| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄGA ä3ga2, v. -er, -de, -t, -d; förr äv. ÅGA, v. -er, -de. (pr. sg. -ar Spegel GW 89 (1685; i rim); -er G1R 1: 32 (1521) osv. — ipf. achte UrkFinlÖ I. 1: 111 (1597); agdte GävleTb. 154 (1654); atte (-tth-) OPetri Tb. 27 (1524), JönkTb. 110 (1525); åchte Charpentier Sytn. 54 (i handl. fr. 1551), BtFinlH 2: 247 (1588); ågde Dalin Vitt. 4: 5 (1729), Broman Glys. 3: 841 (1747); åthe TbLödöse 48 (1587), TbLödöse 114 (1589); åtte (o-) Tegel G1 1: 67 (1523), BL 1: 294 (1857); ägde (e-, -dt-) UpplDomb. 5: 209 (1599) osv.; ätte Girs Edelh. F 8 b (1627), ÄSvBiogr. 5: 140 (c. 1722). — sup. åt (aa-, -ht, -th) OPetri Tb. 18 (1524), Hall KultInt. 70 (1635); ått LPetri Kr. 38 (1559), Peringskiöld Sogubr. 10 (1719); ägat (e-, -tt) BtFinlH 4: 379 (1569), Hoorn Jordg. 2: 73 (1723); ägit LejonkDr. 84 (1689), KyrkohÅ 1908, MoA. s. 292 (1796); ägt (-d, -dt) 3SthmTb. 26/8 1594, bl. 181 a, osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 592 (1749)); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.). (ag- (-gh-) 1528. eg- (-gh-) 1521–1924. eiga, inf. 1558. åg- (aa-, åå-, -gh-) 1524–1807. äg- (æ-, -gh-) 1524 osv. äggare, avledn. 1723. -a 1524 osv. -ia 1588–1707).
1) (gm köp l. arv l. gåva) ha stadigvarande (laglig) rätt att fritt förfoga l. bestämma över (ngt), ha (ngt) i sin ägo; vanl. med avs. på ngt som kan köpas l. säljas l. ärvas (särsk. dels ngt konkret, ss. hus l. mark l. föremål l. djur, dels ngt abstrakt, ss. patent l. rättighet till upphovsskyddat verk); särsk. i sådana uttr. som äga del i ngt (se DEL V 2 a β), förr äv. knappt äga en spik i väggen (se SPIK, sbst.1 1 d ϑ), ägande rätt (se RÄTT, sbst.2 4 k) (jfr ÄGANDE-RÄTT); äv. i fråga om makt l. bestämmanderätt utan formellt ägande (se c, d); äv. dels med personobj. (se d), dels utan obj.; äv. bildl. (jfr 5 a slutet); jfr BESITTA 6. En trægard j bredag(rä)nd(en) østantil som fordom hust(r)v luci botna-karls aat hade. OPetri Tb. 18 (1524). The huus, som the åga, hålla the illa. Murenius AV 262 (1653). Bättre åga än önska. Grubb 70 (1665). För Dig jag alt wil wåga, / Mit hjerta skal Du åga. Lalin Arachne 8 (1750). Jag vet intet säkrare medel att anse sig ega mycket än att man fordrar litet. Tegnér ESkr. 2: 116 (1823). (Vid konferensen) annonserades att Elcorsy inlett samarbete med Toyo Inks som numera äger patentet för utveckling av färger och tryckpressar. SvPappersT 1997, nr 100, s. 54. Kraft Foods, som nu äger varumärket, avråder .. från detta användningssätt. Nilsson HemlKock. 56 (2007). Enligt Statistiska Centralbyrån uppvisar de statligt ägda bolagen goda resultat. SäljSkiten 125 (2009). — jfr DEL-, FASTIGHETS-, FORDRINGS-, GODS-, HEMMANS-, JORD-, MED-, MEST-, PATENT-, RÄTTS-, SAM-, SJÄLV-, SKOGS-, STRAND-, TOMT-ÄGANDE o. PRIVAT-, SAMHÄLLS-, STATS-, STIFTELSE-, UTLANDS-ÄGD m. fl. — särsk.
a) i förb. l. uttr. som betecknar ngns hela egendom (äv. hyperboliskt l. oeg.); särsk. i sådana uttr. som allt ngn äger i världen (se VÄRLD 6), allt (vad) ngn äger och har (jfr HAVA, v. 1), förr äv. i uttr. all den del ngn äger (jfr DEL III 2 b). Ther til vil iac wogha liff oc al then del iac egher. G1R 1: 32 (1521). Sedhan han igenom wådheeld bortmiste alt det lilla han åtte in till blotta kroppen. ConsAcAboP 2: 260 (1661). Så snart som Landshöfd. Thegner afled, blef ifrån honom tagit alt thet han åtte. Benzelius Anecd. 25 (1712). Jag wille gifwa allt hwad jag eger och har, om jag rätt wiszte hur jag nu skulle bära mig åt. Hagberg Shaksp. 11: 21 (1851). (En silverkalk) var det enda hon ägde i hela världen. Heidenstam Svensk. 1: 191 (1908). Än testamenterade hon allt vad hon ägde till biskopen, än gjorde hon vart och ett av sina barn till universalarvingar i tur och ordning. Wägner Silv. 297 (1924). De sålde allt de ägde och flyttade in i sin båt som de sedan seglade runt med på Medelhavet. UNT 29/7 2018, s. 9.
b) i p. pr. med passiv bet. (jfr c); särsk. emfatiskt, i det mer l. mindre tautologiska uttr. egen ägande(s); förr äv. i uttr. vara ägande till ngn, tillhöra ngn. Iorden är ägande tiil Olaff Iopsson. BtFinlH 2: 68 (1549). (Rådmannen har) använt mycken möda och kostnad å dess härvid Staden ägande jordadelar. Barchæus LandthHall. 125 (1773). I den fördolda lådan af mitt ägande stora ekskåp. Topelius Vint. I. 1: 234 (1859, 1880). Han .. satt i sin egen ägandes stuga. Hellström Storm 203 (1935). — jfr SJÄLV-ÄGANDE.
