Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅ på4, prep. o. adv.
Ordformer
(pa (ppa) 1521—1553. paa (ppaa) 1521—1535. po 1545 (: po segn). på (påå) 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. pa; jfr d. på (fd. pa), nor. på; uppkommet ur UPPÅ (av uppe å o. upp å) gm felaktig upplösning (jfr NARV, sbst.2, NI (se I, pron.), NYPON), delvis möjl. äv. gm bortfall av begynnelsevokalen u; jfr PUNNE]
— jfr BAK-, BORT-, DÄR-, FRAM-, FRAMMAN-, HÄR-, IN-, INNAN-, MITT-, NED-, NEDAN-, NERE-, NORD-, NORR-, NÄRA-, OVAN-, UT-, UTAN-, VAR-, VÄST-, VÄSTER-PÅ m. fl.
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. ss. prep. med det styrda ordet utsatt.
A. i lokal bet. med innebörd av befintlighet o. i därmed nära sammanhängande anv. 1) betecknande befintlighet ovanpå ngt l. ngn samt i därmed nära sammanhängande anv. Härunder bl. a. styrande ord som betecknar lokalitet i naturen (b), t. ex. trakt, nejd (b γ), skog (b δ), ord som betecknar land l. landskap (b ζ), ö l. holme l. halvö (b ι), hav l. sjö l. flod (b κ), vidare styrande sådana ord som plats, ställe (c; härunder äv. på stan, genast, strax, c β), ord som betecknar gård l. hemman l. slott (d), orden sta(de)n l. byn (e), ord som betecknar fiskeläge l. badort (f), stadsdel (g), torg l. gata l. väg (h), byggnad l. våning l. rum l. lokal (i), fortskaffnings- l. kommunikationsmedel (m), helhet varav ngt utgör en övre del l. den översta delen (n), samling l. grupp av personer l. institution o. d. (o), i vissa uttr. som ange att ngt utgör en tillsats l. tillökning till ngt (q). 2) styrande ord som betecknar den del av föremål l. den kroppsdel (hos person l. djur) som anges uppbära föremålet l. kroppen i visst läge o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. stödja l. luta sig på ngt (c), stadig l. lätt l. trög på foten (d). 3) allmännare, betecknande befintlighet i förh. till ngt vid vilket ngt är fäst l. anbragt l. som uppbär l. tjänar ss. fäste l. utgör bakgrund l. utgångspunkt för ngt o. d. Härunder bl. a. styrande ord som betecknar behållare l. kärl o. d. (d), på fickan (e), styrande ord som betecknar helhet varav ngt utgör en (yttre) del (h), person l. föremål som utgör utgångs- l. riktpunkt vid uppställning o. d. (j). 4) i vissa speciella (ofta utvidgade l. bildl.) anv. av 1 o. 3. Härunder bl. a. i uttr. som ange läge i visst horisontalplan l. plats inom skala l. serie o. d. (a; härunder äv. i uttr. på annat tusen(de), β), i uttr. som ange plats där ngt är skrivet l. tryckt o. d. (b), i vissa oeg. l. bildl. uttr. (c), t. ex. grunda ngt på ngt (c α), bero l. hänga på ngt l. ngn (c β), stå på sin rätt (c γ), vara (inne) på ett ämne (c ϑ), vidare i sådana uttr. som ha ngt på hand (d), vara på allas läppar (f), hålla på l. ha fatt på ngt l. ngn (h), vila på geväret l. hanen (i), sova på ngt (j). 5) betecknande läge l. befintlighet alldeles i närheten av l. tätt invid ngt l. ngn. 6) styrande ord som betecknar ngn l. ngt som en viss egenskap o. d. anges tillhöra l. som anges bära ett visst namn o. d. Härunder bl. a. värde l. pris på ngt (a), betydelse på ett ord (e), premiär på en pjäs (g). 7) styrande ord som betecknar ngn l. ngt som anges vara behäftad (behäftat) med ngt fel l. ngn brist o. d. 8) styrande ord som betecknar sida l. håll l. riktning, i uttr. som ange att ngn l. ngt befinner sig vid sidan av ngn l. ngt l. i en viss riktning räknat från ngn l. ngt samt i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. säga ngt på ngns rygg (a), styrande ord som betecknar väderstreck o. d. (b), i sådana oeg. l. bildl. uttr. som på ngns sida l. (jag) på min sida (c), på ngns l. ngts vägnar l. på ngns hand (d). 9) styrande ord som betecknar högtidlighet l. bjudning l. sammankomst o. d. vid vilken ngn är närvarande o. d. 10) styrande ord som betecknar handling l. värksamhet l. sysselsättning vari ngn deltager l. skeende som ngt är inbegripet i o. d. Härunder bl. a. vara på gång(en) (a α), vara på färde (b), styrande sådana ord som arbete l. tjänst (c), ämbete (d), i uttr. stå på språng l. på resa (l), (vara) på vippen (l slutet), styrande sådana ord som permission l. tjänstledighet l. semester (m), i uttr. vara på tal l. på tal om ngt (n), stå på spel (o). 11) i uttr. vara med l. emot på ngt. 12) i sådana uttr. som början l. slutet på ngt. Härunder vara l. göra slut på ngt.
B. i lokal bet. med innebörd av förflyttning l. rörelse till en plats l. av riktning mot ngt samt i därmed nära sammanhängande anv. 13) motsv. 1. 14) motsv. 2. 15) motsv. 3. Härunder bl. a. (förutom en rad anv. motsv. undermom. till 3) i uttr. som ange att ngn ådrar sig sjukdom l. tillskyndar sig döden o. d. (a ζ), springa l. rusa på dörren l. porten (e), springa på väggen (f), i uttr. som ange att ngt når så långt att det kommer i jämnhöjd med (o. berör) ngt (h). 16) motsv. 4. Härunder bl. a. (förutom en rad anv. motsv. undermom. till 4) komma l. belöpa sig på så l. så mycket (a β), (försvara sig) på sista man (a γ), taga ngt ut på den yttersta pänningen (b δ), taga l. treva l. fingra l. tumma på ngt l. få fatt l. grepp på ngt (h), tända eld på ngt (i), styrande ord som betecknar musikinstrument o. d., i uttr. som ange att ngn trakterar instrumentet osv. (j), börja l. sluta på ngt (m; jfr 21 n), ord på (det l. det ljudet) (m α), göra sig illa l. skära sig på ngt (n), stöta l. skifta l. draga på ngt (o). 17) motsv. 5. 18) motsv. 6 o. 7. 19) motsv. 8. 20) motsv. 9. Härunder bl. a. bjuda l. spendera på ngt (b). 21) motsv. 10. Härunder bl. a. (förutom en rad anv. motsv. undermom. till 10) komma på skam l. fall (k), börja l. begynna på ngt (n; jfr 16 m). 22) i sådana uttr. som gå med l. in på ngt. 23) styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör (l. tänkes ss.) mål vid gång l. marsch l. resa l. vid försändning av ngt o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill. Härunder bl. a. gå l. springa lös(t) på ngn (a α), hetsa l. tussa (hund) på ngn l. ngt (a β), klockan går på nio l. är tre kvart på ett o. d. (a δ), gå ut på ngt l. (gå) rakt på sak (a ε), i förbindelse med ordet väg (b), i fråga om handel, passagerar- l. godstrafik o. d., styrande ord som betecknar plats l. land o. d. varmed handel idkas l. dit varor försändas l. fartyg destineras o. d. (d), i fråga om sändande av brev, meddelanden, paket o. d. (e), i fråga om växel, skuldsedel, check o. d. (f). 24) allmännare, styrande ord som betecknar ngn l. ngt mot vilken (vilket) ngt riktas l. är riktat o. i anv. som närmast ansluta sig härtill. Härunder bl. a. i förbindelse med sådana ord som lysa, skina, stråla (a), se, blicka, akta (b), synpunkt (b ε), avseende, avsikt (b ζ), höra, lyssna (b ι), hälsa, hyssja, kalla (c α), god dag, hej, skål (c α slutet), väcka (c γ; jfr c ζ), anmärka, klaga, gräla (c δ), ljuga, skylla (c δ δ’), fy, usch! (c δ ε’), utslag, dom, vittna (c ε), skälla, gläfsa, väcka (c ζ), rösta (c κ), gissa (c λ), (å)beropa sig (c μ), tänka, grubbla, reflektera (d), ha l. fatta misstankar (d α), plan, konspiration (d β), betänkt, omtänkt (d γ), (på)minna (d ε), undra, undran (d ζ), tyda, häntyda, hänsyfta (e), inrätta, anlagd, planlagd (f), kräva, pocka, yrka (g), styrande ord som betecknar ngn l. ngt gentemot vilken (vilket) en viss känslo- l. affektinställning intages l. en viss egenskap l. (sinnes)stämning kommer till synes, t. ex. ond l. nyfiken l. trött på ngn l. ngt (h), styrande ord som betecknar ngn l. ngt som är föremål för invärkan av ngt l. mot vilken (vilket) en handling l. ett inflytande riktar sig l. utövas o. d. (i); härunder bl. a. göra våld l. åvärkan på ngn l. ngt (α), hämnas l. hämnd på ngn (β), anfall l. angrepp på ngn l. ngt (γ), ändra l. ändring på ngt l. råda bot på ngt (ζ), kriga l. fejda l. strida på ngn l. ngt (ϑ), segra l. vinna på ngn l. ngt (ι), jakt på ngt (λ), beslag l. kvarstad på ngt (μ), använda möda l. pängar l. tid på ngt l. ngn (ν). 25) i uttr. som ange att ngn låter ngt åsyfta l. gälla ngt l. ngn l. att ngt passar med avseende på ngt l. ngn o. d., t. ex. tillämpa, uttyda, passa, stämma på ngt l. ngn.
C. i vissa från A o. B utgående anv. där sambandet med den lokala bet. är mer l. mindre fullständigt försvunnet. 26) i uttr. som ange att ngn förbereder sig l. ngn l. är förberedd med hänsyn till ngt l. att ngn beräknar ngt l. hyser hopp om l. sätter sin lit till ngn l. ngt l. hyser tvivel l. tvekan angående ngn l. ngt l. inväntar ngn l. ngt o. d., t. ex. beredd på ngt (a), räkna på ngt (b), hoppas l. tro på ngt (c), tvivla på ngt (d), vänta på ngt (e). 27) i uttr. som ange att ngn besvarar ngt l. att ngt utgör svar l. lösning på ngt o. d., t. ex. svara, svar, besked, lösning på ngt. 28) styrande ord som betecknar ngt som är föremål för beslut l. dom l. yttrande l. underhandling l. stadfästelse l. samtycke l. löfte o. d. 29) i uttr. som ange att ngt (l. ngn) utgör l. att det finns (känne)tecken l. bevis l. exempel som utvisar ngt l. att ngt (l. ngn) utgör symbol för l. förebud till ngt o. d., t. ex. (känne)tecken, symtom, symbol, bevis, intyg, exempel på ngt. 30) i uttr. som ange att ngt utföres till bekräftelse av ngt l. att ngn tar ansvaret l. går i god för riktigheten l. sanningen av ngt l. att ngt intygas o. d., t. ex. svär(j)a, tumma, dricka, ge sig (fan) på ngt. Härunder bl. a. pant l. underpant på ngt, taga ngt på förlikning l. trolovning (a), vittna l. protestera på ngt (c), övergående i final bet., i uttr. som ange att ngn dricker l. skålar för ngt o. d. (d). 31) styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör mönster l. modell l. motiv för framställning i bild l. ord o. d., t. ex. kopiera, beskrivning, karikatyr, parodi på ngt l. ngn. 32) i uttr. som ange att ngn med hänsyn till anlag l. naturell röjer sig ss. besläktad med ngn o. d., t. ex. brås, släktas på ngn. 33) styrande ord som betecknar avstånd o. d., i uttr. som ange att ngt l. ngn befinner sig en viss väg l. (så l. så) långt från ngt l. ngn l. att ngt sträcker sig l. utföres så l. så långt o. d. Härunder bl. a. på ngt l. ngn när l. så när som på ngt l. ngn o. d. (b). 34) styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör grundval l. stöd för l. villkor l. förutsättning för l. skäl till ngt l. som utgör den faktor l. det förhållande som åstadkommer l. möjliggör viss handling o. d. Härunder bl. a. leva på ngt l. ngn (a), styrande ord som betecknar ämne o. d. som användes ss. material vid tillvärkning l. tillredning av ngt (b), på ngns bekostnad (c), på goda skäl, på förekommen anledning (f), förtjäna l. förlora på ngt (g), på ngns befallning, begäran, bön, önskan o. d. (h), på ngns l. ngts tröst (j), på förordnande l. konstitutorial (k), se l. märka l. höra ngt på ngn l. ngt (l), falla l. dö l. gå under på ngt (m), på ngns l. sitt ansvar l. risk o. d. (o), på ngns behag (q), på Guds försyn l. makt l. nåd (s), stor l. stolt på sig (v). 35) styrande ord som betecknar ngt som anges utgöra garanti för sanningsenligheten av en försäkran l. utsaga o. d., t. ex. på hedersord, på min ära.
D. i tidsuttryck (jfr E, F). 36) styrande ord som anger tidpunkt då ngt sker l. äger rum l. tidsrymd under vilken (vid en viss tidpunkt l. vid flera tidpunkter) ngt tilldrager sig o. d. Härunder bl. a. i uttr. som ange datum (c), styrande ordet tid (d; härunder bl. a. det är på tiden (ζ), aldrig på tiden (η)), på gamla dagar (f), styrande ordet timme (h), på slaget elva l. på (klock)slaget (i), styrande sådana ord som stund, morgonstund (j), gång, resa, tag, språng (k), på detta pass (l), styrande ord som betecknar slutet (äv. början) av ett tidsavsnitt o. d. (m; härunder bl. a. på sistone (α), på sitt yttersta, β), på återseende (o). 37) i uttr. som ange tidslängd över vilken en handling l. ett skeende sträcker sig l. under vilken ngt varar: under, i. Härunder bl. a. i uttr. på längden, på tidens längd (b). 38) i uttr. som ange den tid för vilken ngt gäller l. består l. under vilken ngt är avsett att vara o. d. 39) i uttr. som ange den tid som åtgår för ngt l. inom förloppet av vilken ngt sker o. d., ofta liktydigt med: under loppet av l. inom förloppet av. 40) i vissa uttr. som ange att ngt sker l. utföres o. d. omedelbart l. strax efter l. före det innevarande ögonblicket l. ett visst ögonblick o. d. 41) i uttr. som ange att ngt fortgår utöver början l. fram mot slutet av ett tidsskede o. d. 42) i sådana uttr. som på (det) andra l. tredje osv. året l. dygnet. 43) styrande ord som betecknar viss tid varav en annan är en del.
E. i uttr. som avse ordnings- l. tidsföljd samt i anv. som ansluta sig härtill. 44) i uttr. följa på ngn l. ngt. 45) i sådana uttr. som den ena vågen på den andra, det ena (brevet l. året) på det andra, våg på våg, brev på brev. 46) i annan anv. än de under 44 o. 45 nämnda, t. ex. i sådana uttr. som dricka kaffe på maten.
F. i uttr. som ange (grad av) exakthet o. d. 47) styrande ord som betecknar mått l. mynt l. vikt o. d., i uttr. som ange att en uppgift har en exakthet som sträcker sig ända till det ifrågavarande måttet osv. l. att ngt uträknas med dylik exakthet o. d. Härunder bl. a. styrande tidsord (b).
G. i uttr. med modal l. närstående innebörd. 48) i uttr. som ange sätt l. beskaffenhet l. form l. omständigheter o. d. Härunder bl. a. styrande sådana ord som sätt, vis, manér (a), mod, storlek, form (b), i sådana uttr. som på det bestämdaste (d), styrande ord som betecknar språk l. dialekt (e), på prosa l. vers l. hexameter (f), på tryck l. pränt (h), på nytt, på ny kula (i), i vissa uttr. som ange situation l. tillstånd vari ngt l. ngn befinner sig l. omständigheter varunder l. sätt varpå ngt sker o. d., t. ex. på huk, på prov, på tok (j; härunder bl. a. på sned, på längden, på avigan (ε), på rätt (ζ), styrande orden humör l. lynne (η), vara på det klara l. rena med ngt, ha ngt på känn (ϑ), på fastande mage (ι), på pickalurven l. snusen (κ), på måfå, på (en) höft, på ett ungefär (λ), styrande ordet hand, μ), i uttr. som ange vilje- l. känsloinställning som bildar bakgrund för o. präglar en handling o. d., t. ex. på allvar, på skämt, på elakhet (k), i vissa uttr., styrande orden räkning l. bok l. stat l. namn (l), styrande sådana ord som köp, arrende, kredit, borgen (m), på det hela (taget) (n), i uttr. som ange det sätt varpå flera enheter ordnas l. äro ordnade tillsammans med hänsyn till uppställningsform o. d., t. ex. på linje (p), kämpa på liv och död l. strida på livet (r), på pass (u), i förbindelse med orden döpa l. kristna (x). 49) i uttr. som ange i l. för vilket fall ngt sker l. gäller o. d., styrande sådana ord som händelse, fall, nödfall. 50) i uttr. som ange medel som brukas vid utförande av ngt o. i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. styrande ord som betecknar vapen l. (allmännare) redskap l. hjälpmedel o. d. varmed kamp utkämpas l. som utgör det i vars handhavande skickligheten prövas vid tävlan o. d. (b; härunder krig på kniven), räkna på fingrarna (c), på konst (f). 51) i vissa uttr. med mer l. mindre utpräglat final innebörd. Härunder bl. a. på det att l. på det (c), spela på utgång l. kodilj (e).
H. i uttr. som ange att ett förhållande l. en egenskap l. en värksamhet o. d. på ett l. annat sätt hänför sig till ngt l. ngn. 52) i fråga om; rörande; med hänsyn till. Härunder bl. a. ha förstånd på ngt (c), på (både) gott och ont (d), reda l. ordning l. räkning på ngt (e), (ta l. få) rätt på ngt (f), rik, fattig på ngt (g), plundra l. bedraga ngn på ngt (h), göra ngn skada l. skilja (sig) l. variera på så l. så mycket (i), hota l. straffa ngn på livet (l), viss, oviss på ngt (m), avsättning l. åtgång på ngt (n), förhöra l. fråga l. öva ngn på ngt (o), bjuda, prenumerera, pruta på ngt (p), övergående i bet.: med hänsyn till förekomst l. utvinnande av (q), lyda l. gälla på ngt l. ngn, utställa pass på ngn (s), gåvobrev, presentkort, kvitto på ngt (t), förteckning, lista, specifikation på ngt (u), förslag, schema, protokoll på ngt (v), skilja, skillnad på (en sak o. en annan) (x), blind på ena ögat, darra på handen (y), styrande ord som betecknar insats i spel o. d. (ä), skål på halvan (ö). 53) styrande ord som betecknar ngn l. ngt för vars räkning l. till vars underhåll ngt utlämnas l. mottages l. värkställes o. d.
I. i uttr. som ange att ngt l. ngn utmärkes l. karakteriseras av viss omfattning l. storlek l. vikt o. d. (jfr 48 b). 54) omfattande l. innehållande l. uppgående till l. vägande o. d.
J. i distributiv anv. samt i anv. som mer l. mindre nära sammanhöra därmed. 55) i uttr. som avse fördelning l. proportion o. d. a) i uttr. som ange att ngt l. ngn tillfaller l. tillkommer ngn l. (efter fördelning l. beräkning) tillhör ngn ss. hans del o. d. b) i uttr. som ange att ngt fördelas mellan några så att var o. en får sin andel o. d. c) i uttr. som ange att ngt gäller för varje enhet av visst slag l. att ett visst antal enheter innehållas i l. motsvara en annan enhet l. att ngt förekommer i viss proportion o. d. Härunder bl. a. på man l. person.
K. i mer l. mindre pleonastisk anv. l. med mer l. mindre durativ innebörd o. d. 56) i vissa förb. med verb l. vbalsbst., styrande ord som betecknar föremålet för den gm verbet osv. uttryckta värksamheten l. handlingen l. ngt som gm denna värksamhet osv. skall färdigställas l. ernås, samt i anv. som ansluta sig härtill; i uttr. som ange a) att ngt flyttas från ett läge till ett annat l. sättes i rörelse o. d. b) att ngn förtär ngt l. skaffar sig smak- l. luktintryck av ngt l. utsätter ngt för sugning l. (successivt) minskar l. förstör ngt o. d. c) att ngn samlar l. gömmer l. sparar ngt o. d. d) att ngn sysselsätter sig l. arbetar med ngt (särsk. med att färdigställa ngt) o. d. e) att ngn sysselsätter sig med att läsa (o. tillägna sig innehållet i) ngt. f) att ngn utbildar sig i ngt l. studerar ngt l. bedriver studier för ngt o. d. g) i uttr. resa l. vandra på sitt hantvärk o. d. h) i uttr. som ange att ngn håller på med att sjunga l. gnola l. spela ngt o. d. i) i uttr. som ange att ngn utsätter ngt för brytning l. bändning o. d.
L. i vissa ofullständiga satser. 57) i satser (i sht uppmaningar) utan verb (o. vari verbet icke kan suppleras ur det föregående), liktydiga med fullständigare satser innehållande särskilda förbindelser med ordet på (i bet. III, oftast III 2 m), t. ex. på honom!
II. ss. prep. utan utsatt styrt ord l. ss. adv. 1) i uttr. med ngt l. ngn på. 2) i förbindelse med en infinitiv, i sådana uttr. som någonting att sitta på, stolen är bekväm att sitta på. 3) i numera obrukliga uttr. vari ordet på är liktydigt med: på (i bet. I) det l. den l. därpå. 4) i uttr. som ange att ngt utföres (omedelbart) efter ngt annat: ovanpå, efter. 5) i vissa uttr. a) mitt, akter, norr, väst(er) o. d. på. b) överst på. c) tvärt på. 6) i satser utan verb (o. vari verbet icke kan suppleras ur det föregående), liktydiga med fullständigare satser innehållande särskilda förbindelser med ordet på (i bet. III). 7) i uttr. på med det l. det!
III. ss. prep. l. adv. i ”särskilda förbindelser”. 1) i förbindelser som ange att ngt (l. ngn) befinner sig på (i bet. I 1, 3) ngt l. ngn o. d. Härunder bl. a. hava l. bära på sig (a), vara på (om natt, mörker o. d.) (b), det är l. blir tid på (c), det är l. blir icke annat på (d), i vissa oeg. l. bildl. anv. av uttr. stå på (e), vara på ngn l. ngt (g), hålla på (h), känna ngt på sig (i). 2) i förbindelser som ange att ngt (l. ngn) placeras l. anbringas på (i bet. I 13, 15) ngt l. ngn l. som ange en värksamhet l. ett skeende innebärande att ngt l. ngn (utövar tryck mot l.) förflyttas till (o. berör l. tränger in i) ngt l. ngn o. d. Härunder bl. a. i uttr. som ange att ngn iför sig kläder o. d. (a α), att ngn stoppar l. sticker ngt i fickan l. kläderna o. d. (a β), att ngn får l. tar (viss) tid till sin disposition (a ζ), att ngt hälles l. slås upp i ett kärl (i vilket redan förut ngt finnes) o. d. (b), att ngn skriver l. tecknar l. målar på (i bet. I 16 b) ngt (d), falla l. komma o. d. på (om skymning l. mörker o. d.) (e), tända, tutta på (f), i uttr. som ange att ngn griper sig an l. tar itu med l. börjar (ägna sig åt) ngt o. d. (g), slå på stort (h), i uttr. som ange att ngn undersöker l. får erfara hur ngt känns l. prövar ngt o. d. (i), att ngt utsättes för påfrestning l. påkänning o. d. (j), tvinga, truga, lura på ngn ngt (k), i uttr. som ange att ngn antastar l. angriper l. överfaller ngn l. att ngn l. ngt ansätter ngn o. d. (m), att ngn anträffar l. upptäcker l. finner ngt l. ngn l. ertappar ngn o. d. (n), att ngn släpper fram ngt (som får värka på ngt) l. kopplar till ngt l. sätter ngt i funktion o. d. (q). 3) i förbindelser som ange att ngn förflyttar l. rör sig l. att ngt förflyttas emot ngn l. ngt (fram till omedelbar närhet av honom osv. l. till dess han osv. nås) o. d. 4) i förbindelser som ange att ngn rör l. förflyttar sig l. färdas framåt utan att stanna l. låta sig hejdas l. (allmännare) att ngn fortsätter en värksamhet l. handling l. att en värksamhet osv. fortsättes (oförtrutet l. utan att låta sig hejdas, stundom äv. raskare än förut) o. d., stundom liktydigt med: vidare. 5) i förbindelser som ange att ngn med åtbörd l. blick l. i tal l. tankar riktar l. vänder sig mot ngn l. ngt l. riktar uppmärksamheten mot ngt l. ngn o. d. 6) i förbindelser som ange att ngn utlyser l. kungör ngt l. att ngt skall börja o. d. 7) i förbindelser som ange att ngn lägger ngt till ngt l. ökar l. bättrar l. upphjälper ngt o. d. 8) i uttr. mena på, äv. mena tro på. 9) i uttr. rå på ngn l. ngt. 10) i uttr. kosta på ngt l. ngn (jfr 2 i). 11) i uttr. sämja på (med ngn). 12) i uttr. det lider på. 13) i uttr. följa på (ngn l. ngt). 14) i förbindelser som ange att ett förhållande l. en egenskap l. en handling o. d. på ett l. annat sätt hänför sig till ngt l. ngn. 15) i uttr. lotta på ngn ngt. 16) i uttr. läsa på (ngt).
I. ss. prep. med det styrda ordet utsatt (l. med styrt ord bestående av ett utelämnat rel. pron.).
A. i sådan lokal bet. där begreppet om befintlighet l. läge ngnstädes mer l. mindre klart framträder samt i därmed nära sammanhängande anv.
1) betecknande föremåls l. persons o. d. läge l. befintlighet i förhållande till ngt som befinner sig under (lägre än) detsamma (densamme) o. vars övre del l. sida direkt beröres av o. vanl. uppbär (men som icke innesluter l. omsluter l. omger l. uppfattas ss. inneslutande osv.) föremålet l. personen osv.; i allm. med tanke på att den berörda delen l. sidan (vars gränser i den givna situationen vanl. icke aktualiseras för medvetandet) är mer l. mindre vågrät; äv. i uttr. som ange egenskap l. tillstånd o. d. hos l. värksamhet l. skeende förlagd (förlagt) till sådan del av ngt osv.; äv. allmännare, betecknande befintlighet inom ett geografiskt område o. d. (se särsk. b—g); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Boken ligger (mitt) på bordet. Han står på golvet. Han satt på en pall, på en stol. Sitta gränsle på stolen, på en gärdsgård. Hon bar kaffekopparna på en bricka. Äta på silver(fat). Väga ngt på en våg. Flottören, som flöt på vätskan i kärlet, tjänade att reglera vätskenivån; jfr b κ. Det har rägnat, och det är vått på taken. Then som är på taket (vid Jesu tillkommelse), och hans booting j hwsena, han stighe icke nedher till ath tagha them. Luk. 17: 31 (NT 1526). Ondt gå i dantz på haalan ijs. Grubb 646 (1665). På Spisen en stor brasa lyser. ÖB 5 (c. 1712). Snön lyser hvit på taken. Rydberg Dikt. 1: 139 (1882). Boningshus av trä på stengrund. PT 1913, nr 167 A, s. 3. — särsk.
a) styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. (jfr c, n) o. angivande att kroppen l. kroppsdelen osv. till sin övre del täckes av ngt l. med sin övre del uppbär ngt o. d.; äv. i uttr. som ange egenskap l. beskaffenhet o. d. hos kroppsdels övre sida o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Bära en stång på axeln. Ha hatten på huvudet. Sitta på hästryggen. Rida på en häst. Han är nästan kal på hjässan. (Änglarna) skola bära tigh på sina hender, ath tw icke skal stöta thin foot moot stenen. Mat. 4: 6 (NT 1526). Var honom (dvs. konungen) trofast, och hans ätt, / Gör kronan på hans hjessa lätt. Strandberg SångPansar 38 (1844, 1845). På knäna framför sig hade han en diger volym. Lundegård Stormf. 5 (1893). Jag blir besk på tungan av att tala om så mycken orenlighet. Heidenstam Dag. 222 (1905, 1909). — särsk. i det bildl. uttr. hava ngn l. ngt l. ligga ngn på händer(na), se HAND 4 a.
b) styrande ord som betecknar lokalitet i naturen (t. ex. jordytan, marken, bärg, höjd, slätt); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Jaga på egen mark. Arbeta på åkern, på fältet. Befinna sig på torra landet, på land o. d., se LAND 6. På landet l. på landsbygden, motsatt: i stad(en) l. i städer; jfr LAND 4, LANDSBYGD 1 a. På kontinenten. På bärget. På bärgets topp. På Kinnekulle. På mossen, på myren. Sitta (hårt) l. stå på grund o. d., se GRUND, sbst.3 Frågan om det finns liv på andra planeter än jorden; jfr α. Paa Landzbygden. G1R 1: 242 (1524). Skodher lilienar påå markenne hwrw the wexa. Mat. 6: 28 (NT 1526). Vi bergsmen på Noraskoga berg. RA I. 2: 213 (1568). Vår nödtorftiga kunskap växer på lifvets öpna fält. Lantingshausen Young 1: 147 (1787). Ödsligt såg det ut på heden. Rydberg Vigg 3 (1875). På fäbodvallen var arbetet slut. Lagerlöf Holg. 2: 275 (1907). — särsk.
α) i sådana uttr. som (här) på jorden, förr äv. på jordens rymd l. på jordens låga dal, använt i fråga om jorden ss. hemvist för människor (l. djur l. växter) l. med tanke på den jordiska tillvaron o. d.; jfr JORD 1 c, 1 c β. OPetri 1: 40 (1526). Ostadugh och flychtugh skalt tu bliffua på iordenne. 1Mos. 4: 12 (Bib. 1541). Som sköne Solen är i Himlens höge Saal / Är Venerid hoos osz här, på jordens låga Daal. Skogekär Bärgbo Wen. 81 (c. 1635). CGLeopold (1795) i 2Saml. 12: 130 (: på jordens rymd). Tro inte, att det på jorden alltid bara funnits sådant folk som här. Heidenstam Dag. 293 (1902, 1909).
β) i uttr. (här) på världen, (här) i världen; numera bl. (i vissa trakter, vard.) i uttr. en tid på världen, en tid i världen (jfr 43). Alt thet the paa werdhenne hade. G1R 2: 115 (1525). Man finner mycken olijkheet här på werldena emellan arbete och betalning. Phrygius HimLif. 94 (1615). En tid på världen nöjde man sig med en ostindisk servis. Lindqvist Herr. 159 (1917).
γ) styrande sådana ord som område, trakt, nejd, bygd o. d., ofta liktydigt med: i (se I, prep. o. adv.2 I 1 c); äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. På Bygden höres roop, och skrijk och skrij af Frögd. Stiernhielm Fägn. 99 (1643, 1668). UrFinlH 535 (1749: på neigden). Det ugnsyrade slag (av bröd), som nytjas här på trakten. Lönnberg Skogsb. 8 (1881). Eftersom det .. har blifvit ett tomrum på ett område af hans känslovärld. Quennerstedt StrSkr. 2: 387 (1889, 1919). Hellström NorrlJordbr. 139 (1917). (†) The clerker, som på bygdene (dvs. på landsbygden) äre. RA I. 1: 119 (1529). — särsk. i uttr. (icke) på nära nejder, se NEJD 2 a β.
δ) styrande ordet skog (l. storskog l. ollonskog o. d.), förr äv. (motsv. nutida: i) lund (l. ängslund o. d.), l. styrande ortnamn som betecknar skog l. skogstrakt; vanl. med tanke på skogen ss. ett område (icke på träden i skogen); stundom äv. styrande sådana ord som ödemark l. vildmark, liktydigt med: i; äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Att svenske haffua bygt sijg heman j nöthaborgs Län wdj en ödesby .. oc på andra ödhemarker. G1R 3: 149 (1526). (Härarna möttes) på en skogh som heter Gatha, emellen Eneköping och Westeråårs. OPetri Kr. 140 (c. 1540). HH 24: 179 (1711: på en ängslund). På den skiöna Lund, trähn och blomsteräng, der H. M:ts logement var. HC12H 1: 62 (c. 1734). Han var ute bittida en sommarmorgon på vildmarken för att jaga undan .. en björninna. Almqvist Törnr. 1: 41 (1839). Om .. (människan) af en ond ande drifves omkring på förtappelsens ödemarker. Genberg VSkr. 2: 99 (1866). En bruksägare på Kolmården. Lagerlöf Holg. 2: 7 (1907). Hellström NorrlJordbr. 85 (1917: på .. storskogen). Björn på Orsaskogarna. SvD(A) 1929, nr 260, s. 5 (rubrik).
ε) styrande ordet park (l. kronopark l. idrottspark o. d.); numera bl. i fråga om park som utgör ett skogsområde (kronopark) l. en fest- l. idrottsplats (idrottspark, folkpark) o. dyl. l. i fråga om djurpark o. d.; förr äv. i uttr. på oasen, i oasen. Schmedeman Just. 124 (1608). Han lemnade honom et öpet utfordrings-bref til en vid namn William at möta sig kl. 8 följande morgon på gröna parken. Chenon Heywood 4: 48 (1773). Jaga på Kronans fridlyste parker. Hallenborg Hist. 2: 786 (1790; efter handl. fr. 1613). Ammons (orakelhelgedom), som låg på libyska oasen. Palmblad Fornk. 1: 394 (1844). Det var en välgörenhetsfest på idrottsparken. Siwertz Sel. 2: 81 (1920). SDS 1953, nr 13, s. 16 (: på djurparken).
ζ) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar land, rike, landsdel, landskap o. d., i allm. liktydigt med: i; numera bl. (jfr dock β’, γ’) dels styrande ord som betecknar (mindre) slätt- l. kust- l. höglandsområde (jfr γ, ϑ), dels o. i fråga om sv. landskapsnamn (utom i ι) numera bl. i uttr. på Dal, stundom äv. på Dalsland (i uttr. på Dal stundom särsk.: i södra Dalsland); jfr η. Tisleskog sogen (dvs. socken) paa Dall. G1R 1: 266 (1524). Thet laxe fiske på Vermeland. Därs. 6: 309 (1529). Hålmen (dvs. Skeppsholmen) är det grufveligaste ställe på hela upland. CAEhrensvärd Brev 1: 1 (1768). På de delar af Tyskland, förf. berest, har han icke sett en .. vackrare qvinlig befolkning än i Bäjern. Rydqvist Resa 236 (1838). I Stora Strand, Fröskogs socken på Dalsland. SvD(A) 1913, nr 12, s. 11. De fattiga på Österlen lade rökad tobis i kaffe i stället för socker. Böök ResSv. 41 (1924). Han bor på Dal (dvs. i södra Dalsland). BygdFolk 1: 307 (1927). (†) Desse (invånare i en saxisk koloni i Siebenbürgen) bygde sig Kyrkor på detta land, som är 14 mihl långt. HC12H 1: 108 (c. 1734); jfr δ’. — särsk.
α’) (†) i uttr. öster l. söder osv. på landet o. d., österut l. söderut osv. i landet l. i östra osv. delen av landet. Block MotalaStr. 49 (1708). Holmberg Nordb. 185 (1852).
β’) (föga br.) i uttr. på utlandet, i utlandet; jfr 23 d. Dessa skrömtjudar hade väl begått något vedervärdigt hyss på utlandet, innan de kommo till Sverige. Högberg Baggböl. 2: 149 (1911). Alla, som ha varit på utlandet. Dens. Storf. 13 (1915).
γ’) (†) i uttr. på Sveriges l. Norges land, på svenskt resp. norskt område. Tolleren hade tagett honom ifrå 500 pipehulth, som han sade sigh wiille beuisa, att hwgget war på Norges land. TbLödöse 50 (1587). Bleff mennighethenn förehålleth .., som plegie hanndle medh echieuirkie, ath de .. jnthidh fördriste sigh till ath kiöpa nokioth eckieuirkie, huarkienn på Norigies landh eller Suerrighes lanndh. Därs. 218 (1590).
η) styrande ordet socken; numera nästan bl. i uttr. på socknen, dels (i rent lokal anv.): i socknen, dels (nästan bl. om ä. förh.) i utvidgad anv. (närmande sig l. övergående i o), ss. beteckning för att ngn åtnjuter fattigvård från kommunen (särsk. i uttr. gå på socknen, i fråga om den äldre form av fattigvård som utmärktes av att den behövande hade att i tur o. ordning åtnjuta underhåll i de olika gårdarna o. d. i socknen); äv. (i vissa trakter) styrande ordet stift, liktydigt med: i. Emedan Deknar är inthet hemma, utan uth på deres Sokner (för att begära studiehjälp). SUFinlH 4: 338 (1614); jfr 10, 13 c ε. ConsAcAboP 2: 190 (1659). Probsten Mollerus .. har under sina kringresor på Sochnen med sig haft litet Bränvin. UrFinlH 516 (1780). Gå på socknen. Strindberg SvFolk. 1: 159 (1881). Han .. lät (1827) prestviga sig, hvarefter han till 1834 tjenstgjorde på stiftet. Bergström LittNat. 164 (1889). Brassebonden (hade) .. varit den fattigaste på hela socknen. Heidenstam Skog. 150 (1904). Folkmängden på Linköpings stift. Hassler LinkSt. 1: 27 (1935). Familjen var på socknen och fick hålla till godo med vad som bjöds. Nilsson HistFärs 236 (1940).
ϑ) styrande sådana ord som kust, strand (förr äv. havsbandet), brädd, kant, gräns; stundom liktydigt med: vid (jfr 5); äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill; jfr c. G1R 1: 79 (1523: paa Grensene). Iagh stoodh på strandenne widh elffuena. 1Mos. 41: 17 (Bib. 1541). På then Malabarske kusten. Block MotalaStr. 49 (1708). CAEhrensvärd Brev 1: 190 (1789: på hafsbandet). Popplen på flodens brädd. Adlerbeth Buc. 37 (1807). På den grekiska kanten af Mindre Asien. Nilsson FolklFest. 305 (1915). — särsk.
α’) (†) i uttr. långs på kusten, längsefter kusten. SvMerc. 1: 143 (1755).
β’) i de bildl. uttr. stå (äv. gå) på gravens brädd, vara på brädden (att göra ngt), se GRAV, sbst.1 3 f α δ’, BRÄDD 4 a. jfr (†): Vthi sin ytersta ålder, tå han nu gick på graffuena. PErici Musæus 3: 25 b (1582); jfr 23 a.
ι) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar ö, holme, halvö o. d.; i fråga om namn på öar l. halvöar numera bl. i den mån området för språkkänslan framstår i första hand ss. en ö l. halvö, icke ss. en stat l. ett rike l. en (del av) världsdel o. d. (t. ex. på Gotland, Öland, Själland, Island, äv. på Jylland, Irland, förr äv. på England, Japan, Sydafrika). Paa gotland. G1R 1: 261 (1524). (Han hade) sitt tilhåll stundom på England, och under tiden på Irland. Peringskiöld Hkr. 1: 239 (1697). En egendomlig kultur på Japan. Fries BotUtfl. 1: 5 (1843). På en obebodd ö. Wetterbergh Penning. 477 (1847). På Sicilien. Key Tozzetti o. Menasci (1890; titel på opera). Negerbarn på Syd-Afrika. Fröding ESkr. 2: 188 (1894). Stamfadern .. som ligger i hög på Jutland. Hallström K11 26 (1918). Flygfälten på Island. 2SvUppslB 14: 730 (1950). jfr (†): Sådant mynt som ther på landet (dvs. på Gotland) var gilt och gengse. LPetri Kr. 90 (1559).
κ) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar vatten, hav, sjö, flod o. d.; särsk. i uttr. som beteckna att ngn l. ngt uppbäres av vattnet (simmar l. flyter o. d.), stundom äv. i fråga om hus (kvarn o. d.) som är utbyggt (utbyggd) över en vattenyta; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Han rodde omkring på den lilla insjön i två timmar. Ute på öppna sjön. Befinna sig på grunt (l. djupt) vatten. Tha the hulle (dvs. höllo med båten) pa fierde[n] j fiord om höst. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Arken dreeff på watnet. 1Mos. 7: 18 (Bib. 1541). The som sigla på haffwet. Bolinus Dagb. 11 (1666). (Kapten Bandholtz) gick .. med båtar under Fästningen på Elbströmmen (vid Dresden), derest han förstörde deras Qvarnar som lågo på vattnet. Sundelius NorrköpMinne 272 (1798). (Simfåglarna) lefva mest på vattnet och taga sin föda derutur. Berlin Lsb. 95 (1852). På Tåkern. Lagerlöf Holg. 1: 213 (1906). (Den dansande kvinnan) låg och flöt på rytmen som en blomma på en våg. Siwertz Låg. 16 (1932). jfr (†): (Hans hustru) fann honom liggande död på dammen. Cavallin Herdam. 2: 97 (1855). — särsk.
α’) (†) i utvidgad anv., i uttr. simma på luften, om sky: ”simma” i luften. JGOxenstierna 1: 36 (1805).
β’) i det bildl. uttr. vara på sju famnars vatten, se FAMN II 1 d slutet.
c) styrande sådana allmänt lokalbetecknande ord som plats, ställe, ort, punkt, äv. rum l. vrå, förr äv. stad (i bet.: plats o. d.); äv. styrande sådana beteckningar för delar l. partier av en lokal o. d. som sida, äv. ända o. d. (jfr b ϑ); äv. i mer l. mindre bildl. anv. som närmast ansluta sig härtill. På ort och ställe, se ORT, sbst.1 II 5. Han satt på vänstra sidan i biografsalongen. Orienteringslöparen befann sig nu på en punkt varifrån han enligt kartan skulle ha två kilometer kvar till målet. Athij wile mötha meedh oss innan then tiidt och paa nogen then stadt som benempdt war. G1R 2: 12 (1525). Funten, widh hwilken barnet döpas skal, bör stå på itt beqwämligit rum och ställe uti Kyrkian. KOF II. 2: 34 (c. 1655). Houwell hade .. på dhen andra Ändan aff Saalen inlåtit sigh i ett Taal medh een Adelsman. RelCur. 223 (1682). När håfven kom till Glans på hans bortgömda vrå, stoppade han ner en hoprullad tolfskilling(sedel) i håfven. Wetterbergh Penning. 41 (1847). Sippor, som på sina ställen stodo så rikt, att de .. liknade snödrifvor. Rydberg Vap. 4 (1891). Reserven på platsen (ss. forward) .. var passabel. IdrBl. 1924, nr 78, s. 14. jfr (sport.): Den nye spelaren på vänster inner (dvs. på platsen ss. vänsterinner). IdrBl. 1924, nr 77, s. 7. — särsk.
α) i uttr. på stället l. fläcken (i sht förr äv. fläck), förr äv. platsen, övergående i bet.: genast, omedelbart. Humbla Landcr. 12 (1740: på platsen). Almqvist Lad. 10 (1840: på fläck). Om du mig röjer, är du död på fläcken. Jolin UHansDr 36 (1860). Nilsson FestdVard. 57 (1925: på stället).
β) [sv. dial. på stan, nyss, strax, i kväll; jfr fsv. i stadh, genast, strax, nyss] (†) i uttr. på stan, äv. på staden (jfr e) l. på stand, genast, strax; äv.: (alldeles) nyss l. just (nu); äv.: snart sagt, nästan; rent av; jfr PÅ-STAN. Så skeedde både til watn och land, / Som wij nu nogh haffue hört på stand. Svart Gensw. I 2 a (1558). The ouphörlige krijgen, som thetta wårt fädernesland .. nu på staden i 60 år .. fördt hafwer. Gustaf II Adolf 116 (1615). På stan Tror jag wist at Tacitus hafwer läst alla wåra Lagar, ty detta (dvs. böternas uppdelning) finner man alt för offta uti dem uprecknadt. Rudbeck Atl. 1: 644 (1679). Hesselius Zaletta 39 (1740: på stan).
d) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar gård (se GÅRD, sbst.1 6, 6 b), torp, slott, fäste, gods o. d., i sht förr äv. kloster; vanl. med tanke företrädesvis på gården osv. ss. ett område (med ett komplex av byggnader) l. ss. en ort, men äv. (särsk. vid sådana ord som slott, herrgård) med tanke på enskild byggnad (jfr i) o. då stundom liktydigt med: i (se I, prep. o. adv.2 I 1 b). Jak Gotzstaff Ericson paa Rydboholm. G1R 1: 3 (1521). (Regementskvartermästaren) hade 60 man infanterie och 2:ne fendrickar på ett klåster. HH 24: 85 (1706). Här fins ju en krutkammare på fästningen. Runeberg ESkr. 2: 11 (c. 1845). På samma (bond-)gård men i en annan byggning bodde en änka. LbFolksk. 31 (1890). Det står illa till här på torpet. Lagerlöf Holg. 2: 432 (1907). På själva Sunne prostgård. Dens. Mårb. 37 (1922). — särsk. (numera bl. ngn gg tillf. l. arkaiserande) styrande ortnamn använt om (l. med syftning på) slott l. fäste l. (gästgivar)-gård o. d. på den ort som (numera) bär det ifrågavarande namnet. Henrick van Melen (then Konung Cristierns slotzfoute war på Westrårs). Svart G1 14 (1561). Golffwet i Kistsalen på Stocholm. HB 1: 192 (1572). Konungens Bröder, som tå stadde woro på Eskilstuna. Girs E14 105 (c. 1630). Klockan 10 var sällskapet på Ljungby (dvs. Ljungby gästgivargård), der de skulle frukostera. Carlén Prof. 318 (1840). Sjöröfvare, som hafva sitt tillhåll på Visby. Ramsay Sekl. 2: 16 (1909; med syftning på Visborg).
e) (ngt vard.) i sådana uttr. som på stan, äv. (i skriftspr.) på staden (jfr c β), äv. (i vissa trakter, ngt bygdemålsfärgat) på byn, i fråga om vistelse l. förhållanden utanför hemmet (l. våningen l. kontoret l. förläggningen o. d.) i en stad l. by (t. ex. på gator, vägar, torg, restauranger, i affärer o. d.). Högberg Frib. 367 (1910). Är herrn resande på stan? Engström Mem. 13 (1927). (Han) tillbragte .. sin mesta tid ute på staden. Hedenvind-Eriksson Hjul. 99 (1928).
f) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar fiskeläge l. badort o. d., äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gruvsamhälle o. d., äv. hamn(område), förr möjl. äv. hamnstad; ofta liktydigt med: i. Ligga på badort. Jag har .. i vintras sammanskrifvit en kårt (katalog över växter) på Porto, där jag var i 14 dagar. Loefling Resa 33 (1752); möjl. till 52 u. Här .. äro vi nu på det vackra och vidt beryktade Medevi. Almqvist JK 36 (1835). Vid högsommartiden är det .. tyst och stilla på läget, medan storsjöbåtarna äro ute på fisket. LbFolksk. 212 (1890). Vid .. (västerviksbornas) sedvanliga aftonpromenad på hamnen. STaube (1914) hos Wennerberg Bref 2: 169. Verner von Heidenstams dagar på Sandhamn. Expressen 1950, nr 294, s. 14. Väva kan man väl göra om än man bo på ett samhäll! Lidman Tjärd. 169 (1953).
g) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar stadsdel l. förstad o. d.; särsk. dels styrande ordet malm (se d. o. I 2 c) l. sådana ortnamn som Norrmalm, Södermalm, dels i sådana uttr. som på Norr l. Söder l. Öster l. Väster (jfr NORR anm. 1:o). G1R 1: 217 (1524). Uthj Staden och på Mallmarna. HSH 31: 19 (1663). En Kiöpman i Stockholm .. boendes på Södermalm. HC12H 2: 37 (1710). Vår Cathrina-kyrka på söder. Agrell Maroco 2: 143 (1797, 1807). Att .. i sällskap med en skara likasinnade (studenter) promenera på Luthagen (i Uppsala). Engström Lif 41 (1903, 1907). (†) Vnderrätterna (i Sthm) ähro Trəe, en i Staden och en på hwarthera Förstaden. HSH 31: 19 (1663); jfr 55 a.
h) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar torg, gata, väg, stig, bana, spår o. dyl. l. väglag o. d. (se β); ofta i uttr. vari dylika ord brukas i utvidgad anv. l. i oeg. l. mer l. mindre bildl. bet. (se vidare de särskilda orden). Köpa blommor på torget. Hitta ngt på (Stor)gatan, på vägen. Han var redan ute på skidspåret. (Kristian II) loot thera liik nogra daga liggia paa gathunne för hund oc Rampn. G1R 1: 28 (1521). The som löpa påå wädiobanen. 1Kor. 9: 24 (NT 1526). Ondt wända på trånga wägar. Grubb 644 (1665). Konkurrens mellan två eller flere samfärdsföretag på samma trafikled. EkonS 1: 357 (1893). Nyårsdagen var (vid tiden för Kristi födelse) på väg att bliva en folklig fest- och glädjedag. Nilsson FestdVard. 192 (1925). (†) Att några (studenter) speelt och sungit på (dvs. i) grenden. ConsAcAboP 5: 48 (1680). — särsk.
α) i uttr. som beteckna att ett hus befinner sig intill (kanten av) en gata l. en väg o. d. (äv. ett torg, stundom äv. en gränd) l. att ngn bor i ett hus med sådant läge o. d., liktydigt med: vid; jfr 5. Han bor på Kungsgatan. Huset (är) belægit paa swartmu[n]ka gatune. OPetri Tb. 103 (1526). Een gårdh j Stocholm .., liggiandes på Vruäders gränd. BtFinlH 4: 378 (1569). 5 à 6-rumsvåning .. önskas hyra på, eller i närhet af Gustaf Adolfs Torg. SDS 1906, nr 252 A, s. 3. Han bor blott några hus längre bort på samma gata. Solnedg. 3: 375 (1912). jfr: (Emilie Högqvists) praktfulla våning på hörnet af Fredsgatan och Gustaf Adolfs Torg. Sturzen-Becker 1: 212 (1861).
β) styrande ord som betecknar väglag, före o. d. Rijd intet på Snöön, vthan Grääs synes. Grubb 683 (1665). (Hon) kom .. ned (till bygden) .. på första skidföre. Landsm. 1: 255 (1879).
i) i utvidgad anv., styrande ord som betecknar byggnad l. våning l. rum l. lokal i byggnad o. d. (jfr d) o. använt för att beteckna läge l. befintlighet i byggnaden osv. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
α) styrande ord som betecknar byggnad l. lokal o. d. inrättad l. använd för viss värksamhet l. visst ändamål l. disponerad av viss institution o. d. (t. ex. arbetsstuga, avträde, apotek, bank, bibliotek, bio, bårhus, fabrik, fängelse, hotell, kafé, klubb, kontor, krog, missionshus, post(hus), redaktion, sjukhus, teater, toalett, tryckeri, tull(hus), värdshus o. d.); jfr β, ε, o. Arbeta på kontor, bank, bibliotek. Bo på hotell. Äta på restaurang. Vårdas på sjukhus, på lasarettet. Vara på teatern. Vi hade sällskap på bio. G1R 1: 63 (1523). Effter middagen wore Ridderskapet och Adelen församblade på Ridderhusedtt. RARP 1: 17 (1627). Allt vistande på Krogar, Värdshus, Källare .. vare ungdomen förbudet. FörslSkolordn. 1817, s. 27. Jag låg på bårhuset, kära du, som död. Strindberg Kamm. 2: 37 (1907). Att Sven Johan i söndags var inne och hörde Ärnström på Lutherska missionshuset. Månsson Rättf. 1: 102 (1916). jfr (†): (Målaren hade) blifvit kallad til Venedig för at måla en Altar-Tafla på en Kyrka. Nürnberger Andesk. 2: 142 (1799; klandrat i JournSvL 1800, s. 512); jfr 3 h. — särsk.
α’) (utom i vissa trakter, särsk. i Finl., numera bl. mera tillf.) styrande sådana ord för försäljningslokal som magasin (se d. o. 2), äv. (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Finl.) (handels)bod, butik, handel, boklåda; i Finl. i sht i uttr. som ange att ngn har anställning l. söker plats i handelsbod osv. Är det icke obegripeligt, at jag på ingen boklåda i stan kan få Werther? Thorild Bref 59 (1781). (Hans) son, hvilken tjent på Bremers Handelsbod. Porthan BrSamt. 1: 99 (1784). Jag mötte henne på musikaliska magasinet. EGGeijer (1809) i MoB 7: 77. En flicka, som stått på handel. Tavaststjerna Marin 180 (1890). Stå på butik. Bergroth FinlSv. 159 (1917).
β’) (numera bl. i Finl.) styrande ordet kök (l. restaurangkök o. d.), förr äv. stekarhus, i uttr. som ange att ngn är anställd l. söker plats ss. kock l. kokerska l. hjälp o. d. i kök. Jens P[er]s[on] pa stek[er]husit. SthmSkotteb. 3: 167 (1521). Mina är nu husa, Lovisa är på köket. Hufvudstadsbl. 1903, nr 323, s. 4. Flicka önskar plats .. på restaurangkök. Därs. 1951, nr 321, s. 10.
γ’) styrande sådana ord som badhus, badanstalt o. d., förr äv. bad (se d. o. 2 c). Jag träffade honom på badhuset. På badet. Tavaststjerna NVers 27 (1885; rubrik).
δ’) (†) i uttr. på koren, i koret (se KOR, sbst.2 1). ConsEcclAboP 28 (1657).
ε’) styrande ordet stall; utom i Finl. numera företrädesvis (i sht i fackspr.) i uttr. stå l. hålla (djur) o. d. på stall; i Finl. äv. i uttr. som ange att ngn är anställd l. söker plats ss. stalldräng o. d. Oxar .. och hwadh man på stall hölt. 1Kon. 4: 23 (Bib. 1541). Tin häst har på stall höö, hafra mehr än behöfwes (när du är på friarfärd). CupVen. C 5 a (1669). Hästen bör städse hafva något foder framför sig, då han är stående på stall. Sjöstedt Husdj. 2: 67 (1862). FinT 1885, 2: 461; jfr Hufvudstadsbl. 1903, nr 323, s. 4.
ζ’) (†) styrande orden tryck l. pränt, i uttr. som beteckna att ngt l. ngn befinner sig l. att ngt sker på ett tryckeri; jfr 13 i α γ’, 48 h. At the någre articler på Tysktt tungemål på Prenthet j Stocholm må vtgå lathe till Tyske Nationer. G1R 17: 172 (1545). Professor Skytz war i går nat på trycket. Schück VittA 3: 137 (i handl. fr. 1682). Porthan BrSamt. 1: 96 (1783).
β) styrande ordet hus; utom vid sådana uttr. som folkets hus (o. vid ssgr med ordet hus ss. senare ssgsled; se α) numera bl. (starkt vard.) i uttr. där hus har bet.: avträde; äv. (numera bl. i Finl.) styrande ordet villa. De pen[n]ing[i]er, som förnemdhe Jörennd misth hadhe på Renthollthz hus (då han bodde där). TbLödöse 306 (1593). En del höllo före, at billiard ey borde förbiudas på vissa hus, som ey voro misstänkte. 2RARP 6: 244 (1731). På grefvinnan Gruffiakins villa / .. o, hur det ser ut! Sturzen-Becker 3: 161 (1861). (Han hade) inte varit på huset på åtta dar. Voltaire Cand. 245 (1907). Bo på en villa. Bergroth FinlSv. 159 (1917). jfr (†): H[ustr]v Ing[ri]d pa t[ra]ppehu[se]t. SthmSkotteb. 3: 214 (1523).
γ) styrande sådana ord som loft, vind, skulle o. d.; äv. i sådana uttr. som på andra, tredje osv. (l. övre o. d.) våningen, en resp. två osv. trappor upp, i andra osv. våningen; på nedre botten, i bottenvåningen. Hustrv Malin .. (hade) haft .. (pigan) en dagh på sine fähwss skuller. BtSödKultH 12: 69 (1597). (Man skall) hängia .. (skinkorna) omsijder på itt Låfft vthi een Kammar som ingen wätska vthi är. Salé 52 (1664). Mamsellerna bodde på öfra våningen. Wetterbergh GNord 14 (1862). Att bo på nionde våningen låter svindlande högt. GHT 1951, nr 203 A, s. 8.
δ) styrande sådana ord som rum, kammare o. d., äv. sal (ofta med tanke på belägenhet en l. flera trappor upp i ett hus l. med bibegrepp av att rummet osv. utgör ngns bostad l. arbetsplats o. dyl. l. disponeras för viss värksamhet l. av viss institution o. d.). Han är (uppe l. inne) på sitt rum. Aldrig woro ther så månge personer ine hoss .. (G. I) på salen, han viste jw foge sig i snack och tall med huar och en. Brahe Kr. 1 (c. 1585). Läroverkets afdelningar .. läsa på åtskilda rum. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 54. (De) som sitta på sin kammare och konstruera fram verlden ur sitt eget s. k. medvetande. Wikner Lifsfr. 1: 99 (1866). Lagerlöf Kejs. 255 (1914).
ε) styrande ord som betecknar läroanstalt o. d.; dels med tanke på byggnad l. lokal för dylik anstalt, dels (övergående i o) i utvidgad anv., med tanke på läroanstalten ss. institution; i fråga om universitet numera företrädesvis med tanke på själva universitetsbyggnaden, stundom äv. (numera bl. mera tillf.) med tanke på universitet ss. institution (i sistnämnda användning ofta liktydigt med: vid). Pojken har gått två år på lärovärket. Gå på akademi(e)n, se AKADEMI 2 c α slutet. Föredraget hölls i lärosal II på universitetet. Een .. hwilken sielf hafwer studerat på Universitet. Thyselius HdlLärov. 1: 18 (1620). Någon, som .. på fremmande Academier studerat. Skolordn. 1693, s. A 2 b. De fleste .. glömma bort alt det goda som de hafva lärdt på Scholar. Lagerström Holberg Jean 5 (1744). De som agerar uppe på (folkhög-)skolan är ju ändå bara jäntor och grabbar utan vidare kvalifikationer. Oterdahl Vårdtr. 250 (1938). Tror du jag skulle trivas på universitetet? Farrell ERogers 470 (1947; om amerikanska förh.).
j) (†) i uttr. på fönstret, i fönstret; på fönsterbrädet. I alle Bokelådor måste ju sådanne (dvs. världsliga visor) liggia fremst på Fönsteren. Rudbeckius KonReg. 405 (1619). At der han kom i stughun hoos Bårghmestaren, haf(ve)r han funnit denne zedhlen på fönstre[t], och tagit honom till sigh. ConsAcAboP 1: 389 (1648).
k) styrande ord som betecknar säng l. bädd o. d., särsk. i uttr. som ange att ngn ligger l. sitter o. d. ovanpå en (uppbäddad) säng l. ovanpå en bädd osv., stundom äv. (allmännare) att ngn ligger till sängs; i förb. med ordet säng numera bl. (jfr dock α—γ) för att beteckna befintlighet ovanpå (den uppbäddade) sängen (icke i själva bädden). En man benempd Eneam som redho j otta åår legat hadhe på sengen. Apg. 9: 33 (NT 1526; Bib. 1917: till sängs). (Mormor) lagh 2 månar på sängh at hon int kunna röra sigh. Hoorn Lefv. 45 (c. 1657; rättat efter hskr.). SängKläder Jnge flere än på hans Säng. BoupptSthm 1672, s. 501 b. Jag (har) ej haft den lyckan at författa .. på en SidenSoffa. Kellgren (SVS) 5: 601 (1792). På sin bädd låg Döbeln, tärd af plågor. Runeberg 2: 110 (1846). Ligga å vräka sig på (den uppbäddade) sängen. Östergren (1935). — särsk.
α) (fullt br.) i sådana uttr. som äta l. dricka kaffe l. intaga ngt l. ge ngn kaffe o. d. på sängen, äv. (i vissa trakter) på säng, äta osv. liggande i sängen resp. ge ngn kaffe osv., medan han ännu ligger i sängen; äv. (ngt vard.) i uttr. ta(ga), i sht förr äv. finna ngn på sängen, förr äv. på säng, (vid besök) anträffa ngn ännu icke uppstigen (på morgonen). Verelius Herv. 131 (1672: taga). Öfversten Bondsdorff (kom) ock in (i staden) .., finnande han commendanten med sin fru ännu på sängen. Kurck Lefn. 145 (1705). Morgonsupen .., den bonden sielf tog på sängen, så snart han om morgonen vaknade. Lönqvist Bara 5 (1775). (Han) kom .. hem och tog .. (sin fru) på säng. Choræus Bref 73 (1800). Jag vet, att annars resande helst dricka (kaffe) på sängen. Almqvist Går an 86 (1839). Hon vill så gärna ge honom (kaffe) på säng. Höijer Änk. 97 (1951). jfr (†): Klockan 10, om morgonen ger jag mina Creditorer Audience på min säng. Lindahl Tanckef. 12 (1740).
β) (fullt br.) i sådana uttr. som (ligga o. d.) på dödsbädden l. (i sht i ålderdomlig l. vitter stil) sjuksängen l. sotsängen l. på sin sjuksäng osv., betecknande att ngn är sängliggande på grund av sjukdom l. ligger dödssjuk o. d. The hade warit hema nær hust[rv] Anne Ørian eskilsons th[e]r hon lågh på sin sota seng. OPetri Tb. 284 (1529). Jag såg honom några gånger på sjuksängen. Reuterdahl Mem. 169 (1858). Medan .. (Runeberg) låg på sin sjuksäng. Cygnæus 3: 275 (1861).
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ligga på barnsäng, i barnsäng. Almqvist 236 (1842). Landsm. VIII. 3: 334 (c. 1900; fr. Skåne).
l) i uttr. som åsyfta bruket att vid edgång l. högtidligt löfte o. d. till bestyrkande av vad som yttras l. lovas osv. hålla handen l. två fingrar ovanpå en bibel l. en lagbok l. ett svärd o. d.; särsk. i sådana uttr. som svära l. avlägga ed (i sht förr äv. besvärja ngt) med handen på bibeln l. med hand på bok o. dyl. l. gå (förr äv. göra) ed l. svära på (bibeln l. lagboken l. ett svärd o. d.). (De) giorde ther[es] eedh paa bokena at the saadana (dvs. sådant) hørdt hade aff michels mwn. OPetri Tb. 119 (1526). Wdj Örebro stad .. suore ricksens råd på ett bartt suerd, at (osv.). Brahe Kr. 23 (c. 1585). Renholt .. suor på lagbokenn, att (osv.). TbLödöse 91 (1588). HSH 1: 270 (c. 1750: besvärja med hand på bok). Biskopen aflägger, med handen på Bibeln .., sin Ämbetes-Ed. Hb. 1811, s. 160. Sander Ros 150 (1876).
m) styrande ord som betecknar fortskaffnings- l. kommunikationsmedel o. d.; dels (med grundbetydelsen tydligt framträdande) styrande sådana ord som skidor, kälke, cykel o. d., dels i mer l. mindre utvidgad anv. (ofta betecknande befintlighet inuti ngt), styrande sådana ord som båt, fartyg, tåg o. d. (stundom liktydigt med: med; jfr 50). Hon fick (sitta och) åka på sparkstöttingen. Han sitter nu på tåget till Stockholm. På samma kraffweel war en Walsk doctor. OPetri Kr. 284 (c. 1540). Dedt faller honom svårtt att reesa på båått emellan Stregnääs och här. RP 6: 241 (1636). Löpa på Skider. Peringskiöld Hkr. 1: 110 (1697). Thor på vagnen / dånande åker. Geijer Skald. 21 (1811, 1835). Ifrån Rödesund läto vi ro oss på en slup uppför en vik. Almqvist JK 73 (1835). (Han) njöt av äran att vara den första person, som åkt på cykel i Kairo. Hagberg VärldB 228 (1927). (†) En stund derefter promenerade H: K: Höghet på en Phaëton omkring Staden. NoraskogArk. 6: 21 (1768). — särsk.
α) (i Finl., †) styrande ordet droska: i. (Vi) reste .. på droskor till Mont Répos. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 98. Runeberg ESkr. 1: 77 (1832).
β) (†) styrande ordet automobil: i l. med. (Vi) reste .. på automobil till Frösön. Hamilton Dagb. 1: 78 (1912).
γ) styrande ordet klass i bet.: slag av passagerarplatser (vagn, kupé, hytt osv.) på järnvägar o. fartyg (jfr KLASS 5 a γ), liktydigt med: i. De öfriga passagerarne på samma klass (på ångbåten). Janson Par. 13 (1900). På tredje klass (på tågen i Japan) är det lif och glädje, mat och dofter. Nyblom Österut 108 (1908). Laxness HimlSkönh. 225 (1951).
δ) i utvidgad anv., styrande ordet post, förr äv. gränspost, liktydigt med: med; särsk. i uttr. på posten, med posten, postledes, förr äv. på min post, med min post; jfr 50. Brefven, som förre dagen på grentzeposten vore ahnkompne. RP 10: 627 (1644). De bref jag fått på min påst i dag. CAEhrensvärd Brev 1: 59 (1782). Att skicka pengarna på posten. Siwertz Sel. 2: 50 (1920).
n) styrande ord som betecknar en helhet (ett föremål l. en person o. d.) varav ngt utgör den översta delen l. en upptill befintlig del; ofta i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.), t. ex. taket på huset, husets tak, huvudet på honom, hans huvud; jfr 3 h. Thet öffuersta på berghen. 1Mos. 8: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: bergstopparna). Takitt påå kÿrkione (är) affråtthnatt. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 24 (1583). Man .. slog in en hop reglor i hufvudet på barnen. Sahlstedt CritSaml. 324 (1759). I stoftet släpades kronan / på stönande, fallen kung (dvs. älgen). Fröding Guit. 104 (1891). Stellan fick upp locket på den järnbeslagna ekkistan. Siwertz Sel. 1: 13 (1920).
o) [jfr i] med försvagande av den lokala bet., styrande ord som betecknar samling l. grupp l. sammanslutning av personer l. institution o. d. (jfr i ε) l. upplag l. förråd av varor o. d. (se ζ), stundom liktydigt med: vid, stundom med: i; utan bestämd avgränsning dels från i α, ε, dels från 9. På then venstra flögelen var H. F. N. lijffcompagnie. HH 20: 247 (c. 1640); jfr 8. Tisdagen (behandlas) cammarsaker på Justitiæ-Divisionen och på andra Divisionen krigsährender. 2RARP 6: 439 (1731). (Beväringen) Snygg blef slutligen ett kuriosum på regementet. Engström 2Bok 19 (1909). Efter den första periodens befälsutbildning på studentkompaniet följer så tjänsten på trupp. SvTidskr. 1931, s. 344. (†) (K. XII) lät .. för sig kalla Pater Prior med dess många munkar på dess klosterorden, att för H. M. excersera. HC12H 1: 18 (c. 1734). — särsk.
α) (†) i uttr. på ledet, i ledet (se LED, sbst.1 11 d). Förste Hautboisten. .. Det var en klarinett, som pratade på ledet. Almqvist DrJ 460 (1834).
β) (utom i Finl. numera ofta ngt vard.) styrande ord som betecknar avdelning (av lärjungar) inom undervisningsanstalt: i (se I, prep. o. adv.2 I 1 d); särsk. (numera nästan bl. i Finl.) styrande sådana ord som klass, ettan, tvåan, förr äv. ordning; jfr KLASS 4 a, b. Han har gått på gymnasiet i två år; jfr i ε. Sällan .. hände att någon blef qvarsittande på nedra (ordningen). Nyrén Charakt. 85 (c. 1765). På hvarje ordning (dvs. klassavdelning i skolan). Atterbom Minnest. 2: 128 (1853). (Runeberg) blef .. primus såväl på denna (dvs. tredje) klass, som på de två följande. Strömborg Runebg 1: 42 (1880). Han erinrade sig lilla Otto Bergius på ettan i latinläroverket. Helsingius Dagdr. 96 (1914). Hans sätt att uppträda på klass (dvs. i klassen). Bergroth FinlSv. 102 (1917).
γ) (numera föga br.) i uttr. på hovet, vid hovet. Rhyzelius Ant. 135 (c. 1750). Professorn .. var umgängesvän på hofvet. Strindberg Fagerv. 183 (1902). Moberg GRik. 182 (1953).
δ) (†) i uttr. på rådet, i rådet; jfr 9. Hwadh som på Rådett talt war om the förb(emäl)te puncter. RARP 4: 218 (1649).
ε) (i Finl.) i utvidgad anv., i sådana uttr. som önska l. söka plats l. vara o. d. på hushåll, förr äv. på barnen l. på större barn, önska osv. plats ss. l. vara osv. hushållerska l. hembiträde resp. sköterska för barn osv.; jfr 10. FoU 15: 66 (1902). Lovisa är på köket och Elin på barnena. Hufvudstadsbl. 1903, nr 323, s. 4. En flicka önskar plats på större barn. KalSvFolkskV 1912, s. 191.
ζ) i uttr. (finnas l. ha ngt o. d.) på lager l. förlag, se LAGER, sbst.3 2, FÖRLAG, sbst.2 5 a.
p) (i sht lant., numera knappast br.) i uttr. gå på gräs(et), om boskap: gå i bet; förr äv. i uttr. hava (kreatur) på gräs, ha (kreatur) gående i bet; jfr 10, 34. Enn hop starcke clippere, som .. man kunde haffve på gräss. G1R 20: 169 (1549). Booskapen går alenast om sommaren på gräset. Rudbeck Atl. 1: 94 (1679). Tidén Bosk. 18 (1841).
q) [jfr n] i vissa uttr. som ange att ngt utgör en tillsats l. tillökning o. d. till ngt samt i anv. som ansluta sig härtill; jfr 13. Det var stor råge på måttet, då han mätte bären. Till råga på allt blev han sjuk; i sht förr äv. på allt annat, till råga på allt. Detta var en betydlig tillökning på lönen; jfr 56. På alt anat lade fru eba oss i en kamar ther ala fönstran wore sönder. Horn Lefv. 26 (c. 1657; rättat efter hskr.). Den ungdomliga, dityrambiska fröjd, hvarmed .. (Franzén) anträdde sin resa, var en tillsats på vanlig lefnadslycka. Cygnæus 4: 342 (1872). Sjuttio (år) och öfver på det. VLitt. 1: 510 (1902). — särsk. [jfr 10] i uttr. (till) på köpet o. dyl. l. handeln, se KÖP 1 f, HANDEL, sbst.2 11 a.
Anm. till 1. Angående bruket av på i denna bet. i dess förhållande till användning av i i liknande fall jfr SoS 1918, s. 227 ff.
2) styrande ord som betecknar den del av föremål o. dyl. l. den kroppsdel hos person l. djur som anges uppbära l. utgöra stöd för föremålet resp. kroppen (då den l. det intar en viss ställning l. utövar en viss värksamhet o. d.); äv. allmännare, i uttr. som ange att ngn l. ngt (i en viss ställning) använder ngt (som hör till hans osv. utrustning o. d.) ss. stöd l. underlag l. uppbäres därav o. d. (jfr 1); äv. i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Brädan ligger på flatan, på kant. Ligga på mage(n), på rygg(en), på sidan. Kan du inte stå på fötterna? Gå på tå. Gå på händerna. Svänga om på klacken. Då han stod, vilade hans kroppstyngd på högra foten (l. på en käpp som han stödde sig med). Det havererade fartyget flöt på lasten. Örnen svävade på breda vingar över havet. På stående l. resande fot o. d., se FOT 1 c. (Djuret) stoodh på sina fötter såsom een menniskia. Dan. 7: 4 (Bib. 1541). Hwart Kaar står på sin egen brädd. Grubb 351 (1665); jfr BRÄDD 6. Åsnor finnas och på tw been. Dens. 892. Skogar, som ruttna på roten. QLm. 1: 40 (1833). Så snart Loen märkes vara på benen, släppas hundarna. Nilsson Fauna 1: 136 (1847). Vigg låg på knä med armbågarne mot bordet. Rydberg Vigg 3 (1875). Genom min själ / flyger en skadskjuten fågel / på fladdrande vinge. Lagerkvist Lägereld 27 (1932). — särsk.
a) i uttr. ligga på jämn l. rät köl, se JÄMN 2 c, KÖL 1 d; ligga på hälen, på näsan, se HÄL, sbst.1 3 a, NÄSA, sbst.2 5 c δ.
b) (numera bl. tillf.) styrande ord som betecknar sko, ofta liktydigt med: i; jfr 1. Österman var värdig! Stå rätt på skon. Bellman (BellmS) 2: 11 (1769, 1791). (Man) säger .. att du ska vara den dummaste som gått på träsko. Blanche Bild. 1: 103 (1863). Sforzetti .. hoppade runt i madames salong på sina urringade lackskor. Essén Prim. 26 (1919). Här i det gröna .. / .. ser jag hur lyckan plötsligt dansar / förbi på daggig sko. Bergman TrAllt 50 (1931).
c) i sådana uttr. som stödja, äv. luta (sig l. ngt) på ngt; äv. bildl.; förr äv. i uttr. i stöd på ngt, med stöd av ngt; jfr 1, 14. Han kunde inte stödja på högra foten. Han stödde sig på en käpp. Några ogudachtige haffua stödt sigh på skrifftena. KOF 1: 197 (1575). Som saken i stöd på anförda skäl förekommer mig vara af högsta vigt. Chydenius 307 (1766). Jag .. lutade mitt hufvud på handen. Ekmanson Sterne 2: 30 (1791). En Herkulsstod, / på klubban lutad, höljd i lejonhuden. Tegnér (WB) 3: 95 (1820). Orsabönderna gillar jag, de lever enkelt, de stöder på jordbruk och skog. SvD(B) 1946, nr 109, s. 5.
d) i sådana uttr. som (vara l. bli o. d.) stadig l. osäker l. tung l. lätt l. trög (förr äv. svår l. snäll) på foten (äv. på fötterna), i sht förr äv. på fot, ngn gg äv. på tån, för att beteckna att ngn står l. går l. rör sig stadigt l. tungt osv. l. går l. rör sig snabbt l. trögt osv., förr äv. (i uttr. svår l. lätt på foten) för att beteckna att kvinna är havande resp. att djurhona icke är dräktig; äv. bildl.; stundom närmande sig l. övergående i 52 y; jfr FOT 1 c β, LÄTT, adj.2 4 a, 6 c. Hölt han gott om Her Matthies Soop drogo med, effter han är vahn ved ceremonier och elljest lätt på foten. RP 3: 54 (1633). Min (hustru) begynner åter till att bli svår på foten (gm havandeskap). Ekeblad Bref 2: 401 (1663). Spegel GW 37 (1685: på Foten snäller). Linné Bref I. 5: 94 (1761: lätt på foten; om aphona). Gud nåde den, som var trög på fot. Runeberg 2: 37 (1848). (Cavallin o.) Lysander 370 (1877: tung på foten). Ett barn bör ej vänjas från modersbröstet .. medan åkerns fåror stå öppna och bara, ty då blir det osäkert på fötterna. Wigström Folkd. 2: 159 (1881). Hastig till sinnes och lätt på tån, / är nittonde seklets kung. Fröding NDikt. 107 (1894). VLitt. 3: 503 (1902: lätt på foten; bildl.).
