| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÄCK säk4, sbst.2, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Luk. 12: 33 (NT 1526: säckiar) osv.) ((†) -e OPetri Tb. 166 (1527), Ståhle VersVasat. 137 (i handl. fr. 1632: peperseke); -er OPetri Tb. 166 (1527), Bælter JesuH 5: 395 (1759); förr äv. SÄCKER, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r. l. m.; säkert anträffat bl. i sg. obest.).
1) om av tunt l. böjligt material (i sht jute- l. hampväv l. plast l. skinn o. d.) hopsytt l. på annat sätt hopfogat större, vanl. avlångt höljande föremål med botten o. upptill en öppning som kan tillslutas gm snörning l. surrning l. dyl. o. som är avsett för l. använt till förvaring l. transport av ngt (i allm. torra varor); äv. om sådant föremål med inbegrepp av dess innehåll l. enbart med tanke på innehållet; äv. om modifikation av sådant föremål; äv. (numera bl. arkaiserande l. i skildring av ä. förh., särsk. ss. senare led i ssgr) om mindre sådant föremål, särsk. dels: ficka (se särsk. h), dels påse (se PÅSE, sbst. 1); ofta i l. elliptiskt för ssg som anger l. antyder användningen; jfr BÄLG 2, LÄGEL slutet. Fylla l. tömma l. snöra ihop l. knyta till en säck. Säckar med mjöl l. utsäde l. hö l. kaffe l. potatis l. post l. ved. Hoppa l. löpa (i) säck är omtyckta lekar bland barn. VarRerV 36 (1538). (Josef) gaff befalning at .. (hans bröders) säcker skulle fyllas medh mälning. 1Mos. 42: 25 (Bib. 1541). 1. oxöffdh medh gl. kersberswijn medh en säck uthi 1. åhm. BoupptSthm, s. 666 b, Bil. (1672). Bärbyttor och dylikt läggas i långa säckar, som kastas öfver hästen (när bönderna rider till staden). Barchæus LandthHall. 7 (1773). Säckar .. göras dels af Buldan, Säckwäf eller Blaggarn, dels af warduk, dels af läder, dels ock af Bastmattor. Orrelius (1797). (Han) ville bjuda mig på äpplen, som han förvarade i en säck under sängen. De Geer Minn. 1: 81 (1892). Jag (A. Strindberg) behöver allt, vad en nödlidande människa behöver, goda människors sällskap och en säck med guld. Berg Lie Minn. 136 (1929). Säckar fulla med gammalt silver. Kulturen 1952, s. 41. Han tog säcken på ryggen. SvHandordb. (1966). — jfr BAST-, BLAGGARNS-, FALERNER-, FODER-, GULD-, HALM-, HALVTUNNE-, HUMLE-, HÖ-, JUTE-, KAFFE-, KLYS-, KOL-, KRYDD-, KVÄR-, MJÖL-, NÄVER-, PRÄST-, REK-, RIS-, SAND-, SKINN-, SOCKENBUDS-, SOP-, SOV-, TOM-, ULL-, VATTEN-, VED-, VIND-, VÄRDE-SÄCK m. fl. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv l. ordspråksliknande talesätt; jfr j. Köpa grisen i säcken, se KÖPA 1 a slutet. När grijsen är til bodz, så skal man öpna säcken. SvOrds. B 7 a (1604). Ingen weet hwad i säcken är, förz än han blijr vplöst. Grubb 387 (1665). Många små posar fylla snart en säck. Dens. 550. Det var en säck det, sa’ pigan, fick tag i mjölnarns. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) [jfr t. mit dem sack richten] (förr) om säck i vilken person bands l. syddes in o. avlivades gm dränkning. (Påven Urban VI lät) binda them (dvs. några kardinaler) i Säcker och fördränkia them i Hafwet. Schroderus Os. 2: 764 (1635). Fadermördare böra ståppas i en säkk, åkk dränkas. Schultze Ordb. 3892 (c. 1755). (G. I:s släktingar) hotades (av Kristian I), at blifva dränkta i säckar, dem de sielfva skulle hopsömma. Dalin Hist. III. 1: 42 (1761).
c) i sht mil. om säck för kläder o. andra persedlar, klädsäck l. sjösäck o. d. PH 8: 7511 (1766). Då en yngling tar anställning vid krigsmakten .. börjar han .. som kanin. Vid inträdet i tjänst får kaninen sin säck (beklädnad) och inkvarteras på luckan. NysvSt. 1943, s. 126. — jfr SJÖMANS-SÄCK.
d) om liten, mer l. mindre säckliknande väska vanl. försedd med två på ömse sidor om öppningen fästa handtag, avsedd ss. handbagage vid transport l. resa, bag; äv. i utvidgad anv., om stor resväska l. koffert; numera nästan bl. ss. senare led i ssgn KAPP-SÄCK. Den hederliga säcken med blixtlås, som en gång för alla har fått namnet ”bag”. Vi 1961, nr 22, s. 34. — jfr BÅGA-, FÄLL-, HOVTYGS-, KAPP-, KRAM-, MANTEL-, NATT-, RES-SÄCK.
e) om säck buren l. avsedd att bäras på ryggen vid vandring, skidåkning o. d.; särsk. om sådan säck försedd med bärremmar att anbringas över axlarna, ränsel; äv. med inbegrepp av dels innehållet, dels mes (se MES, sbst.3 3); särsk. (om ä. förh.) i uttr. (särsk. i förb. med käpp (se d. o. 1 a β) l. stav (se STAV, sbst.2 1 b ε slutet)) för att beteckna att ngn går o. tigger; numera nästan bl. ss. senare led i ssgn RYGG-SÄCK. The, som i monga år hafve varit velbeholpna bönder, löpa nu kring om landet med keppen och säcken. RA I. 2: 827 (1589). VDAkt. 1712, nr 122 (: med Säck och Staf). Till mur vill man ha mig kring bondens bo / Och till lås för tiggarens säck. Geijer Skald 7 (1811, 1835). Omsider upphinner han en enkel vandrare, som bär en säck över axeln. Ruin Gyckl. 127 (1934). — jfr BETTEL-, KRAM-, RIP-, TIGGAR-SÄCK.
