| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄRT ær4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er (äv. att hänföra till sg. ärta, TullbSthm 1539, s. 3 a, osv.) l. -or (se nedan). ((†) -ar RA I. 3: 64 (1593)); pl. best. -erna (HovförtärSthm 2/12 1669 C osv.) ((†) -arna RA I. 3: 64 (1593), -ren ÅngermDomb. 12/2 1628, fol. 1, VetAP 1: 75 (1739)); l. ÄRTA ær3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (äv. att hänföra till sg. ärt, HovförtärSthm 1587, s. 33, osv.) l. -er (se ovan).
1) (numera vanl. i formen ärt) om (individ av) den till familjen Fabaceae hörande odlade växten Pisum sativum Lin.; ss. senare led i ssgr o. (bot.) i pl. äv. om släktet Pisum Lin.; äv. om annan växt av familjen Fabaceae (se slutet). VarRerV 42 (1538). Hwar af det ljnet och Ertor som osku[rne] uthe stodo togo skada. Broman Glys. 1: 353 (1712). Ärter, Erter, Pisum sativum en bekant spanmåls wäxt, som fordrar god lera, mylla och fet jord. Rothof (1762). Ärter. (Pisum.) Örtslägte af Leguminosernas fam.; blomfodrets flikar likformiga; stiftet trekantigt, stiplerna nästan af samma storlek som småbladen. KonvLex. (1866). Ärter, rovor, morot och andra utrymmeskrävande grödor odlas på åkern. Israelsson Klosterträdg. 28 (2008). — jfr DVÄRG-, GRÖN-, KAPUCIN-, KRON-, KRYP-, MAJ-, MAT-, RAPPHÖNS-, RÅG-, SABEL-, SAND-, SKID-, ÅKER-ÄRT m. fl. o. PLOCK-, SPRÖT-ÄRTER m. fl. — särsk. om annan växt av familjen Fabaceae; särsk. i uttr. sibiriska ärter (se SIBIRISK b); i sht ss. senare led i ssgr. (Lat.) Eruilia .. (sv.) Erther. VocLib. avd. 16 (c. 1580; om vicker?). Den ypperliga sort af Bönor, som hos oss allmännast är känd under namn af Turkiska ärter, men rätteligen bör heta Risbönor. Retzius BlSkr. 230 (1837). — jfr BLÅS-, FÅGEL-, GÖK-, KAFFE-, KIK-, KRÅK-, LINS-, LUKT-, MUS-, RÅTT-, SPARRIS-, SVART-, SVIN-, TRAN-, VICKER-ÄRT m. fl.
2) (numera vanl. i formen ärta) om vart och ett av de kulformiga fröna hos ärt (i bet. 1), vilka används ss. föda l. djurfoder; särsk. (i pl.) dels ss. handelsvara, dels ss. (ingrediens i) maträtt (se a); äv. om frö hos annan växt av familjen Fabaceae (se c) l. annat frö som i något avseende påminner om en ärta (se d); ss. senare led i ssgn SOCKER-ÄRT äv. med inbegrepp av den skida (se SKIDA, sbst.2 4) som omsluter fröna. Gröna, gula ärtor. Färska, torkade ärtor. Hon pillade in en ärta i näsan. J lesth Ertter. TullbSthm 1539, s. 3 a. Thär är allehanda matwarur kött, Spanmål, ärter och bönor. Bureus Påw. C 4 b (1604). Ärterna skall blifwa truskne, på låftet utspridde och tårckade så de eij möglas. ÅgerupArk. Brev 14/10 1742. Ärterna ligga i baljor, som kallas ärtskidor. Berlin Lrb. 83 (1880). Och så kommer jag till Venedig med alla duvorna som turisterna matar med ärter. Lindström Leksaksb. 30 (1931). — jfr FODER-, GRÅ-, KANT-, KAPUCIN-, MAT-, MUNK-, MÄRG-, SKID-, SPRIT-, TRÄDGÅRDS-, ÅKER-ÄRT m. fl. — särsk.
a) i pl., om ärtor använda ss. (ingrediens i) maträtt; särsk. om ärtsoppa (särsk. i sådana uttr. som ärtor och fläsk, ärtsoppa med fläsktärningar); äv. i sg., dels ss. ämnesnamn, dels ss. förled i ssg. Kokta, stuvade ärtor. Spritade ärtor. Hes. 4: 9 (Bib. 1541). Hwar måltijdh skola .. (de fattiga i hospitalet) hafwa twå rätter: antingen öölsupa, kåål, erter, .. eller gröött; then andra: fisk eller kiött. Rudbeckius Kyrkiost. 57 (c. 1635). Sprijta skal-lösa eller andra gröna ärter och stufwa dem uti smör. Valleria Hush. 27 (c. 1710). Det var torsdag och ärter och fläsk. Hellström ManHum. 2: 75 (1923). Fyra frysta filéer av fermenterad svensk ekologisk ärta .. De har formen av en kycklingfilé. AlltMat 2022, nr 3, s. 68. — jfr SLIP-, SLÄP-, TORSDAGS-ÄRTER.
b) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels med tanke på en ärtas form o. storlek, dels i uttr. (det är) synd på så rara ärter (se RAR 3 b β slutet), dels i fråga om sport, om hårt skjuten boll l. puck; i sht förr äv. i sådana uttr. som orden trillar som ärter ur munnen på ngn, om att ngn pratar väldigt mycket (jfr TRILLA, v. 1 a β). När någon uthaf Pestilentz blijfwer befängd så tagh af .. (pestpulver) så myckett som en ärth ähr stoor till, lägg then i godh ättikio. OMartini Läk. 49 (c. 1600). (Kolibrins) bo är stort som en walnöt, desz ägg som ärter, desz ungar som flugor. Holmström Ström NatLb. 2: 70 (1852). Hon pratade, så att orden trillade som ärtor ur munnen på henne. Roos Önsk. 68 (1892). Hela den lilla ärta som vi kalla jorden. Engström Häckl. 91 (1913). Kenta fintade skott, passade fri Waltin i skottsektorn, varpå denne avslutade .. sin karriär i Lugano med en ärta i nättaket. DN 25/3 1987, s. 40. Hennes hjärta studsar mellan revbenen, litet som en ärta. Burton Miniatyrm. 194 (2015). — jfr AGAT-, SOCKER-ÄRT.
