Salo. Rig 1947, s. 77. —
(4) -SPOLA, -ning. spola ut (ngt från en plats o. d.); äv. (med.) med avs. på kroppshålighet l. sår o. d.: skölja (se d. o. 6); jfr spola, v.1 2, 3, 4 c. Weste (1807). Först sänktes för de mindre (brunnarna) ett 150 mm rör medelst utspolning med vatten. TT 1890, s. 200. Vid infekterade sår riklig utspolning samt tamponad med lysolremsor. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890, s. 179. Spräng-gruset utspolas efterhand med enormt kraftiga vattenstrålar. SDS 17/3 1901, s. 4. (Läkaren observerade) att utspolning af ett öra ofta medförde svindel och nystagmus. 2NF 32: 59 (1921). —
(4) -SPORRA, v.1, förr äv. -SPÅRRA, v.1 sporra ut (ngt); i sht i p. pf. Ofwanuppå (formen) lägges helt smala utspårrade rimsor, af samma deg, uti fina rutor. Warg 480 (1755). Degen kan vara utsporrad och finnas klar på bakpapper i kylen. GbgP 10/6 1995, s. 52. —
(2 d) -SPOTTA, förr äv. -SPUTTA, -ning. [fsv. utspotta] spotta ut (ngt, i sht slem o. d.); äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på ord o. d., förr äv. med avs. på person ss. uttryck för förakt o. d. (jfr spotta, v.2); jfr spotta, v.1, o. -spruta. När tu haffuer en granna, om honom hörer tu någhot eller .. seer thet honom icke wel står, hwad skal tu ther åt göra? Skalt tu lee ther ååt, gå bort och föran vth, först för then ena så then andra, ther tuggan och vthspottan? LPetri 2Post. 160 a (1555). Tå öpnas strax Bölden, och thet waret som är i samma Böld kan vthspottas. Månsson Åderlåt. 26 (1642). At lindra Hostan och befordra utspottningen, hielper et stycke Socker, Lakritsrot, eller några Russin tuggade. Block Ludwig 28 (1742). (Han) framstönade med en grimas, som om han endast med största möda kunde förmå sig att utspotta hennes namn. Geijerstam LycklMänn. 45 (1899). Fru Esbeth stirrar tankfullt på de utspottade druvkärnorna på gästernas assietter. Hedberg DockDans. 185 (1955). —
(9 d) -SPRAKA. (†) om salt l. mineral: med ett sprakande ljud spricka l. sprängas sönder (under avgivande av vatten), dekrepitera; jfr spraka, v. 1 b. Han ref 4 uns Qvicksilfver med lika mycket utsprakadt salt, slog blanningen i Kolf och vann. VetAH 1770, s. 83. Någre Flussspatsarter .. måste först uti täckte käril utspraka, eller decrepitera och calcineras, innan de kunna nyttjas. Rinman 1: 418 (1788). Nordforss (1805). —
(3) -SPREDA. [fsv. utspredha] (†) anträffat bl. i p. pf.: utspridd; jfr spreda. Min Ungdom örtlijkt skulle då / Långt utspred full med Blomster stå. Lucidor (SVS) 408 (1674; uppl. 1997). —
(1 h) -SPRETA. spreta ut; i sht i p. pf. o. p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr spreta, v. 2. Med ett par finurliga handrörelser fick han fågeln omkull på ryggen med vingarna utspretade. Cavallin Kipling Gadsby 184 (1897). Stommen (på lärkträdet) blir .. gänglig och i friare ställning försedd med långt utspretande tunna grenar. LAHT 1912, s. 311. —
-SPRICKA, -ning.
1) till 2 (d): tränga l. sippra l. sticka ut (gm ngt som spricker); äv. i bildl. anv.; jfr spricka ut 1. På thet thet haat thes förr måtte vthspricka, kom Konung Eumenes til Rom. Schroderus Liv. 785 (1626). (Han) kramade .. en Schack-sten så hårdt emellan fingrarne, at bloden utsprack genom naglarne. Dalin Hist. 1: 506 (1747). Andra gå omkring och för betalning slå sig sielfva uti ansigtet, så at de blifva helt blå och stundom bloden utspricker. Brelin Resa 35 (1758).
2) till 5 b, om växt(del): (börja) slå ut, grönska, öppna sig (vid mognad l. färdigbildning); förr äv. dels om skägg(växt), dels om tand: växa fram l. visa sig; äv. mer l. mindre bildl.; jfr spricka ut 2. Bloman på neglikerne (börjar) först i begynnelsen på sommaren .. wtspricke. SynodA 2: 50 (1586). Men tå Europa sedermehra förmedelst the igen vthspruckne och grönskande Boke konster begynte vplyst blifwa (osv.). Brask Pufendorf Hist. 419 (1680). Han war en ungh Karl aff sitt första uthsprickande Skägg och blomstrande åhr. Sylvius Curtius 493 (1682). Det är vanligen först vid en ålder af från sex månader till ett år, som deras (dvs. tändernas) utsprickning äger rum. Thorell Zool. 1: 48 (1860). Kryddnejlikor utgöra de ännu icke utspruckna blommorna av ett stort träd, som härstammar från Moluckerna. Bolin VFöda 315 (1934). jfr ny-, o-utsprucken. —
(3) -SPRIDA, -else (se avledn.), -ning; -are (se avledn.), -erska (se avledn.). [fsv. utspridha]
1) strö l. sprida ut (se sprida ut I 1) (ngt (delbart) i småpartiklar o. d.); äv. i mer l. mindre bildl. anv. ChristOrdn. K 4 a (1602). (G. I) war aff Gudh wälsignat / fruchtsam som en Wijnqwist / Hans Sädh war ock vthsprijdat. PolitVis. 184 (1626). Man måste och märcka, att denne Dyngan, som så tunt öfwer Åkeren uthspriddes har ganska ringa Nytta med sig. Rålamb 13: 13 (1690). Hvar och en känner, hvilken otalig mängd frö ett enda träd kan utsprida, men hvar äro alla de uppspirande plantorna att finna? SvTidskr. 1871, s. 486.
2) breda l. sprida ut (se sprida ut I 2) (ngt); äv. refl.; jfr sprida I 2 o. sprida ut II 1. Visb. 1: 55 (1573). När påfoglen vthsprijder sin öguga swantz, så prålar .. han. Schroderus Comenius 158 (1639). Nervernas utspridning .. kan utan möda förklara beskaffenheten af de underliga domningar, som ibland .. kännas. Acrel Sår 42 (1745). Wid Leksand möter man Siljanom / Den sjö, sig så wida utsprider. Afzelius Sag. X. 2: 119 (1866). Hennes nyborstade hår låg utspritt över mig. Östergren SistCig. 365 (2009).
3) fördela l. placera ut l. sprida (se d. o. I 4) (ngt l. ngra); skingra; äv. refl.: skingra l. sprida sig (se sprida II 4); särsk. ss. vbalsbst. -ning (i sht i fackspr.), om handlingen att placera ut trupper l. befolkning o. d. (i syfte att göra dessa mindre sårbara l. utsatta i händelse av krig l. katastrof o. d.). (Nineve) haffuer flere köpmän än stiernonar äro på himmelen, Men nu skola the vthsprijdha sigh lijka som floghmatk. Nah. 3: 16 (Bib. 1541). Thy wårt folk war så wijde vthsprijdt / J Borgeläger hijt och tijt. Hund E14 257 (1605). Landsherrarne och Länsmännen voro således de Konungens öfver Landskaperne utspridde organer, medelst hvilka han styrde riket. Nordström Samh. 1: 49 (1839). Nederbörden mätes vid stationer, så jämnt utspridda som förhållandena medgiva. SvGeogrÅb. 1945, s. 35. Utspridning = lokal undanförsel inom civilförsvarsområde. HbHemvärn. 1: 404 (1950).