f) om säck vari mat medföres på färd l. annan vistelse borta från hemmet, matsäck (se d. o. 1); äv. med inbegrepp av innehållet (jfr MATSÄCK 2), särsk. i uttr. laga munnen efter säcken, särsk. allmännare, inte leva över sina tillgångar, rätta munnen efter matsäcken (se MATSÄCK 2 a); numera bl. ss. senare led i ssgn MATSÄCK. Hon fick sinne pijgho .. en säck ther hon vthi hade fikon, miöl och brödh, thet hon äta måtte, Och gick åstadh. Judit 10: 5 (Bib. 1541; Apokr. 1921: ränsel). Effter jag moste laga munnen effter secken, och mig intet är tillåtit at taga på credit. Swedenborg RebNat. 1: 208 (1711). Dalin (1854).
g) [delvis elliptiskt för PENNING-SÄCK] om penningpåse l. penningpung, penningsäck; särsk. i uttr. få sin säck full, särsk.: få stort ekonomiskt utbyte, bli rik; numera bl. ss. senare led i ssgn PENNING-SÄCK. Luk. 22: 35 (NT 1526; NT 1981: penningpung). Tu skalt icke haffua tweggehanda wight j tinom säck, större och mindre. 5Mos. 25: 13 (Bib. 1541). Peninger. Vti enn säck. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 35. Och flere miljoner / åt prästernas säck, / fast allmänna tron är: / helt ohjälpligt läck. Kjellberg 50Styck. 85 (1892). — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: kassa (se KASSA, sbst.1 5); i sådana uttr. som taga utav den ena säcken och bota den andra med, taga (ut)av säcken och bota l. lappa l. böta säcken med, eg.: ta av en kassa och ersätta (en brist i) en annan, använda befintliga pengar, där de behövs. Wij haffue scriffuit Anderss Vestgöte till att han skal wenda skatten aff Kummo gårdz län, oc mere om behoff görss, oc sollera (dvs. betala sold) ther folk före, jcke sparandis tage vtaff säckien och botha säckien medt. G1R 9: 177 (1534). Therföre leg tigh sielff win vm, ath tage vtaff then ene seckien och botha then annen mett. Därs. 11: 101 (1536). Därs. 14: 317 (1542: böta). Tagh dher dhet är, och lägg der dhet tarfwes .. (dvs.) Tagh aff säcken och lappa säcken medh. Grubb 791 (1665).
h) (†) om ficka (se d. o. 1) på l. hörande till klädesplagg. Till secker vthi ett paar byxor (utlämnades) Sidendort. KlädkamRSthm 1589, s. 26 a. Skin till Foder och Säckar uti 61 par Böxor. Därs. 1709, s. 140. — jfr BYX-, JACKE-, KJOL-, KÖKEL-, PRACKAR-, ROCK-, ROCKSKÖRTS-SÄCK.
i) i jämförelser. Tempeus Messenius 112 (1612). Der war så mörkt som i en Säck. Lagerström Bunyan 1: 91 (1727). (Den berusade) föll för hans slag som en säck i gatan. Norlin Jaktstig. 92 (1892). En fem eller sex åskor drevo omkring på himlen som svarta säckar. Martinson Kap 162 (1933). Swan .. i sin torra grå kostym som en gång hade varit elegant men för närvarande hängde som en säck på honom. Dahlman Carr Dörr. 134 (1950).
j) mer l. mindre bildl. (jfr 4); äv. motsv. a (se särsk. α—ε). LPetri ChrPina Y 8 b (1572). Strax natten i sin säck .. månen stoppar. MarkallN 2: 26 (1821). Han hade nätt och jemt satt ner sista tonen (på papperet) förrän den ostliga brisen, som gått in i viken vid Laboratoriums Corps de Garde, bar fram en hel säck med trumhvirflar och öste ut öfver Ladugårdslandsviken. Lundin o. Strindberg GSthm 4 (1880). Lägg dina sorger i en gammal säck. Christenson Powell SorgSäck. 1 (1917; titel på kuplett). Bokvänn. 1948, s. 5. — särsk.
α) i uttr. slå (på) säcken och mena åsnan o. d., anspelande på en istadig laståsna: utsätta ngn l. ngt (som är ringare l. underordnad (underordnat) o. d.) för en omild behandling som ngn annan (förmer l. överordnad o. d.) rätteligen har l. borde ha förtjänat. Schultze Ordb. 3892 (c. 1755: på). Månne man menar åsnan när man slår säcken? Porthan BrCalonius 15 (1793). Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) i uttr. så med säcken i stället för med handen o. d., anspelande på handsådd: (i missriktat nit l. med överdriven ambitionsnivå) ge l. lämna ut l. redovisa l. använda o. d. ett alldeles för stort l. rikligt tilltaget material. (Balzac) har så brått att raskt sätta läsaren in i förutsättningarna, att han sår med säcken i stället för med handen. BonnierLittH 4: 184 (1930). I motsats till Flaubert sådde .. (Heidenstam) med handen, inte med den fulla säcken. Böök Heidenstam 1: 292 (1945).
γ) i uttr. ha varit i säck innan det kommer i påse, se PÅSE 1 h δ.
δ) (numera föga br.) i uttr. köra l. stoppa l. sticka o. d. ngn i säcken l. i (en) säck, ta loven av, överflygla l. överträffa ngn; jfr STICKA, v.1 I 9 q γ. Så går thet til här på werldenne, then mera förmå han stoppar then andra j secken. LPetri 1Post. R 2 a (1555). Vore förstarna eense, så skulle the kiöra Keijsaren i een säk. RP 7: 420 (1639). Dhen meer kan, han sticker dhen andra i säcken. Grubb 141 (1665). Liten och käck stoppar stundom den store i säck. Wensell Ordspr. 49 (1863).
