| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUNKT puŋ4kt, vard. äv. puŋ4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (G1R 1: 7 (1521) osv.) ((†) -ar OPetri 1: 120 (1526), Chenon Heywood 2—3: 168 (1773); -ir TbLödöse 126 (1589); -or KKD 12: 249 (1704)); äv. (i bet. 2 a β, b β α’, β’) PUNKTUM puŋ3ktum2 osv., sbst. oböjl. Anm. Den lat. ablativformen puncto användes förr stundom i sådana uttr. som (i) puncto (klockan) tolv, precis klockan tolv, på slaget tolv. I puncto klockan tolf. ÅbSvUndH 58: 44 (c. 1700). Punkto tolv. Ambrosiani SvSkråämb. 151 (i handl. fr. 1827).
1) liten (rund) fläck l. upphöjning l. fördjupning på l. i en yta, (liten) prick; ofta om prick varmed ngt utmärkes l. som utgör tecken för ngt l. ingår ss. (särskiljande) beståndsdel i ett tecken. Med två punkter betecknas utesluten del av ett litteraturcitat. Ten minsta stiernen som på himelen sitter, är såsom en liten puncht emot himmelens hela widd. Luth Astr. 32 (1584). AJGothus ThesArithm. 3 (1621). Sjelfva .. (multipliceringen) betecknas med et vridit korss (x) eller en punct (.) emellan Factorerne. Palmquist Räkn. 11 (1750). Rudbecken (framtog) Hebräiska Bibelen utan puncter (dvs. utan punkter för utmärkande av vokaler). Hallenberg Hist. 2: 768 (1790). Puncten vid abbrevierade (dvs. förkortade) ord. Täubel Boktr. 1: 86 (1823). Friesen (o. Grape) CodArg. 105 (1928). — jfr DUBBEL-, FÖRLÄNGNINGS-, NOLL-, VOKAL-PUNKT m. fl. — särsk.
a) om var särskild av ett antal prickar som ingå i ett mönster o. dyl. l. varmed en teckning l. bild framställts. Gravera &c med punkter. Weste (1807). Ett kantfragment (av lerkärl) är orneradt med intryckta punkter. AntT XIX. 1: 34 (1911).
b) om naturliga prickar på insekter, växtdelar m. m. Linné FörelDjurr. 229 (1751). Vingskalen (på en viss nyckelpiga) med 5 svarta puncter. Thomson Insect. 96 (1862). jfr DISK-, GLANDEL-, HARTS-, OCELL-PUNKT m. fl.
c) [efter fr. point (typographique)] boktr. i utvidgad anv., ss. benämning på vissa små måttenheter för angivande av en stilkägels höjd; i Sv. vanl. (efter det fr. beräkningssättet) = 0,376 mm. Nordin Boktr. 49 (1881). Elge BoktrK 11 (1915).
2) om liten prick som i skrift användes ss. skiljetecken, särsk. för angivande av att en mening (som icke utgöres av en fråga l. ett utrop) är avslutad. Linc. Rr 1 a (1640). Cederschiöld Skriftspr. 90 (1897). — särsk.
a) ss. obj. till sätta; vanl. i sg. obest. utan artikel, i uttr. sätta punkt, anbringa en punkt vid slutet av en mening för att markera att den är avslutad; ofta mer l. mindre bildl. (jfr b). Molander Förespel 52 (1753). Om man blir på lifvet trött, / Själf man punkt vill sätta. Nordlund Bit. 132 (1894). Slutavdelningen .. (i Bremers ”Hemmet”) har .. blivit ett enda misslyckat försök att sätta punkt. VerdS 188: 16 (1912). särsk.
α) i uttr. sätta punkt efter ngt; äv. (mera tillf.) bildl.: markera att ngt är slutet på ngt, innebära l. medföra slutet på ngt. Då kulan från Fredrikshall satt punkt efter .. (K. XII:s) äfventyrliga lefnadssaga. Nordensvan Pens. 117 (1883). År 1928 på våren satte Selma Lagerlöf punkt, eller rättare sagt frågetecken efter den sista meningen i sin sista roman. Wägner Lagerlöf 2: 191 (1943).
