| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 1 c, 7 b) -KLASS.
1) samhällsklass som är den högsta l. den mest välbeställda (l. en av de högsta osv.); ofta i motsättning till (o. i förb. med) underklass l. medelklass; äv. dels närmande sig l. övergående i predikativ adjektivisk anv.: tillhörig l. kännetecknande för sådan klass, överklassig, dels bildl. (i ä. språkprov ibland utan klar avgränsning från 3). (En sådan hatt) som fruntimmer af under-klass äfven gå med, ehuru den också gås med af fruntimmer i öfverklasserna. Almqvist Smar. 473 (1845). De unga qvinnor, som tillhöra medelklassen och den del af öfverklassen, som icke direkt faller under rubriken: den förnäma verlden. Idun 1888, s. 46. Substantivet .. är språkets överklass, som har ledningen överallt och .. i somliga språks skrift kostar på sig .. att alltid gå klädd i stor begynnelsebokstav. Mjöberg Stilstud. 96 (1911). Jag vet inte om doktorn förstår, jag kanske skulle tala om att hemma är vi överklass. Ja, vi har inga pengar längre, men vi kommer av herrskapsfolk. Hedberg Blomb. 306 (1953). Andlig och världslig överklass. PedT 1958, s. 76. Människor i de lägre klasserna har, jämfört med personer i överklassen, färre möjligheter att uppnå sina ambitioner beträffande välfärd, status och makt genom legitima kanaler såsom utbildning och yrke. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 154 (1990). De här delarna av Bromma är överklass, lyxbåtar och delikatessbutiker. AB 13/9 2015, Sport s. 12.
2) (†) högre l. högsta skolklass (i läroverk l. gymnasium); jfr klass 4 o. -ring. PT 29/8 1839, s. 2. Ett läroverk med både klassiska och reala öfverklasser. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 29, Bil. s. 58. LärovKomBet. 1884–85, 1: 140.
3) (†) motsv. klass 5, i fråga om gruppering l. indelning av ngt med hänsyn till storlek l. betydenhet l. kvalitet o. d.; särsk. motsv. klass 5 a β, i fråga om Sveriges städer; jfr 1. Siffrorne betyda den klass, hvartill hvarje stad hörer. Stockholm och Götheborg bilda en egen öfverklass. Agardh o. Ljungberg II. 2: 135 (1856). Bekvämt inredda hjulbåtar, bygda .. i tvänne våningar med första klassen, ”öfverklassen”, belägen förut, andra akterut samt den tredje i nedre våningen. Lindqvist Dagsl. 2: 200 (1900). Hvad .. beträffar de tre postkontor, som nu förestås af direktörer, har komitén .. funnit dem fortfarande böra utgöra en särskild öfverklass. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 57. Herlitz Stadsförv. 1830 40 (1924).
Ssgr (till -klass 1): överklass-anda. jfr ande VIII 5 a. (Kyrkoherdens) ord gingo ut på, att han ej kunde trifvas i detta samhälle, emedan det var för ”fint” för honom, eller, som det nu skulle heta, alltför genompyrdt af öfverklassanda. KristianstBl. 2/6 1887, s. 3.
-bakgrund. Den traditionella diplomatiska personalen med dess överklassbakgrund. ArbT 3/6 1946, s. 3.
-barn. barn från överklassfamilj l. tillhörande överklass(en); jfr -klass-flicka, -klass-pojke. Barnen, åtminstone flickorna, indelas i ”bättre” och ”sämre” .. Till undvikande af misstag meddelas härmed, att med ”bättre” menas rika eller öfverklassbarn, samt med ”sämre” de fattiges och underklassens ”ungar”. Fädernesl. 5/1 1886, s. 2.
-dam. jfr dam, sbst.1 I 2 (a α), o. -klass-kvinna, -klass-person. Komitéer med öfverklassdamer, som platt intet begripa af praktiska ting. Tiden 17/6 1885, s. 3.
-familj. familj tillhörande överklass(en); jfr -klass-hem. ÖgCorr. 24/11 1885, s. 3. Det allmänt kända förhållandet, att familjer ur de fattigare klasserna vanligen äga talrikare barnskaror än överklassfamiljer. Lidforss Kås. 2: 53 (1912).
-fason. fason (se d. o. 6) som kännetecknar l. anses känneteckna överklass(person); i sht i pl. SvD 24/3 1894, s. 3.
-flicka. jfr -klass-barn, -klass-hoppa. KristianstBl. 27/6 1885, s. 3. Spela piano, tala franska och annat som man anser att en överklassflicka behöver för att bli fint gift. Norrskensfl. 6/3 1935, s. 5.
-hem. jfr -klass-familj. Att de flesta öfverklasshem icke hafva råd att föra det lif, som där lefves. Verd. 1887, s. 25.
-herre. jfr herre 3 o. -klass-person. KristianstBl. 30/5 1885, s. 3. Dagunderofficeren .. var mycket illa omtyckt och med skäl. Nitisk och beskäftig försökte han spela fin överklassherre. Hedberg VackrTänd. 62 (1943).
-hoppa. (ngt vard.) jfr hoppa, sbst.1, o. -klass-flicka. Wägner KvartO 16 (1919). Jag är trött på att .. avfärdas som någon bortskämd överklasshoppa. AB 3/1 2016, s. 25.
-karaktär. jfr karaktär 3 c o. -klass-prägel. SocDem. 25/3 1891, s. 2. Tidningen gör alltså intet försök att dölja sin överklasskaraktär. Björck HeidenstSek. 7 (1946).
-kultur. jfr kultur 8. SocDem. 24/12 1896, s. 3. Det var framförallt på 1300-talet, som den nya överklasskulturens former blommade upp för fullt. SträngnHist. 378 (1959).
-kvinna. jfr -klass-dam, -klass-person. KristianstBl. 2/12 1885, s. 3. (Man) laborerade .. med .. teser knutna till överklasskvinnans konstitutionella svaghet. Johannisson MelankRum 227 (2009).
-liv. jfr liv I 3. Verd. 1890, s. 121. Ett njutningslystet .. förfinadt öfverklasslif. NordT 1892, s. 29.
-miljö. ProvTDalsl. 13/12 1916, s. 3. (Han var) ensam om att komma från överklassmiljö. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 81 (1969).
-människa. jfr -klass-person. En frisinnad tidning, den sanningshatande, ljusskygga öfverklassmenniskor mera rädas för än för döden. DN 30/10 1885, s. 3.
-mässig. som kännetecknar l. anstår överklassen; överklassig. NDA 9/10 1874, s. 3. De många varianterna på de enkla bostäderna, från enklaste riskoja .. till överklassmässig 4 fönsterstuga. Rig 1959, s. 58.
-parti. parti (se d. o. 5 c) som representerar l. anses representera överklassen (o. dess intressen). Tiden 23/5 1885, s. 4. Hattpartiet var huvudsakligen ett överklassparti. Segerstedt Rosenstein 10 (1981).
-person. person tillhörande överklass(en); jfr -klass-dam, -klass-herre, -klass-kvinna, -klass-människa o. överklassare. Tiden 30/12 1884, s. 3. En sammetsögd gråsprängd man, .. mitt i medelåldern. Elegant klädd, väluppfostrad som en gammaldags överklassperson. Guillou TjuvMarkn. 21 (2004).
-pojke. jfr -klass-barn. Han hade sett, huru hans öfverklasspojke munhöggs med den för en ringa penning trälande underklassjäntan. BoråsTidn. 6/9 1888, s. 4.
-prägel. jfr -klass-karaktär. Figaro 1895, nr 32, s. 2. Den överklassprägel, som kännetecknar den engelska läroverksbildningen. PedT 1944, s. 130.
-publik. SundsvT 31/10 1885, s. 2. Den publikinriktning man övertog från de båda detaljhandelsföretagen – den medvetna inriktningen på överklasspublik. HT 1953, s. 71.
-rörelse. jfr rörelse 8. DN 28/1 1885, s. 2. En litterär överklassrörelse med sin rot i hovet och kavaljerskretsarna. Almquist VärldH 5: 570 (1933).
-sjukdom. sjukdom som (främst) drabbar (l. anses drabba) överklassen; jfr vällevnads-sjukdom. Underklassmänniskor pläga högst sällan få slag, som mera är en öfverklassjukdom, alstrad af vällefnad och toddyande. Reformatorn 26/1 1893, s. 2.
-skikt. jfr skikt 3 d. Det var .. blott ett litet överklasskikt, som bestämde .. (parlamentets) sammansättning. Almquist VärldH 6: 141 (1929).
-sport. jfr sport 1, 3. Denna öfverklassport, som kallas försvarsrörelse. SocDem. 11/5 1892, s. 2. Tennis är ännu överklassport. IdrBl. 1935, nr 14, s. 12.
-tecken. tecken (se d. o. 6) på tillhörighet till överklass(en). Strindberg TjqvS 1: 198 (1886). (Hon) såg beundrande på bokpacken .. och såg i den det överklasstecken som den också var. Dahl När 67 (1966).
-ungdom. jfr ungdom 3 (a). Socialismens vetenskapliga system är väsentligen bygdt upp af renegater från öfverklassen; vi hoppas att äfven bland vår öfverklassungdom skall finnas några svarta får, som icke gå med hjorden dit, der de feta betesmarkerna vinka. SocDem. 3/12 1886, s. 2.
Avledn.: överklassare, m.//ig. (ngt vard.) till -klass 1: överklassperson. (Beslutet att flytta fiskförsäljningen) lär ha kommit sig deraf, att några höge öfverklassare, som bo i närheten af fisktorget, ej kunna tåla fisklukten. Fädernesl. 11/4 1885, s. 2. Den fine besökaren var Emelies bror .. En kapitalist och arbetsköpare, en överklassare! Fogelström Minns 30 (1964). —
1) motsv. -klass 1: som avser l. tillhör l. kännetecknar överklass(en); överklassmässig. Den rousseauska sanningsstormen, med hvilken Strindberg fyller sitt eget gap för att kunna spy ut sin galla öfver all denna förderfvade öfverklassiga del af menskligheten, som (osv.). GbgP 2/10 1884, s. 3. Det är klart överklassigt att gå på Operan. Hedberg VadUngFlick. 188 (1969). De överklassiga festerna i Djursholm. Sydsv. 24/4 2019, s. A13.
2) (†) motsv. -klass 3: som är av l. tillhör den översta l. högsta klassen; äv.: prima l. förstklassig. Postkontoren indelas i öfverklassiga, samt klasserna I. a., I. b., II., III. a. och III. b. SDS 10/4 1872, s. 3. Nybyggda, öfverklassiga, centralt belägna gårdar i Helsingborg. LdVBl. 24/9 1887, s. 4. Det där gamla kulturlandet (dvs. Belgien), som väl under några århundraden var toppunkten av överklassig odling. Laurin LivKonst 107 (1937).