c) (†) med obj. betecknande land l. rike o. d., övergående i bet.: ha i sin makt, härska l. styra över; äv.: bebo l. befolka; äv. i anv. som motsvarar b, i p. pr. med passiv bet. Thet Furstendömet Bieleiezor, som then Fursten Sinaus haffuer ått. Petreius Beskr. 1: 50 (1614). Konungen swarade, wist ähra några Festningar och Städer som iag hafwer ått, och andra hafwa häriat ifrån mig. Reenhielm OTryggw. 25 (1691). En gång äfven jag egde länder och borg, / Och drack under sotad ås / Och drog för rike och menighet sorg, / Och sof inom väggar och lås. Geijer I. 3: 182 (1811). Sannolikt är att Norrmännen först efter invandringen i sitt nu egande land lärde urskilja .. (finnar o. samer) som två folk. Düben Lappl. 34 (1873).
d) med personobj.: ha makt l. herravälde l. bestämmanderätt över; särsk. (o. numera i sht) med avs. på professionell sportutövare som är bunden till ngn gm kontrakt (o. som kan köpas l. säljas); äv. (i sht om ä. förh.) i fråga om ägande i egentlig mening av slavar o. d.; äv. i fråga om självbestämmande l. självkontroll (se slutet). Aff hwszmän som fremlingar ibland idher äro .. them skolen j haffua til eegna, och skolen ägha them. 3Mos. 25: 46 (Bib. 1541). H:s Högh G:he Excell:tz och N:de Rijkz Ammiralen ägher störste deelen af dhe Böndher dher i Giäldet boandess ähre. VDAkt. 1663, nr 493. Alla spelare ägs av Major League Soccer, som fördelar stjärnorna i lagen så att klubbarna ska bli jämbördiga. DN 23/10 1996, s. D8. Kvinnor som Carla kunde man inte äga. Nesser FallG 83 (2003). — jfr SLAV-ÄGANDE. — särsk. i fråga om självbestämmande l. självkontroll l. trygghet i det egna jaget; särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som äga sig själv, äga sin egen kropp; förr äv. i uttr. icke äga sina sinnen (se SINNE, sbst.2 16 c). Den för sin liufwa ro en hårdan träldom wäljer / Den mer än willigt sig i band och bojor ger / Med et odrägligt ok bå’ krop och sinnen qwällier / Och gläds för det han sielf sig ikke äger mer. Brenner (SVS) 1: 48 (1684, 1713). Förlåt min förwirring! Jag äger mig icke sjelf! Riccoboni Catesby 98 (1761). Han ägde sig: han var det han ville och borde, i sin tid och på sitt rum. Valerius 2: 177 (1826). I dag handlar jämställdhetsfrågan till stor del om att få äga sin egen kropp, att få ta plats och att få vara sig själv. GotlT 8/3 2019, s. 14.
e) (†) i pass., om mark l. gård o. d., i uttr. ägas under l. till ngt, lyda under l. tillhöra ngt. Hemmanen ägas under Söderfors Bruk. DA 5/1 1849, s. 4. Utö .. medeltida herresäte .. har sedan 1640 ägts till Grönsö i Kungs-Husby s(ocke)n. Uppl. 1: 293 (1902).
f) ss. vbalsbst. -ande, om förhållandet l. företeelsen att äga ngt, ägandeskap l. innehav. Linc. (1640). Då ägandets första fröjd gått öfver .. så vakna nya begär och önskningar. Wallin Rel. 3: 71 (1831). Ägande var trygghet, det var att vara bunden till tingen. Beijer BritaGrossh. 70 (1940). Partiprogrammet slår vakt om det enskilda ägandet. Ortmark Maktsp. 117 (1967).
2) (†) vara skyldig (ngn ngt) (se SKYLDIG, adj.1 1 a, 2 a); i sht med direkt obj. betecknande pengar; äv.: stå i tacksamhetsskuld till (ngn) för (ngt). Tel Bencht Nilsson, att han förnöijer Bijörn Hansson the penninger, såm han hånåm ägher för the 10 t:r strömingh. G1R 22: 342 (1551). Item hafuer Grefue per fått een gård aff min moder benemd Rakelstorp .. för the gell såsom min moder honom ägher. Rääf Ydre 3: 408 (i handl. fr. 1594). Jagh måste hafua mina 24 Rikzdlr igen som i äga migh. VRP 1647, s. 245. Wij ägom Gudi alt thet wij åge och ärom. Risingh LandB 4 (1671). Max. Ven. Cons., hwilcko iag äger lydnad och wördnad. VDAkt. 1737, nr 116. (Sv.) Jag æger honom så mycket, (lat.) tantum illi debeo. Ihre (1769).
3) med personobj., för att beteckna förhållande till l. förbindelse l. samhörighet med ngn (i dennes egenskap av ngt) (jfr 1 d); särsk. liktydigt med (o. numera vanl. ersatt av): ha (se HAVA, v. 1 c) (särsk. (o. utom i b, d numera i sht) i sådana uttr. som äga ngn till vän, äga en vän i ngn); förr äv.: umgås med l. lägga beslag på (ngn). Man lät honom gå i alla sällskap, ty hans uparbetade förstånd giorde honom sällskaps-lik och artig. Med et ord: alla sökte at äga och roa honom. Tessin Bref 1: 3 (1751). Jag äger i Rosenstein en gynnare och vän. 2Saml. 7: 129 (1788). Jag älskar denne Mannen, och ville äga honom til vän. Kellgren (SVS) 5: 267 (1793). Ifall Alexander egt till motståndare en man med Peter den stores snille, kraft och uthållighet. Beskow K12 1: 127 (1868). Var så gunstig då att säga / Hvem jag nu som gäst får ega? Oscar II 3: 213 (1888). Enda sättet att äga en vän är att själv vara en. EskilstKurir. 21/4 2015, s. 14. — särsk.