ζ) [sv. dial. gå i säck, om solen] (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå (ned) l. krypa i säck o. d., om solen, äv. månen, gå osv. i moln. Lovén Folkl. 179 (1847: kryper). När solen går ned i ’säck’ eller ’bänk’, i moln, eller det regnar vid solnedgången, blir regn följande dag. AntT VII. 2: 60 (1883). I detsamma gick månen i säck. Dahllöf BHank 49 (1943). Solen står i säck. Delblanc Åminne 100 (1970).
η) (†) i uttr. lösa av säcken, med betonad partikel: tala fritt o. frimodigt, säga sin mening. Wele .. at i en gång lösse af sächen på ider side, och rundt och vttryckelige sägie, hwadh ider fulkomblige mening är. HB 2: 344 (1599).
2) [delvis möjl. utlöst ur ssgn SÄCK-VÄV] säckväv, säcktyg; äv.: dräkt av säckväv osv. (se b). När jagh om Söndagsmorgonen genom Niels Hahne i Fureby, sände henne inwijssningen bleff hennes hy, som iagh kan förstå säcken lijk (på grund av obehaglig överraskning). VDAkt. 1674, nr 79. Dagen efter (benådningen) var .. (fången) fullständigt hopfallen, där han sitter och repar säck bland hundratals .. andra likadana. TT 1927, Allm. s. 42. — särsk.
a) (utom i arkaiserande l. bildl. anv., numera bl. i skildring av ä., bibliska förh.) om grovt tyg av säckväv använt i klädsel för sorg l. botgöring. Betäck tig (syndare) med bättringenes säck, förr än Gud lägger tig på båren. Scherping Cober 2: 302 (1737); möjl. till b.
b) i fråga om ä., bibliska förh.: dräkt av säck (se a) l. säckliknande material; numera bl. i uttr. säck och aska, se ASKA, sbst. 1 d slutet. Tu haffuer förwa(n)dlat min claghogrååt vthi frögd, tu haffuer sönderriffuit min säck och vmgiordat mich med frögde. Psalt. 30: 12 (öv. 1536; Bib. 1917: sorgens dräkt). Det synes .. otvifvelaktigt, att propheterna hade två slags kappor, en luden om vintern, och en så kallad säck om sommaren. Agardh ThSkr. 1: 16 (1842, 1855). — jfr PILGRIMS-SÄCK.
3) i oeg. anv. av 1, om ngt som liknar l. erinrar om l. tänkes som en säck (i bet. 1). VetAH 1785, s. 303 (om skydrag). Äfven på ytan stelnar lavan, så att ett hvalf bildas öfver lavaflödet, och den kan i så fall sägas flyta fram i en säck af slagg. Holmström Geol. 33 (1877). I Medelhafvets innersta säck skapade Mithridates ett Pontusrike. Kjellén SvGeogr. 164 (1900). Ibland öppnades en reva bland skyarna, men så knöts säcken igen. Malmberg Fångstm. 339 (1924). — jfr MOLN-, RÖK-, SAND-, SLAG-SÄCK. — särsk.
a) i uttr. bädda säck, på skämt bädda så att överlakanets fotända i stället viks tillbaka o. viks om madrassens huvudända så att lakanet bildar ett förkortat, säckliknande utrymme; äv. bildl. Där bäddades säck och smusslades med klipulver av nypon. Asplund LivSmultr. 107 (1945). Lindqvist Reklam. 23 (1957; bildl.).
b) (förr) om säckliknande, av nät bestående del av fiskredskap; jfr KORG 2 a. (Man fångar fisk bl. a.) Medh Korgar ther under förstås Miählar, Ryszjor, Säckar större och smärre. Risingh LandB 86 (1671). Landtbruksstyrelsen har .. anhållit, att fiske efter denna (ishavs)räka tills vidare må .. bedrifvas med räklist, som är anordnad med bord och så inrättad, att den .. ej någonstädes har bredare säck än 4 meter. PT 1912, nr 12, s. 2. Säckens tak eller öfversida består utåt eller närmast trålmynningen af ett nätstycke, som kallas ”the square” (fyrkanten). LAHT 1913, s. 45. Vid fångst av lancettfisk har alltid använts en skrapa invändigt försedd med en säck. FoFl. 1931, s. 203. — jfr NOT-, TRÅL-SÄCK.
c) (numera föga br.) i ledning (se LEDNING, sbst.2 2 a) l. kanal (se d. o. 1): säckliknande anordning för avskiljande l. uppsamlande av ngt (t. ex. stoft l. partiklar); särsk.: mullsamlare, mullsäck. När gasen är afstängd från rostugnen medelst spjellet invid denna, samlar sig mull och aska så väl i säcken, som i kanalen A. JernkA 1848, s. 19. — jfr SOT-SÄCK.
d) (i fackspr.) om säckliknande organ l. bildning i l. på människas l. djurs kropp l. hos växt. Och af thetta fallet rempnade hans quedskin och säck så at tarmarna lupo strax thär vth. GullgbDomb. 14 ⁄ 9 1609. (Stråldjurens) enda inelfwa är en säck, utan annan öppning än munnen. Hartman Naturk. 155 (1836). BotN 1839, s. 87 (i pl., om pollensäckar). Broman Männ. 2: 104 (1925). — jfr ANDEDRÄKTS-, BLIND-, BLÄCK-, BROCK-, EXKREMENT-, FOSTER-, GIFT-, GUL-, GÄL-, HJÄRT-, HÅR-, KÖRTEL-, LUNG-, MAG-, PUNG-, ROM-, SKARN-, SKROTAL-, TÅR-, ÄGG-SÄCK m. fl. — särsk. entomol. hos vissa insektsarter i varierande utvecklingsfaser förekommande mer l. mindre säckliknande l. om en säck erinrande, helt l. delvis täckande, skyddande hölje; i sht ss. förled i ssgr. I detta (spunna) hus, den s.k. säcken, förpuppar .. (säckspinnarnas larver) sig, varvid säckmynningen fästes vid värdväxten. DjurVärld 3: 309 (1963).
