| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NATT nat4, r. l. f.; best. -en ((†) -an Horn Lefv. 206 (1648), UrFinlH 257 (1716)); pl. nätter nät4er ((†) natter BtFinlH 4: 367 (1568: nather), Spegel (1712)); pl. best. nätterna (Verelius Herv. 133 (1672) osv.) ((†) nattren Lybecker 136 (c. 1715); nätteren Bureus Suml. 69 (c. 1600); nätran Horn Lefv. 24 (c. 1657; rättat efter hskr.); nättran ConsAcAboP 1: 476 (1651), Därs. 2: 10 (1654); nättren Bureus Suml. 55 (c. 1600), Runeberg (SVS) 2: 143 (1830); nättrena OPetri 3: 581 (c. 1540)).
1) den del av dygnet då solen är under horisonten, tiden från solnedgången till soluppgången; särsk. om den mörka delen av dygnet, mellan kvällen o. morgonen; motsatt: dag. Vid nattens inbrott. Det var full natt. Tillbringa natten hos ngn. Under nattens lopp. Tusen och en natt, se TUSEN. Natten är framfaren och daghen är kommen. Rom. 13: 12 (NT 1526). Gudh .. kalladhe liwset, Dagh, och mörkret, Natt. 1Mos. 1: 5 (Bib. 1541). Wechtare, Hwadh lijdher nattenne? Jes. 21: 11 (Därs.). Natten kom på med Torndön, blixt och regn. Linné Sk. 108 (1751). Natten tilbragtes i byn Tabajang. Ödmann MPark 32 (1800). Det var ej dag, det var ej natt, / det vägde emellan båda. Tegnér (WB) 5: 97 (1825). Natten är den naturligaste och bästa tiden för sömn. Berlin Lsb. 9 (1852). Medan det ännu är natt, står hon upp. Ordspr. 31: 15 (Bib. 1917). — jfr APRIL-, BRUD-, BRÖLLOPS-, DECEMBER-, EFTER-, FREDAGS-, FÖR-, GÅR-, HÖST-, MID-, SEN-, SOMMAR-, VINTER-, VÅR-NATT m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Alla svin är svarta om natten. Långa Nätter giöra magra Höns. Grubb 333 (1665). Ordspråksvis sæger man: Natten är ej qvistig, d. ä. om natten har man inga hinder, som förstöra och taga bort tiden för något tilltänkt arbete, resa eller annat. Murberg FörslSAOB (1793). Den som gömmer öfver natten, han gömmer åt katten. Rhodin Ordspr. 23 (1807).
c) i hälsnings- o. avskedsformler (god natt o. d.).
α) [jfr DAG I 7 a] (i sht i ålderdomligt spr.) i de utförliga uttr. jag önskar (ber att få önska) dig (eder) en god natt, förr äv. hav (en) god natt l. Gud give dig (eder osv.) en god natt o. d. Haff ena godha natt. FormPuerColl. A 3 a (1559, 1579). Gudh giffue hans nådhe mångh tusendt godh natt. Gevaliensis Jos. 40 (1601). Farer nw wel oc har twsen hwndrede godh nat. Maria Elisabeth (c. 1615) i HSH 5: 42. Sofwer i Gudz Nampn. Gudh gifwe edher een godh Natt. SpråckOrdb. 195 (1703). (Jag) önskar .. eder .. tillika med Barnen en god Natt! Lagerström Bunyan 2: 83 (1727). Så hafver nu god natt, och må nu väl! Borg Luther 2: 39 (1753).
β) (†) i uttr. hälsa ngn, äv. (till)säga l. sända ngn (tusen osv.) goda nätter (och dagar) o. d., särsk. använt ss. (avslutnings)formel i brev. SvFolkv. 1: 256. Tesligis är wor begären, ati wele på wore wegna tilseije ederss käre husfruge Fru Birgitte monge gode netter. G1R 11: 115 (1536). Edher her med Gudh befallendes .. sendher iach edher mong 10 1000 gode netther. BtFinlH 3: 353 (1556). Giörer wel och siger ether kiere husfrw .. mannghe thusunde gode nather på mijnne wegnne. Därs. 4: 367 (1568). VDAkt. 1705, nr 94 (1700).
γ) i uttr. säga god natt (till ngn), ta(ga) god natt (av ngn), önska, i sht förr äv. bjuda (ngn) god natt, förr äv. befalla l. giva ngn god natt; jfr δ. Skienct op i salenn när greffwenn och hans råd wåre och bode gonatt nytt renst winn — 4 1/2 kannor gamalt renstwinn — 8 1/2 kannor. VinkällRSthm 1558. Demetrius .. gick in til sijn Gemål, föll för henne nedher på sina knä, gaf henne godh natt medh gråtandes tårar. Petreius Beskr. 2: 249 (1614). Efter migh gifs tillfelle E. K. god nat at önska. Gustaf II Adolf 570 (1630). Iag tog god natt af dhem. VDAkt. 1665, nr 383. När vi då hade ätit, så var det till att tacka ock bjuda god-natt med både gamla ock unga. Landsm. 1: 229 (1879). Efter supén kommo mina barn in för att säga godnatt. Strindberg TrOtr. 2: 55 (1890).
δ) [jfr DAG I 7 e] i uttr. god natt04 (vanl. uttalat gω nat4), använt ss. avskedshälsning (sent) på aftonen (äv. ss. avskedsformel i brev som skrives sent på aftonen); äv. (vard.) god natt med dig (er); stundom äv. allmännare, i avskedshälsning som riktas till ngt sakligt som man skiljes från: farväl, adjö. Sluteligen godh nat, farväl! Carolus. Carl XII Bref 315 (1704). Generalen .. red så förbi och sade God natt med Er. HSH 1: 193 (c. 1720). Har jag hvar dag, så mycket som går åt, / Vivat, god natt, min sista plåt! Skälm den på morgon tänkt. Bellman SkrNS 1: 26 (c. 1770). Hon kysste Tor till godnatt. Beskow SvBarn 22 (1896); jfr slutet. — särsk. i substantivisk anv., om avskedshälsning sent på aftonen; ofta skrivet i ett ord. Maria .. drogh sin wegh uthan god natt och Valet. VDAkt. 1665, nr 383. Nu ett kallt godnatt hon nickar / till sin gäst. Tegnér (WB) 5: 185 (c. 1825). Hade Emin dröjt vid porten, skulle hon utan tvekan gått tillbaka för att säga ett ordentligt godnatt. Heidenstam End. 205 (1889).
ε) i utvidgad anv.
α’) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) i uttr. säga l. bjuda l. taga, förr äv. befalla l. giva ngn l. ngt god natt (förr äv. säga ngn goda natt) ss. beteckning för att ngn tar farväl av ngn l. ngt (särsk. för att skiljas hädan) l. att ngn överger l. vänder sig bort från l. icke längre vill ha med ngn l. ngt att göra o. d. G1R 1: 79 (1523). Wij hafwe folgdt .. (missdådaren) til thenne (avrätts-)platz, ther han skal gifwe thenna onde werlden valete, och säye henne godh natt. ChristOrdn. L 3 b (1602). Hwilken ibland oss är nu så laat och trögh, som icke .. åstundar at biudha then onda werlden godh natt, och wandra til Christum? Phrygius HimLif. 137 (1615). Jag hafver nu uthij 2 månars tidh varett 3 gånger så siuk, att jag hafver befaltt mitt hus och mina väner godh natt. OxBr. 9: 659 (1645). Min Son: vi ha god natt / Från verlden tagit nu mera. AOdel (1739) hos Hörnström Odel 338. Så farväl vi bjude verlden, / så god natt vi ge naturen. Rydberg Dikt. 1: 56 (1882). (†) i substantivisk anv.: avskedshälsning. En sanfärdigh tragoedia .. Aff Johanne Messenio .. beskreffuen, och aff hans Studenter (hwilkom han och henne til godh natt och Valete vthi wärcket stält haffuer ..). Messenius Blanck. (1614; i titeln).
β’) med saksubj. i uttr. säga god natt, försvinna, upphöra; om ljus: slockna. Then som sin ord ey håller wedh macht, / .. Ther haar troo och ähre godh Natt sagt. Forsius Fosz 578 (1621). En stormil kom: det ena ljuset sade först godnatt. Knorring Skizz. I. 1: 193 (1841).
γ’) (vard.) i uttr. god natt med (ngt l. ngn), ss. beteckning för att det är slut l. förbi med ngt l. ngn; jfr FARVÄL I 2. I fall vi få visitation, så god natt med herrligheten (dvs. smuggelgodset som ligger i kistan). Carlén Rosen 440 (1842). Om vi två skulle rida .. öfver rån med skånkarna i det iskalla vattnet, hade vi snart förfrusit å se’n var det god natt med bägge. Janson Gast. 170 (1902).
d) i adverbiella tidsbestämningar med l. utan föreg. prep.; äv. med föreg. l. efterföljande beteckning för tidpunkt l. klockslag. Det inträffade under natten l. under nattens lopp. En natt (i förra veckan) slog blixten ner. Sent en natt kom han hem. Stanna några nätter. Han kommer klockan 2 varje natt l. varje natt klockan 2. En vacker natt, se VACKER. Wee them som om morghonen bittijdha vppe äro, til at beflijta sigh om dryck, och sittia in til nattena, at the aff wijn hete warda skola. Jes. 5: 11 (Bib. 1541). Samma natten kom så starckt fröst, att man måtte fritt rida medh hest til hans skep. Svart G1 61 (1561). Farväl, min älskade! En annan, / en längre natt vi ses igen. Tegnér (WB) 5: 47 (1824). På drifvans bädd, hur mången natt / Jag hörde detta ord (dvs. Sveaborg). Runeberg 5: 191 (1846; normaluppl.). Får man ej ens till natten frid? Därs. 99 (1847). Fäll nu åran, slupen lägg på svaj — / Vagga utan mål en natt i vackra Maj! Snoilsky 1: 164 (1874). Här .. fans .. ett obebodt hus, hvarest der hvar eviga natt brann ljus. Wigström Folkd. 2: 150 (1881). Alla nätter sofva goda barn under änglarnas vakt. Topelius Läsn. 7: 31 (1891). Senast den natt som var, låg väl halva Wadköping och grubblade över vad sattyg du ska hitta på. Bergman Mark. 237 (1919). Vi få regn till natten. Hammar (1936). — särsk.
α) i sg. best. utan prep. l. föregående bestämning.
α’) (†) utan följande bestämning: nattetid, om natten. Ingen (av hjonen) må natten utu Hospitalet liggia. KOF II. 2: 373 (c. 1655).
β’) med omedelbart följande bestämning. Natten till söndagen l. mellan lördagen och söndagen reste han. Natten förut l. därefter l. därpå. Broman Glys. 1: 361 (1714). Natten emilan d. 11. och 12. sidstledne Febr. VDAkt. 1723, nr 132. Den eldsvåda, som natten till den 26 Juli 1876 lade en större del af Söderhamn i aska. Höjer Sv. 3: 85 (1882). Natten mot den 5 d(enne)s var det ända till 5 à 6 grader kallt. VL 1908, nr 135, s. 7.
β) i obest. form utan förb. med artikel l. prep. i sådana uttr. som förliden, nästa natt, följande natt l. nätter, i går, förr äv. går natt, under natten till gårdagen, i morgon natt, under natten efter morgondagen, i måndags natt, under natten efter förra måndagen. I går natt. VDAkt. 1688, nr 869. Förleden natt. Nordforss (1805). Nästkommande natt. Dens. Sundén (1887).
γ) i natt.
α’) under den gångna natten, under förliden natt; äv. i uttr. i natt som var, äv. (i Finl.) i sista natt. Han kom hem sent i natt, klockan 2 i natt. (Jag) skickæde nu strax i natt Söwed Rybbing fraa mik tiit nid i gæn. G1R 1: 53 (1523). J nat kom han tilbaka thill oss igen. Därs. 9: 383 (1534). I natt som var spelte de hållenske comedianterna för hennes majestät. Ekeblad Bref 1: 260 (1653). I sista natt, .. bäst jag ligger i min sötaste sömn. Runeberg SmärrBer. 120 (c. 1835, 1854). Vet borgmästarn att dom har stulit hos aptekarn i natt som var? Dahlbäck Åb. 134 (1914). särsk. i uttr. vara (oskyldig) som det barn som är fött i natt o. d., vara oskuldsfull l. fullkomligt oskyldig (som ett nyfött barn). Wigström Folkd. 2: 258 (1881).
β’) under natten efter innevarande dag, under nästkommande natt. Han kommer hem sent i natt, klockan 2 i natt. I natt .. skola frälsningssoldaterna i mörkret .. strida för Gud och rättfärdighet. Stridsropet 1884, nr 6, s. 1.
δ) i natten, under natten, om natten; nästan bl. i sådana uttr. som mitt i natten o. i mörka natten o. d., i poetiskt spr. äv. i den mörka natt. J then mörka natt. Ps. 1567, s. 62 b; jfr Ps. 1819, 62: 4. (Judas’) hierta war så oroligt, at han i mörka natten kunde intet wara stilla. Spegel Pass. 104 (c. 1680). Det astronomiska dygnet börjas midt i natten. Murberg FörslSAOB (1793). (Prosten) kom .. ridande mitt i gråa natten. Lagerlöf Holg. 2: 277 (1907).
ε) (i ålderdomligt, i sht bibliskt spr.) i den natten, i samma natt o. d., den natten, samma natt; i denna natt, i natt (jfr γ α’, β’). Sannerligha sägher iach tigh, ath j thessa nattenne för än hanen gaal, skal tw neka mich tree reszor. Mat. 26: 34 (NT 1526). J thenne natt skal man kalla thina siäl j frå tigh. Luk. 12: 20 (Därs.). The gingo vth och stigho strax j båten, och j the nattena fingho the intit. Joh. 21: 3 (Därs.). J then samma nattena soff Petrus emellan twå krigszknectar. Apg. 12: 6 (Därs.). J then natten thå han (dvs. Jesus) förrådder wort. 1Kor. 11: 23 (Därs.). I denna natt kommer Glimmingehus att falla i gråråttornas våld. Lagerlöf Holg. 1: 72 (1906). — särsk. [med anspelning på Joh. 21: 3 (se ovan)] (skämts. arkaiserande) oeg., i uttr. i den natten fingo de intet o. d., ss. beteckning för felslagna förhoppningar l. beräkningar. SÖdmann (1817) i 2Saml. 4: 155. Mathildas möderne, sa’ herrn, — jo jo, men, ser herrn, i den natten fingo de intet. Blanche RikaM 18 (1845). Dens. Våln. 175 (1847; om tulltjänstemän). Forsslund Djur 174 (1900).
ζ) om l. på natten o. d., i bet. β’ äv nätterna.
α’) om tidpunkten för en enskild (bestämd) tilldragelse. I går satt han och arbetade till långt fram l. sent på natten. Festen varade till klockan 3 på natten. Läryungana togho .. (Saulus) om natten, och slepte honom vhtoffuer mwren. Apg. 9: 25 (NT 1526). J weten wäl ath then herrans dagh wardher kommande som en tiwff om natten. 1Tess. 5: 2 (Därs.); jfr β’. (K. X G.) beslöt .. en storm mot Köpenhamn, som verkställdes om natten mellan den 10 och 11 Febr. 1659. Ekelund 1FädH II. 2: 9 (1831). Vi kommo icke hem förrän kl. 2 på natten. De Geer Minn. 2: 85 (1892).
β’) om tidpunkten för (regelbundet) upprepade l. återkommande tilldragelser. Han satt uppe på nätterna och arbetade till långt fram på morgonen. The helige Martyrer .. moste hemliga om nättrena komma tilhopa och trachtera gudz Ordh och sacramente. OPetri 3: 581 (c. 1540). Så drogho the vth jfrå Suchoth, .. Och Herren gick före them om daghen vthi een molnstodh .. och om nattena vthi een eeldstodh. 2Mos. 13: 21 (Bib. 1541). Dhe sitta offta till kl. ett om Natten ok speela Lomber. Swedberg Schibb. 449 (1716). Fabrik, som (icke) arbetar om natten. Auerbach (1913). FoFl. 1941, s. 30 (: om nätterna).
γ’) (†) om natt, på l. om natten l. nätterna; i går om natt, i går natt. I gåår om natt. Sigfridi E 3 a (1619). (Gallerna) komme .. (till Rom) om mörke natt. Dens. I 8 b; jfr e. Ej om natt vi vandra — vi om / Natt i stjernsådd skugga hvila. Almqvist Törnr. 1: 63 (1839). Hedenstierna Kaleid. 196 (1884).
δ’) (†) om en natt, en natt; om den l. samma natten o. d., den natten, samma natt. (Paulus) wardt .. aff Iudomen förfolgd, så at the Christne om een natt måtte sleppa honom vtaff stadhen öffuer muren j en korg. LPetri 3Post. 45 a (1555). Om samma natten Konung Eric war kommen in i Landet, togo de fatt på någre af Hans folk. Tegel E14 134 (1612). Gödel FnIslLittSv. 178 (i handl. fr. 1682).
η) i vissa uttr. som angiva att en handling l. ett tillstånd varar från nattens början till dess slut. Hela natten, natten lång, natten i ända. Han satt uppe hela natten (förr äv. den hela natten). Ath han vthgick vppå itt berg till ath bidia, och bleeff ther öffuer nattena j böner till gudh. Luk. 6: 12 (NT 1526). Samuel .. ropadhe til Herran then hela nattena. 1Sam. 15: 11 (Bib. 1541). (Hustrun) brukar munnen heele nättren igenom. Hall KultInt. 20 (i handl. fr. 1631). En lanterna, hwar uthi brinner hela natten. Bolinus Dagb. 11 (1666). Man låter linet ligga ett par timmar (efter rötningen) eller högst en natt öfver, på det att vattnet må aflöpa. QLm. 3: 16 (1833). Hela Guds natten / Har jag tärt vatten. Wennerberg 2: 63 (1848, 1882). Så talte han och dröjde natten om / hos herden kvar. Melin Dikt. 2: 31 (1894, 1904). Natten lång. Heidenstam Karol. 2: 10 (1898).