Avledn.: överklassighet, r. särsk. till -klassig 1, om förhållandet l. egenskapen att vara överklassig. Äfven våra svenska landsortsbor lägga an på en mera soignerad öfverklassighet än fransmännen. DN(A) 24/12 1909, s. 7. —
(II 2 a) -KLINA, äv. -KLENA. (numera bl. ngn gg) med avs. på (helheten av) vägg l. hus o. d.: bestryka l. överstryka (med lera) (jfr klena, v.2 1 b (β)); äv. bildl.; jfr -smeta o. klena över. Palmstedt Res. 21 (1778). Öfverlefvor af österländsk despotism, tarfligt öfverklenade med litet medeltidschevaleri. Samtiden 1873, s. 122. Husen voro runda och överklenade med lera. Heidenstam Svensk. 1: 16 (1908). På denna stomme har en väggmatta av grenar och ris flätats och överklinats med lera. TurÅ 1946, s. 101. —
(II 2 a) -KLISTRA, -ing. (i syfte att täcka l. dölja l. försköna o. d.) klistra över (se klistra över 2) ((helheten av) ngt) (med ngt, i sht papper); äv. med obj. betecknande det varmed ngt täcks osv.; i sht i p. pf.; i sht förr äv. bildl., ungefär liktydigt med dels: överskyla, dels (i p. pf.): påklistrad (se på-klistra b) l. tillgjord; jfr -limma, -smeta. Falske inkast och listige Anslag .. medh hwilke de Kriget öfuerklistra wehle. Kempe Krigzpersp. 24 (1664). En falsk och öfwerklistrad wänskap. Lagerbring 1Hist. 3: 217 (1776). De ställen i detta manuskript, hvilka af den hårdhändta franska censuren blifvit med tunnt papper öfverklistrade. Wijkander OSam III (1875). Fogarne tätas omsorgsfullt med öfverklistrade pappersremsor. AHB 105: 4 (1880). Runt om oss i staden sitter valaffischer uppklistrade – och ilsket överklistrade av motståndare. Journalisten 2017, nr 6, s. 20. —
(II 3 d α) -KLIVA, -ning. kliva över (ngt l. ngn); äv. bildl. (se särsk. slutet), förr äv. liktydigt med: överträffa (jfr kliva över 3); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Linc. Eeee 3 a (1640). Apollo huilkens wett långt allas öfwerklifwer. Lucidor (SVS) 111 (1673; uppl. 1997). (Man) hindrades .. genom den otaliga mängd stengärdsgårdar, som voro att öfverklifva. Almqvist AmH 1: 141 (1840). Överklivningar mellan barn- och vuxenlitteraturen. GbgP 13/11 1991, s. 4. särsk. metr. ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att meningsslut o. taktslut inte överensstämmer, enjambemang l. versbindning; äv. konkretare; jfr -skrevning o. kliva över 2. Om en logisk paus saknas (d. v. s. icke får iakttagas) på något ställe i täxten, där det rytmiska schemat har en betydlig paus, så uppstår hvad man kallat enjambering (överklivning), hvilken i regeln måste undvikas. Wulff Värsb. 23 (1896). Den fina balansen i omväxlingen mellan överklivningar och rytmiskt fullständiga rader. BonnierLM 1978, s. 8. jfr strof-överklivning. —
(II 8) -KLOK. [fsv. ivirkloker] särsk.: som har en alltför hög uppfattning om sin egen klokhet; självklok; äv. överfört, om åskådning l. handling o. d. som vittnar om sådan egenskap; jfr klok 1 d. En Öfwerklook Är största Took. Riddermarck Alm. 1698, s. 9. Ett folk, som i sina dårskaper äro så öfwerkloke och upfylde med inbillning om egen andelig rikedom, at de försmå alla andra. VDAkt. 1785, nr 106. Att helt förneka detta företags fakticitet vore otvivelaktigt att falla för överklok skepticism. Fornv. 1941, s. 268.
Avledn.: överklokhet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara överklok. Thorild (SVS) 4: 175 (1795). Men om Linné än är kritisk, de förnämas och kammarlärdas öfverklokhet gentemot hvarje sak, de ej känna till, är honom alldeles främmande. TurÅ 1908, s. 5. —
(II 8 e) -KLOR-SYRA. kem. om syra innehållande klor i förening med syre där kloratomen har högre oxidationstal än i klorsyra, perklorsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 436. Perklorsyra eller överklorsyra .. är en mycket stark syra. KemiGymn. 2: 303 (1967). —
(II 2 a) -KLOTTRA, äv. -KLUTTRA, -ing. fylla l. täcka ((helheten av) ngt) med klotter; i sht i p. pf.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret(are); jfr -kludda. Överklottrade fasader, affischer. NFreja 7/11 1843, s. 4. Att, ju mera oläslig och rik på öfverklottringar eller utstrykningar en handskrift vore, desto bättre skulle den taga sig ut i tryck. SydsvD 7/5 1870, s. 3. Det med röda bokstäfver öfverkluttrade papperet. Björlin Elsa 68 (1879). —
(II 2 a) -KLUDDA. jfr kludda 6 o. -klottra. AnderssonBrevväxl. 1: 345 (1836). Dateringen är .. ändrad och öfverkluddad. Karlson ÖrebroSkolH 3: LXXVI (1875). —
(II 1) -KLUVEN, p. adj. herald. om vapensköld: delad (se dela, v.1 1 c) o. i övre delen kluven (se klyva, v.2 4 a). Uggla Herald. 59 (1746). —
-KLÄ l. -KLÄDA, -klädning, sbst.1 (sbst.2 se -klänning). särsk. till II (1 a,) 2: (i syfte att skydda l. dölja l. försköna) förse ((helheten av) ngt) med beklädnad l. överdrag, kläda över, (över)täcka l. bekläda (särsk. med avs. på dels klädespersedel, dels möbel, dels (del av) byggnad o. d. (se a)) (jfr kläda I 4 e); förr äv. med avs. på person (se b); äv. oeg. l. bildl., särsk. dels med saksubj. (se c), dels med avs. på ngt abstrakt; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med, angivande varmed ngt bekläds; ofta (o. numera i sht) i p. pf.; ss. vbalsbst. -ning äv. (numera bl. mera tillf.) konkret: överklädnad (se d. o. 1); jfr -dra 1 (b γ). Överklädda knappar. Schroderus Dict. 285 (c. 1635). Tollff höga, Swarfuade stohlar, öffuerklädde medh rödt Ylleplys. Karlson EBraheHem 88 (i handl. fr. c. 1672). En trä-nagla på båtar, hwarmed öfwer-klädningen fast-slås. Möller 1: 317 (1745). Men som desza nyheter woro öfwerklädda med skjen af gudaktighet; så (osv.). Bælter Cerem. 74 (1760). Fruntimren öfverkläda läderskor med hvitt siden. Palmær Eldbr. 97 (1839). Mellan boken och pärmen skäres i läsryggen upptill och nedtill en skåra lagom djup för att kunna emottaga det omvikta överdraget. Boken är nu färdig att överklädas. Key Amatörbokb. 56 (1916).
a) med avs. på (del av) byggnad o. d. Hela Jarlens sal war öfwerklädd med skiöllder. Verelius Gothr. 46 (1664). Hvad teglet vidkommer, kan det antingen öfverklädas med stuck (putsning) eller framträda i sitt ursprungliga skick. NF 2: 1388 (1878). (Järnpelarna) borde för det frätande vitriolvattnets skull överklädas med ler och halm. Lindroth Gruvbrytn. 1: 261 (1955).
b) (†) med avs. på person, särsk. mer l. mindre liktydigt med: klä på; ngn gg äv. med två obj.; äv. mer l. mindre bildl. Wij wilie icke åffclädhas, vthan offuerclädde wardha. 2Kor. 5: 4 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; Bib. 1999: påklädda). Igenom Dödhen, warder Menniskian förlossat ifrå Synden, och öffuerkled medh Oskyldigheten. AJGothus ACoyet C 3 a (1618). Huru skulle den Helige Ande kunnat öfwerkläda osz en klädning, som icke blifwit färdig och tilräkna osz en annans rättfärdighet, som icke warit til? Nohrborg 116 (c. 1765).
c) om ngt sakligt; särsk. i fråga om naturföreteelse (särsk. växtlighet (jfr kläda I 4 b)); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Om Lungorna märke wij .. At de äro öfwerklädde med hwar sin hinna, som är en continuation af Brösthinnan. Rosenstein Comp. 286 (1738). Det stora apricosträdet, som i många åhr öfwerklädt hela gafweln af d. wästra flygeln. Trolle-Bonde Hesselby 154 (i handl. fr. 1756). Flera qvadratmil äro här öfverklädda med renmossa. Palmblad Norige 52 (1846). Luftens vattenångor öfverkläda det kallare fönsterglaset. Agardh o. Ljungberg III. 1: 21 (1857). —
-KLÄDE. [fsv. ivirkläþi]
1) (†) till II 1 (a), i pl., om sängkläder använda l. avsedda att användas över andra sängkläder; jfr kläde III e. Den besta sengh medh öfwer och under kleder, som effter henne finnas kan. BoupptSthm 1668, s. 1986.
2) (†) till II (1 a,) 2: överklädnad (se d. o. 1) l. överdrag; jfr kläde II 1 o. -klädsel. Jtem itt offuerkläde på altaret aff grönt. InventSkerike 17/1 1577. Runt det stora bordet står bekväma stolar med rött överkläde. AB(A) 19/5 1945, s. 12.
3) (numera bl. mera tillf.) till II 2: klädesplagg som bärs (l. är avsett att bäras) ytterst l. över andra kläder; i sht (o. numera bl.) i pl., särsk.: ytterkläder; jfr kläde II 2, III o. -kast 2, -klädnad 2, -plagg. Linc. D 6 b (1640). (Kyrkokläderna) bestodo i Stänidsa, Kjortel, öfverkläde och hufvudduk. Botin Utk. 388 (1761). Vattnet slog öfver oss, så att öfverkläderna blefvo alldeles våta. Roos ResAmer. 42 (1851). Poliserna kunde konstatera att styrmannens överkläder var kvar ombord. DN 29/1 1980, s. 1. —
-KLÄDNAD.
1) till II (1 a,) 2: överdrag l. beklädnad (se d. o. 3 b β); jfr klädnad 5 o. -klä, -kläde 2, -klädsel, -tyg, -tåg 1. En stor Paraply med Fiskbensställning och brunt Taft till öfverklädnad. AB 6/7 1840, s. 4. Sadeln består av sadelbom, överklädnad och tillbehör. SoldIHäst. 1942, s. 36.
