| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STÅ stå4, v. -r, stod stω4d (stodo stω3dω2), äv. (numera bl. vard. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stog stω4g (stogo stω3gω2) l. sto stω4, stått stot4, stådd stod4 (numera nästan bl. ss. senare led i ssgr); äv. (numera bl. mer l. mindre ålderdomligt, i sht i högre stil o. jur.; jfr anm. 1:o nedan) STÅNDA ston3da2, v.1 -ade, äv. (numera bl. arkaiserande; jfr anm. 2:o nedan) imper. sg. statt stat4 (äv. uppfattat ss. hörande till STÅ), ipf. stod osv. (dvs. sammanfallande med STÅ), p. pf. stånden ston3den2 (i sht ss. senare led i ssgr).
vbalsbst. STÅANDE (†, Linc. Bbbb 4 b (1640), KKD 7: 89 (1705: utståandhe)), STÅELSE (i vbalsbst. till verb med STÅ, v., ss. senare ssgsled, numera nästan bl. i FÖRSTÅELSE, VRP 28 ⁄ 2 1732 (: påståellser, pl.), Lind 2: 20 (1749: afståelse), Linder IbsStrindbg 23 (1936: tillståelse), Bergholm Fys. 4: 78 (1957: förståelsen, sg. best.) osv.), STÅENDE (ForumNav. 9: 104 (i handl. fr. 1628: förstående), Juslenius 337 (1745) osv.), STÅNDANDE (numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig stilprägel, tillf., företrädesvis i vitter l. religiös stil, OPetri Tb. 231 (1528: lagstondande), Schultze Ordb. 4900 (c. 1755) osv.), STÅNDELSE (i vbalsbst. till verb med STÅNDA, v.1, l. STÅ, v., ss. senare ssgsled, numera bl. i UPPSTÅNDELSE, RA I. 1: 4 (1522: motstandilse), HSH 31: 68 (1661: tillståndellsse), ÄSvBiogr. 1—6: 143 (c. 1722: utståndelse), Dalin (1855: uppståndelse) osv.), STÅNDNING (†, OPetri Tb. 215 (1528: laghstondni(n)g), Linc. Bbbb 4 b (1640), Schultze Ordb. 4943 (c. 1755: Föreståndning)), STÅNING (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, Schultze Ordb. 4901 (c. 1755) osv.); -STÅARE (se avledn.), STÅNDARE (se d. o.), -STÅNDARINNA (se avledn.), -STÅNDERSKA (se avledn.).
Anm. 1:o Schultze Ordb. 4900 (c. 1755) uppger att stånda ”brukas mäst af Poëter och Jurister”. I nutiden används denna form bl. sparsamt (med arkaiserande, ngn gg äv. raljerande, prägel) i juridiskt fackspr. l. i (l. med anslutning till) vitter stil, o. företrädesvis i skildring av ä. förh.
2:o Widegren 653 (1788) uppger att statt, imper., är ”obsol(et) pro Stå”. Weste 2: 917 (1807) uppger samma form ss. ”mind. brukl. för Stå”. Enl. Nordvall Modersm. 73 (1863) tillhör statt ”ännu det lägre språket”.
3:o I pr. ind. sg. pass., ss. senare led i ssgn FÖRSTÅ (se FÖRSTÅ, v.3 4 e), skrivs ordet understundom uttalsenligt med -ss.
4:o De singulara imper.-formerna statt o. stå kunde i ä. tid användas i st. f. pr. konj. Formen stå kan äv. uppfattas ss. numera obr. (med imper. sg. sammanfallande) konj.-form: Jach formanar tich (dvs. den för stöld anklagade) at tu nw stadt til om jach noghot haffu(er) warit her m(edh) i rådh ell(e)r dådh, at jach jcke skal warda pinat .. om th(et) komber th(e)r til at tu later lijffuet til. OPetri Tb. 261 (1529). Jesus Christus är min salighet allena, / .. Han stå mig bij i dödsens stund. Carl IX Rimchr. 50 (c. 1600). Hennes (dvs. Sveriges) lycka stadig stå, / På en jämn och säker grund, / At hon altid hägna må / Det Westphaliska förbund. Nordenflycht QT 1746—47, s. 128.
5:o Weste (1807) uppger att stånda (böjt efter 1:a svaga konjugationen) brukades i st. f. stå enbart i inf., i pres. ind. o. konj. (av Weste uppfattad ss. imper.) samt i sup., varav den slutsatsen kan dras, att ipf. ståndade icke (enl. Westes åsikt) användes vid denna tid.
6:o 3 pers. pl. ipf. ind. kunde i ä. tid användas i st. f. ipf. konj.: Sannerligen om det stogo uthi mitt welde, skulle then olust (dvs. kriget) länge sedan hafwa wändt åther. Gustaf II Adolf 121 (1615). Altså skreff Innocentius III, at han icke dristade sigh något at döma vthi Gifftermåhlssaken .. vthan ett allmänt Concilii sluut, och så frampt han thet giorde, stodo han om sitt Ståndz och Embetes förlust vthi fahra. Brask Pufendorf Hist. 414 (1680). Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar, / fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill, / men det var sol deri, och, hur du klagar, / hvar stodo vi om de ej varit till? Tegnér (WB) 8: 9 (1836).
I. om person (äv. om sak i personifierad anv. l. i metonymisk anv. för person(er) o. d.) l. personligt väsen l. djur.
A. hålla sig upprätt på sina ben, uppehålla sig ngnstädes i denna ställning, o. i oeg. l. bildl. anv. som jämförelsevis nära ansluter sig härtill.
1) om tvåbent varelse (i sht människa): hålla sig i (mer l. mindre) upprätt kroppsställning på sina båda ben (stundom äv. blott på ett av benen) med undersidan (l. en del av undersidan) av fötterna (foten) vilande på ett underlag (särsk. mark l. golv); äv. om djur med fyra (l. fler) ben: hålla sig uppe på sina ben (med fötternas undersidor konstant vilande på ett underlag); motsatt dels: sitta, dels: ligga; äv. dels: (under en längre tid) befinna sig l. förbli (ngnstädes) i kroppsställning av ovan angivet slag, dels pregnant, med (särskild) tanke på förmåga att hålla sig uppe på sina ben, o. i denna anv. motsatt: falla l. tumla (omkull) o. d.; äv. oeg., i fråga om att hålla kroppen i vertikal ställning l. uppe (från marken o. d.) på annat sätt än ovan beskrivits (se a η—κ, d); i förb. med bestämning angivande sättet att stå äv. med rumsadverbial (jfr 2). Barnet hade redan lärt sig stå. Storken står på ett ben. En stående person. Ett stående djur. Strax wordho .. (den ofärdiges) föter och been stadhughe, och språng vpp och stoodh, och gick och fölgde them in vthi templet. Apg. 3: 8 (NT 1526; NT 1981: var han på benen). Warde .. / .. theras (dvs. fiendernas) höffte så wanstyrckt, / At the icke mächta stånda. Ps. 1695, 68: 9. Gode Herre och Man, / Bacchus tagit dig an / At Riddare bli af hans Orden så grann. / Var värdig och stå — / Men du tumlar ändå. Bellman (BellmS) 4: 7 (1767). ”Sitt, herr kornett!” hon (dvs. drottningen) säger, / Och hofvet skåda får / En syn förutan like: / Han sitter och hon står. Snoilsky 2: 64 (1881). I riddarhussalen studerade jag .. af nödtvång konsten att stå utan afbrott i fem à sex timmar i rad. De Geer Minn. 1: 56 (1892). (Den medeltida kyrkobesökaren) sitter under episteln, men står under halleluja och evangelium. SvKyrkH 2: 710 (1941). (Boxaren) Bruno stod pall för mycket och siktade nog in sig på att stå matchen ut. SDS 27 ⁄ 2 1989, s. 34; jfr 34 f β. — särsk.
a) i förb. med prep.-uttr. inlett av på, angivande l. framhållande (upprätt ställning o.) kroppstyngdens vilande på benen l. fötterna (l. ett ben l. en fot) l. (oeg.) på knäna (l. ett knä) l. huvudet l. händerna.
α) i uttr. stå på benen, stundom äv. sina ben, stå (med betonande av den upprätta ställningen på ben o. fötter); särsk. använt dels för att beteckna att ngn är stadig på benen l. håller sig säkert upprätt på sina ben (o. icke (lätt) faller l. kan bringas falla omkull), dels (i negerad l. därmed jämställd sats) för att beteckna att ngn (till följd av sjukdom l. svaghet l. bristande träning l. dyl.) icke kan stå (upprätt) på sina ben o. fötter; jfr 4 b ε. Den lille hade svårt att stå på benen, mamman fick ideligen lyfta upp honom sedan han fallit. Vid backhoppning gäller det att kunna stå på benen. Han kan knappt stå på sina söndervärkta ben. Sahlstedt (1773). Han var så full, att han ej kunde stå på benen. Dalin (1854). Jag är så trött, att jag inte kan stå på benen. Auerbach (1913).
γ) i uttr. stå på bakbenen, om fyrfotadjur, i fråga om att med upplyft framkropp hålla sig (mer l. mindre) upprätt på bakbenen. En Wild-Oxe, som står på Bakbenen. Block Progn. 74 (1708).
δ) i uttr. stå på fötterna, stundom äv. sina fötter, stå (med betonande av ställningen på fötterna); särsk. (numera bl. tillf.) liktydigt med: stå på benen (se α). Kan du inte stå på fötterna? Apg. 26: 16 (NT 1526; NT 1981: stå på dina ben). Theras (dvs. Jerusalems fiender) kött skal förtwina mädhan the än nu stå på theras fötter. Sak. 14: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: på sina fötter). Klint (1906: på fötterna).
ε) i uttr. stå så l. så på den l. den foten, (inta stående ställning o.) vila kroppstyngden så l. så (dvs. hårt l. lätt o. d.) på den l. den foten. (Medel) hvarigenom .. (bruden) söker att förskaffa sig framtida husbondevälde .. att hon under vigseln står hårdt och mest på högra foten. Rääf Ydre 1: 114 (1856).
ζ) oeg. l. bildl., i uttr. stå på (en) sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter; äv. i utvidgad anv., med saksubj.
α’) [äv. att hänföra till 6 b γ] i uttr. stå på resande fot, (just) stå i begrepp att resa (se FOT 1 c δ); förr äv. stå på fallande fot, vara nära att falla, äv. (i utvidgad anv.) om byggnad: vara fallfärdig (se FALLA II 1 e).
γ’) (†) i uttr. stå (up)på en sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter, ha sådan l. sådan grund (se GRUND, sbst.1 III 1 d) att stödja sig på l. utgå från l. dyl. l. befinna sig i sådana l. sådana omständigheter l. dyl. l. vara sådan l. sådan till sin natur l. dyl.; särsk. dels stå uppå en fast fot, ha en säker l. viss grund att stödja sig på (vid ett uttalande l. dyl.), dels stå på goda, svaga fötter, vara i goda l. lyckliga resp. dåliga l. olyckliga omständigheter, ha det bra resp. dåligt; jfr δ ’ o. FOT 5. G1R 23: 94 (1552: fast foott). Ja vi stå på en så narragtig fot, att det får räknas bland människans många fröjder .. att då och då få ta en loppa. Törneros (SVS) 4: 34 (1824). (Fr.) être .. sur un bon pied .. (sv.) stå på goda fötter, vara i goda vilkor, i lycklig belägenhet. Dalin FrSvLex. 2: 272 (1843). (Sv.) Stå på swaga fötter .. (t.) auf schwachen Füszen stehen .. (fr.) être sur un mauvais pied. ÖoL 125 (1852).
δ’) i utvidgad anv., om ngt sakligt, i uttr. stå på sådana l. sådana fötter, se FOT 1 c ϑ, l. på en sådan l. sådan fot, se FOT 5; jfr γ ’ .
η) i uttr. stå på alla fyra, oeg., om människa: med vissa delar av benen o. armarna (i sht fötterna o. knäna resp. händerna) samtidigt vilande på o. stödjande mot underlaget hålla bålen (se BÅL, sbst.1 3) i (mer l. mindre) horisontell ställning (erinrande om ett fyrfotadjurs). Han stod på alla fyra i gräset och letade efter den försvunna kontaktlinsen.
ϑ) i uttr. stå på huvudet, äv. huvud, inta en kroppsställning som innebär att huvudet (o. händerna) vilar på o. stöder mot underlaget medan bål o. ben hålls (mer l. mindre) uppåtsträckta, äv. bildl., om ngt sakligt: vara vänd upp o. ned; se HUVUD 1 c, c α.
ι) i uttr. stå på händer(na), med händerna stödjande mot underlaget hålla kroppen i mer l. mindre lodrät ställning. Han är duktig på att stå på händer(na). Stå på händer. SvOrdb. (1986).
κ) i uttr. stå på (förr äv. å) knä l. knäna (förr äv. knän) l. sina knän, med båda knäna o. vissa delar av underbenen o. fötterna vilande på o. stödjande mot underlaget (o. därmed uppbärande kroppstyngden) hålla kroppen (mer l. mindre rakt) uppåtsträckt (i uttr. stå på knä äv. i fråga om att stå på endast ett knä); särsk. i fråga om att inta ovannämnda kroppsställning dels vid bön till Gud l. vid kyrklig l. världslig ceremoni l. sammankomst o. d. då ödmjukhet l. underkastelse l. vördnad inför den gudomliga resp. världsliga makten skall ådagaläggas, dels (särsk. i det utvidgade uttr. stå på knä för ngn) vid tiggande l. bönfallande om ngt l. bedyrande av ngt inför ngn. Hon stod hela dagen på sina värkande knän och skurade. Tig (Erik) förtäncker väll, hure .. tin syster (Cecilia) osz falscheligen förclaget hade och stod på knä för tig. G1R 29: 465 (1560). Bureus Suml. 28 (c. 1600: å). När Dalkar’n skiuter mäd boga, står han gemeenligen på ett knä. Columbus MålRoo 10 (c. 1678). Om hela världen ramlade, skulle jag åtminstone söka stå på knäna. CFDahlgren (1813) hos Fredlund Dahlgren 63. Gossen står på knä ännu (för flickan) / Och tåreblicken är så ljuf, / Så bedjande så skön. Runeberg (SVS) 2: 27 (1824). Han stod på knä (i luftballongen) och såg ut genom det ena av gondolens två fönster. Sundman AndréeLuftf. 189 (1967).
λ) i uttr. stå på tå (stundom äv. tårna), stå med kroppstyngden vilande på tårna l. tåspetsarna; särsk. i fråga om dels ett vid gymnastiska övningar praktiserat stående, dels ett stående vars syfte är att öka kroppslängden (för att kunna nå ngt l. se ngt (bättre) o. d.). Han måste stå på tå för att ta ner böckerna från översta hyllan. (Sv.) Stå .. på tårna .. (lat.) digitis insistere. Lindfors (1824). ÖoL 738 (1852: på tå). — särsk. bildl., i uttr. stå på tå för (förr äv. efter) ngn, i fråga om att vara beredd att omedelbart stå till tjänst för att passa upp ngn l. göra ngn till viljes l. lyda ngns minsta vink o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: bete sig underdånigt gentemot l. fjäska l. krusa för ngn. ÖoL 738 (1852). Har jag inte stått på tå för dig? .. Har jag inte passat opp dig bittida och sent? Wetterbergh Selln. 212 (1853). (Friherrinnan) var en af dessa förnäma gamla damer, för hvilka hela provinsen stod på tå. De Geer Minn. 1: 37 (1892). Högberg Storf. 199 (1915: efter). Hela kontoret stod på tå för chefen. Östergren 8: 992 (1964).
μ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stå på klorna, om fågel. (Lat.) digitis insistere .. (Sv.) Ståå på kloorna. Linc. Qq 2 a (1640).
b) (†) i uttr. stå ben, stå på benen (motsatt: falla omkull; se a α); anträffat bl. i imperativisk anv. ”Stå ben!” — sa’ gubben, dref getterna på isen. Schultz Ordstäf 35 (c. 1865). Holmström Sa’ han 70 (1876).
c) i uttr. stå upprätt, förr äv. uppe, inta l. hålla sig i upprätt ställning; i sht motsatt: falla (särsk. i strid l. kamp); äv. bildl., förr särsk. liktydigt med: icke falla (se d. o. II 2 b) l. störtas l. förlora sin makt l. ställning o. d. Hine forlåta sich vppå (strids)wagnar och hestar. / men wij wilie tenkia vppå wor gudz nampn, / the äre niderslagne. men wij stå vprette. Psalt. 20: 9 (öv. 1536; Bib. 1917: vi resa oss upp och bliva beståndande). Then ther döpa skal, faller först neder på knä .. eller ock ståår uppe, och lääs instichtelse orden. KOF II. 2: 37 (c. 1655). För lyckan krypande vi slåss om brödet. / Han (dvs. odalmannen) upprätt stod och brottades med ödet. Geijer Skald. 2 (1811, 1835). Att dessa länder, som utgöra Turkiet, skulle stå uprätt genom inre kraft synes .. icke bort vara omöjligt. Svedelius Statsk. 3: 177 (1869). Han kan knappt stå upprätt. IllSvOrdb. 1748 (1955).
d) i uttr. stå framstupa, stå på alla fyra (se a η). Han måste lyftas ned (från hästen) och stå framstupa i gräset, medan hans sår (nedanför ryggen) blev förbundet. Heidenstam Svensk. 1: 49 (1908).
e) i förb. stå fot mot fot l. fot om fot l. till fota.
α) i förb. stå fot mot fot, ss. beteckning för att ngn står så att hans fötter möter en annans fötter; förr särsk. i det bildl. uttr. stå ngn fot mot fot, i fråga om att uppträda ss. jämlik part inför rätta; jfr 5. Ändoch du uthi det andre förhöret protesterade, at .. (käranden) borde stå dig foot mot foot, så behölt han lijkwähl Bijsittiarens första Rum. Kempe Proberugn A 6 b (1664).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. stå fot om fot med ngn l. ngn fot om fot, stå så att ens egna fötter möter ngns fötter l. så att ens ena fot l. båda fötter omges av ngns fötter l. vice versa, stå fot mot fot l. fot vid fot med ngn; jfr OM, prep. I 4 c ; förr särsk. bildl.: uppträda ss. jämlik part med ngn (inför rätta l. i annat sammanhang). Nu wet och besinnar jag fullwel, at emellan H:r Öfverståthollaren och mig är en sådan hedersskilnad, at jag thet blyjes påstå, at han skal här (inför domkapitlet) stå fot om fot med mig. Swedberg Lefw. 140 (1729).
γ) (†) i det bildl. uttr. stå ngn till fota för ngt, i fråga om att föra talan inför rätta mot ngn (eg.: med sin fot mot svarandens) för ngt. Han är (för misstanke om lägersmål) frijdombdher, och ingen dierffwes stå honom dherföre till fotha, ehuru man å nyo dher på till öffwerflödh yrkiat haffwer. VDAkt. 1675, nr 234.
f) om häst, i fråga om benställning vid stående; särsk. (hippol. o. veter.) i uttr. stå bakom sig (med bakbenen), stå med bakfötterna placerade bakom kroppen, stå med bakbenen bakåtriktade; stå under sig (med bakbenen l. frambenen l. bakfötterna l. framfötterna), stå med framfötterna o. bakfötterna under kroppen, stå med bakåtriktade framben o. framåtriktade bakben; stå fransyskt l. (has)trångt, stå med fransysk (se d. o. 2) benställning resp. stå med hasorna för tätt tillsammans; förr äv. stå för sig, stå med frambenen framför kroppen. Rålamb 13: 118 (1690: för sigh). Då tån är vriden utåt säges djuret stå fransyskt. Sjöstedt Husdj. 1: 100 (1859). Bergman Hofbesl. 48 (1905: bakom sig). Därs. (: under sig). 2NF 11: 40 (1909: trångt). Hästen står hastrångt. SAOBArkSakkSvar (1989).
g) i uttr. stå för ngt (som motståndare l. fiende utsätter en för), stå på benen (o. icke falla omkull l. bli liggande) för ngt, klara sig mot ngt, (stå kvar o.) bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngt; särsk. liktydigt med: mäkta (se MÄKTA, v. 1 b (α)) l. (förmå) klara (av) l. uthärda l. tåla ngt; numera företrädesvis (ngt vard.) dels i fråga om boxning l. slagsmål o. d., med adverbialets huvudord betecknande (knytnävs)slag l. stöt o. d., dels i utvidgad l. oeg. anv., i fråga om att vid inmundigande av starka drycker (förmå) klara av l. uthärda l. tåla den l. den kvantiteten (utan att ”falla under bordet”), särsk. (jfr 4 a) i uttr. (av typen) stå för en sup l. sina glas (äv. sina rus), stå på benen l. ”palla” för l. klara av l. tåla en sup resp. sina glas (dvs. de glas alkoholhaltig dryck man konsumerat); äv. mer l. mindre bildl. Som affärsman måste man lära sig att stå för ekonomiska smällar av det slaget. (Han) tog sig en sup som alla andra, men ej mera än han stod för. Westerberg Kärnf. 28 (1897). (Sv.) stå för slaget (stöten), (eng.) stand the blow. WoH (1904). Den andre, gammal och van, satte in stötarna på rätt ställe, mest häpen över att motståndaren ändå stod för så pass. Lindqvist Herr. 54 (1917). Nilsson HistFärs 14 (1940: sina rus). Pastor Colvander .. hade varit .. en väldig sångare .. och en karl som stod för sina glas. Därs. 178. — särsk. i överförd anv., om fartyg, i fråga om träffar vid beskjutning; jfr II. Att ’Royal Oak’ klarade sig för torpedträffen i förstäven är intet märkligt. Att slagskeppet icke stod för de övriga träffarna — tre à fyra — är under förevarande omständigheter helt naturligt. SvFl. 1939, s. 210; jfr II 25 f.
h) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast, i fråga om att (komma l. övergå till att) stå stadigt l. säkert l. orubbligt (upprätt) på sina fötter l. ha ett stadigt l. säkert fotfäste (o. icke ge vika l. ge efter för yttre (fysiska) omständigheter); äv. (o. numera nästan bl.) oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om att (komma l. övergå till att) leva tryggt l. säkert (under Guds beskydd). Hadhe tu .. borttkastat misgerningenna .. så worde (tu) fast ståndande, och intet fruchtande. Job 11: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: du står fast). Ligger .. (fienden) stilla, när du hafwer försänkt din (värj)udd .. med fötterne stat fast, och gif gran acht på hans rörelse. Porath Pal. 3: B 2 a (1693). Stå fast som en klippa. Dalin (1854). Var man stånde fast / som björken av stormarna hotad. Knape HavSjung. 96 (1925).
i) [jfr a] i förb. med prep.-uttr. inlett av på, betecknande att ngn faller med (del av) huvudet (l. halsen) före l. att ngn (står lutad l. böjd över o.) är intensivt sysselsatt med l. upptagen av ngt (o. i bildl. anv. härav).
α) (†) bildl., i uttr. stå på sin hals, gå omkull l. göra bankrutt l. konkurs. Åtskilliga af Antonios kreditorer reste i mitt sällskap till Venedig; de swuro på att han snart står på sin hals. Hagberg Shaksp. 12: 338 (1851).
β) i uttr. stå på huvudet; jfr HUVUD 1 c β, d. Stå .. på huvudet. Schultze Ordb. 4891 (c. 1755). Det förhöll sig så, att Berg redan vid tredje staktaget stod på huvudet i sjön. Möllersvärd UpplJaktst. 159 (1917). Stå på huvudet .. (dvs.) misslyckas. Harlock (1944). Så fort (hästen) Musketör behagar konstra, så är det jag som står på huvudet ur (de alltför stora) stövlarna och bryter nacken! Gierow HjLust 85 (1944).
γ) (vard.) i uttr. stå på näsan, stundom äv. näsa, använt för att beteckna dels att ngn faller l. ramlar (huvudstupa) l. gör en ofrivillig kullerbytta l. dyl., dels att ngn går omkull l. gör bankrutt l. konkurs l. misslyckas i affärer l. dyl.; stå på huvudet. I det samma var en vettvillig bakom honom med krokbenet, så att han stod på näsan i smörjan. Hülphers Ångermanl. 16 (1900). Jag försökte köra på med hästaveln men hade inte tillräckligt med kapital, så jag stod på näsan. Olzon Macdonald HalsHuv. 5 (1936). Stå på näsa(n). Östergren (1949). särsk. (numera mindre br.) i uttr. stå på näsan (för ngn), (ss. uttryck för ödmjukhet l. underdånighet l. vördnad o. d.) stå på knä (inför ngn) med näsan mot underlaget; använt hyperboliskt för att beteckna dels att ngn förhåller sig på ett överdrivet l. ovärdigt sätt ödmjuk l. underdånig l. servil (gentemot ngn), dels att ngn på ett överdrivet osv. sätt står på tå (se a λ slutet) l. fjäskar l. krusar l. gör sig till (för ngn). Fy fan! En sådan ungdom! I stället för att ryta som lejon mot reaktionen stå de på näsan och tacka för nådigt smörj! Strindberg Brev 5: 7 (1885). Han är enda barnet, och hela släkten står på näsan för honom. Hedberg Räkn. 283 (1932).
δ) (vard.) i uttr. stå på öronen, falla l. ramla (huvudstupa), äv. bildl.: gå omkull l. göra bankrutt l. konkurs, stå på näsan (se γ). En hel del (av skidåkarna) stodo .. på öronen i den nästan livsfarliga backen ned mot Framnäsviken, men voro i allmänhet kvickt på benen igen. DN(A) 1933, nr 260, s. 14. Någon risk för att hela Stenakoncernen ska stå på öronen är det .. inte. GbgP 9 ⁄ 10 1986, s. 1.
j) [fsv. standa öffuer ände; jfr sv. dial. vara over änne, vara på benen, vara så frisk att man kan gå uppe; jfr äv. d. stå over ende, mlt. over ende stān] (†) i uttr. stå över (en) ända, stå i upprätt ställning; anträffat bl. i det utvidgade o. bildl. uttr. stå med ngn över (en) ända, (eg.: stå upprätt med ngn, dvs.) allvarligt ta itu med ngn, ta i på skarpen med ngn. Viste wii, att i (befallningsmän i Smål.) icke ännu wille tage alffwarligen vdi medt szaken, att .. (den upproriske hövitsmannen) och hans szälskap motte komma aff wägen, Szå wille wii wäl tänkie annerlunde ther till, och skicke andre ther häden, szom medt honom öffwer ände wäl ståå skulle. G1R 16: 58 (1544). AOxenstierna 2: 517 (1622: en).
k) med bestämning som utgörs av predikativt attribut l. av prep.-uttr. l. adv. l. av konj. som o. som anger den ståendes sätt att hålla kroppen l. placera händerna l. fötterna l. vara klädd o. dyl. l. hans belägenhet l. upptagenhet av ngt l. sätt att uppträda o. d. (ofta oeg. l. bildl.). Stå rak, se RAK, adj. 2 a. Stå rät, se RÄT, adj.1 2. Stå med armarna i kors över bröstet, med händerna i byxfickorna, med genomblöta kläder, med tårar i ögonen. Han stod med käppen i högsta hugg. Modern stod (böjd) över sitt gråtande barn. Han stod paralyserad av björnen. Qwinnor hafwande / .. Stå ey gladeligh, / Faasa stadeligh. Arvidi 152 (1651). Betrakta hur han modfäld står, / Drar up hvita Näsduken vid hvar tår. Bellman (BellmS) 1: 191 (c. 1778, 1790). Hästarna stå förspända. Weste FörslSAOB (c. 1817). Torparen .. står (i motsats till herrgårdsdrängen) ofta trasig, han; men han är ändå sin egen karl. Almqvist Grimst. 12 (1839); jfr 20 b α. Stå stark, du ljusets riddarvakt, / Kring dina fosterländska fanor. Nybom SDikt. 1: 203 (1848, 1880); jfr 20 b α. Den inhemska kritiken tyckes i början stå litet handfallen inför detta ovanliga verk (dvs. Kungarne på Salamis). Söderhjelm Runebg 2: 480 (1906). Aldrig har en alkemist stått lutad över sina retortrar med större spänning och förväntan. Ruin SjunknH 10 (1956). — särsk.
α) i uttr. stå med mössan (i sht förr äv. hatten) i hand(en), stå (ngnstädes) o. hålla mössan i handen (ss. uttryck för vördnad l. underdånighet l. ödmjukhet o. d. inför den som man tagit av sig mössan för); äv. (o. numera företrädesvis) bildl., angivande att ngn hyser vördnad l. uppträder underdånigt l. ödmjukt (har att hysa vördnad osv.) inför högreståndsperson l. överordnad person l. arbetsgivare l. myndighetsperson o. d. (särsk. ss. beteckning för att (vara tvungen att) krusa l. förödmjuka sig o. d. för sådan person för att få (behålla sitt) arbete l. komma i åtnjutande av viss rättighet l. få hjälp l. stöd av samhället o. d.). Stå med hatten (mössan) i hand(en). SAOB H 261 (1930). Socialdemokraterna kämpade en gång för större självkänsla och egenvärde. Ingen skulle behöva stå med mössan i hand. SDS 12 ⁄ 8 1987, s. 2. Förr stod vi med mössan i hand när vi ville låna. Nu står banken med mössan i hand och vill låna ut. SvD 15 ⁄ 12 1988, s. 12.
β) i sådana uttr. som stå till knäna i vatten l. med vatten l. i vatten till långt upp på benen; jfr γ. Pladask! der står han nu till knän midt i ett alekärr ute i skogen. Wigström Folkd. 2: 179 (1881). Fast fiskaren .. är van att stå med vatten till långt upp på benen, så är det sällan han kan simma längre än en höna kan flyga. EstlandBer. 104 (1946). — särsk. (†)
α’) stå i vattnet under knän, stå i vatten räckande under knäna. Han stodh i Wathnedh vnnder knäänn. 3SthmTb. 2: 260 (1599).
β’) stå över knäs i vattnet, stå i vatten räckande över knäet. Manskapet .. stod öfver knäs i det iskalla vattnet. Säve HafvSag. 94 (1880).
γ) [jfr uttr. sitta i skuld upp över öronen, o. β] (numera bl. mera tillf.) i det bildl. uttr. stå upp över öronen i ngt (särsk. skuld (er)), vara fullständigt överhopad l. ha fullt upp att göra med ngt (negativt). För öfrigt intet nytt, annat än at jag står i messlingen up öfver öronen. FSparre (c. 1770) i AnderssonBrevväxl. 1: 298.
δ) i uttr. stå med fötterna l. ena foten l. (i utvidgad anv.) knäna o. d. på ngt (äv. i ngt ), stå o. ha fötterna osv. (vilande) på ngt (resp. i ngt); särsk. i det bildl. uttr. stå med (bägge l. båda) fötterna på jorden, (stå o.) ha (bägge l. båda) fötterna vilande på jordytan; ofta bildl., liktydigt med: hålla sig till det jordnära, vara förankrad i verkligheten, icke sväva ut i det blå l. ha för höga planer o. d.; jfr JORD 1 c, 4 c. Efter en månads rymdfärd stod astronauterna med fötterna på jorden igen. The som .. föda förr än the wijas, skole icke intagas (i kyrkan) alldeles som ährlige hustror, för hwilka man pall sätter, uthan i itt serdeles rum medh knääen stå på bara golfwet. KOF II. 2: 47 (c. 1655). Han står med den ena footen i Charons båth, och ändå älskar han. Celsius Ordspr. 12: 303 (1714). Stå med bägge fötterna på jorden. Östergren (1949). — särsk. i det bildl. uttr. stå med ett ben i vartdera lägret, i fråga om att vara engagerad l. ha intressen l. sympatier o. d. i vartdera lägret (se LÄGER 8 c). Han står med ett ben i vartdera lägret, det oppositionella och det regeringstrogna. SvGeogrÅb. 1985, s. 89.
ε) i fråga om att på reglementerat sätt stå i militära sammanhang (särsk. i fråga om stående vid uppställning l. hedersbetygelse l. hälsning l. tilltal till l. besvarande av överordnad); särsk. i uttr. stå i (i sht förr äv. under) givakt l. i givaktställning, i fråga om att befinna sig i reglementerad givaktställning; förr äv. i uttr. stå (ut)i (fält)gevär, om militärtrupp (äv. samling civilpersoner) l. enskild militärperson: (verkställa militär hälsning l. hedersbetygelse gm att) stående med stram kroppshållning (i sht i givaktställning) skyldra (se d. o. 2 a) gevär (se d. o. 2) l. blanka (blankt) vapen (särsk. ”fältgevär”; se äv. GEVÄR 1 b α); förr äv. i uttr. stå i honnör, stå i givakt (se ovan) o. göra honnör (se d. o. 4). Borgerskapet hade .. unfått H. K. Maij:tt ståendes uti felde gevehr. RP 8: 95 (1640). Carl XI AlmAnt. 377 (1696; om gardeskapten); se språkprovet utfört under GEVÄR 1 b α. När et Regemente står i Gewär för Kongl. Maj:t, bör det låta röra alt Spelet, och Officerarne Salutera med Halfpikar (osv.). ReglInf. 1751, s. 472. Manskapet står i (l. under) gif akt. SAOB A 842 (1896). Pietro Fontanara stod i reglementerad gifaktställning och såg rakt in i sin kompanichefs ögon. Janson Lögn. 269 (1912). Estlander 11Årt. 4: 152 (1927: i honnör). Stå i enskild ställning (dvs.) stå i givakt. SvOrdb. 1205 (1986).
ζ) [jfr uttr. hava l. komma ngn över huvudet (se HUVUD 1 j ξ)] (†) i det bildl. uttr. stå ngn över huvudet, om fiende, i fråga om att överrumpla l. överrumplande överfalla ngn, vara över ngn (eg.: befinna sig (i stående ställning) över huvudet på ngn). Bönderne, som lågo för Stockholm och inga speijare utehaft .. visste (ej) ordet af, förr än Danska Hären .. stod dem öfver hufvudet. SthmStCal. 1770, s. 13.
η) [jfr t. unter dem gewehre, den waffen stehen] (numera i sht i vitter stil) närmande sig 20 a α, β, i uttr. stå under, i sht förr äv. i vapen (förr äv. vapen), förr äv. gevär, om soldater l. trupp l. här o. d., i fråga om att (stå uppställd(a) o.) vara beväpnade resp. beväpnad (o. färdig(a) för l. beredd(a) till strid); äv. om folk (se d. o. 1) med tanke på den krigsdugliga delen därav, i fråga om att befinna sig i ett väpnat tillstånd l. i krigstillstånd. 1939 stod tyskarna under vapen. När Swerige stod i wapnen, så stod thet i respect. RARP V. 2: 219 (1655); jfr 20 a α. Det giäller hela Nordenes Wälfärd och Frihet. För dem stå wi (bjarmer) i Wapn. För dem sku wi antingen segra eller falla. Mörk Ad. 1: 172 (1743). Fred var nu öfverallt förvärfvad; endast Romarne och Vejenterne stodo under vapen. Kolmodin Liv. 2: 147 (1832). Stå under gevär .. om en trupp .. (dvs.) vara beväpnad. Dalin 1: 605 (1852). Ordnad, färdig, / Hjeltens (dvs. J. Banérs) stora skugga värdig, / Under vapen hären står. Snoilsky 2: 16 (1881). Stå under vapen. Cannelin (1939).
ϑ) (†) i uttr. stå blank.
α’) (i stående ställning) vara pyntad l. uppsträckt i (blänkande) högtidsdräkt; äv. pregnant: (iförd (blänkande) högtidsdräkt) stå brudgum (se 7); se BLANK, adj. 3 l.
β’) (i stående ställning) befinna sig l. vara (ngnstädes) i naket tillstånd (i bara ”mässingen”); jfr BLANK, adj. 4 a α.
γ’) (i stående ställning) vara blottställd l. utsatt för allas blickar; äv. övergående i bildl. anv., i fråga om att vara uppe i o. utsatt för offentlig examen l. offentligt examensförhör. (Sv.) Stå blank .. (fr.) être exposé à la vue de tout le monde. Weste 1: 253 (1807; angivet ss. vard.). Dagen före den offentliga examen .. undanstökades (av J. L. Runeberg) ännu i hast två tentamina. Sedan stod han lyckligen ”blank” den 13 juni. Söderhjelm Runebg 1: 114 (1904).
ι) i jämförelser, med bestämning inledd av som, i sht förr äv. liksom (äv. i bildl. uttr. utgående från sådan jämförelse, se α ’ , β’). Stå som fallen från skyarna, som träffad av blixten, som ett levande frågetecken. Han ståår lijksom han har tappat bort både hanskar och wantar. Celsius Ordspr. 1: 201 (1708). Stampa takten och blås, / Vickla fram ditt krås, / Och stå ej som en gås. Bellman (BellmS) 1: 226 (c. 1772, 1790). Stå som märr öfver dött föl. Granlund Ordspr. (c. 1880). När fadren kallade henne, skulle hon stå som ett tändt ljus och lyda ordres i blinken. Topelius Vint. II. 2: 56 (1882). Han tvärstannade och stod som fastnaglad på stället. Östergren 7: 556 (1949). Han stod som träffad av blixten. SvOrdb. 119 (1986). — särsk. i bildl. uttr. betecknande att ngn beter sig på ett sätt (särsk. gm att icke kunna stå (stilla) på en o. samma plats) som uttrycker rolöshet l. stark nervositet l. ängslan l. oro l. spänd väntan l. nyfikenhet o. d. (äv. övergående till att beteckna att ngn är rastlös l. ytterst nervös l. ängslig l. orolig l. spänd l. ivrig l. nyfiken o. d.).
α’) [jfr t. wie auf glühenden kohlen stehen] stå som på glödande kol l. som på glöd, i sht förr äv. stå på glöd; jfr GLÖD 3 a β, GLÖDA I 1 b β. Jag stod som på glödande kol. Carlén Repr. 455 (1839). Jag står på glöd; till saken! Hagberg Shaksp. 6: 141 (1849). Stå som på glöd. IllSvOrdb. 456 (1955).
β’) stå som (man stode) på nålar, äv. stå på nålar, se NÅL 1 i α. Jag står som jag stode på nålar. Sahlstedt (1773). Den unga frun stod på nålar. Runeberg (SVS) 7: 89 (1836).
l) i förb. med refl. pron., i det resultativa uttr. stå sig sådan l. sådan, stå så l. (i sht) stå så länge att man blir sådan l. sådan. I fyra tusend åhr har jag (dvs. Lots hustru) mig ståt så trötter, / At jag ei känner mer til hwarken ben ell fötter. Kolmodin QvSp. 1: 26 (c. 1710, 1732). (Sv.) Stå sig .. ledsen .. (fr.) s’ennuyer à être debout .. se morfondre. Schulthess (1885). Ännu kan man få stå sig dödstrött i de långa köerna. Östergren (1949).
m) övergående i pregnant anv., betecknande person l. djur ss. (stående o. därmed) varande vid liv; numera bl. (i vitter stil) om person, motsatt: ligga död l. ligga (se d. o. 1 a ε); förr äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. av typen stående gäss l. höns l. kalvar, om levande (till slakt avsedda) gäss resp. höns l. kalvar. När wårt glaas uthrunnit, klockan slår, / Så ligger then i dagh, som frodig stogh i gåår. Lucidor (SVS) 344 (1673). Ett partie Stående Hööns och giess .. som vpkiöpte ähro till Kongl. Håfförth(ä)ringhen. HovförtärSthm 1681 B, s. 373. Till Vnderhåldh för ett partie Stående kalfwar på Ladugården wedh Kongz Öhr. Därs. 1681 A, s. 950.
n) (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i bild, i motsättning till: falla (se d. o. II 6; särsk. i uttr. stå eller falla), i fråga om att hålla sig upprätt l. vara ståndaktig i (kristligt) etiskt l. moraliskt avseende (o. icke nedsjunka i l. hemfalla åt synd l. last l. brott); jfr c. Sinom eghnom herra står han eller faller, men han kan wäl wardha vpreester. Rom. 14: 4 (NT 1526; NT 1981: Om han står eller faller angår bara hans egen herre). Hoo som låter sigh tyckia ath han ståår, han se til ath han icke faller. 1Kor. 10: 12 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Wi giöre åtskilnad emellan de Fallnas och de Ståndandes bättring .. de Ståndandes bättring består uti de trognas dageliga fortfarande i omwändelse och tilwäxt i et nytt lefwerne. Bælter JesuH 5: 466 (1759).
o) om kolibri l. kolibriliknande fågel. (Kungs)fåglarna står på fladdrande vingar, som kolibrier, och plockar åt sig spindlar och småkryp mellan barren långt ute på grangrenarna. DN 24 ⁄ 12 1987, s. 32.
p) ss. vbalsbst. (numera bl. dels i formen stående, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i formen ståning): kroppsställningen l. verksamheten l. tillståndet att stå; jfr q γ. Ståndning, ståande. Linc. Bbbb 4 b (1640). Schultze Ordb. 4901 (c. 1755: Ståning). Det långvariga Ståendet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stående är ett jämnviktsläge, då bålen är understödd af fotbladen. Wretlind Läk. 3: 68 (1895). (Grundställningar) äro: stående, knästående, sittande, liggande och hängande. Thulin Gymn. IV. 1: 5 (1935). Hon tål ej det myckna ståendet vid spisen. Harlock (1944). — särsk. (†) i uttr. göra ngt med stående, göra ngt under det att man står, göra ngt stående; äv. (läsa två olika predikotexter o. d.) med ett stående, vid gudstjänst: (läsa två olika predikotexter o. d.) under det att församlingen oavbrutet står. På söndagarna på landett lässes först passions texten och sedan evangelium och dätta alt mz ett ståande. ConsEcclAboP 30 (1657). Göra något med stående. Schultze Ordb. 4894 (c. 1755).
q) i p. pr.; i anv. ss. predikatsfyllnad (predikativt attribut) l. adv.-adverbial: i kroppsställning som innebär att stå (upprätt) på ben o. fötter (ben o. fot), o. i denna anv. särsk. (numera i sht i vitter stil) i uttr. (för)bli, i sht förr äv. vara stående, förbli resp. befinna sig i kroppsställning av ovan angivet slag, bli vid med l. fortsätta att stå (upprätt) resp. stå (upprätt); äv. i annan anv., dels attributivt: som står (upprätt) på ben o. fötter (ben o. fot), dels substantiverat: person l. djur som står (upprätt); i adverbiell anv. förr äv. [jfr r] övergående i oeg. l. bildl. anv.: utan övervägande l. dröjsmål, omedelbart, genast. Man ropade till honom att lägga sig ned och ta skydd mot skotten, men han (för)blev stående. Jag .. hafver .. ingen stool låthet bära in, uthan förrättet propositionen ståendes. AOxenstierna 8: 338 (1633). BelöningsSkådepenningar: then som utdelas för Vältaligheten föreställer .. Mercurius såsom en stående yngling med vingad hatt på hufvudet. 1SAH 1: 40 (1786). Vara, förblifva stående. Dalin (1854). Björkman (1889; substantiverat, om person). En stående skräddare och en sittande smed duga ej till mycket. Östergren (1949). — jfr BALANS-, ENSAM-, MOT-, OM-, RAK-, STUP-, UPPRÄTT-STÅENDE m. fl. — särsk.
α) i uttr. stående skytt, skytt som inför l. under skjutande står upprätt; motsatt dels: knästående skytt, dels: liggande skytt. EldhandvSkjutsk. 1: 58 (1876).
β) i överförd anv., om ngt sakligt: som är en stående persons l. ett stående djurs l. stående personers osv. l. som utförs l. dyl. av en stående person l. ett stående djur l. av stående personer osv.; särsk. om kroppsställning (särsk. i uttr. (i) stående ställning), o. i denna anv. särsk. speciellare, om utgångsställning för utövande av viss idrottslig l. gymnastisk verksamhet: som innebär att man står rak l. upprätt (särsk. om startställning vid kortdistanslöpning, motsatt: liggande startställning). Hartelius Sjukgymn. 13 (1870: stående grundställning). Anläggning i stående och knästående färdigställning. Tingsten InfUtbildnEx. 16 (1918). Naumburg mästare på sista ståskottet (i stående ställning). SvD 11 ⁄ 9 1939, s. 11. — särsk. i vissa uttr.
α’) sport. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. stående brottning, brottning med utgångsställning i stående (se γ), varifrån det för vardera brottaren gäller att tvinga ned motståndaren på rygg så båda skuldrorna vidrör underlaget; motsatt: parterrbrottning. IdrIMar. 1935, s. 214. NFSportlex. 1: 1129 (1938).
β’) sport. i uttr. stående hopp, i fråga om backhoppning: hopp där hopparen vid l. omedelbart efter nedslaget står på sina ben o. fötter (dvs. icke faller); jfr γ ’ . PåSkid. 1918, s. 117. Vanligtvis bedömer man ett stående hopp mellan 6 och 20 poäng och ett fallhopp mellan 1 och 10 poäng. Forsberg Sporthb. 158 (1971).
γ’) sport. om nedhopp: som utförs så att vid nedslaget ingen annan kroppsdel än fötterna berör underlaget; jfr β ’ . Nedsprånget (vid höjdhopp) skall vara stående, d. v. s. ingen annan kroppsdel än fötterna få i nedsprånget beröra marken. SDS 29 ⁄ 4 1896, s. 3.
δ’) sport. i uttr. stående piruett, vid konståkning på skridskor: piruett (se d. o. 2) utförd i stående ställning; motsatt: sittande piruett, sittpiruett. Palm Konståkn. 76 (1919).
ε’) hippol. i uttr. stående sits, sits (se SITS, sbst.1 1 b) kännetecknad av att ryttaren med knäslutning står i stigbyglarna så högt att stussen icke berör sadeln; motsatt dels: djup sits, dels: lätt sits. TIdr. 1895, julnr s. 16.
ζ’) sport. i uttr. stående skjutning, skjutning (se SKJUTA, v.1 I 2) i stående ställning; stående skott, vid stående skjutning avfyrat skott. Det nya skjutprogrammet med fem liggande, tre knästående och två stående skott i varje serie kommer .. ej att följas. SvD(B) 1927, nr 183, s. 12. I miniatyrgevär avgöres på söndag den stående skjutningen. STSD(A) 1934, nr 216, s. 8.
η’) sport. i uttr. stående start, start i stående ställning; motsatt: liggande start (se START, sbst. 1 a α). I simsport användes stående start utom vid ryggsim. NFSportlex. (1946). Stående start. Används vid medel- och långdistanslöpning. Forsberg Sporthb. 88 (1971).
ϑ’) i uttr. stående ovation(er), ovation(er) av publik o. d. som står upp. Istället (för debatt) beslöt de 275 ombuden att välja Lars Werner med acklamation. Sen följde en dryg minut lång stående ovation. SDS 25 ⁄ 5 1987, s. 1. Strax efter klockan ett gick Björn Borg in på centrecourten. Han möttes av stående ovationer från 8 000 åskådare. SvD 24 ⁄ 4 1991, s. 6.
ι’) (†) i uttr. stående parterr, om (del av) teatersalongs golv, som har enbart ståplatser; jfr PARTERR 2, 2 a. Anstalter till den stående parterrens förvandling till sittande amfitheater voro .. vidtagne; men af (vissa) skäl .. har denna fråga tills vidare blifvit hvilande. Beskow Theat. 1832, s. 2. Lundin StockhMinn. 1: 255 (1904).
κ’) i uttr. stående bord (äv. smörgåsbord o. d.), gående bord (l. smörgåsbord osv.) (motsatt: sittande bord osv.; se BORD, sbst.1 6 h); jfr λ ’ . Man använde (vid bröllopsmåltider på 1830-talet) ”sittande” bord; s. k. stående bord förekom i Nora socken knappast förr än på 1850-talet. Landsm. V. 7: 20 (1891). Kaffepaus vid Humppila glasbruk, lunch (stående smörgåsbord) i Raumo, guidad rundtur i gamla Raumo, via Pyhäranta till Nådendal, kaffepaus i Nådendal. Kyrkpress. 19 ⁄ 6 1991, s. 11.
γ) elliptiskt för: stående ställning (se β), o. i denna anv. närmande sig l. övergående i funktion ss. vbalsbst. (jfr p).
α’) mil. ss. militärt kommandoord stående!, beordrande ngn l. ngra att inta stående ställning. Vid gruppering på stället intages skyddsställning, om icke annat .. (t. ex.) ”Stående!” befalles. TrängRegl. 1940, s. 66.
β’) i uttr. i stående, i stående ställning. Vid anläggning i knästående och stående höjes högra axeln. SkjutI 2: 205 (1948).
r) [jfr mlt. up dem ständen fōte, mht. uff steendem fusse, ävensom mlt. standes votes, t. stehenden fusses, ä. t. äv. stehendes fusses; jfr äv. lat. stante pede, på stående fot, innan man lämnar rättsskranket; sannol. eg.: medan samma fot (i steget) vilar mot underlaget, innan man sätter ned nästa fot] i p. pr. (jfr q), i uttr. på stående fot (förr äv. fötter), förr äv. (utan föregående prep.) ståendes fot, genast l. utan förberedelser, på fläcken (i sht förr äv. närmande sig bet.: utan hinder); äv.: stående (dvs. utan att (först) sätta sig ned l. gå omkring l. dyl.). (Vall)Graven er och mestedels med sånd igenvellad, så att man stå[e]ndes fott på såmlige orter kan springa utur graven på vallen. OxBr. 6: 30 (1628). Humbla Landcr. 363 (1740: fötter). Fruarne hade nu ett rikt ämne att tala om, nämligen balen .. Tante Lisbeth, på kanten af en stol eller på stående fot .. biträdde dem med sina uppgifter. Knorring Cous. 2: 52 (1834). Seden att med en skål hälsa någon välkommen fortlever alltjämt i vårt land, vanligen endast i samband med måltid. Hos allmogen har man omedelbart vid ankomsten tömt skålen på stående fot. MRehnberg (1953) hos Linné Dal. 264. Nu slutade det med att han på stående fot köpte .. (tavlorna) Danskväll i Las Palmas och Våldtäkt. Siwertz Tråd. 50 (1957).
2) stående (i bet. 1) befinna sig l. uppehålla sig l. vara (placerad) (ngnstädes); äv. med förbleknad innebörd av stående, närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig osv. (ngnstädes); stundom äv. dels i fråga om att under en längre tid uppehålla sig (stående) ngnstädes, dels (i sht i vitter l. religiös stil; särsk. med inkoativ bibet.) i fråga om att (kommande ngnstädes ifrån) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig o. dyl. l. placera sig (i stående ställning) ngnstädes (se särsk. b, c, d α, β); äv. om fot l. fötter; äv. oeg. l. bildl. (se k). Stå i bersån, på gården, under ett träd, vid grinden. Stå bakom, bredvid, framför, innanför, omkring, till höger om, vid sidan av, nära, fem meter från ngn l. ngt. Stå längst fram. Stå på en stol. Han stod nere vid sjön. Hon står högre än han och ser därför större ut. Löparna står på startlinjen. Låta ngn stå vid dörren och vänta; jfr 3. Som the nw här om taladhe stoodh Jesus sielff mitt jbland them, och sadhe till them, Fridh wari idher. Luk. 24: 36 (NT 1526). Jach wiste thet ath tu (Gud) hörer mich altijdh, men för folkit skul som här om kringh ståår sadhe iach thet. Joh. 11: 42 (Därs.; NT 1981: dem som står här). Och Josua reeste vp tolff stenar mitt j Jordan, ther Presternas fötter ståndit hadhe som förbundzens Arck baro. Jos. 4: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: hade stått med sina fötter). Oskyldigh wardt iagh såår men ach! hwar stog du då. Skogekär Bärgbo Wen. 1 (c. 1650, 1680). Barbent hon på bryggan står, / Räknar slagen klockan slår. Bellman (BellmS) 1: 160 (c. 1771, 1790). Jag kom till Tinget uppå ättehögen, / och kring dess gröna sidor, sköld vid sköld, / och svärd i handen, stodo Nordens män. Tegnér (TegnS) 4: 49 (1824). (Tomten) går till hönsen, der tuppen står / stolt på sin högste pinne. Rydberg Dikt. 1: 141 (1882). Jag höjde rösten en aning eftersom vi stod i skilda rum och eftersom jag märkte hur svårt jag hade att höra henne. Evander Härl. 13 (1975). — jfr FÖRE-, KRING-, SAMMAN-STÅ m. fl. — särsk.
a) i uttr. stå ute, stå utomhus (i det fria l. under bar himmel); förr äv.: stå utanför, äv. dels pregnantare: stå utanför o. icke få l. kunna komma in (ngnstädes, särsk. i ngns bostad l. hem), dels i det utvidgade uttr. stå ute ifrå, stå utanför (byggnad) o. på avstånd ifrån (fönsterglugg, o. icke innanför denna med huvud l. överkropp). Han stod ute under flyglarmet, trots att det var förbjudet. En fåwitzk gluggar in genom fenstret, men then som något weet står vthe ifrå. LPetri Sir. 21: 23 (1561). Häng vthi Dufwornes Nästen then Örten Wijnruthe, / Sedan så måste the skadlige diuren stå vthe. Arvidi 156 (1651). Obedna giäster låter man stå vthe. Grubb 605 (1665). Stå ute på gården, i fria luften, i regnet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Auerbach (1913). — särsk. (†) bildl.
α) i fråga om att befinna sig i tillståndet att vara utestängd från (deltagande i) ngt (anträffat bl. i fråga om (deltagande i) prästvigning), stå utanför (se k ζ). Blef H:r Wetterman och iag befalte att bereda oss till ordinationen, men Cederlöf måtte stå ute som dhen dhär intet præsteradt præstanda in examine (i teologi). SAgrell (c. 1709) i KKD 5: 23.
β) i uttr. stå ute för ngt, ha medel utestående ss. säkerhet l. borgen för ngt, stå i borgen för ngt. GHT 16 ⁄ 3 1897, s. 3.
b) i uttr. stå framför ngn, stå framför ngn (i huvudmom.:s bet.) o. erbjuda sin anblick, stående uppenbara sig framför ngn; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.: framträda för ngns (inre) syn. Går allt efter önskan, så står jag väl någon stund af Tisdag f. m. framför Dig på Ditt kammargolf. Atterbom (1848) i 3SAH XXXVII. 2: 352. När mindre vårt land vi älska, / Han (dvs. G. I) framför oss står, / En fader i sorg — med otack / Vi blekte hans hår. Snoilsky 2: 2 (1881). (Sv.) Stå framför ngn i tanken .. (fr.) être toujours présent aux yeux .. de qn. Schulthess (1885). I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem. Luk. 2: 9 (NT 1981). — särsk. i uttr. stå sådan l. sådan framför ngn osv.; särsk. bildl. Den bittra, ovillkorliga fördömelse, hvilken blifvit från mer än ett håll uttalad öfver honom, är i åtskilligt orättvis, äfven sådan Atterbom nu engång för alla blef och sådan han står afslutad framför oss i den svenska skönlitteraturens historia. Sturzen-Becker 1: 17 (1845, 1861).
c) i förb. med adverbial inlett med för, i vissa anv.
α) (†) med adverbialets huvudord betecknande Gud, i uttr. stå för Gud (förr äv. Gudi) l. Herren, stå inför Gud (se d β); äv. närmande sig l. övergående i inkoativ bet.: framträda (stående) inför Gud. Abraham stoodh vp om morghonen bittidha, på thet rwmet ther han förra hadhe ståndit för Herranom. 1Mos. 19: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: stått inför Herren). At stå för Gud, betyder .. giöra sin retta Gudztienst för himmelens och jordennes Herra .. och Honom i tro och lydno sig til ewig salighet tiena. Swedberg Cat. a 8 a (1709).
β) (†) i uttr. stå för långer, eg.: stå för den långe [med avs. på substantiveringen jfr LAT, adj.1 b ], benämning på lösen i pantlek utmynnande i att deltagarna (i stående ställning efter varandra) bildar en lång rad. SvForns. 3: 403 (1842).
γ) (numera bl. i högre stil) med adverbialets huvudord betecknande person l. persons ögon l. blick l. syn, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad framför ngn på sådant sätt att man har honom l. henne inför sina ögon o. själv (kan) ses l. iakttas av denne resp. denna; äv. (i sht i uttr. av typen stå för ngns ögon l. blick l. syn, förr äv. (med indir. obj.) stånda ngn för ögon) med tanke på synupplevelse, i fråga om att (i stående ställning) erbjuda ngn sin anblick l. visa (upp) sig l. te sig (sådan l. sådan) inför ngn l. ngns ögon l. blick l. syn; äv. med inkoativ bet., i fråga om att (oväntat l. plötsligt) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig (o. (i stående ställning) finnas l. uppehålla sig) framför ngn l. inför ngns ögon osv.; äv. (o. numera företrädesvis) oeg., i fråga om att för sin inre syn (i drömmen l. minnet l. fantasin l. tanken) uppleva ngn ss. befinnande sig l. framträdande (i stående ställning) framför l. inför sig. Genom Jesu Christi Nazareni nampn then j korszfest haffuen .. genom honom ståår nw thenne (dvs. en av Petrus botad lam) här helbröghda för idher. Apg. 4: 10 (NT 1526; NT 1981: står .. framför er). Denne som för dig stod, den du meentst wara Gudinna; / .. Lusta geer hon sigh namn. Stiernhielm Herc. 288 (1658, 1668). Fjorton dägliga Mör mig dagliga stånda för ögon. Nicander VirgÆn. 13 (1751). Han skyndade in i salen, han stod / För sin chef med lågande blick. Runeberg 2: 76 (1848). Ur skyn i silfverskira kläder / står för hans syn en ängel eller huldra. Rydberg Dikt. 2: 35 (1890). (Svordomen) Du svarte anamma i underjordens dystra trakt! .. kan (man) göra .. kraftigare ändå .. man kan säja: Om han så stoge för min syn. Johnson Här 75 (1935). (Sv.) Han står livslevande för mig (eng.) he seems to (I see him) stand before me in the very flesh (before my eyes). Harlock (1944).
δ) (†) i fråga om uppassning.
α’) i uttr. stå för bord, stå o. (se 3) passa upp l. betjäna (gäst l. gäster) vid bord(et); jfr BORD, sbst.1 6 l. Holof. 41 (c. 1580). (K. IX:s dotter Katarina) skall .. hafwa städes hoos sig .. een Hoffmästare och en Hoffmästerinna .. så och twå af Adelen som för henne ståå för bordh och skänkia. Stiernman Riksd. 617 (1605). Brahe Tb. 94 (c. 1660).
β’) i uttr. stå för ngn, stå o. (se 3) passa upp l. betjäna ngn; anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv., om profet, betecknande denne ss. Guds tjänare. Så sant som Herren Israels Gudh leffuer för hwilkom iagh (profeten Elia) ståår. 1Kon. 17: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: vilkens tjänare jag är).
ε) (numera föga br.) i uttr. stå för spegeln, under betraktande l. granskning av sin spegelbild befinna sig l. uppehålla sig framför spegel (under sysslande med sin frisyr l. ordnande av sin klädedräkt), stå framför spegeln. När iag (dvs. Doris) ankom, / För en Spegel han (dvs. Cupido) tå stod, / Sijn Håår han monde krusa. Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668). Stå för spegeln. Dalin 427 (1854).
ζ) i uttr. av typen stå för vagnen, om dragdjur (i sht häst): förspänd för vagnen stå färdig l. klar (för körsel l. avfärd o. d.); jfr 6. Weste (1807).
η) (†) stå för dörren, stå framför dörren (l. ingången) (i avsikt att gå l. komma in). The sex hundrat wäpnadhe medh theras harnesk .. stodho för dörenne. Dom. 18: 16 (Bib. 1541).
d) i förb. med adverbial inlett med inför, i vissa anv.
α) med adverbialets huvudord betecknande person, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad framför ngn på sådant sätt att man har honom l. henne inför sina ögon o. själv (kan) ses l. iakttas av denne resp. denna; särsk. (i uttr. av typen stå inför sin chef l. chefen, äv. (i sht i skildring av ä. förh.) sin herre) i fråga om att i egenskap av underordnad l. underlydande o. d. uppträda på angivet sätt inför sin chef l. herre (se d. o. 1 b) l. dyl. (särsk. för att motta order l. redogöra för l. stå till svars för ngt l. fråga l. anhålla om ngt); äv. (numera nästan bl. i högre stil) med inkoativ bet., i fråga om att (oväntat l. plötsligt) framträda l. uppenbara sig l. låta te sig för ngn. Skencken. Migh drömdhe, at iagh medh itt frit modh, / In för min Herre j äre stodh. Gevaliensis Jos. 21 (1601). Så hade han då stått inför sin chef, och för första gången på trettio år hade denne icke svarat med att bedja honom skynda tillbaka i orkestern. Stiernstedt Liw. 231 (1925). Här stod en man inför honom. Hallström Händ. 103 (1927).
β) (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i uttr. stå inför Gud l. Herren l. Människosonen o. dyl. l. Guds ansikte o. d., (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vara placerad inför Gud resp. Kristus l. Guds ansikte (se anm. under ANSIKTE, sp. A 1715) osv. så att man har dennes (iakttagande l. granskande) ögon l. blick vilande på sig; särsk. dels i fråga om att (på angivet sätt) möta Gud l. Kristus på jorden i en uppenbarelse l. i himlen efter jordelivet (särsk. ss. beteckning för samvaro med Gud osv. i det eviga livet), dels (oeg. l. bildl.) i fråga om att i jordelivet befinna sig under Guds uppsikt l. att närvarogöra Gud l. Kristus inför sig vid gudstjänst l. andakt l. bön l. åkallan. Hur gladlig skal iagh tå (dvs. efter döden), / In för titt Ansicht stå. Swedberg Ps. 1694, 432: 6. Så står menniskan skuldbelastad inför Gud, om än oklanderlig för verlden. Wallin 1Pred. 2: 351 (c. 1830); jfr 5. Den gudfruktige står beständigt inför Guds ansigte och gör allting under hans ögon och i hans namn. Franzén Pred. 3: 206 (1843). Att ”stå” .. inför Menniskosonen .. är att hafwa en ställning, såsom en konungs tjenare, hoffolk och tromän hafwa inför honom. Rudin 2Evigh. 1: 152 (1882, 1887). När Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför Herren, och (osv.). 1Mos. 19: 27 (Bib. 1917).
γ) bildl., motsv. INFÖR I 2 c (särsk. c γ), i uttr. stå inför ngt, befinna sig i den situationen l. omständigheten l. det tidsskedet o. d. att det gm adverbialet uttryckta är nära förestående l. kommer att inträffa l. drabba vederbörande (inom en nära l. omedelbar framtid) l. är ett faktum; äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: (ha att) emotse l. förvänta sig (ngt), dels: (ha att l. komma att) möta l. konfronteras med l. ta befattning med l. ha att göra med o. d. (ngt), o. i denna anv. stundom äv. med bibegrepp av att ha att söka lösa l. komma till rätta med l. bemästra o. d. (detta); särsk. liktydigt med: vara ställd l. ställas inför (ngt). Om icke alla tecken bedraga, stå vi inför en religiös kris. Rundgren i 3SAH 3: 4 (1888). (Sv.) Stå inför döden (t.) dem Tode gegenüberstehen, dem Tode ins Gesicht schauen el. blicken. Auerbach Tillägg (1918). Vi stå .. inför den första stora krisen i kristendomens historia. SvTeolKv. 1932, s. 109. (Professorn) talade .. om de nya uppgifter, som geograferna nu stode inför. SvGeogrÅb. 1934, s. 221. Finna vi breda fingertoppar, stå vi inför en övervägande intellektuellt betonad (människo)typ. KiromantHeml. 21 (1946). Då Linderholm stod inför sin avgång från professuren, gav Brilioth (osv.). KyrkohÅ 1959, s. 17.
e) i uttr. stå i ljuset l. vägen för ngn l. ngt l. stå ngn l. ngt i ljuset l. vägen l. blott stå i ljuset l. vägen.