f) om återvändsgränd; instängd belägenhet; i fråga om militära förh. äv.: inringning (se INRINGA, v.1 2), inneslutning (se INNESLUTA 1 d); särsk. i sådana mer l. mindre bildl. uttr. som ha ngn l. vara i säcken, ha ngn l. vara inringad l. fast. Där så illa vore, att retraitten skulle dijt gälla, då ähr man heeltt och hållitt uthi een säck. RP 5: 26 (1635). Fienden .. hade lätt gå ut talet at de nu hadde Baner i säck’n, efter som han war stadd i en trängzel, dädan han intet kunnde komma. Columbus MålRoo 41 (c. 1678). Hon såg sig omkring i sitt rum såsom efter en utgång; det fans ingen; det var en säck, en råttfälla, och utanför lågo kattorna (dvs. hennes fastrar) och väntade. Strindberg Utop. 12 (1885). En gränd, som slutade i säck. Forell Ceylon 229 (1929). Strömholm Fält. 240 (1977: är).
4) [specialfall av 1 j] nedsättande, i sht i moraliskt hänseende, om människa l. människas kropp; i ä. språkprov särsk. anspelande på människans lekamen ss. representerande ngt orent l. skamligt l. lastbart l. syndigt, kött (se d. o. 5), i y. språkprov närmast anspelande på tyngden l. livlösheten hos en fylld säck (i bet. 1); jfr MULL-SÄCK 2. Ehuruwäl nu människans kropp är så stygg, qwislig, led och oreen, så måste wi dock dragas med denna oteriga säcken. Borg Luther 2: 825 (1753). Ända hittills hade det inte fallit Manda in, att den hopsjunkna säcken .. kunde vara en av de medagerande i Nancys drama. Aronson Medalj. 117 (1935). Göte var en enda stor säck av snus och brännvin, som hängde över (hotell)disken. Tunström Julorat. 116 (1983). — särsk. (†) om otuktig l. lättfärdig kvinna; i sht ss. skymfligt tillmäle, liktydigt med: sköka, hora; jfr SLAM-SÄCK. Hustru Margrete Lasze Peerszons (klagade) .. hur så som Michell malmfougte hade öffwerfallitt henne vdi sin egin gårdh, kallett henne en seck och en tiuff. 2SthmTb. 8: 75 (1589). När iagh är heema, så kallar han migh hoora och säcker, och låter altijdh illa. VästeråsDP 25 ⁄ 10 1620. (T.) Ein Schlepp-Sack (eine Hure,) (sv.) en lättfärdig säck, en skjöka. Lind 1: 1352 (1749).
5) [jfr 1] ss. rymdmått avseende varierande kvantitet av vissa varor, betecknande den mängd som rymmes i en säck (i bet. 1); särsk. om sådant rymdmått dels för potatis, mjöl l. spannmål motsv. 100 kg, dels för bränsle (ved l. koks) motsv. 1 hl, dels för kaffe motsv. 60 kg; numera nästan bl. ss. mått för cement motsv. 50 kg. En seeck hwmbla. G1R 2: 136 (1525). Humlan mättes stundom i Sk℔ men vanligen i Säckar, hvilka senare höllo mer än ett Sk℔. Forssell Hist. II. 1: 8 (om förh. 1546). För mätning av sågad och huggen ved användes i stor utsträckning det svävande måttet säck. HbSkogstekn. 780 (1922). Därtill (dvs. att utsädesmängden växlar) kommer, att utsädesmängden på många håll mätes i ett icke allmänt vedertaget mått, kallat ”säck”, på 50 eller 100 kg. Ymer 1936, s. 49. En säck kaffe 60 kg. Östergren (1952). Säck, (dvs.) rymdmått för vissa varor, t.ex. potatis, mjöl el. spannmål (motsvarande 100 kg), bränsle (1 hl), cement (50 kg), kaffe (60 kg). BonnierLex. (1966). — jfr SKATTE-, SPANN-, TUNN(E)-SÄCK m. fl.
(3 d slutet) -BAGGE. [insektens nykläckta larver låter bakkroppen kvarstanna i ägghöljet o. utvidgar efterhand detta till ett säckliknande hölje] zool. bladbagge tillhörande underfamiljen Clytrinae; särsk. om arten Clytra quadripunctata (Lin.) Laicharting; i pl. äv. om underfamiljen. 2NF (1918; i pl., om underfamiljen). DjurVärld 3: 246 (1963). —
-BAND. (säck- 1746 osv. säcke- 1749) band för l. använt till åtsnörande o. tillslutande av säck(ar); jfr -snöre, -tåt. Dähnert 254 (1746). —
-BOTTEN.
2) till 3, om innersta del av l. botten (se d. o. I 4) i nischdal; jfr -dal. En hel svit av säckdalar, av vilka var och en i sin övre del slutar blint liksom med en säckbotten, i vilken dock alltid tvenne andra av samma typ mynna ut på hög nivå. SvGeogrÅb. 1927, s. 137. —
-BUSKE. bot. om den i Nordamerika hemmahörande buskartade växten Ceanothus americanus Lin. (vars kronblad har säck- l. kapuschonglikt fördjupad skiva). Ceanothus. Säckbuske .. Kronblad utstående, med säcklikt fördjupad skiva och lång, smal klo. Svensson Kulturv. 261 (1893). Ceanothus .. americanus (dvs.) säckbuske. VåraKulturvN 63 (1977). —
-BYXOR, pl. för mansperson (särsk. i mellanöstern) avsedda säckliknande, upptill vida o. nedtill avsmalnande byxor; i sht förr äv. om knickerbocker. Negerpojkar i vida säckbyxor .. ropade gällt ut kvällstidningen. Granlund Carlé Främl. 112 (1915). Ett av alla tiders fulaste klädesplagg — de nedhängande säckbyxor, som visst på amerikanska kallas knickerbockers. SvD 10 ⁄ 7 1929, s. 6. Fast han hade beduindräkt, förstod jag strax, att han var syrier, ty han bar syriernas vida säckbyxor. Johnsson ÖknFolk. 84 (1935). —
-BÄRARE. (säck- 1730 osv. säcke- 1640—1749)
1) (i sht förr) till 1: person, i sht man, som (yrkesmässigt) bär säckar (med viss vara l. visst material o. d.); jfr -dragare 1. Linc. Vuu 4 a (1640). Olofsson Möte 169 (1966; vid tröskning).