4) sprida ut l. öka utbredningen l. omfattningen av (ngt).
a) få (ngt) att l. låta (ngt) utbreda sig l. gripa omkring sig l. överföras (ngnstans), utbreda, sprida ut; särsk. med avs. på smitta l. sjukdom l. infektion o. d.; äv. dels refl., dels i pass. övergående i dep.; jfr sprida I 3. Tijn sädh skal warda såsom stofftet på iordenne, och tu skalt warda vth sprijdder, wester vth, öster vth, norr vth, och södher vth. 1Mos. 28: 14 (Bib. 1541). Job 1: 10 (Bib. 1541; refl.). Genom thesse ådror (från huvudet) wthsprijdes thenne förgifften til andra ledamoter j kroppen. Berchelt PestBeg. A 4 b (1588). Emedan Handelen ock Sjöfarten på mångfaldigt sätt, ock obeskrifveligen kan utspridas. Ankarcrona PVetA 1744, s. 7. För det första bör den sjuke .. själv försöka hindra eller i möjligaste mån minska utspridningen av smitta. Jundell Barn. 1: 249 (1927).
b) i fråga om ljussken l. doft o. d.: utsända l. utstråla; äv. med ljus(källa) som subj.; äv. refl. Liuset vtspridar sigh til alla Werldennes tingh. Sylvius Mornay 27 (1674). Under det jag förde henne vid handen, fann jag en så behaglig artighet hos henne, att det utspridde munterhet .. uti alla mina lifsandar. Ekmanson Sterne 1: 56 (1790). Ni (skall) träffas i er vänskap genom angenäma ångor, och omfamna hvarann genom utspridd vällukt. Almqvist Amor. 41 (1822, 1839). En dunkel lampa utspridde ett matt sken öfver rummet. Elgström o. Ingelgren 121 (1860).
c) med avs. på dels skrift l. kunskap l. lära o. d., dels (handels)vara: föra l. sända ut l. distribuera; äv. refl., om trollkonst. Herrans oordh wart vthspridhat offuer alt landet. Apg. 13: 49 (NT 1526). Sedan hafwa thesse Trolldoms Konster sig wida utspridt. Peringskiöld Hkr. 1: 9 (1697). Utsprider inländsk eller fremmande man wilfarande lärosats .. warde .. then förwist Riket. MB 1: 4 (Lag 1734). (Till Kalmar) förde främmande folkslag sina handelsvaror, som sedan utspriddes kring hela Sverige. Ihre Föret. XXI (1779). Som häradsprost i Tveta .. utspridde .. (han) med stor värma innanläsning bland menige man. BL 15: 161 (1848).
d) [specialanv. av a o. c] med avs. på rykte l. underrättelse l. lögn l. förtal: (uppdikta o.) sprida ut (se sprida ut I 3 d); äv. dels med att-sats ss. obj., dels refl., om rykte. Then skalk som thet stora rykte uthspridher j then landzenda .. sægiandis siick vara her stens son. G1R 4: 85 (1527). Hwilken som och befinnes at löpa kring om landet uthspridandes en hoop lögner. RA II. 2: 269 (1617). (Han) lät oförskämdt bland Almogen utsprida, at alt hvad, som sades om blod-badet i Stockholm, war osanning. Dalin Hist. III. 1: 21 (1761). Ryktet om min resa utsprider sig i staden. Gustaf III 4: 174 (1808). Det hade icke försports att han utgrundade lögner och utspred bland folk. Moberg Rid 356 (1941). jfr ryktes-utspridning.
Avledn.: utspridare, m.//ig. särsk. till -sprida 4 c, d: person som sprider skrift l. verk l. lära o. d.; distributör; äv. om person som sprider lögn l. rykte o. d. Påwens falske Religions synnerlige vthspridare och förfächtare. Chesnecopherus Skäl C 1 a (1607). Om boktryckarens namn ej finnes utsatt kan utspridaren bli ansvarig på samma sätt. Rönblom Tryckfr. 50 (1940).
utspridelse, r. l. f. (†) särsk. till -sprida 4 c, d, om handlingen att utsprida dels skrift l. verk l. lära o. d., dels lögn l. rykte o. d.; äv. konkretare, om enskild sådan handling. Christen troos vthsprijdelse. LPetri ChrPred. B 2 a (1561). Tusen utspridelser blefvo gjorda om anstötliga saker dem jag skall hafva talat och skrifvit. Lamm Oxenst. 322 (i handl. fr. 1794).
utspriderska, f. (†) till -sprida 4 d: kvinnlig utspridare. Geijer SvFolkH 2: 222 (1834). jfr ryktes-utspriderska. —
-SPRINGA, -ning. [fsv. utspringa] särsk.
1) till 1, 2: springa ut (se springa ut 8); äv. (i sht förr): (plötsligt) med ett (par) språng l. hopp o. d. förflytta sig ut (ur l. genom l. i ngt) (jfr springa ut 1). (Ett) skiöldemärcke, som är en half, hwijt miödhund uthi ett halft gult filt, utspringandes af ett annat halfft blåt filt. BtFinlH 3: 432 (1559). (Han) drängte sigh uthi een giööl, och satte sin Mössa på een stake weed giölan ther han vthsprång. VDAkt. 1661, nr 312. Han var .. nära att köra över en pojke, som kom utspringande mellan träden. Siwertz JoDr. 326 (1928).
2) (†) till 1, 2: (plötsligt) hoppa l. sprätta l. flyga l. skjuta ut o. d. (ur l. från ngt); jfr springa ut 2. Eliest war ther ock ett torn hwaruthur många raketer tillika wthsprungo. Ekeblad Bref 1: 28 (1649). (Bilden av) kämparne .. (tycktes) röra sig på duken och vilja utspringa från ramarna. Topelius Fält. 3: 211 (1858).
3) till 1 f, om ngt sakligt: sträcka sig l. sticka l. skjuta ut (från l. i ngt); särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pr.: ut- l. framskjutande; jfr fallande, p. adj. 3, springa ut 6. Taken äro mäst täkte med rund taktegel .. Takfoten långt utspringande utan list. Palmstedt Res. 81 (1779). Öfver altaret utspringer predikstolen. KyrkohÅ 1906, s. 241. Mellan två utspringande berguddar var det en stor tät vassrugge. Siwertz Förtr. 150 (1945).
4) (numera mindre br.) till 2, om vatten l. vattendrag o. d. (äv. kroppsvätska): strömma l. välla ut (ur l. från l. i ngt); äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr springa ut 3. Begynnilsen til träto är såsom itt watn vthspringer, och genom kijffuande vthwijdgar sich. SalOrdspr. 17: 14 (öv. 1536). (Hedningarna) slogo Hufwuden (på de kristna) emot stenarne, så at Hiernen utsprang. Dryselius Monarchsp. 223 (1691). Utur hwilcken Bärgsklint, en klar kiälla utsprang. Ehrenadler Tel. 614 (1723). 3SAH LXXXIII. 1: 40 (1932; bildl.).
