| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YRKE yr3ke2, äv. (i bet. 3, 4, numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ÖRKE œr3ke2, n.; best. -et; pl. -en (Lenngren (SVS) 1: 132 (1776) osv.) ((†) = VDAkt. 1789, nr 299).
1) (†) syssla l. göromål l. arbete (se d. o. 5); ofta i pl.; äv. konkret(are) (se d). Verelius Herv. Dedik. 4 (1672). Jag behöfver icke tänka när jag kan betala; andra skola nog för mig åtaga sig detta brydsamma yrke. LBÄ 7–8: 16 (1797). Sköt blott nyttiga värf; men fly odugliga yrken, / Som bedraga sin idkares flit och löna ej mödan. Boman Cato 31 (1802). Hur har du, Satan, brutit dina fängsel, / Och trängt dig hit att deras yrken störa, / Som se med afsky dig och din missgerning? JGOxenstierna 4: 145 (1815). (Sköldmön) Blända .. skiftar .. rofvet med sina tappra följeslagerskor, hvilka sedan återgå hvar och en till sitt hem och sina husliga yrken. Forssell o. AAGrafström 84 (1831). Agardh ThSkr. 1: 4 (1842, 1855). — jfr HUVUD-, SINNES-, SLÖJDE-YRKE. — särsk.
a) om studie- l. kunskapsområde. Theologien och hwad dit närmast hörer war .. (de kristna lärdas) förnämsta yrke. Möller Kyrkoh. 136 (1774). Forskningarne i det gamla språket voro, jemte allt hvad som rörde antiqviteterna, tidens förnämsta yrke. 2SAH 1: 45 (1801). Vältaligheten var Romarnes mäst älskade yrke. Norrmann Eschenbg 1: 345 (1817). — jfr HUVUD-, LÄRDOMS-, LÄRO-YRKE.
b) arbete inom de fria (se FRI 3 b α) l. sköna (se SKÖN, adj. 2) konsterna; särsk. i sådana uttr. som vittert yrke; äv. närmande sig l. övergående i bet.: kall (se KALL, sbst.2 4). Frese Sedel. 54 (1726). Berlinarne äro ifriga älskare af Melpomenes och Thalias yrken. Atterbom Minn. 48 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Hvad .. (en skald) helst må önska, är att få lefva blott för sitt yrke. Franzén Minnest. 3: 343 (1838). Spår af, att några bland de unga gymnasii-kamraterna .. hyst tidiga sympatier för vittra yrken, finner man (osv.). Hjärne DagDrabbn. X (1882). — jfr SJÄLS-, SKALDE-, SNILLE-, VITTERHETS-YRKE.
c) i mer l. mindre bildl. anv., med saklig utförare av syssla osv. (angiven gm gen.-attribut l. poss. pron.): uppgift. Det blifvit Tidens yrke blott / At menskjan in i lifvet föra. Kellgren (SVS) 2: 48 (1780). Språkläran .. har .. ej .. rättighet att egenmyndigt stifta lagar för Språket; hennes yrke är blott, att i en viss ordning framställa och tyda dem, som Språkbruket godkänner. Moberg Gr. 11 (1815). Lifvet är kort .. Nöjet ämnades ej till dess yrke, men till dess vederqveckelse. Wallin Rel. 2: 334 (1820, 1827). De torg, der guillotinen .. utöfvade sitt blodiga yrke. Oscar II 3: 269 (1867, 1889).
d) konkret(are), om resultat l. alster l. produkt av syssla osv., arbete (se d. o. 11). Gudlige Läsare! Läs nu detta mit yrke med andakt. Nicander SalOrdspr. B 2 b (1760). Hans sista yrke war en cathalogue raisionné öfwer kongl. academiens myntsamling. HTSkån. 4: 65 (1788).
2) om sysselsättning l. verksamhet l. näringsgren som utgör huvudsaklig inkomstkälla o. som kräver formell utbildning l. särskild kunskap l. färdighet o. d.; jfr PROFESSION 2, VÄRV, sbst.2 c. Widegren (1788). Inträd i hvad yrke som helst med afsmak för detsamma, så får yrket lida. Carlén Köpm. 2: 272 (1860). Att följa faderns yrke låg ej i sonens planer. Wieselgren Bild. 187 (1881, 1889). Sonen .. intogs tidigt af ett djupt förakt för det militära yrket. Strindberg NRik. 51 (1882). De kunde sitt yrke. Johnson Slutsp. 136 (1937). Vi pluggar, vi väljer yrke, vi försöker bli bra i vårt jobb. Livet40Ocens. 16 (2009). — jfr HANDELS-, HUVUD-, KRIGAR-, NATTMANS-, PARIA-, PROLETÄR-, RACKAR-, RESTAURANG-, SERVICE-, SJÖMANS-, SKOGS-, SLIT-, SOLDAT-, STATUS-, SÄSONGS-, VAPEN-YRKE m. fl. — särsk.
a) om yrke som utförs med händerna (vanl. i verkstad l. under användande av verktyg l. jämförelsevis enkla maskiner) o. vartill erfordras (större) teknisk färdighet l. händighet, men i allm. föga teoretisk utbildning, hantverksarbete; jfr ARBETE 5 b. Hon .. kallades allmänt Qwast-Lisa; emedan det yrke, hwarmed hon förtjenade sitt lifsuppehälle bestod deruti, att hon .. förfärdigade wiskor och qwastar. Almqvist Grimst. 4 (1839). Många utmärkta män bland skomakare i vårt land hafva icke allenast verkat i sitt yrke utan derjemte tjenat de samhällen de tillhört. Hägg Fotbeklädn. 77 (1873). Måleriet var hans yrke; men hans kärlek var musiken. Söderberg AllvLek. 13 (1912). Denna lilla lärobok i skrädderi vänder sig i främsta rummet till de unga som utbilda sig inom yrket. Fröberg Skrädd. 7 (1941). Smederna hade ett stort anseende och de höll sitt yrke högt. Järnbruksminn. 44 (1952). — jfr BAGAR-, FÖRGYLLERI-, HANTVERKS-, PLÅTSLAGAR-, SLAKTAR-, STOCKMAKAR-, TIMMERMANS-YRKE m. fl.
b) om yrke som kräver högre teoretisk utbildning l. är av intellektuell art; särsk. i sådana uttr. som fritt yrke (se FRI 3 a β) l. lärt yrke; jfr ARBETE 5 d. Är någon oskicklig till lärda yrken, afrådes han att förspilla sin tid med en otacksam möda. Sprinchorn PedUtsk. 14 (i handl. fr. 1804). Den unge mannen var arkitekt och omfattade med nit och kärlek sitt yrke. Lagergren Minn. 8: 77 (1929). Han tycktes .. hysa stor vördnad för de intellektuella yrkena och deras utövare. Hedberg VackrTänd. 120 (1943). En ung man, framgångsrik ingenjör, arbetade hårt i sitt yrke. Bolander HerrKr. 27 (1946). Läkare är det finaste yrke som finns. Jersild BabH 145 (1978). — jfr ADVOKAT-, APOTEKAR-, BARNMORSKE-, INGENJÖRS-, LÄKAR-, SKALDE-, TIDNINGS-YRKE m. fl.
c) i vissa uttr. l. förb.
α) det l. det till yrket l. till yrket det l. det, (utbildad till o.) arbetande inom den l. den professionen; förr äv. i sådana uttr. som man av yrke(t), om person med grundlig kunskap inom sin profession (jfr FACK, sbst.1 7 a). Öfversättningen .. har erfordrat en man af yrket, och äfven funnit en sådan. SP 1832, nr 281, s. 2. Utan att tillmäta sig den sakkännedom som ledamöterne af yrket, ville han (osv.). AB 4/3 1834, s. 2. En duglig och anständig man af yrke, önskar .. öfvertaga en större trädgård. Snällp. 17/8 1870, s. 3. Döbelius var läkare till yrket. 2SAH 60: 29 (1883). Hans far, till yrket jurist, hade dekorerats i första världskriget. Östling NazSensm. 128 (2008).
β) i sådana uttr. som göra l. välja ngt till sitt yrke. PT 11/8 1804, s. 7. En stadgad Yngling från Landet, som walt Handel till sitt yrke. SD 30/8 1824, s. 3. Att Caroline skulle göra musik till sitt yrke var något som hon fick komma fram till helt på egen hand. ÅrRunt 2018, nr 22, s. 18.
γ) lära (sig) yrket, tillägna sig ett (av sammanhanget givet) yrke. Fruntimmer .. som äga kunskap i Bomullswäfning, eller i brist af kunskapen, lust att lära yrket .. kunna få emploj wid en i godt stånd uppsatt Fabrik. DA 12/4 1821, Bih. s. 7. Cirka en tredjedel av (yrkes)kåren hade .. inte alls skaffat sig formell kompetens via mejeriskolor, utan hade lärt sig yrket den långa vägen. HT 1992, s. 572.
δ) i förb. med utöva (förr äv. driva (se DRIVA, v.2 45 b)) o. d. (o. gen.-attribut angivande slag av yrke). Emedan hvar och en, som ville bosätta sig i Hamburg och der drifva ett yrke, i och med det samma vore dess borgare. SP 1830, nr 253, s. 4. Föreskriften att ingen finge i yrket insläppas, som icke kunde drifva det med egen hand. EkonS 2: 277 (1897). Hans fader, som eljest dref läkarens yrke, räknas (osv.). Paulson Minnestal 97 (1899). Att slakta en häst .. var ännu på 1800-talet ett mycket föraktat yrke, som utövades av den så kallade .. ”rackaren”. Bolin VFöda 27 (1933). I juni .. skriver han till utbildningsministeriet att han .. inte längre är i stånd att utöva sitt yrke. Johannisson MelankRum 161 (2009).
ε) ha till yrke att, ha ss. huvudsaklig sysselsättning att; äv. (o. ofta): ha ss. betydelsefull del av yrkesutövning att. Man kan lätt föreställa sig, att missbruk måste uppkomma bland personer, som hafva till yrke att dag ut och dag in göra angifvelser och sjelfve besvärja dem. AB 22/11 1842, s. 3. Han hade .. påstått sig ha till yrke att vara återförsäljare. GbgP 23/10 1874, s. 2. Sälj-jobb? .. Att jobba .. med människor, att ha till yrke att vara trevlig och snäll. DN(A) 12/2 1965, s. 44.
d) ss. förled i ssgr, för att betona att en verksamhet utgör yrkesmässig huvudsyssla (o. därmed huvudsaklig inkomstkälla), motsatt: fritids-, hobby-, amatör- o. d.
e) i mer l. mindre oeg. anv. i fråga om verksamhet som är l. uppfattas l. tänks ss. förkastlig l. otillbörlig l. ljusskygg l. olaglig; särsk. ss. förled i ssgr, angivande att sådan verksamhet (utgör huvudsaklig inkomstkälla o.) utförs regelmässigt l. rutinmässigt l. upprepat. Synes .. häraf, att då någon ordentligen gjorde, att man så må säga, ett yrke af att råna till lands eller sjöss, det var röfveri. Nordström Samh. 2: 325 (1840). Hvarför skulle hon neka .. (sin kropp) åt någon, då det nu en gång var hennes yrke att sälja den? Söderberg MBirck 117 (1901). — jfr SKÖKO-YRKE.
3) (†) råämne l. material (jfr VIRKE, sbst.2 1); särsk. om avverkat o. obearbetat trä, virke (se VIRKE, sbst.2 2); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. i fråga om person, om anlag l. läggning, stoff (se STOFF, sbst.1 1 b β; jfr VIRKE, sbst.2 3 (a)). Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). (Numera) få alle uthhuggne skogar här omkring Kopparberget tillwäxa, efftersom alt yrckie hemptas uthur wästredahlerne. HSH 40: 58 (1662). Hwad Pædagogus widkommer, så är uthi honom intett yrckie eller lust och hog, att taga op någon Psalm (i kyrkan). VDAkt. 1704, nr 477. Materialier .. (dvs.) örke, tilfång. Swedberg Schibb. 283 (1716). Kellgren (SVS) 1: 135 (c. 1790).