α) i uttr. stå i ljuset för ngn, äv. (numera bl. i vitter stil) stå ngn i ljuset, (stå (i bet. 1) o.) skymma ljuset för ngn; stundom äv. (i sht i vitter stil) bildl., särsk. i fråga om att hindra ngn (i karriären l. dyl.) l. korsa ngns planer; äv. i uttr. stå i ljuset och skymma sig själv l. stå i ljuset för sig själv, förr äv. stå sig själv i ljuset, (stå (i bet. 1) o.) skymma ljuset för sig själv; äv. bildl., särsk. i fråga om att (gm sin inställning l. sitt väsen l. agerande o. d.) utgöra ett hinder för sin egen framgång l. lycka l. välfärd o. d.; förr äv. i det bildl. uttr. stå sanningen i ljuset, i fråga om att bete sig så att sanningen hindras komma fram. Man står sigh offta sielff i Liwset. Grubb 548 (1665). Skulle han .. See Sig wäl före, icke stå i liuset och skyma Sig Sielf, låtandes Sig bedraga och förföra af en eller annan, till sin Egen Skada. BoupptSthm 25 ⁄ 4 1672. (Sv.) Stå sanningen i liuset .. (lat.) Tollere judicium veri idque adulterare. Schultze Ordb. 4893 (c. 1755). Stå icke i ljuset för mig. Sahlstedt 307 (1773). De som egnat sig åt diplomatiska banan skulle med skäl finna sig förfördelade, om .. (en lekman) komme att stå en eller annan af dem i ljuset. Crusenstolpe Mor. 5: 69 (1843). Med sina goda gerningar, ifrån ett oomwändt hjerta upprunna, står menniskan sig sjelf i ljuset, så att hon icke ser hwad Jesus wisade den rike ynglingen. Thomander Pred. 2: 246 (1849). Stå i ljuset .. för sig själv. Östergren 4: 180 (1931).
β) i uttr. stå i vägen för ngn l. ngt l. (i vitter stil) stå ngn l. ngt i vägen, dels: stå o. (se 3) hindra att ngn l. ngt kommer fram, dels: (stående) komma i vägen för ngn l. ngt; äv. utan förb. med prep.-uttr. inlett av för, äv. bildl.: vara (ngn l. ngt) till hinders l. besvär l. dyl. Han råkade stå i vägen för raset och drogs med och begravdes av jordmassorna. Hon kände det, som om hon stod i vägen för hans karriär. Maka dig, du står i vägen! Tå Mose och Aaron gingo jfrå Pharao, stodho .. (tillsyningsmännen) j wäghenom före them. 2Mos. 5: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: stodo där för att möta dem). Åszninnan sågh Herrans ängel stå j wäghenom, och itt draghit swerd j hans hand. 4Mos. 22: 23 (Därs.; Bib. 1917: stå på vägen). (Sv.) Stå i wägen för någon .. (fr.) être un obstacle à qn, l’empêcher, lui faire tort. ÖoL (1852). Dalin (1854: Stå någon i vägen; äv. bildl.). Överallt stod det människor ivägen. Trotzig Sjukd. 32 (1972). Om du träffar en god man ska du gifta om dej och inte låta Lin Chong stå i vägen för din lycka! Malmqvist BerTräskmark. 1: 183 (1976). — särsk. stå i vägen för sig själv, oeg. l. bildl., särsk. i fråga om att (gm sin inställning l. sitt väsen l. agerande o. d.) utgöra ett hinder för sin egen framgång l. lycka l. välfärd o. d. TySvOrdb. 2253 (1932).
f) i uttr. stå i ngt, stå (uppställd) så att man bildar ngt (dvs. viss formation o. d.), särsk. i uttr. stå i kö (se d. o. 4), äv. bildl. (äv. i sådana uttr. som stå i bostadskön); äv. i uttr. stå uppställd i ngt l. blott stå uppställd. Trupperna stod uppställda i kompakta kolonner. Syrköping, hwaräst fienden på andra sidan wid Renneberg med en del Troppar stod i Bataille. HC11H 1: 97 (1677); jfr BATALJ 2. Med stor swårigheet och möda kunde (K. XII med sitt kavalleri) slippa fram inuppå fältet der fienden stoo opställter. KKD 3: 206 (1711). Där förr sågs glas och skänkar, / Och bröder stå i ring, / .. Syns ingen ting. Bellman (BellmS) 1: 27 (c. 1769, 1790). Man börjar redan att ”stå i kö” vid Lejas exposition. SöndN 1862, nr 43, s. 2. Stå i kö, kristidens vanligaste ’nöje’. Östergren (1949). Stå i bostadskön. SvOrdb. (1986).
g) om häst l. boskapsdjur, i fråga om att (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig ngnstädes; numera företrädesvis i fråga om att befinna sig osv. i (spilta l. bås o. d. i) stall resp. ladugård (särsk. för att där övernatta l. tillbringa den kalla årstiden); särsk. dels i förb. stå inne (särsk. motsatt: gå ute), dels i uttr. stå på stall (i sht förr äv. stallet). Nogra hestar wij nw stondandis haffue paa grönöö wiidt westherars. G1R 2: 138 (1525). Gör .. (den sjuka hästen) twå Hårhankar, them sät i Bröstet .. och offta röre medh, genom dragande .. man skal icke draga Hankarna vp och neder förr än Hästen 3. Dagar är stånden. IErici Colerus 2: 292 (c. 1645). Stallet, där (den sjuka) Boskapen står, hålles warmt, men ännu nödigare, at det hålles wäl rent. PH 5: 2946 (1750). Hästen bör städse hafva något foder framför sig, då han är stående på stall. Sjöstedt Husdj. 2: 67 (1862). Den ena kon dog efter den andra, så snart de stodo i bås i fähuset. Wigström Folkd. 1: 140 (1880). Beckman Främl. 44 (1885: på stallet). Astrid Lindgren .. tycker hjärtligt illa om systemet att låta korna stå inne året runt. Land 1985, nr 39, s. 61. — jfr FÖR-STÅ, v.2, INNE-STÅ.
h) i förb. med här, i bedyrande uttr.
α) (numera i sht ngt vard.) i uttr. av typen så sant som (att) jag står här, med kraftigt bedyrande innebörd (jfr SANN, adj. 1 j α). Så sant som jag står här. Ihre DissJurForm. 4 (1746). I sanning är det den, så sant som jag här står. Bellman Gell. 113 (1793).
β) [efter t. hie stehe ich, ich kan nicht anders, slutorden i M. Luthers tal inför riksdagen i Worms den 18 april 1521 (enl. utgåvan av dennes skrifter 1551); orden utgör sannol. ett vid redigeringen för tryck gjort tillägg till de ursprungliga slutorden got helff mir, amen] här står jag och kan icke annat, äv. här står jag, jag kan icke (i sht förr äv. intet) annat (äv. med semikolon l. utropstecken mellan satserna), om Luther inför riksdagen i Worms 1521: här befinner jag mig (stående) (inför er) o. kan icke göra annat (än (stå o.) invänta er dom); äv. att uppfatta i bet.: här osv. o. kan icke handla på annat sätt (än jag gjort; i denna bet. äv. i sådana ä. översättningar från t. som här står jag, jag kan icke l. ej annorlunda l. annorledes l. här osv. annorlunda kan jag ej handla). Här står jag, jag kan ej annorledes. Bastholm Utsigt 150 (1791). Här står jag; jag kan intet annat. Lilljenwalldh Thym 2: 222 (1819). ConvLex. 2: 450 (1823: icke annat). Thomæus Märkv. 2: 64 (1827: icke annorlunda). Här står jag, annorlunda kan jag ej handla. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 20 (1837). Ljungdahl Hase 559 (1838: icke annorledes). Lénström Guericke 2: 71 (1843: ej annorlunda). Här står jag! Jag kan icke annat. Bergstrand KyrkH 121 (1868). Här står jag och kan icke annat. 2NF 16: 1491 (1912). — särsk. i utvidgad l. oeg. anv. (i uttr. här står jag och kan icke annat o. i varianter härav), betecknande att ngn saknar valmöjligheter o. icke kan göra annat än att (stå o.) vänta l. att hörsamma kallelse l. befallning o. dyl. l. (jfr 11) att ngn blir l. är uppgiven l. resignerad inför ett visst skeende l. faktum o. d. Här står vi och kan inte annat, sade någon i skaran av väntande framför den ännu icke öppnade biljettkassan. (Sv.) Här står jag och kan icke annat .. (fr.) me voici, je ne puis autrement; ofta (liktydigt med) latinska ”non possumus” (dvs. vi kan icke). Schulthess (1885); jfr huvudmom.
i) i vissa (delvis) metonymiska (o. oeg.) uttr.
α) i uttr. liktydiga med: arbeta i affär l. syssla med försäljning o. d.
α’) i uttr. stå i (i sht förr äv. uti) (en) affär l. butik l. en kiosk l. i baren o. dyl. l. i ett salustånd o. d., (mer l. mindre) liktydigt med: arbeta i en affär osv. resp. stå o. sälja (se 3) l. tjänstgöra i ett salustånd osv.; äv. stå på Konsum l. Domus l. Fokus (l. annat varuhus o. d.), liktydigt med: arbeta på l. vara expedit på Konsum osv., äv. (numera bl. i Finl.) i uttr. stå på (en) affär l. butik o. d., stå i (en) affär l. butik osv. Han har stått 10 år på Konsum i Borlänge. Hon står i kiosken vid järnvägsstationen. Varannan kväll står hon i baren. Varje torgdag åker hon in med varorna och står i sitt stånd. Han .. wiiste honom booden ther Jören Castinss(on) stoddh wdij. TbLödöse 60 (1587). Jag är handelsbokhållare … står i krambod straxt vid Tyska brinken. Säfström PåHasselb. 5 (1860). En flicka, som stått på handel. Tavaststjerna Marin 180 (1890); jfr HANDEL, sbst.2 11 b ε. Trädgårdsmästarns son .. står i butik nere i stan. Strindberg Kamm. 2: 11 (1907). Bergroth FinlSv. 159 (1917: på butik). Det är jazzbandet The five boys. Pianisten står i Nya järnhandeln. Hedberg VackrTänd. 9 (1943). Att ”stå i affär” har genom århundraden varit vägen till att bli butikschef. DN 3 ⁄ 4 1967, s. 1.
β’) i uttr. stå vid l. bakom disken, liktydigt med: arbeta ss. l. vara affärsbiträde l. expedit (l., mera tillf., bartender). Mollberg skal allting bestyra, / Köpa Strufvor, skaffa Musik, /.. Skölja glas och stå vid disken. Bellman (BellmS) 1: 150 (c. 1775, 1790). Den engelska tränaren .. har från början varit i handtverk eller stått bakom disken. IdrB 3: 66 (1907). SvTidskr. 1911, s. 12 (: bakom disken). Hon hade säkert inte stått länge bakom disken. Siwertz Varuh. 65 (1926).
β) i sht sport. i uttr. stå i mål, äv. (vard.) i buren, liktydigt med: vara målvakt. (A. Rydberg) är den bäste målvakt IFK (Gbg) någonsin har haft och är den som stått längst i mål. Icke mindre än 15 år vaktade han buren. SvFotbHj. 82 (1945). Därs. 152 (: i buren).
γ) i fråga om världsliga skamstraff; jfr δ; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) dels i uttr. stå vid (i sht förr äv. för, förr äv. på) pålen l. skampålen l. på schavott(en) l. för l. vid kåken, dels i uttr. stå i bulten l. stocken, äv. bildl.; se PÅLE, sbst.2 1 b slutet, SKAMPÅLE, SCHAVOTT, KÅK, sbst.1, BULT, sbst.1 4, STOCK, sbst.1 2 m. Wnderschriffverenn på Stocholms slott Jönns Ingemarssonn wardtt affsagtt att han skulle ståå enn månedt vdi bultenn för thett hann hadhe skältt the wnge schriffuere widh Saleberget för lurannter. HH XIII. 1: 251 (1566). (Straff ådömt tjänstehjon skall) gå straxt uti wärkställighet, då målet icke är swårare, än det kan afstraffas med .. En, Twå a Tre Söndagars stående i Stocken. PH 5: 3424 (1752). En högst orimlig och elak menniska, som väl förtjente at stå på en verkeligare skampåle, än Historiens. Kellgren (SVS) 4: 196 (1781). GT 1787, nr 32, s. 1 (: på Eschavotte). Jag vill endast låta honom (dvs. en ss. fiende uppfattad läkare) schavottera för tid och efterverld, stå på kåken för Europa. Tegnér Brev 9: 307 (1840). Hallström G3 152 (1918: vid pålen; bildl.). — särsk. (†) i uttr. stå för masten, se MAST, sbst.1 1 c.
δ) (förr) i fråga om kyrkliga skamstraff; jfr γ.
α’) i uttr. stå ute vid kyrka, i fråga om (kyrkostraffet) att vara utestängd från (deltagande i gudstjänst i) kyrka. H Domprobstens bref dicterade att han allena widh een kyrka skall stå wthe .. dher han doch såsom en sådan grof maleficant, widh alla 3 kyrkiorna böör wthe stå. VDAkt. 1681, nr 371.
β’) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. stå för kyrkdörren, i fråga om (kyrkostraffet) att stå utanför dörr till kyrka o. göra bot; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. betecknande Guds nära förestående återkomst). The skole bådhe stå en sundagh nakna för kyrkedören. UppsDP 8 ⁄ 6 1603. Een kåna, som på hans gårdh är besofven, hafver stått för kyrkiodören d(hen) 25 octob. VDAkt. 1686, nr 119 (1685).
γ’) stå i (i sht förr äv. uti) kyrkdörren, liktydigt med: stå för kyrkdörren (se β’). TbLödöse 580 (1621).
ε) i fråga om vissa kyrkliga förrättningar.
α’) (numera bl. i högre stil) i uttr. stå för altaret, förr äv. altare, om präst: (stående) befinna sig l. uppehålla sig framför altaret; särsk. liktydigt med: (stående) förrätta altartjänsten. Kommer honom i sinnet, huru härligen hans kiörkioherre stod bepryd för altaret. RA I. 3: 56 (1593). Präster pläga för Altare stå, / ther medh kunna the sijn Födo få. Bedlegr. 6 (1647). Mag. Lundqvist prädikade och jag hade således icke at mer uträtta än stå för altaret. Muncktell Dagb. 2: 136 (1817).
β’) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. stå i gången, om konfirmander: stå i kyrkogången (framför koret o. altarrunden) o. undergå konfirmation (se d. o. 2), konfirmeras, stå på kyrkogången (se γ ’ ; jfr GÅNG III 1 b). Det var pingstafton och läsbarnen skulle ”stå i gången”. Höglund Norrsk. 45 (1900).
γ’) (numera föga br.) i uttr. stå på (kyrk)gången, = β ’ . MeddNordM 1901, s. 244. Kalle och Stafva hade .. lekt fästfolk ända från den söndagen de båda stodo på kyrkgången för att första gången gå till Herrans bord. Rönnberg Bredbolstad 113 (1907).
ζ) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå vid (en kvinnas) säng, eufemistiskt, liktydigt med: göra (en kvinna) sexuella närmanden (o. ha sexuellt umgänge med henne). Skäm tich at begiera ens annars tienstopijgo, / och at stå wid hennes seng. Syr. 41 (”42”): 22 (öv. 1536; Apokr. 1986: kom inte i närheten av hennes säng).
η) i uttr. stå vid rodret l. till rors o. d.
α’) i uttr. stå vid rodret (förr äv. ror), i sht förr äv. vid styret, liktydigt med: stå till rors (se β’). Iag stood vid roor och gåssarna hölt sig vid Masten. HFinlÖ 430 (1730). Så länge .. (utrikesminister J. N. Madvig) stod vid styret. Cavallin (o. Lysander) 58 (1887). Det .. var Jases son, som stod vid rodret på den Bourmaisterska familjeskutan. Bergman JoH 282 (1926).
β’) i uttr. stå till rors, i sht förr äv. till roders, (i stående ställning) befinna sig på plats vid o. sköta rodret ombord på fartyg (o. styra detta); äv. mer l. mindre bildl., i sht i uttr. betecknande att ngn l. ngra har ledningen av en stat l. har hand om ett företag l. en familj o. d.; jfr RODER, sbst.3 2 a ν, d α. Gudz försambling .. moste stå til roors, och swäffua ibland allahanda fahra och mootstånd, aldeles lijka såsom skep vthi storm driffz för wind och wågh. AAAngermannus VtlDan. 279 (1592). The Ädle fem (dvs. förmyndarregeringen), som här-til med stor snille, / Haf’ ståt til Rools, och bracht wårt Skep i lugn, och stille: / The träde könlig fram til Hennes Maiestet, / Och lägge nid siin Macht. Stiernhielm Jub. 122 (1644, 1668). En som står til roders på et skiepp. Serenius L 4 b (1734). Stå till rors. IllSvOrdb. 1267 (1955).
ϑ) (†) i uttr. stå på breda stenen l. bredan sten l. bredhällan, om brudpar, eg.: stå på den breda stenläggningen (framför altaret (i högkoret)) i kyrka (för att vigas); särsk. liktydigt med: vigas i äktenskap; jfr ι. Jahg .. / .. wil i thenna kuäll fulföllia Gillie-Glamme, / Som jahg begynte sidst, när som på breda Steen; / Herr Gyllenstiärna stodh. Lucidor (SVS) 121 (1669). Stå på bred-hällan, breda-Stenen; thet är, wias i ächtenskap, gifta sig. Broman Glys. 2: 113 (c. 1730). I kyrkan stod Brudparet i högchorets dörr på bredan sten (som det heter), med pell öfver sig, och afhörde Brudmessan. (Forssell o.) Grafström 106 (1832); jfr 3. (Sv.) stå på breda stenen .. (fin.) olla kirkossa wihillä. Hahnsson 133 (1884).
ι) (i folkligt spr.) i uttr. stå för prästen, liktydigt med: vigas; jfr ϑ. Så wist som gudh lefwer, om i än mot min wilia bringa thet så wida, at wi sku stå för prästen, så skal iag säÿa näÿ öfwerliut och skal aldrig koma i säng heler hus mädh honom. Horn Beskr. 58 (c. 1657).
κ) i uttr. stå på gatan, vara satt på gatan (se GATA 2 b). Värden tröttnade på hans ständigt brutna löften att betala hyran, och så en vacker dag stod han på gatan. (Sv.) Stå på gatan .. (eng.) To stand in the street. Widegren (1788); möjl. till huvudmom. Cecilia stod inte på gatan länge; svenska och norska slaktarmästare i staden slogs som arga doggar om hedern att hålla henne som piga. Delblanc SamBok 165 (1981).
λ) (i vitter stil) i uttr. stå i ledet, liktydigt med: tjänstgöra ss. soldat l. i hären o. d. Han (dvs. kurirens häst) också stått i ledet / Och offrar glad sin hud / För att i morgon bära / Till Stockholm Stenbocks bud. Snoilsky 2: 59 (1881).
μ) i uttr. stå på skidor l. skridskor, liktydigt med: åka skidor resp. skridskor. Stå på skridsko(r) var det roligaste hon visste. I Norge lär sig barnen att manövrera en sparkstötting innan de kunna gå, och stå på ett par skidor, det kan de ännu tidigare. STSD 1935, nr 349, s. 8. Det är faktiskt kul att stå på skridskorna igen, även om jag inte satsar på att försöka ta en plats i div I-laget, sa (ishockeyspelaren som gjorde come back i laget). PiteåT 23 ⁄ 12 1986, s. 21.
j) i allmännare l. med förbleknad bet., utan (närmare) tanke på stående: befinna sig; vara förlagd o. d.
α) i fråga om resa l. (i sht) militär förflyttning: (ha kommit l. ha nått till o.) befinna sig (på l. vid l. så l. så långt från en ort l. dyl.); förr äv. (om krigsfolk): ligga förlagd (i läger), ligga (i läger). I april 1945 stod ryssarna utanför Berlin. Hans Kongl. Maij:t gaf ordre att een stoor deel aff folcket, som stodh i Lägret weedh Hälssingeborgh, skulle hållas parat. HSH 31: 352 (1662). Konungen treffade .. Ryssens armee ståndånde wed et pass. KKD 3: 136 (c. 1710). Morgonen af den 11 Mars stodo vi (dvs. en grupp resande) då, som sagdt, i Viterbo. Atterbom Minn. 400 (1818). Tillbakaträngd var Finlands tropp, / vid polens gräns den stod. Runeberg ESkr. 1: 3 (1846). Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren / .. knappt en dagsled från Atén! Rydberg Dikt. 1: 25 (1876, 1882). Fältmarskalken Herman Wrangel, som vid denna tid (dvs. 1632) stod i Västpreussen. HT 1932, s. 299. — särsk. i sht sjöt. i sådana uttr. som stå på samma farvatten l. samma ställe i sjön, befinna sig på samma farvatten resp. samma ställe i sjön (se SJÖ, sbst. 3). Chydenius 62 (1765: farvatten). Har då icke norrbottningen på denna afväg (till Sthm vid export av varor till utlandet) förlorat mer än 2 procent på hela sitt kapital, och står nästan på samma ställe i sjön som för 20 dagar sedan? Därs.
β) vistas l. finnas l. bo (ngnstädes); numera bl. (mera tillf.) med anslutning till α. Ij (dvs. 2) lester Jern ssom sendes studenterne ssom ståå i Vittenbergh. SthmSkotteb. 1539, s. 14. På alla tre sidorna om (födelse)kyrkan (i Betlehem) stå tre stora Munkeclöster; till norr står Franciscanernes .. Grekerne stå med deras hus till söder; och Armenerne sydväst. Eneman Resa 2: 262 (1712). Inom monarkien (dvs. Österrike-Ungern) stå 5 millioner polackar och alldeles utanför dess gränser 12.5 mill., hvaraf 9 mill. före kriget hörde Ryssland till. Hildebrand Donaumon. 39 (1915).
k) mer l. mindre oeg. l. bildl., i sht: befinna sig; särsk. i (delvis) bildl. uttr. l. förb. (jfr a α, β, b, d γ, e α, β, f, i η). Stå vid skiljevägen, vid det bittra slutet. Stå mitt ibland likasinnade. Stå på sitt livs middagshöjd. Stå på bar backe. Stå i hetluften, ha en utsatt position o. d. Stå i spetsen för regeringen. Stå i skuggan av ngn l. ngt, se SKUGGA, sbst. 16 a. Stå i centrum för intresset. Stå utanför stämplingarna, diskussionerna. Gudh står j gudz församling. Psalt. 82: 1 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Wär(l)den står icke wijdh stake bunden. SvOrds. C 7 a (1604); jfr Grubb 882 (1665). Din Moder ståår nu heelt på graffwens brädd. AOxenstierna Bref 4: 560 (1649); jfr BRÄDD 4 a o. GRAV, sbst.1 3 f α δ ’ . Af längtan och af kärlek slår / Naturens stora barm. / Vid hennes läger Solen står / Så röd och älskogsvarm. Stagnelius (SVS) 2: 306 (1821). Den som grundeligen inhemtat en dylik undervisning (i teologi o. döda språk) .. han stod på höjden af sin tids upplysning. Tegnér (WB) 4: 126 (1824). Om icke detta hade kommit emellan, så kunde jag vid denna tid möjligen redan stått vid .. (mitt) mål. De Geer Minn. 1: 172 (1892). Den danske historieskrifvaren Saxo .. stod delvis närmare de tilldragelser han omtalar (än Snorre Sturlason). Hildebrand Statsförf. 2 (1896); jfr NÄRA, adv. 2 b. (Politikern) Mogens Camre är van vid att stå mitt i den politiska snålblåsten. SDS 21 ⁄ 12 1988, s. 9. — särsk.
α) i (namn på) vissa lekar.
α’) stå på sten, oeg. l. bildl., i fråga om pantlösning; äv. i uttr. stå på heta stenar, yttrande använt av pantägare (se d. o. 3) i sådan lek, betecknande att denne l. denna (i stående ställning) uppehåller sig på ”heta stenar” (o. vill lösa ut panten för att komma därifrån). Stå på sten .. (Pantägaren står mitt på golvet, sägande:) Jag står på heta stenar; Käre, kom och hjelp mig häna! (Ngn framträder o. leder honom (henne) till sin plats). SvForns. 3: 402 (1842).
β’) i uttr. jungfrun ståndar på tilja, benämning på förr utövad sånglek. Jungfrun ståndar på tilja .. Ett fruntimmer .. inom ringen .. bjuder upp en af motsatt kön, då första versen slutar. SvForns. 3: 215 (1842).
β) i uttr. stå på sådan l. sådan grund l. botten.
α’) i uttr. stå på egen l. ofri grund, (i stående ställning) befinna sig l. uppehålla sig l. vistas på egen resp. ofri (se d. o. 10 b slutet) mark l. tomt; äv. bildl., särsk. (med adj.-attributet utgörande ofri) i fråga om att stödja sig på av andra än en själv utvunna forskningsresultat. Jag (dvs. odalbonden) står helst på min egen grund, / Och är helst min egen man. Geijer Skald. 11 (1811, 1835). Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. I (1885: ofri; bildl.).
β’) (numera föga br.) i uttr. stå på sådan l. sådan (särsk. ofri l. osäker) botten, se BOTTEN II 1 d β.
γ) [liksom d. stå under tøf(fe)len sannol. efter t. unter dem pantoffel stehen] (i sht ngt vard.) i det bildl. uttr. stå under toffeln, förr äv. sin frus pantoffel, om äkta man, i fråga om att vara dominerad av sin hustru. Stå under toffeln, säges om en man, då han låter hustrun ha husbondväldet. Dalin 2: 551 (1854). En .. man, som står under sin frus .. pantoffel. Bremer GVerld. 4: 96 (1861). Stå under toffeln (dvs.) vara helt underordnad sin hustru. SvOrdb. 1279 (1986).
δ) i uttr. stå bakom ngt, vara drivande kraft (se d. o. 8 a) l. ”motor” (bakom ngt) l. upphov(sman) l. orsak (till ngt) l. (dold l. hemlig) tillskyndare l. organisatör l. anstiftare (av ngt, särsk. omoralisk l. brottslig handling l. omoraliskt osv. dåd); ligga bakom ngt; äv. blott stå bakom. Man misstänker terrorister för att stå bakom attentatet. (Människorna) måste lyda .. den osynlige herskare, som står bakom all jordisk makt. Rudin 1Evigh. 2: 656 (1872, 1878). (Sv.) Stå bakom .. (fr.) être le moteur occulte d’une affaire. Schulthess (1885). Man har lagt mig till last .. att jag skall ha stått bakom och underblåst de agitationer, som bedrefvos. De Geer Minn. 1: 274 (1892). (Sv.) Vem står bakom detta företag? (t.) wer steht hinter diesem Unternehmen? Auerbach 96 (1907). Vid kyrkomötet 1915 uppträdde .. (domprosten E. Stave) som en vresig motståndare mot den nya bibelöversättningen — men kanske än mer mot dem som stodo bakom. SvTeolKv. 1932, s. 261.
ε) i uttr. stå på l. vid sidan (av l. om ngt), i fråga om att befinna sig l. vara l. hålla sig l. hållas på sidan (av l. om (ngt) o. icke delta däri l. vara involverad l. engagerad l. låta sig involveras osv. däri l. ha ngt att göra därmed o. d.), särsk. liktydigt med: stå utanför (ngt); jfr SIDA, sbst. 15 a (γ), b. Han tyckte det kändes, som om han stod vid sidan av l. om utvecklingen. Hon (dvs. siaranden) säger högt, uti mitt hjertas djup, / Att ofärd nu invid min sida ståndar. Cygnæus 7: 198 (1835). Statsråden .. stodo på sidan om ärendenas både beredning, föredragning och verkställighet. SvH IX. 1: 94 (1908). Det är den enklaste sak här i världen att stå på sidan och kritisera. HangöT 24 ⁄ 2 1983, s. 3.
ζ) i uttr. stå utanför (utan efterföljande bestämning), stundom äv. stå utom, hålla sig l. hållas utanför l. hålla sig borta l. ute från l. vara utestängd från gemenskap l. umgänge l. hållas ovetande om ngt o. d.; icke vara med i l. medlem av sammanslutning l. institution o. d. Vid storaffärer som denna är det säkrast att stå utanför. Nicander lär .. vara försupen, såsom vi, hvilket väl går an, sedan man kommit in i Akademien, men ej så länge man står utanför. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 85. (Kungen) citerade mig för att förmildra det ogillande, som han befarade, att hans oförsiktighet (i en utrikespolitisk fråga) skulle väcka, om det tillika kunde sägas, att hans officiella rådgifvare stått alldeles utanför. De Geer Minn. 1: 267 (1892). En polis .. stod och tittade på mig .. så sa han: Fy fan, vad en sån där skulle ha mycket smörj .. då kände jag hur det var att stå utanför och ha alla emot sig. Gustaf-Janson ÖvOnd. 56 (1957). Han står helt utom i denna fråga. Östergren 9: 584 (1966).
η) (†) i uttr. stå utan ngt, vara utestängd från ngt; anträffat bl. i uttr. stå utan kyrka (se KYRKA 1 b slutet) l. Herrens nattvard. Konan Walbor Larssdåtter i Olssnääs, som nu någhra åhr borthåth haar stått uthan Herrans nattwardh. Murenius AV 531 (1664).
ϑ) (†) i uttr. stå ngn under ögonen, (våga l. med gott samvete kunna) stå inför ngn (se d α) l. ngns ögon. (Jag) skall i krafft af ett godt samwete, altid stå dem under ögon som annat än hwad ährligit är understå sig mig tilläggia. VRP 7 ⁄ 6 1732.
l) i p. pr. i vissa anv.
α) (numera föga br.) i uttr. bli(va) stående, (i stående ställning) placera sig l. gruppera sig (så l. så ngnstädes). Discurrerades huru Regeringen skulle bliffva stående vidh Legatens audience. RP 6: 31 (1636). Regeringen bliffver stående opå den eene och Legaten på den andre sijdan (av drottningens stol). Därs.
β) (†) i uttr. vara ståndandes, finnas (ngnstädes). Mitt ibland idher är stondandes then j icke kennen. Joh. 1: 26 (NT 1526; NT 1981: står).
γ) (†) ss. kärnord i attributiv satsförkortning motsv. en kausal bisats (inledd med eftersom l. dyl.). I förstufwen, hwarest dhe ordkastades .. der skelte dhe hwar annan, men hwad weet iag intet, ståandes iag brede wijd. UUKonsP 19: 328 (1690).
δ) (i sht i skriftspr.) substantiverat (i best. l. obest. form); äv. motsv. k (särsk. k ζ). En utanför hela skandalen stående var NN. (Sv.) De närmast stående .. (eng.) those standing nearest. WoH (1904). (Sv.) En utanför stående (t.) ein Drauszenstehender. Auerbach (1913). Den är en dåre .. som håller ett tal .. och därvid låter blick och tanke fångas av de allra närmast ståendes uppsyn och kläder. Strömholm Fält. 18 (1977).
3) medelst och samordnat med ett efterföljande verb: stå (i bet. 1 l. 2) o. (göra det l. det som det samordnade verbet uttrycker); ofta med mer l. mindre förbleknad innebörd l. i oeg. anv. l. utan tanke l. närmare tanke på ett stående, närmande sig l. övergående i att beteckna l. förstärka durativ aktionsart hos det samordnade verbet, särsk. mer l. mindre liktydigt med: (i stående ställning) hålla på l. vara sysselsatt med att (göra det l. det); äv. mer l. mindre liktydigt med: utan att ingripa l. företaga sig ngt (göra det l. det, dvs. endast titta på o. d.); förr äv. i liktydig samordning utan och (se d). Han stod och högg ved. Stå inte där och tjuvlyssna! Stå inte där och sov! J Galileesche män, hwi stån j och seen vp j himmelen? Apg. 1: 11 (NT 1526; NT 1981: står ni och ser). När .. een står och lysnar skal en hora huru det tjuter på siön af thet at ijsen brakar. Bureus Suml. 61 (c. 1600). På logan dher drängen stogh och trask. VDAkt. 1681, nr 146. Har man klart för sig, vad man vill, så ska man inte stå och tveka och ha .. betänkligheter. UngKraft. 1907, s. 61. Jag vill i nån skola, sade han. Jag vill läsa i nån storskola. Jag som mjölnarns Janne .. (Modern) stod bara och tittade. Sjödin StHjärt. 48 (1911). Jag tror inte att det går att försörja sig på att stå och göra enstaka möbler, för det finns bara ett fåtal som har råd att betala vad det kostar. LevTrä 152 (1986). 51-åringen berättade att han stod och njöt helt fascinerad när ladugården med 67-årige Sigvard Gunnarssons döda kropp brann ned tillsammans med ett 30-tal får. SDS 10 ⁄ 11 1989, s. C 22. jfr [felaktig ”uppsnyggning” av å, talspråklig form både av OCH o. ATT]: Thee gode herrer .. baade honum staande at tiigia (dvs. upphöra) medh siit skwaller. JönkTb. 129 (1535). — särsk.
a) (vard.) stå och hänga, i fråga om att (i stående ställning) uppehålla sig på ett l. samma ställe (t. ex. i en väntsal l. ett gathörn) med (hängande armar o.) slapp kroppshållning (jfr HÄNGA, v. I 7 a); företrädesvis oeg. l. bildl., i uttr. betecknande att ngn l. ngra sysslolöst l. håglöst l. lojt uppehåller sig på ett visst ställe l. en viss plats. Stå och hänga. Weste 1: 1201 (1807). Dalin 1: 740 (1852; angivet ss. vard.). Köpmannen fann (den nye bodgossen) stå och hänga vid fönstret. LbFolksk. 26 (1890). Om man .. någon söndagskväll väntat på tåget på en landsbygdsstation och sett drängar och halvvuxna pojkar stå och hänga i väntsalen .. behöver (osv.). Nilsson FestdVard. 71 (1925). Stå inte där och häng! ropade Hjalmar och schasade med handen åt Klas. Du skulle ju ge dig i väg, sa du! Gör det då! Gustaf-Janson ÖvOnd. 98 (1957).
b) stå och stampa l. trampa, stå på stället o. stampa (se STAMPA, v.2 1) resp. trampa än med den ena, än med den andra foten (särsk. ss. uttryck för iver l. otålighet l. kroppslig trängning l. dyl. l. för att fördriva tiden l. dyl.); äv. (numera i sht ngt vard.) bildl., särsk. dels i uttr. betecknande ngn ss. fylld av iver l. otålighet (att få göra ngt, särsk. ge sig av l. gå i gång med ngt), dels i uttr. (äv. i utvidgade uttr. av typen stå och stampa på samma fläck l. på stället) betecknande att ngn (”kört fast” l. dyl. o.) icke kommer l. kan komma vidare l. någon vart (med ngt) o. d. Hästen stod och stampade i spiltan, den ville ut och röra på sig. Reservspelaren stod och trampade vid sidlinjen och väntade på domarens signal för att få ge sig in i spelet. Man ser .. ofta, huru kor med fylda jufver stå och trampa, ja, de kunna understundom plågas så mycket, att de genom bölande gifva sin smärta tillkänna. Grotenfelt Mejerih. 8 (1881). En människa kan få stå och stampa fåfängt så länge det är något som hindrar henne att taga emot Guds nåd. Beskow Pred. 63 (1901). Östergren 7: 557 (1949: på stället). På utgiftssidan (måste Kulturhistoriska museet) följa med pris- och löneutvecklingen, medan vi på inkomstsidan står och stampar. Kulturen 1971, s. 15. Efter tio år står han fortfarande och stampar på samma fläck. SvOrdb. 1173 (1986).
c) (vard.) med (helt) förbleknad eg. bet. (i sht i uttr. som utgör l. har karaktär av en fråga l. ett utrop l. en imperativ), dels använt för att framhäva ett uttrycks karaktär av fråga osv., dels närmande sig l. övergående i bet.: företa sig l. ta sig för l. ge sig till l. ”gå sta” l. tillåta sig l. understå sig (stundom äv.: pålägga sig l. ta på sig) att (göra det l. det); särsk. i negerade imperativiska uttr. av typen stå inte (där l. här) och predika l. gör narr av ngn l. se bekymrad ut!, uppmanande vederbörande att icke (företa sig l. ge sig till l. tillåta sig l. understå sig att) predika (se PREDIKA, v. 5 a α) resp. göra narr av ngn l. se bekymrad ut. Hur kan man stå och säga sådana saker i ett offentligt sammanhang! Att hon skulle stå och bära sig åt på det gemena sättet, tedde sig inte överraskande för dem, som kände henne. Stå inte och gör dig till, du vill visst vara med på festen. Nu står du och pratar dumheter. Tuij du stina, skal iag sta och råna för din skul. Horn Beskr. 78 (1647). Å det understår du dig, at så oförskiämt stå och liuga mig mitt upp i synen. Modée Dår. 21 (1741). Stå intet där och predika. Bellman (BellmS) 1: 210 (c. 1771, 1790). Hvarför / Står du och narras med mig? Adlerbeth HorSat. 80 (1814). Ockraren. Jag begär / Ju ej kapitalet, det är räntan jag vill ha! / Tranio. Stå inte och bråka! Ingen betalar dig ändå. VLitt. 1: 297 (1896). ”Nå, stå inte där, människa, och se bekymrad ut,” sade Silfverbrandt .. utan skynda sig att putsa upp min uniform! Lagerlöf Troll 2: 31 (1921). Ryk och drag, din förvetna lymmel, det håll du kommer ifrån, och statt inte här och gör narr av gammalt folk! SvFolksag. 3: 129 (1940).
d) (†) utan och samordnat med annat verb: stå o. (göra det l. det). Land och Rijke, the fall vthi händer / Them som i Wapn stå lura ther å, och wachta på Glaset. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Hwad är det, kiäre, ock för lumpet spehl och liud / Att altid höra fahn stå tiuta emoth Gud. Düben Boileau Skald. 29 (1721).
B. i ett flertal (mera speciella) oeg. l. bildl. l. förbleknade anv. av 1 l. 2; äv. övergående i anv. ss. kopula (se särsk. 20).
4) närmande sig dels bet.: kämpa l. strida, dels bet.: göra motstånd l. hålla stånd, dels bet.: inta fientlig hållning l. uppträda fientligt l. som fiender (mot ngn; se b β); äv. bildl. Hoo haffuer tilforenna så manliga stondit? Syr. 46: 3 (öv. 1536; Apokr. 1986: stått stark). The Swänska och Finnarna höllo sigh, stogo tappert i fyra goda Tijmar, i första Drabbningen, til thes the änteligen .. förlägne blefwe. Widekindi KrijgH 212 (1671). Wåre Fäder gingo på, / Fast de fingo stötar. / De, för det de troorde stå, / Kallas Manna Göthar. UpmuntrQwäd. 9 (1716). Du, försedd med hans (dvs. svarandens) fullmakt, / Stå ihärdigt och fyll hans plats (inför domstolen). Adlerbeth HorSat. 74 (1814). Med rygg mot rygg vi stodo (dvs. kung Bele o. Thorsten Vikingsson), och hvarifrån / som Nornan kom, hon stötte på sköld, min son. Tegnér (TegnS) 4: 19 (1823). Vi höra .. att Eurysakes stått manligen i striden. Cavallin (o. Lysander) 21 (1879). — jfr MOT-STÅ. — särsk.
a) bildl., om dryckeskämpe (tänkt ss. deltagande i en kamp mot ruset), i fråga om att (förmå) hålla sig uppe på sina ben o. fötter vid l. efter ett dryckeslag; jfr 1 g. At han (dvs. Ruus) i lisla stund, skal fälla the modige Hieltar, / (Som rätt-nu stodo käck, och köne) som Oxar i golfwe. Stiernhielm Herc. 198 (1648, 1668).
b) i vissa uttr.
α) (numera i sht i vitter stil) stå till sista man, (orubbligt l. tappert) stå kvar (på slagfältet) o. kämpa l. strida l. hålla stånd (mot fienden) till sista man. Hafwer någor Commendering, fått särskild befalning, at stå til sidsta man, rätte sig då derefter. PH 6: 3800 (1755).
β) (numera i sht i vitter stil) stå (e)mot ngn, stå beredd (se 6) till l. vara invecklad i strid l. (tve)kamp mot ngn; uppträda ss. fiende mot ngn; äv. bildl.; äv. allmännare, i fråga om (skarp l. oförsonlig) motsättning l. strid l. kamp som inte förs med vapen: uppträda som fiende till ngn l. inta (skarpt) avog hållning mot ngn o. d.; jfr γ. (Theodoros) bemödade .. sig .. att visa, det den gamla och den nya läran (dvs. hedendomen o. kristendomen) icke stodo såsom fiender emot hvarandra. Rydberg Ath. 226 (1859). Man stod mot hustru, son mot far, broder mot broder, granne mot granne. Topelius Vint. I. 2: 71 (1867, 1880). Emot Arkadiens kämpe ock skall stå en man / Förutan skryt, till handling endast trår hans arm, / Det Aktor är. Alexanderson Sept. 35 (1868). Verldens förnämsta odlingsfolk stå emot hvarandra, väpnade till tänderna. Nyblom i 2SAH 61: 5 (1884). Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare. 1Kor. 4: 6 (Bib. 1917). Här ståndar emot mig vredens makter. Lundgren Ibsen Gynt 56 (1927). Där sonen står mot fadern och dottern mot sin mor. Östergren (1949).
γ) (numera i sht i vitter stil) stå mot ngt (med adverbialets huvudord betecknande ngt abstr.), kämpa l. strida l. bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngt; jfr β. Som Riddare hade Magnus Ängel svurit att med yttersta makt .. stånda mot orätt, stärka frid. BL 23: 244 (1857). Dagen slöts och dess kamp bröts af, / Då kom Schwerin; / Han stått mot svallet af stridens haf, / Fast späd och fin. Runeberg 5: 89 (1859).
δ) (†) stå för ngt, kämpa l. strida för l. (kämpa l. hålla stånd o.) försvara ngt; särsk. i uttr. stå för sitt liv. The andre Judar j Konungens landom komo til samman, och stodho för sitt lijff. Est. 9: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: församlade sig till försvar för sitt liv). Förgäfves hade .. (Johan Kasimirs) hjeltemodiga drottning Maria Lovisa (i slaget vid Warszawa 1656) med tårar uppmanat krigarne att stå för sitt land och sin ära. Topelius Fält. 2: 63 (1856). Bevara, o Gud, vår kraft, att än / vi stå för vårt land som finske män! Wecksell SDikt. 229 (1861).
ε) stå (förr äv. bliva ståndandes) mot l. för ngn l. ngra (utgörande motståndare l. fiender), stå på benen (o. icke falla omkull l. bli liggande) för ngn l. ngra, klara sig mot ngn osv., (stå kvar o.) bjuda motstånd l. hålla stånd mot ngn osv.; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. med adverbialets huvudord utgörande Gud ); numera företrädesvis i fråga om boxning l. slagsmål o. d. äv. abs. Man undrade, hur länge utmanaren kunde stå mot mästaren i boxningsmatchen. Han stod matchen ut. Tu (dvs. Gud) est förskreckeligen, ho kan stå for tich när tu wredgas. Psalt. 76: 8 (öv. 1536; Bib. 1917: bestå inför dig). Israels barn kunna icke bliffua ståndandes för sina fiendar, vthan moste wenda ryggen til sina fiendar. Jos. 7: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå emot). Vi ha inte lofvat att stå för en legion andar. Granberg Dram. 150 (1811). När Nördlingaslaget var öfverståndet, var det krigsfolket som öfverblef, så förskräckt, att 8000 icke kunde stå för 1000. 2VittAH 17: 61 (1839, 1846). Stå för den starkaste karl. Schulthess (1885).
ζ) [eg. specialanv. av 1 h] (numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med fast (förr äv. fasta), i uttr. av typen stå fast (för l. emot ngn l. ngra), betecknande att ngn l. ngra beslutsamt l. oförskräckt l. modigt (står (kvar) o.) kämpar l. strider l. gör motstånd l. håller stånd (till skydd l. dyl. för resp. emot ngn l. ngra); i sht förr äv. i förb. med prep.-adverbial inlett med vid (anträffat bl. i uttr. stå fasta vid varandra), om soldater i strid, i fråga om att hålla ett fast l. orubbligt samband med varandra l. beslutsamt understödja varandra i kampen; äv. bildl. Anm. I ovanstående uttr. föreligger i formen fast (förr äv. fasta) sammanfall mellan adverbiell anv. o. anv. ss. predikatsfyllnad, varför det i ett enskilt språkprov är omöjligt att avgöra vilkendera av de båda kategorierna som föreligger. War widh godh tröst, och lät oss stå fasta för wårdt folck. 2Sam. 10: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: visa mod i striden). Staat fast emoot fienden (dvs. djävulen). Muræus Arndt 1: 174 (1648). (Sv.) I striden stå fast (lat.) in acie consistere, constare. Cavallin (1876). Alle man, rycken an! / Stånden faste vid hvarann. Melin Patria 6 (1915).
5) i fråga om att stå (i bet. 1) l. (i stående ställning) uppträda o. agera (i sht i egenskap av svarande) inför domare l. domstol l. annan rättsvårdande l. dömande institution, äv. (jfr DOM, sbst.1 4 b, 9, DOMSTOL 3 b) inför Gud l. Kristus (i egenskap av skipare av gudomlig rättvisa i världen) l. Guds l. Kristi domstol, samt i anv. anslutande sig härtill (särsk. i uttr. betecknande att ngn rannsakas (o. döms) inför domare l. domstol); i fråga om nutida förh. bl. dels i förb. med prep.-adverbial, särsk. sådant inlett med inför o. med huvudord betecknande domare osv. som ngn står (i ovan angiven bet.) inför, o. i denna anv. företrädesvis i uttr. stå (l. stånda) inför (äv. för) domstol l. (o. i sht) rätta, särsk. liktydigt med: vara föremål för rannsakan o. dom inför domstol, dels i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad (jfr f β); stundom äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. stå inför rätta, särsk. liktydigt med: stå till svars (inför ngn, se c ι); jfr äv. RÄTTA, sbst.2 2 f. Haffde ffornæm(de) Olaff skomakere nagot tilførenne staat her ffor rætte. OPetri Tb. 15 (1524). Nw ståår iach (Paulus) här för rätten. Apg. 26: 6 (NT 1526; NT 1981: till svars); jfr c ι. Bered tig uppå, at stå för den obeweklige Minos helfwetes domarens stränga domstol. Ehrenadler Tel. 737 (1723). Lördan hon dansar, om Söndan hon tigger, / Måndan hon hvirflar sin spinråck så lätt, / .. Tisdan står hon för Kämnärs-rätt. Bellman (BellmS) 1: 218 (c. 1771, 1790). Vid lunchen följande dag fick Marianne stånda inför rätta. Rootzén Vård. 37 (1930). Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Rom. 14: 10 (NT 1981). — särsk.
a) i förb. med prep.-adverbial inlett med i (i sht förr äv. uti) i vissa uttr.
α) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) stå l. stånda i ed(en), förr äv. edenom, (stående, i äldsta tid inför den församlade tingsmenigheten) begå ed(en) ss. edgärdsman. Stiernhielm WgL 106 (1663: i Edenom stånda). (En frigiven träl) blef (enligt Östgötalagen) berättigad att sluta köp, han kunde stå i ed, kära och svara för sig sjelf, och ärfvas af sin närmaste slägt. Nordström Samh. 1: 100 (1839). Edgärdsmännen ”stodo i eden” jämte svaranden och svuro, ”att han svor rent och icke ment”. 2SvUppslB 7: 1220 (1948).
β) (†) stå uti sådan l. sådan frimodighet, i fråga om att (på domedagen) befinna sig i ett sådant l. sådant frimodigt tillstånd inför Guds domstol. The orätferdighe skola få hijsna .. när the få see then rättferdighe på Domedaghen stå vthi stoor frijmodigheet. Wallius 2Likpr. 82 (1628).
b) (†) i uttr. stånda inför lag, stå inför rätta; jfr LAG, sbst.1 1 j. (Assessorn) förnekar .. (den för trolldom anklagades) bekännelse all kraft och verkan, intilldess genom .. läkares intyg utrönas må, i hvad mån hon varit gill att inför lag stånda. Topelius Fält. 2: 210 (1856).
c) i prep.-adverbial inlett med till i vissa uttr.; jfr d.
α) [jfr fsv. standa til answara] stå(nda) till (laga l. lagligt) ansvar (förr äv. ansvars), stå till svars (se ι), särsk. närmande sig bet.: gottgöra (ngn för ngt); utom ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh., numera bl. allmännare, i icke juridiskt fackspråk (i uttr. stå till ansvar): stå till svars; förr äv. i uttr. stå(nda) ngn till (laga) ansvar, stå till svars (inför domstol) gentemot ngn (dvs. målsäganden). När befinnes, at .. (ämbetsmän) Embetet miszbrukat til enskylte afsichter, .. då stånde de derföre til laga answar. RF 1719, § 18. Därs. 1809, § 102 (: lagligt). När någon dräpit en annan .. kunde han .. (enligt Västgötalagen) afskuda sig det nedriga i handlingen om han genast offentligen gaf dråpet tillkänna och ville för sitt brott stå den dräpnes arfvingar till ansvar. Nordström Samh. 2: 320 (1840). Cavallin (1876: till answars). (Alkibiades) hemkallades (från Sicilien) att stå till ansvar för det grofva brott, han troddes hafva begått. Pallin Hufvuddr. 19 (1893). En gång skall du stånda (till) ansvar härför inför en högre domare. Östergren 1: 73 (1915). Stå .. till ansvar för en anklagelse. SvHandordb. (1966). Stånda till ansvar. Därs. 755. — särsk. (i vitter l. högre stil) i oeg. l. bildl. uttr. av typen stå(nda) till ansvar för sanningskravet, i fråga om att ta på sitt ansvar att sanningskravet upprätthålls. Äfven skalderna äro skyldiga att stånda till ansvar inför sanningskrafvet. HT 1915, s. 90.
β) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå(nda) till doms, i fråga om att rannsakas (o. dömas) inför domare l. domstol (numera i sht i fråga om Gud l. Guds domstol; jfr δ); förr äv. i uttr. av typen stå till laga rådstugudom l. tingsdom, i fråga om att inför rådhusrätt resp. tingsrätt underkastas laga dom l. dömas enl. lag (för begånget brott l. dyl.). Wij .. hafwom stadgat, at alle Militie-Betiente (som) .. begå .. någon excess, skole stå för theras begångne brott til laga Tingz- och Rådstugu Dom som andre Wåre Undersåtare efter Stadz- och Landzlagen. Schmedeman Just. 1365 (1694). Huru wäl behöfwa wi icke en sådan förswarare redan i denna werld .. Men än mera behöfwa wi Honom, då wi skola stånda till doms i en annan werld. Rudin 1Evigh. 2: 659 (1872, 1878). Blås, Gabriel, i din basun, / .. Blås hop all världens folk som dun / att stå till doms och svara. Karlfeldt FridLustg. 134 (1901).
γ) (†) i uttr. stånda till genmäle, stå till svars (se ι); jfr GEN-MÄLE 1. Stånda .. till genmäle. Weste FörslSAOB (c. 1817).
δ) (†) stånda till järn och Guds dom, om anklagad, i fråga om att dömas till järnbörd; anträffat bl. med tanke på provets utförande o. utgång därav; jfr β. Stånde (den anklagade) til jern och Gudz doom, warder han skäär ått jerne, wari frij, Brinner ått jerne wari felter. OPetri Kr. 52 (c. 1540).
ζ) (numera bl. i vitter l. högre stil) stå till räkenskap, stå till svars (se ι). För det onda, wi .. åstadkommit, skole wi stå till räkenskap. Franzén Pred. 1: 284 (1841). Jag behövde visserligen inte stå till räkenskap; men ändå. Bergman MVBar. 142 (1926). Stå .. till räkenskap för. Östergren (1949).
η) [jfr fsv. stå till rätta] (numera i sht i vitter l. högre stil) stå, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) stånda till rätta (för ngn), i fråga om att (numera bl. i egenskap av svarande) stå inför rätta, särsk. liktydigt med: (låta sig) rannsakas (av ngn), förr äv. speciellare, i fråga om att avge det l. det svaret inför rätta (o. i denna anv. anträffat bl. i förb. med bisats inledd med det innehållande sådant svar); äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: stå till svars (se ι); jfr RÄTTA, sbst.2 2. Jtem skal .. (myntmästaren) før ingom tiil rettha sthaa wthan fore oss. G1R 1: 207 (1524). Will tu (dvs. Paulus) fara vp till Hierusalem, och ther ståå till retta för mich (dvs. Festus) ? Apg. 25: 9 (NT 1526; NT 1981: dömas av mig). (Den för hor anklagade mannen) stog och in för häradztinget när han stog til retta thet han aldrig war barnfadrenn. Murenius AV 364 (1658). När Lagen står i Spiutändan, så är ondt at stå til rätta. Grubb 587 (1665). Ellen Key (hade) instämt Verner von Heidenstam att stånda till rätta för den skrift han utgivit kallad ”Klassicitet och Germanism”. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 139 (1932). — särsk. (†) i vissa uttr.
α’) stå till rätta med ngn, se RÄTTA, sbst.2 2 f slutet; anträffat bl. oeg. l. bildl., i fråga om att uppträda ss. kärande l. målsägande mot Gud l. avkräva Gud räkenskap. Alzwåldig store Gud! förlåt de snöde tankar, / Hwi wil en syndig Man med dig til rätta stå? Brenner Dikt. 1: 115 (1694, 1713).
β’) i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn till rätta (jfr ι α’) l. (hopskrivet) tillrätta, dels (om målsägande l. kärande): (stå o.) föra talan mot ngn inför rätta, dels (om svarande): (stå o.) svara ngn (målsägande l. kärande) inför rätta; stå till svars (se ι; äv. i oeg. l. bildl. bet.) inför ngn; äv. i fråga om att (stå inför o.) låta sig dömas av (sådan l. sådan) domare. OPetri Tb. 43 (1525). (Erik av Pommern) wille huarken läta .. (svenskarna) bliffua widh theras frijheeter eller läta sakena komma i rettgong, menandes sich icke wara plichtig at ståå sina vndersåter till retta. Dens. Kr. 178 (c. 1540). Ey heller (skall) någen Clärk stå någen leekt (dvs. världslig) Domare til Rätta. Schroderus Os. 1: 304 (1635). Livijn 1: 27 (1817).
ϑ) (†) stå till sådant l. sådant straff, om anklagad, i fråga om att dömas till sådant l. sådant straff. (Den som sprider pestsmitta) skal .. til lijfwet straffas: Men följer .. thervppå ingen skada .. stånde til thet arbitral straff, som Stadsens Magistrat finne skäligt then til at påläggia. Stiernman Com. 2: 183 (1638).
ι) [fsv. standa til swars] stå (förr äv. stånda) till svars, (i stående ställning inför domare l. domstol) svara för sig l. försvara sig (mot anklagelse(r) om brott l. dyl.); äv. övergående dels i bet.: (låta sig) underkastas rättslig rannsakan o. dom, dels i bet.: (låta sig) underkastas ansvarsskyldighet l. (straff)påföljd; äv. i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., särsk. (i sht i förb. med bestämning inledd med för) i fråga om att (inför ngn l. ngra) (ha att) förklara sig l. försvara sig (beträffande ngt) l. försvara (ngt) l. redovisa l. redogöra för sitt ståndpunktstagande (i en viss fråga) l. sin uppfattning (om ngt) l. sina efterforskningar (rörande ngt) l. dyl. (o. bli (be)dömd därefter) l. ta (sitt) ansvar l. ansvara (för ngt) l. ta på sitt ansvar (att ngt sker l. dyl.); stå till ansvar (se α); jfr γ, ζ, η, g slutet. Anm. Uttr. hade urspr. karaktären av juridiskt fackuttr. Om han .. försumer att scriffue antingen opbyrd heller vdgifft, thå skal scriffueren siälff stå ther till swars före. G1R 5: 19 (1528). Item till wittnisbörd .. ath wij huarkien rymma heller fly wijlia .. vtan aluarlig till suars ståå. Rääf Ydre 1: 309 (i handl. fr. 1553). War ock Citation utgången (år 1600) til .. (Råds)Herrarne, som .. höllo med K. Sigismund och woro stadde utomlands, at komma in uti Riket .. och för opartiske Domare til swars stånda. Werwing Hist. 2: 2 (c. 1690). Frun står aldrig till svars för att mamsell så der beständigt får följa sin egen vilja .. barn måste rätta sej efter gammalt folk. Blanche Våln. 436 (1847). Åtta särskilda gånger stod fröken Rudenschöld till svars inför hofrätten. Tegnér Armfelt 2: 278 (1884). Vad gjorde .. (fosterbarnet)? frågade modern, som kom ihåg mannens varningar och hade att stå till svars för honom. Lo-Johansson Stat. 1: 11 (1936). Egentligen vill vi inte stå till svars och komma med ursäkter. KvinnLittH 1: 9 (1981). — särsk.
α’) (numera föga br.) i förb. med indir. obj., i uttr. stå(nda) ngn till svars (äv. i pleonastisk förb. med rätta (jfr η), i uttr. stånda ngn till svars och rätta), stå till svars (inför domstol för begånget l. påstått brott) gentemot ngn (målsägaren); äv. liktydigt med: ha att avge (ekonomisk) redovisning för ngn. Skeparen aff Danske (dvs. Danzig) skal haffwa fractena ffor th(et) godz han hijt fførde och sidh(e)n skal han staa køpma(n)nomen til swars j Danske hwad the haffwa ho(no)m til tale. OPetri Tb. 15 (1524). Stånda oss tiil swars oc rette för then .. forrædelse. G1R 4: 48 (1527). 2RARP 15: 152 (1746: stånda). Du skall stå mig till svars för ditt anslag. Mellin Nov. 1: 63 (1838, 1865).
β’) (†) i överförd anv., i uttr. stå till svars i (visst läroämne), i fråga om att (låta sig) underkastas kunskapsprov i (visst läroämne). I den exsekutiva juridiken och den praktiska kameralen kunde jag stå till svars när som helst. Almqvist TreFr. 2: 23 (1842).
γ’) (numera föga br.) i uttr. stå till svars med ngt, oeg. l. bildl.: rättfärdiga sig l. försvara sig beträffande ngt, ta ansvar(et) för ngt. (Sv.) Jag står ej til swars thermed .. (t.) ich kan das nicht verantworten. Lind (1749). Det oroade mig högligen, att se .. huru illa jag kunde stå till svars med vidare försök, att komma denna vägen till Sällskaps-Öarne. Landell Bligh 45 (1795).
δ’) (numera mindre br.) i uttr. stå till svars med att (göra det l. det l. låta det l. det ske o. d.), oeg. l. bildl.: ta på sitt ansvar att (göra det l. det osv.). ”Jag kan inte stå till svars med att låta er (gäss) somna, utan att tala om, att här (i grottan) är osäkert,” sade (gumsen). Lagerlöf Holg. 1: 146 (1906). Man stod inte till svars med att lura charmanta damer upp bakom ett moln (dvs. i luftballong), tyckte han. Siwertz Sel. 2: 83 (1920).
ε’) (†) i uttr. stå ngt till svars, stå till svars för ngt. Ther .. befinnes, at Landzhöffdingen .. och Laghläsaren göra .. vpskoff medh Domen .. tå skal then .. thet giör wara förtenckt at stånda sådhant til swars in för BergzCollegio. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 50.
d) (†) i uttr. stå till ngt, stå till svars för ngt (se c ι). Har du .. / Haft hit din son .. / Att stå till den förmätna högmålsklagan, / Som (osv.). Thomander Shakespeare Rich. 7 (1825); jfr Hagberg Shaksp. 3: 1 (1848).
e) i förb. med prep.-adverbial inlett med under i vissa uttr.; jfr 20 a β.
α) (numera föga br.) jur. i uttr. stå under rannsakning, i fråga om att vara underkastad rannsakning (se d. o. 3) inför domare l. domstol. Sahlstedt (1773). Han står under ransakning. Weste FörslSAOB (c. 1817).
β) i uttr. stå under åtal, stundom äv. tilltal, vara åtalad (tilltalad) vid domstol (för brott av det l. det slaget). Fru .. Karlsson .. stod .. under tilltal vid rådhusrätten för det hon upplåtit pensionatet åt (osv.). SvD 1 ⁄ 12 1911, s. 13. (Sv.) Stå .. under åtal för bedrägeri (t.) unter der Anklage des Betruges stehen. Auerbach 1492 (1918). Klinteberg och Möller äro förfallna till ansvar för vad .. (rådhusrätten) fört dem till last. De ha icke förut stått under tilltal för brott. 1NJA 1952, Not. B, s. 7.
f) i förb. med predikatsfyllnad.
α) [eg. specialanv. av 7] i förb. med substantivisk predikatsfyllnad, i uttr. stå vittne, (i stående ställning) uppträda l. agera (inför domare l. domstol) ss. vittne, äv. bildl.: bevittna l. konstatera ngt; äv. i det utvidgade uttr. stånda vittne mot sig själv i ngt, stå vittne (i ovan angiven bet.) mot sig själv i fråga om ngt. (J. v. Törne) skulle .. till staden för sin sons skulld i grälet med min Gård, och blef af min advocat .. trissad opp och ned — Då var hon illa fast att stå vittne sjelf när hennes kjäraste hon har sitt Genie blef .. reducerat till = -0. CAEhrensvärd Brev 2: 396 (1800). Från hjessan / Till fotabjellet få wi sjelfwa stånda / I wåra synder mot osz sjelfwa wittnen. Hagberg Shaksp. 1: 371 (1847).
β) i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad, i uttr. stå åtalad, äv. tilltalad, vara åtalad (tilltalad) vid domstol (för brott av det l. det slaget), stå under åtal l. tilltal. Han står åtalad för mord vid tingsrätten i Lund. De nio män, som stod åtalade för intrång vid avsiktlig skadegörelse på egendom, skulle (osv.). Lindberg Gordimer Hed. 267 (1977).
g) medelst och förbundet med efterföljande verb (jfr 3), i uttr. betecknande att ngn står (inför domare l. rätt) i rättssal o. gör det l. det (särsk. avlägger vittnesbörd); särsk. i uttr. av typen stå (in)för rätta (förr äv. rätte) l. den l. den rätten l. på rådstugan och (göra det l. det), i fråga om att (i stående ställning) inför rätta resp. den l. den rätten l. (inför domare l. rätt) på rådhuset (göra det l. det). Løgh(e)rdagh(e)n ept(er) Corp(or)is Chr(ist)i stodh Olaff hans(ons) erffwinge ffor sitiend(es) rætten och sagde sich aldel(es) wara wel ffornøgden om th(et) arffw(et). OPetri Tb. 6 (1524). Stodhe nu både Oluff och Jacob inn för rättenn, och bekende huar om sigh. 3SthmTb. 5: 8 (1603). Frågan är hur pålitliga .. (de av missbruk märkta vittnena) är ur åklagarnas synvinkel. Blotta det faktum att de talat med polisen gör dem suspekta i sina kretsar. Att stå och vittna mot en annan kriminell person i en rättssal är givetvis ännu värre. SDS 30 ⁄ 5 1989, s. 6. — särsk. (numera föga br.) i uttr. stå och svara, stå till svars (se c ι). Jag vill .. alvarligen eder förmanat och tillsacht hafva, att I late för:te Jöns Erichsson vederfares hvad lagligit och rättvist är, så lagandes att I vele en gång stå .. och svare till edre domar. AOxenstierna 2: 233 (1615). Kommer krutet medh första intet öffver (till Sv.), då skall han vara förtänckt att stå her före och svara till den skada her aff kan ändtstå. RP 6: 215 (1636). Ty skall .. (statskommissarien i statsverket) ock hereffter samma sin skyldighet i ackt taga, och om något deruthinan försees och försummas, stå och swara derföre allena. CivInstr. 143 (1685). (K. XI har) uppå Justitiariens wid Kongl. Ammiralitetet .. förfrågan resolverat och förklarat, huruwida han för Processer wid Kongl. Ammiralitets-Rätten skal wara förbunden at stå och swara. HC11H 15: 152 (1697).