2) till II 2: klädnad (se d. o. 3) som bärs (l. är avsedd att bäras) ytterst l. över annat plagg; äv. bildl.; jfr -dräkt, -kläde 3, -klänning, -tåg 2. Swedberg Ordab. (1725). Om någon wil gå til rätta med dig, i det upsåt, at .. taga din kiortel eller underklädnad, så låt honom ock behålla öfwerklädnaden eller kappan. Bælter JesuH 4: 137 (1757). Luther framställde Kristus .. lösgjord från kyrkolärans öfverklädnader och förklädnader. Beskow Pred. 607 (1901). Prästens röcklin (den vita överklädnaden på prästdräkten) (blev) sönderriven under tumultet. Expressen 9/9 2017, s. 24. —
(II (1 a,) 2) -KLÄDSEL. särsk. (numera bl. mera tillf.) konkret: överklädnad (se d. o. 1); jfr klädsel 3, 4. En den allravackraste kuskbock, äfven försedd med öfverklädsel af Engelsk vaxduk. AB 17/1 1834, s. 4. En hatt med metalliskt skiftande plymer, vilka skimrade genom en överklädsel av grå tyll. Wägner Nyck. 129 (1921). —
(II 2) -KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING, sbst.2 (sbst.1 se -klä) klänning (se d. o. 2) buren (l. avsedd att bäras) ytterst l. över annan klänning; förr vanl. allmännare: överklädnad (se d. o. 2; jfr klänning 1); jfr -rock 1 o. ytter-klänning. Öfwer- och Underklädningar af gyllenstycke, gyllen Sammet och Atlask. Stiernman Riksd. 619 (1605). Sedan får han sig en gammal söndrig öfwerklädning, then han drager på sig. Björner Hrolf 20 (1737). Över styvkjolen sattes den långa roben, överklädningen, som framtill lämnade kjolen med sin volangbesättning synlig. Kulturen 1938, s. 34. jfr släp-överklänning. —
(II 3 d) -KLÄTTRA, -ing. klättra över (ngt (l. ngn)). NorrkpgT 23/3 1805, s. 3. Pallisader, som icke kunna öfverklättras, nedhuggas eller bortsprängas. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 339 (1886). —
(II 7 a) -KOCK. (numera bl. mera tillf.) kock i överordnad befattning. Prinsen .. upptog honom i sin tjenst, i hvilken han småningom svängde sig upp till öfverkock och hofhusmästare. SP 8/9 1830, s. 2. —
(II 1) -KOJ. jfr koj 2 o. -bädd 1, -slaf. Najaden 6/8 1841, s. 2. Klockan halv sex på morgonen vaknade Signe av barnets upphetsade röst från överkojen. Alving HemBäst 79 (1948). —
(II 3 d β) -KOK. överkokning (se -koka 1); jfr kok, sbst.1 2. En ung, oerfaren föreståndare .. tog gelatineringskärlet för fullt, hvarigenom öfverkok inträffade och därmed explosion, som kostade honom och tvänne arbetare lifvet. TT 1895, Allm. s. 218. —
-KOKA, -ning.
1) till II 3 d β, om (kärl innehållande) vätska: koka över; äv. bildl. (jfr koka över b); i sht ss. vbalsbst. -ning. VetAH 1753, s. 297. När den (dvs. grytan) öfwerkokar. Tessin Bref 2: 321 (1755). Tro ej att detta är ett anfall af sjukdomsswaghet, eller någon öfwerkokning af sjelfförtroende. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 115 (1832). De nya spisarna .. är reglerbara så att ingen överkokning behöver förekomma. Form 1939, s. 69.
2) till II 8, med avs. på matvara: koka alltför länge (l. häftigt). At koka Schilpaddor .. låt dem i förstone intet öfwer-kokas, at man dem skära kan. Egerin Kokb. 313 (1733). Det bästa är .. att äta rotfrukterna rårivna eller ”al dente”, med vilket menas att man tillagar dem så att de ger lite tuggmotstånd och inte är överkokta. Davidsson Hälsokokb. 92 (2009). —
-KOL. (förr)
1) till II 1, i båglampa: övre kol(spets); jfr kol, sbst.1 4. TT 1891, s. 228. Vanliga båglampor .. Då likströmslamporna brinna, lösryckas kolpartiklar från det positiva kolet, hvilket vid dessa lampor städse är öfverkol, och afsätta sig på det negativa underkolet. Elfving Starkstr. 250 (1909).
2) till II 8, i fråga om stångjärnssmide, om kvantitet kol överstigande den fastställda l. avtalade. BlBergshV 18: 84 (1687). Den (smed), som kunde arbeta och ställa härden så att träkol sparades och avbränningsprocenten minskade, fick avsevärd inkomst för överkol och överjärn. Järnbruksminn. 148 (1952). —
1) motsv. -komma 2: som går att komma över l. få tag i, åtkomlig; särsk. (o. numera i sht, med anslutning till (o. utan klar avgränsning från) 3 slutet): som till följd av sitt pris går att komma över osv. (Vid överfallet) röfvades alla öfverkomliga effekter, såsom kronometrar, kläder, proviant m. m. AB 20/3 1851, s. 2. I städerna är .. (husmusen) bunden till husen, där den genom att gnaga på allt öfverkomligt .. gör sig mycket hatad. 2NF 24: 33 (1916). Klockan var .. ett mycket kostbart ting, endast överkomligt för förmögnare människor. Kulturen 1945, s. 28. Elbilen kan inte bli riktigt billig och överkomlig utan än mer statligt stöd. DN 22/2 2020, s. 35.
2) (numera bl. tillf.) motsv. -komma 3, om vattendrag o. d.: som går att komma l. ta sig över; äv. om bro o. d.: som går att komma osv. över på. En bred och djup kanal, .. öfverkomlig endast på 3 broar. AB 4/7 1859, s. 3. Bron är bortspolad af vårfloden men stockarna äro hopkörda en bit längre ner och öfverkomliga. TurÅ 1911, s. 198.
3) motsv. -komma 4: som går att komma över l. ta sig förbi l. klara av; särsk. om dels svårighet l. problem o. d., dels pris l. kostnad o. d. (se slutet); jfr -stiglig, -vinnlig. Överkomliga problem, uppgifter. Motståndet var överkomligt. Nya och svårt öfverkomliga bryderier. AB 20/9 1859, s. 3. Skulle jag få ovett, så är det överkomligt. Martinson BakSvenskv. 253 (1944). särsk. om pris l. kostnad o. d.: som man har råd med; jfr 1. Hyran, summan var överkomlig. Till öfverkomligt pris. NDA 18/7 1867, s. 2. Att det är såväl tekniskt som ekonomiskt överkomligt att snabbt ordna ett alarmeringssystem. TT 1940, Allm. s. 46. Moderna smycken i överkomliga prislägen. Form 1954, s. 211. —
-KOMMA. [fsv. ivirkoma]
1) (numera bl. tillf.) till II 2 b, om ngt sakligt (särsk. dels olycka l. motgång o. d., dels (obehaglig l. oönskad) känsla l. förnimmelse o. d.): komma över (se komma över I 5) l. drabba (ngn (l. ngt)). Gråter och tiwter vtoffuer idher vsulheet som idher offuerko(m)ma skall. Jak. 5: 1 (NT 1526). Det Tiuffue Rychte, honom igenom Lättferdige munnar öfwerkommit war. UpplDomb. 1: 114 (1634). Wårt swåra öde, som osz öfwerkom för 53 år sedan. Posten 1769, s. 403. Kriget hade blottat den förvirring och svaghet, som öfverkommit Drätselverket. 2SAH 5: 364 (1810). Den sjuklighet .. som under de sista åren öfverkommit mig. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 214 (1910).
2) till II 2 f: (oförmodat) komma över (se komma över I 4) l. få tag l. fatt i (ngt); hitta l. träffa på l. upptäcka; äv. mer l. mindre liktydigt med: skaffa l. tillägna sig l. komma åt (se särsk. b), förr äv.: uppnå (se c); förr äv. med avs. på person (se d); jfr -bekomma a. OPetri Kr. 157 (c. 1540). Så ath the .. bewijste them myckit gott, hwarigenom the öfwerkommo store Rijkedomar. Schroderus Os. 2: 643 (1635). Hwilken som hälst .. som kan öfwerkomma .. någon dugelig Mineral art .. skal först hafwa at bekomma efter wanligheten hittelön. Bergv. 1: 633 (1723). De fortforo at ödelägga alt hwad de öfwerkommo. Lagerbring 1Hist. 1: 553 (1769). Till Wrangel sändes befallning att hopsamla så många fartyg, som kunde öfverkommas. Mankell Krigsm. 1: 259 (1865). (Den skeppsbrutne) försökte gång på gång komma upp på den öfverkomna räddningsplankan. VFl. 1913, s. 106. särsk.
a) med avs. på skrift l. dokument o. d. Så snart wij kunne af them (dvs. landskapslagarna) någhre wisse och trowärdighe exemplaria öfwerkomma. SvRLandzlagh Stadfäst. 3 (1608). Fatalt med våra bref som gubben öfverkom! Remmer Theat. 1: 12 (1812, 1814). Redan tidigt begynte han .. läsa romaner, hvar han blott kunde öfverkomma sådana. Vasenius Top. 1: 113 (1912).
b) i fråga om rov l. (krigs)byte l. stöld o. d.; särsk. liktydigt med: tillskansa sig. G1R 1: 28 (1521). Hon staal alt huadh hon öf(ve)rkom hoos migh. ManhaftLöjtn. 48 (1666; enl. hskr.). Van vid rof, tog soldaten (under trettioåriga kriget) hvad han öfverkom. Topelius Planet. 1: 122 (1889). Bankernas privata överenskommelse om att försöka stävja inflödet av kriminellt överkomna pengar. SvD 10/7 1984, Näringsliv s. 3.
c) (†) med avs. på ngt abstrakt; särsk.: erhålla l. uppnå. Ath kyskheet är en siälsyn gåffua, såå at the ey äre monge som henne rätzligha öffuerkomma kunne. OPetri 1: 462 (1528). Hwar igenom the och öfwerkomma thes bättre wilkår och medhel, at göra the Fattiga handräckning. Schroderus Urs. G 3 b (1626). Sedhan hanss Pre[c]eptor har öfver komit en bettre condition i Stokholm med tuene Disciplar, så ähr han blifwit utan pre[c]ept: öfver somarn. Polhem Brev 111 (1714). Livijn 2: 117 (1831).
d) (†) med avs. på person: få tag i; hitta l. träffa på; äv. mer l. mindre liktydigt med dels: (överraskande) angripa l. överfalla, dels: ertappa o. d. (se slutet); jfr -träda 1 o. komma över I 3. Effter thet vij haffue .. befalat vår tijänere .. att straffa them som .. äre våre owener oppe i dalerne, Huar som heldst han them öffuerkomma kan. G1R 5: 3 (1528). Att kunna en sådan man öfwerkomma, som icke till dryckenskap ähr begifwin. BraheBrevväxl. II. 1: 5 (1639). Bäst är draga sig tilbaka uti god ordning, sedan man tagit så många fångar, och hästar man kunnat öfwerkomma. Richardson Krigsv. 1: 229 (1738). (Under hungersnöden) uppgräfdes mångenstädes liken ur kyrkogårdarne och förtärdes, där man icke kunde öfverkomma främmande vägfarare och slakta dem. Rydberg KultFörel. 5: 253 (1887). särsk.: komma på l. ertappa l. överraska (vid olovligt l. brottsligt förehavande o. d.). Fullmachtt .. att ther the sådanne landzstrykere kunne beslå och öffuerkomme, schole the them anntaste. PrivSvStäd. 3: 234 (1572). Öfwerkommes (skogs)åwerkare i sjelfwa gerningen, bortwise skogswaktaren honom med eftertryck utan öfwerilning och qwarhålle det tillgripna. SPF 1859, s. 529.