2) (†) till 3 d slutet, om vissa insekter.
a) i ä. zoologisk terminologi, om spindel tillhörande familjerna Clubionidae, säckspindlar, o. Gnaphosidae, plattbukspindlar; jfr -spindel 1. (Sv.) Säckbärare .. (t.) die Sackspinne, Aranea saccata. Möller (1790, 1807).
(3) -DAL. [jfr nor. sekkedal] geol. i högland: djupt nedskuren o. av symmetrisk tvärprofil o. starkt stupande sidor kännetecknad dal vars halvcirkelformiga övre ända slutar blint mot bergvägg, nischdal, glaciärnisch. Den brant, nedför vilken (Stalheims)älven går, är den bakre väggen på en säckdal, den ena av de två mindre säckar, som avsluta den U-formiga Gudvangsdalen mot SW. Ymer 1916, s. 233. 2SvUppslB (1953).
-DRAGARE. [fsv. säkkiadraghare] (säck- 1528 osv. säcke- 1640)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1, = -bärare 1. Ath then ene åsnen icke törff kalla then andra säkdraghare, ty wij äre alle födde aff itt kött och blodh. OPetri 2: 256 (1528). Erixon SthmHamnarb. 24 (1949; om ä. förh.).
2) till 3 d slutet, om (larv av) insekt tillhörande familjen Coleophoridae (som förfärdigar ett skyddande, säckliknande hölje åt sig); numera bl. ss. förled i ssgn säckdragar-mal. Säckdragare [-larfver], larvæ saccatæ, larfverne förfärdiga sig utaf allahanda kroppar ett hölster, som är såsom en säck tillslutet bakåt, öppet framåt. Marklin Illiger 306 (1818). För att förpuppa sig, öfvergifva de flesta säckdragarne de växter, hvaraf de hemtat sin föda och fastspinna den främre öppningen af deras hylsor vid trädstammar, bräder, stenar o. s. v. Boheman ÅrsbVetA 1849—50, s. 153. 2NF 38: 746 (1926).
Ssg (till -dragare 2): säckdragar- äv. säckdragare-mal. entomol. insekt tillhörande familjen Coleophoridae; i pl. äv. om familjen. Skadedjuret har .. befunnits utgöra en liten säckdragarmal .. som vid larvstadiet lefver inuti barren på lärkträdet. SD(L) 11 ⁄ 6 1899, s. 4. DjurVärld 3: 310 (1963; i pl. om familjen). —
(1, 2) -FABRIK. fabrik för tillverkning av säckar l. säckväv. Callerholm Stowe 18 (1852). Fogelström Vakna 213 (1949). —
-FORM. säcks form, form kännetecknande för en säck; säckliknande form. En klänning i säckform. Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 310. Vissa av Eseras bidalar visa .. en sammansatt säckform. SvGeogrÅb. 1927, s. 139. Vad som är ostridigt i fråga om graven i Barum är att den är av utpräglad säckform. Fornv. 1952, s. 117. —
-FYLLA. (numera bl. tillf.) konkret, om full säcks innehåll (av ngt), säck full (av ngt); jfr fylla, sbst. 4. Högberg Fåg. 61 (1912). —
(3 f) -GATA. [jfr t. sackgasse] i sin ena ände sluten gata, återvändsgata; äv. bildl. TurÅ 1917, s. 313. TT 1964, s. 118 (bildl.). —
-KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING. [jfr fsv. säkkia klädhe] klänning (se d. o. 2) i säckform; särsk.: helskuren, rakt fallande klänning med större vidd baktill (ofta hopdragen nedtill med slå (se slå, sbst.2 2)); jfr -förkläde, -paletå, -rock. För att vara på modet (i Paris) insvepte hela det täcka könet (i början av 1800-talet) sig i en säckklädning, på hvilken skärpet knöts ända upp under armhålorna. Debay ModVexl. 56 (1859). Björkman Skräddarlex. 67 (1988). —
-KRÄMERI. (säck- 1700. säcke- 1640—1652) särsk. (†) handel med säckar; jfr krämeri 1. (Lat.) Saccaria .. (sv.) Säckekrämmerij, köpenskap medh säckiar .. (t.) Handel mit säcken. Linc. Vuu 4 a (1640). Hamb. (1700). —
-KÄRRA. (säck- 1865 osv. säcka- 1990 osv. säcke- 1585—1667) kärra avsedd för l. använd till transport av säckar o. d.; numera särsk. om tvåhjulig, låg liten handkärra. GripshR 1585, s. 179. Kuppmän med säckkärra lämnade kassaskåp på väg. DN(A) 8 ⁄ 6 1964, s. 17. —
-LAV. [lavens fruktkroppar är djupt nedsänkta i bålen] bot. laven Solorina saccata (Lin.) Ach.; jfr -mossa 1. VetAH 1795, s. 54. —
(2) -LÄRFT. (säck- 1565 osv. säcka- 1562. säcke- 1539—1676)
1) (numera föga br.) jfr lärft 1 o. -väv. TullbSthm 1539, s. 8. Nässelkläder ha (i utlandet) redan kommit i marknaden, och dessutom har nässelgarnet, som utmärker sig genom ovanlig hållbarhet och glansfullhet, befunnits användbart till framställning af möbeltyg, säcklärft, segelgarn och skördebindgarn. Upsala 8 ⁄ 6 1917, s. 6.