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (ett slags) myrmalm; myrjord; jfr MOM. När vattnet kommer att löpa igenom någon Momm eller yrke, så blifver deraf ett Surbruns-vatn. Biberg Linné Oec. 14 (1750). Sådane Malmer, som egenteligen icke bestå uti annat, än en Jordblandad Ockra eller Järnrost, och hos osz i Dalorten kallas Örke. Rinman JärnH 372 (1782). Örke, eller Yrke, kallas uti Västerdalarne den myrmalm, som nyttjas af Allmogen .. at däraf smälta järn. Rinman 2: 1245 (1789). Redan före Kristi födelse hade svenskarna lärt sig att fiska upp det rostbruna ”örket” ur sjöar och kärr och nedsmälta det till osmundjärn. TurÅ 1935, s. 65. — jfr BRAND-YRKE o. GRÖN-, RÖD-ÖRKE.
5) (†) motsv. YRKA, v. 6 a β: yrkande. VDAkt. 1789, nr 299. At domstolen, enligt min förra Mans .. yrcke, dömt till skillnad honom och mig emellan. VDAkt. 1795, nr 262.
-ALLERGI. allergi orsakad av (långvarig) kontakt med i ens yrkesmiljö förekommande ämne(n); jfr -eksem. DN(A) 6/5 1946, s. 7. —
-AMBITION. ambition inom yrke. DN 1900, nr 10848 B, s. 2. På utbildningsanstalterna finns yrkesambitionen kvar att göra ett gott jobb. SvD 7/7 1972, s. 3. —
-ANNONS. (numera bl. tillf.) annons vari yrkesutövare gör reklam för sig; äv. om platsannons. Att mot viss ersättning låta måla affärs- och yrkesannonser på den kala fläcken. Fyris 1888, nr 3, s. 3. Alla dem, som i yrkesannonserna begåvas med titlar som copywriters, layoutmän eller visualizers. SvD(A) 4/11 1963, s. 5. —
-ANSEENDE. om ngns anseende (se anseende, sbst. III 2) ss. yrkesperson. Ett .. sätt att stjäla en besvärlig medtäflares yrkesanseende är att å varorna begagna ett märke, hvilket innehåller hans namn eller firma. NordT 1892, s. 677. —
-ARBETA~020. arbeta i ett yrke för sin försörjning; äv. allmännare, om att arbeta o. uppbära lön; i p. pr. äv. substantiverat; jfr lön-arbetande. De yrkesarbetande klasserna, hvilka .. icke kunna afsätta någon annan tid .. (för studier) än söndagseftermiddagar. NDA 5/1 1877, s. 2. Kollektivhuset .. avser att lösa bostadsfrågan för .. ensamstående yrkesarbetande. Form 1952, s. 123. Trots att så många kvinnor nu yrkesarbetar minskar .. antalet förfrågningar om städhjälp år för år. SvD(A) 2/5 1964, s. 14. —
(2 a) -ARBETARE. (manlig) (kropps)arbetare (se arbetare 2 (anm.)) inom yrke med krav på längre (praktisk) utbildning; särsk.: kvalificerad (se d. o. 4 a) arbetare; jfr -arbeta, -utövare. PT 7/3 1853, s. 4. Det relativa antalet kvalificerade arbetare inom företagen, de s. k. yrkesarbetarna, är .. i avtagande. SocÅb. 1939, s. 82. Yrkesarbetare är den som efter förfluten .. utbildningstid utför arbete, för vilket erfordras en utbildningstid av lägst tre år. SFS 1959, s. 1025. På ett bygge där kvinnliga yrkesarbetare inte respekteras kan ingen annan räkna med att få respekt. Byggnadsarb. 2018, nr 7, s. 46. —
-ARBETE~020. arbete inom yrke; särsk. om mer kvalificerat verkstads- l. fabriksarbete; äv. (o. numera i sht) allmännare, om lönearbete. Lagen förbjuder .. blott yrkesarbete på söndagen, men icke att företaga husliga göromål. PT 15/10 1855, s. 3. Kommunala anstalter för yrkesundervisning, vilka meddela undervisning i yrkesarbete av den art, som avses med undervisning i kommunal verkstadsskola. SFS 1951, s. 60. —
(2 d) -ARMÉ. armé bestående av (fast) anställda soldater, stående (se stå, v. I 27 a) armé; jfr -här, -militär. Det nu pågående krigets första skede, då Frankrikes så mycket omtalade och fruktade yrkesarméer slag på slag nedgjordes. Samtiden 1871, s. 45. —
(2 d) -ATLET. (numera bl. tillf.) jfr atlet 1 b. AB 9/10 1889, s. 3. Idrottsgemenskapen försvinner allteftersom idrotten blir ett fält för yrkesatleter. SvD 27/10 1976, s. 20. —
-AUKTORITET. auktoritet (se d. o. II 1 b) baserad på kompetens inom ens yrke. Denna strävan till yrkesauktoritetens undanhållande och misskreditering måste så långt möjligt förhindras att förgifta allmänna opinionen. SvD(A) 10/7 1923, s. 6. Han flyttar över sin yrkesauktoritet på ett område där han inte .. besitter mer än genomsnittlig kompetens. DN 28/12 1977, s. 2. —
-AVDELNING~020. yrkesgren (särsk. inom flottan); äv. om yrkesförberedande del av utbildning; jfr avdelning 3. Läroverket delar sig naturligen i trenne hufvudafdelningar, neml. en förberedande, en tillämpande och en yrkesafdelning. NDA 30/10 1863, s. 3. 1. och 2. klassens sjömän indelas i sex yrkesafdelningar nämligen .. minörafdelningen, artilleristafdelningen (osv.). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 118 (1879). —
-AVUND~20, äv. ~02. avund mellan yrkeskollegor; särsk. till 2 b. AB 8/1 1846, s. 2. Levertin själv svarade, i brev till Hellberg, med hätska beskyllningar för yrkesavund. PedT 1949, s. 50. —
(2 d) -BAGARE. bagare (se d. o. 1 (a)). AB 13/1 1871, s. 2. Det stenmalda mjölet är efterfrågat av såväl yrkesbagare som .. hemmabagare och kräsna kockar. ÖstersundP 11/10 2011, s. 30. —
-BANA. bana (se bana, sbst.1 1 g γ) l. karriär i yrkeslivet; jfr -väg. Den elev (vid lärarutbildningen), som saknade undervisningsgåfvor, råddes der välja en annan yrkesbana. AB 10/5 1855, s. 3. —
-BEHOV. behov (av ngt) som uppstår vid yrkesutövning; äv. om behov av arbetskraft inom ett yrke; jfr behov 2. Man läser tidningar för annonsers, för nyheters, eller för yrkesbehofs skull. AB 9/2 1853, s. 1. För bygden är det jätteviktigt att ha en utbildning .. som matchar yrkesbehovet i kommunen. VästerbK 10/7 2012, s. 10. —
-BESTÄMD, p. adj. som är inriktad på l. avsedd för bestämt yrke l. bestämd yrkeskategori; särsk. (o. i sht, om ä. förh.) om skola. Fortsättningsskolan skall anordnas antingen såsom yrkesbestämd fortsättningsskola .. eller såsom allmän fortsättningsskola. SFS 1918, s. 2731. För att bli antagen till dessa yrkesbestämda studier kräves, att man har en två- till fyraårig utbildning i the liberal arts. PedT 1949, s. 155. —
-BETECKNING. beteckning för yrke; jfr -benämning, -namn, -titel. Forssell Sv. 1571 202 (1883). Hon utbildade sig till sjukgymnast men yrkesbeteckningen är numera fysioterapeut. Barometern 10/4 2017, s. 20. —
-BETONAD, p. adj. som präglas av l. lägger tonvikten på yrkesarbete (inom visst yrke) (jfr -inriktad); särsk. i fråga om yrkesutbildning (särsk. i sådana uttr. som yrkesbetonad skola); äv.: som hänför sig till mer l. mindre yrkesmässig utövning. Tillvaron af en allmän fortsättningsskola omöjliggör icke de yrkesbetonade skolornas existens. SvD(A) 6/12 1916, s. 9. Dylika redskap .. förekommer såväl inom yrkesbetonade redskapsbestånd som framför allt inom sportfisket. Hasslöf SvVästkustf. 94 (1949). —
-BILDAD, p. adj. (numera bl. ngn gg) som har yrkesutbildning. En trupp af .. frie medborgare är .. öfverlägsen en till antalet jemstark trupp af yrkesbildade krigare, icke tvertom. GHT 9/11 1866, s. 2. —
-BILDNING. (numera bl. ngn gg) (nivå av) yrkesutbildning; jfr bildning 5 b (β). BetUnd. 1828, s. 195. Ingenting göres af de industriela etablissementen för att höja yrkesbildningen hos deras arbetare. TT 1888, s. 62. —
(2 d) -BILIST. jfr -förare. Ivriga underhandlingar med några yrkesbilister, som ha skjutslega i dessa trakter. TurÅ 1915, s. 193. —
-BLICK. blick (se blick, sbst.1 2) som vittnar om yrkeskunnande l. är tränad gm yrkesutövning; jfr -hand. Min själ, är hon inte vacker ändå! – fortfor han, i det han betraktade den liflösa kroppen med läkarens yrkesblick. ST(A) 25/6 1892, s. 3. —
(2 e) -BONDFÅNGARE. (tillf.) mer l. mindre nedsättande, om person som regelmässigt ägnar sig åt bondfångeri. (Vid razziorna) ha flera förut straffade män och kvinnor anhållits, särskildt sådana, som förut gjort sig kända som s. k. yrkesbondfångare. ST(A) 28/10 1901, s. A2. —
(2 d) -BRANDKÅR~02 l. ~20. brandkår med fast anställd personal. En hvar, som är i grund förtrogen med arbetssättet inom en yrkesbrandkår. Kalmar 29/8 1906, s. 3. Avlönad brandstyrka är yrkesbrandkår, när medlemmarna äro anställda med skyldighet att för avtalad tid odelat ägna sig åt brandtjänsten. SFS 1923, s. 238. —
-BRODER, äv. -BROR. manlig yrkeskollega; jfr broder 5 o. -syster o. arbets-broder. AB 17/8 1832, s. 4. Jaså, du näns inte att bju en yrkesbror på en sup. Bondeson MVK 99 (1899, 1903). Skalden (Xenophanes) riktar sin indignation mot sina berömda yrkesbröder Homeros och Hesiodos, vilkas sånger bidrager att bevara ovärdiga vidskepelser. Aspelin TankVäg. 1: 48 (1958). —
(2 d) -BROTTARE. person som yrkesmässigt ägnar sig åt brottning; jfr proffs-brottare. NerAlleh. 2/8 1886, s. 1. —
(2 e) -BROTTSLING. person som regelbundet l. mer l. mindre yrkesmässigt ägnar sig åt brottslighet; jfr -förbrytare, -tjuv. SDS 5/2 1873, s. 2. —
-BYTE. byte av yrke; jfr -förändring, -växling. Ett yrkesbyte (stöter) ännu mestadels på hinder, som faktiskt icke stå att övervinna. Cassel TeorSocEkon. 339 (1934). —
-CANCER. cancer orsakad gm (långvarig) kontakt med i ens yrkesmiljö förekommande cancerframkallande ämne(n). Föreläsaren nämnde .. exempel på yrkescancer, bl. a. hudcancern hos arbetare i tjär- och brikettfabriker och lungcancern hos arbetare i nickel- och kromindustrier. DN(A) 22/10 1944, s. 8. —
(2 d) -CHAUFFÖR. yrkesförare. Gentlemanföraren kan tillfälligtvis öfverlämna vagnens förande åt yrkeschaufför. SvD(A) 27/3 1906, s. 7. —
-DAMM. (numera mindre br.) om damm (se damm, sbst.2 2 c) som förekommer (i stor mängd) i (viss) yrkesmiljö; äv. bildl. Yrkesdammet lägger sig på ögonen äfven hos de bästa af juristerna. SvD 23/6 1891, s. 3. Minst farligt bland olika slag af yrkesdamm torde koldammet vara. 2NF 5: 1216 (1906). DN(A) 16/10 1952, s. 1. —
-DANS. om dans ss. yrke; äv. om dans skapad för l. utförd av yrkesdansare. Vising Rol. 17 (1898). Siktet inställt på yrkesdans. UNT 27/6 2015, s. B1. —
(2 d) -DANSARE. person som är yrkesmässigt verksam ss. dansare; jfr -dansör. SundsvT 28/6 1894, s. 4. —
(2 d) -DANSÖR. (manlig) yrkesdansare; särsk. om (mans)person som är yrkesmässigt verksam ss. danspartner; jfr dansör 1. Hofvet, som i början deltagit i dansen, drog sig tillbaka, lämnande fältet öppet för yrkesdansörerna, och härigenom kom baletten att utveckla sig. OoB 1904, s. 530. Han blir gigolo, yrkesdansör på Maxim. SvD(A) 15/2 1927, s. 11. —
(2 d, e) -DEMONSTRANT. person som regelbundet l. mer l. mindre yrkesmässigt deltar i (våldsamma) demonstrationer. SvD(A) 25/1 1951, s. 6. 26-åriga Jacqueline satsar .. allt på jobbet som yrkesdemonstrant hos Greenpeace. GbgP 19/9 1989, s. 29. —