ϑ) i uttr. som beteckna att ngt (en utveckling l. en prestation o. d.) icke krävt mera än en natt; i sht i uttr. på, förr äv. i en natt. Kurbitzen .., hwilken j eenne natt wardt, och j eenne natt förgicks. Jona 4: 10 (Bib. 1541). Effter dett att isen blef upå en natt så tiuk, att vij med stor möda kunde få galeierna utföre. OxBr. 6: 8 (1626). Han har blivit gråhårig på en enda natt. Auerbach (1913). Ingenjörstrupper ha — praktiskt taget över natten — uppfört moderna byggnader. SvD(B) 1945, nr 191, s. 8.
e) med bestämning som karakteriserar ifrågavarande natt med hänsyn till vad som händer l. hänt under densamma l. med hänsyn till hur den ter sig. En händelserik natt. En lång, kall, ljum, stilla, stormig natt. En ljus, mörk, svart natt. (Kometen) lärer nu inthet mera synnes för de liusa nättren. Rudbeck Bref 147 (1677). Ack! på denna klara dagen / Följer snart en ryslig natt. Ps. 1819, 43: 5; jfr 3. Skum Natt har många ögon, men Dagen ett. Tegnér (WB) 5: 16 (1825); jfr i. De hvita nätternas stad (dvs. Stockholm). SöndN 1903, nr 27, s. 1. Det var svarta natten, när vi kommo ut på däck. LD 1910, nr 299 A, s. 3. Till det land .. där dagsljuset självt är såsom djupa natten. Job 10: 22 (Bib. 1917). Stilla natt, heliga natt! NPs. 1921, 515: 1. — jfr DAGG-, FROST-, JÄRN-, MÅNSKENS-, OVÄDERS-, STJÄRN(E)-, STORM-NATT m. fl.
f) med bestämning angivande hur l. i vilken sinnesstämning natten tillbringas; särsk. med tanke på natten som den tid som man brukar tillbringa under sömn l. vila. Patienten har haft en god, lugn, orolig, dålig, förr äv. elak natt. Telegrammet gav honom en sömnlös natt. Det blev en munter, glad, stormig, ”våt” natt. Bedröffuadha nätter äro migh monga wordna. Job 7: 3 (Bib. 1541). Detta har kostat eder så många oroliga nätter. Ehrenadler Tel. 454 (1723). (Den sjuke) har haft en god natt, en elak natt. Murberg FörslSAOB (1793). Domprostinnan hade haft en mycket dålig natt. Bergman HNådT 156 (1910). — jfr VAK-, ÅNGEST-NATT m. fl.
g) (i sht i fackspr.) om viss begränsad tid mellan vissa klockslag på natten. Natt .. (i astronomisk och juridisk mening) Den tid af dygnet, som är emellan kl. 6 på aftonen och kl. 6 på morgonen. Dalin (1853). Tredje nattväkten, natt, midnatt, tiden mellan kl. 1/2 11 e. m. och 1/2 2 f. m. Fatab. 1910, s. 5. Med dag avses i detta (allmänna rese-)reglemente tiden mellan klockan 6 förmiddagen och midnatt, med natt den övriga delen av dygnet. SFS 1925, s. 772.
h) [jfr motsv. anv. i fsv.] i sht jur. i utvidgad anv., ss. beteckning för helt dygn; i uttr. natt och år, om tidrymd av ett år o. därtill en natt (ett dygn); särsk. i uttr. inom (förr äv. innan) natt och år; förr äv. innan natt och jämlånga, se JÄM-LÅNGA (sp. J 372). Malsægandens sak skal staa i quarstadh til wthe ær nath och aar. JönkTb. 120 (1528). Att erchebisp Götstaff skall stämpnas .. at komma .. innan natt och år, att swara. G1R 5: 13 (1528). Doch hafwer Academiæ Räntemästare låtit samma (övergivna) skatteheeman tree gånger lagligen upbiuda, natt och åhr stånda, men ingen aff des arfwingar kommit. BraheBrevväxl. II. 1: 219 (1662). Ansvarighet (för kassa o. d.) fortfar, till dess förvaltningen blivit .. av kyrkostämman .. godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit. SFS 1924, s. 576. Anmaning till ägaren att inom natt och år efter det förordnandet .. kungjorts .. anmäla missnöje med beslaget. Därs. 1934, s. 512. jfr: Bestämningen natt och år (har) varit väl ägnad att utmärka årets beräkning enligt civil komputation med begynnelsedagen oräknad. Minnesskr1734Lag 2: 1132 (1934).
i) (i poetiskt spr.) i personifikation. Stiärnor, / I Nattsens barn, gifr rum. Stiernhielm Fägn. 11 (1643, 1668). Då natten stjernbestrött sin slöja. Geijer Skald. 30 (1811, 1835). Nattens barn, de allvarsamma tankar. Tegnér (WB) 5: 58 (1824). Du nattens öga, / midsommarsol! Därs. 109 (1825). Nattens hvinande ridt. Karlfeldt Vildm. 109 (1895).
j) konkretare, övergående i bet.: nattmörker. Han stod vid fönstret och såg ut i natten. Jag .. skickade klåckaren effter honom genom natten. VDAkt. 1710, nr 41. (Han) blef varse / Skyttarne der (på trappan), omgifne af natt. Runeberg 1: 37 (1832). Hur finna rätta vägen genom hägringar och natt? Rydberg Dikt. 1: 13 (1877, 1882; i bild). Fursten .. kastade sig på sin bädd och lyddes spänt ut i natten. Wester Żeromski TrognFlod. 91 (1921).
k) i uttr. nattens drottning, om kaktusarten Cereus grandiflorus Lin. (ävensom om vitblommiga arter av Phyllocactus, vilkas blommor slå ut om natten); nattens prinsessa, om kaktusarten Cereus nycticalus Lk. Nattens Drottning. Bouché Blomst. 1: 403 (1842). FoFl. 1914, s. 214.
l) ss. senare led i ssgr angivande natten före en viss angiven dag; jfr BARTOLOMEI-, HELGONMÄSS-, HÖGTIDS-, JOHANNES-, JUL-, KYNDELSMÄSSO-, MIDSOMMAR-, NYÅRS-, PINGST-, TREFALDIGHETS-NATT m. fl.
m) ss. förled i ssgr betecknande ngt som brukar förekomma l. inträffa l. användas l. utföras (resp. utföra ngt) l. förtäras o. d. om nätterna.
2) i utvidgad anv.: mörker (såsom om natten); äv. om tidsperiod varunder mörker råder. Hela werlden hade clart liws, .. allena stood en diwp natt offuer tessa. SalWijsh. 17: 21 (öv. 1536). Mörka och sväfvande löf upfylla Bokskogen med natt. SvMerc. 1764, s. 67. De långa omloppstiderna och planetaxlarnes ställning, hvilken t. ex. hos Uranus är horisontel mot omloppsbanan och således förorsakar en 42-årig dag och sommar i omvexling med en 42-årig natt och vinter. 1NordUnivT I. 2: 7 (1855). (Inne i bärget) skulle rådt den svartaste natt, om icke (osv.). Rydberg Vigg 16 (1875). — särsk.
a) (i högre stil l. poetiskt spr.) med föreg. gen.-bestämning, i sådana uttr. som skogens, fängelsets natt, det mörker som råder i skogen osv. Fly, att af dagens ljus förgäten / I skrefvors natt bland Ufvar bo. Kellgren (SVS) 1: 257 (1777). I fängseltornets natt jag går att bli begrafven. Remmer MFaliero 35 (1842). Hvita stjerna i skogens natt, / .. Väx och dö. Gellerstedt 1Dikt. 46 (1871; till en blomma). Hallström Sagodr. 202 (1910).
b) om (intryck av mörker, beroende på mer l. mindre fullständig) avsaknad av synförmåga; blindhet; jfr MÖRKER 1 h. Mika 3: 6 (Bib. 1541). Ej ser han att natten flytt, / En ändlös natt i hans öga bor. Runeberg 1: 418 (1844).
c) (i poetiskt spr.) metonymiskt, om mörkt hår l. mörka ögon o. d. Vid dessa ögonbryns / Blixtrande natt jag svär. Thorild (SVS) 1: 186 (c. 1785; yttrat av guden Tor). Under krigarns hatt / hon gömmer sina lockars natt. Tegnér (WB) 4: 25 (1822). Ett .. ord, / Som målar .. / .. hämdens hemska blixtar / I kolsvart ögas natt. Wennerberg 1: 157 (1881).
3) (i sht i vitter l. högre stil) bildl.; jfr MÖRKER 4. Natten kommer thå ingen kan werka. Joh. 9: 4 (NT 1526). När året lutar .. emot sin natt. Agardh Bot. 2: 198 (1832). De bittra tider, / Då landets ära sjönk i kolsvart natt. Rundgren Minn. 1: 186 (1865, 1870). Ur dessa (medeltida unions)-striders natt uppgick .. morgonen till Sveriges storhetsdag. Oscar II 6: 20 (1874, 1895). — särsk.
a) om det mörker som råder i graven l. det tillstånd vari människan befinner sig efter döden; äv. i uttr. dödens natt, den långa l. eviga natten o. d.; jfr MÖRKER 4 b. Lucidor (SVS) 346 (1673). Om allt af oss i grafvens natt försvinner. Leopold 2: 152 (1796, 1815). Låt mig det ljus ej mista, / Som skingrar dödsens natt. Ps. 1819, 190: 5. Hans sista glädje, innan han ingick i den eviga natten. Laurin Våld 414 (1910). — jfr DÖDS-NATT.
b) om förhållandet l. tillståndet att vara mer l. mindre okänd l. fördold l. bortglömd; förgätenhet, glömska; jfr MÖRKER 4 d. Glömskans långa Natt. Frese VerldslD 1 (1715, 1726). Hölj med evig natt den villda Bruti börd. Remmer Ces. 12 (1829). Våra ärorika minnen införlifva sig med forntidens natt. SFS 1834, nr 1, s. 2. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 44 (1911).
c) om brist på kunskap l. upplysning l. bildning, okunnighet, andligt mörker; äv. om brist på religiös upplysning; jfr MÖRKER 4 e. Huilkin som wandrar om nattena, han stöter sigh, ty ath liwset är icke j honom. Joh. 11: 10 (NT 1526); jfr 1 d ζ. Til andligt mörkers natt var land och folk fördömt. Kolmodin QvSp. 2: 254 (1750). I mörker suto Folken / och natt låg öfver jord; / Då kom den store Tolken / af Herrans glömda ord. Tegnér (WB) 3: 37 (1817; om Martin Luther). Dogmen om medeltidens ”natt”. Blanck GeijerGötDiktn. 90 (1918).
d) om missmod, bitterhet, nedstämdhet, sorg, svårmod o. d.; jfr MÖRKER 4 g. Altén Misst. 12 (1797). Jag stod i sorgens natt fördjupad. Lenngren (SVS) 2: 379 (c. 1800). 2SAH 55: 289 (1878).
e) om (tillstånd av) ondska l. synd. Hvar och en, som hörer hans röst, drager trygg i härnad mot nattens makter. Wallin Rel. 4: 122 (1824). I syndens natt ett ljus gick opp (genom Jesus’ födelse), / Der allt var mörkt och öde. Wirsén Jul. 46 (1887).
4) (i vissa trakter) i sg. best., = DATT, sbst.1; jfr NATT-DATT. Nu man (dvs. ungdomen) snafvar öfver tufvor, / Plockar lysmask opp kring hatten, / Skiljes åt och gifver natten, / Somnar in vid vaktelslag. Nicander 1: 24 (1822).
-APA, r. l. f. zool. apa tillhörande släktet Nyctipithecus; i pl. äv. ss. namn på detta släkte. 1Brehm 1: 64 (1874). Nattaporna .. sofva om dagen i ihåliga träd, enär de bländas af solljuset, och gå endast om natten ut att söka sin föda. NF (1887). —
-ARBETE~020. arbete som (regelbundet l. mera tillfälligt) utföres nattetid. Linc. (1640). Nattarbete kalla vi arbetet mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. Almquist Häls. 651 (1896). Förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien. SFS 1910, nr 4, s. 1.
-ASYL. kommunal upptagningsanstalt för husvilla, avsedd för avgiftsfri vistelse under kortare tid. Nattasylet för kvinnor. Lundin NSthm 588 (1889). Till nattasyl .. remitterad person får blott undantagsvis vistas där längre än 2 veckor. 2NF (1913). —
-BACKA, f. l. r. [fsv. natbakka] (†) = -blacka 1. Ihre 2: 229 (1769). Nemnich Naturg. 2: 1560 (1795; fr. Smål.). —
-BANMÄSTARE~0200. (förr) järnv. järnvägstjänsteman med uppgift att utöva tillsyn över nattbevakningspersonalens tjänstgöring vid järnvägslinje där bantåg framgå. TjOrdnBanafd. 15/5 1875, s. 4. PT 1901, nr 152, s. 2. —
-BELYSA. förse (en lokal o. d.) med belysning nattetid (t. ex. till skydd mot inbrott o. d.). Östergren (1933). —
-BELYSNING. belysning nattetid; särsk. dels om gatubelysning, dels om inomhusbelysning, t. ex. av arbetslokaler o. dyl. l. av bank l. affärslokaler till skydd mot inbrott. TT 1897, Allm. s. 86. Man skulle t. o. m. kunna dra in nattbelysningen i sta’n. ST 1899, nr 2834 B, s. 4. —
-BESÖK. besök nattetid. Ekblad 64 (1764). Armfelt lemnade .. (ryske ministern) icke länge i ovisshet om anledningen till sitt nattbesök. Crusenstolpe CJ 1: 137 (1845). särsk. (i sht förr) om nattfrieri. Lenæus Delsbo 198 (1736, 1764). När en Dalkarl önskar sig en kulla till hustru, börjar han med att allt som oftast hos henne göra nattbesök, för att med henne bortprata en stund. TLitt. 1852, s. 271. —
(1 j) -BETÄCKT, p. adj. (i högre stil) höljd av nattens mörker. På flodens nattbetäckta strand. Franzén Skald. 2: 161 (1798, 1828). Mellin Nov. 2: 327 (1849, 1867). —
-BEVAKNING.
1) bevakning nattetid. KrigVAT 1846, s. 175. Nattvakt åligger att bestrida nattbevakning .. inom (uppfostrings-)anstaltens byggnader. SFS 1925, s. 859.
2) konkret, om vaktpersonal som bestrider nattbevakning (i bet. 1). Brandvakterna .. utgjorde Stockholms nattbevakning ända till år 1833. Blanche Våln. 10 (1847).
Ssg (till -bevakning 1): nattbevaknings-kompani. (förr) KSkrivPolisvSthm 9/3 1850, s. 13. Vid polisverkets (i Sthm) omorganisation 1850 indrogs nattbevakningskompaniet. 2NF 26: 911 (1917).
-personal. —
-BILD.
1) nattlig bild; särsk. om fotografisk bild tagen (utomhus) nattetid. Fägersten Johnson Congorilla 177 (1932).
2) (†) bildl.: mörk, dyster bild (av ngt). (Byron) Höll i sin magiska spegel framför oss en hånande nattbild / Af de dödligas lott. Atterbom Lyr. 2: 126 (1828). —
-BLACKA, f. l. r.
1) flädermus, läderlapp. (Det mänskliga förnuftet kan) icke .. mera see än natblackan i Soolskeenet. Phrygius HimLif. 111 (1615). TurÅ 1899, s. 62.
4) (vard.) bildl., om person; jfr -fjäril 2. Sundblad LandStrand 106 (1891). Montparnasse, där konstnärsvärlden alltmer undantränges av turister och tvetydiga nattblackor. SvD(A) 1931, nr 347, s. 28. —
-BLEKA, f. (†) nattligt sken; bildl. Thet war theras egin dynkel (dvs. egensinne), en nattbleko och troleeldh ther medh the sigh sielffua bedroge. AAAngermannus VtlDan. Förspr. c 1 b (1592). —
-BLIND. [jfr t. nachtblind] med. som har abnormt nedsatt synförmåga vid avtagande belysning. Weste 2: 1969 (1807). Den nattblinde förhåller sig vid dagsbelysning normalt, men när skymningen faller på, är den för honom som kolsvart natt. Thunberg Livsförrättn. 387 (1925).
Avledn.: nattblindhet, r. l. f. med. hemeralopi. Weste 2: 1969 (1807). Brist på A-vitamin kan leda till s. k. nattblindhet. GHT 1945, nr 45, s. 5. —
-BLOMMA, r. l. f. [jfr t. nachtblume] blomma som öppnar sig o. sprider doft endast på kvällar o. nätter. PoetK 1817, 2: 33. Vanl(igen) äro nattblommor vita och besökas av skymningsfjärilar. 3NF (1931). —
-BLOMMANDE, p. adj. om växt: som slår ut sina blommor på natten. Bremer NVerld. 3: 103 (1854). De hvitblommiga, nattblommande Phyllocactusformerna, som vanligen, fast oriktigt, kallas för Nattens drottning. FoFl. 1914, s. 214. —
-BLOMSTER. (†) växten Ipomoea hederacea Jacq. Convolvolus cæruleus, himmels blåt eller smått Åkerbinde, warder ock natt-blomster kallat, aldenstund blomstren sig lika med solenes undergång tilsluta. Ahlich 98 (1744). —
-BLÅ.
1) (i sht i vitter stil) som har natthimmelns blå färg; mörkt o. djupt blå; i sht om himmeln l. luften o. d. om natten. I denna stund tindra stjernorna så vackert på nattblå himmel. Bremer Brev 2: 196 (1842). I nattblå luft. Levertin Leg. 1 (1891).
-BLÅTT, n.
1) (i sht i vitter stil) mörkt l. djupt blå färgnyans, i sht på himmeln om natten. Mot horisonten, där himlen mörknade till nattblått. Hellström Storm 136 (1935).
2) [jfr t. nachtblau] (i fackspr.) visst mörkt blått färgämne för färgning av garn, tyg o. d.; äv. om färgnyansen. Kristalliseradt nattblått (Bleu soluble) är lösligt i vatten och kan användas till direkt färgning. AHB 56: 9 (1871). HantvB I. 1: 159 (1934; om färgnyansen). —
-BOKARE. (†) bärgv. Nattbokare (kallas) den, som sköter bokverket om nätterna. Rinman 2: 192 (1789). —
-BOL. (natt- 1568—1934. natte- 1673) [fsv. natbol]
1) (tillf., arkaiserande) tillhåll där man tillbringar natten. Hur skulle du kunna lifnära dig i något nattbol ute i skogen? Heidenstam Folkung. 1: 237 (1905).
2) (i Finl., förr) rote (eg.: område inom vilket uppbördsnämnden l. biskopen hade rätt till en natts uppehåll o. gästning); särsk. om husförhörsrote. Smeds Malaxb. 76 (cit. fr. 1568). (Församlingen förmanas) at the .. låta komma sine söner och döttrar sampt drengiar och pijgor till examen och förhör för predikanen .., huar söndagh ett natbool. ConsEcclAboP 161 (1658). Ahlman (1872). jfr Cederlöf FinlPrästEkon. 44 (1934). —
-BORD. [jfr d. natbord, t. nachttisch]
1) (förr) = nattduksbord 1. Wrangel TessPal. 37 (i handl. fr. 1735). Et laquerat Nattbord med lådor, lås och nyckel samt tilhörig större Spegel. DA 1793, nr 183, s. 2.
2) = nattduksbord 2; äv. om kommod. Kommoder (nattbord) af furu, omålade (med refflad skifva .. af gråhvit marmormosaik ..). TLev. 1904, nr 26, s. 1. DN(B) 1946, nr 21, s. 7.
-spegel. [jfr d. natbord(s)spejl] (förr) till -bord 1. ÅgerupArk. 1754, Bouppt. 1 Nattbords Spegel med Låda. BoupptVäxjö 1806. —
-BRÄNNVIN. (numera bl. ngn gg, skämts.) brännvin avsett att förtäras om natten (i sängen). Ett vittne (hade) att förmäla, att vittnet så mycket mera vore i tillfälle att intyga .. (den avlidnes) benägenhet för fylleri, som han en gång lånat hus hos vittnet och dervid supit opp allt vittnets eget nattbränvin. Bergström Bild. 2: 19 (1882). Att herr artisten när han talade vid ”frun” ackorderat med henne om att få ”nattbränvin” på sitt rum. Johnson FarbrTrulsl. 97 (1889). Östergren (1933). —
-BULLER. (natt- 1890. natte- 1687) (i sht ålderdomligt) nattligt oväsen. The (bland hovfolket) .., som .. slagzmål och nattebuller åstad komma. Schmedeman Just. 1171 (1687). Strindberg Hafsb. 138 (1890). —
-BUREN, p. adj. (i poesi) född av natten. O Dmitri, du nattburne. Runeberg 1: 272 (1841). Nattburen storm. Topelius 1: 121 (1844). —
-BYXOR, pl. benkläder använda till nattdräkt; numera bl. (mera tillf.) i fråga om småbarnskläder. Ett paar långe och wide natbyxor .. giordes aff gamalt atlask. KlädkamRSthm 1589 A, s. 31 a. NAv. 19/6 1656, s. 2. —
-BÅGE. (natt- 1790—1926. natte- 1728) (numera föga br.) astr. den under horisonten belägna delen av en himlakropps dagcirkel; motsatt: dagbåge. Rajalin Nav. 54 (1728). 3NF 5: 282 (1926). —
-BÄCKEN. (numera föga br.) jfr bäcken 1 e o. -kärl. HovförtärSthm 1669 A, Verif. 139. Nattbäcken .. m(ed) lock. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 56. 1 Natt Bäcken af Porslain. BoupptVäxjö 1857. Östergren (1933). —
-BÄDD. (numera knappast br.) bädd, nattläger. Phosph. 1812, s. 38. Mångengång dignade August maktlös ned på den sena nattbädden. PoetK 1813, Suppl. s. 122. —
-BÖRS. (†) om bordell; jfr börs, sbst.2 3 slutet. Hända kan, at han sin laglige afvel til men .. sparat sig för lite på Londons natt-börsar. Wallenberg (SVS) 1: 288 (1771). —
-CELL. fångv. motsatt: dagcell. Gerelius CorrSyst. 144 (1825). Om natten .. voro .. (gemensamhetsfångarna) inhysta hvar och en i sin ”nattcell”. Ödman LitetTill 210 (1905, 1910). Östergren (1933).