3) (numera bl. tillf.) till II 3 (c, d): komma över (se komma över I 1) l. ta sig över (till viss plats); anlända l. komma fram (över vatten l. annat hinder); äv. med saksubj. betecknande färdmedel o. d.; äv. tr. (se slutet). Strax the offuerkompne woro, slogho the til konungens folk som the lågho i theres betzsta sompn och intit ondt formoodde sich. OPetri Kr. 106 (c. 1540). Gode och starcke Broar, ther then reesande så vthi storm som annat wäder, vthan någon sin fahra eller beswär altijd kan öfwerkomma. Stiernman Com. 2: 186 (1638). Prinsessan skulle öfverkomma til Sverige samma höst. Schönberg Bref 2: 403 (1778). Ångfartyget Washington har, efter 14 dagars resa öfverkommit till Southampton från Amerika. AB 28/6 1847, s. 3. Väl överkommen på andra sidan bron står man sedan (osv.). DN(A) 27/3 1939, s. 12. särsk. tr., med obj. betecknande ngt som är l. uppfattas ss. ett hinder, särsk. vatten(drag) l. berg(spass) l. befästning o. d.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 4). På någre fiskiares anledning, som wjste, hwar grafwen och wallen war lettast til at öfwerkomma, lätt han 4 öfwerstar storma. Spegel Dagb. 29 (1680). Då man öfverkommer Apeninerne. CAEhrensvärd (SVS) 162 (1783). Huru nyttigt det skulle vara .. att fienden på ömse sidor om öfra Seinen saknade medel att öfverkomma strömmen. AB 19/1 1844, s. 1. Vi hafva skymtat något af den klyfta, som måste öfverkommas, af det sekelgamla hat, som måste brytas. Palme SläktPalme 274 (1917).
4) [eg. bildl. anv. av 3 (slutet)] med avs. på ngt abstrakt: ta sig förbi l. igenom; komma över (se komma över I 6 b) l. ifrån; övervinna. Överkomma sina begränsningar. Överkomna faror, hinder. Tiil thess gudt fögher ath betthre kan warda och j slike fatigdom offwerkomma kwnna. G1R 1: 274 (1524). De, hwilke öfwerkommit barna åren .. hafwa .. gemenligen kommit til hög ålder. Aspegren Pedersöre 1: 22 (1763). Nu är den ledsamma sjukligheten öfwerkommen. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 15 (1829). Så överkommer jag mina rädslor. KvällsP 7/1 2016, s. 6.
5) [sannol. utvecklat ur 4 med anslutning till överens-komma] (numera mindre br.) komma överens om l. besluta (ngt). Som man redan öfwerkommit, at (osv.). 2BorgP 6: 28 (1738). Det för hundra år sedan överkomna tunnelbygget. GbgP 23/1 1975, s. 28.
Avledn.: överkomst, r. l. f. l. m.
1) (numera mindre br.) till -komma 2: tillägnande l. förvärv. O i Höge, .. i som äre så .. upswälde aff jordiske flychtige Egodelars Öfwerkomst, att i .. förachtar Gud. Fernander Theatr. 138 (1695). Firmaägaren övertygades .. att inget brottsligt låg bakom överkomsten av kopparen. HudiksvT 3/12 1964, s. 3.
2) (numera bl. tillf.) till -komma 3: överfart l. överresa l. övergång (se d. o. 3); äv. närmande sig bet.: ankomst l. framkomst; förr äv. i fråga om överlämnande av stad o. d.: övergång (se d. o. 4 a). Såsom jag .. hafver af eder skrifvelse .. förstått eder lyckelige öfverkomst. AOxenstierna 8: 737 (1633). I dag, då wi höllo på att marchera öfwer strömmen, giorde ryssarne på oss ett starckt anfall i mening att betaga oss öfwerkomsten. KKD 2: 55 (1708). Desza Norrska Orters öfwerkomst under Sweriges Krona. SvFatburen 4: 59 (1768). Jag, min dräng och jungfrun .. drucko på nykter mage fruns lyckliga öfverkomst öfver hafvet. Tersmeden Mem. 4: 120 (c. 1790). —
(II 7 b) -KOMMANDO, förr äv. -KOMMAND l. -KOMMANDE l. -KOMMEND l. -KOMMENDE l. -KOMMENDO. högsta befäl(srätt) (jfr kommando 2 a o. -befäl b); äv. (i sht i fråga om utländska förh.): högsta krigsledning (jfr kommando 2 b); äv. oeg. l. bildl. AOxenstierna 7: 164 (1632). Som Han efter Sin åstundan ej fick Öfwer-Commando öfwer alla Dragone-Regementerna .. tog Han afsked ifrån sitt Regemente. Loenbom Stenbock 1: 15 (1757). (Guvernanten) tog nu öfverkommandot i huset. Backman Reuter Lifv. 1: 88 (1870). På en enda dag .. sänktes enligt tyska överkommandots uppgift inte mindre än 8 handelsfartyg utanför engelska och skotska kusten. SvFl. 1940, s. 23. —
(II 7 a) -KOMMENDANT. högsta kommendant (se d. o. 3); särsk. (o. utom i skildring av ä. förh. numera nästan bl.) om l. ss. titel för sådan kommendant för Stockholms garnison (med högsta ansvar för försvarsmaktens deltagande i statsceremoniella sammanhang); jfr -kommendör. Arved Forbus skal blifva Öfver-Commendant uti För-Pomeren och residera uti Stralsund. RP 8: 686 (1641). Över de militära eleverna (vid gymnastiska centralinstitutet) äger överkommendanten för Stockholms garnison ständig befälsrätt. SFS 1934, s. 698. —
(II 7 a) -KOMMENDÖR. särsk. (†) om l. ss. titel för högre militär befälhavare; jfr kommendör 3 a (α) o. -befäl a, -kommendant. Så länge Feltherren eller Öfwer Commendeuren tillstädes ähr. RARP 2: 126 (1634). Uti Fält indelas efter Förordningen de förnämsta Generals-personer efter deras Rang til de sex högsta Befälen af hwar särskilt Armée, nemligen: Den första til Öfwer-Commendeur af Arméen, den dernäst til andra Commendeur öfwer Arméen, (osv.). LMil. 4: 1600 (1717). Överkommendören i Altona har beslutat att alla brev från distrikten norr om linjen Sönderborg–Tönder skola avsändas öppna. DN(A) 14/9 1916, s. 8. —
(II 7 b) -KOMMISSARIAT. (numera i sht i skildring av ä. förh.) överordnat l. högsta kommissariat (se d. o. 2); förr äv. till II 7 a, liktydigt med: överkommissarie (jfr kommissariat 2 a). Kongl. Maj:ts Resolution, at den Koppskatten, som Militaire-Betjenter skola utgöra, skal observeras och innehållas af Öfwer- eller Regements-Commissariaterne eller Öfwerstarne. LMil. 4: 1553 (1716). Professor Nansens överkommissariat för hjälp åt Ryssland. SvRödK 1922, s. 269. Skottlossning utbröt på måndagen åter vid den s k gröna linjen i Nicosia strax intill det brittiska överkommissariatets byggnad. Arbetet 30/7 1974, s. 4. —
(II 7 a) -KOMMISSARIE. (ss. titel för) kommissarie (se d. o. 2) i överordnad befattning; särsk. (o. numera nästan bl.) om sådan kommissarie inom dels (i fråga om utländska förh.) polisväsendet, dels (i skildring av ä. förh.) krigsmakten (jfr kommissarie 2 b o. -kommissariat, -krigskommissarie). Willman Jap. 178 (1667). Syrien styres af en fransk öfverkommissarie, som äfven är högste befälhafvare öfver trupperna och representerar området utåt. 2NF 38: 739 (1926). Överkommissarie Dover .. (ansåg) att de mariga fallen alltid .. skyfflades över på honom. Styrman Porter 2Dov. 10 (1967). jfr amiralitets-, marin-, revisions-överkommissarie. —
(II 8) -KOMPENSATION. om förhållandet l. handlingen att överkompensera; särsk. (psyk.) om visst slag av psykologisk försvarsmekanism. Reformatorn 14/2 1907, s. 1. (Han) hade överhuvud ett utpräglat ordningssinne, som jag tror delvis var en överkompensation av bittra erfarenheter från barndomshemmet. MinFar 2: 17 (1949). Överkompensation (dvs.) i Alfred Adlers teori förhållandet att en individ försöker kompensera en kroppslig, psykisk eller social svaghet genom alltför intensiv träning eller annan, överdriven aktivitet. NE (1996). Överkompensationen av vinstsyftande skolor. VestmLT 9/11 2018, s. 27. —
(II 8 (d)) -KOMPENSERA, -ing. till övermått l. överdrift kompensera (ngn l. ngt); förr äv.: till fullo kompensera; äv. abs. Om ett visst krig skall ha en förnuftig mening .. måste det .. vara det enda möjliga sättet att komma över från ett dåligt fredstillstånd till ett så mycket bättre fredstillstånd, att krigets skadegörelse därigenom överkompenseras. Steffen Krig 4: 4 (1917). Att den övervägande delen av tjänstemännen ha fått sina reallöner avsevärt höjda, d. v. s. blivit överkompenserade för prisstegringen. SvD(A) 25/5 1921, s. 7. (Författaren) beskriver .. hur hans pappa överkompenserade. Han ställde lyxmat på julbordet och fyllde bilen med julklappar trots att familjen inte hade råd. Expressen 14/4 2019, s. 6. —
(II 8) -KOMPLETT. mer än komplett; äv. (mer än) tillräckligt komplett (se c). särsk.
a) (†) om manskap l. (grupp av) soldat(er) o. d.: övertalig; äv. om truppavdelning o. d.: som innehåller övertaligt manskap; jfr komplett 1 b. OxBr. 9: 672 (1646). Att Eders Majestet will dätt deras öfwer completta manskap skall af mig munderas. KKD 12: 245 (1704). Alla Regementen äro öfwer-kompletta. AJourn. 1815, nr 107, s. 4. AB 1905, nr 89 A, s. 2.