-DETALJ. detalj (se d. o. 6) inom l. speciell för yrke. Med sjuklig girighet lyssnade hon till .. (notariens) yrkesdetaljer. Hon följde honom ifrigt, när han pekade ut för henne det förlopp, som hennes sak sannolikt skulle taga. AB 5/12 1865, s. 1. —
-DIFFERENTIERING. (numera bl. mera tillf.) om yrkes uppdelning i flera mer specialiserade yrken (jfr differentiera 2 d o. -specialisering); ngn gg äv. om (del av) befolknings fördelning mellan yrken. Att den .. starkare yrkesdifferentieringen i särskild grad ökat mängden av olikartade arbetsuppgifter. DN(A) 5/7 1924, s. 8. Ungdomens yrkesdifferentiering efter begåvning, håg och fallenhet. PedT 1944, s. 86. —
(2 d) -DOMARE. yrkesjurist som arbetar ss. domare. Ehuruväl rättskunnige yrkesdomare måste anses vara bättre rustade för domarekallet, tala andra grunder för inrymmandet .. af lekmannaelement. SD 26/7 1884, s. 4. I tingsrätten avgörs brottmål av en yrkesdomare och tre nämndemän. SOU 2003, 106: 108. —
-DRIFT. (numera bl. mera tillf.) yrkesmässigt bedriven verksamhet; jfr drift 17 (b) o. -verksamhet. Det modernt konstitutionella samhället hvilar väsentligt på industriens bas, och förr än duglig yrkesdrift hos oss alstrat välstånd och sedlighet .. hafva vi ingen sund och duglig samhällsfrihet att vänta. TLitt. 1851, s. 317. —
-DRÄKT. av utövare av (visst) yrke buren (i sht enhetligt utformad) (del av) klädedräkt. Bilder af en norsk fiskare i full yrkesdräkt af mjukt gult kalfskinn. JmtP 8/7 1887, s. 3. Strykerskor och vikerskor ha som yrkesdräkt vita rockar. Dædalus 1946, s. 98. —
-DRÖM. dröm (se dröm, sbst.1 2 b) l. förhoppning om yrke l. vad gäller framtida yrkeskarriär. Norrskensfl. 5/8 1915, s. 2. Problemen som togs upp (i filmen) var exempelvis .. spruckna yrkesdrömmar, skilsmässa, förträngd besvikelse. ICAKurir. 1987, nr 32, s. 4. —
-DUGLIG. duglig l. skicklig inom (visst) yrke; jfr arbets-duglig. Det heter visserligen om Edström, att han har gjort sig känd såsom ”yrkesduglig” samt ”tillvunnit sig förtroende”. GHT 3/11 1859, s. 3. Skall industrin få ut yrkesdugligt folk på landet måste de ju kunna locka med närheten till jobbet. SvD 22/9 1975, s. 32. —
-DUGLIGHET~102, äv. ~200. [jfr -duglig] duglighet i (visst) yrke; jfr arbets-duglighet. Den öfvervägande intelligensen, kunskaperna och praktisk yrkesduglighet, som .. skulle komma att utmärka skärgårdsofficeren. NDA 9/4 1863, s. 3. —
(2 d) -DYKARE. person certifierad att på uppdrag av arbetsgivare utföra dykeriarbete. DN 1886, nr 6518 A, s. 2. Yrkesdykare finns i många olika former .. (ss.) röjdykare, kommersiella djuphavsdykare, marinbiologer, fiskare och undervattensfotografer och filmare. Staffansson Halls o. Krestovnikoff Dykn. 159 (2007). —
-DÖDLIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) dödlighet (se d. o. 2) orsakad av faktorer i yrkesmiljö. Då yrkesdödligheten i hög grad är beroende af yrkesutöfvarnes kön, ålder, vistelseort m. m. lemnas först .. en redogörelse för dödlighetsförhållandena i allmänhet uti Sverige. SDS 22/11 1889, s. 1. —
(2 e) -EGOIST. (†) inbiten egoist. Han var inte fullt nöjd med sig själv, men som yrkesegoist hade han sina bestämda riktlinjer. Blomberg Överg. 204 (1915). —
(2 (a)) -EKONOMI. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skolämne inom yrkesskolan omfattande bokföring, ekonomilära, räkning o. d. anpassade till (visst) yrkes behov. SvD(A) 1912, nr 299 B, s. 7. Undervisningen i yrkesekonomi (vid lärlingsskolorna) omfattar sådana kunskaper och färdigheter, som äro nödvändiga för förståendet av grunderna för yrkets ekonomiska bedrivande. SFS 1921, s. 1907. —
-EKSEM. eksem orsakat av (långvarig) kontakt med i ens yrkesmiljö förekommande ämne(n); jfr -allergi. 2NF 7: 126 (1907). —
(2 (a)) -ELEV. elev som går yrkesutbildning. MeddSlöjdF 1885, s. 25. Endast två tredjedelar .. av de yrkeselever som lämnade gymnasiet i våras gjorde det med en examen. NerAlleh. 19/12 2014, s. 16. —
-EMBLEM. (förr) inom skråväsendet: emblem symboliserande (visst) yrke; jfr skrå-emblem. GbgP 14/12 1875, s. 1. —
-ERFARENHET. erfarenhet av yrke(sutövning); jfr -vana 1. PT 8/1 1849, s. 3. (I jobbansökan) berättar man lite om sig själv, hur gammal man är och vilken yrkeserfarenhet man har. Uddenberg Rätt 214 (1985). —
-ETIK. etik som hänför sig till (visst) yrke; jfr -moral. Det handlar helt enkelt om yrkesetik, om läkarens tystnadsplikt. ST(A) 9/10 1915, s. 9. —
(2 (a)) -EXAMEN. examen från yrkesutbildning. PT 30/3 1861, s. 3. De har genomgått Mellersta Nylands yrkesskola och har en yrkesexamen bakom sig. Hufvudstadsbl. 26/4 1988, s. 11. —
-FARA. yrkesrisk. Sakkunnige män .. skola .. förordnas att gå vederbörande yrkesidkare till handa med upplysningar och råd i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara. SFS 1889, nr 19, s. 4. —
(2 d) -FISKARE. person som bedriver yrkesfiske. Mitt .. rikhaltiga lager af Fiskredskap .. för amatörer och yrkesfiskare. AB 2/4 1874, s. 4. Sälen .. är .. sedan urminnes tider våra yrkesfiskares värsta konkurrent. Edström Mossgrönt 1: 27 (1950). —
(2 d) -FISKE. yrkesmässigt (o. storskaligt) bedrivet fiske. DN 1890, nr 7742 A, s. 4. På grund av .. ökande fisketryck från både fritidsfisket och yrkesfisket anser länsstyrelsen att det är dags att vidta förvaltningsåtgärder. BlekLT 7/7 2018, s. 6. —
-FRIHET~02 l. ~20. om frihet l. rättighet att utöva vilket (enligt lag l. sed tillåtet) yrke som helst; jfr arbets-frihet 2, närings-frihet 2. Husvisitationer, godtyckliga arresteringar, .. nyckfulla ingrepp i enskildas yrkesfrihet och äganderätt, o. s. v., höra alltjemt till belägringsordningen. AB 22/5 1849, s. 2. År 1846, då skråtvånget föll och yrkesfriheten bröt igenom. SvSlöjdFT 1907, s. 48. —
(2 d) -FRUKTODLARE. person som yrkesmässigt ägnar sig åt fruktodling. Tre fjärdedelar av landets samtliga yrkesfruktodlare äro tillfinnandes i Kristianstads län. SvD(A) 30/9 1940, s. 10. —
(2 d) -FRUKTODLING~020. abstrakt o. konkret. AB(A) 30/9 1940, s. 8 (konkret). I yrkesfruktodlingen sker just nu en revolution. ICAKurir. 1987, nr 41, s. 16. —
(2 d) -FÖRARE. person som är yrkesmässigt verksam ss. förare av motorfordon; jfr -bilist, -chaufför. Som bekant afser detta (förtjänst)märke .. att premiera dugliga och hänsynsfulla yrkesförare. SvD(A) 17/3 1911, s. 5. —
(2 (a)) -FÖRBEREDANDE, p. adj. i fråga om utbildning: som förbereder (se förbereda 5 a) (elev) för arbete inom visst yrke. PedT 1924, s. 197. De yrkesförberedande programmen (i gymnasieskolan) blir: .. Bygg .. El .. Energi (osv.). DN 9/2 1991, s. A10. —
(2 e) -FÖRBRYTARE. yrkesbrottsling; jfr vane-förbrytare. NDA 21/3 1887, s. 3. Yrkesförbrytaren, som tillhörde gangstersyndikatet Cosa Nostra, har i detalj kunnat avslöja förbrytarbandens inbördeskrig, deras verksamhet som lejda mördare, smugglare och narkotikahandlare. DN(A) 6/10 1963, s. 1. —
-FÖRBUD. [efter t. berufsverbot] (i sht om utländska förh.) förbud att utöva (visst) yrke. Norge-advokater får yrkesförbud för hela livet. ArbT 1941, nr 179, s. 3. —
-FÖRBUND. förbund (se d. o. 6 b) som bygger på yrkestillhörighet. NDA 23/4 1879, s. 3 (i fråga om arbetstagare). Svenska arbetsgivarföreningen (har) byggt om .. (ett lagerhus) till ett modernt och elegant kontorshus för sina yrkesförbund. DN(A) 22/9 1964, s. 8. —
-FÖRDELNING. fördelning av yrken inom grupp av personer. MalmöTidn. 1841, nr 28, s. 2. Yrkesfördelningen bland riksdagskandidater på valbar plats. DN 9/8 1991, s. A12. —
-FÖRDOM~02 l. ~20. fördom om l. inom yrke. AB 31/8 1847, s. 3. Många ungdomars egna yrkesintressen och yrkesfördomar, könsbundna eller i övrigt traditionslåsta, är .. en förgrovad avspegling av de vuxnas. DN(A) 19/10 1963, s. 2. —
-FÖRENING. [jfr t. gewerkverein, eng. trade(s) union; jfr fackförening b anm.] förening (se d. o. 7 c) med syftemål att tillvarata o. verka för yrkeskategoris intressen; särsk.: fackförening (se d. o. b); jfr -organisation, -råd, -sammanslutning. GHT 1/4 1863, s. 2. I England, där yrkes- eller fackföreningar, mestadels omtalade under sitt engelska namn trades unions .. utgöra mäktiga arbetareorganisationer. EkonS 1: 188 (1891). (Hon) tillägger att hon .. fått saken prövad i sin yrkesförening .. som gett klartecken att ta emot priset. NorrkpgT 6/2 2018, s. A10. —
(2 d) -FÖRFATTARE. person som är yrkesmässigt verksam ss. författare. I de stora kulturländerna .. blef yrkesförfattaren, om han lyckades ”vinna ett namn”, rik, ansedd, ja ärad. VestmLT 26/2 1884, s. 1. Denna stigande efterfrågan på läsning är en av de viktigaste orsakerna till att yrkesförfattaren redan i början av 1900-talet blir en ganska vanlig företeelse även i vårt land. Linder 4Decenn. 3 (1949). —
-GEMENSKAP~020 l. ~102. om gemenskap mellan personer verksamma inom samma yrke(ssfär). Känslan af yrkesgemenskap måste blifva starkare, yrkesstoltheten större. GHT 1891, nr 295 C, s. 3. —
-GREN. gren (se gren, sbst.1 5) av l. specialområde inom yrke; jfr -avdelning. PT 15/12 1849, s. 3. (Kommissionen) skall till sin hjelp inkalla sakkunnige från olika yrkesgrenar. SD 18/1 1893, s. 5. —
-GRUPP. (grupp (se grupp, sbst.1 2) hörande till viss) yrkeskategori. BtSvStat. A 1851–55, 3: 49 (1860). Sjömanskårens olika yrkesgrupper utmärkas af på .. (ärmen) anbragta yrkesbeteckningar. UFlott. 1: 42 (1903). —
-GRÄNS. om gräns (se d. o. 2) mellan olika yrken. Hans hjelpsamhet sträckte sig villigt utöfver yrkesgränsen, där verklig nöd var för handen. AB 29/1 1901, s. 3. —
-HAND. jfr hand 9 o. -blick. Högberg Vred. 3: 12 (1906). Med erfaren yrkeshand i alla moment fram till färdig päls. DN 25/10 1980, s. 16. —
-HEDER. heder (se heder, sbst.2 10) som tillkommer (skicklig) yrkesutövare. Ty af större vigt än den enskildes .. vinst är för oss häfdandet af vår yrkesheder. SD 19/6 1880, s. 5. —
-HEM. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till yrkesskola knutet hem (se d. o. I 2 e β α’) för (manliga) ungdomar som ansågs mentalt l. fysiskt handikappade l. vanartiga; jfr skol-hem. Särskilda skyddshem .. skola finnas .. för vanartade gossar, som avslutat sin skolgång och .. icke fyllt aderton år (yrkeshem). SFS 1936, s. 415. —
-HEMLIGHET~102, äv. ~200. hemlighet som bevaras inom yrkesgrupp; jfr skrå-hemlighet. PT 19/8 1862, s. 3. —
-HISTORIA.