β) i uttr. sätta punkt (ngn gg punktum) för ngt, bildl.: bringa ngt att upphöra, ända l. avsluta ngt, hindra ngt att fortsätta, sätta stopp för ngt. Kolmodin QvSp. 1: 633 (1732). Det (är) bäst för mig att sätta / För metafysiskt grubbel punktum snart. CVAStrandberg 5: 145 (1865). Revolutionärerna äro fast beslutna att sätta punkt för det brittiska inflytandet i Egypten. PT 1910, nr 100 A, s. 2.
b) mer l. mindre bildl. (jfr a), med särsk. tanke på punkten ss. markerande en avslutning; ofta i sammanställning med slut. BEMalmström 6: 24 (1840). Det var punkt och slut på Sveriges korta, men glänsande storhetssaga. Stavenow Frihetst. 10 (1898). särsk.
α) i förb. till punkt, i uttr. som ange att en framställning l. tankegång fullföljes resp. genomläses l. uppläses l. följes (åhöres), tills den är färdig l. tills man nått dess slut; särsk. i uttr. tala till punkt (stundom tala ngt till punkt); äv. läsa till punkt, höra ngn till punkt; stundom komma l. hinna till punkt; ngn gg tänka (ngt) till punkt. Envallsson Nybygg. 15 (1783). Om ni då bara ville ha den godheten och höra mig til punkt. Altén Misst. 1 (1797). Tyst, Henriette, och låt mig tala till punkt! Almqvist AMay 99 (1838). Materialismen, när hon tänkes till punkt, slår öfver till någonting, som närmar sig .. idealistisk filosofi. Rydberg FilosFörel. 1: 141 (1876). Kanslern avbröt inte läsningen förrän han kommit till punkt. Thorén Oriml. 173 (1947).
β) (ngt vard.) i förkortade satser l. i interjektionell anv.
α’) uttryckande att ngn avslutar l. skall l. bör avsluta ett yttrande l. en muntlig l. skriftlig framställning, att ngn anser att det talats nog om ngt l. att ngt ingenting är att resonera om (utan måste godtagas utan vidare) o. d.; i sht i uttr. (och) härmed (l. därmed) punkt (äv. punktum); förr äv. punkt för l. i ngt, nog talat om ngt, nu tala vi inte mer om ngt. Nå, — punkt för det, min vän! Leopold 1: 512 (1793, 1814). Se så, punkt i den saken. FMFranzén (1796) hos Roos FamArkiv 109. Och härmed punkt för denna gången. Polyfem I. 2: 2 (1810). Menniskan är en ombytlig varelse, och dermed punktum. Hagberg Shaksp. 2: 124 (1847). Troligen ansåg han mina idéer .. ursäktliga hos ett ungt stadsfruntimmer, och därmed punkt. Stiernstedt Mitt 2: 293 (1930).
β’) (mera tillf.) allmännare, för att beteckna att ngt är avslutat l. har upphört l. bör sluta l. upphöra: slut; stopp. Punkt för i dag. Topelius Fält. 2: 5 (1856; yttrat till en flicka som satt o. vävde). Hästarne .. kunde ej förmås att gå ur fläcken. .. Tredje paret .. spändes för; åter gick det några steg, så punkt. Wigström Folkd. 2: 130 (1881). SöndNStrix 1930, nr 28, s. 3.
3) (numera bl. tillf.) beteckning för en mening (se d. o. 7) ss. i skrift avslutad med punkt (i bet. 2) l. annat större skiljetecken; stundom svårt att skilja från 9. Dalin (1855). Direktören som icke ser något slut på punkten, dricker litet sockervatten och fortsätter (uppläsningen) vid dåligt humör. Strindberg NRik. 190 (1882). Östergren (1935).
4) (†) på tärning: öga, prick; särsk. om vart o. ett av de ögon som kommit upp vid ett tärningskast. Cavallin (1876). Tolf punkter slog han i sitt slag. VLitt. 2: 130 (1902).