a) (†) i fråga om äktenskap; särsk. dels i bet.: vara l. bli gift med (ngn), dels i sådana uttr. som äga ngn till hustru l. man, äga ngn till äkta (jfr ÄKTA, adj. 1 a). En arffwedeel epter the fførra hustrwne som wideke otte. OPetri Tb. 7 (1524). (Hertigen) drog så sedan thil konungen i Danmarck, förhoppandes sig ther bekoma hielp af honom .. besinderlige efter han tilförende hade åt hans systerdåtter thill echta. Brahe Kr. 56 (c. 1544). Enn dotter som madz bertilsson .. ägir til hustrw. UpplDomb. 5: 178 (1597). Till at säga sigh häller willia plickta och Böta än samma Qwinnes person äga och äckta. VDAkt. 1650, nr 26. Herr Knut, som i sit andra gifte ägde Fru Elin Göstaf Algotson Stures dotter, dödde barnlöös. Peringskiöld MonUpl. 46 (1710). Dottern Reginlef egde Torudd Hjelm till man. Lönnberg FnordSag. 1: 32 (1870). Inte kan systern sin broder få äga. Fatab. 1911, s. 198.
b) ha sexuellt umgänge med (ngn l. varandra); förr äv. i uttr. äga någon med barn, göra ngn med barn. Lars Thomasson .. seger at .. Barthollus skall hafua ägt hans dotter medh barn. ConsAcAboP 1: 99 (1643). Då gingo bröderna att ega hans hustru Frigg. Rydberg Myt. 1: 25 (1886). Har någon man ägt dig? Hallström LegDr. 126 (1908). Som om varje ögonblick kunde innebära döden. Som om varje gång de äger varandra vore den sista. Isaksson KvHuset 222 (1952). Varför var jag så förhäxad av henne? Hon var säkert femton år äldre, hennes utseende var på väg att lösas upp och hon hade ägt mer än tusen män om man fick tro hennes dagbok. Jersild 50Fräls. 124 (1984).
c) (numera bl. ngn gg) i fråga om släktskap; särsk. (o. i sht) i fråga om att ha barn (i sht förr särsk. i uttr. äga barn med ngn). Aff honum, som barnet åtte. Lychnos 1937, s. 144 (c. 1535). Kom för rätta Madelijn Anders dotter och lade fu(llt) och fast Erich Larsson j Åby till att han skulle äge b(arn) medh henne. UpplDomb. 5: 74 (1576). Hrörik åtte en son med sin Hustru, hwilken het Harald. Peringskiöld Sogubr. 5 (1719). (Torparen) åtte två barn, en pojke och en flicka. SvFolks. 180 (1844). Jag saknar syskon och äger endast en kusin. Johnson DrömRosEld 88 (1949).
d) med avs. på Gud l. Kristus: (känna närhet till o.) ha tro l. förlitan på; äv. med konstruktionsväxling, i det pass. uttr. ägas av Gud, tas om hand av Gud. Ps. 1695, 273: 10. När the af alla ting sin Gud allenast åga, / efter himmel, jord sig intet wåla fråga. Hesselius FruentSp. 41 (c. 1710). Att äga Kristus är förmer än att tänka honom. Fehrman OrientK 26 (1920). Vissheten att ägas och bäras av Gud skänker hjärtats frid. Bolander HerrKr. 87 (1946).
4) med avs. på ngt konkret (äv. med avs. på person): (utan förvärv) förfoga över l. ha tillgång till; äv.: innehålla (ss. en naturlig o. oförytterlig del); särsk. (o. i sht) mer l. mindre liktydigt med (o. numera vanl. ersatt av): ha (se HAVA, v. 1); äv. i bildl. anv., särsk. i uttr. äga ngns öra, i fråga om att ha inflytande över l. kunna påverka ngn. Ibland .. (fiskarna) eghe the som Han ähre, miölcka, men the som äre hon, hafwa Romm. Schroderus Comenius 165 (1639). Hwi syn’s du (dvs. döden) då så tom, och äger ingen kropp? Frese AndelD 79 (1724, 1726). Jag har varit på spetsen af Kinnekulle, som äger rätt vackra belägenheter. Kellgren (SVS) 6: 71 (1777). Dels på lertaflor, dels på lerprismor ega vi .. åtskilliga babyloniska inskrifter kvar. UVTF 12: 89 (1875). I ägen, säger man, drottningens öra. Lönnberg JSin. 228 (1899). I och med detta äger en trakt på sju mils omkrets ingen skomakare mer. Claesson YFrej 11 (1968).
5) med avs. på ngt abstrakt, för att beteckna att detta föreligger l. är för handen l. tillhör l. har samband med ngn l. ngt; särsk. angivande dels att ngt står till ngns förfogande l. disposition, dels att ngt kan tillskrivas ngn l. ngt; särsk. (o. i sht) mer l. mindre liktydigt med (o. numera vanl. ersatt av): ha (se HAVA, v. 1); särsk. i uttr. äga nöjet att (osv.) (se NÖJE 4), ngn äger icke annat råd än att han (osv.) (se RÅD, sbst.3 10 b), förr äv. i uttr. äga hemma ngnstans (se HEMMA, sbst. I); äv. (med sakligt subj.) i uttr. som betecknar att ngt är för handen l. kommer till stånd l. inträffar l. bereds utrymme, särsk. i uttr. äga bestånd (se BESTÅND, sbst.1 2 a) l. rum (se RUM, sbst.3 14 h, 16 (b)) l. sanning (se SANNING 1 a) l. tillämpning (se TILLÄMPA 3 b) l. värde (se VÄRDE 3 a), äga laga kraft (se KRAFT 6), äga sin grund (se GRUND, sbst.1 III 1 d ϑ) l. riktighet (se RIKTIGHET 1 d), äga stor påföljd (se PÅFÖLJD 2 a); förr äv. i p. pr. med passiv bet. Törst är ingen godh wen eller måg, / Han är fast bätre miste än åghe. Holof. 24 (c. 1580). Gvdh (har) förmått giffua thet lijff, som aldrigh åtte lijff. Phrygius HimLif. 86 (1615). Den vacklande ställning jag nu äger på Perno, sönderbråkar mitt sinne. Kellgren (SVS) 6: 25 (1773). Af verlden begärde han ingen bättre lott än den han redan ägde. Wallin Rel. 2: 368 (1823, 1827). Till följd af sin ovanligt starka helsa hade han aldrig ägt någon sjukdom af svårare beskaffenhet. Beskow Minnesb. 1: 322 (1833, 1860). Egen stuga, egna kreatur. Egna redskap, eget ägande arbete! Koch Arb. 20 (1912). Här i Sverge kunna vi tacka den omsorgsfulle landsfadern Gustav Vasa för, att vi äga en tillförlitlig uppgift om vilka mängder föda, som på hans tid konsumerades. Bolin VFöda 23 (1933). — jfr BESTÅND-, BURSKAPS-, FÖRFALL-, KRAFT-, MÅLS-, SAK-, VÄRDE-ÄGANDE m. fl. — särsk.