1) historia (se d. o. II 1) rörande (visst) yrke; äv. om sådan historia ss. vetenskap l. läroämne (jfr historia II 2). (Talaren) Önskade ock yrkeshistorier, sådana som den siste ärade talaren utgifvit öfver skomakeriet. GHT 19/8 1874, s. 2; möjl. till 3. Det är en ännu ofyld lucka i vår odlingshistoria att vi ännu hafva knapt ett spår af yrkeshistoria skrifven. AB 1878, nr 92 A, s. 1. Vid skolan (för bokhantverk) undervisas .. i följande ämnen: svenska språket, aritmetik, frihandsteckning, .. yrkeshistoria (osv.). SvD(A) 2/2 1910, s. 7.
2) persons historia (se d. o. II 4) med avseende på dennes yrkesverksamhet. Lungförändringarna ha med hänsyn till yrkeshistoria och utseende uppfattats som silikos. BtRiksdP 1947, 1: nr 47, s. 12.
3) historia (se d. o. II 6) l. anekdot med ämne från (visst) yrke. En liten intim matsal .. där man kan .. reservera bordsytan åt .. de groggar, varmed yrkesdiskuterandet och yrkeshistorierna sköljas ned. AB(A) 29/10 1932, s. 7. —
-HJÄLP. hjälp av yrkeskunnig person l. personal. SvD(A) 31/3 1920, s. 8. (Hon) blev .. deprimerad och var tvungen att söka yrkeshjälp. Hufvudstadsbl. 3/3 1996, s. 9. —
-HYGIEN. om den del av hygienen som har till uppgift att identifiera, kartlägga, bedöma o. förebygga hälsorisker förbundna med yrkesutövning l. yrkesmiljö; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. yrkes- och miljöhygien. Hygiea 1878, s. 477. Till yrkeshygien hör allt, som kan gagna eller skada arbetarnas eller den närboende befolkningens hälsa. Wirgin Häls. 2: 258 (1931). Det är ett väldigt högt värde, säger .. (professorn) i yrkes- och miljöhygien, om den uppmätta blyhalten. NVärmlT 3/6 2011, s. 19. —
-HYGIENIKER. [jfr -hygien] person som yrkesmässigt ägnar sig åt yrkeshygien. Åtgärder för utbildande av yrkeshygieniker med särskild uppmärksamhet riktad på tuberkulosfaran och tuberkulosskydd. DN(A) 19/2 1921, s. 8. —
(2 (a)) -HÖGSKOLA~020. (organisation för) (statligt kontrollerad) eftergymnasial yrkesutbildning; i fråga om ä. förh. äv. dels om yrkesutbildning följande på realskoleutbildning, dels om läroanstalt där sådan utbildning bedrevs. DN 1907, nr 13185 A, s. 2. (Ledamoten) påpekade särskildt att små yrkesskolor på alla platser vore mera af behofvet påkallade än en gemensam yrkeshögskola. SvD(A) 1/8 1907, s. 8. Från och med nästa år vill Socialdemokraterna införa 30 000 utbildningsplatser inom komvux, yrkesvux och yrkeshögskola. DN 24/4 2014, s. 15.
Ssg: yrkeshögskole-examen. (dokumenterat) avslutad o. godkänd utbildning inom yrkeshögskolan. Om utbildningen är två år .. ger den rätt till en yrkeshögskoleexamen med viss inriktning, kanske ”säljare”. SvD 4/4 1995, s. 12. —
-IDENTITET. om persons identitet med avseende på dennes yrkestillhörighet. Tiden 1954, s. 446. En bra grupp ger status, yrkesidentitet, trivsel och minskad stress. ArbMiljö 1989, nr 7, s. 33. —
-IDKARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt utövade ett hantverk; jfr idkare 2. PT 8/1 1850, s. 2. —
(2 (a)) -INRIKTAD~020, p. adj. inriktad (se in-rikta, v.1 2 a) på yrkesverksamhet; särsk. i fråga om utbildning; jfr -betonad. Att bära paket, springa bud .. utöfva tillsyn etc., allt sålunda anlagdt på ett yrkesinriktadt arbete. AB 10/1 1911, s. 6. Lärare i yrkesinriktade ämnen. SvD 7/6 1973, s. 13. —
-INRIKTNING~020. inriktning (se in-rikta, v.1 2) mot visst yrke. Sedan .. (barnets begåvning) blivit klarlagt föreslår institutet en för barnets läggning lämplig yrkesinriktning. AB(A) 11/7 1932, s. 2. —
-INSPEKTION. inspektion (se d. o. 2) o. övervakning av säkerhetsförhållanden i yrkesmiljö; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i sg. best., ss. benämning på den myndighet som 1890 till 2001 ansvarade för sådan inspektion osv. (jfr inspektion 3). Det torde .. förtjena erinras, att vi här i landet i ett fall redan länge egt en af staten anordnad yrkesinspektion .. nemligen i fråga om arbetet i våra grufvor. Arbetet 29/1 1889, s. 2. Yrkesinspektionen var här i december och slog ned på en rad allvarliga missförhållanden. ArbMiljö 1989, nr 5, s. 38. —
-INSPEKTRIS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvinnlig yrkesinspektör; särsk. (om ä. förh.) om sådan inspektör med uppgift att inspektera kvinnodominerade verksamheter. SvD(A) 3/9 1902, s. 5. Yrkesinspektris har att verka för förbättring af de kvinnliga arbetarnas lefnadsförhållanden, såsom beträffande kost och bostad samt hälso- och sjukvård. SFS 1912, s. 633. —
-INSPEKTÖR. (numera bl. i icke officiellt spr.) person som yrkesmässigt utövar yrkesinspektion; särsk. (om ä. förh.) om sådan vid Yrkesinspektionen anställd tjänsteman; jfr -inspektris o. fabriks-inspektör. NDA 1/2 1884, s. 2 (om utländska förh.). Tillsyn över hygien och arbetsförhållanden inom olika områden av industrin handhas av yrkesinspektörer och distriktsinspektörer. SvYrkeslex. 2: 16 (1973). —
-INTRESSE.
1) för yrkesgrupp gemensamt intresse (se d. o. 3). Att .. (valdeltagarna) förmå uppfatta det allmänna intresset och skilja det ifrån enskilta lokal- och yrkesintressen. NFreja 1840, nr 89, s. 2.
-INTRODUKTION. introduktion till yrke; äv. om till arbetsplats lokaliserad utbildning för elev som inte är behörig till gymnasieutbildning. En kortare ”yrkesintroduktion” på högst 40 veckor .. skall erbjudas de elever som .. hamnar utanför gymnasiet. DN 2/4 1980, s. 2. Man får se tjänsten som en yrkesintroduktion och en chans att komma in i arbetslivet. Sydsv. 8/8 2018, s. B4. —
-JARGONG. jargong (se d. o. 2) använd inom yrkesgrupp; jfr -språk. Det konstlade, uppstyltade och affekterade språket, som .. hotar att blifva en särskild yrkesjargon. Samtiden 1871, s. 252. —
(2 d) -JOURNALIST. person som är yrkesmässigt verksam ss. journalist. Redaktionstelegram ankomma, hwilkas författare ej äro yrkesjournalister och synas hafwa gjort sig den största möda, att grundligt miszhandla syntaxen. BoråsTidn. 2/2 1882, s. 2. —
(2 d) -JURIST. person som är yrkesmässigt verksam ss. jurist; jfr -domare. NerAlleh. 24/9 1884, s. 2. Yrkesjuristerna försöker återkommande få bort nämndemännen. SmålP 25/11 2014, s. A2. —
(2 d) -JÄGARE. person som är yrkesmässigt verksam ss. jägare; numera äv. närmande sig bet.: viltvårdare. AB 3/8 1872, s. 3. Jaktvårdare (yrkesjägare) på de större godsen i södra och mellersta Sverige svarar för viltvårdande åtgärder som vinterutfodring av vilt, viltuppfödning, rovdjursjakt, jaktbevakning m. m. SvYrkeslex. 2: 49 (1973). —
-KAMRAT. yrkeskollega. SP 1825, nr 218, s. 4. Att vara kollegial är oftast en god egenskap. Det handlar om att inte se ner på, inte baktala, utan tvärtom, visa respekt för arbets- och yrkeskamrater. VästerbK 3/1 2019, s. 22. —
-KARAKTÄR. särsk.: karaktär (se d. o. 3 a) (som anses) utmärkande för person med visst yrke. Han är .. en stackare, som saknar brottslingens yrkeskaraktär. SundsvT 30/5 1892, s. 3. —
-KARRIÄR. jfr karriär (5 o.) 6. DN(A) 30/10 1923, s. 13. Jag hann inte gå ut ur gymnasiet förrän yrkeskarriären tog en rasande fart. Livet40Ocens. 50 (2009). —
-KATEGORI. kategori av (likartade l. samhöriga) yrken; jfr -grupp, -klass 2. GHT 20/2 1857, s. 2. Man kan .. bland fiskare urskilja en kärna av permanenta yrkesutövare, som skapar och uppbär yrkeskategoriens egenart. Hasslöf SvVästkustf. 13 (1949). —
-KLASS.
1) (†) samhällsklass bestående av viss yrkeskategori; jfr klass 2. GHT 1/12 1853, s. 1. Stånden eller yrkesklasserna skulle blifva fem, nämligen det andliga, ämbets-, borgar-, godsägar- och bondeståndet. SvH IX. 2: 44 (1908).