5) till 5 b, om knopp l. träd l. löv o. d.: spricka ut l. slå ut; särsk. (oeg., om vår (med tanke på knopp osv.)); äv. (numera i sht) i p. pf.; jfr springa ut 5.”Det är en ros utsprungen” har nr 113 i Svenska Psalmboken. 1Kon. 7: 26 (Bib. 1541). Om et träd afsågas .. wid marken och bestrykes (med en viss salva), utspringer inom sex weckor en .. buske af Telningar derifrån. SP 1792, nr 128, s. 3. Nu är den stolta vår utsprungen, / den vår de svaga kalla höst. Karlfeldt FridLustg. 20 (1901). Känslan när man skördar den första rodnande tomaten eller några nyss utsprungna luktärter. DN 9/4 2000, Bostad s. 1. jfr ny-utsprungen.
6) (numera bl. tillf.) till 6, om ngt sakligt: (plötsligt l. med ens) utgå l. framgå l. framalstras o. d. (ur ngt); ofta i p. pf.; särsk. i fråga om släkt l. härkomst o. d. i sådana uttr. som vara utsprungen av ngn l. ngt, härstamma från (ngn l. ngt); jfr springa ut 7. G1R 4: 32 (1527). Wåre Fäders olyckor af oenighett och missförståndh vthsprungne. RARP 2: 146 (1634). Etymologia .. borde osz vnderrätta, hwadan thet heller thet ordet ändteligen är vthsprungit. Wallenius Proj. A 5 a (1682). Denna och förra tidens Adelsmän hade inga andra Privilegier, än at de woro utsprungne af Kongliga Förfäder. Lagerbring 1Hist. 2: 702 (1773). Hvarje hans ord utsprang från hans innersta öfvertygelse. Wetterbergh Past. 83 (1845). Mycket olycka utspringer av längtan efter kunskap. Gyllensten KainMem. 75 (1963). —
(1 f, g) -SPRITA l. -SPRIA. (†) spänna ut ((stag)segel); jfr sprita ut (se sprita, v.1 särsk. förb.). Samtlige fartygen hade sina största bidevindsklyfvare utspriade. TIdr. 1887, s. 90. TIdr. 1894, Julnr s. 29. —
(9) -SPRITSA, -ning. spritsa ut (kakdeg o. d.). På en plåt .. utspritsas med spritssprutan små runda plättar. AHB 92: 57 (1876). —
-SPRUNG. [jfr -springa] (†) särsk. till 6: härkomst l. ursprung; äv.: upphov l. begynnelse (se d. o. 4); jfr sprung I 5 o. -språng 3. G1R 1: 128 (1523). The Turcker haffue sitt vtsprung aff Scythien. Lælius Bünting Res. 1: 69 (1588). Fyllerijt .. är ett vtsprung til allahanda odygder. PJGothus WerldzlÖffuerh. 57 (1615). RB 3: 4 (Lag 1734). —
-SPRUTA, -ning.
1) till 2: spruta ut (ngt); särsk. om människa l. djur: (från kroppsöppning o. d.) spruta l. blåsa ut (ngt); äv. intr.: sprutande fara l. välla ut. I Teneriffa springa vtur de högsta bergen .. med starckt vthsprutande som höga furuträn, åthskillige källor. UHiärne 1Anl. L 1 b (1694). När Lavan först utsprutar utur Berget, går den i högden, såsom et Träd. Björnståhl Resa 1: 242 (1771). Sepia är den torra substansen .. som bläckfisken utsprutar, när han förföljes. NF 2: 1194 (1878). jfr rök-utsprutning.
2) till 3: gm sprutande sprida ut (ngt). Vid medlet af 1840-talet började Californien utspruta sina guldmassor. Agardh o. Ljungberg II. 1: 46 (1854).
3) (numera bl. tillf.) till 4: (gm tryck) få (ngt) att spruta ut; jfr spruta ut 4. Genom att .. lyfta upp stången samt använda pumpens hela styrka på kärnan, utsprutades lerklunsen. TT 1874, s. 206. —
(6) -SPRÅK. [jfr t. aussprache, ausspruch] (†)
1) (†) om handlingen l. förmågan att uttrycka sig i tal, talande; jfr språk 1. Om hon genom utspråket oss sin art icke uptäckte, skulle man snart hålla henne för et willdiur. Hermelin DuFour C 8 a (1683). Han hade ännu god maga och tämmelig hälsa, fast den högsta åldren förswagat ben, utspråk och nerver. Linné Sk. 271 (1751).
2) (†) kort(are) yttrande l. uttalande o. d. (i tal l. skrift); särsk. om sådant yttrande osv. som uttrycker en allmängiltig sanning l. princip o. d., närmande sig bet.: ordspråk l. talesätt; jfr språk 3. (Turkarnas) vtspråk om the Swenske. Rålamb Resa 24 (1658, 1679). Sophocles .. som lemnat öfwer oss det wackra och mycket härlige utspråket, at det aldraliufligaste lefwerne bestode derutinnan, at uti ingen måtto wara wis. Lundberg Paulson Erasmus 18 (1728). (Prästen) begynte inskarfwa några löjelige liknelser och utspråk i sine predikor. NorrlS 2: 64 (c. 1770). Johansson HomOd. 12: 155 (1844).
3) (†) om sätt att uttrycka sig med språkets hjälp i tal l. skrift. särsk.
a) (för visst språk l. viss dialekt l. person karakteristiskt) sätt att tala; uttal; dialekt; jfr språk 6 a. Inte menar jag oohlen, som i Bibeln äre mycki gode, utan ohllaget eller utspråket. Columbus Ordesk. 13 (1678; uppl. 1963). Bönfaller .. hoos Eder .. att i eij tillräknen mig et swårt utspråk och enfaldigt sätt att tahla. Fries 2Linné 1: Bil. IX: 25 (cit. fr. 1739). Consonanterna kunna betraktas .. efter deras antingen hårdare eller lindrigare ljud i utspråket. Trendelenburg GrSpr. 67 (1801).
b) med tanke på betydelseinnehåll l. ton (avseende vänlighet l. fientlighet l. bildning o. d.) i framställning; jfr språk 6 b. I dylikt umgänge måste tu aldrig tala hårdt, starkt med hastig röst eller hitziga åthäfwor, utan låta titt utspråk likna sinnets blygsamhet. Rydelius Sed. 61 (1731). Men som Hans (dvs. kritikerns) egit folk intet stödt sig derpå, är det probabelt at minen och utspråket betagit ordens egentliga storlåtighet. Lagerbring HistLit. 375 (1748). SvMerc. IV. 3: 121 (1759). —
1) till 1, 2: språng l. hopp ut (ur l. genom l. i ngt); äv. oeg. l. bildl. På dett han icke i första uthsprånget (på resan) motte fhå tillfelle att sälla [sig] in iblandh gement partij. OxBr. 3: 229 (1631). (En rysk gods-ägare) hade två hundar, som flere gånger på björnjagter dödat björnen vid utsprånget ur idet. Wetterhoff Skog 1: 47 (1883). Före utsprånget (med fallskärm) skall allt som förbinder den hoppande med flygplanet lossgöras. Söderberg PrFlygl. 1: 190 (1935).