b) om samling av föremål: som innehåller dubbletter (särsk. (o. numera i sht, filat.) om frimärkssamling); förr äv. ungefär liktydigt med: extra l. ytterligare. Inom hvar sqvadron borde finnas stänger af åtskilliga sorter och olika storlek, och 15 à 20 par öfverkompletta stänger, ty annars kunna hästarne aldrig betslas efter skapnaden af mun och lador. KrigVAH 1805, s. 159. Anledningen till försäljningen uppges vara att (frimärks)samlingen nu är överkomplett. Det finns inte bara ett utan ibland upp till 50 exemplar av varje märke. Arbetet 13/9 1968, s. 8.
c) (numera bl. tillf.) till II 8 d: (mer än) tillräckligt l. helt o. hållet komplett. Sådana rum, sådana möbler .. allt komplett, ja öfverkomplett, rikt och i bästa smak. MoB 2: 45 (1792). Anmärkningsvärdt är .. att rektor Siljeströms mundtliga föredrag kunnat så öfverkomplett in extenso meddelas. AB 23/11 1866, s. 3. Porslinsservis av högsta kvalitet, .. aldrig använd, överkomplett för 18 personer. SvD(A) 18/4 1941, s. 18. —
(II 7 a) -KONDUKTÖR. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr konduktör, sbst.2 2, 4. Runemark SthmVägv. 2 (1789). En öfverkonduktör gjorde hedersvakt och förevisade vagnen för skådelystna vid alla stationer der tåget hade uppehåll. SDS 21/12 1899, s. 3. —
(II 8) -KONJUNKTUR. om alltför stark (o. för ekonomin menlig) högkonjunktur. Faror som nu bagatelliseras blir högst allvarliga om eller när överkonjunkturen viker. DN(A) 15/7 1947, s. 1. —
(II 7 b) -KONSISTORIUM. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr konsistorium 1 a. Emädan .. ett öffwer Consistorium Ecclesiasticum uthi Liffland ähr stifftadt och anordnat. Thyselius Bidr. 89 (1634). Presidenten i den preussiska kyrkans överkonsistorium. SvD(A) 2/7 1933, s. 9. —
(II 7 a) -KONSTAPEL.
1) (förr) (ss. titel för) underbefäl inom (kust)artilleriet l. flottan av tjänstegrad närmast över konstapels; jfr konstapel 1, 2. AB 26/6 1841, s. 2. De öfver- och under-konstaplar .. som .. komma att under deras tjenstetid vid matros- eller kanonier-corpserne hafva genomgått exersis-skolan .. skola (osv.). KrigVAT 1846, s. 177.
2) (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) poliskonstapel i överordnad befattning (jfr konstapel 4 a o. -gevaldiger); äv. om anställd inom fångvården i sådan befattning (jfr konstapel 4 b). ÖrebroT 17/7 1830, s. 1. Kommissariernas hufvudsakligaste åligganden äro att inspektera poliskontoren, öfverse och underskrifva rapporterna .. samt att närvara såsom åklagare i polisdomstolen .. , göromål, som dock allt ibland lära kunna af öfverkonstaplar utföras. AB 9/12 1869, s. 2. SvYrkeslex. nr 772 a, s. 1 (1957; inom fångvården). Efter polisexamen .. kan du läsa vidare och fortbilda dig till överkonstapel, kommissarie och överkommissarie. Hufvudstadsbl. 24/1 2020, s. 25. jfr polis-överkonstapel. —
(II 7 a) -KONSTMÄSTARE. (förr) (ss. titel för) konstmästare (se d. o. 5 b) i överordnad befattning. JernkA 1821, s. 148. —
(II 8) -KONSUMERA, -ing. i alltför stor mängd konsumera (ngt); äv. abs. Granskaren 16/6 1888, s. 4. En annan följd av bolagets prispolitik har .. blivit, att det på sina håll överkonsumeras ström på ett sådant sätt att bolaget icke kan få ersättning. Norrskensfl. 2/10 1925, s. 1. Hur ska .. konsumenterna hindras från att överkonsumera? Borgenhammar VårdaLiv 261 (1993). —
(II 8) -KONSUMTION. alltför stor konsumtion; jfr -förbrukning. Överkonsumtion av alkohol, antibiotika. FolkRöst 16/3 1853, s. 2. Lån till låg ränta, lån från utlandet öfverhufvud skulle .. endast befordra öfverspekulation och öfverkonsumtion. LittBlAllmBildn. 1859, s. 46. —
(II 7 a) -KONTROLLÖR. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) kontrollör i överordnad befattning. DA 26/5 1838, s. 1. Vid de största trafikföretagen finnas även överkontrollörer och annat högre trafikbefäl, som bl. a. även ha administrativa och organisatoriska uppgifter. SvYrkeslex. nr 566, s. 1 (1952). jfr skeppsmätnings-överkontrollör. —
-KOPIERA, -ing. särsk.
1) till II 3 b, med avs. på bild l. text o. d.: gm kopiering flytta över. Överkopiering från kameran till datorn. DN(A) 23/1 1934, s. 7. Det som gått att rädda av den svenska stumfilmen är också räddat, d. v. s. överkopierat till modern acetatfilm. SvD 13/6 1979, s. 9.
2) (numera bl. ngn gg) till II 8, med avs. på fotografisk bild o. d.: överframkalla. Nyblæus Fotogr. 162 (1874). Kopieringsprocessen är afslutad, om de finaste detaljerna i dagrarna blifvit synliga och bilden är något öfverkopierad, det vill säga mörkare än man önskar den färdiga bilden. Roosval Vogel PraktFotogr. 180 (1901). —
(II 3 b) -KOPPLA, -ing. i sht tele. o. el.-tekn. med avs. på apparat l. förbindelse o. d.: koppla över (till annan apparat l. förbindelse osv.); i sht ss. vbalsbst. -ing, äv. konkret, om anordning för sådan koppling. På vinden (i telefonstationen) befinner sig öfverkopplingen med åskledarna enligt nyaste modell, hvilka skydda abonnenternas ledningar och apparater. JmtP 12/10 1894, s. 2. Insatser för vägguttag .. Skruvanslutning för överkoppling. InköpskatalSelga 1985, 1: 197. Han har fått sin fasta telefon överkopplad till sin mobiltelefon. Barometern 20/1 2018, s. 34.
Ssgr (i sht tele. o. el.-tekn.): överkopplings-anordning. Denna öfverkopplingsanordning .. tillåter att med lätthet göra de ändringar i förbindningarna, som betingas af abonnenternas flyttningar från den ena stadsdelen till den andra, abonnentens upphörande o. dyl. TT 1889, s. 221.
-plint. jfr plint, sbst.1 7. Omnämnda rum (i telefonstationen) upptages äfven af en så kallad ”öfverkopplingsplint”, till formen liknande en modern chiffonnier samt inrymmande åskledare för hvarje särskild abonnent etc. NorrkpgT 14/1 1892, s. 2. Lysrörsarmaturer 1x58W m överkopplingsplint i var ände. DN 30/10 1998, s. B16.
(II 8) -KORRIGERA, -ing. (i sht i fackspr.) med avs. på fel l. brist o. d.: till övermått korrigera (med påföljd att annat fel osv. uppstår). Wide MedGymn. 435 (1896). Undersök barnens ögon noga så att de inte får för starka glas. Om synfelet är överkorrigerat anpassar sig ögat nämligen efter styrkan. Hufvudstadsbl. 26/4 2012, s. 3. —
-KORSA, -ning.
1) till II 2, med avs. på (del av) text l. bild o. d.: rita kors l. dra streck över (i syfte att ange l. markera ngts ogiltighet l. oriktighet o. d.), överkryssa; äv. mer l. mindre bildl.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are); jfr korsa 1 c o. -exa, -stryka 2. (De) blefwo hastigare; än man förmodat hade, .. öfwerkorszade af Gudh medh then swarta dödz färgan: Warandes nu liufwe Änglar i Himmelen. Isogæus Segersk. 1002 (c. 1700). Alt hvad nästofwanföre är understrukit, måste öfwerkorssas, sedan M: H: det läst. Tilas Ant. 1: 158 (1765). Inlösta obligationer skola öfverkorsas och göras obrukbara. SFS 1888, nr 38, s. 10. Där stod hon med sin tunga skuldebörda, som aldrig skulle lyftas af, med sin ouppgjorda räkning, som aldrig skulle öfverkorsas. Idun 1890, s. 39. Manuskript med tillskrivna ändringar, överkorsningar och strykningar. DN 21/1 1976, s. 4. En skylt med en överkorsad skoter markerar förbud mot skoterkörning. VästerbK 15/2 2019, s. 24. särsk. (numera bl. mera tillf.) i bildl. anv.: upphäva l. ogiltigförklara (avtal l. bestämmelse o. d.); äv.: omintetgöra l. kullkasta (plan l. strävan o. d.); jfr korsa 8 o. korsa över 1. (Man) hoppades .. kunna omintetgöra den förestående förmälningen, hwilken hotar att för alltid öfwerkorsza de gamla planerna. PT 14/9 1829, s. 1. Ack! huru ödet kan öfverkorsa alla våra beräkningar på lycka! Bergstedt Vikr. 87 (1846). Rysslands öfverkorsande af Parisfredens bestämmelser om Svarta hafvet. 2NF 23: 1250 (1916). Wigforss .. yrkade att .. den tyska kurirtrafiken över Sverige jämte återstående tyskarna medgivna transiteringsförmåner överkorsas. HT 1976, s. 444.
a) motsv. korsa 5, om långsträckt föremål l. (natur)formation o. d.: i mer l. mindre rät vinkel skära (annat sådant föremål osv.); äv. bildl., i fråga om ngt abstrakt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are). Då den arbetade Malmgången .. öfverkorsas, af en ofyndig, eller af annan Malmart fyndig Gång. Rinman 1: 13 (1788). En liten Bäck som öfwerkorszar Araby wägen wid Klappre bro. VexiöBl. 12/9 1818, Bil. s. 6. Kärlekshandel, list, envig och allt slags äfventyr, öfverkorsa hvarandra. 2SAH 12: 359 (1827). Ett rödbrusigt ansikte, som var öfverkorsadt af ärr och skråmor. Lagerlöf KristLeg. 217 (1904). (På teckningen syns) ett omväxlande linjespel med öfverkorsningar och förkortningar. Sirén Da Vinci 323 (1911). Ristningarna .. består av abstrakta mönster och linjer som överkorsar varandra. JönkP 4/9 2014, 2: 23.