3) allmännare, betecknande föremåls (l. persons o. d.) läge l. befintlighet i förhållande till ngt (som befinner sig vid sidan av, bakom, framför, över, omkring, inom föremålet osv.) vid vilket föremålet osv. är fäst l. anbragt l. upphängt o. dyl. l. i förhållande till ngt l. ngn som uppbär l. tjänar (l. tänkes tjäna) ss. fäste l. bakgrund l. utgångspunkt o. d. för föremålet osv.; äv. i uttr. som ange egenskap l. beskaffenhet hos (l. skeende l. värksamhet som äger rum i l. vid) föremåls yta l. yttre del(ar) o. dyl. l. hos (resp. i l. vid) föremålet i dess helhet med särskild tanke på dess yta l. yttre delar o. d. (jfr 52 y); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Det fanns många tavlor på väggarna i rummet. Hatten hänger på kroken. Rocken hängde på en hängare. Det är ovanligt mycket frukt på det där trädet i år. Flagga på halv stång. Solen står högt på himmeln. Hänga på ett hår o. d., se HÄNGA, v. I 1 c. Yxan är rostig på ytan omkring äggen. Hon hade en fläck på klänningen, ett hål på vanten. Welwilioge (dvs. frivilligt) fatige bröder .. äre gråclädde, och bära en crucifix på theres staaff. OPetri 1: 480 (1528); möjl. till 1 n. (De) skåro ther en wijnquist aff medh en wijnklasa, och läto twå bära then på een stong. 4Mos. 13: 24 (Bib. 1541). Wij (ha haft) nu j thetta åhret ett, j fiord tre stoore Ecclypses, een på Solen, och twå på Månen. Berchelt PestOrs. B 4 a (1589). När som Christi lekamen hank på korset. Carl IX Swar B 4 b (1606). På kyrkiofönstren schule jerntenar görass. Murenius AV 347 (1657). Piano fins det plats till på den väggen. Benedictsson FruM 79 (1887). I många stugor hängde på en tråd eller ett hästhår .. en stor ”krona” af svinborst. Landsm. VIII. 2: 11 (1891). Den verkliga färgen på öns kalkklippor är .. kraftigt röd. PT 1907, nr 160 A, s. 3; jfr 6. (†) Foghlarna sunge på (dvs. i) Trään. Lælius Bünting Res. 1: 227 (1588). — särsk.
a) styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. (jfr b, g, h, j samt 52 y); särsk. i uttr. som beteckna att ngn är iklädd kläder l. klädespersedlar l. bär prydnader o. d. Ha handskar på händerna. Ha skor på fötterna. Hon hade en ring på fingret. Han har snart inte ens kläderna på kroppen. Ha ett sår på benet. Han är brun(bränd) på ryggen, Bränna sig på fingret; jfr 15 a. Ha skinn på näsan, se NÄSA, sbst.2 1 d ν. G1R 10: 126 (1535). (G. I hade vid födelsen) itt rödt kors på brystet. Svart G1 2 (1561). Then Gullkädian, som han hade på Halsen. Peringskiöld Hkr. 1: 23 (1697). Toffeln på häln på dig kippar. Bellman (BellmS) 1: 210 (c. 1771, 1790). Karlar, som kommo gående med ränsel på ryggen. Lagerlöf Holg. 2: 402 (1907). Fjädrarna på magen hos fåglarna. Hammar (1936). jfr (†): (Biskop Epiktetus lärde att) Then som ledh på sin Krop, och är korszfäst worden, then samme hafwer icke warit Christus. Schroderus Os. 1: 498 (1635); jfr 52. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. (igen)finna l. taga ngt på ngn, (åter)finna l. ta ngt i ngns kläder o. d.; jfr III 1 a β. G1R 14: 130 (1542). Ithem fans och på honom, som togz på honom när han fångades, Pening(a)r — 4 dlr. VRP 1625, s. 186. Ullman Frök. 92 (1780).
β) (vard.) i sådana bildl. uttr. som ha(va) ngt (äv. ngn) på halsen, äv. sitta med ngt på halsen, besväras l. tryckas l. plågas o. d. av ngt (l. ngn); äv. (numera knappast br.) ligga, förr äv. hänga ngn på halsen, ligga ngn till last l. besvära l. trycka l. plåga ngn (ss. en tyngande börda l. ett påhäng l. en black om foten o. d.); i sht förr äv. i uttr. vara ngn på halsen, ha börjat anfalla l. överfalla ngn, vara över ngn; jfr HALS 1 i β. Then gamble Adam ligger oss på halsen. OPetri 1: 341 (1528). Opå thett umkostenn (för ryttarna) icke måtte allenest hängie E. K. M:tt på halssenn, synes (osv.). G1R 29: 592 (1559). Konungen i Frankerijke sitter medh ett svårt krigh på halssen. RP 6: 506 (1636). Bliffvandes huffvudvachten .. intet varse (snapphanarna), förr ähn dee vore henne på halssen. OxBr. 8: 464 (1645). Jag har .. en hel theaterpersonal på halsen på mig. Jolin Kom. 55 (1845).
b) styrande sådana ord som sida l. kant o. d., i uttr. som beteckna att ngt är fäst l. anbragt vid ngns l. ngts sida osv. l. i uttr. som ange egenskap l. beskaffenhet hos (l. skeende l. värksamhet som äger rum i l. vid l. med) ngns l. ngts sida osv.; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; jfr 8. Schemat hängde på bokhyllans smalsida. Stenen var mossbelupen på vänstra bredsidan, på nedre kanten av vänstra bredsidan. Diwret .. stoodh på then ena sidhonne. Dan. 7: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: det reste upp sin ena sida). Om Wåren skal man låta (åder) på then högra Siden, och om Hösten på then wenstra. Månsson Åderlåt. A 6 b (1642). (Bakkroppen på en viss fjäril) var .. på sidorna purpur-färgad. Linné Gothl. 274 (1745). — särsk. (numera föga br.) i sådana bildl. uttr. som visa l. känna l. skildra l. ta(ga) l. uppfatta l. betrakta o. d. ngt l. ngn på den l. den sidan l. på en så l. så beskaffad sida, från den l. den sidan osv.; jfr 8, 15 b. At taga saken på rätta sidan. Knöppel Legrand Vän 6 (1743); jfr 16 h. På hvad sida man må betrakta .. (nattvarden), så framlyser der uti Guds .. härlighet. Bælter JesuH 6: 150 (1760). Om jag Er på rätta sidan känner, / Så (osv.). Wallenberg (SVS) 2: 42 (1775). (Romanen) visar .. Katholicismen på sin vackraste sida. SvLittFT 1834, sp. 540. Ahlman 636 (1872).
c) styrande ord som betecknar underlag av tyg l. tråd(ar) för broderi l. flätning l. sömnad l. för anbringande av band l. metallprydnader o. dyl. l. som betecknar varp vari inslag (av dyrbarare material) inväves o. d.; jfr 1. Brodera på stramalj. Ett förgyltt bälte, upslagett på rött flögell. G1R 24: 155 (1553). Ingen .. skal fördrista sigh att bruuka till eller på kläder gylden och silfverduuk. RARP 9: 319 (1664). 400 m. guldgalon på nickel. TLev. 1899, nr 48, s. 2. Genombrutna arbeten i flätning och sömnad på kvarvarande trådar i ett tyg, där vissa andra trådar utdragits. SvUppslB 25: 1003 (1935).
d) [jfr motsv. anv. av t. auf] styrande ord som betecknar behållare l. kärl o. d. vari ngt förvaras l. (slutet) rum (bänk) vari växt odlas l. ugn vari malm smältes o. d.; jfr 48 j. Vin på buteljer. Sill, svamp, sparris på burk. Således kokas then ena kiettlen efter then andra, och öses fram och tilbakars in til thes vörten blir hel klar på karet. Broocman Hush. 2: 175 (1736). Engelsk Porter på Bouteiller. DA 1793, nr 5, s. 3. Den ugnsrostade malmen synes på masugn förmånligare än groprostade. Tamm Smid. 27 (1830). Sticklingarne (av pelargoner) .. hållas på sluten luft och vattnas sparsamt. Abelin TrInomh. 112 (1904). jfr (numera knappast br.): Confect .. hwilket kan frambäras på wanlige Skålar och icke uthi Korgar. Schmedeman Just. 392 (1664); jfr 1. jfr äv. (†): Dhen 27 Januarij 1658 vthspijsat på 16 skåhlar Middagzmåhltijdh. HovförtärSthm 1658, Verif. 9; jfr 1, 55 b. — särsk. i sådana uttr. som äta på portör, middag på portör, se PORTÖR 3; jfr 34.
e) i uttr. (ha l. bära ngt) på fickan, se FICKA 1 b; förr äv. i uttr. på västtaskan, i västfickan. På västtaskan nagra lösa kopparrunstycken. VRP 10/3 1722.
f) styrande ord som betecknar stege l. lina l. lutande l. lodrät yta o. d. som ngn klättrar uppför l. nedför; äv. i bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Then som aff öfwerdådigheet löper på then andra på Lijnan, så at then nedhan före ähr faller til dödz, .. skal (osv.). PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 34. På den Himmelska stegen stiga alt högre och högre upp till ljusets och helighetens källa. Hagberg Pred. 2: 123 (1815). Äntring på lutande stege, med nedgång på lina. IGymnInf. 1872, s. 47. (Tjuven hade) sökt undkomma genom att klättra på fasaden från två våningars höjd. SvD(A) 1934, nr 218, s. 3.
g) (i sht i fackspr.) styrande ord som betecknar (den del av) fångstredskap för fisk l. villebråd o. d. vari fisken osv. fastnar samt i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; äv. styrande ord som betecknar åtel o. d. varvid villebråd osv. skjutes l. fångas; ofta övergående i instrumental bet. o. liktydigt med: med (hjälp av); stundom övergående i (15 d l.) 34; jfr 50. At man skjuter .. (räven) på luder. Aken Landap. 109 (1747). (Insjöforellen) fångas på långref och på drag. Nilsson Fauna 4: 415 (1853). Engelsmännen, som .. metade lax på fluga. Engström Lif 9 (1903, 1907). Man fångar den ena gruppen på nykterhetsfrågan, den andra på löftet om (osv.). Hedin TalUngdemokr. 74 (1914).
h) styrande ord som betecknar en helhet (ett föremål l. en person o. d.) varav ngt utgör (i sht en yttre) del; ofta i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.), t. ex. grenarna på träden, trädens grenar, ögonen på honom, hans ögon; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; jfr 1 n, 6, 12, 18, 43 samt AV I 16 c. Beeneth skolen j icke slåå syndher påå honom. Joh. 19: 36 (NT 1526). Tijgh och halt munnen på tigh. Dom. 18: 19 (Bib. 1541); jfr HÅLLA, v.1 1 m. Jag skall läggia snaran om halsen på tig. Verelius Gothr. 37 (1664). Nu bryntes eggen på vårt stål. CVAStrandberg 1: 165 (1860). I famnen på Pappenheims mörka tropp / Hann ingen den vacklande (dvs. den sårade G. II A.) följa. Snoilsky 3: 6 (1883). Handen darrade till på den unge magistern. Lagerlöf Top. 173 (1920). jfr (†): (Kolumbus upptäckte år) 1504. andre .. Öar (i Västindien), iämwäl en dehl af fasta Landet på America. Holm NSv. 14 (1702). — särsk.
α) (†) i uttr. vid sidan på ngn, av ngn. Wallenberg (SVS) 2: 135 (1769).
β) (†) i uttr. lägga grunden l. grundvalen på ngt, lägga grunden till ngt; äv. bildl. Folcket vphoff sijn röst til Herrans loff, at grunden på Herrans Hws lagd war. Esra 3: 11 (Bib. 1541). Schroderus Comenius 4 (1639; bildl.).
γ) styrande ord som betecknar (avdelning av) skrift varav ngt utgör (i sht en begynnande l. avslutande) del; särsk. i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.); jfr 12. Förspråk på Salomons ordspråk. SalOrdspr. A 2 a (öv. 1536; rubrik). I yttersta werzen på thetta kapitel. Swedberg SabbRo 435 (1688, 1710). Sedan Nyåret har jag skrifvit 3 nya Romanser på Frithiof. Tegnér (WB) 4: 381 (1824). Inledningen på Hartekamps flora. Levertin 23: 231 (1906). (†) Wisorna på (dvs. i) S. Oloffz saga. Schück VittA 1: 208 (i handl. fr. 1669).
δ) styrande ord som betecknar (pänning)summa l. antal l. lön l. skuld o. d. varav ngt utgör en del l. varav en del (l. intet) erhålles l. betalas l. fråndrages o. d., stundom liktydigt med: av; stundom närmande sig l. övergående i 34 l. 52 (l. 56 b). Taga ngt i avbetalning på en skuld. Göra avdrag på lönen; jfr 52 z, 56 b. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). Een haffuer länt aff een annan 10123 Daler. Och honom betalat på samma Summa 1234. AJGothus ThesArithm. 28 (1621). På pensionen eller mine förre utläggningar har ingen ting blifvit mig godtgjordt. Porthan BrSamt. 1: 128 (1786). Att procenten (av barn utom äktenskapet) bort beräknas på folkmängden i stället för på barnaföderskorna. Thyrén Sedl. 8 (1915). På denna summa avgår frakt och övriga omkostnader. Östergren 1: 178 (1915).
i) (vard.) övergående i 15, i uttr. vara på ngt l. ngn, ss. beteckning för att ngn utsätter ngt för åvärkan l. skadegörelse l. rör l. rubbar ngt o. d.: vara på (i bet. III 1 g) ngn l. ngt; ofta svårt l. omöjligt att skilja från III 1 g; förr äv. i uttr. se ngn på ngn, se att ngn är på (i bet. III 1 g) ngn. (Han) klagade att andersses Hund .. bett Sex gambla tackor i hiell för Honom (.) vittne thär till som såge Hunden påå fårrenn Madtz Hemingson (osv.). UpplDomb. 5: 184 (1597). Dhem som på borgarens hwss hafwa warit (dvs. där gjort hemgång, krossat fönsterrutor m. m.). ConsAcAboP 4: 154 (1673). Peter .. gav honom en skopa ovett för att han varit olovandes på spriten. Siwertz Sel. 2: 233 (1920); jfr III 1 g.
j) styrande ord som betecknar person l. föremål l. grupp av personer o. d. som utgör l. tas ss. utgångspunkt l. riktpunkt (riktkarl l. riktavdelning o. d.) vid uppställning l. formering av (trupp)avdelning o. d.; jfr 15. Fördubbla widh wänstre sijdan, på honom som står uthi Ledet. Söderman ExBook 11 (1679). Kolonner formeras a) med afseende på frontens storlek: på kanoner och på afdelningar. ExFältartill. 1885, 1: 161. Skotthemtaren tager plats till höger och N:r 7 till venster om handspiksänden, rättade på kanonbefälhafvaren och N:r 8. Därs. 205. Aminoff StPtbg 378 (1909). jfr (†): Höger fördubler eder Rotar på fronten (dvs. så att man får de stillastående framför sig) och på Ryggen (dvs. så att man får de stillastående bakom sig), march. Söderman ExBook 102 (1679); jfr 8, 8 a. jfr äv. (†): Wij skulle blifwa ståendes, till Dahlregementet .. skulle ankomma, på hwilket wij skulle sluta. KKD 1: 185 (c. 1710); jfr 15, 44.
4) i vissa speciella (ofta utvidgade l. bildl.) anv. av 1 o. 3.
a) i uttr. som beteckna att ngt l. ngn befinner sig i ett visst horisontalplan l. (så l. så) högt uppe l. djupt nere (särsk. i sådana uttr. som på så l. så stor höjd l. så l. så stort djup); äv. (allmännare) i uttr. som ange plats inom en skala l. serie l. rangordning o. dyl. l. stadium l. skede i utvecklingsserie l. förlopp o. dyl. l. i uttr. som ange belägenhet i förhållande till punkter l. siffror o. d. som utgöra en skala l. serie osv.; äv. i bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Högt uppe, långt nere på rangskalan. På sin (högsta) höjd, se HÖJD 4 c β; förr äv. på (det l. sitt) högsta (jfr 48 d β), se HÖG, adj. 12 b. Befinna sig på ett lågt utvecklingsstadium. (Skeppet) gick vnder all sijn segell, på widh pass tiugu fampna diwp. Svart G1 92 (1561). (Om) 1. Richsd(a)l(er) (i värde) blifuer ståendes på 48. Runst(ycken): Så (osv.). Stiernhielm Arch. H 1 b (1644). De, som äro både öfver, på och under vår så kallade rang. Gyllenborg PVetA 1757, s. 2. Vår thermometer om bord var uppe på 33°. Gosselman Col. 1: 31 (1828). Redan på föreställningens skede gör sig behofvet af meddelelse kännbart. UVTF 26: 19 (1880); jfr 36 b. (Två härdar) ligga .. (i pålbyggnaden) kant i kant med hvarandra och på betydligt olika nivå. Fornv. 1910, s. 35. När ett värdepapper betalas med det penningbelopp, hvarå det lyder, .. säges kursen stå på pari. 2NF 15: 323 (1911). (†) Jönss Matzsons skuta .. ligger på djupet om (dvs. har ett djup av) 3 alna eth quarter. BtFinlH 3: 311 (1555). — särsk.
α) i uttr. som ange att spak l. handtag o. d. varmed ngt kan regleras l. kopplas o. d. befinner sig i visst läge samt i anv. som ansluta sig härtill. Skrivmaskinens färginställare stod på rött. Bilföraren glömde att växeln låg (inne) på trean. (Den elektriska kok-)Plattan står under gräddningen på 1/2 eller 1/4 ström. Högstedt ElHem. 57 (1921).
β) (†) i sådana uttr. (angivande mängd l. antal) som på annat l. tredje tusen(de) l. hundrade, mellan ett o. två resp. två o. tre tusen l. hundra; äv. i sådana uttr. (angivande avstånd) som på femte milen lång, mellan fyra o. fem mil lång; jfr 33, 42. The wore wehll på tridie tusende. Svart G1 166 (1561). (Till bommarna) will behöfwes på annedh twsendh stocker. HB 2: 200 (1583). Detta Pastorat som är på femte milen långt. VDAkt. 1760, nr 381.
γ) i uttr. sitta på tredje blandningen, se BLANDNING 8 b; jfr 56 b.
b) styrande ord som betecknar platsen (t. ex. sida i bok l. skrift, papper(sark), lista, räkning, kort) där ngt är skrivet l. tryckt l. står att läsa l. där ngt är målat l. tecknat o. d.; äv. i oeg. l. bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Hans namn stod på listan, på placeringskortet. Drickspängarna voro med på räkningen. Beställning på ordinarie stat, på reservstat, se STAT, RESERV-STAT. Szom sthaar beschriffuith paa thet andhra bladhit her nesth tiilforendhe (i registraturet). G1R 2: 174 (1525). Musæ suethizantes, .. Tedde i någre små Werk och Dichter, som på andra Sijden (dvs. på motstående sida) förmäles. Stiernhielm MusæSueth. (1668; i titeln). O! har du icke synder nog ändå på din räkning. Nohrborg 218 (c. 1765). På de båda sista arken (av Törneros’ Dagboksanteckningar) framträda kanske ögonskenligast .. (hans världsuppfattnings) hufvudpunkter. Atterbom Minnest. 2: 311 (1842). På (Rafaels tavla) ”La disputa” råder dramatiskt liv och extas. Heidenstam Dag. 151 (1900, 1909). Runinskriften på Skabersjö-spännet. Lindquist RelRuntext. 1: 88 (1932). (†) (En åsikt som Platon) på åthskillig rum (dvs. ställen) medh högh-förnufftig Skäl vnderliga förklarar. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av fr. sur] (utom ngn gg tillf. bl. i Finl., vard.) styrande ord som betecknar tidning: i. Utom dem som på Tidn. omtalas, har ock Hospit. Prästen Julen dödt. Porthan BrSamt. 1: 69 (1783). Ej längesedan lästes på samma blad (dvs. i Morgonbladet) en artikel af motsatt syftning. Topelius Dagb. 3: 88 (1837). Med största oro har jag följt notiserna på tidningarna. Runeberg ESkr. 2: 245 (1852). (År) 1835 voro ärmarna långa, och den ofantliga puffen rynkad med mångahanda fantasier på journalerna, under det den i verkligheten oftast synes ha varit helt enkel. Kleen Kvinn. 100 (1910). Bergroth FinlSv. 160 (1917).
β) [jfr motsv. anv. av fr. sur] styrande ordet register (l. ssgr med detta ord ss. senare ssgsled); numera nästan bl. i uttr. vari register användes i bildl. bet., i övriga fall ersatt av: i; förr äv. styrande orden katalog, titel (på bok) o. d.: i. Han har mycket på sitt (synda)register. Schück VittA 2: 40 (i handl. fr. 1668: på Registret). Skall jag göra någon anstalt till intimation på Catalogen om mina .. Lectioner för Studioserne? Kellgren (SVS) 6: 37 (1774). Denna dialog, på hvars långa .. titel .. (J. Franck) kallar sig ”en väl förfaren Philo-Chymicus”. Atterbom Minnest. 1: 17 (1847). Genom att på registret till Svensk akcent II uppslå de ifrågavarande orden. Landsm. VI 2: 45 (1886).
γ) i utvidgad anv., i uttr. som ange att pänningar l. egendom äro uppförda i skriftlig handling o. d. ss. tillhörande ngn samt i anv. som ansluta sig härtill. Han hade 10000 kronor på en sparbanksbok. Han hade endast en obetydlig summa kvar på sitt checkkonto. Hur mycket har du kvar på motboken (för vin o. sprit)?
c) i vissa under 1 o. 3 icke behandlade oeg. l. bildl. uttr., särsk. sådana som ange att ngt mer l. mindre abstrakt befinner sig l. vilar o. d. (l. tänkes befinna sig osv.) ngnstädes l. som ange ngns l. ngts läge i förhållande till ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. i uttr. ligga på ngt (jfr f, i—l), se LIGGA 2 b, ligga (ngn) på hjärtat l. sinnet l. ligga på ngns hjärta l. sinne l. ha ngt på hjärtat, se LIGGA 2 b δ, HJÄRTA I 1 f ε α’, ζ’, ligga l. tynga l. vila o. d. på ngn, om arbetsbörda l. ansvar l. sorg l. synd o. d.: åvila l. tynga o. d. ngn. Hela ansvaret vilar på honom. Ligga l. vila på ngns ansvar, bära ngt på sitt ansvar, se ANSVAR I 2 e α, β. Wåra synder liggia på oss, at wij ther vnder förgåås. Hes. 33: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: tynga på oss). Dhen som lefwer i laster, han haar en swår börda på Samwetet. Grubb 606 (1665). Du (dvs. Sverige) thronar på minnen från fornstora dar, / då äradt ditt namn flög öfver jorden. VSvFolksång. 2 (1845). All verldens qval, hela skapelsens suckan .. allt detta är sammanträngdt på det trånga utrymmet af denna enda natt. Wikner Pred. 6 (1866); jfr 36. Stämman verkade någon gång i högre lägen, på vissa vokaler .. en smula fjättrad. UNT 1943, nr 42, s. 8; jfr 52 y β. jfr: Alla öfningar sjungas på stafvelsen ”da”. Beyer Sång. 21 (1887); jfr 34. — särsk.
α) [delvis utgående från 13] i sådana uttr. som grunda ngt l. sig (förr äv. fundera sig) på ngt l. bygga (ngt) på ngn l. ngt; äv. (övergående i mer l. mindre kausal anv.) i sådana uttr. som göra ngt på en (viss l. så l. så beskaffad) grund(val) l. basis l. på (vissa l. så l. så beskaffade) grunder, stundom liktydigt med: av; jfr 34 f. Christus .. will ath wij allena byggia skolom på hans retferdugheet. GlMat. 9: 13 (NT 1526). Cassianus och .. noghre andre som fundera sich på thet som Dionisius scriffuit haffuer. OPetri 1: 476 (1528). Dijne gerningar alla du grunda på Gudz bud. Stiernhielm Herc. 367 (1658, 1668). Det var nog på goda grunder, som bergresen kände sig ängslig. Lagerlöf Holg. 2: 381 (1907). — särsk. i uttr. på grund av, se GRUND, sbst.1 III 1 d δ, 2 b.
β) i sådana uttr. som bero l. hänga, i sht förr äv. väga, förr äv. stå l. bestå på ngt l. ngn (jfr γ, δ, ζ), ha ngt till grund l. vara avhängig l. betingad av ngt l. ngn o. d.; jfr BERO 6 b, 7 a, BESTÅ I 6 a, d, HÄNGA, v. I 11. På thessen tw bodhen henger all laghen och propheterne. Mat. 22: 40 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Medan Rijkzens wärn och förswar förnembligen består på godt och mycket krijgzfolk. RA II. 2: 9 (1616). (Svensken) har .. (gm att kunna vara fattig) makt att när som helst resa sig upp, lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person, och på intet annat i verlden. Almqvist Fattigd. 31 (1838). Eubulos. Du frågar? Rhaistes. Och på svaret väger lif och död. Runeberg 5: 248 (1863). Den högre klassen är icke en isolerad och på sig själf beroende folkmassa. Fahlbeck Ad. 2: 231 (1902).
γ) i uttr. stå, förr äv. bestå på ngt (jfr β, δ, ζ), stå fast vid l. hålla på (se h) l. fordra ngt; numera nästan bl. i sådana uttr. som stå på sin rätt l. sina rättigheter, äv. stå på sitt. Luthers tilhang wil hardeliga ståå påå S. Pauli ordh som säger (osv.). OPetri 1: 206 (1527). (Han) Badh att D. D. N. N:der icke ville stå på högsta rätt, uthan denne gången öffversee medh honom. RP 6: 464 (1636). Allenast man bestode på sitt privilegio och rätt. RARP V. 1: 237 (1654). Mester Bengt står på att gifftermåhlet må winna sin fortgångh. VDAkt. 1665, s. 720. Han måste visa den andre, att han .. kunde stå på sin rätt. Lagerlöf Top. 66 (1920). Stå .. på sitt. Östergren (1935). Vi ämnar .. stå på våra rättigheter. DN(B) 1952, nr 155, s. 1.
δ) (numera föga br.) i uttr. stå (förr äv. vara) på ngns bästa, i sht förr äv. argaste o. d., bevaka l. främja ngns fördel l. intressen l. bistå ngn resp. söka skada ngn l. vara emot ngn o. d.; jfr 51 a samt BÄTTRE 3 i α β’, ARG, adj. 3 b β. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Iagh .. (vill) beflijta migh, at iagh på idhart betsta wara må. 2Mack. 11: 19 (Bib. 1541). Holland .. stod på vårt argaste. IllSvH 4: 398 (1881).
ε) i uttr. som beteckna att skatt l. avgift l. skuld åvilar ngt l. ngn l. att straff l. förbud gäller för ngt o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 52); äv. i utvidgad anv., i uttr. (vara l. bliva o. d.) skyldig på ngt, ss. beteckning för att ngn har l. får skuld som åvilar ngt l. är l. blir skyldig för ngt (stundom övergående i 34). Han har stor skuld på sitt hus. Mantals penningerne på dehres egne perssoner. RARP 3: 217 (1642). Man stadgade dödsstraff på själfmord. Söderberg Hist. 117 (1898); jfr 16 c β, 24 i. Eget hus! Vet du, hvad jag är skyldig på det? Hallström LegDr. 80 (1908). Exportförbud på strumpstolsarbeten af ylle. PT 1914, nr 281, s. 3. Särskild skatt på vissa lotterivinster. SvUppslB 24: 1120 (1935). jfr (†): Jnthet forbud skall göres .. på någre .. warur. G1R 9: 26 (1534); jfr 16 c β, 24 i.
ζ) (†) i uttr. turen står på ngn, turen är hos ngn, det är ngns tur. Knorring Ståndsp. 1: 73 (1838).
η) (†) i uttr. vara på en (så l. så beskaffad) mening l. den meningen o. d., vara av l. hysa en (så l. så beskaffad) mening osv.; äv. i uttr. vara på andra tankar, hysa andra tankar; jfr 10, 16 c κ. The andre af classen som på andre tankar wore. RARP 6: 108 (1657). Därs. 7: 55 (1660: är på annan mening). Jag ock någre flere äro på den meningen, at (osv.). 2RARP 1: 42 (1719).
ϑ) i sådana uttr. som (vara l. vara inne o. d.) på ett ämne l. på ett kapitel o. d., ss. beteckning för att ngn (i tal l. skrift l. tanke) behandlar l. berör l. sysselsätter sig l. håller på med ett ämne o. d. En säker anekdot, som .. jag anför, medan jag är på ämnet. ALHamilton (1795) i MoB 4: 88. Der ertappar jag mig ju åter på en jemmervisa, som jag bordt bespara dig. Tegnér (WB) 7: 528 (1835). En gång på detta kapitel kunna vi icke underlåta att anmärka (osv.). Cygnæus 6: 280 (1851). Du är inne på frågor, där ingen levande kan giva besked. Hedin Pol 2: 586 (1911).
ι) i uttr. hava ngt på sitt kapitel, se KAPITEL, sbst.1 1 b.
d) styrande ordet hand, i uttr. som beteckna att ngn har ngt i handen l. händerna samt i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill (jfr 1 a slutet); numera nästan bl. dels (spelt.) i sådana uttr. som ha (äv. äga) l. sitta med ett l. vissa kort l. så l. så många spel o. d. på hand(en), behålla ett l. vissa kort på hand (se närmare HAND 3 h β), dels i bildl. uttr. som beteckna att ngn har erbjudande om l. företrädesrätt att få köpa l. hyra ngt l. att ngn ”sitter inne” med en nyhet l. skvaller o. d. (se närmare HAND 13 g β β’), dels i sådana uttr. (vari ordet hand användes ss. metonymisk beteckning för person) som på en hand l. flera l. olika l. alla l. så l. så beskaffade händer (se närmare HAND 12 b, d), förr äv. i bildl. uttr. som beteckna att en vara o. d. (icke blir såld, utan) stannar hos tillvärkaren l. säljaren (se HAND 13 g β γ’). Hon (dvs. Kättja) had’ ett Eld-fyre på sijn hand, Stål, tunder, och flinta. Stiernhielm Herc. 28 (1648, 1668). Då mina skulder äro på sådana händer, att de ej pressera. Geijer Brev 154 (1813). En Kung hvars Äss man redan förut äger på handen. Düben Talism. 5: 10 (1818). Att de .. hade litet skvaller på hand angående .. (kungens) enskilda lif. Lindhé Ledf. 5 (1903).
e) i uttr. på förhand, se FÖRHAND, sbst. 2 c; sitta på mellanhand, se MELLAN-HAND 2 a, 3.
f) styrande sådana ord som läpp(ar), tunga, stundom äv. mun, i uttr. som beteckna att ngn säger l. sjunger ngt l. ler l. är nära att säga ngt o. d. (jfr LÄPP 1 d ζ); särsk. i uttr. vara l. ligga på allas läppar, vara i var mans mun, allmänt omtalas l. sjungas o. d., ligga ngn på tungan, förr äv. på läppen l. ytterst på tungan, för att beteckna att ngn är nära l. står i begrepp att säga ngt; förr äv. i uttr. ligga på ngns tunga, (ständigt) uttalas av ngn, hava ngt l. ngn på tungan, (ständigt) nämna ngt resp. baktala ngn. Herrans Lof och Prjs låg altjd på hans Tunga. Spegel GW 91 (1685). I skämtewijs, eller af fåfeng Förundran hafwa Gudz Nampn på Tungan. Swebilius Cat. 2: 9 (1689). Fernander Theatr. 341 (1695: hafwa någon på Tungan). Serenius Kkk 2 a (1734: ytterst på tungan). Någonting vigtigt låg honom på läppen. Blanche Tafl. 34 (1845). Det trotsiga leendet satt länge qvar på hennes läppar. Rydberg Ath. 274 (1859). Hvar gång ett löje / På munnen låg. Gellerstedt 1Dikt. 10 (1871). (Operan) ”Trovatore”, som då låg på hvar mans läppar. Ramsay Barnaår 6: 48 (1905).
g) i uttr. ha ngt l. litet på nocken o. d., se NOCK, sbst. 14.
h) [delvis möjl. utgående från 24] i uttr. hålla på ngt l. ngn, se HÅLLA, v.1 (särsk. 1 a, 3, 12 c, 31 a); äv. i uttr. ha o. d. en hållhake på ngn, se HÅLL-HAKE c; äv. i sådana uttr. som ha(va) o. d. (det rätta) grepp(et) på ngt l. ngn, se GREPP 1 a β, γ, ha fatt på ngn l. ngt, se FATT, oböjl. ord 1 a. jfr (†): Hålla på (dvs. i) tömmarna. Runeberg ESkr. 1: 187 (c. 1836).
i) i sådana uttr. som vila på geväret, stundom äv. vapnen, förr äv. stå l. ligga l. avvänta ngt på geväret, om trupp o. d.: vara beredd till omedelbar aktion l. stå under vapen o. d. resp. i (full) stridsberedskap invänta ngt; äv. bildl.; vila på hanen o. d., se HANE, sbst.1 6 b; ligga l. vila på årorna (äv. åran), ss. beteckning för att årorna hållas vågrätt o. tvärs ut (färdiga till rodd) l. att man låter årorna (l. åran) vila; jfr LIGGA 2 a α. Vij hafve satt oss .. i ordning och linie, och alt sedan Middags tiiden i går på Geväret afväntat .. (fiendens) anfall. HFinlÖ 324 (1714). MoB 8: 152 (1772: ligga på geväret). Quennerstedt Torneå 2: 240 (i handl. fr. 1809: stå på geväret). (De rättfärdiggjorda) hvila vid Gud i Christo, men de hvila på vapnen. Ödmann AnvSkrift. 24 (1822). Tegnér (WB) 5: 299 (1825: hvila på åran). Lönnberg BlSkär. 197 (1876: hvilade på årorna). De Geer Minn. 2: 254 (1892: hvilade på geväret; bildl.).
j) i uttr. ligga på ngt (jfr c, f, i, k, l), ss. beteckning för att ngn har ngt till låns l. till sin disposition l. under behandling l. arbete o. d. (utan att lämna det ifrån sig l. bli färdig med det); jfr LIGGA 2 a β; äv. i uttr. sova l. vila på ngt (jfr i), ss. beteckning för att ngn sover l. vilar (en natt), innan han ger besked l. fattar beslut om ngt o. d. Sofva på saken innan man gier svar. Serenius Ss 1 b (1734). Almqvist låg sedan 1819 på den filosofiska afhandling Om det hela, hvilken (osv.). Lysander Almqvist 338 (1878). NDA 1913, nr 234, s. 5.
k) (†) sjöt. i uttr. ligga på motvind, ligga för motvind. Tersmeden Mem. 1: 136 (c. 1780).
l) i sht sjöt. övergående i 15, 24, i uttr. ligga på land, om vind: blåsa l. vara riktad mot land; jfr LIGGA 8. Vädret .. ligger på .. land. Dalin 2: 25 (1853).
m) i uttr. ha ngn l. ngt på kornet l. ha korn på ngn l. ngt, se KORN 8 e.
5) [jfr 3] betecknande ngts l. ngns läge l. befintlighet alldeles i närheten av l. tätt vid l. utmed ngt l. ngn: inpå (se d. o. I 3 b); äv. i uttr. som ange att ngn l. ngt som rör sig (undan) nära följes av ngn l. ngt: (tätt) efter (jfr 44); särsk. i uttr. tätt på ngt l. ngn, tätt inpå l. efter ngt l. ngn, förr äv. vara ngn på livet, vara tätt inpå ngn; äv. (i Finl., vard.) i det bildl. uttr. det står inte på livet, det står inte för livet, det är inte så brådskande o. d. (Du) kommer .. så tyst, at ingen vet et ord deraf för än du äst en ährlig karl på lifvet. Modée HåkSmulgr. 14 (1738). Det står väl inte på lifvet, vet jag; man kan väl få uppskof (med betalningen av skulden) några dagar. Runeberg ESkr. 2: 55 (c. 1850). (Det) fordras vanligen att .. (räven) blifver tröttkörd af hundarne eller att dessa ligga tätt på honom, för att han skall söka sin tillflykt i lyan. Hahr HbJäg. 277 (1866). Mörkret, som låg tätt på hans ögon. Siwertz Sel. 2: 135 (1920). jfr (†): När (guds)-tiänsten ward ändat, dåppade .. (munken) wiskan i widewatnet och gick först på then ena raden och sedan på then andra och stänckte på fålcket. Bolinus Dagb. 34 (1668); jfr 1, 13. — särsk.
a) (numera bl. vard., föga br.) i sådana uttr. som stå l. vara l. lyssna på fönstret l. på (ngns) fönster, i sht förr äv. på ngns vägg, stå osv. vid fönstret resp. vid (ngns) fönster l. vägg; förr äv. i uttr. stå på påle(n) l. kåken, stå vid (skam)-pålen; äv. bildl.; jfr 1, 3. Tå hafwer Raichæus .. slagit med steen .. (på majorens vägg), tänckiandes sigh wara på Lillieholmens badhstughuwägg. ConsAcAboP 4: 150 (1673); jfr 3 i. Den 28 Juli stod .. (K. XII:s) laquei Petter Delavall på påhlen. HH 24: 8 (1699). Stå på påle. Sahlstedt 429 (1773). Tegnér (WB) 9: 400 (1840: stå på kåken; bildl.). Det stod någon på fönstret och tittade in, — ropade (hon). Blanche Våln. 645 (1847). Lyssna på fönster. Roos Skolg. 30 (1868).
b) i uttr. vara l. ligga l. följa ngn på hälarna o. d., se HÄL, sbst.1 1 d α; följa ngn o. d. på fot(en) l. fot på fot, se FOT 3 a, FÖLJA, v. 1 a; jfr 44, 45.
6) [utvecklat ur 3] styrande ord som betecknar (konkret l. abstrakt) föremål l. person o. d. som en viss egenskap o. d. anges tillhöra l. som anges bära ett visst namn o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.), t. ex. bredden på mattan, mattans bredd, namnet på gatan, gatans namn; jfr 52 samt AV I 16 g. Frijheet och frälse på Tuå gårder. G1R 1: 2 (1521); jfr 52. Lengden på hwart tapetet skal wara otta och tiwghu alnar. 2Mos. 26: 2 (Bib. 1541). Smaken på mogen och omogen frukt. Lallerstedt Slutk. 132 (1746). Et helt nytt bygnadssätt på byar och små städer. CAEhrensvärd (SVS) 1: 46 (1782). Den lämpliga temperaturen på bordeaux. Schück VLittH 1: 491 (1900). Då hon .. nämnde .. adressen på en modist. Söderberg France RödLilj. 369 (1902). Se, det var stil på överstinnan. Lagerlöf ChLöw. 9 (1925). — särsk.
a) i sådana uttr. som värde l. pris l. kurs, äv. gott o. d. köp på ngt, värde som ngt har resp. (gott osv.) pris som begäres l. gäller l. kurs som gäller för ngt. At paa salt och annar tingh skal bæter köp vara. G1R 1: 185 (1524). Priset på hästarna. HH XVIII. 2: 34 (1687). Värdet på sex oxar. SvFolkH I. 1: 307 (1914). Den låga kursen på det tyska s. k. Younglånet. SvTidskr. 1931, s. 53.
b) (numera bl. ngn gg tillf. l. ålderdomligt) i uttr. summan (förr äv. summarum) på ngt l. ngra, (sammanlagda) summan av ngt l. ngra; äv. bildl.: sammanfattningen av ngt; särsk. i uttr. summan på texten, sammanfattningen l. kontentan (av en framställning l. av vad man har att säga), stundom: kort sagt, kort o. gott; summan på kardemumman, se KARDEMUMMA 3. SkaraStiftJordeb. 15 (1540). Summan på them som slagne och brende woro. 1Mack. 10: 85 (Bib. 1541). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 63 (: Summarum på). Summan på Saken är denne: Jagh hafwer rönt wårt Swenska Tungomåls feel och fattigdom. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Thet är summan på täxten, swarade Jarlen, att iag wil ingen lathunder föda. Verelius Gothr. 48 (1664). Dalin 2: 486 (1855). jfr: Summa Summarum påå 1 åhr ij alle förskreffne wttlegninger. G1R 1: 125 (1523); jfr 38.
c) i vissa numera obr. (l. bl. tillf.) uttr.
α) rätta, förr äv. ogilla l. berömma o. d. ngt (t. ex. en egenskap l. ett fel l. ett handlingssätt) på ngn, hos ngn; förr äv. se en tröst på ngn, se ngt tröstande hos ngn. Man (kan) icke på honom berömma, thet han lät någre Belätedyrkare til dödz huudflängia. Schroderus Os. 2: 494 (1635). Ehwad som een Menniskia på sigh, eller på enom androm, intet kan rätta, thet skal hon lijda toleligen. Preutz Kempis 55 (1675). Det är den första tröst, som .. (Jesu) Moder skulle få se på sin Son, at (osv.). Borg Luther 1: 214 (1753).
β) (†) antal(et) l. talet på ngt l. ngra, antalet av ngt l. ngra l. ngts l. ngras antal, äv. motsv. nutida konstruktion utan prep. (i sådana uttr. som antal(et) på munkar, antal(et) l. mängd(en) munkar); spår l. proportion på ngt, av ngt; jfr 52, 54. Talet på Jsraels barn skal warda lijka som sanden j haffuena. Hos. 1: 10 (”2”) (Bib. 1541; Bib. 1917: antalet av). Ett Sinaiternas Clöster, af samma antal på Munkar, som det är på .. Sinai. Eneman Resa 2: 1 (1712). Scheele Bref 393 (1780: spår på). Då proportionen på Svafvel, Phosphor och Kol är mycket ringa, kan (osv.). Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 30 (1795). Antalet på .. erforderlige celler (i länsfängelserna) .. kommer att längre fram uppgifvas. Oscar I Straff 99 (1840). jfr: Lisp(und)-talet på mandel (dvs. antalet lispund mandel). Palmquist Räkn. 264 (1750).
γ) (†) tiden på ngt, tiden som ngt omfattar l. varar; äv.: tiden (tidpunkten) för ngt; äv. (övergående i 54) i uttr. tiden på några generationer, några generationers tid. Wardt tijdhen på allan .. (Abrahams) ålder, niyohundrat och tretiyo åår. 1Mos. 5: 5 (Bib. 1541). På Ridderhusedt .. delibererades .. om tijden på Vttschrifningen. RARP 1: 144 (1631). (Negrernas) blandning med landets döttrar, och tiden på någre generationer, hafva tilskapat ansigten i alla nuancer. Agrell Maroco 1: 50 (1789, 1796).
δ) (†) sömnen på ngn, ngns sömn. Chesnecopherus RegIter B 2 a (1613).
ε) (†) effekten på ngt, värkställigheten av ngt; försmak på ngt, av ngt; jfr 29, 56 b. Effecten på denne fiendskap (mellan Brandenburg o. Sverige) studzade fuller något och hæsiterade när den .. Danske freden senast i Roschild slötz. RARP 7: 169 (1660). SvLittFT 1838, sp. 523 (: försmak på).
d) (i Finl., vard.) i uttr. inte veta ut och in på sig, veta varken ut l. in. Bergroth FinlSv. 160 (1917).
e) (ngt vard.) i sådana uttr. som betydelse l. etymologi på (ett) ord, betydelse resp. härledning av ett ord; förr äv. mening på ord l. innehåll på en dikt, mening av l. hos ord resp. innehåll i en dikt, ord på (ett begrepp), ord för (ett begrepp). Meningen på desze ord (dvs. ”såsom ljuset är om morgonen”) är denne (osv.). Rudbeckius KonReg. 453 (1619). (Långa meningar) förmörka innehållet på en Dickt. Arvidi 215 (1651). Grundbemärkelsen på de gamle Chinesiske Orden. Björnståhl Resa 1: 8 (1769). Det (heter): ”Älska Gud af all din håg.” Grundtextens ord på ”håg” betyder egentligen eftertanke. Rosenius Bud 61 (1858). SkrHVSamfU VII. 3: 21 (1901: etymologi på).
f) (numera bl. ngt vard.) i sådana uttr. som melodin, i sht förr äv. tonen på (en sång o. d.), till (en sång osv.); förr äv. verser på en balett, om versifierad text till en balett (se d. o. 2). Verser på den sidsta balletten. Ekeblad Bref 1: 78 (1651). Tonen på the wanliga och gambla Psalmerna. KOF II. 1: 454 (1659). Dalin 2: 553 (1855).
g) i sådana uttr. som premiär l. (general)-repetition på (en teaterpjäs o. d.), ss. beteckning för föreställning då en teaterpjäs osv. har premiär resp. tillfälle då den (general)repeteras; jfr 52. Sylwan Kellgren 50 (1912). VFl. 1937, s. 196.
7) [jfr 6] styrande ord som betecknar ngn l. ngt som anges vara behäftad (behäftat) med ngt fel l. ngn brist l. skada o. d.; förr äv. i uttr. hava brist l. ont på sig, ha ngt lyte l. fel; jfr III 1 a γ. Någhot nööt eller fåår thet någhon brist, eller någhot ondt på sigh haffuer. 5Mos. 17: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: som har något lyte eller något annat fel). (Den som skall döpas) moste .. wara en rätt och naturligh menniskia, .. oansedt på thes kropp en eller annan ledamot felas kunde. KOF II. 2: 36 (c. 1655). Stellan fann fel på alla (flickorna). Bremer Grann. 1: 219 (1837). Han fick lyfta ner urverket och se efter om det var fel på det. Lagerlöf Kejs. 68 (1914). jfr (†): Om noger fattas nogit paa mester michelss predican maa han tala honum tiil. G1R 3: 100 (1526); jfr 52 g α. — särsk. i utvidgad anv. (stundom närmande sig l. övergående i 52), i sådana uttr. som (det är) skada l. synd på ngn l. ngt, ss. uttryck för beklagande av att ngn l. ngt har ett (betydande) fel l. en (betydande) brist l. av att ngn l. ngt lider l. lidit skada l. förlust l. går l. gått förlorad (förlorat) l. blir l. blivit fördärvad (fördärvat) o. d. Calonius Bref 184 (1786). Skada, evigt skada på det unce hjerna, som slösades i denna otacksamma skalle. Levin Schiller Cab. 121 (1800). Det är dock skada på det spanska folket, .. för hvilka himmelns klara ljus dolts af mörk vidskepelse. PT 1898, nr 180 A, s. 2. Det var synd på fröken Bergöö att hon skulle ha potatisnäsa. Larsson Larssons 5 (1902). SvD(A) 1943, nr 87, s. 8.
8) [jfr 1 c, 3 b] styrande ord som betecknar sida (jfr 1 c, 3 b) l. håll l. riktning o. d., i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig l. att ngt äger rum vid sidan av ngn l. ngt l. på en plats som befinner sig åt ett visst håll l. i en viss riktning räknat från ngn l. ngt; äv. i bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som på (högra l. andra o. d.) sidan om (äv. av) ngn l. ngt, på den här sidan havet, på höger hand o. d. (se HAND 18 a, b), i sht förr äv. på höger l. vänster (om ngt). På (ena) låringen, på styrbords l. babords låring, se LÅRING. Th[et] øffu[er]ste hus[et] paa nørre sidone j søtegu[m]mo g[re]nd. OPetri Tb. 6 (1524); jfr 1 c. Joh. 19: 18 (NT 1526). Så ath hans konge. Ma:t seg icke på alle sider schulle hafva ath formode fyentsschap och vedervilie. RA I. 1: 475 (1546). På denne sijdan Elfuen. OxBr. 1: 238 (1624). Stora tältet på höger om konungens. MoB 10: 46 (1796). På sidorna af det kors, der återlösningens verk blef fullkomnadt, (äro) tvenne andra .. ställda. Franzén Pred. 1: 211 (1841). Från platån vid Himmelstorp såg man på ena hållet Väderön och Torekov. Böök ResSv. 17 (1924). — särsk.
a) i uttr. på ryggen l. baken l. på ngns rygg l. bak, förr äv. ngn på ryggen, bakom ryggen resp. ngns rygg; numera företrädesvis i sådana uttr. som tala illa l. säga ngt (om ngn) på ryggen (äv. baken) l. på ngns rygg (äv. bak); förr äv. i uttr. lämna ngt sig på ryggen, lämna ngt bakom sig. På baken talar han annorlunda, och förwender tigh tijn ord. Syr. 27: 23 (Bib. 1541). En fästning, som kan intaga ifrån 4- till 6000 mans garnison, den fienden ej vågar lämna sig på ryggen. MoB 8: 172 (c. 1780). Tala illa om ngn på ryggen, på hans rygg. Östergren 5: 897 (1937).
b) styrande ord som betecknar väderstreck vari ngt befinner sig o. d.; ofta i uttr. som beteckna vindriktning, för att ange det håll varifrån vinden kommer; jfr 1 g. Sånga Prästagårdh, ther ett Träsk Söder vth ligger, och på Nordan blifwer thet stängt medh Bärg och Skogh. Palmchron SundhSp. 23 (1642); jfr NORDAN III 1. Skall man gemeenlig hoos osz effter något stadigt Nolanwäder wänta Rängn, särdeles om det är lijtet på den Wästra kanten. Rålamb 13: 34 (1690). (Vinden) ä på nordvästen. Janson Ön 188 (1908).
c) i oeg. l. bildl. uttr. vari ordet sida användes för att beteckna en (ett) av två (l. flera) motsatta parter l. människogrupper l. släktgrenar l. förhållanden l synpunkter o. d.; särsk. i sådana uttr. som på ngns sida, på båda sidor o. d.; i sht förr äv. i sådana uttr. med mera förbleknad innebörd som (jag) på min sida, (jag) för min del (se DEL V 3 a) l. å min sida osv.; förr äv. styrande ordet part, i sådana uttr. som på ngns part l. på bägge parterna, (p)å ngns sida l. på båda sidor. G1R 1: 49 (1523: paa edra sijdo). Ther med de seden på både sijder wåldgåfwe saken i rätte, begärendes .. att wij här opå wår .. doom gifwe wille. Rääf Ydre 1: 348 (i handl. fr. 1595). Ad thet onde hatedt kunde bliffue På begge Partherne stilledt. UrkFinlÖ I. 2: 182 (1597). På theras part wille the förplichta sigh at (osv.). Schroderus Liv. 314 (1626). Var du på din sida alltid en beskedlig gosse. MoB 3: 1 (1755). Skulle den olycka tima, at hela Konungahuset .. på manliga sidan utginge, då (osv.). RF 1809, § 42. Nöjet är .. helt på vår sida, sade Vägdamm. Martinson VägKlockrike 285 (1948). särsk.
α) i sådana uttr. som på (den) ena sidan — på den andra (sidan) l. (utan tidigare korresponderande led) på (den) andra sidan, äv. en annan sida, tjänande att framhäva en motsättning mellan två parter l. sakförhållanden l. synpunkter o. d. resp. att framhäva ngt ss. stående i motsättning till ngt förut yttrat: å ena sidan — å den andra resp. å andra sidan; numera nästan bl. i fråga om motsättning mellan två (fientliga l. tävlande) parter. G1R 1: 163 (1523). (Prästerna) skola på then ena sijdan, warna .. (åhörarna) för .. Syndenes Sömn ..; å then andra sijdan, trösta (osv.). Kyrkol. 2: 2 (1686). AdP 1789, s. 643 (: på en annan sida). Skulle man nu .. vilja vända frågan historiskt, så ser man väl, att (osv.) .. men på den andra sidan bör man äfven finna, att (osv.). Biberg 1: 80 (c. 1814). Några påstå att grefven på ena sidan fördubblat sina penningeanbud, på den andra hotat förrädaren med sträckbänk på glödande kol. Topelius Fält. 2: 76 (1856). Krigstillstånd (hade) .. uppstått emellan gesäller och lärpojkar på ena sidan samt gymnasister och skolpojkar på den andra. De Geer Minn. 1: 16 (1892).
β) (i Finl.) vara på äldre sidan, icke längre vara ung, vara till åren kommen. Hertzberg Päivärinta 3: 306 (1886). Bergroth FinlSv. 278 (1917).
d) i uttr. på ngns l. ngts vägnar, se VÄGNAR; på ngns hand, se HAND 13 g γ.
9) [jfr 1 i α, o] styrande ord som betecknar högtidlighet l. bjudning l. sammankomst l. förrättning o. d. vid vilken ngn är närvarande l. ngt företages l. äger rum o. d.; stundom liktydigt med: vid; stundom äv. (vard.) styrande ord som betecknar förtäring o. d. varmed ngn trakteras (jfr 20 a). Vara på bröllop, begravning, bal, kalas, sammanträde. Var han med på bröllopet? Han hade varit hos dem på kaffe, på en enkel smörgås dagen innan. På riksdagen i Västerås 1527 antogs Västerås recess. Vara på (bok)auktion. Köpa, sälja ngt på auktion; jfr 48 m. På thenne herredag her i Arboge. RA I. 1: 474 (1546). Huru granna damorna voro i dag, när de vore på ringränningen. Ekeblad Bref 1: 338 (1654; rättat efter hskr.). Vår informator, som var borta på sina aftonsamkväm. De Geer Minn. 1: 16 (1892). När vi skulle läsa på husförhör, då var det jag, som var styv. Lagerlöf Kejs. 149 (1914). — särsk.
a) (ngt vard.) styrande ord som betecknar teater- l. filmföreställning, teaterpjäs, film o. d.; äv. i utvidgad anv., styrande ord som betecknar teater- l. filmskådespelare med huvudroll i en teaterpjäs l. film l. författare till teaterpjäs o. d. Vi mötte biografpubliken som hade varit på 7-föreställningen. De hade varit på Disneys film ”Den levande öknen”. Torsdag ha vi tagit billeter på Romeo och Julia. Geijer Brev 435 (1845). De Kungliga äro på Dolcke (dvs. på den teaterpjäs där skådespelerskan M. von Dolcke uppträder). Edholm SeklSlut 29 (1874). På (operetten) Storhertiginnan roade sig Bismarck alldeles kapitalt. Laurin Våld 178 (1910).
b) (†) i uttr. på (freds)traktaten, vid (freds)förhandlingarna l (freds)underhandlingarna; jfr 10. RP 5: 90 (1635). Widekindi KrijgH 934 (1671).
c) (i högre stil) i uttr. på yttersta domen, i sht förr äv. på domen, vid (yttersta) domen; jfr 10, 36. Doch skal Tyro och Sidoni dregheligaren wardha på domen än idher. Luk. 10: 14 (NT 1526; Bib. 1541: på Domenom; Bib. 1917: vid). Hielp oss milde Herre Gudh .. På ytersta Domen. Hb. 1541, s. G 2 a (äv. i Hb. 1942).
10) styrande ord som betecknar handling l. värksamhet l. sysselsättning o. d. vari ngn deltar l. som ngn ägnar sig åt l. (just) är sysselsatt med l. varunder ngt företages l. äger rum o. dyl. l. som betecknar skeende som ngt är inbegripet i o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom i uttr. som närma sig till bet. av en tidsbestämning, stundom (med mer l. mindre utpräglad final bibet.) i uttr. som beteckna att ngn är ute för att göra l. åstadkomma ngt. Vara på resa, vandring, utflykt, jakt, fiske. Han var med på resan. Fartyget var på ingående. Isen befann sig på glid. Tvätten hänger på tork; jfr 48 j. Stå l. ligga o. d. på lur, se LUR, sbst.6 1; jfr 48 j. (Vara) på förfall, se FÖRFALL, sbst.4 2; jfr 48 j. Vara (stadd) på flykt(en) o. d., se FLYKT, sbst.1 1 b. Att the på hemeresen skole sägle ått Calmarna. G1R 15: 375 (1543). Rapp .. war vthe på wärfning. Stiernhielm Herc. 48 (1658, 1668). Skogsfogeln skiutes på lek om våhren. AllmogHemsl. 123 (i handl. fr. 1741); jfr 48 j. Hästar, som gått på bete. Bure Häst 2 (1801). Ute på en sjö se vi en timmerslinga .. på drift till en flottningsränna. Hedin Pol 2: 6 (1911). (Andar o. troll) äro alla (enl. koreanernas föreställningar) ute på ondt. Grebst Korea 78 (1912). Medan jag vistades i prostgården på mitt vanliga sommarbesök. Lagerlöf Troll 2: 7 (1921). — särsk.
a) styrande ordet gång (jfr 36 k).
α) (numera bl. i vissa trakter) i uttr. vara på gång, förr äv. på gången l. gångs l. gånga l. på en god gång o. d., vara i gång, i sht förr äv.: vara i svang l. försiggå l. bedrivas l. fortskrida (på förträffligt sätt) l. vara i görningen, förr äv.: vara på väg; hålla l. ha(va) ngt på gång, i gång; jfr GÅNG I 6, 7 slutet, 11 c, d, h, 18 c. Een sådana vppenbar allmenneligh predican om Gudh, war på then tijdhen än nu icke på gongen. Gl2Mos. 6: 3 (Bib. 1541). Om icke alla stycken (dvs. kanonerna) ähre ännu på gångs åth Käggom. OxBr. 10: 76 (1625). HSH 31: 334 (1662: hålla). Dhet gifftermål, som är på gånga emellum en uthländsker man .. och .. Jungf(r)u Margretha von Nieroth. VDAkt. 1681, nr 81. Emedan Academiæ ansökningar hoos Kongl. Maij:tt äre på en godh gång. ConsAcAboP 5: 430 (1684). Det var .. en visa på gång i London, som Betsy väl 20 gånger hördt. Chenon Heywood 2—3: 84 (1773). Jag hade sex lastbilar på gång. DN(B) 1952, nr 66, s. 5.
β) (†) metall. i uttr. på så l. så beskaffad gång, i fråga om färskning av järn: vid så l. så beskaffad gång (se d. o. I 9 b slutet). Rosborg StångjSmid. 4 (1809). En sådan härdens rensning .. är isynnerhet nödig på färskande gång. Åkerman Stångj. 85 (1839).
b) i uttr. på färd l. färde (jfr 21 b).
α) vara på färde, se FÄRD 1 a, 2 a; (vara) på färd, se FÄRD 5 slutet.
β) (†) hava ngt på färde, syssla med ngt, ha ngt för händer (jfr FÄRD 2 b). Thz ärendet i haffuen på färdhe. Jesus lärer i templet 13 (c. 1550). Man hade på färde et hemligit förbund. Pfeif DeHabitu 287 (1713).
c) styrande sådana ord som arbete l. (vard.) jobb l. (numera företrädesvis i Finl.) tjänst, i sht förr äv. kondition, i uttr. som beteckna att ngn ägnar sig åt l. är sysselsatt med ett arbete l. en tjänst l. (inne)har tjänst l. utövar en befattning l. befinner sig på (i bet. 1 c, i α) sin arbetsplats o. d. (Kristian II) lät en stoor part aff them tagha aff theres hws ther the woro på theres arbete. OPetri Kr. 331 (c. 1540). Jag var student, på condition. Runeberg 2: 8 (1847). När .. (mannen) var ute på sitt tunga arbete i skogen. Sandström NatArb. 1: 127 (1908). Far är inkallad och mor på tjänst. Hufvudstadsbl(A) 1943, nr 196, s. 14. (†) Jagh måste altidh vara på tiensten (dvs. i tjänstgöring). OxBr. 5: 87 (1616).
d) (†) styrande ordet ämbete.
α) i uttr. vara på sitt ämbete, vara sysselsatt med l. vara ute för att uträtta ämbetsgöromål, tala ut ngt på sitt ämbete, uttala ngt under utövande av sitt ämbete (under ämbetsmannaansvar). Män för dessa fehlen skull har ingen än på sitt embete tahlt ut man därföre skulle kullkasta penningstipendium. Rudbeck Bref 83 (1670). Jag är på mitt embete: Gud bevarar mig vel. Swedberg Lefv. 259 (1729).
β) i uttr. på ngns ämbete (jfr α) l. på det l. det ämbetet, i ngns yrke l. skrå resp. i det l. det yrket osv.; jfr 1 o. 2SthmTb. 6: 507 (1582). (De) kunne .. inth[et] bättre welkhor haffue eftherlatidt honom än the sielffue hade och på theris ämbete sedh och bruck war. Därs. 526.
e) styrande sådana ord som vakt, pass, post, försvar, förr äv. värn, i uttr. som beteckna att ngn vaktar l. försvarar ngt l. utför vakttjänst l. ägnar sig åt försvar o. d. samt i bildl. anv. härav; särsk. i uttr. stå (äv. vara) på vakt, förr äv. på vakten. Ligga på försvar (sport.), se LIGGA 16 a β β’. Vara på sin vakt, se VAKT. Iagh ståår på wachtenne. Jes. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: på vakt). (Han) skall .. slå ett läger ved Horn, och der ligge på landzens värn. OxBr. 1: 246 (1624). En soldat, som gick på post vid Landskrona slott. Wigström Folkd. 2: 331 (1881). Någon allvarlig sammandrabbning förekom icke, de kejserliga höllo sig mest på försvar. Forssell G2A 60 (1894). Under det .. (poliskonstaplarna) gingo på pass. SDS 1899, nr 471, s. 3.
f) styrande sådana ord som uppdrag, mission (se d. o. 1, 2), beskickning (se d. o. 3 a), äv. (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Finl., med vardaglig prägel) ärende(n), i sht förr äv. värv, i uttr. som beteckna att ngn är sysselsatt med (l. är ute för) att uträtta ett uppdrag l. ärende(n) o. d.; förr äv. i uttr. på ngns ärende(n), i ngns ärende(n), vara på sitt värv och ärende, (vara sysselsatt med att) uträtta sina värv l. ärenden, på överhetens värv, i överhetens värv. (Alla) som anten på theres egne ärender, eller ellies på någhen annens wegne, behöffue at rese genom landet. Stiernman Com. 1: 177 (1561). Rudbeckius KonReg. 471 (1620: på sitt wärff och ärende). VDAkt. 1683, nr 286 (: på öfwerheetennes värf). De fem herrarne .. befinna sig nu i .. (Ferrara) på en beskickning från Venedig. Runeberg ESkr. 1: 319 (1835). (Han) var ute på en vigtig mission. Wetterbergh SamhKärna 1: 5 (1857). Lotten Wennberg går .. åt alla väderstreck på sina goda värf alltid munter och makalös. Bremer Brev 4: 271 (1863); jfr 21 d. Hon förtjenar sitt bröd med att springa på ärenden. Bergroth FinlSv. 160 (1917); jfr 21 d. Kanslisekreteraren .. befann sig .. på statliga uppdrag i Genève. Hedberg BleknBrud. 269 (1951). — särsk. i uttr. vara på bestyr, se BESTYR 3 b β.
g) (numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) styrande sådana ord som lära, lärdom, i uttr. som beteckna att ngn åtnjuter praktisk undervisning l. går i lära o. d.; förr äv. i uttr. gå på lära, i lära. Är största olyckan hos oss, at ingen går på lära, och arbetar sig sedan up till gesell och mästare. Sahlstedt TuppSag. 57 (1759). Mor min var i sin ungdom på nunnelära i Nådendal. Topelius Vint. II. 1: 210 (1881). Jag har varit på lärdom i prostgården i två år (sade bonddottern). Lagerlöf Sten. 36 (1914).
h) i uttr. som beteckna att ngn ertappas l. gripes o. d. just vid l. omedelbart efter begåendet av ett brott o. d.; numera företrädesvis i uttr. på bar l. färsk gärning, förr äv. på (färska) gärningen; jfr 46 slutet samt BAR, adj. 3 c, FÄRSK 1 b α, GÄRNING 1 g β. Effter .. han på färska gärningen taghen är. BtÅboH I. 2: 74 (1624). Major Hederschiöld, hvilken .. på färsk giärning (vid duell) blefvit grepen. 2RARP 4: 60 (1726). JournLTh. 1812, nr 231, s. 2 (: ertappas på gerningen). Våra ögon .. bäfvade tillbaka, såsom gripne på kyrkorån, då hans blixtrande blick träffade dem. Fahlcrantz Schiller Fiesko 3 (1821). Ändtligt har jag nu / På klar och öppen gerning öfverraskat dig, / .. Nu är du fången på ditt dåd. Runeberg 5: 246 (1863). Bergman JoH 169 (1926: på bar gärning).
i) i uttr. på bättring(en), vara på förbättring, se BÄTTRING 1 c slutet, FÖRBÄTTRING e.
j) i uttr. hinna ngn på lopp, se LOPP 1 a; gå l. segla l. löpa på frakt, se FRAKT, sbst.1 2 a.
k) i uttr. hava ngt på beråd, se BERÅD 1 e α, vara l. stå på beråd (jfr l), se BERÅD 1 e β.
l) i utvidgad anv., i uttr. som beteckna att ngt är (omedelbart) förestående l. att det är nära att ngt sker l. att ngn står i begrepp att göra ngt o. d. (jfr a α); särsk. i uttr. stå på språng, stå beredd (att omedelbart springa) l. (just) stå i begrepp att ge sig i väg, förr äv.: vara nära l. på väg (att bli ngt) l. vara nära att gå förlorad; förr äv. stå på resa, vara färdig att l. just skola resa, stå l. vara på fall(et), vara nära att falla (se närmare FALL II 8), stå på slag, om äng: vara färdig att slås l. mejas, vara l. stå på beråd att göra ngt, stå i begrepp l. vara nära att göra ngt (jfr BERÅD 4), (det) står på slut med ngt, ngt nalkas sitt slut. RP 8: 234 (1640: står .. på resa). Sylvius Curtius 190 (1682: stodh .. på fallet). Nu står på slut med Riksdagen. 2RARP I. 2: 212 (1720). (Den sjuka flickan) var på beråd at giöra af med sig. Swedberg Lefv. 545 (1729). 32. Stångjerns-hamrar .. som då stodo .. på språng at blifva öde. Polhem PVetA 1745, s. 12. Men huru bär det til hvar gång, / At jämt din (dvs. rapphönans) frihet står på språng? Bellman Gell. 3 (1793). Rundt omkring stå de gräsrika ängarne på slag. Bremer Brev 3: 241 (1852). Hela skaran .. stod på språng för att vid minsta tecken till fara taga till bens. Geijerstam LycklMänn. 59 (1899). — särsk. [möjl. utgående från 1] i uttr. (vara, äv. stå) på vippen (att göra l. bli o. d. ngt), se VIPP.
m) [jfr c; i uttr. på permission möjl. utgående från 34 h] (numera ofta ngt vard.) styrande sådana ord som permission, tjänstledighet, semester o. d., i uttr. som beteckna att ngn har (l. utför ngt under) ledighet från tjänsten l. semester osv. Skall jag afskicka arméens flottas officerare härifrån som ligga på Permission? CAEhrensvärd Brev 1: 130 (1788). Jack Pansay, som är i Simla på semester. Cavallin Kipling Wi 70 (1897). Officerare, som med sina familjer varit hemma (i England) på tjänstledighet. Hedin Pol 1: 329 (1911). Fint att vara hemma på sommarlov, tänkte jag. Sassoon NärViRed 52 (1949).
n) i uttr. vara på tal, förr äv. på tals l. på talet, vara föremål för samtal l. diskussion, omnämnas i samtal osv., äv.: vara under övervägande l. vara ifrågasatt; äv. [jfr fr. à propos de; jfr 34 h] i uttr. på tal om ngt l. ngn, då l. eftersom ngt l. ngn är på tal, apropå ngt l. ngn; förr äv. i uttr. det är på talet om ngn, det är tal om ngn, vara på talet med ngn, om person: vara i samspråk med ngn. G1R 6: 5 (1529: varet på tal). Var och den Churpfaltziske saken på taals. RP 7: 307 (1638). Thet haffwer varit på talet om Her Nilss. Hall KultInt. 135 (i handl. fr. 1645). Jag måste le, då jag var på talet med en Jude och frågade om (osv.). Eneman Resa 2: 242 (1712). Wulff Petrarcab. 102 (1905: på tal om).
o) [jfr t. auf dem spiele stehen, fr. être sur (le) jeu; jfr 48 j] i uttr. stå (i sht förr äv. vara) på spel, förr äv. på spelet, vara satt l. stå ss. insats i spel(et); numera bl. allmännare l. bildl.: riskeras, vara i fara; stundom äv. i det bildl. uttr. ha(va) ngt på spel, ha ngt som står på spel. HSH 5: 48 (c. 1700: var på spel). Bort at enskylt välgång dyrka, / När på spel en allmän står. Dalin Vitt. I. 2: 31 (1741). Understår sig någon at gå på Todos och det mislyckas, så dela the andra två alt hvad som står på Spelet. BeskrLombreSp. 10 (1745). Den som .. har mera på spel, flera järn i elden och mindre ”kalla” pengar. SvD(B) 1911, nr 253, s. 2.
p) (†) i uttr. vara på väldet, vara rådande; jfr 48 j. Aspelin Stenbäck 436 (i handl. fr. 1852).
q) (†) i uttr. på slaget, under (fält)slaget; äv. i uttr. på Krakau slag, under l. i slaget vid Krakau; jfr 36. Bookhållarenss attest, att Nilss Jöranson i Tyllilä är slagin på Kraku slagh. ConsEcclAboP 287 (1659). De swenske fångarna, som wedh Poltofwa på slaget .. blefwe fångne. KKD 3: 143 (c. 1710).
r) styrande ordet byte, liktydigt med: vid; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. på sista bytet, i utvidgad anv.: i sista omgången, till sist (jfr 36); förr äv. på det byte att (osv.), i utbyte mot att (osv.); jfr 48 j, 51. SvTr. 4: 547 (1567: på thett byte, att). Hindrich Lännä .. begiärte igen sin oxe den Quæstor hadhe conficerat, och på bytet till fallit D. Bong. ConsAcAboP 4: 13 (1671); jfr BYTE 1. Jag skall .. visa tocka här enar, hocken som skrattar på sista bytet, jag. Högberg Vred. 3: 29 (1906).
11) [jfr 9, 10] i utvidgad anv., i uttr. vara med på ngt, vara med om l. instämma i l. (kunna) godkänna l. godtaga ngt; äv. i uttr. vara emot på ngt, vara emot ngt, icke vara med om l. (kunna) instämma i l. godkänna ngt; jfr 52. Att biskopen säkert icke skulle vara emot på att man ”.. henne härutinnan wilfarade ..”. Cavallin Herdam. 3: 411 (1856). Nej Edmond, nu är jag inte med på dina små knep. Farrell ERogers 236 (1947).
12) [jfr 3 h samt 21 n] i sådana uttr. som början l. begynnelse(n) l. slut(et) l. avslutning(en), äv. ändan l. änden o. d. på ngt, ss. beteckning för den del av ngt som utgör dess början resp. slut l. (abstraktare) ss. beteckning för påbörjandet resp. avslutningen av ngt; dels styrande ord som betecknar värksamhet l. tillstånd l. ngns liv o. d., dels (numera i sht vard.) styrande ord som betecknar ngt konkret (t. ex. väg, gata, bärg, äv. bok l. skrift o. d.); jfr 3 h γ, 43 samt AV I 16 c α. Retferdughetennes konnung, .. intit begynnilse haffuandes på sina daghar. Ebr. 7: 3 (NT 1526; Bib. 1917: utan begynnelse på sina dagar). Tå the komo nedher til endan på stadhen, sadhe Samuel (osv.). 1Sam. 9: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: ändan av staden). Dhe allmänninga Skoghar, som vpreknas widh ändan på dhenne Lagen. Stiernhielm WgL 100 (1663). Härmed hafva vi .. kommit till slut på vårt ämne. Rudin OrdUngd. 1: 87 (1894). Höga träd, som bildade afslutningen på parken. Söderberg France RödLilj. 348 (1902). — särsk. i uttr. vara l. göra o. d. slut, i sht förr äv. (en) ända (l. ände) på ngt (äv. ngra), ss. beteckning för att ngt är slut l. upphör l. har upphört resp. bringas att sluta l. att ngra icke längre existera l. leva resp. bringas att icke längre existera o. d.; jfr 52 (g). Påå hans rijke skal inghen ände wara. OPetri 1: 27 (1526). Gör enda på them (dvs. fienderna). Psalt. 59: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: förgör dem). Iagh haffuer giordt en enda på sången. Jes. 16: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: på skördeskriet har jag gjort slut). Det var slut nu på hans kärlek till henne. Lagerlöf Kejs. 278 (1914). Det såg ut för hennes ögon, som om det där borta skulle vara slut på världen. Dens. Mårb. 28 (1922).
B. i sådan lokal anv. där begreppet om en förflyttning l. rörelse till en plats l. om en riktning mot ngt mer l. mindre klart framträder samt i därmed mer l. mindre nära sammanhängande anv. Anm. 1:o Härunder ha äv. upptagits vissa anv. som äv. kunna hänföras till A, särsk. sådana som för den moderna språkkänslan snarast äro att hänföra till B, men som för en äldre tids uppfattning tedde sig ss. innebärande befintlighet o. sålunda vore att hänföra till A (jfr t. ex. 16 h). 2:o Begreppet om rörelse l. riktning uttryckes ofta i ä. nysv. (liksom i fsv.) därigm att det av prep. på i sådan anv. styrda ordet står i ackusativ (medan det styrda ordet står i dativ, då innebörd av befintlighet föreligger). Sedan kasusböjningen förenklats o. denna betydelseskillnad icke längre i formellt hänseende kan komma till synes i prepositionsuttrycket, uttryckes numera begreppet om rörelse l. riktning ofta (o. i fall där eljest missförstånd kunde uppstå i regel) med ett till verbet fogat adv. betecknande riktning (t. ex. upp, ut, ned, in, bort, fram, hit). Detta gäller i första hand i bet. 13 o. där i sht i rent lokal anv. (jfr 13 a, c α, ζ, e slutet), medan sådant adv. icke brukas i vissa uttr. med mer l. mindre utvidgad (l. bildl.) anv. (t. ex. ge sig på väg; se 13 h); i regel saknas dylikt adv. i uttr. vari prep. på styr ord betecknande lokal o. d., då tanken därvid företrädesvis är fäst vid vad som försiggår l. förehas där (o. icke på själva lokalen), t. ex. gå på teatern, banken, biblioteket (se 13 i α).