-KLASSIFICERING. indelning av yrken i klasser l. kategorier; jfr klassificera 1 c. Det var till stor del tack vare den genom kriget skapade yrkesklassificeringen, som demobiliseringens stora besvärligheter reducerades till ett minimum (i USA). GbgD 1921, nr 74 B, s. 1. —
-KNIV. (speciellt utformad) kniv tillverkad för o. i sht använd av (viss) yrkesgrupp. Yrkesknivar .. såsom hov-, kakel-, sadelmakar- och skomakarknivar. SFS 1913, s. 895. —
-KODEX. (tänkt) samling av föreskrifter gällande utövande av l. uppförande inom (visst) yrke; jfr kodex 3. SvD(A) 22/9 1923, HoH s. 2. Hans yrkeskodex för privatdetektiver omfattade inga förbud mot titelbortläggning med misstänkta. Rönblom DödGryt. 118 (1957). I SJF:s yrkeskodex anges vad som menas med förödmjukande uppdrag. DN 29/1 1969, s. 3. —
-KOMPANI. (förr) om kompani (se d. o. 4) som utförde expeditions-, handräcknings- o. hantverkartjänst. SvD(A) 23/11 1901, s. 4. Ekonomi-, eldare(-), och handtverksafdelningen .. sammanföras till ett yrkeskompani. UFlott. 1: 37 (1903). —
-KOMPETENS. jfr kompetens 2. Öfverläggningsämnena röra sig om yrkeskompetens för handtverkare, lärlingars utbildning (osv.). NerAlleh. 31/7 1891, s. 2. —
(2 d) -KONSUL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) arvoderad konsul. SvD 21/9 1886, s. 2. Olönad konsul tillerkännes ej samma rättsställning som en yrkeskonsul. 3NF 11: 1151 (1929). —
-KORRESPONDENS. (numera bl. tillf.) jfr korrespondens II 2 a. (För sjökaptensexamen fordras bl. a.:) Engelska språket: nöjaktig färdighet att föra yrkeskorrespondens. FFS 1899, nr 21, s. 9. —
-KRAMP. (numera bl. ngn gg) kramp orsakad av i samband med yrkesutövning upprepad l. ensidig belastning av muskel(grupp); jfr -neuros. S. k. yrkeskramp finns af många slag, t. ex. spelarkramp (piano- och violspelare) m. fl. 2NF 19: 803 (1913). —
(2 d) -KRIGARE. (numera i sht i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt deltar i krig l. tjänstgör som soldat; jfr -soldat. Att en armé, uteslutande grundad på allmän värnepligt .. för ingen del skall stå efter för en armé af yrkeskrigare. AB 14/3 1871, s. 3. Då jomsvikingarna voro väl rustade och stridsvana yrkeskrigare .. måste striden bli hård. SvFlH 1: 26 (1942). —
(2 e) -KRIMINELL. som har (organiserad) brottslighet ss. huvudsaklig sysselsättning o. inkomstkälla. Branko Jelenic, krigsförbrytare och yrkeskriminell. Han var en av de mest framträdande medlemmarna av den nazistiska terrororganisationen Ustashi. ArbT 1963, nr 10, s. 5. —
(2 d) -KRITIKER. jfr kritiker 1 a. SD 22/1 1881, s. 5. Det är ingalunda självklart, att en författare är en bättre och säkrare bedömare av litteratur än en yrkeskritiker. TSvLärov. 1943, s. 76. —
-KULTUR. kultur (se d. o. 8) som präglar l. är förhärskande inom (visst) yrke. DN 31/1 1904, s. 2. Kultur handlar om att dela identitet och dela kunskaper och idéer och med detta perspektiv är det befogat att tala om till exempel läkares yrkeskultur. Gaunt o. Löfgren MytSv. 13 (1984). —
-KUNNANDE. yrkeskunskap; yrkesskicklighet; jfr yrkeskunnighet. SvD(A) 24/11 1929, Söndagsbil. s. 4. Han tror att äldre byggnadsarbetares yrkeskunnande skall tas tillvara på ett nytt sätt. SvD 13/1 1969, s. 4. —
-KUNNIG. som behärskar (o. är skicklig i) ett yrke, som besitter yrkeskunskap; jfr -skicklig. PT 5/1 1856, s. 2. Trädgårdsmästare .. (dvs.) person som är yrkeskunnig inom odling av köksväxter, frukt, bär och prydnadsväxter. NE 18: 464 (1995).
Avledn.: yrkeskunnighet, r. l. f. yrkeskunnande. Förvärfva en yrkeskunnighet, som den vidsträcktare erfarenheten och öfningen medgifva. PT 5/1 1856, s. 2. Befolkningsförflyttningar innebära .. överflyttning av kapital i form av yrkeskunnighet från en plats till en annan. SvGeogrÅb. 1955, s. 217. —
-KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap specifik för l. använd inom (visst) yrke; jfr -kunnande. ÅbSvUndH 32: 76 (1849). Ett eventuellt ändrat yrkesval underlättas också genom de allmänt användbara yrkeskunskaper man får i utbildningen. SvSjöfT 1977, nr 52, s. 64. —
-KURS. kurs (särsk. (om ä. förh.) vid yrkesskola) omfattande (flertalet) studieämnen som krävs vid utbildning till visst yrke. KarlskrVBl. 6/8 1891, s. 2. En ettårig yrkeskurs är bättre än oavslutat gymnasium. GbgP 2/4 2013, s. 2. —
-KVINNA. yrkesarbetande kvinna; numera i sht pregnant, om sådan kvinna som anses särskilt skicklig inom sitt yrke (jfr -man); förr särsk. motsatt: hemmafru. AB 6/4 1893, s. 3. Man frågar mig till råds .. om yrkeskvinna med barn gör bättre i att bli hemmafru. Unnerstad Snäckh. 122 (1949). Vilken yrkeskvinna i sin profession! Stort tack för att du brinner för det du gör. VästerbK 20/6 2019, s. 38. —
-KÅR. jfr kår, sbst.3 2. DN 1886, nr 6612 B, s. 2. Pizzeriaägaren .. är väl medveten om att hans yrkeskår riskerar att smittas av corona. BoråsTidn. 7/7 2020, s. 5. —
-LAGSTIFTNING~020. lagstiftning som reglerar yrkesverksamhet. AB 10/4 1861, s. 1. Undervisningen i yrkes- och arbetarlagstiftning omfattar de delar av lagstiftningen, vilka beröra lärjungarnas yrken .. (såsom) lagar och författningar angående näringsfrihet, arbetsavtal, .. sjukkassor m. m. SFS 1918, s. 2750. —
-LEENDE. om inövat leende använt vid yrkesutövning; jfr -mask. (Dansösernas) stupida yrkesleende mot publiken. Nordensvan KonstH 309 (1900). —
(2 (a)) -LINJE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) linje (se d. o. 8) med yrkesutbildning. DN(A) 1909, nr 13988 B, s. 1. —
-LIV. om liv (se d. o. I 5 b) i yrkesverksamhet; äv. om sammanfattningen av de omständigheter som har samband med yrkesverksamhet, arbetsliv, i sht i sg. best. Så kallade strikes, det europeiska yrkeslifvets kräfta. GbgP 31/5 1867, s. 1. Ingenting av det som hon hade hoppats på som ung förverkligades, inte fortsatta studier och inte ett intressant yrkesliv. Henschen SkuggBrott 127 (2004). —
(2 (a)) -LÄRA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skolämne i lärlings- l. yrkesskolan omfattande för (visst) yrke grundläggande kunskaper o. färdigheter (jfr lära, sbst. 2); förr äv. om yrkesundervisning (jfr lära, sbst. 1 b). GHT 14/1 1856, s. 2. Yrkeslära är ett i verkstadsskolor samt i lärlings- o. yrkesskolor för industri o. hantverk förekommande ämne, som omfattar teknologi, yrkesräkning, yrkesritning, yrkeshygien o. ev. verkstadsarbete. PsykPedUppslB 2195 (1946). —
(2 (a)) -LÄRARE. lärare i yrkesämne; jfr arbets-lärare. TWenersbg 12/5 1871, s. 3. Många yrkeslärare, både inom fordon och bygg, har sin bakgrund i yrket. YstadAlleh. 20/8 2020, s. 12.
(2 (a)) -LÄRD, p. adj. yrkesutbildad; äv. dels i överförd anv., om förstånd l. arbete o. d., dels substantiverat. En tillstädeskommen smed säges hafva lagt sitt yrkeslärda förstånd i dagen genom att hugga med (det genomrostade) svärdet. AntT VIII. 1: 1 (1884). Att det inom hantverkskretsar är en utpräglad önskan att tillgången till hantverken förbehålles de yrkeslärda. NordBoktrK 1912, s. 201. Icke yrkeslärda arbetare får nöja sig med 60–70 DM per vecka. ArbT 1955, nr 38 C, s. 4. —
-MAN. (mans)person som (har utbildning för o.) utövar (visst) yrke; äv. (o. i sht) pregnant, om sådan person som anses särskilt skicklig inom sitt yrke; jfr -kvinna, -människa. NorrkpgT 4/2 1846, s. 1. Aflönade på samma sätt som statare, men med högre kontant lön och vanligen äfven större stat, äro de flesta gifta yrkesmän eller mera kvalificerade lönearbetare i jordbruksnäringens tjänst, såsom rättare, smeder och slöjdare, mejerister, kreatursskötare m. fl. EkonS 2: 142 (1895). Danskarna kommer .. (till matchen) med hela sju proffs och yrkesmän är alltid yrkesmän. SmålP 26/4 1973, s. 20. —
-MASK. min l. attityd som person uppvisar i sin yrkesutövning; jfr mask, sbst.2 7, o. -leende, -roll 1. (Pastorns) ansikte .. bär ett sådant uttryck af jordisk lycka att hela yrkesmasken brister sönder. DN 1899, nr 10633 A, s. 3. Möjligen är han bra på att hålla yrkesmasken. Men faktum är att Ozzy ser genuint lycklig ut på scen i kväll. AB 12/6 2011, s. 38. —
-MEDICIN. om vetenskap som har till uppgift att identifiera o. förebygga hälsoproblem orsakade av skadliga faktorer i yrkesmiljö; särsk. i uttr. yrkes- och miljömedicin; jfr medicin 1. GbgP 9/9 1887, s. 3. Från yrkesmedicinen har vi många undersökningar om risker med buller. Rössner KonstMåBra 11 (1993). Professor i yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet. DN 1/12 2018, s. 5. —
-MEDVETEN~020. som är medveten om l. inser sitt yrkes (föreställda) värde; äv.: som är medveten om sitt yrkes krav l. regler o. d.; särsk. i överförd anv. KKD 8: I (1913). Förr var man proletär i Ådalen, nu är man yrkesmedveten arbetare. TurÅ 1959, s. 109. —
(2 d) -MILITÄR. anställd soldat l. officer (jfr militär II 1 o. -officer, -soldat); motsatt: värnpliktig soldat; äv. om kår av sådana soldater osv. (i sht i sg. best.; jfr militär II 3). AB 9/6 1866, s. 2. (Vi) upptäckte .. att det hela var lärdt på några timmar, som yrkesmilitären begagnade år till. Strindberg NRik. 14 (1882). Många som etablerat sig i (utpressnings)branschen är före detta poliser, yrkesmilitärer och advokater. SvD 29/4 2018, Kultur s. 43. —
-MILJÖ. miljö (se d. o. 4) vari (visst) yrke utövas. En ny romantyp, enorma prosaepopéer, i hvilka hundratals människor, stora folkgrupper, omfattande yrkesmiljöer bilda det mästerligt bemästrade motivet. 2NF 33: 819 (1922). —
-MODELL. särsk. till 2 d: person som är yrkesmässigt verksam ss. modell (se d. o. 3 a). I stället för att stänga sig inne i sin atelier med en historisk läsebok .. och behöfligt antal uppstyltade yrkesmodeller, har .. (konstnären) Edelfelt gått ut i lifvet. AB 22/7 1880, s. 3. —
-MORAL. moral som hänför sig till (visst) yrke; jfr -etik. Den s. k. yrkesmoralen måste ha sin grund i en .. stolthet öfwer det arbete, som utgår ur yrkesidkarens hand. BoråsTidn. 8/11 1873, s. 1. —
(2 d) -MÅLARE. jfr målare, sbst.2 1. NDA 8/6 1861, s. 3. Min far var yrkesmålare, alltså målade väggar och så. NerAlleh. 1/9 2018, Bergslagen s. 4. —
(2 d) -MÅLERI. jfr måleri 1. NDA 6/6 1873, s. 3. Som spädningsmedel kan thinner helt slopas för de produktsortiment som numera används i amatör- och yrkesmåleriet. SvD 1/11 1972, s. 12. —
-MÄNNISKA, äv. -MÄNSKA. yrkesverksam person; äv. om person i sin yrkesroll (jfr människa 3 o. -person); i Finl. äv. pregnant, om person med grundlig kunskap inom visst område. NordT 1887, s. 86. För många storstadsbarn är det stora frågetecknet: Vem är pappa som yrkesmänniska? DN 21/11 1974, s. 33. Vi söker en yrkesmänniska att leda och utveckla morgondagens åldrings- och hälsovård hos oss. Hufvudstadsbl. 2/6 1996, s. 28. —
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 2 (g)) l. kännetecken som fungerar identifierande för (person med) visst yrke; äv. oeg., om kroppsskada o. d. som är l. anses vara typisk för (visst) yrke. Bageriarbetare, som buro sitt yrkesmärke, en kringla, på bröstet. PT 13/6 1883, s. 3. (Advokatens) lilla kropp är .. alltid litet sned, ett yrkesmärke. Wägner NattS 171 (1926). I själva verket utgjorde det kors- eller kilformiga vetebrödet jämte andra bröd yrkesmärke för många bagarlag. Kulturen 1974, s. 93. —
-MÄSSIG.