a) i fråga om makt l. befogenhet l. inflytande; särsk. i sådana uttr. som äga ett ord med i ngt (se ORD, sbst.2 1 g), äga högsta ordet (se ORD, sbst.2 1 h), äga makt att göra ngt (jfr MAKT 11 e α), äga rätt till ngt l. (till) att göra ngt (se RÄTT, sbst.2 4 b), äga säte och stämma (se STÄMMA, sbst.1 6 b); förr äv. i uttr. äga röst och säte (se RÖST, sbst.3 3 c), äga vitsord (se VITSORD 1), äga våld (att) göra det l. det (se VÅLD 1 a); ibland äv. med konkret obj. i metonymisk anv., särsk. i sådana uttr. som äga bollen (se slutet). Stiernhielm WgL 101 (1663). (Tsaren) ville förmå (ryssarna) .. att medgifva de öfriga folkslagens framför dem ägande företräde. Gustaf III 1: 233 (1778). De Ecclesiastique ärenderna, i hvilka allena jag skulle äga röst. HT 1924, s. 383 (1789). Utskottet har .. funnit, att konungen borde ega makt att allena göra förbund med främmade makter. Järta 1: 48 (1809). (Påven) eger envåldsmakt till att stänga hälvetesgapet. Wulff Petrarcab. 221 (1905). — särsk.: kontrollera l. dominera l. styra (ngt) (ibland med kvardröjande bet. av 1); äv. (särsk. med avs. på fråga (se FRÅGA, sbst. 3) l. ärende o. d.): ha l. ta ansvar för l. bestämmanderätt över; ibland äv. med konkret obj. i metonymisk anv., särsk. i fråga om sport, i sådana uttr. som äga bollen; äv. abs., i pregnant anv., särsk. mer l. mindre liktydigt med: vara bäst. GAIS ägde matchen före paus och radade under första halvtimman upp chanser. GbgP 14/9 1980, s. 41. Spanien ägde aldrig bollen några längre stunder. SvD 2/6 1986, s. 21. Föredraganden ”äger” ärendet eftersom han skall kontrasignera beslutet. SvD 13/1 1994, s. 11. Det första och viktigaste avgörandet är vem som äger frågan i respektive landsända. Förutom landstingen har kommunerna ett högst legitimt intresse av att delta i processen. SOU 2007, 10: 296. Vem bär ansvaret för klimatförändringarna? Vem äger problemet? Holmgren o. Wodmar Klimatk. 26 (2009). Gänget bullrar, skrattar och märks. De äger bussen. Livet40Ocens. 170 (2009). ”MFF äger” stod det på Theas skylt. KvällsP 5/11 2013, s. 22. — jfr INFLYTELSE-, MAKT-, RÄTTS-, RÖSTRÄTTS-ÄGANDE m. fl.
b) med avs. på egenskap l. förmåga l. kunskap, äv. känsla l. sinnesstämning; särsk. i uttr. äga god grund i ngt (se GRUND, sbst.1 III 1 d ε α’), äga ordets gåva (se ORD, sbst.2 2 h), förr äv. äga vetenskap (se VETENSKAP 2), äga (egenskap l. karaktärsdrag) av ngn; jfr BEHÄRSKA 3, HYSA 3, KÄNNA 8. (Gud) haffwer giffwit them sin elskeligha son, ath han skulle höra them til, och wara theras eghin, medh alt thet godha han åtte, och wara them för itt hoffwdh och capitener. OPetri 1: 48 (1526). Hwar vthi mitt vpsåt intet är .. framtee min Wijszheet, diupsinnige Förstånd, och stora Förfahrenheet i Ordet, them iagh intet äger. Emporagrius Cat. A 7 a (1669). Kan ni en dylik fruktan äga? Lannerstierna Vitt. 123 (1790). Van att se berg brytas och den hårda metallen krossas och böjas under sina händer .. har Dalekarlen troget bevarat den arfsplanta af mod och behjertenhet han eger af sina förfäder. Strinnholm Vas. 1: 39 (1819). Att flera bland allmogen äga särdeles färdighet uti förfärdigandet af Trädskor. Rig 1944, s. 35 (1835). Grafit äger i motsats till diamant endast obetydlig hårdhet. Bolin OrgKem. 10 (1925). Kanske fordrades .. en styrka som inte många ägde. Anderson Brev. 556 (2004).
c) med avs. på skäl l. anledning; särsk. i uttr. äga skäl för sig. Nu fastän mitt hopp slog mig felt, ägde jag dock ingen orsak, att klaga öfwer förfång. Hof Självbiogr. 38 (c. 1768). På egande skäl och orsaker. Ekman Dagb. 61 (1788). Man hade nemligen egt anledning förmoda, att konung August .. ville .. bemäktiga sig sin dödsfiende under återresan till Sverige. Beskow Minnesb. 2: 350 (1850, 1866). Iakttagelsen kan visst äga skäl för sig. BoråsTidn. 28/9 2000, s. 2.