6) (i stående ställning) befinna sig l. vara i ett av anspänning l. koncentration kännetecknat kropps- l. sinnestillstånd; äv.: (i stående ställning) hålla sig beredd l. färdig l. klar l. redo (särsk. i sådana uttr. som stå beredd l. färdig l. klar (jfr e) l. parat l. redo), särsk. i fråga om att stå beredd osv. att göra ngt som är (mer l. mindre) omedelbart förestående (särsk. liktydigt med: vara nära l. vara ”på vippen” l. just ämna l. vara i färd med l. ha för avsikt), o. i denna sistnämnda anv. numera företrädesvis (utom i ovannämnda uttr.) i uttr. stå i begrepp (se BEGREPP 3 a) åtföljt av att jämte inf. l. inf.-uttr. (angivande förestående verksamhet l. dyl.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 2. Han stod klar att gå i land, när beskedet kom att ingen fick lämna båten. Tu skalt icke stå j wäghaskel til at mörda theras flychtigha. Ob. 1: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: ställ dig icke). HSH 31: 349 (1662: ståendes .. helt parat, att). En trupp most’ altid stå bered när andra hwjla. Börk Darius 674 (1688). Det som gör at jag .. önskar fullbordandet af mitt nerflyttningsproject är at vi just i dessa dagar stå färdiga at köpa oss .. en liten gårdsdel i Skåne. CGLeopold (1793) i 2Saml. 8: 96. Ute på Lindarängen stodo .. (fotbollsspelarna) färdiga till spel. NordIdrL 1900, s. 292. Ett ungt par stod i begrepp att stifta hjonelag. Nilsson FestdVard. 67 (1925). När du denna dag fyller tretton och står redo att träda ut i livet på egen hand, vill jag (osv.). Jersild 50Fräls. 9 (1984). — särsk.
a) i förb. med prep.-adverbial inlett med i (i sht förr äv. uti) i vissa uttr.
α) (numera mindre br.) stå i bakhåll l. försåt, i fråga om att i l. vid bakhåll resp. försåt stå beredd l. färdig l. redo (till anfall l. dyl. mot ngn); jfr LIGGA 11. Then skalk som stod i forsåth j en tiock skogh oc sköth en skeckte vdj wår tro man. G1R 4: 123 (1527). Sedan kom en myckenhet Ryszar fram som stått i bakhåll. Nordberg C12 1: 572 (1740). Juslenius 422 (1745: i försåt).
β) stå i beredskap, om trupp(er), i fråga om att stå beredd(a) l. redo (till (krigs)handling av ett l. annat slag); äv. dels om enskild person, i fråga om att hålla sig l. vara förberedd i sitt inre för Gud l. Guds domedag o. d., dels i det utvidgade uttr. stå i beredskap att (göra det l. det), stå i begrepp l. ha för avsikt att (göra det l. det). Trupperna står i (full) beredskap vid gränsen. O! at iagh nychter lefwa må, / I godh beredskap altijdh stå, / När tu (dvs. Gud) medh domen komma wil. Ps. 1682, s. 249. De (dvs. helgonen) natt och dag i wakan, bön och bot / Bewäpnat på sin wacht i full beredskap, stod. Brenner Dikt. 1: 154 (1701, 1713). Jag vet .. att du står i beredskap att vidtaga stränga åtgärder, för att indrifva dina fordringar. Rydberg Ath. 211 (1859; uppl. 1876: redo). Östergren (1949: Stå .. i beredskap).
γ) (numera i sht i vissa trakter) stå i beråd, stå i begrepp (att göra det l. det), (just) ämna; jfr BERÅD 4. Magister Olenius .. stormade och rasade, så att vår häradshöfding stod i beråd att kasta honom utför trapporna. Dock hejdade han sig. Blanche Tafl. 3: 326 (1849, 1857); jfr 20 a α κ ’ . Jag står just i beråd att resa bort. Östergren 1: 384 (1916).
δ) (i vitter stil) stå i pansar, i fråga om att stå beredd l. färdig l. redo till kamp l. strid iklädd pansar (se d. o. 1). Hvarje kämpe stånde i pansar, / Hvarje kämpe fatte sin sköld. Arfwidsson Oisian 1: 293 (1842).
ζ) [sv. dial. stå i pass] (numera föga br.) stå i pass, stå på pass (se b ζ). Sparre Fyrmäst. 85 (1920). Östergren (1949).
η) (†) stå i (sin) vakt, stå på vakt (se b μ); äv. bildl. Iagh .. ståår j minne wacht alla nätter. Jes. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: förbliver .. på min post). Under molnig hjelm, de gråa fjällen / Med isad pansar stå kring dal’n i vakt. AAGrafström 1: 28 (1818, 1864).
b) i förb. med prep.-adverbial inlett med på (förr äv. uppå) i vissa uttr.
α) (†) stå på sin akt (för ngt), vara på sin vakt (mot ngt; se μ slutet). Konungen war icke til förtänckande, at Han stode på sin ackt för widare bedrägeri. Nordberg C12 1: 287 (1740).
β) (†) stå på beråd, stå i beråd (se a γ). I Genua stod jag (O. Celsius) på beråd, att föllia den Persianiske princen till Persien. SvBrIt. 1: 8 (c. 1700). Hwad matsäck han mig gaf jag nästan blyes nämna: / Jag stod rätt på beråd, then efter mig at lämna. Kolmodin QvSp. 1: 63 (c. 1710, 1732). Jag står på beråd att gå dit. Widegren 52 (1788).
γ) stå på (en) resande fot, se 1 a ζ α ’ .
δ) (†) mil. stå på geväret, i fråga om att ha hög beredskap (eg.: stå beredd l. redo att omedelbart använda geväret); jfr GEVÄR 1 d. Hela ryska styrkan .. har i flera dagar stått färdig att attaquera. General Major Sandels fördelning således beständigt varit nödsakad att stå på geväret. FWrede (1809) hos Quennerstedt Torneå 2: 240; jfr huvudmom.
ε) stå på lur, stå o. (se 3) lura (se LURA, v.2 I 1—3). Mördaren stod på lur bakom ett träd. Wiltu (Cupido), så stat opå luur; see til at tu drabbar i Bröstet. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Utkommer något sådant (dvs. som yppats under bikt) af Prästen, eller någon som står på luur, thet skal aldrig äga Witzord. Kyrkol. 7: 2 (1686). Trumslagarn knapt hant lyfta på pinn, / Förr’n Bergen, med sitt Oboe d’Amour, / Stod tyst på lur. Bellman (BellmS) 1: 259 (1780, 1790). Den som står på lur, får höra sin egen natur. Granlund Ordspr. (c. 1880). IllSvOrdb. 879 (1955).
ζ) [sv. dial. stå (up)på pass(et)] jäg. stå på pass, om jägare: (med skjutvapen l. dyl. till reds) stå beredd (på viss plats) o. passa (på villebråd för att fälla detta); jfr PASS, sbst.1 7, o. a ζ. Lindholm Sibbo 2: 216 (1898). Östergren (1949). — särsk. i oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: vara på sin vakt (mot ngn l. ngt) l. vakta sig l. ta sig i akt l. akta sig (för ngn l. ngt); jfr μ slutet. Man kan inte stå på pass jämt. SAOB P 377 (1952).
η) stå på (förr äv. uppå) post (äv. på sin post, förr äv. på posten), (vara sysselsatt med l. bli vid att) stå o. (se 3) hålla utkik l. vakt o. d. (på (sitt) postställe). (En hund) står wäll uppå sjn Påst, kan öfwermåtton kusa (dvs. krypa på magen). Warnmark Epigr. H 2 a (1688). När de andre Påster ropa an .. (skall) swaras .. af den, som står på Påsten, Patroull. SthmStadsord. 2: 165 (1702). En skildtvakt får ej, så länge han står på sin post, tåla att på något sätt blifva ofredad. TjReglArm. 1858, 2: 66. Jag .. stod på post vid hörnet af lilla torget. De Geer Minn. 1: 96 (1892). Martinson BakSvenskv. 288 (1944).
ι) (†) med adverbialets huvudord utgörande (av)resa, i uttr. av typen stå på sin avresa l. (en) resa l. resan, stå i begrepp att anträda sin avresa resp. en resa l. resan, stå färdig att avresa l. ge sig av på en resa resp. resan; jfr γ. RP 8: 234 (1640: står .. på resa). Som iagh och nu ståår på min afressa (osv.). BoupptSthm 1677, s. 510 a, Bil. (1676). Jag står jusst på resan hinner således intet mer än be Er framföra alles vår tendra hälsning till Er lilla täcka beskedliga fru. Anckarsvärd Brev 18 (1790). Kyrkoherden stod på en resa och hade mycket brådtom. Knorring Torp. 1: 165 (1843). Ahnfelt LinnéLefn. 15 (1877: på resa).
μ) stå på (i sht förr äv. uppå) vakt (förr äv. vakten), äv. (numera bl. i slutet) sin vakt, (bli vid att) (i stående ställning) hålla vakt l. vakta, (bli vid att) stå o. (se 3) hålla vakt osv.; stundom äv. (i uttr. stå på vakt): stå o. vaka (över ngn). Herre, iagh ståår på wachtenne alt iempt om daghen. Jes. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: står .. på vakt). Här ståår iagh på minne wacht. Hab. 2: 1 (Därs.; Bib. 1917: stiga upp på min vaktpost). Sahlstedt 664 (1773: på wakt). Rak och stel stod hon på vakt vid .. (den sjukes) huvudgärd. Siwertz Sel. 2: 76 (1920). SvOrdb. 1390 (1986: på vakt). — särsk. (numera föga br.) i uttr. stå på sin vakt, i utvidgad anv., liktydigt med: vara på sin vakt (mot ngn l. ngt) l. vakta sig l. ta sig i akt l. akta sig (för ngn l. ngt). Stat du nykter, opå dijn wakt. Stiernhielm Herc. 366 (1658, 1668). Så fordrade försigtigheten, af Hans Kongl. Maj:t, både at sjelf stå på sin wakt, såsom ock at (osv.). HC11H 14: 113 (1668). Köttet är .. en .. Fiende .. Thes starkhet bör påminna osz, at wi theraf kunne öfwerwinnas, om wi ej stå på wår wakt. Bælter Christen 275 (1743, 1748). (Sv.) Stå på sin vakt .. (eng.) To stand upon one’s guard. Widegren (1788).
ν) (†) stå på vedett, stå på vakt (se μ). Efter nuvarande krigssätt, är hvar Infanterist platt oduglig, om han ej .. kan slåss i kedja, göra en patrull och stå på Vedett. KrigVAH 1808, s. 60.
ξ) (numera föga br.) stå på väg (förr äv. vägen) att (göra det l. det), vara på väg l. nära l. ”på vippen” att (göra det l. det); stå i begrepp att (göra det l. det). Du står på vägen att uppoffra icke blott eget anseende, utan hela vår slägts. Mellin Nov. 1: 100 (1833, 1865). Schelling förklarar uttryckligen .. att tingens idéer, som utgöra de sinliga tingens urbilder, ligga evigt i Gud, och han står på väg att fatta dessa idéer .. såsom fullt konkreta och individuella. Nyblæus Forskn. 2: 92 (1881). Han .. stod på väg att bege sig in i salen. Lagerlöf Troll 2: 30 (1921).
c) i förb. med prep.-adverbial inlett med till, i vissa uttr.
α) stå till buds, stå till (ngns) förfogande, vara l. finnas tillgänglig; jfr BUD 3 a. Vid hans (dvs. A. Oxenstjernas) sida och under konungen fanns fullt utrymme för allt slags förtjänst, och de skickliga arbetarne togos hvar de stodo till buds, utländska män så väl som svenska. Forssell G2A 13 (1894). Jordbruket och boskapsskötseln födde och klädde (präst)familjen, och som det alltid ansågs förnämligare att tjäna prästen än bonden, stod dugligt tjänstfolk till buds för billigt pris. MinnGPrästh. 1: 88 (1924).
β) stå till (ngns) förfogande, stå beredd l. redo att låta sig förfogas över (av ngn ss. arbetskraft l. för utförande av visst uppdrag o. d.). Den fasta befolkningen står gärna till (turisternas) förfogande som vägvisare. I norr, stod .. till general Faidherbes förfogande en icke obetydlig styrka. Rappe Nordarm. 81 (1874). Hvarför har ni icke underrättat mig på förhand och jag skulle genast stått till ert förfogande? Hillman SpNov. 14 (1896).
δ) (ngt vard.) stå till pass, stå beredd l. redo att passa upp l. betjäna (ngn) l. vara (ngn) till pass l. lags; se PASS, sbst.1 I 9 c.
ε) stå till reds, stå beredd l. färdig l. redo (att l. för att göra det l. det); äv. (i sht i det utvidgade uttr. stå till reds för ngn) pregnant: stå beredd osv. att betjäna l. passa upp (ngn) l. verkställa (ngns) önskningar l. hjälpa till (hjälpa ngn) med ngt o. d.; se vidare under REDS, sbst.1 b α (β’). RP 16: 319 (1655). Jag stog till redz och wille gå, men min kyrkeherde sade, gack intet. UUKonsP 9: 140 (1671). Der är wisze poster eller huus wid wägen, där hästar straxt stå till redz, när man kommer. SvBrIt. 1: 28 (c. 1700). Aldeles är .. (hästen) för god til at .. altid stå tilreds för folk, som mena de sku få handtera honom som de wilja. Dalin Vitt. II. 6: 117 (1740). Skulle det vara någon, som han inte alltid står tillreds för, så är det Baron Alarik. Knorring Ståndsp. 1: 39 (1838).
ζ) stå till (ngns l. ngts) tjänst, stå beredd l. färdig l. redo att (be)tjäna (ngn l. ngt) l. vara (ngn osv.) behjälplig (med ngt) l. låta sig förfogas över (för ngt; särsk. liktydigt med: stå till (ngns) förfogande (se β)); äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: (stående beredd osv. till handling) (be)tjäna (ngn) l. vara (ngn) behjälplig (med ngt); äv. (numera i sht i vitter stil) med genitivattributet ersatt av indir. obj., i uttr. stå (förr äv. stånda) ngn l. ngt till tjänst, stå till ngns l. ngts tjänst; i ovannämnda användningar äv. oeg. l. bildl., särsk. (i vitter stil) dels i fråga om att underblåsa l. uppmuntra l. stärka ngt (särsk. ngns betänkligheter), dels med saksubj. Thesse (dvs. Lättja, Kättja o. Fjättja) med samt min Son, Her Ruus, thera sam-qweda Broder, / Tig til tienst skole stå, från Morgon, alt in-uti Morgon. Stiernhielm Herc. 120 (1648, 1668). O store Pallas, Jovis ätt, af Himlisk Wijszheet; / Then Högstes starcke Hand och Råd i Strijd, och Frid: / Then alle Konster stå til tiänst, och alle Dygder. Dens. Fred. 20 (1649, 1668). Varmed kan jag stå till tjänst. Cannelin (1921). Skansens Klädkammare har på sedvanligt sätt stått föreningar och sammanslutningar av skilda slag till tjänst med utlåning av dräkter och annan rekvisita. Fatab. 1954, s. 232.
η) (numera föga br.) stå ngn till handa, stå ngn till tjänst (se ζ); jfr HAND 13 h γ. Kgl. Maj:t hafwer honom (dvs. S. Lagerberg) gifwet någre Officerare med sig, som uti alt skola stå honom tilhanda och stå under hans befehl. Lagerberg Dagb. 4 (1710). Såväl Bruun som Nybom plägade med sin kassa och sin kredit stå Cygnæus till handa .. under hans i financielt afseende brydsamma Fredrikshamnstid. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 118.
ϑ) (numera föga br.) stå ngn till möte(s), i fråga om att stå redo osv. att möta l. motta ngn (ngnstädes); äv. i det utvidgade (oeg. l. bildl.) uttr. stå ngn till mötes med hjälp, i fråga om att stå redo osv. att möta upp till ngns hjälp l. stöd. Behofvens barn med hjelp mig städs till mötes stått. Lidner (SVS) 3: 251 (1791). Till Konungens möte stod på bryggan hertig Karl. Fryxell Ber. 4: 165 (1830). Vid vår ankomst till tältet stodo värden och värdinnan oss till mötes. LbFolksk. 711 (1892).
ι) (†) stå till ngns uppvakt, stå beredd l. färdig l. redo l. i begrepp att göra ngn sin uppvaktning. Wij Edert (dvs. Pallas’) Ridderskap, then daglig skeer then ähra, / At wij til Eder opwacht stå. Stiernhielm Fred. 20 (1649, 1668).
d) (†) i uttr. stå att (göra det l. det), stå i begrepp att (göra det l. det). Een fattig Soldat som står at gå på Tog. VDAkt. 1706, nr 317.
e) sjöt. i uttr. stå klar, om sjöman: stå beredd l. färdig l. redo (att utföra den l. den manövern l. det l. det arbetet ombord); förr särsk. i imperativisk anv.; jfr KLAR 12 b slutet. Constapel stå klar. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 209. Står klar med Tamp och Tagel, at gå til Segels Bij de Wind, och at falla öfwer Styrbord. Rosenfeldt Tourville 17 (1698). (När man skall ankra kommenderas:) Ståå klaar hwar på sitt Wärck. Därs. 31. (Sv.) Stå klar .. (eng.) Stand by. Ramsten 37 (1866). Anm. Sannol. felaktigt anges uttr. i nedanstående källa ha bet.: kryssa (se KRYSSA, v.2 2). (Sv.) stå klar. (Eng.) stand by. (Fr.) faire la course. (T.) den Cours machen, segeln. Jungberg (1873).
7) i förb. med substantivisk predikatsfyllnad: (i stående ställning) uppträda l. agera l. fungera l. verka i egenskap av l. ss. (ngt), särsk. i fråga om uppträdande osv. (inför ngn l. ngt) vid en officiell l. högtidlig akt; särsk. dels (med ngt högtidlig l. vitter l. ålderdomlig prägel) i uttr. stå brud (se BRUD, sbst.1 1) l. brudgum (se d. o. 1) l. fadder (se d. o. 1 a), dels i uttr. stå modell (se d. o. 3 a); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. stå fadder, se FADDER 1 b γ, δ); stundom äv. elliptiskt för uttr. av ovan angivet slag (se l). RA I. 3: 102 (1593: fadder). (Han) skulle stå brudgom mäd en wiss Jomfru. Columbus Ordesk. 14 (1678; uppl. 1963). Östen säger, kan i säja Hust(ru) Maria att iag icke hafft omgänge med Eder om natten sädan wij stådt brudfolck. HärnösDP 1693, s. 14. D. 26. Juni kommer jag (C. v. Linné) att stå brudgumme. MennanderBr. 3: 310 (1739). Sinnligheten fattade styret och förnuftet stod en wanmägtig åskådare af .. fruktlöst motarbetad miszledning. Ödmann StrFörs. II. 2: 30 (1803). PT 1901, nr 268, s. 3 (: modell). Lidman Blodsarv 152 (1937: brud). — särsk.
a) (†) i uttr. stå brud, om kvinna, oeg. o. eufemistiskt för: ägna sig åt älskog. Ulla Winblad kära Syster, / Du är eldig, qvick och yster, / Hvar dag så står du brud. Bellman (BellmS) 1: 8 (c. 1768, 1790). Ändtlig i detta gröna, / Stod Ulla sista gången Brud. Därs. 274 (1790).
b) (numera föga br.) i uttr. stå vittne till ngt, (i stående ställning) vara l. bli vittne till ngt. (Människan) förmår .. aldrig stå ett kallsinnigt wittne till .. all hårdhet, bedräglighet, djuriskhet .. på jorden. Thomander Pred. 2: 135 (1849).
c) (numera mindre br.) i uttr. stå post, äv. (tillf.) väktare; äv. bildl. Du kan väl stå post för mig .. (kungen) är mera road af dig än mig. MoB 1: 10 (1824). Stå lag och frihet väktare på bergen, / .. Då skall vår störste ovän tappa färgen. Nybom SDikt. 1: 246 (1859, 1880).
d) (förr) i uttr. stå spetsgård, om bönder vid avrättning: (i stående ställning) agera l. fungera ss. spetsgård (se d. o. 1). (Vid) afrättningar .. måste .. bönderna ”stå spetsgård”. Landsm. VIII. 2: 77 (1891). Levander Brottsl. 239 (1933).
e) i uttr. stå vakt, äv. vedett, i fråga om att (på i övermom. angivet sätt) agera l. fungera (äv. närmande sig l. övergående i bet.: tjänstgöra) i egenskap av l. ss. vaktpost l. -man l. (med pl. subj.) ss. vaktmanskap l. -styrka l. -personal (äv. i oeg. l. bildl. anv.); numera nästan bl. närmande sig l. övergående i l. omöjligt att skilja från 41 a. Anm. Alla fall av stå vakt har förts hit (medan uttr. stå vakten redovisas under 41 a); jfr 22 c. Carl wachtmästare inkallades och frågades, hwilken af wachtkarlarna hade i går affton ståt wacht hooss prubban. ConsAcAboP 2: 423 (1663). Här stå borgarna tilskiftesz (dvs. skiftesvis) wackt. Bolinus Dagb. 41 (1668). ”Första dagen stod jag vakt vid er kejserlige faders bår”, — svarade Kåre. Lönnberg Kåre 78 (1887). Väl hundra myror små / bakom stjälkarna stå vakt. Heidenstam Dikt. 116 (1895). Hemberg Kola 169 (1902: vedett). Som om / små änglar i vita kläder / stått vakt vid sängen. Söderberg Heine Tyskl. 36 (1919). Med hållning av självsäkert lugn står .. (lyktpelaren) vakt kring kanalen och vänder ryggen mot urskogshotet. Frosterus Jord. 87 (1930).
f) (i Finl., mindre br.) i uttr. stå pelle, (i stående ställning) uppträda l. agera (på scen) ss. pelle (dvs. rolighetsmakare l. gyckelmakare); jfr PELLE, sbst.1 Varför man är revyaktivist? — Är man med en gång kan man inte sluta. Man går och väntar på kvällarna då man får ”stå Pelle” på scen. VNyland 1 ⁄ 3 1980, s. 7.
g) (†) i uttr. stå (en) karl, med subj. i sg. l. pl.: (i stående ställning) uppträda l. agera i egenskap av l. ss. en karl (se d. o. 2) resp. som karlar; i sht använt ss. beteckning för att dels uppträda l. ingripa o. d. på ett karlaktigt (se KARL-AKTIG 2) l. kraftfullt l. djärvt l. modigt sätt, dels bete sig l. handla rakryggat l. hederligt l. hålla fast vid givna löften l. ingångna avtal l. vara trofast; med utgångspunkt i sistnämnda användningar äv. närmande sig l. övergående i beteckning för: stå brudgum (se huvudmom.) l. gifta sig; med subj. i pl. äv. stå karlar; jfr KARL 2 f. ConsAcAboP 1: 199 (1645: en). Sådanne Män kunne stå Kaara. Brasck Apg. L 3 b (1648). Saxa-Mör glädiens i Hiertan och Hog; / Nu haan j, iag troor, fått Beelare (dvs. friare) nog: / .. Belare nog; de då gofwe til swaar, / Men fåå äre dhe som willja stå kaar! Dahlstierna (SVS) 182 (1707). Det war en Ekerot som då Brudgumme war, / Men denna gången skal en Apelrot stå Kar. Runius (SVS) 1: 245 (1712). (Sv.) Han måste stå karl, (lat.) Promissis standum ei erit. Sahlstedt 258 (1773). — särsk.
α) karlaktigt (se KARLAKTIG 2) l. manligt (se MANLIG 8) kämpa l. göra motstånd l. försvara sig l. hålla stånd; äv. i oeg. l. bildl. anv., betecknande att ngn i egenskap av att vara en ”(karla)karl” klarar av att (dvs. utan att tappa kontrollen över sina ben l. falla) inmundiga (stora mängder) sprit vid ett dryckeslag; jfr 4 (a). (Sv.) Stå karl .. (t.) Stand halten. Lind (1749). Förmågan att stå karl i ett dryckeslag. Afzelius Sag. VIII. 2: 250 (1857).
β) i vissa utvidgade uttr.
α’) stå karl med ngt, (ss. det anstår en karl) hålla löfte l. utfästelse l. överenskommelse o. d. om (att utföra l. verkställa l. ombesörja o. d.) ngt; äv. stå karl uti ngt, uppträda l. agera som en karl (särsk.: förhålla sig rakryggad l. ordhållig l. trofast o. d.) i fråga om ngt. Helsa bror Knut Silf(ve)rSpare, han måste stå karl medh mine bestelninger. JStålhammar (1708) i KKD 7: 178. Detta (dvs. vissa affärsförhållanden) måste du consillera medh bror Knut Silf(ve)rSpare, som måste stå karl uthj detta. Dens. Därs. 182.
β’) stå karl för ngt, (ss. det anstår en karl) ansvara l. borga l. gå i god för (uppfyllandet l. utförandet l. verkställandet l. ombesörjandet av) ngt (utgörande löfte l. utfästelse l. överenskommelse o. dyl. l. viss verksamhet l. handling l. visst arbete o. d. varom löfte osv. givits resp. gjorts); äv. blott stå karl, elliptiskt för stå karl för ngt. Han wille ståå kar för dhet som skeedt är. VDAkt. 1668, nr 60. Om tu något lofwat haar / får tu therför sielff stå kaar. Celsius Ordspr. 3: 17 (1711). (Vikarien) lärer stå karl (dvs. för gudstjänstens förrättande), besynnerligen då Han af HHrr Consistorialium persvasione & auctoritate warder munierad och affärdad. VDAkt. 1714, nr 38.
h) (†) i uttr. stå hjälte mot skotten, i egenskap av l. ss. hjälte stå upprätt l. klara sig l. hålla stånd mot l. uthärda l. tåla skotten (från fiende); anträffat bl. i bild, i fråga om att som en ”(karla)karl” stå för (se 1 g) inmundigade supar; jfr 4 a o. DRYCKES-HJÄLTE. Skål mina Gunstiga Herrar! .. / Hurra, stå hjelte mot skotten! / Kärlekens skål! — drick i botten. Bellman (BellmS) 1: 212 (c. 1771, 1790).
i) i uttr. stå bocken l. bock.
α) [jfr d. stå buk for en] (†) i uttr. stå bocken för ngn, (ställa sig o.) (i böjd l. hukad l. framstupa ställning) agera bock för ngn (erbjudande denne sin rygg l. bak att ställa sig på för att komma l. nå upp på resp. till ngt, särsk. vid uppsittning på häst); äv. (o. anträffat bl.) i oeg. l. bildl. anv., dels: låta ngn stödja sig på sig, dels (o. i denna anv. äv. i förb. med indir. obj. (i st. f. adverbial), i uttr. stå ngn bocken): stå ngn bi (se STÅ BI 3), hjälpa ngn; äv. i uttr. stå bocken för ngt, hjälpa till med l. understödja (utförandet av) ngt. (T.) Einem .. den Bock stehen (sv.) stå båcken för en, stå enom bi, låta en stödja sig wid sig. Lind 1: 435 (1749).
β) [jfr d. stå buk, nor. stå bukk, t. bock stehen, nl. bok staan] stå bock (för l. åt ngn), i fråga om leken ”hoppa bock”: (ställa sig o.) (i böjd l. hukad l. framstupa ställning) agera bock (för ngn som hoppar l. står i begrepp att hoppa över vederbörande); jfr BOCK, sbst.1 II d. (Sv.) Stå bock (t.) sich Bock stellen. Auerbach 200 (1907). Stå bock (åt ngn). Östergren 1: 589 (1917).
γ) [sv. dial. stå bocken; sannol. utvidgad anv. av α (möjl. med tanke på djuret bock o. den envishet l. energi varmed denne försvarar sig l. går till anfall)] (numera föga br.) i uttr. stå bocken, hålla stånd l. bjuda motstånd (mot angrepp l. påhopp o. d.); orka med (påfrestningar l. strapatser l. motgångar o. d.) l. hålla l. stoppa (för påfrestningar osv.); stå sig (se 52) l. klara sig l. reda sig (bra); stå rycken (se 34 f ε); äv. dels i uttr. stå bocken (e)mot ngt, dels i uttr. stå bocken för ngt, förr särsk.: (få) bära ansvaret l. hundhuvudet för ngt; förr äv. i uttr. stå ngn bocken, kunna mäta sig med (o. klara av) ngn. (Sv.) Stå bocken .. (fr.) tenir bon el. ferme, tenir tête à qlcn. Weste 1: 283 (1807). (Sv.) Stå bocken .. (t.) den Bock stehen fest, wie eine Mauer stehen. Heinrich 194 (1814). Många hufvuden (stöta) tillsammans hos grefvinnan .. som .. hvad hufvudet beträffar, står dem bocken allesammans. Mellin Nov. 2: 428 (1832, 1867). Tack för ditt (dvs. förläggarens) innerligt glädjande bref, som gaf mig den formliga, ovedersägliga bekräftelsen på att vi tillsammans ånyo ”stått bocken” inför allmänheten som man säger. CSnoilsky (1883) hos Warburg Snoilsky 329. Ministrar .. åtogo sig ansvaret för .. (konungens) dumheter .. Men ansvaret var icke farligare än att en minister, som stått bocken för en kunglig dumhet, fick ta afsked som länschef. Strindberg SvÖ 3: 141 (1884). Får jag en duktig klunk bondvatten, så står jag bocken igen. Lundquist Zola Grus 137 (1892). Han kan nog stå bocken mot dylika ohemula anfall (dvs.) reder sig l. står sig nog, det tar inte på honom, han rider nog ut dylika stormar. Östergren 1: 588 (1917). Dens. (1949). — särsk. i utvidgad anv., med sakligt subj. (jfr II). När arkitekter tala om att låta ”materialet verka” .. (gäller det i första hand) den verkan, som skyddar byggnadens bestånd, som står bocken mot väder och vind. TT 1890, s. 149. (Den av en brottsjö lösryckta) Spiran .. gjorde .. första breschen i den andra bastigneringen, som hittills stått bocken (vid skeppsbrottet). LD 1910, nr 299 A, s. 3.
j) oeg., i uttr. stå staty l. bildstod, betecknande att en staty l. bildstod av ngn står där l. där (se II 1); äv. (o. i uttr. stå bildstod företrädesvis) bildl.: stå orörlig l. blick stilla som en staty l. bildstod; förr äv. i uttr. stå en bild, bildl.: stå (som en) bildstod (se ovan). Du far då bort, och lemnar mig på stranden, / Att stå en bild och blicka efter dig. Franzén Skald. 1: 18 (c. 1798, 1824). Stå Bildstod .. (tillgår så:) Pantägaren (ägarinnan) ställer sig midt på golfvet eller på en stol, och antager den ställning, som en hvar af det öfriga sällskapet finner för godt att gifva honom (henne). SvForns. 3: 405 (1842). Utkastaren intog åter utgångsställning, stack tummarna i läderbältet, styrkans klassiska tecken, och stod staty till dess nästa droska kom. Hellström Kusk. 114 (1910). En häger står staty på en sandbank. Barthel Colón 195 (1932). Den Store Hertigen av York, står staty nära The Mall (i London). DN 24 ⁄ 7 1986, s. 40.
k) i uttr. stå måltavla, förr äv. (ett) mål för ngt, utgöra måltavla för ngt (dvs. beskjutning l. vredesutbrott l. anklagelser o. d.); jfr MÅL, sbst.5 2 b, 5. Fienden nödgades stå ett mål för kanonaden från skeppen. BL 16: 119 (1848). Du med min vrede ej har att skaffa, / Förr’n sjelf du mål för densamma stått. Jolin UHansDr 8 (1860). Skolministern fick också stå måltavla när 300 skolaktiva SSUare från högstadier och gymnasier i hela landet frågade ut honom om skolan. GgbP 5 ⁄ 2 1990, s. 6.
l) elliptiskt för vissa i huvudmom. redovisade uttr.
α) (†) för stå fadder; särsk. i uttr. stå mot ngn, i fråga om att stå fadder o. vid dopakten ha en person av motsatt kön mitt emot sig (med vilken fadderskyss växlas). Fält-Marskalken Her Christere Horen, hwilken och så ståg för Konglig Råådhet och Fält-Marskalken Her Hinderik Horen. Carl XI AlmAnt. 123 (1686). Grefvinnan Beata Wittenberg stod uti Grefvinnan Magdalena Stenbocks ställe. Därs. 378 (1696). Jag stod mot lilla Clementine — och fick riktigt ut min fadderskyss. Geijer Brev 203 (1815). Topelius Dagb. 2: 191 (1835).
β) för stå modell. Mitt porträtt afsynades i Lördags af Beethovengubbarne .. Nu står jag för Eldh! Strindberg Brev 15: 209 (1905). På vägen kan vi titta in, där de har klädd modell. Det är här. Det tycks vara en tämligen äkta balettråtta från Operan, som står i kväll. Cederschiöld Artist. 42 (1915).
8) i uttr. med bet.: gälla som ngn l. ngt l. uppträda i stället för ngn l. i ngns ställe o. d.
a) i uttr. stå som l. såsom ngn l. ngt, (ha nått l. hamnat i positionen att) uppträda l. gälla l. fungera som (l. såsom) ngn l. ngt; äv. bildl. Stå som segrare l. förlorare. Låt Styrkan stå som dörrsven vid landets port, / och Friden blomstra inom å hägnad ort. Tegnér (TegnS) 4: 16 (1823). I Naturens trenne riken då han stod som drott, Linné, / Kronorna han sonligt lade ned för andra kronor tre. Snoilsky 1: 299 (1878). Betraktelsesättet (av historien ss. lagbunden), såsom hvars förnämste representant Taine står. NordT 1892, s. 684. Gumælius .. skrev i .. den förnämliga tidskriften ”Svea”, för vilken han jämväl en tid stod såsom utgivare. KyrkohÅ 1933, s. 145. Nancy Reagans första dag i Sverige avslutades med middag till sjöss. Socialminister Gertrud Sigurdsen stod som värd. SDS 9 ⁄ 6 1987, s. 7.
b) i uttr. stå för ngn l. ngt.
α) (†) i uttr. stå för ngn, stå (så)som ngn (se a), särsk. i uttr. stå för en man, med pl. subj.: gälla för l. räknas ss. en (se EN, räkn. I) man (i sht ss. uttryck för att inbördes sammanhållning l. solidaritet l. enighet råder mellan de gm subj. uttryckta personerna l. parterna l. att dessa intar (l. avser att inta) en gemensam inställning l. hållning l. agerar l. handlar (l. avser att agera osv.) på ett enhetligt l. gemensamt l. samfällt sätt); äv.: uppträda i ngns ställe l. å ngns vägnar, ersätta l. företräda l. representera ngn l. vara ngns ersättare l. ställföreträdare; äv. i fråga om att i ngns ställe utföra denne tillkommande l. åliggande plikt(er) l. göromål l. arbete; äv. i det refl. uttr. stå för sig själv, uppträda å sina egna vägnar, företräda l. representera sig själv. Huilcken som wore wår herres och konungz wän eller fiende, hann skulle och ware eder tzar och storfurstes wän eller fiende, och att de skulle både stå för een man. SvTr. V. 1: 37 (1585). På ded nu de Protesterandes .. defension .. må kone præsteras .. att de sig medh hvar andhre förbinde och förobligere, att alle stå för en man. AOxenstierna 1: 543 (1633). Hwad Adam angår; så stod han wid pröfningen icke blott för sig sielf; utan förestälde i sin ena person hela människoslägtet. Nohrborg 131 (c. 1765). (Sv.) Han står för mig, (t.) er vertritt meine Stelle. ÖoL (1852).
β) i uttr. stå för ngt, representera l. förknippas med (o. ansvara för) ngt; bekänna sig till l. förfäkta l. vara anhängare l. talesman för ngt; förr äv. dels: stå som ngt (se a), dels: gälla l. räknas l. värderas för ngt. (Sv.) Stå för en ziffra .. (eng.) To stand for a cypher. Widegren (1788); jfr SIFFRA, sbst. 1 b slutet. Man säger att din bror har skrifvit det! — Det är lögn! Min bror är ingen skandalskrifvare! Inte min bror, du! — Tyvärr har han dock fått stå för det! Han lär vara bortkörd från verket. Strindberg RödaR 61 (1879). Min mormor kände fru Bergman .. Hon visste precis vem hon var och vad hon stod för. Starfelt Tulip. 111 (1971). Vi står för humanvetenskapen, säger .. (sjuksköterskan). Det blir allt viktigare att vårda hela människan och inte bara se till enskilda faktorer. SDS 6 ⁄ 6 1987, s. 21.
c) (†) i uttr. stå till ngt, stå (så)som ngt (se a). Och thet skal skee på then tijdhen, at Jsaj root som ståår til folcks baneer, ther skola Hedhninganar frågha effter, och hans hwijla skal wara ära. Jes. 11: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: såsom).
d) i uttr. stå i ngns ställe, förr äv. stad, uppträda l. fungera i ngns ställe. Altså förmanom Wij (K. XI) alle, i synnerheet Föräldrar, eller them som stå i Föräldrars stad .. at (osv.). Kyrkol. 1: 6 (1686). (Sv.) Stå i en annans ställe .. (Lat.) Alterius partes sibi injunctas tenere. Sahlstedt 567 (1773).
9) [eg. bildl. anv. av 1, 4] (†) hålla stånd l. klara sig l. reda sig (mot angripare o. dyl. l. för l. mot ngt som man utsätts l. kan utsättas för); hålla provet l. måttet l. bestå (vid prövning l. rannsakning o. d.); särsk. dels i uttr. stå l. bliva ståndandes i dome(n), i fråga om att klara sig osv. l. hålla provet osv. vid Guds prövning o. dom, dels i uttr. stå så l. så för ngt, i fråga om att klara sig osv. så l. så för ngt; numera bl. i a, b; jfr 17, 18. Så waker nw alltijdh bedhiandes ath j mååghen vndhfly alt thetta som komma skall, och staa framme för menniskiones son. Luk. 21: 36 (NT 1526; NT 1981: stå upprätta). Therfore skola the ogudhactighe icke stondandes bliffua j dome. Psalt. 1: 5 (öv. 1536). Vij (dvs. svenskarna) måste tillsee, hvad eder (dvs. skottarna) och oss är nyttigt, att vij både kunne ståå .. krijget lärer inthet så snart lychtes. RP 8: 120 (1640). Fast än han (dvs. en ond) then fromma häder, / Skal doch ei i domen stå, / Aldrig, aldrig skal han fara / Ibland the utwaldas skara, / Utan i förderfwet gå. Lybecker 101 (c. 1715); jfr 1536. — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. stå i alla väder, bildl., i fråga om att klara sig l. reda sig l. stå rycken (se 34 f ε) l. bestå provet i alla lägen l. situationer (urspr. sannol. med tanke på att stå upprätt l. på benen i alla vindar, dvs. hur det än blåser). Å dä va pojkar som stog i alla väder, för dä va jag, Herman Flink, Guttorm Hård å Anders Andersson i Lillängen. Sparre Pikstav. 9 (1916).
b) (numera bl. i vitter stil) i uttr. stå till (det l. det) kravet, (upp)fylla l. svara till (det l. det) kravet. Till lycka för Sverige, för Europa, var .. (A. Oxenstierna) man att stå till krafvet, när döden på slagfältet skördat den store konungen. Wieselgren Bild. 251 (1883, 1889).
10) [specialfall av 2 k] i fråga om ngns placering i visst abstrakt sammanhang; jfr 20 (a). — särsk.
a) i fråga om punkt l. skede i ngns liv l. utveckling o. d.; särsk. i förb. med adv. där l. var. Se der, hvar vi slutligen stå i afseende på våra kunskapers realitet. Leopold 4: 323 (c. 1820). Der låg ett skimmer öfver Gustafs dagar, / fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill, / men det var sol deri, och, hur du klagar, / hvar stodo vi om de ej varit till? Tegnér (WB) 8: 9 (1836); jfr anm. 6:o sp. 13591. Den som står, där jag står, kan inte börja om livet från början. Malmberg Werfel 40Dag. 489 (1935).
b) i fråga om (politiskt l. annat) ställningstagande l. i fråga om attityd till ngt; särsk. i förb. med (relativt l. interrogativt) hur(u). Hur står .. (Bellman) då till sina typer och hurudana äro dessa själfva? Levertin Gest. 152 (1903). Frågan om det allmänna prästadömet .. grupperar de olika opinionerna. Helt naturligt, ty ställningen till den klargjorde hur man stod till frågan om lekmannen som religiöst fullmyndig individ. KyrkohÅ 1925, s. 162. Vi ska ha FNL-flaggor lite här och var och fräna affischer. Vi ska visa var vi står. Claesson Sann. 128 (1970). Föräldrarna stod politiskt långt till vänster, men Kurt själv nöjde sig med SSU. SDS 13 ⁄ 12 1986, s. 7.
c) i fråga om artfrändskap l. etnologisk frändskap o. d.; särsk. (jfr d) i uttr. stå nära (förr äv. nära till) ngn (l. ngt). (Stockholmspigorna) stå i hela sitt yttre skick „mamsellerna” så nära som möjligt, de förstå fullkomligt hvad som kläder dem och de följa med sin tid. Sturzen-Becker 2: 44 (1844, 1861). Innevånarne (på Aleuterna), till antalet omkring 8,000, tyckas stå midt emellan mongoler och indianer. NF 1: 395 (1875). (Aleuterna) stå västeskimåerna närmast. 2NF 1: 522 (1903).
d) i uttr. (av typen) stå nära ngn l. ngra l. varandra l. (o. numera i sht, med indir. obj.) stå ngn osv. nära, förr äv. nära till ngn, vara innesluten resp. inneslutna med ngn l. ngra l. varandra i ett nära vänskapligt l. tillitsfullt l. förtroligt l. ömsint l. kärleksfullt o. d. förhållande, ha ett nära vänskapligt osv. förhållande till ngn l. ngra l. varandra. Han stod nära sin mor livet igenom. (Greve C. Piper) synes stått ganska nära till konungens (dvs. K. XI) person. Svedelius i 2SAH 44: 33 (1868). Oxenstjerna och Schröderheim, Kellgren och Adlerbeth stodo alla konungens person mer eller mindre nära. Tegnér Armfelt 1: 40 (1883). De som stå mig närmast. Björkman (1889). Vi hafva .. en stund suttit i stilla begrundan kring minnet af personer, som i lifvet stodo oss nära. Paulson Minnestal 85 (1898). Som stått en stor man rent mänskligt nära. Östergren 4: 950 (1933). De står varandra mycket nära. SvOrdb. 829 (1986). — jfr NÄR-STÅENDE. — särsk. i p. pr., i uttr. de närmast stående, substantiverat, om ngns närmaste släktingar. De närmast stående samlades till en enkel minnesstund efter begravningen. (Sv.) De närmast stående .. (eng.) those immediately around him. WoH (1904).
e) i fråga om ställning l. rang l. gunst o. d.; äv. i fråga om värdering av talang l. moral l. värde l. rykte l. anseende o. d.; särsk. i uttr. stå högt l. lågt (i ngt). Han står högre som människa än som skald. Han står högt, högst i rang. Dorante. Nå men till slut ändå, låt höra hvar jag står. Lisette. Hon tycker fasligt om de ömma vers hon får. Leopold 1: 254 (1808, 1814). Likasom medlidande och välgörenhet vore de enda goda känslor, som dessa varelser (dvs. landsortsbefolkningen) hos oss kunde väcka. Om så vore, huru lågt stode ej då denna så kallade lägsta klass. Knorring Torp. 1: 10 (1843). Såsom skriftställare står .. (J. Cederhielm) ganska högt. Malmström Hist. 1: 345 (1855). Ett helt folk, liksom en enskilt, kan stå ganska högt i vetenskaper och konster, men likväl sjunka i moraliskt förderf och osedlighet. Beskow i 2SAH 30: 196 (1857). Inom statssystemet och menskligheten i det hela står Religionsstiftaren högst. Boström Propæd. 26 (1859). En allmänt spridd åsikt är .. den, att Kustartilleriets personal i tekniskt hänseende står mycket högt. VFl. 1937, s. 47. — särsk.
α) (numera i sht i vitter stil) i uttr. stå framför l. framom ngn l. ngra, i fråga om att (med hänsyn till det l. det) värderas l. anses l. hållas ss. förmer (särsk. mer framstående l. betydande l. duglig) än ngn annan l. ngra andra; äv. i utvidgade uttr. av typen stå framför l. framom ngn l. ngra i rang l. i rykte, i fråga om att ha högre rang resp. vara mer ryktbar l. namnkunnig l. berömd än ngn l. ngra, stundom äv. närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: överträffa l. överglänsa ngn l. ngra. Snart i rykte framom alla / I sqvadronen stodo de (dvs. Stål o. Lod), / Ingen vågade sig kalla / Bättre, tapprare. Runeberg 2: 83 (1847). Mengel .. står fram om Crusenstolpe ty han har, hvad C. saknade, en outtömlig humor. UrKorrCronholm 146 (1870). Stå framför .. ngn i rang. IllSvOrdb. 1218 (1955).
β) (†) i uttr. stå (jäm)lika med l. jämte med ngn, i fråga om att befinna sig på samma nivå som ngn med hänsyn till betydelse l. vikt l. anseende o. d., äv. utseende l. personliga egenskaper; särsk. liktydigt med: vara jämngod l. likvärdig med ngn. I skönhet står / Gumman lika med mön. Atterbom Lyr. 1: 90 (1811). Inom staten är Statsmannen .. den högsta och mest betydande .. jemte eller jemnlika med statsmannen stå der äfven Tänkaren och Hjelten eller Härföraren och Skalden. Boström Propæd. 26 (1859).
δ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. högt, äv. lågt stående, betecknande ngn l. ngra ss. befinnande sig på hög resp. låg nivå med hänsyn till viss rangskala l. samhällsskala (särsk. sådan värderande kulturliv l. bildning); särsk. i förb. med högt, om militär person, liktydigt med: som innehar hög militär grad; äv. ss. senare led i ssgr (se HÖGT-, LÅGT-STÅENDE). Högt stående män .. såsom (hovkanslern o. ledamoten av Svenska Akademien) Wetterstedt. Svanberg RedLefn. 89 (1882). De i fråga om bildningsgrad lägre .. stående lagren af riksspråkstalande individer. Noreen VS 1: 29 (1903). Det är först den högre stående kulturmänniskan, som söker ge sin kärlekstrånad luft i sång och musik. Norlind AMusH 11 (1920). För etiskt högt stående individer var .. (Ellen Keys kärlekslära) på det hela taget obehövlig. Hellström Malmros 204 (1931). En högt stående militär. Harlock (1944).
11) i förb. med där l. här med försvagad l. försvunnen rumslig bet. (se HÄR, adv.1 I 1 b, DÄR I 2 f), med tanke på l. klart betecknande icke önskvärd belägenhet.
a) motsv. 2; särsk. i förb. stå där. Där stod vi med våra tunga bördor och visste inte, hur vi skulle orka vidare fram till raststugan. (Den till offer utsedde har dött.) Nu få offerbrudarna, de leda, stå där i morgon med sina knivar. Heidenstam Svensk. 1: 10 (1908). — särsk.
α) i uttr. få stå där, i fråga om att få stå ensam o. övergiven (utan att ngn tar notis om l. bryr sig om en). WoH (1904; angivet ss. vard.). (Sv.) Få stå där .. (eng.) be left alone .. left out (in the cold). Harlock (1944; angivet ss. vard.).
β) i uttr. låta ngn stå där, i fråga om att låta ngn stå (kvar) ensam o. övergiven (utan att ta notis om l. bry sig om vederbörande); äv. övergående i bet.: lämna l. överge ngn (stående) i ovisshet l. villrådighet l. hjälplöshet l. i ”sticket”; jfr 25 c. Weste (1807). WoH (1904).
γ) i uttr. stå där rakt l. rätt upp och ned l. ner, i fråga om att på ett hjälplöst l. tanklöst l. handfallet l. bortkommet o. d. sätt uppehålla sig (i stående ställning) ngnstädes. Han stod där rakt upp och ned och gjorde ingenting för att hindra misshandeln av den gamle. Alldeles intill ingången står en flicka. Hon har varken regnkappa, paraply eller hatt utan står där rätt upp och ner i regnet, som om någon hade glömt att ta in henne. Östlund Cheyney BeskPill. 19 (1959).
b) bildl., betecknande (mer l. mindre) snopen l. misslyckad l. prisgiven l. hjälplös l. genant (iråkad) belägenhet o. d. — särsk.
α) i uttr. stå där l. här med l. utan ngt; jfr 20 a ζ. Stå där med sin tvättade hals, se TVÄTTA. (Sv.) Der står jag utan att komma ngn väg .. (fr.) me voilà dans une impasse. Schulthess (1885). Då försvann de påräknade hyresgästerna, och där stod Isak med sitt bygge. Rosén StackRack. 43 (1928). Då stod de där utan honom. Johnson Här 261 (1935).
β) i uttr. stå där l. här sådan l. sådan; jfr 20 b α. Men mina tårar, mitt hjerta til men, / Börja tillra; här står jag arma, nu allen. Bellman (BellmS) 1: 151 (c. 1775, 1790). Om ock många bland skogens djur taga priset från .. (människan) för styrka, snabbhet eller vighet, så står hon dock der ensam och utan medtäflare såsom skapelsens herre. Svensén Jord. 97 (1884). Om vi inte skulle lösa det här mordfallet, vill jag (statsåklagaren) inte stå där svarslös när kritikerna undrar varför vi inte i tid kallade in utomstående experter för att titta på mordfallet. SDS 30 ⁄ 5 1989, s. 8.
γ) med bestämning utgörande adv. (jfr 20 c) i uttr. (i sht med utropskaraktär) av typen där står han nu vackert l. nu står han där vackert, ironiserande l. raljerande, betecknande att ifrågavarande person nu försatt sig l. befinner sig i en brydsam l. kinkig situation l. hamnat i en faslig klämma l. ställt till det (”vackert” l. ”bra”) för sig. (Sv.) Nu står du där vackert, (fr.) te voilà pris comme un sot, te voilà bien attrapé, pour le coup vous êtes bien attrapé. Weste (1807). Nu står du der vackert! (dvs.) nu har du ställt till bra för dig! Dalin (1854). (Sv.) Der står jag nu vackert .. (fr.) me voilà bien planté. Berndtson (1880). Jo, nu står du där vackert, men du har dig själv att skylla! Östergren (1949).
δ) i förb. stå där, pregnant (utan förb. med bestämning angivande belägenheten): (vara försatt i belägenheten att) icke kunna reda sig l. hjälpa sig l. klara uppgiften l. situationen; vara strandsatt; stundom äv. liktydigt med: stå svarslös (se 20 b α). Sådant lopp, som det är nu om Ammor! än de snappa up henne? då står jag där! Amman 11 (1756). Om vagnen går sönder, stå vi där. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hjelp dig sjelf eller statt der. Granlund Ordspr. (c. 1880). Du (dvs. mannen) framställer dina åsikter så rent och klart, att jag (dvs. kvinnan) står där. Numers Dram. 1: 116 (1892). En ny (pedagogisk) metod kan ju misslyckas, och då står man där i studenten — det är en risk, som de flesta lärare helst inte utsätta sig för. SvTidskr. 1931, s. 66. Det händer ju att man inte har såna (dvs. tändstickor) hemma .. sa damen .. Och då står man där. VeckoJ 1957, nr 47, s. 58. särsk. (numera föga br.) i uttr. stå där för ngt, (stå där o.) gå bet på l. icke gå i land med ngt. ”Var .. (den förment spåkunniga flickan) karl att säga för dig, hvad ärende du kommer i?” ”Nej, det hörde jag inte af” .. ”Nenej män! Det står hon där för.” Högberg Vred. 1: 231 (1906). Ja, si lugga en blankt flintskallig gubbe, det står han där för. Dens. Jim 284 (1909).
12) i uttr. l. förb. med bet.: hjälpa l. stödja ngn l. dyl.; särsk. i uttr. stå vid ngns sida, se SIDA, sbst. 14 a; stå på ngns sida, se SIDA, sbst. 20 a; i sht förr äv. stå på ngns högra sida, förr äv. stå ngn på högra handen, se SIDA, sbst. 14 b, resp. HAND 18. Hon stod vid hans sida alla dessa svåra år, sedan övergav han henne för en annan. (Herren) ståår them fattigha på höghra handenne, at han skal hielpa honom jfrå them som hans lijff fördöma. Psalt. 109: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: på den fattiges högra sida). Stå på ens sijda .. (dvs.) hålla med. Linc. Bbbb 6 b (1640). En Oxenstjerna stod vid den store Gustaf Adolphs sida, en Dahlberg vid Carl Gustafs. Hammarsköld SvVitt. 1: Dedik. s. 3 (1818). SvOrdb. 1066 (1986: på ngns sida). — särsk.
a) (†) i uttr. stå på ett annat parti, stå på en annan parts (se PART 7; jfr PARTI 7) sida, hålla på l. hålla med en annan part. Lindfors 2: 286 (1824).
b) i uttr. stå bakom (ngn l. ngt), i fråga om att (sluta upp (se SLUTA UPP III 1 b) bakom o.) ta ställning för (ngn l. ngt) l. ge (ngn l. ngt) sitt (trogna l. oreserverade l. beslutsamma) stöd l. (i fråga om person) sluta upp vid (ngns) sida (för att stödja l. hjälpa l. kämpa tillsammans med denne); äv. i fråga om att vara ngns l. ngts (mer l. mindre fördolde l. hemlige, särsk. finansielle) befrämjare l. (under)stödjare l. hjälpare l. beskyddare; äv. med adverbialets huvudord utgörande ord l. tal (särsk. i uttr. stå bakom ordet l. talet), övergående i att beteckna att ngn håller fast vid l. tar ansvar l. går i god för vad han sagt l. (av)talat l. lovat. Folket i bygden stod bakom sin riksdagsman i hans agerande. Ett antal sponsorer stod bakom den unge tennistalangen. Det rådde stor enighet om protesten; alla stod bakom. Våra danska bröder .. ha svarat med en mun: Danmarks rike skall vara. Och som en man hafva de stått bakom ordet. Thomander 3: 41 (1851). Bakom dessa ord stodo män med offervilliga hjertan och dragna svärd. Topelius Vint. II. 1: 254 (1881). Grosshandlar B. lär stå bakom företaget (dvs.) i hemlighet stödja, vara det egentliga stödet för, är själen i (företaget). Östergren 1: 255 (1915). IllSvOrdb. (1955). — särsk.
α) i uttr. stå bakom ngt, om folk (se d. o. 1 b), i fråga om att med hänsyn till majoritetsviljan sluta upp bakom l. stödja ngt. Tal(aren) framhöll .. att det norska folket icke kan anses stå bakom den nuvarande stortingsmajoriteten. VL 1893, nr 84, s. 3.
β) (numera föga br.) i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn bakom ryggen, i fråga om att bistå l. (under)stödja l. hjälpa ngn, hålla ngn om ryggen. Ej utan skäl kunde de förväntat, att kanslern skulle stå dem bakom ryggen i en sak, som de på hans egen stränga befallning upptagit. Annerstedt Rudbeck Bref LXXIX (1899).
c) i uttr. stå hos l. med l. när ngn.
α) (†) stå hos ngn, (troget) hålla fast vid ngn l. stå vid ngns sida (se huvudmom.). Där tett hade varet rikesens rådhs aluar att trolige stå hos konung Erik (av Pommern) .. hade dem intett bortt late skreme sigh aff en bonde (dvs. Engelbrekt) och hans uprorriske parti. HT 1906, s. 141 (c. 1585).
β) (†) stå när ngn, = α. Uthi min första försuarilse stoodh ingen när migh, vtan öffuergåffuo migh alle. 2Tim. 4: 16 (NT 1526; NT 1981: trädde ingen upp till min hjälp).
γ) stå med ngn, stå på l. vid ngns sida, förr äv.: hålla fast vid ngn; numera bl. (i högre stil) i inversion med adverbialet i ställning före verbet. Huar skulle staa med then andra, och holla .. (Västerås) recess wid macth. G1R 6: 153 (1529). Platt ingen stodh medh wår Herra (på Golgata), förutan thenne (botfärdige) röffuaren allena. LPetri 1Post. c 7 b (1555). Wi kunne hafwa til walspråk: Öfwom Ridderskap genom oswiklighet at stå med Konungen. AdP 1800, s. 1271. Vår egen kraft ej hjelpa kan; / Vi vore snart förströdda: / Men med oss står den rätte Man; / Vi stå, af honom stödda. Wallin FörslPs. 91 (1816). jfr MED-STÅ.
13) [jfr 2 g] i uttr. stå på l. i ngt, om kreatur: (stå inne o.) bli utfodrad med ngt; jfr 20 a γ γ ’ .
a) lant. i uttr. stå på ngt. Ölands milda klimat, synnerligast om hösten, tillåter fåren att länge gå ute, och förkortar den tid de måste stå på torrt foder. QLm. 3: 45 (1833). Vi se t. ex. att hästar som hållas i särdeles varma stall, stå på hög ration, vårdas väl och ständigt äro försedda med dubbla filtar, knappast få något vinterhår alls. Wrangel HbHästv. 57 (1884).
b) (†) i uttr. stå i ngt, = a. Där .. (kon) får stå i Höö hela Winteren och niuter gådt Bete (ger hon om året) 4 Pund Smör. Rålamb 13: 57 (1690).
14) (numera föga br.) i uttr. stå på (äv. uppå) ngt, fota sig l. stödja sig l. grunda sig l. åberopa sig på ngt; äv. stå på sig (själv) l. sin person, lita l. förlita sig l. förtrösta på sig (o. klara sig) själv. Luthers tilhang wil hardeliga ståå påå S. Pauli ordh som säger (osv.). OPetri 1: 206 (1527). For:ne Jöns Stensson hadhe plat ingen fast skäl stå vppå (i sina anspråk på ett jordområde). G1R 7: 351 (1531). Tu som här brokot gåår / Och fast på tin medgång ståår (kommer att dö). Wivallius Dikt. 113 (1641). Sverige (är) Capabelt at stå på sig Sjelft. HC11H 14: 68 (1660). Altså wil man nu af Språket .. wisa (trojanerna) wara Giöter, emedan de Lärde mechta högdt stå uppå det kennetecknet som tages af Språket. Rudbeck Atl. 1: 805 (1679). (Svensken) har .. (gm att kunna vara fattig) makt att när som helst resa sig upp, lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person, och på intet annat i verlden. Almqvist Fattigd. 31 (1838). Dens. Arb. 5 (1839: sig sjelf). När mannen tviflar, tviflar icke hon (dvs. kvinnan); / Han står på forskningen, hon står på tron. Topelius Ljung 29 (1869, 1889). Denne nye kung är alltför stolt / Och står för mycket på hvad själf han vill. VLitt. 3: 396 (1902).
15) i uttr. med bet.: åstunda o. d.; jfr 29 a α.
a) i uttr. stå efter ngt l. ngn.
α) i uttr. stå efter ngt, åstunda l. sträva efter l. trakta efter l. fika efter ngt; särsk.: (ivrigt) åstunda osv. att komma i besittning av l. få (ngt) l. att komma i åtnjutande av (ngt) l. att bringa l. få (ngt) till stånd l. att åstadkomma l. ingå (ngt) l. att beröva (ngn ngt) o. d., särsk. stå efter ngns l. ngts liv l. (i högre stil) stå ngn l. ngt efter livet, trakta efter ngns l. ngts liv; äv. gm (där)efter förbundet med efterföljande inf.(-uttr.) l. bisats (se ε’); numera i sht i negerad sats. Han står inte efter ära och berömmelse. Konungh Sniö i Danmark .. fiskade effter Skåne, och förthenskull så hårdt stodh efter thetta giftermålet, at (osv.). LPetri Kr. 47 (1559). Bijmånar .. (såväl som) wedersolarna .. förebodha regn och wädher, och thet förwthan, uproor, mytherij och hemlighe practiker om Regementet, igenom nogre ringe personer som stå ther efter. Forsius Phys. 126 (1611). Iagh (dvs. guden Tor) menniskio Offer får, / Ther effter all min längtan står. Prytz OS C 3 b (1620). Tå bleff Slotzporten strax vplåten, och twenne Bisper .. vtförde .. til Rättaplatzen .. til at .. mista Lijffuet, .. ödmiukeligen begärandes .. någon Prest .. för hwilken the sijne synder .. bekenna kunde, thet them strax, effter then Tyrannens Budh och Befalning, som både effter Lijffuet och Siälen stodh, bleff förwägrat. Tegel G1 1: 65 (1622). (Den lägrade kvinnan) står Effter Echtenskap, Han nekar. VDP 1652, s. 73. Han står effter det han intet kan få. Celsius Ordspr. 2: 473 (1709). Gunhild kände sådan vrede och hat mot solen, som ett stackars jagadt djur känner mot den, som står det efter lifvet. Lagerlöf Jerus. 2: 79 (1902). (Attentatsmännen) dömdes .. att mista halsen, men då Arild Huitfeld inte stod dem efter livet, kom de undan med böter. HallHist. 1: 752 (1954). — särsk.
α’) (numera bl. ngn gg, i vitter l. högre stil) i sådana uttr. som stå efter ngns l. ngts fördärv l. förtryck l. olycka l. skada l. undergång, (ivrigt) åstunda l. eftersträva l. eftertrakta ngns l. ngts fördärv osv.; förr äv. i uttr. stå efter ngns argaste, (ivrigt) åstunda osv. det som är skadligast l. farligast l. värst för ngn. Vår alder nåd:te herre förmärkte .. att .. (lybeckarna) listeligen .. stode effter thetta fattige rikis fördärf och undergång. RA I. 1: 580 (1549). Thet pläger gemeenligen så tilgå, / At then effter en annars olycke wil stå. / Een grop för en annan graffuer, / Han gerne siälff ther innen snaffuer. Svart Gensw. H 1 b (1558). Bleff så aff sagth .. ath Nilss Larssonn jnthidh stodh effttir hennes skade, vttan gaff henne till. TbLödöse 257 (1591). Det ähr och aldrawärst, att de lismare, liugar’ i lööndom / Efter eens argsta ståå, der de synes wenlig’ i ögon. Hiärne (SvNatL) 162 (1665). Guds ord säger ju: .. du skall icke stå efter andras skada och förtryck. Fryxell Ber. 4: 178 (1830). Andra, som .. stodo efter ditt argesta .. har du förlåtit dem. Wallin Rel. 3: 96 (1831).
β’) (numera bl. ngn gg, i vitter l. högre stil) i sådana uttr. som stå efter ngns välfärd l. ära, förr äv. stå ngn efter (hans) välfärd osv., (ivrigt) åstunda l. sträva efter l. trakta efter att rasera l. förstöra l. tillintetgöra ngns välfärd l. ära. Når man .. förmercht hafver, ath fienderne prachticere oc stå k. M:t, vor k. n. herre, effter ähre oc velferdt (osv.). RA I. 1: 260 (1540). Hos menniskian hafver .. altid warit .. enn förgiftig ondska .. så att .. enn broder hafver stått efter en annars wälfärd. HH XXXIII. 1: 266 (1563). Konungen i Swerige hade många förrädare, såsom stodo honom efter all hans wälfärdt. Brahe Kr. 25 (c. 1585). Hwad kan wara grufweligare, än stå efter ens menniskios .. ära och wälferd? Spegel Pass. 194 (c. 1680). Statt intet effter een annars ähra. Celsius Ordspr. 11: 715 (c. 1710).
γ’) i anv. där adverbialets huvudord utgörs av ett i n. sg. böjt (demonstrativt l. indefinit l. interrogativt) pron. l. substantiverat adj. (i sht det, inget, ingenting, mycket, något, någonting, vad), i (i sht negerande l. frågande) uttr. dels av typen ngn l. ngt l. det är (icke) något l. mycket, i sht förr äv. stort att stå efter, ngn resp. ngt l. det är (icke) något resp. mycket att (ivrigt) åstunda osv. (l. att komma i besittning av l. få (särsk. om person: få till sin älskade l. make l. maka) l. komma i åtnjutande av l. få till stånd l. åstadkomma l. ingå l. bli o. d.), dels av typen vad är ngn l. ngt l. det att stå efter?, vad är ngn resp. ngt l. det att åstunda osv. (att komma i besittning av osv.)? Man har svårt att förstå, att den tölpen kan vara något att stå efter. Filmstjärna — vad är det att stå efter? Berömmelse — vad är det egentligen att stå efter? Den tjänsten är inget l. ingenting att stå efter. Jagh hafwer styrkt Brijta til att undergå kyrkioplichten (som hon skulle sluppit, om hon gift sig med mannen i fråga), efter som karlen är icke mycket at stå efter. VDAkt. 1675, nr 179. Det är ingenting att stå efter. Berndtson (1880). Lifvet är inte stort at stå efter, det är säkert det. Geijerstam Tillsvid. 116 (1884, 1887). Det är inte bara det att vi lever längre, vilket väl inte alltid är så mycket att stå efter, utan att vi med de rätta åtgärderna och en riktigare inställning kan börja åldras senare. MånJourn. 1982, nr 6, s. 76.