2) till 1 f, om ut- l. framskjutande del l. parti av ngt; särsk. dels om utskjutande (del av) bergformation l. landmassa, dels (i sht byggn. o. konstvet.) om ut- l. framskjutande byggnadsdel o. d. (särsk. dels: balkong l. burspråk l. avsats, dels: absid); stundom äv. om utskjutande del(ar) i l. av fästanordning; jfr språng, sbst.1 I 10. En kostbar och stor granittrappa, med tvenne stora, ändamålslösa utsprång. Geijer Minn. 108 (1825). Det bör noga skiljas emellan ett utsprång, absis, concha, hvilket inrymmer ett hufvudaltare, och en nich .. som intages af ett sidoaltare. Brunius GotlK 3: 347 (1866). En borggård med underliga pelare, spetsbågar, torn .. och utsprång. Rydberg Faust 271 (1878). Denna fjellrygg (dvs. Kölen), som genom sina otaliga utsprång så väl åt vester, som öster, ger både Norge och Sverige deras egendomliga bildning, har en medelhöjd af 700 m. IllSv. 2: V (1882). (I graven hittades) stycken af en hartstätning till träkärl .. utan något utsprång som förråder, huru bottnen varit insatt. AntT IX. 6: 14 (1905). Han klättrade på husfasadens minimala utsprång under natthimlen vid Södra Förstadsgatan i Malmö. Sydsv. 5/9 2011, s. A12. jfr klipp-, kor-, sido-, tak-utsprång.
3) (†) till 6: ursprung l. upphov l. upprinnelse; härkomst; jfr -sprung. (Floden) Jordan .. haffuer sitt vthsprång aff Antilibano. Lælius Bünting Res. 1: 91 (1588). Viersta Sochn, thädan slächtan hafwer sin förste uthsprongh. VRP 1674, s. 56. MarkallN 2: 208 (1821). —
1) (numera bl. tillf.) till 2: (gm stöt l. tryck l. värme l. kyla o. d.) komma (ngt) att ändra form l. lossna l. falla ut; äv. i p. pf., om öga: som förefaller ha pressats ut ur ögonhålan; jfr spränga ut 2. Re’n utsprängdt är hans öga och täppt det svalg, som ej mera Fuktas af blod. Adlerbeth Æn. 205 (1804). Emedan teglet .. blef .. lodrätt uppstaplat, blef ochså hela stapeln ofvantill omgifven med ett trädknäppe stöttat med sträfvor, att förhindra sidornes utsprängning. Vet-AH 1805, s. 209. Patroner kunna .. omladdas men man får då se sig för att de icke äro spräckta eller för mycket utsprängda. Bergström HbJagtv. 99 (1872). Han avåt (smörgåsbordet) .. med .. ögonen något utsprängda av supen. Hallström Händ. 75 (1927).
2) till 4: gm sprängning (med sprängämne) ta ut l. lösgöra (ngt); äv. med obj. betecknande resultat: gm sprängning åstadkomma (väg l. hål o. d.); äv. oeg.; ofta i p. pf.; jfr spränga, v.1 7 f. En sluss i fasta gråberget utsprängd skulle kosta mera än en .. murad sluss. Polhem Bet. 2: 8 (1721). Bergen .. skjuta på ett ställe så nära (stranden) .. att man måst utspränga gatan ur klippan. Skogman Eug. 1: 113 (1854). I den branta klippväggen midt emot hafvet är det som vattnet under tidernas lopp utsprängt grottan. TurÅ 1895, s. 9. Kalkspaten utgör .. några och nittio procent af den utsprängda massan. TT 1899, K. s. 111. När vattenrören närmar sig centrala Tripoli ligger rören i utsprängda bergtunnlar och i dessa större tunnlar kan man röra sig .. med fordon. SvD 25/8 2011, s. A11.
3) [jfr motsv. anv. av t. aussprengen] (†) till 6 a: utsprida (underrättelse l. nyhet o. d.); äv. med att-sats ss. obj.; ngn gg äv. med avs. på vara o. d.: sprida l. distribuera; jfr spränga ut 1. The lifflender haffve hijtt uthsprencht för rychte, så att (osv.). G1R 29: 260 (1559). (Sigismund) hafwer .. inkastat och uthsprengt en hoop nya Patenter. Widekindi G2A 335 (i handl. fr. 1616). Menn uthi vårt läger var alla reda uthsprängdt, att Carl Carlsson vore slagen. HH 20: 328 (c. 1640). M:r Stadius .. hwilken hafwer några svartkonstnärsböcker låtit uthsprängia. RP 17: 209 (1657). GbgMag. 1760, s. 356. —
(3) -SPRÄTTA, v.1 gm sprättande sprida l. breda ut (ngt); äv. intr.: (hastigt) flyga l. fara ut; jfr sprätta ut 1, 4 (se sprätta, v.1 särsk. förb.). Frukten .. (innehåller) swarta frön, som hastigt utsprätta när de äro mogne. Fischerström 4: 52 (1792). Det finare riset bör sammandragas i små högar och brännas, samt askan utsprättas, emedan den göder marken och borttager mossan. Ström Skogsh. 179 (1846). —
(4) -SPRÄTTA, v.2 (numera mindre br.) sprätta loss o. ta ut (ngt ur ngt); äv.: sprätta lös (ngt). Smörjetudden anbelangande, så hadhe hon (dvs. den häxanklagade) den insömmad uthi sin snörelijfswalck, thedan kyrckio-heerden honom uthsprätte. BtFinlH 2: 293 (1666). Råcken war med fyra knapphål på hwardera sidan; men knapparne utsprättade. DA 1793, nr 45, s. 3. Dalin (1855). —
(2 d) -SPUTA. (†) spruta l. spotta l. spy ut (ngt); särsk. med avs. på dels eld o. d., dels gift, särsk. i bild, i fråga om att förtala l. tala illvilligt om (ngn); jfr sputa ut o. -spy 2. Iorden .. vplät sin mwn och vpswalg then strömen som draken vthaff sin mwn vthsputat hadhe. Upp. 12: 16 (NT 1526). Huru länge som den stora Æthna, Vesuvius, Siurpurema &c. så grufweligit eld kunna uthsputa. UHiärne 2Anl. 233 (1706). En sådan sputande orm är en swärjare lik, hwilken vtsputar sitt förgifft och sin galla öfwer sin nesta. Münchenberg Scriver Får. 276 (1725). VDAkt. 1781, nr 588. —
-SPY, förr äv. -SPYJA, -ning (†, Linc. Ff 5 a (1640), Ekblad 165 (1764)); -are (numera bl. tillf., VDAkt. 1660, nr 69, osv.). [fsv. utspyia]
1) till 2 d: spy ut (ngt, äv. ngn); äv. med saksubj.; i sht mer l. mindre bildl.; jfr spy, v. 1, 1 f, o. -sputa. Han utspyr sarkasmer. Efter tu äst lyom, och huarken kåll eller warm, skall iach tigh vthspyia vthwr min mund. Upp. 3: 16 (NT 1526). (Papister) sökie allenest tillfälle att en gång uthspy sitt förgifft innan Sweriges gräntzer. RA II. 2: 118 (1617). (Stormfåglarna) förswara sig med att utspy en tranaktig wätska. Holmström Ström NatLb. 2: 60 (1852). Dånande och utspyende hela kaskader av gnistor och rök ilade expressen .. (mot) Paris. SvD(B) 4/12 1921, Bil. s. 5.