d) med avs. på tid; särsk. i uttr. äga ngns tid, (ha rätten att) ta ngns tid i anspråk; förr äv. dels i uttr. äga så l. så många år kvar (jfr KVAR II 1 b), dels i uttr. som betecknar ålder (se slutet). Borg Luther 1: 144 (1753). Du kommer ihog, Min Wän, huru många roliga stunder wi ägde, på Ängarne i negden. Posten 1769, s. 684. Han hade i det sista året näst förut icke egt en timma för sig sjelf. Sturzen-Becker 1: 167 (1861). Bäckströms hälsa är tyvärr mycket dålig, och man kunde gärna unna honom lugn under de få år, hvilka han kan äga kvar. 4SAH XIX. 2: 34 (1882). Den som köper våra tjänster äger vår tid, säjer chefen. LäkT 2012, s. 42. — särsk. (†) i sådana uttr. som äga (sina) så l. så många år, vara så l. så gammal; jfr HAVA, v. 1 g. Så månge sunde Åhr som Godmunder på Grund / Helsungars gamle Kung i fordna Tijder åtte. Dahlstierna (SVS) 135 (1698). Mons. Kåmstet, som nu sina fulla 28 åhr äger. VDAkt. 1715, nr 308. Hon syntes vara det, man kallar en beskedlig hustru, och äga sina 50 år. SvMerc. 1765, s. 232. Hon var nu hunnen till tjuguåtta år, och de tvenne förhoppningsfulla afkomlingarne .. egde sina tio eller elfva. Almqvist TreFr. 1: 3 (1842).
e) närmande sig bet.: erhålla l. åtnjuta l. ta del av (ngt); särsk. med avs. på anseende o. d.; förr äv. i uttr. äga sällskap (se SÄLLSKAP, sbst.1 II 1 k), äga umgänge med ngn. Medh Konungens Breff, / Godh gunst ther medh at ågha. Forsius Fosz 81 (1621). Han wistades .. mäst wid hofwet, der han egde stor kärlek och högt anseende. Celsius G1 1: 2 (1746). Hos Baneren ägde han umgänge med de förnämste af Christjerns Hof. Celsius G1 1: 56 (1746). En sång som verldens bifall äger. Tegnér (WB) 5: 194 (c. 1825). Lika med sin mästare, hade han egt anbud af en professorsplats i Leyden. Beskow Lefn. 25 (1857). Som vapenkännare ägde han stort anseende också på kontinenten. Eugen BrevBer. 281 (1942).
6) i förb. med inf.-uttr. — särsk.
a) (numera mindre br.) med obj. bestämt av en efterföljande inf. (med att): ha (se HAVA, v. 1 i β); särsk. i uttr. äga ngn att tacka (för ngt), äga ngt att göra; förr äv. i sådana uttr. som äga svårt före att göra ngt (se SVÅR 7 c), äga svårt att tro ngt, äga öppet att göra ngt, ha rätt att göra ngt (jfr b β). Vår höge Beskyddare härstammar af en Ätt, hvilken Fäderneslandet äger att tacka för allt. 1SAH 1: 64 (1786, 1801). Månn’ Ljusets himlar mig tillhöra? / Som ej, ty värr, mer ägt att göra, / Än troget skött min Herres stall. Bellman (BellmS) 19: 133 (1793). Hvad är det, som I ägen så svårt att tro? LBÄ 32: 20 (1799). Vederbörande auctoritet .. (må) alltid .. äga öppet att när som helst skilja honom från sysslan. Tegnér (WB) 5: 356 (1826). De svåra tiderna pressar hårt .. oss författare, särskilt svårt har vi det, som inte äger något att säga i de dagsaktuella spörsmålen. AB(A) 26/6 1941, s. 10.
b) (ngt ålderdomligt) närmande sig l. övergående i anv. ss. hjälpverb, med inf.-förb. med l. utan att. — särsk.
α) för att beteckna att ngn har skyldighet l. är tvungen (att göra ngt) (jfr β), särsk.: vara skyldig; böra l. skola (se SKOLA, v.3 I 1 e) (jfr HAVA, v. 12 a γ). Hans wtgiiffth ther han framdelis æger rekenscap före giöra. G1R 3: 161 (1526). Att alle the, som uthi hans Rijke bygge och boo, äghe och skole honom lydno hålla. RA II. 2: 284 (1617). Finnes och någon hafwa aldeles oskäligt dragit en Saak för Rätta .. en sådan ägher .. fällas til alt thet Hinder och Skadestånd, som Wederparten kan wijsa skähl til. Siöl. 1667, Skipml. 13. Kan legohion siukt warda; tå äger husbonden thet wårda och skiöta. HB 14: 9 (Lag 1734). Wi äge .. at hoppas det bästa. Tessin Bref 2: 313 (1755). Hertigens bekanta maktbud, att Schiller, vid fara af fästningsstraff, ägde att afhålla sig från allt skriftställeri, som ej rörde sig inom medicinska ämnen. Böttiger 4: 314 (1869). Vissa områden .. ägde rusta och bemanna vardera ett fartyg för ledungsflottan. SvFlH 1: 21 (1942).
β) för att beteckna att ngn har rättighet l. möjlighet (att göra ngt) (jfr α), särsk. dels: ha rätt l. befogenhet l. tillåtelse, dels: kunna l. få l. ha möjlighet; ibland med inbegrepp av plikt att utöva rätt l. befogenhet (o. då utan klar avgränsning från a); äv. med sakligt subj., särsk. mer l. mindre liktydigt med: få (se FÅ, v. 16). När sådanne summa bliffue lefuererede HKM:tz tillförordnede, äger då her Carll Gere medt reta kiännas widh förbenemde gårdeer igenn. Rosén E14HNämnd 173 (i handl. fr. 1562). Så at Wij äge Wårt Rike med Kongl. Rätt styrckia och styra. Schmedeman Just. 764 (1682). Byar Äga med Rå och Rör wara omlagde .. men ej med Tjälldrar. LandtmFörordn. 172 (1765). Konungen tillsade .. (greven) att adeln ej här egde att tala, utan blott att höra. Adlerbeth Ant. 1: 87 (c. 1792). Lag är en föreskrift af den som eger att befalla huru något bör vara eller icke vara. Thomander 2: 196 (1838). Hvarje resande, som erlagt afgift enligt § 1 mom. 1, äger att utan ersättning medföra resgods till en vikt af högst 25 kilogram. SFS 1905, nr 17, s. 2.
γ) (†) ha förmåga (att göra ngt) l. kunna (se KUNNA, v.1 II 1, 2). Kyska Diana .. omgif mitt hjerta med en is, som ingen kärlekens blick äger at försmälta. Björn Besynn. 7 (1792). Menniskan eger, framför alla jordiska varelser, att le och att gråta. Almqvist Törnr. 1: 15 (1839). Till sin fäderneby, som ej ägde att gifva honom mer än sitt namn, återkom han ej mer. Böttiger 4: 89 (1869).