c) om frö hos annan växt av familjen Fabaceae; i sht ss. senare led i ssgr. På hvar stjelk (av vialen) sitter en stor ymnoghet af skidor fulla med ärter. Kalm VgBah. 38 (1746). God råg bör .. vara fri från främmande frön såsom dem af .. tranärter och kråkärter (vicia villosa och vicia cracca), som äro små, svarta ärter af en större knappnålsknopps storlek. Wedholm Jernbr. 45 (1869). — jfr KIK-, KORALL-, LINS-, RÅTT-, TRAN-, VICKER-ÄRT m. fl.
d) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om ärtformigt frö av annan växt, särsk. om kaffeböna. (Kaffe) Är ett slagz Ärter .. hwilke Turkarne sönderstötte och kokade i Wattn. Rålamb Resa 42 (1658, 1679).
(1, 2) ÄRT-BAGGE. (†) om ärtsmyg (se d. o. 1); äv. om (randig) ärtvivel. Holmström Ström NatLb. 4: 5 (1852). Ärtbaggen (Bruchus pisi) .. I södra Tyskland och Nordamerika gör han stundom skada på ärterna. 1Brehm III. 2: 35 (1876). Ärtbagge .. en 3–5 mm. lång, grå blekrandig vifvel, som ss. utbildad skalbagge förtär de unga ärtplantornas blad. Juhlin–Dannfelt (1886). Dalpilen 22/6 1917, s. 3. —
(1) -BAKTERIE. (†) om bakterie som i sht förekommer på ärtplantans rötter; i sht i pl. LAHT 1899, s. 15. Att ärtbakterier med framgång låta inympa sig på bönor och hos dem framkalla en riklig knölbildning med ty åtföljande kväfveassimilation. LAHT 1901, s. 101. VäxtLiv 2: 219 (1934). —
(1, 2) -BALJA. ärtskida; jfr balja, sbst.1 2 c. Ärtbaljor på en del Ärter äro mjuka och ätliga, hwarföre de afplåckas halfmogna och stufwas. Rothof 732 (1762). Ärtbalja ell. Fröbalja. Leguminosernas (Ärtväxternas) frögömme; har ett rum med 2 väggar och fröna fästa vid öfre fogen. KonvLex. (1866). —
(2 b) -BEN. anat. om det minsta av handlovens ben (vilket har en ärtas form och storlek). Sönnerberg Loder 178 (1799). Handroten bildas af 8 små ben i två rader. Den öfre raden innehåller: båtbenet, månbenet, trekantiga benet och ärtbenet. Wretlind Läk. 2: 30 (1894). —
(1) -BLAND. (†) ärtblandsäd; jfr bland, sbst. b. Sjögren Journ. 17/4 1801. S. k. blandsäd (”ärtbland”, ”kornbland”, ”vårrågsbland”), åkerärter tillsammans med hafre, korn och stundom råg, var förr ett vanligt sädesslag i fattigare trakter af vårt land. Walin Födoämn. 105 (1906). —
(1) -BLANDSÄD~02 l. ~20. blandsäd vari ärter ingår; jfr blandsäd 2 o. -bland. NorrkpgT 18/4 1840, s. 3. I år har jag 15 hektar ärtblandsäd. Land 1984, nr 36, s. 63. —
(1 (slutet)) -BLOMMA. blomma hos ärtplanta l. ärtväxt. VetAH 1742, s. 204. Ärt- eller Bond-Böne-Blommor. Haartman Sjukd. 34 (1759). Vexterne af denna familj (dvs. Fabaceae) utmärka sig .. genom sina ovanligt bildade blommor, som man kallat fjärilblommor eller ärtblommor. Agardh o. Ljungberg III. 1: 279 (1857). —
(1) -BLOMSTRIG. (numera mindre br.) särsk. i uttr. ärtblomstriga växter, ärtväxter. Man har funnit att gips äfven ökar jordens frugtbarhet, serdeles då skidfrugter (ärtblomstriga vexter) derpå odlas. Berzelius Kemi 5: 1135 (1828). SAOL (1973). —
(2) -BRÖD. (ärt- 1734 osv. ärte- 1746) (tunn)bröd bakat av ärtmjöl (blandat med annat mjöl). (Rättviksbornas) spis är ordinair, förutan ärtbröd, bröd med mäsk och kornmiöl blandat, agnebröd, .. alt tunt bakat. Linné Dal. 19 (1734). —
(1 slutet) -BUSKE. (ärt- 1774 osv. ärte- 1765–1798) om karagan, särsk. i uttr. sibirisk ärtbuske (se sibirisk b), förr äv. i uttr. svensk ärtbuske (se svensk, adj. 2 c); jfr -träd. VetAH 1765, s. 232. —
(1, 2) -BÄLG, äv. -BÄLJA (†) ärtskida. Lind 1: 647 (1749). Ärtorna i en ärtbälg. AB(A) 22/11 1926, s. 5. —
(1) -BÄNK. (driv)bänk med ärtplantor; jfr bänk I 3. Den sandade gången mellan blom- och ärtbänkar. Söderhjelm Aho PrästHustru 7 (1893). —
(1 slutet, 2 c) -BÖNA. om (frö av) ärtväxten Cajanus cajan (Lin.) Huth, duvärt. DA 20/2 1841, s. 3. —
(2) -BÖSSA. ss. leksak använt blåsrör (se d. o. 1) med vilket (l. leksakspistol med vilken) ärtor kan avskjutas (jfr -rör); äv. oeg. l. bildl. om (i sammanhanget alltför) klent vapen. Björkegren 2488 (1786). Ärter, hvilka grannens okynniga pojkar roat sig med att .. med en ärtbössa affyra mot vårt fönster. GHT 1898, nr 287 B, s. 2. Vid krigsutbrottet, när Sverige hade ärtbössor att försvara sig med mot Nazitysklands 88 mm snabbskjutande kanoner. Ölandsbl. 10/3 2020, s. 31. —