-DAG. (†) svag l. mörk dager l. belysning, nattdager; skymning; äv. bildl. Thorild (SVS) 1: 64 (1784; bildl.). Dväljas några timmar med möda i en cimmerisk, grå, nattdag full med dimmor. Törneros Bref 2: 71 (1825). —
-DAGER. nattlig dager l. belysning. Atterbom SDikt. 1: 39 (1811, 1837). Det ena af dessa (dioramor) framställer Stockholms ström i nattdager sommartiden. TT 1899, Allm. s. 227. —
-DAGG. nattlig dagg; jfr dagg, sbst.1 1. Humbla Landcr. 454 (1740). Vägarna damma .. mindre, så länge nattdaggen ligger qvar. Palmblad Nov. 1: 106 (1840). —
-DEJOUR. (i Finl.) fångv. vakttjänst nattetid, nattvakt. FångvårdsmFFinlMedd. 11: 118 (1898). Bergroth FinlSv. 300 (1917). —
-DEMON. demon som framträder nattetid, nattlig demon. Phosph. 1810, s. 326. Lilit .. (är) hos Jesaja .. en kvinnlig nattdemon. 3NF 12: 1151 (1930). —
-DJUP, n. (i vitter stil) om djupt mörker. Atterbom SDikt. 1: 142 (1806, 1837; i bild). Asgard (miste) den väktare, .. hvars blick tränger genom nattdjupen. Rydberg Gudas. 148 (1887). —
-DJUP, adj. (i vitter stil) mörk som natten. I natt-djupt mörker. Wulff Dante 11 (1897). En kvinna / med ögon av nattdjup glans. Asplund Harl. 10 (1915). —
-DJUR. djur som (huvudsakligen) är i värksamhet om natten; motsatt: dagdjur. Gravander Buffon 2: 160 (1806). Kakerlackerna äro .. nattdjur, som framkomma först om aftonen. Thomson Insect. 101 (1862). FoFl. 1906, s. 62. —
-DOK. (tillf.) jfr -dräkt. En skönhet i sin prydning och i sitt nattdok blifva altid helt olika, ehuru länge man må se dem. Bergklint AfhKläd. 13 (1773). —
-DRICKA, n. (†) = -dryck 1. Hans Kongl. Maÿ(estä)tz frukost och Nat dricka Renst Win k(ann)a 1/2 .. Swagöhl k(ann)a 1. HovförtärSthm 1668 A, Verif. 23 f. VinkällRSthm 1704, s. 377. —
-DRYCK. (natt- 1580 osv. natte- 1544)
1) dryck avsedd att förtäras om natten (l. då man går till sängs); särsk. (förr) om dryck som (vid kalas) bjöds, då man gick till sängs, ”godnattsup”, ”loppsup”. Til affton måltid med natt dryck — 6 1/2 kanna. VinkällRSthm 1580. På ett särskildt bord (i sjukrummet) skall ställas nattdryck, medicin (m. m.). Langlet Husm. 949 (1884). Innan gästerna insomnat, gör värden (i den medeltida borgen) en rund till dem alla för att bjuda dem nattdrycken i öl eller vin. LfF 1898, s. 13.
2) (†) nattligt dryckeslag. Widh högsta straff och pæn (skola) förbiudas .. alle nattedrycher. Thyselius HdlReform. 2: 239 (1544). —
-DRÄKT. klädesplagg att sova i om natten. Topelius Dagb. 4: 462 (1840). Så kommo barnen inmarscherande (i faderns sovrum) i sina nattdräkter. Siwertz JoDr. 353 (1928). —
-DUK. (natt- 1610—1828. natte- 1645) [jfr t. nachttuch] (†)
1) duk med toalettsaker. KlädkamRSthm 1610 A, s. 73 b. 1. Nattduuk af gult Rijtat atlask, med 2 st. små Krydde dynor, sampt ett Kambfoder, 1. Spegel, 1. Nåhl dyna med låda sampt 2 st puderaskar. BoupptSthm 11/1 1673. Heinrich (1828). jfr tafts-, under-, över-nattduk.
2) övergående i bet.: ”nattduksbord” (se d. o. 1), toalettbord. Dalin Arg. 1: 187 (1733, 1754). Et vid smink vant Fruentimmer .. blyges för sällskap, innan hon suttit för Nattduken. Tessin Bref 1: 63 (1751). En skön spegel, som Juno lemnat sin Svåger från sin egen nattduk. Dalin Vitt. 5: 183 (c. 1753). JGOxenstierna 2: 373 (1806).
Ssgr (i allm. till -duk 2; † utom i -bord): nattduks-ask. toalettask. Riccoboni Catesby 8 (1761). MeddSlöjdF 1893, s. 72 (1813).
-låda, r. l. f. jfr nattduks-skrin. Rig 1931, s. 64 (1773). De s. k. nattdukslådorna .. voro ofta öfverdragna med läder samt försedda med drifna och förgylda silfverbeslag. Böttiger Drottnh. 81 (1889).
-silver. Bark Bref 2: 73 (1705). Nattduks Silfver. 4 st: små stakar 2:ne st: askar .. 1 st nåhlfaat. BoupptToftnäs 1723.
-skrin. jfr nattduks-låda. 2 st. nattduksskrin, fyrkantiga af drifvet silfver, förgylde med k. vapen och krona om 370 lod. Böttiger Drottnh. 129 (i handl. fr. 1719).
-DUNGE. (i sht i jägarspr.) om dunge där fåglar ha sitt nattläger. FoFl. 1916, s. 61. Kråkorna lyfte från sin nattdunge över på Olsholmen. Hellström Storm 136 (1935). —
-DUNKEL, adj. (i vitter stil) nattmörk, nattsvart; äv. bildl.: ytterligt gåtfull. Ling As. 369 (1833). Läppar af nattdunkel purpur. Almqvist Herm. 119 (1833). Vem kunde väl tillmäta sig fullständig visshet i en sak, så nattdunkel som denna? Högberg Frib. 423 (1910). —
-EDITION. nattupplaga (av tidning). SD(L) 1879, nr 273 1/2, s. 1. Lundin NSthm 418 (1888). NF 15: 611 (1891). —
-EFFEKT. konst. jfr effekt 3 a. OoB 1903, s. 423. SvKonstH 537 (1913; namn på en tavla av A. Zorn). —
-ELD. (natt- 1657 osv. natte- 1706)
1) nattlig lägereld o. d.; förr äv. om nattlig brand l. vådeld. NAv. 26/2 1657, nr 2, s. 2. (Det) wore bättre .. att kasta thet i Wattnet, som en Natte-Eld kan smälta och Tiufwe-Händer bortstiäla. Lacander Gyllenstierna 29 (1706). En gammal jägare .. hade gjort sig en natteld i skogen. Norrl. 14: 9 (1926).
2) (†) benämning på sjukdomen rosen; jfr antonius-eld 2. (Sv.) Natteld .. (t.) rother Umlauf, (lat.) Zona. Möller (1807). —
-ELDARE. person som (yrkesmässigt) sköter eldningen nattetid (inom större byggnadskomplex). Östergren (cit. fr. 1920). —
-EXPEDITION. expedition (t. ex. av apoteksvaror, telefonsamtal o. d.) nattetid; äv. om lokalen. Nattexpedition (på apotek) bör .. anordnas från en förstuga, så att publiken i någon mån blir skyddad för väder och vind. Ahlberg FarmT 2 (1899). —
-EXPRESS, r. järnv. jfr -tåg 1. SD(L) 1894, nr 347, s. 1. Jag kan ligga om natten och höra nattexpressen köra in på stationen. Hellström Malmros 227 (1931). —
-FACK. [jfr eng. night safe] bankv. av bank inrett mindre förvaringsutrymme (tillgängligt från bankfastighetens utsida genom särskild lucka) i vilket kunden äv. efter banktid kan deponera pängar o. andra betalningsmedel som följande dag gottgöras hans konto. SvD(A) 1928, nr 348, s. 10. —
-FACKLA.
1) fackla som hålles brinnande nattetid; äv. bildl. (I norden där) norrskenen tända nattfacklorna opp. Wallin Vitt. 1: 227 (1823). Thomander 3: 344 (1826).
2) bot.
a) prydnadsväxten Dictamnus albus Lin., som utsänder eteriska ångor som kunna antändas; diptam (se d. o. 2). Fries Ordb. (c. 1870).
b) växt tillhörande släktet Oenothera Lin., nattljus. TrädgT 1896, nr 4, s. 2. HantvB I. 3. 1: 243 (1935). —
-FISKAD, p. adj. om fisk: fångad under den gångna natten. Strömming (nattfiskad). SvD(A) 1928, nr 132, s. 5 (i annons). —
-FJÄRIL.
1) fjäril som flyger omkring (huvudsakligen) på aftonen l. natten; i fackspr. äv. allmännare, ss. samlingsnamn för alla fjärilar l. storfjärilar som i motsats till dagfjärilarna sakna klubbformiga antenner. VetAH 1748, s. 211. Nattfjärillarne, hvilka fordom förenades i ett slägte, kalladt Phalæna, flyga helst om natten och hvila om dagen, samt hafva liksom de fleste nattfoglar, skarpsynta ögon som lysa i mörkret. Dahlbom Insekt. 163 (1837). I ett gransnår (visade sig) några gråvita nattfjärilar av det slag, som kallas nunnor. Lagerlöf Holg. 2: 17 (1907).
2) bildl., om person: nattsvärmare; särsk. om kvinna: gatflicka. Bremer GVerld. 1: 149 (1860). Hon var ute för att tjäna en slant som nattfjäril. Schulze Emigr. 150 (1930).
-FLAXA, f.; pl. -or. [till flaxa, v.2] (†) nattfågel. Thenna tijdzens wellusts brödher .. äre såsom nattflaxor elskandes mörksens gärningar. Bullernæsius Lögn. 328 (1619). —
-FLUGA.
1) (†) nattfly. Insecta .. Ordo 3. .. Fly. .. Ephemera minima. .. Nattfluga. Linné SystNat. 62 (1748).
2) fisk. fluga (se d. o. 2) använd l. lämplig som agn vid nattfiske. Hammarström Sportfiske 109 (1925). —
-FLY, n. entomol. fjäril av storfjärilsfamiljen Noctuidæ. Nattfly. Phalæna. Retzius Djurr. 91 (1772). Ett .. nattfly, som skadar betodlingen, är potatisstamflyet. LAHT 1920, s. 119. särsk. (tillf.) bildl., om person (jfr -fjäril 2); förr äv. om undermåligt litteraturalster. AJourn. 1813, nr 166, s. 1. Vi räknade oss till nattflyen, då vi (sent på kvällen) framkommo till Billsjö. Unge Prom. 1: 132 (1831). (Palmblad) brände vingarna på literaturens nattflyn och skamfläckar. LFRääf (1860) hos Ahnfelt Rääf 171.
Ssgr (entomol.): nattfly-släkte. Nattflyslägtet. (Noctua Linné). Dahlbom Insekt. 186 (1837). Nattflysläktet Harmodia. FoFl. 1924, s. 124.
-teckning. för nattflyna karakteristiskt teckningsmönster på framvingarna. (Nattflynas vingar) äro oftast smala .., oftast med nattfly-teckning, d. v. s. i vingens midt .. 2 .. tydliga fläckar, den ene rundad, den bakre oftast njurlik. Thomson Insect. 170 (1862). —
-FLYG. flygning (med flygmaskin) l. flygtrafik nattetid. Nattflyget Köpenhamn—Warnemünde. SvD(A) 1925, nr 321, s. 5. —
-FLYGNING. flygning (med flygmaskin) nattetid. Med denna färd (Landskrona—Malmö o. åter) har d:r Thulin satt skandinaviskt rekord i nattflygning. SDS 1914, nr 69, s. 6. —
-FLYTTARE, m. l. r. (i fackspr.) flyttfågel som flyttar nattetid. Rödhaken .. är känd som .. nattflyttare. PT 1903, nr 262 A, s. 3. —
-FODER. (natt- 1576 osv. natte- 1664) foder(ranson) för natten; jfr foder, sbst.1 1, 3. Stiernman Com. 1: 267 (1576). Klockan var åtta .., och märren skulle ha sitt nattfoder. Larsson i By LantlH 130 (1925). —
-FODRA, -ing. ge (kreatur) nattfoder. Ahnfelt Minn. 2: 23 (1907: nattfodring). Wrangel FornTid. 20 (1926). —
-FRED l. -FRID. jfr fred 5. Iag har hyrt huset, derföre will iag ha natfredh. ConsAcAboP 3: 148 (1666). Din herre skall hädanefter icke störa din nattfrid. Rydberg Frib. 351 (1857). Det är ännu nattfred över den vildsköna nejden. TurÅ 1916, s. 310. —
-FRIERI. om den i sht förr på landsbygden i vissa trakter brukliga formen för frieri, varvid friaren nattetid besöker föremålet för frieriet o. (påklädd) delar hennes nattläger. Flintberg Lagf. 5: 722 (1803). Nattfrierier ha förut varit vanliga hos alla samhällsklasser så i Skandinavien som Tyskland och synas hos allmogen i Sverige haft sin hufvudsakliga spridning under 1600- och 1700-talet. Norlind AllmogL 586 (1912). SvKulturb. 9—10: 70 (1931). Enligt protokoll från en sockenstämma i Leksand 1780 beslöt församlingen på förslag av prästen, att man skulle upphöra med de då brukliga nattfrierierna bland den ogifta ungdomen. SvFolket 7: 139 (1938). —
-FRISKA ~fris2ka, r. l. f.; best. -an. [till frisk, adj.2 4] (enst.) om den friska o. svala nattluften. I öppna fönstren hängde svettiga ryggar att svalka sig i nattfriskan. Strindberg Hems. 157 (1887). —
-FROST. (natt- 1638 osv. natta- 1601—1624. natte- 1545—1737) [jfr t. nachtfrost] nattetid inträffande frost (se d. o. 1); särsk. om nattlig temperatursänkning under fryspunkten under vegetationsperioden (vid den tid på året då det icke fryser på dagen); tillfälle av dylik temperatursänkning. Stark, lindrig nattfrost. G1R 17: 115 (1545). Det är .. bevisadt, att nattfroster bero .. på utstrålningen från jordytan. LAHT 1900, s. 200. särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. Rudberus MHansdr D 1 b (1624). Det var som om det fallit nattfrost på vänskapen. Siwertz Sel. 2: 23 (1920).
Ssg: nattfrost-blad. bot. blad som utvecklats efter nattfrost. ”Nattfrostbladen” (på boken) likna i vissa afseenden de blad, som utvecklas på sommarskotten. BotN 1907, s. 284. —
-FRUSEN, p. adj. (mera tillf.) som frusit till under (den gångna) natten; jfr frusen 2. Det blir morgon och solen börjar åter tina upp den nattfrusna snön. PT 1898, nr 103, s. 3. Hellström Storm 286 (1935). —
-FRÄMMANDE, sbst. nattgäst(er); jfr främmande 5 b. Denna lilla Gästgifvaregård var .. minst inrättad för nattfrämmande. Stiernstolpe Arndt 1: 76 (1807). —
(2) -FULL. (i vitter stil, numera knappast br.) mörk (som natten). En nattfull, hotande klippa. Stagnelius (SVS) 3: 65 (1817). Nattfulla, djupa ögon. Bremer NVerld. 2: 336 (1853). —
-FÅGEL. (natt- 1639 osv. natte- 1738) [jfr t. nachtvogel] fågel som är i rörelse (o. söker sin föda) om natten; motsatt: dagfågel. Schroderus Comenius 149 (1639). Rallen är .. en nattfågel, som för ett ytterst undangömt liv. SvNat. 1919, s. 70. särsk.
a) (†) oeg., om nattfjärilar o. flädermöss. Läderlap, en liten natte-fogel. Lind (1738; under fledermausz). Oldendorp 1: 113 (1786).
b) (ngt vard., numera bl. skämts.) bildl., om person som är ute (o. ”stryker”) om natten, nattsvärmare; äv. om person som (är uppe o.) arbetar om nätterna; jfr -uggla 3. Ther någre Satans Nattfoglar höras, som på Gaturne skrija pläga. SthmStadsord. 1: 24 (1633). Hazelius var .. en ”nattfågel”. Aldén Hemma 222 (1927). —
-FÅLLA, r. l. f. jfr fålla, sbst.2 1. Nattfålla, vari djuren drivas in över natten. LAHT 1929, s. 560. —
-FÄRJA, r. l. f. färja som går på natten. Han for med l. tog nattfärjan från Trelleborg. Östergren (1933).
-FÄRSK. jfr -gammal 1. På den köldblå skaren utanför stugknutarna kunde man om morgonen se nattfärska vargspår. Fogelqvist Minn. 11 (1930). särsk. om fisk: fångad under den gångna natten. DN(B) 1945, nr 151, s. 16. —
-FÖRBINDELSE. jfr förbindelse 1 c. Nattförbindelsen mellan Köpenhamn och Berlin. SD(L) 1892, nr 207, s. 4. —
-FÖRLÄGGNING. i sht mil. jfr förläggning, sbst.2 1 a. Nattförläggningar i det fria i 7—8 graders kyla. NDA(A) 1918, nr 135, s. 7. —
-GAMMAL. (natt- 1626 osv. natte- 1665—1685) [fsv. natta gamal]
1) som är en natt gammal; som kommit till l. börjat föregående dag l. under den gångna natten (o. ännu lever kvar l. fortsätter vid nattens slut); numera vanl. med särskild tanke på den ringa åldern: som icke är mer än en natt gammal. Viol-Root, Jris Grääs, kan Skörbuuk strax fördrifwa / Så samma Krankhet skal ej Natte-gammal blifwa. Spegel GW 130 (1685). Resan blef icke öfver nattgammal, ty en gruflig storm dref dem andre dagen tilbaka. Fernow Värmel. 426 (1779). Nattgammalt bröd. Meurman (1847). Aha, nattgamla lejonspår i sanden! Otter Officer 37 (1930). särsk.
b) om is: som bildats under loppet av den gångna natten (o. ännu icke är bärkraftig); äv. bildl. The som bygde vppå Iudarnas bijstånd, the bygde på en nattgammal Iis. Schroderus Urs. K 2 b (1626). Nattgammal is tro icke, ej vårdags snö, / ej somnad orm, ej talet af knäsatt mö. Tegnér (WB) 5: 16 (1825) [jfr isl. ísi einnǽttom (Havamal 86)]. Då lifvet likt nattgammal is bedrar. Snoilsky 3: 29 (1883).
c) (i folkligt spr. i vissa trakter) med avbleknad bet., i det allittererande uttr. nytt och nattgammalt, nytt o. gammalt; få för både nytt och nattgammalt, få sota för både nya o. gamla förseelser. Nu skulle vargen få för både nytt och nattgammalt. Wigström Folkd. 2: 171 (1881). När man pratade om nytt och nattgammalt. Moberg Rask. 156 (1927).
2) (numera mindre br.) som varit på en plats l. i ett tillstånd (endast) sedan (gårdagen l.) den gångna natten; stundom äv. om vatten: nattstånden. Hustrun är icke nattgammal i barnsæng. Murberg FörslSAOB (1793). Den yngste lieutenanten, som bara varit nattgammal i uniformen. Palmblad Nov. 4: 99 (1851). Nattgammalt vatten. Schulthess (1885). —
-GARN. (förr) jäg. för fångst om natten; jfr garn 2 b. Lärktäcknätet (Nattgarn) är vanligen 40 à 60 fot långt och 25 à 30 fot bredt. Hahr HbJäg. 211 (1865). —
-GAST. (natt- 1698 osv. natte- 1688) (i ä. folktro) = gast, sbst.1 1; förr äv. bildl., ss. okvädinsord. (Djäknen) är dän Natte-Gast, Gröt-Myndig i sitt Tal. Warnmark Epigr. K 3 b (1688). Rudbeck Atl. 3: 90 (1698). Den skumma trappan, i hvilkens utsprång och vinklar ännu spöken och nattgastar kunde stå på lur. Levertin Magistr. 62 (1900). —
-GESTALT. (i sht i vitter stil) jfr gestalt 3 a. Ingen Vantrons nattgestalt skall spöka / uti Ditt och ljusets tidehvarf. Tegnér (WB) 2: 36 (1810). Sådana nattgestalter som hexor, djeflar och vålnader. BEMalmström 5: 186 (c. 1860). —
-GLAPPA ~glap2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [sv. dial. nattglappa; till glappa, v.] (i vissa trakter) flädermus. Heidenstam Alienus 3: 110 (1892). Nattglappor och ugglor kastade sig in i eldstungorna (på offeraltaret i skogen). Dens. Skog. 19 (1904). —
-GLAS.
-GLIM. växten Silene noctiflora Lin., som slår ut sina blommor om natten. Gosselman BlekFl. 76 (1865). Nu öppnar nattglim sin krona / i åkrarnas yfviga korn. Karlfeldt FridLustg. 46 (1901). —
-GREJOR, pl. (ngt vard.) nattsaker. Vi tvättade fingrarna .. och plockade upp nattgrejor och insektsspruta. Thordeman FlickItal. 40 (1932). —
-GROGG. grogg som förtäres (i sht som avslutning på samkväm) sent på kvällen l. natten, innan man går till sängs. Engström 5Bok 58 (1910). En del herrar, som ha svårt för att gå hem från .. en tillställning utan att det först skall vara en nattgrogg. SvD(A) 1933, nr 83, s. 6. —
-GRUND, r. l. m. (i vitter stil) om mörk l. nattsvart bakgrund. Redan blickar / Ett blekrödt sken från östra himlaranden / Med hot åt vesterns nattgrund. Atterbom LÖ 2: 183 (1827). Fahlcrantz 1: 131 (1846, 1863). —
-GRÖNT, n. tekn. viss mörk nyans av grönt; äv. om färgämnet; jfr blå-grön 1. TT 1874, s. 115. Nattgrönt: fint pulver, blågrönt. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 17. —
-GUD. (tillf.) jfr -gudinna. Sylvius Curtius 599 (1682). En nattgud lik du andas upp / din virak av ljuv jasmin. Karlfeldt FlBell. 51 (1918). —
-GUDINNA. rel.-hist. kvinnlig gudomlighet tänkt ss. härskande över natten. Nilsson Ur. 2: 29 (1862). Aditi (en asiatisk-arisk gudomlighet) var ursprungligen en skymnings- eller nattgudinna. Rydberg Myt. 2: 186 (1889). —
-GÅNG. (natt- 1529 osv. natte- 1624—1665)
1) (†) nattvandring; särsk.: kringvandring nattetid under buller och oväsen. SthmPrivBref 1: 45 (1529). Han flydde dryckenskap och nattegång. LLaurentii (1603) hos Lagerbring SamlHandl. 3: 291. Aff otijdigh nattegång en osund Kropp. Grubb 401 (1665). Heinrich (1828).