-FALL. (†) genitiv; jfr fall, sbst. XIII, o. ursprungs-fall. Schiller SvSpr. 24 (1855). Schiller SvSpr. 82 (1859). —
-KONCENTRATION. jfr ägar-koncentration. Utvecklingen kräver ökad kapitaltillgång samtidigt som ägandekoncentration måste förhindras. SvD(A) 29/5 1966, s. 18. —
-RÄTT. Anm. Ssgn kunde i ä. tid skrivas ss. två ord. Särskrivna fall där det inte kan avgöras om ssg l. attributiv förb. föreligger behandlas under RÄTT, sbst.2 4 k. [fsv. äghanda rätter]
1) rätt (se rätt, sbst.2 4) att äga ngt; äv. om den rätt att fritt förfoga över ngt som ägande innebär; särsk. dels i förb. med bestämning inledd av prep. till, dels i uttr. (med) full äganderätt; äv. bildl. (se b); jfr -rättighet, -välde o. egendom I 1, ägo-rätt. Ägande-rätt, uti fast eller löös ägendom. Abrahamsson 347 (i handl. fr. 1609). Skattebondes äganderätt till skattehemmanet bibehålles uti sin helgd alltid oförkränkt. Reuterskiöld Grundlag. 189 (i handl. fr. 1789). En behaglig Frälse-Lägenhet wid Siö en mil söder ut, med full äganderätt. DA 6/3 1820, s. 5. Jo ser du, jag tillhör föreningen för gift qvinnas eganderätt. Strindberg Giftas 2: 212 (1886). Arrendator skall äga att på .. bestämda villkor med äganderätt förvärva den arrenderade lägenheten. SFS 1934, s. 522. jfr med-, ränte-, sam-, strand-äganderätt. särsk.
a) i fråga om ägande av ngt immateriellt som tillkommit gm kreativ verksamhet; särsk. i sådana uttr. som konstnärlig l. litterär l. industriell äganderätt; jfr upphovs-rätt. En rättsfråga, hvars behandling .. bör interessera alla nationer, nemligen om den litterära äganderätten, eller författares .. förlagsrätt till böcker. AB 14/1 1837, s. 3. För beredande af erforderligt skydd åt det andliga arbetet hade år 1867 antagits en lag om den artistiska äganderätten. SvH 10: 202 (1909). Den konstnärliga äganderätten inom konsthantverket var (på 1700-talet) obekant, den är en produkt av senare tiders rättsmedvetande. Kulturen 1950, s. 34. I 1934 års konventionstext har tillfogats, att den industriella äganderätten avser alla tillverkade alster eller naturprodukter. SOU 2007, 10: 296. jfr skrift-äganderätt.
b) i bildl. anv. Sedermera .. började den stad, som från sig utstött den lefvande Dante, att söka göra gällande sin äganderätt till den döde. 2SAH 39: 238 (1864). Det vore orimligt att i denna förvandlingens .. verld pocka på en varaktig eganderätt till timlig lycka. Rydberg Sing. 147 (1876). Hon .. såg på mig med en min av belåten äganderätt. Starfelt Nödh. 76 (1968).
2) om (enskilt) ägande ss. rättsprincip; särsk. sammanfattande, om de rättsregler som rör äganderätt (i bet. 1); jfr rätt, sbst.2 2. Eganderätt öfver Jorden upkom, då hvar och en fann sitt arbete nyttigare, om han icke allenast feck nyttja, utan äfven efter godtycko använda, det han genom sin svett och möda gjort fruktbärande och förvärfvat. Boëthius Sedol. 104 (1782). Osäkerhet rörande vissa fundamenter inom äganderätten. JmtP 7/3 1914, s. 3. jfr strand-äganderätt.
-bevillning. (†) skatt på egendom; jfr bevillning 3. PT 12/7 1839, s. 1. Eganderättsbevillningen skall utgöras af egaren, såvida icke genom särskildt uttryckligt aftal arrendatorn åtagit sig densamma. VL 7/5 1897, s. 4. EnköpP 3/8 1905, s. 2.
-förbehåll. jfr förbehåll 4. (Det höga priset) gaf upphof till utvägen att vid köpeaftalet fästa ett äganderättsförbehåll till säljarens förmån, gällande intill dess att full betalning erlagts. SvD(A) 28/10 1900, s. 2.
-förhållande. förhållande (se d. o. 4) som rör äganderätt; i sht i pl.; jfr ägorätts-förhållande. DA 12/12 1834, s. 2.
-känsla. jfr känsla 8 b. NVärmlT 21/11 1885, s. 2. Denna äganderättskänsla är väl i större eller mindre grad gemensam för alla mödrar. Krusenstjerna Fatt. 4: 278 (1938).
-tvist. tvist som rör äganderätt; jfr ägorätts-tvist, ägo-tvist. AB 19/1 1836, s. 2. I den äganderättstvist om dessa öar, som kronan .. nödgades anställa mot nämnda strandägare, förklarades kronan .. vara ägare af öarna. BtRiksdP 1904, 6Hufvudtit. s. 6.
-utredning. utredning rörande äganderättsfråga; äv. konkret, om kommitté med uppgift att genomföra sådan utredning. EskilstKurir. 14/10 1898, s. 2. Därför vill Moderaterna tillsätta en äganderättsutredning med fokus på jord- och skogsbruk. Arbetarbl. 16/5 2019, s. 40.
-övergång. om övergång l. förändring i fråga om äganderättsförhållande. Norrskensfl. 2/4 1912, s. 2. Fråga om vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till visst fordon .. prövas av den länsstyrelse till vilken gjorts anmälan om äganderättsövergången. SFS 1976, s. 1606. —
-RÄTTIGHET~102, äv. ~200. rättighet som tillkommer ägare; särsk. om den rätt att fritt förfoga över ngt som ägande innebär, äganderätt (se d. o. 1); numera nästan bl. i pl., i konkretare anv. Ägande Rättigheeten af een Tompt på Norre Mallm. BoupptSthm 1687, s. 221 b. Inom samtliga (sektorer) finns ett stort behov av intellektuella äganderättigheter som patent, mönsterskydd och upphovsrätt. BoråsTidn. 15/6 2009, s. 2. —
-VÄLDE. (†) äganderätt (se d. o. 1). Nehrman InlJurCiv. 107 (1729). Månge sätt gifwas, igenom hwilka ägande wäldet kan förskaffas. Berch Hush. Föret. 7 a (1747). EskilstKurir. 22/1 1897, s. 4.