(2 b) -CYPRESS. om den från Japan härstammande ädelcypressen Chamaecyparis pisifera (Siebold & Zucc.) Endl. (med ärtliknande kottar). Svensson Kulturv. 17 (1893). Ärtcypress .. odlas .. i Sverige som prydnadsträd. 2NF 37: Suppl. 848 (1925). —
(1) -FLY. om nattflyet Ceramica pisi Lin. (som bl. a. förekommer bland ärtväxter); jfr fly, sbst.3 1. Dahlbom Insekt. 194 (1837). Ärtflyet .. och en mängd andra insekter anställa såsom larver stundom ej obetydlig skada (på rödklöver). MosskT 1892, s. 155. —
(2) -FORMIG. som har en ärtas (storlek o.) form. Orobias kallas en art grof råmsten .. som är en kalkgyttring, eller en stalactitisk samling af ärtformiga skaliga korn. Rinman 2: 226 (1789). —
(2) -FÅGEL. (†) ärtsångare. VetAH 1783, s. 53. Skogsknetten, äfven känd under namn af Ärtfågel och Meser. Gravander Buffon 4: 67 (1807). —
(1) -GALGE. (ärt- 1755 osv. ärte- 1756–1797) (förr) om takformad torkställning för skördade ärtplantor; jfr galge 3 o. -hjälle, -hässja, -kase, -krake. HushBibl. 1755, s. 252. Ärte-galgen göres som resningen til taket på et Ladugårds-hus och så hög som han kan bära sig; ty ju högre och brantare han är, ju bättre torkar han. Boije Landth. 270 (1756). —
(1) -GALLMYGGA~020, förr äv. -GALLMYGG. om gallmyggan Contarinia pisi Loew (som angriper skott o. knoppar hos ärtplantor). Auerbach (1916). Ärtgallmyggan lägger sina ägg i enbart små blomknoppar. SvD 23/10 1988, Söndagsbil. s. 8. —
(2) -GRODD. grodd (se d. o. 2) av ärta; i sht i pl., om sådana groddar använda ss. livsmedel; jfr -skott. AB 19/10 1848, s. 4. Gröna ärtgroddar ger snygg färg, men det blir lika gott med groddade kikärter eller gula ärter. DN 4/2 2017, Lördag s. 29. —
(2 b) -GRUS. ärtsingel. Det krossade godset .. fick så passera en .. sikt, som afskilde stenmjöl, fingrus och ärtgrus. TT 1901, V. s. 18. —
(1) -GRÖDA. gröda (se gröda, sbst. 2) bestående av ärter; jfr -säde. (Betalningen) för Ärtgrödan jemte arrendet. NorrkpgT 1/7 1820, s. 2. —
(2) -GRÖN. grön som en omogen (sprit)ärta. AB 16/6 1843, s. 1. En skräddare .. kom ut ur ett litet ärtgrönt trähus med gula fönsterluckor. Söderberg Förvill. 26 (1895). —
(2) -GRÖPE. gröpe av ärtor (använt ss. foder). PT 4/7 1791, s. 3. Under första vintern .. lämnas kalfvarna hö, rotfrukter och kraftfoder, som då vanligen består af linfrökakor, bön- eller ärtgröpe och hafre. LAHT 1901, s. 351. —
(2) -GRÖT. gröt (se d. o. 1, 3) tillredd av ärtor l. ärtmjöl. Schultze Ordb. 1648 (c. 1755). Så bör man .. med torra krydder ej längre hindra Böldens mognad och förbytning i War, utan då hällre .. jämnt och lagom warmt bruka följande, såsom: allahanda Ärt- Höfrös- eller Gryngrötar. Haartman Sjukd. 85 (1765). (Den sjuke) serverades regelbundet salt fisk, ärtgröt och brännvin. Widding Major. 117 (1969). —
(2) -GUL. gul som en mogen (sprit)ärta. JernkA 1828, 1: 217. (Floden) Tajo flyter ärtgul mellan dybankarna. Rogberg Två 123 (1929). —
(2 b) -GÄRNING. (ärt- 1667–1698. ärte- 1659–1672) (†) ärtkedja; jfr gärning 4 b. Gulldh. Ett par armebandh, ärtegärningh, tillhopa 10 Cronor. BoupptSthm 27/10 1659. BoupptRasbo 1698. —
(1) -HALM. (ärt- 1707 osv. ärte- c. 1645–1899) halm (se d. o. 2) av ärtplantor; i sht förr särsk. i sådana bildl. uttr. som hänga ihop som ärthalm (se hänga ihop 1 a; jfr -reva); jfr -ris 1. IErici Colerus 1: 37 (c. 1645). (Fårens) winter-föda består förnämligast af godt hårdwalls-hö och ärthalm. Orrelius Djurkänn. 432 (1776). —
(1) -HJÄLLE l. -HJÄLL. (förr) hjälle (se d. o. 1) för skördade ärtplantor; jfr -galge, -hässja, -kase, -krake. Skogsbristen tillåter icke invånarne at bruka Hässior eller Ärtgällar. VetAH 1757, s. 273. Möller (1807). —
(2 b) -HJÄRNA. (vard.) om (hjärna med) klent förstånd; äv. om enfaldig person, dumhuvud; jfr hjärna 2. Bilden av .. (boxaren) som buffeln med ärthjärnan. DN(A) 20/2 1964, s. 26. Dagens risbuske till alla ärthjärnor som lämnar sin hund i en varm bil. GT 10/7 2012, s. 4. —