13) motsv. 1, i uttr. som beteckna att ngt l. ngn förflyttas l. rör sig till en plats l. placeras l. placerar sig ngnstädes så att det l. han efter förflyttningens l. rörelsens osv. avslutande befinner sig på (i bet. 1) ngt l. ngn; äv. i uttr. som beteckna en värksamhet l. ett skeende varvid ngt (l. ngn) rör sig l. förflyttas ned till o. berör l. tränger in (utan att efteråt behöva stanna l. bli kvar) i ngt l. ngn som utgör (l. tänkes utgöra) slutpunkten l. målet för den rörelse som värksamheten l. skeendet innebär (t. ex. falla, bulta, banka på ngt); äv. i uttr. som beteckna att ngt l. ngn utövar tryck o. d. mot ngt l. ngn i riktning nedåt; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Han lade boken (mitt) på bordet. Han ställde sig på golvet. Sätta sig på en pall, på en stol; förr äv. kasta sig på en fåtölj, i en fåtölj. Hon placerade kaffekopparna på en bricka. När man med fingret trycker på skrivmaskinstangenten, lyftes typarmen. (Han) lagde jt fulm[ac]te b[re]ff paa disken (dvs. domarbordet). OPetri Tb. 6 (1524). Kere Axel kaster brefved pa elden. RA I. 1: 627 (1553). Lägg icke Steen på börda. Grubb 483 (1665). Han kastar sig på en fauteuil. Altén Babo Puls. 15 (1813; klandrat i SvLitTidn. 1813, sp. 524). (Sven Duva) bröt .. på spången ned. Runeberg 2: 54 (1846). Smeden .. slamrade med hammaren på städet som vanligt. Sassoon NärViRed 30 (1949). (†) (De) föllo .. nedher för hans fötter, och slogho sijn huffwudh på (dvs. i) gålffuet. Petreius Beskr. 2: 226 (1614). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som komma (i sht förr äv. gå) på trappan l. förstubron, komma (l. gå) ut l. ned l. upp på trappan osv., äv. störta på drivan, störta ned l. omkull på drivan, i sht förr äv. stiga på muren l. tronen, upp på muren osv., förr äv. krypa på ugnen, kliva på taket, fly på muren, upp på ugnen osv.; jfr anm. 2:o sp. 2597. Columbus Ordesk. 4 (1678: krypa på ugn). Sahlstedt (1773: Klifva på taket). Jan Baner stiger först på muren. Gustaf III 1: 36 (1786). Elgen / Stannade, reste sig högt och störtade blodig på drifvan. Runeberg (SVS) 1: 74 (1832). (Hon) gick ur farstun på trappan. Därs. 120 (1836). Nero steg så att säga från skolbänken på tronen. Rydberg RomD 57 (1877). Pojken hade ämnat gå .. in (i stugan), men när han hade kommit på förstubron, hade han sett en .. bandhund. Lagerlöf Holg. 2: 178 (1907).
b) motsv. 1 a, styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. Lyfta upp en stång på axeln (för att bära den). Sätta hatten, mössan på huvudet. Sitta upp på hästryggen, på hästen. Trampa ngn på foten, på tårna. (De) wridho samman ena törnekrone, och satte på hans huffwudh. Mat. 27: 29 (NT 1526); jfr 15 a. Tag in tuppen förn det kommer regn pån. Sahlstedt TuppSag. 27 (1759). Småkryp, som .. falla ned på dem, som sitta under trädet. LbFolksk. 194 (1890). — särsk. i det bildl. uttr. kasta l. föra ngn ngn på händer(na), se HAND 4 a.
c) motsv. 1 b, styrande ord som betecknar lokalitet i naturen. Gå ut på åkern, på fältet, på myren. Han föll i vattnet, men han lyckades snart ta sig upp på det torra; förr äv. stiga på land(et), i land (jfr LAND 6 c). Resa ut på landet l. på landsbygden. Gå upp på bärget. Segla l. stöta o. d. på grund, se GRUND, sbst.3; jfr 15. Thå bödh .. (Jesus) folkit setia sigh nidh på iordhena. Mat. 15: 35 (NT 1526). Fä, som kommer in på annars åker. Stiernhielm Fateb. E 2 a (1643). Wi stego då på landet at bese (marmor-)Lejonet. SvBibl. 3: 50 (1687). När han ändtligen kom på fast mark igen. LfF 1910, s. 302. — särsk.
α) i uttr. resa l. fara på landet, resa osv. ut på l. till landet (numera nästan bl. för sommarvistelse l. rekreation o. d.); i sht förr äv. i sådana uttr. som bära ngt på ängen, ut på ängen, springa l. draga sig o. d. på bärget l. fjället, upp l. ut på bärget osv., flyga på en åker, ut på en åker, förr äv. resa på Kinnekulle, upp på Kinnekulle; jfr anm. 2:o sp. 2597. Höömånat mon tigh thet lära. / At tu skalt liyan på engen bära (dvs. börja slå). Ps. 1549, Kal. s. 8 a. (Sparven) flög på Bondens Åker, och hämtade sig thär Mat. Peringskiöld Hkr. 1: 21 (1697; isl. orig.: i Akur Karls). I öfwermorgon reser jag på Kinnekulla. Swedenborg RebNat. 1: 231 (1715). När Folket var missnögdt med Patricierne, drog det sig på heliga bärget. Dalin Montesquieu 65 (1755). Med häftigt sinne på fjället jag språng, / Och såg i det vida haf. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Tänk om vi fore / på landet nu och sökte lugnet der. Runeberg ESkr. 2: 160 (1834).
β) motsv. 1 b α, i sådana uttr. som (hit) på jorden, äv. på jordens ring; förr äv. (motsv. 1 b β) i uttr. på världen l. på (världs)-rymden, i l. till världen. För det jag på wärden kommin är. Ekeblad Bref 1: 294 (1653; rättat efter hskr.). Tu (Gud) mig vt på rymden förde (dvs. hjälpte mig till världen). Kolmodin Dufv. 231 (1734). (Vi) se .. (det svenska) Folket med sina Vapn, utbreda död och förskräckelse på hela verldsrymden. Fischerström Tal 8 (1769); jfr 1 b β. Han (dvs. Dumbom) föddes, enligt Ödets domar, / Helt naken hit på jordens ring. Kellgren (SVS) 2: 323 (1790). De, som afsomnade äro, träda aldrig mera tillbaka på jorden. Hagberg Pred. 3: 109 (1817).
γ) motsv. 1 b γ—ε, styrande sådana ord som område, trakt, bygd, skog, park o. d.; numera bl. i anv. som motsvarar bruklig anv. av 1 b γ—ε. The wore komne på en skoogh emoott Wedboo som kallas Ååsen. Svart G1 36 (1561); jfr 1 b δ. När wij (dvs. svenskarna) kommo alle på Slotzsens (dvs. det norska fästet Hammershus) park, / .. Thå (osv.). Hund E14 231 (1605). Dhe äre dragne uth på bygden at skafa sigh maat och klädher. OxBr. 5: 54 (1613). (De) kommo in på skogen Käglan. Almqvist Går an 104 (1839). (Man lade kring den insektskadade skogen) ut limstrukna stänger, för att larverna .. inte (skulle) kunna tränga över på nya områden. Lagerlöf Holg. 2: 28 (1907).
δ) motsv. 1 b ζ, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar land, rike, landsdel, landskap o. d.; numera bl. i anv. som motsvarar bruklig anv. av 1 b ζ; förr äv. i sådana uttr. som landstiga l. landstigning l. descente på Norge l. Skåne, i Norge osv.; jfr ζ, 24 i ϑ. Fullborda desanten på Skåne. Roland Minn. 91 (c. 1748). 14.000 man, som skola landstiga på Norge. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 90 (1808). Att .. fogden i Wiken haft i sinnet infalla på Dal. Lignell Dal 1: 144 (1851). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 20 (1852: en landstigning på Skåne). (†) Konung Gandalfer .. ärnade at flytta thär gent öfwer fiärden på Wästfålden. Peringskiöld Hkr. 1: 73 (1697; isl. orig.: flytiast yfer fiörþinn a Vestfolld).
ε) motsv. 1 b η, styrande ordet socken; dels (ngt vard.) i rent lokal anv., i uttr. (resa o. d.) ut på socknen, i sht förr äv. resa på socknen, ut i socknen, dels (nästan bl. om ä. förh.) i utvidgad anv. (närmande sig l. övergående i l), i uttr. som beteckna att ngn (måste) omhändertas av kommunen för fattigvård (särsk. i uttr. komma på socknen); äv. (i vissa trakter) i sådana uttr. som ngns inträde på stiftet, i stiftet (jfr l). Dät är eij wäll, när en cappelan reser på sochnan sin pastori owitterligit. ConsEcclAboP 46 (1657). De två yngsta (barnen) hade kommit på socknen. Lagerlöf Holg. 2: 76 (1907). (Biskop) Filenius förmådde .. icke hindra .. (den sökandes) inträde på stiftet. KyrkohÅ 1916, s. 120. ”Fara ut på socknen” (i tjänsteärenden). Bergroth FinlSv. 159 (1917).
ζ) motsv. 1 b ϑ, ι, styrande sådana ord som kust, strand, brädd, kant, gräns l. styrande ord som betecknar ö, holme, halvö o. d. (jfr d); numera bl. i anv. som motsvarar bruklig anv. av 1 b ϑ, ι; förr äv. i sådana uttr. som resa på gränsen, ned l. upp o. d. till gränsen, gå på stranden, upp på stranden; jfr anm. 2:o sp. 2597. (Några personer) förskickades .. aff stadhen vth til konungen, på en holma widh Walmarsöö. OPetri Kr. 325 (c. 1540); jfr 1 b ι. (Fogden brukar) slå vtt sine klippere på Gregersby öijer om somaren. BtFinlH 2: 372 (c. 1555). The samma (dvs. nöten) på Stranden månde gåå, / The magre, the fete vpåto tåå. Gevaliensis Jos. 26 (1601). Monsieur Bourdelot .. har fått en af dronningens carosser till att ressa på gräntzen med. Ekeblad Bref 1: 267 (1653; rättat efter hskr.). När vildgässen landade på skäret. Lagerlöf Holg. 2: 216 (1907). jfr (†): Att swänska succurs-skieppena wäll wåre ankombne på Rijgske kösterna. KKD 5: 134 (1710); jfr 1 b ϑ samt ANKOMMA I 1 a. särsk. (†) i uttr. inlöpa på (en ö), inlöpa till (en ö). Adlerbeth ÅmVetA 1807, s. 13.
η) motsv. 1 b κ, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar vatten, hav, sjö, flod o. d. Läg vth på diwpet, och kaster idher nät vth till dräght. Luk. 5: 4 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Askan af the döda Kroppar skulle man kasta ut på Siön. Peringskiöld Hkr. 1: 9 (1697). Loke ror ut på hafvet med gossen. Wisén Oden 77 (1873). (†) Thenne skijpsflote var .. bestelt att löpa på (dvs. in på) reddan för Daatzigh. HH 20: 261 (c. 1640); jfr anm. 2:o sp. 2597. jfr (†): Då .. Skipsflottan ändtligen annkom medh godh vinnd på Dunströmmen. HH 20: 361 (c. 1640); jfr 1 b κ samt ANKOMMA I 1 a.
d) motsv. 1 c, styrande sådana ord som plats, ställe, ort, sida, ända o. d., äv. rum, förr äv. stad (i bet.: plats o. d.); stundom liktydigt med: till. Han satte sig på vänstra sidan i biografsalongen. (Jesus) gick vth påå thet rwmet som kallas hwffwdhskallaplatzen. Joh. 19: 17 (NT 1526). Sedhan gick han ther vth, och droogh bortt på en annan stadh. Apg. 12: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: till en annan ort). De mindre bemedlade .. slå sig .. gärna ned på någon mindre ort. Siösteen ModBelg. 117 (1906). (†) Dagen thär efter .. skulle matmodren hafua tagit samma sopor, och .. burit them på (dvs. bort på) för:ne ställe. Rääf Ydre 3: 156 (i handl. fr. 1608); jfr anm. 2:o sp. 2597.
e) motsv. 1 d, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar gård (se GÅRD, sbst.1 6, 6 b), hemman, torp, slott, fäste o. d., i sht förr äv. kloster; stundom liktydigt med: till, stundom med: i. (Han) fördes först vp i bykyrkion, så på slottet. OPetri Kr. 326 (c. 1540); jfr slutet. Thet Fäldttskytt som war achtedtt inn på Karsborgz befästningh. HB 2: 171 (1570). Greff Axill hafver varid in på Grefznäs och ihiälskutid skrifvaren. AOxenstierna 2: 175 (1614); jfr 1 d. Jag .. inqvarterades på ett Jesuiter kloster. KKD 7: 269 (c. 1725); jfr 1 d. Han sprang in på den främmande gården. Lagerlöf Holg. 2: 68 (1907). jfr (†): Då blefwo wij (fångar) straxt dädan (dvs. från staden Siroda) Commenderade på byar och i Städer. KKD 7: 310 (c. 1715); jfr 55 b samt anm. 2:o sp. 2597. — särsk. (†) i sådana uttr. som gå l. resa l. åka l. flytta på slottet l. ett gods l. sin borg, in l. upp o. d. på l. till slottet osv., föra l. ledsaga ngn på slottet l. på en gård, in l. upp l. bort o. d. på slottet osv.; jfr anm. 2:o sp. 2597. Konungen gick sin wägh på sina borgh. Dan. 6: 18 (Bib. 1541). Måns Anderson .. hafwer lupit ifrån sin hustru och tärföre fördes på Ottenby gårdh. ÄARäfst 25 (1596). The Romare (släppte kejsaren) .. in i Stadhen .. och ledsagade honom på Slottet. Schroderus Os. 2: 632 (1635). J (bönder) rå flyttia på de godz J welen, then rätt kan man inthet taga Eder ifrån. RARP 4: 429 (1650). (Efter ceremoniernas slut) Åckte Keisaren och Keisarinnan tillbaka på Slottet. Dryselius Måne 421 (1694). Resa på slottet. Meurman (1847).
f) (ngt vard.) motsv. 1 e, i sådana uttr. som (gå l. bege sig o. d.) ut på stan, äv. (i skriftspr.) ut på staden, äv. (i vissa trakter, ngt bygdemålsfärgat) (ut) på byn. Så vill han, att vi ska åka ut på stan och äta middag tillsammans. Högberg Storf. 14 (1915). Norman hade .. under .. sin fängelsetid både rätt att gå ut på staden och att mottaga besök. KyrkohÅ 1941, s. 142. Gå på byn. DN(B) 1955, nr 55, s. 3.
g) motsv. 1 f, g, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar stadsdel l. förstad l. fiskeläge l. badort osv., äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gruvsamhälle o. d. (Borgmästarna) gingo .. vth på södhra malm. OPetri Kr. 326 (c. 1540). Det var en tur att mor var bortrest på en badort. Norlind Hell 1: 55 (1912); jfr 1 f. Ja måste ju ner på samhälle me n’Jonas. Lidman Tjärd. 183 (1953).
h) motsv. 1 h, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar torg, gata, väg, stig, bana, spår o. d.; ofta i uttr. vari dylika ord brukas i utvidgad användning l. i oeg. l. mer l. mindre bildl. bet. (se vidare de särskilda orden). Gack snarliga vth på gatwnar och grändherna j stadhen. Luk. 14: 21 (NT 1526). Widh middags tijd lät .. (Kristian II) ledha bispen i Skara .. (m. fl.) vth på stora torghet, til at läta ther affliffua them. OPetri Kr. 329 (c. 1540). Dit har han flytt. Fort, fort på spåren alla! Hallström GrAntw. 27 (1899). (Att) länka den svenska konsten in på nya banor. Hahr ArkitH 446 (1902). (Han) ger sig så på väg hemåt. KKD 3: XVI (1907).
i) motsv. 1 i, styrande ord som betecknar byggnad l. våning l. rum l. lokal i byggnad o. d. (jfr e).
α) motsv. 1 i α. Gå (upp) på kontoret, (in) på banken, (in) på biblioteket; jfr anm 2:o sp. 2597. Ta in på hotell. Gå ut på restaurang och äta middag. Läggas in på sjukhus, på lasarettet. Gå på teatern, på bio. (Fordringsägarna) skola .. indh paa Radzstwffuena leffrera (förteckningen över sina utestående fordringar). G1R 1: 202 (1524). Wij nu först på een Käller gåå. Brasck FörlSon. G 4 a (1645). Ondt gå på Krogen vthan Mynnt. Grubb 641 (1665). Också om Klement skulle hamna på fattighuset, så (osv.). Lagerlöf Holg. 2: 243 (1907). Hans .. medhjälpare infunno sig .. på polisstationen. SvD(B) 1943, nr 120, s. 2; jfr 1 i α. Han ville inte sätta sin dräng på fästning. Moberg Utvandr. 55 (1949). — särsk.
α’) motsv. 1 i α α’, styrande sådana ord för försäljningslokal som magasin (se d. o. 2), boklåda, bokhandel, äv. (i vissa trakter, särsk. i Finl.) (handels)bod, butik, handel; med anv. i Finl. motsv. 1 i α α’. Gå in på (mjölk)magasinet, på bokhandeln. Du ville väl inte gå på boklådan och rekvirera ”Poems and Ballads”. Fröding Brev 221 (1894). (Han hade) i sinom tid kommit på handel. Zilliacus Hågk. 33 (1899). Så har .. (pojken) kommit på bod. Vasenius Top. 1: 30 (1912).
β’) (i sht i fackspr.) motsv. 1 i α ε’, i uttr. komma på stall, om häst o. d., sätta (djur) på stall. (Hästen) var nu så matt, at han behöfde komma på stall. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). Bure Häst. 2 (1801).
γ’) motsv. 1 i α ζ’, styrande ordet tryck; numera bl. (föga br.) övergående i 21, i sådana uttr. som lämna l. befordra ngt på trycket, förr äv. insända ngt på tryck, lämna l. befordra resp. insända ngt till tryckning; jfr 48 h. Något förr, som Hans Kongl. Maij:tt lägger till vägs, måtte .. (hans) bref till alle ständer i rijket insändas på tryck. HT 1916, s. 191 (1597). D. 5 Aug. determinerades, då inspectores skola sigh på trycket infinna. ConsAcAboP 5: 3 (1679); jfr 1 i α ζ’. At jag .. ämnar låta befordra .. (konceptet) på trycket. Envallsson AllaNögda 22 (1782). I morgon lämnar jag 16 psalmer, alla originaler, på trycket. Geijer Brev 139 (1812). Dalin 2: 567 (1855).
β) motsv. 1 i β, styrande ordet hus; utom vid sådana uttr. som folkets hus (o. vid ssgr med ordet hus ss. senare ssgsled; se α) numera bl. (starkt vard.) i uttr. där hus har bet.: avträde; i Finl. äv. styrande ordet villa. Iagh baar brödh j een korgh, / Vthöffuer min Herres förborgh, / Och in på huset som iagh waar waan. Gevaliensis Jos. 20 (1601). Gå på huset. Schenberg (1739). (Han) tog bostad på villan. Söderhjelm ItRenäss. 125 (1907); jfr 1 i β.
γ) motsv. 1 i γ. Han gick upp på vinden, på (hö)skullen, på andra våningen. Rÿdzk hampe .. som lades på Herman Frändorpz windh. 2SthmTb. 5: 195 (1576).
δ) motsv. 1 i δ. Ath enn, widh nampn Jachiop måler, hadhe kommith jn thill honom på hanns kammer i Rennhollz hus. TbLödöse 303 (1593). När man kommer upp på stora salongen i öfre våningen, skulle man kunna tro sig vara i en ångfartygssalong. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 113. (Han) flyttade in på södra gavelrummet. Lagerlöf Top. 19 (1920). (†) Jag tog den (dvs. boken) på mitt rum (dvs. med l. upp på mitt rum) och satt / Och bläddrade i bladen. Runeberg 2: 11 (1847); jfr anm. 2:o sp. 2597.
ε) motsv. 1 i ε, styrande ord som betecknar läroanstalt o. d.; med anv. o. bruklighet motsv. 1 i ε. Komma in på lärovärket. Een Fadher, sänder sin Son på ett Vniversitet vthi try åhr. AJGothus ThesArithm. 73 (1621). I morse begaf jag mig ut för att gå på universitetet, men ändrade beslut. RTengström (1843) i FoU 17: 33. (Han) skulle .. in på akademin, för att bli målare, artist. Strindberg Kamm. 2: 54 (1907).
j) motsv. 1 k, styrande ord som betecknar säng l. bädd o. d. Han .. satte sigh på sengena. 1Sam. 28: 24 (Bib. 1541). Då jag framdeles varder lagd på min sote-säng. Celsius G1 2: 357 (1753). (Jag) kastade .. mig sanslös på sängen. Strindberg TrOtr. 2: 53 (1890). Läggas på .. sjuksängen. Östergren 6: 121 (1938). — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. skola, äv. komma på barnsäng, skola (nödgas) intaga resp. (nödgas) intaga sängen på grund av (förestående) nedkomst; ngn gg äv. i uttr. lägga sig på sin barnsäng, intaga sängen på grund av (förestående) nedkomst; jfr 1 k γ. Wallenberg (SVS) 1: 250 (1771: komma). Jag lägger mig på min barnsäng, men inte på min sotsäng. Saltza FamAnekd. 41 (c. 1850). Cavallin 1: 100 (1875: skola).
k) motsv. 1 m, styrande ord som betecknar fortskaffnings- l. kommunikationsmedel o. d. Sätta sig på cykeln och trampa i väg. Stiga upp på tåget, ombord på färjan. Klemet måtte lega sigh på annor skuta. EkenäsDomb. 1: 169 (1652); jfr LEJA, v.2 5. Philarmus .. satte sig på Påsten (dvs. postdiligensen) i Paris. Richardson Krigsv. 1: 1 (1738). — särsk. i det bildl. uttr. ge ngn l. ngt på båten o. d., se BÅT, sbst.1 1 a δ.
l) motsv. 1 o, med försvagande av den lokala bet., styrande ord som betecknar samling l. krets l. grupp l. sammanslutning av personer l. institution o. d. (jfr i ε) l. upplag l. förråd av varor o. d.; utan bestämd avgränsning dels från i α, dels från 20. Lägga varor på lager. Ture Sparre .. proponerede om icke en b:d Düker icke motte intages på Ridderhuset. RARP 1: 180 (1632). Så haffver H. F. N. stält Anderss Lijnersson medh sitt compagnie .. på högre flögelen. HH 20: 247 (c. 1640); jfr 19. Det blef nu ej längre fråga att placera fänriken baron Armfelt på ett landtregemente. Tegnér Armfelt 1: 37 (1883). Man (ser) sig nästan ej annan utväg än att lämna familjen på kommunen och själv bli luffare. VästerbK 1927, nr 156, s. 6. (†) Dem som blifva bodade på en nämd. Serenius Qq 3 a (1734). — särsk.
α) (utom i Finl. numera ofta ngt vard.) motsv. 1 o β, styrande ord som betecknar avdelning (av lärjungar) inom undervisningsanstalt, stundom liktydigt med: i, stundom med: till; särsk. (numera nästan bl. i Finl.) styrande sådana ord som klass, ettan, tvåan, förr äv. ordning. Han har nu kommit upp på gymnasiet; jfr i ε. Jag blef .. flyttad på öfra ordningen. Nyrén Charakt. 85 (c. 1765). En Rysk Artelleri officer (kom) och satte sig på klassen. UrFinlH 80 (1808). När .. (Runeberg) kom på högsta klassen. Vasenius Världsb. 62 (1900).
β) (numera föga br.) motsv. 1 o γ, styrande ordet hov: till. Han .. bad sig äfven lof, / At vakta Fursten up och komma på dess Hof. Livin Kyrk. 39 (1781). Ditt beslut att ej på hofvet fara. Franzén Skald. 3: 248 (1829). Gå på hofvet. Ahlman (1872).
m) (i sht lant., numera knappast br.) motsv. 1 p, i uttr. släppa, förr äv. slå (kreatur) på gräs, släppa (kreatur) på bete; jfr GRÄS 1 g. Vj kunne ey sla them (dvs. våra hästar) paa grææss. G1R 2: 30 (1525). Släppa på gräs. Schulthess 532 (1885).
14) i uttr. betecknande förflyttning l. rörelse, motsv. 2, styrande ord som betecknar den del av föremål o. dyl. l. den kroppsdel hos person l. djur som anges komma att efter förflyttningens l. rörelsens avslutande uppbära l. utgöra stöd för föremålet l. kroppen l. som anges komma att stödja l. vila l. stöta mot ett underlag o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill. Han lade brädan på flatan, på kant. Lägga sig på mage(n), på rygg(en), på sidan. Hjälpa ngn, komma på fötter(na), på benen. Falla på huvudet, med huvudet före. Ställa på fri fot, komma på god fot med ngn o. d., se FOT. Fall påå thin knää, och bidh gudh om nådhena. OPetri 2: 18 (1528). Jätten wände sig .. på andra sijdan, och waknade icke. Verelius Gothr. 180 (1664). Han (dvs. tomten) så ställer till vid barnens ras, / Att en smörgås faller ej på smöret. AAGrafström 1: 250 (1864). Pliktens seger öfver böjelsen .. ställes på sin spets i Leontes’ förhållande till sin far. Cavallin (o. Lysander) 34 (1879). (Han) vräkte de andra på hufvu’t i (sjön). Melin Dikt. 2: 135 (1904). — särsk. i uttr. komma o. d. på (rätt, äv. rät) köl, se KÖL 1 e.
15) allmännare, motsv. 3, i uttr. som beteckna att ngt (l. ngn) förflyttas till en plats l. fästes l. anbringas o. d. ngnstädes så att det (l. han) befinner sig på (i bet. 3) ngt l. ngn; äv. i uttr. som beteckna en värksamhet l. ett skeende varvid ngt (l. ngn) förflyttas fram till o. berör l. tränger in (utan att efteråt behöva stanna l. bli kvar) i ngt l. ngn som utgör (l. tänkes utgöra) slutpunkten l. målet för den rörelse som värksamheten l. skeendet innebär (t. ex. bulta, banka, stöta, skjuta, ringa på ngt); äv. i uttr. som beteckna att ngt l. ngn utövar tryck mot ngt l. ngn från sidan o. d.; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Han hängde upp en tavla på väggen, sin hatt på kroken, sin rock på en hängare. Hissa flaggan på halv stång. Solen steg upp på himmeln. Knacka, bulta på dörren. Pojkarna kastade sten på ett getingbo. Skjuta till måls på en måltavla; förr äv. bombardera på ngt, se BOMBARDERA a. Ringa på dörrklockan. Det ringer på dörren l. (vard., i utvidgad anv.) på telefon; jfr 3. Bulta på dören. Luk. 13: 25 (NT 1526). Wåra harpor hengde wij på pijlträä. Psalt. 137: 2 (Bib. 1541). Agn .. (dvs.) det man sätter på Krok för Fisk. Stiernhielm Fateb. B 3 b (1643). Följd af orkanerna, steg Orion på fästet. Adlerbeth Æn. 19 (1804). En spik borde han slå upp på väggen för sin hatt. CFDahlgren 4: 126 (1831). Vildaplar, på vilka man sedan inympat ädlare fruktsorter. Sandström NatArb. 1: 147 (1908). (†) Lät osz sättia Yxen på (dvs. till) Roten, at the syndige Affecter må affhugne warda. Preutz Kempis 37 (1675). — särsk.
a) motsv. 3 a, styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. (jfr b, d, h). Sätta handskar på händerna, skor på fötterna, en ring på fingret. Slå ngn på kinden. Sparka ngn på benen. Ge ngn l. få (sig) på huden, se HUD, sbst.1 f β. Hwilkin aff idher vthan synd är, han kaste första stenen på henne (dvs. äktenskapsbryterskan). Joh. 8: 7 (NT 1526). Jungfrun skenckte honom een gullkeedh och satte henne på hans hals. Svart G1 106 (1561). Han .. bet sig på läppen. Runeberg (SVS) 3: 90 (1832). Gevär på axel lärde han. Dens. 2: 51 (1846). (Flickorna) öste vatten på mig. Fröding Guit. 19 (1891). Du hade slagit honom på käften, om du hade kunnat. Moberg Sedebetyg 65 (1935). — särsk.
α) (†) i uttr. köpa kläder på ngn, köpa kläder o. låta ngn iföra sig dem. Kläderna iagh på henne kiöpte, tog hon af kroppen och uttsatte för brenwijn och öhl. VDAkt. 1709, nr 47.
β) i sådana bildl. uttr. som skicka ngn ngn l. ngt l. få ngn l. ngt på halsen l. skaffa ngn (l. sig) ngt l. ngn på halsen, ngt kommer ngn på halsen, se HALS 1 i α—γ; i sht förr äv. bringa (förr äv. komma) ngn ngt på halsen, skaffa ngn ngt på halsen, lägga sig en börda på halsen, för att beteckna att man åtar sig ngt svårt l. besvärligt, hänga ngn skam på halsen, ådraga l. tillskynda ngn skam. At han noghen misloffue wille oss komma paa halsszen. G1R 2: 99 (1525). Om .. the Lubske .. kunne bringe oss någet vpror eller vbestondh på halssen .. dhå (osv.). Därs. 11: 103 (1536). Verelius Gothr. 94 (1664: läggia). VDAkt. 1686, nr 125 (: hänga).
γ) i det bildl. uttr. hänga ngt in på ngn l. ngt, se HÄNGA, v. II 4.
δ) (numera bl. i vissa trakter) i uttr. slå på ngn, slå ngn, angripa ngn med slag, i sht förr äv.: anfalla ngn i strid (krig); i sht förr äv. stöta på ngn, stöta l. knuffa till ngn; förr äv. i det bildl. uttr. en släng på ngn, åt ngn. LPetri Kr. 44 (1559; i fråga om krig). The, såsom ville så bäre sig åth och slå på K. M:tz befalningsmän. HT 1895, s. 326 (1563). De äre medh berådde mode .. ingångne i kyrkian och hafve slagit på oväpnede. RA I. 3: 181 (1593). 2:ne Soldater .. (mötte oss), hvar vtaf then ene .. stötte på Horn. Humbla Landcr. 56 (1740; t. orig.: an .. Horn stiess). En släng på jesuiterna. Wallenberg (SVS) 1: 330 (1771). Anm. till 15 a δ. Det är icke möjligt att med full säkerhet avgöra, om vissa av ovan anförda språkprov uttalats med obetonat l. betonat på; jfr III 2.
ε) i uttr. bära ngt på ngn, se BÄRA, v. 5 b, 6.
ζ) i uttr. som beteckna att ngn gm visst handlingssätt ådrar sig sjukdom l. tillskyndar sig döden l. att ngn l. ngt åsamkar ngn sjukdom osv. l. att sjukdom l. smitta överföres till ngn l. ngt l. att en sjukdom angriper en kroppsdel l. ett organ o. d. samt i mer l. mindre bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Sjukdomen slog sig på ögonen. The (övermåttan flitiga) warda wäl lärde, men draga ock siukdom på kroppen. JSwedberg (1703) i ConstNatDalekVestm. 15. Om .. (den entusiastiska fosterlandskärleken) är en Sjukdom, så önskom dess Smitta på vårt Fädernesland. Lanærus Försök 75 (1788). Jag skall skratta döden på mig. Björkman (1889). (Han) retade gallfeber på honom med sin oförsynthet. Lagerlöf Top. 65 (1920).
η) i uttr. nöd l. sjuka o. d. går på ngn, se GÅ VIII 17 a, NÖD 1 b γ.
ϑ) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., i sådana uttr. som truga l. pracka, i sht förr äv. plottra ngt l. ngn på ngn, truga l. pracka på (i bet. III 2 k) ngn ngt l. ngn. Lagförsl. 72 (c. 1609). Sylvius Mornay 130 (1674: pluttra).
b) motsv. 3 b, styrande sådana ord som sida l. kant o. d.; förr äv. i sådana uttr. som stöta ngn på sidan, i sidan, sticka sina horn på ngns sida, i ngns sida. Han satte upp schemat på bokhyllans smalsida med ett par häftstift. Herrans ängel .. stötte Petrum på sidhona, och wäkte honom vpp. Apg. 12: 7 (NT 1526). Tiuren stack sina Horn på Hästens Sida. Peringskiöld Hkr. 1: 35 (1697; isl. orig.: a síþa Hestinom). Gaflar, som .. anbringas på både smal- och långsidor (på renässansbyggnader). Hahr ArkitH 434 (1902); jfr 13.
c) [jfr motsv. anv. av t. auf] motsv. 3 d, styrande ord som betecknar behållare l. kärl o. d. Hälla fotogen på lampan. Slå apelsinsaft på buteljer. Sedan tappa .. af (äppelmusten) på ett annat ankar. Valleria Hush. 56 (c. 1710). Tappa på tunnor, på buteljer. Weste 2: 1171 (1807).
d) (numera i sht i fackspr.) motsv. 3 g, styrande ord som betecknar (den del av) fångstredskap för fisk l. villebråd o. d. vari fisken osv. fastnar, i uttr. som beteckna att fisk l. villebråd osv. beger sig till l. fastnar vid l. lockas l. bringas att bege sig till l. fastna vid dylikt redskap o. d. samt i oeg. l. bildl. anv. härav; äv. i uttr. som beteckna att djur beger sig fram till o. äter av åtel l. lockbete o. d.; förr äv. i uttr. som beteckna att person (i nödfall) tillgriper l. håller till godo med ngt till föda; jfr III 2 c. Wår Kyrkoherde Herr Bengt Petri wardt kolös och måste gå på hafrekakan. Afzelius Sag. VIII. 1: 36 (i handl. fr. c. 1600). Gammal Räff går intet giärna på nätet. Grubb 631 (1665). Örnen går på åtel. Ericson Fågelkås. 1: 135 (1906). — särsk.
α) i sådana uttr. som bita l. hugga l. nappa på krok(en) l. mask, se BITA I 6, HUGGA, v.1 10 a, NAPPA, v. 4.
β) (numera knappast br.) i det bildl. uttr. locka l. få ngn på nätet l. ett nät, ss. beteckning för att ngn lockas l. fångas i en fälla l. snara o. d. I skolen få se om I icke lärer få Flickan på Nätet. Lagerström Bunyan 3: 79 (1744). Den Öfversta Presten .. gladdes, at han kunnat låcka Frälsaren på detta nät (dvs. till att erkänna att han var Guds son). Bælter JesuH 6: 317 (1760). Porthan BrCalonius 326 (1796).
e) i sådana uttr. som springa l. rusa l. fara (äv. gå l. flyga o. d.) på dörren (l. porten), ngn gg äv. på dörr, ss. beteckning för att ngn (hastigt) avlägsnar sig (ur ett rum o. d.), köra l. jaga (äv. driva o. d.) ngn på dörren l. porten, köra ut ngn, visa ngn på dörren l. porten o. d., anmoda ngn att avlägsna sig, visa ut l. bort ngn, (ut) på dörren l. porten (med ngn)!, ut (med ngn)!; jfr 23 a samt DÖRR 1 a, PORT, sbst.1 1 f. (Den anklagade hade) sagt till Gudmund uth på döran du Rackare. VDP 1675, s. 524. Drifva en på dörren. Lindfors (1824). Var så god och gå på dörren. Hagberg Shaksp. 1: 216 (1847). Att .. bli visad på porten. HLilljebjörn Hågk. 1: 19 (1865). Han flög på dörr. Snoilsky 4: 122 (1887). Att hon kört honom på dörren. Bergman Kerrm. 300 (1927). jfr: Jätten) föll .. ut på dören, så att hon gick i stycke sönder. Verelius Gothr. 182 (1664; isl. orig.: fellr han ut à hurdina).
f) (†) närmande sig 17, 23 a, i uttr. springa l. gå på väggen l. ngns vägg, springa resp. gå fram till väggen osv. (o. ta ngt som befinner sig där l. bulta o. d.); komma på porten, komma fram till porten (o. bulta o. d.); räta ngt på väggen, resa ngt mot väggen. (Han) Springer .. på väggen och fattar till en pistol. Ekeblad Bref 1: 244 (1653). Tå hafwer Raichæus oförwarandes gååt på majorns stughuwägg, och slagit med steen der på. ConsAcAboP 4: 150 (1673); möjl. till III 2. Weden .. (måste) räätas på Wäggen (i gruvan). Holmkvist BergslGruvspr. 56 (i handl. fr. 1673). (Den druckne ryssen) kom .. på stora porten. UrFinlH 60 (1808).
g) (†) i uttr. lägga till på ett fartyg, vid ett fartyg; jfr 17. Gosselman SAmer. 55 (1842).
h) i uttr. som beteckna att ngt l. ngn når l. sträcker sig så långt (upp l. ned l. fram o. d.) att det l. han kommer i jämnhöjd med (o. berör) ngt. En .. skjorta .. som skyler hela kroppen och räcker ned på fötterna. (Bladh o.) Hornstedt 142 (1784). Det öfversvämmande flodvattnet .. nådde honom på halfva stöfvelskaftet. Heidenstam Karol. 2: 80 (1898). Dens. Svensk. 1: 255 (1908). jfr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): Bolkar, / Fylte på brädd. Stiernhielm Herc. 207 (1658, 1668); jfr BRÄDD 3 a.
16) i vissa speciella (ofta utvidgade l. bildl.) anv. av 13 o. 15, motsv. 4.
a) motsv. 4 a. Termometern går snart upp på 30 grader varmt (ngt vard.). Om icke Salthandelen kan tages under Cronan och sättjes på 8 Dlr [tunnan]. RP 1: 60 (1627). Långref, det är ett snöre af tagel, som .. med 2 krokar går ned på djupet. Barchæus LandthHall. 7 (1773). Hussvalan .. beger sig på höjden, då det regnar. Ericson Fågelkås. 2: 63 (1907). Det blir en vacker kväll, sa Eric. Jag har ställt in min gamla barometer på vackert. Jonsson DimmHav. 167 (1950). — särsk.
α) motsv. 4 a α. Han ställde skrivmaskinens färginställare på rött. Ställes sliden på medelläget .., så (osv.). Frykholm Ångm. 170 (1881). Regulatorn sattes på fullt. SvFl. 1940, s. 146.
β) i sådana uttr. som komma l. gå l. belöpa sig (förr äv. sträcka sig) på så l. så mycket, belöpa sig till l. kosta så l. så mycket; förr äv. (om mynt): i värde motsvara så l. så mycket; jfr 52 s. Det hela kommer (l. går) på ungefär hundra kronor. Så att ducaten (efter devalveringen) .. kommer på 10 mark Svenske. AOxenstierna 2: 468 (1622). Alla mina lösören, hvilcka sig i penningar på 110. Dal. sträckte. Humbla Landcr. 116 (1740). Er gemensamma förmögenhet kommer att belöpa sig på hundra à hundratjugu tusen. Bergman Mark. 195 (1919). jfr: Vid blomstringens slut nedskäras de utburna (rosen-)skotten på 3—4 ögon (dvs. så att det blir kvar 3 à 4 ögon). Abelin TrInomh. 121 (1904).
γ) [efter motsv. anv. av t. bis auf] (†) i uttr. (försvara sig o. d.) på sista l. yttersta man, till sista man. Ekeblad Bref 2: 104 (1659). Alle de Swänske regementz och öfwer officerarne .. fullo in med mitt votum, att hålla sig på yttersta man. KFÅb. 1913, s. 217 (1711).
δ) [jfr motsv. anv. av fsv. a, up a samt av t. bis auf] (†) i uttr. taga ngt ut på den yttersta pänningen, uttaga l. utkräva ngt ända till sista pänningen; jfr 47. Brahe Kr. 44 (c. 1585).
b) [delvis utgående från 1 o. 3] motsv. 4 b, styrande ord som betecknar plats (t. ex. sida i bok l. skrift, papper(sark), lista, räkning, kort) där ngt skrives l. tryckes l. målas o. d. samt i oeg. l. bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Skriva upp ngt på svarta tavlan. Sätta upp en post på räkningen. Inlägga ngt på en karta, förr äv. lägga ngt på karta. Måla djävulen l. den onde på väggen o. d., se MÅLA, v.2 3 b. Uppföra ett anslag på ordinarie stat. (Jesus) böghde .. sigh nidh, och screeff medh fingret på jordhena. Joh. 8: 6 (NT 1526). På samma stund syntes finger .., the scriffuo twers offuer .. på weggenne j Konungs salenom. Dan. 5: 5 (Bib. 1541). (Suso) ristade blodigt namnet Jesus på sitt hjerta. Thomander 2: 133 (1831). Allvin Mo 7 (1857: på karta lägga). Jag skall .. på min tafla öfverflytta den mannen jag älskar och betrakta honom. Andersson Ratn. 22 (1892). Många norska affärsföretag (som antogos driva affärer med de allierades fiender) uppfördes på de allierades svarta listor. 2NF 37: 822 (1925). — särsk.
α) (i Finl., vard.) motsv. 4 b α, styrande ord som betecknar tidning: i. ÅboT 1771, nr 12, s. 1. (Dikten) har varit införd på H:fors Morgonblad med signatur. FoU 20: 332 (1836).
β) motsv. 4 b β, styrande orden register, katalog o. d.; med bruklighet motsv. 4 b β. OPetri Tb. 4 (1524: paa ith regist[er]). (Jag) har .. ej infört honom på Lections-Catalogen. Porthan BrCalonius 519 (1798). Stenring Otyg 33 (1931: skriva flera synder på hans register).
γ) i utvidgad anv., motsv. 4 b γ, i uttr. som beteckna att en pänningsumma tillföres ett visst konto l. att pänningar l. egendom uppföras (uppföres) i skriftlig handling o. d. ss. tillhörande ngn samt i anv. som ansluta sig härtill; i Finl. förr äv. i uttr. som beteckna att ngn är mantals- l. kyrkoskriven o. d. hos ngn (jfr 4 b). Sätta in pängar på sitt konto, på checkräkning, på en sparbanksbok. Hustru Magdalena sielff hadhe taget dhet godzet aff honom, och på henne stodh dhet och j bocken inschrifwit. BtÅboH I. 9: 160 (1637); jfr 4 b. De depositioner, som insättas på upp- och afskrifningsräkning. Nordström Cred. 112 (1853). Skriven (skatt-, mantals-, tjörkskriven) på ngn. FoU 15: 66 (1902). SvD(A) 1930, nr 262, s. 3. jfr (†): Gården ähr mig Donerat aff Hans Kongl. May:t på min förra hustru och ächta manliga bröstarfwingar. ManhaftLöjtn. 25 (1666); jfr 52.
c) motsv. 4 c, i vissa under 13 o. 15 icke behandlade oeg. l. bildl. uttr., särsk. sådana som ange att ngt mer l. mindre abstrakt placeras o. d. (l. tänkes placeras osv.) ngnstädes l. som ange ngns l. ngts placerande o. d. så att han l. det vilar l. ligger o. d. på (i bet. 4 c) ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. i uttr. lägga (ngn) ngt på hjärtat o. d., se HJÄRTA I 1 f ε γ’, lägga ngt på sinnet o. d., se LÄGGA, v. I 2 c α β’, lägga ngt på minnet, inprägla ngt i sitt minne, komma l. gå på ngns ansvar, taga ngt på sitt ansvar, lägga l. lämna ngt på ngns ansvar, se ANSVAR I 2 e α—γ, lägga ngt på hågen l. sin håg, se HÅG 1 b ε, anamma ngt på sig, se ANAMMA 6 slutet; förr äv. sätta hjälpen på ngn, lägga hjälpen i ngns hand, (låta) ge sig hjälp gm ngn. Iach haffuer satt hielpena på en mectigan. Psalt. 89: 20 (öv. 1536). Ehuruwäl iag .. icke synnerligen lagdt på minnet, hwad för den gången aftahl(a)t war. BoupptSthm 1687, s. 438 a, Bil. Statschefen (har) försigtigt lagt band på sina böjelser. Samtiden 1872, s. 419. Det (är) förnuftigast att vi ställer hela företaget på aktier. Kjellgren EnGång 121 (c. 1940). (†) Experimental-Physik .. ålåg .. (Torbern Bergman) såsom skyldighet at icke allenast sjelf utöfva, utan ock kringsprida på andra. Hjelm ÅmVetA 1786, s. 18. jfr (†): På Torgh och annat rum, ther man swär och gör falsk Eed widh Gudz Nampn, eller tager en sak på sin Siäl, och wedh henne swär. Rudbeckius Luther Cat. 43 (1667); jfr 35. — särsk.
α) [jfr t. gewicht auf etwas legen] i uttr. lägga vikt på ngt, vid ngt. I våra dagar / Man lägger ej så stor vigt på det inre. Sjöberg (SVS) 1: 289 (1824). LD 1951, nr 32, s. 4.
β) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt belägges med skatter l. avgifter o. dyl. l. (övergående i 24 i) att straff påyrkas för ngn, i sht förr äv. att ngt belägges med straff l. att ngn straffas o. d.; stundom äv. i uttr. sätta förbud på ngt, förbjuda ngt, förr äv.: förbjuda att ngt nyttjas; förr äv. i uttr. draga (ngt) in på sig, ss. beteckning för att ngn gm dröjsmål med betalning av ngt ådrar sig stora betalningsskyldigheter o. d. (jfr DRAGA IN 5); i sht förr äv. i sådana uttr. som lägga (förr äv. fälla l. slå) böter (förr äv. böte o. d.) på ngn, se LÄGGA, v. I 2 b β, FÄLLA, v. 21 a, SLÅ, v., BÖTE, sbst.1 4; jfr 4 c ε, 21 k slutet. Yrka straff på ngn (jur.); jfr 24 i. Then öre peninga som .. lagdis på huario lagxa tunno, som ther tagis i landit. G1R 6: 251 (1529). Teslikes ladhe the ock straff på Joas. 2Krön. 24: 24 (Bib. 1541). De pålager han på dem lachtt haffver. OxBr. 5: 302 (1624). Gud satte förbud på et träd i lustgården. Nohrborg 505 (c. 1765). Det är bättre få årligen lemna sådane Poster än draga in på sig för flere år. VDAkt. Brev 10/2 1851. Den dag då våra landskommuner sätta en dryg skatt på katten. Knöppel SvRidd. 33 (1912). Näpsten var lagd på honom. Jes. 53: 5 (Bib. 1917).
γ) i sådana uttr. som nedlägga arbete l. pängar l. tid på ngt, sätta in sin kraft på ngt, i sht förr äv. lägga, förr äv. anlägga (möda och) flit l. konst o. d. på ngt, ss. beteckning för att ngn använder materiella l. andliga resurser l. sin förmåga till utförande av l. arbete med ngt o. d.; jfr 24 i ν. Hwad konst på händer och föter och flere vthwartes lemmar lagd är (vid skapelsen), thet seer man för öghonen. OPetri 3: 520 (c. 1535). Balck Es. 107 (1603: anlagt). Vi lägge .. stor möda och flit på förgängliga och ringa ting. Carling Kempis 197 (1827). Saker .. på hvilka intet egentligt arbete var nedlagdt. De Geer Minn. 1: 8 (1892). Många allvarliga fosterlandsvänner beslöto att sätta in all sin kraft på att resa Sverge ur förnedringen. Mjöberg Lb. 451 (1910).
δ) [utgående från 4 c; jfr anm. 1:o sp. 2597] (numera bl. mera tillf.) i uttr. stanna på (förr äv. in på) ngt l. ngn, (efter övervägande l. överläggning) bestämma sig för ngt l. ngn; äv. (med sakligt subj.): komma att vila på (i bet. 4 c) ngn l. ngt, äv.: låta ngt bli avgörande; jfr 4 c. Man förmodar intet all skulden skola stadna in på Sal: fadren, uthan och een stoor deel ther af flyta in uppå hans Ante- och Successorer. VDAkt. 1688, nr 297. (De församlade) stadnade (vid överläggning om sammansättningen av bibelkommissionen) på thessa (personer), som nu nemde äro. Swedberg Lefv. 152 (1729). Får styrslen stanna på vilja och tycke, på infällen och gissningar; så blir spelet snart alt. Salander PVetA 1754, s. 7. Utred frågan om sjöförsvaret men var god och stanna på pansarbåtar och närmare bestämdt på typen F! Thyrén Sedl. 35 (1915).
ε) i förb. med verbet falla (jfr κ, f), särsk. i uttr. som beteckna att ngt kommer över l. drabbar l. träffar ngn o. dyl. l. att en önskan l. en känsla riktas mot ngt o. d., förr äv. i uttr. som beteckna att ngn kommer att yttra ngt l. börjar hängiva sig åt ngt l. att ngn röstar för l. uttalar sig för ngn l. ngt l. kräver ngt o. d. (se närmare FALLA I 1 m ϑ—λ, VIII 4, 5, X 4, 5 b, c, 6 d, XIV 1). (Då) föll then helghe ande på alla som talet hördhe. Apg. 10: 44 (NT 1526). All then stundh man begynner falle på szådane stycker (dvs. osanna beskyllningar). G1R 11: 340 (1537). Tå thenne Neuser kom en gång til taals medh bemälte Gerlach, föll han ibland annat på thesse Ord (osv.). Schroderus Os. III. 2: 181 (1635). Der någon vacance blijr, faller jag fram för andra på Prof. mathematum. ConsAcAboP 6: 521 (1689). (K. XI:s) begär hade fallit på gods. Schönberg Bref 3: 100 (1778). Hofvets omsorger falla den ena efter den andra på Bibbienas skuldror. Söderhjelm ItRenäss. 247 (1907).
ζ) (numera bl. tillf.) i uttr. som ange att ngn nedkallar välsignelse l. ngt ont o. d. över ngn l. ngt: över. Ja ve! och tusend ve på tig, tu gamla drake! Kolmodin QvSp. 1: 5 (1732). Förbannelse på dens mull, som först tackade för en Nåd då han åtnjöt en Rättvisa! Kellgren (SVS) 5: 258 (1793). Välsignelse på er! Hagberg Shaksp. 6: 151 (1849). Torparens förbannelse på alla som han måste rätta sig efter. DN(B) 1953, nr 342, s. 5; jfr 24 c δ.
η) (†) i uttr. ordningen kommer på ngn, turen kommer till ngn, det blir ngns tur; jfr 4 c ζ. Då kom ordningen på Sachserna, at Guds straff dem träffade. KKD 3: 88 (c. 1740). Humbla Landcr. 548 (1740).
ϑ) (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som gå i arv på ngn, till ngn, fortplanta ngt l. sig på ngn, till ngn; förr äv. föra ngt in på l. föreviga ngt på efterkommande, meddela ngt till resp. komma ngt att beständigt fortleva hos efterkommande. The .. som medh sine Skriffter hafwa welat föra in på Effterkommanderna theras Lefwerne, them the hafwa achtat wara helige. Schroderus Os. 2: 99 (1635). (Amman) bör .. ej (ha) någon sjukdom .. som kan fortplantas på barnet. Alm(Sthm) 1754, s. 29; jfr 15 a ζ. Glädjen, at .. (i S:t Michel) se .. Konung Gustaf III .. förevigar på efterkommande en lika vördsam och underdånig hugkomst deraf. BtHforsH 2: 41 (1789). Atterbom Minnest. 1: 275 (1848: fortplantade sig på). Hennes musikaliska talang har gått i arf på hennes barn. NF 17: 832 (1893). jfr: Såsom then andre Adam haffuer låtet komma syndena på oss, genom then gamla kötzligha födzlon. FörsprRom. 4 b (Bib. 1541).
ι) i uttr. ställa ngt på framtiden, se FRAMTID b; förr äv. i sådana uttr. som lämna ngt på ngn l. ngt, lämna (se LÄMNA, v.2 II 9 c) l. överlåta ngt åt ngn l. ngt (särsk. i uttr. lämna ngt l. låta ngt komma på tiden, särsk.: låta tiden utvisa ngt, äv.: uppskjuta ngt); förr äv. i uttr. ställa ngn på nåder, se NÅD, sbst.2 4 a β. Hwad som andre .. widkommer, så .. kan sådant lämnas på tijden. ConsAcAboP 6: 521 (1689). Man måste gå warsamt och lemna det mästa på Gudz försyn. KKD 8: 208 (1701). Hermelin BrBarck 81 (1705: låta komma på tiden). Mera vil jag icke säga, utan bara lemna på dit ömaste hierta .., hvad du i sådant fall ville göra. Westbeck CLohman 8 (1759). Jag lämnar på dig, huruvida du med anständighet .. kunde komma fram med en sådan proposition. MoB 3: 60 (1768).
κ) i sådana uttr. som falla l. komma på en tanke l. en idé o. d. (i sht förr äv. en mening) l. bringa l. få, äv. leda o. d. ngn på en tanke, i sht förr äv. bringa (förr äv. föra l. beveka) ngn på en mening, för att beteckna att ngn (plötsligt) gripes av l. får en tanke l. kommer att hysa en mening resp. att ngn bringas att omfatta en tanke l. en mening o. d. (jfr 4 c η, 21 k); förr äv. hitta på ngt, tänka ut l. hitta på (se HITTA PÅ 7) ngt (jfr III 2 n). Her Götstaff .. Tenckte förtenskuld till, hure han kunde föra the goda Herrar .. på een annen mening. Svart G1 57 (1561). AffhBesl. 19/3 1600, s. D 1 b (: beweekt). Schroderus Albert. 3—4: 323 (1638: bringa henne på en annan Mening). Rosenfeldt Vitt. 217 (1708: hitta). Humbla Landcr. 43 (1740: föll .. på then meningen, at). KyrkohÅ 1908, s. 193 (c. 1780: leda). En ond, stygg käring, som på sitt yttersta föll på den tanken, att hon skulle bli salig bara hon fick nattvarden. Wigström Folkd. 2: 261 (1881). Hur i all världen kom du på det? Hallström NNov. 25 (1912). Mr Pennetts tillvägagångssätt för att få mig på förnuftiga tankar i examensfrågan var (osv.). Sassoon NärViRed 83 (1949).
λ) motsv. 4 c ϑ, i sådana uttr. som komma (förr äv. lända) in (i sht förr äv. komma) l. ingå l. inlåta sig o. d. på ett ämne l. på ngt (som utgör ämne för ett samtal l. en framställning o. d.), föra samtalet på ngt, ss. beteckning för att ngn börjar (l. kommer fram till att) behandla l. beröra ett ämne o. d. (i tal l. skrift l. tanke) resp. leder samtalet till att behandla ngt. Uti gemeen, skal en lärare med alt sitt taal (i sin predikan) lända in på någon artikel i Catechismo. KOF II. 2: 19 (c. 1655). Nu hörs det igen at du kommit in på dit favorit-ämne. Björn Pap. 3 (1794). Efter mycket språkande om hvarjehanda kom man på Riksdagens ärenden. Stenhammar Riksd. 3: 169 (1847). (Hon) förde .. samtalet på freden i Stolbowa. Topelius Vint. II. 1: 307 (1881). Det är icke min avsikt att .. ingå på de kristna festernas uppkomst och utveckling. Nilsson FestdVard. 171 (1925).
μ) i uttr. ankomma l. komma an på ngt l. ngn, se ANKOMMA II, KOMMA AN 6 a β, b; komma ut på ngt, se KOMMA UT I 7; jfr 23 a ε.
ν) i uttr. som beteckna att ngt förbindes med l. sättes i relation till l. hänföres till ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 24); särsk. i sådana uttr. som hänföra sig på ngt, äv. hänföra (i sht förr äv. re~ ferera) ngt på ngt, förr äv. föra l. tillägna ngt på ngn (se närmare de särskilda verben); förr äv. dels i uttr. göra jämförelse på ngt, med ngt, dels [jfr fr. par rapport à] i uttr. i rapport på ngt, i förhållande till ngt, med avseende på (i bet. 24 b ζ) ngt. Hwilken Stadga somlige föra på Calixtum. Schroderus Os. 1: 167 (1635). (Han) besuärade sigh för de orätte Ord Poÿken på honom tillägna Wille. EkenäsDomb. 1: 168 (1652). I alt hvad du läser, gör jämnförelse på dit tilstånd. Nohrborg 219 (c. 1765). Ett på ändamålen refereradt uppräknande af (stats-)göromålen. Biberg 1: 246 (c. 1820). Kan en tillåtelse möjligtvis tänkas utan i rapport på en bjudande och förbjudande Lag? Dens. 2: 92. Rydberg DSkön. 135 (1889: låta hänföra sig på). Aulén AllmTron 175 (1923: hänföra sig .. på). — särsk.
α’) [jfr motsv. anv. av t. auf] (i sht i vetenskapligt spr.) i uttr. som beteckna att ngt (då det betraktas ss. en företeelse som med sina rötter sträcker sig tillbaka i tiden l. utgår från ngt) härledes l. härleder sig från ngt l. ngn; i sådana uttr. som återföra ngt l. föra ngt tillbaka l. återgå l. gå tillbaka på ngt l. ngn (ngn gg äv. leda sitt ursprung på ngt, från ngt); jfr β’. (Kant har) icke lyckats att återföra det mathematiskt och dynamiskt sublima på en och samma källa. Ljunggren Est. 1: 36 (1856). Troligen leder det (dvs. namnet Imp) sitt ursprung på sanskriten. Lewenhaupt Reddy 250 (1907). Det är tvivelaktigt, i vad mån .. (byalaget) ytterst går tillbaka på forngermansk samhällsordning. Nilsson FestdVard. 61 (1925). På ett ieur. *louksmā f. återgå .. fbulg. luna ’måne’ och preuss. lauxnos pl. ’stjärnor’. NoB 1953, s. 115.
β’) i sådana uttr. som bringa l. återföra (äv. lösa) ngt l. ngn på en formel l. formler, ss. beteckning för att ngt l. ngns väsen o. d. sammanfattas o. uttryckes i en formel l. formler. Strindberg TrOtr. 2: 56 (1890). Människorna äro ej så enkla, gå icke att lösa på några formler. Dens. Fagerv. 179 (1902). Bringa ditt svar på en så klar, kort, allmängiltig formel du kan. VNorström (1906) hos Liljedahl Norström 2: 36.
d) motsv. 4 d, styrande ordet hand; särsk. i sådana uttr. som giva (ge) l. få l. ta(ga) l. lämna på hand (i sht förr äv. på handen), se HAND 13 g β α’, β’; äv. låna ut o. d. på flera l. alla o. d. händer (se närmare HAND 12 b). Tjenliga böcker, dem han .. lånte ut på alla händer. BL 11: 413 (1845). (†) (Jag vill) migh een kanna ööl på (dvs. i) handan fåå. Rondeletius 11 (1614).
e) motsv. 4 e, i sådana uttr. som sätta ngn o. d. på mellanhand, se MELLAN-HAND 2 a, 3.
f) motsv. 4 f, styrande sådana ord som läppar, tunga, i uttr. som beteckna att ngn framför l. säger ngt l. tar ngt i sin mun l. att ngn ingiver ngn vad han skall säga o. d.; särsk. i uttr. lägga ngt på ngns läppar l. lägga ngn ngt på läpparna, lägga ngt i ngns mun, föra ngt på tungan l. läpparna, förr äv. på sin tunga, (ständigt) uttala l. komma fram med ngt (jfr FÖRA 14 g), falla ngn på tungan, äv. på läppen, se FALLA X 7. (Svärjare) föra .. (djävulens) nampn på sina tungor. KOF II. 2: 97 (c. 1655); jfr 4 f. Dhet som en nöchter man haar i tanckarna, dhet föhrer han drucken på Tungan. Grubb 604 (1665); jfr 4 f. Ett ja, min far, / Det flyger ej med fjärilsflygt på tungan. Wecksell DHjort 21 (1862). Dödsfruktan lade dem dessa osanningar på läpparna. Walberg Franzos JudBarnow 107 (1928). jfr (†): Frur och Iomfrur, och howiske quinnor, / tu later them löpe på tinn tunge (dvs. baktalar dem). Visb. 1: 45 (1572); jfr 4 f.
g) motsv. 4 g, i uttr. få på nocken, se NOCK, sbst. 14.
h) [jfr anm. 1:o sp. 2597] i uttr. som beteckna att ngn vidrör l. fattar l. tar l. får tag i l. griper o. d. ngn l. ngt samt i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som ta(ga) l. treva l. fingra l. tumma (äv. röra) på ngt l. ngn (i uttr. taga på ngn förr äv.: angripa l. överfalla l. idka kaperi mot ngn o. d.; jfr 24 i ϑ slutet), ta(ga) l. få o. d. fatt, äv. fast på ngn l. ngt, få tag l. grepp på ngn l. ngt, äv. ta(ga), förr äv. gripa ngn på ngt; äv. i uttr. känna på ngn l. ngt, se KÄNNA 11, 13 slutet, 14; förr äv. i uttr. räcka händer på ngt, sträcka fram händer(na) o. ta (på) ngt; jfr 4 h. Kwnne tw finna raad tiil ath faa fath paa her pedher Canceler och andhra som oss .. fortala .. wilie wij thaa betenckia tiigh een gönsth ther före. G1R 2: 69 (1525). Thenn Iacob Danne skall haffwe förmannedt sich medt en Jagt, wiliendes tage på wåre Vndersåther, ther han them öffwerkomme kan. Därs. 16: 578 (1544). Schroderus Os. 2: 572 (1635: rörde). Jag grijpern (dvs. ”min vän”, om en gamba) på sin Snarr. Stiernhielm Gåta (c. 1650). (Hämnden) Förkrossar Templens bom och djerfva händer räcker / På helgedomens gull. JGOxenstierna 1: 103 (1805). Almqvist Amor. 171 (1839: få fast på). Så kommer där ett troll med ett otäckt snyte / och tjåfvar och tar på min fattiga kropp. Fröding NDikt. 32 (1894). Om hon inte fick tag på honom. Farrell ERogers 424 (1947). — särsk.
α) ta(ga) ngn på orden, förr äv. på hans l. sina ord, förr äv. taga ngn på ordet, se ORD, sbst.2 1 d, 3 n.
β) [efter motsv. anv. av fr. sur] göra pris på ngt, lämna pris på ngn o. d., se PRIS, sbst.1 1 b α, 2 a.
i) i sådana uttr. som tända eld (förr äv. elden) l. sätta l. draga l. repa o. d. (förr äv. fänga) eld på ngt, sätta fyr på ngt, ss. beteckning för att man bringar ngt att brinna. När j haffue intaghit stadhen, så tender eelden på honom. Jos. 8: 8 (Bib. 1541). Blef thär satt eld på stugun. Verelius Gothr. 235 (1664). Spegel GW 154 (1685: fängde). Claës drog eld på sin cigarrett. Åkerhielm Hvidehus 169 (1899). Sassoon NärViRed 86 (1949: sätta fyr på). jfr (i Finl.): Tända på lampan (ljuset). Bergroth FinlSv. 56 (1916); jfr III 2 f.
j) styrande ord som betecknar musikinstrument (l. del av sådant), i uttr. som ange att ngn trakterar instrumentet l. att musik frambringas därmed o. d. samt i uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förbindelse med sådana ord som spela, blåsa, knäppa, kvintilera, äv. leka (se närmare de särskilda orden); jfr 50 o. anm. 1:o sp. 2597. Hvem är det, som leker på gullharpa så väl? SvForns. 1: 388. Upp. 14: 2 (NT 1526: leekte). En snel Musicant som .. kan på alla instrument spela. Rudbeck Bref 8 (1662). Musiquen på Orgorne. Kyrkol. 13: 2 (1686). Efter några veckors lektioner på piano. De Geer Minn. 1: 26 (1892). De ledare, som spela på folkets sämre lidelser. Hedin NorgFolk 11 (1914). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av mlt. uppe, t. auf] (numera bl. ngn gg tillf., i vitter l. högre stil) i uttr. sjunga (om ngt) l. lovsjunga ngn (äv. föresjunga ngt) på (ett instrument), dels i fråga om sjungande till ackompanjemang av ett instrument, dels i fråga om enbart spelande på instrument; äv. bildl. Loffsiunger .. (Herren) på psaltare med tiyo strenger. Psalt. 33: 2 (öv. 1536; Luther: auff dem Psalter). (Davids) Psalmer (ha) föresungits antingen på Instrument eller uthan. Ekman Siönödzl. 171 (1680). En Herde, hvilken .. ligger sielfsvåldig i Skuggan, hvarest han på sin Pipa siunger om sin kiärlek. Mörk Ad. 1: 35 (1742). Bælter JesuH 1: 20 (1755; bildl.).
β) (†) i uttr. lära ngn l. lära l. kunna på (ett instrument), lära ngn resp. lära sig l. kunna spela på (ett instrument); jfr 56 f samt LÄRA, v. I 1 b β, II 1 d, KUNNA, v.1 I 2. En man som kan på harpo och strengia spel. 1Sam. 16: 16 (Bib. 1541). De som ha en smal kropp, böra intet lära på blåsinstrumenter. Linné Diet. 2: 68 (c. 1750). Lindell .. lär mig på flöjt och klaver. MoB 3: 5 (1756).
k) i uttr. inkräkta l. inkräktning l. intrång på ngt o. d., se INKRÄKTA 1 c, 3 d, INKRÄKTNING 2 slutet, INTRÅNG 1, 2; förr äv. [efter fr. usurper sur qc] i uttr. usurpera på ngt, inkräkta på ngt; jfr 24 i γ. Min fars kredit, som jag usurperade på. Tersmeden Mem. 1: 73 (c. 1780).
l) (numera i sht med ngt vard. prägel) i sådana uttr. som lägga l. slå, äv. giva l. ge (förr äv. begiva) sig på ngt, (börja) hänge l. ägna sig l. sitt intresse åt ngt (o. i dessa uttr. numera vanl. övergående i III 2 g); stundom äv. i sådana uttr. som lägga hand på ngt, (börja) sysselsätta sig med ngt, förr äv. i sådana uttr. som lägga sitt hjärta på ngt, hänge sig åt ngt, lägga l. slå l. sätta sin håg på ngt, ägna sitt intresse åt ngt; jfr 21, 21 n samt BEGIVA II 1 a, HAND 9 g, HJÄRTA II 2 e slutet, HÅG 1 c γ, LÄGGA, v. I 2 c β ε’, II 2 a β. Efter man förnimmer .., at then som begifwer sigh på åtskillige faculteter ikke kan medh så stoor berömelse och frucht thet uträtta, såsom then ther allenast gifwer sigh på ett. Annerstedt UUH Bih. 1: 165 (i handl. fr. c. 1620). Tilförenne är förmält, at Keyser Justinianus ladhe aldeles sitt Hierta på Girugheet. Schroderus Os. 2: 67 (1635). Effter som Sahl: mannen intet ladhe sig stoort på gångkläder i sin lijfztijdh. BoupptSthm 1675, s. 1397 b. Sedan jag min håg på rim och Verser lagt. Brenner Dikt. 2: 103 (1696). En ny väldig arbetare (dvs. pesten) har lagt sin hand på verket och påskyndar det med jettefart. Rydberg Sing. 55 (1857, 1865). Jag hade .. slagit mig på golf. Sassoon NärViRed 84 (1949). jfr (†): När en Menniskia .. slår sig på Säkerhet, försummar höra Gudz Ord, .. förmindskas hoos henne dhen H. Andes Gåfwor. Rudbeckius KonReg. 391 (1619).
m) [jfr a samt 4, 4 a o. anm. 1:o sp. 2597] i uttr. som ange att man vid utförande av ngt börjar l. slutar med ngt l. ngn l. att ngt börjar l. slutar med ngt samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i förbindelse med sådana ord som börja, begynna, sluta, ända(s), i sht förr äv. börjas, slutas, lykta, förr äv. gå (se närmare de särskilda verben). Kalla fram arbetarena och giff them theres lön, begynnandes på the sista. Mat. 20: 8 (NT 1526). Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668: lychta på). När ordet börjades på tvenne (konsonanter). Dalin Hist. 1: 99 (1747). Kostnadsberäkningen slutar på 300,000 kr. PT 1901, nr 135, s. 3; jfr a β. Noreen VS 1: 134 (1903: ändas .. på). Holm S-pass. 243 (1952: ända på). — särsk.
α) i sådana uttr. som namn l. ord l. form(er) l. nomina l. verb o. d. på (det l. det ljudet l. den l. den ljudkombinationen), namn l. ord osv. som börja l. sluta med (det l. det ljudet osv.), ngn gg äv. allmännare: namn l. ord osv. som innehålla (det l. det ljudet osv.) ss. karakteristisk beståndsdel. (Tyska) Diminutiva på lein, taga i Genit. s. til sig. Tiliander GenTy. 68 (1670). Han är tillika så hiskeligt försagd, försynt, försoffad, förstämd, ja allting på för. Almqvist Törnr. 3: 174 (1850). Intet verb på u (dvs. med u ss. rotvokal) går numera ovilkorligen och allt igenom efter 2 konjug. Rydqvist SSL 1: 46 (1850). I fvnord. finnas fyra ord på -ynja. FestskrSahlgren 12 (1944). jfr (†): (Adverb) hwilka utaf Adjectivis härflyta, och gemenligen ifrån us på e; från is, på ter sig ändra. Cellarius LatGr. 73 (1703).
β) [specialanv. av α] (vard.) i sådana uttr. som någonting l. något på (-son l. -hjälm o. d.), ss. beteckning för att någonting (ett namn l. ord o. d.) slutar l. börjar med (son l. hjälm osv.); äv. använt för angivande av ngts ungefärliga storlek l. mängd o. d. (i sådana uttr. som någonting l. något på 2 1/2 liter, ungefär l. omkring 2 1/2 liter; jfr 54) l. [delvis möjl. utgående från o γ] (mera tillf.) för angivande av den sfär av (tanke)ting dit ngt hör o. d. (i sådana uttr. som någonting l. något på flyga, någonting som har med flygning att göra). När man .. heter någonting på ”son”. Hedenstierna Kaleid. 54 (1884). Han hette något på-hjälm. Melin Dikt. 2: 151 (1904). Jag tror nu verkligen att någonting på flyga skulle tillfredsställa ett latent behov (i fråga om leksaker). Hedberg Räkn. 48 (1932). Var det (dvs. mellantiden i ett rekordlopp) inte något på 8.32 tro. IdrBl. 1942, nr 105, s. 2. jfr (†): Er far har sålt åt mig en gammal frack för hundra riksdaler banko. Ni måste väl medge, att det der var något på judiskt. Blanche En tr. upp 45 (1843); jfr o γ, 48, 48 c.
n) styrande ord som betecknar föremål l person som åsamkar ngn skada l. kommer ngn. att falla o. d. gm att denne berör l. stöter emot o. d. föremålet osv. samt i bildl. uttr. som ansluta sig härtill (stundom närmande sig l. övergående i 34 m); särsk. i sådana uttr. som göra sig illa l. skada l. skära l. sticka l. bränna sig (l. sin hand o. d.) på ngt, snava l. stupa på ngt l. ngn, stöta sig på ngt l. ngn, stranda på ngt l. ngn. Them som stöta sigh på oordhet. 1Petr. 2: 8 (NT 1526). Flickan sade: jag har plockat rosor, / Och på törnen stungit mina händer. Runeberg (SVS) 1: 105 (1830). Nyblæus Forskn. I. 2: 277 (1875: strandade; bildl., om försök). Ett ting, som man har gjort sig illa på. Söderberg France RödLilj. 391 (1902). Böjelsen att idealisera proletariatet — en böjelse som Videll stupar på. Schück o. Warburg 3LittH 8: 316 (1949).
o) i vissa oeg. l. bildl. anv., i förbindelse med verbet stöta (jfr n, 24 e) l. (i bet. β) skifta l. draga.
α) (†) i uttr. stöta på (äv. in på) ngt (jfr β, γ), dels (om område): gränsa till l. sträcka sig fram emot ngt, dels: handla om l. gå ut på (i bet. 23 a ε) ngt. Then articel som rörer och stöther på then gærd och hielp. G1R 4: 363 (1527). Öknen Zin som södher vth stöter in på södher landen. Jos. 15: 1 (Bib. 1541).
β) (†) i fråga om färger, i uttr. stöta l. skifta l. [jfr 23 a] draga på (en färg l. färgnyans), övergå l. skifta l. stöta i (en färg osv.). Buken, bröstet och halsen (hos göktitan) stöta på gult. Rudbeck Samolad 66 (1701). En grönaktig färg, som drog litet på brunt. Hoorn Jordg. 2: 199 (1723). Opalen .. skiftar på allehanda färgor. Regnér Begr. 194 (1780). Cederschiöld QvSlägtl. 2: 102 (1837).
γ) i uttr. stöta på ngt (jfr α, β), närma sig l. ha en anstrykning av l. ge intryck av ngt. Det stöter på pedanteri. Sahlstedt 571 (1773). Något som .. stöter på storstad är, att Malmö har ända till fem bangårdar. Sandström NatArb. 1: 32 (1908). jfr (†): Vinet stöter på surt. Sahlstedt 571 (1773).
p) motsv. 4 m, i uttr. få l. taga korn på ngn l. ngt l. få l. taga ngn l. ngt på kornet, se KORN 8 b—d.
q) i sådana bildl. uttr. som blåsa l. (i utvidgad anv.) giva djävulen på ngt l. ngn, se BLÅSA, v.2 3 e slutet, GIVA, v. I 6 g α.
17) motsv. 5, i uttr. som beteckna att ngn förflyttar l. rör sig l. att ngt förflyttas, så att han osv. kommer att befinna sig alldeles i närheten av l. tätt intill l. utmed ngn l. ngt; ofta i uttr. som beteckna att dylik förflyttning l. rörelse äger rum i avsikt att angripa ngn l. ngt l. att vålla skada o. dyl. l. att förflyttningen osv. är förbunden med angrepp l. skadegörelse o. d. (jfr 13, 15, 23); äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill; särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. gå l. komma l. rycka o. d. ngn på livet, inpå livet; förr äv. i uttr. springa l. störta ngn på livet, (med ett språng) rusa på ngn (se III 2 m) o. d., falla ngn på livet, gå till anfall mot ngn, gå ngn på huden, angripa ngn (jfr HUD, sbst.1 1 i γ, LIV II 1 f α—γ); utan bestämd avgränsning från 23. Hon kom med cykeln tätt på fotgängaren, innan hon kunde urskilja honom i mörkret. The trengde sigh .. in på mannen Lot. 1Mos. 19: 9 (Bib. 1541). Åsnan .. språngh Hwsbondan på lijffwet medh sijna orene .. fötter. Balck Es. 113 (1603). Kongl. M:t kan .. gåå honom (dvs. Spanien) på huden uthan någon krigzdenunciation. RP 2: 158 (1632). HC11H 14: 71 (1660: föll). När .. (fostret) ligger dubbelt och kommer med Gumpen eller Rumpan föråth, och Föttren på Buken bögda. Hoorn Jordg. 1: 198 (1697); jfr 13. Jolin Barnhusb. 189 (1849: störtar). (Churchill) kan gå dem (dvs. sina motståndare) på livet och slåss med dem på kniven. DN(A) 1933, nr 232, s. 6.
18) motsv. 6, i uttr. som beteckna att en egenskap o. d. kommer l. bringas att tillhöra ngn l. ngt l. att ngn l. ngt får l. att ngn l. ngt ger ngn l. ngt ett visst skick o. d.; äv. motsv. 7, i uttr. som beteckna att fel l. skada uppstår l. åstadkommes hos ngn l. ngt (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från 24; jfr 24 i α). Sätta fart på bilen. Somblige få skadha på theras godz och äghodelar. OPetri 2: 116 (1528). Det är en otymplig bondpojke, som aldrig får någon fason på sig. UngKraft. 1907, s. 51. Bakgårdsmystiken, som .. satte lite spets på husets oerhörda tråkighet i övrigt. Siwertz Låg. 91 (1932). jfr (†): När man .. icke tilstädher ondt rychte vpkomma hwarken påå sin wen eller owen. OPetri 1: 20 (1526). — särsk.
a) i sådana uttr. som sätta (i sht förr äv. fästa) värde på ngt l. ngn, värdesätta ngt l. ngn, sätta pris på ngt (l. ngn), fastställa pris för ngt, åsätta ngt pris, äv.: värdesätta ngt (l. ngn); jfr 6 a. Den höga prijs, som här sättes på wahrorne. Stiernman Com. 3: 371 (1666). Sätta wärde på en ting. Pfeif DeHabitu 285 (1713). Rydberg Sing. 28 (1876: fästa värde på). Jag känner en, hon gjorde till markis — / Och om man ej på sådant sätter pris, / Är hon dock alltid Romas skönsta qvinna. Snoilsky 2: 46 (1881). Lagerlöf Holg. 2: 277 (1907).
b) (†) i uttr. sätta musik l. noter på (en dikt o. d.), sätta musik till (en dikt osv.), sätta ord på (en melodi o. d.), till (en melodi osv.), komponera vers på en balett, författa versifierad text till en balett (se d. o. 2); jfr 6 f samt 16 c. Versen .. hvilka på denna balleten componerade äro, sänder jag min käre farkär. Ekeblad Bref 1: 21 (1649). Min afledne Fader .. hade satt noter på åtskilliga psalmer. Roman Holbg 66 (1746). Sätta ord på en aria. Nordforss 2: 509 (1805). Jag har satt .. musik på (dikten) Vikingen. Geijer Brev 124 (1811).