δ’) (†) i uttr. stå och gå efter ngt, trakta l. fika efter ngt (o. handla l. bete sig därefter); jfr GÅ VIII 8 f. Man .. skulle .. weta wara förbudit, begära sins Nästes Hustru och Goda, ock på hwariohanda sätt ther effter ståå och gåå. Rudbeckius Luther Cat. 121 (1667).
ε’) i uttr. stå efter (förr äv. därefter) att (osv.), (ivrigt) åstunda l. önska l. sträva efter l. trakta efter att (osv.); särsk. (o. utom i vitter l. högre stil numera bl.) negerat. Filmstjärnan sade, att hon inte stod efter att bli världsberömd. The Folkungar stodho mykit ther epter, at theres skylman .. her Knwt skulle warda konung. OPetri Kr. 70 (c. 1540). Statt aldrigh effter, at hafwa itt Nampn aff stoor Lärdom. Preutz Kempis 20 (1675). Statt aldrigh effter, hwarken blifwa aff någon roster eller älskader. Därs. 161. Varför stån I efter att döda mig? Joh. 7: 19 (Bib. 1917; NT 1981: vill ni). Du må tro, att jag inte står efter att barnungarna ska gå här och glutta. Enström Skärv. 31 (1933).
β) i uttr. stå efter ngn, trakta efter ngn. — särsk.
α’) (†) pregnant: sensuellt l. sexuellt trakta efter l. trängta efter ngn, ha sinnligt begär efter ngn; förr äv. dels: (hett) åstunda l. önska sig l. kräva giftermål med ngn, dels närmande sig l. övergående i bet.: (ivrigt) uppvakta l. förfölja ngn (med kärleksförklaringar l. böner l. krav om giftermål). Tu skalt ock blyias widh stå effter eens annars hustru. LPetri Sir. 41: 21 (1561; Apokr. 1986: titta närgånget på). Quinnan sägher sigh wara lofwat ecktenskap .. Nicolaus nekade, men tillståår lägersmålet. Consistorium frågade henne om hon är nöyd medh förlijkning, eller ståår efter karen. UUKonsP 7: 347 (1666).
β’) (numera bl. mera tillf.) åstunda l. längta efter l. önska sig ngn (ss. utövare av viss tjänst). Effter sasom .. (den sökande till kyrkoherdetjänsten) der är födder och, twiffwellss uthan, församblingen står myckit effter honom. VDAkt. 1662, nr 199.
γ’) (numera bl. mera tillf.) (ivrigt) trakta efter att bemäktiga sig l. fånga ngn; anträffat bl. med huvudordet utgörande Kristus. Satan står effter Christum at Honom vpäta. Swedberg SabbRo 373 (1688, 1710).
b) (numera föga br.) i uttr. stå till ngt, i fråga om att (åstundande l. längtansfullt) ha sina tankar l. strävanden inriktade på ngt. Jag .. trodde mig vara behöflig hvar jag kom: en fåfänga, som man oftast gör sig saker till, då man som ung står, som man säger, till verlden och redan något kommit i farten. Wingård Minn. 2: 69 (1846).
c) (†) i uttr. stå emot ngt, trakta efter ngt, stå efter ngt (se a). Tu skalt ock icke stå emoot tins nästas blodh. 3Mos. 19: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå efter).
16) sjöt. om person (med särskild tanke på (segel)farkost varmed man färdas) l. (jfr II) om (segel)farkost: hålla kurs (se d. o. 3) l. ställa kosan l. styra (åt det l. det hållet); segla (se d. o. 1; äv. i allmännare bet.); numera företrädesvis i förb. med riktningsbetecknande adverbial, i uttr. av typen stå till sjöss, hålla kurs l. styra ut(åt) till havs (förr äv.: ge sig av till havs), stå sydvart, hålla kurs l. styra l. segla sydvart. The Swenske låte fast tijt (dvs. till en hop danska krigsfartyg i Stora Bält) at stå, / Gudh gaff them lycke ther ock så. Svart Gensw. H 8 a (1558). Sädan affväntar E. M:tt tiden och eventen; står han, Juten, till siös, måste man först slå honom dedan. RP 11: 45 (1645). (Sv.) Stå inåt land .. (Eng.) Stand in. Ramsten 37 (1866). TIdr. 1895, s. 333 (: sydvart). Att under mörker göra an en kust, som saknar fyrbelysning, bör i allmänhet undvikas .. Det återstår då icke annat än att, i afbidan på dager .. ankra .. eller att under sakta fart stå till sjös. Hägg PraktNav. 90 (1900). — särsk. (†) i uttr. låta stå döss, se DÖSS.
17) (numera mindre br.) i uttr. l. förb. betecknande att ngn (står stilla l. gör halt o.) utsätter l. blottställer sig l. är utsatt l. blottställd för beskjutning l. handgripligheter l. dyl. (särsk. i uttr. stå för ngt l. ngn) l. (se b) för att ngn lider l. plågas av l. har att uthärda ngt; jfr 1 g, 9, 18, 25 g. Skall jag väl dröja tills Turnus är böjd, att stå för min klinga? Adlerbeth Æn. 334 (1804). Men om (i gask) tvänne spel du har / I hvar färg, så vis dig karl; / Gå då på och stå för skotten. ReglKortsp. 1: 19 (1809). Se här ert mål, jag står för edra skott. Hagberg Shaksp. 5: 23 (1848: eng. orig.: I abide your shot). Jag har stått för kulor, sjöng han, uti sex och tretti slag. Runeberg 5: 13 (1860). (Sv.) Stå för kulor och krut (t.) das feindliche Feuer aushalten. Auerbach (1913); jfr 1 g. — särsk.
a) (†) i uttr. stå till ngt.
α) stå till skotts, i fråga om att (vara beredd att) blottställa sig l. utsätta sig för ngns (beskjutning med) skott; anträffat bl. i bild. Med denna skiöld (dvs. Guds nåd) wi stå til skotz, / Och biude werld och diefwul trotz. Kolmodin Dufv. 111 (1734).
β) (†) stå till skam inför ngn, i fråga om att (ha att) utstå l. uthärda skam l. skämmas inför ngn. Såsom den brottslige måste blygas då han blir utskämd inför Konungar och Förstar, så skola ock de förtappade stå till skam inför alla Konungars Konung. Schartau Pred. 468 (1820).
b) (†) i uttr. stå hårt (för ngt l. ngn), i fråga om att (ha att) utsättas för l. utstå hård behandling l. vara hårt ansatt l. angripen l. hemsökt l. beträngd l. ha det plågsamt l. svårt l. besvärligt (för ngts skull); äv. i uttr. stå illa för skadan, (stå stilla o.) råka illa ut (o. skadas). Th(ett) är fast bettre att löpe, / änn illa för skadhann stå. Visb. 1: 16 (1572); jfr: Bettre är fly än illa för skadan stå. SvOrds. A 3 b (1604); jfr äv.: Bättre wijka, än illa för skadan ståå. Grubb 66 (1665). Han haffuer ståt för lutt och kalt watn. SvOrds. A 8 a (1604); jfr LUT, sbst.2 2 a. (Pilatus) lät Guds Son, min Jesum slå, / Och Jesu hela kropp med blode-källor sprängde: / Så måst’ Guds rena Lamm för spö och bödlar stå. Lybecker 56 (c. 1715). Jag (dvs. den döende) lärer intil söndagen stå ganska hårdt; Jag hoppas at jag tå skal hinna til ändan af min plågo. Münchenberg Scriver Får. 192 (1725). För en epître dedicatoire (dvs. dedikation) til Leopold lär .. (E. Sjöberg) få stå hårdt i Sv. Litteratur-Tidning. AWiborg (1820) hos Roos FamArkiv 125.
18) i särsk. förb. o. ssgr med bet.: (ha att) genomgå ngt (t. ex. examen) l. uthärda ngt o. d.; se STÅ UT, STÅ ÖVER o. UT-, ÖVER-STÅ; jfr 9, 17.
19) i uttr. med bet.: ansvara för l. leda ngt l. ngn o. d. (o. i abs. anv. härav).
a) [jfr t. für etwas stehen] (numera i sht ngt vard.) i uttr. stå för, förr äv. före ngt.
α) (upp)bära l. ha att ikläda sig l. axla l. ta ansvaret för ngt l. ngts följder, äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: sköta om l. ta hand om l. vårda l. ha uppsyn över ngt o. d., dels i bet.: vara upphov(sman) till l. prestera l. tillhandahålla l. leverera ngt (o. i dessa anv. stundom svårt att skilja från den särsk. förb. STÅ FÖR); äv. dels: gå i god för l. borga för l. garantera ngt, dels: svara för kostnaden för l. betalningen av ngt, övergående i bet.: bestå l. spendera l. bjuda på ngt; äv. i uttr. stå för ngn (se δ’). Vår slotzscriffuere .. skal stå för regenskapen, och vara plictog til att göra oss then årligen. G1R 5: 19 (1528); möjl. särsk. förb. Schroderus Os. III. 1: 193 (1635). Att summorne nu äre rätt införde och räcknade .. dedt sade han sigh villja stå före. RP 6: 169 (1636). Ingen skal .. leggia sigh sielff om til någon Bonde .. medh mindre .. Gästgifwaren .. sielff legger och wijser honom .. til Bonden .. fördenskull skal och Krögaren stå för betalningen, medh mindre Bonden sin Gäst obetalt hafwer fara låtet. OrdnKrög. 1664, s. B 4 b. Om the ville stå för brefuitt, och suara till dett som skrifuitt är. VDAkt. 1674, nr 105. Här fordras folck som sand, / som gräsz, som ståfft, som måln, / Hwar skull’ man alla ta, och dem som stå för gåhln. Runius (SVS) 1: 205 (1708). Örlogsskeppen i almänhet (hade på 1550-talet) .. ej .. mer än ifrån 80 til 60 man .. Köpenhamn stod för et med 80 soldater. 1VittAH 4: 177 (1781, 1783). (Revyn) Södran som vanligt hade till författare Gösta Stevens, och för musiken stod en man med det lovande namnet Helan. OoB 1930, s. 335. Före detta kulturministern .. står för det senaste folkpartistiska kravet på medieområdet. Han kräver att TV-licensen skall höjas. SvD 17 ⁄ 8 1988, s. 2. — särsk.
α’) i fråga om att i religiös mening axla ansvaret för människans gärningar l. synder o. d.; särsk. i det numera obr. uttr. stå för ngns synd på korset, om Kristus: ikläda sig ansvaret för ngns synd (gm sitt lidande o. sin död) på korset. Then för wår synd på korsset stodh. Ps. 1673, s. 177. Christus står nu för allt .. altså är det ingen fara med osz; ty wi tänke allena genom Christum blifwa salige. Nohrborg 266 (c. 1765).
β’) (†) i uttr. stå för faran av ngt, stå risken för ngt (se 49 d). Ej eller får Försäkringstagaren den en gång erlagde Försäkringslönen återfordra, under förewändning, at han den hos någon annan lindrigare kan erhålla, eller at han sielf wil stå för faran af det, han således redan försäkra låtit. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 18.
δ’) (†) i utvidgad anv., i uttr. stå för ngn, ansvara för l. gå i godo för ngn (med hänsyn till handel l. vandel o. d.). (Sv.) Jag står icke för honom .. (t.) ich will nicht für ihn gut seyn. Möller (1790). Stå för en .. säjs fig. famil. för Svara el. ansvara för en. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. vard.). Stå för ngn. Meurman (1847). (Sv.) Stå för .. (t.) gutsagen für, stehen für, für Jemand verbürgen. Jungberg (1873).
ε’) i uttr. stå för sin mening l. sin(a) åsikt(er), ta ansvar(et) för l. följderna l. konsekvenserna av sin mening (se d. o. 1) l. sin(a) åsikt(er). När det kom till kritan, vågade han inte stå för sina åsikter. Stå för sin mening. SAOB M 788 (1944).
ζ’) [jfr d. stå inde, förr äv. ind (for); efter t. einstehen, eg.: träda in (i ngns ställe); jfr INNESTÅ o. t. für etwas einstehen] (†) i uttr. stå inne för ngt, ansvara för l. gå i god för l. garantera ngt; särsk. om tidning med tanke på ansvarig(a) person(er). (Sv.) Stå .. inne för .. (lat.) quid spondere, præstare; periculum rei suscipere. Lindfors (1824). Den franska tidning, som meddelar uppgiften, får .. stå inne för dess sannfärdighet. VL 1894, nr 14, s. 4. Således står icke han inne för uppgiften. SDS 1900, nr 446, s. 3.
η’) [jfr t. einer für alle, alle für einen stehen] i uttr. stå en för alla och alla för en, stå i ansvar (se huvudmom.) en för alla o. alla för en, en garanterar för alla o. alla för en. (Sv.) De stå en för alla och alla för en. (Fr.) Ils font tous caution solidaire. Nordforss (1805). De rättigheter, om hvilka borgarene försäkrades, voro hufvudsakligen: Borgerskapet skulle stå en för alla och alla för en. Nordström Samh. 1: 284 (1839). Beslöts att man ej skulle yppa hvem gerningsmannen vore. Och stå en för alla o(ch) alla för en. ÅbSvUndH 34: 75 (i handl. fr. 1844).
ϑ’) (†) gm och förbundet med svara i mer l. mindre pleonastisk förb., i uttr. stå och svara för ngt, stå i ansvar för ngt (se huvudmom.); jfr 3, 5. Tuhundrade tusende tunnor Spannemål .. för hwilken qvantitet Wij wilje att Magistraten och alle de Borgare, som med Spannemål handla, skole stå och swara. Stiernman Com. 4: 614 (1684). En embetsman, som åtager sig någon publique förrättning, han bör stå och svara för sina giöromål, han må hafva hel, half eller ingen lön. 2RARP 18: Bil. 511 (1752).
β) (†) i abs. anv. av α : ikläda sig kostnaden l. betalningen; bestå l. spendera l. bjuda. Förr skall jag rock och väst och skiortan från mig lämna, / Förr’n jag vill ha credit — neij, Kempendahl han står: / Han super som i fiol, åt året som i år. Bellman (BellmS) 4: 99 (1770).
γ) [eg. specialanv. av α] (†) i uttr. av typen stå ngn för ngt, garantera ngn för l. säkerställa l. trygga ngn mot ngt (särsk. dels i uttr. stå ngn för liv l. liv och sund(het), gå i godo för l. borga för l. garantera (skydd för) ngns liv osv., stå ngn för all fara, garantera ngn mot all fara); äv. i uttr. av typen stå ngn fri för l. skadeslös uti ngt, gå i godo för l. garantera att ngn hålls fri från resp. skadeslös i fråga om ngt. Wij wele ståå honom för all fare. G1R 8: 242 (1533). Därs. 10: 89 (1535: stå them for liiff och sund). All then stundh hon haffver .. tilssagtt sigh willie stå them frij för all skadhe .. förmeenthe the henne ware plichtigh att wedergälle them samme gull. HH XIII. 1: 15 (1562). Edhen schall hon så gå, att hon aldrigh haffwer tilssagtt them sigh willie stå them skadelööse vdj hwadh motthe them kunne någett öffwergåå för för:de saak. Därs. Tå lätte the sigh förnima att the wille giffua sig fångna i lille Jösses händer, om han wille stå them för liff. Brahe Kr. 33 (c. 1585). Därs. 34 (: stå them för liff och sundhet). Han wille stå them för allen fara. Hund E14 70 (1605). (Sv.) Jag står dig för dät .. (Lat.) Fidem meam pro hoc interpono. Schultze Ordb. 4893 (c. 1755). jfr: Haffuer tu en tienare, så faar wel med honom, lika som medh tigh sielff, Ty han står tigh för lijff och leffuerne. LPetri Sir. 33: 31 (1561; Bib. 1541: then honom någhot gör, han menar titt lijff och leffuerne); jfr 8 b.
b) i särsk. förb. o. ssgr med bet.: leda l. sköta (ngn l. ngt) o. d.
20) övergående i anv. ss. kopula: vara, o. (se c, d) i anv. som närmast hör samman härmed; jfr dels II 27, dels här under I: 10, 21—24, 31—34 m. fl.
a) i förb. med prep.-uttr. betecknande situation l. belägenhet (se d. o. 2) l. tillstånd vari ngn befinner sig l. förhållande vari han står till ngn o. d.
α) i uttr. stå i ngt (äv. uti ngt), (övergående i bet.:) vara (äv. vara försatt) i l. befinna sig i l. vara föremål för l. utsatt för ngt (t. ex. viss belägenhet l. tjänst l. visst sammanhang resp. rykte); numera nästan bl. dels med bevarad (svag) bibet. av 1 l. 2, dels i fråga om relation till ngn (särsk. i form av reciprok verksamhet; se ι’) l. förpliktelse o. d.: vara invecklad l. inbegripen i ngt (med ngn) resp. vara (försatt) i ngt l. ha åtagit l. iklätt sig ngt; i sht förr äv. i fråga om subjektets tillstånd l. (se π’) beskaffenhet. Stå i förbund, reserv, tur. Stå i gott förhållande till ngn. Stå i gunst l. nåd hos ngn. Menniskan .. kunde (icke) ståå j godhetenne förra än hon kom j then ondzska. OPetri 1: 27 (1526). (Städerna) skole komme tilsamens på en lägligh städh och sielffwe förene sigh om de ärender, som de nu mest stå vdi twist om. PrivSvStäd. 3: 417 (1582). Tappe vij, då stå vij i stoor fara. RP 6: 179 (1636). Så at wij her til dag i temlig wählmacht ståå. Rosenfeldt Roo D 3 b (1672, 1686). I dhet öfriga hafver ingen försport henne stå i nogot ondt ryckte och last. VDAkt. 1686, nr 209. Han syntes stå i den belägenhet at han ei kunde wänta .. Nåd af sin Konung. Mörk Ad. 1: 42 (1742). Så länge Preussen står uti frucktan för wienerska och ryska hofven, så länge (osv.). Höpken 2: 271 (1755). Likasom tvänne folk, stodo här tvänne ätter i fejd mot hvarandra. Nordström Samh. 2: 228 (1840). (Castigliones) moder hette Gonzaga, och han stod sålunda i släkt med det mäktiga härskarehuset i Mantua. Söderhjelm ItRenäss. 196 (1907). Han hade aldrig stått i något slags personligt förhållande till konsten, allra minst den modernistiska. Siwertz Tråd. 50 (1957).
α’) i uttr. stå i förhållande (till ngn), pregnant o. eufemistiskt, i fråga om att vara inbegripen i ett fritt erotiskt förhållande till ngn (av motsatt kön); jfr FÖRHÅLLANDE 5 b. Stå i förhållande till ngn. SAOB F 2765 (1927). (Anna) letade efter ordet .. — .. har an stått i förhålland? Aune (som var med barn) lyfte på huvudet .. — Nog har an stått i förhålland. Stormbom Linna Upp 43 (1960).
β’) i fråga om tjänst o. d.; särsk. i uttr. stå i tjänst l. sold hos ngn l. i ngns tjänst osv. l. i den l. den tjänsten, vara i ngns tjänst osv.; jfr 22. Om någhon wore offuerdådugh, så at han icke wille lydha Prestenom, som ther j Herrans tins Gudz ämbete ståår .. han skal döö. 5Mos. 17: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: som står och gör tjänst .. inför Herren). De, som hos osz stå i Krigstjenst .. och äro af främmande Religion, få der uti lefwa orubbade, så länge de hålla sig stilla och utan förargelse. Bælter Cerem. 31 (1760). (Lantmäteri)Contoiret hålle .. en .. Tjenste-Bok, som utwisar Året, tå hwar och en Landtmätare blifwit tilsatt, och huru mycket eller hwad slags arbete han för hwart år insändt, så länge han står i tjenst. FörordnLandtmät. 1766, § 4. Stå i ngns tjänst. Harlock (1944). Stå .. i ngns sold. IllSvOrdb. 1466 (1955).
γ’) i fråga om borgen l. (edlig) förpliktelse l. utfästelse (för ngn) o. d.: ha inträtt i l. iklätt sig l. axlat ngt; särsk. i uttr. stå i borgen (för ngn) l. stå i ed l. plikt. Røde taskones bonde giord(es) frij aff sÿn borgan han udi stod. OPetri Tb. 33 (1524); jfr BORGEN 1 c. Stå the i lyffthe för Måns, som förra för honom inschrefne äre. VadstÄTb. 13 (1578). (Isl.) Istada mænn .. (Sv.) The som stå i Eden. Verelius 135 (1681). Min förföljelse .. härrörer .. allena för det, at jag som en redelig man hafwer welat taga E. Maj:ts tjänst och interesse i akt, och således fullgöra min ed och den plikt jag står uti. HC11H 3: 67 (1692). I anseende till dät dryga answar man står uti. VDAkt. 1784, nr 245. Schulthess (1885: stå i borgen för). — särsk. jur. i uttr. stå(nda) i hemul l. (o. numera i sht) hemulsansvar, i sht med subj. betecknande säljare l. överlåtare av fast egendom: (ha att) ikläda sig l. axla l. uppbära ansvaret l. skyldigheten att försvara en försåld l. överlåten egendom mot annan persons påstående om bättre rätt till densamma. Har någor Besittningsrätt uppå den Jord, som sällies, derföre bör Sälliaren i hemuld stånda. Abrahamsson 374 (1726). Innehafvaren nödgas i anledning häraf (dvs. rätte ägarens klander) värja sin åtkomst till godset, medelst uppgifvande af sin fångesman eller den person, som till honom öfverlåtit detsamma, och hvilken derföre bör stånda i hemul eller ansvarighet. Palmén JurHb. 152 (1859). 2NF 1: 1422 (1904: hemulsansvar). NorstedtJurHb. 101 (1953: stånda).
δ’) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i fråga om förhållandet att lyda under ngn l. ngt, i uttr. stå i lydno under ngn l. ngra l. ngt, förr äv. i mer l. mindre pleonastisk förb. med plikt (se PLIKT, sbst.1 1), i uttr. stå i plikt och lydno under ngn; förr äv. i uttr. stå i ngns makt, i fråga om att vara underkastad ngns makt (se d. o. 11). Om .. (husbönderna) eftersättia en .. skälig Aga och tijdig Upsikt på them, som stå i plickt och Lydno under them .. så skola the .. af theras Siälesörjare åtwarnas. StadgEed. 1687, 1: 2. Så länge han står i lydno under annan överhet. Östergren (cit. fr. 1896). — särsk. (†) oeg., om lem hos häst: lyda. När Styrbjörn mystrade (dvs. kommenderade hästen), stod hwar lem i lydna. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740).
ε’) (†) i sådana uttr. som stå i sådan l. sådan skatt l. bot, vara ålagd l. ha att betala sådan l. sådan skatt resp. vara underkastad l. ha att utstå sådant l. sådant straff; äv. stå i sådant l. sådant brott, vara invecklad i l. skyldig till sådant l. sådant brott. Alle the, som icke hafue sine siöbrog(er) (dvs. bryggor) färdige om torsdagh nesth kommand(i)s, stonde i samme bothe, som ofta tilförende af sagt ähr vtan all entskyllann. VadstÄTb. 67 (1582). Hafwe bäggie echta hion giordt hoor, och stå i lika brott .. tå skal them emillan ingen skildnad (dvs. skilsmässa) tillåtas. KOF II. 2: 150 (c. 1655).
η’) [adverbialets huvudord är ytterst att hänföra till STAMPA, sbst.2 1; jfr sv. dial. stå i stampen, om person: vara knuten i växten, icke växa] (†) i uttr. stå i stampan, eg.: stå o. stampa (se 3 b) på platsen där man befinner sig o. icke förmå lämna stället l. komma ur fläcken; anträffat bl. bildl., betecknande att ngn l. ngra icke kommer någon vart (med ngt) l. icke förmår driva sin sak framåt l. göra framsteg l. utveckla sig vidare o. d. Jag kom här i palatinatett Belz för 4 dagar sedan, män som .. congressen intett resolveratt någett medh eller emoth Eders Majestett (dvs. K. XII) uthan alla flytt bort ifrån hus och hem så står jag så gott som i stampan. MStenbock (1703) i KKD 12: 149. Inom nu framflutne 50 år, hafva .. öfver 150 Tunnor Guld gått från Borgare-ståndet in uti Frälse-ståndet, och det förra altid stått likasom i stampan. Clason PVetA 1769, s. 16.
ϑ’) [adverbialets huvudord är ytterst att hänföra till STAMP, sbst.5 1, STAMPA, sbst.4 1, STAPPA 1 (ett djur som befann sig (stående) i ett stockgiller svävade i dödlig fara); jfr sv. dial. stå i stampa, om person: vara illa utsatt, icke kunna reda sig] (†) i uttr. låta ngn stå i stappen l. stappona, låta ngn befinna sig i l. vara utsatt för fara; lämna ngn i sticket; äv. i uttr. stå i stampan l. stampen (för ngn l. ngt), (ha att) stå risken (att uppbära det juridiska ansvaret l. att underkastas l. umgälla straff l. bli ersättningsskyldig i stället för ngn resp. för ngt). Thenna helgha mannen (dvs. Johannes döparen) lät .. (Jesus) stå j stappona .. lijka som han kunde eller wille honom platt intet hielpa. PErici Musæus 3: 130 b (1582). De som eder fattige Män på den olijcke brachte (dvs. uppviglade till uppror) såsom får till Slachte förluppe eder seden och lothe eder stå i stappen. UrkFinlÖ I. 1: 94 (1597). Begärede Hinrich .. at Hans må warda af rättenn tilhållin at göra honom det gåt som hann honom tilmät haf(ue)r eller stå siälf i stampann der före. 3SthmTb. 3: 135 (1600). Därs. 5: 257 (1604: i stampenn). Då dee .. låtit .. (tjuven) vndslippa .. begärade .. (kyrkvärden) att dee då antingen motte schaffa igen honom eller och stå j stampen för honom och oprätta kyrckian .. den schada hon här igenom tagett hadhe. BtÅboH I. 9: 175 (1637).
ι’) i fråga om reciprok verksamhet l. kontakt l. förbindelse mellan ngra. Stå i brevväxling l. underhandling l. förhandling l. umgänge, vara invecklad l. engagerad i brevväxling osv., stå i beröring l. förbindelse l. kontakt, vara i l. ha beröring l. förbindelse l. kontakt. Ifrån Frankrijke höres nu inted, man menar konungen och Prinserne stå nu i handell. AOxenstierna 2: 268 (1616); jfr HANDEL, sbst.2 9. Nu står jag medh honom i tractat, huru medh Coblenz holles skall? Dens. 7: 446 (1632). Som skulle vij stå i heemlig correspondentz med (Brandenburg). RP 8: 356 (1640). Hallenberg Hist. 3: 393 (1793: underhandling). Esseerna .. voro mycket ärade af Herodes och stodo äfven i beröring med prinsarne af det regerande huset. Agardh ThSkr. 1: 23 (1842, 1855). Wirsén i 3SAH 2: 248 (1887: brefvexling). 3Saml. 5: 4 (1924: umgänge). Vårt folk .. står sedan århundraden i förbindelse med högkulturen. Nilsson FestdVard. 12 (1925). Fornv. 1926, s. 253 (: kontakt).
κ’) i fråga om tvekan l. övervägande l. avsikt; särsk. dels i uttr. stå i beråd (se BERÅD 1 c β) l. i valet l. valet och kvalet (förr äv. i våndan), äv. i betänkande l. benägenhet, dels i uttr. stå i uppsåt att (göra det l. det), ha i uppsåt l. för avsikt att (göra det l. det); äv. i fråga om förundran l. förvåning (se slutet). Hon stod i valet och kvalet vilket tyg hon skulle välja till sin festklänning. Uthan dess står H. Kongl. M:t i betänckiande at giöra medh communitetet een förandring, som H. Kongl. M:t finner nyttigst. Annerstedt UUH Bih. 1: 331 (i handl. fr. 1637). Så framt man icke står i upsåt at synda. Borg Luther 1: 333 (1753). De fläste Regenter .. äro (aldrig) nögde med den magt de i början hafwa fått, utan stå i en ständig benägenhet at skrida öfwer de faststälde Lagar. Oelreich 256 (1755). Rundgren i 3SAH 2: 120 (1887: valet). — särsk. (numera i sht i vitter stil) i uttr. stå i (förr äv. uti) förundran l. förvåning, förr äv. kuriositet, (i stående ställning) befinna sig l. vara i ett själstillstånd kännetecknat av förundran resp. förvåning l. nyfikenhet (över ngt). Imedlertid stod Måhlaren vti full Curiositet, och frågade (osv.). Weise 403 (1697). Kunga-Sönerne .. tumlade sina Hästar med den färdighet, at alla närwarande stodo i förundran. Mörk Ad. 1: 33 (1742). (Herdinnan) bandt deras krusade hår och fästade deras kläder; alt med den behaglighet, at alla stodo deröfwer uti största förundran. Därs. 2: 294 (1744).
μ’) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå i ngns l. ngras hand, i fråga om att vara avhängig l. beroende av l. underkastad l. underställd ngn l. ngra l. ngns l. ngras makt. Wi stå i Guds, men ej i deras (dvs. fiendernas) hand. Hagberg Shaksp. 4: 65 (1848).
ν’) i uttr. av typen stå i den l. den tiden, befinna sig l. vara i den l. den tiden; äv. i uttr. angivande ålder, dels i uttr. av typen stå i sjätte året l. i sitt sjätte år, befinna sig i sjätte året (av sitt liv) l. vara i sitt sjätte år, dels i uttr. av typen stå i den l. den så l. så beskaffade åldern, befinna sig l. vara i den l. den så l. så beskaffade åldern; numera bl. (i sht i vitter stil) i uttr. av typen stå i sin första ungdom, befinna sig i sina tidiga(ste) ungdomsår, stå i början av ngt, befinna sig i början av ngt. Stå i början av sin bana. Skönast att få äro de kor .. som hafwa sina fyra eller fem ringar på hornen; de .. stå i sjette eller sjunde året. Almqvist Lad. 19 (1840). Fröken Juliana stod nu i sitt tjugonde-åttonde år. Palmblad Nov. 4: 157 (1851). Den kristlige läraren (skall) förvalta det heliga ordet så, att han tillämpar det på den tid, i hvilken han sjelf står, och på de förhållanden, som dermed äro gifna. Flensburg KyrklT 237 (1875). Klart är, att man i första hand velat bereda inträde (i dövstumanstalterna) åt dem, som ännu stått i den bästa undervisningsåldern. BetDöfstUnd. 1878, s. 15. Jag dör hwar dag .. Huru skall det kunna wara möjligt, då man står midt i ungdomens friskhet och glädje. Rudin 2Evigh. 2: 518 (1889). Stå i sin första ungdom. Östergren (1949).
ξ’) (numera mindre br.) i fråga om tanke l. åsikt l. övervägande l. tvekan l. tvivel l. förhoppning o. d.: hysa ngt; vara av ngt (dvs. viss mening l. åsikt); vara i ngt (dvs. viss tro l. förhoppning). Efter H. K. M:tt altt ähnnu står uthij ovisheett om H. K. M:tt kan komma med Ryssen till fredh (osv.). AOxenstierna 2: 257 (1616). Uti denna (romersk-katolska) tanka (att syndaförlåtelse fås gm ting som vidrört heliga platser) stå äfven de andra, såsom Greker, Armener, Copter etc. Eneman Resa 2: 192 (1712). Gemena man står .. i den tron, at en kryddgård skal vara derinne. Kalm VgBah. 216 (1746). (Jesu) Lärjungar .. hade hört honom wara upstånden, men .. stodo i .. twekan derom. Borg Luther 1: 477 (1753). Att ädla Män .. stå i dessa Åsigter detta gör mig innerligt ondt! JHazelius (1822) i 3Saml. 5: 87. (Sv.) Stå .. i den mening .. (lat.) credere; esse in ea opinione, ut credas. Lindfors (1824). När och af hvem ”det förevarande rekordet 11.36” (i kulstötning) sattes, stå vi i tvifvelsmål om. TIdr. 1895, s. 329.
ο’) (†) i sådana uttr. som stå i dumhet l. okunnighet l. hårdhet, (ha egenskapen att) vara dum resp. okunnig l. hård. Samme Soldat (har) plichtat för begånget hoor, men kan doch icke tillåta honom till H. H. natvardh, emädan han ähnnu står i sin hiertanss hårdheet, och icke vill taga sin hustro till sigh. VDAkt. 1691, nr 12 (1690). Hof Skrifs. 34 (1753: i dumhet och okunnoghet).
π’) (numera föga br.) i sådana uttr. som stå i antågande, vara under l. i antågande. Ifvar Widfamne stod .. i antågande med en krigshär. Dalin Hist. 1: 438 (1747). Wittenberg stod redan i antågande och intog Iglau. Franzén Minnest. 2: 230 (1826).
ρ’) i uttr. stå i växten, hålla på o. växa, vara i växten; i sht förr äv. i uttr. stå i knut, bildl.: vara avstannad (i växten l. utvecklingen); jfr KNUT, sbst.1 1. Gållkor och Ungboskap, som stå i wäxten .. bestås ej annor näring, än af thenna hackelse. Ahlgrén Hushålsgrep 8 (1740). Att sofva tre, fyra timmar hvarje natt .. var .. inte så värst bra hushålladt med krafterna, när man stod i växten. Öberg Son. 27 (1905). Pilten har stannat i växten .. Han står i knut till både kropp och själ. Smith Rönnerkr. 65 (1912).
β) i uttr. stå under ngt l. ngn.
α’) stå under ngt, vara föremål för l. utsatt för ngt; äv. (ofta ngt ålderdomligt l. i högre stil): vara underkastad l. underställd ngt l. vara inordnad under ngt l. lyda under ngt. Stå under ngns beskydd l. uppsikt. Stå under kyrkans bann. Stå under lagen l. romersk rätt l. ngns (i sht Guds) dom l. straffdom, i sht förr äv. under rätttigheten att (osv.), förr äv. under borgen, stå i borgen (se α γ’). Leuj barn .. skulle stå vnder Aarons barnas hender til at tiena j Herrans Hws. 1Krön. 23 (”24”): 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: fingo .. sin plats vid Arons söners sida). Allmogen (förebar) .. att omöijeligen kunna vthan sin ändtelige ödeläggelsse stå under någon ny Jnquartering (av soldater). HSH 31: 375 (1662). Nordberg C12 2: 498 (1740: ed). Wärends-boarne hade stundom stått under Skara, och stundom under Linköpings Biskopsdöme. Lagerbring 1Hist. 2: 235 (1773). Smedman Kont. 5: 27 (1872: borgen). Cavallin (o. Lysander) 44 (1879: dom). En folklig armé .. som icke står under krigsartiklarne! Strindberg NRik. 13 (1882). Föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt. 1Mos. 39: 22 (Bib. 1917). Inte mer stå under ngns färla. Vising 760 (1936). Vår garnison här i Weizhou står under marskalk Chong Den Yngres kommando. Malmqvist BerTräskmark. 1: 77 (1976). — särsk. (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande) i uttr. stå under ngns l. ngras lydnad l. lydno, se LYDNAD 2. När Capellanen blijr .. ther til (dvs. till dopförrättare) kallad, måste han .. kungiöra Kyrkeherden sådant (dvs. faddrarnas o. barnens namn), under hwilkens lydno han står. Kyrkol. 3: 5 (1686). Häradsskrifware står under Kongl. Maj:ts Befallningshafwandes lydnad. SFS 1855, nr 92, s. 1. Så länge som vi .. står under våra föräldrars lydno. Lagerlöf Kejs. 212 (1914).
β’) (numera föga br.) stå under ngt, vara invecklad l. inbegripen i ngt, stå i ngt (se α ι’); förr särsk. stå under krig, befinna sig i krig (med ngn). Grekerne .. sökte att hemligen tillställa Sultan sin årliga och vanliga skatt, ändock de stode under krig (med venetianerna). Eneman Resa 1: 92 (1712). Underteknad står under handel af annan lägenhet. VexjöBl. 14 ⁄ 2 1842, extrabl. s. 4.
γ’) stå under (förr äv. inunder) ngn, vara (ställd) under ngns tillsyn l. beskydd l. befäl l. herravälde; vara underställd ngn; lyda under ngn. Ehrenadler Tel. 262 (1723). Brenner Dikt. 2: 81 (1723: inunder). Om .. (Dalarnas) Styrelse i fordna tider anmärkes: At detta, som andra Landskap, förmodeligen i Hedna tiden haft sina egna små Konungar, hwilka stodo under Upsala Konung. Hülphers Dal. 376 (1762). Stå under en sträng husbonde. Weste FörslSAOB (c. 1817). Så länge arvingen är barn .. står (han) under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. Gal. 4: 2 (Bib. 1917; NT 1981: har förmyndare .. över sig).
γ) i uttr. stå på ngt.
α’) i fråga om skeende o. d.: vara l. befinna sig under ngt; förr äv.: befinna sig l. vara på ngt (dvs. flykt l. resa l. väg o. d.). Adlerbeth Ov. 101 (1818: flykten). Major Barttelot, som medförde 2 1/4 tonn krut, stod på väg uppför floden, men då han hade så mycken packning, skulle det dröja flera månader, innan han kunde hinna fram hit. Dahlgren Stanley 1: 215 (1890). Selma Lagerlöf .. tyckte inte om, när en ung författarinna i sin stil påminte om henne själv: ”Den unga damen behöver stå på tillväxt”. HågkLivsintr. 21: 120 (1940).
β’) i uttr. stå på tur, stå i tur (se α); äv. (ngt vard.) stå på högtur, i hög grad stå i tur. Har ögonen på överdirektörstjänsten .. Anser sig stå på högtur. Jersild Grisjakt. 97 (1968). (Hästen) har gjort många fina lopp och står på tur för en vinst. PiteåT 14 ⁄ 5 1986, s. 17. Det är han som står närmast .. på tur. SvOrdb. 1316 (1986).
γ’) i sht med. i uttr. stå på den l. den medicinen, vara ordinerad den l. den medicinen, vara satt på den l. den medicinen; jfr 13 a. Patienten hade stått på digitalis för länge, han var i omedelbar livsfara. Munthe SMich. 334 (1930).
δ’) i uttr. av typen stå på den l. den poängen l. så l. så många poäng, om deltagare i viss (idrotts)tävling l. dyl. l. visst spel l. viss lek o. d., i fråga om att ha den l. den poängen (se POÄNG II 2 a) resp. så l. så många poäng o. därmed befinna sig på den prestationsnivå som motsvarar denna poäng l. detta poängantal; äv. elliptiskt för uttr. av ovannämnda slag, i sådana uttr. som stå på sju (l. 7), i fråga om att inneha o. därmed befinna sig på prestationsnivån sju poäng. (I fråga om whist:) Tricken går ifrån oss! Skönt! Och dermed roberten! ty de stå redan på åtta, och hafva två honnörer. Almqvist AMay 45 (1838). Man (bör) noga beräkna den point, hvarpå motspelarne (i whist) stå. HbiblSällsk. 1: 62 (1838). WoH (1904: stå på .. sju). Om efter en giv (i ett visst kortspel) båda paren skulle stå på 5 poäng och båda i nästa giv tar 2 poäng, så (osv.). Werner Kortsp. 114 (1967).
ε’) (†) i uttr. stå på sin kant, se KANT, sbst. 12 a. Dalin Vitt. II. 6: 58 (1736). Cannelin (1939).
δ) (†) i uttr. stå å ngt; anträffat bl. i uttr. stå å ngns hand, stå till ngns förfogande (o. hjälp) l. dyl.; jfr 12. I (dvs. kvinnorna) hafwen osz (dvs. muserna) af Edert kön / Heel’ Nije Systrar, Pallas / Oräknat, som Eer föregå / I alsköns konst och Lärdom, / Men ingen står å theras (dvs. männens) Hand / Meer än then eene Phœbus. Stiernhielm Fred. 16 (1649, 1668).
ε) (†) i uttr. stå vid den l. den tjänsten, stå (kvar) i den l. den tjänsten (se α β’); äv. [jfr stå vid rodret (se 2 i η)] i uttr. stå vid regementet, inneha styresmakten (i ett land l. dyl.), stå vid rodret. Thet är nogh til vthrätta, / Widh Regementet stå. Skogekär Bärgbo Klag. A 4 a (1658). Fölliande Sexmän stodo eii at öf(ve)rtalas längre i then tiensten förblif(v)a .. i medler tiid stå the andre wiid wanl. tiensten. OfferdlKArk. N I 1, s. 138 (1726).
ζ) i uttr. stå med l. utan ngt. Uti gudhi wilie wij stå med mact, han scal vnderträdha wora fiender. Psalt. 60: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: Med Gud kunna vi göra mäktiga ting). Altså moste Ephraim stå med skam. Hos. 10: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: Skam skall Efraim uppbära); jfr SKAM, sbst. 1 b ε. Lärer Academien innan kort stå uthan allt brukeliget tryck. Schück VittA 2: 49 (i handl. fr. 1674).
b) i förb. med predikativt använt adjektiviskt ord l. sbst.
α) i förb. med adjektiviskt ord: (befinna sig i tillståndet l. belägenheten l. inta ståndpunkten att) vara sådan l. sådan. Stå ensam, främmande för ngt, maktlös, svarslös, villrådig. Så stå wij och än nu medt the Lubeske och Städerne aldelis vfordragne. G1R 14: 93 (1542). Han .. står skyldig för ordinations penningar till Consist(orium). HärnösDP 1694, s. 211. Stackars karl! han står ensam om risken. Hultin VSkr. 24 (c. 1865). Den mänsklige anden står ej fri gent emot sina egna skapelser. Tegnér SprMakt 21 (1880). Det märks, att han vill .. stå .. främmande för saken. Östergren 2: 531 (1922). Antingen vi vilja det eller ej, stå vi ryckta ur vår isolering. OoB 1930, s. 45. (G. Hedenvind-Eriksson) var den enda som stod alldeles likgiltig inför det som passerade. Han hade blivit vägrad inträde .. på restaurangen. Lo-Johansson Förf. 36 (1957). En man måste lära sig att stå så stark att han inte behöver ta till våld. SDS 1 ⁄ 12 1989, s. B 5. — jfr ENSAM-STÅENDE. — särsk.
α’) (†) stå blank, stå ensam. (Sv.) Stå blank .. (lat.) solum, destitutum stare. Lindfors 1: 201 (1815).
β’) (vard., föga br.) i uttr. stå bet, bildl.: (bli stående o. icke komma vidare med ngt o. därmed) bli bet (se BET, sbst.7 1 a β); jfr äv. anm. 1:o under BET, sbst.7 1, sp. B 1896. ”Det är just konsten att komma ihåg sig här i världen, du Mårten”, undervisade Tunberg nedlåtande. ”Gör man det, står man aldrig bet.” Enström Järnv. 62 (1928).
β) (†) i förb. med sbst. (jfr 7): stå som (ngt l. ngn; se 8 a). Trettio år härefter .. stå vi ej mera tvenne lekande ynglingar, som med förvetna blickar skåda in i lifvet. Livijn 1: 291 (1822).
c) i förb. med adv. (jfr d). — särsk.
α) (†) i uttr. stå farliga, stå i fara (se a α); uppträda äventyrligt. Så tienar han icke för en Domare som icke weet huadh j laghen står .. therföre stå the farliga, och göra vppenbarliga orett, som skicka them vth för domare som intet förstånd haffua. OPetri 4: 301 (c. 1540). The högste stå farligast i werldenne, ty the haffua monge som gå them epter. Dens. Kr. 3 (c. 1540).
β) i uttr. stå lika, betecknande deltagare (lag (se LAG, sbst.3 14 c γ) l. enskilda) i viss tävling l. dyl. ss. varande lika (duktiga) resultatmässigt sett (särsk.: ha gjort lika många mål l. uppnått samma antal poäng); dels med pluralt subj. (särsk. betecknande l. hänvisande till lag), dels med subj. utgörande ett opers. pron. man l. det. Lagen står lika l. det står lika i fotbollsmatchen. De står lika än så länge (i tennismatchen). Icke fullt en minut hade emellertid förflutit då ”the Blades” togo revanch och man stod åter lika. NordIdrL 1901, s. 192. Göteborgarna utjämnade, och lagen stodo åter lika. Östergren (1949).
γ) (†) i uttr. ngn står ngn dyrt, liktydigt med: ngn är för ngn dyrbar l. kär (o. offer värd). Tu haffuer stått honom (dvs. Jesus) dyrt, så at han sitt eghet lijff haffuer vthgiffuit för tigh. LPetri 2Post. 5 b (1555).
d) handel. o. jur. i uttr. stå delkredere, vara invecklad i l. ha en (påtagen l. ålagd) garantiförpliktelse att fullgöra ett av en annan person ingånget avtal; se DELKREDERE 1; jfr c.
21) [eg. specialfall av 20 a α] i uttr. stå i (äv. uti) l. under ngt, vara (fullt l. intensivt) sysselsatt med ngt o. d.
a) (†) i förb. med abstr. vbalsbst. l. därmed jämförbart sbst., i uttr. stå i ngt, vara sysselsatt l. hålla på med l. ägna sig åt ngt. Hwilken yngling som .. icke .. står uti lärdom af et redeligit handtwärcke, den skal (osv.). Thyselius HdlLärov. 1: 85 (1625). Medan .. (prästkandidaterna) nu stå i thenna öfningen (att predika), skola the på wissa tider några gånger om åhret förhörde warda. KOF II. 2: 189 (c. 1655). (J. Arrhenius) som nu står i arbete med klösterbrefwen. Schück VittA 2: 126 (i handl. fr. 1670). Han står nu i byggnad af ett skepp. Meurman 1: 171 (1846).
b) i förb. med konkret(are) sbst., i uttr. stå (mitt uppe) i ngt (särsk. sådana l. sådana bestyr l. sysslor), vara (mitt uppe) i l. (intensivt) ägna sig åt l. syssla med ngt; förr äv.: ha hand om o. ansvar för ngt. (Fordringsägaren) hade aldrig godzet und(er) sin lååsz och nyclar, utan .. (gäldenärens) egh(e)n dreng stodh j godzet och skulle sælia godzet och fåå loffwedzmennene betalningen och the skulle sidhan antwarda henne .. (fordringsägaren) til handa. OPetri Tb. 178 (1527). Ecktafolck .. stå .. mitt i marghahandha sÿtzlor, som alla behöffua göras. LPetri Œc. 57 (1559). Stå mitt uppe i värsta packningsbestyren. Östergren (1949).
c) [specialanv. av b] med efterställd prep., i uttr. ha (äv. få) mycket l. många saker o. d. att (i sht förr äv. till att) stå i, ha (l. få) mycket osv. att syssla l. ta itu med (o. klara av); äv. pregnant l. litotetiskt, i uttr. ha ngt att stå i, liktydigt med: ha (oerhört) mycket att stå i (se ovan); äv. i uttr. bli mycket osv. att stå i, opers.: bli mycket osv. att syssla med (o. klara av). Jo, nu får du något till att stå i! Knorring Torp. 1: 148 (1843). Husmodern .. har så mycket att stå i. Det är fyra barn och inte värst stora tillgångar. Lindhé Ledf. 56 (1903). Det blef nu mycket att stå i och rusta med, och husmoderns bekymmer ökades ej litet, då midt under stöket hennes man sjuknade. Solnedg. 4: 9 (1914). Doktorn .. behöver lite vila efter allt det han haft att stå i i natt, tänkte hon. Thermænius Baum Skepp. 248 (1942). Att skriva ut bjudningsbreven (till bröllopet) var säkerligen ett både besvärligt och tidsödande arbete .. för fru Brita, som hade mycket annat att stå i. SkrSläktFUggla 1: 4 (1949).
22) [eg. absolut anv. av 20 a α β ’ ] stå i tjänst (se 20 a α β’) l. tjänstgöra (äv. allmännare: vara verksam); särsk. dels i sådana uttr. som stå i ngt (särsk. armén l. hären) l. vid ngt (t. ex. ett pastorat), dels i uttr. stå som ngt; äv. (o. numera företrädesvis) i uttr. stå kvar (i l. vid ngt l. som ngt), förbli i tjänsten l. fortsätta att tjänstgöra (i l. vid ngt osv.), förr äv. blott stå, förbli i tjänsten osv. Then Moabitiska quinnan .. haffuer ståndet sedhan j morghons in til nu, och haffuer icke en tijdh gångit hem. Rut 2: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: har hållit på). Christo tienar man icke allenast vthi predico embetet, vthan ock så j thet man troor på honom, och står flijteliga hwar j sijn kallelse. LPetri 4Post. 24 a (1555). Wid det jag geck och grubblade på alt detta, mötte en af mina kamerater mig, som stod wid samma Compagnie, där jag hade warit. Säfström Banquer. Ff 2 b (1754). Sedan han hade utlärt i Malmö, och der stått någon liten tid som gesäll, förskref jag honom till Alingsås. Nyrén Charakt. 61 (c. 1765). PH 8: 83 (1765: wid Infanteriet). Vid Opran, der jag än står qvar, / Jag skrifver, det är sant, små pjeser alla dar. Leopold 1: 494 (1793, 1814). Emellertid skyndade vår hjelte in till (snickar)mästaren och sade upp sitt arbete hos honom. Denne, förvånad och ledsen, lofvade en betydligare tillökning på arbetslönen, men det halp ej .. (gesällen) kunde endast förmås att stå sina fjorton dagar, som det heter. Blanche Tafl. 2: 188 (1841, 1856). WoH (1904: vid .. (visst) regemente). Efter kejsardömets fall 1814 blev .. (A. de Vigny) underlöjtnant i .. (Konungens livgarde) och stod kvar i fjorton år, då han äntligen blivit befordrad till kapten. BonnierLittH 4: 110 (1930). — särsk.
b) i uttr. stå i (äv. på) nummer, se NUMMER 7 f, h. Gyllenborg PVetA 1757, s. 2 (: på). KBrev 20 ⁄ 5 1757, s. 2 (: i). Weste FörslSAOB (c. 1817: i).
c) (†) med substantiviskt predikativ (jfr 7), i uttr. stå knekt, göra krigs- l. militärtjänst ss. knekt (se d. o. 2), göra knekttjänst; jfr 7 c, e. Kanskie kan blifwa en rothe som 4 änckior ähre uthi, dher skall bonden stå kneckt, och sedan gården blifwa ödhe. RARP 7: 26 (1660). LMil. 2: 559 (1691).
23) [eg. specialfall av 20 c] i förb. med vissa adv., betecknande: vara så l. så avhållen av l. ha sådana l. sådana (dvs. goda l. dåliga l. riktiga) relationer till ngn o. d.
a) i uttr. stå väl l. illa (hos l. med ngn l. där l. där).
α) i uttr. stå väl hos (förr äv. in hos) ngn, vara omtyckt l. avhållen l. älskad l. gynnad l. omhuldad av ngn, stå i gunst l. ynnest hos ngn; ha väl fungerande förbindelser med l. goda relationer till ngn; äv. närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig l. vara i gott anseende l. renommé l. rykte hos ngn; förr äv. stå illa hos ngn, vara illa omtyckt l. ha illa fungerande förbindelser med l. dåliga relationer till ngn, äv. närmande sig l. övergående i bet.: ha dåligt anseende l. renommé l. rykte hos ngn. Therföre begynte .. Erchiebiskopen stå illa hoos then menige man. LPetri Kr. 131 (1559). (Kornetten) står och så well hooss May:ten som hans befodringsbref uthwijsa. VDAkt. 1688, s. 696. Hwad behöfwe wi om fred ell’ framgång twika? / Som wete huru wäl wår Drottning står hos Gud. Brenner Dikt. 2: 10 (1719). Gingo de .. framtiden till mötes, under ständig afundsjuka och ovänskap samt jagandet att stå väl hos den höge Chefen. Wingård Minn. 4: 43 (1847). Jag stod icke illa hos hufvudredaktören af Argus. Blanche Bild. 3: 95 (1864). Han har varit mån om att stå väl hos folket i hemorten och efter färdvägarna. Etzler Zig. 237 (1944). — särsk. med prep.-adverbialets huvudord betecknande kvinna l. flicka l. kvinnor(na) osv., i fråga om att (icke) vara omtyckt l. älskad l. (icke) ha gott anseende (se ANSEENDE, sbst. III 2) hos denna resp. dessa; särsk. liktydigt med: vara väl resp. illa anskriven l. ”ligga bra resp. illa till” hos kvinna osv. Stå wäl hos et fruntimmer. Serenius Z 4 b (1734). Det är beklagligt att jag står så illa hos Hoffröknarna. Tegnér Brev 4: 16 (1826). Den som står väl hos fruarne står aldrig väl hos flickorna. De Geer SHT 35 (1843). Min äregirighet .. hade (icke) för sig uppställt något annat mål än att stå väl hos de unga damerna. Dens. Minn. 1: 25 (1892).
β) i uttr. stå väl med ngn, (vara älskad l. avhållen av o.) ha ett gott (l. rätt) förhållande till ngn (äv. till Gud); förr äv. i uttr. stå illa med ngn, (vara föremål för l. hysa negativa känslor o. (därför)) ha ett dåligt (l. orätt) förhållande till ngn. Presterne moste predika for theras almogha, thet warder ey annat aff så framt the wilia stå wel medh gudhi. OPetri 1: 365 (1528). Biscop Bryniolff stodh .. ganska illa med konungenom, för sins fadhers och brödhers skuld. Dens. Kr. 96 (c. 1540). Är det nu så, at Frankrike den (dvs. den westfaliska) freden håller .. så står Swerige wäl med Frankrike; men om det den samma bryter .. så tycks wänskaps-fundamentet wara förryckt. HC11H 7: 86 (1697). Vi tyckas stå mycket väl med hvarandra. Wallin Bref 32 (1841). Den så kallade inkilningen var i de flesta arbetslag nästan ofrånkomlig, om man ville stå väl med kamraterna. En liter brännvin medtogs till bygget, (o.) fördelades .. Att låtsas glömma var inte värt. ByggnArbMinn. 87 (1950).
γ) i uttr. stå väl, förr äv. illa där l. där, vara omtyckt resp. illa omtyckt där l. där (t. ex. i ett visst stånd l. en viss trakt l. vid hovet). (Pluto om häxan:) Hon öfwergår mig nu i ganska många stycken, / I Nejden står hon wäl, förtjänar många smycken. Livin Kyrk. 36 (1781). Han står väl .. i alla hus. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Biskop Thyselius) står högst illa i prestståndet och i publiken och jag fruktar Kungen snart får ångra sitt val. Tegnér Brev 5: 42 (1828). (F. A. Ekström) stod .. väl vid hofvet och utnämdes 1883 till öfverintendent. 4GbgVSH V—VI. 3: 63 (1903).
δ) (†) i uttr. stå väl l. illa i abs. anv., särsk. liktydigt med: vara väl resp. illa anskriven l. ”ligga bra resp. illa l. dåligt till”. Medh thet första hade .. (konung Magnus Eriksson) itt gott regemente och thå stodh han wel, men sedhan han begynte skicka sich illa stygdes alle widh honom. OPetri Kr. 143 (c. 1540). Alle man wiste, huru wäll både her Suante och wnge her Sten (Sture) hade ståett. Brahe Kr. 10 (c. 1585). Tror man ännu på .. (B. Flemings) utmärkta faveur hos Konungen? Här (i Åbo) glunkas, at Gen(eral) Wrede ej mera står så väl som för en tid sedan. Porthan BrCalonius 565 (1799). Stå väl, illa. Weste (1807).
b) (i vitter l. högre stil) i förb. med rätt (se RÄTT, adv. 2 e), i uttr. stå rätt inför Gud, i fråga om att ha rätt sinnelag inför l. ett (upp)riktigt förhållande till Gud. Botemedlet .. både i fråga om kvantitet och kvalitet bland prästerna vore, att konungen indroge vissa utgifter till prästerna .. Om prästerna stode rätt inför Gud, skulle de med glädje hälsa förlusten av sin egendom. KyrkohÅ 1937, s. 70.
c) i uttr. stå högt, äv. högt i kurs (hos ngn l. i den l. den kretsen l. bland ngra) o. d., i sht förr äv. i hög kurs, i fråga om att vara i hög grad omtyckt l. avhållen l. omhuldad l. gynnad (av ngn l. ngra resp. i den l. den kretsen o. d.; särsk. liktydigt med: stå högt i gunst l. ynnest hos ngn osv.; se a). Läraren stod lågt i kurs hos de kvinnliga eleverna. Hur står hon i kurs bland sina kamrater? (Sv.) Stå .. högt hos någon .. (lat.) florere gratia cujus; multum apud quem posse, volere. Lindfors (1824). Der (i skolan) förstod .. (E. Gripenhjelm) att ställa sig wäl med sina lärare, så att han stod alltid högst hos dem bland sina kamrater. Afzelius Sag. X. 1: 2 (1864). Ena parten var af den misstänkta egenskapen ”bokskrifvare”, som i allmänhet icke stod i hög kurs i Skåne. De Geer Minn. 1: 108 (1892).
d) (numera föga br.) i sådana uttr. som stå fientligt med ngn, stå i fientligt förhållande med l. till ngn. Hvar Sverige och Danmark fiendtligen medt hvar annen stått hafve. RA I. 1: 563 (1547).
e) i frågesats inledd med hur(u).
α) (†) i uttr. hur(u) står den l. den med den l. den?, hur är dens l. dens relationer (se RELATION 3 (a)) till den l. den?; anträffat bl. i indirekt frågesats. Wij wetta hurv han står med the Lubske. G1R 9: 176 (1534). Effter .. kon:ge Ma:t icke tilförlatelig vet, huru hans Nåd medt begge parther står (osv.). RA I. 1: 521 (1547). The ängelske .. spörije, huru Kong:e M:tt till Sverige står medh Keij. M:tt, thesligeste medh kongen i Franckerike eller kongen i Danmark. G1R 26: 517 (1556). Noga beskedh .. huru vij stå medh Turken, Persianern och flere. RP 6: 131 (1636).
β) (numera föga br.) i uttr. hur står den l. den hos den l. den?, hur omtyckt l. omhuldad l. gynnad o. d. är den l. den hos den l. den? l. hur är dens l. dens relationer (se RELATION 3 (a)) till den l. den?; äv. närmande sig l. övergående till att beteckna hur dens l. dens anseende (se ANSEENDE, sbst. III 2) är hos den l. den; i ovannämnda användningar särsk. liktydigt med: hur är den l. den anskriven hos den l. den? l. hur ”ligger den l. den till” hos den l. den?; anträffat bl. i indirekt frågesats. (Spionen) höll sig framme, / Att spana hur hos folket Kungen stod. Franzén Skald. 3: 99 (1829). (Sv.) jag vet icke hur jag står hos honom .. (fr.) je ne sais en quels termes je suis avec lui. Schulthess (1885).
24) [eg. specialfall av 20 c] i förb. med väl (l. bra) l. illa l. interr. hur(u), för att beteckna ngns tillstånd l. belägenhet.
b) utan förb. med partikeln till.
α) (numera föga br.) i uttr. stå väl (l. bra) l. illa, stå väl l. bra resp. illa till l. vara i l. ha gott resp. uselt tillstånd l. goda resp. usla förhållanden (särsk. finansiellt l. ekonomiskt); befinna sig väl resp. illa l. ha det bra resp. uselt. När .. (människorna) mena sich stå som best, så kommer them jtt ewigt forderff vppå. OPetri 3: 22 (1530). Tå nw Creaturen bliffua ståndandes hwart j sitt skick som Gudh them skapat haffuer och epter som hans Ordh lydher, så stå the ganska wel. Därs. 527 (c. 1535). Vid förra undersökningen (av arbetarnas löneförhållanden vid de mekaniska verkstäderna) stodo smederna bäst i Stockholm med kr. 1,393 .. under det att smederna i Ystad, Karlstad och Sköfde kommo under 800 kr. ArbStat. A 4: 167 (1904). Stodo vi så illa, att vi måste budgetärt utnyttja folklasterna, så vore det i sanning beklagligt. Östergren (cit. fr. 1922).
β) i förb. med hur(u). Allemest skal .. (prästen) beflita sigh om, at han må få weta, huru .. (den sjukes) samwett står. LPetri KO 57 b (1561, 1571). Sakernes förlop i Tysklandh .. Huilket Hennes May:tt hafuer Ständerne .. optäckia welat, på thet the kunne see, huru wij ännu stå på then sidhan. RARP 2: 188 (1635). KKD 1: 230 (c. 1710).
C. förbli l. stanna i stående ställning; vara ståndaktig; hålla fast vid ngt; restera med ngt o. d.
25) förbli stilla (ngnstädes) i stående ställning l. bli kvar (ngnstädes) i stående ställning (motsatt: gå l. på annat sätt förflytta sig, resp: flytta på sig l. gå vidare l. fortsätta), stå stilla resp. stå kvar, äv. i förb. stå stilla resp. stå kvar (o. vissa därmed ekvivalenta uttr. l. förb.); i sht förr äv. (övergående i bet.): bli stående, stanna; äv. oeg. l. bildl. Mina wener och frender nalkadhes emoot mich och stodho. OPetri 1: 103 (1526). När .. (legaterna) haffwa först kommit för Hans K. Maitz. (dvs. G. I) til audientzie, haffwa the bleffwet så häpne och swimmande .. att the haffwa stååt en lång stund, för än the haffwa kommit åstaad någet ord framfööra. Svart Ähr. 68 (1560). Wij haffue ingen stad ther wij kunne ståå stilla. Linc. S 1 b (1640). Hon .. gled efter morfarn. När han stod, stod hon. Sjödin StHjärt. 163 (1911). Alla spåmannens försök att utreda frågan leda slutligen till att man står på samma punkt som i början av samtalet. Grimberg VärldH 3: 22 (1928); jfr PUNKT 8 c. Jag stod stilla och betraktade henne utan att säga någonting. Evander Härl. 12 (1975). Jag stod kvar på stället. Därs. 14. Reagan är på väg bort från scenen, medan Gorbatjov står kvar i rampljuset. SDS 31 ⁄ 12 1988, s. 2. — jfr EFTER-, KVAR-, STILLA-STÅ o. STILLA-STÅENDE, sbst., adj. — särsk.
a) (numera i sht i vitter stil) abs. l. i förb. med stilla, i explicit motsättning till ett rörelseverb, särsk. dansa l. gå l. löpa (se LÖPA, v.1 I 1) l. springa (se SPRINGA, v. II 1): stå kvar (på stället), stå stilla l. orörlig; förr äv.: stanna upp (o. stå kvar (på stället) l. stå stilla l. orörlig); särsk. i imperativisk anv. Han dansade, han språngh, han gick, han sto; / Ömse han greet, ömse han loo. Asteropherus 70 (1609; uppl. 1909). Then som een gångh ähr skrembdh att löpa, han står alldrigh meer. RP 7: 424 (1639). Statt stilla du, som gåår. Wexionius Vitt. 377 (c. 1685). Midt uti dansen står han helt stilla, / Rätt som han står, dansar han om en stund. Bellman (BellmS) 1: 254 (c. 1771, 1790). Hvad är det för en skepnad, som står och går däruppe på klippan? Är det en menniska? Rydberg Dikt. 2: 138 (1891).
b) [jfr a; åtm. för nutida språkkänsla (vagt) anslutet till 1] (ngt vard.) i förb. med föregående (stundom efterföljande) gå, mer l. mindre oeg., betecknande den verksamhet ngn är mitt uppe i o. d.; äv. med utelämnat gå (se γ).
β) i uttr. som (äv. såsom) ngn går och står (l. står och går), se GÅ I 2 o γ. Som jag står och går. Nordforss (1805).