(1) -HÄSSJA. (förr) hässja för torkning av skördade ärtplantor; jfr -galge, -hjälle, -kase, -krake. Juslenius (1745). En ostyrig kalf, som prompt vill komma till ärthässjorna. GHT 1896, nr 110 B, s. 2. —
(2 (a)) -KAFFE. (förr) surrogatkaffe berett av ärtor; jfr kaffe 1 a. (Den fattige borgaren) dricker te af inhemska wexter, och ärtkaffe. SP 24/10 1826, s. 2. —
(1) -KASE, äv. -KASS. (förr) om pyramid- l. konformig torkställning för skördade ärtplantor; jfr kase I 1 o. -galge, -hjälle, -hässja, -krake. Arrhenius Jordbr. 2: 35 (1860). I de mera skogiga delarne af landet begagnas .. för ärter och vicker enkla hässjor och äfven s. k. ärtkasar. Holmström Naturl. 2: 125 (1889). —
(2 b) -KEDJA, förr äv. -KED. (ärt- 1667 osv. ärte- 1667–1687 (: Erttekiedz Armband)) kedja (se kedja, sbst. 1 b) bestående av små runda länkar; jfr -gärning, -länk 2. Een Ertekiedh af Cron gull om 28 ¼ Cronor. ArvskifteSthm 13/7 1667. —
(2) -KLI. kli (se d. o. 1) av ärtor. Wid Arbetshuset försäljes .. äfwen något Korn- och Ärtkli. ÖrebroT 18/4 1807, s. 4. —
(1) -KORSNING. om korsning (se korsa 10 c α) av olika ärtsorter; särsk. konkretare; äv. konkret, om resultatet av sådan korsning (jfr korsa 10 c β). LAHT 1908, s. 152. England, där den bekante växtfysiologen T. A. Knight .. utförde hvete- och ärtkorsningar i praktiskt syfte. 2NF 28: 61 (1918). SvVäxtförädl. 1: 79 (1951; om ärtsort). —
(2 (a)) -KORV. korv med ärtmjöl l. ärtprotein o. d. som huvudingrediens. GbgP 25/8 1870, s. 3. Den s. k. ärtkorfven, som under sista fransk-tyska kriget tjenade tyska armén till hufvudsaklig föda, utgjordes af ärtmjöl, fett, kryddor och salt. ArbB 39 (1887). —
(1) -KRAKE. (förr, i vissa trakter) krake (se krake, sbst.4 1, 3) för skördade ärtplantor; jfr -galge, -hjälle, -hässja, -kase. BohuslT 14/7 1853, s. 4. Då hemmansegaren .. skulle efterse en ärtkrake eller s. k. ärtkyrka, inträffade, att denna blåste omkull och föll över .. (honom) med den påföljd att han af slaget ljöt döden. Bohuslän. 4/11 1902, s. 2. —
(2) -KUDDE.
1) kudde (se d. o. 1) fylld med torkade ärtor. Han satt nedsjunken i sin svarta ärtkudde. DN 13/2 1998, På stan s. 2.
2) (†) ärtskida; jfr kudde 2 c. Ärtkuddar som ha 9 el. 11 ärter uti sig. Törner Vidsk. 127 (1752). Arbetaren 13/9 1946, s. 5. —
(1) -LAND. (ärt- 1745 osv. ärte- c. 1645–1951) om land (se d. o. 1 a α) i vilket ärter odla(t)s; jfr -lycka, -åker. Achtar någon såå sin Winter-Rog vti Ärteland, han måste såå snart Ärtherna äre vpphackade, strax hängia them på Gärdes Gårdar. IErici Colerus 1: 301 (c. 1645). —
-LIK. till 1: som liknar (blomma på l. del av) växten ärt; förr särsk. i uttr. ärtlik vicker, ärtvicker; äv. till 2: som (till form l. storlek) liknar en ärta; jfr -liknande. Böx-nötter kallades .. en stor buske .. med likasom uppblåsta påsar till valnöts storlek, med 2:ne ertlika nötter i hvar påse. Barchæus LandthHall. 31 (1773). Värda att upptagas till odling synas Buskvickern (Vicia dumetorum) och Ärtlika vickern (Vicia pisiformis) vara. Arrhenius Jordbr. 3: 60 (1861). Cytisus (dvs. kvastginster) .. Ett släkte buskar eller små träd .. ibland översållade av gula, vita eller violetta, ärtlika blommor. Ekbrant VVRumsväxt. 139 (1955). —
(1, 2) -LIKNANDE, p. adj. ärtlik. Vialerna .. äro frodiga örtartade och ärtliknande växter. Östgöten 16/3 1892, s. 4. (Blåregn) blommar mycket rikligt om våren med stora klasar bestående af ljusblå ärtliknande blommor. SvD(A) 9/3 1904, s. 7. En leksakspistol laddad med hårda, ärtliknande kulor. NerAlleh. 8/10 2002, s. 19. —
(1) -LYCKA. (ärt- 1769 osv. ärte- 1597–1866) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (inhägnad mindre) ärtåker; jfr lycka, sbst.2, o. -land. VadstÄTb. 245 (1597). Uti samfälte ärtte lyckor, bör ingen tillåta sina barn eller andra, at gå och plåcka ärter til Kokning. MeddNordM 1897, s. 112 (1790). —
-LÄNK, förr äv. -LÄNKA. (ärt- 1777 osv. ärte- 1698)
1) (†) till 1, om sammanlänkade knippen av skördade ärtplantor. Så snart nu ärterne äro uptagne, köras de til (ärt)galgen, då först å ena sidan på den nedre stången ärtlänkarne uphängas tätt wid hwarandra. SamlRönLandtbr. 2: 114 (1777).