1) till 2, om ngt sakligt: som rör l. hör samman med l. avser yrke; särsk. (o. i sht) om verksamhet: som bedrivs ss. yrke; äv. dels: som uppfyller yrkes krav på gott utförande, dels: som vittnar om yrkeskunnande; jfr professionell 1. SD 18/3 1861, s. 1. En yrkesmässigt framställd film. Förberg SäljFilm 96 (1946). De kringresande biodlare i Australien, vilka yrkesmässigt flyttar sina samhällen .. för att medverka vid pollinationen. FoFl. 1964, s. 222. Den ser ju välbevarad ut, sa .. (pojken) yrkesmässigt och lade handen på kistan. Gripe Tordyv. 141 (1978). En möjlighet till både yrkesmässig och personlig utveckling. LäkT 2019, s. 370.
2) till 2 d, om person: som utövar (viss) verksamhet ss. yrke; jfr professionell 2. (Han) hade .. varit yrkesmässig jägare i en landsdel österut. NerAlleh. 18/11 1871, s. 1. (Familjerådgivningen) kan antingen ske direkt genom kommunens försorg eller genom annan yrkesmässig rådgivare. VästerbK 18/11 2019, s. 10.
Avledn.: yrkesmässighet, r. l. f. till -mässig 1, 2: egenskapen l. förhållandet att vara yrkesmässig. AB 1/3 1872, s. 3. (Landshövdingen) pratade .. om bredden i konstrundan – både vad gäller tekniker, stilar och yrkesmässighet. – Det finns både proffs och rena amatörer .. bland utställarna, menade hon. ÖgCorr. 19/8 2017, s. B3. Enligt domstolen präglades verksamheten av ”planering och yrkesmässighet” och skedde i stor omfattning. UNT 30/3 2019, s. A10. —
-MÄSTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) om förmansbefattning inom fångvården l. ungdomsvården med uppgift att undervisa o. handleda intagen i (visst) yrke; jfr mästare 1. HöganäsT 5/7 1902, s. 3. Fångvårdsstyrelsen anställer .. för trähusfabrikation en yrkesmästare .. vid fångvårdsanstalten Tillberga. DN(A) 21/9 1963, s. 27.
2) fullt utlärd hantverkare; jfr mästare 10. AB 4/6 1853, s. 4. Bland de .. belönade uppropades en yrkesmästare och dennes lärling. DN 4/5 1868, s. 1. —
(2 e) -MÖRDARE. person som begår mord mot betalning. Önskade han att någon skulle röjas ur vägen, lät han kalla till sig någon af sina yrkesmördare. SvD 10/3 1885, s. 3. —
-NAMN. yrkesbeteckning (utgörande tillnamn). LäsnBildn. 1847, s. 116. Yrkesnamn användes mycket under medeltiden, t. ex. Andris kannogiutare. EBrate hos Flodström SvFolk 209 (1918). —
-NEUROS. (numera bl. ngn gg) jfr -kramp. SFS 1891, Bih. nr 107, s. 5. Yrkesnevroser, d. ä. krampartade åkommor, hvilka uppstå genom öfveransträngning i yrket af vissa nerver och muskler. Wretlind Läk. 3: 141 (1895). —
-NÄMND. jfr nämnd 2 b. Att kompetens för ledamotskap i yrkesnämnd medgavs även personer, som ej voro direkt sysselsatta inom vidkommande yrke. SocMedd. 1918, s. 74. —
(2 d) -ODLARE. person som yrkesmässigt ägnar sig åt odling. GbgAB 1/10 1900, s. 3. Potatisbladmögel har .. blivit ett allt större problem för yrkesodlare och småbrukare. Hufvudstadsbl. 29/7 1993, s. 4. —
(2 d) -OFFICER, äv. -OFFICERARE. vid försvarsmakt(en) för ständig (se d. o. 5) tjänstgöring fast anställd officer; jfr -militär. GHT 18/7 1867, s. 1. —
-OMRÅDE~020. område (se d. o. 3) omfattande visst yrke l. viss yrkeskategori; jfr -sfär. GHT 12/6 1872, s. 1. Praon ger inblick i ett nytt yrkesområde. Sydsv. 25/11 2015, s. A9. —
-ORD. (numera bl. mera tillf.) fackterm (jfr -term); ngn gg äv.: yrkesbeteckning. I fråga om Ordbokens omfattning önskade jag den största möjliga inskränkning af utländska ord och yrkes-ord. 2SAH 45: 297 (1869). Både manliga och kvinnliga yrkesord tenderar att bli könsneutrala. DN 27/12 2009, s. 47. —
-ORIENTERA. [sannol. retrograd bildning till -orientering] (numera bl. i icke officiellt spr.) orientera (se d. o. 8) (ngn) om yrke l. arbetsliv; i sht i p. pr.; äv. i p. pf., om skola o. d.: inriktad mot utbildning i (visst) yrke (jfr orientera 7). Det så lovande systemet med yrkesorienterade realskolor. AB(A) 25/8 1935, s. 4. Inför .. (gymnasievalet) brukar hållas yrkesorienterande föredrag. TSvLärov. 1952, s. 318. —
-ORIENTERING. (numera bl. i icke officiellt spr.) (inom utbildningsväsendet förekommande) orientering (se d. o. 10, 11) om arbetslivet (jfr -vägledning); särsk. i uttr. praktisk yrkesorientering, om praktik i arbetslivet. Yrkesorienteringen skall fortsättas – att den är uppskattad ser man bl. a. av de talrikt besökta föräldramötena. DN(A) 15/5 1925, s. 4. Under höstterminen har 20 skolelever genomgått praktisk yrkesorientering på konserveringsanstalten. Kulturen 1974, s. 183. —
(2 d) -PEDAGOG. person som yrkesmässigt ägnar sig åt undervisning, lärare; jfr pedagog 3. SydsvD 22/12 1871, s. 3. —
-PEDAGOGIK. om pedagogik ss. studieämne ingående i yrkeslärarutbildning. ST(A) 1/8 1910, s. B1. Före detta yrkesman och metodiklärare vid Institutionen för yrkespedagogik. GbgP 14/12 2008, s. 50. —
-PERSON. yrkesverksam person; äv. (o. numera i sht) om person i sin yrkesroll, särsk. motsatt: privatperson; jfr -människa. ÖgCorr. 11/11 1880, s. 4. Ett jag i professionella sammanhang och ett annat jag i hemmets trygga vrå – för de allra flesta av oss skiljer sig vår yrkesperson från den privata. SvD 12/3 2018, s. 20. —
-PLAN. plan (se plan, sbst.1 II 2) avseende yrkesval o. d. Cronhjelms första yrkesplan att välja sjötjensten ändrade han. Crusenstolpe CJ III. 1: 298 (1846). —
(2 d) -POET. person som är yrkesmässigt verksam ss. poet. Från yrkespoeterne har knapt en enda rad synts under året. NDA 20/1 1887, s. 2. —
(2 d) -POLITIKER, förr äv. -POLITIKUS. person som är yrkesmässigt verksam ss. politiker; i sht förr äv. i nedsättande anv. I städerna .. samlade sig bränvinsadvokater från Berlin, tidningsskrifvare af tredje ordningen, embetsjägare, yrkespolitici (m. fl.). GHT 23/10 1874, s. 3. Att vara yrkespolitiker är ingenting han lockas av, utan han engagerar sig hellre på fritiden. GotlAlleh. 4/4 2018, s. 8. —
-PRAKTIK. praktik (se praktik, sbst.1 3) inom yrke; särsk. till 2 a (o. numera bl. i icke officiellt spr.), om sådan praktik ingående i yrkesutbildning. AB 13/4 1854, s. 3. I utbildningarna .. ingår en tredjedel yrkespraktik, s k Lärande i arbete, som genomförs på en arbetsplats. SvD 17/5 2006, Kultur s. 11. —
(2 (a)) -PROGRAM. särsk.: studieprogram för utbildning inom (visst) yrke. AB(A) 27/11 1943, s. 6. Elever på yrkesprogram har svårare att skola om sig och bli behöriga till högre studier. SmålP 30/6 2020, s. A4. —
-PROV. jfr prov 1 b. NDA 23/6 1864, s. 2. För att tituleras Diplomerad Svensk Ridlärare ska godkänt yrkesprov och viss praktik genomföras. BlekLT 27/1 2018, s. 18. —
-PRÄGEL. prägel (se prägel, sbst.2 3) som yrke sätter på dess utövare. Åtskilliga af de äldre .. buro tydligen en yrkes-prägel; Trastevere bebos nämligen nästan uteslutande af handtverkare. Ljunggren Resa 101 (1871). —
-PRÖVNING. prövning av persons fallenhet för l. kunnighet i (visst) yrke. DN 1890, nr 7814 A, s. 3. AMS (har) börjat med s k yrkesprövning. Det innebär att invandrare under två till fyra veckors praktik får chansen att visa vad de kan inom det yrke de utbildats i. DN 18/12 1989, s. 2. —
-REGISTER.
1) register över yrken l. yrkesutövare. Stockholms adresskalender .. innehåller, utom en rikhaltig adressafdelning, yrkesregister, kalenderafdelning (m. m.). AB 14/1 1867, s. 2.
2) (tillf.) register (se d. o. I 2) i bokverk över där förekommande yrkesbenämningar; jfr index 1 a. Ett yrkesregister skulle f. ö. ha varit av stort värde (i verket). Rig 1950, s. 116. —
(2 d) -REVISOR. person som är yrkesmässigt verksam ss. revisor. KarlskrVBl. 27/10 1894, s. 2. Yrkesrevisorer och lekmannarevisorer har samfällt riktat allvarlig kritik mot sjukvårdsledningen. SvD 28/5 2003, s. 4. —
-RISK. risk orsakad av l. förekommande vid yrkesutövning; jfr -fara. När .. hela industrien, åtminstone så långt den är förenad med yrkesrisk, får bära kostnaderna för försäkring af denna risk, så ingå afgifterna härför i produktionspriset. SvD(A) 18/4 1900, s. 1. —
(2 (a)) -RITNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skolämne inom yrkesskolan omfattande ritning (se d. o. 3 (a)) anpassad till behov vid yrkesutövning. TWenersbg 19/12 1871, s. 2. Genom undervisning i yrkesritning och ritteknik skall eleverna bibringas grundläggande färdigheter att läsa, förstå och utföra enklare arbetsritningar. SFS 1962, s. 1439. —
-ROLL.
1) om uppträdande l. personlighet som person uppvisar i sin yrkesutövning; jfr roll, sbst.1 3 a, o. -mask. Jag tycker mycket bra om syster, men jag tycker att den här yrkesrollen ni har är väldigt olämplig. DN 16/2 1969, Söndagsbil. s. 2.
2) om roll (se roll, sbst.1 3 b) l. funktion vid yrkesutövning l. ss. yrkesutövare. Lena Hiller i några av sina yrkesroller, bl. a. som chef för egen skrivbyrå, vikarierande reklamchef, stenograf (m. m.). AB 23/1 1955, s. 11. Motstridiga förväntningar har uppstått mellan Kerstins yrkesroll och hennes privata roll som förälder. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 36 (1990). —
(2 (a)) -ROMAN. (numera bl. mera tillf.) roman (se roman, sbst.2 1) som (huvudsakligen) skildrar (omständigheter inom l. personer som utövar) ett yrke; jfr proletär-roman. DA 3/7 1846, s. 2. Yrkesromanen tog gestalt som en ny genre, vilken vann livlig anslutning också i den borgerliga romanen. SvFolket 12: 190 (1940). —
-RÅD. råd (se råd, sbst.3 22) (bestående av till (visst) yrke l. (viss) yrkeskategori knutna parter) med uppgift att handlägga yrkesutbildningsfrågor; äv. (om ä. utländska förh.) om yrkesförening. AB 13/5 1850, s. 2. Arbetsmarknadens yrkesråd .. är SAF:s och LO:s gemensamma organ för yrkesutbildningsfrågor. SvStatskal. 1980, s. 802. —
-RÄKNING.