5) (†) vid tävlan: poäng (se d. o. II 2 a). Man brukar (i kricket) spela tre omgångar, hvarvid den flock vunnit, som gjort de flesta punkterna. Norman GossLek. 111 (1878). Därs. 128.
7) om ngt i allm. som gm (relativt) ringa utsträckning i rummet (särsk. i förh. till ngt varav det utgör en del) erinrar om en punkt (i bet. 1); särsk. om relativt liten del av en yta (ofta markyta) l. av rymden ss. plats l. ställe där ngn l. ngt befinner sig l. där ngt försiggår l. ss. ägande en viss beskaffenhet l. varande av en viss betydelse; i matematiskt l. från matematiken utgående fackspr. använt ss. beteckning för en linjes gräns mot en annan rumsstorhet l. för en storhet som tänkes sakna all utsträckning o. endast hava läge (på en linje l. yta l. kropp l. i rymden). (Sv.) Punckt mit vthi itt ting, (lat.) Centrum. Linc. (1640). Vthi en befästningh, wari ingen punct eller linie, som aff en annan thess punct eller linie, icke bestrykas eller beskiutas kan. Wärnskiöld Fortif. C 1 b (1673). Nerverne .. delas ut åt hvar punkt i hela vår kropp. Rosenstein Comp. 201 (1738). Ett par dagars utflykt .. till Pæstum .. förde de nordiska främlingarna till den yttersta punkten i söder under deras resa. Tegnér Armfelt 1: 123 (1883). En af de högsta punkterna i södra Sverige. LbFolksk. 154 (1890; om Taberg). Vi känna Arkimedes’ yttrande: gif mig en fast punkt utom jorden och jag skall lyfta henne! EkonS 1: 384 (1893). (Kavalleriets) förnämsta uppgift blifver .. att utforska de punkter, som fienden besatt. Tingsten o. Hasselrot 61 (1902). I ett givet plan välja vi två räta linjer, som råkas i en punkt O. Carlson Geom. 1: 4 (1943). — jfr ANBRINGNINGS-, ANFALLS-, ANGREPPS-, ANGÖRNINGS-, ANKNYTNINGS-, AVDRIFTS-, AVSKÄRNINGS-, BAS-, BEGYNNELSE-, BERÖRINGS-, BI-, BLICK-, BRYTNINGS-, BRÄNN-, BÖJNINGS-, CENTRAL-, DAGJÄMNINGS-, DELNINGS-, DETALJ-, DISTANS-, EKVINOKTIAL-, FIX-, FJÄRR-, FOKAL-, FUNDAMENTAL-, FÄST-, FÖRENINGS-, GENOMSKÄRNINGS-, GRÄNS-, HJÄRT-, HÅLL-, HÖJD-, HÖRN-, HÖSTDAGJÄMNINGS-, INFALLS-, INFLEXIONS-, INSTICKS-, KONTAKT-, KORS-, KORSNINGS-, KRYSS-, KULMINATIONS-, KÄRN-, KÖLD-, LJUS-, LYS-, MATAR-, MEDEL-, MIDDAGS-, MITT-, MORGON-, MÅL-, MÄRKES-, MÄT-, MÖTES-, NOLL-, NORD-, NÄR-, ORIENTERINGS-, OSCILLATIONS-, OST-, RAST-, REPLI-, RIKT-, SAMLINGS-, SKÄRNINGS-, SLUT-, SOLSTÅNDS-, STÖDJE-, SVÄNGNINGS-, TERRÄNG-, TOPP-, TRIANGEL-, TYNGD-, UPPHÄNGNINGS-, VILO-, VÄND-, YTTER-, ÖVERGÅNGS-PUNKT m. fl. — särsk.
b) (†) i uttr. komma i sina förra punkter igen, om himmelssfär (i äldre bemärkelse) l. därpå fäst himlakropp: (efter fullbordande av ett kretslopp) komma tillbaka till det ställe i rymden där den förut befann sig. Luth Astr. 17, 18 (1584).
c) (i fackspr.) i sådana uttr. som punkt 134,4, punkt vars höjd över havet på karta angivits ss. 134,4 m. IllMilRevy 1898, s. 12.
d) om punkt varifrån ngt ses l. varifrån en bild tages; äv. mer l. mindre bildl. Mycket, sedt från lägre punkt, syns stridigt, / Som dock, från höjden skådadt, smälts till enhet. Fahlcrantz 2: 12 (1825, 1864). Punkter, hvarifrån utsigten är fri, böra (vid patrullering) af en man med största försigtighet bestigas. TjReglArm. 1867, 4: 101. De Geer Minn. 1: 46 (1892). jfr STÅND-, SYN-, UTSIKTS-PUNKT.
