| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN- in- l. in1-, stundom in3~ resp. in4~, resp. (framför följande g- l. k-ljud) iŋ- osv., prefix1.
I. i ssg med verb l. vbalsbst. l. participialadj. samt i av dylika avledda ord av skilda ordklasser.
1) med grundord bestående av ett verb.
a) för att beteckna befintlighet o. d. (inne) i l. rörelse till l. riktning mot det inre av ngt o. d.; äv. i oeg. o. bildl. anv.
α) i ord som härstamma från lat., senlat. l. mlat. (ehuru ofta med avledningar av yngre datum), t. ex. IMBIBERA, IMMANENT, IMMANERA, IMMERGERA, IMMERSION, IMMIGRANT, IMMIGRERA, IMPLICERA, IMPORTERA, IMPRESSION, IMPRIMERA, INGREDIERA, INGRESS, INHALATION, INHALERA, INHERERA, INITIAL, INITIERA, INJEKTION, INJICIERA, INSEKT, INSERERA, INSERTION, INSIDIÖS, INSKRIBERA, INSKRIPTION, INSPIRATION, INSPIRERA, INSTINKT, INVADERA, INVASION, INVESTERA, INVOLVERA m. fl.
β) i ord som äro uppvisade först från de romanska språken l. från nylat., t. ex.: IMPASTERA, IMPATRONERA, IMPLANTERA, INKAMMINERA, INKASSO m. fl. — särsk. i vetenskapliga fackord (bildade analogiskt efter mönstret av ord med annat prefix), t. ex. ILLATIV, IMPLOSIV.
b) för att beteckna befintlighet l. placering o. d. på l. över l. rörelse l. riktning mot l. till ngn l. ngt; äv. i oeg. o. bildl. anv.
α) i ord som härstamma från lat., senlat. l. mlat. (ehuru ofta med avledningar av yngre datum), t. ex. IMPLORERA, IMPONERA, IMPOST, sbst.1, IMPREKATION, IMPUGNERA, INJUNGERA, INKLINATION, INKLINERA, INKRUSTERA, INKUBATION, INSPEKTERA, INSPEKTION, INSPICIENT, INSULTERA, INTENDENT, INTENSIV, INTENTION, INTUITION, INVEKTIV, INVENTARIUM, INVENTION, INVOKATION m. fl.
β) i ord som äro uppvisade först från de romanska språken l. från nylat., t. ex. IMPOSANT, IMPOST, sbst.2, INVENTERA m. fl.
c) i allmännare anv., för att åt det därmed sammansatta verbet giva en förstärkande l. skarpare markerad bet. i förhållande till det enkla verbet, stundom för att utmärka övergång från intransitiv till transitiv bet. l. från durativ till perfektivisk aktionsart o. d.; ofta svårt att säkert skilja från bildl. anv. av a o. b.
α) i ord som härstamma från lat., senlat. l. mlat. (ehuru ofta med avledningar av yngre datum), t. ex. ILLUDERA, ILLUMINATION, ILLUMINERA, ILLUSION, IMPERATIV, IMPERATOR, IMPERIUM, IMPETRERA, IMPREGNERA, IMPULS, IMPULSION, INDICERA, INDIKATION, INKREMENT, INKVIRERA, INKVISITION, INNOVERA, INSISTERA, INSTITUT, INSTRUERA, INSTRUKTION, INSURGENT, INTENSION, INTENSITET, INTENSIV, INVERSION, INVERTERA, IRRITERA m. fl.
β) i ord som äro uppvisade först från de romanska språken l. från nylat., t. ex. IMPRESA, IMPRESSARIO, INNATURALISERAD.
2) med grundord, bestående av ett sbst.
a) med bet. motsv. 1 a, t. ex. INGOLFERA, INKARCERATION, INKARCERERA, INKARNATION, INKARNERA, INOKULERA, INSINUANT, INSINUATION, INSINUERA, INSTALLATION, INSTALLERA, INTRIGERA, INTRIKAT m. fl.
b) med bet. motsv. 1 b, t. ex.: IMPEDIERA, IMPEDIMENT, INNERVATION, INSALIVERA, INSEGLA, v.1, INSOLATION.
c) i friare anv., huvudsakligen användt ss. ett medel för att utmärka övergången till verbal bet. (jfr 1 c), t. ex. INAUGURATION, INAUGURERA, INTONATION, INTONERA, INTOXIKATION.
II. i avledn. av adj. bildade av ett substantiviskt grundord, t. ex. ILLUSTRATION, ILLUSTRERA, INSIGNE, INSIGNIUM.
Spalt I 274 band 12, 1933