2) (†) till 6 c, i fråga om ryktesspridning i sådana uttr. som utspy ngn för ngn, utspy ngn ngt; jfr spy ut 3. För gubben .. / Har han migh så illa vthspytt, / At bror min är nu barnet det kiära. Beronius Reb. E 3 a (1674). Uthfarandes med sådane grofve tillwitelser som iag taget lifvet af min förriga Sahlig Hustro, sampt uthspyhr mig hafva umgänge med Pigan. VDAkt. 1725, nr 167. —
-SPYA. [jfr -spy] (numera mindre br.) motsv. -spy 1, om ngt som spys l. sprutas l. sprids ut; äv. mer l. mindre bildl. ÄSvBiogr. 1–2: 40 (1617; bildl.). Här leker vattendropparna i klarhet, men en gång skola deras läsliga genomskinlighet fördunklas av fabrikers giftiga utspyor. GbgP 10/2 1951, s. 14. —
(4) -SPÅNTA. (†) = -spänta 1. (Sv.) Utspånta .. (t.) mit dem Stämmeisen aushauen. Möller (1790). KrigVAH 1833, s. 179. —
(1) -SPÅR, förr äv. -SPORR. särsk. jäg. spår ledande ut från ngn plats (i sht villebråds lega); motsatt: inspår; jfr spår, sbst.3 1 a. Twänne Jägare beordras wara beredde att intaga wakten wid Jagtplatsen samma dag snö fallit, och böra förrätta sporrning 3 gånger om dygnet .. in- och utsporr räknas noga hwarje gång. Greiff Jagt 20 (1821). Den goda harhunden söker metodiskt rätt på utspåret och klarar sedan de hyss som haren hittar på innan den uppsöker daglegan. JägUppslB 139 (1989). —
-SPÅRA, förr äv. -SPÅRRA, v.2, l. -SPORRA, v.2, -ning (†, Schultze Ordb. 4761 (c. 1755), Hazelius Bef. 74 (1836)); -are (†, Schultze Ordb. 4761 (c. 1755)).
1) (numera bl. tillf.) till 1 c, om (tåg l. vagn o. d. med tanke på) hjul: spåra ur; äv. oeg. l. bildl. Schulthess (1885). Äfven i sådana fall, att de (frikyrkliga) andliga rörelserna utspårade, buro de likväl vittne om en viss andlig lifaktighet. KyrkohÅ 1913, s. 97. Ett utspårat lok. NorrbK 8/1 2011, s. 19.
2) (†) till 4: göra spår i (ngt) l. förse (ngt) med spår l. urtag; äv. konkret; jfr spåra ut 2 (se spåra, v.2 särsk. förb.). Rålamb 10: 36 (1691). Uthusen .. äro byggde med under- och öfwerslag, samt å ömse sidor utsporrade stolpar. Palmstedt Res. 15 (1778). Denna utsporning i marken kallas kilspetsa eller utsticka. Hazelius Bef. 74 (1836).
3) (†) till 9 b, spåra upp (ngn l. ngt); anträffat bl. i ordböcker; jfr spåra ut 1 (se spåra, v.2 särsk. förb.). Serenius Kkk 3 b (1734). Schultze Ordb. 4761 (c. 1755). —
(9) -SPÄCKA. (†) fullt ut späcka (se späcka, v.1 3) (ngt); i p. pf. i adjektivisk anv.: full l. rikligt försedd, späckad. At wårt Swenska Språk, som nu blir så jämmerligen föraktadt, utspäckadt, förwändt och wanrycktadt. Dalin Arg. 1: 296 (1754). Aho Soldan 207 (i handl. fr. 1851). —
(3) -SPÄDA, -ning. späda ut (ngt); äv. mer l. mindre bildl.; ofta i uttr. utspädd l. utspädas med ngt; förr ngn gg äv. refl.: späda ut sig. Swedenborg RebNat. 1: 256 (1716; bildl.). (Maten) blifwer .. utspädd med en hop wätskor som förut finnas i wår kropp. Rosenstein Comp. 337 (1738). Fyra Galloner bränwin, som .. altid utspädes med hälften watten, kallades en stång bränwin. Ödmann MPark 27 (1800). Så må man akta sig för att vilja tillstoppa utloppsrören, hvarigenom många fetida gaser utströmma och utspridas samt derigenom ock utspäda sig i atmosferen. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 224 (1838). Mjölk, som saluhålles, får icke vara utspädd med vatten. SFS 1951, s. 2071. Vår ordförståelse är så utspädd att meningar med bisatser är ett problem. Expressen 28/10 2011, s. 26. jfr o-utspädd.
Ssgr: utspädnings-grad. jfr grad, sbst.1 2. Af det erhållna ostslammet anställes olika utspädningsgrader. LAHT 1897, s. 297.
-medel. spädningsmedel. Potatismjölet är ett indifferent utspädningsmedel, som .. bidrager att torka jästen. LAHT 1898, s. 217. —
(9 a) -SPÄNGA. (†) refl., pryda sig (l. sin klädedräkt); jfr spånga, v. 2. Betäncken .. huruledes then rijke Purpurjungkaren, then .. sigh onytteligha här j werldenne uthspängde, måste nu dragha en eeldrödh och medh swaffuel och beeck wälbesnörat klädhning vthi heluetet. Phrygius 1Likpr. E 1 b (1610). —
-SPÄNNA, -ing.
a) spänna ut l. sträcka l. breda (ngt); särsk. (om ä. förh.) med avs. på (elastisk) anordning o. d. ge fjädrande kraft o. d.; äv. i oeg. l. bildl. anv. Vthspenna seglen. Linc. X 6 a (1640). Kolmodin QvSp. 2: 505 (1750; bildl.). (Sälens) senor utspännas, torkas och fläkas samt nyttjas då till sytråd. Holmström Ström NatLb. 1: 120 (1851). Hahr HbJäg. 172 (1865; med avs. på rävsax). Äldre får den (stolta fjällskivlingen) utseendet av ett utspänt paraply. Cortin SvampHb. 36 (1937).
b) i fråga om kraft som verkar inifrån på ngt elastiskt (särsk. på omslutande kroppsorgan): (tänjande) vidga l. tränga ut (ngt); äv. om luft l. gas o. d.: expandera l. utvidga; särsk. ss. vbalsbst. -ing. Rätt som man Blåsorna giör hårdare och stinna, / När man them ganska Råå med Wäder wil ut-spenna. Spegel GW 58 (1685). Svafvelångan, som rörer och utspänner detta mineral-vatnet när det är friskt. Bäck ÅmVetA 1749, s. 12. Hon .. vande sig så vid magens utspänning och tyngd at hon .. kunde förrätta alla slags Bond-arbeten. VetAH 1815, s. 31. Den starka utspänningen av blåsan ger de svåraste kval. Nyström Kir. 2: 221 (1929). Med mjuka plastpiggar i barnets näsborrar ges luftsyrgasblandning med övertryck. Detta hjälper till att hålla barnets lungor utspända. DN 17/2 2001, s. A5.
c) med avs. på kroppsdel: (gm muskelspänning) spänna ut (se spänna ut 1 d (se spänna, v.3 särsk. förb.)) l. vidga l. spärra l. breda ut; förr äv. refl. VDAkt. 1691, nr 291. Måste hon (dvs. en gravid kvinna) ey at synas smal, alt för hårdt snöra Kroppen; utan .. lemna Kroppen sin Frijhet at effter sin Begiäran uträckia och utspänna sig. Hoorn Jordg. 1: 68 (1697). Södermanlands vapen: En på bakbenen till höger springande grip med framsträckta framfötter .. utspända klor och vingar. 2VittAH 24: 370 (1864). En ädel hållning, som får .. kraft därigenom, att det hvälfda bröstet utspännes, då han lyfter sina händer emot höjden (i bön). Rydberg FilosFörel. 4: 74 (1878). Där går en (orrtupp) med utspänd stjärt och plockar i mossen. Knöppel SvRidd. 37 (1912).