8) i mer l. mindre bildl. anv. av 7 (jfr 7 d). En Auctors rykte är som et tungt lass i en brådstört brant: Ingen punct för hvila. Kellgren (SVS) 5: 601 (1792). På den punct jag ställt mig i Svenska Litteraturen torde jag väl också göra bäst att stå ensam. Tegnér (WB) 3: 360 (1818). (V. Rydberg) har (i vissa romaner) på en punkt likasom velat samla en skräckbild af förvändheter på det religiösa området. 3SAH 11: 28 (1896). — jfr BERÖRINGS-, BRYTNINGS-, CENTRAL-, DIFFERENS-, FÖRENINGS-, GLANS-, HJÄRT-, HÖJD-, INDIFFERENS-, LIKHETS-PUNKT m. fl. — särsk.
a) (†) om plats i samhället l. ngn institution o. d. (S. Heurlin) omfattade .. med aktning och tillgifvenhet dem, som stodo på de ledande punkterna i kyrkan eller staten. Tegnér (WB) 7: 200 (1835). Crusenstolpe 1720 191 (1837).
b) om ställe i l. del l. sida av ngns väsen l. sinne l. karaktär o. d. Om jag .. i er karakter kunnat finna en enda punkt, .. på hvilken det varit möjligt att stödja hoppet om en förbättring. Rydberg Frib. 385 (1857). Den humoristiska punkten i hennes lynne träffades på ett oemotståndligt sätt af tanken, att (osv.). Roos OsynlVäg. 146 (1903). särsk. i sådana uttr. som blottad, sjuk, svag, känslig, sårbar, öm, ömtålig punkt o. d., om punkt i ngns väsen (känsloliv) som är blottad, sjuk osv.; i vissa fall äv. anslutet till 9, om punkt i en framställning l. tankekedja, ett komplex av sakförhållanden o. d. (Karikatyrtecknaren James Gillray) angrep hvarhelst hans underbart skarpa öga upptäckte en blottad punkt, en motsägelse, ett missbruk, en lumpenhet. Estlander KonstH 21 (1867). Rudbecks relationer med biblioteket erbjödo en ännu sårbarare punkt för den hätske motståndarens (dvs. Schütz’) angrepp. Annerstedt Rudbeck Bref cxxxx (1905). Harriet hade träffat mig på den ömmaste punkten, den svaga punkten. Rådström Vinterbad. 84 (1949).
c) i fråga om värksamhet l. strävan l. skeende tänkt ss. fortlöpande i en linje där olika punkter markera värksamhetens början l. slut (mål) l. (viktiga) resultat av l. stadier i dess fortgång. PH 15: 392 (1793; om utgångspunkt). Med rätta kan man .. säga att detta folk (dvs. de gamla grekerna) utmärker den högsta punkten i menniskans .. naturliga bildning. Geijer I. 5: 9 (1810). När samhället .. hunnit till en viss punkt af sin egen uppfostran. BEMalmström 7: 410 (1845). På denna punkt stodo händelserna, då Armfelt beslöt sig för att resa till Strömstad. Carlén Skuggsp. 2: 33 (1865). Här i landet befinna vi oss nu vid den punkt, att vi vilja njuta frukterna af vårt arbete. Janson CostaN 1: 137 (1910). jfr ANLOPPS-, BEGYNNELSE-, GULD-, HÅLL-, HÖJD-, INDIFFERENS-, KULMINATIONS-, MÅL-, MÄTTNINGS-, NEUTRAL-, RAST-, SLUT-, STÅND-, UPPRINNELSE-, UTGÅNGS-, UTVECKLINGS-, VILO-, VÄND-, ÖDES-PUNKT m. fl. särsk.