19) motsv. 8, styrande ord som betecknar sida (jfr 13 d, 15 b) l. håll l. riktning o. d., i uttr. som ange att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas åt sidan (i förhållande till ngn l. ngt) l. i en viss riktning (räknat från ngn l. ngt), stundom liktydigt med: åt; äv. i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som ställa l. sätta ngt l. sig på (högra l. andra o. d.) sidan om ngn l. ngt, i sht förr äv. vika på (högra o. d.) sidan l. lägga l. skjuta l. sätta ngt på sida(n), förr äv. på sido, åt (högra osv.) sidan l. åsido, förr äv. tåga på vänster, åt vänster. Fåren steller han på the höghre sidhona. Mat. 25: 33 (NT 1526). Schmedeman Just. 765 (1682: på sido sätties; bildl.). Eneman Resa 2: 8 (1712: tåga .. på vänster). Det odugeliga järnet må häldre genast läggas på sidan. Polhem Test. 56 (c. 1745). Vika på sidan till ett värdshus. Lindfors (1824). Då de classiska språkens grundliga studium blifvit så illa skjutet på sidan. Boström 3: 508 (1860). Den stela och oförsonliga riktning, på hvilken den lutherska teologien inslog. KyrkohÅ 1901, s. 29. — särsk.
a) (†) i uttr. (hugga) på två l. båda händer, åt båda sidor, åt båda hållen; äv. bildl.; jfr HUGGA, v.1 1 k γ. HB 2: 287 (1596; bildl.). Stiernhielm Fateb. A 1 b (1643). Bark Bref 2: 179 (1707; bildl.).
b) i uttr. kasta på lä, se LÄ I 3 d.
c) motsv. 8 b; särsk. i uttr. som beteckna att vinden går över till att blåsa från visst håll. Skogman Eug. 1: 23 (1854). ”Fan också, att .. (vinden) skulle dra sej på den kanten (dvs. på nordväst)”. Lindhé Ledf. 135 (1903). Vinden som ökat och gått öfver på nordväst. Berg Sjöf. 200 (1910).
d) motsv. 8 c. Jag viste så at vinna min Moder på min sido, så at hon mycket litet sade emot mig. Humbla Landcr. 31 (1740). Hedin TalUngdemokr. 74 (1914).
20) [jfr 13 i α, l] motsv. 9, styrande ord som betecknar högtidlighet l. bjudning l. sammankomst l. förrättning o. d. vartill ngn beger sig l. inbjudes l. skickas o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill. Gå på begravning, bal, kalas, sammanträde, (bok)auktion. Bli bjuden på bröllop. Nær sa[m]me h[e]r la[re]ns talade th[e]r wppåå (dvs. arvskiftet) vistes gode men påå en syn och ransakan som skulle skatta huad (osv.). OPetri Tb. 142 (1526); jfr 21. Jagh .. haver bekommitt visse tidender, att Konnispolski er förrest till Toheren på rik[s]dagen. OxBr. 6: 5 (1626). Nu skulle jag vilja .. gå ut på fest! Hedberg Guld 115 (1903). Jag är ute för att bjuda på kalas. Lagerlöf Troll 2: 39 (1921). — särsk.
a) (ngt vard.) styrande ord som betecknar förtäring o. d. som ngn inbjudes till l. går l. kommer för att (vara med om att) inmundiga l. njuta av o. d. Bjuda hem ngn på (en kopp) te, på en enkel smörgås. Iagh beder eder, mina wäner båda, / I wilia fölia migh hem till min / På en kanna glödgat wyn. Asteropherus 8 (1609). H:r Snoilskij .. vil hafva mig med sig på en pipa tobak. Bark Bref 1: 82 (1703). När de anlände till Östmans, måste de först litet in på kaffe. Almqvist Lad. 18 (1840). Kom till mig på en kopp thé i qväll. Strindberg RödaR 47 (1879).
b) [jfr a] i utvidgad anv., i uttr. som ange att ngn ger ngt till bästa l. består l. spenderar ngt o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förbindelse med sådana ord som bjuda, spendera, äv. (vard.) se (se närmare de särskilda verben). Jag wil nu och Giäster fägna, / Biuda them på Speel och Wjn. Lucidor (SVS) 57 (c. 1670); jfr a. Jag har bjudit på resan hit. Lilljebjörn Hågk. 1: 93 (1865). Gubben hade .. spenderat på äppelmos för en gångs skull. Bergdahl Antip. 71 (1906). Några pressmän och skådespelare, som han då och då ser på en supé på Operakällaren. Zetterström 25År 175 (1931). Matchen bjöd hela tiden på god boxning. SvD(A) 1931, nr 43, s. 14; jfr BJUDA 16 d.
c) [jfr a, b] i uttr. bjuda (ngn) på ngn, se BJUDA 16 c β med anm.; jfr 34 u.
d) (ngt vard.) motsv. 9 a, särsk. styrande ord som betecknar teater- l. filmföreställning, teaterpjäs, opera, film o. d. Edholm SeklSlut 42 (1875). Efter den vanliga couren hos Kungen .. går jag på (operan) Afrikanskan. Därs. 97 (1876). Solnedg. 4: 75 (1914).
e) (†) motsv. 9 b, i uttr. på traktaten (traktatet), till förhandlingarna l. underhandlingarna; jfr 21. Ekeblad Bref 1: 81 (1651). Anno 1645 i ianuarie drog min morf(ar) til gransen (dvs. gränsen) på traktaten emelan dane mark och swerie. Horn Lefv. 75 (c. 1657; rättat efter hskr.).
21) motsv. 10, styrande ord som betecknar handling l. värksamhet l. sysselsättning o. d. som ngn beger sig l. skickas o. d. för att delta i l. som ngn börjar ta del i l. griper sig an med l. som betecknar skeende som ngt blir inbegripet i l. tillstånd som ngt l. ngn försättes i o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom med mer l. mindre utpräglad final bibet., särsk. i uttr. som beteckna att ngn beger sig ut o. d. för att göra l. åstadkomma ngt. Bege sig ut på (en) resa, vandring, utflykt. Gå på jakt. Bege sig ut på fiske. Komma på besök. Slå l. jaga l. driva ngn l. (be)giva sig på flykten o. d., se FLYKT, sbst.1 1 b; förr äv. taga på flykten, ta till flykten. Sätta ngn på prov; jfr 48 j. Komma på glid; jfr 48 j. Hänga tvätt på tork; jfr 48 j. Tagher spijsning medh idher på resona. Jos. 9: 11 (Bib. 1541). At man deste bättre må kunne .. förhindre .. (fienden) at ryckie in i landet på något ströfverid. OxBr. 8: 8 (1626). Kättia .. / Skal tig föra på Jagt, som hiertat, och lijfwe må lysta. Stiernhielm Herc. 167 (1648, 1668). De togo på flychten. ConsAcAboP 6: 383 (1688). Mig tilstaddes med en annan (fånge) .. at utgå på tiggeri. KKD 8: 133 (1734). Folket (i Auvergne) måste .. utvandra på arbetsförtjenst. Palmblad LbGeogr. 168 (1835). (De) drogo .. uppåt storskogen på kolning och timmerhuggning. Lagerlöf Jerus. 1: 153 (1901). — särsk.
a) (†) motsv. 10 a α, i uttr. komma på gång (l. gångs) l. bringa l. sätta l. ställa l. komma ngt på gång, se GÅNG I 6, 9 a β, γ, 11 e, f; äv. i uttr. få ngt på gång, i gång (se GÅNG I 9 a γ). Söndag efter Aftonsång, / .. Lär wi få wårt spel (dvs. tärningsspel) på gång. Runius (SVS) 2: 230 (c. 1710).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) motsv. 10 b, i uttr. giva sig på färde, ge sig av (på resa), bege sig i väg, förhjälpa ngn på färde, sörja för att ngn kommer i väg; förr äv. i det opers. uttr. evart på färde bär, vart det än bär av, hur det än går; förr äv. i uttr. komma l. falla l. bliva på färde l. bringa ngt på färde, se FÄRD 2 b. (Jag) gaf .. mig tilfridz, ehvart på färde bar. Kolmodin QvSp. 1: 12 (1732). Han gaf sig på färde med .. (föräldrarnas) hela sparslant i pungen. Lundegård DrMarg. 1: 203 (1905). Då skulle mången i jämmerligt skick jag förhjälpa på färde / utur vårt hus i en hast. Lagerlöf HomOd. 263 (1908).
c) motsv. 10 c, styrande sådana ord som arbete l. (vard.) jobb, i sht förr äv. kondition, i uttr. som beteckna att ngn beger sig till l. griper sig an med l. beordras att bege sig till l. gripa sig an med l. skickas till ett arbete osv.; äv. styrande ordet tjänst, särsk. i uttr. som beteckna att ngn förordnas att inneha en befattning o. d. (jfr 10 c); äv. motsv. 10 e, styrande sådana ord som vakt, pass, post, i uttr. som beteckna att ngn beger sig till l. griper sig an med vakttjänst l. placeras ss. vakt o. d. G1R 19: 99 (1548). Gack (efter morgonbönen) j then helga trefaldigheetz nampn på titt arbete. Cat. 1567, s. C 6 b. Then ena wachten (var) redan bortgången, och the som i theras ställe komma skulle, hade än tå intet stält sig på wacht igen. Peringskiöld Hkr. 1: 621 (1697; isl. orig.: a vorþinn). Mag(iste)r Walleen, som nu reser på Condition hos Herr StadtHaupt Bruun. Porthan BrSamt. 195 (1793). Löjtnanten skulle på förposttjänst med sin pluton. Janson Lögn. 38 (1912). Skolöverstyrelsen har förordnat .. Till extra adjunkt på ny tjänst fil. mag. (N. N.). LD 1951, nr 198, s. 3.
d) motsv. 10 f, styrande sådana ord som uppdrag, mission (se d. o. 1, 2), beskickning (se d. o. 3 a), äv. (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Finl., med vardaglig prägel) ärende(n), i sht förr äv. värv, i uttr. som beteckna att ngn beger sig av l. skickas ut o. d. för att l. griper sig an med att uträtta ett uppdrag l. ärende(n) o. d.; förr äv. i uttr. komma på ett ärende, i ett ärende. Bege sig ut på ett farligt uppdrag. Litet för påschan kom .. Ericus Erici på itt ärende in til Petrum Vesterliungium. OxBr. 12: 69 (1638); jfr 10 f. ConsEcclAboP 542 (1661). Jag will senda tig på ett ärende. Reenhielm ThViik. 9 (1680). (Fadern sänder sönerna) vt, hwar på sitt holl och werff. Swedberg Cat. 689 (1709); jfr 19. I början af Juni månad 1739 afreste Tessin på sin vigtiga beskickning. Malmström Hist. 2: 230 (1863). Gå ut på ärenden. Bergroth FinlSv. 160 (1917). Den mission som Sir Halford Mackinder sändes på. Fredborg StorbrRyskFr. 321 (1951). — särsk. i uttr. gå på (sina) bestyr, se BESTYR 3 a α, b β.
e) i uttr. taga ngn till sig på lärdom, se LÄRDOM 1 a.
f) (nästan bl. i Finl.) i uttr. komma på bättringen, på bättringsvägen; förr äv. ställa ngn på förbättring, se FÖRBÄTTRING e; jfr 10 i. Småningom började också fadern komma på bättringen. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 20 (1886). Bergroth FinlSv. 278 (1917).
g) i uttr. taga på beråd, se BERÅD 1 e α.
h) motsv. 10 l slutet, i uttr. sätta ngt på vipp(en), se VIPP.
i) [jfr c; i uttr. på permission möjl. utgående från 34 h] (numera ofta ngt vard.) motsv. 10 m, styrande sådana ord som permission, tjänstledighet, semester o. d., i uttr. som beteckna att ngn beger sig i väg l. skickas o. d. för att njuta ledighet från tjänsten l. semester o. d. Han lär innan kort resa hem på permission. Rosenstein 3: 393 (1789); möjl. till 34 h. GHT 1895, nr 253 A, s. 2. Ministerresidenten i Buenos Aires .. (har) den 8 dennes afrest därifrån på semester. PT 1909, nr 7 A, s. 2.
j) motsv. 10 n, i sådana uttr. som komma på tal (förr äv. på tals), bli föremål för samtal l. diskussion o. d., bringa l. föra, äv. leda ngt på tal, göra ngt till föremål för samtal osv., äv. (i satser med nekande innebörd, ngt vard.) komma på fråga(n), ss. beteckning för bestämt förnekande l. bestämd vägran: komma i fråga, förr äv. i det opers. uttr. kommer på tals om ngt, ngt kommer på tal, förr äv. komma på tal om ngt l. komma på det talet, om person: föra ngt på tal resp. börja tala därom. Huar thet komber szaa paa tall, thaa måa j wette huru ther om haffuer seg. G1R 10: 247 (1535). Kom sädan på tals om boskapzskatten. RP 7: 135 (1638). Sedan kom Hans Ex:ce på taal om capitulationen. Därs. 153. Verelius Gothr. 111 (1664: på thet talet). Thomander 3: 201 (1826: leda). Hans egen och hans slägts inre historia kom der särdeles ofta på tals och afhandlades. Cavallin Herdam. 3: 327 (1856). När hans framtidsplaner bringas på tal. DN(A) 1921, nr 70, s. 1. Olägligt! Kommer aldrig på fråga. Lagerlöf ChLöw. 152 (1925).
k) i sådana uttr. (betecknande att ngn försättes i visst tillstånd o. d.) som komma på skam l. fall l. obestånd (förr äv. fördärv l. undergång l. (skuld och) skada l. olycka l. olägenhet o. d.), bringa, äv. komma ngn på skam (förr äv. skammen) l. fall l. obestånd, äv. fördärv, ngn gg äv. förtvivlan o. d. (förr äv. skada l. olycka), förr äv. draga ngn på fall l. fördärv l. föra ngn på fall l. olycka; se närmare de särskilda substantiven; jfr 48 j. G1R 1: 161 (1523). Willen i, att iagh skulle sådant göra, / tå wille i migh på olycko föra. Asteropherus 22 (1609). RA II. 2: 207 (1617: komma på undergångh). OxBr. 5: 350 (1625: komma på stor olägenhett). (Mången kan) eij betala sine creditorer, och där igenom drager månge medh sigh på förderff. RARP 3: 77 (1638). KOF II. 2: 346 (c. 1655: komma på skull och skada). Stiernhielm Herc. 399 (1658, 1668: bringa .. på skammen). O Herre, lät oss icke komma på skam til ewigh tijdh. KOF II. 1: 443 (1659). Denna sörja, som / Ej brister eller bär, / Mig på förtviflan kom. Gellerstedt GVis. 153 (1900). — särsk. (†) i uttr. bringa l. komma ngn på kostnad(er), med person- l. saksubj.: förorsaka ngn kostnader; komma på fåfäng omkostnad, ådraga sig onödiga utgifter; slå ngn på böte(r) l. fälla ngn på böter, bötfälla ngn (se närmare BÖTE, sbst.1 4, BÖTER; jfr 52 l); bringa ngt på högt värde, åstadkomma (att det blir) dyrt pris på ngt; jfr 16 a. På thet ingen .. kunde komma på fåfäng omkostnat och skada, tå skal (osv.). Schmedeman Just. 135 (1614). Stiernman Com. 1: 919 (1625: på högt wärde). Rudbeck Bref 108 (1675: slogo .. på böte). (De torde) under föregivande att .. bevaka sine hemmavarande medbröders talan i detta mål, desse på än vidare kostnader bringa. Wedberg 1HD 151 (i handl. fr. 1794). Denna händelse kommer honom på mycken kostnad. MoB 7: 14 (1800); jfr 16 a β.
l) (†) i uttr. ställa ngn på frihet, försätta ngn i frihet. KKD 2: 285 (1718).
m) [jfr t. aufs spiel setzen, fr. mettre au jeu; jfr 48 j] i uttr. sätta (förr äv. utsätta l. sätta ut l. ställa l. uppsätta l. lämna) ngt på spel, förr äv. på spelet l. på (ett) vågspel l. vågspelet o. d., ss. beteckning för att ngt sättes ss. insats i (hasard)-spel l. (numera vanl.), allmännare l. bildl., ss. beteckning för att ngt riskeras l. äventyras l. sättes i fara o. d.; förr äv. råka på ett vågspel, komma l. råka i fara att förloras, komma att äventyras; jfr 10 o samt 48 j λ. Penning[ier] .. som han hade vttssath på spell .. medh Arffuidh Anderss[o]nn. TbLödöse 203 (1590). Sättia på spelet det samma Regementet, de synas wilia bära åhuga före. RARP 4: 491 (1650). PH 1: 350 (1723: ställas på ett vågspel). Berch Hush. 88 (1747: sättes på vågspelet). Sätt ei på vågspel ut en sak så ganska vigtig. Kolmodin QvSp. 2: 562 (1750). Dalin Montesquieu 54 (1755: upsatte .. på vågespel). Chydenius 431 (1780: råkat). Aldrig skulle det ha fallit fru Klara in att sätta sitt ansende på spel. Geijerstam LycklMänn. 59 (1899).
n) [jfr anm. 1:o sp. 2597; jfr äv. 16 l] i uttr. börja l. begynna på ngt (jfr 16 m), gripa sig an med l. börja ngt; dels styrande ord som betecknar värksamhet o. d. (ofta, i sht vard., en infinitiv, numera bl. med att), dels styrande ord som betecknar ngt konkret som skall färdigställas l. avvärkas o. d. (jfr 56 d); ofta svårt att skilja från III 2 g β. Han hade just börjat på ett brev. (Lat.) Jnsippere sermonem (sv.) begÿnna på sit tal. GlTer. 67 (c. 1550); jfr III 2 g β. När thesse (dvs. kanoner, minor m. m.) begynna på brumma, på fräsa. Stiernhielm Fred. 1 (1649); jfr III 2 g β. Än har man redan begynt på en sak, som man först måste afgiöra, än (osv.). Oelreich 809 (1756). Nilsson FestdVard. 188 (1925).
22) [jfr 13 i, 20, 21] i sådana uttr. som gå med l. in på ngt, äv. ingå på ngt, ansluta sig till l. instämma i l. samtycka till ngt, (förklara sig) vara l. hålla med om ngt, få ngn med på ngt, få ngn att gå med på ngt; förr äv. i uttr. gå på dagtingan, ingå fördrag l. sluta fred, gå på giftermål, ingå äktenskap; jfr 11. G1R 5: 8 (1528: gå på gifftermål); jfr 21. Vthij ingen .. nödh .. (skola vi) gåå på någen Dactingan. Därs. 6: 238 (1529); jfr 21 samt III 2 i. Forszee wij oss .., ati ecke jngå wele på någen fordragt eller forlikilse med fienderne. Därs. 9: 206 (1534); jfr 21. Han har .. i mångt och mycket måst gå in på dem (dvs. Ehrensvärds planer). HSH 16: 388 (1770). Han fick ej många med på den åsikten. Vising Språkskönh. 6 (1897). VetAÅb. 1914, s. 334 (: gå med på).
23) [jfr 13, 15, 17] styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör (l. tänkes ss.) mål vid gång l. marsch l. resa l. vid försändning av ngt l. som utgör (l. tänkes ss.) slutpunkt för kommunikationslinje l. trafik o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom enbart med tanke på riktning mot ngt l. ngn, stundom med tanke på förflyttningen hela vägen fram till målet (o. med inbegrepp av att målet nås); äv. med inbegrepp av att förflyttningen l. rörelsen utföres i avsikt att angripa ngn l. ngt l. att vålla skada o. dyl. l. att förflyttningen osv. innebär angrepp l. skadegörelse o. d.; utan bestämd avgränsning dels från 15 o. 17, dels från 24.
a) styrande ord som betecknar ngt l. ngn i riktning mot vilket osv. ngn styr kosan l. sändes samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i uttr. som beteckna att armé l. trupp marscherar l. sändes mot ngt l. ngn; jfr c. Befan herr Göstaff Horn .. inthedh rådsambtt att vij dädan genest genom landedh skulle på fienden marchera. OxBr. 5: 434 (1627). Horn i Narven .. har nyligen skickat ut ett partij på Ryssarne. Bark Bref 1: 83 (1703). Medan andra mätte vägen, / Gick du segrande på målet. Björck Dikt. 189 (1864). Flygelkarlen på högra .. flygeln rider rakt ut på ögonmärke. ExFältartill. 1885, 1: 187; jfr 50. Mussa tågade genast på Toledo. Strindberg HMin. 2: 45 (1905). Nu styrde han genast rakt på den stora bersån .., där löjtnanten satt. Lagerlöf Kejs. 174 (1914). jfr (†): (Polackerna som hade ryckt ut) woro eij sena innan de sig retirerade på sine cammerater. KKD 10: 264 (1702). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av t. auf] i sådana uttr. som gå l. springa o. d. lös(t) på ngn l. ngt, se LÖS 10 c β; jfr ε, 24 i γ.
β) i sådana uttr. som hetsa l. tussa (hund o. d.) på ngn l. ngt, ägga (hund osv.) att gå till anfall mot l. förfölja ngn l. ngt; äv. bildl. (med avs. på person): ägga ngn att angripa ngn l. uppägga ngn mot ngn o. d.; äv. (jäg.) i uttr. gå på (villebråd), se GÅ VIII 8 d; äv. (i fackspr.) i uttr. gå på (vattengrav o. d.), om ridhäst: röra sig mot (vattengrav osv.) för att sätta över den; ofta svårt att skilja från III 2 m; jfr 15, 24 i λ. Han tussade hunden på tiggaren; jfr III 2 m. Iagh skal hitza the Egyptier på hwar annan, at en brodher skal strijdha emoot then andra. Jes. 19: 2 (Bib. 1541). Att min nya hunter går osäkert på vattengrafvar. TIdr. 1897, julnr s. 21. Falkarna .. hetsades på häger och vildand. Ahrenberg StRätt 140 (1899). RidI 1930, s. 271. jfr (numera knappast br.): Man hetsar ännu på adeln. ESchröderheim (1789) i MoB 6: 98; jfr 24 c δ.
γ) i uttr. storma på ngt, se STORMA; jfr 24 i γ.
δ) i uttr. klockan går på nio o. d., se GÅ VIII 22; äv. (i ålderdomligt spr.) i sådana uttr. för angivande av bestämd tidpunkt som (klockan är l. klockan) tre kvart l. 20 minuter på två, (klockan är) en kvart i två resp. 20 minuter över ett. Klockan 3/4 på 1. GBonde (1759) hos Trolle-Bonde Hesselby 168. Klockan är en kvart på sex. Bergman HNådT 39 (1910). jfr (†): Då folcket till 10. in på 11. (dvs. till över kl. 10) ventade (på prästen). VDAkt. 1686, nr 106 (1685).
ε) i mer l. mindre bildl. uttr. som beteckna att tal l. tankar l. vilja l. värksamhet l. åtgärd o. d. riktar (rikta) sig mot l. åsyftar (åsyfta) ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; numera företrädesvis (jfr dock slutet) i uttr. gå ut på ngt, i sht förr äv. ngn (se närmare GÅ UT 10, 12), (gå o. d.) rakt (äv. rätt, i sht förr äv. bus) på sak, äv. på saken, äv. (gå o. d.) på sak, äv. på saken; jfr 16 c (μ), 24 samt GÅ VIII 19 slutet. Hwadh nu är talat .., går förnemliga på Latiniska Scholar. LPetri KO 84 b (1561, 1571). (Argumenten) gå på intet annat vth, än at (osv.). Carl IX Swar L 4 b (1606). Björnståhl Resa 1: 194 (1771: gå bus på saken). (Cavallin o.) Lysander 430 (1879: på saken gående). Ifrigare trätan blossar, / Går allt mera på person. Snoilsky 2: 100 (1881). Lidelsefri och på sak gående kritik. Hagman Grundlag. 119 (1904). Forssman Aftonl. 12: 53 (1904: rätt på sak). (Två socialdemokrater uppträdde) visserligen på sitt sätt för (förslaget), men dock så, att de sjelfva erkände sin motivering gå lika mycket på afslag. Thyrén Sedl. 7 (1915). särsk. i utvidgad anv., i uttr. gå på livet o. d. (jfr 48 r), se GÅ VIII 20.
b) (numera knappast br.) i förb. med ordet väg, styrande ord som betecknar ngt (l. ngn) vartill vägen leder: till; förr äv. i uttr. taga vägen l. sin väg på en ort, ta vägen l. styra kosan mot en ort, äv. övergående i bet.: ta vägen över l. via en ort. Att han i sin heemreesa ifrån Götheborg (till Sthm) tager vägen på Norköping. RP 8: 272 (1640). Vägen på Norge öfver fiellen. AOxenstierna 1: 589 (1644). Har då icke diefwulen öppen wäg på de oskyldige? SvMerc. V. 4: 29 (1676). (Från Viborg) tog jag min väg på Kexholm, och så igenom Ingermanland på Narven. Kurck Lefn. 85 (1705). KKD 8: 48 (c. 1710).
c) (†) styrande ord som betecknar ort l. land o. d. dit en person ställer sin färd (jfr b, d γ, δ) l. dit personer transporteras: till, stundom: mot; äv. i uttr. respängar på (ett land o. d.), till (ett land osv.). Dhe 4 compagnier Vestgöthar som ifrån Götheborg på Wissmer sändes. RP 3: 185 (1633). (Från Wien) reste iagh then 19. Martij fort på Preszburgh. Rålamb Resa 8 (1658, 1679). Han haar Reesan ställt på Ceylons Öö och China. Spegel GW 71 (1685). Jag .. sålde gamla Guldfodralet til mitt Adelsbref, för at få respengar på Levanten. Björn Besynn. 67 (1792) En ung fransysk Officer, som .. hade gjort många stora Resor på flere delar af Jorden. Almqvist Parj. 7 (1817); möjl. till 1 b.
d) (numera med prägel av fackspr., i sht handel. o. sjöt.) i fråga om handel, passagerar- l. godstrafik o. d., styrande ord som betecknar plats l. land l. område varmed handel idkas l. dit varor försändas l. fartyg destineras l. ort dit en kommunikationslinje sträcker sig l. dit trafik riktas o. d. Den svenska exporten på Amerika. Handeln på orienten. Det Engelske Companiet, som handlar på S. Nicolas. OxBr. 10: 224 (1617). Annars sända de äfven Jern på Stockholm. Johansson Noraskog 1: 83 (i handl. fr. 1785). Konungen hade .. förbjudit sjöfart och handel på de af Ryssarne intagna Östersjöländernas hamnar. 2SAH 54: 347 (1878). (Fartyget) var på väg till Fredrikstad i Norge för att der intaga last på Australien. SDS 1900, nr 90, s. 2. Engelsmännen försökte att sälja indigo på Sverige. Sahlin SkånFärg. 161 (1928). Lokaltrafiken på Stockholm. DN(A) 1933, nr 210, s. 1. jfr: Växelkursen på Berlin och Petrograd. Cassel Dyrtid 104 (1917); jfr f. — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. föra (en vara) på en ort, föra l. transportera (en vara) till en ort (för utförsel o. d.). OrdinKöph. 1614, s. A 4 a. Af ålder hade Persianerne .. fört sina Varor på Smirna, och andra Turkiska sjö-städer. Kempe FabritiiL 101 (1762).
β) (†) i uttr. bestämd på en ort, om fartyg: destinerad till en ort; jfr BESTÄMMA, v.1 4 b slutet. VetAH 1772, s. 236.
γ) i sådana uttr. som gå l. segla, äv. resa (jfr δ) på (en ort l. ett land), dels om fartyg (l. annat kommunikationsmedel): gå resp. segla (särsk. i regelbunden trafik) till (en ort l. ett land), dels om gods l. vara o. d.: transporteras l. destineras till (en ort l. ett land), dels om person (befälhavare l. sjöman på fartyg, redare o. d.): gå med ett fartyg resp. låta fartyg gå (särsk. i regelbunden trafik) till (en ort l. ett land). Finnes nu någon som gör här emoot, och förer på Telge thet som .. bör gå på Stockholm. OrdinKöph. 1614, s. A 4 a; jfr α. The förbodo sine köpmän att segla på Danmark. RP 8: 137 (1640). (Djur o. växter) som den ostindiske direktören fört hit med sina på södern och tropikerna resande skepp. Levertin 23: 230 (1906). Jag har gått på Lissabon, så ock på Köpenhamn. Procopé Vers 54 (1909). jfr: Jag är en man av vandel, / en första klassens sjökapten på London och Bordeaux. Karlfeldt FlBell. 56 (1918).
δ) i sådana uttr. som resa på (ett område) (jfr γ), om handelsresande: resa omkring i (ett område) för att sälja varor, resande på (ett område), handelsresande som reser omkring i (ett område) för att sälja varor; jfr 1 b ζ γ’. DN(A) 1914, nr 15730, s. 14. Resande på Norrland kan få medtaga en provkollektion Herrhattar. SvD(A) 1931, nr 181, s. 15. jfr: (Resanden är) väl inarbetad med affärsmännen på Norrland. GHT 1905, nr 139 A, s. 4.
e) i fråga om sändande av brev, meddelanden, paket, pänningremissor o. d.
α) styrande ord som betecknar plats (l. land) dit brev osv. sändes l. adresseras, vanl. liktydigt med: under adress l. till; numera företrädesvis (närmande sig d) i sådana uttr. som (paket)posten på (ett land o. d.). LReg. 146 (1620). Till H:r Pro-Cancellarium afgåhr medh påsten ett breff på Stockholm. ConsAcAboP 6: 42 (1685). Svara mig nu på Gefle och Forssbacka. Kellgren (SVS) 6: 164 (1787). Det är en epok i min lefnad att adressera bref på Kungsbacka. Geijer Brev 412 (1842). Flitigt på hemlandet underhållen brefvexling med .. forne embetskamrater. ASScF 11: Minnestal 1: 98 (1875, 1880). Skriv ännu en gång till mig på Neapel. Wulff Leopardi 273 (1913). Paketposten på Frankrike. SDS 1945, nr 326, s. 4. särsk. i uttr. korrespondera på en ort o. d., se KORRESPONDERA II a.
β) (†) styrande ord som betecknar person l. institution till vilken brev osv. sändes l. adresseras (stundom för förmedling till adressaten): till, stundom: under adress. Ekeblad Bref 1: 412 (1655). Sän ditt bref genom huswedel i Hambourch på comissarien Biörkman .., så lära dee intett fela mig. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 43 (1692). (Krigsrätts-)Domben kan skickas hijt på Lilliestiärna eller migh. Carl XII Bref 327 (1704). Heela paqvetet adresserade iagh på Grefwinnan Flemmingh. KKD 5: 168 (1710). AdP 1800, s. 1048.
f) (numera i sht med ngt fackspråklig prägel) i utvidgad anv., i fråga om anvisning, växel, skuldsedel, check o. d., styrande ord som betecknar person l. bank o. d. som har att utbetala det pänningbelopp varpå anvisningen osv. lyder samt i anv. som ansluta sig härtill; äv. styrande ord som betecknar ort där dylikt pänningbelopp skall utbetalas; jfr 52 s. På Franckfurt haffver jagh dragit veed pass 29000 riksd(ale)r. OxBr. 11: 600 (1632). Then Leipziger Köpman, som Växelen var stäld på. Humbla Landcr. 104 (1740). Säkre Fordringar, .. En sedel på LandsFiscalen Hindric Erdtman. BoupptVäxjö 1781. A-vista-växel utfärdad af en bank antingen på utställaren själf, på dess kontor å annan ort eller på andra banker. 2NF 33: 442 (1921). Någon statsmyndighet .. skriver ut en check på riksbanken. Kuylenstierna Statsmaskin. 48 (1926). (Växlar med kort löptid) dragas i regel på köparen. SvUppslB 30: 301 (1937). (†) I drage honom wäxell på Anders Swänsson, huilken wij befalet hafwe, alla edre wäxlar att acceptera. Gustaf II Adolf 541 (1629); jfr DRAGA I 35 slutet.
24) allmännare, styrande ord som betecknar ngn l. ngt mot vilken (vilket) ngt riktas l. är riktat samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 23); särsk. i förbindelse med sådana ord som rikta (inrikta), peka, visa (anvisa, hänvisa, förr äv. förvisa), sikta, lägga an, syfta (förr äv. lämpa, vetta), riktning, anvisning, hänvisning, syftning; ofta i uttr. vari dylika ord nyttjas i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (förr äv. i uttr. visa ngn in på ngt, hänvisa ngn till ngt); se närmare de särskilda orden. Mann schall altt Peka på för eder med fingeren, huad i her nästt bestelle skole. G1R 18: 71 (1546); möjl. till III 5. Then heliga Scrifft .. wijsar oss in på wårs Herres Jesu Christi gerningar och förtienst. LPetri 1Post. Förspr. 6 b (1555). Anwijsning på oröddom skogh den min granne kan optaga och rödia. Stiernhielm Fateb. F 2 b (1643). En kammare eller stufvu, vettande ut på (dvs. mot) stora Kyrkogatan. Kurck Lefn. 4 (1705). Då .. all bitterhet lämpades af dem på Riksdagsmännen. HSH 1: 211 (c. 1750). Biberg 2: 271 (c. 1820: förvisa). Vi kunna sträcka ut vår hand / Och visa gladt på sjö och strand. Runeberg 2: 5 (1846). (Postulaten) ge fenomenvärlden en djupare innebörd, en riktning på det oändliga. Larsson Spinoza 360 (1931). jfr (†): (Han) nickadhe .. medh hoffuudet in på modhren, och sadhe til Läriungan, See tijn moder. LPetri ChrPina k 3 a (1572); jfr b α. — särsk.
a) i uttr. som beteckna att ljussken l. ljusstrålar o. d. riktas l. är riktat (äro riktade) mot ngt l. ngn samt i anv. som ansluta sig härtill; i förbindelse med sådana ord som lysa, skina, stråla, sken; se närmare de särskilda orden. Gudh satte .. (sol, måne o. stjärnor) vthi himmelens fäste, at the skina skulle på iordena. 1Mos. 1: 17 (Bib. 1541). Lågan lyser röd / på frans kring spensligt finger. Levertin Leg. 45 (1891).
b) i uttr. som beteckna att blicken l. uppmärksamheten riktas l. är riktad mot ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord o. uttr. som se, blicka, titta, stirra, lura, spana, speja, gapa, akta, vakta, passa, giva (ge) akt (i sht förr äv. märka, förr äv. observera), syn, blick, titt, spaning, utsikt (förr äv. åsyn, vy); se närmare de särskilda orden. Huilken som seer på ena quinno till ath begära henne, han (osv.). Mat. 5: 28 (NT 1526). Här fick hon (dvs. naturen) ögat på den Stora Ehrensteen. Brenner Dikt. 1: 162 (1707, 1713). Lehnberg Pred. 1: 96 (c. 1800: Åsynen på). Att vakta på gettren blef dagen mig lång. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Märk då, för ro skull, på hvad jag nu säger. Almqvist JK 38 (1835). Vyn på Edinburg. Steffen BrittStröft. 310 (1895). Hennes säregna syn på forna tiders människor. Lagerlöf Troll 2: 7 (1921). (†) Haf ögath paa brædit med ath han siigh ey vndstinger. G1R 1: 60 (1523); jfr BRÄDE 2 d α. — särsk.
α) i sådana uttr. som kasta en blick l. blickarna l. sina ögon, äv. blickar o. d. på ngt l. ngn, se KASTA, v. IV 1 e (α, β); förr äv. i utvidgad anv., i uttr. kasta bifallsnickar på ngn, åt ngn; jfr c, 15 a samt KASTA, v. I 1 l. Man kastar ej .. synnerliga bifallsnickar på de kämpande. Almqvist DrJ 2 (1834).
β) i sådana uttr. som iakttagelse l. observation på ngt l. ngn, särsk. om ngt som utrönes l. erhålles ss. resultat vid iakttagande av ngt l. ngn, förr äv. (i uttr. observation på ngt l. ngn) om anmärkning l. påpekande av fel l. oegentlighet i ngt l. om erinran som riktas mot ngn; äv. i sådana uttr. som iakttagare l. observatör på ngt l. ngn, av ngt l. ngn; förr äv. i uttr. betraktelse på ngt, observation av ngt, äv.: betraktelse (se d. o. 1 d) över ngt. 1BorgP 239 (1714). Jag (har) .. skrifvit (om Mühlenfels) uti och bland mine observationer på doctor Norbergs historia. Roland Minn. 4 (c. 1748). Astronomernas noggranna betraktelser på stjernorna. Lindblom 573 (1790). Betraktelser på Guds kraft, som är mäktig i den svaga. Wingård 2: 78 (1822). Iakttagelser på människoöden. Strindberg Fagerv. 136 (1902). Vasenius Top. 1: 249 (1912: observatör på). Genom att vara en vaken iakttagare, på förtjänster som fel. VerdS 196: 5 (1913).
γ) (numera föga br.) i uttr. uppsikt, förr äv. uppseende l. (över)inseende på ngt l. ngn, över ngt l. ngn; äv. (numera bl. ngn gg tillf.) inspektion på ngt l. ngn, över l. av ngt l. ngn; i sht förr äv. besiktning, förr äv. mönstring på ngt l. ngn, av ngt l. ngn. RA I. 1: 476 (1546: upseende på). (Universitetskanslern) kundhe medh archiepiscopo hafwa inspection på academien. Annerstedt UUH Bih. 1: 153 (i handl. fr. 1620). RP 8: 13 (1640: munstringen på). Carl XII Bref 129 (1714: inseendet .. på). Humbla Landcr. 20 (1740: besichtningen på). E(ders) E(xcellens) höga deltagande i öfverinseendet på vetenskaperne. Linné Sk. Dedik. (1751). Man måste ha noga uppsigt på honom. Dalin 2: 619 (1855). (Gästgivaren) fick .. finna sig i inspektion av vederbörande kronobetjänt på hästar, formän och fordon. SDS(A) 1954, nr 57, s. 4.
δ) i uttr. uppmärksam på ngt l. ngn, som har sin uppmärksamhet riktad mot ngt l. ngn; uppmärksamhet på ngt l. ngn, uppmärksamhet riktad mot ngt l. ngn; särsk. i sådana uttr. som fästa l. vända (ngns l. sin) uppmärksamhet på ngt l. ngn (jfr 15), äv. väcka uppmärksamheten på ngt, förr äv. giva l. göra uppmärksamhet på ngt l. ngn. Man gör i hela staden mycken uppmärksamhet på min befordran. MoB 3: 149 (1774). Boëthius Sedol. 95 (1782: gifva upmärksamhet på). Biberg 3: 267 (c. 1823: väcka). I sitt Calendarium Floræ fästade Linné ingen uppmärksamhet på Svamparna. Fries BotUtfl. 3: 384 (1857, 1864). (Småfåglarna) hade fört ett sådant väsen, att bonden hade blivit uppmärksam på det. Lagerlöf Holg. 2: 303 (1907).
ε) i uttr. synpunkt på ngt l. ngn, sätt att se l. uppfatta ngt l. ngn; äv. om ngt som visar l. ådagalägger visst sätt att se l. uppfatta ngt l. ngn. Grekernas synpunkt på den bundna eller metriska framställningsformen. Andersson GrDram. 13 (1890, 1910). Här vill jag .. gifva några synpunkter på det temperament, som skapat denna olikartade produktion. Levertin Diktare 172 (1892, 1898). Koch Arb. 141 (1912).
ζ) i uttr. i l. med l. utan avseende på ngt l. ngn, hava l. göra o. d. avseende på ngt l. ngn, se AVSEENDE; äv. avsikt på ngt l. ngn, se AVSIKT; förr äv. utan hänsyn på ngt, se HÄNSYN 1 b; förr äv. av konsideration på ngt, av hänsyn till ngt; förr äv. hava l. göra l. giva l. hålla aktning på ngt l. ngn, se AKTNING 1 a, b, 2; förr äv. (hava l. bära l. draga o. d.) respekt (in) på ngn l. ngt, (ta) hänsyn till l. (hysa l. visa) respekt för ngn l. ngt (se närmare RESPEKT). Att hon drager respect in på sin præceptorem, ähr intett mehra ähn billicht. RP 7: 384 (1639). (Att) Hennes K. M:tt icke skulle, aff consideration på een summa penningar, .. sigh .. i högsta fahra sättia. SwarDaManif. 1644, s. G 3 a. HSH 31: 271 (1662).
η) (†) i utvidgad anv., i uttr. anse på ngt, vara ansedd på ngt, se ANSE 4 a β slutet, b slutet; äv. vara utsedd på ngn l. ngt, åsyfta l. avse ngn l. ngt; jfr f. Warandes sådane practiquer på intet annat utsedde än till att illudera Wåre hälsosamme Förordningar. Stiernman Com. 5: 169 (1690). Roland Minn. 103 (c. 1748). Porthan BrCalonius 114 (1794).
ϑ) i uttr. ta(ga) vara på ngt, se VARA, vård m. m.
ι) i uttr. som beteckna att ngn ger akt på ngt med hörseln l. lyssnar till ngt l. ngn; i förbindelse med sådana ord som höra, lyssna, lyss, i sht förr äv. lyda; se närmare de särskilda orden. Hör granneligha på alt thet iagh tigh säya will. Hes. 44: 5 (Bib. 1541); möjl. till III 5. Lustig Sång och lustig Skämtan, lyder öhrat gärna på. Columbus BiblW K 1 a (1676). När bäst vi lyssna / På tonernas gång. Snoilsky 2: 7 (1881). Jag gick från skyttegraf till skyttegraf. .. Lyddes på soldaterna och talade med dem. Berg Krig. 100 (1915).
c) i uttr. som beteckna att ngn medelst tal l. rop l. tecken o. d. vänder sig till l. mot ngn l. ngt samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
α) i uttr. som beteckna att ngn riktar en hälsning (i sht förr äv. en fråga) till ngn l. med tillrop o. d. nedtystar l. uppmuntrar ngn l. ropar till ngn för att kalla honom till sig l. väcka hans uppmärksamhet l. (gm rop l. signal l. bud o. d.) tillkallar ngn o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; äv. i uttr. som beteckna att ngn gm rop l. tecken o. d. tillkallar l. anhåller om ngt (t. ex. hjälp, räddning, stundom äv. konkret sak) l. i bildl. uttr. som beteckna att ngn (ivrigt) kräver l. fordrar ngt, stundom äv. att ngt kräver l. påkallar ngt (jfr g); förr äv. i uttr. som beteckna att ngn åkallar Guds namn; särsk. i förb. med sådana ord som hälsa, hyssja, tysta, heja, hojta, ropa, skrika, kalla, locka, rop, skrik, förr äv. kvestionera; se närmare de särskilda orden. Hotellgästen kallade, ringde på städerskan. Ropa på hjälp. När man ecke ropar påå gudz nampn j sin nödh. OPetri 1: 14 (1526). Ingen hälsade på them (då de stego in i salen). Verelius Gothr. 117 (1664; isl. orig.: heilsadi á þà). Jag .. qvæstionerar på digh, och du bör svara migh. RARP 10: 37 (1668). Aldrig har man i någon tid mera ropat på Anständighet. Kellgren (SVS) 5: 245 (1790). Han ställde många frågor på den stackars flickan. Rydberg Frib. 227 (1857). Han ropade på sina pistoler. Svedelius i 2SAH 60: 91 (1883). Stora missgärningar ropa på stora straff. Gripenberg BrinnL 118 (1910). Så snart någon var sjuk, brukade man skicka bud på henne. Lagerlöf LöwR 125 (1925). jfr (†): En vördnad, vida djupare, / Än hennes drägt och yttre synas kalla på. Runeberg 5: 139 (1863); jfr III 5. — särsk. (vard.) i förb. med sådana hälsningsord l. hälsningsformler (stundom äv. uttryck för avskedshälsning) som god dag, god morgon, god natt, hej, tjänare, styrande ord som betecknar den till vilken hälsningen riktas, samt i anv. som ansluta sig härtill; äv. i förb. med sådana ord som skål, äv. (skämts.) butelj, i uttr. som beteckna att ngn dricker ngn till l. skålar med ngn. God dag på dig. Sander Ros 126 (1876). Skål på dig, gamle Jacques! Nordensvan Skuggsp. 31 (1884). Putäll på er, grefvar å baroner! Strix 1897, nr 39, s. 1. Tjänis på dig nu, Brita lilla! Forsslund Storg. 88 (1900; i avslutning på brev). Hej på dej, gamla stofil! Sjöberg Kvart. 57 (1924).
β) (†) i uttr. dricka vin på ngn, dricka vin med ngn, dricka ngn till i vin. Messenius Blanck. 41 (1614).
γ) (numera bl. i vissa trakter, vard.) i uttr. väcka på ngn l. ngt (jfr ζ), (upp)väcka ngn l. ngt (äv. oeg. l. bildl.). (Hon) går till Hecuba och wäcker på henne. SkrVSocLd 22: 130 (c. 1685). Jag gjorde icke något försök att väcka på Johans fantasi medelst några .. utmålningar. Gellerstedt Glänt. 125 (1909). Dahlbäck Åb. 193 (1914).
δ) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt är l. blir föremål för uttalanden (i tal l. skrift) som innebära ogillande l. kritik l. klagomål l. beskyllning l. lögn o. d. (jfr ε, ζ); särsk. i förb. med sådana ord o. uttr. som anmärka, klaga, tala, säga, svär(j)a, gräla, träta, käxa, tjata, (vara) ovettig (förr äv. klandra, kritisera, tadla, (för)-smäda, hotas, utfara, fara ut), anmärkning, klagomål (förr äv. i uttr. hava klagomål på ngn), kritik (förr äv. tadel, hån, hädelse, försmädelse, förtal, eftertal, åtal); se närmare de särskilda orden. Æn thaa at erchebiscop göstaff clagamaall haffdhe paa nogra aff tessa förrörda. G1R 1: 30 (1521). Th[e]r war i[n]gh[e]n som klagade paa ho[nom]. OPetri Tb. 13 (1524). Ty skal iagh aldrigh höra förtaal, / På edher. Messenius Sign. 21 (1612). Smäd icke på dhe döda. Grubb 742 (1665). (Hon) vtfor grufveligen på mig, at jag (osv.). Humbla Landcr. 41 (1740). Wallin Rel. 3: 106 (1831: hädelse på). Aftonbladet (var) ovettigt på mig. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 26. (Han) hade .. kommit tillbaka .. svärjandes på röfvare, som (osv.). Palmblad Nov. 4: 61 (1851). Han skötte sina kort bra, och på karlen var ingenting att säga. Benedictsson Ber. 65 (1885). (De) få .. kritik på sitt arbete. NDA(C) 1927, nr 194, s. 10. — särsk.
α’) i uttr. ropa l. beskria på ngn l. ngt (jfr β’, α), ogillande l. anklagande ropa mot ngn l. ngt; äv.: fara ut (se FARA UT 3) mot l. med sina ord häftigt angripa ngn l. ngt; äv. bildl.; numera bl. (tillf., i uttr. ropa på ngt): ivrigt o. med ogillande l. anklagande påpeka (den förmenta) tillvaron av ngt, ”skrika om ngt”. Jtem haffuer sommestedis wardit ropat och bescriyath vtaff predicestolen paa nagon nye lerdom inkommen i rikit. G1R 1: 254 (1524). At .. (översten) måtte få weta, för hwadh saak .. (judarna) hadhe så ropat på honom (dvs. Paulus). Apg. 22: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: ropade mot). De finnas, som genast ropa på panteism, så snart de höra, att en tänkare påstår, att Gud är närvarande i de ändliga väsendena. Nyblæus Forskn. IV. 1: 107 (1895).
β’) (†) i sådana uttr. som säga l. bruka l. utropa så l. så beskaffade ord på ngn, yttra l. utropa så l. så beskaffade ord till l. om ngn, ropa ngt på ngn, till ngn, bruka en slem o. d. mun på ngn, vara ovettig mot ngn (jfr BRUKA 2 a slutet), föra spottsliga sagor på ngn, föra hånfullt tal om ngn. Om the (dvs. danskarna) ey wele återwende. / På Swenske spotzlige sager före. Svart Gensw. I 5 a (1558). Dhe skelleordh .., som dhe haffue brukedt på huarandre. TbLödöse 64 (1587). Jon Suenssonn thalade eller sade jngien annen ordh på Oloff Larsson, att han nokion truldom skulle brukia. Därs. 169 (1590). (De) Brukade på edher en slem mun. Messenius Sign. 21 (1612). När han nu kom till brooändan, så kom Frans, ropandes skiälm på honom. BtÅboH I. 9: 130 (1637). Dryselius Monarchsp. 163 (1691).
γ’) (†) i uttr. (skriva o. d.) nidvisa l. paskill på ngn, mot ngn. ConsAcAboP 2: 286 (1661). Hialti hade sungit nijdwijsa på Gudarna. Reenhielm OTryggw. Oo 3 a (1691).
δ’) i sådana uttr. som ljuga (ngt) på ngn, i sht förr äv. dikta ngt på ngn, ss. beteckning för att ngn säger ngt osant om ngn; skylla på ngn l. ngt, ange ngn l. ngt ss. den l. det som är skyldig(t) l. skuld till ngt, ge ngn l. ngt skulden o. d., äv.: undskylla sig med ngt; förr äv. vita ngt på ngn, tillvita ngn ngt, beskylla ngn för ngt, beskyllning på ngn, mot ngn; jfr 16 c. Han moste jw haffua ena rumma conscientie som sådana påå sin näste dichtar. OPetri 1: 154 (1527). (En person bötfälldes) fför han vitte tyuffueri om eth ffoor (dvs. får) ppa hustrv Cisilia. BtFinlH 2: 9 (1538). En sådan beskyllning på Gud. Scherping Cober 2: 444 (1737). Skyll ej blyg på nordanvind, / Att du vardt så blek om kind! Wirsén Dikt. 48 (1876). Han ljög på sin egen döde far. Andersson MickelR 98 (1900).
ε’) (vard.) i sådana uttr. som fy (skam) l. usch (äv. skäms) på dig!, ss. beteckning för ogillande l. uppmaning att skämmas. Fy på dig! Edgren Lyck. 256 (1887). Usch på dig! Hedberg Rabies 14 (1946). Skäms på dig. Laxness VärldLjus 183 (1950).
ε) (numera i sht i vard. fackspr.) i uttr. utslag l. dom på ngn, utslag l. dom varigm ngn dömes l. fälles (till ansvar) o. d.; ngn gg äv. bannlysning på ngn, av l. över ngn; ngn gg äv. nåd på ngn, benådande av ngn; äv. (numera föga br.) i sådana uttr. som vittna på ngn, avge ett vittnesbörd mot ngn, vittna mot ngn, i sht förr äv. bekänna (ngt) på ngn l. sig, erkänna att ngn resp. man själv är skyldig (till ngt), förr äv. bevisa ngt på ngn (jfr 34 l γ), att ngn är skyldig till ngt, tyga ngt (in) på ngn, påbörda ngn ngt l. bevisa att ngn är skyldig till ngt (jfr δ); jfr i, 16 c samt BEKÄNNA I 6 e, BEVISA I 2 a δ. G1R 16: 390 (1544). BtSödKultH 12: 71 (1597: bewisa på). HSH 12: 193 (1599: tygadt in på). Olof sägher att Månses barn öknemna hans barn .. Måns tygar ighen på Olof, att Olofz barn öcknemna ighen hans barn. Murenius AV 537 (1664). Delinquenter, som bekänna på sig flera missgierningar. PH 5: 3020 (1750). Låt .. / .. feghet icke spilla / Ert samvete i striden / Emellan dom och nåd på mig i tiden! Börjesson E14 156 (1846). Mellin Nov. 1: 259 (1846, 1865: bannlysning på). Att ”skaffa utslag” på en försumlig gäldenär. Cronholm 10År 46 (1901). På en .. kvinna .. vittnade en ”trollpiga” .. ordagrant följande. Norrl. 14: 29 (1926; om förh. 1635). — särsk. (†) i uttr. bekänna ett barn på ngn, ange ngn vara fader till ett barn. ConsAcAboP 6: 232 (1687). Serenius 14 (1741).
ζ) i sådana uttr. som skälla l. gläfsa, äv. (jäg.) väcka på ngn l. ngt, ss. beteckning för att hund riktar sitt skall mot ngn l. ngt, samt i oeg. l. bildl. anv. som ansluta sig härtill. PErici Musæus 5: 62 b (1582: skella; i bild). Han skieller och på migh och säger, at jag skal hafva berättat osanning. OxBr. 12: 157 (1613); jfr δ. HSH 3: 32 (c. 1800: gläfsa). Nu väcker Diana på harslag. TurÅ 1913, s. 159.
η) (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) i uttr. tala på ngt (jfr δ), tala om ngt (särsk. ngt som man ämnar företaga sig); förr äv. övergående i bet.: tala för ngt (särsk. i uttr. tala på ngns bästa, med sitt tal värka för ngns fördel l. till ngns gagn, tala för ngn); förr äv. apropå på ngt, apropå ngt. OxBr. 3: 90 (1625). The som .. talade på menighe Mans Bästa. Schroderus Os. III. 2: 99 (1635). Att försvara och tala på sin rätt och privilegier. RP 8: 11 (1640). Apropos på spitzar. Ekeblad Bref 1: 270 (1653; rättat efter hskr.). Du vet att jag talt på att ta prästkragen. Geijer Brev 119 (1811). Almqvist JK 115 (1835: à propos på).
ϑ) [jfr 1, 13] styrande sådana ord som mull (numera vanl. i uttr. på ngns döda mull) l. grav, i uttr. som ange att ngn yttrar ngt vid ngns bår l. grav l. (numera företrädesvis), allmännare, att ngn säger l. skriver ngt om ngn efter hans död samt i oeg. l. bildl. anv. som ansluta sig härtill; jfr MULL, sbst.2 4 b α. Hwad görs thet behooff at man talar och scriffuar på the dödhas mull, och asko. OPetri Kr. 17 (c. 1540). Presten håller då en gång på hans döda mull ett tal, som räcker en god halftimma. Sturzen-Becker 2: 211 (1841, 1861). Sägen aldrig på min graf, att jag (osv.). Jolin MSmith 66 (1847).
ι) [jfr 1, 13] (i fråga om äldre förh.) i uttr. svärja, förr äv. läsa på ngt, framsäga besvärjelse l. formel l. bön med magisk innebörd över ngt; stundom med bibegrepp av medel, övergående i 34 l. 50. Någon Löfjerska som kunde .. läsa på sår. ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 2 (c. 1670). Af hospitalshjonen föröfvades .. signeri och svärjande på salt och bröd. Cavallin Herdam. 3: 348 (1856).
κ) i uttr. som beteckna att ngn (vid val o. d.) ger ngn l. ngt sin röst samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 16 c ε); i sådana uttr. som rösta, äv. votera l. ge sitt votum (i sht förr äv. välja) på ngn l. ngt. Alla Trenne Classerne (ha) voterat .. på M:r Gabriel Gyldenancker, till Secreterare. RARP 3: 90 (1638). Iagh gifwer mitt votum på M:r Mart. Miltopæum. ConsAcAboP 2: 221 (1660). På ingen annan får väljas (vid utseende av fullmäktig för ett regemente till en riksdag) än Ryttmästare eller Capitaine, som har egit Compagnie. PH 6: 3884 (1756). Knöppel SvRidd. 201 (1912: röstade på; bildl.).
λ) i uttr. gissa på ngn l. ngt, se GISSA, v. 4 a α, b γ; stundom övergående i 52. — (†) Gisza nu Kong Heidrik på gåtan! Verelius Herv. 143 (1672).
μ) i uttr. som beteckna att ngn åberopar ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som åberopa (äv. beropa) sig, förr äv. referera sig l. ropa (sig) på (förr äv. in på) ngt l. ngn; se närmare de särskilda orden. (Han) haffwer beropet sich på oss. G1R 16: 229 (1544). Berope sich in på oss. Därs. 18: 48 (1546). Hans withne, som han roptte på. TbLödöse 168 (1590). (Svaranden) ropede sigh på de witne som der woro och Syntte. UpplDomb. 5: 197 (c. 1595). ConsAcAboP 3: 531 (1666: refererar mig på). Rousseau åberopar sig direkt på Platon. Nilsson SvRom. 85 (1916).
d) styrande ord som betecknar ngn l. ngt åt vilken (vilket) en tanke l. tankar ägnas samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord som tänka, grubbla, reflektera, fundera, besinna sig, betänka sig (förr äv. betänka), tanke, grubbel, fundering, besinning, i sht förr äv. reflexion, förr äv. omtanke; se närmare de särskilda orden. Athi alltijdh tencken på oss till thet besta. 1Tess. 3: 6 (NT 1526). Är och på samme artikel af rådet betencht, ath (osv.). RA I. 1: 476 (1546). Tänkte tiufwen på Galgan, så stule han aldrig. Grubb 831 (1665). Lantingshausen Young 1: 133 (1787: omtanka på). Aldrig en tanke på flykt! Rydberg Dikt. 1: 34 (1874, 1882). Dens. FilosFörel. 2: 139 (1877: reflexion på). Under det boxaren .. besinnar sig på lämpliga angreppsmetoder. Steffen ModEngl. 208 (1893). Larsson Kunsk. 115 (1909: besinning på). — särsk.
α) (numera mindre br.) i sådana uttr. som ha(va) l. fatta misstankar, stundom äv. misstanke på ngn l. ngt, mot ngn l. ngt; förr äv. draga hum på ngt l. få hum på ngn l. ngt, se HUM, sbst.2 1 slutet, 2. Om Keysaren .. fattat på een nogon Misztancka, så (osv.). RelCur. 281 (1682). (Jag) fattade .. misstankar på Hörlings ärlighet. Nyrén Charakt. 59 (c. 1765). Strindberg Kamm. 4: 22 (1907).
β) i sådana uttr. som plan (förr äv. dessäng), förr äv. konspiration på ngt, plan resp. konspiration som går ut på (i bet. 23 a ε) ngt l. att erövra l. tillägna sig ngt; jfr 52 v. Den hemlige conspirationen på Kronebårgs slott. Ekeblad Bref 2: 142 (1659). Kongl. Maij:tt (har) sin dessein på Fallster och Lalandh .. icke låtit stadna. RARP 7: 187 (1660). Nästan alla Sveriges stora konungar (hade) planer på att genom en segelled förena Nordsjön och Östersjön. Sandström NatArb. 1: 280 (1908).
γ) i uttr. betänkt på ngt l. ngn, se BETÄNKT II 1 a α, 2, 3; förr äv. omtänkt l. omtänksam på ngt, omtänksam om l. betänkt på ngt, tanklös på ngt, som icke tänker på ngt. VDAkt. 1671, nr 110 (: omtäncht på). Lika tjusad af lyckan, som tanklös på ditt öde, är friden dig kär. Lantingshausen Young 1: 156 (1787). Hallenberg Hist. 5: 262 (1796: omtänksamma på). Sundén 2: 188 (1887: Omtänkt på).
δ) i vissa uttr. som beteckna att ngns håg l. tankar l. längtan l. strävan o. d. riktas l. riktar sig mot ngt l. ngn; särsk. i sådana uttr. som leka (äv. spela) på ngt, förr äv. ngn (se närmare LEKA, v. 5 c, e, SPELA), leda tanken på ngt l. ngn, förr äv. [efter ä. t. auf etwas trachten] trakta på ngt, vända ngns l. sin håg o. d. på ngt l. ngn, ngns hjärta l. diktan och traktan står på ngt l. ngn; jfr 4 c, 16 c. Annat, thet theras hogh på leker. LPetri 1Post. F 1 b (1555). Att man på wäger tracta skulle, där igönnom den långwarige Polniske feigde .. kunde .. bijlagdt warda. RA II. 2: 111 (1617). (Brudens) hela hjerta står på Brudgumen sjelf. Westbeck GSvebilius 38 (1735). På Academien står således all min diktan och traktan. Geijer Brev 166 (1813). Neco .. vände .. sin håg på krigsfärder. Carlstedt Her. 1: 350 (1832). Hågen spelar på det brokiga mångahanda. Thomander 1: 229 (1850). En berättelse, som ovillkorligen leder tanken på riddaresagorna. Andersson GrDram. 176 (1890, 1910).
ε) (†) i uttr. minna l. påminna ngn på ngt l. ngn, om ngt l. ngn, minnas på ngt l. ngn, erinra sig ngt l. ngn l. beakta ngt; jfr III 5 samt MINNA, v.1 1, 1 c, MINNAS 2 c, PÅMINNA 1. På thet han skulle bewisa sina barmhertugheet medh wora fädhra, och minnas på sitt helgha testamente. Luk. 1: 72 (NT 1526; Bib. 1917: tänka på). Iagh minner idher på Euangelium. 1Kor. 15: 1 (Bib. 1541); jfr III 5. OxBr. 3: 48 (1623: på sitt löffte påminna). Asmund minte Kong Rolof äsom oftast på sit frijeri i Suerige. Verelius Gothr. 130 (1664). Hon minner mig på den lärde Salmasii hustru. Dalin Arg. 2: 112 (1734, 1754); möjl. till III 5.
ζ) i uttr. som beteckna att ngn förundrar sig över l. ställer sig undrande inför ngt l. ngn l. att ngn är tveksam om o. gärna vill veta ngt, i sht förr äv. att ngn hyser beundran för ngt l. ngn; i förb. med sådana ord som undra, äv. undran, ngn gg äv. beundran, i sht förr äv. förundra sig, förr äv. förundra; se närmare de särskilda orden; jfr 34. The förundradhe stoorligha på .. (Jesu) lärdom. Mark. 1: 22 (NT 1526). Verelius Gothr. 22 (1664: förundrade sigh på). Huru det måtte vara tillkommet undrar iag på. VDAkt. 1686, nr 211. Beundran på folkdiktningen som ”ett utbrott af naturen”. Vasenius Samkänsl. 29 (1901). Vi få inte undra så mycket på den här lilla flickan. Lagerlöf Kejs. 53 (1914).
e) i uttr. som beteckna att ngt antydes l. att ngn med ett yttrande o. d. vill föra tankarna till l. åsyftar ngt l. gör antydningar om ngt l. att ngt vittnar om ngt samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som tyda, häntyda, hänsyfta, anspela, alludera (äv. antyda, förr äv. stöta), häntydan, hänsyftning, antydning, anspelning, allusion, ordlek, i sht förr äv. ordspel; se närmare de särskilda orden; jfr c, 25. (Att) Christus så offta stötte på Judam och hans förrädherij vthi alla Läriungarnas åhöro. LPetri ChrPina K 2 b (1572); jfr 16 (o). Alludera på ngt. Sahlstedt 8 (1769). En tid, då allt i verlden tydde / På ljusa, nyss intryckta gudaspår. Geijer Skald. 57 (1812, 1835). Cane, på hvars namn .. skymtar ett ordspel. Böttiger i 2SAH 39: 199 (1864). Namnet (Pörtet) häntyder på att dessa platser varit tillhåll för finnar. Landsm. XIX. 2: 80 (1902). Blanck NordRenäss. 124 (1911: antydningar på).
f) [jfr 4 c, 16 c] i sådana uttr. som inrätta l. ställa ngt (förr äv. inrätta sig) på ngt, (vara o. d.) inrättad l. anlagd l. myntad l. planlagd l. ställd, äv. gjord på ngt (l. ngn), ss. beteckning för att ngt avpassas l. är avpassat (l. att ngn inrättar sig) för ngt l. att ngt åsyftar ngt l. har ngt till syftemål l. inrättas l. är inrättat för att tillfredsställa ett krav l. foga sig efter en plan l. för vinnande av ett ändamål o. d. (se närmare de särskilda orden); jfr 26 b, 51. Att .. (samtalet med den ryske fursten) på någon uthwäxling (av fångar) myntat war. KKD 2: 264 (1718). Dessa Skrifter .., som icke blifvit anlagde på en öfvertänkt plan. Kellgren (SVS) 5: 245 (1790); jfr 4 c, 16 c. (Sv.) Gjord på besparing. (Fr.) Fait à profit. Nordforss 2: 512 (1805); jfr 51. (De) inrättade .. sig både på belägring och seger. Carlstedt Her. 3: 398 (1833). Gardianens lekamen hade längesedan ställt sin hushållning på fasta och späkningar och led icke däraf. Rydberg Vap. 31 (1891). Valdjuren ha förlorat sina luktorgan, som voro inrättade på luftandning. Larsson Psyk. 6 (1910). Att belysningen av dessa måleriska .. varelser (i Kiplings noveller) är ställd på livlig och grotesk skuggverkan. Hallström LevDikt 328 (1914). — särsk. (†) i uttr. vara ställd på (en viss) ände, ha (ett visst) syfte l. tjäna (ett visst) ändamål; jfr 51. Vthi alle konsther .. pleghar fornemligha fråghas, huar till the tiena, och på huadh endhe huar konsth retteligha steltt är. LPetri Œc. 18 (1559).
g) i uttr. som beteckna att krav l. fordran l. anspråk l. yrkande l. rättighet o. d. gäller l. göres gällande med hänsyn till ngn l. ngt; i förbindelse med sådana ord som kräva (numera företrädesvis i uttr. kräva ngn på ngt, i fråga om yrkande om betalning av skuld o. d., i sht förr äv. kräva på ngt, framställa krav på ngt, förr äv. i fråga om utkrävande av gäld l. betalning av gäld), pocka, propsa, yrka (i vissa trakter äv. begära, förr äv. fordra, kalla, kära, stränga, urgera), krav, fordran, anspråk, pretention, räkning, hävd, äv. rättighet, förr äv. anfordran, börd; se närmare de särskilda orden; utan bestämd avgränsning från 52. At h[e]r niels skwlle .. kræffia .. paa syn gell. OPetri Tb. 6 (1524). BtFinlH 4: 450 (1570: bördh på). Effter som Konungen i Danmarck .. starkt på freden urgerar. RARP 2: 52 (1634). RP 8: 12 (1640: strengia på). På fulla skäl och Nabo-rätt / Jag yrkar än en gång. Envallsson Slått. 16 (1787). Hvad är det för ränta, .. som han kräfver dig på? VLitt. 1: 298 (1902). Hvad har du, stackare, för rättigheter på honom? Strindberg HMin. 1: 240 (1905). Jag .. har en liten räkning på prinsen. Dens. NSvÖ 2: 100 (1906). Den kloka lilla kvinnan propsade icke på äktenskap. Bergman Kerrm. 54 (1927).
h) styrande ord som betecknar ngn l. ngt gentemot vilken (vilket) en viss känslo- l. affektinställning intages (t. ex. vrede, avundsjuka, otålighet, bitterhet) l. gentemot vilken (vilket) en viss egenskap l. (sinnes)stämning o. d. kommer till synes (t. ex. nyfikenhet, lystnad, iver, envishet, leda, trötthet); stundom närmande sig l. övergående i kausal bet. (jfr 34), i uttr. som beteckna att ngn befinner sig l. försättes i visst känslotillstånd o. d. (gentemot o.) på grund av ngn l. ngt; stundom närmande sig 52.
α) i förb. med sådana ord som arg, ond, vred, otålig, misslynt, uppretad, förargad, ledsen (se LEDSEN, adj. 4; jfr γ), bitter, avundsjuk, svartsjuk, jalu, god (äv. elak, sträng, i sht förr äv. avundsam, glad, förr äv. fientlig, förhatlig, oförnöjd, öm, föramurerad), vrede, avundsjuka, svartsjuka (äv. jalusi, i sht förr äv. avund), vredgas, förarga sig, reta (upp) sig, förtreta sig (i sht förr äv. avundas, förr äv. förtryta); se närmare de särskilda orden. Om tu läter misbruka thz (dvs. Guds namn), / warder iach (dvs. Gud) påå tich wredher. GudlVis. A 2 b (1530). Foreldranar (skola) ickie wara for mÿckitt öme på theras barnn och giffua them for longhan tömen. LPetri Œc. 47 (1559). Hon .. som han är föramourerad på (dvs. förälskad i). Palmchron SundhSp. 215 (1642). Jalusien på hufvudstaden. Thomander TankLöj. 20 (1824). (Han) var .. ej mycket glad på mig, då han reste. Langlet Ryssl. 61 (1898). Nu började han reta sig på henne. Smith Rönnerkr. 14 (1912). Gadelius Tro 2: 65 (1913: elak på). RArbman (1914) hos Arbman Silv. 17 (: sträng på). Var hon bitter på någon? Larsson Hemmab. 232 (1916). — särsk. i förbindelse med ordet hat; numera bl. (ngn gg tillf.) i sådana uttr. som ge luft åt sitt (underklass)hat på ngn, till l. mot ngn (jfr 34 l γ); förr äv. i sådana uttr. som hava l. få hat l. slå ett hat på ngn (se närmare HAT, sbst.1 b). G1R 11: 205 (1536). Then är ingen ähra wärd, som slår ett haat / På them, som sig bekänna / Till Lärdom, Bok och Pänna. Stiernhielm Parn. 1: 3 (1651, 1668). (Bejen) hade fått ett ondt öga och hat på en sin granne. Eneman Resa 1: 217 (1712). Sergeanten .. (brukade) ge luft åt sitt underklasshat på parisare och överklassare. Cederschiöld Kerg. 74 (1917); jfr 34 l γ.
β) i förb. med sådana ord som lysten, begärlig, begiven, pigg, ivrig, het, hungrig, glupsk, nyfiken (äv. girig, livad, pickhågad, vild, snål, vetgirig, envis, trägen, i sht förr äv. fiken, hungrande, förr äv. hågad, begirig, intent), nyfikenhet, aptit, smak (äv. lust, förr äv. lystnad); se närmare de särskilda orden. Vij haffue .. forslykt (dvs. stillat) vår appetith och lyste på thetta regimenth her ær j rikit. G1R 4: 184 (1527). Han har varit så trägin på mig, att jag har måst läna honum några penningar. Ekeblad Bref 2: 373 (1663). Ormar sades vara mycket snåla på dessa bär (dvs. smultron). Kalm Resa 3: 155 (1761). Den på det Gudomliga brödet hungrande själen. Bremer Brev 2: 63 (1840). Han hade fått smak på affärslif. Wieselgren GDag. 527 (1893, 1901). Hedenstierna Jönsson 187 (1894: envis på). (G. I) är alldeles vild på silfver. Strindberg NSvÖ 2: 39 (1906). Norlind Hell 1: 118 (1912: lifvad på).
γ) i förb. med sådana ord som mätt, led, utled, utledsen, uttråkad, trött (äv. nöjd, ledsen (se LEDSEN, adj. 2; jfr α), ked), mätta, tröttna, ledsna, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ångra; se närmare de särskilda orden; jfr 34. Hvad han ser bra ut! Jag kan nu inte se mig mätt på honom. Björn Fanfan 30 (1786). Folket var ledset på kriget. Fryxell Ber. 3: 10 (1828). När vi tröttna på vår dans en gång. Fröding NDikt. 25 (1894). Nog är jag nöjd på det här eländet. Högberg Utböl. 2: 152 (1912). Ä dä nåen som ångrar på sin utvannring? Moberg Invandr. 376 (1952).
i) [jfr 15] styrande ord som betecknar ngn l. ngt som är föremål för invärkan av ngt l. mot vilken (vilket) en handling l. ett inflytande l. en kraft o. d. riktar sig l. utövas o. d. (jfr 56); särsk. i sådana uttr. som (in)värka l. vara värksam på ngn l. ngt, förr äv. vara kraftig på ngn l. ngt, värka på l. rikta sig mot ngn l. ngt (jfr KRAFTIG 5 c slutet); imponera på ngn l. ngt, förr äv. imponera ngt på ngn, se IMPONERA 2, 4, 5. Gud låte den eeden wara krafftig på mig, om iag är skyldig. ConsAcAboP 2: 508 (1664). Försumma då ej ställa er in med frun, som förmår mycket på sin man. Tersmeden Mem. 3: 97 (1741). En Auctor verkar ej på Regeringen utan förmedelst en uplyst Allmänhets Högsta Rätt. Kellgren (SVS) 5: 255 (1793). Hagberg Pred. 2: 10 (1815: verksam på). Hvad theologerna kalla Guds eviga födelse af sig sjelf måste vara öfver all tid: ett evigt varande eller en evig handling på sig sjelf. Geijer I. 5: 356 (1821); jfr 4 c. Berusande och ljuf är denna saft, / Som har på själ och kropp en sällsam kraft. Bäckström Frey 53 (1876). Har ni (arbetare) icke vunnit inflytande på landets öde! Hedin 4Tal 58 (1914). — särsk.
α) i sådana uttr. som (göra o. d., förr äv. tillfoga l. bedriva) våld l. åvärkan l. skada på ngn l. ngt (förr äv. föröva våldsamhet på ngt), (begå o. d., förr äv. göra l. bedriva o. d.) mord l. dråp på ngn, äv. härjande på ngt, äv. (i högre stil) försynda (i sht förr äv. förbryta) sig på ngn l. ngt, i sht förr äv. skada (förr äv. skada och fördärv) sker o. d. på ngt l. ngn (se närmare de särskilda orden); äv. (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som mördare, förr äv. dådare på ngn, person som mördar ngn resp. förbryter sig mot ngn; förr äv. (göra o. d.) nederlag på (en trupp l. manskap o. d.), se NEDERLAG 1. Tenken her tiill hwad skada och forderff, nw skedh er .. pa Sueriges riches raadh och men. SvTr. 4: 4 (1521). Eth mordh, han giorde pa sin dreng i Wæsbo. JönkTb. 119 (1528). The män, som dråpet bedrifvo i Upsala på the herrar. RA I. 2: 247 (1568). RARP 3: 200 (1642: tillfogatt wåld på). HH XXI. 1: 265 (1714: dådaren på). Pelle i Holmgård, som hade gjort åvärkan på .. (Härkullers) skog. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). At jag några gångor beslöt blifva en mördare på mig sielf. Humbla Landcr. 138 (1740). Drängar .. skola stundom .. på Tyska Kyrkogården .. föröfva .. våldsamhet på de der planterade Träd. PH 9: 434 (1770). Lantingshausen Young 1: 77 (1787: härjande på). Mansbot för mord .. på broder eller son. Athena 96 (1917).
β) i sådana uttr. som hämnas (ngn l. ngt) l. hämna sig på ngn, (taga l. utkräva o. d.) hämnd på ngn, ta(ga) revansch på ngn (för ngt), hämna sig på ngt, i högre stil äv. hemsöka ngt på ngn, i sht förr äv. hämna ngt på ngn, förr äv. hämna på ngn (se närmare HEMSÖKA 5, HÄMNA, v.2 1, 2, HÄMND 1); förr äv. i uttr. (få l. hava o. d.) satisfaktion på ngn, (få osv.) gottgörelse (gm bestraffning o. d. av den skyldige) för förseelse l. brott o. d. som ngn begått mot en. Christus badh för .. sina owener, påå huilka han heller medh rätta motte haffua hempnat. OPetri 1: 91 (1526). Vi fingo ingen mer satisfaction på dem (dvs. de ryska kvinnor som överfallit en svensk korpral), fastän vi klagade för wojvoden. HH 24: 185 (1711). Jag .. är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led. 5Mos. 5: 9 (Bib. 1917). — särsk. (föga br.) i utvidgad anv., i uttr. revansch (förr äv. vedergällning) på ngt, för ngt; jfr 52. Vedergällning på omkostnad eller skada. OxBr. 1: 243 (1624). Låt oss sitta något så när tysta, så kan jag få revanche på vårt sista schackparti! Wallengren Mann. 295 (1895).