2) (numera bl. tillf.) till 1 g, särsk. refl.: sträcka l. vidga l. breda ut sig; äv. bildl.; jfr spänna ut 4 (se spänna, v.3 särsk. förb.). (Kanonen måste) så ställas, att hon af hettan fritt får utspänna sig i längden. Rinman JärnH 150 (1782). Människans och mänsklighetens idésystem, som utspänner sig kring och omfattar hela vårt kulturliv. Lidforss Vetensk. 133 (1903).
3) (†) till 9: spänna ifrån (dragare); äv. abs.; jfr spänna ut 5 (se spänna, v.3 särsk. förb.). Hwarföre hoos Bönderna och Åkarne sedwanligit är, när de uthspänna, gifwa sina Hästar Bröd medh Salt till äta. Rålamb 13: 188 (1690). (De) företogo sig att utspänna hästarne från redet (dvs. seldon). Sederholm Finl. 1: 104 (1863).
-kraft. (numera mindre br.) expansionskraft. Törngren Artill. 1: 10 (1794). När .. mellanbotten (i en bälg) vänder och skjuter upp, sammanprässas den insugna luften öfver densamma, hvars utspänningskraft agerar på ventilen .. och öppnar densamma. JernkA 1820, s. 80. —
-SPÄNNBAR~02. [till -spänna] motsv. -spänna 1: som kan spännas ut. Frambenen (hos fladdermöss är) ombildade till flygredskap medelst en naken hud, utspännbar som vinge mellan framfotens mycket förlängda tår. Nilsson Fauna 1: 1 (1847). —
(1) -SPÄNNING. el.-tekn. o. fys. om den elektriska spänning som levereras av l. leds ut från en apparat (ss. förstärkare l. transformator o. d.) (till skillnad från den spänning som tillförs apparaten). 2SvUppslB (1954). —
(1 f) -SPÄNSTIG. särsk. (†) om kroppsorgan: som har (god) förmåga l. kraft att tänja ut sig (o. att återta sin form efter uttänjning o. d.); jfr spänstig 2. Lindestolpe Pest. 16 (1711). Pulsådran .. är både uthspänstig och sammandragande. Lindestolpe SuurbrKrafft 13 (1712). —
-SPÄNTA. (†)
1) (†) till 9: finklyva l. åstadkomma (trästickor o. d.) gm späntning (se spänta, v.1 1); jfr -spånta. En tjärvedsstomme, som åt ena ändan var utspäntad till bloss. Högberg Baggböl. 2: 137 (1911).
2) (†) till 11: göra slut på l. spendera (ngt, särsk. pengar); jfr spänta, v.1 5. Bristen på löspengar at tilgå, gör svårigheten större, at utaf deras lilla förråd utspänta däraf til alla påkommande utgifter. VDAkt. 1801, nr 506. —
(12) -SPÄRRA, v.1, -ning. med hinder l. hindrande åtgärd stänga ute l. stoppa (l. försvåra) tillträde till (ngt); äv.: utestänga l. avstänga (student) från studier l. tentamen (på grund av otillräckliga studieresultat); jfr spärra, v.1 3 e, o. spärra ut (se spärra, v.1 särsk. förb.). De förbise .. att det icke är föreningskassan utan medlemmarnas .. villighet att .. understöda sina sträjkande eller ”utspärrade” kamrater, som utgöra garantierna för föreningens finansiella stabilitet. GHT 26/11 1895, s. 2. Före en tentamen kan tankarna på en eventuell utspärrning ge upphov till sömnlöshet och andra kroppsliga och psykiska störningar. ÖgCorr. 14/4 1971, s. 22. —
(3) -SPÄRRA, v.2, -ing (†, Bergman Jordkl. 2: 51 (1774)), -ning. spärra (se spärra, v.2 1 a) (ngt) så att det sträcks l. spänns l. breds ut o. d.; utvidga (ngt så att det blir spänt); i sht i p. pf.; i sht (förr) äv. i fråga om (text)sättning: spärra (se spärra, v.2 2); jfr -spreta o. spärra ut 1 (se spärra, v.2 särsk. förb.). En guhl grijp gåendes upreest med uthflechtande vingar och uthsperrade kloor. MeddRiksheraldÄmb. 10: 230 (1686). Det är bekant, at skyffelkornet har mycket longa och utspärrade agn; och axen få et ganska främmande utseende. Retzius FlVirg. 130 (1809). Täubel Boktr. 2: 35 (1823; i fråga om sättning). Näst menniskan är gäddan abborrens farligaste fiende; mot smågäddor utspärrar han likväl modigt sina taggar i fenor och på gällock till sjelfförsvar. NF 1: 20 (1875). Jag slog handen framför munnen och ropade genom utspärrade fingrar. TioHundar 15 (2009). särsk. med avs. på mun l. näbb l. ögon o. d.: spärra upp; förr äv. tr. Schroderus Os. 1: 699 (1635). Massan njöt, med utsperrade munnar och ögon, af det brokiga, invecklade skådespelet. Kullberg SBer. 2: 22 (1848). (Fåglarna) flög .. rakt mot mig med utspärrade näbbar, och de skrek. Pleijel Fungi 44 (1993). —
(9 a) -SPÖKA, -ning. spöka ut (ngn, äv. sig). Sådan syndig klädapracht, som monge arme barn släpas med, och warda af sina mödrar vtspökte. Swedberg SabbRo 522 (1688, 1710). Hon utspökar sig. Dalin Arg. 2: 108 (1734, 1754). Hon var en grant utspökad, tarvlig människa. Bergman Mark. 200 (1919). —
(9 b) -SPÖRJA. [fsv. utspyria] (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) gm utfrågning få l. ta reda på (ngt); äv. opers.: undras; jfr spörja I 2, 3. Och bleeff thet sedhan, wijdha vthspordt, / At han fördes til Niniue / j Assyrien bortt. TobCom. A 3 b (1550). Hwart the römbde både, kunne ingen sedan uthspöria. VDAkt. 1656, nr 159. (Han lät) sig angeläget vara, att utspörja hvilka Helleners vänskap han borde söka. Carlstedt Her. 1: 55 (1832). Gyda blev mycket utspord om sitt ärende. Lindström Österhus 182 (1952). —
(13) -STADD, p. adj. (†) i fråga om tillstånd l. belägenhet o. d.: som är l. befinner sig (i sådant l. sådant tillstånd osv.); jfr stadd, p. adj. 3 a γ. G1R 29: 428 (1560). Aldrig war jag wärr’ uthstadd / Och med större skam beladd. Moræus Schonæus 449 (c. 1685). —
(9 a) -STAFFERA, -ing. (†) utrusta (ngn l. ngt); jfr -stoffera 1. G1R 27: 109 (1557). Till convoyen skatter cantzlern, att billigt 24 örligskep .. uthstafferes bordhe. AOxenstierna 8: 228 (1633). Stadzens Borgerskap til Häst, 2. Compagnier af 250. Man., mycket wäl vtstafferade, marcherade jämwäl vt til Ulrichs-Dahl. Rüdling Suppl. 348 (1740). Dähnert 311 (1746). —
(9) -STAKA, -ning; -are (se d. o.). [fsv. utstaka]
1) (numera i sht i fackspr.) staka l. märka ut (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ning; jfr -märka 1, -pricka 1, 2, -sticka, v.1 8. PrivSvStäd. 3: 30 (1562). Dödhegårdars vthstaakning. Carolstadius Pest. E 1 b (1620). Om Utstakningarne på Sjöarne Wintertiden böra och kunna ske med den försigtighet, at de icke sjunka til Sjöbotten, och förskämma Notedrägterne. VetAH 1741, s. 15. Man har vid gränsens utstakande, om möjligt, begagnat sig af naturliga gränsmärken. HTSkån. 2: 68 (1904). Regeringen .. gaf honom i uppdrag att uppsöka och utstaka alla grund i Mälaren. Annerstedt Rudbeck Bref CCXXXVII (1905). För statsbanan Järna–Norrköping afslutades definitiv utstakning af sträckan mellan Nyköping och Norrköping. SFS 1910, Bih. nr 4, s. 57. Vid kusten av Röda havet låg en stad, som endast var utstakad på kartan, Port Sudan. Kræmer Brantings 262 (1939). jfr gräns-, hygges-, rå-, rågångs-utstakning m. fl.