B (†): ÄGES-MAN. [jfr fsv. äghandis man] (†) ägare; jfr man, sbst.2 5 c. BjörkekDomb. 11/6 1599. Kan hända någre mineralier finnes uti (bergen) .. men eges männen hafwa härtils warit rädde för Grufwor och Bruk. NorrlS 1–6: 53 (c. 1770).
ÄGARE, m.//ig. [fsv. äghare] till 1(, 4): person (l. organisation o. d.) som äger ngt (l. ngn); särsk. i sådana uttr. som ägare av l. till ngt, byta ägare (jfr byta 6 a); förr äv. om ett lands härskare (se b); ss. senare led i ssgr i sht förr äv. till 5 a, om innehavare av befogenhet o. d. Schroderus Dict. 45 (c. 1638). Denne Herre hafwer .. warit ägare til Sätegården Wijk i Åker-Sokn. Peringskiöld MonUpl. 34 (1710). Hund, som går lös och gör skada, för honom skall ägaren betala skadan. Kulturen 1945, s. 116 (1731). De äldste Romarne lydde ej sina konungar såsom slafvar sin egare. Svedelius StatsrAnsv. 42 (1856). Icke alltid är egaren af en jordareal också själf dess brukare. EkonS 2: 117 (1895). Jo, men har du ett förstahandskontrakt får du bo kvar, även om huset byter ägare, sa Harriet tvärsäkert. Stensdotter ArnesKiosk 349 (2004). Jag tittar upp och får se fyra svarta fötter vid en stor livbåt, som hänger strax ovanför mig. Fötternas ägare hoppar ner och får syn på mig. SödermNyh. 2/8 2012, s. 3. jfr aktie-, bi-, del-, djur-, fordrings-, gods-, jakt-, jord-, makt-, måls-, patent-, ränte-, rättighets-, rätts-, röst-, själv-, slav-, testaments-, villa-ägare m. fl. särsk.
a) (†) mottagare (se d. o. 1 b) l. adressat; jfr brev-ägare. Brefwen som lågo inuthi H:r Häradz höfdingens lefwererade iag straxt till sine äggare. ÅgerupArk. Brev 31/7 1723. 3SAH LIX. 2: 95 (1836).
b) (†) till 1 c, om härskare l. makthavare i land l. rike. Brask Pufendorf Hist. 13 (1680). Ifrån den tiden har Kassem den Stores efterkommande under namn af Imam varit ägare af Riket Jemen. Björnståhl Resa 1: 37 (1769). NF 12: 1091 (1888). jfr birke-ägare.
c) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. l. till 4. Skiönaste Lucia .. Ni allena är ägare utaf mit hierta, och kan behålla det ewigt. Lindahl Tanckef. 45 (1740). Elden war hos honom naturligare än kallsinnigheten, men han war likwäl ägare af både. Celsius G1 1: 5 (1746). Hon ropade namn, som .. kastades vidare nedåt bordet, tills ägaren lystrade, i det alltmera stigande sorlet. Spong Sjövinkel 21 (1949).
Ssgr: ägar-, äv. ägare-andel. ägares andel; jfr ägo-andel. SvD(A) 9/6 1898, s. 2. I de bolag där staten behåller ägarandelar ges regeringen vetorätt i beslut om utförsäljning av tillgångar. DN 27/5 1993, s. C4.
-beteckning. jfr beteckning 3 o. -märke. SvSlöjdFT 1910, 1: 42. Tidens vanligaste förvaringsmöbler, de stora kistorna, försågos ofta med målade ägarebeteckningar i form av vapen, initialer och årtal. HantvB I. 1: 372 (1934).
-bild. om bild (se bild, sbst.1 3) av ägarförhållanden (i aktiebolag). DN(A) 11/3 1968, s. 6. Ägarbilden i Laverna har varit komplicerad genom att ägandet sett ut som kinesiska askar. SvD 23/10 1984, s. 33.
-bolag. bolag som är ägare; särsk. om bolag vars huvudsakliga syfte är att äga aktier i andra bolag, kontrollbolag, holdingbolag. SvD(A) 10/11 1908, s. 7. Geely Holding, ägarbolag till Volvo Cars och Geely. BlekLT 11/2 2020, s. 32.
-bostad. (i sht i Finl.) bostad som ägs direkt av den boende; jfr -lägenhet o. ägo-bostad. SvD(A) 7/5 1934, s. 18. Det blir bostäder med högst tio våningar och utbudet ska bestå av både ägarbostäder och hyresbostäder. Hufvudstadsbl. 16/11 2019, s. 4.
-byte. byte av ägare; jfr -skifte o. ägo-byte, ägo-skifte. SvD(A) 25/8 1912, s. 4. Ett brev från Vägverket, som bekräftade ägarbyte på en gul Scania K113. Jonasson Hundraår. 155 (2009).
-demokrati. demokrati gm utbrett ägande (av aktier o. d.); särsk. ss. (ä.) politiskt slagord. Vad högern avser med sin egendomsägande demokrati har alltid varit oklart. Det har inte blivit klarare för att den på sistone har döpts om till ägardemokrati. AB 7/6 1963, s. 2.
-förhållande. jfr förhållande 4 o. ägande-förhållande. NorrbK 24/4 1903, s. 5. Typiskt för Bohusläns skogar är ägareförhållandena – 86 procent enskilda, 2 procent bolagsskogar. TurÅ 1964, s. 295.
-hypotek. ekon. om andel i inteckning som tillkommer ägaren av den intecknade egendomen. 2NF 13: 105 (1910).
-inflytande. DN(A) 14/10 1956, s. 4. Det finns för närvarande ca 1 400 företag i vilka kommuner och landstingskommuner har ett dominerande ägarinflytande. Gustafsson KommunLandst. 62 (1980).