2) till 2 b, om liten rund länk (i smyckekedja); äv. om ärtkedja (jfr länk 6). Guld-Kädia af 41: Ducater som är 10 ¼ Lodh. med arbete som ärte lenkior. 359. Länkior. VDAkt. 1717, nr 182 (1698). En antik ”ärtlänk” av guld med låset som en liten hand ropas ut för 800 kr. DN 17/3 1972, s. 12. —
(2 b) -MALM. (förr) om myr- l. sjömalm förekommande i små, ärtlika kulor; jfr bön-, krut-, pärl-malm. Rund Sjömalm .. Är af rund figur .. ibland tät, af ärters storlek, då han kallas Ertmalm. Wallerius Min. 264 (1747). —
(1, 2) -MASK. (†) jfr mask, sbst.1 b, o. bön-mask. DA 5/2 1806, Bil. s. 8. ÖstersundP 19/3 1898, s. 2. —
(2 a) -MIDDAG. middag (se d. o. 2 (b)) vid vilken ärtsoppa (o. traditionellt äv. punsch o. pannkakor) serveras. BlekLT 25/5 1880, s. 2. Herrskapet Larsson inbjudas vänl. till en Svensk Ärtmiddag om onsdag kl 6. Strindberg Brev 4: 8 (1884). —
(2) -MJÖL. (ärt- 1734 osv. ärte- 1650–1938) mjöl av ärtor. Kockeb. D 3 a (1650). Ärtmjöl användes i somliga hem till brödbakning. Sandström NatArb. 2: 56 (1910).
Ssg: ärtmjöls-pannkaka. pannkaka gjord på ärtmjöl; jfr ärt-pannkaka. FolkT 1868, nr 32, s. 2. Knekttorpens magra barn på lingonplockning med ärtmjölspannkaka i matsäcken. SvD(A) 24/12 1937, s. 13. —
(2 a) -MOS. [fsv. ärta mos] (ärt- 1764 osv. ärta- 1560. ärte- 1555–1690) mos berett av ärtor; jfr -puré. KryddRSthm 1555–56, s. 66. I Danmark där ärtmos är en nationalrätt brukar man låta en bit selleri sönderkoka tillsammans med ärterna. Ekberg Hvad äta? 227 (1899). —
(2 b) -MUSSLA. om liten rund mussla; särsk. om sådan mussla tillhörande art av släktet Pisidium C. Pfeiffer. De Geer SkGeogrUtv. 103 (1896). Små runda, hvita musslor, som till följd af sin form skulle kunna benämnas ”ärtmusslor”. SvRike I. 1: 217 (1899). Pisidium-arterna, ärtmusslorna, är ännu något mindre än Sphaerium. DjurVärld 4: 455 (1963). —
(1) -ODLING. odling (se d. o. 2) av ärter; äv. konkret (jfr odling 2 slutet). PT 4/9 1847, s. 2. Ett verksamt medel att .. skydda ärtodlingen för foglarna. NDA 23/5 1878, s. 4. Det storartade uppsving, som konservfabrikationen af grönsaker, synnerligast af ärter, .. gjort i vårt land, har .. åstadkommit, att ärtodling i betydlig utsträckning kommit till stånd. LAHT 1905, s. 68. —
(2 (a)) -OST. särsk. (i sht om ä. l. utländska förh.) om ur krossade ärtor l. ärtmjöl framställt livsmedel som påminner om ost; jfr ost, sbst.1 3. TT 1871, s. 314. Om finkrossade ärter eller ärtmjöl utröras med vatten, skiljer sig .. stärkelsen från den därofvan stående mjölkliknande vätskan .. Då denna vätska får stå ytterligare, surnar den och ystar sig. Denna ärtost kan sedan efter behag saltas, torkas och pressas. Wretlind Läk. 4: 100 (1896). —
(2 a) -PANNKAKA~020. särsk.: ärtmjölspannkaka. Upsala 10/8 1858, s. 2. (Tjänarna) kunde ej nöja sig med den alltför enkla kosten .. lungmos och surkål och ärtpannkaka. Carlsson Dagsv. 206 (1927). —
(1) -PLANTA. om individ av (odlad) ärt; jfr planta, sbst.1 1 b, o. -växt. Widegren (1788). Då ärtplantorna blifvit några tum höga, kupas de och förses med ris. HbTrädg. 2: 120 (1877). —
(2) -PROTEIN. protein utvunnet ur ärtor. AB 1971, nr 113 A, s. 12. Färs på soja eller ärtprotein finns i frysdisken. AB 6/6 2021, Söndag s. 22. —
(1, 2) -PUNG. (ärt- 1757 osv. ärte- 1690–1964) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ärtskida; jfr pung 6 d. Gröna Ärte-Pungar. Lägg dem uti ett Steen-faat medh Smör och en Pacquet, Salt, Muskot, och låt dem koka hastelig. Rålamb 14: 126 (1690). —
(2 a) -PURÉ, förr äv. -PYRÉ. puré på ärtor; jfr -mos. Nordström Matlagn. 39 (1822). Fredagarna bjöds på ärtpuré och kokt gädda. Linder Tid. 238 (1924). —
(1) -REVA l. -REV. (ärt- 1708 osv. ärte- 1671–1780) reva (se reva, sbst.3) på ärtplanta; särsk. i jämförelser l. i bildl. anv., om ngt sammanhängande l. sammantrasslat (i sht förr särsk. i sådana uttr. som hänga ihop som ärtrevar (se hänga ihop 1 a; jfr -halm)); jfr -skott. Risingh LandB 25 (1671). At den som .. om hösten plåckar och hämtar efter ärter ärterefwor förr än ärterna aldeles äro införde, skall .. sittja i Ståcken wid kyrkjan en söndag. KulturbVg. 3: 136 (1780). Den ärtref af korruption, som skymtar under Dreyfus-sakens myckna hemlighetsmakeri. GHT 20/9 1898, s. 3. —
(1) -RIS, sbst.1 (ärt- 1727 osv. ärta- 1949. ärte- 1650–1727. ärter- 1634)