α) (†) i uttr. stå på en låg punkt, en upphöjd moralisk punkt o. d. Mineralogien står innom fäderneslandet på en för mycket låg punkt. Berzelius Brev 14: 63 (1828). Ledare, som stå på en upphöjdare intellectuel och moralisk punkt (än massan). Palmblad Norige Bih. 27 (1847).
γ) grad, höjd; numera företrädesvis i uttr. till en (viss) punkt, stundom till den rätta punkten, ngn gg vid högsta punkt. Edlas förbittrade sinnesstämning steg hastigt till en punkt, som jag hos henne ej ansett vara möjlig. Bremer Pres. 155 (1834). Till en viss punkt. Dalin (1855). Spriten och minnena hade småningom värmt Sullivan upp till den rätta punkten. Zilliacus Hågk. 151 (1899). Per-Olof uppbjöd hela sin värmländska liflighet för att hålla munterheten vid högsta punkt. Höglund Skogsinsp. 28 (1906). (†) Äfven på deras högsta punkt af vänskap mötas de (dvs. kvinnor), liksom forntidens riddare, aldrig obeväpnade. Törneros (SVS) 1: 239 (1824). jfr ANTÄNDNINGS-, BILDNINGS-, DAGG-, FLAMNINGS-, FRYS-, FRYSNINGS-, FÖRFRYSNINGS-, IS-, KOK-, KONDENSATIONS-, KRISTALLISATIONS-, NOLL-, OMVANDLINGS-, SJUDNINGS-, SMÄLT-, STELNINGS-PUNKT m. fl.
δ) (†) i sg. best. i pregnant anv.: kulmen (se d. o. 2). Förr än wij til Punchten hinne, / Wij wår tilmån daglig winne, / Och anmahnom Hectors Krafft. Columbus BiblW Q 1 a (1679).
d) [efter mlt. punte] (†) i pl. ss. beteckning för ett tillstånd l. en belägenhet. G1R 1: 186 (1524). Werlden ståår j sina wersta punctar, och är j sinne ondzsko så högt vpstighin at hon jntit achtar gudh. OPetri 3: 22 (1530). särsk.
α) [jfr mlt. to, in guden punten] (†) i uttr. taga (ngt) till goda punkter, bringa (ngt) i gott skick l. föra (ngt) till ett gott resultat. Will E. Nåde taga min ärende hemma i landet till goda punchter. G1R 9: 386 (1534).
β) vara i dödens punkter, vara i ett tillstånd av (andlig) död. Then som en tijdh haffuer warit j dödzens punctar. OPetri 2: 119 (1528).
9) om ställe (passus) l. led l. moment i en muntlig l. skriftlig framställning, ett samtal l. en diskussion o. d. resp. om ngt som där skildras l. utvecklas l. avhandlas; ofta om (innehållet i) moment l. paragraf i officiell handling, förordning, kontrakt, överenskommelse, instruktion, förslag o. d.; äv. utan tanke på (aktuell) framställning osv., om ngt som ingår ss. moment i en tankekedja, ett problem, ett lärosystem, ett sakläge l. komplex av frågor l. förhållanden l. angelägenheter (varmed man har att göra) l. om ngt varom oenighet råder. G1R 1: 7 (1521). Vthi then första Puncten (i predikan), bliffua omständigheterna (vid Kristi förklaring) medh flijt vpräknade. Phrygius HimLif. 9 (1615). Sedhen begärede Landtmarskalken att dhe skole .. förklara sigh på den andra puncten i proposition om vttschrifningen. RARP 1: 59 (1627). (Jesus) undervisade folket .. om trones puncter. Bælter JesuH 5: 758 (1759). Den punkt i kröningseden, som förbjöd Konungen att föryttra eller bortskänka kronogods. Ekelund 1FädH II. 1: 127 (1830). Låtom oss nu i minnet gå tillbaka till den punkt, der vi .. gjorde denna afvikelse. Dalsjö Platon 2: 366 (1872). Vanliga äro (vid skråämbetenas sammanträden) punkter om böter. Ambrosiani SvSkråämb. 41 (1920). (Clément Marot) såg med gillande den punkt på det humanistiska programmet, som ville göra bibeln till en folkbok. Grimberg VärldH 8: 72 (1938). Arbetarrörelsens efterkrigsprogram. Sammanfattning i 27 punkter. (1944; broschyrtitel). — jfr BESVÄRS-, BI-, BÖNE-, DAGTINGNINGS-, DIFFERENS-, FREDS-, FRIKTIONS-, FRÅGE-, FUNDAMENTAL-, GLANS-, GRUND-, HJÄRT-, HUVUD-, KARDINAL-, KLAGO-, KNUT-, KÄRN-, LÄRO-, MEMORIAL-, RELIGIONS-PUNKT m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som dunkel, mörk punkt (i ngt). Almqvist DrJ 307 (1834). Äfven förut under hans lefnad fann jag en och annan dunkel punkt, till hvars djup min blick icke förmådde tränga. De Geer Minn. 1: 208 (1892). Lapparna ha in i sena tider troget bevarat en mängd religiösa föreställningar och bruk, som sprida ljus över dunkla punkter i den nordiska gudaläran. NordT 1926, s. 223.