-LÖPNING. om ett slags (i skämtsyfte anordnad) förflyttning framåt gående l. (o. vanligen) hoppande jämfota i en säck som är fastknuten om livet l. som hålls uppe med händerna; särsk. om sådan förflyttning osv. anordnad som kapplöpning; jfr -hoppning o. skämt-kapplöpning. TIdr. 1881, s. 34. Moberg Sold. 736 (1944; om kapplöpning). —
-MOSSA.
2) [mossans svepe är säcklikt] bot. om art av levermossan Calypogeia Raddi; särsk. om C. integristipula Steph. Krok o. Almquist Fl. 2: 67 (1907). —
(1 e) -MUNK. (säck- 1927. säcka- 1527—1528. säcke- 1546) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om medlem tillhörande tiggarorden, tiggarmunk; jfr säcke-broder. G1R 4: 221 (1527). Broor Nijls .. Seckemunker aff Westeråårs Clöster. DiplDal. 3: 54 (1546). HT 1927, s. 162. —
-MYNNING. säcks öppning l. mynning (se mynning, sbst.2 1); jfr -mun. Hertzberg Aho PatrH 35 (1886). —
(5) -MÅTT. (numera föga br.) i sg. best., om rymdmåttet säck. I Stockholm har säckmåttet (för ved) sedan hösten 1916 ersatts med staplat hektolitermått. HbSkogstekn. 780 (1922). —
-MÖRK. mörk (se d. o. 2) som inuti en sluten säck.
a) om rum, plats, område o. d.; jfr mörk 2 a. Ridderström Petöfi Dikt. 64 (1879; om öken). Det var säckmörkt ute ännu. Munsterhjelm Vildm. 170 (1936).
(3 b) -NOT. (förr) jfr not, sbst.1 1, o. -nät a. Herr Ström nämner väl uti Beskrifningen öfver Sundmör, at en Brygd skall där inkommit och inveklat sig i en så kallad Säck-Not. VetAH 1772, s. 157. Säcknot, (dvs.) not bestående av en vanlig säck, som kan vara uppskuren på två sidor till sin halva l(ängd), så att två korta armar bildas. SvFiskelex. (1955). —
(1, 2) -NÅL. nål att sy säckar med; äv. liktydigt med: packnål (se d. o.). Serenius (1741). Östergren (1952). —
(3 b) -NÄT. i säckform bundet nät avsett för l. använt till fångst.
-PALETÅ. (förr) jfr paletå 1 o. -klänning. SthmModeJ 1843, nr 1, s. 7. Man snobbade med stickningar, stora knappar och slejfer, såväl på den afskyvärda stora säckpaletåen som på kjolen. Kleen Kvinn. 179 (1910). —
-PENNING l. -PENG. (säck- 1814. säcke- 1924) (förr) i fråga om införsel av varor i vissa städer: avgift per införd säck?; jfr penning I 5 n. (Sv.) Säckpenning, (t.) Sacksteuer. Heinrich (1814). (Utom våg- och mätarepengar) uppburos i vissa städer packare- .. säckepengar o. s. v. Herlitz Stadsförv. 1830 222 (1924). —
-PIPA. (säck- c. 1635 osv. säcke- 1582—1756) [fsv. säkkiapipa, säkpipa; jfr mlt. sakpīpe] mus. om blåsinstrument bestående av skinnsäck som fylls med luft med hjälp av anblåsningsrör för munnen l. bälg som hålls under armen, o. däri fästa två l. flera tonrör av vilka ett har fingerhål (spelpipa) o. övriga är ständigt medljudande, var o. en med oförändrad baston (bordunpipor); äv. bildl. (förr särsk. i uttr. lära ngn dansa efter ngns säckpipa, tvinga ngn att handla efter ngns vilja); jfr bälg-pipa 1, musett 1, skalmeja 1. TullbSthm 12 ⁄ 12 (1582). De Danske hade .. gjort Konung Eric mycket til spott med deras dicter och wisor .. däruti de skrefwo huruledes de Swenske skulle lära dantsa efter deras säckepipa. Tegel E14 176 (1612). Säckepipan war däruti serdeles, at man såg på henne ingen sömm: ty hon war giord af en hel Skiäl-Maga. Linné Öl. 210 (1745). Glömmas bör .. icke att säckpipan .. är ännu hos Berg-Skottarne det mest älskade instrumentet. 2VittAH 19: 34 (1836, 1850). Den svenska säckpipan, belagd från medeltiden och spelad i Dalarna långt in på 1900-talet, har liksom andra länders säckpipor fått en renässans i och med den nya folkmusikvågen. NE (1995).
Ssgr: säckpip- l. säckpips-, äv. säckpipe-blåsare. person, i sht man, som blåser (se blåsa, v.2 9) säckpipa, säckpipare. Meurman (1847).
-PIPARE. (säck- 1695 osv. säcke- c. 1580—1755) [fsv. säkpipare; jfr mlt. sakpīper] säckpipblåsare. VocLib. avd. 45 (c. 1580). Högländarna marscherar upp med säckpiparna i täten. Jersild CalvVärld. 33 (1965). —
-SAPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sapp (se sapp, sbst.2 2) (med bröstvärn) av sandsäckar. Sappörregl. 1880, s. 3. På berggrund bildas löpgrafvens bröstvärn af fylda sandsäckar, säcksapp. På sank mark måste först utläggas en bäddning af faskiner, på hvilken sedan en säcksapp bygges. Busch Fästn. 104 (1880). —
(3 d slutet) -SPINDEL.