γ) i sådana uttr. som (göra o. d.) anfall l. angrepp l. överfall, i sht förr äv. anlopp, förr äv. överlopp l. övergång på (förr äv. in på) ngt l. ngn; förr äv. göra alarm på ngn, alarmera (se d. o. 2) ngn (jfr 18); förr äv. anfalla l. falla på ngn l. anlöpa på ngt, anfalla ngn l. ngt; jfr 23 a. At .. (S. Norby) icke noghen stadz med hastughet giör noghen anlop in paa then landzsendha. G1R 3: 301 (1526); jfr 13 c δ. (Man skulle) jngalund falla medh wold påå herrar och förster. OPetri 1: 157 (1527). Est. 9: 2 (Bib. 1541: göra anfall på). Fiendens öfwergång på Röma Riket. Peringskiöld Hkr. 1: 64 (1697); jfr 13 c δ. Capit:n Hall .., på wilken några Pållackar anföllo. KKD 12: 331 (1705). D. 16 December giorde Cossakarna alarm på oss. Därs. 3: 124 (c. 1710). Lagerberg Dagb. 74 (1711: anluppo .. på staden). KKD 8: 270 (1713: öfwerlop .. på). Lagarne (ha) sökt förekomma svårare angrepp på den allmänna säkerheten. Schlyter JurAfh. 1: 76 (1836). (Förbittringen) gav sig .. luft i överfall och misshandel på sändebuden. Grimberg SvFolk. 2: 370 (1914).
δ) (mera tillf.) i sådana uttr. som göra kur(er) på ngt, utföra behandling(ar) av ngt, göra dissektion på ngt, av ngt; jfr 34. En läkare .., som gjort många lyckliga kurer på sjuka ögon. Cederschiöld Riehl 1: 69 (1876). (Elias Tillandz) var den förste, som vid akademin (i Åbo) gjorde en dissektion på människolik. FinBiogrHb. 2224 (1903).
ε) styrande ord som betecknar föremål för mätning l. utmätning, förr äv. för rannsakning, i sådana uttr. som utmätning, i sht förr äv. mätning, förr äv. rannsakning på ngt; i sht förr äv. i uttr. prov l. försök l. smältning på ngt, prov l. försök med l. smältning av ngt (för utrönande av dess egenskaper l. sammansättning o. d.); förr äv. ställa examen på ngn, examinera ngn. Annerstedt UUH Bih. 1: 22 (i handl. fr. 1593: stelle Examen på). (Han) skall .. till thet närmaste kunna göra så godh Prof, som Archimedes på Cronan. Stiernhielm Arch. F 3 b (1644). Hålla ransakningh med Tore Olsson på en hoop klagemål. Ekeblad Bref 1: 270 (1653; rättat efter hskr.); jfr 34. The .. wela hålla mätning på kyrkiobalkarna kringom hela kyrkian. Murenius AV 513 (1662). Til ny smältning på förenämde profver, gjordes ny redning i Ässjan. VetAH 1789, s. 246; jfr 34 l γ. Nytt försök på samma profver. Därs. 247; jfr 34 l γ. (Om icke Leopardis moder handhaft ekonomien) så hade traktens 24 ōckrare otvivelaktigt gjort utmätning på hela palatset. Wulff Leopardi 23 (1913).
ζ) i uttr. som beteckna att ngt (l. ngn) utsättes för (för)ändring l. förbättras l. att ngt utbytes mot ngt annat samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som ändra, ändring, omväxling, förbättring, bot (numera bl. i uttr. råda bot på ngt), förr äv. förändring, hävdaskifte; se närmare de särskilda orden; jfr 6, 18, 52, 56. Ath the .. icke ladhe boot på theras mandråp, eller theras truldom. Upp. 9: 21 (NT 1526); jfr 18 o. BOT 7. OxBr. 6: 16 (1627: förändringh på). Hertigarne (Erik o. Valdemar) giorde .. et nytt häfdaskifte sins emellan på sina länder. Schönberg Bref 1: 137 (1772). Fruntimmerna ville litet ajustera sig, spegla sig, ändra på sig, förstår herrn. Almqvist Smar. 22 (1845); jfr 56 a. NF 2: 823 (1877: förbättringarna på). Skalders ändringar på sina egna verk. Vetterlund Skissbl. 103 (1914). Till omväxling på havregröten finns det majs-, korn- eller vetegröt. Cederschiöld Manh. 106 (1916).
η) i vissa numera obrukliga uttr. som beteckna att ngn går aggressivt till väga l. förbryter sig mot ngn l. att ngn l. ngn utsättes för våld l. övergrepp l. fara o. dyl. l. att ngn utövar myndighet mot ngn l. brukar list mot ngn l. ngt l. processar med ngn o. d.; jfr α—γ, ϑ. Taa nödgas iak tet göre in paa eder Som iak eller Swænske men aldric tænct hade ath göra in paa sine wæner. G1R 1: 50 (1523). Ambiörn Trulsonn .. talade Lasse Joensonn thill för thet slagsmål, hann på honom giordt hade. VadstÄTb. 169 (1592). De haffua någon list eller practike på denne stadhen och våre personer före. AOxenstierna 2: 533 (1622). Månge Lifz fahrligheter, (som) i dette forledne Åhr på E: K: Mtz Kongelige Persson hände. RARP 1: 50 (1627). (Man har) Anstält på them processer. ManifOrsKrijg 1644, s. P 1 a. (Biskopen) Böör .. motteligen bruka sin myndigheet på sina Assessorer. KOF II. 1: 365 (1659). Det intygades, at Hijsingen hafwer dragit uth sin weria tilförenne, så wäl som nu på stadswachtmestaren. ConsAcAboP 2: 198 (1660). De djerfva, / Som på friheten begå en stöld. CVAStrandberg 1: 172 (1856). — särsk. i uttr. tyrannisera på ngn, tyrannisera ngn, (bedriva) tyranni på ngn, (utöva) tyranni mot ngn; jfr ι. Han bedreeff stort tyrannij på böndrena. OPetri Kr. 167 (c. 1540). Fienden (hade) jämmerligen handterat och tyrannizerat på dhet arma folcket. KKD 5: 18 (c. 1709).
ϑ) i vissa uttr. som beteckna att ngn för krig l. kämpar mot l. angriper l. överfaller ngn l. ett land l. skövlar ett lands kuster l. gränsområden l. tillägnar sig områden från ngn o. d.; särsk. (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. fejda, förr äv. kriga l. strida l. föra krig l. strid på (förr äv. in på) ngn l. ett land, föra krig mot ngn l. ett land, överfalla ngn l. ett land med krig l. härjningar o. d.; jfr α, γ, η, 13 c δ samt FEJDA b, KRIGA. Konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike. G1R 1: 27 (1521). (Konung Albrekt) strijdde offta på Skåne och wille haffua thet i gen. OPetri Kr. 145 (c. 1540). Att häffda sigh in öffuer och på Sveriges crono. OxBr. 1: 238 (1624). De röfwade på Norige. Rudbeck Atl. 3: 525 (1698). Oden ville .. äfven efter sin död föra krig på de Romare. Dalin Hist. 1: 115 (1747). Hildebrand Statsförf. 91 (1896: fejda på). — särsk. (†) i uttr. kryssa l. kapra på ngn, se KRYSSA, v.2 2 b, KAPRA 1; kaperi på ngn, se KAPERI 1 slutet; jfr 16 h.
ι) [jfr motsv. anv. i fsv. samt liknande anv. av fr. sur] (numera mindre br.) i uttr. som ange att ngn övervinner l. besegrar ngn (l. ett land o. d.) l. får l. har överhand över l. råder l. härskar över ngt l. ngn o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord o. uttr. som vinna, äv. segra, (vinna) seger (förr äv. vinna framgång), äv. (i sht i vitter stil) få överhand, stundom äv. rå(da) (o. vid detta verb ofta svårt att skilja från III 9), förr äv. härska, befalla, triumfera, suveränitet och herrskap; se närmare de särskilda orden. Huru .. (kurfurstarna) skulle sigh kunna förwärfwa een souvereinitet och absolut herskap på the landh, som the aff Pohlen medh lähns rätt besutte. RARP 7: 170 (1660). HB 3: 135 (1687: triumpherar på). (Kärleken) Kan ej til den styrka hinna, / At på henne (dvs. förgängligheten) seger vinna. Nordenflycht QT 1745, s. 104 (1739). Munden var orolig öfver den ringa framgång han vunnit på hännes hjerta. Chenon Heywood 2—3: 125 (1773). Det nesliga begär / At, sjelf en kufvad slaf, på sina likar råda. Kellgren (SVS) 3: 154 (1786). Ett manligt folk, som en gång i stundande åldrar / Herrskar med sångens magiska konst på lyssnande nabor. MarkallN 1: 89 (1820). Den hyllade och på alla medtäflarinnor segrande hjeltinnan. Bremer Hem. 2: 35 (1839). Månsson Rättf. 2: 15 (1916: fått överhand på). Kotov vann (i schackturneringen) på Szabo och Gligoric. SDS 1952, nr 290, s. 13.
κ) (vard.) sport. i fråga om fot- l. handboll o. d., i sådana uttr. som (göra o. d.) mål (förr äv. gål) på ngn l. ngt, (få o. d.) det l. det resultatet l. ett så l. så beskaffat resultat på ngn l. ngt, mot ngn l. ngt. Allmänna idrottsklubben gjorde under första halftimmen 5 goals på idrottsklubben Svea. NordIdrL 1901, s. 265. I Paris förtjänade Egypten bättre resultat än 5—0 på Sverge. DN(A) 1924, nr 175, s. 9. Egyptiens första mål på svenskt lag. IdrBl. 1924, nr 80, s. 3.
λ) styrande ord som betecknar villebråd som jagas samt i anv. som ansluta sig härtill; i sådana uttr. som jakt (klappjakt o. d.) l. sträckränning på ngt l. ngn, ränna, förr äv. jaga på ngt; äv. (om hund) i uttr. driva l. köra på (ett villebråd), se DRIVA, v.2 1 e, KÖRA, v. 1 b; jfr 23 a β, 34, 52. Vid Vettern hållas höstetiden klappjagter på räf. Svederus Jagt 122 (1831). Jagt på rafflande nyheter. Rydberg RomD 66 (1877). Strindberg SvÖ 2: 274 (1883: jagat på). Sträckränning på varg. Hemberg ObanStig. 170 (1896; i fråga om jakt på skidor). Klappjakt på tjuv. AB(A) 1926, nr 204, s. 3. Ränna på björn. Boberg RännBjörn 129 (1946; i fråga om jakt på skidor).
μ) [jfr 4 c (ε), h, 16 c (β), h] styrande ord som betecknar ngt som beslagtages (l. beslagtagits) l. belägges (l. belagts) med kvarstad o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som beslag, kvarstad, embargo, sekvester, i sht förr äv. arrest, förr äv. förhåll; se närmare de särskilda orden. Paa thet han icke yttermera forholl .. giör paa .. woorth sloott Calmarna. G1R 2: 75 (1525). Posse ville genast lägga beslag på mig och anmodade mig att blifva ordförande i (kommittén). De Geer Minn. 2: 245 (1892). Han .. fick arrest (dvs. kvarstad) på sin lön. Heikel Filol. 49 (1894; arkaiserande). SvH 8: 304 (1905: lägga embargo på).
ν) i uttr. använda (förr äv. vända) möda l. pängar l. tid o. d. på ngt l. ngn, ägna möda l. tid åt l. ge ut pängar för ngt l. ngn o. d.; äv. i sådana uttr. som giva (ge) ut (äv. giva) l. offra l. kosta l. slösa l. spendera ngt på ngt l. ngn l. riskera l. äventyra l. våga ngt på ngn l. ngt, ss. beteckning för att ngn ger ut resp. riskerar osv. ngt för ett visst ändamål l. för att hjälpa l. underhålla ngn o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (se närmare de särskilda orden); äv. i sådana uttr. som gå på ngt l. ngn, om pängar o. d.: åtgå för ngt l. ngn, förr äv. kostnad l. omkostnad l. utgift på ngt, för ngt, frikostighet på ngn, mot ngn, göra bekostnad l. kosta på ngt, bekosta ngt (se närmare de särskilda orden); utan bestämd avgränsning från 34 g (jfr äv. 16 c γ). Oss forundrar .. storlige, huj the Hoffuitzmenn jcke vele en gong scriffue oss tiil theris mening eller våge (dvs. kosta på sig) eth breff på oss. G1R 10: 121 (1535). Hwar Monat ginge een stoor Summa Penningar på the 6000. man, som lågo ther inne i Stadhen. Petreius Beskr. 1: 18 (1614). Then som på trycket kostade. Hall KultInt. 10 (i handl. fr. 1630). RARP 2: 116 (1634: vttgifterne .. på). (Den) som på trycket bekostnad giordt hafwer. KOF II. 2: 293 (c. 1655). På främmande Hundar och annars Barn, kostas alt Bröd fåfängt. Grubb 675 (1665). Humbla Landcr. 10 (1740: frikostighet på). Omkostnaden på 20 benhus. Wallenberg (SVS) 1: 143 (1769). (De) hafva .. icke råd at mycket vända på nya prydnader. ÄSvBiogr. 1—6: 120 (1777). Han hade användt all sin tid på skötandet af åker och äng. LbFolksk. 193 (1890). Jag måste ju veta, vem det är, jag riskerar mina pengar på. Cederschiöld Artist. 74 (1915).
ξ) i sådana uttr. som statuera, förr äv. göra l. bevisa (ett) exempel (ngn gg äv. straff) på ngn, ss. beteckning för att ngn straffas till varning för andra; förr äv. i uttr. bevisa hjältemod l. barmhärtighet på ngn, visa ädelmod resp. barmhärtighet gentemot ngn, bevisa sitt straff l. öva straff på ngn, straffa ngn, låta straff komma ngn till del; jfr 16 c β, 34 l γ. Iagh wil .. bewijsa mitt straff på alla the Egyptiers Gudhar. 2Mos. 12: 12 (Bib. 1541; Luther: beweisen .. an). 5Mos. 5: 10 (Därs.: bewijsar barmhertugheet på). SUFinlH 1: 372 (1602: bewijse exempell på). (Bödlarna) måste nu samma straff vthstå, som the på andra öffuat hadhe. Petreius Beskr. 2: 80 (1614). Jagh skal på tigh itt Exempel göra. Brasck Apg. B 4 a (1648). (Jag) tänckte .. att bewijsa på tig större hiälte mod än på nogon annan. Verelius Gothr. 155 (1664; isl. orig.: ad sijna á þier). Regeringen kommer förmodligen att låta ett stort straff till varnagel statueras på en så grof missgerningsman. Almqvist DrJ 403 (1834). Grimberg VärldH 4: 342 (1930: statuera exempel på).
ο) (mera tillf.) i sådana uttr. som gottgöra ngt på ngn, gottgöra ngt gm sina handlingar mot ngn, i sht förr äv. erkänna ngns godhet på ngn, visa erkänsla för ngns godhet i sina handlingar mot ngn. Det är Henrik IV, min första välgörare, hvars godhet jag så illa erkänt på dess son. Rosenstein 3: 270 (c. 1790). Börjesson E14Son 56 (1847).
π) (numera bl. mera tillf.) i uttr. förvärkliga (löfte o. d.) på ngn, låta ngn erfara l. bli föremål för förvärkligande av (löfte osv.); i sht förr äv. i sådana uttr. som göra l. uträtta undervärk på ngn l. ngt, med ngn l. ngt, äv. undervärk sker l. inträffar på ngn, med ngn; jfr 25. Förmedelst Diefwulens Hielp och bijståndh giorde han Underwerck i Wädret och på Stiernorne. RelCur. 142 (1682). Det undervärk, som på honom (dvs. profeten Jona) skiedde. Bælter JesuH 5: 354 (1759). Scott TalNykt. 5 (1832: uträtta underverk på). Kan icke detta underverk så väl inträffa på dig, som på någon annan! Palmblad Nov. 2: 210 (1841). En ”qvarlefva” (av Israel), på hvilken löftena förverkligas. Rudin BibEnh. 99 (1887).
ρ) (föga br.) i uttr. vara l. bli(va) av betydelse l. vikt på ngt, vara l. bli av betydelse för ngt, (in)värka på ngt; förr äv. gälla på ngn l. ngt (jfr 52 s), ha inflytande l. värka på ngn l. ngt, se GÄLLA, v.4 3 a η. Carlén Ensl. 2: 207 (1846). En ny behandling af metriken, som blir af betydelse äfven på den vislyrik, som (osv.). 2NF 18: 551 (1912).
σ) i uttr. bära l. draga o. d. känsla l. känsel på ngn l. ngt, se KÄNSLA 5, KÄNSEL 1 a, 4 b β; ha(va) känn på ngn, se KÄNN 2; jfr d, 52.
25) [jfr 16 c, 24] i uttr. som beteckna att ngn låter ngt åsyfta l. avse l. gälla ngt l. ngn l. att ngt äger giltighet l. passar med avseende på ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord o. uttr. som använda, tillämpa, uttyda (förr äv. i uttr. uttyda (namn) på ngn, tolka (namn) ss. avseende ngn), passa (in), stämma, slå in, sannas (i sht förr äv. lämpa, inträffa, förr äv. lämpa sig, förklara, hänföra, vända, passa sig), användning, tillämpning, uttydning, (o)användbar, (o)tillämplig; se närmare de särskilda orden. The Cimbri, hwilka Herodotus kallar Getas, Daos, Syevos, them Philippus vthtyder på Göther, Danska, Swenska. Baazius Upp. 113 b (1629). På mig tå sannas thet som en om oss har sagt: / At (osv.). Kolmodin QvSp. 1: 148 (1732). (Jesus) förklarar .. (ett bibelspråk hos profeten Malaki) så på Johannem, at han är den enda Elias, som alla vänta uppå. Borg Luther 1: 98 (1753). Rydén Pontoppidan 301 (1766: passa sig på). En tanka, som en Poët i förra Seculo .. vändt på le Louvre och Louis XIV. Rabbe PVetA 1770, s. 19. (Jag) tycker .. att din negationsprincip ej fullt stämmer på vår tid. OLevertin (1891) hos Söderhjelm Levertin 1: 319. Ifall det ordet (dvs. kär) kan användas på hans mer än primitiva natur. Hallström ItBr. 204 (1901). Marcus GeijerL 383 (1909: uttyddes på).
C. i vissa från A o. B utgående användningar där sambandet med den lokala bet. är mer l. mindre fullständigt försvunnet.
26) [jfr 24 (d, f)] i uttr. som beteckna att ngn förbereder sig l. ngn l. är förberedd med hänsyn till ngt l. att ngn beräknar ngt l. räknar med ngt l. ngn l. hyser hopp om l. knyter förhoppningar till l. tyr sig till l. anlitar l. sätter sin förtröstan l. lit till ngn l. ngt l. hyser tvivel l. tvekan l. misströstan angående ngn l. ngt l. inväntar l. längtar efter ngn l. ngt o. d.
a) i förb. med sådana ord som (för)bereda (förr äv. reda), (för)beredd, (för)bereddhet, bespetsa sig, stundom äv. fattad, stämpla, förr äv. klar; se närmare de särskilda orden; jfr 51, 52, 56. Ingen lyster vara rikisens herre, nær han altijd skal redha sijg pa sliga vmuendinger. G1R 4: 205 (1527). Såsom de .. wijssligen .. på andre Menniskelige hendellsser hafwe waritt berädde. RARP 2: 112 (1634). Ståå klaar hwar på sitt Wärck. Rosenfeldt Tourville 31 (1698; ss. kommando). Din Skyddsgudinna sände mig i qväll, / På stora ting ditt hjerta att bereda. MarkallN 2: 17 (1821). Stämpla på illdåd. Lagerlöf HomIl. 90 (1912). Det kan dröja veckor, bror Dal; du är fattad på det? Hallström NNov. 34 (1912). Förbereddheten på kriget. Steffen Krig 4: 273 (1917).
b) [jfr motsv. anv. av t. auf samt av fr. compter sur, räkna på; delvis möjl. utgående från 52 u] i förb. med sådana ord o. uttr. som räkna, göra sig räkning (i sht förr äv. göra sig beräkning l. uträkning, förr äv. kalkylera, göra räkning, göra (sig) stat); äv. i sådana uttr. som (i l. med) beräkning på ngt l. ngn, beräknad på ngt, äv. ngn (jfr 24 f); se närmare de särskilda orden. Att Fougdernes tjuffverij motte förekommas, och dhet man aldrig haffver kunnat göra sigh en viss stat på ränttorne. RP 3: 63 (1633); jfr 52 u. Een deel aff Officererne (börja) wackla, och sij om sig, så att wij ingen Stat på dem göra kunna. HSH 36: 375 (1635). Härefter (är) ingen räckningh till att giöra på migh. OxBr. 8: 405 (1643). JournSvL 1797, s. 439 (: calculera på). Om du uppför dig väl, kan du alltid räkna på min hjelp. Jolin Kom. 49 (1845). Rydberg Frib. 395 (1857: i beräkning på). Stoftets barn, människan, bör icke vara så förmäten att hon gör sig räkning på Evigt Liv. Wulff Leopardi 328 (1913).
c) i förb. med sådana verb som hoppas, förtrösta, lita, förlita (sig), tro (i sht förr äv. förlåta sig, drista) l. sådana sbst. som förtröstan, lit, förlitan, tro, vantro (förr äv. otro), äv. förhoppning, förr äv. hopp, vån, förtroende, förtröstning; se närmare de särskilda orden. G1R 1: 105 (1523). Tu (måste) platt intit drista på tich sielff eller på tina gerningar vtan lijta på gudh aleena. OPetri 2: 75 (1528). KOF II. 2: 35 (c. 1655: wåhn .. på). Verelius Herv. 182 (1672: wantro på). Jag överlämnar nu åt eder, på vars estetiska kritik jag hyser obetingat förtroende, att (osv.). CSnoilsky (1885) i SnoilskyVänn. 1: 324. Tron på och hoppet om Kristi tillkommelse. Rudin OrdUngd. 3: 103 (1903). Nej, jag tror inte på’t. Siwertz JoDr. 66 (1928).
d) i förb. med sådana ord som tvivla (förr äv. opers., i uttr. (det) tvivlar ngn på ngt, ngn tvivlar på ngt), tvivel, i sht förr äv. misströsta, tveka, förr äv. förtvivla, misstroende; se närmare de särskilda orden. Hwar saa skeer som oss inthit paa twifflar. G1R 2: 14 (1525); möjl. ssg. Wij moste platt förtwifla påå wor eeghen macht. OPetri Hb. D 3 a (1529). L. Paulinus Gothus Pest. 54 b (1623: Misztrösta på). Humbla Landcr. 343 (1740: misstroende på). På dig har jag ej tvekat. Wetterbergh Penning. 329 (1847). Tvivlade hon på någon? Larsson Hemmab. 232 (1916).
e) i förb. med sådana ord som vänta, väntan, förväntan, förväntning, i sht förr äv. bida, förr äv. förbida, längta; se närmare de särskilda orden. Dett de nu oter skole venta på varerna, som de hafve måst venta på penningerna. OxBr. 5: 102 (1616). Medan Cantzlären i Danmarck på endtligit affskeedh förbidde. Girs G1 194 (c. 1630). På ödets domar bida. Lidner (SVS) 1: 272 (1781). HBackman (1841) hos Vasenius Top. 2: 377 (: längtar .. på). Hallström ItBr. 174 (1898, 1901: väntan på). Berg Sjöf. 29 (1910: förväntan på).
27) i uttr. som beteckna att ngn besvarar l. förklarar ngt l. att ngt utgör (l. att det finns) svar l. förklaring l. lösning o. d. till l. beträffande ngt samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord som svara (förr äv. förklara), svar, besked, avslag, förklaring, definition, lösning, äv. utläggning, tolkning, uttydning, upplösning; se närmare de särskilda orden; jfr 28. En vthlägning på the siw psalmar. OPetri 1: 3 (1526). Swar påå tolf spörsmål. Dens. (1527; i boktitel). Discurrerades om hvad man skulle svara Her Salvio på hans bref. RP 8: 291 (1640). (Censorerna böra) förhöra först hoos Authorem, huru han sigh sielf, på it och annat uti sina skrifter förklarar. KOF II. 1: 471 (1659). Alla andra, af Philosopherna upgifna, uttydningar på människans moraliska natur. Boëthius Sedol. 32 (1782). Geijer I. 5: 189 (1811: upplösning på). Definitioner på begrepp och föreställningar. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). ”Jag ville inte säga nej”, sade han, ”på en begäran från det hållet ..”. Hallström Brilj. 120 (1896). Strindberg HögreR 302 (1899: tolkning på). Dens. Fagerv. 240 (1902: förklaringen på). Söderhjelm Uppror. 38 (1918: lösningen på).
28) styrande ord som betecknar föremål för beslut l. dom l. yttrande l. underhandling l. stadfästelse l. samtycke l. löfte o. d.
a) styrande ord som betecknar föremål för beslut l. dom, i sht förr äv. föremål för (o. orsak till) yttrande, förr äv. ngt varom ngn yttrar sin mening (jfr 24 c δ, 27) l. underhandlar l. köpslår l. ngn beträffande vilken ett beslut fattas l. gäller o. d.; numera nästan bl. i förb. med sådana ord som resolution, dom, utslag, äv. beslut (i sht förr äv. yttra, förr äv. döma, resolvera (sig), handla, handel, avtala, tinga); se närmare de särskilda orden; jfr 27, 52, 52 p. Att man then handel medt pfalzgrafven på någre summor penninger bevillige skall. RA I. 1: 420 (1544). Brahe Kr. 64 (c. 1585: handlade på). TbLödöse 14 (1587: dömma påå). RARP 1: 51 (1627: sigh .. resoluera på). Här till vore af nöden, att på alle utslag (av underhandlingen med Danmark) vore tilförende aftalt. RP 8: 221 (1640). Domen på Hillebrånd Uglas sak. Ekeblad Bref 1: 301 (1653). Fåfängt längie tinga på kiöpet (dvs. ackordera om priset), när man intet kan eller wil bethala. Grubb 807 (1665). Innan vi yttre oss på sjelfva frågan. Rönigk Fresenius 105 (1753); jfr 27. Ett qvickhufvud .. yttrade på den förvåning jag betygade öfver Kosegartens stormhvinande röst, att (osv.). Atterbom Minn. 28 (i senare bearbetat brev fr. 1817); jfr 34. SFS 1908, nr 41, s. 1 (: resolution på). Skolöverstyrelsens beslut på .. (N. N:s) anmälan mot (N. N.). LD 1951, nr 2, s. 3.
b) styrande ord som betecknar föremål för stadfästelse l. bekräftelse l. samtycke l. löfte (äv. köp; se slutet) o. dyl. l. som betecknar ngt (l. ngn) beträffande vilket (vilken) stadfästelse osv. (äv. befallning) gäller (förr äv. ngt som bekännes l. uppgives); i förb. med sådana ord som stadfästelse, bekräftelse, fasta (förr äv. fast), lagfart, ratifikation, löfte, (heders)ord, i sht förr äv. bejakning, förr äv. stadfästa, försäkra, förtrösta, förtröstning, försäkring, förplikta sig, samtycka, sämja, förpliktelse, lov, ja, jakord, minne, bekännelse, befallning; se närmare de särskilda orden; jfr 29, 30, 52 (m, t). Befalendis wåre fogether oc embitzmen att the giffue för:de . N. liust (dvs. ”lysning”) oc fast på för:de gotz. G1R 6: 308 (1529). OPetri Kr. 117 (c. 1540: forplichtelse på). Teitt Klag. 125 (1556: minne på). At h. k. M. .. försäkrer at vele .. stadfeste f. N. hertig Karls furstinne och lille dotter på then del, som dem tilförende föreschrifvit är. RA I. 3: 156 (1593); jfr 52. Baazius Upp. 151 a (1629: bekennelse på). Rudbeckius Kyrkiost. 12 (c. 1635: förplichtar sigh på). Sembde så alla på Petter Sågar att han .. till richzdagen sig begifwa schulle. BtÅboP I. 9: 230 (1637). På Båthen, hade iagh Loff aff Eeder Eegen drengh. EkenäsDomb. 1: 126 (1648). RARP 6: 205 (1657: Ratificationen på). När hela soknen är tilstedes, och samtycker efter tijdgerden på en wis dag, när the (osv.). Murenius AV 513 (1662). Tersmeden Mem. 1: 211 (c. 1780: försäkringar på). Atterbom Lyr. 2: 324 (1830: bejakning .. på). Kommer ej några Upsalaboar sedan till romantiska Stockholm? Vi ha löfte på Malla, på Geijer på Fahlkrantz längre fram. Bremer Brev 2: 329 (1843). Erhålla .. stadfästelse på beslutet. Östergren 7: 18 (1945). särsk. (numera bl. i vissa trakter) i uttr. ha(va) l. få (förr äv. upplåta) köp på ngt, ha resp. få (l. överlåta) äganderätten till ngt gm köp; jfr KÖP 1 d. G1R 28: 28 (1558). När han fyllde tjugufem år lät fadern honom få köp på gården. Larsson i By StugFolk 60 (1930).
29) [jfr 6, 28 b] i uttr. som beteckna att ngt (l. ngn) utgör l. att det finns (känne)tecken l. bevis l. intyg l. exempel o. d. som utvisar ngt (l. vad ngn är l. gjort o. d.) l. att ngn utgör l. att det finns vittne som intygar ngt (l. vad ngn är l. gjort o. d.) l. att ngt (l. ngn) utgör symbol för l. förebud till ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord o. uttr. som (känne)tecken, symtom, symbol, förebud (ngn gg äv. förebild), bevis, intyg, protest, svart på vitt, vittne (äv. vittnesbörd), exempel, prov (äv. efterdöme, typ, förr äv. skäl); se närmare de särskilda orden; jfr 30, 52. Så lenge (dvs. tills) bättre beuisz komb[er] på sa[m]me halff partt. 2SthmTb. 1: 10 (1544); jfr 18. Giffua bewijs på något ärende. LPetri 2Post. 86 a (1555). Han bemödar sig mycket vid att söka skäl på nonne lefnaden i G:la Testamentet. Eneman Resa 2: 127 (1712). Bergeström IndBref 148 (1770: äfterdöme på). Melin JesuL 1: 53 (1842: förebilder på). Furst M. visade sig vara en äkta typ på en belefvad .. georgier. Anholm Gog 320 (1895). Ett af tecknen på .. (bibelns) höga ålder. Cederschiöld o. Olander Vink. 47 (1901). SvH IX. 1: 6 (1908: vittnesbörden på). Herrlin Minnet 47 (1909: symptom på). Jag tar er alla till vittne på öfvervåldet. Engström Kryss 175 (1912). Hallström LevDikt 125 (1914: symbol på). Landquist Fröding 314 (1916: förebud på). — särsk. i uttr. som ange att ngn har l. att det finns utsagor l. tradition l. brev o. d. som intyga ngt l. som ngn kan åberopa till stöd för ngt o. d.; jfr 52. Eneman Resa 1: 177 (1712). Han reste från mig af barmhärtighet. .. Jag har hans bref på det, jag. Lagerlöf Länk. 221 (1894). Kleen Kvinn. 37 (1910: tradition på). Nu hade hon förmyndarns ord på att hennes mening var den rätta. Lagerlöf Mårb. 83 (1922).
30) [jfr 28 b, 29, 34] i uttr. som ange att ngt utföres l. företages till bekräftelse av l. till tecken på ngt l. att ngn tar ansvaret l. går i god (l. är beredd att gå i döden o. d.) för riktigheten l. sanningen av ngt l. att ngt intygas l. betygas o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord o. uttr. som svär(j)a (äv. förbanna sig), (ge) handslag, ta(ga) ngns hand l. ngn i hand, tumma, topp, dricka (i sht förr äv. äta), nysa, gå i elden, (leva och) dö, äv. (vard.) ge sig (fan o. d.) l. sätta sig l. slå sig i backen, om ä. förh. äv. kyssa korset, förr äv. giva ngn sin handsträckning; se närmare de särskilda orden. Thå skall konung Gustaff kysse korsät på tänne förbuntz scrifftän. SvTr. 4: 309 (1557). At han skulle hafua druckit hoos P. Snickare på thet (dvs. att) han skulle holla med H. Elijn P. Snickares. BtSödKultH 12: 87 (1598). Han .. gaf dhem sijn hondstrechningh på wänskap. BtÅboH I. 4: 42 (1628). Jag kan svärja på at jag aldrig giordt honom orätt. Missförståndet 60 (1740). Bremer Hertha 409 (1856: äta och dricka på saken). Hon tror på sin älskares löften, hon vill lefva och dö på deras uppriktighet. BEMalmström 3: 175 (c. 1860). Topp på det, se här min hand. Forssman Aftonl. 12: 64 (1904). Nej, det kan du sätta dig på, att jag inte tänker göra. Bergman HNådT 55 (1910). — särsk.
a) i uttr. som ange att ngn mottar l. äger föremål o. d. som utgör tecken på l. garanti för l. bekräftar ngt (särsk. avtal l. överenskommelse o. d.) l. i uttr. som ange att ngn ger l. överlämnar föremål o. d. till bekräftelse av l. tecken på ingånget avtal om ngt (stundom med mer l. mindre utpräglad final bibet.) samt i anv. som ansluta sig härtill; numera företrädesvis i oeg. l. bildl. uttr., i förb. med sådana ord som pant, underpant, förr äv. i sådana uttr. som giva ngn l. taga (pänningsumma l. ring o. d.) på förlikning l. trolovning l. äktenskap, emottaga (nyckel) på hyran (dvs. till tecken på att man hyrt ngt); se närmare de särskilda orden. Jörenn hade sådant giffwitt henne sampt en ringh på ächteskap. 2SthmTb. 8: 95 (1589). Kerstin haffuer .. tagit En sölfuerskedh och en sölffuer ringh, på trolofningh aff peder Nilson i Nylandh. ÅngermDomb. 11/6 1638, fol. 131. Emedhan Qvæstor nyckelen på hyran emottagit hafwer. ConsAcAboP 1: 308 (1647). Därs. 2: 352 (1662: tagit på förlijkningh). Det är så sant, / att ni kan sätta ert hufvud i pant / på det. Andersson Plautus 67 (1901). Sjusovarelegenden uppfattades under medeltiden som en säker underpant på de dödas uppståndelse. Fornv. 1918, s. 201. jfr (†): O Herre Gudh, som wille at tins Sons .. Natward skulle wara oss en wiss pant och försäkring på tina barmhertigheet. Liturg. 38 b (1576); jfr 28 b.
b) (†) styrande ord som betecknar person för vilken ngn (med ed) går i god med hänsyn till sanningen av hans ord l. riktigheten av hans åsikter o. d.; äv. i uttr. taga l. begära handslag l. handräckning på (en kvinna), mottaga osv. med handslag bekräftat löfte av giftomannen om äktenskap med (en kvinna). VDAkt. 1671, s. 198 (: tagit handslagh på). Då begiärthe han handräckningh på min dotter. Därs. 1682, nr 25. Jag hyllar inga dogmers fjättrar, / På ingen myndig vis jag svär. Wallin Vitt. 2: 267 (1806).
c) (numera föga br.) i uttr. vittna på ngt, (gm vittnesmål) intyga sanningen av ngt (jfr 29); förr äv. protestera på ngt, se PROTESTERA 1 a. 2SthmTb. 7: 98 (1584). Törs jag hädanefter vittna på det, som uppenbarligen är för ögonen ens? Högberg Utböl. 1: 19 (1912).
d) [jfr motsv. anv. av t. auf] (numera föga br.) i utvidgad anv., övergående i final bet., i uttr. som ange att ngn dricker l. skålar för ngt, förr äv. för ngn. Palmchron SundhSp. C 3 a (1642). (Sokrates) dricker ur den sidsta bägaren en skål på .. (fiendernas) välgång. Hoffmann Förnöjs. 13 (1752). Sergeanten tog sitt glas körsbärsvin i hand och sade: ”Skål på resan!” Almqvist Går an 34 (1839). Låt oss tömma ett glas på god utgång! Carlén Rosen 445 (1842). AAhnfelt (1876) hos Thomander TankLöj. 149. jfr (†): En Ryttmästare .. har på sin Öfverstas Hälso nedsvälgt några stycken af ett sönderslagit Glas. Bliberg Acerra 856 (1737).
31) styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör mönster l. modell l. motiv l. ämne för framställning i bild l. ord l. ngt som utgör föremål för uträkning o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord som kopiera (äv. bilda, förr äv. bilda sig), kopia, beskrivning, karikatyr, parodi, uträkning, äv. porträtt, ritning, teckning, dikt, i sht förr äv. konstruktion, utkast, skildring, karakteristik, uttryck, förr äv. målning, avmålning, avritning, avbild, figur, karta, beskrivelse, satir, komedi (se närmare de särskilda orden); förr äv. på modellen av ngn o. d., se MODELL 2 b. Vthräckning och Bescriffuelse, på allehanda Mynt och Mått j then helighe Schrifft. Lælius Bünting (1588; boktitel). Thenna sammankomst .. är een Figur och affmålning på then yttersta sammankomst i Jesu Christi tilkommelse. Rothovius 3Pred. C 2 b (1640). En Comœdia som Aristophanes giorde på denne Philosophen (dvs. Sokrates). Düben Boileau Skald. 35 (1721). En .. Charta på Europen. Björnståhl Resa 1: 89. (1770). En .. satir på despotismen. Rosenstein 2: 185 (1793). (En viss formulering) är ett annat uttryck på den satsen, att (osv.). Geijer I. 5: 178 (1811). Vår vitterhet, som bland nyare mönster bildade sig från början i synnerhet på den Fransyska. JGOxenstierna 4: I (1815). Rita konstruktioner på en ångbåt. Wetterbergh Penning. 478 (1847). Beckman Amer. 1: 57 (1883: skildring på). (Minnena) äro mina dikter på vissa verkligheter. Strindberg Kamm. 1: 40 (1907). Bembos poesier .. äro otroligt omsorgsfullt kopierade på Petrarca. Söderhjelm ItRenäss. 215 (1907). GbgMP 1949, nr 209, s. 6 (: porträttet på).
32) i uttr. som beteckna att ngn med hänsyn till anlag l. naturell o. d. röjer sig (l. icke röjer sig) ss. besläktad med ngn l. visar (l. icke visar) sin tillhörighet till en släkt o. d., förr äv. att ngn (l. en släkt) visar en viss naturell o. d. som utgör ett släktdrag l. att en viss egenskap l. sinnesart o. d. vidlåder l. röjer sig o. d. hos ngn (ss. ett släktdrag) o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som brås, släktas, äv. vansläktas, i sht förr äv. brå, förr äv. påbrående; se närmare de särskilda orden. Folkungaslechten .. brådde in på sin gamble art och okynne. LPetri Kr. 72 (1559). Sij arten brår på Pilten! Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668). (Av barnet var icke) att förmoda nogon god Qwinno art, om thet släcktades på sins Faders fränder. Verelius Herv. 85 (1672). Vi hafva ej vanslägtats på våra förfäder. JournLTh. 1811, s. 482. De athenska skolgossarne brås i elakhet på sina fäder. Rydberg Ath. 241 (1859). Norberg Vag. 16 (1908). jfr (†): Jag hade dock önskat .., at de Christne (i Turkiet) icke så vanslägtat på (dvs. tagit efter) Turkarne och deras vårdslöshet. Björnståhl Resa 3: 51 (1778).
33) [jfr 1 h, 8, 13 h, 19] styrande ord som betecknar avstånd o. d., i uttr. som ange att ngt l. ngn befinner sig (l. kommer fram till en punkt som befinner sig) en viss väg l. (så l. så) långt från l. (så l. så) nära ngt l. ngn l. att ngt sträcker sig l. utsträckes l. utföres l. utförts o. d. en viss sträcka l. så l. så långt samt i uttr. som ansluta sig härtill; utom med nära anslutning till 1 (h) l. 8 samt i b numera företrädesvis styrande sådana ord som avstånd, distans, håll, sträcka, omkrets, förr äv. led (se närmare de särskilda orden), i sht förr äv. styrande måttbestämning, särsk. i uttr. (vara l. ligga l. komma o. d., förr äv. draga) på så l. så mycket nära l. närmare, förr äv. när (ngt l. ngn), (vara osv.) på så l. så stort avstånd (från ngt l. ngn). Vägen var plogad på en sträcka av fem kilometers längd. På tio mils omkrets från staden fanns ingen skog; jfr 1 b. Ther ligger en öö viid vardberg på en mijll när. G1R 10: 165 (1535). Frelsit af Vestergötland .. drage .. mott forbemelte tid på två eller tre miler när Jenaköpungh. RA I. 1: 312 (1543). (Det) hördes på longan led. Swedberg Dödst. 92 (1711). På omkring 500 alnar från öfra vattnet .. är upprest ett litet fyrkantigt monument af sten. Nilsson Dagb. 47 (1816, 1879). Vår här har mod, men den hade det mer / På en half mil närmare er. Runeberg 2: 76 (1848). Jag närmade mig .. (stormfåglarna) på en eller ett par meter nära. Kolthoff DjurL 86 (1899). Vi släktas, fast på håll. Bergman LBrenn. 138 (1928). (†) (Han) lät de flychtige på Fem milar (dvs. på en sträcka av fem mil) förfölia. Dryselius Monarchsp. 455 (1691). — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som (upp)stiga på så l. så mycket högt l. högre, stiga så l. så mycket l. så l. så mycket högre, nedsänka på så l. så mycket, (ned)sänka så l. så mycket, inkomma på så l. så mycket, komma så l. så långt in; jfr 52 i, j. Slotsbron är och nu tillika med porten nedersängt på 2 alnar. Rudbeck Bref 6 (1662). När man .. nu seer en liten flod om Wåren upstiga på 2. eller 3. alnar högt, så (osv.). Dens. Atl. 1: 34 (1679). Enär man är inkommen på 450 Stegh seer man een lijten Döör. RelCur. 316 (1682). jfr: (Floden) kastar .. Gyttia uppå landet på 1. 2. 3. fingers hög. Rudbeck Atl. 1: 34 (1679).
b) i utvidgad anv., i uttr. på ngt l. ngn (i sht så l. så mycket l. många) när(a) l. så när som på ngt l. ngn l. inte på långa vägar (när) l. på långa tag o. d., se NÄR, adv.2 o. adj. 9 a α α’, β—δ, NÄRA, adv. o. adj. 5 a δ β’, ε, ζ, LÅNG 1 k α β’, γ’, β α’; äv. det var på ett hår l. på håret att o. d., se HÅR, sbst. 2 c.
34) [jfr 4 c α, β, 26 c] styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör grundval (jfr 4 c α, β) l. stöd (jfr 2 c) för l. villkor l. förutsättning för l. skäl till ngt (särsk. viss handling l. värksamhet l. visst skeende l. tillstånd o. d.) l. som utgör den faktor l. det förhållande som åstadkommer l. möjliggör viss handling osv.; stundom liktydigt med: på grund(val) av, stundom med: med stöd l. hjälp av, stundom med: i förlitan på; särsk. i uttr. som beteckna att ngn erhåller pängar l. varor i utbyte mot l. mot säkerhet av ngt l. ss. lön l. vederlag för ngt o. d. Han gjorde det endast på ett villkor; förr äv. göra ngt på någon ovisshet, på ovissa villkor. Han blev utfattig på dessa misslyckade affärer. Reagera på ngt. Låna pängar på obligationer, på ett hus. På hans namn får man inte låna 100 kronor. Få god, dålig ränta på sina pängar; jfr g samt 3 h δ. På kuppen, se KUPP, sbst.3 2. Septimackord, treklang på en ton, äv. ters l. kvint o. d. på (dvs. till) e o. d. (mus.); jfr 4 c. Gask på tre, se GASK 1. Rimma på ett ord; jfr 25, 31. Resa på falskt pass; jfr 48 j. Trotsa på ngt, se TROTSA; jfr 4 c (γ), 26 c. Dricka kaffe på bit, se BIT 2 e slutet; jfr 48 j. At han haffde wtfaat (dvs. utlämnat) iiijc {marker} (dvs. 400 mark) claes boÿe paa kop[er] och jern. OPetri Tb. 66 (1525). För änn the skulle på någen ovissheet .. uppgiffva slottett .., ville the (då fritt avtåg vägrats) häller .. döö. HH 20: 367 (c. 1640). Tänker Min Bror at jag kunde söka (tjänsten) på det specimen jag redan aflagt? Leopold (SVS) II. 1: 136 (1782). (Jag) sätter .. upp en liten handel sjelf på mina sparbankspengar. Strindberg RödaR 144 (1879); jfr c. Den ganska goda recetten af 64 kronor på 10 (vid totalisatorspel). GHT 1896, nr 120 A, s. 2. Att han rivit sina händer .. blodiga på att maka loss stenarna. Heidenstam Svensk. 1: 295 (1908). Gifta sig på 1200 rubel. Lagerlöf Top. 251 (1920). Om man vore en mördare ändå, suckade Sune. .. Den säljer de lösnummer på. Siwertz Låg. 203 (1932). jfr (†): Ingen wille blifua kyrkiowerd på sådant omaak och owillia (som åstadkoms gm att kyrkvärdarna skulle ha ”vinsäden” om hand). Murenius AV 238 (1651). — särsk.
a) styrande ord som betecknar föda l. livsmedel o. d. varav ngn livnär sig l. som sätter ngn i stånd att arbeta l. värka o. dyl. l. som åstadkommer viss utveckling l. visst tillstånd (t. ex. tillväxt, mättnad, död) l. styrande ord som betecknar lön l. inkomst l. arbete l. egendom o. d. varav ngn har sitt livsuppehälle (l. lön som utgör grundvalen för ngns anställning o. d.) l. person l. sak varav ngn är beroende för sitt livsuppehälle o. d. samt i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. dels i uttr. leva l. existera på ngt l. ngn, dels (i fackspr.) i uttr. på egen kost (förr äv. på sin o. d. egen kost), ss. beteckning för förhållandet att kosten icke ingår i arbetslönen (jfr 48 j o. KOST, sbst.3 2 a β). Han blev mager på sin enformiga kost. OPetri Tb. 185 (1527: paa ther[es] egh[e]n kost). Att sittia .. 8 dagars tijdh fängslige på wattn och brödh. ConsAcAboP 7: 410 (1693). Jag (dvs. drängen) går på stat! Fröding Guit. 36 (1891); jfr 48 j. Han åt ihjäl sig på fläsk och potatis. Dens. Eftersk. 1: 123 (1891, 1910). Om barnet uppfödes på moders- eller ammjölk. Ribbing BarnFostr. 83 (1892). PT 1914, nr 145 A, s. 3 (: existerade .. på). Han har en gammal mor hemma i Småland, som lever på honom. Didring Malm 1: 55 (1914). jfr: Släppa barn i skolan på en kopp cikoria och ett bröd, det är inte rätt. Strindberg Kamm. 4: 7 (1907); jfr 46. jfr (†): Middagarne har jag hittills ätit på (dvs. hos) Professorerna. Stenhammar Riksd. 2: 3 (1840). — särsk. (mera tillf.) i sådana uttr. som frukostera l. dinera på ngt, äta ngt till frukost resp. middag; jfr 56 b. Klockan 10 Fruckosterade vi alla på Sill och Smörgåsar. Bremer Brev 1: 3 (1821). Böök ResSv. 24 (1924).
b) styrande ord som betecknar ämne o. d. som användes ss. (rå)material vid framställning av ngt l. ss. drivmedel l. bränsle o. d.; äv. styrande ord som betecknar anläggning varmed ngt produceras l. (allmännare) styrande ord som betecknar ngt varmed ngt hålles i gång o. d.; jfr 50. Mamma .. som med sitt vanliga behagliga verlds och sällskapsvett underhöll samtalet på tusen strunt. Bremer Brev 1: 331 (1835). Uti Frankrike .. drifvas många brännerier uteslutande på sockerbetor. SmSkrLandth. 8: 4 (1868). På systemet (vid blykammarprocessen) produceras genomsnittligt 3,5 kg. H2SO4 pr m3. kammarrum. TT 1901, K. s. 22. Hade .. (lastbilen) körts på bensin, hade minst 50 liter gått åt. SvD(A) 1929, nr 286, s. 10. (†) (Min moder) hade klädt mig med sina idoga och snälla henders tilverkning på vll och lin. Rhyzelius Ant. 12 (c. 1750). jfr (†): Tröj- och Strump-Fabriquer på Regarn, Filt och Bomull. Hülphers SvStäd. 2: 14 (1783). — särsk. styrande ord som betecknar ngt varav maträtt l. dryck o. d. tillredes l. som utgör huvudbeståndsdelen vid tillredning av maträtt osv. Sap (dvs. buljong) påå mädister. KryddRSthm 1555—56, s. 3. Et afkok på kummin blandadt med honing. Fischerström 4: 317 (c. 1795). En söt dryck på dadelsaft med is uti. Hedin Pol 1: 96 (1911). jfr: En aftonmåltid på hvad huset förmår. Sturzen-Becker 1: 120 (1861); jfr 54.
c) i uttr. som beteckna att ngn bekostar ngt o. d. samt i oeg. l. bildl. anv. som ansluta sig härtill (jfr a); numera företrädesvis (jfr dock slutet) i uttr. på ngns l. ngts l. egen o. d. bekostnad l. på bekostnad av ngt, stundom äv. på ngns osv. kassa l. medel l. sold (förr äv. pung) o. d., i sht förr äv. på ngns kostnad (förr äv. på kostnad av ngt) l. på ngns l. ngts depens, förr äv. på ngns o. d. omkostnad l. omkost l. kost (och tär(n)ing) l. besoldning (se närmare de särskilda orden); förr äv. i uttr. hålla ngt på stor l. svår omkostnad, med stora kostnader; jfr 48 j. G1R 1: 118 (1523: paa wor .. kosth och tærning); jfr KOST, sbst.3 1 b. Hoo tienar till hofftieneste på sin eghen sold någhon tijdh? 1Kor. 9: 7 (NT 1526; Bib. 1917: på egen sold). G1R 4: 176 (1527: på theris egien pung). Därs. 28: 288 (1558: på svår umkostnedh holle). (Den som börjar krig på annat sätt än förbundstraktaten anger, får göra det) på sijn eigenn äffwentyr, vmkost, och faare. E14R 1561, 1: 112 a; jfr o. RP 8: 70 (1640: på egne medell). På Riksens Manufactur Contoirs depence har jag gjort en resa till Öland och Gottland. Linné SvArb. 1: 3 (1745). Fryxell Ber. 7: 269 (1838: på egen kassa). Ett .. försök att vara qvick på en hederlig mans bekostnad. Jolin Smädeskr. 7 (1863). 2NF 16: 706 (1911: på statens bekostnad). — särsk. i uttr. utkomma l. utges o. d. på ngns förlag, se FÖRLAG, sbst.2 6 b; förr äv. tillhandla sig ngt l. föra krig o. d. på eget förlag, se FÖRLAG, sbst.2 2 g.
d) i sådana uttr. som (giva sig) på nåd och onåd, leva på (ngns) nåd o. d., se NÅD, sbst.2 4 b—e; förr äv. handla med ngn på blotta nåd, enbart av nåd förfara med ngn på visst sätt; jfr 48 k. (I rättfärdiggörelsen) handlar Gud med en .. syndare på blotta nåd, för medlarens skul. Nohrborg 206 (c. 1765).
e) i sådana uttr. som synda på nåden, äv. på nåd l. på Guds barmhärtighet o. d., synda under förlitande på Guds nåd o. förlåtelse; äv. bildl. (se närmare NÅD, sbst.2 3 c γ ζ’). Doch skal man icke synda påå hans (dvs. Guds) barmhertigheet. OPetri 2: 61 (1528). Dovring StridSionSång. 1: 154 (i handl. fr. 1785: på nåd). Bergman LBrenn. 221 (1928: syndat på nåden; bildl.).
f) styrande sådana ord som skäl, anledning o. d., ofta liktydigt med: av (jfr 4 c α); numera företrädesvis i sådana uttr. som på goda l. förklarliga l. anförda skäl, på förekommen anledning o. d. (förr äv. på vad skäl och äventyr, på vilka villkor o. under vilka risker; jfr o); i sht förr äv. på den förevändning att, under förevändning att. LPetri 3Post. 136 b (1555: på hwadh skäl och ewentyr). Att the (gifta) måghe wetha, på huadh skääl .. (det äkta ståndet) är sticktat. Dens. Œc. 18 (1559). Fryxell Ber. 2: 77 (1826: på den förevändning, att). Det är dock på anledningar, som strax skola nämnas, troligt att (osv.). Holmberg Nordb. 188 (1852). En förkärlek för ”sång och saga”, som på goda skäl kan kallas föredömlig. Gellerstedt Hult 17 (1906). (†) Af häst och åsna bli mulåsnor ..: mån inte på samma skäl et nytt slag blommor kunde följa på et .. lönskaläger mellan tulipan och neglikan? Wallenberg (SVS) 1: 321 (1771).
g) i sådana uttr. som vinna l. förtjäna l. förvärva l. spara (förr äv. avancera l. lägga in) l. förlora l. mista l. tappa (ngt) l. förstöra l. förslösa l. förbruka (i sht förr äv. förtära) ngt på ngt l. ngn, gå åt på ngt l. ngn, vinst l. förtjänst l. förlust på ngt l. ngn, ss. beteckning för att ngn orsakas vinst l. förlust o. d. gm ngt l. ngn l. att ngn gör (l. att det blir) slut med ngt gm att det användes för ngt l. utlämnas till ngn o. d. (jfr 24 i ν); äv. (sport.) i sådana uttr. som vinna l. segra (l. slå ngn) på knockout l. poäng, äv. leda på poäng, ss. beteckning för att ngn segrar gm knockout resp. gm att ha högre poäng l. att ngn leder i poäng (jfr 52). Det blev stor vinst, stor förlust på affären. Han sparade mycket pängar på att alltid gå till fots till sitt arbete. (Hon) hadhe förtäärt alt thet hon åtte (dvs. ägde) på läkiare. Luk. 8: 43 (NT 1526). Dem, som vilja lasta Christum, och på honom (dvs. gm att tadla honom) lägga in (dvs. förvärva sig) ära och beröm. Borg Luther 2: 655 (1753; t. orig.: an ihm Ehre und Ruhm suchen). Så är på dem (dvs. 10000 tunnor salt) .. avanceradt en tunna guld. Är det skälig profit på medborgare? Chydenius 72 (1765). Kol eller jern, som på smältningen åtgår. Rinman Jernförädl. 310 (1772); jfr 24 i ν. På sådana strider (mellan samhällsklasserna) förlorade de grekiska småstaterna sin frihet. Fahlbeck Världsåsk. 9 (1910). Harry Persson slog Wagener men på poäng. SvD(A) 1924, nr 74, s. 13. (Boxaren) ledde på poäng. Därs. 1931, nr 43, s. 14. jfr (†): Driftediäknar, som .. sin tid i lättja och på sielfsvåld tilbringa. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. C 1 a; jfr 10, 48 j.
h) i uttr. som beteckna att ngn handlar (l. icke handlar) enligt l. till följd av ngns befallning l. önskan l. råd l. tillåtelse o. dyl. l. i förlitan på ngns ord l. försäkran o. dyl. l. att ngn handlar l. att ngt sker till följd av ngns yttrande l. rop l. till följd av erhållna underrättelser o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. styrande sådana ord som befallning, bud, begäran, bön, önskan, tillsägelse, inrådan, råd, rekommendation, försäkran, lejd, löfte, ord (numera nästan bl. i uttr. vari ord förekommer l. kan uppfattas ss. singularis), underrättelse, vink, överenskommelse, äv. fordran, beslut, besked, svar, varning, rop, i sht förr äv. tal, tilltal, gottfinnande, loven, ed; se närmare de särskilda orden; jfr j, 46. På tijn ord wil iagh kasta vth näten. Luk. 5: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: på ditt ord). Effter Johan Nilsson .. på hussbondens fordran icke hafwer welet släppa (tjänaren). RARP 1: 90 (1629). Därs. 6: 31 (1657: på Kongl. Commissariernes gottfinnande). Verelius Gothr. 46 (1664: på thet besked). (Klerker) Som på Pauli tal måst flitigt Hiordena sköta. Runius (SVS) 2: 16 (1724). Brenner Pijn. 45 (1727: på tin ed). På erhållna nöjaktiga svar blef Ni genast införd (i sällskapet Wallhalls 4:de grad). FoU 20: 359 (c. 1785). JGOxenstierna 2: 184 (1796, 1806: på ditt beslut). På gummans klageliga rop skyndade (en karl) henne till hjelp. Rääf Ydre 1: 98 (1856). På dessa och andra sådana löften öfvergaf Sancho Panza .. hustru och barn och tog tjänst som vapendragare åt sin granne. Lidforss DQ 1: 59 (1888). Slott, som på vinken af Akbars hand / drömts fram vid en helig älf. Fröding Guit. 121 (1891). På nådigste befallning. Reuterskiöld Grundlag. 19 (1924); jfr BEFALLNING 3 a. — särsk.
α) styrande sådana ord som rykte, anklagelse, misstanke, äv. övertygelse, bevis, i sht förr äv. berättelse (jfr l α), i uttr. som beteckna att en handling l. uppfattning o. d. grundar sig på rykte(n) l. anklagelse(r) osv. (Han) Begärede att icke motte dömas på mistanker vtan på bewÿsz. 2SthmTb. 7: 95 (1584). Hade du blott på berättelse kunnat tro desse stjernor vara til? Lantingshausen Young 2: 161 (1790). Det är ingen dödligs rätt, att på blotta öfvertygelsen om någons inre vanart, .. förstöra honom. Leopold 3: 273 (1799, 1816). Vising Dante 114 (1896: På det ryktet). Man har häktat oss på en anklagelse, som det inte tar fem minuter att gendrifva. Janson CostaN 2: 97 (1910).
β) styrande sådana ord som föranstaltan(de), tillskyndan, anstiftan, initiativ, förslag, infall, äv. föranstaltning, anstalt, i uttr. som beteckna att ngt sker l. göres l. att ngn handlar till följd av ngns föranstaltande osv. 2RARP 2: 87 (1723). På föranstaltning af TingsRätten. VDAkt. 1736, nr 401. Det första arbetareinstitutet stiftades i Stockholm 1880 på initiativ af med. dr A. Nyström. NF 19: 334 (1895). På ett infall av härskaren smyga de ned till honom. Hallström LevDikt 71 (1914). jfr (†): Iagh kommer kiäre Himmelske Fadher, at bedia icke på min Förmögenheet, eghen tilskyndande och wärdigheet, vthan på titt Bodh och Löffte. Rudbeckius Luther Cat. 170 (1667); jfr p.
γ) i uttr. som beteckna att ngn släppes l. får gå fri l. får utföra ngt mot (högtidligt) löfte angående ngt, styrande sådana ord o. uttr. som hedersord, tro och loven, stundom loven och tro, förr äv. paroll; jfr 35. RP 2: 136 (1632). (Den ryske kommendanten berättade) att han vore benägen på parole att hemförlofva tvenne våre (i Moskva fångna) trummetare. HH XXI. 1: 219 (1712). Hennes Herre, på lofven å tro, / Som Han Henne svor, / Fick styra å ställa. Carelius Hönsg. 12 (1751). Han får gå fri — ”på sitt hedersord”. Hedenstierna Kaleid. 14 (1884). jfr (†): Hon blef förskonat, efter hon både gångerna hade latidh belägra sigh på ähran (dvs. i förlitan på högtidligt äktenskapslöfte). ÄARäfst 86 (1596); jfr 35.
i) i uttr. på god tro, se GOD 18 b β; äv. (göra ngt o. d.) på en (tvivelaktig) förhoppning o. d., se FÖRHOPPNING 1 a.
j) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) i uttr. på ngns l. ngts tröst, i förtröstan l. förlitan på ngn l. ngt, äv.: med (l. i förlitan på) ngns tillåtelse l. goda minne l. å ngns vägnar; på god l. samma l. den tröst, i god l. samma förtröstan resp. i förtröstan på det. Ath tw paa waara tröst giör medh them ith hemeligit forbwndt. G1R 1: 286 (1524). Därs. 3: 175 (1526: paa then trösth). Paa huilke for:ne malmös recess och beslwtningx trösth, tilskickede wij vår fogthe in j hallandh ath ransaka och förhöra om nogher godtz. Därs. 4: 69 (1527). Rondeletius 11 (1614: På samma tröst). Girs J3 68 (1627: på god tröst). Feltherren Greff Jacop haffuer inthe losement kunnat bekomma her i staden, derföre haffuer jagh på din tröst effterlathet honom ditt till vhåren. OxBr. 3: 172 (1628).
k) styrande sådana ord som förordnande, konstitutorial, i uttr. som beteckna att ngn sköter (l. antages till att sköta) en tjänst l. befattning med stöd av l. på grundval av förordnande l. konstitutorial osv.; jfr 48 j. Tegnér (WB) 5: 356 (1826). Praxis (har i vissa statsämbetsvärk) .. utbildat ett .. schema, med cheferna på förordnande och tjänstemännen på konstitutorial. VL 1908, nr 56, s. 4.
l) styrande ord som betecknar det l. den varigm ngt (ett sakförhållande l. en egenskap l. ett sinnestillstånd o. d.) ger sig till känna l. kommer till synes l. som möjliggör insikt i l. slutsats om hur ngt förhåller sig l. vem ngn är o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som se l. märka l. höra (i sht förr äv. tycka) ngt på ngn l. ngt, känna ngn l. ngt på ngt l. ngn, tyckas vara l. synas l. låta så l. så på ngt l. ngn, det synes l. märkes på ngn l. ngt att (osv.). (Kristian II har) huaske sin breff eller lyffthe holledh som syntis paa her Steens holk .. som han j sadana ffelig fred loot tagha. G1R 1: 27 (1521). På talet kenner man mannen. Syr. 27: 7 (öv. 1536). Gubben är hel skröplig. Men iag tycker likväl på honom, at när han får något hvila ut .., så lärer han väl en tid kunna hänga med. Bark Bref 1: 119 (1703). Strephon tycks på skrifarten vara en mycket colerisk älskare. Kling Spect. Bb 1 a (1735). På de röde blodkropparnas storlek och form kan, medelst mikroskopet, menniskans blod skiljas från vissa djurs. NF 2: 695 (1877). Det märktes på henne (dvs. kon), att hon längtade efter sina kamrater. Lagerlöf Holg. 2: 476 (1907). Om en fem, sex år fick han väl ensam överta åkerit, det lät liksom ditåt på Pelle. Sjödin StHjärt. 303 (1911). — särsk.
α) styrande sådana ord som beskrivning, i sht förr äv. berättelse, föregivande, granskning, i uttr. som beteckna att ngt enligt l. att döma av beskrivning l. uppgift l. värkställd granskning o. d. förhåller sig så l. så. Thorild (SVS) 3: 229 (1792: på granskning). Ett Dårhus, hvarest han änteligen på berättelse återfått sitt förnuft. VexiöBl. 1821, nr 3, s. 3. Almqvist DrJ 393 (1834: på föregifvande). Morföräldrarnas hem var, på all beskrivning, mycket gästfritt och glatt. Bendz Piltr. 12 (1918).
β) (mera tillf.) i uttr. påminna sig ngn på ngn, påminna sig ngn, då (l. därigm att) man ser (l. hör o. d.) ngn. På de Små man sig påminner / Himlens Änglar med alt godt. Dalin Vitt. II. 4: 164 (1755).
γ) i sådana uttr. som visa (äv. bevisa, i sht förr äv. framvisa) l. pröva l. försöka l. mäta l. öva ngt på ngt l. ngn, göra rön på ngn l. ngt, studera ngt på ngt, ss. beteckning för att ngt l. ngn utgör det medel l. material varigm ngt (t. ex. styrka, skicklighet) visas l. prövas l. mätes l. övas l. med hjälp varav rön göres l. ngt studeras o. d.; förr äv. bevisa sina händer på sitt värk, visa prov på sina händers skicklighet gm l. i sitt värk, bevisa sig på ngn, visa sin makt på ngn. Tå .. (Gud) bewijste sigh på them (dvs. egyptierna), läto the fara them (dvs. israeliterna). 1Sam. 6: 6 (Bib. 1541; Luther: sich an jnen beweiset); jfr 24 i ξ. Mon leeret säya til krukomakaren, Hwadh gör tu? tu bewijsar icke tina hender på titt werk. Jes. 45: 9 (Därs.; Luther: du beweisest deine hende nicht an deinem wercke); jfr 3. (Jag) anlände .. till stället, som på mer än svinkreaturens mängd framvisade anledningar, att jag kommit till ett bränneri. Cederborgh OT 4: 85 (1818). Atterbom Minn. 611 (1819: öfva .. på). Allmänheten .. pröfvar guldets halt på dess rena klang. JJNervander 1: 113 (1845). De erfarenhetsrön, jag kunnat göra på mig själf och några vänner. Cederschiöld Skriftspr. 54 (1897). Det råämne, på hvilket .. (arbetaren) visar sin konst. EkonS 2: 267 (1897). KKD 5: XXXI (1909: mätt sina krafter på). jfr (i bibliskt spr.): Ath thenne tijdzens wedhermödhor äro icke lijka till then herligheet som på oss oppenbaras skal. Rom. 8: 18 (NT 1526; äv. i Bib. 1917); jfr 24 i π.
m) [jfr 16 n] i uttr. som beteckna att ngn (l. ngt) dör l. går under l. faller l. avgår l. misslyckas o. d. till följd av ngt; särsk. i sådana uttr. som falla l. dö l. gå under l. avgå l. gå om intet på ngt. Hästen faller på fyre been, än sädan man på ene tungo. SvOrds. B 1 a (1604); jfr 2. Vi kunne .. säga, att det (dvs. 1700-talet) fallit på sin synd. Tegnér (WB) 3: 151 (1817). Sedan .. ett nytt försök att försona partierna gått om intet på regeringspartiets motstånd. SvH IX. 1: 115 (1908). Halvorsen .. måste .. i juni 1921 afgå på traktatförhandlingarna med de vinproducerande länderna. 2NF 37: 821 (1925). jfr (†): Alla verkhelgon .. gjöra sådant fall på Christum, at de förbränna, fördöma och förfölja alla dem, som förkasta deras gjerningar. Borg Luther 1: 214 (1753; t. orig.: solchen Fall thun an Christo).
n) (i sht i vitter stil) i sådana uttr. som ligga (död) på sina gärningar l. sin gärning, ligga (död) till följd av sin(a) gärning(ar); förr äv. [jfr fd. liggiæ a morþe] ligga på mord, ligga mördad; jfr 48 j. Somblige (bönder äro) ihielslagne och liggia ähnu på mordh i Kijrckegården. UrkFinlÖ I. 3: 131 (1590). På sin gärning han ligger nu död. Lagerlöf HomOd. 267 (1908). Lagerlöf Mårb. 71 (1922).
o) [jfr 4 c, 16 c] i sådana uttr. som (göra ngt o. d.) på ngns l. sitt ansvar l. på ngns l. sin (egen) risk, i sht förr äv. på ngns l. sitt (eget) äventyr l. på ngns l. (sin) egen fara, förr äv. på ngns l. sin egen skada och fromma (l. skada eller profit) o. d., ss. beteckning för att ngn vid utövande av viss värksamhet o. d. låter ansvaret l. risken åvila ngn resp. sig själv (o. att uppbärandet av ansvaret resp. tagandet av risken utgör förutsättningen för värksamheten osv.); stundom äv. på ngts egen risk, ss. beteckning för att man tar de risker som äro förbundna med ngt; jfr f, 48 j. OPetri Tb. 156 (1527: påå sin egh[e]n skadha ell[e]r p[ro]fijt). Alle the ther wille löpa til siöös på theras eeghen ewentyr, skadha och froma. Dens. Kr. 150 (c. 1540). E14R 1561, 1: 112 a (: på sijn eigenn äffwentyr .. och faare). Hwadh som .. (adelsmännen) på dehres eget eventeur och risico införskrifwa. RARP 1: 192 (1632). Sådant oassurerade inrikes paket, som till följd af omslagets beskaffenhet .. befordras på afsändarens eget ansvar. Döss o. Lannge 499 (1908). Han ville häldre (än att dagtinga) slåss vidare på stridens egen risk. KKD 10: VIII (1914).
p) i uttr. på eget o. d. bevåg l. beråd, förr äv. behag, se BEVÅG 5, BERÅD 3, BEHAG I 5 e; förr äv. göra ngt på egen värdighet, ss. beteckning för att ngn gör ngt utan att åberopa sig på ngns befallning l. uppdrag; jfr 48 j. Rudbeckius Luther Cat. 170 (1667). (Man) måste .. hafva en riktig åtskilnad .. emellan det, som människor gjöra af egit företagande, och på egen värdighet, och det, som Christus befaller gjöra i sitt Namn. Borg Luther 1: 538 (1753; t. orig.: auf ihre eigene Würdigkeit).
q) (†) i sådana uttr. som på ngns (skön och goda) behag, med ngns medgivande l. under förbehåll l. förutsättning av ngns samtycke l. så att (det slutliga) avgörandet får bli beroende av ngns bestämmande, på ngns ratifikation, under förbehåll av ngns ratifikation l. bekräftelse, på ngns förbättring, under förbehåll av den rättelse l. ändring som ngn kan komma att göra l. under förbehåll av ngns samtycke; jfr 48 j samt BEHAG I 6 a, FÖRBÄTTRING f slutet. G1R 3: 322 (1526). Huar giffuer (vid en rådplägning) sine röst före .. påå the andres behagh, ath wete the bätre rådh såå bliffue ther widh. OPetri 1: 170 (1527). Det war hans betenckiande på konungens förbättring, at han wille ryckia någett nermera emot fienden. Brahe Kr. 46 (c. 1585). Hvilke breff jag på E. M:tts nådige behag upbrutett och läsedt hafver. AOxenstierna 2: 272 (1616). Dhen contract jagh ij denna handhell här slutitt haffver, dåch på E. Ex. och H. ratification. OxBr. 11: 532 (1634).
r) (†) i uttr. göra ngt på en betalning l. vedergällning o. d., mot löfte om l. i förlitan på l. för betalning l. vederlag l. vedergällning. At han forskicker myn herres nadh wp tiil Stocholm jc (dvs. 100) oxar paa en godh bittalningh. G1R 2: 220 (1525). Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668: på samma wedergällning). Den stoore seijare och giorda vhrwärk, huilket Jagh på en wiss betalningh hafuer vpsatt uthj Wexsiö domkyrkio. VDAkt. 1661, nr 389.
s) i uttr. på Guds försyn, se FÖRSYN 4 c; i sht förr äv. på Guds makt, se MAKT 4; ngn gg äv. på Guds nåd, med Guds hjälp l. om Gud (så) vill; jfr q. Sommaren derpå skall jag, på Guds nåd, komma hem. Bremer Brev 3: 486 (1857).
t) (†) i uttr. prisa sig på ngt, eg.: utmärka sig l. förvärva sig beröm gm ngt; anträffat bl. allmännare: (vinnlägga sig om att) hålla l. skaffa sig ngt (se närmare PRISA, v.3 3); äv. i uttr. varda hugsvalad på ngn, hugsvalas gm ngn l. med avseende på ngn; jfr 52. (Vi) wordom .., käre brödher, hugswaladhe på idher vthi all wår bedröffuelse och nödh, genom idhra troo. 1Tess. 3: 7 (Bib. 1541; Luther: an euch; NT 1526: aff; Bib. 1917: i fråga om eder); möjl. till 52. 2SthmTb. 1: 164 (1546).
u) (†) styrande ord som betecknar person l. sak till vars ära l. för vilken ngn bjuder på (fest)måltid l. varöver gravöl firas; jfr 20 c. Han hoppades vi skulle få fira ett lyckligt graföl på det hvilande förslaget. Hellberg Samtida 5: 66 (cit. fr. 1850). Gå dit! .. Förbannadt hygglig gubbe! Han skulle genast göra en middag på dig. Wetterbergh SamhKärna 2: 138 (1857).
v) (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat) i uttr. som ange att ngn yves l. förhäver sig l. är stolt (över sig själv l. ngn l. ngt) l. är högdragen l. dryg (av sig) o. d.; i förb. med sådana ord som stor (i uttr. (vara) stor på sig, äv. stor på det, i vissa trakter äv. göra sig stor l. större på det), äv. [jfr t. stolz auf etwas] (numera bl. i Finl., föga br.) stolt (i uttr. (vara) stolt på sig (själv), förr äv. på ngt), förr äv. styv l. egenkär l. storas l. stora l. stolta; se närmare de särskilda orden; jfr 52, 52 y. Ekeblad Bref 2: 402 (1663). Men wara rijker och sedan stoor pååt, / är ingen ähra, eller Nytta åt. Lindschöld Gen. B 4 a (1669). BtFinlH 2: 324 (1670: styf på sigh). Bremer Brev 1: 404 (1836: egenkära på sig). Carlén Rosen 171 (1842: stoltar på). Svenskarne .. skulle .. storas på denna representant af landets .. forskning (dvs. Swedenborg). Fineman SvSpr. 142 (1852). Visst folk, som är så stolt / På hvad det vet. CVAStrandberg 2: 346 (1865). Du är så stor på dej, .. för att du har fått skolhus. Lagerlöf Kejs. 54 (1914). Stolt på sig (själv). Bergroth FinlSv. 160 (1917). Storgårds-Brita gjorde sig bara ändå större på det. Väring Vint. 68 (1927).
x) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) i uttr. belåten på så l. så mycket, om person som är förfallen till böter, ss. beteckning för att man låter honom slippa med så l. så mycket i böter (jfr BELÅTA 1); äv. pardonnera ngn på pänningböter, låta ngn slippa undan med pänningböter; jfr 4 a, 16 a. Jt[em] ssomæ dagh tha varth ma[n]ss pw[n]ggæmaka[re] ssak[e]r xij m[ar]k ffør ssaremal belatin pa iiij (dvs. 4) m[ar]k. ArbogaTb. 3: 330 (1522). Han hade .. perdonerat them på peningeböther. RP 1: 159 (1629).
y) styrande ord som betecknar ngt som kommer ngn att (tryggt) somna l. sova (i sht förr äv. ngt i förlitan på vilket ngn somnar) samt i bildl. anv. som ansluta sig härtill; stundom närmande sig 46. Han tog sina två sömntabletter, som han genast brukade somna på (l. som han alltid brukade kunna sova på). Hielp at iagh sompnar in! / På tin Sons Dödh och Pijna. GyllClenod. 383 (1683); jfr Ps. 1695, 297: 7. (Hurtig hade) Somnat utan sorg och hufvudbry / På sin sköna konst att aldrig fly. Runeberg 2: 91 (1848). Högberg Vred. 3: 117 (1906).
35) [jfr 34] styrande ord som betecknar ngt (förr äv. ngn) som anges (l. tänkes) utgöra (l. åberopas ss.) garanti för sanningsenligheten l. uppriktigheten av en försäkran l. utsaga l. för att ett löfte skall uppfyllas l. för att ngn skall yttra sig l. handla samvetsgrant l. uppriktigt l. hederligt o. d., stundom liktydigt med: vid; ofta i bedyranden l. vädjanden, särsk. styrande sådana ord o. uttr. som ed, samvete, heder, ära, hedersord, sin (själs) salighet, äv. själ, tro, förr äv. sanning, sann, förmögenhet, himmelrikeslott, Gud, Guds ord och evangelium; se närmare de särskilda orden. G1R 1: 4 (1521: pa heder oc ära oc mina cristelica troo). Tå swore the Danske hwar för sigh, säiandes, På min himmelrijkis lott thet haffuer icke then mening. Svart G1 5 (1561). Wij .. swerie på Gud alzmectigh, hans helige ordh och euangelium .. att (osv.). BtFinlH 4: 155 (1563). Thet sägher iag på saning min. Visb. 1: 226 (c. 1620). VRP 4/2 1625 (: på sin ähra och förmögenheett). Bedlegr. 10 (1647: på min sann). Almqvist Amor. 41 (1822, 1839: På min tro). Kullberg Dikt. 275 (1843, 1850: på min själ). 2SAH 46: 206 (1870: på sin själs salighet). Skriftlig försäkran på heder och samvete. SFS 1920, s. 967. Vad andra vittnen uppgivit på ed. DN(A) 1928, nr 71, s. 24. jfr (†): På samma ed (dvs. så sant mig Gud hjälpe) betygar iagh (osv.). Rudbeck Bref 190 (1682). — särsk. (†) i uttr. sitta ngnstädes l. vid en beställning på (sitt samvete och) sin ed, ss. beteckning för att ngn utövar en värksamhet l. sköter en tjänst under den förpliktelse som (samvetet o.) avlagd ed ålägger; jfr 48 j. Effter iag sitter här (i konsistoriet) på mitt samwete och på min eedh, är detta mitt betenckiande. ConsAcAboP 2: 515 (1664). Swedberg Dav. § 98 (1713).