b) i sådana uttr. som sjuk, svag punkt o. d., se 8 b slutet.
c) [jfr d. det springende punkt, t. der springende punkt; efter nylat. punctum saliens, första märkbara tecken till hjärtvärksamheten hos ett embryo] i uttr. den springande, förr äv. sprittande punkten, kärnpunkten l. huvudpunkten i ett problem l. en diskussion l. ett sakläge o. d. NF 13: 423 (1889). Den springande punkten i hela lagförslaget. NDA 1913, nr 105, s. 4.
d) i fråga om anklagelse: moment; förr äv. övergående dels i bet.: anklagelse, beskyllning, dels i bet.: sak som ngn anklagas för, förseelse, brott. Wardt Lasse Michelsson .. anclagett för thesse effter:ne artichler och puncter. HH XIII. 1: 96 (1563). Wplästes 12 punctar som bönderna i Säckylä hadhe emot D. Henricum, sin pastorem. ConsEcclAboP 57 (1657). Wallquist EcclSaml. 5—8: 131 (1791). jfr ANKLAGELSE-, ANKLAGNINGS-, KLAGO-PUNKT.
e) övergående i bet.: påminnelse, påpekande, anmärkning o. d. HärnösDP 1660, s. 3. Desse punctar har jag upsat, ej af studio contradicendi, utan endast af kiärlek för Academien. Linné Bref I. 2: 10 (1740; i memorial).
f) (†) övergående i bet.: skäl, anledning, orsak. Han sade och fram fem punchter tå, / Hwarföre han wille på Konungh Erich slå. Hund E14 66 (1605).
g) (†) förhållande som inger betänkligheter l. lägger hinder i vägen; jfr ABER, HAKE, sbst.2 3. Hos Keisaren är religionen en stoor punct och hinder till min befordring. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 117 (1696). Lagerström Molière Gir. 24 (1731).
h) uttr. punkt för punkt (förr äv. punkt ifrån punkt), (på) den ena punkten efter den andra. RARP 1: 123 (1630). Jag öppnade debatten med ett långt anförande, däruti jag punkt för punkt upptog lagutskottets ändringsförslag. De Geer Minn. 1: 203 (1892).
i) i sådana uttr. som på (äv. i) denna punkt l. den punkten l. en viktig l. en och annan punkt, på detta ställe osv. l. i detta fall l. avseende osv.; på (stundom i) flera l. alla l. vissa l. åtskilliga punkter, på flera ställen osv. l. i flera fall l. avseenden osv.; förr äv. uti de punkter att osv., därutinnan att osv. TbLödöse 11 (1587: wtij the pungther, at). Vi möta här, på denna punkt (beträffande de apokryfiska böckerna), en af kyrkohistoriens olösta gåtor. Agardh ThSkr. 1: 35 (1842, 1855). Att .. (Armfelt) under sina sträfvanden för Finlands väl .. i en och annan punkt gått längre i eftergifter än som varit nödigt. Tegnér Armfelt 3: 459 (1887). Studiet av vårt språks ljudförhållanden (har) på åtskilliga punkter ledt till viktiga resultat. LoW Förord (1889). Enighet om Tysklandsfördraget har nu nåtts på alla punkter. LD 1952, nr 120, s. 1 (rubrik).