-GÅNGEN, p. adj. jäg. om (djur)spår: som härstammar från förliden natt. Höpken Momb. 50 (1908). Ett nattgånget harspår. Sparre LjugJ 82 (1921). —
-GÄST. övernattande gäst (hos privatperson l. på hotell o. d.). Ahlman (1872). särsk. (skämts.) om ohyra. Wilhelm SolLys. 131 (1913). —
-GÖK. (tillf.) jfr gök, sbst.1 7. I dagningen lära som vanligt nattgökarna från hofvet rida här förbi. Heidenstam Karol. 1: 55 (1897). —
-HALSDUK. (†) halsduk avsedd att användas under natten. BoupptSthm 1668, s. 48 (1667). Heinrich (1828). —
-HALT, r. l. f. (förr) jäg. plats där drev stannade för att övernatta. Greiff Jagt 28 (1821). Fatab. 1940, s. 116. —
-HAMN. sjöt. hamn l. annan ankarplats där fartyg övernatta. PT 1907, nr 205, s. 3. När de .. efter långa, blåsiga saltsjökryssningar kastat kroken i fin natthamn under några kala utskär. Siwertz Sel. 1: 207 (1920). —
-HAMNVAKT~02. sjöt. den del av ett fartygs besättning som fördelas till vakttjänstgöring nattetid i hamn. Wrangel SvFlBok 355 (1898). —
-HAVANDE, p. adj. [jfr dag-, jour-, vakt-havande] (tillf.) som har nattvakten (på en tidningsredaktion o. d.); äv. i substantivisk anv. Bolsjevikbladets natthavande. AB(A) 1923, nr 18, s. 4. —
-HIMMEL. om himmeln (sådan den ter sig) om natten; äv. om avbildning. Miniatursk. 21 (1784). Natthimmelen var mulen. Almqvist DrJ 146 (1834). —
-HUGG. (natt- 1674 osv. natte- 1698) om leken ”datt” (se datt, sbst.1); äv. om slaget som därvid utdelas. Leka Natthugg. Lucidor (SVS) 458 (1674). När Manfolck och Qwinfolck hafwa warit till Måltijdz hoos hwar andra, så slå de hwar annan ett gott Nattehugg, när de skillias åth i Porten. Rudbeck Atl. 3: 749 (1698). Sofi satt på farstugbron och sydde. Natthugg! ropade Uno, i det han klappade henne på axeln och sprang förbi. Cederborgh UvT 2: 20 (1809). (De) sprungo natthugg. Spong Kungsb. 92 (1928).
Ssg: natthuggs-släng. (†) slag som utdelas, när man leker natthugg; anträffat bl. bildl. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 125. —
-HUVA. [jfr d. nathue, t. nachthaube] (förr) jfr -mössa 1. BoupptSthm 24/10 1674. (Drottning Kristina) drog natthufvan öfver ögonen. Topelius Planet. 3: 167 (1889). Kung Johan stod midt i rummet med spetsig natthufva. Heidenstam Skog. 55 (1904). —
-HÄGER. [jfr d. nathejre] (i vissa trakter) fågel av släktet Nycticorax Forst., särsk. arten N. nycticorax Lin. Rebau NatH 1: 464 (1879). Carlson Fågl. 276 (1894). —
-HÄMTARE, m. (förr) renhållningsarbetare som nattetid avhämtade latrin o. d. PT 1905, nr 237 A, s. 2. De s. k. natthämtarna (i Sthm på 1870-talet) dundrade ofta på med portklappen. Linder Tid. 53 (1924). —
-HÄRBÄRGE~020. (natt- 1556 osv. natta- 1582)
1) (i sht i vitter stil l. i fråga om ä. förh.) hus l. plats där resande kan (mot ersättning) få tillfällig bostad (o. förplägnad) för natten; äv. mer l. mindre bildl. G1R 26: 234 (1556). Vi stego i land, och fortsatte vår väg til vårt Natthärbärge, en annan by et stycke därifrån. Hasselquist Resa 75 (1750). Mot aftonen ledsagades Konungen til sit nattherberge. Lagerbring 1Hist. 1: 185 (1769). (Pojken såg) att det var en stor rovfågel, som hade valt skäret till natthärbärge. Lagerlöf Holg. 2: 429 (1907).
2) (i sht i fackspr.) om hus l. rum där husvilla, arbetslösa o. d. kunna få tillfälligt logi; jfr härbärge 1 d. BerSthmKommunalförv. 1885, s. 92. Vid asylerna äro förlagda natthärbärgen, där tillfälligt logi får tagas högst 5 nätter i månaden. 2NF 19: 559 (1913).
3) abstraktare: logi för natten, nattlogi; särsk. i sådana uttr. som få, söka natthärbärge. Lagerström Bunyan 1: 64 (1727). Betalning för natthärbärge. Lind 1: 1344 (1749). (Vi) togo nattherberge hos en Negrinna. Ödmann MPark 29 (1800). Bondfolket .. nekade icke gärna någon kost och natthärbärge. Hallström Händ. 125 (1927). SFS 1942, s. 1036. (†) Komma så månge Giäster tillijka til Nattherberge, at .. (krögaren) ey ensammer hinner .. dhem at herbergera och försöria med Hästar, .. då skole hans .. Grannar wara skyllige .. at taga .. somblige til sig. Schmedeman Just. 373 (1664). —
(1 j) -HÖLJD, p. adj. (i vitter stil) höljd i nattligt mörker; äv. bildl. Mitt tal är natthöljdt som mitt hjerta: / dess runor ingen läsa kan. Ling BlotSven 91 (1824). Natthöljd sjö. Runeberg 1: 430 (1844). Söderberg Dikt. 113 (1901). —
-INSEKT~02. entomol. jfr -djur. Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 7. Lundegårdh VäxtKrigsstig. 125 (1917). —
-IS. is som bildats under loppet av den gångna natten, nattgammal is. TurÅ 1897, s. 110. Snön, som föll på middagen, hade dolt ångbåtsrännans svaga nattis. SvD(A) 1930, nr 353, s. 3. —
-JAKT. jfr jakt, sbst.1 1 (b). (När) Smirre räv .. var ute på sin nattjakt. Lagerlöf Holg. 1: 36 (1906). —
-JÄRSA; pl. -or. (enst., †) Vaktmästarna kallade dem (dvs. de inbillade varelserna under golvet) nattjärsor, därför att de först i skymningen lyfte på de murkna tiljorna och stucko upp hufvudet. De voro icke större än tre års barn och alldeles bruna och nakna och hade kvinnokropp. Heidenstam Karol. 1: 13 (1897). —
-KAFÉ. [jfr t. nachtkafé] (om utländska förh.) kafé som hålles öppet på natten. Damen från nattkaféet, titel på en fars av G. Feydeau, uppförd i Sverige 1900. Gullberg Paris 33 (1889). Det var på nattkafét i ”National”, / ett nöjets paradis med syndafall. Fröding NDikt. 114 (1894). —
-KAFFE. (tillf.) kaffe som drickes sent på kvällen, innan man går till sängs; jfr -grogg. När du kom in i köket klockan elva för att få nattkaffe. Wägner Sval. 162 (1929). —
-KALL, adj.
2) (i sht i vitter stil) som har den låga temperatur som är karakteristisk för nätterna. Den nattkalla luften. Hedin GmAs. 1: 302 (1898). Nattkall blåst. Ullman Västk. 35 (1903). —
-KAMMARE. (i vissa trakter) sovkammare; jfr -stuga. DA 1771, nr 78, s. 3. Högberg Vred. 1: 177 (1906). —
-KAMNING. (i sht förr) konkretare, om det sätt varpå håret är kammat för natten. Ett galleri av författarinnor i nattkamning. Cederschiöld Manh. 214 (1916). —
-KAPPA, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) kappa (ytterplagg) avsedd att användas om natten; äv. om nattrock. Då hon knapt ännu kastat Nattkappan öfver sig. Malmborg Barclay 94 (1740). Möller (1790).
2) klädesplagg (av linne o. d.) täckande bröst, axlar o. armar, eg. avsett att användas om natten; numera bl. (föga br.) om (vanl. stärkt) löst skjortbröst (ss. del av mansdräkten), ofta försett med vidsittande krage kring vilken halsduken knytes l. fastsättes. BoupptSthm 13/10 1668. Upblöt kallades nattkappan, hvilken var öfre delen af en särk, som räkte til nafvelen och betäkte bröstet samt armarne, och var pådragen ofvan på särken. Linné Sk. 42 (1751). VetAH 1757, s. 300 (i kvinnodräkt). 1 nattkappa el(ler) bröstlapp. BoupptVäxjö 1805. ”Fint ska’ det vara” — sa’ han, som vände om nattkappan. Holmström Sa’ han 31 (1876). Nattkappor — även chemisetter — utföras till huvudsaklig del alldeles som skjortbröst till stärkskjortor — vilka .. (de) ju skola ersätta — t. ex. vid bruk av ylleundertröjor. Sömnadsb. 354 (1915). Östergren (1933). —
-KARTA, r. l. f. särskilt anordnad (färglagd) för användning vid flygning nattetid. KrigVAH 1920, s. 109. —
-KIKARE, r. l. m. konstruerad för användning vid svag belysning, särsk. nattetid. En .. Engelsk Natt- och Dag-Kikare. DA 1824, nr 94, Bih. s. 2. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Plötsligt reste sig mr Saillard och riktade sin nattkikare mot den avlägsna kusten. Hildén AshtonWolfe Brottsl. 205 (1929). —
-KJORTEL. [fsv. natkiurtil] (†) nattrock; jfr kjol 2, 3. KlädkamRSthm 1567—69 B, s. 7 b. Allom som höra vnder bårgerlige Ståndet ware förbudit at draga .. Heele Loo eller Sabbellskijnns foder under Jackor eller nattkiortlar. HSH 31: 83 (1661). I det jag i nattkjorteln stod och talte med .. mitt folk, kom ifrån nordan uppstigande en mycket stor och brinnande fyrkula. Kurck Lefn. 151 (1705). Nordenflycht QT 1746—47, s. 140. jfr ferentins-, sammets-nattkjortel. särsk. bildl. Alt blef stilla tyst, ty luften på sigh tog / Nattkiortlen, och af sigh sin liusa klädning drog. Spegel TPar. 130 (1705). —
-KLARA, r. l. f. (mera tillf.) ljus från klar natthimmel. Slutligen (sedan kvällsglansen slocknat) var bara nattklaran kvar och så försvann även den i ett moln. Wägner Sval. 227 (1929). —
-KLOCKA.
1) om ringklocka.
a) klocka varmed det ringes vid nattens inbrott. När nattklockan ljöd (i birgittinerklostret), måste .. (vaktsystrarnas) värf vara slutadt. Hildebrand Medelt. 3: 1059 (1903).
b) ringledning (dörrklocka o. d.) för signalering nattetid (t. ex. på apotek, sjukhus, hotell o. d.). WoL 878 (1886).
2) (†) ur avsett att användas nattetid. På en af kolonnerna midt för sängen, midt för Kungen, hängde dess nattklocka, men det oaktadt frågade Konungen beständigt hvad klockan var. Schröderheim Ant. 176 (1795; i skildringen av G. III:s sista sjukdom). —
-KLUBB. (nytt ord) (lokal för) klubb som stiftats för att bereda medlemmarna tillfälle till nattliga sammankomster med servering, dans o. d. oberoende av restaurangernas stängningstid. Köpenhamns nattklubbar. SvD(A) 1925, nr 307, s. 12. Därs. 1930, nr 320, s. 10. Nattklubbar, vilka öppna vid midnatt och driva rörelse till fram på morgonen. NDA(A) 1931, nr 148, s. 1. Det av andra kammaren antagna förslaget till ny förordning mot bl. a. nattklubbarna. UNT 1932, nr 11 138, s. 5.
-KLÄDD, p. adj. klädd i nattdräkt. Det myllrade af nattklädda människor. Molin ÅdalP 191 (c. 1895). (†) bildl. Må blixtrar kringsväfva, / och vågor omhvälfva / nattklädda ön! Ling Tirf. 2: 77 (1836). —
-KLÄDER, pl. [jfr fsv. natkläde, pl., nattkläder] (numera bl. mera tillf.) nattdräkt. Humbla Landcr. 565 (1740). Kejsaren flydde i blotta nattkläderna. Franzén Minnest. 3: 487 (1841). Östergren (1933). —
-KOFTA, förr äv. -KOFT. kofta avsedd att användas om natten; jfr -tröja. Sömnadsb. 278 (1915). jfr: 1 blå och hvit Cattuns nattkoft. BoupptVäxjö 1762. —
-KOMMOD, r. l. m.
1) = kommod, sbst. 1. Hembygden(Hfors) 1913, s. 120 (c. 1780). 1 st. Nattcommod Laquerad. Kellgren (SVS) 6: 357 (1795; i bouppteckning). 1 nattkommod med tvättfat kanna och potta. BoupptVäxjö 1848. Östergren (1933).
2) (†) nattstol; nattstolsbäcken; nattkärl; jfr kommod, sbst. 2. En Nattcommod af Tenn om 4 Kannors rymd. DA 1771, nr 26, s. 3. HusgKamRSthm 1772, s. 275. Nattkommoder med grep. Seitz Glas. 128 (cit. fr. 1855). BoupptVäxjö 1872. —
-KORP. (i äldre folktro) bildl., om osalig människa som går igen efter döden; jfr -ramm 2. Lovén Folkl. 102 (1847). —
-KORV. (varm) korv som tillhandahålles nattetid från försäljningsvagn l. som serveras vid nattsexa o. d. SöndN 1903, nr 27, s. 3. SvD(A) 1931, nr 330, s. 15 (i annons). Därs. 1934, nr 267, s. 11. —
-KRAFT. om elektrisk ström som levereras nattetid (mot lägre taxa). Till stor del torde väl kraften för drivbänksuppvärmning komma att inköpas såsom nattkraft. LAHT 1927, s. 575. —
-KRÅKA. (†)
2) bildl., om person: ”nattuggla”. Den nattkråkan kommer alldrig förr midnatten hem, eller i säng. Murberg FörslSAOB (1793). Weste (1807). —
-KRÖK. (vard.) i uttr. (fram) på l. mot l. åt nattkröken o. d., på l. mot natten. SD(L) 1899, nr 303, s. 3. Långt fram på nattkröken. SvD(A) 1919, nr 333 A, s. 8. —
-KULA. (vard.) i uttr. (fram) på nattkulan, på natten, på nattkröken. Schulthess (1885). BohemAkademist. 26 (1931). —
-KVALM. jfr kvalm, sbst. 2. Några .. fönster öppnades .. för att släppa ut nattkvalmet. Koch Arb. 31 (1912). —
-KVARTER~02. [jfr t. nachtquartier]
1) mil. förläggning (för trupp) inomhus över natten; äv. om byggnad l. ort där trupp är inkvarterad över natten; jfr kvarter 14. ReglInf. 1751, s. 350. Till nattqvarter och rasteställen (böra) utses Städer eller sådane Byar och Gårdar där situation bäst passar att .. försvara transporten i händelse af anfall. Törngren Artill. 2: 134 (1795). I marschruten skall (bl. a.) bestämmas .. nattqvarteret för hvarje dag. TjReglArm. 1889, s. 413.
2) tillfällig bostad, logi, husrum för natten, nattlogi; äv. bildl.; jfr kvarter 15. Begära, beställa, få, ta(ga), ha nattkvarter (ngnstädes). Kalm VgBah. 185 (1746). Vi togo vårt nattqvarter hos en Neger. Ödmann MPark 116 (1800). Många (jordugglor) hade .. nattkvarter uppe i träden i storskogens utkanter. Rosenius SvFågl. 3: 58 (1927). Utgifter .. för nödigt uppehälle och nattkvarter under resorna. SFS 1937, s. 69.
-KVIST.
1) jäg. trädgren där en fågel (särsk. tjäder) tillbringar natten. Greiff Jagt 74 (1828). Tjädern tager nattqvist. Sätherberg Dikt. 1: 305 (1862). Det var alldeles som när kråkorna hackas på sin nattkvist. Siwertz Sel. 1: 35 (1920).
2) (ngt vard.) i uttr. (fram) på nattkvisten, (fram) på natten; jfr afton-, kvälls-, morgon-kvist. Sundén (1887). När vi på nattkvisten tågade hem från klubben. Nyblom Minn. 2—3: 153 (1904). —
-KYLA, r. l. f. Ödmann StrSaml. 5: 87 (1792). Engelbrekt .. lät upptända eld mot den ännu i slutet af April skarpa nattkylan. Geijer SvFolkH 1: 232 (1832). Nattkylan svepte så skönt mot mitt upphettade ansikte. Wallquist Doktorn 67 (1935). —
-KYPARE. servitör som tjänstgör nattetid. Nattkyparen. Didring Eros 39 (1912; titel på skådespel). Munthe SMich. 145 (1930). —
-KYSS. (numera bl. tillf.) godnattkyss; äv. bildl. Vesterhvalfvet, som ännu svagt sken efter solens nattkyss. Almqvist Herm. 128 (1833). Topelius Dagb. 2: 184 (1835). —
-KÄRL, förr äv. -KÄRIL. kärl (av lergods, glas, metall, emaljerad bläckplåt o. d.) avsett för urinering (eg. nattetid). Åttkantiga ovala nattkärl. Stråle RörstrH 47 (i handl. fr. 1733). 1 nattkärl af porslin. BoupptVäxjö 1886. —
-KÖLD. (natt- 1682 osv. natte- c. 1645—1691) IErici Colerus 1: 147 (c. 1645). 12 graders nattköld. SvD(A) 1927, nr 98, s. 3. särsk. (†): nattfrost. Innan man märker at några natt-kjölder börja visa sig, tå bör Orangeriet inlyftas. Lundberg Träg. 167 (1754). —
-LAG, n.
1) arbetslag som utför nattarbete; jfr -skift. SDS 1896, nr 152, s. 3. Hansson .. var hemma, eftersom han hade borrning i nattlaget. Didring Malm 2: 321 (1915).
2) (enst.) lag av personer som sova tillsammans. (Männen) spridde sig .. i olika nattlag och somnade snart. Heidenstam Folkung. 1: 257 (1905). —
-LAMPA. (svagare) lampa som hålles brinnande under natten (särsk. i sovrum, sjukrum, korridor o. d.); stundom äv. om arbetslampa vid nattligt (studie)arbete o. d. Oldendorp 1: 109 (1786). Kombinerad nattlampa och snabbvärmare för diflaskor. Hygiea 1903, s. 154. jfr (förr): Små oljefyllda skålar med flytande vekar, påminnande om de ännu för någon generation sedan allmänt brukliga s. k. nattlamporna. Ymer 1929, s. 202. särsk. (i vitter stil) bildl., om månen l. om stjärna. Tegnér (WB) 2: 134 (1813). Bremer Fad. 42 (1858). —
-LAPP, m. l. r. (i vissa trakter) flädermus, läderlapp. Cygnæus 2: 182 (1858). Jansson (o. Vennberg) Dikt. 62 (1920). —
-LARM. sjömil. jfr larm 1. ”Nattlarm”, den vanliga benämningen för klargöring av fartyget nattetid för artilleristrid. Hägg Örl. 33 (1943; om förh. 1885). —
-LEDIGHET~002 l. ~200. ledighet om natten (från arbete l. tjänst). Lagen (av 20/11 1909) föreskriver oavbruten nattledighet varje dygn av minst 11 timmar. 3NF 14: 782 (1931). —
-LEGA, r. l. f. zool. o. jäg. liggplats där ett (vilt) djur vilar l. vilat under natten; motsatt: dag-lega. Knöppel SvRidd. 153 (1912). Haren hade haft sin nattlega invid en stor tufva. FoFl. 1912, s. 87. —
-LINNE. jfr linne 4 o. -skjorta. SthmModeJ 1850, s. 8. Hon hade ett skärt nattlinne på sig. Siwertz JoDr. 168 (1928). —
-LIV.