D. i tidsuttryck (jfr E, F).
36) styrande ord som anger (en bestämd enskild l. allmänt tänkt) tidpunkt då ngt sker l. äger rum l. tidsrymd under vilken (vid en viss tidpunkt l. vid flera tidpunkter) ngt äger rum l. förhåller sig på visst sätt o. d.; vid angivande av bestämd enskild tidpunkt såväl i fråga om förfluten som om närvarande l. tillkommande tid; äv. i uttr. som ange att ngt sker l. äger rum o. d. vid flera (regelbundet återkommande) tider. På morgonen, aftonen, kvällen, middagen, förmiddagen, eftermiddagen (den 3 oktober). Sent på kvällen, tidigt på morgonen. På natten (mellan söndagen och måndagen). På frukostrasten. På nyårsdagen, julaftonen (1954). På hans födelsedag. Komma l. betala på utsatt l. bestämd l. överenskommen dag l. på dagen; äv. (göra ngt o. d.) på samma, äv. denna dag, samma resp. denna dag, förr äv. (i uttr. på denna dag): i dag, förr äv. på denna dag ännu, ännu i dag; förr äv. på samma dagar, vid samma tid, på några dagar, (under) några dagar (jfr 37); jfr DAG I 3 a λ α’, b β. På femte dagen efter insjuknandet var han åter frisk. På dagen var han ute och jagade och kom hem först i skymningen. Mitt på dagen, äv. natten. (Inte) på den dag jag minns o. d., se DAG I 3 a ρ α’; jfr 39 b. Han kom hit på en måndag. På måndagen (i förra veckan). På måndag (äv. på måndagen), nästa måndag; äv. (i vissa trakter) på övermorgon, i övermorgon. På hösten, vintern, våren, sommaren (förra året), förr äv. på förgångna l. nästförliden sommar l. på en så l. så beskaffad sommar. På julen, nyåret (stundom äv. nyår), påsken (för två år sedan), förr äv. på eriksmässan l. kyndelsmässa. På morgnarna, dagarna, tisdagarna, höstarna, jularna. (Jesus) stoodh .. medh stoor segher påå tridie daghen vpp aff dödha. OPetri 1: 39 (1526). G1R 22: 466 (1551: På förgongne somar). Här om bleff myket disputeradt och handlat på någre dagar. Svart G1 11 (1561). Därs. (: På samma dagar). Därs. 158 (: På Erickzmesson). UrkFinlÖ 2: 86 (c. 1595: på denne dagh än nu). Rääf Ydre 3: 154 (i handl. fr. 1603: På samma dagh). Kellgren (SVS) 6: 286 (1790: på en så förbannad Sommar). Jag kom väl icke hit så noga just på dagen. Thomander 3: 204 (1826). Klockan är sju på en afton. Strindberg RödaR 137 (1879). Böök BenedBrandes 47 (i handl. fr. 1886: på övermorgon). Fröding Brev 158 (1891: på nyår). Ibland på vårar och höstar måste han ju leja lite hjälp. Nordström Amer. 190 (1923). På fredagen firar föreningen under festliga former sitt jubileum. SvD(B) 1943, nr 122, s. 4. jfr (†): Dagen ther effter, som var på alle helgone dag. HH 20: 11 (c. 1580); jfr c. — särsk.
a) (i vissa trakter) i uttr. på ottan, i ottan; förr äv. på tidernas morgon, i tidernas morgon. På tidernas morgon. Stagnelius (SVS) 3: 71 (1817). Hasslöf SvVästkustf. 272 (1949: på ottan).
b) styrande (pron. som ersätter) sådana ord som termin, år, århundrade, adertonhundratalet, (adertonhundra)åttiotalet, äv. årstid, vecka, stundom äv. skede, stenåldern, medeltiden, i sht förr äv. månad, förr äv. marknadstiden, i uttr. som beteckna att ngt äger rum l. tilldrager sig l. förhåller sig på visst sätt o. d. (vid en viss tidpunkt) under den tid som det styrda ordet anger; stundom närmande sig l. övergående i 37 l. 39. Han regerade på 1000-talet. Han var född på 1480-talet. Han blev fil. kand. på höstterminen 1948. RP 8: 39 (1640: på marknadztiden). Postjackten har gådt braf, efter wi (i Warszawa) hade bref på fjärde wekan ifrån Stockholm. Hermelin BrBarck 3 (1702); jfr 42. DeFoë RobCr. 64 (1752: på vissa årstider). Af alla skalder, som födts på detta århundrade .., är Runeberg i sitt slag den största. SvLittFT 1837, sp. 502. Mot slutet af samma månad, på hvilken Ragundasjön utflödat. Englund Ged. 84 (1853). Vårt konstitutionella statsskick, sådant det blef på ståndsriksdagens skede. Weibull LundLundag. 17 (1882); jfr 4 a. Åkerhielm Hvidehus 185 (1899: på medeltiden). Nu på de sista åren .. kan jag inte trivas mer. Lagerlöf Holg. 2: 112 (1907). Selander Lappl. 7 (1948: på stenåldern). (†) Sal. Doctoris Brunnij huus i Upsala .., hwilket strax på samma månadt blef förändrat. Schück VittA 2: 74 (i handl. fr. 1680). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som på detta l. samma år l. på det året l. på det följande året, detta resp. samma år osv., på vart år, varje år, förr äv. på näst förlidna år, sistlidna år, förra året. Szå straffade och Gudh landet på thetta åår medh en gräseligh hunger. Svart G1 114 (1561). RA I. 3: 86 (1593: på näst förlidne år). Hon (dvs. lyckan) .. / .. skäncke på hwart Åhr, en Gosze eller Flicka. CupVen. A 8 a (1669); jfr 55 c. Han dog straxt efter på samma år som hans fader. Geijer I. 2: 52 (1811). Atterbom Minnest. 2: 149 (1853: på det följande året).
β) (†) styrande ordet år med följande årtal, i sådana uttr. som på närvarande år (l. näst förlidna året) 1563 l. på dessa åren (l. de år) 1558 och 1559 o. d. (jfr 37); äv. i sådana uttr. (angivande årtal) som år ett tusen sjuhundra (och) på det tjugonde, år 1720. Scriffuit oc giffuit i Vesteraars arum epter Gudz byrd Tusendhe femhundrade tiugu oc pa thet första. G1R 1: 4 (1521). HH XIII. 1: 101 (1563: på the år 58, 59 och 60). En samankommelse .. motte hollen blifve nu på närvarendes år efter Christi börd 1593. RA I. 3: 87 (1593). Girs E14 38 (c. 1630: på näst föledne Åhret 1563). Dalin Hist. 2: 109 (1750).
γ) i sådana uttr. som (göra ngt l. dö o. d.) på sitt (äv. sin ålders) sextionde år, då man fyllt femtionio, men ännu icke sextio år; jfr 42 slutet. (År 1560) bleff Johannes Laski dödh på sitt förste och sextijonde Åhr. Schroderus Os. III. 2: 101 (1635). På sit 16. år slog han sig til Krigstienst. Dryselius Monarchsp. 254 (1691). Nordberg C12 1: 19 (1740: på sin ålders 62 år). Vilhelm Thomsen .. dog på sitt åttiosjätte levnadsår, den 12 maj 1927. NordT 1928, s. 181. jfr: Datum Warsow then 9 januarii anno 1593 udi vår regementz tidh här på thet siette. RA I. 3: 153 (1593).
δ) (†) i uttr. på sina bästa år l. på unga åren, i sina bästa år resp. i ungdomen; jfr f. (Döden) Mig fråntog min ädla Furstinna then fromma, / När som hon war på sine bäste åhr. Carl IX Rimchr. 48 (c. 1600). Verelius 10 (1681).
ε) (†) i uttr. (nu) på tredje l. fjärde osv. året tillbaka l. år sedan, under tredje resp. fjärde osv. året räknat tillbaka i tiden från innevarande tidpunkt, för mellan två o. tre resp. tre o. fyra osv. år sedan. Hennes otrogne man Essbiörn månsson, som nu på åttonde åhr sedhan .. bortrymbde. VDAkt. 1676, nr 234. Därs. 1781, nr 413 (: på tredje året tilbaka).
c) i uttr. som ange datum samt i uttr. som nära ansluta sig härtill; numera bl. (i sht i ålderdomligt spr.) i sådana uttr. som på tionde dagen i (den l. den) månaden, på (den) första söndagen (förr äv. på den första söndag) efter mikaeli, förr äv. i sådana uttr. som på den 23 januari l. dennes. På tiyonde daghen j tiyonde månadhenom, kom NebucadNezar .. emoot Jerusalem. Jer. 52: 4 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). På den förste söndag efter Michaelis .. höltt konungh Giöstaff sin kongelige bröllupzhögtid. Brahe Kr. 19 (c. 1585). På dhenn 23 Januarij komme ryssernne för Räffle stadh. HH 20: 214 (c. 1585). VDAkt. 1790, nr 181 (: på den 10 dennes).
d) styrande ordet tid l. pron. ersättande detta ord (jfr 37, 38); utom i α, ζ, η numera företrädesvis i sådana uttr. som på utsatt l. bestämd tid, på bestämda tider, på senare tid(er), på sista tiden, på min (se MIN, poss. pron. I 1 i β) l. hans l. Napoleons o. d. tid, på min (l. sin osv.) lediga tid, äv. på nyare tider l. på de yttersta tiderna, i sht förr äv. på yttersta tiden (jfr ζ), i andra fall vanl. ersatt av: vid, stundom av: i. Han har blivit piggare på sista tiden. De stora uppfinningar som ha gjorts på senare tid. De stora krigen på Napoleons tid. På min tid betalade man endast 45 kronor i månaden för ett studentrum. Then stadhga .. then konung Eric giorde med rikesens rådh i Stocholm på Sancte Katherine tijdh. OPetri Kr. 132 (c. 1540). Sedhan offradhe Salomo Herranom .. på bestemda tijdher tree resor om året. 2Krön. 8: 13 (Bib. 1541; Luther: auff .. bestimpten zeiten). Sådant skal skee på ytersta tijdhenom. Hes. 38: 16 (Därs.). Om tiden, på hvilken munstringen .. hållas skulle. RP 8: 13 (1640). Att finna hjelp i min nöd på rättan tid. Carling Kempis 279 (1827). En apparat, som grafiskt .. visar (gas-)trycket på hvarje tid af dygnet. TByggn. 1859, s. 50. Jolin Smädeskr. 12 (1863: på sednare tider). SoS 1904, s. 85 (: på de yttersta tiderna). PT 1904, nr 54 A, s. 3 (: på nyare tider). (†) Man älskar på (dvs. i) vår tid höga titlar. Hof Underr. 80 (1766). — särsk. i vissa uttr.
α) på den tiden (ngn gg äv. på tiden, förr äv. på den tid), vid den tiden (numera bl. i fråga om förfluten tid), i sht förr äv. på de tiderna (förr äv. tider), i de tiderna, vid den tiden; äv. i sådana determinativa uttr. som på den tid(en) l. en tid l. de tider (då osv.), vid den resp. en tid l. de tider (då osv.); äv. med utelämnat relativt adv., i sådana uttr. som på den tid(en) (förr äv. på tid) han var borgmästare. Vi vore pa then tiid i vpsale. G1R 2: 85 (1525). På then tijdhen skal Iuda hulpen warda. Jer. 23: 6 (Bib. 1541). På tiidt han war borgemestare. TbLödöse 67 (1587). The victoriers widere framgång, som Gudh Oss på the tider (dvs. då G. II A. förde krig mot Polen) nådeligen förlänte. RARP 1: 31 (1627). En äfven på de tiderna rar okunnighet. Tegnér FilosEstetSkr. 151 (1801). Nordmannatågen .. inträffade på en tid, då (osv.). Odhner Lb. 17 (1869). Sander Ar. 51 (1877: på tiden). Det var på den tiden, då .. Jesus från Nazareth .. vandrade omkring. Lindström Vindsröjn. 16 (1939).
β) (utom i Finl. numera knappast br.) på samma tid, vid samma tid l. tillfälle; samtidigt. G1R 3: 175 (1526). På samma tidh skiellthe Oloff Larss[o]n Hendrich Hansson för ehn dubbell ährelöss skiellm. TbLödöse 183 (1590). I Storkyrkan: der .. (Olaus Petri) förkunnade Evangelium .. på samma tid som han i Stockholms Rådhus förde pennan. Franzén Minnest. 3: 525 (1842). Ahlman 571 (1872). jfr (†): Han takie medh sigh, huem hann får på sam[m]a dagz tidh. TbLödöse 389 (1597).
γ) (†) på alla tider, i alla tider. På alla tider har .. (förträffligheten) varit sällsynt genom sin svårighet. Leopold 5: 139 (c. 1820).
δ) (numera föga br.) på denna tid(en), vid den tiden, då, förr äv.: nu, denna gång (förr äv. i uttr. nu på denna tid, nu); förr äv. på närvarande l. förbenämnde tid, i närvarande tid resp. vid nyssnämnda tid l. tillfälle; förr äv. på denna årsens tid, vid denna årstid (jfr b). G1R 1: 223 (1524). Käre Axel! hafver jag inga mera tidningar på denna tiden att gifva E. H. tillkänna. Rääf Ydre 1: 310 (i handl. fr. 1554). RA I. 2: 36 (1561: nu på thenne tidh). Anno &c 1529. På thenne tijdh förscreff Konungen ett concilium thet hollas skulle i Örebro. Svart G1 143 (1561). RA I. 2: 247 (1568: på förbe:de tidh). På närwarande tijdh. Linc. B 2 b (1640). RARP 6: 131 (1657: på thenne åhrsens tijdh).
ε) (†) på en tid, en gång, äv.: på en gång (se k β); på (en) annan tid, en annan gång, vid (ett) annat tillfälle; på den ena tiden — på den andra, vid det ena tillfället — vid det andra, den ena gången — den andra; på åtskilliga tider, åtskilliga gånger l. vid olika tillfällen. Christi lekammen skal på en tijdh kunna wara meer än vthi ett rum. OMartini Pred. D 2 b (1606). Hende på en tidh, at (osv.). Petreius Beskr. 2: 100 (1614). Dhen mångfaldige ypstigande Röök, hwilken på dhen eena tijden är större och starckare än på dhen andra. RelCur. 6 (1682). Dher om skal på en annan Tijdh taalt blifwa. Därs. 158. Kyrkol. 1686, Föret. s. 4 a (: på åtskillige Tijder). Kolmodin QvSp. 1: 292 (1732).
ζ) i sådana uttr. som (det) är (l. synes) på tiden, äv. högt l. högst på tiden l. på högsta l. yttersta tiden (att osv.), äv. på hög (stundom äv. högsta) tid (att osv.), stundom äv. på tid att osv., ss. beteckning för att det är (resp. synes vara) tid l. den rätta l. lämpliga tiden l. icke (ett ögonblick) för tidigt (att ngt göres o. d.); jfr HÖG, adj. 9 a γ. Therfore är på tiidhen, ath haffua grant vpszeende. G1R 10: 143 (1535). Så flöto tre veckor, då syntes dem (dvs. ärlorna) på tid, / Att ungen ur boet blef tagen. Böttiger 1: 85 (1856). GHT 1895, nr 218, s. 2 (: på hög tid). Elvira. Jag tycker, att du skall gifta dej. / .. Cederbom. Menar du, / det är på yttersta tiden nu? Andersson Plautus 18 (1901). Hallström Sagodr. 174 (1910: på högsta tid). Jag har aldrig rumlat, så det kan vara på tiden. Bergman Mark. 264 (1919). jfr: Ther före nw wåre pa tiden at wj (dvs. att vi se till att vi) för ffor:ne geldh skwldh ecke skwle komma i något nyth obestånd. G1R 3: 324 (1526).
η) (i vissa trakter, vard.) aldrig på tiden, aldrig (i tiden); äv. sent på tiden, sent, i senaste laget; ngn gg äv. då på tiden, då för tiden; förr äv. en gång på tiden, en gång i tiden; jfr 37, 43. Per Brahe sade en gång på tiden till Konung Eric: att (osv.). HSH 3: 54 (c. 1800). Jag vet hur svårt det är att så här sent på tiden finna någon passande bostad. Bremer Brev 2: 434 (1844). Tänk hvad man hade roligt då på tiden! Nordensvan Figge 120 (1906). Aldrig på tiden kommer Loman ut på sådant arbete på söndan! försäkrade madamen. Engström Bläck 74 (1914).
e) (†) i uttr. på framtiden (jfr 38 a), längre fram i tiden, senare. En lustig Berättelse om en mycket rik bonde, som på framtiden blef prest. Bäckström Folkb. 2: Öfvers. 84 (cit. fr. 1833).
f) i sådana uttr. som på (mina o. d.) gamla l. äldre da(ga)r (äv. på ålderns dagar l. på gamleda(ga)r o. d.) l. på ålderdomen l. på sin o. d. ålderdom, i uttr. som beteckna att ngt äger rum l. utföres l. förhåller sig på visst sätt o. d. (under) den tid då ngn är gammal l. till åren kommen; förr äv. på min ungdom, i l. under min ungdom. BtFinlH 2: 222 (1551: på theris ålderdom). Dhet man intet haar lärdt i vngdoms åhren, faller något swårt at lähra på gambla dagar. Grubb 833 (1665). Jag .. är litet skumögd på ålderdomen. Rydberg Ath. 245 (1859). Dumma historier, som voro i svang på min ungdom för sextio .. år tillbaka. Topelius Fält. 4: 544 (1864). Jolin Mjölnarfr. 96 (1865: på gammeldar). PT 1881, nr 35, s. 3 (: på ålderns dagar). Lagerlöf Troll 2: 53 (1921).
g) (†) i uttr. på åldern l. på sin l. vår o. d. (höga l. yttersta) ålder, på ålderdomen resp. sin osv. (höga l. yttersta) ålderdom (se f), på sin bästa ålder, i sin bästa ålder, på 90 års l. sina några och 60 års ålder, vid 90 års osv. ålder, komma på hög ålder, uppnå hög ålder (jfr 16 a). At han på sinom ålder war kranck j sina fötter. 1Kon. 15: 23 (Bib. 1541). G1R 26: 115 (1556: på vår ytterste alder). Generalen .. vore på sin bästa ålder. RP 8: 632 (1641). Annerstedt UUH Bih. 1: 375 (i handl. fr. 1646: komme på så högh ålder). Såssom Edle och wälbördige Gustaf Erichsson Roos .. på sine någre och 60 åhrs ålder betygade sig eij annat weeta änn at Cornetten Brynte Nilsson Ulfskiöld wore af een Adelig stämma härkommen. RARP 8: 123 (1660); jfr 35. Dhet man lärer i vngdomen, mins man giärna på ålderen. Grubb 836 (1665). Posten 1769, s. 431.
h) styrande ordet timme l. pron. ersättande detta ord (jfr 40), i uttr. som beteckna tid(punkt) l. klockslag då ngt äger rum l. göres o. d., stundom liktydigt med: vid, stundom med: i; numera nästan bl. (mera tillf.) i sådana uttr. som på bestämd l. utsatt timme; förr äv. i uttr. på posttimmen, se POST-TIMME 1. J gåår på siwnde timan offuergaff skelffuan honom. Joh. 4: 52 (NT 1526; Bib. 1917: vid). (Sv.) På hwadh tijma? (T.) Zu welcher Stunde? SpråckOrdb. Z 1 a (1703). Hör lilla du, ett ord på en förtrolig timma. Bellman Gell. 37 (1793). Komma på timmen, (dvs.) på timslaget, på utsatt tid. Dalin 2: 544 (1855). På bestämd timme. Östergren 1: 424 (1916).
i) i sådana uttr. som på slaget (elva l. tolv osv.) l. på klockslag(et) l. timslaget, äv. på elvaslaget l. tolvslaget osv., för att beteckna att ngt sker l. utföres o. dyl. l. skett l. skall ske osv. precis då klockan slår resp. slog (elva osv.) resp. (allmännare) vid en exakt tidpunkt l. exakta tidpunkter o. d. KOF II. 1: 265 (1659). På slaget 2 i eftermiddag kommer du till mig. CFDahlgren 4: 128 (1831). Doktorn började (uppläsningen) vid sextiden. På elfvaslaget var det slut. Strindberg Fagerv. 172 (1902). Man åt på klockslag, lade sig på klockslag. Bergman Skepp. 198 (1915).
j) styrande sådana ord som stund, morgonstund, andaktsstund (jfr 40); numera nästan bl. i sådana uttr. som på (sina) lediga o. d. stunder, förr äv. på denna stund(en), på samma stund (jfr 40 a), på sista stunden o. d., i denna stund osv. Svart Gensw. I 3 a (1558: på then salig stund). Nu på thenna stund. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668). (De två älskande) veta då, hvad tröst för båda! / På samma stund de månan skåda / At ock de tänka på hvaran. GFGyllenborg Vitt. 1: 219 (1795). Reträtten gick lyckligt, ehuru på sista stunden. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 183 (1809). Atterbom Lyr. 3: 212 (1839: På morgonstunden). Rundgren Minn. 2: 211 (1870, 1883: på denna andaktsstund). På lediga stunder sysslade (han) med snickeri. Nilsson FestdVard. 54 (1925).
k) [jfr 10] styrande ordet gång, förr äv. resa l. (i bet. β) tag l. språng l. (i bet. δ) sinn.
α) (†) i sådana uttr. som på (så l. så) många l. åtskilliga l. särskilda gånger l. på några gånger l. på så l. så många resor, i (så l. så) många l. olika osv. repriser l. omgångar; (så l. så) många l. olika osv. gånger; vid (så l. så) många l. olika osv. tillfällen; jfr GÅNG II 1 a. Stiernman Riksd. 690 (1614). Dernest vplass (dvs. upplästes) dett (dvs. adelns svar på konungens proposition) på athskillige ganger. RARP 1: 124 (1630). När dhee på twå reesor j hoopstämbde woro. VDAkt. 1675, nr 261. BoupptSthm 1675, s. 564 a (: på några gångor). Berget Æthna (har) på tree Åthskillige gångor kastat ifrån sigh faaslige Flammor. RelCur. 153 (1682). VDAkt. 1737, nr 254 (: på särskilta gånger).
β) i uttr. på en gång, förr äv. på ett tag l. språng, för att beteckna att ngt sker l. utföres l. kommer till stånd o. d. i ett sammanhang l. att flera personer utföra ngt l. att flera saker ske samtidigt l. att flera egenskaper samtidigt tillkomma ngn l. ngt o. d.; äv. för att beteckna att ngt sker l. utföres med ens l. plötsligt l. genast; jfr GÅNG II 1 b η, ϑ. Altså wardt hela Engeland medh sin Konung .. på en gångo Christet. Forsius Fosz 354 (1621). Hoorn Jordg. 1: 244 (1697: på et Språng). Eneman Resa 2: 151 (1712: på ett tag). En på en gång riktig och lättfattlig .. framställning af svenskans nutida ljudförhållanden. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. Föret. I (1885). Så knixade alla (flickorna) till på en gång. Aminoff StPtbg 378 (1909). Så på en gång var stormen över dem. BygdFolk 1: 298 (1927). jfr (†): Om H. Maria skulle nu på en Post betala och ehrläggia, bådhe den skuld hon Cronan skyldig är, såsom och barnsens fäderne. VDAkt. 1656, nr 99.
γ) (†) i uttr. på denna gång(en) l. på den gången, denna gång, vid detta tillfälle; jfr GÅNG II 1 e, f α. Därföre kone vij på denne gång icke vijdlöftigere schrijfve därom. AOxenstierna 2: 8 (1607). RARP 2: 177 (1635: på den gången). VDAkt. 1675, nr 112 (: på denna gången).
δ) i uttr. på samma gång (förr äv. sinn), vid samma tillfälle; samtidigt (som); med ett följande och stundom närmande sig bet.: både; jfr GÅNG II 1 g. Svart Gensw. F 8 b (1558: på samme sin). Han gick på samma gång. Björkegren 2644 (1786). Det lyriska grundljud af på samma gång religiös, idyllisk och elegisk skiftning, som (osv.). Atterbom Minnest. 1: 275 (1848). (Amor) är lättledd på samma gång som han är envis och halsstarrig. Lysander Föredr. 19 (1855). Schück o. Lundahl Lb. 1: 100 (1901).
l) (†) i uttr. på detta pass, se PASS, sbst.1 I 15.
m) styrande ord som betecknar slutet (ngn gg äv. början) av ett tidsavsnitt l. av ngt som har utsträckning i tiden (l., i utvidgad anv., av en skrift o. d.); särsk. i uttr. på slutet, förr äv. på slut l. sluts, under den sista tiden l. delen (av ett tidsavsnitt o. d.) resp. i den sista delen (av en skrift o. d.), äv.: mot slutet, i sht förr äv.: till slut, slutligen. Runius (SVS) 1: 37 (c. 1710: På slutet). Kolmodin QvSp. 1: 543 (1732: på slut). Linné Bref I. 2: 174 (1751: på sluts). Heracles ville nödvändigt en gång se Zeus, men han åter ville icke låta se sig af honom. Men på slutet, då Heracles icke släppte honom, fann Zeus på råd. Carlstedt Her. 1: 245 (1832). (Han) förespådde på slutet af sitt lif olyckliga följder (av språkstriden) .. för .. (Finlands) framtid. FinBiogrHb. 112 (1895). På slutet (i brevet) talade han om för henne att (osv.). Söderberg France RödLilj. 324 (1902). Den genomgripande förändringen (av slottet) på 1890-talets slut. TurÅ 1910, s. 201. Samlingen, som .. tillkommit på begynnelsen av 1200-talet. Sylwan (o. Bing) 1: 42 (1910). — särsk.
α) (med ålderdomlig prägel) i uttr. på sistone, förr äv. på siston(a) l. på (det) sista l. på det senaste l. på sidlyktone o. d., på slutet, äv.: till slut, slutligen (förr äv. i fråga om ordningsföljd, vid behandling l. framställning av ngt i tal l. skrift: till sist, slutligen); förr äv. på lykten l. lyktan o. d., se LYKT, sbst.1 2 a. G1R 1: 27 (1521: paa thet sista). Påå sijston kere brödher fröghder idher, waren fulkompne. 2Kor. 13: 11 (NT 1526). At .. tu tå på sijdstona på mijn ord tenckia må, och ångra tich. Syr. 12: 12 (öv. 1536; Apokr. 1921: på sistone). AOxenstierna 2: 663 (1624: på siste). RARP 4: 232 (1649: på sijdelychtone). På sistone antogs .. (dagtingan) motsträfvigt. KKD 10: VIII (1914). jfr (†): Jordenes på sidstone förbränning. Rudbeck Atl. 1: 336 (1679).
β) i uttr. (göra ngt l. ligga o. d.) på sitt o. d. yttersta, äv. sista, ss. beteckning för att ngt utföres l. äger rum o. d., då ngn ligger för döden, resp. att ngn ligger för döden; i sht förr äv. gå o. d. ngnstädes på sina sista dagar, se DAG I 5 a α ε’. Frw annes och Oluf Gustaffsons bekennelse på theres ytterste. Rääf Ydre 1: 348 (i handl. fr. 1595). Han låg på sitt yttersta. Lagerlöf Holg. 2: 467 (1907). På sitt sista. Östergren (1935).
n) styrande vissa ord som sekundärt ange tidpunkt l. tidrymd; jfr 10.
α) (†) styrande ordet halt (se HALT, sbst.2), i uttr. som beteckna att ngt äger rum under uppehåll i marsch o. d. På samma hallt blef och en soldat .. harqvebuserat. KFÅb. 1912, s. 379 (1701).
β) (†) i uttr. på födseln, i födelsen. Hwi dog han eij på födzlen? Runius (SVS) 1: 181 (1707).
γ) (†) i uttr. på solgången, i solnedgången. Eneman Resa 1: 136 (1712).
δ) i uttr. på ny(et) l. nedan, se NY, sbst. 1, NEDAN, sbst. 1.
o) [efter t. auf wiedersehen, av ä. t. adieu bis auf wiedersehen, efter (ä.) fr. adieu jusqu’ au revoir (fr. au revoir); i sv. närmast anslutet till 26 c l. 51; jfr 10, 21] i uttr. på återseende!, äv. på snart återseende!, använt ss. avskedshälsning för att uttrycka förhoppning om (snart) återseende. Hallström LegDr. 61 (1908). Adjö, adjö, kapten, och på återseende! Nyblom FantH 53 (1910). Alltså, på snart återseende! Hallström G3 18 (1918). VFl. 1937, s. 193 (oeg., riktat till tidnings läsare).
p) i uttr. som beteckna att ngt förlägges l. uppskjutes till l. infaller l. fastställes skola äga rum vid viss tidpunkt l. visst tidsskede o. d.; i förbindelse med sådana verb som sätta, inträffa, falla, i sht förr äv. ställa, förordna, förr äv. anställa, utse, utskriva. Den Regenspurgische Rijkzdag .. som anstellt var på den 1 Decemb. .. ähr .. upskuten. AOxenstierna 2: 5 (1606). Bem:tte rijkzdag, som var på den 1 Decemb. anni superioris utschrifven. Därs. 9 (1607). ConsAcAboP 7: 359 (1693: uthseet på). Flere Epistlar och Evangelier .. (äro) obeqvämliga på sina dagar tilsamman förordnade. Borg Luther 1: 205 (1753). Att den tidpunkt, vid hvilken Sveriges invånare hafva begynt sin årsräkning, inträffar på ungefär år 1700—1800 efter verldens skapelse. Atterbom Minnest. 1: 108 (1847). Själve Luther önskade, att söndagarna skulle vara de enda helgdagarna och alla andra fester sättas på söndagar. Nilsson FestdVard. 172 (1925). — särsk. i uttr. sätta ngt på sista stund, förr äv. skjuta ngt på sista timmen, uppskjuta ngt till sista stund(en), vänta till sista stund(en) med ngt. Börk Darius 682 (1688). Harmligt var ju ock att altsammans sålunda satts på sista stund. Annerstedt Rudbeck Bref cclxxiv (1905).
37) [specialanv. av 36] i uttr. som ange tidslängd över vilken en handling l. ett skeende sträcker sig l. under vilken ngt varar o. d.: under, i (se I, prep. o. adv.2 I 6); ofta svårt att skilja från o. (utom i a, b) numera bl. ngn gg (tillf.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 38. 2SthmTb. 3: 7 (1553). Thet wahrar på en tijdh til görande. LPetri 3Post. 144 a (1555). Demas .. vthstodh medh Paulo på nogen Tijdh åthskilligh Fahra och Mootgång. Schroderus Os. 1: 34 (1635). At .. (solen) om midsommaren är stadigt uppe på 40. dygn, såsom hon om winteren är stadigt på 40 dygn under Jorden. Rudbeck Atl. 1: 97 (1679). Det måtte väl äfven då .. varit en tystnad af alla lefvandes röster på de tre timar, så länge detta mörkret påstod. Nohrborg 87 (c. 1765). (Han är) I skogarna på långa, långa timmar / med pil och båge. Procopé Vers 116 (1909). — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. på tiden, förr äv. på tid (jfr 36 d α, ζ, 38 b), vad tiden lider, med tiden; jfr 39. Mahn håppass att på tidhen siunker .. (kulan i höften) vehl att en kan få ut henne. KKD 7: 189 (1708). Järta 2: 282 (1824: på tid).
b) [jfr 33, 48 j ε] i uttr. på längden, i sht förr äv. på längd, i längden; i det långa loppet; förr äv. på tidens l. tidernas längd, under tidens lopp; med tiden; jfr 36 samt LÄNGD 5 a β, δ. Johansson Noraskog 1: 102 (i handl. fr. 1785). Hon är visserligen en ganska hygglig flicka; men isnaturer kyla på längden. Bremer Grann. 1: 281 (1837). Dahlgren 2Ransäter 65 (i handl. fr. 1841: på tidernas längd). Berzelius Brev 14: 217 (1843: på tidens längd). En oundviklig upprepning af samma motiv, som på längd verkar något tröttande. SD(L) 1904, nr 312, s. 4.
38) [specialanv. av 37] i uttr. som ange den tid för vilken ngt gäller l. äger giltighet l. består l. är avsett att gälla osv. l. under vilken ngt är avsett att vara l. räcka o. d.; ofta liktydigt med: för (se FÖR, prep. o. adv.1 o. konj. I 33 a); jfr 52, 53. Hyra ett rum på en månad. Resa bort på ett par dagar. Han var bortrest (äv. borta) på ett par dagar. Huset ær pansat påå åår och dagh. OPetri Tb. 197 (1528). The giorde fredh medh Rytzeförsten på någer åår. Svart G1 74 (1561). Blif ej förskräckt, han (dvs. döden) blott på grafdörn gläntar, / Slår den igen, kanske än på et år. Bellman (BellmS) 1: 83 (c. 1772, 1790). Gå på en stund, unga Lazuli; jag vill vara ensam med öfverjägmästarn. Almqvist DrJ 268 (1834). Kredit på lång tid. EkonS 1: 262 (1893). Kom han någon gång hem på ett par dagar, så (osv.). Lagerlöf Troll 2: 92 (1921). — särsk.
a) i numera obruklig anv.; särsk. i uttr. på en tid lång (jfr 39 a), till l. för en tid, på tillkommande tider, för kommande tider, på framtiden, för framtiden. (De belägrade) haffua icke längre Proviant eller Fetalia vthi Förrådh än på 8 Månader. AJGothus ThesArithm. 94 (1621). Annerstedt UUH Bih. 1: 189 (i handl. fr. 1622: på tillkommandhe tijdher). Der någon af .. dryckenskap .. gör oliud (i kyrkan), then .. skal på en tijdh långh sättias ifrån Kyrkione. KOF II. 2: 13 (c. 1655). NoraskogArk. 5: 523 (1798: på framtiden). Lindfors (1824).
b) i sådana uttr. som (betala l. hyra o. d.) på månad l. år o. d., äv. på tid, för månad osv. resp. för viss tid; förr äv. försälja ngt på tid, sälja ngt med överenskommelse om kredit för viss tid (jfr 48 j). Thet Godz som man hafwer sändt vthi Commission, är försåldt ½ contant, och Rästen på Tijdh. Hortulanus Räkn. L 5 b (1646). Terminerne ther på Wexlarne warda betalte, ställes åthskilligen; antingen vthan sicht och præcisè när man henne præsenterar. Eller på tijdh. Risingh KiöpH 62 (1669); jfr 52 s. Intendenter .. blifva betalte på Månad. Björnståhl Resa 1: 220 (1771). Hyr du på år? Östergren (1935). jfr (†): Borgeläger, ifrån hvilkit, om the icke aldelis kunna blifva förlossade, at tå blifver en viss och skälig ordning giord i penninger eller värde på månaden. RA I. 3: 109 (1593); jfr 55 c.
39) [jfr 36, 37] i uttr. som ange den tid(slängd) som åtgår för ngt l. inom förloppet av vilken ngt sker l. utföres l. förhåller sig på visst sätt (t. ex. är det enda l. det största o. d. i sitt slag) l. skett l. utförts osv. l. skall l. väntas ske l. utföras osv. samt i uttr. som närmast ansluta sig härtill; ofta liktydigt med: under loppet av l. inom förloppet av, stundom med: inom l. om. Han gjorde arbetet färdigt på tre dagar. För första gången på tjugo år kom han för sent till tåget. På hela natten sov han endast två timmar. Den första, sista, enda på länge. (Vi) sagde .. honum före .. try åårs dagh innan huilken han samma geld på tree terminer en part på forsta året, annan j thet andra, tridhie i thet tridhie bettala skal. G1R 7: 199 (1530); jfr 36 b. Han .. drap them alla på en dagh. 1Mack. 7: 16 (Bib. 1541); jfr 36. Genom .. myntz förandring är Sveriges almoga på tiugu tu år två resor kommin på armodh. RA I. 3: 14 (1593). Han springer som e’ vindthund och är vid Tovefors på mindre än en halftimma. Jolin Mjölnarfr. 102 (1865). Den största (folkökningen) som förekommit på många århundraden. EkonS 2: 42 (1894). Snickaren .. kunde hyra sig en lokal var som helst, på ett par timmar inflytta sina grejor däri och därefter annonsera sig som mästare i yrket. Sahlin SkånFärg. 15 (1928). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i jakande sats, i sådana uttr. som på en l. någon tid, förr äv. på en tid lång (jfr 38 a), sedan någon tid, i sht förr äv. på några dagar l. år, sedan några dagar osv.; förr äv. på några förlidna år, under några gångna år (jfr 37); förr äv. på (så l. så) många l. vissa år o. d. tillbaka, sedan (så l. så) många år osv. (tillbaka). Then som .. haffuer achtat, huru eenstrengt wädhret nu på någhre åhr warit haffuer. Berchelt PestOrs. B 4 b (1589). Then otilbörlige handel, som på någre förledne åhr och ännw vthi Findland förehaffues. AffhBesl. 24/7 1599, s. B 2 a. Her Johan Casimir .. haffuer på en tijdh long .. lathidt .. fliteligen anholla om ett christeligtt .. echtenskap mellan H. F. Nåde och .. Fröken Catharina. AOxenstierna 1: 610 (1615); jfr 37. Gälden, som han skyldigh är på många åhr tillbakars. ConsAcAboP 4: 142 (1673). Det jag .. nämt om Finland härrör af ett prat, som på några dagar gått, att (osv.). Rosenstein 3: 317 (1788). Det otidiga beröm, hvarmed phosphoristerna på någon tid förföljt (Franzén). Tegnér (WB) 3: 441 (1821). Det var en tid, då han var mjölk och honung .. Men nu på en tid har han varit galla och isop. Lagerlöf Jerus. 1: 219 (1901).
b) i satser med nekande innebörd: under förloppet av; stundom liktydigt med: sedan, stundom (i uttr. som syfta framåt i tiden) med: (icke) förrän efter. Han kan icke komma hem (ännu) på fjorton dagar, på länge. Han har icke varit här på två år, på länge. Iagh skal icke vthdriffua .. (fienderna) på itt åår för tigh. 2Mos. 23: 29 (Bib. 1541); jfr 36 b. OSPT 1687, nr 29, s. 8. Inga bref ifrån din angenema handh har iagh hafft på en 6 vikor. KKD 7: 50 (1703). Pojken tänkte, att det kunde vara rätt så bra att slippa visa sig för föräldrarna än på en tid. Lagerlöf Holg. 1: 32 (1906). (†) Dombhafwarena hafua på många åhr tilbaka inga Dombböcker .. til LandzCantzeliet inlefwererat. HSH 31: 169 (1663). särsk. [jfr 10] (†) i uttr. inte på brådkastet l. på närmaste brådkast, inte i brådkastet. Det skal intet ske på brådkastet mehr. Bark Bref 2: 96 (1705). Därs. 155 (1706).
c) [jfr 10] (†) i uttr. på en hast, i en hast, hastigt, på mycket kort tid. HC11H 3: 126 (1680). (Vi) satte opp .. (husen) på en hast. Wetterbergh Penning. 607 (1847).
40) [specialanv. av 36 (o. 39)] i vissa uttr. som ange att ngt sker l. utföres o. d. (l. skett l. skedde l. skall ske osv.) omedelbart l. strax efter l. före det innevarande ögonblicket l. ett visst ögonblick samt i uttr. som närmast ansluta sig härtill.
a) i sådana uttr. som på ögonblicket l. minuten l. (strax) på stund(en) (förr äv. sammanskrivet påstund(en)) l. (vard.) på momangen, äv. (i sht i vissa trakter) på blinken l. (eviga) rappet, förr äv. (strax) på samma stund l. (strax) på timmen (jfr b), genast, strax; ögonblickligen, omedelbart. Strax på samma stund, gingo någhre .. män fram. Dan. 3: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: strax därefter). RA I. 3: 181 (1593: strax på timmen). På stunden skall huar man få see, / Huru iagh will min macht betee. Asteropherus 11 (1609). Johansson HomOd. 18: 306 (1845: påstunden). Tyst på minuten, annars — kysser jag dig! Jolin Kom. 8 (1845). Dens. MSmith 104 (1847: på blinken). Res på ögonblicket! Snoilsky 2: 51 (1881). Jag vill ha besked på stund. Andersson Plautus 67 (1901). ”.. Ut härifrån, ut på eviga rappet!” röt Efraim. Högberg Frib. 73 (1910). särsk. i uttr. på blixten, se BLIXT 3.
b) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som (just) nu på ögonblicket, i sht förr äv. (rätt) nu l. just på stund(en), förr äv. på stunden nyss l. (nu l. rätt nu) på timmen, i fråga om ngt som just passerat l. ägt rum: just nu l. alldeles nyss; förr äv. i uttr. då på timmen, just då. Min resa .. är så mycket lijden, att iagh nu på timen är hijt kommen i denne hampn. RA I. 4: 747 (1598). Här ähr en bonde kommen på tijman ifrån Mithau. AOxenstierna 2: 463 (1622). Enn Rÿtter .. som tå på timan kom ifrå Prÿssen. VDP 1629, s. 574. Som jag rätt nu på stun[d] sade. RP 8: 332 (1640). Porthan BrCalonius 233 (1796: Just på stunden). Nu på ögonblicket kom en bulletin af innehåll att (osv.). Geijer Brev 165 (1813). Men, bästa onkel, medgaf icke jag / På stunden nyss, att jag kan målas? Runeberg 6: 5 (1862).
41) [jfr 36, 37] i uttr. som ange att ngt fortgår o. d. utöver början av ett tidsskede l. fram till en tidpunkt efter början (mellan början o. slutet) l. fram mot slutet av ett tidsskede samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 42); särsk. i förb. med sådana adv. som in, fram, ut. Han arbetade (till) långt fram (l. in) på natten. Han kom (icke) hem (förrän) långt in på natten. När .. tiden lider in på sommaren. RA I. 1: 484 (1546). Dess Fästeqvinna förnimmes hafande vara och torde lida på tiden för henne. VDAkt. 1737, nr 415. Härkuller .. red in på sena qvällen i de tjockaste Holmgårds-kärren. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). Det var långt lidet på natten, då syskonen åtskiljdes. Carlén Klein 60 (1838). Ofta satt han långt på natten vaken. Runeberg 2: 88 (1848); jfr LÅNG 7 c β ζ’. Anteckningarna föras .. fram ett stycke på 1714. KKD 4: II (1908). — särsk. i uttr. dra(ga) på tiden l. dra(ga) l. gå (långt) ut på tiden o. d., se DRAGA, v. I 24 a, DRAGA UT 6 a, GÅ UT 18; äv. [jfr 48 j ε] dra(ga) ut (förr äv. draga) på längden, se DRAGA, v. I 24 b, DRAGA UT 6 c. jfr (†): Din hjerna ensam alt creerar, / Det måste då på tiden gå. Lenngren (SVS) 1: 368 (1784).
42) [jfr 4 a, 4 a β, 36, 37, 41] i sådana uttr. som på (det) andra l. tredje osv. året l. dygnet, förr äv. på annat l. tredje osv. år, för att beteckna att ngt pågått l. rått l. varit för handen o. d. i ett l. två osv. år l. dygn o. fortfarande pågår osv. under det innevarande året osv. (l. pågick osv. under det år osv. då ngt omtalas ha inträffat o. d.) samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; vanl. i satser med predikatsverb i pr. l. ipf., i sht förr äv. i satser med predikatsverb i perfektum l. pluskvamperfektum; förr äv. i fråga om tidslängd utan relation till nutiden l. till ngn viss tidpunkt i det förflutna: i mer än ett resp. två osv. (mellan ett o. två resp. två o. tre osv.) år osv. Det är nu på tredje dygnet (månaden, året) som han är borta. (E. XIV) lätt fångha .. (hertig Johan) och hade honom fången på thett 5 år. RA I. 2: 276 (1569). När wi hade warit samman på tridie åhr, / Så hände osz olycko mycket stoor. Carl IX Rimchr. 46 (c. 1600). Det är nu på annat åhr sedan mijn fulmacht aff K. M:tt gifwin wardt. BraheBrevväxl. II. 1: 114 (1658). Carl den XI:te, .. hwilken på Åtta och trettionde året warit wår allernådigste Arf-Konung. HC11H 15: 35 (1697). Vinden var frisk nordvästlig på andra dygnet. Barthel Ramsöpojk. 31 (1928). — särsk. i fråga om levnadsålder, i sådana uttr. som (vara l. gå) på (det) andra l. tredje osv. året l. på sitt andra osv. år, i sht förr äv. på andra osv. året gammal, förr äv. på annat l. tredje osv. år (gammal), betecknande att ngn överskridit ett l. två osv., men icke uppnått två l. tre osv. års ålder; jfr 36 b γ. Thå war han ey äldre än på sitt tridhie åår. OPetri Kr. 123 (c. 1540). Teslig[i]s war och sam[m]a kalff så mykit på annat åår som siidan 14 dag[a]r för jwll. VadstÄTb. 41 (1580). Hindricus Loccenius, som är på 17 (dvs. sjuttonde) år gammal. Rudbeck Bref 158 (1677). BoupptVäxjö 1803 (: på 10:de Året gammal). Giacomo gick (1817) på sitt tjugonde år. Wulff Leopardi 41 (1913). Då han var åttionio år, på det nittionde. Laurin 4Minn. 259 (1932). jfr: På min Födelse dag, tå jag inträdde på thet 19. åhret. Humbla Landcr. 48 (1740).
43) [jfr 3 h, 12, 36] styrande ord som betecknar viss tid varav en annan är en del; särsk. i sådana uttr. som vid den tiden på året l. i början l. mitten l. slutet på nittiotalet l. november, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) först på veckan (jfr FÖRSTE, adj. II 2 c); ofta liktydigt med: av (se AV I 15). J samma herredagh som stoodh j westherars wiidt for:ne tiidt paa Aaredt. G1R 2: 111 (1525). I mitten på nov(ember). ÖgCorr. 1918, nr 5, s. 4. I början på nittitalet. Bergman Mark. 72 (1919). Han hade varit till Hedsjön ”först på veckan”. Halfvarsson Ljunga 1: 47 (1923). Vi .. (hade) kommit in i andra veckan på oktober. Sassoon NärViRed 90 (1949). (†) Att wij inthet allenaste öfwer wintheren hafft wår rikeliga uthkombst uthan och största delen på tillkommande sommar. KKD 8: 70 (c. 1710).
E. i uttr. som avse ordnings- l. tidsföljd samt i anv. som närmast ansluta sig härtill, övergående i bet.: efter.
44) [jfr 5] i uttr. följa på ngn l. ngt, komma l. följa efter ngn l. ngt i en procession l. rad o. d.; ofta i allmännare anv. (i fråga om tidsföljd): komma l. inträffa l. uppträda l. visa sig o. d. efter ngt (l. ngn), stundom: taga vid efter ngt (l. ngn); stundom svårt att skilja från 5; förr äv. i uttr. påföljd på ngt, följd l. påföljd (se d. o. 3) av ngt. Wår Marskalk går frembst (i processionen), På honom fölier wåre Hofftiänere. RARP 1: 7 (1626). På Sommaren föllier Winteren. Rudbeck Atl. 2: 411 (1689). Det .. / Som påfölgd vara bör på uplyst vett och hug. Nordenflycht Skaldek. 4 (1744). Lagen utsätter obehageliga påfölgder på uppenbar ogudachtighet. Nehrman JurCr. 18 (1756). Slägte följde på slägte snart. Rydberg Dikt. 1: 142 (1882); jfr 45. På arbetet (med linbråkningen i byalaget) följde brytegillet. Nilsson FestdVard. 64 (1925).
45) [jfr 1, 13, 44] i fråga om ett upprepat uppträdande av (likartade) föremål l. personer o. dyl. l. upprepning av (likartade) händelser l. tidsmoment o. d., vanl. liktydigt med: efter; i sådana uttr. som den ena vågen på den andra, det ena (brevet l. året o. d.) på det andra, våg på våg, brev på brev, år på år; jfr EFTER I 11 d α, β. Kom then ena plåghan och wedermödhan på then andra vthöffuer Staden. Balck Es. 48 (1603). ConsEcclAboP 285 (1659: gifua bref på breff). Wi .. kastade granater ock sköt salva på salva. KKD 2: 17 (1704). Vagn på vagn, chaise på chaise, kärra på kärra, körde in på gården. Knorring Ståndsp. 1: 184 (1838). Frågan har sedan gång på gång återkommit. SvD(B) 1943, nr 122, s. 4; jfr GÅNG II 1 i. jfr (†): Öfwer 100 steg retirerade sig (fienden) linie på annan. KKD 2: 229 (c. 1710); jfr ANNAN II 4 c. — särsk. (†) i uttr. orden falla på varandra, orden lyda (ord för ord); jfr 16 c ε samt EFTER I 11 d γ. Eneman Resa 2: 35 (1712).
46) i annan anv. än de under 44 o. 45 nämnda, i uttr. som beteckna att ngt med avs. på tidsföljden äger rum l. utföres l. uppträder o. d. (omedelbart) efter ngt annat; särsk. styrande ord som betecknar måltid l. mat l. maträtt l. dryck o. d. efter vars intagande ngt förtäres l. utföres l. sker o. d. Dricka kaffe, ta(ga) sig en promenad, sova, vila på maten. Pappekoien icke wille, / På then berättelse wara stille. Sigfridi C 4 b (1619; t. orig.: Auffs Paradysz Vogels Bericht). Så skulle de wäl nu .. / På Nechtergals Musique få höra Hästen gnäggia. Runius (SVS) 2: 4 (1697). En sup på Maten. SedolärMercur. 3: nr 16, s. 4 (1731). Det skall inte vara bra att lägga sig så hastigt på ostron och champagne. Lindegren 2: 119 (1806). Det här (brännvinet) måste jag ha en bit socker på. Blanche Våln. 340 (1847). Hvilken morgon på denna natt! Strindberg HögreR 221 (1899). (I Bender) fingo de trötta krigarna vila sig på sina vedermödor. Heidenstam Svensk. 2: 200 (1910). jfr (†): På hwilken oration hållin parlementet sig intet hafver resolvera wellat. Ekeblad Bref 1: 114 (1652; rättat efter hskr.); jfr 28 a. — särsk. [jfr 10 h] (numera föga br.) i uttr. på färsk gärning, förr äv. på färska gärningen l. på färsk sak, genast l. omedelbart (efter att ngt skett l. sagts l. utförts o. d.); jfr FÄRSK 1 b α, β, GÄRNING 1 g γ. VDAkt. 1690, nr 419 (: på färsk saak). Landsm. XI. 1: 94 (1702: På färska gerningen). (Norsbergh) är uppenbarligen en pålitlig antecknare, då han griper till pennan på färsk gerning. KKD 3: XXV (1907).
F. i uttr. som ange (grad av) exakthet o. d.
47) [jfr 4 a, 16 a (δ), 33 b] styrande ord som betecknar mått l. mynt l. vikt o. d., i uttr. som ange att en uppgift (rörande längd l. mängd o. d.) har en exakthet som sträcker sig ända till (inbegriper äv.) det ifrågavarande måttet osv. l. att ngt uträknas l. meddelas l. utföres l. sker o. d. med dylik exakthet; stundom liktydigt med: ända till; ofta i förb. med sådana adv. som alldeles l. exakt l. precis. Brädan är (precis l. exakt) på millimetern fem meter lång. Han kan uträkna på styfvern, huru mycket (osv.). Weste (1807). Herrn vet då summan precis på riksdalern? Almqvist TreFr. 2: 38 (1842). Bourgognen, på bråkdelen av en grad tempererad efter Vernstedts speciella smak. Essén Vap. 24 (1917). — särsk.
a) i uttr. på håret o. d. (jfr 33 b), på en hårsmån, se HÅR, sbst. 2 d, HÅRSMÅN; äv. [delvis möjl. utgående från 15] på pricken l. på en prick, se PRICK, sbst.1 7 d, e; äv. [jfr 4 m, 16 p] på kornet, se KORN 8 f.
b) styrande tidsord, i uttr. som ange att noggrannheten l. exaktheten sträcker sig ända till den angivna tidsenheten; stundom svårt att skilja från 36. Uret går på minuten. Weste 1: 1850 (1807). Så har hon ock på minut och sekund indelat sin dag. Atterbom Minn. 115 (1817). När rådets verksamhet upphörde, kan jag ej på dagen uppgifva. Malmström Hist. 1: 22 (1855). En dödsdömd, hvilken på sekunder vet, när hans sista stund skall komma. Geijerstam KampKärlek 65 (1896). Det var, på dagen, tio år sedan Petrarca .. hade lämnat studierna i Bologna. Wulff 80År 117 (1926); jfr 36.
G. i uttr. med modal l. närstående (instrumental l. final) innebörd.
48) i uttr. som ange sätt l. beskaffenhet l. form l. omständigheter o. d.
a) styrande sådana ord som sätt (människosätt o. d.), vis (människovis o. d., förr äv. kansevis), manér, fason, äv. metod, sed, i uttr. som ange sättet för ett skeende l. för ngts utförande l. för ngts l. ngns framträdande o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; stundom liktydigt med: efter l. enligt; se närmare de särskilda orden. OPetri Tb. 266 (1529: påå kansewijsz). Molade Bonad(er) på Bondewis. ArkliR 1562, avd. 12. Vi förhoppes, att dett icke med e. k. M. vett eller villie .. på dette sätt skedt är. RA I. 3: 181 (1593). Hon war .. / Renlig i drächt .., / Slätt och rätt, och skiär, på dät ährlige gamble maneret. Stiernhielm Herc. 281 (1648, 1668). (Holland) är mycket vackert på sitt säregna sätt. Hallström Skepn. 257 (1910). Flaherty (erbjöd) på god grönländsk sed att skänka .. (P. Freuchen) kameran. SDS(A) 1954, nr 123, s. 5.
b) i uttr. som beteckna att ngt l. ngn har l. får en viss form l. skapnad l. ett visst skick l. utseende l. en viss storlek o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; styrande sådana ord som mod (numera företrädesvis i sådana uttr. som vara l. bli(va) l. komma på modet, ss. beteckning för att ngt l. ngn är l. blir modern(t) l. är l. kommer ”i ropet”), storlek (numera nästan bl., mera tillf., närmande sig 54, i uttr. på storlek med ngt, av samma storlek som ngt), förr äv. form, modell, skick, kvarto; se vidare de särskilda orden. (O. Petris krönika må) ingalunde mehre brukes, till thess hoon kan blifve på ett bättre skick corrigerett. G1R 24: 484 (1554). En craffuel, på stoorleken emillen femptÿe och sex och femptÿe lester. 2SthmTb. 4: 610 (1575); jfr 54. Vij skicke instrumenten här med, ett på mindre form (dvs. i mindre format) och ett större. RP 4: 46 (1634). De tuo små blancka papren på 4:to. ConsAcAboP 3: 150 (1666). (Lindblads sångmetod) begynner komma på modet. Geijer Brev 231 (1828). Det var en metallcylinder ungefär på storlek med ett servettfodral. Serner Birck 208 (1917).
c) [jfr a, b] (numera bl. tillf., skämts.) i sådana uttr. som på svenska l. franska (jfr e), på svenskt osv. sätt (se a) l. efter svenskt osv. mod, förr äv.: i svenskt osv. mynt. Stackot skägg, snygga och Närklipta knäfwelbord, och Skeggbrunen rakat på Tyska. Verelius 238 (1681; isl. orig.: à þyversku). En summa, dalertals på Swänska räknat ut: / Som hundra tusend giör. Brenner Dikt. 2: 57 (1716). Jag kan ta plats .. (i Paris) och lära mig sy på franska. Unnerstad Ensam 118 (1951). (†) Vnga Höns på Pålensk at koka. Kockeb. B 2 b (1650; rubrik).
d) [jfr motsv. anv. av fsv. up a samt av mlt. up(pe), t. auf] (i sht i skriftspr.) styrande superlativ (numera bl. föregången av pron. det) av adj. i sg. n. best. (äv. superlativ uttryckt gm positiv föregången av adv. mest), i uttr. som beteckna synnerligen hög grad, vanl. motsv. ett adv. i positiv, föregånget av ytterst l. synnerligen l. mycket o. d.; förr äv. i uttr. vara på sitt skönaste o. d., vara som skönast osv. När .. (naturen) är på sitt skönesta och aldra claresta. OPetri 2: 220 (1528). Bonden .. tackade på thet allreödmiukeligaste. Balck Es. 192 (1603). (Jag) hafver .. fehlachtigheten på nogaste observerat. VDAkt. 1722, nr 141. Hans Maj:t mottogs i Christiania på det mest högtidliga. VexjöBl. 1839, nr 1, s. 1. Den rike köpmannen hade utstyrt sitt fartyg på det präktigaste. Melin VikSaga 21 (1910). (†) Att the icke behofde .. på thet dyreste af androm köpe (malt o. mjöl). RA I. 1: 496 (1546); jfr DYR, adj. I 1 b γ. — särsk.
α) (†) i uttr. på det tydligaste o. d. som (det) ske kan, så tydligt osv. som möjligt. (Vi) wele .. nu sielfwa Bönen på thet korteligaste och klarligste som thet skee kan, betrachta och förklara. Rudbeckius Luther Cat. 176 (1667). Swedberg Cat. d 3 b (1709).
β) i uttr. på det högsta, förr äv. på högsta (jfr 4 a), ytterst intensivt l. kraftigt o. d.; i högsta grad; stundom: synnerligen, ytterst (jfr HÖG, adj. 15); äv. på det bästa, förr äv. på bästa, se BÄTTRE 3 i ϑ; förr äv. på det allra yttersta, i ytterst hög grad, ytterligt. (Prästerna skola) sigh på thet högsta wachta, at the icke .. bruka kätterske lärares skriffter. KOF II. 2: 18 (c. 1655). BraheBrevväxl. II. 1: 115 (1658: på högsta). Atterbom Minn. 128 (1817: på det allrayttersta). Jag är på det högsta förvånad. Östergren 3: 563 (1928).
e) styrande ord som betecknar språk l. dialekt, i uttr. som ange att ngt uttryckes (i tal l. skrift) med användande av det ifrågavarande språket osv.; äv. i oeg. l. bildl. uttr. som ansluta sig härtill (jfr e). Skriva, äv. översätta ngt på svenska. Här haffuer tu nw christelighe läsare thet nyia testamentzens böker på Swenskt måål. FörsprNT 4 a (1526). Tala .. på Syrisko, ty wij förstå thet wel. Jes. 36: 11 (Bib. 1541). Denna Roman (om hertig Fredrik av Normandie) .. öfversattes .. från Tyska på Svenska, år 1300. Hammarsköld SvVitt. 1: 28 (1818). Jag har lärt att stafva / På själens språk (dvs. ”språket” i blickar o. d.). Thomander 3: 132 (1831). Jag sa bror Gunnarson rent ut på rama småländskan: nosa inte dit. Jolin Smädeskr. 11 (1863). Litteraturläsning på främmande språk. TPedFinl. 1903, s. 191. — särsk. (†) i uttr. kunna l. lära på (ett språk), kunna resp. lära (ett språk); jfr 56 f. Tu kunde och wäl behöfwa att kunna på hebraiska. ConsAcAboP 1: 196 (1645). Barckhusen Cotossichin 22 (1669).
f) i uttr. som beteckna att ngt framställes l. avfattas l. uttryckes o. d. med användande av viss språklig form l. visst framställnings- l. skrivsätt o. d.; särsk. styrande sådana ord som prosa, vers, rim, versmått, hexameter, förr äv. stil. ConsAcAboP 7: 258 (1692). Ett Klösterbref på gammal styhl. Brenner Dikt. 2: 72 (1719). En kort Inledning .. Til hela Slut-Konsten Och Sedo-Läran, Sammanskrefne På Frågor och Svar. Lallerstedt (1739; i boktitel). En ny sång på terziner. Wulff Leopardi 52 (1913). Koranen är skriven på rimmad prosa. Zetterstéen Koran. XXVII (1917). Sätta ngt på .. rim. Östergren 5: 752 (1936). (föga br.) Överallt syntes anslag på (dvs. skrivna med) runskrift. SDS 1952, nr 160, s. 3. (†) (Runurkundernas) öfverflyttning på vanligare skriftecken (dvs. till vanlig skrift). Liljegren Runurk. V (1833).
g) [jfr 4 c, 16 c] i uttr. som beteckna att en sång o. d. föredrages (sjunges) med användande av en viss melodi samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (särsk. i sådana uttr. som sjunga ngt l. sjungas l. gå på en melodi, i sht förr äv. ton, förr äv. not); stundom äv. i uttr. som beteckna att ett musikvärk komponeras l. är komponerat till en viss text; äv. i uttr. sätta (i sht förr äv. uppteckna) ngt på noter, nedteckna ngt i notskrift, förr äv. (i uttr. sätta ngt på noter): sätta musik till ngt, tonsätta ngt. Then fagre sångh / I plägen siunga på Tysk noot. Messenius Blanck. 12 (1614). Hvar den dikten sätts på noter af Crusell, / lären tonen. Tegnér (WB) 5: 199 (1825). Almqvist DrJ 300 (1834: upptecknat .. på noter). Din tilltänkta opera på Topelii text. Wennerberg Bref 2: 193 (1854). Ah, .. (visan) gick ju på Upp genom luften! Sjödin StHjärt. 97 (1911). Yrhättorna .. sjöngo unisont på en känd varietémelodi: Pauvre cœur meilleur! Bergman JoH 10 (1926). jfr (†): Då yttringarne af hennes inre lefvande lif satte så till sägandes hela verlden på musik. Bremer Pres. 114 (1834).
h) [jfr (1 i α ζ’, 13 i α γ’ o.) 10] i uttr. på tryck äv. på trycket, i tryck; äv. (ngt ålderdomligt) i uttr. på pränt, ss. beteckning för att ngt föreligger i nedskrift l. nedskrives (med präntade bokstäver) l. föreligger l. utges o. d. i tryck samt i anv. som ansluta sig härtill; se närmare TRYCK o. PRÄNT. Här aff måtte Danske ock göre een wijse. / Läte then ock gå vth på prent. Svart Gensw. I 3 b (1558). Då han på trycket utgifvit sin Skrift. Posten 1769, s. 812. Den vackraste visan om kärleken / kom aldrig på pränt. Nerman Frunt. 60 (1918). Rättshaveri, .. överhöghetslater .. (m. m.) ha fångats och satts på pränt i häradsrätternas protokoll. SvFolket 13: 223 (1940). Barnramsorna på tryck, det var gammalt nytt. SvD(B) 1943, nr 33, s. 7.
i) i uttr. på nytt, förr äv. på ny l. nya o. d., se NY, adj. 12 b; äv. på ny kula, se KULA, sbst.2 2 b; jfr l γ.
j) i uttr. som ange situation l. läge l. ställning l. tillstånd vari ngt l. ngn befinner sig l. kommer l. försättes o. dyl. l. omständigheter varunder l. sätt varpå ngt sker l. utföres o. d. (jfr a, c, d) samt i anv. som ansluta sig härtill; stundom utan bestämd avgränsning dels från k, dels från 10 o. 21; särsk. styrande sådana ord som huk, knek (numera bl. i uttr. på kneken), balans, glänt, gavel (numera nästan bl. i uttr. på vid gavel), lut, svaj, släp, spänn, klink, kravell, prov, försök, känn, fusk, slarv, tok, skarpen, äv. (i vissa trakter) kapp, äv. (numera bl. i Finl.) övervikt, förr äv. smyg, iver, stat(en), omsvep, råga; se närmare de särskilda orden; jfr 50 e, f. Ha l. ta en båt på släp. Anställa ngn på prov. Göra ngt på försök. Bygga på klink, på kravell (skeppsb.). Han satt på (hel)spänn. Schroderus Sleid. 61 (1610: på kneken). (Guds) kopp och kar stå fulle alt på råga. Scherping Cober 1: 295 (1734). Slaget fick et annat utseende, så at de, som nyligen varit på öfvervigten .., blefvo nu sjelfva trykte. Roman Holbg 252 (1746). (Han) förbehölt sig likväl, på omsvep, at (osv.). Kempe FabritiiL 79 (1762); jfr OMSVEP 4 a. Böttiger 3: 173 (1833, 1858: På smyg). En gruflig trängsel rådde i dag uti familjevagnen; allt skulle vara på stat (dvs. fint). Knorring Ståndsp. 1: 93 (1838). Topelius Vint. I. 2: 9 (1867, 1880: på slarf). Sitta som en katt på huk. Fröding Guit. 22 (1891). (Porträtten) stå på lut mot bordet. Strindberg HögreR 129 (1899). Så snart hon hade fått .. (dörren) på glänt, passade vinden på. Lagerlöf Troll 2: 21 (1921). Martinson VägKlockrike 231 (1948: på skarpen). — särsk.
α) i uttr. på fyren, se FYR, sbst.5
β) i uttr. på hälft(en), se HÄLFT 1 f; äv. på halvt, se HALV 4 a ι.
γ) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. (vilja vara) på herr, (vilja vara) fin av sig l. (uppträda) på herrskapsvis l. ss. herre. Almqvist Lad. 28 (1840).
δ) (mera tillf.) i uttr. gå på tur, äv. cirkulation, gå i tur (o. ordning) resp. cirkulera; jfr 10, 21. Nilsson FolklFest. 327 (1915). Kulturen 1950, s. 113.
ε) i sådana uttr. som på sned, på längden (stundom äv. på längd), på bredden (förr äv. på bredd; se slutet), på höjden (stundom äv. på höjd), på tvären, på längs (på långs), på tvärs, på kors och tvärs, på tre kvart (jfr κ), på avigan, på rätan, äv. på en viss riktning l. så l. så många riktningar o. d., för att ange läge l. ställning (vari ngt l. ngn befinner sig l. kommer l. försättes o. d.) i förhållande till lod- l. vågplanet l. till ngn viss riktning l. med hänsyn till vilken sida (rät- l. avigsidan) som befinner sig l. kommer utåt l. för att ange att ngt sträcker sig l. utföres l. sker i viss riktning l. vissa riktningar (jfr 19) l. i den riktning som representeras av ngts längd l. bredd l. höjd l. (övergående i 52) för att ange den dimension med hänsyn till vilken ngt gäller o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; se närmare de särskilda orden. Ha hatten på tre kvart, se KVART, sbst. II 1 b β. Uppmäta l. minska ngt på längden, på bredden, på höjden. Tompten haffu[er] xviij alne i længd[en], och xij alne paa bredden. OPetri Tb. 76 (1525). Hestana (blevo) räda .. och rykte wagen på sne. Horn Lefv. 74 (c. 1657; rättat efter hskr.). Kom i håg att sätta Shawlen på afvigan (dvs. med avigsidan utåt), Hertha! Bremer Hertha 25 (1856). Den ene .. lade ut sina tegar på längs, den andra på tvärs. SvTidskr. 1874, s. 116 (i bild). Spjutkastning på längd. GHT 1895, nr 215 A, s. 3. Strykningen (av skinnen) företages på fyra riktningar. Hirsch LbGarfv. 238 (1898). Hahr ArkitH 206 (1902: på tvären). SvD(A) 1934, nr 1, s. 12 (: på kors och tvärs). — särsk. (†) i uttr. på bredd, i bredd (se BREDD 2). (Adelsrepresentanterna skola ställas) Tree och Tree på bredd. RARP 1: 7 (1626).
ζ) (i Finl.) i uttr. på rätt, för att ange att ngn l. ngt befinner sig l. kommer l. försättes o. d. i riktig l. normal ställning l. i rätt läge samt i anv. som ansluta sig härtill, stundom liktydigt med: rätt, riktigt, i sin ordning (särsk. i uttr. vara på rätt, stå rätt till, äv.: vara som sig bör l. oklanderlig), stundom liktydigt med: till rätta. Käraste flicka sätt kammen på rätt / Eller faller den af hufvudet. Runeberg (SVS) 2: 35 (c. 1825). Räfven, som nogsamt anade att icke allt var på rätt. Lindholm Sibbo 1: 128 (1890). Hon dog i den föreställningen att hon bragt alt på rätt igen. Tavaststjerna HårdT 270 (1891). Jag visade dem på rätt. Bergroth FinlSv. 284 (1917).
η) styrande orden humör l. lynne (l. ssgr med dessa ord ss. efterled), i uttr. som ange att ngn befinner sig l. kommer l. försättes i visst sinnestillstånd l. viss sinnesstämning o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill, stundom liktydigt med: vid. JLRuneberg (1829) hos Strömborg Runebg 3: 14. Han kom på mycket dåligt lynne. PT 1902, nr 248, s. 3. Den sista junikvällen det året var vädret på misshumör. Gellerstedt Glänt. 86 (1909). Janson blef på dåligt humör. Engström 5Bok 146 (1910).
ϑ) i uttr. vara o. d. på det klara (med ngt l. ngn), äv. ha ngt l. ngn l. bringa ngt på det klara, se KLAR 9 e, 12 a β; äv. vara o. d. på det rena med ngt, bringa o. d. ngt på det rena, se REN, adj.; äv. ha(va) ngt på känn l. på känsel(n), se KÄNN 2 b, KÄNSEL 4 b β.
ι) i uttr. som ange att ngn befinner sig i sådant tillstånd att han ännu icke förtärt ngt (på morgonen l. under dagens lopp) l. att han icke förtärt l. är berörd av alkoholhaltig(a) dryck(er); i uttr. på fastande l. nykter mage, på nykter kaluv (äv. pickalurv) l. kaliber, se FASTA, v.2 2 a β, NYKTER 1 b α, 2 b α, PICKALURV 3.
κ) (vard.) i uttr. som ange att ngn befinner sig l. kommer i sådant tillstånd att han är berörd av alkoholhaltig(a) dryck(er); i sådana uttr. som på tre kvart, på pickalurven, på snusen, på röken, äv. på kneken, på kulan, i sht förr äv. [jfr 4 g, 16 g] på nocken, förr äv. på halvrus; se närmare de särskilda orden. Han är redan på halfrus sedan i går. Kexél 1: 385 (1793). När man ä’ på tre qvart, så ä’ det alltid bra att vara i folkträngsel. Jolin Barnhusb. 120 (1849). Den ena skålen föreslogs efter den andra, till dess Moses riktigt var på nocken. Backman Reuter Bræsig 7 (1872). Värnlund Sångare 80 (1933: på snusen).
λ) [jfr 10, 21, 34] i uttr. som ange att ngt utföres o. d. utan bestämd plan l. beräkning l. metod l. som det faller sig l. med ungefärlig beräkning l. uppskattning l. utan visshet beträffande resultatet l. utgången l. med tagande av (stora) risker o. d. (jfr 34 o), styrande sådana ord o. ordförbindelser som måfå, (en) höft, (en) slump, ett ungefär, vinst och förlust (jfr 51 f), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hov (se HOV, sbst.2), i sht förr äv. (ett) hum, förr äv. (en) lycka l. lyckskott l. bevåg l. överslag l. ett vågspel l. en våga(n) l. (ett) äventyr l. ett behag; se närmare de särskilda orden. (Huset) wart skattet paa it behag ffor vjc (dvs. 600) m[ar]c. OPetri Tb. 6 (1524). Thz som komma skal är oss allom fördolt, ther före moste alt skee på een wåghan j thetta lekamligha lijffuet. GlPred. 11: 5 (Bib. 1541). Hwar tu än beder, beder tu på äwentyr, löckas thet, så löckas. LPetri 2Post. 71 b (1555). Vthi Twå secker af slap humbla på hooff — 6 ℔. BoupptSthm 9/4 1607. Ehrenadler Tel. 978 (1723: på vågspeel; fr. orig.: au hazard). När på öfverslag vid årets slut efterräknas, huru många .. (av gruvorna) drifvits med förlust. Stockenström PVetA 1749, s. 15. Våra på vinst och förlust tagna citater. Polyfem I. 49—52: 10 (1810). Ödmann AnvSkrift. 41 (1822: på lyckskott). Jag slog upp .. (boken) på måfå för att inlägga blomman. De Geer Minn. 1: 94 (1847, 1892). Bergman LBrenn. 66 (1928: på en höft).
μ) styrande ordet hand, i vissa uttr. som ange sätt varpå l. omständigheter varunder ngt utföres l. sker l. tillstånd vari ngn l. ngt befinner sig o. d. (jfr 8 d).
α’) [jfr 34] på egen (förr äv. sin egen) hand, se EGEN 1 j γ.
β’) på fri hand, se FRI 24 c.
γ’) (†) på privat l. enskild hand, privat(im); enskilt; särsk.: gm enskilt samtal o. d.; jfr HAND 20 b. Att jag vågat på privat hand tillfråga Herr Doctor och Biskopen Tegnér härom. VDAkt. 1825, nr 496. Jag känner på enskilt hand .., att (osv.). Tegnér (WB) 8: 218 (1837). Därs. 9: 355 (1843).
δ’) (†) i uttr. på ren hand, i redig o. snygg utskrift; jfr f. HSH 3: 152 (1693).
ε’) på tu man hand, äv. på två l. tre osv. man(na) hand o. d., se HAND 20 d.
ν) [jfr 4 a α] i uttr. som beteckna att en maskin o. d. går l. drives med viss inställning (av reglage för utväxling o. d.); äv. i uttr. som beteckna att fartyg l. fordon o. d. går l. framföres med viss last (l. utan last). Bilföraren körde på ettan uppför hela backen. På lätten, se LÄTT, sbst.2 Ångtrycket .. skall kunna gifva fartyget en fart af 13 1/4 knop på full last. SD(L) 1900, nr 369, s. 2. I regeln köres ju (bilen) på tredje eller fjärde växeln strax före afstannandet. Nerén HbAut. 1: 173 (1911).
k) [jfr j, 10, 34] i uttr. som ange vilje- l. känsloinställning o. d. som bildar bakgrund för o. präglar en handling o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill (stundom med särskild tanke på att viljeinställningen osv. utgör orsak till handlingen osv., liktydigt med: av, stundom med mer l. mindre utpräglad final bibet.), styrande sådana ord som allvar, skämt, narri, lek, låts, elakhet, trots, okynne, kiv, skryt, äv. rolighet, barnslighet, knepighet, skälmaktighet, skälmeri, falskhet, i sht förr äv. förakt, spotskhet, förr äv. lustighet, harm, ondska, avund, prål, enkom (se närmare de särskilda orden); jfr j. G1R 19: 271 (1548: på .. pråll). Her Thure lätt slå i trummo för sigh .. ganska hardt, lika som på harm. Svart G1 129 (1561). Hann slogh sin granhustrv örat sönder på gammel affundh. UpplDomb. 7: 159 (1568). En partt aff Nils Dackes anhang sade, at .. (fredsförslaget) var giordt på falskheet. HH 20: 75 (c. 1580). När kyrkiones räckning (vid visitation i Jomala) fordrades, så hade pastor .. (icke) kladden medh sigh, .. huilket och war på spåtskhet och föracht. Murenius AV 396 (1658). Brenner Dikt. 2: 57 (1716: på skryt). Benedictsson Ber. 160 (1885: på rolighet). Hedenstierna FruW 8 (1890: på barnslighet). (Jag) uppgjorde .. på fullt allvar en plan att rymma. De Geer Minn. 1: 11 (1892). Han hade blifvit omkullstött riktigt på elakhet af en stor, stygg pojke. Lagerlöf Länk. 247 (1894). Sjöberg Kvart. 40 (1924: på knepighet). — särsk. i uttr. på godo l. ondo, se GOD 23 resp. ONDO 1 f.
l) [jfr 4 b, 16 b, 34 samt 10 o. 21] i vissa uttr., styrande orden räkning l. (i bet. α) bok l. (i bet. γ) stat l. (i bet. δ) namn.