10) i uttr. med bet.: in i minsta detalj, alltigenom, noggrant, utan minsta avvikelse, precis.
α) [jfr d. til punkt og prikke] till punkt och pricka (förr ngn gg äv. till punkt och prick). Brenner Pijn. 36 (1727). Han .. visste alltid till punkt och prick hvad han och alla andra borde göra eller låta bli. Knorring Torp. 1: 176 (1843). Nog känner jag till punkt och pricka exercisreglementet. Wingård Minn. 1: 16 (1846). Han fullgjorde uppdraget till punkt och pricka. Grimberg VärldH 9: 405 (1940).
β) (†) till var en punkt och pricka, från punkt till minsta prick, från punkt till pricka. Rutström SionNSång. 94 (1778: Til hvar en punkt och pricka). Jag viste alt slags nytt från punct till minsta prick. Livin Kyrk. 64 (1781). Jag måste från punkt till pricka beskrifva alltihop. AGeijer (1847) i Solnedg. 4: 100.
b) (†) på (äv. i l. till) punkten. Spole Alm. 1689, s. 31 (: til Puncten). CAEhrensvärd Brev 2: 190 (1797: i puncten). Här förutsättes, at sjelfva observationerna äro på puncten accurata. VetAH 1800, s. 271. På punkten kan .. (S. Columbus’ ålder) ej uppgifvas, emedan födelsedagen är obekant. Atterbom Minnest. 1: 283 (1848). särsk. [möjl. eg. utgående från 11] i fråga om förhållandet att ngn ankommer l. infinner sig ngnstädes l. att ngt sker l. skall vara färdigt o. d. precis vid fastställd tidpunkt; äv. med angivande av viss tidpunkt (visst klockslag). Komma på punkten. Sahlstedt (1773). Klockan 2 på punkten. Nordforss (1805). Calle (har) prånglat på mig ett arbete, som för ögonblicket upptar all min tid och skall vara på puncten färdigt. Geijer Brev 174 (1814). ”Hur dags är middagen?” (Svar:) ”På punkten klockan tolf.” Benedictsson FruM 135 (1887).
11) († utom i ssgr) (kort) del av tiden; (kort) tid; stund; ögonblick; jfr 10 b slutet. Icke fortöffua til yterste puncten medt slik högwordandis ärende. G1R 5: 89 (1528). Huru länge lefwer tu? En Punct, ja, mindre än en Punct. Fernander Theatr. 440 (1695). Atterbom Minnest. 1: 138 (1847). — jfr KARDINAL-, TID-PUNKT. — särsk.
a) i uttr. i en punkt, stundom [till TIMME, tid, stund] i en timmes punkt, på ett ögonblick, i ett nu. Alle moste wij (vid de dödas uppståndelse) förwandladhe wardha vthi en thimes punt. 1Kor. 15: 52 (NT 1526; Bib. 1541: vthi en punct). Rättfärdiggörelsen sker i en punct, et ögnablick. Nohrborg 1043 (c. 1765). Sahlstedt (1773).
12) [efter fr. (être) sur le point de, eng. upon the point of] (†) i uttr. (vara, stå) på punkten att osv., (stå) i begrepp att osv., (vara) ”på vippen att” osv. Hr Landtmarskalken står på puncten at anträda resan til armeen. 2RARP 12: 768 (1741). Till följe af min regerings befallning, är Brittiska eskadern på punkten att .. inlöpa i Svarta Hafvet. ÖgCorr. 1854, nr 9, s. 2. Schulthess (1885).