1) (i sht i vitter stil) om det liv som ngn lever nattetid; äv. bildl., om liv i det fördolda. Mitt liv är ett nattliv, och andas som friast i den privata levnadens skugga. Törneros Brev 2: 72 (1827; uppl. 1925). Jag föreställde mig de dödas nattlif. Atterbom LÖ 2: 326 (1827). Fröding Stänk 49 (1896).
2) om liv o. rörelse nattetid på gator o. offentliga lokaler. Nattlivet .. florerar nu .. på Drottninggatan. AB(A) 1916, nr 330, s. 11.
II. (†) motsv. liv II 5 a α: liv (klädesplagg) tillhörande nattdräkten; jfr -kofta. Frökenn Catarina hafuer bekommitt .. Hållandzlerofft 2 al(nar) till ett Nattlif. KlädkamRSthm 1609 A, s. 35 b. —
-LJUS, n.
1) om ljus som råder nattetid, nattbelysning; jfr ljus, sbst. 1. (Påståendet) att Månan går här i fem månaders tijd uti stadigt natt-lius. Rudbeck Atl. 4: 151 (1702; om nordens ljusa nätter). Nila skärpte blicken i det skumma nattljuset. Didring Malm 2: 242 (1915).
2) ljus (se ljus, sbst. 4) som hålles brinnande nattetid; särsk. dels (i sht förr) om olika slag av vax- l. stearinljus o. d. (för sovrum, sjukrum o. d.), dels om lampa för belysning nattetid (t. ex. i trappa, korridor o. d.); äv. i utvidgad anv., om belysningen. KryddRSthm 1593, s. 5. Nattljus kallar man .. (bl. a.) ytterst små .., med vax eller vallrat öfverdragna bomullsvekar som instickas i ett rundt eller fyrkantigt kortblad. Åstrand (1855). Släcka nattljuset i trappor. Hammar (1936). särsk. (i vitter stil) bildl., om (ljuset från) månen l. stjärna. Så ofta Himmelen sit Natt-Lius låter tennas. Spegel GW 164 (1685). Jag .. såg endast de himmelska nattljusen. Palmblad Nov. 2: 40 (1819, 1841).
3) bot. bildl., om växt av släktet Oenothera Lin., särsk. O. biennis Lin., guldtrav; jfr -fackla 2 b. Lilja FlOdlVext. 52 (1839). HantvB I. 3. 1: 243 (1935). —
-LJUS, adj. (i sht i vitter stil) som är ljus om natten. Hallström Skogsl. 192 (1904). Under denna nattljusa sommartid. Duse GrundH 197 (1909). —
-LJUSSTAKE~020. (numera bl. tillf.) avsedd att användas om natten (i sovrum o. d.); jfr -lampa. BoupptSthm 1680, s. 76 b (1673). Kræmer ResSib. 90 (1913). —
-LOGERANDE, p. adj. jfr -logerare. Kalixforsstugans turiststation besöktes .. af 140 personer, däraf 81 nattlogerande. TurÅ 1911, s. 399. —
-LOGERARE. person som (tillfälligt) logerar ngnstädes över natten. Sthm 3: 74 (1897). Där funnos massor af nattlogerare i parken. Zilliacus Hågk. 65 (1899). —
-LOGI. husrum där ngn (tillfälligt) tillbringar natten; äv. abstraktare, om själva boendet l. övernattningen, ävensom (i fackspr.) om tillfälle till dylik övernattning. Beställa, be om, få, betala nattlogi. Annette gick förut att öppna dörren till nattlogiet. Almqvist Går an 77 (1839). Ersättning för nattlogi. SJ 4: 597 (1861). Under året har (vid Sthms sjömanshem) lemnats 394 nattlogier gratis till utblottade sjömän. SD(L) 1894, nr 8, s. 16.
-LOKAL, r. jfr -kafé, -restaurang. SDS 1901, nr 54, s. 4. Nattlokaler med .. nakendans. DN(A) 1922, nr 6, s. 12. —
-LOPP.
1) (†) löpande ute på gatorna nattetid. Han (fick) plikta för nattlopp och oljud å gata. Laurén Minn. 184 (1877).
2) (i vissa trakter, i sht förr) nattfrieri. (Jag) stängde dörren för nattlopp — herrn vet huru seden är / här uppe (i Delsbo) se’n gammeltid. Fredin Dan. 88 (1888). Västerb. 1933, s. 90. FoF 1938, s. 9 (om förh. 1776). —
-LUFT. om luften nattetid (vanl. utomhus, stundom äv. i sovrum o. d.). Hiärne Suurbr. 75 (1679). Vattnet (i Nilen) är varmare än nattluften. Carlstedt Her. 1: 266 (1832). Den instängda nattluften. Tenow Solidar 1: 94 (1905). —
-LUGN, n. äv. bildl. Karlfeldt FlPom. 70 (1906; bildl.). (Uppträda) störande för nattlugnet. SvFolket 8: 309 (1939). —
-LYSE. ljus l. belysning nattetid; särsk. om trappljus. (Att månen skall) tjäna jordens inbyggare til natt-lyse. Pfeiff Fynd 28 (1803). Östergren (1933). —
-LÅDA, r. l. f. (förr) skrin (vanl. placerat på ett löst underrede) för förvaring av diverse smärre saker (i sovrum). HusgKamRSthm 1550—55, s. 265. Vthi Barnkammaren .. 1 lijten Nattlåda som minste dottren har sine Linkläder uthi. BoupptSthm 26/4 1686. En Nattlåda med 2:ne låddor. BoupptVäxjö 1792. Erixon Möbl. 2: LIX (1926).
Ssgr (förr): nattlåds-bord. (-låde- 1709. -låds- 1708. -lådu- 1667) ss. underlag för nattlåda. BoupptSthm 29/7 1667.
-LÅNG. (mera tillf.) som varar en hel natt. Nattlång diskussion om budgeten. AT 1911, nr 58, s. 1. Dagslånga och nattlånga regn. Silfverstolpe Boleslawski o. Woodward PolskRytt. 25 (1933). —
-LÄGE. (natt- 1542—1792. natte- 1526) (†)
2) = -läger 2. G1R 3: 10 (1526). Hurulunde man .. ett nattläge til sig och sin hest vti gamul tijdh betale kunde, nemligen medh en half öre. Därs. 14: 398 (1542). —
-LÄGER. (natt- 1542 osv. natta- 1530. natte- 1530—1740) [fsv. natlägher, natta lägher; jfr t. nachtlager]
1) (i skriftspr.) liggplats, säng, bädd för användning under natten; jfr läger 3. Schultze Ordb. 2594 (c. 1755). Fängelse .. kan ådömas med skärpning genom hårdt nattläger. SFS 1906, nr 51, s. 2.
2) nattkvarter, nattlogi; jfr läger 6. G1R 23: 260 (1552). (Gästgivarna överträda lagen) tagandes efter sitt goda tyckie hwadh dem behagar för nattläger och hästefoder. RARP 4: 512 (1650). Emot aftonen kommo de till en bonde och fingo der nattläger. Cnattingius SnE 52 (1819). SFS 1917, s. 1096. jfr HH XI. 1: 16 (1530). särsk. (†) i uttr. taga l. hålla nattläger, inkvartera sig, övernatta. Sedan Hanns Kongl. May:tt .. ifrån Wännersborg upbrutet och hållit Nattläger .. hos .. H:r Schonleben. HovförtärSthm 1691 A, s. 2307. Värden, hos hvilken vi Nattläger tagit. Humbla Landcr. 79 (1740). Huru färden bäst kunde ställas och nattläger tagas. Fryxell Ber. 4: 304 (1830; om förh. 1598).
3) plats använd l. inrättad för övernattning (förr särsk. för truppstyrka, numera i sht för turistsällskap o. d.); jfr läger 7. The Sockner eller hereder, som nämest wijd edre natläger och wäger liggie. G1R 14: 161 (1542). Thå .. (konungens folk) kommo in i Østergötland, förlades thil första natläger halfparten af krigzfolckitt i Vastena. Brahe Kr. 42 (c. 1585). Enligt Erik XIV:s befallning borde hvarje nattläger omgifvas med en vall, som vintertid begöts med vatten. Holmberg Artill. 4: 186 (1886). På aftonen 8:30 slogs nattläger i botten av Rensselaerfjorden. Wulff GrönlDagb. 175 (1917).
4) plats där djur tillbringar natten. (Änderna) skjutas .. i flygten på drag om aftnarna i mörkningen, då de ömsa nattläger. Greiff Jagt 88 (1828). Rosenius SvFågl. 2: 198 (1922).
-gärd. Hallenberg Hist. 4: 1015 (i handl. fr. 1620). Nattlägersgärder voro tillfälliga och påbjödos dels till underhåll för tågande trupper vid deras nattlägersställen, dels ock när Kongliga eller Furstliga personer med deras svit reste genom landet. Widmark Helsingl. 1: 387 (1860).
-hjälp. jfr -gärd. Dhe extraordinarie bevillningarne .., såsom äre cröningz-, bröllopz-, nattlägers- .. och råghielp etc. RARP 16: 110 (1693).
-LÄSNING. (mera tillf.) läsning (studier o. d.) nattetid. Dalin (1853). Gunnar kom .. ut .. blek och utvakad efter nattläsningen. Kuylenstierna-Wenster Ber. 6 (1898). —
-LÖPERI1004.
1) (†) om kringlöpande på gator o. vägar nattetid. HFinSkolvH 3: 253 (1748). Wengelin GMinn. 169 (1893).
2) (i vissa trakter) = -frieri. OHögberg hos Höglund NilsI 6 (1912). FoF 1938, s. 1 (om ä. förh.). —
-LÖS. Under våra nattlösa sommardyngn. CAEhrensvärd Brev 2: 201 (1798). Nattlös vår. Topelius NBlad 107 (1870). —
-MAN ~man2. [jfr d. natmand, eng. nightman]
1) mansperson anställd för vissa urspr. nattliga förrättningar, dels (förr) för tömning av latrin o. d., renhållningskarl, l. ss. skorstensfejare l. hudavdragare, dels (ännu i vissa städer) för avlivande av kattor, hundar o. d. Betalt till NattMannen för skorstenarnes sopande. ÅgerupArk. Gårdsräkn. 1742. De s. k. nattmännens nu så afskydda arbete skulle kunna ordnas fullkomligt propert. Tenow Solidar 2: 124 (1906). Alla djur som avlivas måste levereras till nattmannen. GT 1934, nr 273, s. 7.
2) (i vitter stil) allmännare: person som är i värksamhet om natten; äv.: nattlig ogärningsman. Scholander I. 1: 3 (1862). Nattmän smyga i mörkret omkring, / skälva av feghet och väntans spänning. Slotte Sång. 167 (1918).
-folk. (†) LD 1909, nr 67, s. 3 (1754). Konsistorium anmodade pastor att föreställa församlingen, att nattmansfolken icke böra föraktas eller afskiljas från de öfriga vid nattvardsgång. Cavallin Herdam. 2: 325 (1855; om förh. 1747).
-yrke(t). Nattmansyrket, eller som det allmänt kallades, ”rackareyrket”, ansågs i och för sig vanhederligt och utöfvades i Skåne endast af så kallade ”tattare”. SvFmT 11: 216 (1901). —
-MARA. jfr mara, sbst.1 1, 2. Förlägenhet .. — denna själens nattmara. Bremer Nina 483 (1835). (Driva vände sig till) en trollkvinna, som häksade nattmaran på Vanlandi, och under ledkrampen dog konungen. Schück (o. Warburg) LittH 1: 27 (1895). Europa måste befrias från den nattmara, som nazismens aggressivitet utgör. GHT 1939, nr 200, s. 2. —
-MARSCH. i sht. mil. jfr marsch, sbst.1 1 a, b. KKD 1: 196 (c. 1710). Nattmarschen i Sanct Eriks gränd. Wennerberg 2: 53 (1848, 1882; titel på dikt). Vilna, som de öfverrumplade efter en rask nattmarsch. Hjärne K12 146 (1902). —
-MAT. (natt- 1918 osv. natta- 1885—1891) (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) mat som förtäres, sedan man gått till sängs; äv. om måltid sent på natten. Benedictsson Peng. 234 (1885). Nyårsafton och Trettondeafton firades ungefär på samma sätt som julafton. Både kvällsmat och nattmat förekom. FoF 1918, s. 25. Min morfar hade alltid nattmat bredvid sängen för att äta, när han inte kunde sova. Cederschiöld Skärseld. 103 (1931). —
-MOLN. moln på natthimmeln. Valerius 1: 63 (1831). jfr: Dessa moln (dvs. strata) kallas äfven nattmoln, alldenstund de gemenligen bildas efter solnedgången och blifva tätare under natten samt försvinna vid soluppgången. Hildebrandsson Buchan 127 (1874). särsk i uttr. lysande nattmoln. Stoftet från Krakatoa gaf .. material till de 1883—1892 iakttagna så kallade ”lysande nattmolnen”, som under den sista tiden sväfvade på omkring 80 kilometers höjd och därför voro solbelysta långt efter solens nedgång. Arrhenius Värld. 6 (1906). 3NF (1931). —
-MUSIK. [jfr t. nachtmusik] musik som utföres nattetid; förr särsk.: serenad. Serenius (1734; under serenade). Gifva någon en nattmusik under hans fönster. Murberg FörslSAOB (1793). Insekternas nattmusik. Mörne ÄventV 104 (1929). —
-MÅL. nattmåltid (l. sen kvällsmåltid); numera nästan bl. om mat som gives spädbarn om natten. Verelius 179 (1681). Nattmål gör buken qval. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nattmålen (till späda barn) böra så tidigt som möjligt borttagas. 2NF 2: 947 (1904). —
-MÄKTIGHET. (tillf., †) ss. titel; jfr stor-mäktighet. För en tid sedan såg jag en Läderlapp i en Uglas klor: Och med alla sina böner tiggde han fåfängt om hennes Natt-mäktighets nåd. Dalin Arg. 1: 204 (1733, 1754). —
-MÄNNISKA. [jfr t. nachtmensch] (†) orangutang. SvMerc. 3: 1273 (1758). Annars gifvas flere Djur, som til utseende likna menniskan, såsom Troglodyterne eller Natt-menniskorne. Regnér Begr. 207 (1780). Dalin (1853). —
-MÖRK. (i sht i vitter stil) mörk som (på) natten, nattsvart. Nattmörka skogar. Gumæljus Engelbr. 165 (1858). Det var nattmörkt, himlen var överdragen av tunga moln. Nilsson HistFärs 99 (1940). —
-MÖRKAD, p. adj. (†) = -mörk. En sådan tiock och öfwer alt Nattmörckat Himmel. Sylvius Curtius 620 (1682). —
-MÖRKER. [fsv. natta myrk] Reenhielm OTryggw. 192 (1691). Förrän kvällsskymningen hunnit övergå i nattmörkret, tändas lamporna i kupétaket. Östenson Räikkönen Svinhufv. 48 (1929). Leva åtskilliga vintermånader i polartrakternas ständiga nattmörker. Ahlbom Strålbeh. 21 (1939). —
-MÖSSA. [jfr t. nachtmütze, fr. bonnet de nuit]
1) (i sht förr) mössa l. huva (för män l. kvinnor) avsedd att användas om natten (under sömnen). G1R 26: 635 (1556). 1 grön Stoppat Nattmyssa. BoupptSthm 9/6 1669. Dragonen (skaffar) sig sielf .. nattmössa och Kamben med sit foder. PH 6: 4088 (1756). Hennes svägerska var .. så gammalmodig, att hon begagnade nattröja och nattmössa (på 1870-talet). Linder Tid. 59 (1924). jfr brudgums-, lärfts-nattmössa. särsk. (vard.) i vissa bildl. uttr. ss. beteckning för sömnighet l. slöhet l. tankspriddhet. Att läsa tryckfrihetsförordningen i nattmössan. Palmær Eldbr. 63 (1834). särsk.
a) gå o. d. i nattmössan. AB 1830, nr 1, s. 4. Också store män kunna ibland gå i nattmössan. Topelius Fält. 5: 31 (1867).
2) (vard.) bildl.: slö o. sömnig person, slöfock, tråkmåns. Columbus Ordesk. 87 (1678; uppl. 1908). (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 331 (1913). särsk. (föga br.) hist. ss. beteckning för medlem av mösspartiet, ”mössa”. Tiburtius HistFinKr. 4 (c. 1780). I motsättning till de som nattmössor förhånade anhängarna av Horns försiktiga statskonst kallade sig hans motståndare hattar. SvRiksd. I. 5: 142 (1934).
-talesätt. (†) till natt-mössa 2 slutet, om mösspartiets sätt att uttrycka sig. En principe de dépendance, under hvilcken efter nattmösse tahlesätt Franckrike ville hålla Sverige. Höpken 1: 86 (1752). —
-MÖSSERI. [avledn. av natt-mössa 2 slutet] (†) om mösspartiets politik. För detta gamla nattmösseris theoreticus torde man få anse Clas Rålamb. Geijer I. 8: 512 (1837). —
-NYMF. (†) om gatnymf. (När sånggudinnan antar) en halfdrucken nattnymfs fräcka later. BEMalmström 8: 352 (1839). —
(1 j) -OMDUNKLAD, p. adj. (enst., †) höljd i nattligt dunkel; bildl. Min nattomdunklade själ. Stagnelius (SVS) 3: 72 (1817). —
(1 j) -OMHÖLJD~02, p. adj. (i vitter stil) höljd i nattligt mörker; äv. bildl. PoetK 1815, 1: 11. Ur nattomhöljda tider / emot ett mål, fördoldt för dig, / o mensklighet, du skrider / i sekler fram din ökenstig! Rydberg Dikt. 1: 5 (1877, 1882). —
-PARLAMENTE. (†) nattligt oljud. Her Axel Baner sadhe sigh hafva efter Regeringens befallning förmanat hoffolcket till stillhet och ifrån de nattperlementen. RP 9: 80 (1642). —
-PARTI. om mansperson o. (lösaktig) kvinna som ta nattlogi på hotell o. d. för tillfällig sexuell förbindelse. Några af dessa (poliskonstaplar) .. hade .. nattetid sett s. k. nattpartier gå in i eller ut från Ahlinders hotell. 1NJA 1906, s. 118.
-PATRULL.
1) (numera föga br.) patrullering nattetid. Lind (1749; under nacht-runde). Borgerskapet .. började natten imellan d. 3 och 4 Oct. med Natt-Patrouiller, som sedermera fortsattes. GT 1788, nr 125, s. 2. Envallsson Peter 108 (1799).
-PATRULLERING. Wingård Minn. 2: 88 (1846). Under en del af nattpatrulleringen, kl. 1—5, användes ännu (av polisen) högmössorna tills de utslitits. Lundin NSthm 554 (1889). —
-PERMISSION.
1) mil. permission över natten (mellan tapto o. revelj). Begära, få nattpermission. TjReglArm. 1858, 1: 240. särsk. (tillf.) bildl. Världsstadens unga intelligens, som gifvit sunda förståndet nattpermission. Pauli Paris 124 (1911, 1915).
2) (†) i pl.: benkläder tillhörande nattdräkt. T. väcktes upp ur sömnen, steg upp ”i nattpermissioner och linstrumpor”. Cavallin Herdam. 2: 260 (cit. fr. c. 1750). —
-PERMITTERA, -ing. mil. bevilja (ngn) nattpermission. Manskapets nattpermittering. GHT 1897, nr 273 B, s. 1. —
-PISTOL. (†) avsedd för användning som skyddsvapen nattetid. BoupptVäxjö 1828. Kulturen 1935, s. 263. —
-PLAGG. jfr -dräkt. Särskilda nattplagg voro ej vanliga under medeltiden, och allmänt var, att man låg naken i bädden. Svensson SkånFolkdr. 129 (1935). —
-POST, sbst.1 post(försändelser) som befordras nattetid. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 53. Nattposten måste .. helst vara framme redan till första brevbäringsturerna på morgonen. UNT 1933, nr 27, s. 3. —
-POST, sbst.2 mil.
1) posttjänst nattetid. Mousqueteren, som hade natt-posten och stod vid Bollhuset. Carl XI AlmAnt. 374 (1696).