α) i sådana uttr. som ta(ga) l. få o. d. (ngt), förr äv. bekomma ngt på räkning l. på bok (förr äv. på en räkning) l. ta(ga) o. d. ngt på ngns räkning, ss. beteckning för att ngn vid inköp av ngt o. d. icke betalar kontant, utan låter uppföra det köpta osv. i förteckning över vad han (l. ngn) är skyldig resp. i kontrabok samt i bildl. anv. härav, förr äv. ss. beteckning för att ngt lämnas i avräkning på skuld (jfr m); i sht förr äv. i utvidgad anv., i uttr. göra ngt o. d. på ngns räkning, för ngns räkning, förr äv.: på ngns bekostnad (se 34 c); förr äv. göra ngt på egen räkning, på egen hand. Lather Pedher Larsson bekomma fiorton tunnor Spanmåll på Reckningh för dhen Förthäringh Her Israhell hooss honom giorth hafuer. HovförtärSthm 1621—22, s. 143. ConsAcAboP 1: 91 (1643: på en räckningh). Resa på egen räkning. Björnståhl Resa 1: 367 (1772). Sedan Allmänheten .. roat sig på Er Räkning. VexiöBl. 1810, nr 48, s. 3. Den som vill blifva rik, bör aldrig taga saker på räkning. Hagdahl Fråga 249 (1883). Alm. 1890, s. 32 (: taga på bok). Utg. (skall) tillåta sig en smula svärmeri på deras (dvs. de fångna karolinernas) räkning. KKD 4: XLI (1908).
β) [jfr α] (numera föga br.) i sådana uttr. som på samma räkning, i o. med detsamma, äv.: av l. för samma orsak, på denna räkning l. på den räkningen, därigenom l. till följd därav l. tack vare detta (förr äv. på den räkning(en) att, därigenom l. därför att), på ngts räkning (förr äv. på räkning av ngt), tack vare ngt. När man tror det .. (en viss präst) predikar väl, så intränger sig äfven på samma räkning den tankan, det han aldrig kan predika illa. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). Bergeström IndBref 203 (1770: på den räkning at). På räkning af vår bekantskap med Läraren blefvo vi snart nog inbjudne på ett större kalas. GMyhrman (c. 1850) hos Wrangel TegnKärlekss. 263. Jag blef stämd, och han på samma räkning. Dalin 2: 307 (1855). (Jag) hade .. helsningar från fru Floor, och blef .. på den räkningen särdeles väl emottagen. Fahlcrantz 4: 98 (1865). (Murarmästaren Palloy som förestod arbetet med Bastiljens rivning) har på dess (dvs. Bastiljens) räkning fått ett slags namn i historien. Hedin Rev. 85 (1879). Högberg Frib. 267 (1910: på samma räkning).
γ) [jfr α] i uttr. på ny (i sht förr äv. en ny) räkning, ss. beteckning för att varor o. d. som tagas (l. tagits) på räkning (se α) uppföras (l. uppförts) i ny (från den föregående skild) förteckning över vad köparen är skyldig; numera vanl. allmännare (i uttr. på ny räkning): på nytt; förr äv. på ny stat, på nytt. På ny räkning lemnade P(etter) M(eesz) (vissa specerier). 2VittAH 8: 112 (i handl. fr. 1546). 2SthmTb. 7: 229 (1586: på en nÿ reckningh). Mennisko-fyllbultar, som sällan äro sjuke af et rus längre än dygnet om, och kunna sedan supa på ny räkning. Sahlstedt SagTupp. 35 (1758). Almqvist Går an 22 (1839: på ny stat). Nilsson FestdVard. 188 (1925).
δ) (†) i uttr. på ngns namn, i l. under ngns namn (se d. o. 1 d); äv. (i fråga om fångutväxling): i utbyte mot ngn; jfr 34. Tiil thet xx:de Skal ingen på en annens naffnn eller tilsage j munstringen genom gå vid liffsens straff vtan nåde. G1R 10: 49 (1535); jfr 34. Som H. Törnflycht på hans (dvs. kommendantens i Moskva, Ismailovs) namn hemreser, så (osv.). KKD 6: 182 (1710).
m) [jfr j, 10, 21, 34] i vissa uttr. som ange de omständigheter l. villkor varunder en viss nyttighet (vara l. pänningsumma l. hus l. hemman o. d.) upplåtes till nyttjande l. överlämnas till l. anskaffas l. innehas av ngn o. d. (jfr l α, γ); styrande sådana ord som köp (numera nästan bl. i uttr. på öppet köp), arrende, kredit, äv. lån, ränta, borgen (numera bl., bygdemålsfärgat, med bet.: kredit), hälftenbruk (förr äv. hälften), äv. (i Finl.) hyra, äv. (i skildring av ä. förh.) tjänst, avgift, räkenskap (förr äv. räkning), pant, i sht förr äv. ocker, procent, förr äv. intresse, frihet; se närmare de särskilda orden. G1R 3: 317 (1526: på rentha). Tu skalt icke få honom tina peningar på ocker. 3Mos. 25: 37 (Bib. 1541; Bib. 1917: lämna .. på ocker). Syr. 29: 4 (Bib. 1541: på borghan). Hwadh heller han hafwer qwarnar i pacht eller på räkning af Chronan, Frälset (osv.). RARP 4: 619 (1651). (Du har) Många tusende på Interesse (dvs. utlånade mot ränta). Scherping Cober 2: 118 (1737). SvSaml. 3—6: 238 (1765: låna på dryga procent). Ett i Lefréns gård på hyra boende Fruntimmer. Porthan BrCalonius 316 (1796). Wetterbergh Penning. 482 (1847: på hälftenbruk). Malmström Hist. 2: 10 (1863: på ständigt arrende). Almqvists skrifter tyckas särskildt varit utsatta för faran att läsas blott på lån. Lysander Almqvist 345 (1878). Under 1500-talet, då länen på tjänst, avgift, pant och räkenskap .. periodvis sins emellan växlade i inbördes betydelse. Almquist CivLokalförv. 1: 47 (1917); jfr LÄN, sbst.3 1. På kredit köpta varor. HandInd. 733 (1927). — särsk.
α) i uttr. innehava l. anslå (gård, hemman o. d.) på lön, giva ngn ngt på lön, se LÖN, sbst.1 2 b β, indela ngt på lön, se INDELA 4. jfr (†): Deras pålöning (dvs. på lön) anslagne hemman. BtHforsH 3: 145 (1697).
β) (†) i uttr. handla med ngn på pänningar, driva affärer med ngn på basis av betalning i reda pänningar; jfr 34, 50. AOxenstierna 1: 340 (1615).
n) i uttr. på det hela taget l. på det (stora) hela, i stort sett (om man bortser från detaljerna); i huvudsak; äv. övergående i bet.: i alla fall, ändå; jfr HEL, adj. 4 p ζ. (Pianokvartetten) gick på det hela bra. Geijer Brev 235 (1828). Han fordrar utan misskund sin lön (dvs. en kyss). Den är ju på det hela så liten. Jolin Mjölnarfr. 23 (1865). PT 1898, nr 267, s. 3 (: på det stora hela). Hülphers Ångermanl. 78 (1900: På det hela taget). Korta och på det hela obetydliga sommarfälttåg. Nilsson FestdVard. 191 (1925).
o) (†) i uttr. på en stor (l. liten) l. större l. den största o. d. skala, i stor (resp. liten) l. större osv. skala. En sådan Diminutiv-Academie som denna (i Lund), der ingen ting kan företagas på en stor skala. Tegnér (WB) 4: 340 (1823). Steffen BrittStröft. 266 (1895).
p) i uttr. som ange det sätt varpå flera enheter (personer l. föremål o. d.) ordnas l. äro ordnade l. förekomma tillsammans med hänsyn till uppställningsform l. till den figur l. formering o. d. (t. ex. linje, kolonn) som de tillsammans bilda samt i anv. som ansluta sig härtill; styrande sådana ord som linje, kolonn, led, front (i sådana uttr. som på bred front), stundom äv. rad; se närmare de särskilda orden. När mångahanda slags mynt, äre för handenne, som haffua åtskillighe Nampn, så scriff theras nampn på Raad, och subtrahera .. lijka ifrå lijka. AJGothus ThesArithm. 25 (1621). Rättning läres först enskildt och på ett led. ExFältartill. 1885, 1: 37. (Fartygen) ordnades på linie med amiralskeppet i midten. Rydberg Varia 265 (1890, 1894; i fråga om lek på isflak). GHT 1895, nr 257 A, s. 3 (: på bred front). Nyblom Österut 59 (1908: på kolonn). Fem .. kråkor sitta uppspetade på en rad under .. kraxande konversation. Knöppel SvRidd. 46 (1912). — särsk. (†) i uttr. på en hop, tillsammans, samtidigt, på en gång; äv. församla på en hop, samla i en hop, föra tillsammans. Om siukdom någhon tijdh än medh tigh mon förhala, / Lär tu doch på en hoop thet alt försurt betala. Palmchron SundhSp. 378 (1642). Församlen på en hoop: Mithridat, Alaric, / En Cyrus, Tamerlan (osv.). ÖB 45 (1712).
q) i uttr. som ange det sätt varpå en större helhet uppdelas l. är uppdelad med hänsyn till sin organisation; förr äv. i uttr. som ange det sätt varpå ett tal uttryckes i måttenheter; jfr 55 b. Alla tijdzrekningar (komma) öffuereens som här (dvs. i Upp. 11: 2, 3, 12: 6, 14) schriffuas, ehwadh the nempnas på åhr, månadher, eller daghar. Baazius Upp. 95 b (1629). Regementet .. organiserades på 10 kompanier à 80 man. NF 1: 731 (1876). Efter intagen frukost .. började elgjagten för hund på två lag. PT 1901, nr 205, s. 2. Rådhusrätten (i Östersund) arbetar .. på två avdelningar. SFS 1942, s. 1968. jfr (†): Jag gjorde halt och satte mig på 8 troppar tätt bakom en strimma af buscage. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: XXVI.
r) [jfr motsv. anv. av t. auf; jfr 23 a (ε)] i uttr. som ange att ngn befinner sig i en belägenhet l. utsättes o. d. för ngt som innebär fara för liv l. heder l. egendom samt i anv. som ansluta sig härtill; numera företrädesvis i sådana uttr. som kämpa l. strida l. kamp l. strid l. fiendskap (äv. fiender) på liv och död (ngn gg äv. på liv och kniv), äv. strida på livet, ss. beteckning för att strid osv. gäller liv l. död (resp. att några äro dödliga fiender) o. i oeg. l. bildl. anv. härav; förr äv. i sådana uttr. som sitta på livet l. sin hals, sitta fängslad för livssak l. i väntan på avrättning, gå på livet (jfr 23 a ε slutet), riskera livet l. sväva l. livsfara, klaga ngn an på liv, gods och ära, anklaga ngn för ngt som medför förlust av liv, gods o. ära; jfr LIV I 1 d, HALS 2 a. (De) som sittia på theras hals. LPetri KO 60 a (1561, 1571). Att .. klaga honom an på lijff, godz och ähra. RP 8: 159 (1640). Fångar som sittia på Lijfwet. Grubb 599 (1665). Så ofta de se sina egna hustrur, bli de förvandlade til .. odiur, så at deras beklageliga makar gå liksom på lifvet. Dalin Arg. 2: 403 (1734, 1754). Ni utmanar mig således till en kamp på lif och död? Jolin Smädeskr. 65 (1863). Han kände .. att de voro fiender födda, på lif och knif. Strindberg Fagerv. 280 (1902); jfr 50 b slutet. Motsatta, ibland på lifvet stridande uppfattningar. Laurin Våld 437 (1910). (†) The gode men ther ather liffue dagelica sitiæ pa theris liiffs fare. G1R 1: 51 (1523). — särsk. i uttr. göra ngt o. d. på sin egen hals l. på ngns hals, det går på min osv. hals, ngt går l. låta ngt gå o. d. på sin hals, se HALS 2 g; jfr j λ, 34 o.
s) [jfr mlt. up den dōt liggen] (†) i uttr. ligga på döden l. vara på döden sjuk, ligga l. vara dödssjuk. Anders är på döden siuk. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 68 (1693). Dän gamla såm på döden ligger. Därs. 117 (1696). Därs. 162 (1701).
t) (†) i uttr. förbjuda ngt på hårt straff, vid hårt straff, beplikta sig på ett hängande att (osv.), förplikta sig vid äventyr att bli hängd att (osv.); jfr 34 o. HH XIII. 1: 236 (1566). KKD 10: 420 (1704).
u) i uttr. på pass, se PASS, sbst.1 I 17 c α.
v) (†) styrande ordet mening, i uttr. som ange vilken innebörd l. vilket innehåll ett uttalande l. ett tal o. d. har, stundom äv. i vilket syfte en handling företages (jfr 51). Renholt .. suor på lagbokenn, att han aldrigh gaff (borgmästare) Oluff Laresson nåkonn fisck på sådana meningh (dvs. i avsikt att muta honom). TbLödöse 91 (1588); jfr 51. (Lantmarskalken) giorde en kortt Oration på effterfölliande meeningh. RARP 1: 45 (1627). Schroderus Os. III. 1: 164 (1635).
x) [jfr 16] (†) i förbindelse med orden döpa l. (i bet. β) kristna.
α) styrande ord som betecknar tro l. gudom o. d. som ngn gm dop kommer att tillhöra l. hylla sig till l. bekänna o. d., ofta liktydigt med: till. Aldenstund the icke wordo döpte på then helige Trefalligheet. Schroderus Os. 1: 352 (1635). Om man skulle döpa de små barnen på kyrkans tro. Borg Luther 2: 560 (1753).
β) styrande ord som betecknar person som vid dopförrättning uppföres ss. fader (l. moder) till barnet; jfr 16 b β samt DÖPA 2 c, KRISTNA 1 b β. ConsAcAboP 1: 323 (1648). En som hade kenss itt barn, som eij war hennas, .. och låtit christna barnet på sig. ConsEcclAboP 385 (1659). VDAkt. 1681, nr 272 (i skrivelse från Åbo domkapitel).
49) [jfr motsv. anv. av t. auf; jfr 10] (†) i uttr. som ange i l. för vilket fall (under l. för vilka förhållanden) ngt sker l. utföres l. gäller o. d. (l. skall ske osv.) samt i anv. som ansluta sig härtill, stundom liktydigt med: i, stundom med: i händelse av; styrande sådana ord som händelse, fall, nödfall, dödsfall; se närmare HÄNDELSE 7 a, g, FALL XII 4 b, NÖDFALL a, DÖDSFALL 2 b β α’. MandSigism. L 3 a (1596: på dödz fall). Att förnimme, huruledes H. F. Nåde Hennes Nåde Fröken ville förstligen underholla och på dödsfall (dvs. i händelse av den blivande makens dödsfall) försöria. AOxenstierna 1: 88 (1614). RP 4: 1 (1634: på een sådan händelse). Eliest ähr best, att Höfft och Pillaw aldeles på freds- och restitutionsfall raseras. AOxenstierna 1: 561 (1635). Cronan .. kunde .. (hos kopparkompaniet), på nödfall, få märckelig adsistence. Stiernman Com. 5: 62 (1689). På den händelsen af dyr tid och missväxt .. tillåter Kongl. Maj:t .. (tjänstefolk m. fl.) at begifva sig til andra under Dess lydno varande Provincier. PH 5: 3425 (1752). SvMerc. 1765, s. 300. — särsk.
a) i uttr. med bet.: under alla omständigheter l. i vad fall som helst l. för alla eventualiteter l. för en sådan eventualitet (att osv.) l. för oförutsedda behov (i eventuellt nödläge); jfr HÄNDELSE 7 d, e, FALL XII 4 c, NÖDFALL d. (Saul) uthwalde sig 3000 Män uti Jsrael, hwilke skulle wara stadigt hoos honom på allehanda fall. Rudbeckius KonReg. 200 (1615). RP 3: 200 (1633: på all nödfall). Konung Ferdinandus (belägrade) Ofen, Hufwudstadhen i Vngern, hwilket skedde på sådan Händelse och Fall, at (osv.). Schroderus Os. III. 1: 234 (1635); jfr c. Frankerijket .. kan hafva 5 arméer reda på alle fall. RP 8: 316 (1640). Dähnert 871 (1784).
b) i uttr. med bet.: i förekommande fall l. vid behov l. eventuellt l. möjligen l. till äventyrs o. d.; jfr HÄNDELSE 7 h, FALL XII 4 a, NÖDFALL a β α’, β’. PolitVis. 203 (1598). De andre mijne arffwingar, hwilkom jus patronatus på een händelsse tillfalla kan. Annerstedt UUH Bih. 1: 199 (i handl. fr. 1622). Stiernman Com. 5: 30 (1625: på nödfall). Her Feltherren proponerade vara considerabelt, om någhot vidrighit viderkomme Marskalken, hvem man skulle på fall sättia i hans ställe. RP 11: 37 (1645). Garnisonerne att besättia och hafwa ett corpo på benen, kan inthet wara aff ringa consideration, på fall att förswara sig. RARP V. 1: 123 (1652); jfr c α.
c) i förbindelser med mer l. mindre konjunktionell anv.
α) i uttr. på (den) händelse (att) l. på den händelsen att l. på händelse om l. på fall (att) o. d., för den händelse (att), ifall, om; jfr HÄNDELSE 10 b, FALL XII 6 b. På fall att staden blefve berännbd. OxBr. 1: 286 (1625). RP 3: 47 (1633: på händelse om). RARP 3: 116 (1640: På hendelsse, att). På fall hon (dvs. den för trolldom åtalade kvinnan) blefwe äntå widh sådan skrymptan beständigh, skulle (osv.). BtFinlH 2: 301 (1667). KKD 8: 229 (1706: på den händelssen, att). Emot denna .. grundsatts skulle .. felas, på händelse det blefve tillåtet, at (osv.). AdP 1800, s. 240.
β) i uttr. på vidrigt fall att, ifall motsatsen föreligger att, ifall (det) tvärtom (förhåller sig så att); äv. i uttr. på nödfall att, se NÖDFALL a β γ’. RARP 6: 21 (1656).
50) i uttr. som ange medel som brukas vid utförande av ngt (stundom liktydigt med: med hjälp l. användande av) o. i anv. som ansluta sig härtill; ofta med bibehållen anknytning till den till grund liggande lokala bet. (jfr 1, 3, 13, 15), stundom svårt att skilja från 34 o. 48. Anm. Uttr. med mer l. mindre instrumental innebörd behandlas äv. under 1 m, 3 g, 16 j, 24 c ι, 34 b. BrölBesw. 525 (c. 1670). Päjla honom (dvs. seglaren) på Compassen. Serenius Iiii 1 a (1757). En (temperaturförändring) af 80° mätt på Reaumurs (termometer). Lindeberg Christie 198 (1876). En vanlig stadig lapp kan .. fastsys på maskin. Adelsköld LinnSömn. 88 (1931). (†) Ibland så ringde poiken på (dvs. med) then lilla klåckan (under den katolska gudstjänsten). Bolinus Dagb. 34 (1668). — särsk.
a) (†) i uttr. på detta medlet, med användande av detta medel l. på detta sätt; jfr 48. När jag på thetta medelet (dvs. gm brevskrivning) får conversera med min käre farkär. Ekeblad Bref 1: 294 (1653; rättat efter hskr.).
b) styrande ord som betecknar vapen l. (allmännare) redskap l. hjälpmedel o. d. varmed (tve)kamp utkämpas l. som utgör det i vars handhavande skickligheten prövas vid tävlan o. d.; numera nästan bl. (jfr dock slutet) med det styrda ordet i obest. form utan föregående obest. artikel, förr äv. i sådana uttr. som på klingan, på en klinga l. en plit l. en värja. Gustav .. får .. handel med en Officer, som honom på ett par Pistoler vtfordrade. Humbla Landcr. 129 (1740; t. orig.: auf). Juslenius 213 (1745: på en plijt, på en värja). Wallenberg (SVS) 1: 208 (1771: på klingan). Jag .. manar honom att slåss med mig på hvad vapen som helst. Topelius Fält. 2: 85 (1856). Bland kastarna segrade .. Lemming på kula, A. Åberg på slägga. SvD(A) 1916, nr 191, s. 7; jfr 52. Bataljer på knytnäve och plåthink. Schück o. Warburg 3LittH 8: 692 (1949). jfr (†): Råa kämpar, som boxades och slogos på knytnäfvar. SvLittFT 1837, sp. 249. särsk. [efter t. krieg bis aufs messer, eg.: ända till kniven (jfr 16 a γ, δ), efter span. guerra y cuchillo (eg.: krig o. kniv), den spanske generalen J. de Palafox y Melcis svar, då han av fransmännen uppmanades att kapitulera vid belägringen av Zaragoza 1808] i det bildl. uttr. krig l. strid l. uppgörelse o. d. på kniven (ngn gg äv. på kniv), ss. beteckning för obarmhärtig l. obeveklig l. förbittrad strid (l. konkurrens o. d.) resp. uppgörelse osv.; äv. i sådana uttr. som slåss o. d. på kniven (med ngn), föra dylik strid (med ngn). Mellan oss är det krig på knifven. Hallström BCap. 121 (1900). Andersson Plautus 67 (1901: krig på knif). (Churchill) kan .. slåss med dem (dvs. sina motståndare) på kniven. DN(A) 1933, nr 232, s. 6. Agnes von Krusenstjernas produktion (kan) .. sägas vara en uppgörelse på kniven med ungdomstidens renhjärtade flickböcker. Ahlgren KrusStud. 77 (1940).
c) [jfr 13, 15] i uttr. räkna (ngt) på fingrarna (ngn gg äv. fingret), räkna (ngt) med hjälp av fingrarna (så att man fattar det ena fingret efter det andra vid räkningen); äv. i utvidgad anv., i sådana uttr. som kunna l. känna l. ha o. d. ngt på fingrarna l. på sina fem fingrar o. d., ss. beteckning för att ngn fullständigt behärskar ett kunskapsstoff o. d. (se närmare FINGER 1 d, e γ). Räkna på fingren. Helsingius Cc 6 a (1587). (Zigenarna) som .. på sina fem fingrar kan hela världens knep. (Cavallin o.) Lysander 248 (1875). Hem i brand, där krigarn ej på fingret / ids räkna dem han för en dag har ljustrat. Sjöberg Kris. 86 (1926).
d) i uttr. läsa l. bedja på radband, se RADBAND.
e) [jfr 48 j] i uttr. på knep, se KNEP, sbst.1 II slutet.
f) [jfr 48 j] (†) i uttr. på konst, med användande av konstfärdighet l. konstgrepp, med konst (se d. o. 3 b); äv.: med list l. förställning; äv. ss. attribut: konstgjord, artificiell. Jag leer åth sådan en .. / Som jämrar sig på konst, som yrar vid fult vett. Düben Boileau Skald. 13 (1721). Berlin är en stad på konst, men är Preussens herrevälde det mindre? Rydqvist Resa 17 (1838). Jag har på konst skaffat mig underrättelse om Brenner. Bremer Dagb. 244 (1843). (Havsfrun) kammar sitt ljusgula hår och lägger det upp på konst. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 245 (1864). Benedictsson Peng. 157 (1885).
51) († utom i c, e—g) i vissa uttr. med mer l. mindre utpräglat final innebörd, styrande ord l. uttr. som anger avsikten l. syftet l. ändamålet med en handling l. värksamhet, stundom liktydigt med: till, stundom med: för. Anm. Uttr. med mer l. mindre final innebörd behandlas äv. under 10, 21, 24 f, 30 a, d, 48 k, v, 52 q, r, 56 f, g. The göra thet påå rosn, ath menniskionar skolo prijsa them. OPetri 1: 51 (1526); jfr 48 k samt: Tu skalt icke bidhia på prijss eller roosn. Dens. 3: 452 (1530). På thet göra the så ath stoor tilsökning skal skee til them. Dens. 1: 508 (1528); jfr c. Vthscrifftena aff bodhet som j Susan vpslaghet war på theras förderff. Est. 4: 8 (Bib. 1541). På itt åminnelse till sitt fall sleet hon rijsz och fick 20 slagh. ÄARäfst 28 (1596). (Att) then Keyserske Gesanten .. på intet annat war tijt kommen, än at winna tijdh. SwarDaManif. 1644, s. S 3 a (1636). (Sv.) Jag giordet på det, (eng.) I did it in order to that. Serenius (1741). På lurendrejeri och kustbevakning / En kronlastdragare armerad var. MarkallN 2: 63 (1821); jfr 52. — särsk.
a) [jfr 4 c δ] i uttr. (göra ngt o. d.) på ngns l. ngts bästa l. gagn l. argesta (jfr 4 c δ), till ngns gagn l. förmån l. fördel l. tjänst o. d. resp. till ngns skada; jfr BÄTTRE 3 i α γ’, ARG, adj. 3 b β. G1R 3: 208 (1526: paa vort oc Riikesens argista). Hertogana fornummo, at ther handlades icke på theras betzsta. OPetri Kr. 105 (c. 1540). Dän andre (hustrun) ghår .. och tigger på beggies dheres (dvs. båda makarnas) gangn. ÄARäfst 16 (1596). Rudbeck Bref 42 (1666).
b) [jfr 21] styrande inf., i sådana uttr. som vara ute på stjäla o. d., vara ute för att stjäla osv., resa l. gå ut på att göra ngt, för att göra ngt. En forskande resande .. reser ju på at lära af andra. Björnståhl Resa 3: 75 (1778). De (ha) gått ut på at göra et galgstreck. Eurén Kotzebue Cora 11 (1794). Alltid ska’ j tro att jag ä’ ute på stjäla — svarade Lotta. Knorring Torp. 2: 195 (1843).
c) [jfr motsv. anv. i fsv. samt av mlt. up dat, t. auf dass; jfr äv. mlt. up(pe) de (l. die l. dy) mede (l. mide l. mid) (dat)] (numera bl. i skriftspr., med högtidlig l. ålderdomlig prägel) i uttr. på det att, äv. på det, i konjunktionell anv., inledande final bisats: för att; numera bl. med bisats vars predikatsverb utgöres av ngn form av hjälpverben må l. skola, äv. (arkaiserande, i sht skämts.) månde, i sht förr äv. kunna, förr äv. vilja l. huvudverb utan hjälpverb. G1R 1: 205 (1524). Dömer icke på thet j icke skolen wardha dömde. Mat. 7: 1 (NT 1526; Bib. 1917: på det att). Then som elskar sin nesta, han begärar intit wara honom til tunga, vtan arbetar heller sielff, på thet han kan wara honom til lijsa. OPetri 1: 506 (1528). Menniskionnes Son är icke kommen, på thet han wil läta tiena sigh. Mat. 20: 28 (Bib. 1541). (Han) Påminte dem och, att dee sådant (dvs. sitt tillvägagångssätt) hoos dee andre stånden endskylle, på thet the sådant icke illa optage. RP 6: 242 (1636). Jag måste nu ändra mig, på det förståndigt folk ej må le åt min galenskap. Dalin Arg. 1: 9 (1732, 1754). (Jag visade) opp mitt (nya) betyg .. (för min förra lärarinna), på det att hon månde blygas över sin skamliga njugghet mot mig. MinnHbgSkola 21: 10 (1954).
d) i uttr. på någon oära, i syfte att utföra ngt vanhedrande l. skymfligt o. d. G1R 29: 464 (1560). (Han säger) sigh gådt .. (till borgmästarens hus) för gammalt omgänge och skylskap, och eij på någhon oähra. ConsAcAboP 1: 385 (1648).
e) (fullt br.) spelt. i sådana uttr. som spela på utgång l. vinst l. på kodilj, spela l. lägga upp sitt spel så att man söker få utgång l. vinst resp. så att motspelaren skall gå kodilj. Düben Talism. 2: 22 (1817). Det gäller att spela på utgång. HandlednBridge 65 (1904). Spela på vinst. SDS 1953, nr 272, s. 9 (i schack).
f) i uttr. på vinst och förlust (jfr 48 j λ), se FÖRLUST, sbst.1 1 c β α’, på profit (jfr 34 o), se PROFIT 1 b β; jfr 48.
g) (förr) i uttr. sitta l. insättas o. d. på bekännelse, om person som anklagats för brott: (kvar)hållas resp. insättas i (strängt) fängelse för att förmås att bekänna. (Zigenerskan) sitter på smedjegården .. (o.) har suttit der i tio år på bekännelse, såsom det kallas. Blanche Band. 348 (1848). NF 12: 927 (1888).
H. i uttr. som ange att ett förhållande l. en egenskap l. en värksamhet l. en handling på ett l. annat sätt hänför sig till ngt l. ngn.
52) i fråga om; rörande; angående; beträffande; med hänsyn till; med avseende på; stundom svårt att skilja dels från 6 o. 18, dels från 24 o. 56. Vara dyr, noga, kinkig, svår, styv, dålig, kunnig, lärd, frikostig, givmild, rundhänt, snål, njugg, sparsam, karg på ngt, bli(va) klok l. klar på ngt l. ngn; se närmare (äv. beträffande bruklighet) de särskilda adjektiven; i sht förr äv. det är dyr (förr äv. hård) tid på ngt. Frikostighet, givmildhet på ngt. Specialist, auktoritet, virtuos, kännare, äv. (vard.) överdängare, baddare på ngt. Specialisera sig på ngt. Privilegium, fullmakt, patent (förr äv. immission l. kollation l. vokation) på ngt; jfr t, 28 b. Ställa proposition på en fråga. Opponera, vara opponent på en avhandling. Tiden på 110 meter häck(löpning) blev för segraren femton sekunder; jfr 6 c γ. Ngt är en måttstock l. prövosten på ngt. Ha väderkorn (äv. näsa) på ngt, få väderkorn (äv. nys) på ngt, se VÄDERKORN, NÄSA, sbst.2 2 b, NYS 1 slutet; jfr 4 m, 16 p, 24 (b). Ha fluga(n), dille, pippi på ngt (vard.). Vara besläktad med ngn på fädernet, på mödernet; jfr 8 c. (I Småland) skal wara hård tijd på höö och korn. G1R 7: 184 (1530). På ilsnedige Anslagh war ingen hans Make. Schroderus Os. 2: 631 (1635). (Kaliforniens indianer) äro särdeles produktiva på afföda. Andersson Verldsoms. 2: 176 (1854). Han är snål på betyg emot dig. Jolin Smädeskr. 8 (1863). O sommar, .. / hvad du slösar på bär och på fågelsång. Levertin Dikt. 24 (1895, 1901). Under flera föregående år har man haft nästan missväxt på körsbär i Dalsland. NDA 1913, nr 221, s. 11. En forskare på Erik XIV:s historia. Grimberg SvFolk. 2: 345 (1914). — särsk.
a) i vissa numera obrukliga anv.; särsk. i uttr. privilegiera l. förvita l. chikanera ngn på ngt, tillstånd l. fred l. glömska på ngt, fabrikör på ngt; se närmare de särskilda orden. Såsom h. k. M:t och på successionen är then nämpste til regementet .. effter then arfföreningh och recess, som (osv.). RA I. 2: 299 (1569). Han haffuer warit på sin Lekamen en lång och starck man. Petreius Beskr. 2: 96 (1614). RARP 1: 4 (1626: på wist Godz priuilegeres). Huar någor effter denne dagh demm på samma saak för wÿter, eller beskÿller, skall dee fällas effter Lagh. EkenäsDomb. 1: 217 (1657). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 27 (1703: schiquanerade .. på). Som man ey vet, huru Rikets tilstånd är på medel, så (osv.). 2RARP 6: 515 (1731). Fabriqveuren på Urmakari Herr Daniel Ljungstedt. VRP 27/3 1786. Glömskan på döden. Lybecker Young 45 (1795). En ung fjortonåring, kadett på sitt handtverk (dvs. till yrket). Knorring Skizz. I. 1: 159 (1841). — särsk.
α) i sådana uttr. som färdig, förfaren, snäll, förståndig, fintlig, fyndig, fix, okunnig, oklok, olämplig, fast, ense, (jäm)lik, rädd, fri på ngt, fyndighet på ngt (se närmare de särskilda orden), (stor o. d.) på talet (jfr b), (stor osv.) till antalet, dyr på kostnad, dyr i pris. Apg. 26: 3 (NT 1526: förstondugh på). Tå the itt fögho folk woro på talet. Psalt. 105: 12 (öv. 1536). Om .. (lärlingen) thå finnes färdigh på kunsten. Skråordn. 245 (1571). (Delägarna i handelskompaniet) skole .. wara och blifwa frij på sitt Godz för all Tull. Stiernman Com. 1: 666 (1615). Han är och ey redder på (dvs. om) skinnet. Bullernæsius Lögn. 344 (1619). Där man blijfuer på (dvs. om) flere åhr ense, kundhe (osv.). AOxenstierna 1: 562 (1635). (Teodosius I) räknade sin Härkomst tilbaka in til Keyser Trajanum, then han och så .. war bådhe på Kropsens och Anletes Skapnad .. lijk. Schroderus Os. 1: 506 (1635). RARP 4: 558 (1651: dyrare på kostnad). KOF II. 2: 38 (c. 1655: på wärket wäl förfarne). Rudbeck Atl. 1: 89 (1679: på Stadzseder oklok). Plats, som är olämplig på ankring. PT 1882, nr 84 A, s. 1.
β) [jfr motsv. anv. av t. auf] i uttr. resignera på ngt, avstå från ngt, uppgiva ngt; äv. [jfr t. auf etwas verzichten] försaka på sig själv, försaka (se d. o. 3 a) sig själv. Skal siälen blifva så fattig i andanom, at hon försakar på sig sielf. Nohrborg 401 (c. 1765). Hade han resignerat på sin plan? Hedenstierna Fideik. 98 (1895).
γ) i uttr. på ingen del, se DEL III 2 d β.
δ) i uttr. (vara l. bliva) till akters på ngt l. ngn (jfr i), ss. beteckning för att ngt återstår att betala (l. att ngn resterar med betalning) i fråga om ngt l. att ngn är skyldig ngn o. d.; jfr 3 h δ o. AKTER, adv. II 5 a α. Anders wordsc[ri]uer[e] x m[a]rch til act[er]s på ga[m]ble löne[n]. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Ther[es] regi[n]skap war klar th[e]m emellen saa at jngh[e]n ther[es] war til acht[er]s paa th[e]n andra. OPetri Tb. 93 (1525). G1R 6: 255 (1529).
b) [jfr 3, 6] (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som (till)växa på halmen l. grenarna, förr äv. på välde l. rikedom l. inbyggare o. d., (till)-växa med avseende på halmen osv. resp. i makt l. rikedom l. folkmängd osv.; förr äv. förökas på talet, om församling: bli större med avseende på antalet medlemmar, förlora på ngt, i (fråga om) ngt, förstärka ngn på ngt, se FÖRSTÄRKA 4 c. (Församlingarna) föröökadhes på talet. Apg. 16: 5 (NT 1526). Altså tilwäxte the Romerske Påfwar på Wälde och Rijkedom. Schroderus Os. 2: 451 (1635). Huru högt ett så lyckligt samfund måtte hafva vuxit på inbyggare och rikedom. Chydenius 3 (1765). Förlora på offentlig aktning. Löwegren Knigge 2: 60 (1799; t. orig.: an öffentlicher Achtung .. verlieren). Juhlin-Dannfelt 450 (1886: växa .. på halmen). Träden .. växte mycket på grenarne. SD 1899, nr 49, s. 4.
c) (numera ofta ngt vard. l., i vissa fall (se särsk. slutet), ålderdomligt) i sådana uttr. som (hava, ngn gg äv. äga) förstånd, äv. kunskap (se slutet) på ngt, i sht förr äv. (hava l. giva ngn) erfarenhet på ngt, förr äv. skönsamhet på ngt, ss. beteckning för att ngn är kunnig l. skicklig i fråga om ngt l. förstår sig på ngt l. gm erfarenhet känner till l. bibringas erfarenhet om ngt l. har urskillningsförmåga i fråga om ngt o. d.; äv. (ha) instinkt på ngt, ha instinkt i fråga om ngt l. instinktiv känsla för (l. kännedom om) ngt; äv. (numera bl. övergående i III 14 a) förstå (i sht i vissa trakter äv. begripa) sig på ngt l. ngn, förstå ngt l. ngn l. vara förfaren i l. behärska l. kunna sköta o. d. ngt, förstå sig på ngt l. ngn (se III 14 a); förr äv. förstå ngt på ngn l. ngt l. vara till förstående på ngn l. ngt, ss. beteckning för att ngn uppfattar ngt l. att ngt bör uppfattas ss. gällande ngn l. ngt (jfr 24 samt FÖRSTÅ, v.3 7 d). The gode mæn .. som .. fförståndt haffwe på tyske breff. G1R 3: 335 (1526). Nogre fattighe enfollighemen som siig paa .. (Norbys) listegha anslagh icke kwnna forsthaa. Därs. 361. (Arrenden av tullar må avskaffas) hvilkedt och så ähr till förståendhe på sjelffue städerne och magistraten. AOxenstierna 1: 481 (1633). Skönsamheet på gott och ondt. Stiernhielm Fateb. E 2 a (1643). Jag har erfarenhet på bägge delarne. Wallquist Själfbiogr. 13 (1789). (Städerskan) har en underbar instinkt på, vem man vill ta emot. Cederschiöld Artist. 25 (1915). — särsk. i uttr. kunskap på ngt, kunskapens träd på gott och ont, se KUNSKAP 1 c γ.
d) [utgående från c slutet] i sådana uttr. som på (både) gott och ont (jfr c slutet) l. på ont som på gott, med hänsyn till l. med avseende på både gott o. ont; äv. i utvidgad anv., ss. beteckning för att ngt l. ngn har både goda o. dåliga sidor l. är både till nytta o. till skada o. d. Dessa obrutna människor, hvilka hafva makt att taga lifvet på godt och ondt. Geijerstam KampKärlek 118 (1896). Liksom så många andra af civilisationens frukter, äro äfven järnvägarna på godt och ondt. TurÅ 1905, s. 2. (Kellgren) kunde .. fritt ge sig hän åt sin naturs böjelser — på ondt som på godt. Sylwan Kellgren 44 (1912). Bendz Landsv. 140 (1916).
e) [utgående från 6, 18] i förb. med sådana ord som reda l. ordning l. räkning, förr äv. underrättelse l. berättelse l. riktighet, i uttr. som ange att ngn har l. håller ngt i redigt l. ordnat skick l. håller ngn i styr l. har l. får l. skaffar sig kännedom om ngt l. ngn (l. ngts l. någras antal) l. får fatt i ngt l. ngn samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som ha(va) l. hålla l. få l. ta(ga) l. söka o. d. reda på ngt l. ngn, ha(va) l. hålla o. d. ordning på ngt l. ngn, hålla räkning på ngt; se närmare de särskilda orden; jfr u, v. Att landzfougterne .. motte .. göre theres Reckenskap .., på thet man thesz bättre berettelse på alle deler haffwe kunne. G1R 18: 554 (1547). RF 1634, § 10 (: hålla richtigheet på). Bokhollaren (har) rest nu til Stocholm att på noghet som .. angår (vissa räkningar) taga underettelse i Cammaren. Rudbeck Bref 7 (1662). Äj må du tänka att jag håller räkning på alla som sucka. Wulff Petrarcab. 212 (1905). Möjligen hade han .. fått reda på, att (osv.). Månsson Rättf. 1: 102 (1916).
f) [jfr 6, 18, 24] i förb. med ordet rätt, i uttr. som ange att ngn får l. begär att få rätt skipad med avseende på ngn l. ngt l. dyl. l. (o. numera bl.) i uttr. som ange att ngn får l. tar l. söker o. d. reda på (se e) ngn l. ngt. Wore noghre bønder som clagade påå hono[m] (dvs. en tjuvaktig präst) begie[re]nd[es] rætt påå hono[m]. OPetri Tb. 182 (1527). At .. them skulle skee räät på theras claghomål. Dens. Kr. 169 (c. 1540). En Fru Beates Landbo .. som mykit war medt j thette vproor, och kant thu ingen rätt få på honom, Effther han haffwer altijdt sin tilflucht till Fru Beata. G1R 16: 203 (1544). Att bylingen skulle snoka rätt pån (dvs. på den förrymde sjömannen). Bergdahl Antip. 68 (1906).
g) i uttr. som ange att ngn l. ngt har l. att det finns mycket l. tillräckligt l. litet l. intet o. d. av ngt l. förråd av l. tillgång till ngt o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som rik, fattig, arm, (ut)blottad, mager, tom, uppfinningsrik (äv. diger, förmögen, stark, svag, (över)nog, i sht förr äv. talrik, ymnig, förr äv. mestägande, förlägen, ordställd, utsläckt, utdödad), rikedom, överflöd, fattigdom, brist, tillgång, överskott (äv. förråd, förlag, upplag, råd, urval, uppsättning, i sht förr äv. ymnighet, gruva, förr äv. mangel, fel, medellösa, trångmål); se närmare de särskilda orden. G1R 1: 205 (1524: briisth .. paa). Abram war ganska rijck på booscap, silffuer och guld. 1Mos. 13: 2 (Bib. 1541). The haffve stoor brist och feell på tijmberskog. G1R 20: 62 (1549). På mandz personer war adelen till thet nesta vtslechter aff then omilla Kong. Cristiern. Svart G1 137 (1561). RARP 2: 189 (1635: trånghmåål .. på). Swedberg Dödst. 519 (1711: ymnig på). Igenom .. (flugsvamp) äro några stycken hus i Upsala redan utdödade på vägglöss. Linné Sk. 431 (1751). Kl-Livijn (1821) hos Schück o. Warburg 2LittH 3: 228 (: en .. grufva på kvickhet). (Kung Karl) har nog på kungaära. Heidenstam Karol. 1: 166 (1897). Quennerstedt Torneå 2: 101 (1903: förlag på). Ett senare tillfälle då vi hade bättre råd på tid. Hedin Front. 414 (1915). (Danskarna) äro många bataljoner starkare på fotfolk. Hallström K11 92 (1918). — särsk.
α) i förb. med sådana verb som överflöda, brista, äv. torka, i sht förr äv. felas, förr äv. fela, fattas, avgå, råda; se närmare de särskilda verben; jfr 7. Att ther inthet på theris gode wilie fattas. G1R 18: 434 (1547). Thet felte honom på krafter. Hoorn Jordg. 2: 67 (1723). En person, hvilken på stånd och rikedom intet afgår. Humbla Landcr. 220 (1740). Lösningar som råda på syra. Berzelius Kemi 3: 142 (1818). Vi torka på artister .. och öfversvämmas af debutanter. FrLimnell (1874) hos Dahlgren Lyr. 80. Det brister på gott humör. Sylwan SturzenB 34 (1919). Boken överflödar på levande porträtt. Hagberg VärldB 129 (1927).
β) (numera bl. ngn gg tillf.) i uttr. fasta, förr äv. hunger l. törst på ngt, med avseende på l. beträffande ngt (som ngn lider brist på); särsk. i bildl. uttr. Vi och våre Barn lida hunger och törst. Icke vppå bröd, vtan på Guds ord. Scherping Cober 2: 165 (1737). Efter den längsta fasta på svenska nyheter, som jag ännu utstått (fick jag i dag brev). EGGeijer (1810) i MoB 7: 125.
h) [jfr g] styrande ord som betecknar ngt (l. ngn) med avseende på vilket (vilken) ngn plundrar l. tömmer l. utblottar ngt l. ngn l. bedrager l. lurar ngn l. ngn misstar sig l. lider förlust l. ger tappt o. d.; i förb. med sådana ord o. uttr. som (ut)plundra, röva, skövla, skatta, tömma, pressa, utsuga, (ut)blotta, bedraga, lura, kugga, narra, dra vid näsan, missräkna sig, missta sig, ta fel, ta miste, staka sig (äv. ge tappt, i sht förr äv. spoliera, förr äv. besvika, plikta), besviken, besvikelse, misstag, förr äv. förlust; se närmare de särskilda orden; jfr b. RARP 1: 72 (1627: spolieret på). (Kejsaren vill) öfwersee medh honom, at han .. icke (skall) .. på sine Godz och Håfwor wijdare plichta, än som vthi Fördragsformularet war författat. Schroderus Os. III. 1: 292 (1635). Godzet, medh förlust på hälsan samman rijfwa, / .. Rön tu ey .. thet stoor en Dårskap wara? Palmchron SundhSp. C 4 a (1642). Hon vpdichtade thet, at således kunna bedraga mig på 50. Dal. Humbla Landcr. 123 (1740). Lätt / Er klocka kunde narra er på timman. Atterbom LÖ 2: 321 (1827). ”Misstag på person” — sa’ käringen, föll ned i varggropen. Holmström Sa’ han 59 (1876). Källaren skattades på kostbara drycker. Rydberg Sing. 9 (1894). LfF 1901, s. 125 (: ger .. tappt på).
i) [jfr g α, h] styrande ord l. uttr. som ange så l. så stort antal l. så l. så stor mängd l. längd o. d., i förb. med sådana ord o. uttr. som göra ngn l. lida (äv. hava) skada (i sht förr äv. skada ngn, förr äv. gagna ngn), göra ngn orätt (i sht förr äv. förorätta ngn), skilja (sig), variera, räkna fel, förr äv. brista, komma (ngn) till akters (jfr a δ), i uttr. som ange att ngn tillfogas skada (l. tillskyndas vinst) som är så l. så stor l. att det föreligger ett fel l. en skillnad l. en variation som är så l. så stor(t) l. att det fattas så l. så mycket o. d. (jfr 54); ofta i satser med nekande innebörd, för att ange att icke ens så l. så stor skada tillfogats l. så l. så stort fel föreligger osv. (jfr 47); jfr j, k. (De hade) kommet them til achters på een märckeligh summa Penningar. Tegel G1 2: 108 (1622); jfr AKTER, adv. II 5 a β. Skilier så begges räkning på 1. dygn. Rudbeck Atl. 1: 319 (1679). Af alle, som lämnat deras hus och hem .., (har) ingen haft skada på en asper. Eneman Resa 1: 50 (1711). Honom .. / Som .. / Har gagnat Kung och Stad förwist på tunnor Gull. Runius (SVS) 1: 273 (1713). At jag aldrig giordt honom orätt på ett runstycke. Missförståndet 60 (1740). Carlstedt Her. 1: 213 (1832: brister på). Rosenius Bud 273 (1858: förorätta .. på). Jag räknade miste på tre enheter. Östergren 5: 960 (1937).
j) [jfr i] (†) i sådana uttr. som minska l. föröka l. förkorta ngt på så l. så mycket, med så l. så mycket, resa på så l. så mycket, i fråga om pris: öka l. stiga med så l. så mycket, bli(va) på så l. så mycket större, bli så l. så mycket större. RA I. 1: 484 (1546: resa .. på en öra). Att höken haffuer minskat edra duffuor på en uti räkningen. Ekeblad Bref 1: 108 (1651; rättat efter hskr.). Blir så denna Atlantiske Öö just på 1 eller halfannan grad större än Lybia eller Asia. Rudbeck Atl. 1: 147 (1679). (Kungen har) förökt min lön på 70 riksd. om månaden. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 37 (1703). Du (dvs. mördaren) förkortar endast mit lif på några dagar. SvMerc. 1763, s. 737. Wallenberg (SVS) 1: 263 (1771).
k) [jfr i] (†) i uttr. icke på ett hår l. en hårsbredd l. ett halvöre, icke det minsta, icke ett dyft. Att iag för Eders Excellence intet på ett hårsbredt rädes. KKD 2: 255 (1718). Den siette var icke til troendes på en Halföre. Dalin Arg. 1: nr 34, s. 3 (1733; uppl. 1754: på et hår).
l) (†) i sådana uttr. som hota l. undsäga l. straffa ngn på livet, hota resp. straffa ngn till livet, (vara o. d.) saker på sitt liv, (vara osv.) förvunnen till dödsstraff; äv. bliva saker på ngt, bli skyldig till brott l. synd med avseende på ngt, försynda sig mot ngt (jfr 24 i α, 34). Hwilken nu owerdeligha äter aff thetta brödh, eller dricker aff Herrans kalk, han bliffuer saker på Herrans lekamen och blodh. 1Kor. 11: 27 (Bib. 1541). The .. wndsade .. (konungens fogde) och hans thienare på liffuett. Brahe Kr. 22 (c. 1585). Bælter JesuH 1: 223 (1755: straffa på lifvet). SvMerc. IV. 1: 420 (1758: hotad på lifvet). En .. man, som .. var saker på sitt lif. Landsm. II. 8: 14 (c. 1830, 1882).
m) styrande ord som betecknar ngt l. ngn med avseende på l. beträffande vilket (vilken) visshet l. säkerhet l. ovisshet l. osäkerhet råder samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord o. uttr. som viss, oviss, säker, osäker, äv. visshet, säkerhet, trygghet, i sht förr äv. förvissad, försäkrad, förr äv. försäkra sig; se närmare de särskilda orden; jfr 28 b. G1R 1: 119 (1523: wiiss paa). Efftersom E. M:ytt på Romerske keysarens fredzelskendhe intention ähr förvissat. AOxenstierna 8: 653 (1633). Försäkra sig på, K. Bror, at doct. Molin är konstig. Bark Bref 2: 10 (1705). Tegnér (WB) 3: 418 (1820: försäkrad på). Den trygghet på sig själf och sin värld, som fyllde henne. Hallström NNov. 13 (1912). (Schubert) kände sig ej säker på sin förmåga som scenisk kompositör. Norlind AMusH 630 (1921).
n) i sådana uttr. som avsättning l. åtgång, äv. tillförsel, i sht förr äv. utförsel på ngt, avsättning för resp. åtgång l. tillförsel l. utförsel av ngt, auktion på ngt, auktion varigm ngt försäljes, förr äv. vrak på ngt, kassering av ngt. AOxenstierna 2: 650 (1624: uttförslen på). Tillförssell på Wapn. RARP 1: 11 (1626). Sid[s]t påminte R. Cantzleren, att städerne corresponderade sigh emillan om vraken på vahrurne. RP 9: 191 (1642). Dalin 2: 731 (1855: åtgång på). Auktion på förfallna .. panter. Östergren 5: 23 (1934). Mauriac MotHav. 153 (1946: avsättningen på).
o) i sådana uttr. som förhöra l. fråga ngn på ngt, övning l. exercis på ngt, äv. öva l. drilla ngn l. öva sig på ngt, stundom äv. vana på ngt, i fråga om l. beträffande ngt; förr äv. vänja sig på ngt, vid ngt (jfr 16 l). Wän tich icke på lögn, ty thet är en skadelig wane. Syr. 7: 13 (öv. 1536). Stiernhielm Herc. 194 (1648, 1668: drilla på). Får Musen waana på Osten, hon blijr intet giärna dher ifrå. Grubb 844 (1665). (Jag) ska .. förhöra dig på varenda sida. Lagerlöf Holg. 1: 10 (1906). Denna förberedande övning (i geografin), vilken .. bör ha formen av skarp exercis på torra fakta. Larsson Kunsk. 111 (1909). Fri övning på rak stöt (vid florettfäktning). Hellsten Florettf. 65 (1922).
p) [jfr motsv. anv. i fsv. samt av t. auf] i uttr. som ange att ngn efterfrågar ngt l. ngts pris l. erlägger l. tecknar l. erbjuder en summa l. ett pris för ngt (l. ngn) l. att ngn beställer (o. på förhand betalar) ngt o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord o. uttr. som fråga (se FRÅGA, v. 1 f), bjuda, ropa, prenumerera, subskribera, ge på hand, pruta, efterfrågan, bud, prenumeration, subskription, prenumerant, subskribent, i sht förr äv. falka (se FALKA, v.1 1), förr äv. upplägga o. d. fridsskilling; se närmare de särskilda orden; stundom svårt att skilja från 28 a (jfr äv. 24 i ν). Ær .. fridzsk[illing] wplagd paa alla part[er] (i det köpta huset) som lagh[e]n wtuisa. OPetri Tb. 103 (1526). BenzelBr. 208 (1735: subscribera på). Ge på hand på en vara. Lindfors (1824). När man kommer in i boden och frågar på varan, så (osv.). Almqvist Går an 134 (1839). PT 1897, nr 258, s. 3 (: efterfrågan på). Lagerlöf ChLöw. 268 (1925: bjuder på). Man skall .. pruta på julgran. Zetterström SkämtAllv. 97 (1941).
q) [jfr motsv. anv. av t. auf] övergående i bet.: med hänsyn till förekomst l. utvinnande o. d. av; ofta med mer l. mindre utpräglat final bibet.: för utrönande l. erhållande av (jfr 51); numera nästan bl. (i sht i fackspr.) i fråga om undersökning av ngt l. ngn för att konstatera ngt l. teknisk bearbetning av ämne l. material o. d. för att utvinna ngt därur o. d. At hålla soknstemma och ransaka om huart huus på ja eller neij. Murenius AV 516 (1662). (Jag) proberade .. samma slags rostade Cobolt på Saflor .. och erhölt blåfärg, så god, som af annan färg-Cobolt. VetAH 1746, s. 121. Grufvorna hafva drifvits på silfver, koppar, jern och brunsten. NF 3: 778 (1879). Alla fångar, som undergå längre frihetsstraff .., böra .. ofta undersökas på sinnessjukdom. Thyrén StrafflRef. 1: 166 (1910). (Sulfitlutens) bearbetning på värdefulla biprodukter. Starck Kemi 262 (1931). jfr (numera knappast br.): Rika kopparmalmer .. behöfva ej smältas på (dvs. till) skärsten, utan afskiljas genast at undergå vändrostning. Rinman 2: 1196 (1789).
r) (numera i sht vard.) jur. i förb. med verbet stämma l. substantivet stämning, styrande ord som betecknar den art av brott som stämningen avser (t. ex. bedrägeri, stöld) l. det som i stämningen yrkas (t. ex. äktenskapsskillnad, om ä. förh. äv. fullbordan av äktenskap, i sht förr äv. konkurs); (jfr 51), äv. (övergående i 34) styrande ord som betecknar ngt som lägges till grund för stämningen (t. ex. borgensåtagande, äv. löftesbrev), ngn gg äv. styrande ord som betecknar vittne som man avser att åberopa. Stämma på äktenskapsskillnad. VexjöBl. 1848, nr 9, s. 2 (: stämd på konkurs). Högberg Frib. 53 (1910: stämd på detta vittne). Det var fråga om .. att stämma grosshandlarn på hans löftesbrev till Sofia. Därs. 70. Stämningen på fullbordat äktenskap. Därs. 75.
s) [jfr 24] i uttr. lyda på ngt l. ngn, ha en lydelse som innebär ngt l. avser ngt l. ngn, gälla (för) ngt l. ngn o. d., förr äv. om brev l. skrift l. yttrande o. d.: handla om l. röra sig om l. avse ngt l. ngn o. d. (se närmare LYDA, v.2 7 d—f); äv. i sådana uttr. som utställa pass, check, (äv. handelsprivilegium) o. d. på ngn l. utställa (äv. ställa) värdepapper o. d. (förr äv. assignera) på så l. så stort belopp l. den l. den myntsorten l. viss l. så l. så lång tid o. d., ss. beteckning för att ngt utställes l. utfärdas ss. gällande (för) ngn l. så l. så stort belopp osv.; äv. i uttr. gälla på ngn l. ngt (jfr 24 i ρ), handla om l. gälla ngn l. ngt l. lyda på ngt (se närmare GÄLLA, v.4 5 b δ) l. (o. numera bl., tillf., i utvidgad anv.) bero på (se 4 c β) ngn l. ngt (jfr GÄLLA, v.4 4 c γ). G1R 1: 62 (1523: lyda paa; om brev). (En revers) som lydde på 80 daler. TbLödöse 206 (1590). Hwad til Kronans säkerhet .. länder, måtte .. på redaste medel Assigneras. HC11H 10: 19 (1669). Alla utifrån dragna Trattor .. skola .. (i Preussen) utställas på Pund. Zettersten AnmMynt 147 (1771). Han .. egde (icke) några handelsprivilegier, utan dessa voro utstälda på Josef. Strindberg SvÖ 1: 303 (1882). Ställa växeln på viss tid efter utställandet. Fliesberg Handel. 35 (1891); jfr 38 b. Det gäller på dej, Lola, om Mikael ska få vara kvar. Rundquist Ismael 216 (1950).
t) i förbindelse med sådana ord som brev (jfr u), donationsbrev, gåvobrev, presentkort, försäkringsbrev, dokument, assignation, invisning, växel, check, kvitto, skuldsedel, utslag, dom, anbud, gåva, donation, äv. pass, i uttr. som ange att dokument gäller (överlämnande l. tillförsäkrande o. d. av) ngt l. att gåva l. anbud o. d. gäller l. har avseende på ngt l. att växel l. check l. utslag o. d. lyder på ngt l. (i fråga om pass) ngn o. d.; se närmare de särskilda orden; jfr 28 b, 54. The breff, som Sueriges riches raadh eder (dvs. Kristian II) och eders epterkommande pa Sueriges riche giffuit haffue. SvTr. 4: 31 (1522). Vexlar .. på halfparten thäraff, nemligen tiugu tusend och fem hundradhe rijkzdaler. OxBr. 1: 454 (1629). Duringen (hade under resan från Turkiet) pass på capitain och kungen på capitain lieutnant under namn af von der Decken. KFÅb. 1913, s. 304 (c. 1730). Ett långt utslag på afslag. Geijer Brev 57 (1809). NF 2: 783 (1877: anbud på). De så kallade expektanserna, gåfvor på jord efter annan innehafvares död. SvH 5: 442 (1906). jfr (†): Theres lähn är inthet annars än på manlige arfvinger. RP 8: 289 (1640); jfr MANS-LÄN. — särsk. i uttr. det är lag på ngt o. d., se LAG, sbst.1 1 h β.
u) styrande ord som betecknar föremål l. personer o. d. som uppföras i förteckning o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som förteckning, lista, specifikation, inventarium, längd, räkning, nota, äv. katalog, i sht förr äv. register, rulla, förr äv. bok, brev (jfr t), uppsats, journal (jfr v), stat; se närmare de särskilda orden; jfr 54. G1R 22: 247 (1551: inventarium på). Register och längder .. på Köpe, Skänckie och Saköres godz. 1MeddRArch. I. 1: 47 (c. 1618). RP 6: 144 (1636: rullerne på). Att man skulle göra een stat på licenterne i Lijfflandh och på tollerne här i Sverige. Därs. 520. Hon (dvs. ”Calumnia”) bär i barmen et långt bref på all dijn feel. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651, 1668). I Dantzigk äre köpmän, som .. hålla böcker på all theras förmögenheet. RARP 6: 61 (1657). Sergeanten låter sig af lieut:t lefwera .. journalet på proviant. KKD 10: 350 (1703). Upsatsen på Brors i min vård varande saker. Porthan BrCalonius 603 (1800). Strindberg Fagerv. 217 (1902: nota på). Räkningar på obetalda skatter. Hedin Pol 2: 146 (1911).
v) styrande ord som betecknar ngt som behandlas l. framställes i redogörelse l. översikt l. förslag l. ngn l. ngt som föreslås o. d. (stundom svårt att skilja från t o. u); i förb. med sådana ord som förslag, äv. protokoll, schema, försök, i sht förr äv. krönika, journal (jfr u), förr äv. berättelse, undervisning, reda, räkenskap, instruktion, koncept; se närmare de särskilda orden. Iak haffuer tagit oc annamet redhe oc regenskap aff .. breffuiseren Niels wargh paa then befaling han .. hafft haffuer. G1R 1: 8 (1521). När Hertigen hadhe giordt sin Relation och berättelse, på alla saaker honom hadhe waret i befalningh giffne. Tegel G1 2: 374 (1622). RP 6: 209 (1636: protocollet på). Journalen på resorna skal iag .. af Syster Greta Åkerhielm begära. Bark Bref 1: 226 (1704). Stiernman PVetA 1758, s. 102 (: undervisning på). En korrt .. lefvernesbeskrifning af en ung Religions-Svärmerska, innehållande blott en Chrönika på hennes .. gudeliga känslor och småfromma andaktsöfningar. JournSvL 1799, s. 306; jfr u. Klockhoff ESkr. 127 (1865: schema på). Evdoxos var den förste, som framställde försök på (dvs. till) en matematisk konstruktion av en himmelens mekanik. Athena 154 (1917). Kan du ge mig förslag på ngn lämplig? Östergren 2: 890 (1923). jfr (†): Een allmanacha på följande åhr. KKD 5: 295 (1711).
x) [jfr fsv. skil þem a, de äro (åt)skilda (från varandra) l. olika (varandra), äv.: de bli l. äro oeniga, isl. skilr þá á, de bli l. äro oeniga; jfr III 14] i uttr. som ange att det är skillnad l. att ngn skiljer mellan två l. flera saker l. personer o. dyl. l. att skiljaktighet l. olikhet föreligger i fråga om ngt o. d.; i förb. med sådana ord som skilja, skillnad, i sht förr äv. åtskillnad, förr äv. åtskiljelse; se närmare de särskilda orden; jfr 6, 56 a. OPetri 1: 215 (1527: åtskilielse påå). Then fasta nw brukas är mera en åtskilnat påå maat, än fasta. Därs. 216. D’ä just det som gör skilna’n så stor / På en falsk och en äkta Spanjor! Meilhac o. Halévy Frihetsbr. 57 (1870). Då man icke skiljer på psykoanalysen som vetenskap och som behandlingsmetod. Bjerre Själsläk. 116 (1914). (†) Efter det mycket skil på at läsa för Dieknar och Studenter. VDAkt. 1750, nr 114.
y) [jfr 3 a, 6] i förb. med adjektiv angivande egenskap som förefinnes l. kommer till synes hos det som betecknas med det av på styrda ordet (vanl. utgörande beteckning för kroppsdel), i sådana uttr. som blind på ena ögat, halt på högra foten, förr äv. färdig på tungan l. på sin hand, skicklig i att använda sin tunga osv., lätt på tungan l. på sin pänna, obetänksam i tal l. skrift, lösmynt (jfr LÄTT, adj.2 8 a), fastande på magen, på fastande mage (se 48 j ι); äv. i förb. med verb angivande tillstånd l. skeende som kommer till synes l. äger rum o. d. hos det som betecknas med det av på styrda ordet (vanl. utgörande beteckning för kroppsdel), i sådana uttr. som darra på hand(en), äv. vakna på ena ögat (förr äv. snarka på båda öron, ss. beteckning för att ngn sover djupt, anträffat bl. bildl.); jfr b. BOlavi 51 b (1578: fastande på magan). BtÅboH I. 2: 113 (1625: lätt på tungan). Dryselius Monarchsp. 254 (1691: färdig på sin hand). The (dvs. Lots mågar) ville helre nu på båda öron snarcka / At vakna vore tid, när thet begynte knarcka / I Sodoms tornemur. Kolmodin QvSp. 1: 28 (1732). Nog har jag sedt .. (kor), som mjölkat på 5 ja 6 Spänar. Brauner Bosk. 31 (1756). Det tyckes vara omöjeligt at kunna länge lefva och tillika vara lam på läppar, käftar, tunga, gom eller Larynx. AArgillander (1762) hos Rosenstein BarnSj. Mm 7 a. Gubbarne vaknade på ena ögat, och så föllo de i att snarka och flåsa än värre. Strindberg SvÖ 2: 282 (1883). Döv på ena örat. Östergren (1935). — särsk.
α) (†) i uttr. kvick på sig, rask l. snabb med hänsyn till rörelser l. uppträdande; rask l. snabb av sig; jfr 34 v. Hildebrand MagNat. 126 (1654). Verelius Gothr. 239 (1664).
β) i förb. med verb som ange hur ngns tal l. uttal är beskaffat samt i anv. som ansluta sig härtill; dels i sådana uttr. som darra l. stappla på rösten l. målet, sväva l. sluddra (äv. hacka l. lalla l. häfta) på målet, förr äv. stappla på tungan (se närmare de särskilda verben), dels i sådana uttr. som skorra på r, se SKORRA. Olof 5 år gammal; som mycket staplade på tungan. Broman Glys. 1: 422 (1729). Rörd man darra skall på målet / Stundom när man sjunger den (dvs. ngn av Geijers sånger)! Wirsén Dikt. 68 (1876). En tid sluddrade han .. en smula på målet. Hellström Malmros 47 (1931).
z) (numera bl. mera tillf.) styrande ord som betecknar ngt (särsk. skatt l. pålaga l. straff o. d.) vari nedsättning l. lindring inträder l. erhålles l. begäres o. d., förr äv. styrande ord som betecknar ngt som efterskänkes l. förlåtes; i förb. med sådana ord som lindring, eftergift, i sht förr äv. lisa, skonsmål, förr äv. avslag, medel, remission, tillgift, förlåtelse; jfr 3 h δ, 56 b. Skattebönderna loffuade han at han wille giöra itt affslagh på theres skatt. OPetri Kr. 238 (c. 1540). Wi .. bidie .. att E. F. N. .. wil .. giffue oss nådeligen medel på dette suåre och tronge fängelsse. HB 2: 345 (1599). OxBr. 12: 175 (1615: skonssmål på). På tullen är ingen lijsa. RP 8: 153 (1640). Lindering på kölden. Werve Alm. 1647, s. 5. HSH 22: 128 (1650: remission på). Borg Luther 2: 576 (1753: förlåtelse på). Den som tror, han skal få tilgift, icke allenast på skulden, utan ock på straffet. Därs. 626.
å) (†) i uttr. kontinuation på ngt, fortsättning av ngt, fortsättande med ngt; jfr 56 d. (Vi) funne .. gått, att vij anhölle om continuationen på booskapsskatten. RP 8: 1 (1640).
ä) (numera bl. i Finl.) styrande ord som betecknar insats i spel l. vid vad o. dyl. l. det som man spelar (förr äv. lottar) om, stundom liktydigt med: om, stundom med: med (ngt) l. med (ngt) ss. insats; förr äv. i uttr. kasta lott på ngt, om ngt. (De) bytte .. (Jesu) clädher kastandes lot på them, huad hwar få skulle. Mark. 15: 24 (NT 1526; Vulg.: super eis, gr. ἐπ’ αὐτά). Penning[ier] .. som han hade vttssath på spell på ehn oxze medh Arffuidh Annderss[o]nn. TbLödöse 203 (1590). (Att) han mz de andre sutit och spehlat kort, men allenast på ett glas öhl. ConsAcAboP 7: 318 (1693). Invitation til at spela på ett Hatteband. Runius (SVS) 2: 229 (c. 1710; i fråga om lotteri). Jag slår vad, att jag skjuter honom sank. .. ”Hållet, på en rykande bål i land”, inföll den andre. Runeberg 4: 181 (1833). Jag slår vad, att Ni icke kan (gissa) det, på fyra mot ett. Castrén Creutz 354 (1917).
ö) (i vissa kretsar, vard.) i uttr. skål (äv. gutår) på halvan, hälsningsformel använd, då halvan (se HALVA, sbst. 2 b) drickes; jfr 50, 56 b. Skönt bränvin! — utropar han; .. gutår på halfvan. Blanche Våln. 516 (1847). Skål på halfvan! Engström Kryss 145 (1912).
53) [jfr 52, 55] (†) styrande ord som betecknar ngn l. ngt för vars räkning l. till vars underhåll ngt utlämnas l. mottages l. värkställes o. d., liktydigt med: för (se FÖR, prep., adv.1 o. konj. I 27) l. för (ngns) räkning l. å (ngns) vägnar. Huar eder n(åde) till sinnes bliffuer att vtrusta same skip på skiper clemett. G1R 9: 382 (1534). HFinlH 1: 270 (1545: bessoldningh på .. rustningher); jfr BESOLDNING 1 b β β’. (Vi ha honom) årlighen .. fodher och måll på two hesther och karler loffuatt. BtFinlH 4: 369 (1568). Samma dagh war menighethenn begieranndis, ath thett breff, som wpskriffuitt bleff thil K. M. på menighettenn, mothe bliffua wplessadh. TbLödöse 104 (1588). Att Communitetet på halffparten aff stipendiaterne för the fattigaste må uprettas. Rudbeck Bref 2 (c. 1661).
I. i uttr. som ange att ngt l. ngn utmärkes l. karakteriseras av viss omfattning l. storlek l. vikt l. värde o. d. (jfr 48 b).
54) [jfr 6 (c β), 16 a β, 52 (i, s—v)] styrande ord l. uttr. som ange viss omfattning l. storlek l. mängd l. vikt l. värde o. d. som ngt (l. ngn) har samt i anv. som närmast ansluta sig härtill, liktydigt med: omfattande l. innehållande l. uppgående till l. vägande o. d.; oftast i prepositionsattribut; jfr AV 19 a β, OM, prep. o. adv. 42. I våra strömer och skogar går itt capital på 30,000 Rdr. RP 8: 100 (1640). En öhl tunna på 30 kanner. BoupptVäxjö 1782. En gädda på nitton marker. De Geer Hjertkl. 251 (1841). Vid den flaviska amfiteaterns invigning (gavs) en fest på 100 dagar och under Trajanus en annan på 123 i sträck. Schück Rom 1: 81 (1912). Flygplankryssaren Gotland är på 4,800 ton. VFl. 1933, s. 10. jfr (numera föga br.): En Järn gryta på tre kannors rymd. BoupptVäxjö 1781. jfr äv. (†): Om gestebod var för gått ansedt, att dee allenast på 2 måltider hållas. RP 8: 16 (1640); jfr 48 q. — särsk.
a) i sådana uttr. som fartyg o. d. på så l. så många kanoner, bestyckat med så l. så många kanoner. Fregatten Portland på femtio kanoner. Skogman Eug. 1: 112 (1854). Trolle Sjöoff. 2: 140 (1870).
b) i uttr. som ange ålder; jfr OM, prep. o. adv. I 42 slutet. En liten svart och klippsk snärta på 14 år. Nyblom Bild. 81 (1864). Andersson Plautus 23 (1901).
c) [jfr 52 s, t] i uttr. som ange mynts valör; förr äv. i sådana uttr. som slå mynt l. mynta guld på så l. så mycket stycket l. stycket på så l. så mycket, slå (guld)-mynt av så l. så stor valör. (Han) skal .. oss fførsth slaa ith stoorth rwnth mynth stycketh paa en øre. G1R 1: 206 (1524). Anno 1590. wart ett slags Gull myntat, på 3 Sw. Dalr. Stycket. Stiernhielm Arch. G 3 a (1644). En sedel på hundra kronor. Wikner 12: 195 (1881). Harlock (1944).
d) [jfr 16 a, 52 s] (†) i uttr. skatta l. räkna ngt på så l. så mycket l. på ett visst pris, uppskatta l. beräkna ngt till så l. så mycket l. till ett visst värde. Att der Stenhws finnes .., dhe då icke högre måge skattas än på ett wist prijss. RARP 3: 269 (1642). Skadan (av branden i Louvren) räknas på 12 millioner. Ekeblad Bref 2: 241 (1661). Omkretsen (av ön) som vi i begynnelsen på 3. mihl skattade. Humbla Landcr. 453 (1740).
J. i distributiv anv. samt i anv. som mer l. mindre nära sammanhöra därmed.
55) i uttr. som avse fördelning l. proportion o. d.
a) [jfr 4 c, 16 c] i uttr. som ange att ngt l. ngn (vid fördelning l. beräkning) tillfaller l. tillkommer ngn l. ngt l. att ngt erhålles l. utgår (l. bör utgå) för ngt l. att ngn l. ngt (efter fördelning l. beräkning) tillhör ngn l. ngt ss. hans osv. del l. anpart (av egendom l. skyldigheter o. d.) samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord som komma, falla, äv. belöpa (sig), förr äv. löpa; se närmare de särskilda orden; äv. i sådana uttr. som komma l. falla på ngns lott l. del (förr äv. komma ngn på hans del), tillfalla ngn, få l. ta(ga) ngt på sin lott o. d., få sig ngt tilldelat resp. taga ngt ss. sin andel (l. sin uppgift o. d.), i sht förr äv. hava l. äga ngt på sin del, se DEL V 1 f γ. Atj gefwe mijn fogate skindwara .. saa mykith som kan löpa paa för:da peninga summa. G1R 1: 47 (1523). För hestestånd aff hela landit .. (två hundra) mark, hulkit hestastånd thå näpligha löper en öre på mannen. Därs. 6: 251 (1529); jfr c slutet. (Vädurens bringa) kom Mose på hans deel. 3Mos. 8: 29 (Bib. 1541). VetAH 1772, s. 236 (: få på sin lott). Tänken nu efter huru mycket belöper sig på en hvar. Stiernstolpe DQ 4: 294 (1819). Hafsuttern .. uppnår en längd af något öfver 1 m., hvaraf 33 cm. komma på svansen. NF 4: 562 (1881). Världsproduktionen (av) råpetrol 1904 (ansågs utgöra) 29 millioner ton, hvaraf 38 % skulle falla på Ryssland. PT 1905, nr 245, s. 3.
b) [jfr 16 c] i uttr. som ange att ngt fördelas mellan några så att var o. en får sin andel l. att ngt uppdelas i olika avdelningar l. att ngt uträknas l. ordnas så att viss del tillfaller l. kommer på var o. en av flera särskilda enheter l. så att ngt tillfaller ngn samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord o. uttr. som fördela, uppdela, dela, dela upp, utslå, (ut)lotta, ordna, uträkna, fördelning, uppdelning, delning, förr äv. utdela, dela ut; se närmare de särskilda orden. Så hafver jag i dag lathett dela uth på dem (dvs. de finska ryttarna) pistoler. AOxenstierna 2: 486 (1622). MoB 8: 82 (c. 1780: på truppen utdela). (Passionerna) äro i senare tid .. försvagade til sin styrka som delts på flere. Kellgren (SVS) 5: 606 (1792). De begge kamrar, på hvilka folkrepresentationen skulle vara fördelad. Nyblæus Statsm. 41 (1882). Kuvertet innehöll hennes lön, uträknad på månader, vecka och dagar. Geijerstam KBrandt 41 (1904); jfr 38. Björling CivR 291 (1910: utslås .. på). En tavla .. utlottades 1847 i Konstföreningen på generaladjutanten, frih. C. G. Fleetwood. Kjellin Troili 1: 175 (1917); jfr a.
c) i uttr. som ange att ngt (t. ex. viss prestationsskyldighet l. vinst l. förekomst) gäller för varje enhet l. storhet av visst slag l. att ett visst antal enheter innehållas i l. motsvara en annan enhet l. att ngt förekommer i viss proportion o. d., stundom liktydigt med: för (se FÖR, prep., adv.1 o. konj. I 31), stundom med: av (se d. o. I 15); jfr PER, prep. 4; utan bestämd avgränsning från a o. b. viij (dvs. 8) .. skåcker løck ij (dvs. 2) skåcker på t(un)non. TullbSthm 1536, s. 111 a. Skall rechnas på hwart 100 {marker} till interesse 8 {marker} Refuelsche om åhret. BtFinlH 4: 407 (1570); jfr b. Huar som vti skatt liggir skall göre på 2 öre schatt ett las kalck steenn till stadzenns tegil vgnn. VadstÄTb. 10 (1578). År 1751 .. funnos .. (i Sverige) 1124 qvinnor på hvarje 1000 män. Malmström Hist. 2: 2 (1863). Man stiger (vid färd med linbanan), en på fyra. Topelius Ljung 210 (1886, 1889). Icke en på tusen har någon aning om vad tvisten .. gäller. Segerstedt Händ. 157 (1920, 1926). särsk. i uttr. på man, äv. på person, förr äv. på mannen l. mans l. personen, per man l. person; förr äv. i uttr. på stycket, per styck, var o. en. G1R 29: 81 (1559: på personenn). E14R 1561, 1: 121 a (: på mannen). Bussarna fingo 2 st: sill på mans. KKD 10: 323 (1703). Halsduk, en på man (till soldaternas utrustning). PH 6: 3958 (1756). Förliden höst gåfvo hos mig 21 kor .. dagligen 3 1/4 kanna mjölk på stycket. QLm. 1: 31 (1833). Hedenvind-Eriksson Hjul. 249 (1928: på man).