1) [spindeln anordnar säckliknande bon åt sig] entomol. spindel tillhörande familjen Clubionidae (i ä. systematik äv. den närstående familjen Gnaphosidae, plattbukspindlar); i pl. äv. om familjen; jfr -bärare 2. Många spindlar, som bibehålla sin spinnförmåga, använda denna dock icke för att därigenom erhålla föda, utan för att skaffa sig själfva tillräckligt skydd mot fiender och andra yttre ogynsamma inflytelser. Så är t. ex. fallet med säckspindlarna (Theridium, Agelena, Clubiona, Segestria m. fl.). Reuter LägrDjSjälsl. I. 1: 26 (1886). Säckspindlar, Drassidæ .. en familj inom gruppen rörspindlar. 2NF (1918). Säckspindlarna .. har .. säck- eller rörlika bostäder under stenar eller bark, hopspunna blad osv., i vilka honan förvarar äggkokongen och ungarna vistas en tid efter kläckningen. DjurVärld 4: 235 (1963).
2) [spindeln bär sina ägg i en spunnen, vid spinnvårtorna fasthängande säck] (†) om en sydafrikansk spindel av familjen Lycosidae, vargspindlar. Säckspindlarne äro askgrå, store, hårige och, äfwen som andre Husspindlar, tilfoga ingen skada. Oldendorp 1: 122 (1786). —
(3 d slutet) -SPINNARE. [insekten spinner en rörformig säck till bo] entomol. fjäril tillhörande familjen Psychidae; i pl. äv. om familjen. Säckfjärilar l. Säckspinnare, Psychidae .. underordning af fjärilarnas grupp, stundom blott betraktad som en familj. 2NF 28: 56 (1918). DjurVärld 3: 308 (1963). —
(3 e) -SPINNAR-STEKEL. [stekeln spinner säckliknande bo] entomol. spinnarstekeln Cepholcia arvensis Panzer (i modern systematik sammanslagen med Lyda campestris Fallén); i pl. äv. om släktet. Säckspinnarestekeln (L. campestris) lefver som larv i juli på .. tallplantor och blifver märkbar genom sin rörformiga, af vidhängande exkrementer ogenomskinliga spånad. Brehm III. 2: 79 (1876). Bland .. skadedjur bland sågsteklarna vill jag omnämna Säckspinnarsteklarna (Lyda). Dessa lefva på yngre tallar och karakteriseras bäst därigenom, att larverna spinna en rörformig väfnad, inom hvilken de lefva antingen ensamma eller flera tillsammans. HandtvLBl. 1905, s. 92. —
(3 f) -STATION. [jfr t. sackbahnhof] järnvägsstation i vilken inkommande tåg går in på spår som tar slut. Den station, hvari samtliga dessa dock uteslutande för persontrafiken afsedda spår .. skulle löpa in, skulle sålunda bli en s. k. änd- eller säckstation. SD(L) 9 ⁄ 4 1899, s. 5. Med tanke på den yttre utformningen benämnes en station säck- el. terminusstation, när tågen ingå på s. k. ändspår och alltså vid utgåendet måste ändra rörelseriktning. 2BonnierKL 7: 802 (1942). —
-SVAMP. [svampens sporsäckar erinrar om säckar l. cylindrar] bot. svamp tillhörande gruppen Ascomycetes; i pl. äv. om gruppen. NF 4: 700 (1881; i pl., om gruppen). En i valet av substrat ytterst starkt specialiserad svamp är den lilla säcksvampen Onygena equina, vilken endast lever på hornartade ämnen. VäxtLiv 2: 287 (1934). —
(3 d) -SVULST. (numera mindre br.) cystisk svulst, cysta (se d. o. 1); äv. om motsv. bildning hos djur; jfr pås-svulst. Sönnerberg Loder 94 (1799). Schmidt HbVeter. 113 (1911). —
-SÖM. (förr) (slag av) söm (för användning) på säck; äv. abstr.: säcksömnad. Carlström Spinnm. 10 (1832; på duk). Två snälla flickor togo i nålen som om det varit säcksöm. Holmiana 3: 146 (1869). —
-SÖMNAD. syende av säck(ar); särsk. om sådant syende som hantverk. SundsvP 1886, nr 42, s. 2 (ss. slöjd). Östergren Ant. 14 ⁄ 1 1952. —
(3 f) -TAKTIK. i bollspel o. d. mellan lag (se lag, sbst.3 14 c γ), om i sht förr använd taktik vid försvar varigm motståndarlagets anfall leddes in i en inringning l. säck. IdrBl. 1935, nr 3, s. 8. —
-TAL. (säck- 1930. säcke- 1756)
2) (numera bl. mera tillf.) betecknande ett så stort antal (av ngt) som ryms i en säck; närmande sig l. övergående i bet.: (mycket) stort antal. Bland det säcktal av outgivna manuskript man nu lär ha hittat efter Dostojevski (osv.). Lo-Johansson StädAnsikt. 123 (1930). —
-TALS, adv. (säck- 1808 osv. säcke- 1646—1859) i säckar, säckvis; äv. allmännare, vanl. hyperboliskt övergående i substantivisk anv., betecknande stor mängd av ngt, särsk. i uttr. säcktals med ngt, massor med ngt, ngt i stor mängd; äv. mer l. mindre bildl. Murenius AV 131 (1646). Godt Hwetemjöl försäljes säcktals uti Huset N:o 143 på Riddareholmen. DA 1808, nr 1, s. 6. I Tyskland utkastas (prediko)utkast säcktals i verlden. Thomander 2: 566 (1835). Från våra fönster se vi nu dagligen de röda .. släpa bort säcktals med säd ur spannmålsmagasinet. Qvarnström Flem. 241 (1926). De begagnade kläder som nu säcktals sändas till flyktinglägren. Östergren (1952). —
(2) -TYG. (tyg av) säckväv, grovt tyg. Björkman (1889). Och Jacob ref sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid. 1Mos. 37: 34 (öv. 1893). På Gräsö tog man .. tillvara spinndugliga tågor ur avfallet vid bråkningen (av linet) .. skäktade och häcklade, varpå det spanns och vävdes till säcktyg. Rig 1934, s. 6. —
(1 h) -UR. (†) fickur. VetAH 1749, s. 99. Ellicott (visade) sin nya invention med pendelur samt sitt svar till kungen i Spanien om de förbättringar säckur äro capable af eller rättare en jämförelse emellan pendel och byxsäcksur. Ferrner ResEur. 334 (1760). —
(1, 5) -VED. (numera i sht i skildring av ä. förh.) ved som säljs i säckar. Torr säckved. Upsala 20 ⁄ 11 1923, s. 8. —
-VIS, sbst. o. adv.