2) vaktpost som gör posttjänst nattetid. KKD 10: 204 (1702). Å de postställen, som endast behöfva bevakas under mörker, utsättas särskilda nattposter. TjReglArm. 1889, s. 310. —
-POSTFLYGNING~020. jfr -flyg. SvD(A) 1928, nr 165, s. 11. Nattpostflygningarna från Sverige till kontinenten. Därs. 1932, nr 299, s. 5. —
-POTTA, förr äv. -PUTTA, r. l. f. (numera knappast br.) nattkärl. BoupptSthm 20/3 1658. Theen .. 1 Nattpotta med skafft. Därs. 11/2 1680. Nattpottor af porslin. TLev. 1902, nr 22, s. 1. Östergren (1933). —
-PRATA. (enst.) samtala nattetid. Gästerna .. gingo .. och nattpratade. Strindberg GötR 302 (1904). —
-PRÅLANDE, p. adj. (tillf.) som lyser l. utvecklar prakt nattetid. Här ser man .. den nattprålande (blomman) Cereus. VetAH 1740, s. 418. —
-PYSSLING. (†) Den senfärdiga Nattpyslingen har .. (Skaparen) försedt med fördubblade öron, at i tid kunna söka sin undflygt i träden. Linné MusReg. XIX (1754). Lemur ecaudatus. Pysling utan svants. Natt-pysling. Apa utan svants med fogelnagel på andra fingret. .. Hundlikt djur ifrån Zeylon, som går sakta och är slägt med Apor. Därs. 3. Berglund Ench. 139 (1763). —
-PÄLS. (förr) använd ss. nattdräkt. 1 Nattpäls med gråwerkz foder. BoupptSthm 12/12 1667. Heinrich (1814). —
-RAKA, f.||ig. = -uggla 3. Det var då tusan hvad du är för en nattraka, gubbe. Molin ÅdalP 41 (c. 1895). —
-RAMLARE. (i vissa trakter) nattsuddare. (Männen) voro tydligen bona fide nattramlare. Hellström Malmros 176 (1931). —
-RAMM l. -RAMN. (-raf(f)n 1538—1755. -ram(m) 1615 osv. -ramn 1863 osv. -ramner 1738, 1749. -ravn 1918) [jfr d. natravn, isl. nátthrafn, t. nachtrabe, eng. nightraven]
1) (†) nattskärra; äv. om nattuggla. VarRerV 55 (1538). En Natvgla eller Natram. Linc. (1640; under ama). Möller (1745, 1755).
2) (i äldre folktro) = -korp. (T.) Polder-geist, (sv.) tomt-gubbe, natt-ramner, spöke. Lind 1: 227 (1738). De .. förjagade dödingarne flyga sedan omkring om nätterna som ”nattramar” i skepnad af benrangel, med ett knarrande, gnisslande läte. Hofberg Skogsbyggarl. 32 (1881). Har .. (modern) mördat sitt gossebarn, blir hon nattramn. EWigström i Landsm. VIII. 3: 210 (1899). FoF 1918, s. 110.
3) (i vissa trakter) bildl., om person som brukar vara uppe o. i värksamhet sent på natten, ”nattuggla”; förr äv. om stråtrövare. Stråteröfwere och Nattramer. Schroderus JMCr. 264 (1620; lat. orig.: latrones). Han är den värsta nattram som fins och vet aldrig att gå hem. Benedictsson Ber. 175 (1888). Nattram (dvs. en) som ligger ute om nätterna. Lundell (1893). —
-RAST. Nordenskiöld Vega 2: 332 (1881). Under sin nattrast vid Vittsjö kyrka .. blef Gustaf II Adolf .. öfverraskad och kringränd af danskarna. 2NF 32: 899 (1921). —
-REDAKTION. om den del av en tidningsredaktion som sköter redaktionsarbetet under natten; äv. om lokalen. RTKatal. 1912, 4: 373. På nattredaktionen vi hade en karta från golv till tak. Loos Långt 13 (1932). Den fåtaliga men — om tidningen inte skall göra sig olycklig — särdeles kompetenta nattredaktionen. Bjurman 3Statsm. 232 (1935). —
-REDAKTÖR. om den medlem av en (morgon)tidnings redaktion som har ledningen av redaktionsarbetet under natten. Beckman Amer. 2: 13 (1883). Siwertz JoDr. 113 (1928). —
-REGEL; pl. -reglar. eg. avsedd för regling nattetid. Kammar lås med nattregel. VGR 1814, Verif. s. 149. Nattregeln .. är en enkel till skjutning för hand inrättad regel, som sitter på dörrens insida, och ej kan åtkommas utifrån. Almroth Karmarsch 630 (1839). 2NF 17: 157 (1912). —
-RESA, r. l. f. (natt- 1709 osv. natte- 1701, 1710) Swedberg SabbRo 552 (1701, 1710). En nattresa .. mellan Stockholm och Göteborg räckte (år 1873) från kl. 6 e. m. den ena dagen till kl. 8 f. m. den andra. SJ 3: 117 (1906). —
-REV, n. (förr) på seglande örlogsfartyg: rev på märsseglen som togs in på aftonen o. vanl. åter stacks ut på morgonen. VFl. 1911, s. 147. Därs. 1931, s. 206 (om förh. på 1880-talet). —
-RING. (†) Natringen kalla de (gamla) en Gullrödbleek ring på himmelen, som skillier den mörcka blå delen på Himmelen, som alltijd blifwer effter Solens nedergång större och större, och skillier Himmelen från den liusa blå delen, hwilcken åter om Morgon skillier Morgonrödnan från den mörckblå delen. Rudbeck Atl. 2: 633 (1689). —
-RO, r. l. f. (natt- 1661 osv. natta- 1557. natte- 1600—1881) [fsv. natro] ro o. frid under natten; ostörd nattsömn. Störa ngns nattro. En drinckare haffuer siellan nattaroo. LPetri Dryck. D 1 b (1557). (Studenterna) hafwa .. fördt itt oskickeligit wäsende om midnatz tijdh på gatan, och såledz turberat mångens nattroo. ConsAcAboP 2: 323 (1661). SFS 1935, s. 1185. särsk. (numera knappast br.) i uttr. gå till sin nattro, gå till vila för natten. SthmTb. 12/7 1600. Städze osz bewara, / At wi må vtan fahra, / Gå til wår nattero. Swedberg Ps. 1694, 430; jfr Ps. 1937, 439. —
-ROCK. löst sittande, kappliknande (företrädesvis manligt) klädesplagg avsett att användas vid morgon- l. aftontoaletten l. ss. bekvämt (o. vanl. varmt) överplagg för bruk inomhus; morgonrock. Natråk med gråwerk. BoupptSthm 8/4 1669. Klädd i nattrock med slängande tofsar. Rydin Minn. 62 (1929). jfr dam-, damast-, kattuns-, siden-nattrock m. fl. särsk. (mera tillf.) bildl. Ther samlar sig i Raad then stoora Stierne-Skara / Beklädder ganska nätt hwar i sin Natt-Rock klara. Spegel GW 60 (1685). Kolmodin QvSp. 2: 214 (1750). särsk. (vard.) kok. i uttr. sill i nattrock o. d., sill i kapprock (se kapprock 2 e). Sjöberg Singstock 140 (1832). Högstedt KokB 118 (1920).
Ssgr: nattrocks-ficka. Strindberg Giftas 1: 214 (1884). Han gick fram och tillbaka på golvet med händerna i nattrocksfickorna. Hellström Malmros 325 (1931).
-ROND, förr äv. -RUND, r. l. m. Crusenstolpe Mor. 4: 217 (1841). De under-officerare och korporaler, hvilka skola förrätta nattrunderna (ombord på trupptransportfartyget). KrigVAT 1856, s. 210. Munthe Nap. 159 (1885). —
-ROVDJUR~02. jfr -djur. Kolthoff DjurL 545 (1901). Till naturen är sobeln ett nattrovdjur. FoFl. 1929, s. 217. —
-RÄGN. rägn nattetid; förr äv.: rägn som varar hela natten; jfr dags-rägn. Om swart Moln stiger vp ifrån Öster betyder Natträgn. Meyerus Alm. 1673, s. 10. Murberg FörslSAOB (1793). —
-RÖVARE.
a) (mera tillf.) person (l. djur) som bedriver röveri nattetid. Den Nödtvungna Nattröfvaren. Edman (1763; broschyrtitel). Bergström HbJagtv. 168 (1872; om uv).
b) (†) person som för oväsen (”lever rövare”) på gatorna nattetid. Om nathröffuer, som ropa på gator. SthmTb. 21/6 1596. —
-SAKER, pl. sammanfattande, om nattdräkt, toalettartiklar o. d. BoupptVäxjö 1786. Bergman Chef. 220 (1924). —
-SAMKVÄM~02. Öfver-Ståthållare-Embetets .. Kungörelse .. Emot .. olofliga natt-samqväm. (1792; titel). —
-SAMTAL~02. särsk. telef. om (riks)telefonsamtal nattetid (mot lägre taxa). RTKatal. 1904, 5: XXIX. —
-SCEN. nattligt sceneri. Atterbom Minn. 419 (1818). Nordens dystra nattscener. Vetterlund StDikt. 96 (1892, 1901). —
-SEENDE, n. (mera tillf.) ”Nattseende” (är) en märklig upptäckt. Föremål i djupaste mörker kunna uppfattas med infraröda strålar. Upsala(A) 1927, nr 250 B, s. 2. —
-SEXA. nattlig (lättare) måltid ss. avslutning på fest; jfr sill-sexa. Strindberg Giftas 1: 105 (1884). —
-SIDA.
1) den sida av en planet som är vänd från solen (o. där det alltså är natt). BEMalmström 5: 180 (c. 1860).
2) bildl., om den mörka, dystra sidan av ngt, skuggsida, avigsida; äv. om den sida av ngt som är höljd i dunkel. Historiens nattsida. Törneros Bref 2: 93 (1826). Ett försök att sprida något ljus öfver .. växtvärldens nattsida. Fries BotUtfl. 3: 384 (1857, 1864). (Euphrosyne) väljer ofta sina ämnen från lifvets nattsida. Ljunggren SmSkr. 2: 180 (1879).
3) i sg. best.: (övergången till l. början av) natten; särsk. i uttr. (fram) på l. mot nattsidan. Sundén (1887). Närmare nattsidan. Lundin NSthm 239 (1888). Ärendet framkallade en hetsig diskussion i andra kammaren fram på nattsidan. DN(A) 1930, nr 126, s. 4. —
-SIGNAL. abstr. o. konkret; i sht vid sjöfart, järnvägslinje o. d. Gosselman SNAmer. 2: 93 (1833). ReglTjSJ 1858, s. 33. Af lantärnor bestående nattsignaler för stormvarning. VFl. 1913, s. 146.
-SIKTE. artill. o. jäg. självlysande riktanordning l. belysta riktmedel för skjutning nattetid. Nattsigte för kanoner. TT 1889, s. 248. Höpken Momb. 7 (1908).
-SKARP, adj. skarpsynt i (natt)mörker. Då hans nattskarpa ögon upptäckte en annan skugga krypa bort mot dörren. Didring Malm 2: 238 (1915). —
-SKATTA, sbst.1, l. -SKATA, sbst.1 [jfr fsv. natskädha] (†) nattskärra (se d. o. 1). Linné Öl. 27 (1745). Dens. Gothl. 245 (1745). —
-SKATTA, sbst.2, förr äv. -SKATA, sbst.2 (-schatta (-e) 1578 (: Natschattes gräs), 1697—1772 (: Nachtschattvatn). -skada (-e) c. 1550—1680. -skat 1578 (: Nattskat gräs)—c. 1645. -skata 1739—1879 (: nattskategräset). -skatt 1578—c. 1645. -skatta (-e) 1638 osv. -skede 1555 (: Nattskede vatn). -skjatta 1749 (: nattskjatte-gräs)) [fsv. natskadha; efter mnt. nachtschade, nachtschede, t. nachtschatten; jfr -skugga 2] växt av släktet Solanum Tourn.; numera nästan bl. om arten S. nigrum Lin. 2LinkBiblH 4: 82 (c. 1550). Solanum hortense. Qwesegräs, Nattskattegräs, Nattskatta. Franckenius Spec. E 3 b (1638). Then galingörande Natskatta. Därs. D 3 b (1659; om S. Melongena Lin.). Nattskattans bär anses .. vara giftiga. FoFl. 1924, s. 144.
Ssgr: nattskatte-blad. Om man rifwer Nattskatteblad med Kreta, får man Safftgrönt. Lindestolpe Färg. 95 (1720).
-gräs. (-schattes- 1578. -skate- 1589. -skatte- 1638 osv.) nattskatta. BOlavi 83 b (1578). Rebau NatH 2: 136 (1879).
-vatten. (-schatt- 1772. -skade- c. 1645. -skatten- 1672. -skede- 1555) [fsv. natskadho vatn] (†) dekokt på nattskatta. Nattskede vatn. HT 1900, s. 195 (1555). IErici Colerus 2: 250 (c. 1645). Then som ingen Roo hafwer at sofwa, han wäter en Duuk i Malörtewatn eller Nattskatten eller Ättikwatn, och binda den om Hufwudet, thet hielper. Utterman Ertmann D 1 b (1672). Lagerhielm Robertson 111 (1772).
-SKIFT, stundom äv. -SKIFTE, förr äv. -SKIKT. [jfr t. nachtschicht] arbetsskift avdelat för nattarbete.
a) abstr., om arbetstiden l. om tjänstgöringen l. arbetet. Rinman (1789). Grufarbetet, som oafbrutet .. borde fortgå i dag- och nattskiften. EconA 1807, juli s. 14. (Sågvärksarbetaren) låg .. och sov efter nattskift. MorgT(A) 1946, nr 155, s. 3.
b) om arbetslaget. GHT 1897, nr 12 B, s. 3. Fabrikens nattskift måste springa för livet för att rädda sig (undan eldsvådan). ST(A) 1931, nr 16, s. 6.
-SKJORTA. (lång) skjorta avsedd att användas ss. nattdräkt; äv. om nattlinne. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 198 (bland drottningens kläder). För en .. Herre, är .. bortstulne: 8:ta stycken Natt-skjortor. DA 1771, nr 175, s. 3.
Ssgr: nattskjorts- l. nattskjorte-lasse. (nattskjorte-) [jfr barfota-, skjort-lasse] (vard.) skämtsam beteckning för mansperson (särsk. yngling l. pojke) som visar sig klädd i nattskjorta. De så plötsligt utpurrade frivaktarna, barbenta nattskjortelassar. VFl. 1917, s. 100.
-SKJUTNING. särsk. artill. o. sjömil. skjutning i mörker. Billmanson Vap. 238 (1882). VFl. 1914, s. 105. —
-SKJUTS. (i Finl.) Som nattskjuts skall anses skjuts, vilken påbörjats efter klockan 9 om aftonen och före klockan 6 om morgonen. FFS 1919, nr 24, s. 4. —
-SKOTT.
b) signalskott som avlossas vid nattens inbrott; motsatt: dagskott.
α) sjömil. kanonskott som avlossas för att tillkännage att nattbevakningen skall börja o. att manskapet skall gå till vila. ReglTjArméenFl. 1796, s. 51. Kl. 9 blåses tapto, åtföljdt af nattskott från flaggskeppet. Wrangel SvFlBok 309 (1898).
β) (förr) mil. skott som avlossades i läger ss. tecken till att tapto skulle slås. KrigVAT 1839, s. 195. —
-SKRAMLARE. (tillf.) om nattligt spöke. Höflige äro desse nattskramlare (dvs. spökena), at de taga liklukten bort med sig. Livin Kyrk. 98 (1781). —
-SKRIK. skrikande nattetid; numera nästan bl. om spädbarns skrik. Ett ständigt nattskrik af runder och patruller. Tersmeden Mem. 5: 150 (1779). Hygiea 1840, s. 499. —
-SKRIKANDE, n. (†) jfr -skrik, -skrål. Graszationer, Nattskrikande, och andra Oskickeligheter. L. Paulinus Gothus MonPac. 896 (1628). —
-SKRÅL. (vard.) skrålande nattetid; i sht förr äv. (skämts.) om serenad. Lind (1738). Här stördes ej hans ljufva hvila af nattskrål. Ödman VårD 1: 199 (1882, 1887). —
-SKRÄCK. [jfr t. nachtschrecken] med. nattligt anfall av skrämsel. Wikforss 2: 202 (1804). Wretlind Läk. 5: 29 (1897). —
-SKRÄVA.
1) (i vissa trakter) nattskärra (se d. o. 1). Linné SystNat. 49 (1740). Carlson Fågl. 141 (1894; fr. Sthm).
-SKUGGA, r. l. f.
1) (i sht i vitter stil) skugga som faller om natten; äv. bildl. När i sin famn, nattskuggorna slöto den mörknade jorden. Adlerbeth Æn. 95 (1804). Bremer NVerld. 3: 380 (1854; bildl.).
2) [jfr t. nachtschatten] (†) = -skatta, sbst.2 Serenius (1734; under morel). Solanum rasemosum maximum, stor nattskugga, med drufaktig frukt. Ahlich 94 (1744). —
-SKUVA, f. (†) = -skäva 2? (Karin Mossenbek sade) at den materien, h. Elisabet seger een blodhklimp vara, är inthet annat än som een natskufua(?), som iag uthur min kista mist hafuer, den Jören Stekman mig till sine hestars bothande för siukdom .. sendte. Endogh Jören Stekman sadhe den fågelen och natskufua vara it slagh ikooren. BtHforsH 1: 227 (1637). —
-SKYMNING. (Astolf) Går med skyndsamma steg utföre, och försvinner i nattskymningen. Atterbom LÖ 1: 284 (1824). —
-SKÅP. Sovrummets sängar voro kombinerade med nattskåp placerat vid sängens gavelända. SvSlöjdFT 1931, s. 15. —
-SKÄKTA, v., -ning. (i sht förr) jfr -skäktare. SD(L) 1897, nr 154, s. 1 (: nattschäktning). (Han) pliktade .. 10 kr. därför att han nattskäktat med en häst, som på dagen använts till snökörning. AB(A) 1918, nr 30, s. 3. —
-SKÄKTARE. (i sht förr) åkare som utan behörighet utför(de) skjutsning nattetid mot betalning. DN 1894, nr 8876 A, s. 2. AB(A) 1918, nr 30, s. 3. —
-SKÄMTAN. (†) Jofur när han wille belägra Danaem, kastade han gullpenningar i hennes skiöte. Detta skulle wara henne en lön för natskiemtan. Rudbeck Atl. 2: 16 (1689). —
-SKÄRRA, i vissa trakter äv. -SKÄRA, f. l. r.
1) skärrfågel av släktet Caprimulgus Lin. l. gruppen Caprimulgidæ; särsk. om arten Caprimulgus europæus Lin.; jfr -skräva 1, -skrävla, kväll-knarr. Linné PVetA 1739, s. 6. I Helsingland heter det, när natt-skäran (Hirundo Caprimulgus) låter höra sig, att det är skogsjungfrun, som spinner. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 124 (1868). Nattskärrornas grupp, Caprimulgidæ. Rebau NatH 1: 436 (1879). Nattskärran (Caprimulgus europæus) (ansågs) suga mjölk av getter och annan boskap i fähus och på betesmarker. Hembygden(Hfors) 1916, s. 49.
Ssg: nattskärr(e)-släktet. zool. till -skärra 1: skärrsläktet Caprimulgus Lin. Nilsson Fauna II. 1: 402 (1824). —
-SKÄVA. (natt- 1526 osv. natte- 1623—1726) [fsv. natskäva]
2) (†) flädermus. Skrymtachtig klookheet, är så odryg, som dhen tokotte nattskäwans odryga, wit. Törning 117 (1677). Juslenius 451 (1745). Ihre (1769). —
-SKÖRTE. (†) jfr -dräkt. Till .. (fröken Katarinas) nattskörte .. underfoder otidig Loskin 1. Hallenberg Hist. 1: 21 (i handl. 1608). KlädkamRSthm 1609 A, s. 36 b. —
-SLAG. jäg. Greiff Jagt 69 (1828). Nattslag, genom fuktighet, vindstilla etc. under natten kvarblivande vittring från villebrådets strövtåg. 3NF (1931). —
-SLÄNDA.
1) slända av släktet Phryganea Lin., särsk. arten Ph. grisea Lin. Dahlbom Insekt. 239 (1837). Gullberg Paris 33 (1889; i bild); jfr 2. Stuxberg (o. Floderus) 1: 596 (1901). FoFl. 1943, s. 263.
2) (tillf.) bildl., om gatflicka; jfr -fjäril 2. Sutenörer och nattsländor. Värnlund Vandr. 93 (1926).
-SNÄLLA, r. l. f. (starkt vard.) nattsnälltåg; i sht i sg. best. TFolkbildnArb. 1918, s. 79. Arbetet 1945, nr 29, s. 1 (: ”nattsnällorna”). —
-SOCKA. avsedd att användas om natten (som fotvärmare i sängen); i sht i pl. ButterickNyh. 1912, s. 4. —
-SOL.