K. i mer l. mindre pleonastisk anv. l. med mer l. mindre durativ innebörd samt i vissa anv. som för språkkänslan te sig närbesläktade härmed.
56) i vissa förb. med verb l. vbalsbst., styrande ord som betecknar föremålet för den gm verbet l. vbalsubstantivet uttryckta värksamheten l. handlingen l. ngt som denna värksamhet osv. utövas mot l. som gm denna värksamhet osv. skall färdigställas l. ernås samt i anv. som ansluta sig härtill (ofta med bibegrepp av att värksamheten pågår l. varar l. upprepas o. d.); ofta med bibehållen anknytning till den till grund liggande lokala bet. (jfr 3, 15), stundom svårt att skilja dels från 3, 4, 15, 16, 16 h, dels från 24, 24 i, 26 a, dels från 52.
a) i uttr. som ange att ngt (l. ngn) flyttas från ett läge till ett annat l. försättes i rörelse l. vidgas o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord o. uttr. som flytta, maka, jämka, röra, vrida, vränga, skruva, vända (ut och in l. upp och ned), dra(ga), släpa, kånka, bära, räta, resa, sträcka, rycka, knycka, lyfta, lätta, höja, sänka, kasta, glänta, öppna, vidga, skilja, skaka, ruska, runka, rörelse, knyck, i sht förr äv. nicka, förr äv. fälla, stora (dvs. göra större, höja), mysa; se närmare de särskilda orden. (Han) löffthee .. på sinn handh. TbLödöse 185 (1590). Då skole de fälle på deres Topseghel. SUFinlH 3: 83 (1610). Brahe Tb. 38 (c. 1660: stora på). (Han) skakade .. på sköllden. Verelius Gothr. 136 (1664). Tessin Skr. 13 (1757: myste på munnen). Sittande i en låg soffa .. nickade han vänligt på sitt gråskäggiga .. hufvud. Strindberg RödaR 69 (1879). Snoilsky 2: 99 (1881: knyck på nacken). Det enda lifstecknet (hos Elisabeth) blef en matt rörelse på ögonlocken. Janson Par. 66 (1900); jfr 6. Heidenstam Svensk. 1: 44 (1908: drogo på munnen). (Sittande fåglar) böja sig, sträcka på sig, ruska på kroppen. Wulff Leopardi 132 (1913). När jag då skilde på grenarna, fick jag se (osv.). Östergren 6: 323 (1939).
b) [jfr 3, 15, 24, 34] i uttr. som ange att ngn förtär ngt l. skaffar sig smak- l. luktintryck av ngt l. utsätter ngt för sugning l. (successivt) minskar l. förstör ngt o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som äta, frossa, kalasa, festa, fräta, tära, slita, minska, smutta, smaka, lukta, nosa, vädra, suga, röka, bolma, blossa, bloss, i sht förr äv. snilla; se närmare de särskilda orden. Balsam, Neglikor, på hwilka mången nosar. Spegel GW 271 (1685). Om tjufven ej steg upp att snilla på din säd. Bergklint Vitt. 25 (1772). Vid undersökning uptäcktes, at sällskapet kalasat på en stor orm. Ödmann MPark 76 (1800). Gubbarna bolmade förnöjdt på sina pipor. Ahlgren Papir. 22 (1898, 1901). Fru Marika, som sög på fingret. Sjödin StHjärt. 97 (1911). Det var inte heller bästa folket, som låg så där som löss och åt på skogen med sågar och bilor. Koch Timmerd. 43 (1913). Lagerlöf Troll 2: 110 (1921: smakat på vinet).
c) [jfr 4 h, 52] i uttr. som ange att ngn samlar l. förvarar l. gömmer l. sparar l. är sparsam med ngt o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som samla, gömma, spara (äv. rymma, hushålla), samlare (äv. hushållning); se närmare de särskilda orden. Jag dristar säga, at bem:te stycke af svänska Medaille-Collectionen, på hvilket i synnerhet iag nu snart i 27 år samlat, är (osv.). CRBerch (1747) hos Schück VittA 5: 20. (C. G. Tessin) var en stor samlare på Böcker, Målningar (m. m.). Höpken ÅmVetA 1771, s. 48; jfr 52. SvLittFT 1838, sp. 520 (: hushållning på). De gömde på paltor. Fröding Eftersk. 1: 121 (1891, 1910). Biblioteket gömde på en massa lagböcker af olika åldrar. Anderson Stadsl. 66 (1912). Spar (du) på slanten! Östergren 6: 1132 (1943). Själva ordet (offer) rymmer på en hel skala av nyanser. SvTeolKv. 1950, s. 167.
d) i uttr. som ange att ngn sysselsätter sig l. arbetar med ngt (särsk. med att färdigställa ngt) samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som arbeta, bygga, mura, sy, sticka, måla, skriva, arbete, äv. forma, trycka, förr äv. göra; se närmare de särskilda orden; jfr e—h. (Timmermän) som bygde och arbetadhe på Herrans Hwse. 2Kon. 12: 11 (Bib. 1541). Hwadh är thett tu nu giöör på? VDAkt. 1682, nr 77. (Skådespelsförfattaren Agathon) formar på ordspråk (dvs. sysslar med att utforma ordspråk). Thomander 3: 340 (1826). På andra delen af ”Siare och Skalder” tryckes nu. Atterbom (1843) i 3SAH XXXVII. 2: 140. Än i dag .. stickar (värendskvinnan) på en hosa .. eller syr på en vante, när hon går emellan gårdarne. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 125 (1868). Man skriver .. på en roman. Då och då sänder man förläggaren ett ark. SvD(B) 1919, nr 316 B, s. 3.
e) i uttr. som ange att ngn sysselsätter sig med att läsa (o. tillägna sig innehållet i) bok l. skrift o. d. samt i bildl. uttr. som ansluta sig härtill, styrande ord som betecknar ngt skrivet l. tryckt o. d.; i förb. med ordet läsa, äv. (vard.) plugga, förr äv. studera; numera nästan bl. i sådana uttr. som läsa l. (vard.) plugga på sin läxa (o. ofta svårt att skilja från III 16); jfr f. När jag studerar på thetta nu anförda Christi språk (dvs. Mat. 7: 6), .. så (osv.). Swedberg Cat. 577 (1709); jfr f slutet. Nu, då man krigar lärdt, och då fästningar äro svåra böcker, på hvilka man länge får läsa. SvMerc. IV. 4: 57 (1759). Stina och Sofia sitta bredvid mig och studera på din Uddeholmska bulletin. Geijer Brev 158 (1813). Hvilken bok läser du på uti Ovidius? Wennerberg Bref 1: 21 (c. 1830). (Han) studerade med yttersta ifver på sin lexa. Knorring Ståndsp. 1: 98 (1838). (Kyrktornet) i hvars kupol jag studerat på de i kopparbeklädnaden inristade namnen. Snellman Gift. 1: 5 (1842); jfr f slutet. Plugga på sin läxa. Lilljebjörn Skolm. 92 (1924); möjl. till III 16.
f) i uttr. som ange att ngn utbildar sig i (sysslandet med l. skötseln av) ngt (förr äv. studerar ngt; jfr e) l. (övergående i 51) att ngn bedriver studier för ngt (särsk. en examen o. d.) samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord o. uttr. som läsa, äv. lära (se närmare LÄSA, v.3 1 e β, LÄRA, v. II 1 d), gå i lära, studera (se slutet); jfr 16 j β. Han (ligger och) läser på licentiatexamen. Frågades .. (urmakargesällen) till, om han någon tijdh förr hafuer arbetat eller lärdt på vrwärk. VRP 1661, s. 42. Tegnér (WB) 2: 420 (1812: gått i lära på). Han hade fyra söner, som alla lärde på handtverk i Lund. SDS 1899, nr 522, s. 3. Läsa på examen. Östergren 1: 1210 (1919). — särsk. i uttr. studera på ngt (jfr e, 34 l γ), studera ngt l. bedriva studier för ngt l. bemöda sig om ngt gm studier l. göra förberedelser till l. söka få reda på l. åstadkomma ngt l. fundera på ngt o. d.; numera bl. (mera tillf.) i sådana uttr. som studera på en examen, bedriva studier för en examen. På thet (sannol. felaktigt för the) samma bådha Gudz wiliar, haffue wij nogh hela wår lijffztijdh at studera på. PErici Musæus 5: 285 b (1582); jfr II 2 f. Inte annat studera dee på en at blifua prester meste dellen. OxBr. 11: 79 (1634). (Jag) Studerar på hvar vackra flickor fås. Hagberg Shaksp. 6: 161 (1849). Studera på att spela någon ett spratt. Dalin 2: 471 (1855). Janne begynte genast studera på prestexamen. Aspelin Stenbäck 57 (1900).
g) [jfr f] (†) i sådana uttr. som resa l. vandra o. d. på sitt hantvärk l. sin profession l. profession(en) o. d., ss. beteckning för att hantvärksgesäll reser l. vandrar (från plats till plats) för att förkovra sig i sitt hantvärk samt i anv. som ansluta sig härtill (oftast, övergående i 34, med bibegrepp av att vederbörande livnär sig av det hantvärk osv. som han studerar); jfr HANTVÄRK 1 b, PROFESSION 2 a δ; äv. i uttr. resa på teologien, resa för att förkovra sig i teologi, företaga en resa l. resor med syfte att studera teologi; jfr 51. (Två gesäller) bägge .. för tijdhen wandrande på sine Handtwärck. BoupptSthm 7/6 1671. Sonen Fredric (Swab) studerte och reste på Theologien, men inskrefs sedan i St. Cancelliet. Bergman ÅmVetA 1768, s. 6. Resa på sin profession. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 119 (1856; om ä. förh.).
h) i uttr. som ange att ngn sysselsätter sig med att sjunga l. gnola l. spela ngt (särsk. en melodi l. visa o. d., utan att melodin osv. sjunges l. spelas till slut) l. med att mumla ngt (särsk. böner o. d., utan tanke på att mumlandet slutföres) samt i bildl. uttr. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som sjunga, gnola, nynna, mumla, spela; se närmare de särskilda orden. (Jag) förnimmer .., att Provincial Medici lära sjunga på sidsta versen. Hjelt Medicinalv. 2: 60 (i handl. fr. 1766; bildl.). Det var ömkansvärdt .. att se den vilde .. mannen .. dagen igenom mumla på böner och bibelspråk. Carlén Rosen 644 (1842). Begynner någon oförtänkt att nunna eller sjunga på en likpsalm, betyder att dödsfall snart skall spörjas. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 358 (1864). Brundin gnolade på en visstump. Siwertz Sel. 1: 75 (1920).
i) [jfr 3, 15] i uttr. som ange att ngn l. ngt utsätter ngt l. ngn för brytning l. bändning o. dyl. l. skär av stycken av ngt (jfr b) o. d., i förb. med sådana ord som bryta, bända, bräcka, skära; se närmare de särskilda orden. Rutan måste remna .. när hon bröt på hänne. VDAkt. 1674, nr 123. Hansson Nott. 109 (1885: bräcker på). (Magistern) satt och skar på sin matsäckslimpa. Lagerlöf Top. 173 (1920). (†) (K. XIII var) svag i benen, så att han .. bröt bra nog på den, som hade den nåden vara honom följaktig. MoB 1: 38 (1824).
L. i vissa ofullständiga satser.
57) (vard.) i satser (i sht uppmaningar) utan verb (o. vari verbet icke kan suppleras ur det föregående), liktydiga med fullständigare satser som innehålla särskilda förbindelser med ordet på (i bet. III, oftast i bet. III 2 m); vanl. framhävt gm jämförelsevis stark betoning. På honom, medan han ligger, för står han upp, blir han värre. Landsm. XI. 2: 35 (1896). På den dj-n och sparka’n rätt över benen! DN(B) 1933, nr 222, s. 11. Iseborg Bara en malaj 40 (1945).
II. ss. prep. utan utsatt styrt ord (jfr I) l. ss. adv. Ekblad 388 (1764). — särsk.
1) i uttr. med ngt l. ngn på, ss. beteckning för att ngt l. ngn befinner sig på (i bet. I 1—7, 12) det ifrågavarande föremålet l. den ifrågavarande personen osv., ofta ss. bestämning till sbst. (l. pron. l. substantiverat adj.), liktydigt med: som det ligger l. sitter l. står l. finns l. är ngt l. ngn på (i bet. I 1—7, 12). En liussastake med fem pipor på. Ekeblad Bref 1: 366 (1654; rättat efter hskr.); jfr I 3 h. Ett par smörgåsar med kött på. Atterbom Minn. 580 (1819); jfr I 1. Man öfvade sig att simma så väl afklädd som med kläderna på. LbFolksk. 90 (1890); jfr I 3 a. En vacker äng med ett päronträd på. Grimberg SvFolk. 1: 468 (1913); jfr I 1 b. Den finaste käpp med båtshakajärn ytterst på. Högberg Storf. 199 (1915); jfr I 3.
2) i förb. med en infinitiv (särsk. en infinitiv som utgör bestämning till ett sbst. l. substantiviskt ord l. till ett adj.), i uttr. som äro likvärdiga med o. kunna ersättas av satser innehållande på (i bet. I), t. ex. någonting att sitta på, någonting som man kan sitta på, stolen är bekväm att sitta på, stolen är bekväm, då det gäller att sitta på den l. om l. då man sitter på den o. d., han använde kistan att sitta på, han använde kistan så att han satt l. brukade sitta på den l. ss. sittplats, kistan är inte att sitta på, kistan är inte till för att man skall sitta på den; särsk.
a) (i fråga om bruklighet se motsv. mom. under I A, B) motsv. I A, B; särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. något att bita på o. d., förr äv. (bildl.): svårigheter att kämpa mot o. d. (se närmare BITA I 4 m γ). Dett ehr så verdens lop, at ingen slepper om endan, som Gud icke gifuer någet at bijta på i denna verdan. OxBr. 11: 64 (1632); jfr I 15. Det är en härlig plats att ligga och läsa på en varm sommardag. Cederschiöld Artist. 116 (1915); jfr I 1 c. särsk. motsv. I 24. Var Professor ville haffva sina (stipendiater) att haffva inspection på. Rudbeck Bref 10 (1662); jfr I 24 b γ. Sannerl. är icke detta en sak at fundera på! Porthan BrCalonius 29 (1793); jfr I 24 d. Om han verkligen stulit en bandstump eller en silfversked, så är det ingenting att tala på. Strindberg HMin. 2: 358 (1905); jfr I 24 c δ. Detta var inte att undra på. Lagerlöf Holg. 1: 84 (1906); jfr I 24 d ζ.
b) motsv. I C; särsk. motsv. I 34. Hur mycket har han i månaden att leva på? Hon fick ett pulver att sova på; jfr I 34 y. När han icke haar annat att dricka på, så säljer han kläderna af kroppen. VDAkt. 1689, nr 1085. Det är inte mycket att gifta sig på. De Geer Lillie 120 (1880). (†) Du har ju Simon (dvs. en trästaty) der borta i vrån till att bränna på (dvs. elda med). Kexél 2: 159 (c. 1780); jfr I 34 b.
c) (ngt vard.) motsv. I D; särsk. motsv. I 36 d, 39. Den tiden, jag plägar anwända till att skriffua mina breff på. Ekeblad Bref 1: 344 (1654; rättat efter hskr.). Vi hade ingen tid att gråta på. Almqvist GMim. 2: 146 (1842).
d) motsv. I G; särsk. motsv. I 48. Hvart och ett hushåll skulle ha sin bok att taga på. Carlén Rosen 541 (1842); jfr I 48 l α. Att lära .. (ungdomen) nya sätt att roa sig på. Segerstedt Händ. 28 (1923, 1926); jfr I 48 a.
e) motsv. I H. Källan för citatet tycks vara svår att ta reda på; jfr I 52 e. (†) Den gäldz fordran, som finnes hooss .. Peer Månsons Arfvingar, är mig omögelig att bekomma Rätt på (dvs. att indriva). VDAkt. 1679, nr 203; jfr I 52 f.
f) (i fråga om bruklighet se motsv. mom. under I K) motsv. I K. The som annars än wel regera, hafwa sina swåra lexo at studera på, som i Herrans Bibel infattad är, och lyder så (osv.). Swedberg Dav. § 81 (1713); jfr I 56 e. Sedan barnen slutat sin läsning i scholan, togo de .. upp något att äta på ur fickan. Knorring Ståndsp. 1: 68 (1838); jfr I 56 b. Bara .. (solen) sken, så var det roligt att leva, vad en än kunde ha för sorger att bära på. Lagerlöf Troll 2: 82 (1921); jfr I 56 a.
3) i numera obrukliga (l. bl. ngn gg tillf. brukade) uttr. vari ordet på är likvärdigt med prepositionsuttrycket på det l. den l. adverbet därpå o. d. (Tomten) war lagbudh[e]n och laghstonden och fridzsk[illing] på giffuen ept[er] lagh[e]n. OPetri Tb. 139 (1526); jfr I 52 p. Här förre är rört hwem på gaff acht, / Hwad pant the Suenske war tilsacht. Svart Gensw. I 4 a (1558); jfr I 24 b. Det blef intet ett helt ankar (vin), som jag hade tänkt, utan fattas några kannor på. Ekeblad Bref 2: 179 (1660); jfr I 52 g α. Ey (var han) storer på, ey dierf, ey heeter vppå Grööten. Rosenfeldt Roo A 4 b (1686); jfr I 34 v. Man seer till först, om där är Håhl på där Ormen sig satt hafwer (på hästen), så skall man den bränna. Rålamb 13: 129 (1690); jfr I 3 samt anm. nedan. Skulle icke ni vilja betjena mig med litet husmanskost, ett par smörgåsar, litet kött på, en mugg öl? Almqvist Mål. 13 (1840); jfr I 1.
Anm. till 3. Hit ansluta sig äv. sådana (numera bl. ngn gg i arkaiserande stil l. i poesi förekommande) fall, vari ordet på står i förb. med ett gm ett l. flera mellanskjutna ord skilt adv. här l. där; jfr DÄR ssgr anm. 2:o. (Hemmanet) war vp buditt sex eller siu åhr, och ther ingen haffuer på klandrat men, nu är thet honom tilsagt, att beholla. UpplDomb. 5: 91 (1579; möjl. ssg); jfr I 24 c δ. Efftir her war liffuandis vitne på, kunde mann jckie steda henne lagh. TbLödöse 232 (1591); jfr I 29. (Sinnena) förswagas / .. mer och mer til des där ingen bot är på. Brenner Dikt. 1: 236 (1710, 1713); jfr I 24 i ζ. jfr (i förbindelse med rel. adv. där): Ty j ären icke gångne till itt berg ther man på tagha kan. Ebr. 12: 18 (NT 1526); jfr I 16 h.
4) [jfr 3] (i sht i vissa trakter, vard.) i uttr. som ange att ngt utföres (omedelbart) efter ngt annat (särsk. att ngt förtäres efter det man förtärt ngt annat): ovanpå, efter (jfr I 46); äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. som ange att ngt utgör en tillsats till l. stegring av ngt o. d.: dessutom, till på köpet (jfr I 1 q). Han åth .. mycket skincka och drack suurt dricka på. CollMedP 1704, s. 281. Thenna Mäster Clas lefde och Enklinge, och therföre gick med matlagningen, som thet kunde, och måltjdstimarne bakfram på. Broman Glys. 3: 834 (1747). Vintern om jag ätit bark / Och druckit vatten på. Runeberg (SVS) 1: 207 (1832). Topelius Vint. I. 2: 8 (1867, 1880).
5) i vissa uttr.
a) i sådana uttr. som mitt, akter, norr, väst(er) på, ss. beteckning för att ngt l. ngn befinner sig l. anbringas o. d. på ngt i dess mitt resp. på dess bakre l. norra osv. del l. sida l. norr l. väster osv. ut; se närmare MITT, adv., AKTER, adv. osv. xxj Aprilis Bleff Vroxens, och Buffellens ssmå Caijutor, acht(er) på, aff driffui(n). SkeppsgR 1543. LPetri Kr. 9 (1559: öster på). Dessa sängar gjordes vid pass två alnar höga, så att en handsbred slå var fästad midt på, till hjelp vid uppklifvandet i sängen. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 185 (1868). I stenkojan långt väst på, där åsarna blevo fjäll. Johansson RödaHuv. 1: 108 (1917).
b) (†) överst på, (längst) ovanpå; jfr ÖVERST-PÅ. Block MotalaStr. 58 (1708). På den öfre halfva dörren, står öfverst på infattadt: (osv.). Eneman Resa 2: 50 (1712).
c) (†) tvärt på, på tvären (se I 48 j ε). Två gater löpa på longz genom staden och sedan tuärt på äro tämmeliga monga gator. Bolinus Dagb. 22 (1667).
6) (utom i kommandoord o. d. i sht vard.) i satser utan verb (o. vari verbet icke kan suppleras ur det föregående), liktydiga med fullständigare satser som innehålla särskilda förbindelser med ordet på (i bet. III). Långa äro räkningarna (från slottssmeden) för ”black af” och ”black på”, när fångarne skulle till ting eller rådstuga. MeddSlöjdF 1896, s. 49 (cit. fr. c. 1700); jfr III 2. Käraste Bröder dansa på tå, / Handskar i hand och hattarna på. Bellman (BellmS) 1: 19 (c. 1770, 1790); jfr III 1, 2. Till sin page han talar så: / Hastigt munke-kåpan på! Leopold 2: 267 (1793, 1815); jfr III 2. Hopp! ropar han (där han rider på käppen): friskt på, din gamla krake! MarkallN 2: 153 (1821); jfr III 2 o, 4. Vaktbefälhavaren hade .. kommenderat bajonett på. Essén KessSthm 98 (1916); jfr III 2.
7) [jfr 6] (vard.) i uttr. på med det l. det!, lägg l. tag l. sätt o. d. på (i bet. III 2) det l. det! Skägg skall han ha! På med kimrök bara! Strindberg SvÖ 2: 37 (1883). ”På med locket”, skrek han och höll sig för näsan. Dahllöf Otyg 72 (1915).
Anm. till II. I likhet med vad som är fallet vid andra prepositioner behandlas stundom under I uppförda fraser bestående av verb (med obj.) o. på, t. ex. tänka på (se I 24 d), få tag på (se I 16 h), ss. enhetliga predikatsfraser i passiva satser, så att det av på styrda ordet i den motsv. aktiva satsen är subj. i den passiva, varvid på där kommer att sakna styrt ord; jfr närmare Körner SyntNybildnSv. (1948). Hon (dvs. en viss typ av kvinnor) naskar vthi miugg, wil dock eij skyllas på. Runius (SVS) 1: 230 (1712); jfr I 24 c δ δ’. All Religion och all Regering .. äro lika goda, och kunna lika heligt svärjas på. Thorild (SVS) 3: 266 (1792); jfr I 35. Ordet (”brukbarheter”) är bra och förtjenar tagas vara på. Liljecrona RiksdKul. 182 (1840); jfr I 24 b ϑ. Stockjunkaren .. hade .. skuddat stoftet af sina fötter och kunde inte fås tag på. Zilliacus UtvandrH 98 (1892); jfr I 16 h. Slanten vändes på tjugu gånger innan den lämnade nypan. Kjellgren MännBro 57 (1935); jfr I 56 a.
III. [specialanv. av I o. II] ss. prep. l. adv. i vissa verbförbindelser (s. k. särskilda förbindelser), i vilka ordet vanl. gm starkare betoning särskilt framhäves o. med verbet resp. med verbet o. ett av prepositionen styrt ord bildar ett enhetligt, ofta med en ssg likvärdigt uttryck.
Anm. till III. Gränsen mellan anv. av på i vanlig prepositionell (resp. vanlig adverbiell) anv. o. anv. av på i s. k. särskild förbindelse är ofta flytande (jfr MED, prep. o. adv. anm. sp. M 532). I sht i äldre språkprov är det ofta omöjligt att avgöra, om det ena l. andra uppfattningssättet är det riktiga. Om icke särskilda skäl förelegat, ha dylika språkprov här hänförts till I (resp. II) l. III i överensstämmelse med den moderna språkkänslans uppfattning.
1) i förbindelser som ange att ngt (l. ngn) befinner sig på (i bet. I 1, 3) ngt l. ngn samt i förbindelser med oeg. l. bildl. bet. som ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana verb som ligga, sitta, stå, vara, hava, behålla, hänga; se närmare under de särskilda verben. Locket, duken ligger på. Kaffepannan stod (äv. var) på (dvs. på spisen l. elden o. d.). Ångaren står hårt på (dvs. på grund). Een Brännevijnss panna stoodh på till förklarningh. ManhaftLöjtn. 45 (1666). Hafva sina stöflar på. Serenius (1741). (Han) behöll hatten på. Tegnér Farf. 238 (1900). Träden hade sina finaste löv på. Lagerkvist OndSag. 99 (1924). jfr (†): Thet söta simmer på (dvs. ovanpå), thet beska fyller mål (i ”syndens skål”). Kolmodin QvSp. 1: 424 (1732); jfr II 3. — särsk.
a) i uttr. hava l. ha (ngt l., i bet. γ slutet, ngn) på sig (jfr f, g) l. (i bet. β) bära (ngt) på sig
α) bära (ngt) som är placerat så att det uppbäres av kroppen l. en kroppsdel; numera nästan bl.: vara klädd i l. höljd l. betäckt av (ngt) l. bära (hatt l. dräkt l. kläder l. prydnader o. d.) samt oeg., med avs. på min l. ansiktsuttryck o. d.: bära, visa; jfr I 1 a, 3 a samt HAVA PÅ SIG 2 a, c. Ha hatten, rocken, halsbandet på sig. Thenna kiortelen som jach haffuer påå mich. OPetri Kr. 74 (c. 1540). Ingen skal på en Häst mera föra, .. än som hästen makeligen mächtar draga eller på sig hafwa. Stiernman Com. 2: 593 (1649). Alt hvad jag hade på mig (av kläder). Humbla Landcr. 70 (1740). Du har på dig en så genomretsam, öfverlägsen min. Edgren Kom. 71 (1891).
β) ss. beteckning för att ngt (t. ex. pängar l. nycklar l. kniv) bäres i fickan l. i kläderna l. i slida l. etui o. d. som är fäst vid bältet l. kläderna o. d. (stundom svårt att skilja från α); jfr I 3 a samt HAVA PÅ SIG 2 b. (Han) hade .. hafft på sigh peninger 5 dal[e]r 10 ör[e]. 3SthmTb. 2: 95 (1596). Hafuer du kniff på dig. VRP 1652, s. 760. Jag tror / Att jag har brefvet på mig. Hagberg Shaksp. 1: 113 (1847). Om .. (stölden) avsett sak som någon bar på sig. SFS 1942, s. 796.
γ) (numera bl. vard.) mer l. mindre bildl. (jfr α, δ, ε), ss. beteckning för att ngt (t. ex. ansvar, i sht förr äv. syssla l. ämbetsgöromål, förr äv. skuld o. d.) åvilar l. tynger l. trycker ngn l. ngt l. (o. numera oftast) att ngn är utsatt för ngt obehagligt l. besvärande l. har ngt l. ngn på halsen (se I 3 a β) o. d., förr äv. att ngn har ett så l. så beskaffat rykte l. en viss egenskap l. natur l. har beskyllningar l. misstankar o. d. riktade mot sig o. d.; jfr I 4 c samt HAVA PÅ SIG 2 a, d, 3. Riichit haffuer draplighe sthoor geell paa sigh j tydtzlandt. G1R 3: 21 (1526). J midler tidh hade han stora misstanker på sigh. VDAkt. 1679, nr 111. Därs. 1681, nr 256 (: hafft .. beskylninger på sigh). (Vilda åsnor o. bockar med ett horn) hafwa ingalunda een sådan Egenskap på sigh som Eenhörningar, egentligen tilägnes. RelCur. 84 (1682); jfr I 6. Dett slemma rychte hon haf(ve)r på sig. VDAkt. 1686, nr 5. Heela answaret haar Apotekaren på sigh. HdlCollMed. 1697, s. 1023. När jag har föreläsningar på mig, så taga de en hel hop tid. (Petersen o.) Säve Brevvexl. 76 (1855). Om du vågar göra henne minsta skymf, / Har du en stämning på dig tvärt. Andersson Terentius 12 (1896). särsk. (numera knappast br.) i uttr. ha(va) ngn på sig (jfr g), ss. beteckning för att ngn har ngn sig anförtrodd. Dem .. som hafva barnen på sig att sköta. Eneman Resa 1: 111 (1712).
δ) [jfr motsv. anv. i d. samt av t. an (ä. t. äv. auf) sich haben] (†) bildl. (jfr α, γ, ε): ha (ngt) att betyda; göra (ngt) till saken; äv. övergående i bet.: ha grund för sig; jfr I 4 c samt HAVA PÅ SIG 1. (De) göre .. änn nu farliga tidender nog om the Lubske, kann skee thet haffuer icke heller än saa mykit paa seg som ord aff går. G1R 10: 287 (1535). Hon (dvs. en hustru, som klagat på sin man) blattrar mÿckitt som fögo hafuer på sigh. VDAkt. 1675, nr 151. ConsAcAboP 6: 510 (1689). Cavallin (1876). jfr: Det hafver icke på sig (att han är 20 o. icke 19 år gammal). Lagerström Holberg Jean 2 (1744; d. orig.: det vil intet sige).
ε) bildl. (jfr α, γ, δ), med avs. på tid: ha till sin disposition; jfr I 4 c samt HAVA PÅ SIG 4. Han hade blott två timmar på sig. Weste 1: 1022 (1807). KyrkohÅ 1933, s. 153.
b) (numera knappast br.) i uttr. vara på, om natt, mörker o. d.: vara inne l. ha inträtt o. d.; förr äv. om nöd: vara på färde. När nödh är på, så säya the, Vp och hielp oss. Jer. 2: 27 (Bib. 1541). Mörkrett var på. RP 7: 335 (1638). Natten är på. Ling As. 178 (1833).
c) [jfr b] i uttr. det är l. (övergående i 2) blir tid (förr äv. tider) på, det är l. blir på tiden (se I 36 d ζ); numera nästan bl. (övergående i prepositionell anv.) i uttr. det är l. blir tid på att göra ngt l. att ngn gör ngt, i sht förr äv. det blir tid på för ngn att göra ngt. SionSång. 1: 9 (1743). Det blir tid på för dig at söka komma med heder utur denna tjensten. Posten 1769, s. 404. Schröderheim Opt. 103 (1794: det är tider på). Så har du då äntligen blifvit fast, du gamla fjäril! Det är också tid på; ty du har länge nog fladdrat omkring mellan blomsterne. Altén Fästm. 71 (1796). Det .. var tid på att sova. Kjellgren MännBro 246 (1935).
d) (†) i uttr. det är l. (övergående i 2) bli(ve)r icke (l. intet l. ej) annat på, det är l. blir intet annat att göra, det är l. blir ingen annan råd. Tu hörer migh til medh krop och siäl, Jagh wil föra tigh bort, här är intet annat på. PErici Musæus 3: I 3 b (1582). Det blir icke annat på, än at arbeta hela natten. Envallsson Kopparsl. 19 (1781).
e) i vissa oeg. l. bildl. anv. av förbindelsen stå på (jfr j) l. (i bet. δ) stå (äv. vara) på sig.
α) (†) i uttr. stå på (och) göra ngt, stå l. hålla fast vid att göra ngt; jfr I 4 c γ. Hafuer Ingen parten några skiäll eller witne, icke tilbiuda heller willia stå på öfuertyga huar annor någor last. VRP 1633, s. 493. Därs. 1652, s. 736.
β) fortgå, fortfara, vara; numera företrädesvis i satser med nekande innebörd: dröja. När oenigheten stood på. RP 8: 355 (1640). (Folket) ej bestämmer sig så länge striden / Emellan er står på. Hagberg Shaksp. 1: 260 (1847). Det stod inte länge på förrän jag .. kastade kroken (dvs. ankaret) utanför hans pampiga sjöbodar. Engström Hemsp. 49 (1921).
γ) vara på färde. Hvad står på? Weste 2: 1009 (1807). Hon trodde .., att .. (tomten) skulle ställa saken till rätta, då han nu hade hört vad som stod på. Lagerlöf Troll 2: 26 (1921). Då vi se, att ej fara står på. Risberg HorSat. 17 (1922).
δ) [jfr α] (ngt vard.) i uttr. stå på sig, (envist) hävda sin rätt l. sin mening o. d.; äv. allmännare: hävda sig l. vara ståndaktig; äv. med sakligt subj., stundom: stå sig; äv. (mera tillf.) i uttr. vara på sig, vara påstridig l. påståelig. RARP 6: 118 (1657). Stå på sig i det yttersta. Serenius S 3 a (1734). På 3:ne ställen stod likväl rågen bra på sig. VetAH 1748, s. 33. (Gastarna) kommo igen andra natten och ville in, .. men Mattis stod på sig och slapp dem ej in. Wigström Folkd. 1: 148 (1880). Hon har alltid varit näbbig och på sig. Hedberg Drömtydn. 336 (1952).
f) övergående i 2, i uttr. som ange att vind l. vatten l. sjögång l. solsken o. d. har fritt tillträde till o. riktar sig mot l. utsätter ngt för sitt inflytande l. sin påvärkan l. att ngt l. ngn ligger utsatt för sådan påvärkan; i förbindelserna ligga på (jfr LIGGA PÅ 5) resp. ha(va) på sig. Eneman Resa 1: 17 (1711). Byn ligger på, .. och jag har lång väg i natt ännu (att segla). Runeberg 4: 161 (1833). Snön är blöt och mjuk i kanterna, där solen ligger på. SvSkämtl. 76: 63 (1916). Haveristen ligger oskyddad och har sjön på sig. DN(B) 1952, nr 346, s. 7.
g) (vard.) övergående i 2, i uttr. vara på ngn l. ngt, ss. beteckning för att ngn utsätter ngn för frågor l. tillsägelser l. snubbor l. slag o. dyl. l. för att ngn utsätter ngt för åvärkan l. skadegörelse l. rör l. flyttar l. arbetar med ngt o. d.; stundom äv. (i uttr. vara på ngn) med sakligt subj. (betecknande sinnestillstånd o. d.): vara över ngn, behärska ngn; äv. i uttr. ha(va) ngn på sig (jfr a γ slutet), ss. beteckning för att ngn utsättes för frågor l. tillsägelser l. snubbor l. slag o. d. av ngn; stundom äv. i uttr. ligga på ngn, äv. ligga på, ss. beteckning för att ngn ligger över ngn med böner o. föreställningar o. d.; förr äv. i uttr. vara på och göra ngt, ta sig för att göra ngt, ”ta o. göra ngt”; ofta svårt att skilja från I 3 i. Tå kom Jönns Månss[onn] och slog hono[m] wid ögat m[e]dh stridzhamare[n], och wore så alle 4 (slagskämparna) på Benckt stockmak[er]. VadstÄTb. 13 (1578); möjl. till I 3 i. Ligger änu Totten dageligen på och will att iagh anhålla skall till att få göra selskap till Dannemarck. Ekeblad Bref 1: 2 (1649; rättat efter hskr.). (Vi) vore .. på och förklädde oss med larfvar före ansikten och gingo så in till dem. Därs. 2: 412 (1664). En sådan skrifklåda (som nu) har väl aldrig varit på mig. Kellgren (SVS) 6: 154 (1786). Har du nu varit på tändstickorna? WoH (1904); möjl. till I 3 i. Sticker man näsan upp på övre däck, har man strax styrman eller matros på sig (med tillsägelser att gå därifrån). Cederschiöld Manh. 8 (1916). Min överste var på mig häromdan och frågte, om jag inte tänkte gifta mig. Siwertz Sel. 2: 10 (1920).
h) i förbindelsen hålla på, se HÅLLA PÅ; jfr I 4 h. — särsk. bärgv. om gruvkompass o. d.: ge utslag (gm magnetnålens avvikelse i vertikalplanet) vid malmletning. NF 6: 63 (1882).
i) i uttr. känna ngt på sig, känna l. förnimma ngt hos sig l. att man utsättes för ngt; numera nästan bl.: ha en inre förnimmelse av ngt, känna med sig ngt; äv. (i Finl.) i uttr. tycka ngt på sig, tycka ngt. Jag känner på mig alt up til halsgropen, at jag är af Ert parti. Dalin Vitt. II. 5: 82 (1738). Kampen kände en hop ovanligheter på sig (då han fick ny ryttare o. samtidigt en pisksläng), så at han slog bak ut. Därs. II. 6: 109 (1740); jfr I 1 a, 3 a. Jag visste, att jag sagt något alldeles uppåt väggarna. Jag kände det på mig. Geijerstam LycklMänn. 117 (1899). Bergroth FinlSv. 160 (1917: tyckte på mig).
j) (vard.) motsv. 2 q, i uttr. stå l. vara på, vara påkopplad l. satt i funktion o. d. Radion står l. är på.
2) i förbindelser som ange att ngt (l. ngn) placeras l. anbringas på (i bet. I 13, 15) ngt l. ngn l. som ange en värksamhet l. ett skeende innebärande att ngt l. ngn (utövar tryck mot l.) förflyttas till (o. berör l. tränger in i) ngt l. ngn o. d. samt i förbindelser (särsk. med oeg. l. bildl. bet.) som ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana verb som lägga, ställa, sätta, draga, föra (förr äv. i uttr. föra ngn ett rykte på, sprida ut ett rykte om ngn), ta(ga), kränga, haka, kroka, knäppa, binda, sela, betsla, svepa, hölja, breda, klena, giva, hänga, lasta, lassa, kasta, vräka, köra, bulta, knacka, slå, stöta, skjuta, driva, tränga, blåsa, bita, hälla, tömma, tvinga, hjälpa, mönstra, komma, falla, rinna, stiga, få, förr möjl. äv. laga; se närmare under de särskilda verben. (Han) haffuer .. saadana rycthe oss paa lathit föra .. ath wij (osv.). G1R 2: 99 (1525). Slå på med påken strax. Chronander Surge E 8 a (1647); jfr 4. Som hustrun min hadhe antagit brudhen och hölt på att laga på henne med ett och annat til prydnat om afftonen. VDAkt. 1683, nr 20; möjl. till I 3. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740: stiga på Grollen). Att de hade dragit på sjöstövlarna. Lagerlöf Holg. 2: 439 (1907). Emellertid måtte allt kaffekokarn ha kommit på. Dens. Mårb. 185 (1922). Det hade bara runnit på henne att säga så där. Siwertz Låg. 200 (1932). — särsk.
a) i vissa förbindelser med refl. pron.
α) i uttr. som ange att ngn ikläder l. iför sig kläder l. klädesplagg l. påtager vapen l. prydnader o. d. (l. får kläder osv. påtagna, ngn gg äv. erhåller kläder osv. som han kan ikläda sig osv.); äv. i oeg. l. bildl. uttr. som ange att ngn anlägger viss min l. visst ansiktsuttryck o. d.; i sådana förbindelser som sätta, ta(ga), dra(ga), knäppa, spänna, få, i sht förr äv. kippa på sig; se närmare under de särskilda verben. Sätta på sig hatten, rocken. Herwor .. tog manfolks kläder på sig. Verelius Herv. 88 (1672). Gif mig litet på mig (dvs. att sätta på mig), eller sannerligen jag vet, hvad jag skall ha. Schück FUpsala 144 (i handl. fr. 1727). (Du) knäppar på dig Carl den tolftes svärd. Nybom SDikt. 1: 243 (1859, 1880; riktat till K. XV vid hans tronbestigning). Han skulle få tröjan på sig och bli varm. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 52 (1918). Ta på sig en road min. Östergren 5: 445 (1935).
β) i uttr. som ange att ngn stoppar l. sticker ngt i fickan l. i kläderna o. d.; i sådana förbindelser som stoppa, sticka, äv. gömma på sig. Jag feck en par hundra ducater .., jag gömde på mig. KKD 3: 90 (c. 1740). Vising Dante 114 (1896: stoppat på sig). Skrifvaren stack pänningarna på sig. Ahrenberg StRätt 14 (1899).
γ) i uttr. som ange att ngn fläckar l. sölar ned sig l. blir nedfläckad o. d.; i sådana förbindelser som spilla, göra, få på sig, se SPILLA PÅ SIG, GÖRA PÅ SIG 2 o. FÅ PÅ SIG 1.
δ) i mer l. mindre bildl. uttr. (jfr α, ε, ζ); särsk. i uttr. som ange att ngn drar l. får över sig ngt obehagligt l. besvärande l. åtar l. ådrar l. ålägger sig ngt l. skaffar sig ngn l. ngt på halsen (se I 15 a β) l. erkänner ett brott o. d.; i sådana förbindelser som dra(ga), ta(ga), lasta, få, äv. lägga på sig, äv. taga sig på; se närmare under de särskilda verben. Saa athuj icke nogit roop eller rygthe faa paa oss. G1R 3: 99 (1526). Samma dag tog Jon Nilson sigh på att willia med Rechardo Widderborg vtstå Tobaakz handelen. VRP 1652, s. 737. Elizabet hafuer taget Tiufuerijtt på sig. Därs. 1658, s. 1122. (Tidningen Biet) har lastat på sig åtskilliga synder, som behöfde glömmas. Beskow (1842) i 3SAH XLIII. 2: 115. Skulle vi dra på oss allt pack, som reser från Sverige och härute råkar i nöd, så blefvo vi uppätna. Wetterbergh GNord 118 (1862). En .. ungdom .. / som ej vet lägga på sig de minsta band. Tavaststjerna NVers 46 (1885). Ymer 1921, s. 9 (: fick rykte på sig att). jfr (†): (Eng.) Arrogate, .. (sv.) taga stort på sig, storas, tilräkna sig heder .. af. Serenius B 4 a (1734). särsk. (numera föga br.) i uttr. ta(ga) mod (förr äv. modet) på sig, ta mod till sig. Almqvist Ekols. 1: 359 (1847). ASScF 10: Minnestal 1: 8 (1872, 1875).
ε) bildl. (jfr α, δ, ζ), i uttr. göra på sig (jfr γ), se GÖRA PÅ SIG 1.
ζ) bildl. (jfr α, δ, ε), i uttr. som ange att ngn får l. tar (viss) tid till sin disposition (för ngt ändamål); i sådana förbindelser som få (äv. erhålla) l. ta(ga) på sig. Får .. (Napoleon) tid på sig, så hafva vi 150,000 polackar mer under gevär. GMArmfelt (1812) hos Tegnér Armfelt 3: 400. Svebilius erhöll endast två månader på sig (att omarbeta Spegels katekes). Schück (o. Warburg) LittH 1: 414 (1896). Denna gång tog han tid på sig, så att han fick råka Greta. Lagerlöf Top. 176 (1920).
b) i uttr. som ange att ngt hälles l. slås upp i ett kärl (i vilket redan förut ngt finnes) samt i anv. som ansluta sig härtill (stundom övergående i 4, med bibegrepp av att handlingen fortfar l. upprepas); i förb. med sådana verb som fylla, hälla, tömma, äv. brädda; se närmare under de särskilda verben; jfr I 15 c. När dher wancka något dricka / Iagh hälte på, och drack så buken måtte spricka. Beronius Reb. F 3 a (1674). Han lär åt Fogden så tömma på, / At han Förordningen glömmer. Envallsson Slått. 40 (1787). Först måste hon fylla på tillbringaren och ge gubben lite att dricka. Sjödin StHjärt. 10 (1911). Dahlbäck Åb. 281 (1914: bräddade på).
c) (numera i sht i fackspr.) i uttr. som ange att fisk l. villebråd beger sig till o. fastnar l. sätter sig fast vid l. i fångstredskap (krok l. nät o. d.) samt i bildl. anv. härav; äv. i uttr. som ange att person l. djur förmår sig att äta ngt l. håller till godo med ngt till föda; i förb. med sådana verb som gå, bita, äv. vilja, förr äv. löpa; se närmare under de särskilda verben; jfr I 15 d. Man går intet giärna på dhet som illa smaakar. Grubb 772 (1665). (Fariséerna) mena .., at (Jesus) .. skulle löpa på .. deras räf-krokar och mordiska spjut. Borg Luther 2: 646 (1753). Lybeck Dikt. 1: 26 (1890: bita på). Först ville .. (hunden) ej riktigt på den rykande räfven. Knöppel SvRidd. 184 (1912); jfr g. (Fiskarna) förhala en stund i väntan på att strömmingen skall gå på. Landsm. 1926, s. 22.
d) i förb. med sådana verb som skriva l. teckna l. måla, äv. rita, i uttr. som ange att ngn skriver osv. ngt på ngt (se I 16 b); i förb. med sådana verb som skriva l. teckna l. (vard.) rita särsk. i uttr. som ange att ngn skriver etikett l. sin namnteckning på ngt (särsk. att ngn tecknar borgen för lån o. d.). Han har skrifvit på för 100 rdlr. Weste 2: 671 (1807). Jolin Kom. 48 (1845: teckna på). NNisse 1891, nr 1, s. 1 (: ritade på). (Andersson o. Pettersson) skriva på varandras växlar. Nilsson FestdVard. 38 (1925). Skriv alltid på, vad flaskan innehåller. Östergren 5: 439 (1935).
e) i förbindelserna falla l. komma på, i sht förr äv. gå på, i uttr. som ange att skymning l. mörker l. dimma l. afton l. natt (stundom äv. oväder) o. d. inträder l. att ngt tar sin början l. att en händelse inträffar o. d. (se närmare FALLA PÅ 1, KOMMA PÅ I 5, GÅ PÅ 7); äv. i sådana opers. uttr. som det fryser, kyler, skymmer, mörknar, ljusnar, klarnar, lättnar på (o. i dessa uttr. ofta med huvudtrycket på verbet; jfr II), i vissa trakter äv. det höstar, lenar på, förr äv. det isar på, ss. beteckning för att frost l. kyla l. skymning osv. inträder resp. att det blir höst l. töväder l. att det bildas is(skorpa); äv. i sådana förbindelser som lätta på, i vissa trakter äv. lugna på, klarna l. skingras o. d. (om luft l. dimma o. d., äv. opers.) resp. lugna av (om vind o. d., äv. opers.); se närmare under de särskilda verben; jfr g β. Den 24. (okt.) kom Sniö, och frööss lithet på. Gyllenius Diar. 143 (c. 1660). Töknet faller på. Spegel GW 138 (1685). Tidegärden gick nu på. Runius (SVS) 2: 112 (1712). Då ett hemskt åskväder faller på efter ljufligt solsken. Landsm. V. 6: 107 (1891). Så här till års, då det höstar på. Svenson-Graner Regnb. 18 (1914). Det skymde på och Hedvig såg inte texten längre. Siwertz Sel. 1: 175 (1920). Vi kunde få se solen gå upp, om det klarnade på. Ljungquist Ombyte 143 (1933).
f) i uttr. som ange att ngn tänder eld på ngt (se I 16 i) l. tänder ngt l. börjar elda l. värmer upp ngt samt i anv. som ansluta sig härtill (jfr r); i förb. med sådana verb som tända, elda, värma, äv. (vard.) tutta, brasa, i sht förr äv. fyra, förr äv. fänga; se närmare under de särskilda verben. Hon värmde på tevattnet, som hade kallnat; jfr 7. Linc. Pp 2 b (1640: tända på). Weste 1: 712 (1807: Fyra på; angivet ss. ”fam.”). Tutta på en cigarr! Cavallin Kipling Gadsby 66 (1897). Man misstänkte, att ägarn själv tänt på. Östergren 5: 449 (1935).
g) (i sht vard.) i förbindelser som ange att ngn griper sig an l. tar itu l. sätter i gång med l. börjar ägna sig (l. ägnar sig) åt ngt o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som giva (ge) l. kasta l. lägga l. slå sig på ngt (förr äv. i uttr. slå sig på en oförskämd mun, (börja) bli oförskämd i sitt tal), äv. gå på ngt l. hugga på, förr äv. häva på; se närmare under de särskilda verben; ofta svårt att skilja dels från i, m, dels från I 16 l. Då hoff Kierstinn på (dvs. tog till orda) och sade (osv.). TbLödöse 322 (1594). (Han) begynte .. gifwa sig på främmande Religion och Affguderii. Rudbeckius KonReg. 299 (1616). Mången är så til sinnes, när han haar begåt något ondt slår han sigh på en oförskiämd munn. Grubb 721 (1665). I som lagt ehr på! / At efterleta och förstå, / Hwad i Naturen är fördåldt. Brenner Dikt. 1: 214 (1703, 1713). Folket här gå icke gärna på att taga upp någon ny åker af sin gamla äng. Barchæus LandthHall. 76 (1773). Det var bara att .. hugga på vid skiftombytet. Hedenvind-Eriksson Hjul. 95 (1928). — särsk.
α) i uttr. taga på ngt, gripa sig an l. ta itu l. sätta i gång med ngt o. d.; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med infinitiv, övergående i bet.: börja (o. i denna anv. ofta svårt att skilja från l. övergående i I); förr äv. i sådana uttr. som taga sakta l. passeliga på, gå lugnt l. sansat till väga, icke förhäva l. överila sig, taga på (en psalm), intonera l. ta(ga) upp (en psalm); jfr I 16 h. För en the begynna tiil ath saa och tagha paa theres waar (dvs. vårbruk). G1R 3: 107 (1526). VRP 1655, s. 983 (: taga Passeliga på). Tag sachta på, Werlden är gammal. Grubb 706 (1665). Den goda tanka, .. (grannarna) tilförene hyst om .. (”potuanernas”) rättrådighet .., tog nu på at småningom försvinna. Roman Holbg 97 (1746). Taga på psalmen. Weste 2: 1149 (1807). På häkte skulle ja komma, om han int fick ta på hugga (i min skog). Väring Vint. 274 (1927).
β) [jfr I 21 n] i förbindelserna börja l. begynna (förr äv. gynna) på, börja, begynna; numera företrädesvis med komplement bestående av en infinitiv (numera nästan bl. föregången av att) l. av prep.-uttr. inlett av prep. med, stundom äv. abs., i sht förr äv. med komplement bestående av ett sbst.; ofta svårt att skilja från I 21 n. Förste ondskann han begynte på / War mooth Konungh Johan, then Hertigh war thå. Hund E14 341 (1605); jfr I 21 n. När alle Foghlar .. / Hade sigh satt .., / Begynte (papegojan) på och sadhe så (osv.). Sigfridi A 4 b (1619). Lucidor (SVS) 306 (1673: gynner på). Dät börjar litet på blåsa. LejonkDr. 70 (1689). Börjar du på att springa hem till studenterna, då (osv.). Jolin Smädeskr. 13 (1863). Har du börjat på med grävningen? Östergren 5: 421 (1935).
h) [jfr g] i det bildl. uttr. slå (stort) på l. (o. numera bl.) slå på stort (o. i sistnämnda uttr. vanl. med huvudtrycket på ordet stort), leva högt l. i överdåd l. bli l. vara överdådig l. slösaktig; ståta; äv.: hysa stora planer o. d. (Den döde) säijer så: Slå ey stort på. Wivallius Dikt. 109 (1641). Det är gärna Föräldrars vane, at slå mycket stort på med sine Barn, och giöra dem alla i tanckarna til stora Män i verlden. Kling Spect. Bbb 1 a (1735). Man får omöjeligen slå stort på, om man ska kunna lefva ärligt. Amman 49 (1756). Dalin 2: 400 (1855: Slå på). Östergren 5: 440 (1935).
i) [jfr g] i uttr. som ange att ngn undersöker l. får erfara l. erfar hur ngt känns l. gör ett försök med l. prövar ngt l. ngn l. vågar ge sig i kast med ngt l. ngn o. d., stundom äv. att ngn går in på ett förslag l. erbjudande l. accepterar ngn o. d.; i förb. med sådana verb som känna, pröva, smaka, fresta, försöka (sig), våga sig (äv. våga), töras, giva (ge) sig, vilja, äv. gå, förr äv. bjuda; se närmare, äv. beträffande bruklighet, under de särskilda verben. Clasz Erickson .. (sändes) medh them som låge vthi Laduga, bort til at fresta på the Nötheborgske (dvs. försöka få dem att ge sig under Sverige). Widekindi KrijgH 386 (1671). Alt (dvs. förvisso) skal tu få känna på Wagn Åkasons swärd. Peringskiöld Hkr. 1: 249 (1697). Den andra, som Bror Cederhielm wille hiälpa, wille .. (greve Piper) intet på. Hermelin BrBarck 81 (1705). Valleria Hush. 30 (c. 1710: smaka på). Lyckan biuder på (dvs. till) at störta Hielten ned. CEldh hos Ehrenadler Tel. 641 (1723). Runeberg 5: 6 (1857: försöka på). Das Ding an sich tordes .. (det praktiska förnuftet) icke på. Samtiden 1873, s. 697. Det var en annan soldat som tog ock gick på förslaget. Landsm. VIII. 3: 326 (c. 1900).
j) i uttr. som ange att ngt l. ngn utsättes för påfrestning l. påkänning l. att ngt l. ngn anstränges l. hårt anlitas l. tas i anspråk o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana verb som fresta, kosta, i vissa trakter äv. lita, känna; se närmare under de särskilda verben. Thz .. wil kosta på almogens axlar att offta ymsa om medh Koningar. Svart G1 147 (1561). Många äthare fresta på mathsäcken. Grubb 764 (1665). Det känner på en lat, at arbeta. Sahlstedt 286 (1773). Wingård Minn. 5: 141 (1847: litar på). Usch, hvad det frestar på, sa’ han, som skref bref till sin käresta. LfF 1917, s. 208. Larsson i By Vår 30 (1927: det känner på). jfr (i vissa trakter): Det känns på att nu få börja från början igen. Östergren 3: 1427 (1931); jfr i.
k) i uttr. som ange att ngn tvingas l. övertalas l. trugas l. luras o. d. att köpa l. mottaga l. använda ngt (l. ngn) l. att gifta sig med ngn l. njuta ngns ynnest o. d.; i förb. med sådana verb som tvinga, truga, pracka, lura, narra, kugga, äv. nödga (förr äv. i uttr. nödgas sig på (en man), om kvinna: truga sig på (en man)), plottra, förr äv. krångla; se närmare under de särskilda verben. Anders Rasmusson, som hade belegrad .. (faderns) legegientta och ville icke taga henne till eckta, effter hon hade nödhgas sig påå honom. UpplFmT 23—25: 154 (1602). At hästehandlare skola narra på honom odogeliga hästar. Broocman Hush. 3: 20 (1736). Vi behöfva inte nödga vår dotter på någon. Wranér SkStug. 15 (1886). Tvingas icke ryska språket på finnarna med all makt? Hedin 1Varn. 15 (1912). Man ville pracka på mig ett blåräfskinn. Engström Häckl. 189 (1913).
l) i förbindelser som ange att ngn l. ngt rör sig så att det stöter samman med ngn l. ngt samt i anv. som ansluta sig härtill (jfr m); i sådana uttr. som köra, rida, segla, driva, stöta, i sht förr äv. löpa på ngn l. ngt; se närmare under de särskilda verben. PrivBergsbr. 1649, 3: C 3 a (: löper på). Under en .. stormig natt .. hade flera fartyg drifvit på hvarandra. Agrell Maroco 2: 249 (1799, 1807). Fartyget .. hade stött på just samma natt. Carlén Skuggsp. 1: 13 (1861, 1865). Östergren 5: 430 (1935: körde på).
m) i vissa förbindelser som ange att ngn antastar l. angriper l. överfaller ngn l. att ngn l. ngt ansätter ngn l. kastar l. störtar sig över ngn l. ngt l. att ngn släppes l. skickas l. lockas (i sht förr äv. vänjes) att antasta l. angripa l. besvära ngn l. att ngt skickas ngn på halsen (se I 15 a β) o. d.; i sådana uttr. som rusa, störta sig, kasta sig, giva (ge) sig, våga sig, fara, flyga, hinna, vilja, måste (äv. gå, spänna, i sht förr äv. löpa, förr äv. falla) på ngn, falla l. vräka på (om sjö l. storm o. d.), släppa, skicka, sända, hetsa, tussa ngn l. ngt på ngn, äv. locka ngn l. ngt (i sht förr äv. vänja ngn) på sig, förr äv. bära på ngn (med) hugg och slag (l. sting) o. d.; se närmare under de särskilda verben; stundom övergående i 3. (De) sökte .. till honom, bärandes på honom bådhe hugg och stingh. LPetri Kr. 27 (1559); möjl. till I 15 a ε. Han (sade) att Jöran lopp på honom. BtÅboH I. 9: 10 (1637; i fråga om överfall). Alla hofmännerna .. rusade på Kong Rolof med häftighet. Verelius Gothr. 120 (1664). Jag moste på honom med carbasen. Swedberg Lefv. 34 (1729). MoB 6: 5 (1777: spändt på). Ja .. (frun) har sjelf vänjt .. (tiggarna) på sig. Wetterbergh Penning. 137 (1847). Det var kanske han som sände polisen på Dig i går. Strindberg HögreR 283 (1899). Inte var det värdt att ge sig på honom (dvs. björnen) med granpåkar. SDS 1911, nr 185, s. 4. — särsk. (vard.) i sådana uttr. som komma, äv. skola på ngn med ngt, ss. beteckning för att ngn kommer o. besvärar ngn med ngt; jfr 3. Hvad skall han på migh medh sina zedlar. VDAkt. 1686, nr 135 (yttrat av en fogde, då prästen på nytt ville stämma honom till domkapitlet). Han .. kommer .. alltid på mig med frågor. WoH (1904).
n) [jfr l] i förbindelser som ange att ngn anträffar l. upptäcker l. finner ngt l. ngn l. ertappar ngn o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i sådana uttr. som träffa, råka, stöta, hitta, finna, komma, äv. sticka på ngt l. ngn; se närmare, äv. beträffande bruklighet, under de särskilda verben; stundom övergående i 3 l. 5. (De) funno .. thå på ith annat rådh. G1R 10: 23 (1535). Tiufwen finner fulle på låsegången. Grubb 481 (1665). Jolin Smädeskr. 14 (1863: hitta på). Schück o. Lundahl Lb. 1: 31 (1901: träffat på). (Hunden) Max stack på en älg. Möllersvärd UpplJaktst. 27 (1917). Den vanliga förklaringen .. stöter på oövervinneliga svårigheter. Nilsson FestdVard. 168 (1925). (Han) kom på henne med att hon hade Byrons Don Juan liggande under andaktsboken, som hon satt och läste i. Lagerlöf ChLöw. 27 (1925). — särsk. i utvidgad anv.
α) (mera tillf.) i uttr. veta på råd, veta råd. Quennerstedt Torneå 2: 75 (1903). Sparre RylM 77 (1916).
β) (i vissa trakter) i uttr. leta på ngn l. ngt, leta rätt l. reda på ngn l. ngt. Franzén Skald. 4: 179 (1832). Nu letar vi på de andra. Spong Lewis Dagg 105 (1936)
o) i uttr. som ange att ngn gm yttre påvärkan (slag o. d.) l. gm rop l. gm att följa efter o. d. förmår ngn (vanl. djur, stundom äv. människa) att röra sig i en åsyftad riktning l. mot ett åsyftat mål l., i utvidgad anv., att ngn (gm tillsägelser l. anmaningar o. d.) får l. söker få ngn att utföra ngt (l. att utföra ngt raskare) l. att ngn ökar hastigheten (vid utförande av ngt) samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana verb som driva, köra, mana, mota skynda, raska, sjasa, äv. fösa, jaga, jäkta, muntra, i sht förr äv. hasta, förr äv. kuska; se närmare under de särskilda verben; jfr 4. Konungens Kamererare .. hastadhe på Haman til at komma til måltijdhena. Est. 6: 14 (Bib. 1541). Jönss .. togh Bonden om skieget, den andre kiorde på och (de) ledde bonden hem. VRP 1628, s. 292. OxBr. 8: 396 (1643: skyndha på honom). Hästarne (ville icke) ur fläcken, hur än kusken manade på dem. Wigström Folkd. 2: 334 (1881). Hvita oxar, som .. raskade på sin tröga gång. Hallström Than. 33 (1900). (Hästarna) skyndade på i svängarna, så att .. (vagnen) stod på två hjul. Lagerlöf Mårb. 26 (1922).
p) [jfr m, o] (†) i uttr. skrämma på ngn, gm att skrämma ngn komma ngn att röra sig undan l. att företaga ngt, skrämma (upp) ngn; jfr PÅ-SKRÄMMA. VDAkt. 1688, nr 213. (Jag) hoppas .. wij få rycka längre fram, och bättre skrämma på Ryssen. KKD 6: 28 (1707). Liljecrona RiksdKul. 213 (1840).
q) i uttr. som ange att ngn (särsk. gm att röra på spak, handtag, kran, knapp, manöveranordning o. d.) släpper fram ngt (som får värka på ngt) l. kopplar till ngt l. sätter ngt i funktion samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana verb som släppa, koppla, skruva, vrida, draga, knäppa, slå; se närmare under de särskilda verben; jfr 1 j. När härden är .. tilbered ock stälter, så lägger smeden kolen ock tacke-järnet på härden, ock släppes bäljorne på. VetAH 1742, s. 137. När .. (kvarnen) drogs på, ville den alldeles icke gå. Bergman VSmSkr. 347 (1856). Sedan motorn kommit i fart, kopplas belastningen på. TT 1895, M. s. 33. När .. (han) knäpper på sin radio. Zetterström SkämtAllv. 142 (1943).
r) (numera föga br.) i sådana förb. som lägga på, förr äv. göra l. resa på (eld l. brasa o. d.), göra upp (eld osv.). Werden lätt leggia på i alla stuff(u)er stora ståckeldar, att the finge .. warma sigh. VDAkt. 1705, nr 115. Giör fort på eld, at jag må stiga opp. Mont-Louis FrSpr. 166 (1739). Dalin 2: 252 (1855: Resa på). Lundquist Zola Grus 108 (1892).
3) [jfr 2] i förbindelser som ange att ngn förflyttar l. rör sig l. att ngt förflyttas emot ngn l. ngt samt i förbindelser med oeg. l. bildl. bet. som ansluta sig härtill; dels med huvudsaklig tanke på riktning mot ngn l. ngt, dels med tanke på att förflyttningen osv. äger rum fram till omedelbar närhet av ngn l. ngt (så att han osv. är inom räckhåll) l. till dess ngn l. ngt nås (jfr 2); äv. med inbegrepp av att förflyttningen osv. äger rum i avsikt att angripa l. vålla skada l. att förflyttningen osv. innebär angrepp l. skadegörelse o. d.; jfr I 17, 23. — särsk.
a) i sådana uttr. som smyga (sig), stjäla sig, lura sig, tränga sig, krypa, äv. gå, komma, marschera, förr äv. hinna på ngn l. ngt; se närmare under de särskilda verben; jfr 2 m. Schroderus Os. 1: 22 (1635: hinte .. på). Gust(av) kom på Christer igen och skälte honom för skälm och tyff. ConsAcAboP 1: 510 (1652). Han .. frestar at stiäla sig på Octavio, men törs intet. Missförståndet 70 (1740). Nilsson Fauna 1: 161 (1847: smyga sig på). Jag skulle väl gå på honom (dvs. haren), och inte vänta att han kom på mig! Strindberg Blomst. 53 (1888). (Vi) togo .. för gifvet att det .. skulle vara en lätt sak att krypa på den (dvs. fjällugglan). Jahn DjurJägL 20 (1909). jfr (numera föga br.): När Vikar, med sina kempar, så hårdt trängde på Fridtiof, losnade och skingrades hans slachtordning. Verelius Gothr. 30 (1664); jfr 2 m.
b) (†) i förbindelserna bära l. lägga på, se BÄRA PÅ 2, LÄGGA PÅ 9.
4) [utvecklat ur 2, 3] (i sht vard.) i förbindelser som ange att ngn rör l. förflyttar sig l. färdas framåt utan att stanna l. tveka l. låta sig hejdas l. (allmännare) att ngn fortsätter en värksamhet l. handling l. att en värksamhet osv. fortsättes (oförtrutet l. utan att låta sig hejdas, stundom äv. raskare än förut) o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; stundom liktydigt med: vidare. Nu Phœbe, kom, kör på; låt tijna Strålar glimma. Stiernhielm Fägn. 77 (1643, 1668). Brenner Dikt. 1: 29 (1700, 1713: marchera på). Läs på; .. låt höra prof utaf / Prologerna. Thomander 3: 494 (1826). ”Ät på!” sade mr Allen uppmuntrande till sin kamrat. Backman Dickens Pickw. 2: 5 (1871). Don Ramon var förskräckligt kär och märkte ingenting. .. Ramon friade på, han! Essén HExc. 86 (1916). jfr (i Finl.): Jag förbjöd honom att köpa mig smycket, men han köpte på bara. Bergroth FinlSv. 262 (1917). — jfr GÅPÅ. — särsk.
a) i förbindelsen stiga (vard. äv. kliva) på, stiga in (i våning, rum, hus o. d.) l. stiga fram; äv. (numera bl., ngt vard., i förbindelsen kliva på, förr äv. stiga på): gå (raskt) vidare (för att komma fram till ett mål o. d.), gå med långa steg, ”stega i väg”. I en sådan inbilning (dvs. att filosofernas land skulle vara en ljuvlig park) steg jag på och af längtan räknade hvart ögnablek. Roman Holbg 120 (1746; nylat. orig.: gradum accelerabam). Är det här som Juriskandidaten bor? Nå, då stiger jag på, jag är som barn i huset, jag. Jolin Smädeskr. 9 (1863). De flesta (av damerna på gatan) klefvo på i tung lunk. Öberg Makt. 1: 128 (1906). Nu (då hon står utanför dörren) är det bara att kliva på. BygdFolk 1: 9 (1927). Stig på! Östergren 5: 441 (1935; till en som knackar).
b) [jfr eng. stand on] sjöt. i uttr. stå (äv. ligga) på, i fråga om fartyg: fortsätta l. hålla en kurs. SD(L) 1895, nr 188, s. 16. Hägg PraktNav. 85 (1900: ”ligga på”). Smith 374 (1918).
5) i förbindelser som ange att ngn med åtbörd l. blick l. i tal l. tankar riktar l. vänder sig mot ngn l. ngt l. riktar uppmärksamheten l. förbereder ngt mot ngt l. ngn samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. dels i förb. med sådana verb som visa, peka se (förr äv. i uttr. se på med ngn, ha tillsyn över ngn), titta, passa, höra, hälsa, ringa, locka, banna, i sht förr äv. minna, förr äv. märka, lura, lyda, kalla, klaga, minnas, fordra, kräva (jfr I 24), dels (med nära anslutning till 2) i uttr. som ange att ngn lägger ngn ngt till last l. påstår (förr äv. intygar l. bevisar o. d.) ngt om ngn, förr äv. anstiftar ont mot ngn o. d., i förb. med sådana verb som dikta, i sht förr äv. ljuga, förr äv. säga, vittna, bevisa, betyga, stämpla (jfr I 24 c δ β’, δ’, ε, 26 a); se närmare under de särskilda verben. Her pedher Canceler och andhra som oss ther wppe skemliga fortala och stempla oss ondt paa. G1R 2: 69 (1525). (Föräldrarna) skola .. see på medh theras barn .. (o.) holla them till arbethes. LPetri Œc. 49 (1559). Eftir som Lasse Stafanss[onn] witnar henne på huar hon war i bynn. VadstÄTb. 49 (1580). UpplDomb. 5: 160 (1596: betyge påå). Gudh forlåte dem som sådan osaning har sakt på för härf(ar). Horn Lefv. 95 (c. 1657; rättat efter hskr.). Svarträfven, som mor (dvs. björnhonan) visat dem (dvs. björnungarna) på uppe i Juobmo. Berg Sjöf. 110 (1910). Lagerlöf Troll 2: 21 (1921: passade .. på). (†) Tu skalt ey medh Falsk tygh vmgå, / Och ey tin Nesta liwgha på. Clenod. 1633, s. 2; jfr Ps. 1695, 1: 9.
6) [jfr 2 (g, q), 5] i förbindelser som ange att ngn utlyser l. tillkännager l. kungör ngt l. att ngn tillkännager att ngt skall börja, förr äv. att ngn påbjuder ngt l. ådömer ngn ngt; i sådana uttr. som annonsera, äv. lysa, förr äv. bjuda på ngt, förr äv. döma ngn ngt på; se närmare under de särskilda verben; jfr I 16, 24 a, 24 c ε. Programledaren annonserade just på ett underhållningsprogram, då hon stängde av radion. RARP 4: 313 (1650: bjuda .. på). VRP 1652, s. 782 (: döma .. på). Det .. lystes på från predikstolen i Svedvi kyrka, att (osv.). HågkLivsintr. 6: 7 (1925).
7) [jfr 2] i uttr. som ange att ngn lägger ngt till ngt l. att ngn ökar l. bättrar l. upphjälper ngt l. hjälper till (förr äv. att ngn gör plåga o. d. värre) l. att ngn blir bättre l. kryare samt i anv. som ansluta sig härtill; i förb. med sådana verb som lägga, öka, bättra, bota, krya, i sht förr äv. hjälpa; se närmare under de särskilda verben; jfr I 16, 24 i ζ, 52, 56. Han hiälper siälfwer på Sith Kwal med båda hänner. Börk Darius 395 (1688). Om man vill lägga på honom (dvs. kalven), måste man låta honom di 2 månader. Gravander Buffon 1: 149 (1806); jfr LÄGGA PÅ 6. Karln ville ju fria till dig och jag skulle hjälpa på, men han kör ju fast, vet ja! Strindberg Mids. 154 (1901). Återförsäljare pläga lägga på 2 öre pr liter oskummad mjölk. SD(L) 1901, nr 530, s. 2. Lagerlöf Troll 2: 98 (1921: öka på). Att söka bättra på sitt .. en smula kantstötta renommé. SvD(A) 1928, nr 17, s. 5. Att den sjuke kryade på sig. Grimberg VärldH 5: 179 (1931).
8) i uttr. mena på, äv. mena tro på, se MENA PÅ resp. MENA, v.2 4 e; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) låta på, mena på; jfr I 24 e, 26 c. Nu lät hon på, att allting skulle gå väl. Saltza FamAnekd. 41 (c. 1850).
9) (ngt vard.) i uttr. rå (förr äv. råda) på ngn l. ngt, (kunna) övervinna l. besegra l. bemästra ngn l. ngt; ofta svårt att skilja från I 24 i ι. Alfwer .. Råder på Ingield Illråde i en gosze leek. Peringskiöld Hkr. 2: Reg. A 2 a (1697); möjl. till I 24 i ι. Girugheten kan intet Gudz ord råda på. Swedberg Cat. 331 (1709). Två elaka käringar äro i stånd att rå på sjelfva hin. Kasperkal. 1876, s. 42. KyrkohÅ 1934, s. 44.
10) i uttr. kosta på ngt l. ngn (jfr 2 j), se under KOSTA, v.2 särsk. förb.; jfr I 24 i ν.
11) [jfr fsv. sämber them (up)a, de komma överens] (†) i uttr. sämja på (med ngn), komma överens (med ngn); jfr I 28 b. VDAkt. 1671, nr 257 (: sämja på medh). Hon fruchtade, huru så många syskon skulle velja sämja på i een gårdh. Därs. 1689, nr 1253. Därs. 1785, nr 465.
12) (numera bl. tillf.) i det opers. uttr. det lider på, tiden skrider fram; jfr 2 e, 4 o. I 41. Widekindi KrijgH 29 (1671). Det lider på / Och mina ögon de se så illa. Strindberg MOlof 32 (1878).
13) i uttr. följa på (ngn l. ngt), följa (förr äv. sätta) efter (ngn l. ngt); numera bl. (föga br.) abs.; förr äv. (i abs. anv.): bli följden; jfr I 44 samt II 3. Heij, Protesilae, rusta min skepp, sambla min macht, fölg på de otacksamme Troer. 2Saml. 1: 124 (c. 1669); jfr I 44. Om det skeer (att I tillfogen herr Jon orätt), fölier plicht på. VDAkt. 1705, nr 91. Der lärdomar ej röra, / Der måste agan följa på. Kellgren (SVS) 1: 299 (1778, 1783). Jag bjuder 500 riksdaler. Följ på (o. bjud över), Åsele-Pålle! Högberg Vred. 2: 113 (1906).
14) i förbindelser som ange att ett förhållande l. en egenskap l. en handling o. d. på ett l. annat sätt hänför sig till ngt l. ngn (jfr I 52); särsk.
a) (ngt vard.) i förbindelserna förstå (i sht i vissa trakter äv. begripa) sig på, se FÖRSTÅ SIG PÅ, BEGRIPA 7 c; jfr I 52 c.
b) i uttr. tinga på ngt l. ngn, beställa (se d. o. 5 a, b) ngt l. ngn; vidtala l. anmoda ngn (att komma för visst uppdrag l. att göra ngt o. d.) l. göra upp om ngt l. avtala om leverans l. disposition av ngt; jfr I 52 p samt I 28 a. Är Madame den som tingade på mig i går? Amman 46 (1756). Säg henne .., att hon tingar på rum åt mig. Bremer Brev 4: 422 (1865). Då skall jag be att få tinga på några liter (hallon). Strindberg Kamm. 1: 63 (1907).
c) i förbindelsen gälla på, se GÄLLA PÅ; jfr I 52 s.
15) (numera bl. tillf.) i uttr. lotta på ngn ngt, gm lottning tilldela ngn ngt; äv. bildl.; jfr I 55 b. (Hos dessa bondsöner slog ett hjärta) Som Ynglingen af börd ej altid lottas på. Bellman Gell. 101 (1793).
16) i uttr. läsa på (ngt), läsa över (ngt), se LÄSA PÅ 2; äv. (vard.) plugga på (ngt), läsa över (ngt) för att plugga in (det); jfr I 56 e. AFSoldan (1837) hos Aho Soldan 18 (: plugga på).
Sammansättningar. Anm. 1:o Ssgrna anföras nedan på sin alfabetiska plats. 2:o De ssgr i vilka ordet på ingår ss. förled utgöras till största delen av verb, av vilka de flesta (särsk. i eg. bet.) företrädesvis l. enbart brukas i vissa former, särsk. i pass., ss. particip l. ss. vbalsbst. Ofta ha de verbala ssgrna likbetydande motsvarigheter bland det slags fria verbförbindelser som behandlats under III ovan; i fråga om deras förhållande till dessa gälla i huvudsak samma regler som angivits för förhållandet mellan ssgr o. fria verbförbindelser vid bort, fram, genom (se dessa ord ssgr anm.). 3:o Åtskilliga av de nedan anförda verben skrivas i ä. tid ss. två ord, o. stundom kan det vara ovisst, om ssg föreligger l. icke. 4:o Ssgrna ha ofta direkta motsvarigheter i d., nor. o. t., vilka endast i ett mindre antal fall anföras nedan.

 

Spalt P 2557 band 21, 1955

Webbansvarig