b) motsv. korsa 6 a, med avs. på vatten(drag) l. landområde l. väg o. d.: fara l. passera l. ta sig (tvärs) över, överfara (se d. o. 4); äv. med saksubj., om fartyg l. trafik o. d.; jfr korsa över 2 a. De gator, som de öfverkorsade .. syntes ganska illa upplysta. Almqvist GMim. 1: 178 (1841). Anordningar för den öfverkorsande landtrafikens uppehållande. TT 1897, Byggn. s. 13. År 1888 lyckades Fritjof Nansen .. för första gången överkorsa inlandsisen. NordT 1929, s. 12. Den innersta fliken av Mälarvattnen .. överkorsas oftare än någonsin av stora, fjärrgående fartyg. VFl. 1936, s. 104.
c) motsv. korsa 10; särsk. ss. vbalsbst. -ning, särsk. (o. numera nästan bl., biol. o. genet.) [efter eng. crossing over] om segmentutbyte mellan homologa kromosomer. Genom synnerligen långt drifven öfverkorsning med korthorn .. har .. (tönderrasen) förändrats till fullkomlig gödtyp. LAHT 1899, s. 302. Då sker en omkombination av kromosomer och även en rekombination av gener inom kromosomerna som en följd av att kromosomerna, vid bildningen av könsceller, parar sig med varandra och utbyter segment, s. k. överkorsning. HurLivStyrs 9 (1978). —
(II 8) -KOSTNAD. kostnad utöver den beräknade l. förväntade l. nödvändiga; särsk. (förr) speciellare, i fråga om statligt subventionerat bostadslån; jfr mer-kostnad. SvHandIndT 13/2 1877, s. 2. Överkostnaderna – dvs den del av produktionskostnaden som överstiger gränsen för statlig subventionerad belåning – har bromsat byggandet. DN 23/11 1977, s. 2. Att transportera timmer på lastbilar medför en onödig överkostnad med cirka 15 procent. Ljusnan 6/8 2019, s. 12. —
(II 1) -KOTA, -ning. veter. o. hippol. kota över (se kota, v. 1); i sht (o. numera nästan bl.) ss. vbalsbst. -ning (jfr stel-fot, stylt-fot 2). En fux vallack, öfverkotad på höger framben. SvT 11/8 1852, s. 4. Styltfot eller öfverkotning förekommer å frambenen såväl hos föl som äfven hos äldre hästar .. Lidandet består uti en förkortning af böjsenorna. Bohm Husdj. 234 (1902). —
(II 8) -KRAFT. (numera bl. tillf.) större kraft (se särsk. d. o. 1, 4) än den normala l. behövliga l. önskvärda. VetAH 1799, s. 57. Att .. felen äro sådana, att de härröra af öfverkraft och ett öfverflöd på känsla och lifaktighet. OoB 1892, s. 182. —
(II 1 (a)) -KRAGA, -ning. [jfr t. überkragen] byggn. (i övertäckande syfte) låta (material (i sht mursten(ar)) till l. del(ar) av byggnad) skjuta ut (över ngt); äv. om sådant material osv.: (i övertäckande syfte) skjuta ut över (ngt) (äv. i reciprok anv.); särsk. i fråga om (teknik för byggande av) takvalv; i sht dels i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning; jfr -kraka o. ut-kraga. Mindre öppningar (i en mur) kunna öfvertäckas genom s. k. öfverkragning, hvilken består deruti, att det ena skiktet skjutes ut öfver det underliggande, till dess öppningen .. kan öfvertäckas med en sten. Rothstein Byggn. 409 (1859). Af det föregående hafva vi sett, huru man från öfverkragning letat sig fram till tunnhvalf, stickhvalf, klosterhvalf .. m. fl. 2UB 1: 422 (1898). Ett korsvirkeshus enligt vanlig lågtysk indelning: en bottenvåning, en mellanvåning och en överkragad övervåning. Werner Korsvirk. 15 (1924). Den bakåt överkragande delen av spannet har en längd av 4,4 m vid balkarnas överflänsar. TT 1943, V. s. 54. Den öppna eldstaden i ryggåsstugan har .. en murad spiskåpa med stenar som överkragar varandra. TurÅ 1976, s. 18. —
(II 1 a(, 2)) -KRAGE. i sht sömn. övre skikt i krage. SD 31/5 1834, s. 1. Överkragen fixeras mot underkragen med ett par nålar. StSyHandarbB 69 (1972). —
(II 1 (a)) -KRAKA, -ning. [ombildning av -kraga] (numera bl. ngn gg) överkraga; i sht ss. vbalsbst. -ning. Medan .. vattenbehållaren .. är täckt genom de horisontala skiktens öfverkrakning. Upmark Lübke 178 (1871). —
(II 2 a) -KRATTA, -ning. (numera bl. tillf.) gm krattande täcka över (ngt); äv. med obj. betecknande det varmed ngt täcks; äv. bildl. I foran nedfälles skurna eller oskurna potatoes til 1/2 eller 2/3 alns afstånd, och derpå öfwerkrattas mullen. Gadd Landtsk. 1: 273 (1773). (Författaren) har .. sökt att rensa bort eller öfverkratta de mest anstötliga ställena. Böttiger 4: 306 (1854, 1869). —
(II 8) -KRAV. alltför högt ställt krav. Överkravet tvingar barnet in i en situation av vilja men inte kunna. HudiksvT 9/11 1953, s. 7. —
(II 7 b) -KRIGSDOMSTOL~102, äv. ~200. (om ä. utländska förh., i sht i Finl.) jfr -krigsrätt o. krigs-överdomstol. Öfwer-Krigs-Domstolen för Finska Militairen. SPF 1829, s. 541. Ordföranden i den ryska överkrigsdomstolen i Tyskland. Norrskensfl. 22/9 1948, s. 9. —
(II 7 a) -KRIGSFISKAL~102, äv. ~200. (förr) Allmän åklagare vid krigsrätt skulle i regel vara krigsfiskal och vid krigsöfverdomstol öfverkrigsfiskal. AB 4/4 1905, s. 4. —
(II 7 b) -KRIGSKOLLEGIUM. (förr) (Generalen) sammankallade få dagar derefter Öfwer-Krigs-Collegium. GT 13/11 1788, s. 1. —
(II 7 a) -KRIGSKOMMISSARIE. (förr) jfr -kommissarie. BrinkmArch. 1: 193 (1716). Öfver-Krigs-Kommissarien uppgifver krigshärens alla penningebehof och deras fördelning, afslutar kontrakter och upphandlingar m. m. Hazelius Förel. 19 (1839). —
(II 7 b) -KRIGSRÄTT~02 l. ~20. (förr) jfr -krigsdomstol o. general-krigsrätt, krigs-överrätt. LMil. 1: 258 (1683). Krigshovrätten utövar den krigsöverdomstol tillhörande uppsikt över rättskipningen vid krigsmakten utom i de fall, då i krigstid sådan uppsikt utövas av särskilt inrättad överkrigsrätt. SFS 1918, s. 2918. —
(II 2 a) -KRITA, -ning. (numera bl. tillf.) krita över ((helheten av) ngt). I Presidentens stora hus vid torget voro alla fenster öfverkritade. Knorring Qvinn. 1: 85 (1836). —
-KRITISK.
1) (i fackspr.) till II 1 b: som överstiger sitt (i givet hänseende) kritiska (se kritisk I 4) värde; äv. överfört, om maskin l. anordning o. d. Vid denna temperatur befinna sig .. gaserna i öfverkritiskt tillstånd, d. ä. i ett tillstånd, i hvilket de äfven under det tänkbart starkaste tryck icke kunna göras flytande. GbgP 1892, nr 294 B, s. 2. Överkritiska vindkraftverk. Ljusnan 24/10 2014, s. 9.
2) till II 8: alltför l. överdrivet kritisk (se d. o. II 1); äv. överfört. Wår öfwerkritiska tid. SvLittFT 1838, sp. 84. Då jag visste, hur överkritisk en parispublik kan vara, darrade jag för hennes öde. Krey-Lange Melba Liv 152 (1927). —
(II 1 (a)) -KROPP. övre del av kropp (från midjan o. uppåt); jfr -byggnad 1 d α, -del 1 a, -liv 1, -parti 1 o. övre-kropp. Med bar överkropp. Då när hwarken buuk, tarmar eller något annat i öfwerkroppen mera war förhanden. PT 7/8 1672, s. 3. Att skidlöparen bör hafva en så mycket som möjligt rak öfverkropp och något böjda knän. TIdr. 1881, s. 40. —
-KRYDDA, -ning.
1) (numera föga br.) till II 2 a, med avs. på (helheten av) (råvara till) maträtt: tillsätta krydda till l. strö krydda över; (med krydda) smaksätta; i vissa språkprov svårt att skilja från 2. När Kiöttet är wäl öfwer kryddat, och medh alla tienlige ingredientier tilrättat, .. skal man sättia igen Pasteyen. Salé 126 (1664). Den röda pepparn, hvarmed den (dvs. maträtten) är öfverkryddad, är tillräcklig att komma en fullkomligt frisk menniska att qväfvas af hosta. AB 26/2 1847, s. 1.
2) till II 8, med avs. på mat(rätt): i alltför hög grad l. stor mängd krydda; äv. bildl., särsk. i fråga om litterärt l. konstnärligt verk; i sht i p. pf.; jfr 1. Den Skaldefurste .. åt hvilken man först af de sista raderna finner det vara egnadt som hyllning, har .. ännu icke af sina beundrare emottagit någon delikatare, mera poetisk och mindre öfverkryddad. DA 28/5 1839, s. 2. Maten ska smaka mycket, utan att vara överkryddad. Expressen 22/5 2001, Leva s. 48. —
(II 2 a) -KRYSSA. jfr -korsa 1. Skyltar med överkryssade mobiler. Den, som först har lyckats att få hela alfabetet överkryssat, ropar: ”Etta”, och nästa man ”Tvåa” etc. SvD(A) 16/12 1934, Bil. s. 3. —
(II 7 a) -KUCKU. (vard. l. skämts.) om person med högsta bestämmanderätt inom viss grupp, överhuvud; jfr kucku, sbst. 3 a. (En) kyparekår, hvars öfverkucku är ett ungt lejon, som benämnes ”hofmästare”. NerAlleh. 1/3 1871, s. 3. —
(II 8) -KULTIVERA, -ing. till övermått l. överdrift kultivera (se d. o. 4) (ngn l. ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., mer l. mindre liktydigt med: överciviliserad l. överförfinad. Vårt överkultiverade samhälle. Vilda eller .. öfverkultiverade folk. GbgP 8/4 1869, s. 1. 1600-talets öfverkultiverade, aristokratiska brefstil. Schück o. Warburg LittH 1: 377 (1896). Då känslolivet .. efter att under långa tider ha varit undertryckt, med ens blomstrar upp, måste det mycket snart komma att överkultiveras. Lamm UpplRom. 1: 79 (1918). —
-KULTUR.