(8) -BESKATTNING. (nytt ord) i fråga om konsumtionsskatter: beskattning som (icke är generell, utan) träffar endast vissa enskilda varuslag. SvD(B) 1948, nr 26, s. 4. —
(7) -ELD. mil. med kulspruta l. kulsprutegevär l. kulsprutepistol l. granatkastare avgiven eld i form av skurar mot en o. samma punkt. StridslInf. 15 (1915). InfRegl. 1945, 1: 76. —
(7) -HUS. (i fackspr.) jfr -bebyggelse. NFMånKr. 1938, s. 212. Ovanför Långholmsfängelsets gula hus .. reser sej Reymers holmes punkthus som grå skuggor. Fogelström Vakna 230 (1949). —
(1 a) -MANÉR. i bildkonsten (särsk. grafiken) förekommande teknik l. metod med punkter i stället för linjer. BL 9: 44 (1843). —
(7) -MÄNGD. mat. antal punkter ordnade efter en viss lag. NF 13: 435 (1889). 19Årh. V. 1: 26 (1922). —
(1 a) -MÖNSTER. Lerkärl, dekorerade med enkla punkt- och linjemönster. Flodström SvFolk 314 (1918). —
(1) -SKRIFT. särsk.: blindskrift grundad på ett system av upphöjda punkter. Åstrand UppfBlind. 48 (1860). —
(8) -STREJK. (nytt ord) strejk som icke är generell, utan blott avser (vissa delar av) ett l. flera speciella företag o. d. GbgAP 1951, nr 81, s. 11. —
(1 b) -STRIMMA, r. l. f. entomol. strimma av punkter (på täckvinge o. d.). Thomson Insect. 32 (1862). —
(7) -SVETSA, -ning. tekn. på elektrisk väg fastsvetsa (ngt) vid ngt annat på ett antal skilda punkter; i sht i pass., ss. p. pf. o. ss. vbalsbst. TT 1940, Allm. s. 362. —
-SVETS-MASKIN. tekn. —
-SYSTEM. (i sht i fackspr.) system av punkter; särsk.
1) till 1 (a). Stuhlmann FrihTeckn. 1: 44 (1878). Är originalet utfört i halvtoner, användes autotypi, varvid bilden vid fotograferingen automatiskt uppdelas i ett punktsystem. Globen 1925, s. 29.
2) till 7. Westin Hållf. 33 (1888). (Teorien för punktmängder) kan i första hand hänföra sig till punktsystem i ett vanligt euklidiskt rum av 2 eller 3 dimensioner. 19Årh. V. 1: 26 (1922). —
(1, 2) -TECKEN. tecken bestående av en l. flera punkter; tecknet punkt (i bet. 2). Rydqvist SSL 1: 359 (1857). —
-VIS, adv., adj. o. sbst. (punkt- 1627 osv. punkte- 1583—1800. punkts- 1629)
I. adv.
1) (mera tillf.) till 1: med punkter. (v. Orels pantografartade konstruktionsapparat kunde vid bildmätning) arbeta ej blott punktvis, utan med dragande av sammanhängande linjer. SvGeogrÅb. 1933, s. 148.
2) (mera tillf.) till 7: på enskilda punkter. Det under bilden liggande asfaltkornet hindrar syran att etsa hela sammanhängande ytor; den angriper därför endast punktvis. 2UB 10: 327 (1907).
3) till 8. Beskattning punktvis.
4) till 9: punkt för punkt; förr äv.: i punkter. VadstÄTb. 71 (1583). (Det) är .. (icke) medgifvet att afdöma hufvudsaken punktvis. Kallenberg CivPr. 2: 204 (1928).
II. (mera tillf.) adj.
III. (†) sbst., till 9; i uttr. (ut)i punktvis, punktvis (se I 3). Chesnecopherus Skäl Qq 1 b (1607). Wij .. Wiljom .. thenne härlige Tröste-Psalmen vthi Punchtewijs .. eenfaldeligen förklara. Westhius Posse B 2 a (1643). —
(1) -ÖGA. zool. hos vissa leddjur: icke fasetterat öga, enkelt öga; jfr ocell 1 a. Dahlbom Insekt. Inledn. V (1837). LAHT 1919, s. 62.
B (†): PUNKTE- l. PUNKTS-VIS, se A.
Spalt P 2416 band 21, 1955