1) ärthalm; särsk. i sådana bildl. uttr. som hänga ihop som ärtris, vara oskiljaktiga (jfr hänga ihop 1 a); jfr ris, sbst.1 2 a, o. bovete-ris. Oluff oluffz (har) stulit ifrån anderss pederss i blånick oppå hanss åcker, En hop medh Erfter och Erterriss. ÅngermDomb. 1/12 1634, fol. 76. Arvid och Astrid höll fred / hängde ihop som ärtris / Astrid såg det Arvid såg. SvD 30/12 1999, s. 15.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ris (se ris, sbst.1 5) använt ss. stöd för växande ärtplanta l. vid torkning av skördade ärtplantor. Linné Bref I. 3: 186 (1767). (Att vid ärtskörd) när stort ärtris nytjas, upresa det i så kallade kummel, som likna trinda höstackar, och utan på dem uplägga ärterne. SamlRönLandtbr. 2: 113 (1777). —
(2) -RIS, sbst.2 maträtt tillredd av kokt ris (se ris, sbst.2 b) blandat med ärtor. Kalvstek med ärtris. DN(A) 9/10 1937, s. A13. —
(1) -ROST. bot. om (den på ärtväxter förekommande) rostsvampen Uromyces pisi-sativi (Pers.) Liro; jfr rost, sbst.2 3 a. Fries BotUtfl. 3: 366 (1864). Ärtrost angriper ärter, vicker m. fl. baljväxter. Juhlin–Dannfelt 335 (1886). —
(2 b) -RUND. rund (se rund, adj. I 1 d) som en ärta. Hopetown-vicker .. har ärtrunda grön- eller gulhwita frön och snöhwita blommor. VetlandaP 30/3 1894, s. 4. —
(2) -RÄKNARE. [jfr t. Erbsenzähler] (numera bl. ngn gg) bildl.: pedant l. snåljåp; jfr räknare 2. Lind 1: 647 (1749). En pedant blir aldrig en stor man, ty han försummar med ärternas räknande både utsäde och skörd; en stor man är aldrig en ärträknare. CarlscrVBl. 23/10 1822, s. 2. —
(2 a) -RÄTT. maträtt vari ärtor ingår ss. (huvud)beståndsdel. Den, som har swag mage, bör intet äta illa tillagade Ärt- och Böne-rätter. Möller PrincBot. 10 (1755). —
(2) -RÖR. leksak bestående av blåsrör med vilket ärtor kan avskjutas; jfr -bössa. SvD(A) 26/10 1937, s. 9. Som barn låg han på magasinet i ladugården och sköt med ärtrör på förbipasserande. BoråsTidn. 19/4 2012, 1: 15. —
(2 b) -SINGEL. singel (se singel, sbst.1) bestående av ärtstora (o. ärtrunda) småstenar; jfr -grus. NerAlleh. 26/7 1905, s. 4. Spritputsen har en tillsats av naturformat grovgrus, ärtsingel. Thurell VårdTrähus 121 (1975). —
(2) -SKAL. (ärt- 1695 osv. ärta- 1538) [fsv. ärta skal] skal (se skal, sbst.1 1 c) på l. från ärta. VarRerV 42 (1538). Häll på nytt vatten och salt och låt koka upp under lock. Skumma bort lösa ärtskal och skum. Davidsson Hälsokokb. 205 (2009). —
(1, 2) -SKIDA, förr äv. -SKID. (ärt- c. 1635 osv. ärte- 1626–1672) om fröskida hos ärtplanta (använd ss. (ingrediens i) maträtt); äv. till 1 slutet, om fröskida hos ärtväxt; jfr skida, sbst.2 4, o. -balja, -bälg, -kudde 2, -pung, -skiva. Tiderus GrLat. 24 (1626). 1 Tunna gröne Ärteskijder. OrdnLilleTull. 1638, 1: A 3 b. Tag späda ärtskidor och rensa fnaset och trådarna wäl bort; lägg dem derefter i kokande watten tillika med litet smör och fint hackad persilja. SvKock. 87 (1837). —
(1, 2) -SKIVA. (†) ärtskida; jfr skiva, sbst.2 7 c. HovförtärSthm 1692 A, s. 2825. Tag så mycket skal-lösa ärt-skifwor som behagas och rensa bort fnaset. Warg 365 (1755). —
-SKOTT. till 1: skott (se skott, sbst.2 23 a β) på ärtplanta (jfr -reva); äv. till 2, om ärtgrodd (använd ss. livsmedel). Oldendorp 1: 159 (1786). Ärtskotten bli vid angrepp av ärttrips förkrympta. SvVäxtförädl. 1: 252 (1951). Toppa med avokado, ärtskott och valnötter. Davidsson Hälsokokb. 76 (2009). —
(1) -SKÖRD. skörd (se skörd, sbst. 6) av ärter; äv. konkret(are) (jfr skörd, sbst. 7). GotlLT 1850, nr 33, s. 1. Ärtskörden utföres på två sätt: a) ärterna ryckas upp med rötterna eller b) afmäjas med skära. Grotenfelt JordbrMet. 377 (1899). (Den svenska) ärtskörden i dess helhet skattas till nära 400,000 deciton. Kellgren Kulturv. 15 (1904). —
(1) -SLAG. (ärt- 1747 osv. ärte- 1640–1777) [fsv. ärta slagh] om varietet av arten Pisum sativum Lin. (jfr -sort, -varietet); äv. (numera bl. tillf.) till 1 slutet, om annan art hörande till familjen Fabaceae (jfr slag, sbst.2 1 g). Kiker ärt, itt ärteslagh. Linc. N 3 b (1640). Åkerärter .. med gråa eller brunaktiga frön .. är det allmännast odlade ärtslaget. Grotenfelt LandtbrFinl. 90 (1896). —
(1) -SLÄKTE. (ärt- 1786 osv. ärte- 1746) bot. om släkte (se släkte, sbst.2 4 a) tillhörande familjen Fabaceae; särsk. (i sg. best.) om släktet Pisum Lin. De många ärteslächte. Linné Bref I. 2: 61 (1746). Vickerslägtet (Vicia) skiljer sig från det närstående ärtslägtet därigenom, att bladen äro mångpariga med klängen i spetsen. LB 2: 382 (1900). —
(2) -SMYG.
1) om skalbaggen Bruchus pisorum Lin. (som orsakar skador på ärtor); jfr -bagge. Arrhenius Jordbr. 2: 145 (1860). Ärtsmygen .. Äggen läggas i de nybildade ärterna och larven utvecklas med dessa och öfvervintrar uti dem. Holmström Naturl. 2: 119 (1889).