1) till II (1 d,) 7 b: övergripande l. överordnad kultur (se d. o. 7, 8). Kulturen är den mänskliga intelligensens verk, men andelivet är ett inre liv, som syntetiskt förbinder natur och kultur .. (o.) en verklig överkultur (osv.). Liljedahl Norström 2: 255 (1918). Det finns en svensk majoritetskultur med gamla anor som visserligen utvecklas men den är fortfarande överkulturen som kan kompletteras med inslag utifrån. JönkP 27/6 2019, s. 2.
2) [jfr d. overkultur, t. überkultur] (numera bl. mera tillf.) till II 8: alltför långt driven l. förfinad kultur (se d. o. 7, 8); jfr -civilisation. Den gudomliga instinkten, som i konstens barndom är snillets säkraste wägwisare, mattas och förslappas i en tidsålder af öfwer-cultur. SvLittFT 1834, sp. 521. Hos profeterna finnes en viss naturromantik, som i allmänhet uppstår i samhällen uttröttade af öfverkultur. SvD(A) 26/3 1915, s. 9. —
(II 7 a) -KUNG l. -KONUNG. (förr) kung överordnad annan kung (l. härskare) (jfr -drott); äv. (numera bl. tillf.) om Gud (jfr konung, sbst.1 I 3). De hade Vpsala Kungen till öfwerkung och hans Söner til underkungar. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 613 (1679). Jag känner .. att jag snart skall gå hädan, och för Öfverkonungens fötter nedlägga och redogöra för Svea rikes härliga men förgängliga krona. Fryxell Ber. 3: 222 (1828). Sannolikt härskade i norr åtskilliga asiatiska stadsfurstar under överkonungen i Avaris. Almquist VärldH 1: 83 (1927). —
(II 8) -KURS.
1) om kurs (se d. o. 7, 8) l. kursinnehåll som läses utöver l. ss. tillägg till l. fördjupning av grundläggande kurs(innehåll); ofta bildl., särsk. i fråga om att ngt uppfattas som överdrivet l. överflödigt o. d. En öfverkurs i ämnet ”Estetik, Litteratur- och Konsthistoria”. PedT 1892, s. 106. I skolkommissionens huvudbetänkande betonades starkt nödvändigheten av lärostoffets uppdelning på grundkurs och överkurser. AktuelltSÖ 1960, nr 44, s. 716. Han ska tydligen ha sagt att det kändes som överkurs att bli tagen till sjukhuset, för så illa däran var han inte. AB 26/11 2019, Sport s. 7.
2) i sht bankv. o. handel. kurs (se d. o. 6) som överstiger annan kurs l. annat värde varmed den jämförs; särsk. i fråga om valuta l. värdepapper (jämfört med pari). SvBiet 14/12 1841, s. 4. Särskilda frimärken till förmån för kräftsjukdomarna .. Frimärkena skola utges i valörer om 5, 10, 15, 20 och 25 öre och säljas till en överkurs av fem öre. SocDem. 1928, nr 68, s. 10. Till reservfonden skall även läggas det belopp, som erhålles, om aktierna ges ut till överkurs. Västhagen Affärsbokf. 136 (1945). —
(II 1) -KUTTER. tekn. upptill belägen kutter (se kutter, sbst.1). Panelhyfvelmaskin med öfverkutter och valsmatning samt höj- och sänkbart bord. TT 1897, Allm. s. 199. —
(II 8) -KVALIFICERAD, p. adj. alltför kvalificerad (se d. o. 4 a) (för visst arbete l. viss syssla o. d.). Överkvalificerad arbetskraft. Man (har) i största möjliga mån sökt .. ersätta de nu öfverkvalificerade tjänstemännen inom styrelsen med folk med mindre vidlyftig, men fullt tillräcklig utbildning. DN(A) 1908, nr 13604 B, s. 1. —
(II 6, 8) -KVINNA. om övermäktig l. segrande kvinna; särsk. i uttr. ngns överkvinna, om kvinna som är överlägsen l. överträffar l. besegrar ngn; jfr -man 2 a. I slaget vid Falköping förlorade Albrekt krona och frihet. Hans öfverkvinna var drottning Margareta i Danmark och Norge. Arbetet 14/9 1894, s. 3. —
(II 8) -KYLA, -ning. alltför mycket kyla (ner) (ngt); äv. (i sht i ä. fackspr.) i speciellare anv., med avs. på vatten o. d., liktydigt med: underkyla (i sht dels i p. pf. (särsk. i uttr. överkylt regn, underkylt regn), dels ss. vbalsbst. -ning). Det djup, till hvilket det öfverkylda ((fr.) surrefroidie) vattnet kan nedgå, måtte vara ganska stort. PT 1864, nr 174 A, s. 1. Såväl färskt som salt vatten kunna, om de stå fullkomligt orörliga, afkylas flera grader under sin fryspunkt utan att stelna. Detta fenomen kallas öfverkylning. Hildebrandsson Buchan 66 (1874). Isbarken hade .. bildats direkt av det överkylda regn som fallit från den blidare luften i högre skikt ned genom kalla luftlager. DN(A) 9/1 1920, s. 9. Alltför kraftig isning är inte bra. Då kan vinet bli överkylt och ”dött”. StKokb. 658 (1940). Efter sommarens jämna temperaturer kommer kallt höstväder näskanalerna att överkylas och skadas. AB 21/4 1950, s. 9. —
(II 7 a) -KYPARE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr kypare 3. Lika så litet gagnar det att visa någon serdeles förtrolighet mot värdshusvärd, öfverkypare (”Oberkellner”) o. s. v. Snellman Tyskl. 435 (1842). —
-KYRKA.
1) byggn. till II 1 (a), i dubbelkyrka: övre våning. Sydow Lübke 257 (1868). Helgeandskyrkan (i Visby) .. är en s. k. dubbelkyrka, d. v. s. med två våningar förbundna med trappor och en två meter bred öppning i öfverkyrkans golf. Hahr ArkitH 225 (1902).
2) (numera bl. mera tillf.) till II 7 b: kyrka (se d. o. 4) överordnad annan kyrka. AB 13/11 1868, s. 2. Kyrkornas världsråd är intet försök att skapa en överkyrka över de gamla samfundsgränserna. Brilioth HerdabrÄrkest. 55 (1950). —
(II 8) -KÄCK. alltför l. överdrivet käck; äv. överfört. Linc. Ssss 4 b (1640). Det överkäcka pratet om att vara rörliga och anpassningsbara. Norman o. Sjödin Syn. 91 (1964). Hon är energisk utan att bli överkäck. AB 29/3 2019, Femplus s. 2. —
(II 1) -KÄFT, förr äv. -KÄFTA l. -KÄFTE. hos djur: överkäke; äv. dels (ngt vard.) om överkäke hos människa, dels (i fackspr.) om övre del av käft (se d. o. 2) i tång o. d.; jfr övre-käft. Crocodylen, som rörer sin öfwerkäffta, i thet han tuggar. Schroderus Comenius 212 (1639). Nittiåringar på Östgötaslätten som inte hade andra bekymmer än att enda tanden i underkäften inte passade ihop med enda tanden i överkäften. GHT 29/12 1969, s. 8. Rörtänger .. Rak modell .. Den rörliga överkäften griper omedelbart och är lätt att lossa från röret. LunaVM85 591 (1984). —
(II 1) -KÄKE, i sht förr äv. -KÄK. hos människa l. djur: övre käke; jfr -käft. Öfverkäken består af tvenne ben .. hvilka det mästa bidraga til ansigtets bildning. Sönnerberg Loder 36 (1799). Hos alla dessa djur (inom valsläktet) äro tänderna för det mesta åtskilda från hwarandra på sådant sätt att öfwerkäkens tänder passa in emellan underkäkens. Holmström Ström NatLb. 1: 62 (1851). Jag kunde kila in tändstickan mellan två av mina tänder i överkäken och på så vis kunde jag ha kvar stickan i munnen och ändå prata. Rådström Mån. 14 (1989).
Ssgr (i sht i fackspr.): överkäks-håla. jfr håla, sbst. 1 b, o. käk-håla. PT 13/9 1859, s. 3. Överkäkshålan .. (dvs.) ett dubbelt hålrum i överkäken på vardera sidan om näsans hålighet och i förbindelse med denna. Lindskog o. Zetterberg (1981).
-protes. jfr käk-protes. En överkäksprotes kan i gynnsamma fall minska kindens skrumpning och insjunkning (efter totalresektion av överkäken). LbKir. 2: 217 (1922).
-tand. övertand (se d. o. 1). Lilljeborg Fisk. 3: 515 (1890). En olyckshändelse, som .. kostade honom alla öfverkäkständerna. JmtP 9/6 1917, s. 4. —
(II 1) -KÄKS-BEN l. -KÄK-BEN. (-käk- 1860 osv. -käks- 1794 osv.) (i sht i fackspr.) om vart särskilt av överkäkens två käkben. VetAH 1794, s. 297. Näshålornas ytterväggar utgöras – frånsett ytternäsans nedre del – överallt av ben, nämligen av näsbenen, överkäksbenen (osv.). Broman Männ. 2: 84 (1925). —
(II 2) -KÄNGA. (numera bl. tillf.) ytterkänga; jfr -sko 2. Äfven i min kammare så golfkallt, at ehuru jag ständigt satt med öfverkängorna på mig, blef jag siuk af fötternes kyla. Muncktell Dagb. 2: 70 (1817). —
(II 8) -KÄNSLIG. alltför l. överdrivet känslig. särsk.
a) i fråga om bristande l. nedsatt tolerans mot visst ämne l. stimulus o. d.; särsk. liktydigt med: allergisk; jfr känslig 3. Överkänslig för l. mot dofter, pollen. Sundberg Mikroorg. 243 (1896). Insprutas serum från ett anafylaktiskt djur på ett annat, blir detta överkänsligt, t. o. m. om det är av en annan art. Pettersson Bakt. 67 (1926). Är du överkänslig mot läkemedel eller något annat? PatFass 1990–91, s. 81.
b) motsv. känslig 4, i fråga om (i sitt sammanhang) överdriven l. omotiverad känslomässig reaktion; äv. överfört, särsk. om sinne(lag) l. förhållningssätt o. d.; jfr -sensibel. Överkänslig för kritik, orättvisor. Han skall länge varit häftig och lättretlig, men på de sista två åren har hans lynne blifvit alltmera öfverkänsligt. BtSvStat. K 2 1866, s. 37. Den osäkert balanserade, fredlösa, för lifvets knappnålssting öfverkänsliga stämnings- och fantasimänskan. Böök SvStud. 286 (1913). (Han) led .. av ett slags överkänslig skygghet att möta en publik eller en individ öga mot öga. Landquist Minns 129 (1949). —
a) (i sht i fackspr.) motsv. -känslig a; särsk. mer l. mindre liktydigt med: allergi; jfr b. (Patienten) blef just på grund af öfverkänslighet för rörelse tillstyrkt af mig att .. (gymnastik) och inga andra medel begagna. LGBranting 2: 117 (i handl. fr. 1843). En så stor öfverkänslighet för ljus (kan) vara för handen, att patienten alldeles skyr ljuset och innesluter sig i mörkt rum. LbInternMed. 2: 340 (1916). Med allergi avses i medicinskt fackspråk endast förvärvad överkänslighet, men termerna allergi och överkänslighet används vanligen synonymt. TNCPubl. 79:18 (1983). En ökande förekomst av allergiska besvär och överkänslighet inom arbetslivet. FHVTema 1990, nr 2, s. 35.
b) motsv. -känslig b; i vissa språkprov svårt att skilja från a. ”Nervsvaghet” .. kännetecknas af öfverkänslighet och öfverretlighet hos hjernan. HbgD 20/7 1888, s. 3. En sinnets labilitet och överkänslighet utan gräns. Olsson Fröding 38 (1950). Överkänslighet blir en legitim eller till och med förväntad dimension i en intellektuell identitet. Johannisson MelankRum 119 (2009).