γ) i bisats inledd med dels rel. pron. som (stundom utelämnat) l. vad, dels (vid negation) konj. än, i uttr. som resp. vad l. än (äv. än det l. vad l. dem) ngn går och står (står och går) i (i sht förr äv. uti), betecknande att ngn har l. (o. företrädesvis) icke har mer kläder (för tillfället l. överhuvudtaget) än vad vederbörande just för tillfället har på sig l. att ngn äger l. (o. företrädesvis) icke äger andra ägodelar än kläderna på kroppen; äv. (i attributsbisats tillsammans med sitt huvudord) betecknande de kläder (o. prydnader l. dyl.) som ngn just för tillfället har på sig; i sht förr äv. i nämnd typ av uttr., med enbart står liktydigt med går och står. Inga penningar hade iag och inga kläder meer än iag gick och stodh vthi. LWivallius (1632) hos Schück Wivallius 1: 50. Han äger inthet mehra än han står och gåår uthi. VDAkt. 1662, nr 146. Bruden kom upp och war ondh lade sig nedh ner mig medh kleder och alt som hoon gick och stodh uthi. ManhaftLöjtn. 26 (1666). Hans hustru har alldeles utblottat honom, att han intet äger mer än han står uti. VDAkt. 1707, nr 867. För evig landsflykt behöfver man naturligtvis ej medföra mer, än det man går och står uti. Crusenstolpe Mor. 6: 415 (1844). Jag eger blott hvad jag går och står i. PT 1907, nr 63 A, s. 3. Under det negrerna (i USA) år 1862 knappast ägde, hvad de gingo och stodo i, äga de nu jord- och annan egendom som i värde kan räknas i hundrade millioner dollars. EksjöT 1913, nr 100, s. 3. En som flackat omkring ute i världen och kommer hem med bara det han går och står i, är inte mycket att byta ord med. Salje DessBröd. 419 (1964). särsk. [med anslutning till II 30 b β] oeg., om egendom o. d.: som ngt står (se II 30 b β). Jag tog emot egendomen med inventarier och alt, som det gick och stod. Weste FörslSAOB (c. 1817).
c) i inf. styrd av låta (se d. o. I 16), i uttr. låta ngn stå, låta ngn (i stående ställning) bli kvar l. stanna kvar (ngnstädes); lämna ngn (i stående ställning ngnstädes); jfr 11 a β. (Sv.) Lätt däm stå .. (lat.) sic sine adstent. Schultze Ordb. 4892 (c. 1755). Han låter sin vän stå, och klättrar hastigt upför muren. Eurén Kotzebue Cora 17 (1794). Lät honom stå där han står. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) Han lät mig stå i farstun .. (eng.) he left me in the hall. Björkman (1889).
d) i imperativisk anv. (jfr g), i uttr. uppmanande l. befallande person l. djur att stanna upp l. stå kvar (på stället) l. stå (orörligt) stilla (äv. närmande sig l. övergående i oeg. l. bildl. anv., särsk. i uttr. uppmanande ngn att ge sig ro l. tid till eftertanke l. inre rannsakan l. observation av världen omkring sig l. dyl.); utom i sjömansspråk (se k) l. i uppmaning l. befallning riktad till djur numera nästan bl. i förb. med åtföljande adverbiell bestämning (i sht i uttr. av typen stå kvar! l. stå still(a)!); ensamt stå! förr särsk. nyttjat i militärt spr., liktydigt med: halt! Achta ther vppå Hiob, statt och förnim Gudz vnder. Job 37: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: stanna). Hercules .. / Hwart wil dätta? See till; Stat stilla; betänck dig. Stiernhielm Herc. 284 (1658, 1668). Wandrings-Mann stå kwaar, / Till thes Thu läsit haar, / Hwad som på thenna Steen ståår skrifwit. Lucidor (SVS) 353 (1673); jfr II 34. Skiltwakterna roopa wähl an ståå! och när 3:die gången icke swaras gifwes fyr. KKD 10: 286 (1703). Skyldra, marschera, stå division! Bellman (BellmS) 1: 115 (c. 1780, 1790). Första Kämpen. Stå, Munk! Clemens. Min vän, jag har ej tid att stanna. Nicander 2: 375 (1820). Vill du stå, din eländiga hästkrake! Östergren (1949). Håll lyktan och stå still! Jersild 50Fräls. 72 (1984). — särsk. i vissa uttr.
α) (†) stå för göken!, stanna upp för ”göken”!, imperativiskt yttrande avgivet av deltagare i ett förr spelat brickspel (”växelspelet”, vid vilket byte av spelbrickor förekom) förkunnande att vederbörande satt med ”göken” (dvs. den högsta spelbrickan) på hand varför (enl. spelets regler) bytet av brickor skulle upphöra. HbiblSällsk. 2: 68 (1839).
β) boll stå!, se BOLL 2 c α; jfr STOJ, interj. o. sbst.2 Boll stå! .. Detta bollspel, om än lämpligast för den yngre skolungdomen, kan dock skänka nöje äfven åt äldre. Balck Idr. 2: 46 (1889). Utmärkande för ”boll stå” är, att man först skall få bollen att studsa mot en väg eller mot marken och att alla måste stanna, där de befinna sig, då ”boll stå” .. ropas. NordKult. 24: 48 (1933).
e) [sv. dial. stå i sta] (†) i uttr. stå i stad, om häst, se STAD, sbst.1 1. Brukar man en ilsken häst för vagn, så står han icke allenast i stad utan slår äfven ofta sönder allt, hvad som finnes omkring honom. Billing Hipp. 174 (1836).
f) (†) i uttr. stå på sitt rum, stå kvar l. stilla på sin plats (jfr RUM, sbst.3 4 (e)). Huar och en stoodh på sitt rwm om kring hären. Dom. 7: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: stodo stilla, var och en på sin plats).
g) (numera bl. i vitter stil) i fråga om att (våga) bli kvar l. stanna kvar (i stående ställning) på stället där man befinner sig (o. icke ”ta till sjappen” l. fly) o. möta l. konfronteras med l. slåss l. kämpa mot ngn l. ngt; särsk. i uttr. stå som en karl (äv. bildl., i fråga om att möta döden som en man); förr äv. med inkoativ bet., om flyende l. retirerande soldat(er) l. dyl. l. militär trupp, i fråga om att stanna upp o. stå (i ovan angiven bet.); särsk. (jfr d) i imperativisk anv., i uttr. uppmanande l. befallande ngn att agera l. handla på ovan (i definitionens båda led) angivna sätt; jfr 17. Ståår, ståår (skola the ropa) men ther skal ingen wenda om igen. Nah. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: Stannen! Stannen!). J dett samma hafwer Wellam slagitt honom på hatten, tagitt så knifwen i handen och sagtt: Stå, ästu en man! BtÅboH I. 2: 26 (1624). Soldaterne .. togo .. flyckten .. och hjelpte intet hwad jag ropade åt dem, och bad dem i Jesu Namn stå; ginge de ändock fort. HC11H 7: 138 (1676). Ljkwel rychte .. (fienden) strax unnan igen, såsnart man giorde mine til at stå. Spegel Dagb. 78 (1680). Ju mera du löper undan, ju närmare hänger dig döden på hälarna: derföre statt som en karl. Wallenberg (SVS) 1: 219 (1771). Hasenkam for förbi den förste posten, och dervid tyckte denne, att eld bröt fram ur jorden, men stilla stod han som en karl. Wigström Folkd. 2: 193 (1881). Den svenske stortjuven .. var så feg, att han försökte mörda oskyldiga kvinnor men inte vågade stå för en polis. Koch GudVV 2: 307 (1916). — särsk.
α) i explicit motsättning till ett rörelseverb med bet.: retirera (se d. o. III 1) l. fly l. flyende springa. Sörj ni blott för, att vi få stå, ej springa, / Så hjelper nog sig foten utan sko. Runeberg 2: 116 (1846). Bästa konsten mot att retirera / Är helt enkelt att stå qvar. Därs. 91 (1848).
β) (numera bl. mera tillf.) stå för skott, om djur (i sht häst), i fråga om att vid ljud(et) av (ett) skott (se SKOTT, sbst.2 2 a) i närheten förbli lugnt stående (o. icke häftigt reagera, t. ex. gm att sätta av i sken); särsk. använt ss. beteckning för: icke vara skotträdd; jfr 17. Björkman (1889; om hästar).
h) jäg. om hund l. villebråd.
α) om (jakt)hund, i fråga om att stå stilla l. orörlig inför påträffat l. uppspårat villebråd l. dyl.; i sht pregnant(are), om fågelhund, i fråga om att i viss intagen spänd kroppsställning stå stilla osv. o. därigm (utan avgivande av skall) vägleda jägaren till ett tryckande villebråd (som vid sitt uppflåg skjuts i flykten); särsk. i förb. med prep.-adverbial inlett av för (i uttr. av typen stå (fast (jfr FAST, adj.1 11 a) l. säkert) för det l. det slaget av villebråd l. det l. det villebrådet), i fråga om att (orubbligt resp. säkert) stå (i ovan angivna betydelser) inför det l. det slaget av villebråd l. det l. det villebrådet l. dyl. Antingen man vil fånga heller skiuta, måste man altid hafwa hund som står säkert för (rapphönsen). Linné FörelDjurr. 131 (1748). Är .. (rapphönshunden) mycket nära .. och står fast .. så .. kallar man honom tillbaka (osv.). Sandström Jester 29 (1829). Grågåsen, Vildgåsen .. Säkra raphönshundar stå endast för de vilda. Ström SvFogl. 71 (1839). En af hundarne (hade) ej hunnit mer än ett par tre hundra alnar bort .. förrän han stod igen. Jäg. 1897, 2: 75. Jahn DjurJägL 12 (1909: som berg). Asch, hunden står ju för en ekorre! Östergren (1949). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. stående (fågel)hund, (fågel)hund besittande egenskapen att (uppspåra o.) stå för villebråd (fågel); särsk. motsatt dels: skällande (fågel)hund (se SKÄLLA, v.3 1 f), dels: stötande och apporterande fågelhund. Tjädern skjutes 1:o för stående hund .. 2:o för fogelhund. Källström Jagt 160 (1850). Den norska jakten bedrivs delvis likt den svenska med stövarjakt, jakt med stående fågelhund — framför allt i ripjakt — och älgjakt med hund. Jakten 36 (1951). Fågelhundar brukar efter arbetssättet indelas i de båda huvudgrupperna stående .. (samt) stötande och apporterande fågelhundar. BraBöckLex. 8: 376 (1985).
β) om villebråd, i fråga om att stå (stilla l. orörlig) på stället inför förföljande (jakt)hund (i uttr. av typen stå för hund); äv. i uttr. av typen få (villebråd) att stå fast (jfr FAST, adj.1 11 a), om hund, i fråga om att bringa (villebråd) att orubbligt stå (i ovan angiven bet.) inför sig. Detta slags älg är trögare till lynnet och står lättare för hunden. BihVetAH XXV. 4: nr 4, s. 9 (1900). Jägaren har ingen brådska. Han litar på sina hundar. Han vet, att de kan få hjorten att stå fast, och de vet, att jägaren, deras herre och husbonde, är på väg att hjälpa dem. Edström Hund. 12 (1948).
i) om krigsfolk l. truppstyrka l. armé o. d., i fråga om att (i stående ställning) förhålla sig stilla l. overksam l. passiv på stället l. orten där man befinner sig l. är förlagd l. garnisonerad o. d. (numera nästan bl. dels i förb. med adv. (särsk. i uttr. stå stilla), dels i uttr. av typen hålla trupp stående ngnstädes, hålla trupp (förlagd) i overksamhet l. passivitet ngnstädes); äv. i uttr. bli(va) stående(s), bli kvar l. stanna kvar (i overksamhet l. passivitet); förr äv. (äv. i sistnämnda uttr.): stanna (upp) l. göra halt o. bli kvar l. stanna kvar (i overksamhet l. passivitet) l. (stanna (upp) l. göra halt o.) bivackera (ngnstädes). På thett the skulle icke bliffua kringhuerffde, bleffue de ståandes på slettin. Brahe Kr. 41 (c. 1585). HC11H 1: 97 (1677: stilla). Vi blefvo .. här (vid Lidköping) ståendes hela sommaren til dess recreuter ankommo ifrån landet som regementet completterade. Dahlberg Lefn. 89 (c. 1755). Ända tills hela hären var samlad, hade Lewenhaupt hållit sina trupper stående vid Quarnby och omkring Fredrikshamn. Malmström Hist. 2: 332 (1863). De trupper .. (som den kinesiske regeringschefen) kommenderat ut .. mot studentrevoltörerna på Himmelska fridens torg stod stilla eller drog sig tillbaka. SDS 24/5 1989, s. 14.
j) i utvidgad l. oeg. anv., om fisk l. fågel o. d.
α) om fisk (l. stim av fiskar), i fråga om att (i horisontellt kroppsläge) förhålla sig stilla l. orörlig(a) i vattnet l. bli kvar l. stanna kvar (på visst ställe l. inom visst område) i vattensamling l. vattendrag; äv. i fråga om att (stationärt l. under viss tid) uppehålla sig l. hålla till på en viss plats l. inom ett visst begränsat område i ett vattendrag osv. Orsaken till de ombytliga lekställen (för sillen) i samma trakt äro windarna; ty hon söker alltid att stå i lä under det land, hwarifrån winden kommer. HSillfBohusl. 57 (1832). Någon mört fans inte därinne (i ryssjan), han hade kilat ut genom en maska, men det var inte nog glest för Gammelgäddan, hon stod där hon stod. Forsslund Djur 174 (1900). Än då han simmar, än då han står på den steniga bottnen, / Sätter jag ljustret, med senfull arm, genom ryggen på fisken. Wulff Petrarcab. 75 (1905). En gädda står. Ryggens randning skimrar i gult och brunt. Moberg Sedebetyg 9 (1935). särsk. i fråga om att (stationärt l. under viss tid) befinna sig l. uppehålla sig inom ett visst begränsat område i mycket stort l. oräkneligt antal; särsk. i uttr. stå tjock som en vägg, om sill l. strömming, i fråga om att (ngnstädes i havet) uppträda i form av en kompakt väggliknande massa. Det finns intet ställe i världen med så mycket haj (som vid Key West)! Ser ni hur den står därute? Nyblom Golfstr. 72 (1911). Nu stod lekströmmingen säkert tjock som en vägg därute. Sparre PlåtM 200 (1914).
β) om fågel (l. skock av fåglar) l. annat flygande djur, i fråga om att (gm användande av vingarna på visst sätt) uppehålla sig på ett o. samma ställe i luften; i sht i uttr. stå stilla (i luften); jfr RYTTLA. (Buskskvätthanen) står stilla i luften ibland, vänd emot en, fladdrande lågt över ängen. Rosenius SvFågl. 1: 26 (1913).
k) sjöt. i utvidgad anv., i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med en pågående rörelse l. manöver l. sysselsättning (särsk. i imperativisk anv. (jfr d), i kommandon); särsk. i sådana uttr. som stå i firningen l. halningen l. hissningen l. vindningen, i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med aktuell rörelse osv. (ss. kommandoord särsk. liktydigt med: stopp! l. stanna upp! l. sluta! l. håll an!) resp. att fira (se FIRA, v.2), l. hala (se HALA, v.2 2) l. hissa (se HISSA, v.1 1) l. vinda (dvs. kringvrida ett spel); jfr 44. När öfra Nayningen kommer så nära Blocken at den tvingar tvärss, står man i Hissningen och låter först skräcka, sedan losstaga den samma. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 44 (1796). (Sv.) Stå! com(mando)ord: (fr.) Avaste! Vaste! Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). Stå i halningen. Ekelöf Ordl. (1898). När kölen slutligen kommer öfver vattenytan, kommenderar ledaren: ”stå i vindningen”, ”pall i spelen” och ”säkra surrningar på alla löpare”. VFl. 1907, s. 55. Stå i hissningen (firningen)! UFlottMansk. 1945, s. 138. Stå .. (dvs.) ett kommandoord. SohlmanSjölex. (1955). — särsk.
α) [hiven är sg. best. av hiv, vbalsbst. till HIVA] i uttr. stå i hiven, i fråga om att (tillfälligt) avstanna l. upphöra med att hiva (se d. o. 1); jfr 44 b. (Sv.) Stå i hifven! (Eng.) .. Avast heaving! .. (T.) Fest hieven! Smith (1918).
γ) (†) i uttr. håll, och stå!, uppmanande l. kommenderande ngn att hålla upp (med visst arbetsmoment l. dyl.) o. stå stilla; anträffat bl. i utvidgad l. oeg. anv., allmännare, uppmanande till att stanna upp o. tänka efter (o. icke göra något förhastat l. överilat). Håll, å Stå, til Gå på. (1772; titel på debattskrift).
l) i p. pr. (mer l. mindre adjektiviskt) i vissa anv.; jfr γ.
α) i uttr. bli(va), äv. (numera bl. (i vissa trakter, i sht vard.) i pret. vart) varda stående l. (vard., i sht i vissa trakter) ståendes, förr äv. ståndande(s), stå (kvar l. stilla), se huvudmom.; äv. med inkoativ bet., i fråga om att övergå i verksamheten l. tillståndet att stå, o. i denna anv. särsk. i fråga om att (i stående ställning) hålla upp l. upphöra med pågående förflyttning l. sysselsättning o. d. (o. bli kvar l. förhålla sig stilla l. orörlig l. overksam l. passiv på stället där man befinner sig), liktydigt med: stanna (upp); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om att vid underhandling l. diskussion o. d. fastna i en fråga o. icke komma vidare). Vid de inledande underhandlingarna blev man stående vid en procedurfråga, som höll på att äventyra hela fredskonferensen. Han blev stående(s) en stund hos grannen, innan han gick in till sig. Huilken til honom (dvs. den mördade som låg på marken) kom, han bleff ther ståndandes. 2Sam. 20: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stannade). (Den som vid drevskall) blifwer ej stående ther han ställes, och giör hwad honom befalt blifwer .. böte en daler. BB 23: 3 (Lag 1734). Qvinfolken, som vid dörren blefvo ståndande eller sittande, voro snygt klädde. Thunberg Resa 1: 155 (1788). Pojken märkte snart, att flera av vandrarna .. saktade farten och till sist blevo stående. Lagerlöf Holg. 2: 322 (1907). Lars .. tog en gammal smörbytta i handen för att bjuda ut den (vid auktionen), men hejdade sig och blev i stället stående och bara såg på den. Dens. Kejs. 200 (1914). (Han) hade .. stannat och blivit stående ett slag. Lagerkvist Bar. 8 (1950). — särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. bli(va) stående(s) vid (visst penningbelopp l. dyl.), i fråga om att (särsk. vid köpslående om ngt) stanna vid (visst penningbelopp l. dyl.). (De) begärede .. för löszörerne sampt alle vtheståndendes gäldh förste gång(e)n 4000 daler, seden 3000, der widh de lenge bleffwe ståndend(e)s och wille inth(et) meere affslå. 2SthmTb. 7: 302 (1586).
β’) [jfr 2 c α] (†) i uttr. varda ståndandes för Herranom, (i stående ställning) bli kvar l. stanna kvar inför Herren (jfr 2 d β). Mennena .. gingo ått Sodom. Men Abraham wardt ståndandes för Herranom. 1Mos. 18: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: stod .. kvar inför).
β) (†) i uttr. vara ståndandes av tron, i fråga om att vara kvar (i livet) o. äga (evigt) bestånd gm tron (på Gud); anträffat bl. i bild. Qwistana äro affbrotne påå thet ath iach skulle inimpas, Sant sägher tu, The wordo afbrotne för otroon skul, men tu är stondandes aff troona. Rom. 11: 20 (NT 1526; NT 1981: du är kvar därför att du tror).
γ) [jfr motsv. anv. av eng. standing] i sht sport. ss. adj.-attribut: som försiggår från utgångsställning innebärande stilla- l. kvarstående på stället; äv. ss. adv.: från utgångsställning av angivet slag.
α’) om hopp (se HOPP, sbst.1 1) l. hoppning, liktydigt med: som försiggår utan föregående ansats (ss. adv. motsatt: flygande); särsk. i sådana uttr. som stående hopp(ning) l. stående höjd(hopp) l. längd(hopp) o. d., äv. (numera bl. arkaiserande) stående språng resp. stående höjdsprång osv., övergående i att beteckna dels: idrott(sgren) utövad medelst hopp(ning), höjdhopp osv. från utgångsställning av ovan angivet slag, dels: (form av) tävling där l. tillfälle då sådan idrott(sgren) utövas. TIdr. 1891, s. 18 (: höjdsprång). Mollbärgska (sim)hoppet .. dels ”stående mollbärgare”, dels ”mollbärgare med språng”. Landsm. XVIII. 10: 38 (1901). (Simklubbens förnämsta pris var) en silfverbål .. hvarom skulle täflas i en serie af sex olika hopp, näml. hopp .. med och utan ansprång, stående hopp från 30 f(ots) höjd samt hopp efter fritt val från samma höjd. NordIdrL 1903, s. 258. Olympiska spelen 1904 .. Måndag, aug. 29 .. stående längdhopp. NTIdr. 1903, s. 337. I Amerika .. förekomma även tävlingar i stående trestegshopp. Idrottsbok. 115 (1914). IdrBl. 1924, nr 31, s. 12 (: längd). NFSportlex. 4: 203 (1941: höjdhopp). Tre stående hopp är en tävlingsform, som sparsamt förekommit på Irland, i Skottland och USA. Därs. 6: 1033 (1946). Jag (har) .. infört stående hoppning som ett inslag i min träning, berättade (höjdhopparen) Patrik (Sjöberg). GbgP 3 ⁄ 1 1988, s. 36.
β’) sport. i uttr. stående start, start från stillastående (motsatt: flygande start). Match mellan fotlöpare och cyklist å 100 m. Stående start eller start på strecket d. v. s. att cyklisten sjelf fick sätta fart på velocipeden och fotlöparen först fick starta då startskottet smälde. NordIdrL 1901, s. 308. Starten (vid travtävling) kan ske på olika sätt: antingen s. k. ”flygande” .. eller s. k. ”stående start”, där alla de täflande, antingen stilla eller under ”voltning”, hållas vid utgångspunkten, tills startsignal ges. 2NF 29: 549 (1919). Östergren (1949).
a) (†) i förb. med adv. inne (se d. o. 4 d), i uttr. stå inne med ngt, restera (se RESTERA, v.1 3) med (utlevererande l. (ut)betalning av (o. därmed vara skyldig för)) ngt; äv. i uttr. stå inne för ngt, restera med betalning (o. därmed vara skyldig) för ngt; äv. i utvidgad anv., liktydigt med: stå i borgen för ngt (dvs. viss summa). M. Swanberg säger under sin Rectoratz tijd, stod heela Siela socken inne med dieknepenningarne. HärnösDP 1694, s. 125. ÖoL (1852: för). Faberloff sköt sig i går, och jag står inne där för dubbelt mer än jag kan klarera. Lange Luba 47 (1889).
b) [i uttr. med på äv. (åtm. delvis) att uppfatta ss. eg. elliptiskt för stå på restlängd (se 31 b)] (numera mindre br.) i uttr. stå på (förr äv. till) rest med ngt, restera med (utlevererande l. (ut)betalning av (o. därmed vara skyldig) för (viss återstod av)) ngt; äv. blott stå på rest; äv. bildl. 3 års skatt gierder .. som .. pär monssonn för åby stodh thill rest m(edh). UpplDomb. 2: 48 (1579). Ibland osz är ingen som betahlar Gudh thet som hans Lagh vthaff osz medh rätta fordrar, hwar med wij altijdh stå på rest och til baka. Sylvius Mornay 501 (1674); jfr 31 b. De till förbundsstyrelsen inkomna rapporterna visa att ett stort antal medlemmar (i fackföreningen) städse stå på rest. SkomFackT 1889, juli s. 4.
27) [jfr 6 o. 25] i p. pr. i adjektivisk anv.: som hålls ständigt beredd; permanent o. d.
a) [jfr motsv. anv. av t. stehend] om armé l. här l. trupp(styrka) o. dyl. l. (avdelning av) krigsmakt: som l. vars personal äv. i fredstid hålls ständigt beredd l. redo till (krigs)tjänst (sammandragen till hela sin styrka); som l. vars personal (utan att bytas ut l. hemförlovas l. skingras o. d.) hålls kvar i tjänst under (mycket) lång tid, särsk. liktydigt med: ständig l. permanent l. stadigvarande l. konstant l. fast; ofta attributivt, i uttr. (av typen) stående (förr äv. ståndande) armé l. här, om yrkesarmé l. -här (motsatt dels: kaderarmé l. -här, dels: milisarmé l. -här; i angivna uttr. stundom äv. allmännare l. oeg., särsk. om i beredskap hållna reservtrupper). Calonius 3: 6 (1798: stående Krigsmagt). Fienden .. öfversvämmade hela landet (dvs. Schweiz), innan nationalarmén ännu hunnit sammandragas, hvilket säkert icke händt, om man ägt en stående styrka i beredskap. KrigsmSH 1798, 2: 27. Augustus införde bruket af stående armé. Legionerne förlades under fredlig tid vid gränserna i vissa ståndqvarter. Lefrén Förel. 1: 109 (1818). Den stående arméen, hwars första skapare .. (G. II A.) egentligen warit i Swerige. Ekelund 1FädH II. 1: 142 (1830). NF 7: 292 (1883: här). Den ryska krigsmakten till lands indelas i stående hären och riksvärnet. Tingsten o. Hasselrot 47 (1902). Sverige har inga stående styrkor som med kort varsel kan sändas till Cypern. DN(A) 8 ⁄ 2 1964, s. 6. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. stående armé (l. här), speciellare, om begränsad stående armé (här) i ett land som gm klausul i fredsavtal icke äger rätt att öka sin krigsmakt gm införande av allmän värnplikt. Efter (första) världskriget kan namnet stående armé tillämpas även på arméerna i de stater, som efter fredssluten ålagts att ej tillämpa allmän värnplikt. 3NF (1933).
β) i uttr. stående marin, om äv. i fredstid krigsberedd marin (se MARIN, sbst. I 1). Landtvärnet och sjövärnet (i Preussen) äro afsedde för stående härens och stående marinens understöd. KrigVAT 1860, s. 78.
γ) i uttr. stående postering, förr äv. beredskap, om postering (se POSTERING, sbst.1 3) resp. reservtrupp som under viss längre tid kvarhålls på en bestämd plats (o. icke byts ut under tiden l. förflyttas till en annan plats). Stående postering, (dvs.) postering som ej ombytes. Weste FörslSAOB (c. 1817). När beredskaperne endast på vissa tider af dygnet .. utrycka från hufvud-corpsen, kallas de Utryckande beredskaper; men när de på ett eller flera dygn utkommenderas til en bestämd ståndort, kallas de Stående beredskaper. Lefrén Förel. 2: 161 (1817).
δ) i uttr. stående regemente, om äv. i fredstid insatsberett regemente (se d. o. 10). Alla desse olika benämde Troppar bestå antingen af värfvade allena eller blandning af utskrifning till de stående Regementena, eller ock (osv.). KrigVAH 1808, s. 3.
b) i annan anv. än i a, liktydigt med: ständig l. permanent l. stadigvarande l. konstant l. fast; numera bl. i uttr. av typen stående gäst l. medarbetare l. medlem l. skådespelartrupp o. d., ständig osv. gäst resp. medarbetare l. medlem l. skådespelartrupp; förr äv. i uttr. (av typen) stående munkar i den l. den orten, munkar som beständigt uppehåller sig l. bor i den l. den orten. (Klostret har) 16 stycken camrar, som gemenligen äro intagne dels af de stående munkarne i Jerusalem, dels af (munkarna i) de närmaste orterna. Eneman Resa 2: 130 (1712). (H. L. Westin) var .. stående medlem af den nämnd, som hade att bedöma (till Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället) insända vittra täflingsskrifter. 4GbgVSH V—VI. 3: 14 (1900). Under de dagar, som förflöto före Franklins hemresa, var han stående gäst i guvernörens familj. LfF 1910, s. 132. Han var en stående medarbetare i paristidningen ”Le Journal”. Vallgren Guldrand. 41 (1920). En stående svensk skådespelartrupp existerade ej (i slutet av 1600-talet i Sv.). Nyblom G3Opera 28 (1923).
28) i förb. med adv. fast l. annat adv. (se a) l. med (fast l. annat adv. o.) prep.-uttr. (se b—f) l. med adj. fast l. annat adj. (se g), med bet.: vara ståndaktig l. oböjlig i (fråga om) ngt l. hålla fast vid ngt o. d.; äv. dels (se h) i abs. anv. av sådant uttr., dels (se i) i utvidgad anv. av sådant uttr.: tillstå, erkänna o. d.
a) (utan förb. med prep.-uttr. inlett av vid l. till l. i l. på) i uttr. stå fast (förr äv. fasta), vara l. förbli orygglig l. orubblig l. ståndaktig l. trofast l. trogen (i fråga om ngt; förr äv. i uttr. bliva fast ståndandes); äv. övergående i bet.: (ihärdigt l. ståndaktigt l. envist) framhärda; numera bl. (i vitter stil) i anv. där uttr. för språkkänslan uppfattas ss. ellips för ett nu brukligt uttr. med prep.-adverbial (i sht av typen stå fast vid ngt, se b). Huilken som står fast .. han skal bliffua saligh. Matt. 10: 22 (NT 1526; NT 1981: håller ut). Min son .. stå fasta och lijdh. Syr. 2: 2 (öv. 1536; Apokr. 1986: Var ståndaktig). Hwicke häreder .. som wåre nu vpå nytt affalne, Och hwicke som haffwe stådt faste. G1R 15: 96 (1543). Johannes bleff fast ståndandes såsom en mwr. LPetri 1Post. D 4 a (1555). Om än alla andra sweeko, så hafwer doch Gudh fast ståndet. Gallius KGyllenstierna D 3 a (1645). Strindberg NRik. 54 (1882). — särsk. (i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast (e)mot ngt, förhålla sig orubblig l. ståndaktig l. bestämd gentemot ngt, inta en orubblig hållning inför l. till ngt. Heidenstam .. uppmanade turkarne att stå fast emot Rysslands anspråk och hotelser. Odhner G3 2: 537 (1896). För alla helgon, som i kamp för tron / stått fast mot världen och nått himlaron, / till dig, o Jesu, höjes lofvets ton: / Halleluja. VLösen 1911, s. 308.
b) i uttr. stå fast (förr äv. stadigt) vid ngt, hålla fast vid (o. icke ge vika för l. ge avkall på l. överge o. d.) ngt, (ståndaktigt l. envist) framhärda i l. vidhålla ngt; äv.: (trofast l. envist) hålla sig till ngt, vara l. förbli ngt trofast; äv. (numera i sht i uttr. utan fast): hålla (äv. närmande sig bet.: uppfylla l. fullfölja l. infria) ngt (dvs. löfte l. utfästelse l. försäkran l. överenskommelse o. d.); äv. i förb. med annat adv. än fast (se β); jfr a, c. Thå stodhe Henric som hade warit beslagh(e)n m(edh) tiwffrijt och berendt for rætten, Thå wardt samme Henric tilspordt om han stodh widh th(et) tall som han hade tilforenne hafft på berendt. OPetri Tb. 260 (1529). Therföre skole prästerna medh all flijt och offta förmana echta folck, att the faste stå widh theras stadga .. och icke löpa ifrån [hwar] andra. KOF II. 2: 135 (c. 1655); jfr STADGA, sbst.1 1 slutet. Jag skal wisa dig annat, din gamla ståck-fidel, och lära dig, till at en annan gång stå wid sanningen. Modée Dår. 21 (1741). Man såg wid reformations-tiden, huru swårligen den Evangeliska läran kunde bryta sig igenom, för det at folket wille stå wid sin gamla tro. Nohrborg 258 (c. 1765). Tyrannen (dvs. Kristian II) var ej van at stå vid ord och afsked. Porthan 5: 438 (1800); jfr AVSKED II 4 b, ORD, sbst.2 6 d (γ). Kullberg Ariosto 2: 89 (1865: stadigt). En karl skall stå vid sina ord, och en käring vid sina påsar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Stå vid .. sitt (givna) löfte. Östergren 4: 344 (1932). Stå vid sitt ord. IllSvOrdb. (1955). — särsk.
α) i fråga om ngns mening l. åsikt; särsk. i uttr. stå fast vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) l. den meningen l. åsikten att (osv.), (bestämt l. envist) fasthålla vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) resp. den meningen l. åsikten att (osv.); stundom äv. utan förb. med adv., o. i denna anv. numera nästan bl. i uttr. av typen stå vid sin mening l. sin(a) åsikt(er), stå fast vid sin mening l. sin(a) åsikt(er) (se ovan); förr äv. i sådana uttr. som stå vid sin samma mening, i fråga om att fasthålla vid samma mening som man tidigare hävdat, stå vid sina meningar, stå fast vid sina åsikter (se ovan), stå vid den mening att (osv.), stå fast vid den meningen att (osv.; se ovan); jfr f δ. Han stod fast vid sin åsikt, fastän man hotat med avsked om han gjorde det. Hon stod fast vid sin mening, att det var orätt handlat. Och ståår han widh then meningh, att hwar han må bliffwe widh then wärderingh, som honnom .. öffwerantuordett är, skall sigh finne att han intidh haffwer leffreredt vtt vdöffwer thet honnom haffwer bordtt. HH XIII. 1: 102 (1563). Stå widh sijn samma mening. Helsingius Gg 2 a (1587). Studiosus Laurentius Lithovius .. inkallades, och frågade .. Professor primarius om han än står wid sina meeningar? Hwartil han swarade ja. ConsAcAboP 7: 21 (1690). Stå vid sin mening. SvTyHlex. (1851). — särsk. i uttr. stå vid att (osv.), stå fast vid åsikten l. vidhålla att (osv.). Gumman stod vid att hedern var för de rika, de fattiga måste uppfylla sin första pligt och lefva. Strindberg SvÖ 1: 301 (1882).
β) i förb. med annat adv. än fast.
α’) i uttr. stå kvar vid ngt, (ståndaktigt l. envist) framhärda i l. vidhålla ngt. Det är icke för undantagsfall man skrifver lagar .. Jag står qvar vid min fråga. Benedictsson Peng. 307 (1885). Centerpartiet .. menar .. att det inte föreligger något akut behov av en ny vårdcentral i Piteå. — Däremot står vi kvar vid uppfattningen att de långvårdsplatser som försvinner .. måste ersättas. PiteåT 15 ⁄ 5 1986, s. 20.
β’) (†) i uttr. stå styvt vid den meningen att (osv.), oböjligt l. ihärdigt hålla fast vid den meningen l. åsikten att (osv.). Judarna stodho styfft widh then menningen, at the allena woro Gudz barn. PErici Musæus 5: 11 b (1582).
γ) (†) i uttr. stå vid lydnona, förbli i lydnad, fortsätta att lyda. Warth thom ju för(e)hollith .. atte icke æn ene gonge komme vtj samme sorg igh(e)n, hwar the icke r(e)tte siig och stå viid lydnona. 2SthmTb. 1: 301 (1548).
δ) (†) i p. pr., i uttr. bliva ståndande vid ngt, stå fast vid ngt (se övermom.). Wedh huilken theres mening och resolution the Dansche commissarier ifrå begynnelsen till änden äre blefne ståndende. SvTr. V. 1: 145 (1603).
c) i uttr. stå fast vid, förr äv. med ngn, orubbligt hålla fast vid (o. icke svika l. överge) ngn l. troget l. trofast stödja l. stötta ngn o. d. Som gammalkommunist stod han fast vid Stalin trots dennes terror, som han inte kunde vara omedveten om. Jthem om the Danske fruchte sig flux (dvs. mycket) för Keijseren eller om the stå fastt med theres Konung, eller om the hengie Kåpan på bägge Axler. G1R 15: 549 (1543). Att wåre Och Rijckisins vndersåther motte hängie till hope och stå manligen fast hwar medt then annenn. Därs. 18: 656 (1547).
d) (†) i uttr. stå till ngt, stå (fast) vid ngt (se b). Bleffue först målzegandene åtsporde, vm the wele stå till th(e)n sak, lige som hon sidst foregiffuin war .. Th(et) .. bestode the. UpplDomb. 3: 114 (1541). Billingskiöld wille och icke stå till sin förre giorde berättelse. UUKonsP 15: 95 (1682). Stå til sin lofwen. Serenius (1741). Mitt namn är korporal Nym; det säger jag, och det står jag till. Hagberg Shaksp. 11: 192 (1851). VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 221.
e) i uttr. stå (fast l. stadigt o. d.) i (förr uti) ngt.
α) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. stå fast (ut)i ngt, stå fast vid ngt (se b), o. i denna anv. numera företrädesvis med adverbialets huvudord betecknande avsikt l. beslut l. föresats l. uppsåt l. tro (på Gud l. Kristus) o. d. The norsche bidhia för oss athuj schula staa fasthe i throna. G1R 3: 112 (1526). Her Nils Gyllenstierna steg up och tackade m. Petro Jonæ episcopo Stregnensi samt prästerskapet i thet stichtet, at the uthi rätta sanningen hade stådt fasta. RA I. 3: 53 (1689). Man kan icke tänka sig en tydligare, mera sympatisk och tillika mera konstnärligt gifven skildring af en anklagad, som står fast i sina idéer med en säker död för ögonen. Söderhjelm ItRenäss. 110 (1907). Stå fast i sitt uppsåt. Östergren (1949).
β) (†) i förb. med annat adv. än fast (se α); anträffat bl. dels i uttr. stå enständigt i sin ensinnighet, ihärdigt l. envist bli vid med sin egensinnighet l. envishet, dels i uttr. stå stadigt i hoppet, orubbligt l. beständigt förbli i hoppet (se HOPP, sbst.2 1). Vij .. söchte öffwertala föräldrarna, men the stå eenstendigt i sin eensinnigheet. VDAkt. 1686, nr 200. Hans tålamod, at Han i hoppet stadigt stod. Frese VerldslD 10 (1715, 1726).
γ) utan förb. med adv., i uttr. stå (ut)i ngt l. (o. numera bl., i religiöst spr.) bli ståndande(s) i ngt, ståndaktigt l. trofast förbli i l. hålla fast vid ngt (numera nästan bl. med prep.-adverbialets huvudord betecknande tron på Gud l. Kristus); förr äv. med adverbialets huvudord betecknande Gud, i uttr. bli ståndandes i Herranom, hålla fast vid (tron på) Herren. Dieffwulen .. bleeff icke ståndandes j sanningena. Joh. 8: 44 (NT 1526; NT 1981: står utanför sanningen); jfr 2. Waken, står vthi troon, bruker idher manligha, warer starke. 1Kor. 16: 13 (Därs.; NT 1981: stå fasta i tron); jfr α. Så mine käre och önskadhe brödh(e)r .. bliffuer så ståndandes j herranom. Filipp. 4: 1 (Därs.; NT 1981: Stå .. fasta i Herren); jfr α. Hans hustru sadhe til honom, Ståår tu än nu j tinne fromheet? Welsigna Gudh och döö. Job 2: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: Håller du ännu fast vid). Wij skole lära stå j Gudz fruchtan. LPetri 2Post. 233 a (1555). Bliva ståndande i tron. Östergren 7: 524 (1949). — särsk. (†) i vissa uttr.
α’) stå i sina förbindelser, hålla fast vid l. fullfölja sin förpliktelser l. skyldigheter (jfr FÖRBINDELSE 3 a). Rättvisans skipning i ett samhälle är en hufvudsak. Hvar undersåte, så länge han står i sina förbindelser, är berättigad att njuta den samma. Chydenius 28 (1765).
β’) stå uti sin kallelse, (ståndaktigt l. trofast) förbli i sin kallelse (se d. o. 4 a). Blijff vti gudz ord, och öffua tich ther vti, och stå vti tijn kallilse, och skööt intit epter huru the ogudactige fara epter gotz. Syr. 11: 21 (öv. 1536; Apokr. 1986: åldras i din gärning).
γ’) stå i lydno, (trofast) framhärda l. förbli i lydnad (gentemot Gud); äv. i det utvidgade uttr. stå i lydno under ngn l. ngt, förbli l. kvarbli i förhållandet att lyda under ngn l. ngt (jfr 20 a α δ’). At wij j lydhno måghe stå, / När oss bedröffuelse kommer vppå. Ps. 1562, s. 8 a; jfr Ps. 1695, 9: 4. Then, som hafwer sitt hemwist utrikes, må ej winna burskap här i Riket, så länge han står i lydno under annan Öfwerhet. HB 3: 2 (Lag 1734).
δ’) bli ståndandes uti ngras lärdom, (trofast) kvarbli i l. hålla fast vid ngras undervisning. Bliffuo the allstädhes stondandes vthi apostlanas lärdom. Apg. 2: 42 (NT 1526; NT 1981: deltog troget i apostlarnas undervisning).
f) (numera mindre br.) i uttr. stå (förr äv. stå fast) på (uppå) ngt, stå (fast) vid ngt (se b); äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: hävda (se d. o. 6 c) l. förfäkta (se d. o. 4 b) ngt l. göra (ngt) gällande l. påstå (se d. o. 4) ngt, dels i bet.: hålla fast vid l. vidhålla ngt; förr äv. i sådana uttr. som stå (fast) på (uppå) l. där(up)på att (osv.), stå fast vid l. hävda osv. att (osv.); i ovan anförda uttr. äv. med annat förstärkande adverbial än fast, särsk. ihärdigt l. styvt (förr äv. hårt (se HÅRD 9) l. häftigt (se HÄFTIG 4 e) l. stadigt (se STADIG 1) l. stort (se STOR, adj. I 11 b α ζ’) l. strängt (se STRÄNG, adj. 13)). The hadhe någhor spörszmåål .. om en som kalladhes Jesus, then dödh war, och Paulus stoodh ther vppå ath han leffdhe. Apg. 25: 19 (NT 1526; NT 1981: säger). Tå stoodh hon fast ther på, at thet war så. Därs. 12: 15 (Bib. 1541; NT 1981: stod på sig). Schmedeman Just. 44 (1569: hårdt). De Swenske .. stodo strängt deruppå, at hwad de med swärd hade wunnit, måtte dem efterlåtas. Girs J3 143 (1627). Schroderus Os. 1: 43 (1635: häfftigt). (Adelsmännen) befinna .. (på grund av nya skatter) dehres stånd ingen ringa börda att tillwexa, och derföre god Orsak hafwa kunde, att stå på dehres gamble och Wälfångne Privilegia. RARP 3: 143 (1640). RelCur. 323 (1682: stadigt). Den Skottska Kyrkan .. är den strängaste af alla Calvinska .. Des Lärare stå i strängaste måtto på sina satser. SvMerc. 6: 621 (1761); jfr MÅTTA, sbst.2 5. Ryssarne stodo styft deruppå, att Konungen (dvs. E. XIV) borde hålla, hvad han lofvat. BL 3: 5 (1837). Brinnande af ifver stod en hvar (i ”Lördagssällskapet”) på sin sats, alt var eld och låga. Runeberg AntRunebg 56 (c. 1878). Bland de sex som i Sollefteå dömdes till döden (år 1674, för trolldom) fanns två, som omsider bekände. De övriga stod ihärdigt på sin oskuld. Ankarloo TrolldProc. 160 (1971). — särsk. (†)
β) i uttr. stå fast på sin fråga, (envist) stå fast vid l. fasthålla vid sin fråga. När the nw så stodho fast på theras frågho reeste .. (Jesus) sigh vpp, och sadhe till them (osv.). Joh. 8: 7 (NT 1526; NT 1981: envisades med).
δ) i uttr. stå (fast) på l. uppå en l. sin l. samma mening l. dyl., stå fast vid l. (bestämt) hävda l. förfäkta sin resp. samma mening l. dyl.; äv. i förb. med adv.-adverbial av annat slag än fast, i uttr. av typen stå hårt l. styvt (up)på sin mening, i fråga om att på i huvudmom. beskrivet sätt fasthålla vid l. hävda l. förfäkta sin mening; äv. (i samma bet. l. med bibet. av inträdande l. förblivande verbhandling) i uttr. av typen bliva fast l. hårt osv. ståndandes (up)på sin mening; äv. i uttr. av ovan angivet slag åtföljt av (med att inledd) bisats preciserande ifrågavarande mening. Hwar .. (papisterna) endeligha wilia bliffua så hårdt ståndandes på theras mening, moste the .. förlika thessa Scriffter som så åtskilieligha synas lydha. LPetri 2Post. 198 b (1555). G1R 25: 76 (1555: fast ståndendis). Doch stodh Jören Persson på then meningh att Mårten Tommesson sådant haffwer bordt göre. HH XIII. 1: 164 (1564). Påfwen .. befalte .. Cardinalen .. han skulle handla medh Luthero, at ther han wille omwenda sigh, skulle han antagha honom vthi Församblingen igen, men ther han stodhe styfft på sin Mening, lysa honom i Bann. Schroderus Os. III. 1: 38 (1635). (Sv.) Stå på en mening .. (t.) eine Meinung behaupten, darauf bestehen. Lind (1749).
ε) i uttr. stå på sina ord, stå fast vid sina ord; äv. i uttr. av typen stå hårt på de ord att (osv.), med kraft hålla fast vid l. framhärda i uttalandet l. yttrandet att (osv.). Och ändogh för(nämpn)de hustru Walborg (som förtalat hustru Anne) icke stoodh på sin ordh vthenn dem igenkallede och giorde hustru Annes endtskÿllen, så (osv.). 2SthmTb. 8: 65 (1589). Han stodh hårdt på the ordh, / At wij wore speijare på hans jordh. Gevaliensis Jos. 34 (1601). Konnan stodh fulleligha på sijn ordh (gentemot mannens nekande) och Bewiste honom Rum och ställe der han henne beläghrat hafwer. ÅngermDomb. 14 ⁄ 12 1640, fol. 165.
ζ) i uttr. stå där hårt uppå, övergående i pregnantare bet., i fråga om att i trots av brist i bevisningen hålla fast vid sina anklagelser inför rätta. Sachfelltes per ij skielby tel 40 [markland] saach effter han Stod ther haarth vppå in för Rättenn och icke ville bedas förre. UpplDomb. 5: 153 (1599).
η) (†) betecknande att ngn är säker på hur han skall göra ngt l. att ngt han gör är riktigt. At han står wist och fast på hwart han Skieppet styr, / Att hwarken Ebb och Flod, ehur det stormar, yr, / Kan föran utur Ledn. Rosenfeldt Nav. b 2 a (1693).
g) (numera bl. i vitter l. högre stil) i förb. med adjektiviskt predikativ, i uttr. av typen stå fast l. omedgörlig l. trogen (förr äv. beständig), förhålla sig l. vara l. förbli fast l. orubblig o. d. resp. omedgörlig l. trogen (jfr BESTÄNDIG 1 c) o. d. Ähr oss .. kunnigt .. huru bestendigh .. (lantgrevinnan av Hessen) uthi förre bundett haffver stådt. RP 8: 19 (1640). Krist låte er stånda trogna. Bergman Eld. 79 (1917). Knektarna stodo alldeles omedgörliga. Lagerlöf Troll 2: 90 (1921). Vi vill hjälpa er till glädje — i tron står ni fasta. 2Kor. 1: 24 (NT 1981). Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter. Filipp. 4: 1 (Därs.).
h) (†) i abs. anv.: vara ståndaktig l. stå fast (se a). Än thå Stenkil war Christen worden, så föll han doch åter ther ifrå i gen, Men thenne Olaff (Skötkonung) bleeff stondandes. OPetri Kr. 44 (c. 1540). Om mannenom icke teckes at han tagher sina swågersko .. Så skola the äldste .. låta kalla honom .. Om han tå ståår och sägher, Migh faller icke j sinnet at tagha henne, Så (osv.). 5Mos. 25: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: står fast). Tå föllo monge aff Israels folck til them (dvs. fienderna), Men Matathias och hans söner, bleffuo ståndandes. 1Mack. 2: 16 (Därs.). Förföljelserne äre Gudz Kasteskofflar, hwar medh the godhe Christne blifwa ifrån the onde åtskilde: Ty Skrymtare stå icke vthi Förföljelserne. Schroderus Os. 1: 814 (1635).
i) i utvidgad anv., i uttr. l. förb. med bet.: vidgå l. tillstå l. erkänna.
α) (†) i uttr. stå vid ngt. (Sv.) Stå wid sitt löfte. (Fr.) Reconnoître sa promesse. Nordforss (1805). (Sv.) Stå wid sin hand. (Fr.) Reconnoître sa signature. Därs. (Sv.) Stå till, ej stå till ngt .. (fr.) avouer, désavouer qc. Schulthess (1885).
29) i prep.-uttr. stå på (förr äv. uppå) ngt samt i den särsk. förb. STÅ PÅ o. ssgn PÅ-STÅ, betecknande dels: vinnlägga sig om l. sörja för ngt o. d., dels: yrka l. kräva ngt l. insistera på ngt o. d.
a) i uttr. stå på ngt.
α) (numera bl. i vitter l. högre stil) vinnlägga sig l. bemöda sig l. vårda sig om (ngt), förhålla sig l. visa sig l. vara angelägen l. mån l. rädd om l. (jfr 15) eftersträva ngt; (söka) sörja för l. tillgodose l. bevaka l. främja ngt; (söka) framhäva l. understryka l. betona ngt; hålla på ngt; särsk. i uttr. stå på ngns l. ngts bästa, förr äv. argaste, vinnlägga sig om l. (jfr 15) eftersträva ngns l. ngts bästa (se BÄTTRE 3 i α (β’)) resp. det som är skadligast l. farligast l. värst för ngn l. ngt. (Prästerna tillråds att ej) stå för mycket på sin respekt hos åhörarne och icke häller slå sig för mycket lösa. Hagström Herdam. 1: 106 (cit. fr. 1685). Birger Jarl .. lät .. icke förföra sig til upror .. Tvertom, han stod på Eriks bästa med all makt och samlade Folk til hans bistånd. Dalin Hist. 2: 198 (1750). Höpken .. står på mitt bästa, och känner till huru man bör bete sig för att lyckas. Crusenstolpe Tess. 5: 206 (1849). Holland .. stod på vårt (dvs. Sveriges) argaste. IllSvH 4: 398 (1881). Troget stod .. öfverste Anckarsvärd, oaktadt sina betänkligheter mot kriget (med Ryssl.), på konungens bästa. Tegnér Armfelt 1: 215 (1883).
β) eftertryckligt l. ihärdigt l. envist hålla på (ngt), insistera på (ngt); äv. övergående i bet.: yrka l. göra anspråk på (ngt) l. kräva l. fordra l. begära (ngt); äv. med annat förstärkande adverbial än fast (förr särsk. hårt (se HÅRD 9) l. högt (se HÖG, adj. 15) l. starkt (se STARK 12)); numera nästan bl. i α ’ , β ’ ; stundom svårt att skilja från 28 f. UpplDomb. 2: 13 (1578). Ther hwar parten will änteligen hafwa fram, thet han står vppå, wari sigh rätt eller krokot; ther är icke möijeligit att wähl kan tillgå. Rudbeckius KonReg. 34 (1614). OxBr. 3: 456 (1633: hårdt). Officiererne .. ville nu inte so stoortt stå därupå, att deres afreckning skulle skee i penningar. Därs. 8: 131. Ther anmodades iagh at afläggia min Wäria .. effter Bassan (dvs. paschan) igenom trenne åthskillige Budh stodh ther vppå, sade iag änteligen migh aldeles intet wara sinnad at afläggia henne. Rålamb Resa 24 (1658, 1679). Widekindi Krijgh. 126 (1671: högt). Som på desse föregående 5 3 ⁄ 4 åhrs arrende återstår .. 900 Dr .. hwilket .. Fruu Grefwinnan intet eftergifwa will, uthan står på dhen ytterste penningen, supplicerar .. iag (osv.). Ambrosiani DokumPprsbr. 15 (i handl. fr. 1682). Nu stå de ändtel(ige)n på för 1000 oskrädd spån 9 1/2 .. (marker) och för skrädd dito 11 .. (marker) 16 .. (öre) Sil(ver)m(yn)t. VDAkt. 1739, nr 589. De gamle .. stå på enkelhet, de nye deremot på någonting som man kunde kalla estetisk dubbelhet. Almqvist VSkr. 5: 135 (1831). Konungen stod derpå, att resan skulle företagas. Svedelius i 2SAH 51: 224 (1875). Hon .. är nöjd om hon får igen fars- och morsarfvet .. hon ståndar inte på det föräldrarne hade skinnat ihop. Högberg Vred. 3: 204 (1906). — särsk.
α’) i uttr. stå på (förr äv. uppå) högsta rätt(en), om kärande i brottsmål: yrka på l. kräva utdömande av det straff som lagen (fullt ut l. strängt tillämpad) stadgar för brott av det slag det gäller (jfr RÄTT, sbst.2 1 r); äv. i uttr. stå på (förr äv. uppå) sin rätt (jfr nedan), göra anspråk på l. vindicera sin rätt (se RÄTT, sbst.2 4) att ”stå på högsta rätt” (i ovan angiven bet.); äv. (o. numera bl., utom i skildring av ä. juridiska förh.) allmännare (motsv. RÄTT, sbst.2 4), o. i denna anv. numera bl. dels i uttr. stå på sin rätt, äv. sin rättighet l. sina rättigheter, yrka l. göra anspråk på l. hålla på l. kräva sin (lagliga) rätt resp. sin(a) (lagliga) rättighet(er), dels (numera mindre br.) i uttr. stå på ngns l. ngts (särsk. kronans) rätt, yrka på l. insistera på l. kräva ngns l. ngts (särsk. kronans (se KRONA, sbst. 2 a)) rätt. (Upprorsmännen tillfrågades) Hwilket the wille wälia .. antingen holla sigh styfft och beropa sigh på sijn leidebreff eller stå styfft på sin rätt? Svart G1 151 (1561). (Han) Badh att D. D. N.N:der icke ville stå på högsta rätt, uthan denne gången öffversee medh honom. RP 6: 464 (1636). Swedberg Lefw. 316 (1729: rettighet). Om I intet står på ehr rätt; så tör han kanskie giöra lika så en annan gång. Lagerström Holberg Westph. 44 (1737). Då det gällde att stå på hennes rätt, visade han prov på både moraliskt mod och självtillit. Dixelius-Brettner Prästd. 104 (1920). Zachris kände på sig, att han måste visa .. (rumskamraten), att han inte var någon förläst mes, utan kunde stå på sin rätt. Lagerlöf Top. 66 (1920). Vi ämnar .. stå på våra rättigheter. DN(B) 1952, nr 155, s. 1.
β’) i uttr. stå på sitt, insistera på (hänsynstagande till l. beaktande av o. d.) det som är ens eget l. rör en själv l. tillhör ens egen intressesfär l. dyl.; (ensidigt) hålla på l. framhäva (o. icke ge efter i fråga om) sitt l. sin egen inställning l. uppfattning o. d.; insistera l. göra anspråk l. yrka på l. kräva (att komma i åtnjutande av) det man äger l. har rätt till (särsk. sin andel i ngt) l. som man anser sig äga osv.; i vissa anv. svårt att skilja från 28. Vid arvskiftet stod båda barnen på sitt, trots att dödsboets behållning var ringa och modern gammal och sjuklig. Henningsson ä ju en rejäl karl annars. Men han står på sitt, förstås. Koch Arb. 24 (1912). Saken hade säkerligen varit utagerad .. om inte värden .. presenterat Tjacke en räkning lydande på åtta dagars rumshyra .. Efter en stunds disputerande, där var och en stod på sitt, fick Tjacke en genial ingivelse. SvFl. 1941, s. 247.
γ’) (†) i utvidgad anv., i uttr. stå där(up)på med åtföljande bestämning utgörande antingen en bisats med utelämnat att l. en huvudsats, yrka på osv. att (det i bisatsen uttryckta) resp. yrka på osv. (det i huvudsatsen uttryckta). Then Gemene hoopen .. stodh ther på, man skulle öpna Portarna för Hannibal. Schroderus Liv. 274 (1626). (De polska sändebuden) stogo alt på att wij wapnen nederleggia skulle. Gustaf II Adolf 294 (1627). (Luther) stodh ther vppå, man skulle wijsa honom, hwaruthi han feelte. Schroderus Os. III. 1: 41 (1635). Faderen till pijgan förhördes, om han stodh på att att detta ächtenskap skulle få sin fortgånd. VDP 1679, s. 92. Kommo dhe för mitt fönster .. och ropade mitt nampn .. iag ursächttade mig .. dhe stodo på att iag wille dock komma med. UUKonsP 19: 197 (1689).
D.
30) [jfr motsv. anv. i bl. a. dan. o. eng.] resa sig (o. stå på sina fötter); stiga (fram l. upp o. d.).
a) (från sittande l. liggande o. d.) resa sig (o. stå på sina fötter), ställa sig (upp); numera bl. i den särsk. förb. STÅ UPP; förr äv. dels i uttr. stå (up)på sina fötter l. stå uppe, dels abs. Effter tree daghar och en halff kom liffzens ande vthaff gudhi vthi .. (de döda), och stodho på theras föter. Upp. 11: 11 (NT 1526; NT 1981: ställde sig upp). Tu menniskio barn statt vppå tina fötter. Hes. 2: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå upp på dina fötter). Tilbörligh skal tu och, tin kropp at exercera, / Strax effter Måltijdh tin, staat eller och Spatzera. Palmchron SundhSp. 259 (1642). När iag in kom då stodo alla uppe, och strax måste iagh gå fram och lofwas widh samma piga. VDAkt 1684, nr 178. — jfr UPP-STÅ.
b) i fråga om att förflytta sig från ett ställe där man för tillfället befinner sig till en plats där rörelsen övergår i ett (momentant l. tillfälligt l. permanent) stående (i bet. 1): stiga, träda; i de särsk. förb. STÅ AV, FRAM, NED, UPP o. ssgrna AV-, FRAM-, NED-STÅ.
E. [jfr II] i vissa anv. med klart icke viljestyrd handling.
31) vara l. finnas omskriven l. omnämnd o. d. (i den l. den tidningen l. tidskriften l. boken o. d.) l. inskriven l. uppskriven l. noterad l. upptagen l. registrerad o. d. (i den l. den boken l. rullan l. på den l. den listan l. förteckningen o. d.); dels i sådana prep.-uttr. som stå i den l. den tidningen l. boken l. på den l. den listan l. enbart stå i tidningen osv. resp. på listan, dels i förb. med predikatsfyllnad (i uttr. av typen stå omskriven l. inskriven). Han står på moderaternas riksdagslista. Then (utskrivnings)lengden .. är genom thenne vtskrifningen förandrat och the som för stogo blandt bönderne, nu ähre skrefne til knechter. Gustaf II Adolf 28 (c. 1620). Jag stod i katalogen. Böttiger 6: 131 (c. 1875). Den unge Armfelts framtidsplaner voro .. obestämda: målet för hans .. önskningar var att kunna skaffa honom en officers-fullmakt vid det finska regemente, der han stod inskrifven såsom sergeant. Tegnér Armfelt 1: 12 (1883). Elje stod i pappren som Ström, Elje Jesaja (Jesaja, han som kommer i Herrens namn) och som yrke f.d. sjöman. Trotzig Sjukd. 5 (1972). — särsk. i vissa uttr.
a) stå på förslag, vara uppförd på (den l. den platsen i) förslag (se FÖRSLAG, sbst.3 1 f) (till besättande av viss tjänst l. erhållande av visst stipendium l. dyl.). Widenius .. beder .. at Bror ville hos Vederbörande fälla et godt ord för Mag. Arenander .. som står på förslag till Masku Pastorat. Porthan BrCalonius 47 (1793).
32) i uttr. stå (så l. så) till boks, äv. i bok.
a) (†) i eg. anv., i uttr. stå till boks, äv. i bok, se BOK, sbst.2 1 b ε. (Sv.) Stå till boks hos en, (fr.) être sur le livre el. les papiers de qlcn. Weste 1: 287 (1807). (Sv.) Stå till boks hos ngn (t.) in jds Buche stehen. Auerbach 202 (1918).
33) (numera i sht i vitter stil) i förb. med inf. inledd av att, i sht förr äv. till (förr äv. därtill) att, i uttr. av typen stå ((där)till) att övertala(s), kunna övertalas, vara (möjlig) l. gå att övertala; numera företrädesvis i negerad sats o. i förb. med övergångsverb (förr äv. i förb. med sådana verb som beklaga l. betala l. höra l. se l. ursäkta, särsk. i uttr. ngn står att beklaga, ngn bör l. tillkommer l. är berättigad till l. värd att beklagas); förr äv. i uttr. av typen stå till finnandes, kunna anträffas, vara (möjlig) l. gå att finna l. träffa, vara anträffbar. En troghen wen står icke til betalandes med noghra peningar eller gotz. Syr. 6: 15 (öv. 1536). Wedh alle passagier och hambner skulle effter spanas, om Gustaf Drake eller någon af dee interesserade Stodo at igenfinna, då dee angripas skulle. HSH 31: 157 (1662). Som Sochnemännen intet stå ther til at öfwertalas, måste blifwa ther wid som wahnligit warit. KulturbVg. 1: 39 (1705). Iag står att beklaga. VDAkt. 1714, nr 66. Mats Larson Kafle stod icke at öfvertala. Dalin Hist. III. 1: 203 (1761). Med det rätta ögat på papperet och det skeva på utpost emot hela hären av Stensnäs’ vespor och getingar, som förklarat mig krig, kan jag stå att ursäkta, om jag icke alltid bibehåller min vanliga redighet. Thomander (1816) i 3SAH LXXXI. 2: 94. Lugna dig! Intet larm! .. Men Alanus stod icke att hejda. Topelius Vint. II. 1: 141 (1850, 1881). Sjögren TaStjärn. 75 (1957).
F. med direkt obj. (l. därmed jämförbar anv.; se 44).
34) hålla stånd mot (ngt som man ansätts av l. utsätts för) l. (med framgång l. lyckligt) genomföra l. klara (av) l. uthärda l. tåla l. finna sig i o. d. (ngt som man underkastar sig l. utsätter sig för l. undergår l. genomlever l. genomlider o. dyl. l. har att underkasta sig osv.).
a) (†) med avs. på ngt abstr. (jfr b, f), t. ex. olycka l. obehag l. förhållande(n) l. omständigheter: uthärda l. fördra l. tåla l. finna sig i l. klara (av) l. stå ut med; äv. i förb. med obestämt det (se DEN VII 2), i uttr. icke stå det ngnstädes, icke stå ut med levnadsförhållandena l. tillvaron o. d. ngnstädes. The (dvs. danskarna) sweke the Suenske .. /.. Och läte them sielffue stå theris olycke, / Thet war doch intit redeligit stycke. Svart Gensw. I 5 b (1558). Steffen BrittStröft. 163 (1895: obehag). Ni vet inte alls hvad ni kan komma att gå igenom, fröken — er fästman står sådant bättre. Angered-Strandberg NVärld. 18 (1898). Det är väl så godt Louise ser att komma hem till sitt igen, när hon inte står’et härute (i USA). Därs. 295.
b) (numera bl. i vitter stil l. ålderdomligt) med avs. på granskning l. undersökning l. prövning o. d.: klara (se KLARA, v. 8 c), bestå (se d. o. II 1 b β, c); äv. liktydigt med: avlägga l. ta (examen). Han haffuer warit här någhra åår, och tilförende ståndit Examen. VästeråsDP 28 ⁄ 2 1621. Studiosi som kunna stå proof skola få Stipendium för andra. Rudbeck Bref 63 (1670). Den 12 maj 1803 stod .. (Z. Topelius’ far) stipendiatexamen, förmodligen för att få högre stipendium. Vasenius Top. 1: 128 (1912). Stå en examen. Cannelin (1939). — särsk.
α) i uttr. stå jämförelse(n) med ngn, (låta sig utsättas för o.) till sin fördel klara av en jämförelse (jämförelsen) med ngn. I Amerika kan väl för närvarande ingen skulptör stå jämförelsen med Milles. Östergren (1949).
β) (†) i förb. med obj. utgörande mål (se MÅL, sbst.5 6), i uttr. stå målet, i fråga om att klara av att (bestå i viss prövning o.) uppnå målet. Detta var ett prof, der hon måste stå målet eller falla igenom. Benedictsson Ber. 89 (1885).