2) (numera mindre br.) ärtsångare. Holmgren Fogl. 122 (1866). Ärtsångaren, eller Ärtsmygen, (Sylvia curruca) liknar .. (trädgårdssångaren) i färg, men är betydligt mindre. 1Brehm 2: 112 (1875). IllSvOrdb. (1964). —
(2) -SMÄLLA. (†) slangbåge (för ärtor); jfr smälla, sbst.2 1. Skaror af okynniga pojkar, beväpnade med salongsgevär eller s. k. ”ärtsmällor”. Upsala 28/11 1889, s. 3. Östergren (1971). — –SOD, se -såd. —
(2 a) -SOPPA. (ärt- 1636 osv. ärte- 1589–1895) soppa på (gula) ärtor (med tillsats av fläsk o. d.); äv. i bildl. anv., om tät dimma; jfr -såd, -välling. Berchelt PestOrs. F 3 b (1589). Grön Ärtsåppa utan kiött. Warg 33 (1755). Det var klaraste sol för några timmar sen. Nu lär det bli ärtsoppa igen. Trenter Sjöj. 73 (1966). Det skulle bli ärtsoppa och varm punsch eftersom det var torsdagskväll. Jersild BabH 139 (1978). —
(1, 2) -SORT. jfr sort 3 g o. -slag, -varietet. DA 4/1 1809, Bih. s. 1. Utmärkt goda Ärtsorter. SvT 1854, nr 65, s. 4. 1866 tillkännagav .. den österrikiske munken Gregor Johann Mendel lagarna för ärftligheten efter att under ett stort antal år ha genomfört korsningar av vissa ärtsorter. HurLivStyrs 43 (1978). —
(2) -SPAD. (ärt- 1837 osv. ärte- 1664–1820) spad i vilket ärtor kokats. Blöth Brödet i Ärthespadet. Salé 62 (1664). —
(2) -SPRITNING. om handlingen att sprita (se sprita, v.3 II 2) ärtor. Rääf Ydre 1: 104 (1856). Carl hade med kärleksfull noggrannhet dokumenterat livet på gården, från äppelplockning och ärtspritning till julaftonsfirande och barnens lekar. SvD 11/9 1997, s. 22. —
(1) -SPRÖT. (†) ärtstör; jfr spröt, sbst. 2 b. Ett parti humblestänger och ärtspröt. ÖgCorr. 30/10 1852, s. 1. Östergren (1971). —
(1) -SPÖ. ärtstör. Lind 2: 843 (1749). Högst på udden .. / ligger .. / Vaktad af björkar och knotiga äppelträd, / af ärtspönas spjut och humlestörarnas lansar, / en rödmålad gård. Forsslund Storg. 158 (1900). —
(1) -STARR. om starrarten Carex oederi Retz.; jfr öders-starr. Iverus VästmFanerog. 275 (1877). HudiksvT 28/3 1959, s. 11. (Vid Millumträsk fanns) extremrikkärrets alla gamla bekanta såsom storsileshår, majviva och tätört, ärtstarr, grönstarr och hirsstarr. DN 8/7 1985, s. 20. —
(2 b) -STEN. mineral. pisolit. Bromell Berg. 46 (1730). Omkring sandkorn .. afsättes karbonatet i tunna, koncentriska skikt, hvarigenom ärtliknande, ofta sammangyttrade kulor, s. k. ärtsten l. pisolit, bildas. 2NF 26: 811 (1917). —
(2 b) -STOR. stor (se stor, adj. I 12) som en ärta. Ack hur snart kunde icke .. en ertstor sten nedfalla, och i ett moment den olyckelige .. (gruvarbetaren) här (i Falu koppargruva) nedlägga. Linné Dal. 397 (1734). —
(1) -STÖR. stör (se stör, sbst.2 1 b) använd ss. l. avsedd till stöd för (högt växande) ärtplanta; jfr -spröt, -spö. Brodern hennes, som gick derute i hagen .. och bar bort ärtstörar. AB 25/2 1865, s. 2. —
(2 a) -SÅD l. -SOD. (ärt- 1708. ärta- 1628. ärte- 1578–1664) [fsv. ärta sudh] (†) ärtsoppa; jfr såd, sbst.2 2. BOlavi 6 a (1578). Dricker man Ertasodh någhra Dagar, tå fördrifwer thet Watnsoot. Månsson Ört. 108 (1628). ConsAcAboP 9: 341 (1708). —
(2) -SÅLL. jfr såll, sbst.2 BoupptRasbo 1765. Genom öppen och frivillig auktion .. försäljes all därvarande yttre lösegendom, bestående af kreatur och landtbruksredskap, såsom .. diverse handredskap, frösåll, ärtsåll och tranärtsåll. EskilstKurir. 27/2 1899, s. 3. —
(2) -SÅNGARE. zool. fågeln Curruca curruca Lin. (äv. benämnd Sylvia curruca Lin.) (vars sång sägs påminna om ljudet av en ärta som skakas i en burk); jfr -fågel, -smyg 2 o. gräs-smutta, kruka, sbst.1 1, mes, sbst.2 2, skogsknätter 1. Ström SvFogl. 35 (1839). Ärtsångaren (Sylvia curruca L) börjar sin sång med ett pianissimo, ej hörbart på längre avstånd. FoFl. 1932, s. 129. —
(1) -SÄDE. (ärt- c. 1770–1896. ärte- 1702–1909) (†) om handlingen att så ärter (jfr säde, sbst.1 1); äv.: ärtgröda (jfr säde, sbst.1 3). VDAkt. 1712, nr 218 (1702). I thet .. (han) trädesbruket af Prästegården antagit, och nu ärtesädet ther uppå giordt. VDAkt. 1712, nr 186. Råg och Ärtsädet blef i sin blomning af ett häftigt rägn skadat. KulturbVg. 2: 157 (1789). HTSkån. 3: 299 (1909). —