1) midnattssol. Runeberg (SVS) 1: 17 (1830). Den nordiska nattsolen, som midsommartiden .. icke sjunker under horisonten. Ramsay VägvFinl. 348 (1895). Hemberg ObanStig. 234 (1896).
-SOVARE. särsk. (i vissa trakter) ss. namn på växten Taraxacum officinale Web., maskros, vars blommor sluta sig om natten. MosskT 1893, s. 117. SvGeolU C 145: 75 (1895). —
-SPÅR. jäg. spår av villebråd från den gångna natten; jfr -traj. Schröder SvJakt. 202 (1891). Då stötte vi på nattspår af älg. SvKennelklT 1903, s. 207. —
-SPÖKE. (natt- 1620 osv. natte- c. 1700—1906) spöke som visar sig om natten; stundom äv. oeg., om person som överraskande visar sig l. kommer på besök om natten. Schroderus JMCr. 51 (1620). Murberg FörslSAOB (1793). Östergren (1933). —
-STATION. (förr) järnv. järnvägsstation där tåg stannade o. stod kvar över natten. Enär Bollnäs efter norra stambanans förlängning blir nattstation .., erfordras .. plats för flera lokomotiv. BtRiksdP 1882, 6Huvudtit. s. 62. FFS 1897, nr 4, s. 34. —
-STIFT. grammofonstift som åstadkommer ett svagare ljud (eg. avsett för användning nattetid). Stolpe DödVäntr. 14 (1930). —
-STIGARE. (†) bärgv. Nattstigare (kallas) den, som nattetid har inseende öfver arbetet uti grufvan. Rinman 2: 192 (1789). —
-STILLA, r. l. f. (†) = -stillhet. Schultze Ordb. 5052 (c. 1755). Nattstillan i städerna bröts af tjutande vargar. Adlerbeth Buc. 69 (1807). —
-STILLA, adj. (i sht i vitter stil) jfr -stillhet. Djävulen (hade) synts .. över ett skogsland, majestätiskt speglad i den blankt nattstilla sjöytan. Högberg Utböl. 2: 225 (1912). —
-STILLHET~02 l. ~20. Ekblad 391 (1764). Nattstillheten blev allt djupare. Wester Gorkij Ute 25 (1918). —
-STOL. (natt- 1615 osv. natte- 1672) [jfr d. natstol, t. nachtstuhl] (i sht förr) (portativ) möbel i form av en stol (stundom med rygg- o. armstöd) med en under sätet anbragt behållare, använd ss. klosett (i sht nattetid o. vid sjukdomsfall). Kopparkettil 1 om 7 mark, brukas uti nattstolen. Hallenberg Hist. 4: 1003 (i handl. fr. 1615). Hans Kongl. Maÿ:tts Natt Stoohl medh rött Sammet öfwerdragin och Silfwer i Guldh Galloner på Sÿdorne. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 899. 1. Nattstohl med Hink. BoupptSthm 11/7 1674. Gå på nattstolen. Weste (1807). ”Deri ligger det” — sa’ Pechlin pekade på nattstolen. Holmström Sa’ han 12 (1876). Heidenstam Dikt. 185 (1895). Östergren (1933).
-STORM. Hasselroth Campe 137 (1794; bildl.). Nattstormen röt / Och väktaren blåste i hornet. PoetK 1812, 1: 90. —
-STRYKARE. (numera föga br.) person som stryker omkring nattetid. Dalin (1853). Öman Ungd. 135 (1889). —
-STRÄCKA, r. l. f. sträcka som tillryggalägges nattetid. Flyckt o. Wiberg JärnvHb. 21 (1915). Följ med på en av nattsträckorna i alla tiders strapatsrikaste budkavletävling. PåSkid. 1928, s. 277. —
-STRÖ, n. TIdr. 1882, s. 157. Naturligtvis bestås dragarne icke endast nattströ (av halm) utan äfven dagströ. LAHT 1893, s. 66. —
-STRÖM. el.-tekn. om elektrisk ström som levereras nattetid (mot lägre taxa). SvD(A) 1927, nr 98, s. 3. UNT 1943, nr 64, s. 4. —
-STUGA, förr äv. -STU l. -STUVA, r. l. f. (na- 1529—c. 1700. natt- 1527 osv. natte- 1737. -stu 1682 (: Natstun, sg. best.)—c. 1700 (: Nastun, sg. best.). -stuga 1527 osv. -stuva 1529 (: nastoffuo)—1854)
a) (i sht om ä. förh.) (rum l. stuga avsedd till) sovrum, sovkammare; särsk. om vindsrum; gästrum. OPetri Tb. 185 (1527; uppl. 1929). Konungen tog sig härbärge upp uti en loftsal, eller nattstugu. Peringskiöld Hkr. 1: 561 (1697). Midtöfver gården (fanns) en finnstuga för bönderne och ofvanföre den en s. k. nattstuga för ansenligare gäster. Topelius Fält. 4: 55 (1864). Till vänster å övre botten (i Gällersta forngård) är nattstuga, gårdens gästrum vid behov, i vardags brukat till vävkammare. TurÅ 1930, s. 330. särsk. i uttr. Per målares nattstuga, skräpkammare; se målare, sbst.2 1 slutet.
Ssgr (till -stuga a, i sht om ä. förh.): nattstugu-bod. (-stu-) En bodbyggnad med två nastubodar. BergsbSahlin 216 (cit. fr. 1695).
-fönster. (-stug- 1793. -stuva- 1580) JulhälsnLinköp. 1915, s. 120 (1580). Murberg FörslSAOB (1793).
-kammare. Hallman Blacksta 11 (i handl. fr. 1610). Så at man i brist af foderhuus måste lägga höö och hallm i gambla NattstuguCamrar. Karlson ÖrebroSkolH 3: 23 (i handl. fr. 1748).
-tak. Hur iag will .., / Om hon (dvs. Narva) mäg nåntij reeter eller äggiar, / Eldkulor slunga in i hennes Natstugu taak. Dahlstierna (SVS) 159 (c. 1700).
-STYCKE. [jfr t. nachtstück] mål. målning som framställer en nattlig scen l. naturstämning; äv. bildl., om diktvärk. BoupptSthm 1675, s. 172 a. (Byrons) Child Harold är en rad af poetiska nattstycken. SvLittFT 1833, sp. 33. ”Nattstycken” med ljuseffekter, såsom eldsvådor, grottor i månsken eller med fackelbelysning. 2NF 3: 1437 (1905). —
-STÅNDEN, p. adj.
1) om dryckesvara l. tvättvatten (stundom äv. om tillagad mat): som stått över natten i öppet kärl (o. förlorat i friskhet l. fått rumstemperatur); äv. om smak: fadd, duven; äv. bildl. Vti natståndna Spijsöl. IErici Colerus 1: 190 (c. 1645). Vad som nu sker i den politiska världen, har en särdeles fadd och nattstånden smak. Törneros Brev 2: 344 (1834; uppl. 1925). Nattstånden mat. Sundén (1887). En avrivning med nattståndet vatten. Rydin Minn. 70 (1929). Det är ännu natt, men glädjen (på festen) verkar nattstånden. Moberg Rosell 112 (1932). särsk. (mera tillf.) bildl., om person: ”härsken” (se d. o. 2), glåmig (efter nattvak). Nu först börjar jag bli något njutbar för mig själv, sedan jag hela dagen i ända varit nattstånden efter nattsvärmeriet. Törneros Brev 2: 62 (1827; uppl. 1925). Selander C15Dag. 181 (1927).
-STÄDARE. Innan kvällen var han anställd just på Café Sverige som nattstädare. Schulze Emigr. 209 (1930). —
-STÄLLE. plats för övernattning. Kolthoff DjurL 197 (1899). På vart nattställe gick han genast till sängs. Heidenstam Svensk. 1: 281 (1908). —
-STÄLLNING. bot. den ställning som vissa växters blad intaga vid mörkrets inbrott. BotN 1881, s. 32. Lindman LbBot. 139 (1904). —
-STÄMNING. stämning om natten; särsk. dels konst. om stämningen i en målning med nattligt motiv, ävensom konkret, om dylik målning, dels bildl., om dyster stämning hos människa l. diktvärk. Lundegård Prins. 125 (1889). PT 1898, nr 242, s. 3 (konkret). Nattstämningen i Shakspere’s diktning. Schück Shaksp. 2: 243 (1916). —
-STÄNGNING. stängning av affärslokal o. d. nattetid. Nattstängning på apoteken. —
-SUDDA. (ngt vard.) jfr -sudd. GHT 1896, nr 290 C, s. 3. Här går vi och nattsuddar, medan man där inne arbetar i samhällets tjänst. Moberg Rosell 113 (1932). —
-SUDDARE. (ngt vard.) jfr -sudd. Här och där klingade en ruta, när några muntra nattsuddare ställde till krakel. Heidenstam Svensk. 2: 263 (1910). —
-SUP. (†) sup brännvin som intages, när man går till vila vid dagens slut, ”sängfösare”. Barfod MärkvSkånAd. 312 (1789; uppl. 1925). —
-SVALA, f. l. r. [jfr t. nachtschwalbe] (i vissa trakter)
-SVART. [jfr t. nachtschwarz] svart som natten, becksvart; äv. bildl. Nattsvart mörker. Leopold 4: 338 (c. 1820). En nattsvart lögn. Wecksell DHjort 91 (1862). Blossets röda låga speglades klart i den nattsvarta sjön. Lagerlöf Holg. 1: 227 (1906). Den nattsvartaste pessimism. SvD(A) 1933, nr 232, s. 5. —
-SVETT, r. (onormalt stark) svettning under nattsömnen, särsk. ss. symtom vid lungtuberkulos o. andra tärande sjukdomar l. ss. nervöst symtom. Mattande nattsvett. Trozelius Rosensten 47 (1752). Wirgin Häls. 4: 271 (1939). —
-SVIR. = -svirande. Hansson Kås. 62 (1897). Kring .. (ögonen) var det svullet som efter nattsvir. Hallström El. 93 (1906). —
-SVIRARE. person som är ute o. svirar om natten (nätterna). Ahrenberg Landsm. 124 (1897; oeg., om insekt). Vid närmaste gathörn ser han några nattsvirare inbegripna i ett kärvänligt morgongruff. Öberg Makt. 2: 31 (1906). —
-SVÄRMANDE, n.
-SVÄRMARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r.
1) om person.
a) (numera mindre br.) person som nattetid ”stryker omkring” o. för oljud på gatorna. Schultze Ordb. 5225 (c. 1755). Fryxell Ber. 4: 271 (1830). Några nattsvärmare som stört ordningen. Lundin o. Strindberg GSthm 575 (1882).
b) (tillf.) person som hängiver sig åt svärmerier nattetid. Kullberg Portf. 178 (1838; om E. XIV). Den ensamme nattsvärmare, som satt vid årorna. Lundegård Tit. 266 (1892).
2) entomol. skymningsfjäril av gruppen Sphinges, svärmarfjäril, svärmare; i icke fackmässigt spr. äv. allmännare: nattfjäril. Lind (1749; under nacht-vogel). Spinnarne (Bombycidæ), de egentliga ”nattsvärmarne”. Stuxberg (o. Floderus) 1: 448 (1900). —
-SVÄRMERI3~002, äv. 1004.
1) (numera knappast br.) kringströvande o. oväsen nattetid; nattruckel; jfr -svärmare 1 a. Sylvius Curtius 427 (1682). Dryckenskap och nattsvärmerier kring staden i liderligt sällskap .. utmärkte .. (Kristiern II:s) uppvexande ungdom. Afzelius Sag. 5: 206 (1843).
-SVÄRMNING. (natt- 1764. natte- 1640) (†) = -svärmeri 1. Linc. (1640; under bacchatio). Ekblad 64 (1764). —
-SYN. (natt- c. 1755—1853. natte- 1635—1750. natts- 1541—1712) (†) nattlig syn l. uppenbarelse. Een nattz syyn j dröm. Jes. 29: 7 (Bib. 1541). Dalin (1853). —
-SYNTHET~02 l. ~20. Dagblindhet el. Nyktalopi, sämre synförmåga i dagsljus än i skymning (ej blindhet), ”nattsynthet”. 3NF 5: 282 (1926). —
-SÅNG. [fsv. natsanger; jfr isl. náttsǫngr]
1) sång som sjunges nattetid; äv. om fågelsång. ConsAcAboP 5: 209 (1681). Derute i vilda sjön, der fåglarna ännu uppstämde sin nattsång. Carlén Köpm. 1: 107 (1860). Karlfeldt FlBell. 136 (1918).
2) (om förh. i den romersk-katolska kyrkan) den sista av de kanoniska timmarna. LPetri KO 44 a (1561, 1571). Den dagen .. var allt stilla och likaledes söndagen, intill dess nattsången hållits i gråbrödrakyrkan och stadsportarna blifvit lästa. IllSvH 2: 130 (1876). —
-SÄCK. [jfr t. nachtsack, fr. sac de nuit] (i sht förr) (mer l. mindre säckliknande) väska (av grovt tyg l. läder o. d.) avsedd att medföras på resor, eg. för förvaring av nattsaker, klädespersedlar o. d. KlädkamRSthm 1654, s. 111. 1 Nattsäck med tapisserisöm. BoupptVäxjö 1856. Nilsson HistFärs 247 (1940). —
-SÄNG. (natt- 1584—1793. natte- 1600—1911) (numera bl. ngn gg arkaiserande) säng (att ligga i om natten); nattläger. Han lågh i sin nattsängh på een bänck i högsätted in i Stugun. SthmTb. 13/10 1584. (Våga livet) gör du även i din nattesäng, där de flesta dö! Högberg Baggböl. 2: 169 (1911). —
-SÄRK. (vard. l. ålderdomligt) nattlinne. NoK 29: 60 (1924). När han såg dig dansa omkring i nattsärken, då grät han. Bergman LBrenn. 52 (1928). —
-SÖL. om förhållandet att (onyttigt) dröja till långt ut på natten med att gå till sängs; vanl. om nattsudd. Deras nattsöl hindrar andras nattsömn. Murberg FörslSAOB (1793; under nattsömn). Nattsöl är kroppens fördärf. Nordlindh Chans. 79 (1907). —
-SÖMN. (natt- c. 1700 osv. natte- 1705) [fsv. natta symn] God, dålig nattsömn. HC11H 6: 114 (c. 1700). Jag har en förträfflig nattsömn. Almqvist DrJ 187 (1834). Barnet .. vänjer sig snart till en lång, oavbruten nattsömn. Jundell Barn. 2: 40 (1927). —
-TANKE. nästan bl. i pl.; särsk. om oroliga l. mörka tankar under natten. Herveys ljusa blick har makt att förjaga alla natt-tankar. Bremer Nina 698 (1835). Edvard Youngs Natt-tankar. Enberg Young (1850; boktitel; eng. orig.: night thoughts). —
-TAXA. taxa (t. ex. för bilfärd, telefonsamtal o. d.) som (skall) tillämpas nattetid. Östergren (1933). Färd med automobil eller skjuts efter nattaxa. SFS 1940, s. 507. —
-TELEGRAM. särsk. om nyhetstelegram nattetid; i sg. best. äv. om avdelning vid telegrafstation som expedierar nattliga telegram. Siwertz JoDr. 133 (1928). Vid 1-tiden på natten intelefonerades ett telegram .. till nattelegrammet i Stockholm. SDS 1945, nr 255, s. 6. —
-TEMPERATUR. Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 565. Nattemperaturen nedgick .. till eller inemot 0. SkogsvT 1910, s. 502. —
-TID, se C. —
-TIMME. [fsv. natta time] Temperaturmedeltalen för nattimmarne kl. 12—6. ASScF 10: 299 (1872, 1875). Allt vad han i tysta nattimmar våndats med. Siwertz JoDr. 88 (1928). —
-TJUV. (natt- 1764—1828. natte- 1635—1912) (numera bl. ngt arkaiserande) tjuv som (kommer o.) stjäl om natten. Schroderus Os. 2: 719 (1635). Som en nattetjyv smög hon sig i väg och gav sig till baptistläran. Högberg Utböl. 1: 188 (1912). —
-TJÄNST. (natt- 1857 osv. natte- 1906) tjänst- (göring) nattetid. ReglSJMachinEld. 1857, s. 19. Kvinnlig tjänsteman bör om möjligt befrias från nattjänst. Döss o. Lannge (1908). —
-TOFFEL. (tillf.) toffel; i sht i pl. (Sölvesborgsherrarna promenerade) i natt-rockar och natt-tofflor .. på öppen gata. Ahnfelt StudM 1: 112 (1857). —
-TRAJ. jäg. nattspår (efter hare vid betesplatserna). TIdr. 1882, s. 36. Hararnas ringlande nattraj. Knöppel SvRidd. 56 (1912). —
-TRAKTAMENT. (†) aftonmåltid. Efter thet åtniutne släta natt-tractament, lade vi oss på .. jorden at hvila. Humbla Landcr. 202 (1740). —
-TRAKTAMENTE. motsatt: dagtraktamente. SFS 1925, s. 784. När ankomst till förrättnings- eller överliggningsort sker nattetid, utgår nattraktamente. Därs. 1942, s. 1028. —
-TRÄD. träd där en fågel tillbringar natten. Ericson Fågelkås. 1: 145 (1906). Johansson Varseln. 11 (1915). —
-TRÖJA. (i sht förr) lättare tröja (av bomullstyg o. d.) avsedd att användas (i sht av kvinnor) ovanpå linnet l. skjortan l. ss. kamkofta o. d. BoupptSthm 29/7 1667. Gång- och Linne-Kläder. .. 8 st. diverse Nattröjor. Kellgren (SVS) 6: 355 (1795; ur Kellgrens bouppteckning). Svenson Sinnessj. 89 (1907). jfr flanell(s)-nattröja. —
-TYG. (natt- 1654—1896. natte- 1654—1711) [jfr t. nachtzeug (i bet. 1 o. 2)]
1) (förr) kvinnlig huvudbonad (huva l. mössa) av tyg, spetsar o. d., använd till nattdräkt l. för bruk inomhus på dagen; jfr -mössa 1. KlädkamRSthm 1654, s. 111. 1 Nattygh af Spetzer. BoupptSthm 1689, s. 173 b. (Mången kvinna vill ha) så krusigt nattetyg .. såsom en Princessa. Swedberg Dödst. 79 (1711). (Porträtt av) Matronor med nattyg och snörda corsetter, / Och Prester med biblar i hand. Lenngren (SVS) 2: 241 (1800). Weste (1807).
-påse. till -tyg 2; (tyg)påse för förvaring av nattdräkt. NJournD 1854, s. 6. DragnListaSydsvKonstind. 2/1 1895, s. 3.
-TYST. (mera tillf.) tyst (såsom) om natten. Hansson NVis. 110 (1907). Det var nattyst i huset. Moberg Rosell 243 (1932). —
-TÅG.
1) järnv. tåg som går nattetid; jfr -godståg, -snälltåg. Han kom, reste med, tog nattåget. BerSthmKommunalförv. 1872, s. 78. Engström o. Carlson HlednTrafik. 37 (1917).
2) (†) om trupps tågande nattetid, nattmarsch. Wikforss 2: 203 (1804). Krigsförrådet var skadadt och Svenskarna helt och hållet utmattade genom nattåget. Fryxell Ber. 5: 18 (1831).
Ssg (till -tåg 1, järnv.): nattågs-förbindelse. År 1885 förbereddes anordnandet af bekvämare och snabbare nattågsförbindelser med kontinenten öfver Malmö. SJ 3: 118 (1906). —
-TÄCKNING. (mera tillf.) övertäckning av ngt till skydd mot nattkylan. Nattäckning (av ömtåliga växter) med tjocka tidningspappersstrutar, som fästas med pinnar i jorden. Buergel Goodwin LKat. 44 (1928). —
-TÖRN. sjöt. nattvakt (se d. o. 1). (Jag) inträdde .. strax före kl. 8 å radiostationen .. för att taga emot natt-törn. VFl. 1924, s. 68. —
-UGGLA. [jfr t. nachteule]
1) uggla av släktet Strix Lin., omfattande katt-, slag- o. lappugglorna; ofta om arten Strix (Syrnium) aluco Lin., kattuggla. Nattvgglor och Korpar skola ther (dvs. i det öde landet) boo. Jes. 34: 11 (Bib. 1541). Nilsson Fauna II. 1: 99 (1824; om S. aluco). En del (ugglor), på hvilka ansigtsringarne gå rundt omkring ögonen, äfven ofvanför dem, kallas Nattugglor, emedan de endast se i skymningen. Sundevall Zool. 50 (1835). LAHT 1905, s. 262.
2) (†) nattfjäril. Flockarne (i vilka nattflyna delas) äro .. (bl. a.) Nattuglor, Noctuæ; liggande vingar, tagellike ej kamlika spröt. Retzius Djurr. 92 (1772). Möller (1790, 1807).