γ) i uttr. stå provet l. sitt l. sina prov l. ett sådant l. sådant prov, i allmännare l. bildl. anv. (jfr PROV 1 d—f), i fråga om att dels med framgång (genomgå l. genomföra o.) klara av en (stor l. svår) uppgift l. prövning l. strapats l. ett (stort osv.) lidande, dels (gm viss bedrift l. dyl. l. vid prövning l. granskning) visa sig hålla (måttet) l. duga (väl) l. befinnas fullgod; jfr 35 c. Det (dvs. att den svenska fanan begabbades) grämde en båtkarl, der han for; / Han stått sina prof, och vid sitt ror / Han stångats mot storm och hagel; / Men nu, nu vardt det honom för svårt. CVAStrandberg 1: 158 (c. 1858). Svitjods folk hade profvet stått, / och klart i häfderna lysa skall, / .. minnet af segern på Fyrisvall. Melin Dikt. 1: 5 (1888). Båda två voro de väl riggade i randiga pyjamas och halmhattar, och Case skulle stått profvet i hvilken stad som helst. Cavallin Stevenson Söderh. 9 (1897). Beträffande den lama, kände hon dunkelt, att hon stått ett stort prof och räddat sitt. Hallström Than. 150 (1900).
c) (†) (tappert l. hjältemodigt) hålla stånd mot l. trotsa l. uthärda (skott vid fientlig beskjutning); anträffat bl. bildl., i (det imperativiska) uttr. stå skotten, om dryckeskämpe, i fråga om att stå för (se 1 g) inmundigade supar. Hjelte, stå skotten, / Drick ut i botten, / Tills hvar en ligger i sin grop! Bellman SkrNS 1: 88 (c. 1770).
d) i förb. med obj. betecknande ngt som förtärs l. avnjuts: klara av l. tåla. Blås på ni, sir, om ni kan med vår tobak! .. kärrena här ha frossa med sig. Men står ni våran tobak, så hjälper den. Nyblom Golfstr. 43 (1911).
e) sport. i förb. med obj. betecknande längd av sträcka som person l. häst (l. annat djur) löper (l. har att löpa): (fysiskt) klara (av) l. orka (med) l. hålla (för). Den blifvande segrarinnan (dvs. ett sto) .. gjorde ej intryck af att stå 4500 meter med 15 hinder. TIdr. 1895, s. 216. (Stoet) Juliana har inte visat sig stå mer än 2,600—2,800 m., och bättre än tvåa hade hon knappast under några förhållanden kunnat bli. STSD(A) 1933, nr 274 A, s. 13.
f) i vissa uttr.
α) (†) stå klinken, tåla l. klara (av) l. ”ta” smällen (se SMÄLL 5 a γ), ”stå stöten” (se η); jfr KLINK, sbst.3 Kommer du bara icke under fund med styckegodset .. så må du .. fara af med det andra — den klinken står jag nog! Carlén Ensl. 2: 347 (1846). En annan (drager) försorg om .. (smuggelgodsets) vidare fortskaffande .. den får sedan stå klinken, om olycka händer. Därs. 3: 126.
γ) (†) stå puffen, ”stå stöten” (se η). Stå puffen, säjs skämtvis för Tåla en stöt, ett slag, uthärda en förlust. Weste FörslSAOB (c. 1817). Gå på. Jag står puffen emot det der som ni ärnar komma fram med. Hagberg Shaksp. 3: 284 (1848). Dalin (1854).
ζ) [jfr uttr. hålla ngn stången] (†) stå stången mot (ngn l. ngra l. ngt), hålla stånd l. klara l. reda sig (bra) mot (ngn osv.). Tolfte Carl stod stången / Mot halfva verlden han. Ridderstad SDikt. 1: 282 (1843, 1855).
η) stå stöten l. (speciellare) den stöten l. dyl., i fråga om att (ha att) uthärda l. finna sig i l. stå ut med l. tåla l. klara (av) o. d. (den speciella) stöten (företrädesvis i den bildl. bet.: motgången l. olyckan l. förlusten o. d.), särsk. liktydigt med: ta (den) stöten l. smällen (äv. i uttr. stå stöten för ngn, ta stöten osv. för ngn); äv. (i uttr. stå stöten) allmännare, i fråga om att hålla stånd l. klara sig (bra) l. bestå (provet) l. dyl., liktydigt med: stå rycken (se RYCKEN; jfr ε); jfr α, γ. (Sv.) Stå stöten .. (eng.) To stand the shock. Widegren (1788). Allt tidnings ovettet om December Bladet har jag ännu ej sett, men väntar mig det och hoppas stå den stöten. Geijer Brev 315 (1839). Han stod stöten för mej. Meurman (1847). Stå .. stöten. Dalin (1854).
35) (ha att) genomgå l. genomföra l. inlåta sig i l. underkasta sig l. utsätta sig för l. uthärda (ngt), (ha att) utstå (ngt); särsk. (o. numera bl., utom i a, c, d) i förb. med obj. betecknande kamp (se KAMP, sbst.2 1), o. i denna anv. numera bl. (i vitter stil, särsk. arkaiserande) med dust (se DUST, sbst.2 2) l. kamp l. strid (förr äv. gång (jfr d. o. 2 g γ) l. lek (se LEK, sbst. 1 e) l. törning m. fl. ss. obj.), i sht i uttr. (av typen) stå en (sådan l. sådan) dust (med ngn l. ngt), (ha att) utkämpa l. utstå l. ta en (sådan l. sådan) dust (med ngn l. ngt; förr äv. med indir. obj. (i st. f. prep.-adverbial), i uttr. (av typen) stå ngn en sådan l. sådan kamp); äv. oeg. l. bildl. (särsk. motsv. KAMP, sbst.2 2). Förtencker på the framledhna daghar j huilkom j vplyste woren, och stodhen en stoor törning j twången. Hebr. 10: 32 (NT 1526; NT 1981: ni utstod). Hoo som hälst icke ville ståå sinom vedersakare een sådan tillbudin kamp, then samme skulle räknas för allaredho öfvervunnen. LPetri Kr. 15 (1559). Therföre .. moste Petrus stå skurebadhet, Ty Herren Christus satte sigh hardt emoot honom .. med itt hastigt oc hardt ord. PErici Musæus 2: 360 b (1582). Widekindi G2A 100 (c. 1676: gång). Han (dvs. August II) .. sin fäders troo förnekar, / För then lell mången svänsk och sax stådt hårda lekar. TRudeen Vitt. 168 (1702). Öde, du har gjort mig myndig. / .. Jag .. vill .. / .. stå / En dust med dig ännu. Börjesson E14Son 16 (1847). Jag stod som bäst en hård strid med min stolthet, då (osv.). Tavaststjerna UÅr 30 (1892). — särsk.
a) med examen (se d. o. 1—3) ss. obj.: (ha att) genomgå l. undergå l. underkasta sig; numera bl. (ålderdomligt l. arkaiserande) i anv. motsvarande EXAMEN 3, i uttr. (av typen) stå (sin) examen (förr äv. i utvidgad anv., i uttr. stå examen med sina disciplar, om lärare l. examinator(er), i fråga om att genomföra l. förrätta l. hålla examen med sina elever); stundom svårt l. omöjligt att skilja från 34 b. Annerstedt UUH Bih. 1: 85 (1610). Nepligen skall kunna bevijsas, att någon Episcopus haffver most stådt examen och gjordt räckenskap för sin administration. RP 6: 338 (1636). Jo jo, nu får ni stå examen; / För min del önskar jag att vara från det här. Lannerstierna Vitt. 109 (1790). Baron von Orten .. hade till och med vid sjelfva Akademien så stor aktning, att då han skulle stå sin examen, hvari han erhöll laudatur, fick han sitta i fåtölj. Cederborgh OT 2: 24 (1810). Följande dagen .. stod jag min prästexamen. Afzelius Minn. 122 (c. 1870). PedT 1964, s. 24.
b) (†) med fara (se FARA, sbst. 1 b) l. farlighet l. möda (se MÖDA, sbst. 1, 2) o. dyl. ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. utsätta sig för (i förb. med fara särsk. liktydigt med: löpa (se LÖPA, v.1 I 6)); i sht anträffat i uttr. av typen dels stå sin l. sådan l. sådan fara, (ha att) underkasta sig osv. den fara l. risk som är vederbörandes egen resp. sådan l. sådan fara, dels stå (den) fara(n) att med åtföljande inf. l. bisats, stå risk(en) att (se d). The rette och sanskyllige Christne .. weta wäl, at för Christi och ordzens bekennelse skul, moste the stå sin fahra. LPetri 2Post. 70 a (1555). The skulle betenckia .. hvad mödho och farlighet han för Riksens besta skull ståndet hade. Dens. Kr. 120 (1559). Thetta skal komma them, som Seglationen och Köphandelen icke förstå, mächta fremmande före, at någon skal wilia stå så stor fahra för så ringa winst. Schroderus Urs. F 2 b (1626). Ingen fahra du står, om du skönt sielf blifuer ältad. Stiernhielm Herc. 113 (1648). Ingen äger rätt att göra ändringar i Piecen utom författaren. Skulle han ej följa de råd han får antingen af Utskottet, direktionen eller Svenska academien, må han stå den fara att se sin Piece falla. SAD 1: 495 (1788). Stå fara att mista både lif och välfärd. SvT 1852, nr 218, s. 1.
c) (numera bl. i vitter stil) med prov (se d. o. 1 f (β, γ)) ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. utsätta sig för l. utstå prov; företrädesvis bildl. (i uttr. av typen stå provet l. sitt prov), i fråga om att vara l. bli försatt i en situation där vederbörandes förmåga (att klara en svår uppgift l. dyl.) l. kunnande l. duglighet o. d. prövas; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 34 b γ. Må mannen stå sitt prof. Valerius 1: 64 (1831). Denna begynnelse, då menskligheten i sina stamföräldrar stod det stora profwet, huru wida hon wille tro sin Guds eller afgrundsfurstens ord, och i detta prof swek sin skapare. Rudin 2Evigh. 2: 265 (1883, 1888). Innan man har stått sitt prov, vet ingen hur han kommer att handla, då en stor fara hotar. Lagerlöf Troll 2: 120 (1921).
d) med risk (se RISK, sbst. 1), äv. självrisk ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. utsätta sig för (särsk. liktydigt med: löpa (se LÖPA, v.1 I 6)); särsk. i förb. med (av prep. föregånget) inf.-attribut, i uttr. av typen stå risken (av) att med åtföljande inf., (ha att) underkasta sig osv. risken (av) att, (ha att) löpa risken l. riskera att (jfr b). Han står risken (av) att bli fängslad, om han återvänder till sitt land. Mig lyster dricka, älska, taga flickor fatt: / Min egen rygg står risken, icke din, därför! VLitt. 1: 263 (1896). Avdrag skall göras, då skoldistrikt står självrisk för utgivande av sjukpenning. SFS 1948, s. 350. Vet du vilken risk du står, om du misslyckas? Östergren (1949).
e) (†) med skada (se SKADA, sbst. 1) ss. obj.: utsätta sig för l. utstå. Att .. (fogden) afskär vthi hennes skat eller fordring så myckit som hon hafwer stått skade till på sine ägor af then Elfwen Halleren. G1R 19: 291 (1548).
f) (†) i uttr. stå sin laga tid, i fråga om att (ha att) genomgå l. underkasta sig sin i lag föreskrivna tidsperiod (av avhållsamhet från ngt). Effter barnsfenge måtte (hos judarna) ingen quinna alment omgåås med folk, för än hon hade stått sin lagha tijdh, thet är, sex wekor effter swenbarn, och tolff wekor effter mööbarn. LPetri 3Post. 49 b (1555).
36) [jfr 35] (†) ge sig till freds med l. gå med på l. godkänna (ngt); jfr BESTÅ II 5. De .. sågo att Påll war wäll behållen om han hade welat ståå bytett. Men Påål wille inthz bestå det sennare bythet om de andre twå tegar vthan den tegen wedh hagan i Pädher Erichssons wret, och den söder i änget, det beståår Påål. ÅngermDomb. 5 ⁄ 8 1646, fol. 17.
37) [jfr 4, 35] (†) bjuda (ngn) kamp l. ta upp kamp l. kämpa l. slåss mot (ngn); äv. närmande sig l. övergående i bet.: (stå kvar (se 25 g) o.) (kämpande) bjuda (ngn) motstånd l. hålla (ngn) stången l. hålla stånd l. reda sig mot (ngn); äv. allmännare l. oeg. l. bildl., i fråga om att (särsk. med hänsyn till kroppskrafter o. d. (äv. i uttr. av typen stå ngn i krafter) l. färdighet i ngt) (förmå) hävda sig mot l. mäta sig med l. gå upp emot l. rå på l. klara av l. betvinga l. övervinna l. besegra (ngn). Vij ährna .. gå på fienden, där han är til att finna. Och hvar han icke vill oss stå, hoppes vij dragha medh Gudz hielp kriegett in i hans land. OxBr. 8: 329 (1636). Procancellarius swarade, at .. (en viss sökande till medicinprofessuren) är een chirurgus, men intet tror man han kan der uthi stå een professor. Annerstedt UUH Bih. 1: 384 (i handl. fr. 1647). Jag skall lyffta dig af hästen, och skall du see jag är een sådan karl, så att ingen student skall stå mig i Upsala. UUKonsP 18: 331 (1687). Feltmarskalcken .. sielf sig .. uthlät, huru han ingalunda trodde, at iag honom stå skulle, effter thet med så få truppar en omöijelig sak war. ALLewenhaupt (c. 1715) i HH XXXIV. 2: 87. Denna munrifwaren hade en förträffelig färdighet i tungan; när han slapp til muns, stod honom ingen: Han bytte hwitt i swart, rundt i fyrhörnadt. Roman Holbg 32 (1746). Hvem kan stå honom i krafter? Widegren (1788). Stå .. (dvs.) Gå upp emot en, vara en vuxen. Dalin (1854; angivet ss. vard.).
38) [jfr 5] (ha att) stå inför rätta l. den l. den rätten (se 5) o. avge (ngt) l. underkasta sig l. ta på sig l. uppbära (ngt) samt i vissa utvidgade anv. härav.
a) jur. med ansvar (se d. o. I 1, 3, 5) ss. obj., i uttr. (av typen stå(nda) (laga l. rättsligt) ansvar (för ngt) l. gärningsmannaansvar o. d.) med bet.: (ha att) (i egenskap av svarande, särsk. gärningsman, stå inför rätta o.) avge svaromål l. svara för sig; (ha att) (i egenskap av svarande osv.) underkasta sig laga l. rättslig rannsakan o. dom; (ha att) (stående inför rätta i egenskap av svarande osv. underkasta sig domstolens dom o.) påta sig l. uppbära det rättsliga ansvaret (för ngt) l. de rättsliga följderna (av ngt) l. det rättsliga straffet (för ngt); särsk. liktydigt med: stå till svars (se 5 c ι); äv. i fråga om att stå till svars inför annan (dömande) myndighet än juridisk domstol. Det (torde) icke vara obefogadt af mig att .. instämma åtskilliga, som .. skyllt sin nästa för tjufnad, giftblandning och namnförfalskning, och som då lära komma att stånda samma ansvar som de sjelfve yrkat. CJLAlmqvist (1851) hos Hellberg Samtida 5: 199. Äfven exkronprinsen skall stånda rättsligt ansvar. Upsala(A) 22 ⁄ 5 1919, s. 1. På grund av ett par skrifter kallades han att stånda ansvar inför Consistorium i Strängnäs den 1 april år 1818. Engström Ränn. 137 (1920). Stånda laga ansvar. Cannelin (1921). SvLantmät. 1: 452 (1928: ansvar). Finner HovR:n .. att kl(a)g(an)d(e)n .. bör stånda gärningsmannaansvar. 1NJA 1948, Dom. s. 96. — särsk. (numera mindre br.) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. (i sht i uttr. stå ansvar för ngt): (ha att) påta sig l. ikläda sig l. uppbära ansvar (se d. o. I 2) l. ansvaret (för ngt). Kronofogde stånde uppbördsmanna-answar efter Lag för hwad han, i och för tjensten, af allmänna eller enskildes medel om händer får. SFS 1855, nr 91, s. 10. Skepparen ståndade ansvar för allt hvad han mottagit ombord. Strindberg SvFolk. 1: 135 (1881). (Herakleitos) tycks (ej) tänka på annat än att människan också står ansvar för gott och ont. Athena 245 (1917). Harlock (1944).
b) (†) i uttr. stå borgen för ngt, stå l. gå i borgen för ngt (se 20 a α γ’); anträffat bl. bildl. Mit hufvud borgen står för det min tunga säger. Wallenberg (SVS) 2: 60 (1775).
c) (ngn gg i skildring av ä. förh.) i förb. med disciplin (se d. o. 5), i uttr. stånda kyrkans disciplin, stånda kyrkostraff (se l). Konungens fogde .. dömde (år 1621) att .. (de till papistisk vidskepelse skyldiga) själva omedelbart skulle riva kapellen och stånda kyrkans disciplin för den förargelse de brukat i sin vankunnighet. Näsström FornDSv. 2: 294 (1948).
d) jur. i uttr. stå(nda) hemul, (ha att) (stå inför rätta osv. (se huvudmom.) o.) avge försäkran om (att försvara l. värja) sin (l. annans) äganderätt till viss försåld l. överlåten egendom; äv. (äv. i uttr. stånda hemulsansvar), stå(nda) i (gällande lag föreskrivet) hemulsansvar (se 20 a α γ ’ slutet); i sht förr äv. i förb. med indir. obj. (i uttr. stånda ngn laga hemul) betecknande person (köpare l. mottagare av ifrågavarande egendom) som den gm subj. betecknade personen (hemulsmannen l. fångesmannen) garanterar tryggad rätt till det köpta l. överlåtna. Ambrosiani DokumPprsbr. 317 (i handl. fr. 1797). Enligt detta kontrakt skulle fäboddelägarne stå hemul såtillvida, att (osv.). 1NJA 1906, s. 172. (Det yrkades) i varje stämning att vederbörande svarande .. måtte förpliktas stånda hemul ävensom ersätta käranden den kostnad, skada och förlust som kunde uppkomma för denne i anledning av rättegången. Därs. 1942, s. 298. Därs. 1946, s. 774 (: hemul). Därs. 1951, s. 690 (: hemulsansvar).
e) (†) i uttr. stå lag (se LAG, sbst.1 1) för ngt, underkastas l. utstå laga dom för ngt. Men effter som Pädher Erichsson tilförende hafuer ståt lagh för sådana gerningh, så kunde han ige lagmän fåå, eij heller kunde tolfmän wäria honom. ÅngermDomb. 3 ⁄ 8 1646, fol. 15.
g) (†) i uttr. stå pen, stå straff (se l); jfr h. Nilsz Jostzons piga .. är belägrad af Mårten Schomakare. Herom will ransakas, om dhe hafue lofuat huarandre ächtenskap .. Män ähr dätt icke beuisligit, skola the stå peen på både sidor. ÄARäfst 55 (1596).
i) med plikt (se PLIKT, sbst.1 6) ss. obj., särsk. i uttr. stå sin plikt, stå sitt straff (se l); äv. (o. numera bl., om ä. förh.) i uttr. stå (sin l. uppenbar) kyrkoplikt, undergå (sin l. uppenbar) kyrkoplikt (stående i l. vid kyrkan till allmänt beskådande). (En drucken som för oväsen i kyrkan) skal longt vthsättias aff kyrkion, och än tå stå werldzligh plicht. LPetri KO 8 b (1561, 1571). Hoo sigh eÿ wmuender / Han måste stå stoor plicht. Visb. 2: 97 (1573). De som begå Lönskeläge .. taga besked och underwisning om sin synd, och stånde plikt allenast i den Församlingen, där synden och förargelsen är gjord. Wallquist EcclSaml. 1—4: 88 (1688). Cavallin Herdam. 1: 81 (1854: uppenbar). Två .. kvinnor .. fällda för .. tjuvnad .. skulle .. stå kyrkoplikt i Västerhaninge kyrka. Widding Svan. 22 (1971).
j) med rätt (se RÄTT, sbst.2 1) ss. obj.: (ha att) underkasta sig l. ta på sig (o. undergå) det rätten kräver (ss. bot (se d. o. 6) l. straff för begånget brott l. dyl.) l. (av domstol o. d.) utdömd bot l. utdömt straff (för begånget brott l. dyl.); särsk. dels i uttr. stå den rätt ngn bör över (brott l. dyl. av det l. det slaget) l. som (brottsling l. dyl. av det l. det slaget) bör stå och lida, särsk. liktydigt med: (ha att) underkasta sig osv. (o. undergå) den bot l. det straff som tillkommer ngn för (brott osv.) resp. som (brottsling osv.) har att underkasta sig l. påta sig o. genomlida l. utstå, dels (o. frekventast) i uttr. stå(nda) rätten l. sin rätt, särsk. liktydigt med: stå straffet resp. sitt straff (se l); numera bl. (ngn gg i skildring av ä. förh.) i uttr. stå(nda) tjuvsrätt (förr äv. tjuverätt l. tjuvs rätt), särsk. liktydigt med: (ha att) underkasta sig osv. (o. undergå) bot l. straff som enligt rätten tillkom en tjuv. OPetri Tb. 39 (1524). Twaa dieknar fødde j finland .. hade stulit m(edh) th(e)m wntes lijff for ther(es) wngdom skul doch saa at the skulle staa ther(es) rætt j skola stugone och ryma stadh(e)n. Därs. 107 (1526). Kunde han .. sådane stiicke öffuer beuisze, dhå wille han stå th(e)n rett som en tiuff borde stå och liide. 2SthmTb. 3: 218 (1563). Han hade stulitt .. därföre stodh han sin rett, som förmällt ähr i Tiufva B(alken) i thett 6 Cap. Rääf Ydre 3: 151 (i handl. fr. 1598). UpplDomb. 5: 203 (1599: stodh tiuffuerätt). Nordström Samh. 2: 310 (1840: stå tjufsrätt). Cannelin (1939: stånda tjuvsrätt). — särsk. (†) i pleonastisk förb. med plikt (se PLIKT, sbst.1 6), i uttr. stå sin rätt och plikt, särsk. liktydigt med: stå sitt straff (se l). Wordo til siutusende menniskior frå lijfwet dömde, månge kommo genom flycht vndan, och månge stodho sin Rätt och plicht. Schroderus Liv. 701 (1626).
k) kyrkohist. i förb. med skrift (se SKRIFT, sbst.2 1 c) l. skriftermål (se d. o. d), i uttr. stå (uppenbar l. offentlig l. hemlig) skrift l. (uppenbart osv.) skriftermål, (ha att) underkasta sig (o. genomföra l. undergå l. utstå) (straff i form av) påbjuden (offentligen inför kyrkoförsamlingen resp. enskilt inför prästen l. en mindre del av församlingen försiggående) botgöring (bestående av l. innefattande bikt l. syndabekännelse); i uttr. stå hemligt skriftermål förr äv. oeg. l. bildl., ss. benämning på pantlösen. Wallquist EcclSaml. 1—4: 93 (1652). Därs. 5—8: 209 (1681: uppenbara Skriftermåhl). När någon .. skal stå uppenbara skrift, och then samme treskas (osv.). Kyrkol. 9: 2 (1686). SagSed 1967, s. 19 (1697: uppenbar skrift). Runius (SVS) 1: 297 (1713: offentlig skrift). Ingen Smed äger rättighet at sälja jern .. Eho, som derföre befinnes wara afnämare, skal första gången .. stånda hemlig skrift. Bergv. 3: 255 (1766). Stå hemligt Skriftermål. SvForns. 3: 403 (1842; titel på pantlösen). — särsk. (†) i uttr. av typen stå sin kyrkoskrift, stå sin kyrkoplikt (se i). För det öfrige remitteras både han och hon till behörigt forum att stå sin kyrkioskrifft. UUKonsP 15: 261 (1682).
l) med straff ss. obj.: (ha att) underkasta sig (o. undergå) straff (utom i vitter stil l. i skildring av ä. förh. numera företrädesvis i sådana uttr. som stå sitt straff); särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i förb. med ssgr av typen kyrkostraff l. skamstraff l. tjuv(nads)straff (dvs. straff gällande för tjuvnadsbrott). Then som tahlar å Konung, hans Rådh eller näste Tienare .. hwar thet icke angiäller heder och ähra, straffas therföre uti Tornet .. om en tienare giör thet sin Huusbonde, stånde samma straff. Schmedeman Just. 36 (1560). Bryniolff guldsmedh .. hade giort try hoor the tw haff(ue)r han Bött före Och stått Kyrkiestraff. UpplDomb. 2: 7 (1578). Weste FörslSAOB (c. 1817: Stå sitt straff; angivet ss. vard.). NDA 22 ⁄ 2 1875, s. 2 (: tjufnadsstraff). ÅbSvUndH 23: 66 (1928: sitt skamstraff). Han erkände och stod sitt straff. SvHandordb. (1966). — särsk. i vissa numera obrukliga uttr.
α) stå sitt straff till livet, (ha att) underkasta sig (o. utstå) livsstraff l. dödsstraff, (ha att) straffas till livet. Faner och regement .. skole straffas .. med mindre rotten til vploppet finnes. Fins then tå stå han sit straf til lifwet. Gustaf II Adolf 247 (1621); jfr anm. 4:o sp. 13591.
β) (†) stånda straff hos ngn l. ngt, (ha att) underkasta sig (o. utstå) straff utdömt av ngn l. ngt. När nu thesse Mästerstyckenn äre giordhe skall .. heele Embetett .. besee om hans Mesterstycke .. kunne bestå .. menn finnes thet odugeligitt, då stånde han straff hoos Ålldermannenn och Embett. Silfverstolpe BokbSthm 216 (i handl. fr. 1630).
m) (†) i uttr. stånda lagligt åtal, (ha att) underkasta sig l. bli utsatt för l. drabbad av l. (ha att) utstå laga åtal (för ngt). Tuve med alla karlarne, som funnits ombord, skulle .. stånda lagligt åtal och i sin tid straff för anfallet på kronans fartyg. Carlén Köpm. 2: 477 (1860).
39) [jfr 5] (†) (i stående (i bet. 1) ställning o. i egenskap av kärande l. svarande) möta (sin motpart) inför rätta. Min wederpart .. söker mig hoos Judicem Ordinarium .. där mig böör honom stå, och förwänta huadh laag och Rätt ähr. Stiernhielm (SVS) III. 1: 148 (1652). Bång swarade: effter Miltopœi inlago går ut på (dvs. gäller) min intimation (dvs. tillkännagivande), ty dömer mig, och sedhan skal Miltopœus stå mig och all hans anhang, och fast det wore sielfwe helfwete. ConsAcAboP 3: 532 (1666).
40) (†) lita på (ngn); anträffat bl. i det vädjande l. bedyrande uttr. stå mig för det, lita på mig beträffande det l. i det avseendet (åsyftande ngt tidigare uttalat l. hävdat). En hjelte var .. (K. XII) likafullt, stå mig för det, medikus, utbrast löjtnanten. Strindberg SvÖ 4: 12 (1890).
41) utföra l. verkställa l. fullgöra (tjänst).
a) i uttr. stå vakt, (i stående ställning) utföra l. verkställa vakttjänstgöring l. -uppdrag (äv. oeg. l. bildl.), se 7 e med anm.; stundom äv. stå vakten, (i stående ställning) fullgöra den ifrågavarande vakttjänstgöringen osv.; äv. oeg. l. bildl. Vi, som stå den nationella minnesvakten kring vår store konung (dvs. G. II A.). Weibull LundLundag. 11 (1882). Vakten vi stå för vårt fosterlands port, / är vakten för allt, vad dess framtid har stort. Ossiannilsson Ork. 34 (1907).
b) [efter uttr. gå jour] (mera tillf.) i uttr. stå jour, (i stående ställning) utföra l. fullgöra tjänstgöring(sskift). Jens och de andra .. byts av att stå jour med sina protestlistor (mot nedläggningen av Gbgs botaniska trädgård). GbgP 10 ⁄ 5 1986, s. 6.
42) (†) i uttr. stå ngn ngt, stå i skuld till ngn för l. med ngt (dvs. penningsumma av den l. den storleken), vara skyldig ngn ngt. Swarede Jören, att han inge credentz annammede vtaf Matz Schubert, vthen hans hustru hade panttsatt them Panckratius Hänne ifrå Nöremberg för 1200 [markland], huilken them igen vthsatt hade för(nemp)de Jören Beniche för så månge p(e)n(inge)r the stode honom. 2SthmTb. 4: 516 (1574).
43) i uttr. stå ngn ngt, bestå ngn ngt, spendera ngt på ngn, bjuda ngn på ngt, ge ngn ngt; anträffat bl. med direkt obj. betecknande hugg l. slag. Hafwer du stådt mig 40. hug / flere och icke fierre, / iag står dig lÿka så många igen. Visb. 2: 140 (c. 1695).
44) (numera föga br.) sjöt. i uttr. betecknande att ngn l. ngra (stannar upp i sin rörelse l. verksamhet l. förberedelse o. dyl. o.) står stilla l. kvar (se 25) på stället.
a) [jfr 25 k] i det imperativiska uttr. stå hissa!, uppmanande den l. dem det gäller att (för tillfället) upphöra med att hissa (se HISSA, v.1 1), stå i hissningen! (se 25 k). (Sv.) Stå hissa .. (eng.) Launch hoa .. Launch hoe .. Hoist no more. Widegren (1788).
b) [jfr 25 k α] i uttr. stå hiven, i fråga om att stå i hiven (se 25 k α). Stå hiven, t. ex. då man skall upphöra att hiva i ett spel. Stenfelt (1920).
45) [jfr 28 b] (†) förbli (ngn) (orubbligt) trogen l. trofast; äv. i uttr. stå ngn fast. Om j dandhemenn alle wilie sthaa oss fasthe. G1R 3: 23 (1526). (Fr.) Je serai ton parain .. (sv.) Jag skal stå dig. Mont-Louis FrSpr. 282 (1739).
46) [jfr 28 a, b] (†) med obj. betecknande löfte l. utfästelse l. förpliktelse l. skyldighet l. överenskommelse l. avtal l. köp o. dyl. l. mening l. åsikt o. d.: (ha att) (orubbligt l. ståndaktigt l. troget) stå fast vid (se 28 b), (ha att) hålla l. vidhålla (särsk. motsatt: rygga (se RYGGA, v. 4)); äv. närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: uppfylla l. fullgöra. Men Rasmus Skåning stod æn dhå sine mening och sade siig wæll wette, huilken hans pen(ninga)r stulid. 2SthmTb. 3: 161 (1556). Blifwer thetta talet framdeles nederlagt, står iag min loffwen: hwar icke rygger iag min ord. VDBötB 1635, s. 338. Be:te tullnär beklagade, att, der sådan oreda inthet skulle förekommas och förhindras, kunde han inthet stå sitt contract, som han medh Cammaren uprettatt hade. RP 16: 381 (1655). H:r Præsul: Har j M. Posselii tagit emoth denne bygning mz nycklar och låås .. (Svar:) Ja. H:r Præsul: Ergo måste J den behålla och stå edert kööp. HärnösDP 1694, s. 305. Då wij intet mehra .. med hwarandra kommo till någon rätt hufwudträfning, effter som Muschouitharne eij höllo sitt parouhl, som dhe så säckert till förrende uthlåfwade att willia ståå. JMNorsbergh (1711) i KKD 3: 200. — särsk. i uttr. stå (sin) lydno l. lydnon(a) l. lydna, uppfylla l. fullgöra sin lydnadsplikt; äv. med indir. obj. l. härtill svarande prep.-uttr. inlett av för; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 38 f. Icke så at wij genom wåra godha gerningar kunne aff leggia syndena .. Vthan at wij för Gudhi .. stå wår tilbörliga lydhno, och medh syndenne honom icke yterligare förtörne. LPetri 2Post. 109 a (1555); jfr anm. 4:o sp. 13591. (Syndaren får ej avlösning) medh mindre, at han förplichtar sigh til at stå lydnona. Dens. KO 30 b (1561, 1571). Wille någon biuda något som kan komma Osz och Rijket til skada, förderff eller nadel, då stånde krigzmannen honom ingen lydno. Krijgsart. 1621, § 48. Förehöltt Landtmarskalken dem samptligen huru Rikz: Rådh åter hade förordnat honom till Landtmarschalk; Derföre wele dhe honom derföre godh erkenna och all lydno stånda, som han dhem .. befallandes warder. RARP 1: 160 (1632). Väl vethendes, att min Fr(ände) af s. Kong. May:tt .. är förordnadh till en fullmächtig legat öfver heele Pomeren, af hvillken alla andre commendeurer på dee orterne .. dependere och alltså .. böre all tilbörlig lydna stånda. AOxenstierna XI. 1: 59 (1634). En enwoldz Konung kan och må wel .. biuda och råda: honom moste ock vndersåtarena .. lydno stånda; skulle thet ock gella theras godz och lif. Swedberg Schibb. e 2 a (1716).
47) [jfr 28 b] (†) (åt)lyda l. rätta sig efter l. efterkomma (ngt, särsk. kungligt påbud l. dyl.); äv.: lyda (se LYDA, v.1 4 e) under (rätt (se RÄTT, sbst.2 3) av det l. det slaget). Konungens budh efter Laghen moste Vndersåterne stånda. Chesnecopherus Skäl Mm 4 b (1595). Såsom nu alle i gemeen hafwe lofwat och swurit at wela osz (dvs. G. II A.) rätta Lydno hålla och Budh wårt stånda, altså skole de och desse Artiklar hålla, och medh vpräckte Händer swäria effterfölliande Eedh. Krijgsart. 1621, § 17. Ehoo der (dvs. i Falun) bygger, stånde så widt hans huuss Gårdh Bergsbruuk och borgarenähringh widkommer i alle måtto borgarerätt. Lyberg GPprFalunDal. 1: 128 (i handl. fr. 1624). Efter Osz ju den magten tilstår, at allwarligen förehålla dem, som Osz undergifne äro och Wåre bud stånda böra, när de på deras plikt och skyldighet något mangla låta. HC11H 6: 168 (1693).
48) [jfr 28 d ] erkänna l. medgiva (ngt), tillstå; numera bl. i ssgn TILL-STÅ. Den äldre Zidenius stodh wähl klappat på fönstret såssom een bekanter, dock icke bracht någon ruta. ConsAcAboP 5: 116 (1680).
49) [jfr 19] (numera företrädesvis i fackspr., särsk. jur., i sht arkaiserande; se dock c, d) (ha att) uppbära l. påta sig (se PÅTAGA 5 a) l. ikläda sig l. axla (ngt) l. påta sig l. ikläda sig ansvaret för (ngt); särsk. i fråga om att uppbära osv. ekonomiskt ansvar (för ngn l. ngt), o. i denna anv. äv. övergående i bet.: (ha att) gälda l. bestrida l. betala för (ngt); i fråga om ekonomiskt ansvar numera nästan bl. i förb. med (om)kostnad l. utgift o. d., i uttr. av typen stå kostnad(en) l. kostnader(na); särsk. liktydigt med: stå för (se 19). Til Templens bygning och förbätring .. wil Konungen ock stå vmkosten aff sijn eghen vpbyrd. 1Mack. 10: 45 (Bib. 1541; Apokr. 1986: skall utgifterna belasta de kungliga räkenskaperna). All kostnad .. skall Jordägaren ensam stånda. Bergv. 4: 630 (1824). Föreskrifter för boställshafvare att låta brandförsäkra vid risk att i händelse af eldsvåda själf få stå kostnaderna för uppkommen skada. VL 1908, nr 59, s. 3. Vardera parten skulle själv stå sina rättegångskostnader. 1NJA 1946, Dom. s. 35. — särsk.
α) i uttr. stå faran (för ngt), stå risken (för ngt; se d); jfr i. Then skal stå faran som båtanen (dvs. vinsten) och profiten haffuer. OPetri 4: 311 (c. 1540). Den bör och winst, som fahran står. Törning 135 (1677). Sedan köp om visst gods slutits, skall köparen stå faran för godsets försämring eller förstörelse. VL 1895, nr 3, s. 2. 3NF 7: 110 (1927).
β) (†) i uttr. stå(nda) sin (egen) fara, ta ansvar(et) för den risk som vederbörande utsätter sig (l. kommer att utsätta sig) för (inför domstol); äv. övergående i allmännare bet.: (ha att) (själv) stå risken (se d) l. svara för följderna, (ha att) skylla sig själv, stå sitt kast (se c). För al oreth och offweruoldh sege wij honum cristhelighe leghde tiil .. Dog at han sielff staa szine faræ j retthen. G1R 1: 277 (1524); jfr anm. 4:o sp. 13591. Förhoppes mich, ath min ordh skole taghas til godho, Men hwar och någhor funnes som them toghe til ondo, så stånde han sin eghen fare. OPetri 1: 366 (1528). Riksens Råd ansågo Marskens resa til den uproriska negden för ganska farlig .. Men när Marsken swarade, at han wille stå sin egen fara, gåfwo de samtycke därtil. Lagerbring 1Hist. 4: 171 (1783).
b) (†) i uttr. av typen stå ngns (för)täring (och kost), stå för ngns (mat)kostnader (jfr KOST, sbst.3 1 b, 2 b α); stå ngns entretenement [av fr. entretènement], stå för ngns underhåll. Huilkienn som (utskänknings)rettenn (i stadskällaren) behåller, skall stå hinn anders tärinngh. TbLödöse 196 (1590). Man kunde obligera sigh att vela stå .. (änkedrottningens) entretenement, så länge att vij ville H. M:tt skall där (i Brandenburg) vara. RP 9: 398 (1642).
c) (fullt br.) i det bildl. uttr. stå, förr äv. stånda sitt (stundom äv. sitt eget) kast, (ha att) bära l. ikläda sig l. ta sitt (eget) ansvar l. sin (egen) risk (för de följder vederbörandes handlingssätt l. uttalande l. ställningstagande l. beslut o. d. kan få l. får); äv. övergående i bet.: (ha att) svara för följderna (av sitt handlingssätt osv.); stundom äv. i förb. med prep.-adverbial inlett med för angivande ifrågavarande handlingssätt osv.; äv. övergående dels i bet.: (ha att) skylla sig själv (för ngt), dels: (ha att) hålla till godo med l. finna sig i sakernas tillstånd l. den gällande situationen. Här är svåra sumpicht .. dogh .. måste .. (soldaterna) stå sitt kasth, effter här ingen lägenheet är, dem annorstädes at förleggie. OxBr. 1: 167 (1621). Modren. Der må han stånda sitt kast, men han har ändrat min dotters sinne också. Strindberg Dam. 206 (1898). SvFl. 1939, s. 58 (: eget). Blenda fick stå sitt kast. Hon hade gjort sitt val (av make). Hedberg BleknBrud. 100 (1951). — särsk. (†) i uttr. stå sitt kast, närmande sig l. övergående i bet.: ta risken (med ngt) l. våga ngt; äv. i utvidgad anv., i uttr. låta (det) stå sitt kast, lämna risken därhän, låta det gå som det går l. hur det vill. Möller (1790). Jag står mitt kast .. (dvs.) jag vågar detta. Weste FörslSAOB (c. 1817). Neka bara, och låt’et se’n stå sitt kast. Knorring Torp. 1: 24 (1843). (Sv.) Jag står mitt kast .. (fr.) je le tenterai, j’en courrai le risque, tout coup vaille. Berndtson 274 (1880). (Sv.) Låta stå sitt kast .. (fr.) jeter ou livrer au hasard. Därs.
d) (fullt br.) med risk (se RISK, sbst. 1), förr äv. hasard ss. obj., i sht i uttr. stå risken l. sin (egen) risk, stå för (se 19 a α) l. svara för (följden l. följderna av) det l. det risktagandet l. ta risken (för l. med ngt), äv. närmande sig l. övergående i bet.: (ha att) (själv) svara för följderna, (ha att) skylla sig själv, stå sitt (eget) kast (se c); äv. i förb. med prep.-attribut inlett med för (i uttr. stå risken för ngt), betecknande föremål för risktagande. Han sade sig inte ensam vilja stå risken för det som kunde hända, om experimentet misslyckades. Ger man sig ut på isen vid den här årstiden, får man sannerligen stå sin risk. RP 16: 574 (1656: sin egen hazard; om fartyg); jfr II. Hwar och een (professor) är .. godh, att nu wetta hwadh han lära och skrifwa skall. Ty om han något annat giorde som ej wederbörligit wore, så står han sin hazard. Rudbeck Bref 266 (1685). Boktryckare, som trycker anonym skrift utan namnsedel, står sin risk. Svedelius Statsk. 1: 158 (1868). Sundberg .. ville och fick stå risken. De Geer Minn. 2: 47 (1892). Hvem står ej någon risk, om han kan vinna / båd’ gård och mark med blott ett duktigt nyp! VLitt. 3: 437 (1902). SvHandordb. (1966: stå risken).
e) (numera bl. i fackspr., särsk. jur., i sht arkaiserande) med skada (se SKADA, sbst.) ss. obj., i uttr. stå(nda) skadan l. (den) skada som (osv.), (ha att) stå för skadan resp. (den) skada som (vållats ngn l. den gm subj. uttryckta personen själv); förr särsk. i fråga om att stå för förlust uppkommen gm volymminskning av en ädelmetall vid dennas bearbetning; förr äv. dels i uttr. stå(nda) sin (egen) skada, (ha att) (själv) stå för sin egen skada, dels i förb. med indir. obj., i uttr. stå ngn skada(n), (ha att) stå till ansvar (se huvudmom.) gentemot ngn för (den) honom drabbad(e) skada(n). Min herres. naade scal staa scaden i fförste aff gangen. (dvs. minskningen) aff silffweret (vid dettas granulering) tiil garnalia (dvs. korn) .. al annar aff gang scal myntamestaren staa scadan fföre. G1R 1: 142 (1523). Är thet .. skiäl, at ett eller flere af thesze Borgerskapsens Skiepp, uti Wår .. tienst .. omkommo .. Så wele wij stå them skadan. Stiernman Com. 1: 976 (1629). I fall .. (bröderna Gathenhjelm) villja stå all skada af alt dhet, som kan hända fregatten, så äro vij benägne at dhertill (dvs. till kaperi) låna fregatten. Carl XII Bref 413 (1716). VDAkt. 1739, nr 556 (: sielf stå sin skada). 1 Aug(ustii) wid insläptningen har bonden i Gropegården låtit sit hö därstädes i såtan blifwit stående utan at den efter 8 dag(ar)s wackert wäder införa. Stånde sin egen skada. EtnolKällskr. 2: 112 (1792). Den skada som renarna göra på utestående gröda får odlaren i vissa fall själv stånda. TurÅ 1937, s. 242.
f) (†) i uttr. stå skadestånd, (ha att) stå för skadestånd (se d. o. 2). Värfvaren vill påläggas at uptäcka angifvaren och stå skadestånd när någon, som för lösdrifvare är angifven, frikännes .. R. o. A. funno en sådan ny lag hafva .. skadelige påfölgder. 2RARP 10: 221 (1738).
g) (†) i uttr. stå skulden för ngt, (ha att) bära l. påta sig skulden för ngt. (Nemesis Divina) låter förbrytelsen smitta som skabb och spetälska, så att förbrytaren icke ensam står skulden för sin ogärning. Levertin Linné 107 (1906).
h) (i vissa trakter) i uttr. stå stampen för ngt, svara för (det besvärliga l. påfrestande arbetet med) ngt. Det var mor själv, som stod stampen för destilleringen (av brännvinet), och hon var det även, som skötte om serveringen. Enström Järnv. 74 (1928).
i) [jfr motsv. anv. i fsv., särsk. sta(nda) sit (sin) ävintyr] (†) med äventyr ss. obj., liktydigt med d; äv. i utvidgade uttr. av typen stå (sitt) äventyr med ngn, ha l. inlåta sig på en riskfylld uppgörelse med ngn. Effther the wår tilbudne frid .. icke anname ville Lathe wi oss tyckia atuj them nogen ythermera frid icke tilbiuda .. vthen stå vår äuentyr med them. G1R 6: 218 (1529). Wil tiwffuen fordøma sina siel for mina skul, thå måå han ståå sin ewentyr. OPetri Tb. 261 (1529). Stånde hwar sitt äfwentyr, som illa giör. Grubb 760 (1665). Ware .. sysloman (i visst fall) ej skyldig .. (borgen) at fylla, utan han särskild wedergällning niuter för thet, han slikt efwentyr stånde må. HB 18: 6 (Lag 1734).
G. refl. o. (se 57) recipr.
50) (i folkvisestil o. d.) motsv. 2, med pleonastiskt refl. pron.: stå; jfr SIG, pron. I 1 j. Stod jag (dvs. vikingen) mig om dagen å gungande stäf, / I glans för mig framtiden låg. Geijer Skald. 9 (1811, 1835).
51) (stående (i bet. 1) upprätt l. hållande sig (uppe) på benen) (fortsätta att) kämpa l. strida l. bjuda fiende spetsen l. bjuda (kraftfullt) motstånd (o. icke ge vika l. ta till flykten); äv. (o. numera bl.) allmännare, i sådana uttr. som stå sig så l. så, (i kamp mot fiende(r) l. vid sina krigsoperationer) klara sig (se KLARA, v. I 8 c β) l. reda sig (se REDA, v.1 11) så l. så. Tyskarna stod sig bra i början av andra världskriget. (Konungens dotter) såg at hennes fader och hans folk stodo sig illa. Verelius Gothr. 193 (1664). Jag (Falstaff) .. war i handgemäng med ett dussin af dem .. Jag har aldrig stått mig styfware i all min dar. Hagberg Shaksp. 3: 165 (1848). Den unga svenska armén stod sig ibland gott mot Fredrik II:s utländska yrkesknektar. Andersson SvH 193 (1943). — särsk.
a) (†) i uttr. stå sig som en karl, stå fast (se 4 b ζ) l. bjuda motstånd (mot fiende) l. kämpa ss. (det anstår) en karl (se d. o. 2); äv. övergående i allmännare bet.: göra väl ifrån sig l. reda sig ss. (det anstår) en karl. Farwäl och stå dig som en karl (vid anfallet). Hagberg Shaksp. 3: 151 (1848). (Sv.) Stå sig som en karl .. (eng.) do very well indeed. Björkman (1889).
b) i uttr. stå sig så l. så (i sht bra l. bättre l. bäst) med (förr äv. vid), äv. för ngt, klara sig l. reda sig så l. så med ngt (särsk. som man har sin utkomst av l. utnyttjar l. använder för visst ändamål l. som man ger uttryck för l. bygger sin vandel på o. d.) l. för ngt (t. ex. kritik). (Sv.) Han står sig bra derwid, (t.) er steht sich gut dabei. ÖoL (1852). Man står sig bäst med att visa godt hjärtelag, vore det ock mot själfva hin. Rydberg 2: 343 (1867). Fängsla dig med gyllne boja, / Flicka, nog stå vi oss godt / Med ett hjerta och en koja, / Om der växer taksvamp blott. Hedenstjerna Kaleid. 36 (1884). Vi, som i fråga om de store männen älska sanningen, hela sanningen, och vilja tro, att de .. på längden stå sig bäst med den, vi hafva (osv.). Levertin 11: 124 (1906). Få nu se vem som står sig bäst för kritiken. Östergren (1949).
52) [jfr 51] i fråga om ekonomi l. livsvillkor o. dyl. l. förhör l. dyl. l. svår l. farlig situation o. d.: reda sig (se REDA, v.1 11); klara sig (se KLARA, v. I 8 c β); hävda sig (se HÄVDA, v. 6 a); särsk. dels i uttr. stå sig så l. så (särsk. dels bra l. gott l. väl, dels dåligt l. illa), dels i uttr. stå sig i l. med l. (se särsk. g) på ngt, l. i förb. med båda typerna av uttr.; äv. i frågesats inledd av hur(u). Han har en ordnad ekonomi och står sig bra. Hur står han sig?, i sht förr särsk.: hur mår han?, hur står det till med honom l. med hans hälsa? UppsDP 18 ⁄ 6 1600 (: in examine). Godh Dag, säg huru tin Hustrw sig står, / Och huru i titt Ächtenskap til gåår. Chronander Bel. K 6 b (1649). Lika Som Får icke kunna wäll Begå sigh wthan heerdhe alltså kan och Gudz församlingh icke wäll stå sigh wthan kyrkioherde och siällasörgare. VDAkt. 1662, nr 63. Blÿg fogel står sig slemest. Celsius Ordspr. 2: 416 (1709). Stå sig bra i en dispyt. Sundén (1891). Den bonde, hos hvilken jag bodde, var ej förmögen, men stod sig godt. Wallengren Mann. 116 (1895). Vi kunde stå oss ganska illa, om vi användt alla .. tillgångar för återköp af våra obligationer. Cassel Dyrtid 70 (1917). Vad tänkte Sören om mig? Hur skulle jag stå mig inför hans blickar? Varför hade jag ännu inte gjort minsta anstalt att börja arbeta. Siwertz Tråd. 75 (1957). — särsk.
a) (†) i uttr. stå sig väl, i fråga om att klara sig bra mot (att bli överväldigad av) sinnesrörelse; äv. närmande sig utvidgad anv.: vara väl samlad (se SAMLA 1 g δ β’). (Bruden) Maria Ekeblad .. stod sig mycket väl (vid bröllopet), hon grät inte, och inte rånna hon, utan var helt frisk. SkrSläktFUggla 1: 6 (1647).
b) i fråga om att klara sig så l. så vid kroppsliga (o. själsliga) påfrestningar som man utsätts för i en viss situation l. vid utförande av viss fysisk prestation o. d.; förr särsk. i uttr. stå sig illa, i fråga om att dåligt orka med att fullgöra sin(a) uppgift(er) l. det som krävs av vederbörande. Emedan .. (soldaterna) wore .. girige at swälgia sådant (dvs. vin o. olja) vthi sigh, så blefwe the ther vthaff så tungförde, at the hwarken kunde bära sin Rustningh eller fortmarchera, och syntes the stå sigh mycket bätre, som hade intet at dricka. Sylvius Curtius 512 (1682). Brudgummen stod sig illa; han var mycket sjuk på bröllopet, så at han knapt kunde stå uti brudstolen. Carl XII Bref 26 (1705). KrigVAT 1894, s. 133.
c) (numera bl. tillf.) i fråga om att klara sig så l. så inför Gud l. vid Guds rannsakan (o. dom); äv. i utvidgade uttr. av typen stå sig så l. så inför Gud; numera bl. i förb. med adverbial med positiv innebörd. Then rättferdighe på Domedaghen, och .. til ewigh tijdh, står sigh grufwelighen wäl, och hans owänner then tijdhen, stå sigh ther emoot bara illa. Wallius 2Likpr. 52 (1628). Wil tu .. stå tigh wäl, och rätt förkofra tig i Gudeligheeten, så ställ tigh såsom en .. Wandringzman på Jorden. Preutz Kempis 59 (1675). Tror du icke allt hwad .. (Guds ord) innehåller och lärer, så är du en otrogen och står dig icke bättre inför Gud, än den fräckaste förnekare. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 248 (1865).
d) i uttr. stå sig slätt, klara sig l. reda sig l. hävda sig (tämligen) dåligt (mot ngn l. ngt l. i fråga om ngt o. d.; jfr SLÄTT, adv. 9), blott dåligt l. icke alls (förmå) hävda sig l. göra sig gällande, komma (ömkligt l. snöpligt l. alldeles) till korta (stundom liktydigt med: göra en slät figur); äv. [jfr 11] övergående i bet.: stå där (se 11) varande l. lämnad hjälplös l. i sticket. Den Qwinna står sig slätt, / den mer ei kan än niga. Brenner Dikt. 1: 55 (1695, 1713). Den, som intet språk, än blott sin Swenska kan, / Har härtils stått sig slätt, och warit brydd, om han / Haft lust at weta grund, om Juda Folcks bedriffter. Därs. 2: 111 (1713). Hade jag inte haft andra möjligheter att skaffa mig upplysningar, då hade jag nog stått mig slätt. Stenelid KlarStjärn. 61 (1949). — särsk. i vissa utvidgade uttr.
α) stå sig slätt (förr äv. mera slätt) med ngn l. ngt, betecknande att den (de) gm subj. uttryckta personen (personerna) dåligt (tämligen l. ganska (se MER, adv. II 1 i) dåligt) l. icke alls klarar av att göra det som den (de) gm prep.-adverbialets huvudord uttryckta personen (personerna) resp. det gm detsamma uttryckta sakförhållandet kräver l. gör anspråk på l. är i behov av o. d. Föräldrarna stod sig slätt med sonen och hans skolk från skolan. Vi .. begåfvo oss .. till Nya bomullsspinneriet .. Med oss följde som cicerone en af Lundahls bokhållare, som stod sig mera slätt med gubben Maths, som ville ha noga besked på allting. Topelius Dagb. 4: 336 (1840).
β) i uttr. stå sig slätt vid (förr äv. på) en jämförelse l. den jämförelsen l. dyl., i fråga om att vid jämförelse(n) med en annan person l. andra personer klara sig dåligt l. icke alls få godkänt (beträffande ngt). Det har varit vanligt nog att jämföra vårt sparbanksväsen med Danmarks, och vårt folk har stått sig slätt på den jämförelsen. SvTidskr. 1871, s. 561. (Boken) är så förträfflig .. att (pikareskromanen) Lazarillo de Tormes skulle stå sig slätt vid en jämförelse, och alla andra böcker af samma slag. Lidforss DQ 1: 240 (1889).
e) (numera föga br.) i uttr. icke (l. inte) stå sig mer(a) än jämnt (förr äv. lagom), nätt o. jämnt klara sig l. reda sig, äv. liktydigt med: klara sig l. reda sig illa (l. icke klara sig l. reda sig); ngn gg äv. utan negation: klara l. reda sig med (viss l. god) marginal l. bättre än nätt o. jämnt l. drägligt l. (tämligen) bra. Om thett något till wår rästs betalning hielpa kan, må Gudh wetha thett wore nu hög tidh, eliest stå wij osz inthet mehr än lagom. Ekeblad Bref 1: 235 (1653; rättat efter hskr.). Pluto stod sig då / just intet mer än jämt. / Han feck det swåra hot, at från sin sysla sättas, / Om han ej stälde så at detta kunde rättas. Livin Kyrk. 27 (1781). Weste (1807: intet; angivet ss. vard.). Han kommer att icke stå sig mer än jemt, (dvs.) kommer att råka illa ut. Dalin (1854). (Sv.) Han står sig icke mer än jemnt .. (dvs.) han kan icke försvara sig (fr.) il ne saurait (peut pas) se défendre. Schulthess (1885). Han stod sig mera än jämt. Cannelin (1939). — särsk. (†) i utvidgat negerat uttr. icke (intet) stå sig mer(a) än jämnt för l. med ngn, betecknande att den gm subj. uttryckta personen icke kommer att (kunna) klara sig l. reda sig (särskilt bra; eg.: icke mer l. bättre än jämnt) gentemot ngn. (Sv.) Han torde komma att intet stå sig mer än jämt för mig, (fr.) il pourra bien ne pas avoir si beau jeu devant moi. Weste 1012 (1807). Med mig skall han icke stå sig mera än jemt. Meurman (1847).
f) (†) stå sig på att (göra det l. det), pregnant, liktydigt med: ha ekonomisk fördel l. vinning av att (göra det l. det). Har .. en skogsegare funnit en duglig arbetare, kan han stå sig på att lemna honom högre betalning och träffa fast aftal med honom. Torpson Norden 326 (1887).
g) i fråga om behov av föda (o. andra nödvändighetsartiklar): klara sig (så l. så, l. med l. på ngt l. utan ngt, l. bådadera); äv. (se slutet) utan bestämning av typen så l. så l. med l. på ngt: (så l. så länge) klara sig (utan att behöva äta l. äta mera än det l. det). Man står sig bra på pitepalt. Här är på cronans stal så myckijt höö .. att H. Majestets hästar kunna stå sigh på (sannol. felaktigt för derpå) 1 ⁄ 2 åhr. Rudbeck Bref 42 (1666). Wi hade kost med osz heman ifrå (till Uppsala) at stå osz ther med hela terminen. Swedberg Lefw. 28 (1729). På den här lunchen står vi oss till i kväll. SvHandordb. (1966). — särsk. i fråga om att (vid bjudning l. fest o. d.) med hänsyn till det personliga behovet klara sig l. reda sig fullgott l. (tillräckligt) bra med det som bjuds av mat l. dryck l. bådadera. Det är ingen stor tillställning, förstår ni, men nog ska ni få så mycket av både mat och brännvin, att ni kan stå er. Lagerlöf Troll 2: 39 (1921).
h) utan bestämning: klara sig o. d.; särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om att lyckligt klara sig i ett prov l. bestå i en examen (jfr huvudmom.); förr särsk. speciellare, dels: klara sig drägligt l. bra vad hälsan beträffar, må (tämligen) bra, dels: klara sig (någorlunda) helskinnad (undan skada). Mentes att han setter alt för högh löhn på tullnärerne .. Flygge sadhe han måste gifwa dem sådhan löhn, att dhe kunne stå sigh, elliest stiela dhe. KamKollP 3: 326 (1642). Han hafuer giort itt prof och honom är itt annat än pålagt? står han sigh, will consistorium see till att hielpa honom (till tjänsten). ConsEcclAboP 409 (1660). Coriolanus (:) .. Farwäl, min mor, min maka! / Än står jag mig. Hagberg Shaksp. 1: 207 (1847). (Friaren) är en dugtig karl, jag tror nog, han kommer att stå sig, och han är nära granne till vårt. OoB 1896, s. 295. Hustrun, som följde .. (P. E. Svinhufvud) i fångenskapen, såg till honom så gott hon kunde, och han stod sig till synes. Spångberg StMän 2: 99 (1921).
i) (†) i uttr. stå sig som den l. den l. det l. det, klara sig l. reda sig (dåligt) liksom l. på samma sätt som den l. den l. det l. det (gör i den l. den situationen l. dyl.). Ike haffuer iagh seet en Fyrik (dvs. fyrk) änu aff min lön [,] om thet intet snart bliffuer bätre med osz så stå wy osz som stakara. Ekeblad BrClEkeblad 25 (1650). — särsk. i vissa ordspråksliknande l. sentensartade uttr. betecknande att ngn icke klarar sig l. reder sig (särdeles) bra l. att ngn klarar sig osv. dåligt.
α) stå sig som en höna på en käpp (i blåsväder), betecknande att ngn befinner sig i en (brydsam l. penibel) situation som han icke (riktigt) klarar av l. förmår hantera l. ta sig ur (på ett värdigt sätt); jfr HÖNA 1 c slutet. Wår Jomfru för hans (dvs. djäknens) Munn, mäd Fingren giör en Knäpp, / io io han står sjg, som en Höna på en Kiäpp. Warnmark Epigr. K 2 a (1688). (Svenskarna) stå sig som en Höna på en kiäpp i blås-wäder. Runius (SVS) 3: 31 (c. 1712).
β) stå sig bra som kåpan uti dansen; jfr KÅPA 1 a β. Skiökior. De blifwa Mor för’n Brud .. / Io io de stå sjg bra, som Kåpan uti Danszen. Warnmark Epigr. G 3 b (1688).
γ) stå sig som smör i solsken, betecknande att ngn (ekonomiskt l. socialt l. i sina förehavanden o. d.) icke klarar sig (särdeles) bra l. klarar sig dåligt (som smör gör som står i solsken). Han ståår sigh som Smör i Solskeen .. (dvs.) Illa. Grubb 296 (1665). Celsius Ordspr. 3: 73 (1711); jfr Holm Ordspr. 301 (1964).
53) (i sht ngt vard.) bibehålla sig bra (under tidens lopp o. icke förändras till det sämre) l. bibehålla sin popularitet l. skicklighet l. talang o. d.; äv. i uttr. stå sig så l. så (särsk. bra l. illa l. bättre osv.), bibehålla sig l. sin popularitet osv. så l. så. Till utseendet har hon stått sig fantastiskt bra — med sina sextio år kan man inte tro hon är en dag äldre än de fyrtio. Båda bröderna var skickliga musiker, som komponerade flitigt, men den äldre brodern stod sig sämre än den yngre, och hans verk var redan efter några decennier helt bortglömda. Knut kommer inte att stå sig lika bra i fotbollshistorien som brodern Gunnar Nordahl.
54) (†) bete sig l. uppföra sig l. bära sig åt (så l. så). Jöns Nilson hafver .. i feigdatiden ståt sig erliga, så at hade icke han varit, kan skie mökit större infal hade skiet här i Sunnenbo af .. the danske. OxBr. 12: 182 (1616). Dhet är til beklaga, dhet dher hafwa warit uthaf mina landsmän, som hafwa ståt sigh så illa, och siemt uth sigh och natsionen. Carl XI (1687) i HH XVIII. 2: 28.
55) (numera föga br.) i uttr. stå sig väl l. illa hos l. med ngn, vara väl l. illa ansedd l. anskriven l. stå i en god l. dålig relation till ngn. Edar Siäl lärer stå sig ganska wäl med de resandes (dvs. pilgrimernas) Förste (dvs. Gud). Lagerström Bunyan 2: 219 (1727). (Författaren) Envallsson .. stod sig synnerligen illa hos Journalen (dvs. Journal för svensk litteratur), och hans arbeten voro .. föremål för skarpt klander. Ljunggren SVH 3: 414 (1881).
56) (†) med sakbetecknande direkt obj.; anträffat bl. i uttr. stå sig det, tillåta sig det (syftande på ngt tidigare omnämnt). Wil Nij då han skal tilstå .. at man har med wåld bragt honom at gifta seij? .. Fy, det wore skam om han skulle låta stå seij det, han som har en så beskedelig Far som I är. Boding Molière Mick. 21 (1741).
57) (†) i förb. med recipr. pron., i förb. stå varannan, om parterna i (skilsmässo)mål (inför domkapitel): hjälpa l. bistå varandra (tills dom i målet fallit). När .. (parterna vid rättegång i domkapitlet) förste gången förekomma, skola the sigh förplichta, at hwar annan stå till thes saken uthförd är. KOF II. 2: 284 (c. 1655).
II. om ngt sakligt: (vilande på ett underlag l. fastsittande i ngt) ha vertikal ställning o. i anv. som utgår härifrån; äv. med direkt obj. (se F); äv. refl. (se G).
A. ha vertikal ställning; fysiskt befinna sig; samt i oeg. l. bildl. anv. som nära l. (ur beskrivningssynpunkt) naturligt ansluter sig härtill.