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: bestämma l. fastslå l. fastställa (riktlinjer för) l. precisera (ngt); numera i sht i p. pf.; jfr staka ut 2 slutet (se staka, v.2 särsk. förb.). Annerstedt UUH Bih. 2: 304 (i handl. fr. 1687). Det är svårt at med visshet kunna utstaka tiden, då det Kongliga Rådet egenteligen tagit sin början. Schönberg Bref 1: 30 (1777). Presternas åligganden äro i kyrkolagen noggrant utstakade. Finland 113 (1893). Det var .. länge sen jag haft en utstakad och planerad vardag. Heerberger NVard. 30 (1936). Ännu har inte försöksverksamheten givit bestämt besked eller debatten utstakat klara riktlinjer. TSvLärov. 1953, s. 1.
Ssgr (till -staka 1): utstaknings-bevis. (i sht förr) jfr bevis 3. SPF 1828, s. 278. Landtmätaren äger för samtlige vederbörande kungöra och förklara resultatet af delningen och nästberörde liqvid, samt deröfver till sakägarene utfärda så kalladt utstakningsbevis, som innehåller anvisning, huruledes, i fall af missnöje, ändring uti förrättningen får sökas. Palmén JurHb. 159 (1859).
-påle. (†) jfr -staknings-käpp. Till utstakning (av bygge) begagnas .. (bl. a.) Utstakningspålar eller med jernskor försedda runda käppar. Rothstein Byggn. 328 (1857). Auerbach (1916).
-snöre. (†) snöre använt l. avsett att användas vid utstakning. Stål Byggn. 1: 148 (1834). Auerbach (1916). —
-STAKARE. [till -staka] (i sht förr) person som (yrkesmässigt) utstakar. Utstakaren går med instrumentet i handen utifrån och in emot kurvans medelpunkt så långt, att han, under det att han ständigt håller den ena flaggstången i synfältet, ser den andras bild noga betäcka denna. TT 1885, s. 10. Det var illvilja, despotism, resolut avundsamhet hos utstakarna, som själva fått bättre potatis! Lo-Johansson Stat. 2: 285 (1937). —
-STAMPA, -ning.
1) (†) till 2: gm stampning få ut l. utvinna (ngt ur ngt); jfr stampa ut 3. Österling Lärops. 195 (1724). Stamparna .. (i en tröskmaskin), hwilka stampar under det säden af walsen framföres, uttröska eller utstampa kornen. König Mec. 176 (1752). Sedan grynen äro utstampade .. kallas halmen bras. Bladh o. Hornstedt 133 (1784).
2) (†) till 4: stansa ut (ngt); jfr -stansa o. stampa ut 4. Desze utstampade Figurer läggas på den ritade grunden och med en Mäszingshammare fastslås. Rinman JärnH 501 (1782). Hornet af en bock .. värmes, itusågas till form af en vanlig läderrem, och mjukt som det blir af värmen, stickes det in i de såväl på skidan som på anduren (dvs. den korta skidan) utstampade, aflånga hål, som anbringats, där foten skall hvila. Schröder Skid. 17 (1900).
3) [efter eng. stamp out] till 4, bildl., med avs. på enheter l. individer o. d.: slå ut l. eliminera l. utplåna; numera i sht dels i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk anv.: utslagen, dels ss. vbalsbst. -ning. Den stora utstampningen av lastbilar är nu slutförd för denna gången för Göteborgs och Bohus läns del .. Den närmaste följden blir att bortåt 20 fordon tagas ur trafik i länet. GHT 4/11 1943, s. 8. 60-talet var decenniet som äntligen började lyssna på de utstampade, de fattiga, de övergivna. DN 28/12 1969, Söndagsbil. s. 1. —
(4) -STANSA, -ning. stansa ut (ngt); numera i sht i p. pf. (o. ss. vbalsbst. -ning); jfr -stampa 2. TT 1873, s. 38 (med avs. på hål). I de stora stansmaskinerna utstansas sulor. KatalOscaria 1927, s. 5. —
(12) -STATION. särsk. (†): mindre, avlägset belägen missionsstation. SD(L) 1897, nr 559, s. 2. Så ofta som möjligt besökas utstationerna av missionärerna. Genom dessa kan en huvudstation missionera och evangelisera vida omkring. DagbrKongo 169 (1911). Östergren (1965). —
(3) -STATIONERA, -ing. stationera ut (ngn l. ngt). Inköp och utstationering af nya fårstammar. BtRiksdP 1881, I. 1: nr 2, s. 3. På ett flertal platser i världen äro utstationerade Aga-bojar, hvilka ej tillses mer än en gång om året. 2NF 34: 77 (1922). Han har varit utstationerad i det inbördeskrigshärjade Sierra Leone. DN 19/8 2012, s. C8. —
(9 d) -STEKA. särsk. (†): steka (kött o. d.) fullständigt l. färdigt; äv.: steka (kött o. d.) för hårt. (T.) Ausbraten, (sv.) utsteka, fullsteka. Lind 1: 234 (1749). Willebråds stekar, hwilka äro rätt saftiga .. och inte altför mycket torkade och utstekte. Hof Underr. 172 (1766). —
(12) -STEN. (†) ute i hav l. sjö belägen, över vattenytan uppskjutande sten l. klippa; jfr -klippa, sbst., -skär. När .. (måsarna) sittia på stranden, eller på utstenar .. ther är säkerl. ströming å färde. Broman Glys. 3: 512 (c. 1740). Högberg Utböl. 2: 250 (1912). —
-STICKA, v.1, -ning; -are (se avledn.). [fsv. utstikka]
1) till 1, 2: sticka l. skjuta ut; särsk. om långsträckt naturformation o. d.; förr äv. refl. (jfr sticka ut II 1 (se sticka, v.1 särsk. förb.)); numera i sht i p. pr. HSH 6: 99 (1658). När Trä-plantorne äro upkomne, hwar med icke så mycket länge dröjes, hållas the wäl rena ifrån sido-knoppar, som gjerna wilja sig utsticka. Lundberg Träg. 61 (1754). Ofvanföre Öresund utsticker en udde, som heter Kullen. Palmblad LbGeogr. 115 (1837). Katter stryker sin doft på möbler och utstickande saker för att kunna känna igen sig. Hellman Holmström KattBet. 121 (2009).