3) (vard.) i bildl. anv. av 1, om person som brukar vara uppe sent om nätterna (för arbete l. festande). Humbla Landcr. 147 (”148”) (1740). Har ni då äntligen sofvit ut, era nattugglor! Altén UngaP 3 (1796). Som så många andra gamla akademici var L. en nattuggla. HågkLivsintr. 5: 270 (1924).
Ssgr: nattuggle-flädermus. (†) till -uggla 1. Nattuggle-Flädermusen .. har ett hvasst och genomträngande läte, dess öron äro .. kortare än hufvudet; färgen merendels askgrå, understundom svart. Gravander Buffon 2: 163 (1806).
-liv. (tillf.) till -uggla 3. Det nattugglelif som här (i Sthm) föres förefaller mig i yttersta grad vidrigt och barbariskt. Tegnér (WB) 9: 376 (1840).
-ULV. (tillf.) varg som strövar omkring nattetid. Jackhalsen, hvilken, uti egenteligaste bemärkelse, är en Nattulf. Ödmann StrSaml. 5: 13 (1792). (Det var) Nattulfvens tjut här borta på fjärden. Högberg Vred. 3: 235 (1906). —
-UPPEHÅLL~002. uppehåll (i marsch, resa o. d.) om natten. Laurin 1Minn. 104 (1929). (I konselj 4 jan. 1792) angivas nattuppehållen på dagsmarscherna till Gävle. 3SAH LII. 2: 477 (1941). —
-UR, n. (mera tillf.) ur avsett för användning nattetid (l. i mörker). Törneros Brev 1: 99 (1824; uppl. 1925; bildl.). NVexjöBl. 1859, nr 5, s. 4. Östergren (1933). —
-VAK, n. (natt- 1734 osv. natte- 1750) om förhållandet att vara vaken (sitta uppe l. vara i värksamhet) under (större del av) natten l. nätterna; ofta med särsk. tanke på studier l. på vakande över sjuka o. dyl. l. på festande o. d. Dalin Arg. 2: 423 (1734, 1754). Jag helt försmägtad är af ängsligt nattevak. Kolmodin QvSp. 2: 103 (1750). En orakad och av nattvak glåmig student. 3SAH LIII. 2: 292 (1942). särsk. (mera tillf.) i pl., närmande sig bet.: sömnlösa nätter. (Beläsenheten) har kostat sina egare många nattvak. Chydenius 40 (1765). JournLTh. 1812, nr 150, s. 3. —
-VAKA, sbst.1, f. l. r. om vissa nattfåglar.
-VAKA, sbst.2, r. l. f. (natt- 1560 osv. natta- 1562. natte- 1665. nattu- 1657) [fsv. natvaka, natta vaka] nattvak; äv. i pl.; jfr -vak slutet. Svart Ähr. 79 (1560). ScholePersoner .. moste wara .. odräghelighe Arbete och Natwakor .. vnderkastade, förra än the sina Studier fulända .. kunne. L. Paulinus Gothus MonPac. 897 (1628). Nattewaaka giör Kroppen trögh. Grubb 567 (1665). NDA(A) 1933, nr 227, s. 1. särsk. (tillf.) i uttr. hålla nattvaka, vara vaken (sitta uppe, arbeta) om natten. Petreius Beskr. 2: 121 (1614). Endast för ölbrygd fingo husets kvinnor hålla nattvaka. Sthm 1: 70 (1897). —
-VAKAN. (natt- 1635—1696. natte- 1615—c. 1620. nattu- 1675) (†) nattvak. Phrygius HimLif. A 2 b (1615). NGevaliensis hos Tiällmann Gr. 243 (1696). —
-VAKANDE, n. (natt- 1696 osv. natta- 1646. natte- 1665—1742) (numera bl. tillf.) nattvak. OxBr. 12: 487 (1646). Ägodelar giöra oroo och nattewakande. Grubb 666 (1665). Borg Luther 2: 51 (1753). —
-VAKANDE, p. adj. (tillf.) som vakar om natten. I vrån på sin vanliga pinne / Gol nattvakande tuppen, bebådande morgonens ankomst. Runeberg 1: 21 (1832). —
-VAKARE.
1) (†) person som är uppe om natten (för arbete l. festande). GbgMag. 1759, s. 36. JournLTh. 1810, s. 554.
2) (förr) sjömil. båtsman som hade vakthållning nattetid inom örlogsstation. Nattvakare utmärkas med en bricka på bröstet. Gynther Förf. 6: 6 (cit. fr. 1794). Att bevakningen å stationerna, hvilken nu bestrides af s. k. nattvakare, uttagna bland båtsmännen, skulle öfverlåtas åt en särskild poliscorps. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 4. —
-VAKNING. (natt- 1597 osv. natte- 1640) (†) nattvak; vakande (över sjuka). Vår umsorgh, mödhe, arbete och månge nattvakninger. RA I. 3: 804 (1597). (Negrerna kommo) med nattvakning och uppassning Bröderne (på S:t Thomas) til hjelp vid deras sjukdomar. Oldendorp 2: 330 (1788). —
-VAKT. (natt- 1590 osv. natte- 1640) [jfr t. nachtwache]
1) vakthållning under (ngn del av) natten; äv.: tid för dylik vakthållning. De, som til Nattvacht förordnade äro, (skola) hvar morgon klåckan 7 hos deras .. Förmän .. gifva Rapport om det, som den natten och under deras Vacht kan vara förelupit. ReglStSiöTullBetiente 1724, s. E 3 b. Så höllo desse herdar skiftevis nattvakt öfver deras hiord. Bælter JesuH 1: 131 (1755). Dygnet indelas i vakter om fyra timmar, nämligen från midnatt till 4 f. m. hundvakten .. och 8—12 e. m. första (natt-)vakten. Wrangel SvFlBok 348 (1898). Notarien har nattvakt. Wägner Norrt. 46 (1908).
2) person l. trupp (l. djur) som bestrider vakthållning l. vakttjänstgöring under (ngn del av) natten. BtÅboH I. 6: 136 (1634). Nödvändigheten af patrouller och nattvackter. Berch Hush. 132 (1747). Våra hundar voro .. ypperliga nattvakter. Hedin GmAs. 2: 400 (1898). Nattvakterna (på sinnessjukhusen) äro dels patrullerande dels sittande. Svenson Sinnessj. 142 (1907). särsk. (numera bl. sjöt. o. sjömil.) i uttr. sätta nattvakt, avdela befäl o. manskap för vakthållning nattetid. Schmedeman Just. 101 (1590; på slott o. gårdar). Inga Salouter gjöres sedan nattvagt blifvit satt. SjöreglÖrlFl. 1785, 3: 12. Krigsart. 1798, 9: 2.
Ssgr (i allm. till -vakt 2): nattvakts-bolag. till -vakt 1. Nattvaktsbolag, institution med ändamål att i städerna nattetid bevaka och skydda sina abonnenters egendom mot vatten- och eldfara, inbrott och stöld o. s. v. 2NF (1913).
-journal. Nattvakten (på sinnessjukhusen) observerar allt som patienterna företaga sig och antecknar deras tillstånd i nattvaktsjournalerna. Svenson Sinnessj. 143 (1907).
-lur. (i sht förr) jfr lur, sbst.3 1. Ännu i dag kan man någon gång få höra nattvaktsluren ljuda .. vid ett eller annat gammalt bruk. 2SvKulturb. 7—8: 50 (1937).
-rop. (förr) Tegnér (WB) 2: 5 (1808). Mångenstädes plägade nattväktaren .. utropa timslagen, vanligen i sjungande ton på någon konstlös melodi eller ansats till sådan (nattvaktsrop). 2NF 19: 579 (1913).
-VAKTHAVANDE~0200, p. adj. om läkare: som har mottagning nattetid (visst dygn, i tur o. ordning med andra läkare inom ett samhälle); jfr jour-havande b. Nattvakthavande läkare för Stockholm inom tullarna från 10 e. m. lördag till 7 f. m. söndag. DN(A) 1929, nr 353, s. 9. Östergren (1933). —
-VANDRANDE, p. adj. som (är ute o.) vandrar om natten. Adlerbeth Æn. 259 (1804). Nattvandrande ungdom. Larsson i By Logen 81 (1916). —
-VANDRARE. person som (är ute o.) vandrar om natten. Nordforss (1805). I smågatorna luskade ännu en och annan nattvandrare omkring. Hellström Malmros 313 (1931). särsk. (numera föga br.): sömngångare, somnambul. Björkegren 1862 (1786). Hammar (1936). —
-VANDRERSKA. jfr -vandrare. Stagnelius (SVS) 2: 157 (1821). För Stagnelius är månen gärna den ensliga nattvandrerskan. Vetterlund StDikt. 64 (1894, 1901). särsk. (föga br.): sömngångerska. Hammar (1936). —
-VANDRING. vandring nattetid. Nordforss (1805). särsk. (numera föga br.): sömngång, somnambulism. Nordforss (1805). LGBranting 3: 40 (1851). Berndtson (1880). —
-VILA, r. l. f. (natt- 1740 osv. natte- 1688—1767) Börk Darius 3 (1688). Nattliga nöjen, som .. försvaga nervsystemet genom att inkräkta på natthvilan. Wretlind Läk. 9—10: 47 (1901). —
-VIND. Phosph. 1810, s. 279. Växlande dag- eller dalvindar och natt- eller bergvindar (äro) i bergstrakter allmänna företeelser. Hagman FysGeogr. 147 (1903). —
-VIOL, äv. (i sht förr) -FIOL. (nach- 1864. nack- 1847. natt- 1744 osv.) [jfr d. natviol, ä. d. äv. natfiol, t. nachtviole] om vissa växter med kraftig doft nattetid.
1) växt av släktet Hesperis Lin., särsk. arterna H. tristis Lin. o. H. matronalis Lin. (allmän l. vanlig nattviol). Ahlich 92 (1744). Hesperis pannonica .. Svecis Nattfiol. Linné HortUps. 188 (1748). Hesperis tristis, Nattfioler, luktar härligt om qvällar och nätter. Jörlin SvTräg. 103 (1796). Rödbladig nattviol (Hesperis matronalis). Almström KemTekn. 2: 116 (1845). H(esperis) matronalis .. Vanlig Nattviol. Thedenius FlUplSöderm. 295 (1871).
2) växt av släktet Platanthera Lin., särsk. arten P. bifolia (Lin.) Rich. (vit nattviol), yxne, yxnegräs, ståndpers. Samzelius Blomst. 64 (1760). Veneris blomma, nattviol. Karlfeldt FlPom. 43 (1906). P(latanthera) chlorántha Grönvit nattviol. Ursing SvVäxt. 136 (1944).
-VISARE, r. l. m. [jfr t. nachtweiser] (†) sjöt. instrument varmed polhöjden togs nattetid; jfr noktrolab. Röding 2: 203 (1796). ÖoL (1852). —
-VISIT. (mera tillf.) nattligt besök. I vårt Värdshus (var) en artig Dotter .., som tilstadde honom hemliga Natt-visiter. Humbla Landcr. 231 (1740). —
-VÄKT. (natt- 1541 osv. natte- c. 1690. natts- 1536)
1) (†) vakthållning nattetid, nattvakt. CBonde (1770) hos Trolle-Bonde Hesselby 183. Aldrig skall jag glömma dessa ändlöst långa nattväkter, då jag gick och vankade mellan Jollbars och Malenki och lyssnade till hvarje misstänkt ljud. Ymer 1903, s. 37.
2) (numera nästan bl. arkaiserande, i sht i bibliskt spr.) tid l. pass för vakthållning nattetid; var o. en av de ”väkter” vari natten i äldre tid indelades med avs. på vakthållningen. Tusende åår äro för tigh såsom then dagh j gåår fram gick, och såsom een nattwekt. Psalt. 90: 4 (Bib. 1541; öv. 1536: en nats wäkt). Första nattväkten, afton, kl. 1/2 5—1/8 8 e. m. Fatab. 1910, s. 4. Under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön. Mat. 14: 25 (Bib. 1917). —
-VÄKTARE. person som håller vakt om natten; särsk. (förr): brandvakt. Linc. (1640; under vigiliarius). Nattväktarn hade ropat tolv och mer, / när brödraskaran ändtligen bröt opp. 3SAH LII. 1: 79 (1941).
-VÄNTRUM~02, äv. ~20. järnv. särskilt inrett väntrum med sovplatser, huvudsakligen avsedda för resande som på grund av tågförbindelserna tvingas tillbringa ngn del av natten på övergångsstation. SvKomm. 1942, nr 1, s. 192. —
-VÄNTSAL~02, äv. ~20. (numera icke officiell beteckning för) nattväntrum. BtRiksdP 1892, 6Hufvudtit. s. 87. SvKomm. 1941, nr 6, s. 192. —
-VÄRK, r. l. m. (numera bl. tillf.) (Liksom) Skörbiugg med såår, bölder och nattwärckar ofta härmar thenna Smittan. Lindestolpe Frans. 9 (1713). Nattvärken var ofta så svår at hon ej kunde afhålla sig från ropande. VeckoskrLäk. 4: 306 (1783). Dalin (1853). Jfr C. —
-ÖGA. utrustat med god (dålig) synförmåga i mörker. Jäg. 1897, 2: 134. (Tummetott) hade tomtarnas goda nattögon och kunde se i mörkret. Lagerlöf Holg. 1: 37 (1906). —
-ÖL. (förr) avsett för förtäring under natten. Aman til Affton Måltiden och Natöll R(ostocker) öll 1 1/2 k. HovförtärSthm 1624, s. 214. Den treåriga Inga .. sov redan i föräldrarnas säng med en mugg nattöl vid sidan. BygdFolk 1: 169 (1927). —
B (†): NATTA-FROST, -HÄRBÄRGE, -LÄGER, -MAT, -RO, se A. —
-TID, se C. —
-VAKA, -VAKANDE, se A.
C († utom i -tid, -tida): NATTE-BLUND. nattsömn; jfr blund 3. En fogel plär .. / .. för sin söta natte-blund, / Sin Herra Gud beprisa. Warnmark Sångt. 15 (1701). —
-BOL, se A. —
-BULLER, -BÅGE, -DRYCK, -DUK, -ELD, -FODER, -FROST, -FÅGEL, se A. —
-GAMMAL, -GAST, se A. —
-GIRIG. lysten efter ngt i hemlighet l. i det fördolda. Hwad är mjn Stålthetz Dräkt, än ögnefagra Frögder, / .. en Natte-girug Hug, ny Klädedräkt at finna. Warnmark Sinnew. 52 (1687). —
-GÅNG, -HUGG, -KÖLD, se A. —
-LEK. nattlig lek. Höghtijdher .., på hwilke man .. hade nattelekar och speel för händer. Schroderus JMCr. 13 (1620). —
-LÄGE, -LÄGER, -RESA, -RO, se A. —
-SKRI. skrikande nattetid. Grassatim, natteskrij, slagsmåhl, öfvervåld och orätt. JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 4. —
-SKÄVA, -SPÖKE, -STOL, -STUGA, -SVÄRMNING, -SYN, -SÄNG, -SÖMN, se A. —
-TID. (natt- 1681. natta- c. 1540—1712. natte- 1527 osv.) [fsv. natta tidh] natt; numera bl. i adverbiell anv. (se nedan). (Vi själasörjare böra vaka) enkannerliga när wi se folcket sofwa och nattetid är. Swedberg SabbRo 755 (1688, 1710). särsk. i adverbiella uttr.: på l. om l. under natten l. nätterna.
a) (†) i uttr. om nattetid, äv. om nattetiden l. nattetider(na). (Han) rymdhe .. om nattetiid. G1R 4: 16 (1527). (Över isen) giutes .. kalt wattn, hwilket fryser till om nattetijder. Barckhusen Cotossichin 82 (1669). CivInstr. 391 (1720: om nattetiden). CIHallman 171 (1776: om nattetiderne). Wetterbergh Genrem. 18 (1842: om nattetid).
b) i uttr. vid, förr äv. i l. under nattetid; förr äv. i en nattetid, en natt. Om icke .. (detta värk) med alt mitt bokförråd .. hade omkommit i wådelden .., när altsammans i ene nattetid gick i rök. Swedberg Schibb. e 1 a (1716). Münchenberg Scriver Får. 48 (1725: i natte-tid). Detta allmänna halfmörker vid afton- och nattetid. Atterbom Minn. 494 (1818). Schybergson FinlH 1: 318 (1887: under nattetid).
c) i sg. obest., förr äv. best., utan föregående prep. Bössors lösande och afskiutande, omsijder Afton och Nattetijden. Schmedeman Just. 335 (1664). Det Låset som af Tiufwar sönderbrötz Nattetÿdh. HovförtärSthm 1700 B, s. 184. De anlände nattetiden. Carlstedt Her. 2: 113 (1833). SFS 1942, s. 1028. Jfr F. —
-TIDA, adv. (enst.) om natten l. nätterna. Att hon nattetida hakade upp (den utstående) armen på den tomma takkroken. Bergman Jag 8 (1923). —
-TIDLIG. (natte- 1680. nattu- 1626) nattlig. Schroderus Liv. 689 (1626). Vthi sine heemlige och nattetijdelige Samqwämen. Brask Pufendorf Hist. 387 (1680). —
-TJUV, -TJÄNST, -TYG, se A. —
-VAK, -VAKA, -VAKAN, -VAKANDE, -VAKNING, -VAKT, -VILA, -VÄKT, se A. —
-VÄN, m. vän som man är samman med om nätterna. Jag ingen heller önskar, än / Min Jesum, til min natte-wen. Warnmark Sångt. 17 (1701). —
D (†): NATTS-DELNING. indelning av natten. Den kloke Egyptiern Hermes Trismegistus (fick) tilfälle, at eftersinna och uptäcka dag- och nattsdelning i 12. timar, hvardera. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 1 (1753). —
-STRECK. [jfr mlat. (circulus) æquator diei et noctis, dagjämningslinjen, ss. beteckning för himmelsekvatorn] i uttr. jämna dag och nattsstrecket, dagjämningslinjen; jfr dagjämnings-streck(et). Kiöping Resa 1 (1667). (Staden Malacka) är belägen rätt vnder MedelLineen eller jembnan Dagh och Natz streeket. Därs. 113. —
-SYN, -VÄKT, se A.
-TIDISK, adj. nattlig; jfr natte-tidig, -tidlig. Then nattutidiske försambling. Schroderus Liv. 691 (1626). —
-TIDLIG, se C. —
-VAKA, -VAKAN, se A.
-TID. [fsv. nätter tidh] ss. adv. l. i uttr. om nättertid, nattetid. Thet hörer icke menniskom, uthan gastom och trullom till, at kämpa om nättertijdh. LPetri Kr. 34 (1559). Ty behöffuer tu ock intet änxlas nättertijdh, huru (osv.). Dens. Job 36: 20 (1563). Jfr C.
NATTA, v.1, -ning (i bet. 3), o. NATTAS, v. dep. [fsv. nattas; jfr isl. nátta, d. natte, t. nachten] till 1.
1) bli natt, lida mot natten.
a) (†) intr. opers., = b. Kongsson (hade) vakt och vpsyn på dessa Grimar, hälst strax det nattade. Björner HalfdÖst. 16 (1737).
b) (numera i sht bygdemålsfärgat o. i vitter stil) dep. opers.: det blir natt osv. VarRerV 5 (1538). De .. kommo, då det började nattas, til en By. Weise 2: 105 (1771). Nu skymmer det, nu nattas det. Folcke Timm. 91 (1913). särsk. (i vitter stil) bildl.: det mörknar. Det nattas i mitt sinne. Geijer I. 3: 323 (1846).
c) (tillf., i vitter stil) om dag, dep.: gå l. lida mot natten, bli natt. Snart en dag skall nattas, / Då ditt hjertas pulsslag skola mattas. Tigerschiöld Dikt. 1: 107 (1888).
2) tillbringa natten l. övernatta (ngnstädes).
a) (föga br.) intr. Natta hos någon. Murberg FörslSAOB (1793). Vi .. fingo .. skjuts till Elfverum, hvarest vi nattade. TurÅ 1910, s. 248. Persson Björnh. 81 (1918).
3) tr.: göra i ordning (tvätta, sätta nattkläder på o. lägga) (ett barn) för natten. OrdförtSvSpr. (1916). (När) Mödrarna .. nattade sina ungar välbehållna efter aftonens kälkbacksåkning. GHT 1935, nr 3, s. 9. Barnen somnade slutligen i kläderna och Kistena nattade dem i kakelugnsbänken. Nilsson HistFärs 71 (1940).
Särsk. förb.: natta över. (mera tillf.) till 2 a: övernatta (ngnstädes). (Jag) vandrade vägen fram efter Gapern och nattade öfver i Molkom. TurÅ 1910, s. 257.
Spalt N 145 band 18, 1946