II. ss. adv. i säckar, säcktals; äv. allmännare, vanl. hyperboliskt, övergående i substantivisk anv., betecknande stor mängd av ngt, särsk. i uttr. säckvis med l. av ngt, massor av ngt, ngt i stor(a) mängd(er). Det hör .. till en riktig spannmåls-police .. att förordna om mått, för att förekomma det spannmål skulle säljas säckvis (osv.). LBÄ 29—30: 149 (1799). En hel rad infödingar .. samlade säckvis av blåmusslor. Kaudern Mad. 183 (1913). (Han) plägade vid bokauktioner köpa hem säckvis med böcker. Aldén Hemma 18 (1927). —
-VÄV. (säck- 1675 osv. säcka- 1526—1678. säcke- 1547—1779) [fsv. säkkia väver]
1) till 1, 2.
a) (slag av) grov (tvåskaftad l. kyprad) vävnad, i sht av jute, hampa l. bomull, utgörande l. avsedd att utgöra material vid tillverkning av säck(ar) m. m.; äv. i individuell anv.; jfr -buldan, -duk, -lärft o. pack-väv. GripshInvent. 26 ⁄ 5 1547. En sækia wæff. AntT XVI. 1: 73 (1553). Säckväv är en grov, tvåskaftad eller kyprad vävnad, vanligen av jute men även av blångarn, hampa och bomull samt på senaste tid pappersgarn. Kjellin (1927). Ett paket inslaget i säckväv. Larsson LongJohn 312 (1995). jfr jute-säckväv.
b) (numera bl. mera tillf.) om säckväv (i bet. a) använd i l. ss. klädesplagg; i sht förr liktydigt med: säck (se säck, sbst.2 2 a). Upp. 11: 3 (NT 1526; äv. i NT 1981). Kolmodin QvSp. 1: 616 (1732; i änkas dräkt). Adjunkten .. stod vid hans sida, höljd i säckväv. Bergman Mark. 17 (1919).
3) (numera bl. tillf.) till 3 d slutet, om väv i säckspindels bo. Själfva fångstväfven är .. reducerad till ett minimum, boet utgör däremot hufvudsaken, såsom .. teckning af säckväfven hos Agelena gracilis framgår. Reuter LägrDjSjälsl. I. 1: 26 (1886).
Ssgr (till 1, i sht 1 b): säckvävs-, äv. säckväv-bolster. (i sht förr) jfr bolster 1. BoupptSthm 12 ⁄ 2 1672, s. 145 b.
-förkläde, äv. -förklä. Jönsson SkånSomr. 53 (1933, 1935). Frida tog av sig säckvävsförklät. Ekman Springkäll. 12 (1976).
B (†): SÄCKA-KÄRRA, -LÄRFT, -MUNK, se A. —
(2 a) -ORDNING. bildl., om tillstånd l. skick kännetecknat av botgöring. Haffuer .. (djävulen) icke förwandlat then Christeliga Booten, och the Christrognas bootferdiga leffuerne .. och stält thet vthi besynnerliga kläder och vthi ena säckiaorning (osv.). PJGothus Helg. C 3 b (1593). —
-VÄV, se A.
C (numera bl. i skildring av ä. förh.): SÄCKE-BAND, se A. —
(3 b) -BODD, p. adj. (†) om fisknät: utrustad med säck; jfr bo, v.2 1 b. Broman Glys. 3: 656 (c. 1740). —
-BÄRARE, -DRAGARE, -GARN, se A. —
(1 e) -GULDSMED~02 l. ~20. om kringvandrande guldsmed utan verkstad. Så skall och ingen Säcke Gulsmed blifue tillstadt, att arbethe på Landzbygden, antingen Gull eller Sölfuer, Vthen (osv.). SkråOrdn. 173 (1594). PrivSvStäd. 4: 149 (1596). —
-KRÄMERI, -KÄRRA, -LÄRFT, -MAKARE, -MUNK, -PENG, -PIPA, -PIPARE, se A. —
(1 (f? o.) g?) -RYCKARE. [senare leden möjl. till rycka, v.1 5 (l. 8)] (†) möjl. urspr. om person som snor l. roffar åt sig mat l. pengar o. d., övergående i allmänt nedsättande bet., ungefär liktydigt med: skojare l. skälm l. landstrykare o. d. Een bara hutlare rätt ästu, som löper öfver landh och lähn; Prackare äro sådanne män, Gå och liuga sigh maat i munnen Medh sin skalkheet och arga funder, Tocka säckieryckare wij, / Hafwa månge vthi wår By. Brasck Apg. I 4 b (1648). jfr: Okvädinsord, hämtade ur tryckta källor från (15—1700-talen): .. säck (lunsa), säckieryckare (tiggare), treling o. s. v. Geete Språkl. 101 (1898, 1924). —
-SKATT. (numera bl. rättshist.) om årlig skatt bestående i en säck säd om ett halvt pund utgjord av var sjätte skattebonde. Almquist CivLokalförv. 1: 273 (cit. fr. 1544). —
-TAL, -TALS, -VÄV, se A.
SÄCKAKTIG, adj. till 1: som liknar l. erinrar om en säck; särsk. ss. adv.: på sätt som liknar l. erinrar om säck (i fråga om storlek l. form o. d.). (Med) säckaktigt vida, rutiga byxor på de korta benen. Hedberg Mann Budd. 1: 65 (1904). Östergren (1952).
Spalt S 16002 band 33, 2001