1) till 2: räkning av antalet (utövare inom) yrkeskategorier. I går försiggick i hela (tyska) riket ”yrkesräkning”, d. v. s. upptogs en statistik öfver de olika yrkesslagen. SDS 9/6 1882, s. 2. Den allt övervägande delen av befolkningen klassificeras vid yrkesräkningar såsom tillhörande (jordbruket). Höök OffentlSekt. 26 (1962).
2) till 2 a (numera bl. i skildring av ä. förh.), om skolämne inom yrkesskolan omfattande matematik anpassad till behov vid yrkesutövning. GbgAB 9/4 1918, s. 4. Mästarklassen för skorstensfejare omfattar .. följande ämnen: 1. Yrkesräkning. 2. Yrkesteknik. SFS 1963, s. 820. —
-SAMVETE~020. (numera bl. tillf.) jfr samvete 4 d, i α o. -moral. Johansson SmedBrukspatr. 132 (1933). Läsaren känner sig riktigt uppbyggd av att kunna konstatera att det finns så mycket av yrkespatos och yrkessamvete. TSvLärov. 1945, s. 293. —
-SITUATION. situation (se d. o. 2) vari ngn befinner sig under yrkesutövning; äv.: vid yrkesutövning uppträdande situation. AB(A) 27/2 1936, s. 12. Att få ett samtal med en .. (prostituerad) som fått sin yrkessituation försvårad, det vore något för min tidning. Jannes Möten 103 (1976). Akuta yrkessituationer där bokstavligen liv och död stod på spel. SvD 16/2 2018, s. 44. —
-SJUKDOM~02 l. ~20. sjukdom orsakad av skadlig faktor i ens yrkesmiljö; äv. om sjukdom som är l. anses vara karakteristisk för (visst) yrke (äv. bildl., om egenhet hos yrkesgrupp); jfr -skada. Uhrström Hemläk. 605 (1881). Slippartiklar, sågspån, mjöl etc. .. inverka direkt skadligt på andningsorganen och äro ofta orsak till de typiska yrkessjukdomarna. HandInd. 591 (1927). Han angreps rätt snart av tryckeriarbetarnas yrkessjukdom, lungtuberkulosen, vilken .. ändade hans liv. Typografminn. 106 (1952). Svanberg själv säger .. att hans något ensidiga syn på teatern är en yrkessjukdom. PedT 1956, s. 51. —
-SKADA. kroppsskada orsakad av skadlig faktor i ens yrkesmiljö; äv. bildl., om egenhet hos yrkesgrupp; jfr -sjukdom. GHT 1893, nr 300 A, s. 2. Sverige har gått längst när det gäller förmåner i samband med barn, pensionering och yrkesskador. Borgenhammar VårdaLiv 295 (1993). Med min yrkesskada som fonetiker så lyssnar jag mer på röstkvalité, melodi och dialekter än vad folk faktiskt säger. AB 9/6 2018, s. 32.
Ssg: yrkesskade-försäkring. försäkring mot yrkesskada. Auerbach (1916). Tjänstemannen skall vidkännas .. yrkesskadeavdrag för dag, då rätt till sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring föreligger. SFS 1962, s. 1720. —
-SKICKLIG. skicklig i sitt yrke; jfr -kunnig. En redbar jordbrukare, en yrkesskicklig handtverkare eller en rättskaffens köpman. GHT 16/7 1859, s. 2. —
-SKICKLIGHET~102, äv. ~200. [jfr -skicklig] egenskapen att vara yrkesskicklig; jfr -färdighet, -kunnande o. arbets-skicklighet, yrkeskunnighet. DA 20/1 1848, s. 2. Stakarna utgör ett fint prov på Kastmans yrkesskicklighet och smak. Kulturen 1973, s. 134. —
(2 (a)) -SKOLA, r. l. f. (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.) (anstalt för) skolform för (vidare)utbildning inom hantverk l. industri l. handel l. husligt arbete; jfr arbets-skola. NorrkpgT 4/2 1852, s. 1. Yrkesskolorna för hemslöjd hafva till uppgift att meddela undervisning åt utöfvare af yrkesmessig hemslöjd. SlöjdkomBet. 1907–08, s. 125. (Hon) hade varit den enda tjejen på Sogn yrkesskola. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 272 (2009). Här om dagen hade jag studiebesök på gården av en grupp lantbruksstuderande från en yrkesskola. Hufvudstadsbl. 3/7 2017, s. 17. jfr byggnads-, maskin-yrkesskola.
Ssgr (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.): yrkesskol- l. yrkesskole-avdelning. om avdelning (se d. o. 3) för yrkesutbildning på skola; äv. (om ä. sv. förh.) om den avdelning (se d. o. 3 d) av skolöverstyrelsen som hade överinseende över landets yrkesskolor. Tjänstgöring på överstyrelsens tre avdelningar: läroverksavdelningen, folkskolavdelningen och yrkesskolavdelningen. SFS 1919, s. 2357. Mest eftertraktad form av yrkesutbildning är den som bedrivs inom de s k inbyggda yrkesskoleavdelningarna. Expressen 27/7 1960, s. 9.
-reform. Ett första och betydelsefullt steg till förbättring är den stora yrkesskolereformen, som genomfördes förra året. DN(A) 2/3 1919, s. 1.
-väsen l. -väsende. jfr väsen 7. (Debattören) ansåg tiden vara inne för oss .. att taga itu med yrkesskoleväsendet. GbgAB 1896, nr 143 B, s. 2. —
(2 (a)) -SKOLA, v. -ning. [sannol. retrograd bildning till -skola, sbst.] (utom i Finl. numera bl. i skildring av ä. förh.) yrkesutbilda (ngn); i sht i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning; jfr skola, v.2 1. Särskilda afdelningar (vid arbetsförmedlingen) för yrkesskolade arbetare. EkonS 2: 604 (1902). En genomgripande modernisering av yrkesskolningen de närmaste åren. Hufvudstadsbl. 15/4 1981, s. 9. —
(2 d) -SKRIBENT. person som är yrkesmässigt verksam ss. skribent. DN 1897, nr 9958 A, s. 2. Yrkesskribenterna i boken .. har faktiskt all möda att stå sig i konkurrensen med amatörerna. TSvLärov. 1945, s. 293. —
(2 d) -SKÅDESPELARE. person som är yrkesmässigt verksam ss. skådespelare. Ljunggren SvDram. 458 (1864). Ensemblen är en blandning av yrkesskådespelare och amatörer. GbgP 29/7 2013, s. 22. —
-SLÄP. (tillf.) jfr släp 1. Under de ödsligaste perioderna af sitt yrkessläp för brödet. Öberg Makt. 2: 26 (1906). —
(2 d) -SLÖJD. (numera i sht i skildring av ä. förh.) yrkesmässigt bedriven slöjd (se d. o. 2). DN 18/3 1871, s. 1. Att hvad själfva produktionens .. teknik beträffar göra en bestämd skilnad mellan yrkesslöjden och handtverket är hos oss omöjligt. SlöjdkomBet. 1907–08, s. 4. —
(2 d) -SOLDAT. person som är yrkesmässigt verksam ss. soldat; motsatt: värnpliktig soldat; jfr -krigare, -militär. GHT 14/12 1865, s. 2. Att Försvarsmakten vill ha ett vassare och mindre försvar med yrkessoldater och yrkesofficerare istället för värnpliktiga. DN 16/1 2018, Allm. s. 10. —
-SPECIALISERING. specialisering (se specialisera 1 c) på visst yrke l. olika yrken; äv. om yrkes uppdelning i flera mer specialiserade yrken (jfr -differentiering). En alltför långt drifven yrkesspecialisering i mindre skrån började göra det trångt för handtverkarne på deras hittillsvarande lokala marknad. TWenersbg 25/2 1897, s. 2. De, som genom starkare yrkesspecialisering .. kunde gå i bräschen för redskaps- och båtbeståndens nydaning. Hasslöf SvVästkustf. 192 (1949). —
-SPECIALITET. särsk.: specialitet (se d. o. 2) inom l. med avseende på (visst) yrke. JönkP 28/8 1869, s. 2. Att den mångfald särskilda tillverkningar .. som bedrifvas vid våra större mekaniska verkstäder, måste hafva framkallat utbildandet af .. olika yrkesspecialiteter bland dessa verkstäders arbetare. ArbStat. A 3: 73 (1901). —
(2 d) -SPELARE. person som är yrkesmässigt verksam ss. spelare (se spelare, sbst.1 4); jfr proffs-spelare. AB 15/10 1877, s. 4 (om kortspelare). Grundstenen till den succéartade karriären som yrkesspelare .. lade han för 28 år sedan vid (fotbolls-)VM i Brasilien. DN 21/5 1978, s. 29. —
-SPRÅK. språk (se d. o. 6 a) som används (sinsemellan) av yrkesfolk, fackspråk; jfr -jargong, -slang. Det finnes något, som på yrkesspråket kallas absolut (eller naturlig) skogsmark. Thelaus Skog. 71 (1865). Specialiseringen (inom skinnberedningen) har gått så långt att ett hemligt yrkesspråk utvecklats, vilket representerar ett ytterst ålderdomligt språkskikt. OBannbers hos Linné Dal. 247 (1953). —
-STATISTIK. statistik över yrkens fördelning inom befolkning. Cederström Fiskodl. 7 (1857). Den tillgängliga, officiella yrkesstatistiken kan först från 1930 användas för studier över yrkesförskjutningarna .. inom kommunerna. SvGeogrÅb. 1950, s. 238. —
-STATUS. status (se d. o. a) som tillskrivs l. åtföljer (visst) yrke; ngn gg äv. om situation l. tillstånd som ngn befinner sig i med avseende på yrke(sutövning); jfr -ställning. Ett affärsbiträde bakom disken har aktiv status som biträde, det är hans yrkesstatus. Expressen 17/7 1951, s. 4. Att en ökad konkurrens om skickliga lärare på sikt kommer att påverka lönelägen och yrkesstatus. SvD 5/4 1992, s. 3. Att använda rätt kompetens på rätt plats är ett sätt att höja sjuksköterskornas .. yrkesstatus. BlekLT 14/11 2017, s. 18. —
-STOLT. [jfr -stolthet] som känner l. uppvisar yrkesstolthet; äv. i överförd anv., om ngt sakligt; jfr stolt 4 (f). NorrlP 20/2 1891, s. 4. En falkenerare från denna tid möter oss i all sin yrkesstolta snobbism i form av en intarsiabild i ett kabinettsskåp. Näsström FornDSv. 2: 168 (1948). —
-STOLTHET~02 l. ~20. stolthet (se d. o. 2) över eget yrke l. yrkeskunnande; jfr -högfärd. Callerholm Stowe 82 (1852). Ruben Lind hade haft ett riktigt yrke och känt yrkesstolthet, detta medvetande om att man ändå kunde något och därför var värd något. Fogelström CaféUtp. 98 (1970). —
-STUDIUM.
1) studerande till (visst) yrke (jfr studium 3 (b)); i sht i pl. Sedan .. läroåren äro till ända, så går .. (lärjungen) öfver till sina yrkesstudier. NorrlP 25/5 1841, s. 5.