1) (särsk. i sin längsta utsträckning) ha en mer l. mindre vertikal l. uppåtriktad ställning o. därvid med en l. flera (bas)delar vila mot l. sitta fast i marken l. underlaget (i sht motsatt: ligga); äv. (jfr 5): i sådan ställning vara placerad l. finnas (ngnstädes); äv. dels, liktydigt med: kunna inta sådan ställning, dels i uttr. stå så l. så, inta så l. så beskaffad ställning av beskriven art, dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har sådan ställning. Bara en av stolarna stod, de andra låg kullvräkta. Kan du få den här byggklossen att stå? Sekretären står i finrummet. Boken står i bokhyllan. Cykeln står i cykelstället. Karotten, tallriken står på bordet, är ställd l. placerad på bordet (vilande på sin basdel, med den mer l. mindre skålformiga delen vänd uppåt). Stolpen står snett, ostadigt. Störarna står i linje. Hinken står halvfylld med vatten. Transportera de här krukorna stående! Käppen stod till hälften i vatten, med vattnet nående upp till hälften av sin längd. Thå stoodh ther (dvs. på Golgata) it kaar fwlt medh ätikio. Joh. 19: 29 (NT 1526; äv. i NT 1981). Honom (dvs. Jakob) drömde, och sij, en steghe stoodh på iordenne, och enden på honom toogh vp j himmelen. 1Mos. 28: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: vara rest). Widh Marieholm en ståndande Runesten. Bureus Suml. 34 (c. 1600). Om .. (humlestängerna) få ligga på marken, taga de mera röta i fiorton dagar än utaf tre års ståndande. Serenius EngÅkerm. 248 (1727). På pelarstoder fyra står himlens rund, / men thronen hvilar ensamt på Lagens grund. Tegnér (TegnS) 4: 16 (1823). En röd saffianstoffel fodrad med vitt kaninskinn stod bredvid pianot, och en annan likadan låg på tröskeln till sängkammaren. Dardel Konf. 8 (1924). Aldrig kunde man komma in till mor Anna, utan att kaffepannan genast stod på spisen. Östergren (1949). I ett hörn (av kaféet) stod en palm. Lo-Johansson Förf. 45 (1957). — jfr SKYL-STÅ o. FRI-, MELLAN-, NÄR-, RAD-, RÄT-, SNED-STÅENDE m. fl. — särsk.
a) om tåg l. vagn l. taxi o. d., i fråga om att hålla (se HÅLLA, v.1 20) ngnstädes; äv. dels med bibet. av att hållandet försiggår under väntan på person(er) l. gods som skall transporteras, dels med bibet. av att hålla sig beredd för ifrågavarande transport; jfr 38 a. (Sv.) Vagnen står utanför (och väntar) (eng.) the carriage is (waiting) at the door. WoH (1904). Hur länge står tåget här? SvHandordb. (1966).
b) i uttr. stå för sig själv, särsk.: stå utan stöd l. utan att vara lutad mot ngt; äv. ss. beteckning för att ngt kan stå på grund av onormal l. oväntad stadga; äv. bildl.; jfr SJÄLV I 1 b ϑ. Plinius scriffuer, at Lollia Keysar Caligulæ hustru lät göra sigh kiortel, hwilken aff Perlor och Smaragdor så styff stickat war, at han stod på golffuet för sigh sielff. Baazius Upp. 150 a (1629). Sjelfständigt är väl ursprungligen det, som kan stå för sig sjelft, uppbära sig sielft. Den begreppsmässiga betydelsen blir då det, som för tanken kan stå för sig sjelft; det, som är genom sig sjelft. Wikner Lifsfr. 1: 217 (1866). Kläderna voro stela av is, de kunde stå för sig själva. Östergren (1949).
c) i uttr. stå på lut, om föremål av varierande slag (särsk. byggnad l. kärl), i fråga om att befinna sig l. vara placerad i lutande ställning (på sitt underlag; jfr LUT, sbst.3 1); särsk. liktydigt med: stå snett, stå på kant (se d); äv. bildl. (jfr LUTA, v.3 I 9 e), i uttr. av typen stå på lut för ngn, om ngt (i sht tjänst l. ämbete), i fråga om att tendera mot l. se ut att tillfalla ngn l. bli ngns. Tunnan står på lut. Sahlstedt 312 (1773). Det är .. ingen vanlig domartjänst som står på lut för Robert Bork. SvD 18/9 1987, s. 2.
d) i förb. med prep.-uttr. inlett av på, i sht förr äv. å (äv. inlett av över, i uttr. stå över ända), vars huvudord anger den del av det stående föremålet varpå detta vilar. Stå på kant l. högkant l. lågkant, jfr KANT, sbst. 9 a, resp. HÖG-KANT, LÅG-KANT. Stå på (förr äv. å), i sht förr äv. över ända, numera nästan bl. mer l. mindre oeg.: stå rakt upp (särsk. om hår; jfr 2 a), äv. med indir. obj. Ther man mykit sweriande hörer, ther ståår honom håret offuer enda. Syr. 27: 14 (Bib. 1541; öv. 1536: går; Apokr. 1986: får håret att resa sig). Bord som ståår på een foot. VocLib. avd. 34 (c. 1580). Wägen .. lopp ändelångz vth med Floden Wagh, en Tract så grym at påsee, at Håren måtte stå enom å ända. Rålamb Resa 10 (1658, 1679). Hwart Kaar står på sin brädd. Grubb 760 (1665). (Sv.) Något som står på kant .. (Lat.) Extremitatis angulo innixum quid. Sahlstedt 257 (1773). Jenny Lind gjorde mig uppmärksam på .. (månens) olika ställning här (dvs. i Amerika), emot den hos oss, der nymånan alltid står på ända eller i lutad riktning öfver jorden. Bremer NVerld. 3: 72 (1854). Stå .. på högkant. IllSvOrdb. 585 (1955). — jfr KANT-STÅENDE. — särsk.
α) i uttr. stå på kant, om kärl m. m., i fråga om att (befinna sig l. vara placerad på sitt underlag med blott en del (vissa delar) av bottnens kant (se KANT, sbst. 9) vilande på detta o. därmed) inta en sned (dvs. i förhållande till horisontalplanet icke rakt uppåtriktad) ställning; särsk. liktydigt med: stå snett, stå på lut (se c). Lagren (av en viss bergart) stå .. öfverallt antingen helt och hållet på kant, eller med ungefär 45° stupningsvinkel åt vester. Holmström Skån. 6 (1865). En av pannorna på spisen står på kant. Hedberg DockDans. 33 (1955).
β) i uttr. stå på skaft, särsk. dels bildl., dels i det jämförande uttr. stå som på skaft, stå rakt upp l. rakt ut l. stå spänd o. d.; särsk. om hår l. (i sht) ögon; jfr 2 o. SKAFT, sbst.1 I 6 c. Blek som lärft han skälfver, / Ögat vildt sig hvälfver, / Håret står på skaft. Josephson GRos. 139 (1896). (Pojken) drog (i metspöet), så att ögonen stodo på skaft i hans hufvud. Geijerstam MPojk. 26 (1896). (Fruarna på kalaset) mönstrade dukningen av bordet .. medan öronen stodo på skaft för att höra allt som sades mellan alla de andra. Larsson I By StugFolk 48 (1930).
e) (numera föga br.) i uttr. stå fast (i ngt), stå (l. sitta) stadigt förankrad l. nedslagen l. fäst i ngt; äv. stå fast vid ngt, i stående ställning vara fäst vid ngt. Stå fast, (dvs.) Vara fastsatt. Dessa möbler stå fast vid väggen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stenen står fast i jorden. Därs. Pålen står icke fast i marken. Auerbach (1913).
f) (†) om huvud: (vara förenad med halsen o.) inta upprätt ställning l. dyl.; anträffat bl. i p. pr., i uttr. bliva ståndandes på ngn, liktydigt med: få sitta kvar (dvs.: inte huggas av). Han sadhe, Gudh göre migh thet och thet om Elisa Saphat sons hoffuudh skal j dagh bliffua ståndandes på honom. 2Kon. 6: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: får sitta kvar).
g) om fartyg; jfr 5 e.
α) i uttr. stå på det torra l. på torra landet l. på land, om fartyg l. mindre båt, i fråga om att i (mer l. mindre) upprätt ställning befinna sig på torrlagd havs- l. sjö- l. flodbotten l. på land (särsk. strand). När de vaknade på morgonen dagen efter ovädret stod skutan på torra landet. Ett .. fartyg går med floden från öppna sjön in i den lilla murade, med slussportar försedda hamnen, som utgör dockan, och när ebben inträder, blir skeppet stående på det torra. UB 7: 327 (1874). Att stå på det torra .. gör vid ebbtid ett fartyg, som strandat vid flodvatten. Smith 388 (1918).
β) i uttr. stå (fast) på (förr äv. uppå) grund (l. grundet) o. d., se GRUND, sbst.3; jfr 38 a η. Framskepet bleeff stondandes fast på grwndet orörlighit. Apg. 27: 41 (NT 1526; NT 1981: körde fast och stod orubbligt kvar). Ther (dvs. vid Norge) stötte (skeppet) .. opå grundh och bleff seden opå samme grundh ståndendes. G1R 27: 176 (1557). Jacten kom ståndendes på en steen, så at the tädhen icke komme kunde. HH 20: 23 (c. 1580). Skeppet står på grund. Sundén (1891). Fartyget står hårt på grundet. SvD(A) 1930, nr 352, s. 13.
h) i vissa metonymiska anv.
α) om innehållet i kärl l. fat o. d.
α’) om mat l. dryck. Maten står på bordet, står framsatt, äv. framme. Wijn stoodh för honom (dvs. konungen). Neh. 2: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: stod framsatt för konungen). Så sades att maten stod på bordet, då wij alle i cammaren warande till måltidz gingo. ALLewenhaupt (1718) i KKD 2: 251. När kakan .. stått en tima uti ugnen, så är hon bakad. Warg 490 (1755). Det som innehålles i stående kärl, säjs äfven stå. Vinet står islaget. Weste FörslSAOB (c. 1817). Maten står framme, det är bara att börja äta. Östergren (1949).
β’) om vätska: förvaras l. behållas (l. bli kvar) i kärlet l. behållaren i fråga. Peringskiöld Hkr. 1: 141 (1697). Mjölken uppsilades vanligen i flata bunkar .. och fick stå till gräddsättning. Uppl. 2: 98 (1903).
β) (†) om duk på bord l. dyl.: ligga. (Kostnad) för klädet som hafwer Stagit vnder lijket i begge Kyrkerna 4 (mark). BoupptSthm 7/8 1676, s. 991 b, Bil.
γ) [med tanke på kista vari lik befinner sig] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om (lik av) avliden person: vara kvar l. förbli i förvar (ngnstädes); i sht pregnant, i fråga om att vara l. bli kvar ovan jord obegravd (äv. i sådana uttr. som stå ovan l. över jord (förr äv. jorden) resp. stå obegravd); äv. närmande sig l. övergående i bet.: (i väntan på begravning l. till allmänt beskådande) befinna sig l. vara placerad l. hållas förvarad (ngnstädes). Vår elskelige käre her broders lik är burit uthur thet rum, thet hafver stået, och nidh i slotzkyrkien. RA I. 3: 18 (1593). OxBr. 3: 112 (1627: åffuan jordh). Stiernhielm (SVS) III. 1: 238 (1664: öfuer Jorden). Intet Lijk skal öfwer ett halft åhr stå obegrafwet. Kyrkol. 1686 18: 4 (1686). Dhe som nu sina lijk dher (dvs. i klockstapeln) satt och ännu ståande äro, skola taga dem uth tädan. KulturbVg. 2: 39 (1698). HdlCollMed. 5/9 1745 (: öfver jord). I Wittenberg vid Elbe fördes Gustaf Adolfs stoft till slottskyrkan. Det stod där öfver en natt. Weibull LundLundag. 25 (1882). Intet lik fick (under den katolska tiden i Sv.) stå en natt utan att vara vigdt. 2NF 2: 1215 (1904). Nu stod den rekorderlige Hans Abraham lik. Widding 1812 373 (1970). — särsk.
α’) i uttr. stå på bår l. båren. Thenne Salige Herrans .. Lijck .. står (nu) här på Båren. LBenedicti Lijkpr. 28 (1616). Här står på Båår för wåre Ögon, trenne wåre förnähme Christendoms Syskon. Baazius Posse 6 (1677).
β’) bildl. När Han stog på bår. Carelius Hönsg. 11 (1751). Hela Skapelsen skulle stå lik i det gränslösa Intet. Tegnér (WB) 7: 186 (1835). Operationen (dvs. införandet av ostracismen) lyckades, patienten dog, och Grekland står än i dag lik. Strindberg TrOtr. 2: 35 (1890).
i) i utvidgad anv., motsatt: liggande, men utan (närmare) tanke på föremålets vilande på basdel(ar), l. i fråga om en blott tänkt basdel; jfr 2. Genom att lägga in ett eller ett par hagel i detsamma (dvs. celluloidflötet) får man det att ”stå” utmärkt i vattnet. Hammarström Sportfiske 43 (1925). — särsk.
α) tekn. om viktig l. verksam del av apparat l. motor l. annan teknisk anordning, betecknande att denna intar en (mer l. mindre) vertikal ställning (i förhållande till horisontalplanet); äv. i överförd anv., om apparat osv. som är konstruerad med sådan del resp. fungerar på sådant sätt; särsk. dels om ångpanna: vars pannkropp intar vertikal ställning, dels om (ventil i) bensinmotor: som har ventiltallriken riktad uppåt o. spindeln (se SPINDEL, sbst.2 3 d) riktad nedåt (om ventil, motsatt: hängande, dvs.: vars ventiltallrik är riktad nedåt o. spindel uppåt); i dessa båda sistnämnda anv. särsk. i uttr. stående ångpanna resp. stående motor. Stående ångpannor för vällugnar etc. hafva .. hufvudsakligen endast der (använts), hvarest utrymme för liggande pannor saknats. TT 1872, s. 17. Vid de hos oss mest brukliga stående (häst)vandringarna hvilar stora drifhjulets axel på en i marken fästad dyna, vanligen af trä med spårlager af gjutjärn. LB 4: 96 (1903). Tvärgenomskärning av modern europeisk (bil)motor med stående ventiler. Nerén BilB 1: 8 (1928; text till bild). Motor, stående .. (dvs.) motor med cylindrarna belägna ovanför vevaxeln. SvTeknFHb. 65: 31 (1941). Det fyrkantiga kammarlåset .. hade ”stående regel” utan pådrivande smällelåsfjädrar. PåJärnFastGr. 80 (1946).
β) (i fackspr., i sht bergv. o. geol.) om spricka l. rämna l. veck o. dyl. l. lager l. skikt l. gång (se d. o. III 2) o. dyl. l. malmkropp o. d. i berg, i fråga om att inta l. ha en (mer l. mindre) lodrätt stupande sträckning (numera vanl. bestämd till 90°—75° från vågrätt; äv. i uttr. av typen stå lodrätt l. vertikalt); särsk. dels i uttr. stå i djupet, ha en (mer l. mindre) lodrätt sträckning i djupled, dels i p. pr. (mer l. mindre adjektiviskt, särsk. motsatt: donlägig), o. i denna anv. särsk. [jfr t. stehender gang] i uttr. stående (förr äv. ståndande) malm l. gång, (mer l. mindre) lodrätt stupande malmfyndighet l. malmkropp resp. malmgång; i p. pr. (mer l. mindre adjektiviskt) äv. i överförd anv., dels om riktning som stående bildning l. formation av ovannämnt slag intar (särsk. om skiktningsriktning), dels om bergart(smassa) som består av stående lager l. skikt. Hiärne Berghl. 436 (1687: gånger). (Bestämdes) at indrifwa i Laat-orten et twärslag rätt åt och öfwer där Malmen kan spörjas hafwa stått i djupet. HC11H 12: 27 (1697). I den allmänna Gneissen finnes en mängd jemnsidiga stående lager af koppar- och jernmalm. Hisinger Ant. 4: 8 (1828). Skifringen (i gnejs) är stående eller till 70—80° stupande. Därs. 6: 16 (1837). När man med grufbrytning följer efter en malmklump, finner man .. att den antingen står alldeles lodrätt, eller ock går brant stupande ned emot djupet. Törnebohm SvGeol. 83 (1884). Är malmkroppens sidostupning 90°—75°, säges malmen vara stående, 75°—45° donlägig, 45°—15° flackt stupande och 15°—0° svävande. 2SvUppslB 19: 113 (1951). — särsk. (i fackspr., i sht bergv. o. geol.) i p. pr. (i mer l. mindre adjektivisk anv.), i förb. med vissa huvudord, karakteriserande de gm dessa uttryckta företeelserna ss. (mer l. mindre) lodrätt l. vertikalt föreliggande l. förlöpande.
α’) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stående klåv, klyv, ståklyv. I allmänhet har bergarten en plan parallelstruktur, som benämnes ”svallklåf” och är den bäst utvecklade klyfningsriktningen. Därnäst i tydlighet kommer det ”stående klåfvet” eller ”klyfven”. TT 1900, K. s. 83. Brant stående eller vertikala klåv .. längs svaga stelningsstrukturer (parallellanordning av spridda mineralkorn) kallas ståklyv. Lundegårdh o. Laufeld Stenb. 220 (1984).
β’) (†) i förb. med klyft (se KLYFTA, sbst.1 3 b). En klyft kallas stående då den är perpendiculair, men donlägig, då den faller ifrån lodlinien. VetAH 1751, s. 61. En hvit qvartsgång af en fambns mägtighet, omgifven med stående och schiölige större och smärre Schimmer Klyfter. Teknikern 1905, s. 285 (i handl. fr. 1769).
γ’) (†) i uttr. stående prisma, om prismatiskt kristalliserande mineral, vari prismaytorna är parallella med mineralets huvudaxel. Ett stående prisma är det hvars planer äro parallela med hufvudaxeln, ett liggande prisma det hvars planer äro parallela med någon af biaxlarna. ASjögren Min. 8 (1865).
δ’) i förb. med slag (se SLAG, sbst.1 42); särsk. i det fasta uttr. stående slag. Brant stående eller vertikala .. slag längs svaga stelningsstrukturer (parallellanordning av spridda mineralkorn) kallas .. stående slag. Lundegårdh o. Laufeld Stenb. 220 (1984). Stående slag (dvs.) spricka parallell med parallellstruktur i berg. TNCPubl. 86: 252 (1988).
γ) sjöt. i p. pr., i uttr. stående dukar, sammanfattande om dukarna (se DUK 3) i ett segel när dess sömmar går (mer l. mindre) vertikalt. Stående dukar .. Förekommer mest i storsegel utan bom. Rydholm (1967).
δ) i överförd anv., om format (se d. o. 1): som har sida uppfattad ss. bas kortare än sida uppfattad ss. höjd (givande formatet intrycket av (större l. mindre) långsmalhet); motsatt: liggande. Formaten kunna utnyttjas som liggande eller som stående. Smith ReglMaskinritn. 16 (1946). Stående folio (tvärfolio). Östergren (1949). En större målning i stående format gör sig bra på fondväggen. Dens.
ζ) om plockade blommor: (i stående ställning) vara satta l. placerade (i vas o. d.); särsk. pregnant: vara placerade l. satta i vas o. d. (Sv.) Rosorna stå i vatten (eng.) the roses are (put) in water. Harlock (1944). Rosorna kan väl stå ett par dar till. Östergren (1949).
η) (numera föga br.) om hand- l. maskin- l. tryckstil l. (hand- l. maskinskriven l. tryckt) skrift: vars tecken (bokstäver l. siffror l. skiljetecken o. d., i sht med tanke på staplarna) är (mer l. mindre) rakt uppåtriktade (vinkelräta) i förh. till skriv- l. radlinjen (i uttr. stående stil förr äv. pregnant, om romersk antikva); äv. om skrifttecken (bokstav l. bokstäver osv.): som har sådan angiven riktning; rak; särsk. motsatt: lutande, kursiv; numera företrädesvis i ssgn UPPRÄTT-STÅENDE. (Sv.) Skrifva en stående styl, (fr.) faire ses lettres droites. Weste 2: 1012 (1807). (Sv.) Stående .. skrift, (dvs). ej kursif .. (lat.) literæ rectæ. Lindfors 2: 644 (1824). Tilläggen (till en viss skråordning) äro skrifna med vanliga löpande handstilar, hvarifrån dock det Tyska stycket, präntadt med stående stil, gör ett undantag. Skråordn. 10 (1856). De gotiska uncialerna äro av två typer: stående uncialer och lutande. Friesen (o. Grape) CodArg. 87 (1928). Stående skrift. Östergren 7: 515 (1949).
ϑ) om virke (timmer l. plank l. bräder), betecknande detta (dessa) ss. vertikalt ställt (ställda) vid användning, i sht byggnation av hus (i sht i uttr. av typen stående timmer l. plank l. bräder); äv. om panel (se PANEL, sbst.2 2): vars bräder är stående (i ovan angiven bet.); motsatt: liggande. NF 2: 691 (1877: stående timmer). Dessa brokar (till Drottningsholmsbron) timrades af stående virke, stora och höga som hus. Nyblom i 3SAH 5: 158 (1890). Hedareds kyrka .. är uppförd af stående ekplankor. VgFmT I. 6—7: 3 (1893). Stomme (till hus) av stående plank började användas vid 1800-talets mitt. HantvB I. 6: 177 (1938). Stående panel. TNCPubl. 60: 99 (1975).
ι) om föremål av garn l. tyg l. annat likartat material (särsk. om nät), i fråga om att befinna sig (upp- l. utspänt av visst fast l. vissa fasta föremål) i en (mer l. mindre) vinkelrät ställning mot horisontalplanet; särsk. (med karaktär av fackspr., sjöt.) om segel, i fråga om att vara fäst i o. hållas upp- l. utspänt i angiven ställning på mast (äv. i uttr. stå på mast), o. i denna anv. stundom äv. (jfr 35) liktydigt med: bli kvar på mast (o. icke firas ned); förr äv. i uttr. stå på en båge, i fråga om att ngt (anträffat bl. om stycke pergament) hålles utspänt i upprätt ställning i en båge (se BÅGE, sbst.1 5). Tennisnätet står inte som det skall, det måste sträckas till. (En mö måste) lijk et Snäll-Nät stånda fast, / Som inte faller med en Hast. Lucidor (SVS) 439 (1674); jfr I 1 e. Ett pergementz skin som stoodh på een boge (i en bokbindares verkstad) att uthsträckias. VRP 1690, s. 490. Säglen som en gång var opsatt, med fåckan, måste stå, ty ingen hvar som kunde thaga dem ned. HFinlÖ 430 (1730). Råer och ståndande Segel. Nordencrantz Arc. 6 (1730). När Mast blåser af med therpå stående Segel och widhängande Want, så at (osv.). FörsäkrHafveristadga 1750, s. 47. Focken firades ned, men storseglet lämnades stående, vilket är ganska vanligt då man väntar en lugn, vacker natt. Reuter Kapt. 132 (1931). — särsk.
α’) om fisknät, i fråga om att i l. under vatten hålla sig uppe i lodrät ställning. Garnen stå i sjön. Ekström AfhFiska 54 (1845). Stentelen .. är .. ett par famnar längre, för att skötet trots sjöbottnens ojämnheter skall stå fint. Landsm. 1926, s. 17. Mellan ändarna av de yttersta tälnarna (på laxnoten) knytas not-genarna fast. I dessa fästas repen, varmed noten drages. Viktigt är, att detta sker så, att flargenen .. blir dubbelt så lång som .. stengenen. Annars står noten ej så bra i vattnet. FrÅdalsb. 1929, s. 45.
β’) sjöt. i uttr. låta alla l. sina segel stå, bringa (jfr LÅTA I 18) alla resp. (alla) sina segel att stå, sätta till alla segel. Är .. (danskarna) icke starkere ähn .. (svenskarna), då skole .. (svenskarna) lathe stå deres Seghel och löpe dem förbij deres rätte koose. SUFinlH 3: 83 (1610). (Sv.) låta alla segel stå .. (eng.) let all sails out. (fr.) laisser toutes les voiles dehors. (t.) alle Segel beistehen lassen. Jungberg (1873).
j) om hus l. (numera mindre br.) annat byggnadsverk o. d., liktydigt med: vara belägen l. ligga; jfr 5. Hes. 48: 8 (Bib. 1541). Ved S. Laurentij tidh lätt konung Giöstaff fundera och byggia Gripzholms slått på den holme, som thett nu står wppå. Brahe Kr. 21 (c. 1585). Låth Kyrkian stå mitt i Byn. Grubb 491 (1665). Det stod en lustgård uti fordom-timma / Långt österut, der morgonrodnan bor. Geijer Skald. 56 (1812, 1835). Der ståndar under minnets pell / Ett anspråkslöst, ett ringa tjäll. Hedenstierna Kaleid. 52 (1884). (Fästningen) Olofsborg står i hjärtat av Finlands skönaste natur. Lampén TLandsFinl. 11 (1918). — särsk. (fullt br.) i uttr. stå under tak (äv. sådant l. sådant tak), liktydigt med: vara försett l. ha hunnit förses med tak (resp. sådant l. sådant tak). Medh Akademiæ Bygninghen är det .. så wijda kommit, att heela huset står vnder itt godt, starkt och warachtigt taak. BraheBrevväxl. II. 1: 89 (1657). Byggnaden beräknas stå under tak i november. Östergren (1949).
k) övergående i bet.: (i stående ställning) förvaras l. inhysas o. d. (ngnstädes); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. i uttr. ha ngt stående ngnstädes, övergående i bet.: ha ngt förvarat l. inhyst o. d. ngnstädes; jfr 5. Han hade bekendt j lybeke sich haffua stondand(es) j si(n)ne boodh noghro clippi(n)ger (dvs. får- l. getskinn) som høra H(er)men plonies til. OPetri Tb. 239 (1528). Wij hafwe .. tillåtit .. Johannes Elai Terserus, att på någre Månaders tidh förresa till Nederlandh att tädan hämta the böcker han ther hafwer stående. BraheBrevväxl. II. 1: 20 (1641). Vi .. återkommo till vår gamla jaktvagn, som stått insatt under sommaren i Ystad. De Geer Minn. 1: 46 (1892); jfr 27 b. (Vid tullverket) Natt och år ståndna varor (uppbörd:) 2, 151: 19. RiksdRevStatsv. 1908, s. 267. Han tog av sig i skjortärmarna och i en garderob hade han ett par extra mjuka skor stående. Gustaf-Janson ÖvOnd. 46 (1957). — jfr FÖR-STÅ, v.2
l) i p. pr. i adjektivisk anv., i vissa uttr.
α) [kompass (o. nakterhus) uppbärs av en i däcket fäst pelare] (†) stående kompass, om pål- l. nakterhuskompass? Stondandes kompåsser. SkeppsgR 1555, s. 2 a.
β) byggn. i överförd anv., i uttr. stående tegelgolv, tegelgolv lagt av på hög kant stående (se d) tegelstenar; motsatt: liggande tegelgolv (lagt med tegelstenarna liggande på bred- l. plattsidan). Då teglet lägges på plattsidan, får stenbottnen namn af liggande tegelgolf, men då det ställes på lång kant, stående tegelgolf. Stål Byggn. 1: 263 (1834).
γ) (numera föga br.) i det bildl. uttr. stående ny, ny (se NY, sbst. 1 b) då månskäran i sin helhet kan ses ”stående på ända” (se d) o. vädret alltså är klart (förebådande en lugn seglats för sjömannen); motsatt: liggande ny (dvs. ny då månskäran helt l. delvis täcks av moln (som kan förebåda en strapatsfylld seglats för sjömannen)). Stående ny gör liggande sjöman och tvärtom. Hembygden(Hfors) 1912, s. 127.
m) i uttr. stå på (en) sådan l. sådan grund, om byggnad l. dyl., i fråga om att (stående) befinna sig på (en) sådan l. sådan grund (se GRUND, sbst.1 II 2, III 1); äv. (jfr 17 a) bildl., om ngt abstr., särsk. (i vitter stil) dels i uttr. stå på ofri grund, om bildning, i fråga om att icke kunna göras anspråk på av ngn ss. sin (jfr OFRI 10 b slutet), dels i uttr. (av typen) stå på god l. svag grund, i fråga om att vara baserad på goda resp. svaga förutsättningar l. principer o. dyl. l. vara bra resp. svagt grundad på l. underbyggd av fakta o. d. Alla Fördrag stå på en swag Grund. Nordberg C12 1: 415 (1740). All bildning står på ofri grund till slutet, / blott Barbariet var en gång fosterländskt. Tegnér (WB) 8: 9 (1836). Huset står på en god grund. Schulthess (1885).
2) utan innebörd av (l. närmare tanke på) föremålets vilande på l. förankring i en basdel (jfr 1 i): skjuta l. sticka upp l. ut; resa sig o. d.; särsk. dels i de särsk. förb. STÅ UPP, UT, dels i uttr. stå i vädret (i sht förr äv. till väders) l. stå högt (i skyn) l. stå hög; jfr 16. Dock, fast tungan ä’ tung, och handen trottnar och darrar, / Fingrarna stelnade stå, samt strängen slaknar och snarrar. Frese VerldslD Föret. N 1 a (1715, 1726). Brage red omkull Walacken med Ryttaren, som satt på honom, så at alla sex benen stodo i wädret. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). I Tyskan och Swenskan kan man deremot förr, om en half eller hel rad, låta begynnelse-bokstafwen stå högre, än den första raden, allt som sattsen skall eller måste warda trångt eller widlyftigt hållen. Täubel Boktr. 2: 18 (1823). Han hade ej brytt sig om att byta kläder .. och byxknäna stodo som bockhorn. Sjödin StHjärt. 55 (1911). (Tjuren) struttade som en cirkushäst och öronen stod på honom och svansen stack rakt opp i vädret. Gustaf-Janson ÖvOnd. 65 (1957). — jfr FRAM-, UPP-, UT-STÅ o. BAKUT-, BAKÅT-, FRAM-, FRÅN-, UT-STÅENDE. — särsk.
a) om hår (nästan bl. i koll. bet.; i fråga om person företrädesvis huvudhår, i fråga om djur i sht ragg): vara (mer l. mindre) styvt uppåt- l. utåtriktad l. uppåtrest (o. spretande) (äv. i förb. som stå uppåt, stå utåt, stå upprätt, o. i de särsk. förb. STÅ UPP, STÅ UT); oftast i förb. med efterföljande bestämning, särsk. prep.-adverbial inlett med i, i uttr. av typen stå i vädret l. i skyn (förr äv. i sky) l. i alla väder(streck), i fråga om att stå upp l. utåt i luften resp. i riktning mot skyn l. i alla väderstreck l. riktningar; särsk. dels om persons huvudhår, i fråga om att stå upp på grund av att vederbörande person är gripen l. grips av (stor) rädsla l. skräck l. fasa o. d. (ofta övergående i att enbart fungera ss. hyperbolisk l. bildl. beteckning för att vederbörande är gripen osv. av (stor) rädsla osv.), dels om djurs (särsk. hunds) ragg, i fråga om att stå upp på grund av att djuret i fråga är aggressivt l. intar försvars- l. hotattityd o. d. När jag närmade mig hunden, morrade den ilsket och raggen stod i vädret. I den kraftiga blåsten stod håret som en kvast (på hans huvud). Håren stå upåt. Rudbeck Atl. 3: 204 (1698). Manen fladdrar, svansen står i sky (på den skenande hästen). Almqvist Amor. 13 (1822, 1839). (Sv.) Stå .. i wädret, rätt opp, som håret: (lat.) stare, erigi, surrigi; horrere. Lindfors (1824). Håret står på honom. Cannelin (1921). Håret stod som ett burr kring ansiktet. SAOB B 4600 (1924); jfr 8 d β α ’ . Den yviga luggen stod i alla väder. Lieberath FriluftFl. 133 (1935). Harlock (1944: stå i vädret).
b) om brant l. bergvägg o. d.: resa l. höja sig l. gå upp (brant l. lodrätt). Watnet på bådha sidhor stoodh fast, såsom en mwr. Judit 5: 13 (Bib. 1541); jfr 8 d β α ’ . Der bråddjupet står. Gellerstedt 1Dikt. 36 (1871). På högra stranden stodo bärgväggarna ända ut i vattnet. Cederschiöld Riehl 1: 119 (1876). Det skiftar ljust af asp och al och björk, / där ofvanför står branten furumörk. Fröding Guit. 67 (1891). Närmare eftertanke (visade) att Yoldiahavet under senglacial tid sträckte en femton mil bred arm tvärsöver hela Mellansverige, vid vars norra strand inlandsisen att börja med stod som en mur. Selander LevLandsk. 95 (1955).
c) sjöt. om segel (stundom äv. om viss del därav), i fråga om att (stående (i bet. 2)) vara anbringat l. befinna sig i visst läge l. viss ställning (på mast o. bom l. rå); äv. i fråga om att (stående) befinna sig i visst tillstånd l. skick; i sht i förb. med adv.-adverbial l. predikatsfyllnad, särsk. dels i uttr. (av typen) stå väl l. bra l. rätt l. illa, (stående) befinna sig i ett (ur seglingsteknisk synpunkt) bra resp. rätt l. dåligt läge l. tillstånd, dels i uttr. (av typen) stå full (förr äv. med adv.-adverbial fullt), vid länsning undan vind: vara helt l. väl fylld med vind (o. därmed dra (se DRAGA, v. I 2 c β) fullt ut), o. i denna anv. särsk. motsatt: leva (se LEVA, v.1 8 a α). Seglen fladdra, eller stå intet fult, kommer der af, när Man til Roors oachtsam och hackar för mycket op i Wind. Rosenfeldt Tourville 116 (1698). Klyfvaren .. började sakna vind för att stå full. Gosselman SNAmer. 1: 125 (1833). När vinden träffar den aktra ytan af ett segel, säges detta stå fullt. Ekelöf Skeppsm. 17 (1881). Hvarje båtseglare och segelmakare vet huru svårt det är att få ett segels akterkant att stå väl. Är den för hårdt hophållen i fållning eller likning, så backar den, och är den för slabb, slår den bidevind, så att hela seglet skakar. TIdr. 1887, s. 180. Segel säges ”stå fulla” (i motsats till ”vara lefvande”), då de träffas af vinden på rätt sida och ”draga”. Ekelöf Ordl. (1898). Ett segel sägs stå bra eller illa alltefter bukens placering, förekomsten av stramning, veck o. d. Rydholm (1967). Hur ett segel står bestäms huvudsakligen vid tillverkningen och .. vid inseglingen. Därs. Genuan står inte bra i den svaga vinden. SvOrdb. (1986). Få spinnakern att stå rätt. Därs.
α) [sannol. ombildning av uttr. slå back (se SLÅ, v. I 2 m α)] (numera knappast br.) sjöt. beteckning för att man får back i segel; jfr BACK, adv.1 1, o. SLÅ, v. I 2 m α. Träffar .. vinden seglets främre yta, säges detsamma stå back. Ekelöf Skeppsm. 17 (1881). Back .. säges ett segel stå, när vinden infaller i det i sådan riktning att det verkar drifva fartyget akter öfver. Smith 27 (1914).
β) i uttr. stå fördevind, befinna sig i sådant läge att vinden påverkar fartyget (rakt) akterifrån (se FÖRDEVIND I). (Eng.) Her sails are trimm’d before the wind, (sv.) hans (dvs. seglarens) segel stå för de wind. Serenius Iiii 1 b (1757).
γ) (numera bl. mera tillf.) abs., med pregnant bet.: stå full (se c huvudmom.). (Sv.) Seglen stå (fr.) les voiles portent. Konow 61 (1887).
d) (i vitter stil) oeg., i fråga om utsträckning i höjdled, (mer l. mindre klart) liknad vid en rörelse: resa l. höja sig l. sticka upp l. ut (ur ngt); jfr 6. Nu Solundarö / står ur våg som går hvit, / der är stillare sjö, / der är hamn, styr dit. Tegnér (TegnS) 4: 65 (1824). När han lunderna såg som ur vågorna stå, med de lutande templen uti. Därs. 105. Pullorna instörtade i salongen, med öppna munnar, och ögon som stodo ur deras hufvuden af ifver och förundran. Bremer Pres. 235 (1834); jfr g. Inga berg ur dunkla djupet stå. Sätherberg Dikt. 2: 68 (1841, 1863).
e) med särskild tanke på l. med tanke uteslutande på styvhet: styvt l. spänt skjuta l. sticka ut l. resa sig, vara styv l. spänd l. sträckt, äv. i uttr. stå spänd; äv. om ngt (som blir) tredimensionellt: (styvt) utspänd l. utbuktande. (Imamen) begynte .. löpa rundt om kring dhet fortaste som någon sin mögeliget war, att kiortelen stod som een klåcka. KKD 5: 105 (1710); jfr KLOCKA, sbst. 1. Fjädern (på snäpparen) bör wara styf, dock ej stå för hårdt. Lovén Anv. 37 (1838). Tallarnes barr stå styfva, som rader af bajonetter. Almqvist Amor. 2 (1839). Tågen stå som käppar. Dalin (1854). Linan stod nu så spänd, att den var nära bristning. Östergren (1949). — särsk.
α) hyperboliskt l. bildl., i uttr. stå i fyra hörn l. som ett trumskinn, om mage, i fråga om att (i sht till följd av för mycket ätande) skjuta ut l. puta ut (åt alla håll (eg. i de fyra väderstrecken)) resp. skjuta ut osv. så att skinnet är utspänt ss. ett trumskinn. Ni ska’ få äta potatis, så att era magar ska’ stå som trummskinn. Strindberg RödaR 217 (1879). Under den första tiden åt jag så, att magen stod i fyra hörn. Saxon Handelsb. 102 (1932).
f) [specialanv. av e] om penis, i fråga om att (i sht på grund av sexuell upphetsning) styv l. hård inta en (mer l. mindre) upprätt ställning (förr äv. i uttr. stå över ända); äv. i fråga om att styvnande l. hårdnande höja sig l. resa sig (o. inta angiven ställning); äv. med opers. det, i uttr. det står för ngn, betecknande att penis står (i ovan angivna betydelser) hos ngn, liktydigt med: ngn har (får) stånd l. erektion. På sidstonne begynte Heraclius at qwäljas af Watusoot, hwar til och slogh sigh een annan Skadha, at hans manlige Instrument stodh alltijd stint och öfwer enda, at så ofta han slogh ifrån sigh sitt Watn, sprutade thet honom i Ansichtet. Schroderus Os. 2: 211 (1635). Förrän detta (lägers)mål stämdes, skall .. Witnet .. spordt honom om han täpt några hål, och om det stådt för honom braf i dag; hwartil Måns Berg sagt, neij det har icke stådt på lång tid. VRP 4/9 1738. Den står bara på morgnarna, när jag är pissnödig, förklarade han. KärlekI 30 (1965). Han kunde inte få den att stå. SvOrdb. (1986).
g) om ögon l. blick: vara stilla o. mer l. mindre spända resp. spänd (o. riktade resp. riktad på ngt). Stirrande i sina djupa hålor vildt hans (dvs. giraffens) ögon stå, / Och den tysta öknen hör det skygga djurets hjerta slå. Collan Dikt. 145 (1864). Hennes blick stod fast emot hans (dvs. lejonets). Hallström Than. 45 (1900). Ögonen stodo som bundna .. vid djurets lysande blick. Därs. 47. (Markurells) ögon stodo heta och stirrande, oavvänt riktade mot den skäggige. Bergman Mark. 153 (1919).
h) (med anslutning till 35,) betecknande att föremål av metall (på grund av bristande spänstighet) inte gått tillbaka efter böjning utan (med den böjda delen) pekar så l. så. Till Niels Tulesonn, att han förmaner the klinge smeder .., att the göre the klinger någet tiockere och bätre, så att the icke stå så effter hvart man them böier. G1R 25: 492 (1555).
i) (†) om pistolhane: kvarbli i (stående o.) uppspänt l. spänt läge; äv. om handvapen: kvarbli (med hanen) i (upp)spänt läge; i sht i negerad sats. När han hade tagit bösssan, spände han upp hänne tree gånger, men hanen wille inthz stå. VDAkt. 1668, s. 163. Drängens eena Pijstohl will intet stå. GenMRulla 1687, s. 829. Carbin står intet. Därs. 831.
j) (i sht i fackspr.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som intar l. har en (mer l. mindre) vertikal ställning, upprättstående. Stående rörledning (dvs.) rörledning med lutning större än eller lika med 1:1. TNCPubl. 89: 180 (1988).
3) (numera föga br.) i uttr. stå i ngt l. ngn, om vapen l. annat föremål med spets(ar) o. d.: (ha trängt in o.) sitta fast i l. sticka ut från ngt (särsk. kroppsdel) l. ngn; förr äv. dels i förb. stå ute, (ha trängt in i o.) sticka ut (så l. så mycket), dels i förb. stå inne, sitta kvar inne (i kropp l. kroppsdel). Thens Alzmechtighes pijlar stå j migh. Job 6: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: hava träffat mig). Svart G1 34 (1561: vthe). När then andra Jätten på Obohlsön drogh noten och båten upför Notbärjet när jetten som var på Halsnäsbärjet logh åt honom kastadhe han en stång åt honom at hon stodh i bäriet och blodh gik ut. Bureus Suml. 44 (c. 1600). Des förvthan hade han och skutit Hiorten, så Spiutet stod fast i Såret. Verelius Gothr. 3 (1664). Peringskiöld Hkr. 1: 804 (1697: inne). Moder, det bränner, / det svider, det spänner, / det är som en knif i foten stod. Melin Snöhvit 81 (1897).
4) om ngt byggt l. upprest o. d. (hus l. byggnadsverk av annat slag l. monument l. gränssten o. d.): vara (upprätt)stående (o. icke nedfallen l. omkullstörtad l. nedriven o. d.); äv.: stående (kunna) hålla sig uppe (o. icke falla ihop l. över ända l. störta in l. rasa omkull o. d.); i dessa bet. äv. i förb. stå uppe (se b); äv. i p. pr. i adjektivisk anv., i förb. bli stående (förr äv. ståndandes), förbli i stående ställning; jfr 35. Bonden han hugge sitt Timber i Nedanet blåå, / Sedan han sättier vp Byggning som länge kan ståå. Arvidi 155 (1651). Något lijtet öster dher ifrån på samma backe, äre någre steenar, sombl. ståndande, sombl. omkull falne. VDAkt. 1667, nr 276. Schmedeman Just. 1298 (1691; om gärdesgårdar). Så länge Tidö slott står, är det ett ståtligt minne af svenska adelns storhetstid. LbFolksk. 255 (1890). Stadens murar stå delvis och ligga delvis nedrasade. Sundén (1891). Tornet lutar starkt men än står det. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) (†) i p. pr., i adjektivisk anv., i uttr. ståndande hus, om hus som står uppe i fullgott skick. Frantz Smedeman hade honum soltt ett liggende arff och ståndende husz i Refle. 2SthmTb. 4: 144 (1571).
b) i förb. stå uppe, äv. oeg. l. bildl., om persons huvud, i fråga om att hålla sig l. hållas upprätt; anträffat bl. använt för att beteckna att ngn har liv l. (i negerad sats) icke har liv. Icke allenast Foot Syllarna och Wäggarna, uthan och sielfwa Knutarna ähre förruttnade, att fruchtan wärdt, dhen (dvs. kyrkan) intet Länge kan ståå uppe. VDAkt. 1696, nr 511. Jag begriper, hvarken huru vagnen (på den dåliga vägen) kunde hålla eller stå uppe. GAdlerbeth (1783) i MoB 5: 7. Några stolpar stå ännu uppe, de öfrige äro kullfallne. Weste FörslSAOB (c. 1817). Bland de mångfaldiga hufvuden, som vimla der nere (dvs. i kyrkan), finnes intet enda, som då (dvs. hundra år senare) står uppe, utan de hafva alla lagt sig till hvila i jorden. Tegnér (WB) 7: 130 (1832).
c) i det bildl. uttr. stå eller falla (på det l. det), betecknande att ngt (åsikt l. argument l. skäl l. tro o. dyl. l. viss verksamhet m. m.) håller (måttet) l. är hållbart l. välgrundat l. livskraftigt l. ändamålsenligt o. dyl. l. (motsatsen härtill, dvs.) faller (igenom) l. rasar (ihop) l. visar sig misslyckat o. d. (beroende på det l. det); äv. stå och falla med det l. det, betecknande att ngt håller (måttet) osv. o. faller (igenom) osv. i den mån l. utsträckning som det l. det håller (måttet) osv. o. faller (igenom) osv. HC11H 10: 72 (1650). Författaren .. meddelar blott sin enskilda mening, grundad på skäl, som stå eller falla. Ödmann StrFörs. 1: Föret. 1 (1798). (Rudbeck) uttalade .. den sunda, då ännu okända satsen, att det bästa vore att arbetena finge stå eller falla på sitt eget värde. Annerstedt Rudbeck Bref CLXIV (1905). Framtiden får utvisa om den ryske kolossen står och faller med Stalin. Östergren (1949). Framgången med (musikalen) ”Cats” står och faller med iscensättningen och ensemblens sammansättning. SvD 12/9 1987, s. 15.
5) med (åtm. för nutida språkkänsla) förbleknad l. försvunnen innebörd av ett stående (i bet. 1): vara belägen l. placerad (där l. där); ligga (där l. där); förekomma (där l. där); jfr 1 j. (Ädelstenarna) skola stå effter the tolff Israels söners nampn (på domsskölden). 2Mos. 28: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: skola vara tolv, efter Israels söners namn, en för vart namn). Man moste .. wel taga i acht, at een fruchtbährande Green intet affhugges på hwad sijda (av trädet) han och står. Risingh LandB 43 (1671). Gåssen .. hafwer .. warit 8 Åhr gammal, och hafft alla sine Tänder, undantagandes dhen som borde ståå nämbst dhen Gyllende Tanden. RelCur. 245 (1682). Jörans Skjärpning .. är en Försöknings-ort, at träffa den underliggande Malmen, som står i Communications-orts taket. HC11H 12: 51 (1697). Ögat står en famn från ögat, / Famnsvid är hans smalbens omkrets. Collan Kalev. 1: 18 (1864). — jfr FÖRE-, KRING-STÅ o. FÖRE-, MOT-, NÄR-, OM-, VID-STÅENDE. — särsk.
a) (†) om ort l. sjö l. land(område) o. d.: vara belägen l. ligga (där l. där). Ther före läät .. (Olaf den helige) widh Agnafitt ther nw ståår Stocholm graffua itt nyyt vthlopp. OPetri Kr. 47 (c. 1540). Rurich .. hade sitt säte 30. mijl ifrån Nogården, ther som Laduga ståår. Petreius Beskr. 2: 6 (1614). Längtans land / Evigt står vid himlens rand. Fryxell Dikt. 4 (1829). En blomsterö, som på vulkaner står. CGStrandberg 62 (1853). Midt i skogen står en källa. Wirsén Dikt. 136 (1876). Ett ställe, där det i forna tider stod en mäktig stad. Lagerlöf Drottn. 3 (1899).
b) om himlakropp (i sht sol l. måne l. stjärna), i utvidgad anv. äv. om postulerad punkt (se d. o. 7), i fråga om att (ur ett jordiskt perspektiv) befinna sig (på himlen l. i rymden l. på en viss plats därstädes); om himlakropp (o. i denna anv. äv. om jorden) äv. i fråga om att (ur ett utomjordiskt perspektiv) befinna sig (där l. där i världsrymden); äv. dels i fråga om att befinna sig i ett visst läge i förhållande till den jordiska horisonten, särsk. i uttr. stå högt l. lågt (på himlen), om solen: befinna sig högt upp resp. lågt ned på himlen (från horisonten räknat; i sht använt för att beteckna att dagen är framskriden resp. att det är långt lidet mot aftonen), dels (äv. om jorden) i fråga om att befinna sig så l. så i förhållande till en annan himlakropp l. andra himlakroppar i världsrymden. Iach weet huru werlden giord är, och elementernas krafft .. huru mongahanda tijdh man haffuer om året, och huru åred löper om kring, huru stiernorna stå .. jach weet alt thz hemligit och fördolt är. SalWijsh. 7: 19 (öv. 1536). Samme år om Marthini tijd begyntes en comet att synas och stod i 2 månader. HH 20: 220 (c. 1595). Till natten alltre’n det lider / och aftonstjernan på fästet står. Sturzen-Becker 5: 92 (1862). När han vaknade stod solen redan högt. Delblanc Prästk. 98 (1963). Sett från ekvatorn står norra himmelspolen precis vid horisonten i norr. Bernes Stjärnklart 13 (1983). Månen (är) ny när den står som allra närmast solen på himlen. Därs. 26. — särsk.
α) astron. i förb. med prep.-uttr. inlett med i o. med huvudord betecknande konjunktion (se d. o. 2) l. opposition (se d. o. I 1 a), i uttr. av typen stå i konjunktion l. opposition, i fråga om att befinna sig i ifrågavarande ställning (till l. med annan himlakropp). Vid fullmåne säges månen stå i opposition till solen. Gyldén Astr. 26 (1874). (I den svenska almanackan) anges .. när månen står i konjunktion med de ljusa planeterna. Bernes Stjärnklart 47 (1983).
β) i uttr. stå i det l. det (himmels)tecknet, om solen: befinna sig i det l. det stjärntecknet i djurkretsen; äv. bildl. (jfr γ); se TECKEN.
γ) (i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr β), om sol, i uttr. angivande tidpunkt l. skede i en människas levnadslopp under bilden av solens läge på himlen vid ett bestämt tillfälle under sitt dagslopp (jfr DAG I 2). Om du stundom misstror dina spår: / så bida blott! Betänk var Solen står, / och lämna modigt varje villospår. Wulff Rytm. 36 (1897, 1915).
δ) om moln l. rodnad l. sken o. d., i fråga om att vara lokaliserad resp. lokaliserat på himlen (över viss plats). När dagens rodnad står i öster / Och lärkan helsar solens rand, / Då höjas jordens spridda röster / Mot ljusets glada morgonland. Böttiger 2: 271 (1857). Se, väldiga åskmolnet står / Med krossande blixt i sitt sköte. Oscar II I. 1: 10 (1858, 1885). Solen går ner. Ett skimmer står / i rödaste rödt öfver fjärden. Melin Dikt. 1: 142 (1888). Under vägen berättades, att det stått ett stort sken öfver Vrakön, och att Moran sett det. Lindhé Ledf. 281 (1903).
c) om vatten, luft, dis o. d.: förekomma l. utbreda sig (ngnstädes); finnas. Watnet stoodh (vid syndafloden) på iordenne hundradhe och femtiyo daghar. 1Mos. 7: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: fortfor att stiga); jfr 35. Till Niels Helsingh, att han finner rådh till .. att thet vatn motte bliffve upöst, som ther står opå bottnen udi Salebergzgruffven. G1R 22: 142 (1551). Teken til solsken .. När det rägnat, och rägnet icke mera torkar in, utan börjar stå på jorden. Kalm VgBah. 230 (1746); jfr 35. Kung Ring med sin drottning till gästebud far, / på sjön står isen så spegelklar. Tegnér (TegnS) 4: 114 (1820). Snoilsky Hex. 27 (1887; om brandrök). Det vore bättre om du sa’ till att man eldade oppe på rummet, ty det står hafsfukt härnere bara det har regnat några dagar. Strindberg TrOtr. 4: 80 (1897). Borta öfver bergen stod snösmältningsdis. Lagerlöf Jerus. 1: 92 (1901). Det stod ännu små vattenpussar på vägen. Östergren (1949).
d) (i sht i fackspr.) i fråga om läge hos del (vinkel, linje, sida o. d.) av geometrisk figur i förhållande till annan del. (Supplement)Winklarna BGH, GHC .. stå innantil på samma sida. Strömer Eucl. I. 1: 39 (1744). När en rät linea, som står på en annan, gör vinklar på båda sidor om sig, så kallas dessa för sidovinklar. Lindman Eucl. 6 (1867). I likformiga segmenter, som stå på lika stora kordor, äro äfven bågarna kongruenta. Därs. 69. Om lika stora trianglar stå på lika stora baser på samma räta linje (osv.). Sjöstedt LbGeom. 59 (1936). — särsk.
α) om i cirkel inskriven vinkel, i fråga om att vara så placerad i cirkeln att vardera av de båda (nedåt riktade) vinkelbenens ändpunkter befinner sig på cirkelbågen. Likformiga cirkelsegmenter äro de, i hvilka lika stora vinklar stå eller kunna stå. Lindman Eucl. 55 (1867). En medelpunktsvinkel eller en periferivinkel säges stå på den båge, som faller inom vinkeln. Sjöstedt LbGeom. 61 (1936).
β) i uttr. (av typen) stå i bågen, om korda (se KORDA, sbst.1), i fråga om att befinna sig i det cirkelsegment vari den ingår. Ekman Mek. 31 (1919).
e) (numera föga br.) om fartyg l. mindre båt, i fråga om att flytande o. i upprätt ställning befinna sig l. vara förankrat resp. förankrad o. d. (ngnstädes), ligga. Han sågh twå båtar stondandes j syööbredden. Luk. 5: 2 (NT 1526; NT 1981: ligga vid stranden). Redden .. vid Smirna, den farkåsterna icke hafva haft så godt före att stå uti för vädret. Eneman Resa 1: 63 (1711). De flaggbeprydda slupar stå / Otåliga på Lögarns spegelsjö. Börjesson E14 27 (1846). Fartyget står på redden. Meurman 2: 210 (1847).
f) i fråga om (ngts inställning i) höjdläge l. läge i horisontalled l. markering på skala: vara placerad l. befinna sig (där l. där l. i det l. det läget). (Undersökas borde bl. a.) Om Solen synes större (i Lapplandsfjällen) i klart wäder då Barometren står högt, än här hoos oss. Polhem Brev 73 (1711). Delvis slungas olja mot cylinderväggarne, då kolfvarne stå upptill. TT 1886, s. 16. Såsom bekant hör Kaspiska hafvet .. till de sjöar, hvilkas vattenyta står lägre än oceanernas. Hedin Beskickn. 89 (1891); jfr 7 a. En visare (tunga) (på en stativvåg), som är vinkelrät mot balansens längdriktning, anger uppåt eller nedåt, när balansen står horisontalt, i vilket fall visaren bör stå lodrätt. 2NF 32: 1258 (1921). (Ordet) jämn .. (används) om våg(skål)s läge då vågskålarna står lika högt. IllSvOrdb. 660 (1955). Kontrollera att vågen står rätt. Östergren 9: 1151 (1968). — särsk.
α) (†) i uttr. stå under höga bräddar, om vattendrag: ha höga bräddar, ligga djupt. Då .. (Nilen) står under höga bräddar .. stormar han aldrig. Eneman Resa 1: 162 (1712).
β) (numera mindre br.) i uttr. stå jämnt, om vågskålar l. våg: befinna sig i jämviktsläge, stå lika. Wågen står nu jämt. Lind 1: 845 (1749). Nu ser du, att (våg)skålarna stå så pass jämnt. Rydberg Vigg 18 (1875).
γ) i uttr. stå i jämvikt, förr äv. likvikt, om fysikaliska krafter (se KRAFT 4), i fråga om att befinna sig i ett sådant inbördes läge l. förhållande att de ömsesidigt upphäver varandras verkningar; äv. om föremål (i sht hävstång l. våg), i fråga om att därpå verkande krafter förhåller sig till varandra på angivet sätt, särsk. om balansvåg, i fråga om att dess båda vågarmar l. vågskålar befinner sig i jämviktsläge (varvid vågens hävstång befinner sig i horisontalt läge); äv. bildl. (jfr JÄMVIKT 2 b), särsk. i det utvidgade uttr. stå i jämvikt i handeln, om land, i fråga om att jämvikt råder mellan import o. export. När (våg)skålen hänger toom i Lufften, och knijpan i watnet; så skal .. (vågen) först stå i Lijk-wicht. Stiernhielm Arch. H 4 a (1644). Bergklint Sam. 2: 16 (1802: i Handeln). Om krafter, af hvilka den ena fullkomligt hindrar den andra i rörelsen, säger man: de stå i jämnvigt. JernkA 1829, Bih. s. 7.
g) (numera mindre br. ) i uttr. stå ovanpå, om ämne (grädde l. fett o. d.): (flytande) befinna sig ovanpå (ngt), ligga l. bilda ett skikt ovanpå. Då skummas alt det feta bort som står ofvan uppå. Warg 2 (1755).
h) i uttr. stå i vägen, (stående) befinna sig l. vara i vägen (för ngn l. ngt); äv. (o. i sht) bildl. (särsk. i uttr. betecknande att ngt är till hinders för ngn); äv. i uttr. stå i ljuset, förr särsk. bildl., i uttr. stå ngn i ljuset, stå hindrande i vägen för ngn(s framgång l. lycka); jfr I 2 e β. Det stod en stor sten i vägen, som hindrade oss att köra vidare. Ach gifwe nu Gudh, Mina Synder stogo migh icke i Wägen! Preutz Kempis 476 (1675). De sida kiortlar stå osz ingaledz i wägen, / At icke wi så lät och lika långt ändå, / I alla Dygder fram som wåra Mannfolck gå. Brenner Dikt. 1: 153 (1701, 1713). Hwad förnämligast stod i wägen (för Philokles återkallande) war at Konungen mycket skydde för dennas Alfwarsamhet. Ehrenadler Tel. 557 (1723). Står annars mans åker oskuren i wägen för then, som sin säd införa wil; säge tå honom til at undanskära. BB 5: 7 (Lag 1734). Dät stod mig då i liuset. Schultze Ordb. 2793 (c. 1755). (Sv.) Dät står mig något i vägen, (lat.) Aliquid mihi remore est. Därs. 4893.
i) om skott från skjutvapen, i fråga om att vara (så l. så) riktat l. ha träffat (så l. så). Då mickel var borta, sprang jag genast ned för att se efter på snön huru mina skott stodo och märkte då, att fastän hållet var mycket längre än jag trott, skotten dock stodo mycket bra öfver spåret. Jäg. 1897, 2: 190.
j) (†) i p. pr. i uttr. komma till ståendes (ngnstädes), komma till att (stående) befinna sig l. vara placerad (ngnstädes). Märck .. på hwad Rum Räcknepenningen bör liggia, så at ey fleere komma på Linien til ståendes, än 5. Hortulanus Räckn. C 2 b (1674).
k) i uttr. stå under vatten (l. annan vätska o. d.), närmande sig l. övergående i bet.: befinna sig i tillståndet att vara täckt av vatten osv. l. översvämmad; i sht förr äv. i uttr. stå i blod, liktydigt med: (börja) blöda; jfr 6 a. Weste (1807). Från Gröna kullen kunde man se, hur Föresängarna stod under vatten. Östergren (1949).
6) med inbegrepp av rörelse, mer l. mindre liktydigt med: strömma l. stänka l. tränga l. stiga (upp l. ut, äv. ned); äv. (utan klar avgränsning från 5): (tränga l. ha trängt fram l. ut o.) täcka l. omge ngt l. ngn o. d.; äv. (oeg. l. bildl.) om ljus l. doft l. ljud l. ngt abstr. (se b, c; jfr 11). Skummet stod om bogen på båten. Svetten stod om, äv. av honom. Det stod en tjock pelare av rök ur skorstenen. Dammet stod i skyar efter bilen. Hestarna lupo .. att stofftet stodh om them på alla sijdor ända j wädret. Balck Es. 215 (1603). Och illa trachteradhe honom medh hugh och slagh, så at blodhen stodh genom mundh och nässan. ÅngermDomb. 28/11 1631, fol. 50. Tå thett regnade stodh dropen igenom taaket .. såsom igenom itt såll. VDAkt. 1651, nr 131. Jag är många gångor så rörd af Guds nåd, at tårarna stå mig i ögonen. Nohrborg 209 (c. 1765). Lågan stod ut genom fönstret, (dvs.) utträngde genom fönstret. Dalin (1854). Svetten stod af honom. Ahlman (1872). Vinden susade i riggen och skummet stod om bogen. Mörne ÄventV 7 (1929). Svetten stod honom plötsligt i små droppar i pannan. Edqvist Musik 30 (1946). När jag fick se att röken stod svart och hur mycket det brann — då försvann hoppet. SDS 14/3 1990, s. B1. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. stå i blod, bli (l. vara) blodig l. full av blod; jfr 5 k. Hafwer .. Bertil .. slagitt en dieckne poike, att näsa och mun hafwa stådt i blod på honom. BtÅboH I. 2: 100 (1625).
b) i uttr. stå (högt) i tak(et) l. höjden o. d., numera nästan bl. bildl. (jfr c), i uttr. glädjen står högt i taket, förr äv. i högsta tak. På Kungens Slott i thenna Fäst, / .. Ther skal stå glädie vp i taak. Prytz OS H 4 a (1620). Vulcanus söp Tobaak, / Så at Röken Stog i Taak. Lucidor (SVS) 182 (1672). Glädjen står i högsta tak. Dalin Vitt. II. 4: 153 (1754). Ska’ jag (spelmannen) spela, så skall det gå lustigt till. Glädjen skall stå i taket, dammet så med. Knorring Ståndsp. 1: 82 (1838). På kapareskeppet var stoj och fröjd / och sång, så det stod i himmelshöjd. Sturzen-Becker 4: 70 (1862). Glädjen stod som högst i salen, Swenskar och Jutar språkade gladt .. drickande twämänning med hwarannan. Afzelius Sag. X. 2: 16 (1866). Gick det på tok i Nackabyn, / var det kalas i Backabyn / och glädjen stod i tak. Fröding Guit. 38 (1891). Efter framkomsten värmde man sig framför en ofantlig brasa i den öppna spisen, och lifvad af goda dryckesvaror stod glädjen snart högt i tak. De Geer Minn. 1: 262 (1892). SvHandordb. (1966).
c) i jämförelser. Vattnet stod som en quast utur rännan. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vi hade en klarinettblåsare i båten .. Han till att blåsa och trollen till att hoppa .. af hjertans lust, så vattnet stod som skum. Wigström Folkd. 2: 92 (1881). (Tågstädaren) började ”vispa upp” dammet, så att det stod som en sky. Retzius Nil. 112 (1891). Det stod som en eldkvast ur skorstenen. Östergren (1949). — särsk. (i fråga) om regn o. i anv. som utgår härifrån.
β) [jfr dels α, dels det bildl. uttr. regna småspik] (vard., tillf.) i uttr. stå som nubb i backen, stå som spön i backen l. regna småspik; anträffat bl. bildl., i fråga om pengar. Gör hastighetskontroller .. Ni ska få se på likviditetströmmar! Inflytande pengar kommer att stå som nubb i backen! SDS 30 ⁄ 8 1985, s. 36.
γ) (tillf.) i uttr. stå (så) tätt som gräset, om (långa uttänjda) regndroppar (liknade vid l. uppfattade som ur marken (mer l. mindre) rakt upprättstående spön (se SPÖ 1, o. jfr α ovan) l. grässstrån), i fråga om att falla så tätt intill varandra som grässtråna står tätt (på äng l. dyl.); särsk. oeg. l. bildl., betecknande: (ymnigt) störtregna l. dyl. Regnet störtar ned .. långa vattenstrålar, som stå så tätt som gräset på en äng. Hedin Pol 1: 336 (1911).
d) (†) i det elliptiska uttr. stå efter, om blod: spruta l. spruta ut (till följd av slag o. d.). Sedan slogh Åke i Pannan vedh ögatt, att blodhen stodh efter. VDAkt. 1676, nr 44. FinKyrkohSP 5: 122 (c. 1778).
e) oeg. l. bildl. (jfr b, c).
α) om ljus l. ljusfenomen, i fråga om att förflytta sig (särsk. stiga l. tränga l. stråla) upp l. ut (från l. ur ngt) l. in (genom l. i ngt) o. d.; äv. i fråga om att (i samband med l. efter förflyttning av ovan angivet slag) sprida sig l. lägra sig (omkring l. över ngn l. ngt l. i ifrågavarande lokalitet l. dyl.); stundom äv. allmännare, i fråga om att (plötsligt) framträda (för synsinnet). Ljusskenet stod gult ur dörrspringorna. Levertin Magistr. 62 (1900). Det stod ljus ur hans ögon och stor makt. Lagerlöf Jerus. 2: 228 (1902); jfr ε. Från stadens alla ljus stod det ett sken på himmelen, som syntes miltals ifrån. Östergren (1949).
β) om doft l. lukt l. stank o. d., i fråga om att via luften förflytta sig (särsk. stiga l. tränga) upp l. ut (från l. ur ngt) l. fram (till ngn l. ngt) l. in (genom l. i ngt) o. d. (särsk. i fråga om att förflytta sig in i persons l. djurs näsa o. lägra sig där; särsk. i uttr. stå ngn i näsan, äv. opers.); äv. i fråga om att (i samband med l. efter förflyttning av ovan angivet slag) sprida sig l. lägra sig (omkring ngn l. ngt l. i ifrågavarande lokalitet l. dyl.); stundom äv. allmännare, i fråga om att (plötsligt) framträda (för luktsinnet). Plötsligt stod en doft av liljekonvalj omkring honom. En lukt av rå sill stod i näsan på honom. Det stod en odör av armsvett omkring honom. (Sv.) Det stod mig i näsan, (fr.) il me monta au nez. Weste (1807). Lukten af gran stod rundtomkring som en stark parfym i ett rum. Benedictsson FruM 371 (1887). Vindoften stod tät ur munnen på honom. Strömholm Fält. 181 (1977). Fast marken var full av ingångshål var den frisk och träden hade inte sjuknat. I hålen stod bävervittringen stark. Ekman Hunden 52 (1986).
γ) om ljud l. ljudfenomen, ungefär liktydigt med: (gen)ljuda l. höras. Då Peer hörde th(et) buller, som stoodh i portenn (där några trängde sig in med våld), steegh han och Jacob spÿler vth. 2SthmTb. 8: 41 (1589). Det skriket var .. som när man sticker en gris. Det stod ett illskrik i hela stugan. Gadelius Tro 2: 62 (1913). Det stod alltid ett surr av humlor och bin kring de vita klasarna (av häggblom). Hertzman-Ericson Norrifr. 94 (1926).
δ) (†) om tal l. rykte. Dhet rychtet som står i stadhen, att hennas dotter Ingebohr Sväns dotter skulat stött och slagit sin modher. VRP 1671, s. 410. Talett och rÿchtett stodh nu fuller att han war orsaken till åttskillnaden. VDAkt. 1671, nr 13. Ett allmänt tahl stodh i bygden, dhet dhe woro förlåfwade. Därs. 1720, nr 110. Han (hade) hördt ryckte stå i Grimslöfs By, som skulle Pigan Kierstin hafwa Reformar och fläckar på kroppen. Därs. 1736, nr 552.