2) till 1, 2: sticka ut (ngt (genom l. ur ngt)); numera i sht i p. pf. Et grant twinnat silkes-snöre .. thesz ända vthstucken genom hohlet .. görs fast i een lyckia. Stiernhielm Arch. B 3 b (1644). (Vi) mötte then fierde dagen therefter tre stora röfware skiep ifrån Algier, som omringade osz och vtstucko blods fanor, och vnder ett förskräckeligit canonerande vpfordrade. Humbla Landcr. 545 (1740). Med huvudet utstucket genom sidorutan försökte en drogpåverkad man köra ifrån polisen i går morse. GT 29/4 2001, s. 25.
3) (†) till 2, i fråga om urtappning, med avs. på metall l. malm l. slagg o. d.: sticka ut (se sticka ut I 1 e (se sticka, v.1 särsk. förb.)). Sielf:a metallen utstickes. Holmkvist BergslHyttspr. 91 (cit. fr. c. 1662). Utsticka, eller sticka ut, säges vid silfversmältning, då skärsten, eller verkblyet, utur förhärden eller slaggsumpen uttappas uti den tilredde gropen, eller sticksumpen. Rinman (1789). JernkA 1853, s. 123.
4) (†) till 2 e, med avs. på (ankar)kätting l. förtöjning o. d.: fira l. låta löpa ut. Siöregl. 1741, 1: B 1 b. Då fartyget skall hala ut utföres kablar efter omständigheterna och styfhalas, förtöjningarne utstickas, landgången borttages och fartyget utkortas. Frick o. Trolle 217 (1872). Patentankaret fordrar mera utstucken kätting än det vanliga stockankaret. UFlottUnderbef. 1940, s. 239.
5) till 4: gm att sticka ta ut l. bort (ngt); särsk. dels med avs. på ngns ögon l. öga (förr särsk. i uttr. utsticka ögonen på ngn), dels med avs. på hål l. mönster o. d.; jfr -stinga 1. Jagh tror iagh haffwer mijn öghon vthstucket. Rondeletius 14 (1614). På sidstone lät hon vthsticka bådhe Ögonen på sin Son. Schroderus Albert. 4: 134 (1638). Man börjar under kullningen (dvs. kolningen) utsticka tvänne rader hål med ungefär 12 tums afstånd, med hvilka man fortrycker ofvanifrån och ned till foten. Rejmers Koln. 12 (1868). (Lampskärmen) var av veckat vitt papper, på vilket med knappnål var utstucket ett blommönster. Linder Tid. 32 (1924). särsk. (i sht i fackspr.): ta ut (kakor o. d.) ur deg o. d.; äv. med obj. betecknande deg o. d. Degen .. utkaflas, utstickes (alltid med samma utstickare), bakas .. och glaseras. Grafström Kond. 202 (1892). 2UB 4: 486 (1899).
6) (†) till 6 d: konkurrera ut (ngn); jfr sticka ut I 11 (se sticka, v.1 särsk. förb.). SvMerc. 3: 296 (1757). Jag väntade mig intet att bli utstucken af en så långväga rival som ni. Kexél 1: 225 (1789). Strindberg Hafsb. 222 (1890).
7) (†) till 7, i uttr. utsticka pengar på ngt, lägga ut l. spendera pengar på ngt; jfr -spänta 2 o. sticka, v.1 I 9 q δ. Om the Stocholm(m)s drengh(e)r her leggend(e)s ær, halff åretth att wttsticke Sin p(en)n(inger) åpå iern, om thee reknades for köpme(n) ell(e)r giester. ArbogaTb. 4: 85 (1553).
8) (†) till 9: märka ut (ngt på l. i ngt). ILandtmät. 1736, s. A 3 a. Betsmän af det bästa slaget, med det utstuckne alne- och tummemålet. 2RARP 12: 593 (1741). Första snörslaget göres på midten af stocken å öfra sidan, och lodas rätt öfver mergen i båda ändar, och derifrån utstickes åt båda sidor efter lodlina, de tjocklekar som bräderne skola hafva och skärets bredd tillagt. Ström Skogsh. 169 (1846). särsk.: märka ut sträckning av l. plats för (ngt) på karta l. ritning o. d.; äv.: utstaka sträckning av l. plats för (ngt) i terräng; särsk. med avs. på läger l. befästning o. d. PrivSvStäd. 4: 327 (1604). At Preusziske Troupperne beordrades i full Marche, til det Lägret, som war för dem utstucket wid Schwed. Nordberg C12 2: 505 (1740). Bataljons-Chefen och hela Compagni-Befälet erhåller .. (i bataljonsskolan) fullständig skicklighet .. at utsticka och upföra fältförskansningar. Lefrén Förel. 1: 191 (1818). Sedan Finland lösgjort sig från det ryska väldet och erhållit sin nya gräns mot öster utstucken (osv.). SvGeogrÅb. 1933, s. 86.
9) (†) till 9: gravera (ngt); särsk. dels: gravera in (ornament l. figur l. bild o. d. i ngt), dels: förse (ngt) med ornament osv.; särsk. i uttr. utsticka ngt (ut)i (koppar o. d.), gravera ngt i koppar o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om gm gravyr utförd bild o. d. Som .. (G. I) icke kunde fördraga eller lijda, någet ohöffwijskt taal .. så kunde .. (han) icke heller sådant lijde målat eller controfäjat på någre tafflor heller vthstikningar. Svart Ähr. 68 (1560). At keÿserenn haffuer nu i åhr låtidh vthsticke h. k. m:tz conterfeij vthi koppar. 3SthmTb. 6: 379 (1605). En Vthstucken Tenskåhl medh Låck. BoupptSthm 14/5 1659. Utstickande eller inpunsande af smärre ornament. MeddSlöjdF 1888, s. 4. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 208 (1944).
10) (†) till 9: med stickspade gräva l. dika ut (ngt). Tracten hafwer .. många släta kiärr och Myror, som kunde vtstickas, och sedan både til åker, äng och andre ägor nyttias. Stiernman Com. 2: 473 (1646). Sedan höstplöjningen af ett fält afslutats, böra särskildt på lerjord slutfårorna upprensas och utlopp utstickas öfver vändtegarne. LB 1: 185 (1899).
Avledn.: utstickare, om person m.//ig., om sak r. l. m. särsk.
1) (†) till -sticka 9: gravör l. ciselerare o. d. VarRerV 10 b (1579). Schultze Ordb. 5051 (c. 1755).
2) (i fackspr.) till -sticka 5 slutet: redskap varmed kakor l. dekorationer o. d. tas ut ur deg o. d.; jfr mått, sbst.4 1 c β. När karamellen lagom svalnat, nedtryckes däri med kraft den utstickare, som man vill använda .. till dess hela skifvan är utstucken. Grafström Kond. 51 (1892). Ovanpå (den översta tårtbottnen) kan en mördegsdekor läggas på eller ett mönster stickas ut med ett litet glas eller med en annan utstickare. Widell Sockerbag. 165 (1995). —
(9 a) -STICKA, v.2 (†) förse (tyg l. läder l. (del av) klädesplagg o. d.) med sydda, prydande mönster l. material; jfr -stinga 3, -stippa, -sy o. sticka ut (se sticka, v.2 särsk. förb.). Huru same cleder skole skorne och medt ferge wtstickede bliffue. G1R 13: 232 (1541). Haffuer Patriarchen vppå sigh mächta ståteligha medh Perlor och ädhlestenar vthstickade Messeklädher. Petreius Beskr. 6: 37 (1615). Ahlman (1872).
Spalt U 1257 band 36, 2012