-kategori. jfr kategori 3. Dalpilen 1926, nr 137, s. 7. Arealens fördelning på olika ägarekategorier. De Geer SvNatRiked. 2: 42 (1950).
-koncentration. jfr koncentration 1 o. ägande-koncentration. Royal Commission on the Press .. tillsatt av den konservativa regeringen för att utreda ägarkoncentrationen och tidningsdöden i England, tog korthugget avstånd från tanken på statssubventioner till dagspressen. DN(A) 15/1 1965, s. 3.
-lägenhet. lägenhet som ägs direkt av den boende; jfr -bostad. Norrskensfl. 17/9 1945, s. 3. Låt ägarlägenheter bli det normala i stället för hyreslägenheter! SvD 10/8 1978, s. 4.
-längd. (i sht förr) längd (se d. o. 8 a) över (fastighets) ägare. Fädernesl. 1/1 1881, s. 3. Bristen på kunskap om alla de människoöden, som skönjas i ägarelängd och gårdskrönika, är tyvärr ännu alltför stor. Fatab. 1942, s. 23.
-min. (förnäm l. uppblåst) min som uttrycker äganderätt. Egareminen var beundransvärdt väl påtagen. GbgP 24/11 1891, s. 2.
-märke. märke (se märke, sbst.1 2) som anger ägare; jfr -beteckning, -stämpel o. ägo-märke 1. Budkaflen 1888, nr 52, s. 2. Båda (skåpen) ha .. det sedvanliga, inbrända monogrammet L. V. under kunglig krona, drottningens ägaremärke. 2SvKulturb. 3–4: 74 (1935).
-namn. Så upptäckte han ägarenamnet i boken. Trolleri bestämdt! Boken var kyrkoherdens. GotlAlleh. 2/11 1895, s. 2.
-sits. om (företags)ägares (aktuella) läge l. situation; äv. om sammansättningen av ägare (i ett företag). DN 17/1 1972, s. 26. Stora .. firmor, med rika och mäktiga ägare, respektive ett antal mindre, som har en annan ägarsits. SvD 22/2 1987, s. 26. Skandias VD .. verkar mycket nöjd över att återigen ha passiva ägare som inte bryr sig om driften av bolaget. – Det är en traditionell ägarsits för försäkringsbolag. SDS 13/6 1993, s. A14.
-skifte. ägarbyte; jfr skifte 5. Affärens många funktionärer och arbetare ha i anledning af egareskiftet på flera sätt för hr Goldschmidt tolkat sin tacksamhet och sin erkänsla för hans humana uppträdande som arbetsgifvare. SDS 7/9 1881, s. 2.
-spridning. spridning av (aktie)ägande på olika ägare; jfr sprida V 4. Den reella maktkoncentrationen via den större ägarspridningen vill man motverka genom att fullmaktsförfarandet för aktier begränsas, aktieägarföreningar stimuleras och alla aktier får lika röstvärde. DN 14/6 1969, s. 2.
-struktur. jfr struktur 5 b o. ägo-struktur. Den typ av ägarstruktur, som kännetecknar de börsnoterade storaktiebolagen. EkonT 1954, s. 229.
-stämpel. stämpel (se stämpel, sbst.1 3) som anger ägare; äv. bildl.; jfr -märke. Juridiskt taget lärer det icke hafva sig så lätt att sätta egarestämpel på hvad som tänkes och diktas. Samtiden 1873, s. 389. Drottning Lovisa Ulrikas välkända ägarestämpel ger klart besked om stolens ursprung. Fatab. 1937, s. 249.
-tid. om ngns tid ss. ägare. År 1900 tillhandlade sig E. det Tessinska Åkerö, som under hans ägaretid renoverats och satts i fullständigt mönstergillt skick. SvD(A) 12/6 1913, s. 8. —
ÄGARINNA1032, f. (-in 1696 (i vers)–1703 (i vers). -inna 1734 osv.) [jfr ägare] till 1(, 4), om kvinnlig ägare (förr särsk. i bet.: mottagare l. adressat (se slutet)); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr ägerska. At se’n jag ägarin af Kingos Sånger blifwit, / Och deras wärdighet tilbörligt skatta wist, / Mäst hwad de fremmande berömde Skalder skrifwit, / Utaf sin förra smak, en ymnog del har mist. Brenner Dikt. 2: 103 (1696). Har en fruntimmershand wid restrictlinien ett litet kors, så är ägarinnan from och ärbar. Anjou Chir. 20 (1841). Hon är ju .. sin äras egarinna; Kan hon bortskänka den? Hagberg Shaksp. 10: 367 (1850). Jag kände en ung .. flicka, som redan var ägarinna till ett af Sveriges stoltare herresäten. De Geer Minn. 1: 58 (1892). (Boken) handlar om 11-åriga Julia som drömmer om att bli ägarinna av Chamir, hennes favorithäst på ridskolan. Ljusnan 11/4 2018, s. 14. jfr hemmans-, hus-, plantage-, röst-, sak-, själv-, storgods-ägarinna m. fl. särsk. (†) om kvinnlig mottagare av brev l. gåva; kvinnlig adressat. Bellman (BellmS) 253 (1793). Var god och sänd innelykta bref til sin ägarinna. Porthan BrCalonius 244 (1796). Hvilken är så blind, som ej skall genast finna, / Hvem som är gåfvans ägarinna? Leopold 2: 514 (1801). —
ÄGARSKAP, äv. ÄGARESKAP, n. [avledn. av ägare] om förhållandet l. tillståndet att vara ägare till ngt. Dagen 7/9 1898, s. 4. Det är resultatet efter diskussioner som förts i höst och där Centek, efter flera års inviter från kommunen, valt att bredda sitt ägarskap. PiteåT 23/12 1986, s. 12. —
ÄGERSKA, f. [fsv. äghirska; jfr ägare] (tillf.) till 1(, 4): ägarinna. Mot begagnandet af det i öfversättningen ofta förekommande ordet egerskan i stället för det riktiga egarinnan är en anmärkning berättigad. GotlAlleh. 3/11 1882, s. 3. Kaféets ägerska .. är en stor hundvän. Expressen 30/5 2019, s. 38. jfr hus-ägerska.
Spalt Ä 31 band 39, 2023