2) om noggrant studium (se d. o. 5) av yrke; jfr studium 5. Ett sakligt och förstklassigt och närgånget reportage, ett yrkesstudium. AB 18/12 1962, s. 13. —
-STÄLLNING. ställning (se d. o. II 7) som åtföljer yrke; förr äv.: ställning (se d. o. II 13) med avseende på yrke; jfr -status. Sökande torde, med uppgift på adress och yrkesställning, insända frankerade bref. LdVBl. 1875, nr 59, s. 4. Adeln (kan) näppeligen i sin helhet räknas till ”öfverklassen”, i det att åtskilliga familjer genom sin yrkesställning uppgått i folkets stora massa. EkonT 1899, s. 204. —
-TEKNIK. teknik l. metod använd inom yrke; i skildring av ä. förh. särsk. till 2 a, om skolämne inom yrkesskolan. Publicitetens yrkesteknik. GbgP 10/3 1882, s. 2. Lärare i yrkesteknik. SvD 1/4 1970, s. 14. —
-TEKNISK. som avser l. rör l. har samband med yrkesteknik; särsk. till 2 a, i fråga om utbildning. Vår yrkestekniska litteratur. NDA 1892, nr 282 B, s. 1. (Beredningen) föreslår att de linjer i .. (gymnasieskolan) som har yrkesteknik som huvudämne skall kallas för yrkestekniska linjer. SvD 1/4 1970, s. 14. —
-TEORI. teoretisk kunskap i yrke. SlöjdkomBet. 1907–08, s. 128. Yrkesundervisningen skall inte endast meddela de unga de praktiska färdigheter, som behövs för ett yrke, utan även ge dem vissa grundläggande kunskaper för yrket, s. k. yrkesteori. TSvLärov. 1954, s. 240. —
(2 e) -TIGGARE. i mer l. mindre nedsättande anv.: person som tigger ss. ett slags (förment lönsam l. organiserad) yrkesverksamhet. GHT 31/12 1884, s. 2. Den tydligaste förlagan till .. (den invandringsfientliga retoriken) i dag förekom i 1930-talets Tyskland, där samma begrepp – yrkestiggare, tiggarinvasion och organiserade ligor – blev upptakten till massutrotningen av romer i nazisternas förintelseläger. AB 9/12 2014, s. 6. —
(2 e) -TIGGERI. i mer l. mindre nedsättande anv.: verksamhet ss. ”yrkestiggare”. Lundin NSthm 604 (1889). Sverigedemokraterna vill förbjuda ”utländskt yrkestiggeri”. Däremot inte svenskar som tigger. Sydsv. 7/11 2013, s. A10. —
(2 e) -TJUV. jfr tjuv 1 o. -brottsling. Yrkestjufvarne borde .. ej hafva giltigare anspråk på frihet än sinnessjuka. Sundberg Fångv. 55 (1892). —
-TRADITION. jfr tradition 5. NDA 18/2 1868, s. 3. Klart jag tycker det är synd om .. (firman läggs ner), då bryts ju yrkestraditionen. TurÅ 1989, s. 163. —
(2 d) -TRAFIK. yrkesmässigt bedriven trafik (se d. o. 3). DN 1902, nr 11602 A, s. 2. Den 22 oktober ordnar yrkestrafikens kommittérade ett stort möte i Medborgarhuset. SvD(A) 10/10 1964, s. 8. —
-TRÄNA, -ing. träna l. öva sig i att utföra till yrke hörande arbetsuppgift(er) o. d.; i sht ss. vbalsbst. -ing; ss. p. pf. äv. i mer l mindre adjektivisk anv.: yrkeskunnig l. yrkesskicklig. I samma engelska industrianläggningar, hvarest högt yrkestränade tradesunionister hittills lyckats betinga sig 35 kronor eller mer i veckan, har (osv.). Steffen EnglVärldsm. 90 (1898). Att journalisterna under sin yrkesutbildning och yrkesträning får ett ”filter” inbyggt i sig ”som avgör vad som går att ta upp”. DN 12/12 1976, s. 27. Vi som yrkestränar inom dansen vi blir alltid fascinerade över vad vanliga personer kan åstadkomma på så kort tid. AB 20/3 2020, Fredag s. 3. —
(2 d) -TRÄNARE. person som är yrkesmässigt verksam ss. tränare. Hon kör som en droskkusk i Wien, rider som en jockey och äger sportkunskaper, som skulle göra all heder åt en yrkestränare. GHT 1887, nr 151 B, s. 2. —
(2 d) -TYCKARE. mer l. mindre nedsättande l. skämts.: person i vars yrkesutövning det ingår att ha o. uttrycka åsikt (i viss fråga). NysvSt. 1962, s. 28. —
(2 (a)) -UNDERVISNING. (skol)undervisning i (visst) yrke; jfr -lära, -utbildning. AB 11/8 1851, s. 3. Centret koordinerar utbildningar som innehåller språk- och yrkesundervisning för personer för vilka finska inte är modersmål. Hufvudstadsbl. 3/4 2018, s. 5. —
-UPPGIFT~02 l. ~20.
1) uppgift om ngns yrke. BtSvStat. A 1851–55, 3: 49 (1860). En jämförelse av cancerförekomsten i stillasittande och rörliga yrken baserad på yrkesuppgifterna i 1960 års folkräkning. SvD 25/1 1991, 1: 3.
2) uppgift (se d. o. 4) som ingår i yrke. SvD(A) 9/10 1925, s. 8. 29,7 procent (av AT-läkarna) ansåg sig dåligt förberedda för sin yrkesuppgift. LäkT 2012, s. 470. —
(2 (a)) -UTBILDA~020, -are (se avledn.). [retrograd bildning till -utbildning] utbilda (ngn, äv. sig) i (visst) yrke; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som erhållit l. innehar yrkesutbildning (särsk. i substantivisk anv.) (jfr -bildad, -lärd); jfr -skola, v. Hur mycket .. än de ”yrkesutbildade” kämpa för statsskydd mot den utländska och den fabriksmässiga tillverkningen, skola (osv.). KristianstBl. 1/12 1891, s. 3. BlekLT 28/10 2017, s. 20 (med refl. obj.).
Avledn.: yrkesutbildare, m.//ig. lärare vid yrkesutbildning; äv. om organisation l. företag o. d. som tillhandahåller yrkesutbildning. DN(A) 23/7 1942, s. 11 (om person). (Företaget) rankades nyss för femte året i rad som Finlands bästa yrkesutbildare. Hufvudstadsbl. 2/4 2016, s. 39. —
(2 (a)) -UTBILDNING~020. utbildning i (visst) yrke; jfr -bildning, -undervisning. SkaraT 16/9 1848, s. 2. Under 1960- och 1970-talen infördes genomgripande förändringar beträffande yrkesutbildningen inom jordbruket. Moberg JordbrMek. 260 (1989).
-UTVECKLING~020. om yrkes utveckling (se d. o. 2); äv. om persons utveckling inom ett yrke. Yrkesskolors inrättande och tillgodogörande af utlandets följvärda föredömen i allt hvad angår yrkesutvecklingen. NerAlleh. 27/8 1873, s. 3. Delaktighet och möjlighet till yrkesutveckling och medbestämmande är en väldigt viktig del i en god arbetsmiljö. FaluKurir. 17/10 2018, 2: 2. —
-UTÖVANDE, p. adj. jfr ut-öva 1 b slutet. Litterär och artistisk smak (är) hos den yrkesutöfvande medelklassen mer allmän i Sverige än något annat land vi känna. AB 30/4 1853, s. 2. —
-UTÖVARE. utövare av (visst) yrke. DN 13/7 1871, s. 1. Yrkesutövarna slöt sig samman och bildade skrån, som hade högt socialt anseende. DjurVärld 15: 109 (1961). —
-VAL. val (se val, sbst.3 1) av yrke. Sökande, hvilka ej ännu gjort något yrkesval. AB 14/9 1859, s. 1.
Ssg: yrkesvals-lärare. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid grundskola l. gymnasium anställd lärare med uppgift att ge elever (studie- o.) yrkesrådgivning; jfr yrkes-vägledare. En särskild funktionär i skolan, förslagsvis benämnd yrkesvalslärare, bör handha undervisningen i yrkesorientering och den enskilda studieorienteringen. SvD(A) 2/5 1950, s. 4. —
-VAN. Yrkesvan mejerist. LAH 1867, s. 214. (Låsexperten) kastade en yrkesvan, bedömande blick på dörren. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 173 (1967). —
-VANA.
1) yrkeserfarenhet; jfr vana 1. Den moderna krigskonsten .. fordrar större skjutskicklighet, rörlighet, vighet, yrkesvana. GHT 16/9 1872, s. 2.
2) vana (se d. o. 2) som ngn lagt sig till med inom sitt yrke l. vid yrkesutövning. PT 10/3 1859, s. 3. Finns det inte .. i domarens yrkesvanor med dessas särskilda ingredienser av slentrian- och schablontänkande .. fällor som predisponerar för misstag? GHT 1947, nr 235, s. 3. —
-VERKSAM~02 l. ~20. verksam inom yrke l. i arbetslivet; äv. dels substantiverat, om person, dels i överförd l. oeg. anv., om liv l. tid l. ålder o. d. (särsk. i uttr. i yrkesverksam ålder). Den del av befolkningen .. som 1930 var yrkesverksam. SvD(A) 16/3 1934, s. 24. En agglomeration med mer än 50 % av de yrkesverksamma, knutna till areell produktion, benämnes by. SvGeogrÅb. 1953, s. 231. Han stod nu vid början av sitt yrkesverksamma liv. 3SAH LXXXV. 1: 44 (1977). Bara 18 procent av .. (Jordaniens) kvinnor i yrkesverksam ålder arbetar. SvD 16/12 2018, s. 22. —
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. yrkesutövning; äv. om yrkesmässigt bedriven verksamhet (se d. o. 2) (jfr -drift). Utgiftsposter, som af den förra egaren ej beräknades, enär de stodo i sammanhang med hans öfriga yrkesverksamhet, såsom t. ex. bokföringskostnad, hyror och så vidare. FolkRöst 1/1 1853, s. 2. Praktiskt taget varje yrkesverksamhet, som stod öppen för kvinnliga utövare, var förenad med ett lågt socialt anseende eller underbetald. SvFolket 8: 319 (1939). —
-VIS, adv. jfr -vis, adv. osv. I 1 a (se sp. V 1355). NFreja 1840, nr 89, s. 2. Nu finns en kartläggning som visar sjukskrivning yrkesvis. Präster ligger illa till. DN 9/11 2011, Allm. s. 5. —
-VÄG. yrkesbana (jfr väg, sbst. 4 slutet); äv. i uttr. i yrkesväg, i fråga om l. när det gäller yrke (jfr väg, sbst. 5 f). En af samhällets såväl genom sin verksamhet i yrkesväg som sin kommunala ställning mest framstående medlemmar. DN 30/1 1865, s. 2. Vill du förändra din yrkesväg är det här rätt tid att agera. DamV 2018, nr 1, s. 91. —
-VÄGLEDA~020. [möjl. retrograd bildning till -vägledning] vägleda (ngn) vid val av yrke; i sht i p. pr. Åtgärder från samhällets sida i yrkesvägledande riktning. SocMedd. 1927, s. 269. —
-VÄGLEDARE. [jfr -vägledning] person som arbetar med yrkesvägledning; jfr -vals-lärare. (Vid yrkesvalet) saknar ungdomen hos oss den hjälp som i utlandet ges av speciella yrkesvägledare och speciella psykologer. DN(A) 6/6 1939, s. 13. —
-VÄGLEDNING~020. om verksamhet riktad till elever l. studenter l. arbetssökande o. d. med syfte att förmedla kunskap om egna o. samhälleliga förutsättningar vid val av yrke; särsk. i uttr. studie- och yrkesvägledning; jfr -orientering, -rådgivning. För att en yrkesvägledning skall blifva möjlig fordras ovillkorligen klargörande utredningar, som visa vilka yrken som finnas, .. de lämpligaste utbildningsvägarna, den yrkesutbildades framtidsutsikter o. s. v. SvD(A) 8/3 1923, s. 12. Ungdomar är olika och behöver olika typ av studie- och yrkesvägledning. YstadAlleh. 15/3 2019, s. B12. —
(2 d) -VÄVERSKA. kvinna som är yrkesmässigt verksam ss. väverska. Såväl förmögnare husmödrar som yrkesväverskor omtalas i samband med senare ryor. TurÅ 1915, s. 81. —
-VÄXLING. yrkesbyte. Yrkesväxlingen bland till Göteborg nyinflyttade enligt 1911 års bostadsbeskrifning. UURed. 1913–14, s. 155. —
-ÅLDER. (numera bl. ngn gg) (ngns) antal (tillgodoräknade) yrkesår; jfr tjänste-ålder. Arbeterskorna (hade) delats i fem grupper med en yrkesålder: under 1 år, 1–5 år, 5–10 år, 10–30 år och öfver 30 år. AB 30/10 1896, s. 3. —
-ÅR. jfr tjänste-år 2. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 6 b, s. 84. Största delen av sina yrkesår .. har han haft kontorstjänst som utredare. GotlT 5/6 2018, s. 10. —
(2 (a)) -ÄMNE. inom yrkesutbildning: till (visst) yrke hörande skolämne. DN 12/1 1872, s. 1. Yrkesämnena .. handelsräkning, handelslära, bokföring och allmän varukännedom .. må .. inräknas i tjänst. SFS 1965, s. 2132.
Spalt Y 79 band 38, 2021