(1) -SÄNG. trädgårdssäng med l. för ärter; jfr säng 2 a. Björn Besynn. 10 (1792). Man nedsätter en rad af ris i hvardera kanten af ärtsängarne, utom ärtraderna. Lundström Trädg. 73 (1852). —
(2) -TIONDE. (ärt- 1886 osv. ärte- 1678. ärter- 1617) (förr) i ärtor utgående tionde. Att E. M:t nådigesth wille efterlåtha .. (bönderna i Medelpad) roghtijenden, hwethe- och erthertijenden som åhrligen faller uthi deres kyrckiehärbärgen. RA II. 2: 326 (1617). —
(1, 2) -TRIPS. entomol. om tripsen Kakothrips pisivorus Westwood (som orsakar skador på bl. a. ärtskidor). AB(A) 15/6 1917, s. 9. Besprutningsförsök med ett flertal olika vätskor (har) anställts mot morotbladloppan .. och ärttripsen. LAHT 1931, s. 358. —
(1 slutet) -TRÄD. (ärt- 1753 osv. ärte- 1750–1813) om karagan; särsk. (o. numera bl.) i uttr. sibiriskt ärtträd (se sibirisk b) (jfr -buske); förr äv. i uttr. amerikanskt ärtträd, robinia. MennanderBr. 3: 725 (1750). Robinia Pseudoacacia. L. Amerikanskt Ärteträd. Et träd, som när det står i blomma, täflar i prakt med hvilket som hälst. VetAH 1798, s. 70. Caragana, ärtträd, ärtbuske. HbTrädg. 5: 41 (1874). —
(1) -TRÖTT. om odlingsjord: som till följd av alltför ensidig ärtodling ger dålig l. försämrad avkastning vad gäller ärter; jfr trött 3. De ärttrötta landens öfverströende .. med jord (ympning) från ett i utmärkt växtlighet varande ärtfält .. förorsakade ingen förändring. Morgbl. 1/12 1890, s. 3. —
(1 slutet) -TÖRNE. om ärtväxten Ulex europaeus Lin. Fries BotUtfl. 3: 247 (1864). Ärttörne är kändt som en mycket näringsrik foderväxt, hvilken står grön hela vintern. LB 2: 524 (1901). —
(1) -VARIETET. jfr varietet 2 o. -slag, -sort. Denna för vår ort så utmärkta ärtvarietet (verkade) komma att allestädes .. gifva ovanligt rik skörd. SundsvP 6/3 1889, s. 2. —
(1, 2) -VECKLARE. entomol. om vecklaren Cydia nigricana Fabricius (vars larv äter frön i ärtskidor). 1Brehm III. 2: 107 (1876). Ärtvecklaren .. Funnen inom Västernorrlands län på trädgårdsärter. Hellström NorrlJordbr. 358 (1917). —
(1) -VICKER. om ärtväxten Vicia pisiformis Lin. SkånP 25/2 1865, s. 4. Ett bland de intressantaste försöken har varit odling på mossjord af ärtvickern. MosskT 1892, s. 494. —
(1, 2) -VIVEL. om skalbaggen Sitona lineatus Lin. (som orsakar skada på ärtplantor); särsk. i uttr. randig ärtvivel; jfr -bagge. Ärtvifvelns larv är .. knappt 1/4 tum lång, hvit med brunt hufvud med starka mundelar. LAHT 1884, s. 177. Randiga ärtvifvlen .. blekrandig skalbagge, som om vårarne härjar de späda ärtplantorna. Holmström Naturl. 2: 119 (1889). —
(2 a) -VÄLLING. (ärt- 1734 osv. ärta- 1872. ärte- 1757–1902) (numera bl. tillf.) ärtsoppa. Serenius Rr 2 a (1734). Middag. Ärtewälling och kokt fläsk. Hagdahl Kok. 27 (i handl. fr. c. 1795). —
(1) -VÄXT. (ärt- 1807 osv. ärte- 1777) växt (se växt, sbst. 4) tillhörande familjen Fabaceae; i pl. äv. om familjen; jfr balj-växt. Sår man för tätt, är skadan större: ärte-wäxten qwäfwes af en myckenhet stänglar, som dels sätta ganska ringa skidor, dels rutnar ock altsamman bort i regnår. Gadd Landtsk. 3: 418 (1777). (Livsmedelstillsatsen) Fruktkärnmjöl .. Framställs ur fröna från Johannesbrödträdet (Ceratonia siliqua), vilket tillhör familjen ärt-/baljväxter. Nilsson HemlKock. 240 (2007). —
(1) -ÅKER. (ärt- 1639 osv. ärte- 1552–1882) [fsv. ärta aker] åker använd till l. avsedd för ärtodling; i sht förr särsk. i sådana uttr. som ingen krok i ärtåkern (se krok 6 d α); jfr -land, -lycka. Samelunde haffve vij och förstått, att en partt, som schöne erthe åkrer eblandh edher årligen haffve plägä, aff eders erther icke heller någen tijende göre vele. G1R 23: 21 (1552). —
(1, 2) -ÅR. om (sådant l. sådant) år med hänsyn till ärtskördens storlek. Om Blasij och Benedicti Dagar äro klara, menar gement Folck blifwa godt Ertåhr. IErici Colerus 1: 30 (c. 1645).
B (†): ÄRTA-MOS, -RIS, -SKAL, -SÅD, -VÄLLING, se A.
C (†): ÄRTE-BRÖD, -BUSKE, -GALGE, -GÄRNING, -HALM, -KEDJA, -LAND, -LYCKA, -LÄNK, -MJÖL, -MOS, -PUNG, -REVA, -RIS, -SKIDA, -SLAG, -SLÄKTE, -SOPPA, -SPAD, -SÅD, -SÄDE, -TIONDE, -TRÄD, -VÄLLING, -VÄXT, -ÅKER, se A.
D (†): ÄRTER-RIS, -TIONDE, se A.
Spalt Ä 397 band 39, 2023