Ssg (till -känslighet a; i sht i fackspr.): överkänslighets-reaktion. Vid tuberkulininsprutning hos tuberkulösa djur och människor inträffa ofta överkänslighetsreaktioner. AB 31/10 1913, s. 7. —
(II 8) -KÄRNA, -ing. (numera bl. tillf.) alltför länge kärna (smör l. grädde); jfr -arbeta 2. Langlet Husm. 782 (1884). Jag antager att de flesta mejerister vanligen begå det felet att de dels öfversyra, dels öfverkärna grädden. SDS 21/9 1888, s. 2. Fortsättes kärningen för länge, blir smöret öfverkärnadt, d. v. s. smetigt, och släpper ej lätt kärnmjölken från sig. 2NF 26: 78 (1917). —
(II 1 (a)) -KÖLNA. (förr) övre avdelning l. våning i kölna (se kölna, sbst.). BoupptSthm 7/8 1654. Brygghus med öfwerkölna och bagarestuga under et tak. VDAkt. 1792, nr 454. —
-KÖRA, -ning, -sel (se avledn.). särsk.
1) (numera mindre br.) till II 2 a, med avs. på (helheten av) jord l. mark o. d.: med åkdon l. redskap bearbeta l. bereda; jfr köra, v. 11 b, o. -fara 1 b α. För än dhe (dvs. vägarna) ähre .. medh sandh och Gruus så belagdhe och öfwerkiörde, att man dhesse samme wäger .. kunne passera. HSH 31: 424 (1663). Lättaste sättet till .. gödselns .. krossande, (är) att .. med sladden öfverköra det .. gödda jordstycket. LBÄ 44–50: 254 (1801). Auerbach (1916).
2) till II 3 c. särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) med åkdon ta sig över l. passera ((land)område l. vattendrag l. korsande (järn)väg o. d.). Dömdis Måns Pedersson .. för thet han hadhe öffuerkördtt sina grannas teghar och förderffuatt hans gress. BtFinlH 2: 176 (1564). I Torneå hade älfvarne .. lagt sig, at de kunde öfverköras. VetAH 1801, s. 95. Att medelst stensättning möjliggöra öfverkörning af jernvägsspåren. SD(A) 2/5 1901, s. 5.
b) köra över (se köra över 2) (ngn (l. ngt)); i sht dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning (särsk. konkretare); äv. bildl. (se slutet). (I häktet sitter) Åkare-Gåszen Gustaf Linström, som öfwerkört en Karl. DA 10/1 1771, s. 3. Då automobilen .. skulle korsa ett järnvägsspår, blef den öfverkörd och krossad af det framrusande expresståget. PT 1904, nr 105 A, s. 2. Ur olyckskrönikan. En rad överkörningar samt en gasförgiftningsolycka. AB 21/12 1930, s. 4. Han var nära att bli överkörd av en bryggarbil då han kastade sig genom trafiken. Thorén Herre 84 (1942). särsk. i bildl. anv.: (fullständigt l. hänsynslöst o. d.) åsidosätta l. nonchalera (ngn l. ngt); äv. (särsk. i fråga om (idrotts)tävling o. d.): överlägset besegra, utklassa (jfr -springa 1). Den godtrogne och älsklige extra skrifvaren – en af dem, som blifva öfverkörda här i världen, kroppsligen och andligen. GHT 1896, nr 293 A, s. 2. Problemet är att vi inte har fått vara med i processen, vi har blivit överkörda. SDS 3/3 1995, s. C2. Bollnäs svarade för en riktig överkörning i säsongens fjärde derby mot Edsbyn. Ljusnan 12/10 2019, s. 20.
Ssg (till -köra 2 a; numera mindre br.): överkörs-väg. väg för överfart l. övergång (med åkdon), särsk.: järnvägsövergång; jfr överkörsel a. Ett par hvita handskar ha upphittats å banans öfverkörsväg vid Ulunda. EnköpP 1880, nr 38 B, s. 2. Östergren 10: 638 (1971).
Avledn.: överkörsel, r. l. f. särsk. (numera bl. ngn gg) till -köra 2, om handlingen att köra över ngt l. ngn.
a) till -köra 2 a; äv. konkret, om ställe för överfart l. övergång, särsk.: järnvägsövergång (jfr överkörs-väg). BoupptSthm 1680, s. 378 b, Bil. (1679). Den aldeles ovanliga starka vinter, som var i Jan. och Febr. 1755 i de södra Provincierne af Frankrike, så at sjelfva Rhonströmmen låg och tålte vagnars öfverkörsel. SvMerc. 1765, s. 121. (Hon) kom .. gående å öfverkörseln, der jernbanan skär nämnda väg. AB 2/3 1868, s. 2. Vid enahanda påföljd anmodas vederbörande .. att förse öfverkörslarna med trummor, så att vattnets aflopp ej hindras. LdVBl. 1/11 1890, s. 3.
b) till -köra 2 b. Efter överkörseln reste sig det lilla djuret på två ben och sprang sedan in i gärdesgården. AB 4/2 1932, s. 5. —
(II 2) -LACK. (nagel)lack använt l. avsett att användas över annat lack. Två påläggningar av lack, en under- och en överlack, som gör manikyren synnerligen hållbar. DN(A) 19/7 1953, s. 9. —
(II 8) -LADA, -else. [jfr t. überladen] (†) till övermått belasta l. betunga (ngn l. ngt); äv. dels: överhopa l. överväldiga, dels med refl. obj.: överlasta (se d. o. 3 g) (med mat l. dryck); jfr lada, v.2 1 d γ, o. -ladda 1, -lasta 3 g. Om hon medh samma siwkdom öffuerladen eller full är. BOlavi 184 a (1578). Att E. H. sigh nu uthi vahrande .. kranckheet icke medh många och höga riikzens saker öffverlader. OxBr. 12: 525 (1621). (Han) reste .. hem till sitt land igen öfwerladd af sin befriares ogemena wälgiärningar. Runius (SVS) 3: 67 (1709). När Soldaterne äro uthungrade, och komma uti qvarter, måste the intet med alt för stort begär och häftighet sig öfwerlada. Block Ludwig 62 (1717). —
(II 8) -LADDA, -ning.
1) (†) = -lada; jfr ladda, v. 1 d β. Att man sigh med öfwerflödigh Mat och Dricka ey öfwerladdar. Lindh Huuszapot. 220 (1675). Ther iag, så när fastandes och af kiöld förstelnad .. öfwerladdades med ett ohörligt sorl. VDAkt. 1724, nr 532 (1721). Westerdahl Häls. 62 (1764).
2) (i sht i fackspr.) ladda (se ladda, v. 2) (ngt) med alltför stor mängd sprängämne l. ammunition o. d.; särsk. dels i fråga om bergsprängning, dels (om ä. förh.) med avs. på mina (se mina, sbst.1 4); i sht dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret(are)). Törngren Artill. 4: 224 (1794). Om hon hade sprängt sig sjelf som ett öfverladdadt gevär. AB 6/8 1847, s. 3. Trattminor kallas vanliga, om mingropens radie är lika med minsta motståndslinien, och öfverladdade, om den är större. Busch Fästn. 148 (1880). Det behövs en viss mängd energi .. för att bryta loss berget. Den mängd sprängmedel som överskrider denna minsta energi kallas överladdning. SamarbetskursLimh. 2: 6 (1974).
3) [efter eng. supercharge] tekn. i fråga om anordning för att öka effekten hos förbränningsmotor medelst (turbo)kompressor; företrädesvis i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning; jfr ladda, v. 3. Genom att införa gasluftblandningen med överladdning, med en kompressor .. har man utan annan ändring på motorn erhållit närmare 95 procent av bensineffekten. SvD(A) 23/11 1938, s. 5. (Traktorn) hade överladdad motor med direkt insprutning. Moberg JordbrMek. 310 (1989).
4) i sht el.-tekn. motsv. ladda, v. 4; särsk. dels i fråga om åskmoln, dels (o. i sht) med avs. på (apparat innehållande) batteri: ladda mer än behövligt l. lämpligt. Då åskemolnen ej äro på något högst ovanligt sätt öfverladdade af electricitet. SP 20/6 1782, s. 2. Tid efter annan öfverladdas batteriet med half strömstyrka till 2,7 volt pr cell. Elfving Starkstr. 143 (1909). Låt inte mobilen stå på laddning över natten. Överladdning försämrar livslängden. NorrtT 27/11 2019, s. 36.
5) i bildl. anv. av 2, 4; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: överhettad (se -hetta 2 a) l. överspänd; jfr ladda, v. 2 b, 4 b. Det sublima, det coloszala och gigantiska är .. icke nog sublimt, coloszalt och gigantiskt: det måste så länge öfwerladdas, förhöjas och uppstegras, tills det äntligen öfwerstiger sinnlighetens mått. SvLitTidn. 1815, sp. 239. Jag har stressat upp mig och har hela tiden varit överladdad, säger Göran som en förklaring till varför det inte gått så bra tidigare. GbgP 14/12 1986, s. 49. —
-LAG, sbst. särsk. [åtm. delvis efter mönster av underlag] till II 1 (a), 2: betäckning l. hölje l. beklädnad; täcke; särsk. (o. numera nästan bl., tillf.) om översta lager av jord o. d. (jfr -lager 2); jfr lag, sbst.3 4 (c). VetAH 1762, s. 233. Takpannor, hvilka nu hade blott ett enda hvarf mursten til underlag och ett enda dylikt til öfverlag eller betäckning. VetAH 1803, s. 193. Ett par hudar eller ryor till öfver- och underlag för den sofvande. 2NF 4: 833 (1905). (Han) spettar loss det frusna överlaget. Norrskensfl. 3/11 1950, s. 9.
Spalt Ö 491 band 39, 2023