ε) (numera i sht i vitter stil) om ngt abstr. (betecknande själs- l. sinnestillstånd l. egenskap l. förhållande m. m.), i fråga om att utgå l. utstråla; i förb. med prep.-uttr., i sht inlett med (om)kring, stundom äv. annan prep., särsk. (i vitter stil) av l. ur, o. med huvudord angivande person l. ngt sakligt kring resp. från vilken l. vilket l. ur vilket det gm subj. betecknade utgår osv.; numera i sht i uttr. med formellt subj. Det står en air av förfining kring hennes person. Drömde Gudbrand, at en man .. kom in til honom, af hwilken stod mycken fasa. Peringskiöld Hkr. 1: 565 (1697). Än i dag står det glans kring ”guldkonungen från Norden” (dvs. G. II A.), som med en handfull folk drog ut från sitt lilla mörka land för att eröfra världen. Lundegård Ulla 83 (1894). Det stod ljus ur hans ögon och stor makt. Lagerlöf Jerus. 2: 228 (1902); jfr α. Därför .. stod det i visst afseende städse omkring honom (dvs. J. L. Runeberg) en ring af oåtkomlighet. Söderhjelm Runebg 2: 22 (1906).
7) övergående i bet.: nå l. räcka (så l. så högt) o. d.; förr äv.: sträcka sig (så l. så långt l. vitt).
a) om vatten l. annan vätska l. snö o. d.: nå l. räcka upp (till ngt l. så l. så högt), i sht i särsk. förb., i uttr. stå upp till ngt (se STÅ UPP); äv. i uttr. stå över ngt, nå upp över l. (nå upp över o.) täcka ngt. Med diwpe betekte tu henne (dvs. jorden) såsom med en cledhnat, och watnen stå offuer berghen. Psalt. 104: 6 (öv. 1536; Bib. 1917: stodo). Hans Hööwagn .. bleff ståndandes vthi ena grop vppå wägen, så at giötian och skarnet stodh mitt vppå alla fyra hiulen. Balck Es. 220 (1603). Under den sista nedisningen, Würm eller Weichsel-glaciationen, stod havet 90, kanske ända till 100 m lägre än nu. Ymer 1939, s. 32; jfr 5 f. — särsk. med indir. obj., i uttr. stå ngn till l. över l. mitt på o. d. ngt, nå l. gå ngn till l. över l. till mitt på osv. ngt (dvs. viss kroppsdel o. d.). Somligstädes war diupt nog och sumpogt, så at Leret och Träcken stod honom wäl til Knäs. HanssonDröm. C 5 b (c. 1680). Snön stog dem till knäs. 2Saml. 13: 75 (c. 1690). Den första delen af floden .. kunde genomvadas, hvarvid dock vattnet stod ryttaren till bröstet. KrigVAT 1892, s. 557.
b) i fråga om ngts längd l. utsträckning i viss ledd o. d.: sträcka sig l. nå l. räcka (så l. så högt l. långt ned); äv. med indir. obj.; äv.: höja l. resa sig (över ngt), äv. i uttr. stå så l. så mycket över ngt med ngt, ha ngt så l. så mycket över ngt; numera bl. med bevarad bibet. av 1 l. 2. Här låta bönderna böxerna och strumperna wara tillsammans, så at skynböxerna the stå under armerna. Bolinus Dagb. 41 (1668). Alla Lappar bruka .. långa Pälsar och kiortlar, som dem upå halfwa benet stå. Landsm. XVII. 3: 49 (1672). För hvart kreaturs hufvud var (i ladugården) en stålpe å hvardera sidan, som stod ända under taket. Barchæus LandthHall. 88 (1773). (Sv.) Stå öfver vattnet (t.) über dem Wasser stehen. Klint (1906). Skeppet står med sin lastlinje två fot öfver vattenytan. Smith (1918).
c) i uttr. stå ngn (upp) i halsen.
α) stå ngn (ända) upp i halsen, om mat o. d., se HALS 3 b; äv. bildl. (jfr 10). Hjertat står mej ända upp i halsen, och inte en tår grogg, att skölja ner’et med. Jolin Barnhusb. 102 (1849). I våra gymnasistföreningar .. deklamerades Rydberg med liv och lust .. Rydbergs idéalism kom slutligen att stå oss långt upp i halsen. Ahlberg Minn. 91 (1942).
β) i uttr. stå ngn i halsen, stocka sig i halsen för ngn; särsk. oeg. (jfr 10), i uttr. gråten står ngn i halsen, ngn (känner det tjockt i halsen o.) är nära att brista ut i gråt; jfr HALS 3 c. Gråten står mig i halsen broder. Bellman (BellmS) 2: 105 (c. 1784, 1791). Gråten stod henne i halsen. SvHandordb. (1966).
d) (†) i fråga om tvådimensionell utsträckning: räcka l. sträcka sig (så l. så långt l. vitt). Ware Sorgen sänd så widt sig Swidiod sträcker: / Så widt i Längd och bredd Des grund och gränsor stå. Frese VerldslD 2 (1715, 1726). Hvar skall du få mat ifrån i denna skog, som står tjugu mil åt alla hållen? Almqvist TreFr. 3: 188 (1843).
a) i förb. med prep.-uttr. inlett av för, äv. (se δ) framför.
α) i uttr. stå (sådan l. sådan) för ögonen (förr äv. för ögon) l. ögat l. ngns ögon l. öga l. blick o. d., (sådan l. sådan) framträda för l. möta ngns öga l. blick, erbjuda sin (så l. så beskaffade) anblick; i sht förr äv.: vara synlig l. träda i dagen; ofta (se β’) oeg. l. bildl.; jfr b. Strax .. stodo .. (himmel o. jord) för ögonen vthi sin fulla prydningh. PJAngermannus ATrolle 37 (1620). Såsom til en Grufwas bibehållande intet gör tillfyllest, at man den för ögon stående Malm borttager och eftersätter .. utan bör man (osv.). HC11H 12: 26 (1697). Om den pragt för ögat står / Sjunga de som kunna. Bellman (BellmS) 1: 161 (c. 1771, 1790). När de anorganiska kropparne visa sig i kristaller, stå de för ögat i sina slutna, egna karakteristiska former. Almqvist VSkr. 5: 163 (1833). Den varma, ljusgula Portlands kalkstenen .. står mycket behaglig för ögat. TT 1899, Byggn. s. 145. — särsk.
α’) i uttr. stå för ögonen osv. (så)som ngt; jfr d β α ’ . Når hann för:de korszwärckzhuus nu eller i framtidenn will förbättre, eller af nÿo vpbÿggie, skall hann intett mehr intagha, än som hans gamble huusgrund som nu för ögonn står tilseÿer. 3SthmTb. 5: 3 (1603).
β’) oeg. l. bildl., liktydigt med dels: vara uppenbar l. kunna noteras l. göra sig påmind, dels: framstå för ens inre syn (se γ). Vndergång och dödzfahra wårt k: Fädernessland(s) förnembste Krigsmacht som nu i Pryssen är skulle för ögon stå .. hwar wår fiende .. Pryssen .. sigh igen bemechtige .. skulle. RARP 1: 41 (1627). Det står för hvars mans ögon, huru mycken åtlydnad fölgt å Byggn. B:s X: I och 8 §§, om .. Skogs så sparsamma bruk, at den ej utödes. LBÄ 11—13: 53 (1798). Jesu! låt din helga vandel / Alltid för mitt öga stå, / Så att jag, i all min handel, / Dig blott efterfölja må. Wallin FörslPs. 93 (1816). Den stora gamla tiden stod för hans ögon med sina järnklädda gestalter. Cederschiöld Riehl 2: 9 (1878).
β) i uttr. stå (sådan l. sådan l. så l. så) för ngn, framstå (se d. o. 4) l. framträda (sådan l. sådan l. så l. så) för ngns inre syn (se γ), i sht förr äv.: stå hägrande l. hägra för ngn. Om thenne wägen (dvs. dygdens) än synes swår, / En ädla Crona dock för osz står. Rudbeckius Starcke D 3 a (1624). All ting för Eric will på bästa sättet stå, / När han sin nya dräkt för första gång drog på. Livin Kyrk. 14 (1781). Intet i världen står för oss (dvs. kemisterna) mer fast och bättre bevisadt än att de kemiska förbindelsefenomenerna bero på grupperingar af i sig oföränderliga elementer. Rydberg Varia 29 (1890, 1894). Hans gamla skuld stod allt mera lefvande för honom. Hallström Than. 51 (1900). Det var som om .. hans minnen stodo skarpare tecknade för honom nu. Därs. 52. Det gamla vårminnet som i (prosadikten) En dröm med så överväldigande tydlighet stod för poeten följde honom genom åren och fick styrka genom ny upplevelse. Werin Ekelund 1: 32 (1900). — särsk. i uttr. stå för ngn som ngt; jfr d β α ’ . För honom stod egentligen ingenting som ledsamt. Almqvist TreFr. 1: 33 (1842). Historien står för Stave som den store läromästaren, som lär folket att tänka allt djupare och djupare, allt sannare och sannare om Gud. SvTeolKv. 1932, s. 258.
γ) i uttr. stå för ngns inre syn l. ngns minne l. för själen l. ngns själ l. för tanken o. d., framstå l. framträda för ngns inre syn osv. Lifligt för tankarna stå Eneas lysande bragder, / Lysande fäders beröm. Adlerbeth Æn. 79 (1804). För min känsla stå naturföremålen nästan alla vackra. Almqvist VSkr. 5: 162 (1833). Runeberg (SVS) 3: 259 (1841: för hans själ). Det var en böljande / flod af vår (i balsalen), / när friskast sköljande / vågen slår / och allt för hågen / står lyckosammast. Fröding NDikt. 13 (1894). Skänk i dag de stilla timmar, / Då vårt hjärta hugnad får, / Då ditt ljus för ögat glimmar / Och din bild för själen står! NPs. 1921, 559: 3. Men allt det där står numera dimmigt för min inre syn. Östergren (1949).
δ) stå (sådan l. sådan) framför ngn, framträda (sådan l. sådan) för ngns inre syn (se γ). Dessa bilder stå så lefvande framför oss. Sturzen-Becker 1: 41 (1861). (Sv.) Allting stod framför mig igen .. (eng.) everything came back to me. Harlock (1944).
b) (mera tillf.) i uttr. stå i ngns åsyn, visa sig l. framträda för ngns blick; äv. stå (sådan l. sådan) i ngns minne, framträda (sådan l. sådan) i ngns minne; äv. utan förb. med prep.-uttr. Ren öfver Seland rullar deras vagn; / Och se, rätt nu med sina gröna vallar, / Och höga spiror, glänsande i skyn, / Står Köpenhamn i deras glada åsyn. Franzén Skald. 2: 125 (1825, 1828). Gator och hus tycktes mig mindre, än de stodo i mitt minne — troligen emedan jag sedan sett så många stora städer. PT 1897, nr 184, s. 3.
c) (†) i uttr. stå emot ngn l. stå ngn till mötes, möta ngn(s anblick); äv. oeg. Då .. (karavanresenärerna) hinda till Akabe, står en ny förfriskning emot dem. Eneman Resa 1: 224 (1712). Wid den wägen stod honom helwetet till mötes. Thomander Pred. 1: 291 (1849).
d) i annan anv. än i a—c; i uttr. stå sådan l. sådan l. så l. så (utan efterföljande prep.-uttr.), framträda sådan l. sådan l. så l. så, ge en sådan l. sådan anblick; numera bl. med kvardröjande bibet. av 1 (l. 2 l. 5) l. i fråga om färgkontrast l. linjeskärpa o. d. (i sht (närmande sig bet.): avteckna sig; se i sht γ); äv. oeg. l. bildl.: te sig l. framstå sådan l. sådan osv. (se δ); jfr 27 b. Såsom en Smaragd j sköno gulde står, alt så prydha wijsonar titt godha wijn. Syr. 32: 6 (öv. 1536; Apokr. 1986: i en infattning av guld). Gaflen (på Sthms rådhus) som weter tårget åt / medh wers och målningh har skönt ståt. JMessenius (1629) i HB 1: 159. I sanning, thet står skiönt, när man kommer vti .. (de lärdas) Studer-Stufwa, och intet weth, om man vti en Bonde-krog eller i en Wachte-Stufwa är, för Röck och stanck. Weise 287 (1697). Ankarn på bänken, / Och tom står Pocaln. Bellman (BellmS) 1: 244 (c. 1771, 1790). Hafvet står lugnt som en spegel. MoB 7: 151 (1810). Blå stod himlen, blåare stod vågen. Böttiger 1: 136 (1833, 1856). Luften är klar och allting ”står” så förvånande skarpt och fritt i densamma. TurÅ 1904, s. 299. Luften (i röksalongen) stod tjock så man kunde skära den med knivar. Nordström Amer. 16 (1923). Om man stod i någon av de sorgsna tvärgatorna ned mot Strandvägen såg man himlen stå blå och rosafärgad över Nybroviken. Zetterström EnslBel. 5 (1981); jfr I 2. — särsk.
α) (numera bl. i vitter stil) i utvidgad anv., i uttr. stå i dagen, (stående) låta sig (ohöljd) framträda för blicken (jfr DAG II 5 c); äv.: bli uppenbarad, klart framstå. En lagerlund, / Ur hvilkens helga frid ett tempel stod i dagen. Wallin (SVS) 1: 323 (1808, 1821). Publicola är ute med vårt folk / Och går mot upprorsströmmen till dess källa. / Snart står i dagen allt. Thomander 3: 172 (1831).
β) i uttr. stå som l. till ngt.
α’) stå som ngt (jfr a α α ’ , β slutet), framträda l. framstå (för blicken) såsom l. liksom ngt; äv. blott stå som, pregnant: framträda på ifrågavarande sätt. Stadhen skal åter vthu askonne vpbygd warda, och Templet skal stå som thet stå skal. Jer. 30: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå på sin rätta plats). Plötsligt såsom blixten skall himmelens glans gjuta sig öfwer jorden, så att firmamentet står såsom i lågor. Rudin 1Evigh. 2: 487 (1869, 1878). Stå icke dessa tre former (dvs. magister, maestro, mästare) såsom verkliga kulturbilder? Ydun 1870, s. 77. Den tunga grå sommarkvällen stod som solkig sten mellan stammarna. Söndriga tidningspappersflak hävde sig knappt. Trotzig Sjukd. 25 (1972).
β’) (numera föga br.) stå till ngt, stå som ngt (se α’), utgöra ngt l. tjänstgöra som ngt. Isai telning (dvs. Jesus) står till ett baner för folken. Melin Pred. 1: 5 (1844).
γ) stå sådan l. sådan l. så l. så mot ngt, framträda l. avteckna sig sådan l. sådan l. så l. så (i kontrast) mot ngt; äv.: göra sig (så l. så) mot ngt. Bjert emot det milda skenet / Utaf aftonethern klara / Stå de gyllne skyar. Gellerstedt 1Dikt. 29 (1871). I denna komposition .. stå figurerna mot en bakgrund af aflägsna höjder. MeddSlöjdF 1895, s. 116. De slottet (i Sthm) närliggande byggnaderna, vid Slottsbacken och Mynttorget, stå små och dvärglika mot slottsjätten. Josephson Tessin 2: 117 (1931). (Sv.) Stå illa mot .. om färg (eng.) clash with. Harlock (1944). Hon hade en ljusblå klänning som stod bra mot det svarta håret och den bruna hyn. Femtital 1952, nr 1, s. 22.
δ) (†) oeg. l. bildl.: te sig l. framstå sådan l. sådan l. så l. så; ge ett sådant l. sådant intryck. At gå medh okemmat huffwot, står bondachtigt. Hambræus Erasmus A 10 b (1620). Rätt lögligit stod thet, tå en Måhlare kom medan Måhltiden ännu räckte, och hade någre skilderier at försälia. Weise 18 (1697).
e) [specialfall av a o. d] i uttr. stå klar(t) l. tydlig(t) (för ngn).
α) stå klar (för ngn), äv. stå klart (ss. adverbiell bestämning) för ngn l. ngns ögon, äv. stå ngn klart, framstå l. te sig klar (se d. o. 9 d) l. uppenbar resp. klart l. uppenbart; i sht [med sammanfall av adjektivisk o. adverbiell anv. hos bestämningsordet] med neutralt subj., i sht obest. l. opers. det, i uttr. ngt resp. det står klart (för ngn). Wennerberg 1: VI (1881). Hennes bild står klart (fram)för mina ögon. Schulthess (1885). Först nu stod det Antti klart att denne Gren var en arg späjare. Persson Björnh. 99 (1918). Det stod genast klart att han var brottslingen. Hallström Händ. 47 (1927). Jag kände hur jag hade mitt stora tunga ämne inne i mig .. Jord, vägar, hus, mänskor stod klara för mig natt och dag. Lo-Johansson Förf. 44 (1957). Kan det verkligen påstås att trosutsagornas symboliska karaktär står klart för gemene man? ÅbKristHum. 1964, s. 170.
β) (mera tillf.) i uttr. stå tydligt för ngn (l. ngns blick o. d.), tydligt framstå (för ngn); särsk. med obestämt l. opers. det ss. subj. Det stod i detta högtidliga och heliga ögonblick så tydligt för hennes ljusa modersblick, hur lycklig hennes Gunnar varit, om han haft en sådan hustru som Elin. Knorring Torp. 2: 223 (1843).
f) i uttr. stå med ngt, (stående framträda o.) ha ngt (dvs. viss karakteristisk yttre detalj l. dyl.); förr äv. helt utan bibet. av 1: ha l. äga ngt. Hadhe thet bliffuit widh then sedh (dvs. unionen mellan Danmark, Norge o. Sv.), / Så hade the try Riken ståndet med fredh. Svart Gensw. E 8 b (1558). Angifwaren, så framt hans Klagomåål står medh Sanning, skal bekomma Halffparten aff then angiffnes Egendom. Schroderus Os. III. 1: 373 (1635). Då skole Stufworne stå med flammesk[’] och Wäfne Tapeter[,] / Klädde på bäste maner, som Qwinfolck kunna beställa. BröllBesv. 162 (c. 1660; uppl. 1970).
9) med och samordnat med ett följande verb, närmande sig l. övergående (från 1 l. 5) i bet.: hålla på (o. l. att göra det l. det); äv. anslutande sig till 35; äv. bildl. (se slutet). Stenkyrckior .. som .. stå och förfalla. Schück VittA 1: 260 (i handl. fr. 1665). Sedan stekes (gäddan) .. i en wäl warm ugn på en bläck- eller kopparbotten, så at hon ej står och långtårkas. Warg 269 (1755). Brunnskogs kyrka stod och lyste / som en bondbrud, grann och ny. Fröding Guit. 16 (1891). Dörren stod och slog. Hansson NVis. 32 (1907). Maten stod och kallnade, ingen åt. Sjödin StHjärt. 23 (1911). Den spickna, torra vind som stod och blåste den dagen. Jönsson ÄnSjung. 97 (1941, 1954). Sommarmonsunen, som alltjämt står och drar ute från Kattegatt. Därs. 28 (1947, 1954). (Blommorna) var vissna. Jag slängde dom i spisen, dom bara stog och dammade, sa hon med onödig häftighet. Höijer 30Silverp. 87 (1949). — särsk. bildl., i fråga om skeende; särsk. i uttr. stå och väga, i fråga om att befinna sig i ett osäkert l. oklart l. svävande läge. Imellan Dannemark och Lybeck står ded nu och siuder, ded ähr hvarken venskap eller fiendskap. AOxenstierna 2: 4 (1606). Även om (ishockeylaget Björklövens seger mot Djurgården) .. i och för sig var en helt rättvis triumf för ”Löven” så är det bara att konstatera att matchen stod och vägde ända tills det återstod lite drygt åtta minuter att spela. SvD 8/12 1986, s. 29.
10) i bildl. anv. av ett flertal uttr. som i sin eg. anv. betecknar placering i rummet l. på visst underlag (o. går till 1 (l. 5)); särsk. stå på gränsen till l. av ngt (se GRÄNS 2), stå i skuggan av l. för ngt (se SKUGGA, sbst. 16 a), stå i vida fältet (se FÄLT 2 a β), stå på spetsen (av ngt) l. sin l. ngts spets o. d. (se SPETS, sbst.2 8, 8 a α, 10 a, a β), lagen står i spjutändan (se SPJUT-ÄNDA slutet), stå i centrum (jfr CENTRUM 2), stå i fokus, ha uppmärksamheten riktad l. koncentrerad på sig (jfr FOKUS 1 slutet). (Av kyrkohistorien lär teologen) hvad et oförsigtigt och öfverdrifvet motstånd .. (gentemot villfarelserna) verkat .. (:) merendels en midt emot stående vilfarelse. Möller Kyrkoh. VII (1774). Vi tycka att dessa försäkringar, som stå der så för sig sjelfva, vore alldeles öfverflödiga, om .. tonen i .. discussionerna något nedstämdes. ObjGästen 1829, nr 9, s. 1; jfr 1 b o. SJÄLV I 1 b ϑ. Strax efter soupern stod anglaisen i rad. Den var mycket liflig, och ingen dansade så muntert och lätt som fröken Hellevi Husgafvel. Bremer Grann. 2: 267 (1837); jfr RAD, sbst.1 5 a β. Teologi och dialektik .. ansågos af tidsandan (på 1600-talet) utgöra den egenteliga lärdomen och stå på spetsen af tidehvarfvets bildning. Fryxell Ber. 14: 148 (1846). Så stod hans (dvs. statsrådet F. F. Carlson) personlighet städse jemnsides med lagen. Rundgren i 3SAH 2: 35 (1887). Ännu under det hohenzollernska kejsardömets tid stå de juridiska synpunkterna i centrum. NordT 1928, s. 438. Nu kan man visserligen med någon rätt hänvisa till att kärleksbudet i Gamla testamentet står vid sidan av en rad andra bud och föreskrifter, och (osv.). Nygren Kärlekst. 1: 38 (1930); jfr SIDA, sbst. 14 h α. Så kunde man bara älska eller hata det som stod en mycket nära. Lo-Johansson Förf. 94 (1957). En särskild sort av fördelningspolitik, som hedrats med ett eget avsnitt, är den regionalpolitiska. ”En utjämning mellan storstadsregionerna och landet i övrigt” måste alltjämt stå i fokus. SvD 13 ⁄ 9 1987, s. 2. — särsk.
a) i fråga om inbördes värdering av företeelser. At säja sanningen fortfor han, så stå deras (dvs. tjänstefolkets) rättigheter hos osz långt under det de borde wara. Posten 1769, s. 740. Arméen (i Preussen) står .. framför alla andra statsinrättningar. Snellman Tyskl. 66 (1842). Också i detta afseende torde Pinakoteket i München stå framom andra tyska gallerier, emedan här uppgiften på författarne strängare håller sig vid sanningen. Därs. 223. ”Mycket”, sade Hårek, ”torde gästabudet i Torg ha stått framom de andra, ty dit hade mest folk samlats”. Bååth EgilS 19 (1883). Mrs Tanqueray (dvs. en roll för en skådespelerska) står värdigt vid sidan af den framstående artistens allra främsta tidigare skapelser. GHT 1895, nr 241 A, s. 9.
b) (†) i uttr. stå (ngn) i fatet, ligga ngn i fatet (se FAT 3 e δ α’). Carl IX (1599) i HB 2: 346. Schück VittA 1: 274 (i handl. fr. 1674).
c) [delvis bildl. anv. av I 2] i uttr. med temporal bet.; förr särsk. i uttr. stå när l. nära, vara (nära) förestående, stunda. (Lat.) Instare .. (Sv.) Stå när, instunda. Ekblad 379 (1764). När väld på Tinget dömmer står ofärd nära, / men rätt är landets fromma och kungens ära. Tegnér (TegnS) 4: 16 (1823). Sparsamheten i folklynne och folkseder står på vägen att från passiv omsätta sig till mera aktiv. Samtiden 1873, s. 695. Det är svårt att säga, när han fick klart för sig, att hans levnad stod inför slutet. Östergren (1949). — jfr FÖRE-STÅ o. NÄRA-STÅENDE. — särsk. i uttr. stå för dörren, vara (nära) förestående, stunda. Då nöden står för dörren, har man intet val. Carlén Repr. 9 (1839). Fäll icke modet, hjelpen står för dörren. Hagberg Shaksp. 4: 148 (1848). En kväll, just då vintern stod för dörren, hade .. (ekorren) boet fullt ända upp till ingången. LbFolksk. 55 (1890). Bokhandlaren hade en bråd förmiddag i boden. Julen stod för dörren och litet var lade upp tobaksförråd för helgen. Nilsson Bokh. 160 (1937). Ett gemak i Stockholms slott mot kvällen den 12 mars 1809. Revolutionen står för dörren. Forssell Gal. 81 (1964).
B. i ett flertal (mera speciella) oeg. l. bildl. l. förbleknade anv. av 1 (o. 2) l. 4 l. 5; särsk. övergående i anv. ss. kopula: vara (se särsk. 27); jfr dels 1 c, h, m, 4 c, 5 h (o. vissa andra undermom. med oeg. l. bildl. anv. under 1, 4, 5), samt 6—10, dels C—G.
11) (numera i sht i vitter l. högre stil) om mer l. mindre abstr. företeelse l. i fråga om ngts placering i abstr. sammanhang: finnas, föreligga; ha sin plats; ligga (hos ngn); råda; äv. dels närmande sig bet.: finnas att få, dels närmande sig 27 a α; äv. i förb. med indir. obj., särsk. i uttr. ngt står ngn i ngt, ngn har (l. känner o. d.) ngt i ngt (dvs. kropp l. kroppsdel l. sinne o. d.), i sht förr äv.: ngt finns för ngn i ngt; äv. i uttr. stå kvar (jfr 37 a β); jfr 10. När herranom står hielpen, och tijn welsignilse offuer titt folk. Psalt. 3: 9 (öv. 1536; Bib. 1917: är). Ofridh bleeff ståndandes riken emellan, så sedhan som förr. OPetri Kr. 315 (c. 1540). Sann Edelheet i sinnet ståår. Girs Edelh. E 2 a (1627). SwarDaManif. 1644, s. G 4 b (om fel). I hans bröst kändes stickningar, och hela rummet stod i en mörk, kall vidrighet omkring honom. Almqvist Går an 83 (1839); jfr 27 a α. Den (helgmåls)klämtningen en juniqväll / Står i mitt minne qvar. CVAStrandberg 1: 271 (1868). Naddöskogen susar / så milt omkring dig; bygden står i fröjd. Wulff Rytm. 56 (1909, 1915); jfr 27 a α. (Idrottsföreningen) HSF och seglingen stod honom (dvs. H. E. Österlund) varmt om hjärtat. Därför är tanken att kalla lunden öster om HSF för ”Österlunden” inte främmande. HangöT 4/8 1981, s. 3 [jfr uttr. ligga ngn om hjärtat]. — särsk.
a) (numera föga br.) om värk l. smärta o. d.; särsk. i uttr. stå där l. där (dvs. i viss kroppsdel), vara lokaliserad till (viss kroppsdel); äv. med indir. obj.; äv. anslutande sig till 22 (utan förb. med prep.-uttr.): vara l. räcka. Anm. I nutida spr. används i stället i regel uttryckssättet ngn har värk osv. där l. där. Och haffwer nu på en dag eller twå stått i hans (dvs. hertig Erik) foot werk, liike szom en byldh. G1R 16: 26 (1544). 19 Aug. klagade H. K. N. (dvs. G. I) sig öfvermåtton om then siukdoom, som stood i magan. HH 20: 140 (c. 1565). Man skal icke dricka wijn emedan werken står. BOlavi 87 a (1578). Iwar Bagge uhrsächtar sigh med sin siukdom. Swagheten står i hans axel, som han bekänner. RARP 8: 288 (1660). Kallades jag till en Hustru, på hwilken wärkarna stodo i hufwudet, ty hon hade förfärliga sendrag. Hoorn Jordg. 2: 92 (1723). Kalm VgBah. 224 (1746; om värk). — särsk. (†) opers.: det värker l. känns krypningar (i kroppsdel). Åt lego-folck, först the siukna, och klaga sig öfwer tyngd i kroppen, heta, hufwudwärck, och at thet står i alla lemmar, bör gifwas ett (kräk)pulfwer. Aken Reseap. 36 (1746). Det står honom i hufvudet. Tholander Ordl. (1872).
b) (numera föga br.) i uttr. stå ngn i huvudet, sysselsätta ngns tankar; anträffat bl. opers.: ngn tänker l. grunnar på (hur osv.). Nu stod Disa i hufwud, huru hon skulle få sitt nät jempt i endarna. Rudbeck Atl. 2: 217 (1689).
c) (†) i uttr. stå ngn över huvudet, förr äv. över hjässan, liktydigt med: hota (att drabba) ngn; jfr HUVUD 1 j ν, HJÄSSA 1 c γ. Misgärningsmänners Lön oss öfver Hjässan står. Wallenberg (SVS) 2: 3 (1775). (Faran) är stor och förfärlig, och står er öfver hufvudet. Gumælius Bonde 285 (1828).
d) [jfr 5 b δ, c] om kväll l. natt l. dag l. mörker l. ro (se RO, sbst.1 1) l. sommar o. d.: råda; vila; äv. (sammanfallande med 8 c): möta ögat o. d.; äv. i uttr. stå omkring ngn, om natt l. mörker: omge ngn. Allena stood en diwp natt offuer tessa (dvs. de gudlösa). SalWijsh. 17: 21 (öv. 1536; Apokr. 1986: höljdes av en tryckande natt). Ps. 1819, 12: 1 (: omkring). När Dagen uppå fästet står, / verldskungen med de gyllne hår, / och lifvet rörs och menskor vandra, / då tänka de (dvs. Frithiof o. Ingeborg) blott på hvarandra. Tegnér (TegnS) 4: 13 (1822). Nu varm, välsignad sommar står / kring nejden, där jag bor. Karlfeldt FridLustg. 120 (1901). Kvällen stod omänskligt kall och grön över de sågtandade, svarta skogskanterna. Siwertz Sel. 2: 114 (1920). Ute stod den bländande vinterdagen, men inne i affären syntes den milsvida klara sol- och snövärlden bara genom en fönsterhalva högt upp. Trotzig Svek. 10 (1966).
e) (numera föga br.) kortsp. om pengar l. spelmark: (vara föremål för spel gm att) finnas (i pott o. d.). Vinner han Todas, och det står allena en sats, så betalade bägge andra honom dubbelt så mycket. BeskrLombreSp. 22 (1745). Så många ficher (dvs. spelmarker), som stå i Panniern. Palmstierna Reversy 15 (1749). Bete göres altid, af alt som står i korgen. Därs. 20.
g) (†) i uttr. stå på ngt, befinna sig i ngt (dvs. det l. det läget l. tillståndet); anträffat bl. med prep.-uttrycket ersatt av det rel. l. interr. adv. varpå. I .. vele lathe oss förstå, hvadt som Göstaff Johanssonn, Karll Holgerdtzon och I nu haffve uthrättett, på thett .. vår käre sonn her Johan etc. motte fåå vette fulkomligen hvar opå (giftermåls) handelen (med Engl.) stode. G1R 29: 224 (1559). Ståtholleren (skall) .. och gifua så myket tillkenna, att ingen förändringh i opbördh eller vttgifft sedhan är skedt, på dett man altidh må wetha hwar vpå sakerne står. LReg. 146 (1620).
12) om penningmedel l. egendom o. d. (i förb. med bet.): vara placerad l. finnas i kassan l. vara att fordra o. d.
α’) vara insatt l. placerad l. deponerad (hos ngn l. i bank o. d.), innestå (se d. o. 2 a); jfr INNE 1 f. (Sv.) Penningarne stå ännu inne hos honom (lat.) Pecunia adhuc apud illum restat deposita. Sahlstedt (1773). Om omyndiges gods stod inne i den aflidnes bo .. förhölls på samma sätt, som efter ä. Gul(athings)Lagen var föreskrifvet. Olivecrona LagbGift. 92 (1851). Han lät pengarna stå inne på banken. SvHandordb. (1966).
β’) (†) finnas i kassan l. vara till eget (omedelbart) förfogande o. d.; innestå (se d. o. 2 c); anträffat bl. i p. pr., i uttr. ha ståndandes inne; jfr INNE 4 b. Wij .. vnne til godho .. at han her effter må rådha öffwer sijne ägodelar godz och peningar, ee huar han haffwer them inne eller vthe stondandis. G1R 6: 257 (1529).
γ’) om fordran l. skatt o. d.: kvarstå ss. l. vara icke (ut)betald l. presterad, innestå (se d. o. 2 b); jfr INNE 4 d. Effter vthi Fougdternes Rekenskap med resten finnes een stoor orichtigheett så att endoch the myckitt schrifwe till räst, så kunne the doch lickwäll icke bewisse .. hoos hwem som resten ståår inne. LReg. 33 (1602). Några restedagsverken stå inne ännu. NoraskogArk. 4: 82 (i handl. fr. 1679). Winterskatten för åhr 1742. är intet upburen af böndren, utan står hos bönderne inne. ÅgerupArk. Brev 30 ⁄ 12 1742. Jag vil låta så mycket stå inne utaf min lön, som kan vara tilräckligit till hyrans betalning. Envallsson Procent. 61 (1786). Räntan står inne. Meurman (1847). (Sv.) Stå inne .. om fordringar, lån o. dyl. (t.) rückständig sein, übrig sein. Auerbach (1913). Sålunda gäller, att gäldenären skall få själv behålla dels lön eller annan arbetsinkomst, i vad denna står inne vid konkursens början, och dels arbetsinkomst, som han förvärvar därefter. NorstedtJurHb. 893 (1987).
β) i förb. stå ute, vara utlånad l. investerad (o. därmed icke till eget förfogande); vara obetald l. icke presterad, restera; förr äv.: vara pantsatt (äv. i uttr. stå ute i pant). OPetri Tb. 167 (1527). En Silfwerskeedh stodh uthe och inlöstes för .. 2 (daler). BoupptSthm 8 ⁄ 4 1669. 48 Lodh åthskilligt slagz Silfwer som står uthe i pant. Därs. 15 ⁄ 11 1678. Uppgår .. skuld .. till mera än hälften av godsets värde eller har skulden stått ute längre än tre månader .. vare frihamnsförvaltningen berättigad att sälja så mycket av godset, som beräknas erforderligt för skuldens gäldande. SFS 1935, s. 1206. Kyrkotionden av säd och sovel stod ute år efter år. Moberg Rid 89 (1941). — särsk. i p. pr., i uttr. ha ngt stående, förr äv. ståndandes ute, ha ngt utestående. Wij .. vnne til godho .. at han her effter må rådha öffwer sijne ägodelar godz och peningar, ee huar han haffwer them inne eller vthe stondandis. G1R 6: 257 (1529). (Sv.) Han har sina pengar stående ute .. (eng.) all his money .. is put out at interest. Björkman (1889).
b) i annan anv.
α) vara insatt l. placerad (i bank o. dyl. l. hos ngn); vara deponerad (hos ngn); i uttr. stå hos ngn l. i ngt äv.: vara utlånad till ngn l. ngt. Her Benchtz Penninger som ther stå i Strengenäs äre ther icke heller myckit wäl förwarade. G1R 14: 286 (1542). Står panten (för av kyrkan utlånade pengar) så länge, at han icke meer wärd wara kan, än uthlänte penningesumma medh tillwuxne interesse, tå skal han egaren at lösa hembiudas. KOF II. 2: 319 (c. 1655); jfr β. Mina penningar stå säkert hos er, på er hand. Weste FörslSAOB (c. 1817). Nu är det intet land i verlden der de kontanta behållningarna i förhållande till hvad som står i bankerna äro så små som i England. Samtiden 1873, s. 724. — särsk.
β’) i p. pr. (i mer l. mindre adjektivisk anv.); särsk. i uttr. ha stående (l. ståendes) hos ngn l. i l. på banken, ha placerad l. deponerad hos ngn resp. placerad l. insatt på banken; äv. (om kapital): innestående (i den egna rörelsen). Saa haffwe vij .. fförffarit at eder werdogheit (dvs. biskop Brask) haffuer i lubeke eth mectigt stycke peninge baade gwl oc silff standandis. thet gansca merkeliget ær. G1R 1: 100 (1523). Men thz hänne är Effter hännes Sahl: modher j fast arf tillfallit, blif(ve)r ståandes j skattjorden j Böökewara, och tages ther inthz uth. VDAkt. 1680, nr 219. Mina pengar, som jag hade stående hos wiszt Köpmans-Folk uti Hamburg, woro åtgångne (då jag återkom till mitt land). Weise 1: 46 (1769). ObjGästen 1829, nr 38, s. 3 (: i Banken). Nattarbete förekommer .. framkalladt .. af företagarens ekonomiska intresse att så snabbt som möjligt utnyttja sitt stående kapital. EkonS 2: 586 (1902). Ha pengar stående på banken. Östergren (1949).
α’) i uttr. stå i pant (för ngt), vara pant l. pantsatt (för ngt), förr äv. stå ngn till pant, vara pantsatt till ngn; jfr PANT 1 e β α ’ (slutet); äv. (i utvidgad anv.) i uttr. stå i pant för ngn, svara för ngt i ngns ställe, se PANT 1 e β β ’ . Stod och .. (100 mark) i huset til pant [ped(er) niels(on)] huilki(n) som alla .. (500 mark) wpbar wpa sÿne och fru katherine wegne. OPetri Tb. 53 (1525). Du sjunger om Din gyllne Lyra, / Förgyld lär du ha ment min vän; / I annat fall hon länge sen / Visst stått i pant för kost och hyra. Lenngren (SVS) 2: 87 (1793). WoH 472 (1939). — jfr PANT-STÅ.
β’) (†) stå pant för ngt, stå i pant för ngt. Een Sölf(ve)r Kanna som Stodh Pant för Dordies Kledher. BoupptSthm 1679, s. 1405 a, Bil.
γ’) (†) utan förb. med pant: stå i pant (för ngt), äv. i uttr. stå för så l. så mycket, stå i pant för så l. så mycket; äv.: stå deponerad ss. pant (för skuld till ngn); äv. med pant ss. subj. Samme Håkiens hustru förnekier, att hun jchie var honom så mökith skylldigh, som pannthen stodh hos Dirich före. TbLödöse 210 (1590). Samme dagh klandrade Erik i Grensefall eenn sölfsked, som står hoos Margreta Håkan Suensons. VadstÄTb. 198 (1595). Gabrielis Rislachii och Peldani böcker, som stå för een häst, den de köpt af en bonde Anders Simonsson, uplystes förste gången. ConsAcAboP 7: 30 (1690). När Pihl Eke bräderne erhölt, frågade han om icke Daniel wille qwitta och taga stakarne, som för Interesset stodo. VRP 5 ⁄ 4 1736. Notboken .. står hos Liljans Mor. Bellman (BellmS) 4: 136 (1771). Huset står i banquen. Kexél 1: 80 (1776).
γ) (numera bl. mera tillf.) icke utbetalas l. utlämnas o. d., stå inne (se INNE 4 d), förr äv.: vara i beslag l. kvarstad; förr äv. dels i uttr. stå i besättning, vara i beslag, dels i uttr. stå till (lag och) rätta l. till rätte, se RÄTTA, sbst.2 2 p. Th(et) godzet so(m) skepar Eric haffu(er) i(n)ne m(edh) sich i arrestering skal staa til tess th(e)n andre karlen ko(m)ber m(edh) til sted(es). OPetri Tb. 94 (1525). Claes bernefelt ko(m)me m(edh) sin bewijs at th(et) silff wart hono(m) betalat, ell(e)r gørelagh at han jntit haffu(er) aff th(et) godz Ewert van der helle tilhøre och tess fori(n)nen stonde godzet j besåtni(n)g. Därs. 213 (1528). Resolverades att låta lijffgedinget ståå itt åhr (för änkedrottningens räkning) och settia Ivar Nilsson på Gripsholm att administrera räntan. RP 8: 176 (1640).
13) i sht språkv. om språklig storhet: uppträda där l. där l. med den l. den funktionen o. d.
a) i fråga om placering: uppträda l. ha sin (beständiga l. ockasionella) plats (där l. där); jfr 34 e.
α) om språkljud. Uthi Division achtar man, om en Consonans står emellan twänne Vocales, den tå sammanbindas skal medh den effterfölliande. Wallenius Proj. A 2 b (1682). När l står emellan enn vocalem ock consonantem, utföres ock höres dett såsom dubbelt. Tiällmann Gr. 122 (1696). IllSvOrdb. (1955).
β) om ord l. orddel, särsk. i fråga om en av funktionen bestämd placering (jfr b β). Ett prefix står före sitt huvudord. I en bisats står alltid subjektet före predikatet. Trenne åtskillige ändelser få .. (tyska adjektiv) efter beskaffenhet af Genere Substantivi, hwarwid de stå. Heldmann TySpr. 12 (1726). I apposition efter hufvudordet står i regeln sin (inte ”hans”). Ex. Viking lämnade svärdet till Torsten, sin son. Beckman SvSpråkl. 73 (1904). Genitiv står efter prepositionen till i vissa från fornspråket ärvda uttryck. HermodSvSpr. 16: 8 (1938). Ett verb, som är transitivt till sin betydelse .. förekommer .. i regel tillsammans med ett ackusativobjekt, då det står i en sats. Därs. 7: 4 (1942).
b) i fråga om språklig storhets (syntaktiska) funktion l. behandling i satsen o. d.
α) i fonologiskt l. fonetiskt avseende. I den ställningen står ordet obetonat l. utan betoning, är obetonat l. utan betoning.
β) i fråga om (placering o.) roll i böjningssystemet l. syntaktisk funktion.
α’) i uttr. stå i ngt, uppträda i ngt (dvs. visst kasus l. genus l. tempus l. modus l. numerus l. viss diates l. viss person), ha den l. den kasus- l. genus- l. tempusformen osv. Adjectivum och Substantivum skola (när substantivet bestämmer adjektivet) stå i lijka genere, lijka numero, och lijka casu. Wallenius Proj. H 4 a (1682). Uti Lexicis stå icke allenast våre substantiva, utan ock adjectiva .. uti nominativo primo äller indefinito. Tiällman Gr. 163 (1696). Det ordet står i activum. Weste (1807). Ett verb säges stå i första personen, då värksamheten utsäges om den eller de talande (jag, vi). Hagfors FolkskSpr. 2: 5 (1898). Formen häst .. säges stå i ental eller i singularis. HermodSvSpr. 2: 14 (1941).
β’) i uttr. stå med ngt, uppträda (tillsammans) med ngt (dvs. viss form, i sht kasusform) l. styra ngt (dvs. viss kasusform). (Tyska hjälpverbet) Haben betienar Verba Activa .. ständigt, men Neutra .. allenast då, när de med en Accus(ativ) stå. Heldmann TySpr. 40 (1726). Våra Adjektiver stå vid Substantiverna, antingen med den obestämda, den bestämda eller bestämmande, eller ock utan all Artikel. Broocman SvSpr. 21 (1810). De prepositioner, som styra både dativ och ackusativ, stå med ackusativ, när riktning (förflyttning) till någon el. något föreligger, eljest alltid med dativ. HermodTyGr. 7: 15 (1939).
γ’) i uttr. stå som (äv. såsom) ngt, ha funktion(en) som l. av ngt, vara ngt. Ordet står som predikat. Cannelin (1921). Adjektivens egenskap att kunna stå som bestämning framför ett substantiv ger Er en enkel mekanisk metod att känna igen dem. HermodSvSpr. 4 a: 2 (1941). (Verbet) Ha står som huvudverb, när det inte följes av en supinform. Därs. 10: 3 (1943).
δ’) i förb. med adv., i sådana uttr. som stå predikativt l. interrogativt l. substantiviskt, ha predikativ resp. interrogativ l. substantivisk funktion, äv. i förb. med predikativt attribut, i sådana uttr. som stå ensam l. självständig l. oböjd. Ett adjektiv, som står predikativt, är i tyskan oböjligt. En huvudsats kan stå ensam eller i förening med en annan huvudsats eller en bisats. I tyskan står predikativt använda adjektiv oböjda. När 2 (genitiver) .. hopfogas, står mest denn förste obögelig således: uti Konung Herodis tid. Tiällmann Gr. 233 (1696). Vocativus står (i engelskan) blott, eller med någon interjection. Bunth EngSpr. 22 (1791). (Meningen) består av två satser .. Av dessa kan den första stå självständig och ensam bilda en mening. HermodSvSpr. 14: 14 (1938). Ofta lägges ett som till vilken, vem och vad, då dessa stå interrogativt. Därs. 6: 12 (1942). Då .. (formen inget) ersätter ingenting, alltså står substantiviskt, gör den .. ett något ovårdat intryck. Därs. 14.
γ) i fråga om semantisk funktion; särsk. i uttr. stå i l. med den l. den betydelsen, ha den l. den betydelsen. I detta språkprov står ordet med sin egentliga betydelse. När ordet står i den betydelsen är det att betrakta som allmänt brukligt. Då grov, låg och trång stå i moralisk betydelse, d. v. s. beteckna andliga egenskaper, kunna de kompareras regelbundet. HermodSvSpr. 4 a: 4 (1941). (Verbet) Skola kan även stå utan någon framtidsbetydelse alls och bildar då inte futurum. Därs. 10: 5 (1943). Bruket av artiklarna vid substantiven är i första hand beroende av huruvida substantivet står i .. bestämd .. obestämd eller .. allmän bemärkelse. (Elfstrand o.) Gabrielson 4 (1945).
14) i prep.-uttr. (o. därur utvecklad anv.), betecknande att ngt betingar visst pris l. har visst värde l. räknar ett visst antal o. d.
a) i fråga om pris l. kostnad.
α) om pris (som råder på marknaden): vara sådan l. sådan; särsk. i uttr. stå högt. Jag hafwer förstådt i Köpenhamn, at när (kaffe)priset en gång är förhögdt, så blifwer det altid ståndandes, omskönt waran kan fås för halfwa priset. Lagerström Holberg Jean 54 (1744). (Sv.) Prisen stå högre (fr.) sont plus élevés. Schulthess (1885). Priset .. står högt. HjälpDigSjälf 9: 18 (1904). Vid försäljning av tiondesäden satte man i Jämtland (på 1400-talet) helt godtyckligt spannen till ständigt samma belopp, lägre än på andra håll, oavsett hur priset stod. JämtlHärjedH 1: 399 (1948).
β) om vara l. annat försäljningsobjekt, i uttr. med bet.: betinga det l. det priset l. kosta så l. så mycket.
α’) i uttr. stå (ngn) (så l. så, i sht högt l. lågt) i, förr äv. till pris l. till det l. det priset, betinga (ngn) ett sådant l. sådant pris, resp. det l. det priset; äv. blott stå i pris, pregnant: (fortsätta att) betinga ett högt l. bra pris. Cavallin (1876: högt, lågt). Frih. Dicksons dyra Visingsöfasaner — de beräknas stå honom i ett medelpris af 15 kr stycket — kunna nu dagligen .. köpas för ett pris af 3 à 4 kr stycket å Jönköpings torg. AB(L) 1895, nr 273, s. 2. Småstäderna (i Italien) voro en handelsvara och stodo till vissa bestämda pris. Söderhjelm ItRenäss. 18 (1907). Du vet nog att en ordentlig ko står i det priset. Sjödin StHjärt. 167 (1911). Varan står mig själv till högre pris. Auerbach (1913). Strömmingen stod bra i pris i stan, och det blev pengar. Barthel Skötfisk. 18 (1928). — särsk. bildl. Arbetet stod högt i pris. Samtiden 1871, s. 706. Det finns ingenting som kostar mindre eller står till lägre pris .. än godt lefnadsvett. Lidforss DQ 2: 424 (1892).
β’) (†) i uttr. stå ngn så l. så högt, kosta ngn så l. så mycket. Nordforss (1805). Huru högt står er den gården? Weste (1807).
γ’) i uttr. stå (ngn) i, i sht förr äv. till ngt, förr äv. uppå ngt, kosta (ngn) så l. så mycket, betinga (ngn) ett pris på (l. av) så l. så mycket. Att man kunde så lagat .. att Stycke gott Engelsth kunde komma oss stonde tiil lx marc ortuger, så wore wij wäll tiil friidz. G1R 8: 347 (1533). Thenna (bok) är vtur Rom förskrefwen, och kommer mig hwart Arck vppå en half Rdlr. at stå. Weise 42 (1697). (Sv.) Det står mig i hundrade daler (eng.) It stands me in hundred dollars. Serenius (1741). (Sv.) Det stod mig till 100 kr (t.) es kam mir auf Kr. 100 zu stehen. Auerbach (1913). Starbåten kostade icke 1000 kr. då den först kom hit, men står nu i ett par tusen kronor. SvFl. 1939, s. 60.
δ’) i uttr. stå (ngn) dyrt l. dyr (dvs. med adjektivet kongruensböjt), vara dyrt l. dyr (för ngn), kosta (ngn) mycket; numera nästan bl. bildl. (se slutet); förr äv. i uttr. stå billigt, vara billigt, kosta lite. Saa athuj ther medh haffde kwnneth forslaa hure dyrth huart stycke engelsth staar. G1R 3: 308 (1526). Sådane Liquidationer .. som Ed. Kongl. Maj:t och Riket så dyrt komma at stå ej må påbjudas. HC11H 11: 7 (1668). Att de senare dagarnes stormiga väderlek skulle komma att stå våra sillfiskare dyrt i det en myckenhet redskap därunder skulle förstöras var lätt att förutse. GHT 1895, nr 238 A, s. 3. — särsk. (fullt br.) i uttr. ngt står ngn dyrt, mer l. mindre bildl., särsk.: ngn får anledning att ångra ngt. Thenna bygningen (dvs. kristna kyrkan) står wårom Herra Christo dyrt. LPetri 3Post. 88 b (1555). Ingen öfverilning: den kunde komma att stå dej dyrt. Almqvist AmH 1: 165 (1840). Segern (vid Brännkyrka 1518) stod svenskarna dyrt — 1,600 bönder lära nämligen hafva stannat på platsen. NF 2: 1245 (1878). Den fattige står det dyrt att förföra, dyrt att förakta. Oswald Privatm. 37 (1949). Det här kommer att stå er dyrt! hackade Mr Nansen fram. Gustaf-Janson Råtun. 263 (1962).
γ) (†) kosta (så l. så mycket); äv. med indir. obj. Han hade hallet Tomosses festni(n)ge øll th(et) hono(m) wel stodh l ell(e)r lx [markland]. OPetri Tb. 254 (1528). Han sade i går att hans bröllop kåm honum till att stå öffuer 6000 Rdr. Ekeblad Bref 2: 324 (1662; rättat efter hskr.). Om hwilket Hr. Probst. Burman corresponderat med åtskillige i Stockh. så gullarbetare som andre, hwad een galant Meshaka kan komma at stå. OfferdalKArk. N I 1, s. 52 (1702). (Sv.) Komma att stå .. (t.) zu stehen kommen; (fr.) coûter. ÖoL (1852). Jungberg (1873).
b) i fråga om finansiell värdering.
α) (numera mindre br.) om kurs (se d. o. 6) l. affärer o. d.; särsk. (om kurs): vara sådan l. sådan l. förhålla sig så l. så i fråga om aspekten ”hög” l. ”låg”. Lindfors (1824: Stå högt; om kurs). Kursen står hög. Meurman (1847). Medelhafsaffärerna stå på en klen skala; de fraktslut, som skett, äro löjliga, och förvånansvärdt är, att några fartygsegare kunna finnas, som acceptera sådana affärer. GHT 1897, nr 43 B, s. 2.
β) om aktier l. mynt o. d.; särsk. dels i uttr. stå i den l. den kursen l. så l. så i kurs (se KURS 6) l. i sht förr äv. på l. vid l. för det l. det värdet l. så l. så i värde, ha den l. den kursen resp. det l. det värdet, dels i uttr. stå i l. på l. över l. under pari (se PARI, sbst.2 I a). 1. Richsdl. blifuer ståendes på 48. Runst(ycken). Stjernhielm Arch. H 1 b (1644). Öke-dagsvärken stå i cronovärdering för 8 öre och bör (för indelta hemman) presteras med en häst och et hion .. dränge-dagsvärket står för 4 öre och presteras med en dräng. 2RARP 14: 605 (1743). Stå .. högt, som myntsorter. Lindfors (1824). Dess (dvs. det engelska söderhavskompaniets) aktier, som i början af år 1720 stått vid 130, stego i Augusti till 1,000 procent. Malmström Hist. 1: 151 (1855). Jag vet att svenska sedelmyntet nu står lägre än någonsin. Topelius Fält. 5: 77 (1867). När (för obligationen) .. betalas mindre (än det belopp varpå den lyder), säges kursen stå under pari. Aldén Medb. 4: 93 (1885). Det må vara landshövdingar eller biskopar eller gatsopare så vet de nog tusan, vad pengar står i. Bergman Mark. 120 (1919). Brittiska statspapper stå endast en poäng eller två under förra veckans kurser. GHT 1936, nr 65, s. 3. Stå i pari. Östergren (1949). — särsk. bildl. Håll du dig framme hos fröken Friman, dina aktier stå inte illa på det hållet. Tavaststjerna Inföd. 81 (1887). särsk. i uttr. stå högt l. lågt i kurs (stundom äv. värde) l. i hög l. låg kurs; äv. blott stå kurs, pregnant; se KURS 6 slutet.
c) [jfr b β (slutet)] i fråga om immateriell värdering o. d.; särsk. i uttr. stå högt l. lågt, befinna sig på en hög resp. låg nivå l. på ett högt resp. lågt utvecklingsstadium o. d. Frankrike stod ännu år 1830 så lågt i skolväsendet att endast Portugal, Spanien, Italien och Ryssland stodo lägre. Sefström PVetA 1841, s. 26. Bland hans (dvs. Stagnelius) större dikter af den berättande arten står ”Wladimir” utan like i vår vitterhet. Sturzen-Becker 1: 82 (1845, 1861). Hvar skulle .. den filosofiska forskningen stått, om icke tid efter annan andar framkommit, hvilka ledt den menskliga vetgirigheten till baka till denna aldrig sinande strömfåra af sann och sund kunskap (dvs. naturen)? Nyblom i 2SAH 56: 17 (1879). En lågt stående bildning nöjer sig ofta med att kunna benämna mycket ringa tal. Tegnér SprMakt 82 (1880). På Carl XII:s tid stod den politiska moralen nästan lägre än någonsin. MeddLdFörsvFörb. 1: 17 (1890). Denna gång stod verkligheten himmelshögt över förväntningarna. Östergren (1949). Ett arbete som står i klass med de stora mästerverken. SvHandordb. (1966). — särsk. (†) i uttr. stå högt för ngns hjärta, ligga ngn varmt om hjärtat, älskas mycket av ngn. Småland, och i Småland synnerligen Jönköping, stod .. högt för hans hjerta. Almqvist TreFr. 1: 149 (1842).
d) i uttr. angivande myntfot l. mynthalt; förr särsk. i uttr. stå på (så l. så hög) myntfot l. beskickning, hålla (så l. så hög) myntfot l. mynthalt. Nu frågas .. Huad Tillsat(s) (myntmästaren) .. skulle göra, att wercket skulle stå på be(mäl)te Foot, eller Beskickning? Stiernhielm Arch. G 3 b (1644).
e) i uttr. angivande ngts antal l. vikt.
α) i fråga om antal: vara (så l. så); förr äv. i uttr. stå till så l. så många, räkna l. uppgå till så l. så många. (Riksmarsken) Gaff derhooss eett förslagh, att armeen skulle komma att ståå till 7,000 man till hest och foot. RP 7: 541 (1639). Teologantalet (i Lund o. Uppsala) står något lägre 1925 än vid periodens början (1890), d. v. s. resp. 360 och 382 teol. studerande. KyrkohÅ 1925, s. 171. — särsk. (numera mindre br.) stå högt l. lågt, ha en hög l. låg siffra; äv. i uttr. stå vid den l. den siffran, vara l. ha nått upp till den l. den siffran. Högst under det sista årtiondet stod 1863 med 29,013 giftermål, och lägst år 1868 .. två år derefter var siffran upp vid 25,072, och året derefter stod den vid 27,187. Samtiden 1873, s. 242.
β) i fråga om vikt. — särsk. (†) i uttr. stå så l. så mycket, väga så l. så mycket. I Wågen (i Avestad) lät H: K: Höghet wäga sig, och stod netto 9 L ℔ Stockholms metallwigt. NoraskogArk. 6: 33 (1768).
15) (i ssg med bet.:) stå lagbuden l. (ss. p. pf.) som stått lagbuden.
b) (numera bl. mera tillf.) ss. enkelt ord: stå lagbuden, lagstånda; äv. ss. p. pf.: lagstånden. Sam(m)a dagh kom Hans sack for retten och fortalde huru hans salige brod(er)s matthias saks godz hade stååt natt och åår. OPetri Tb. 234 (1528); jfr NATT 1 h. Är samme For:ne halffue gård, Lagbuden ock Stånndenn Efther som swerigis Lag förmäller. Rääf Ydre 1: 354 (i handl. fr. 1599). Doch hafwer Academiæ Räntemästare låtit samma skatteheeman tree gånger lagligen upbiuda, natt och åhr stånda, men ingen aff des arfwingar kommit, som samme heeman hafwer welat eemottaga. BraheBrevväxl. II. 1: 219 (1662); jfr NATT 1 h.
16) vetta l. vara vänd l. riktad (mot ngt) l. ha den l. den sträckningen o. d.
a) om ngt fysiskt: vara riktad l. vänd (mot ngt l. åt det l. det hållet) o. d.; äv. utan (huvud)tanke på riktningen: gå l. löpa (se δ); numera nästan bl. med bevarad bibet. av 1 (l. 2). (Blommor på fruktträden) som hafwa ståt emoot Solen eller i lygnare rum, hafwa mognatz för än the som hafwa stått emoot Nordan. Palmchron SundhSp. 357 (1642). — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. stå i ögonen på ngn, vara riktad mot o. träffa ögonen på ngn. Göteborgs Jagtsällskap afslutade .. sina skjutningar för året med den vanliga prisskjutningen, hvilken egde rum under ogynsamma förhållanden, i det en intensiv sol, som stod rakt i ögonen på skyttarne i hög grad besvärade dem. GHT 1895, nr 239 B, s. 1.
β) i fråga om placering: vara vänd l. riktad (så l. så). — särsk.
α’) (i sht i fackspr.) i fråga om inbördes relation mellan delar av en geometrisk figur (särsk. om sida l. vinkel i triangel). Om A, B, C resp. beteckna de vinklar, som stå emot sidorna a = o, b = o, c = o, så (osv.). Lindelöf AnGeom. 34 (1864). I en rätvinklig triangel kallas den sidan, som står emot den räta vinkeln, hypotenusa. Mellberg Bergroth 40 (1885). I en triangel är en vinkel, som står emot en större sida, större än en som står emot en mindre. Sjöstedt LbGeom. 43 (1936).
β’) i fråga om ngts förhållande till väderstreck; förr särsk. i sådana uttr. som stå söder l. östan l. syd och nord, ha l. vara vänd l. ställd i riktningen söder resp. öster o. norr—söder. Stolpen skall med textsidan stå mot l. åt söder, där vägen kommer att gå fram. Jt(em) t(het) blochuset wedt söd(er) port östan star. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Så skalt tu göra all brädhen til tabernaklet, Tiwghu aff them skola stå södher. 2Mos. 26: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: skall du sätta .. på södra sidan). Hwilken .. åstundar at gå längst opp (på Cheopspyramiden), han föres aff een trogen och förfaren Wägwijsare gemenlign til Hörnet som ståår åth Nordost, dher man lämpligast kan stijga vpföre. RelCur. 374 (1682). Fyrarne på Egmont stå Ost och Vest ifrån hvarandra. Fyrarne på Briel stå mäst Syd och Nord. Montan Segl. 10 (1787).
γ) (numera i sht i Finl.) om ögon l. blick: vara riktad (mot l. på ngn l. ngt l. åt ett visst håll), äv. mer l. mindre bildl.; äv. (jfr 27 b) utan riktningsbestämning, i sådana uttr. som stå spänd l. mörk. Herrans öghon stå alt til them som honom elska. LPetri Sir. 34: 19 (1561). Hwem Melancholisk är .. / .. Hans Öghon styfft see vth, the stå och nedh til Jord. Palmchron SundhSp. 394 (1642). Gud låte hela det Kongl. Huset altid blomstras och florera, och Hans nådes ögon stånde natt och dag öfwer det samma. HC11H 7: 185 (1686). Hennes blickar glimmade och stodo allt åt söder. Almqvist GMim. 3: 218 (1842). Ständigt ha vi ju haft .. anledning att sjunga om vår blomning, som skall mogna ur sitt tvång, ständigt står vår blick mot framtiden. Söderhjelm Runebg 2: 347 (1906). Hans blick stod mörk och stel, mungiporna stramades till ett grin med nästan vildhet i, och stenen välte uppför dikeskanten. Stormbom Linna SaarijärvMoar 10 (1959).
δ) ha sin sträckning o. d.
α’) (numera mindre br.) om viltspår: löpa l. gå (så l. så). Stå (älg)spåren .. in åt någon skogspark, så ringar Jägaren honom. Nilsson Fauna 1: 281 (1820). Vargen strök utefter stranden, så att där morgon efter morgon kunde stå färska fjät utöfver isen. Berg Sjöf. 34 (1910). Där borta stodo väl harspår så tätt som kråkspark på en översnöad gödselhög. Sparre Fyrmäst. 169 (1920).
β’) (†) om väg l. färd o. d.: komma l. gå l. löpa; äv. bildl. Väl vet jag hvadan / vägarne stånda: / de äro mägtige / Brynhilds trägna böner. Afzelius SæmE 214 (1818).Vår färd vi (dvs. svanorna) åter höjde gladt / Till nordens fjell, vårt fosterland. / Ditåt, ditåt nu står / Vår raska färd på molnens rand. CFDahlgren 3: 135 (1820). Styr sjelf din tid till landen, / Dithän dess flagga står. Ridderstad SDikt. 1: 282 (1843, 1855).
ε) om vind: blåsa (i den l. den riktningen l. från det l. det hållet); äv. övergående i 22: råda l. vara (så l. så länge); stundom äv. dels om dyning: råda, dels om bränning o. d.: gå l. slå (mot strand l. in mot strand; se STÅ IN). Her Lars Kruse och din Systerdotter Agnetha Horn ginge vthur Daleröön till Segels j Mondags otta dagar sedhan medh et gott wäder och windh, som stood j 3 dygn. AOxenstierna Bref 4: 512 (1648). Vid 3-tiden stod vinden å nyo frisk från samma streck som förut, seglen hissades (osv.). TIdr. 1886, s. 41. ”Kommer den vestliga vinden att stå, Säfbom?” ”Nej, det gör den inte. I eftermiddag går han tillbaka till sydost, och då får löjtnanten god skjuts hem igen.” Norlin JagtmÄfv. 106 (1888). Sydvästen hade stått hela natten och blåste nu frisk. TurÅ 1895, s. 120. Nog är det rätt så gropigt, ännu står en kraftig dyning, men man kan alltid lägga ut (min)svepen på försök. VFl. 1919, s. 2. Den jämna nordostvind, som stått under dagens lopp, hade dött ut nästan helt och hållet. Sparre KaptKrus. 89 (1923). — särsk. opers.: blåsa (så l. så). Å så hadde dä stått ostligt ett par dar, så dä låg drivis å sörja å gunga i dyningen. Sparre SkeppSöd. 91 (1917).
b) om ngt immateriellt.
α) i uttr. stå till, förr äv. (up)på l. inpå ngt l. ngn; äv. i uttr. stå vänd till ngt.
α’) med håg (äv. håg och sinne) ss. subj.; se HÅG 1 c. Forsius Fosz 283 (1621: på). (Pyrrhus) hugh och sinne (hade) allenast stått ther vppå, huru han måtte winna ähra och prijsz. Schroderus Liv. 219 (1626). Effter min Hugh månde til eder stå / Begärar iagh eder til Hustru få. Bedlegr. 5 (1647). Till ära och rikedomar stod ej John Bunyans håg — hans livsuppgift var att rädda mänskosjälar. Grimberg VärldH 9: 639 (1940).
β’) om hopp l. längtan l. begär l. förtröstan l. vilja o. d.: vara riktad mot l. knuten till l. gälla ngt l. ngn. Sa hoppes oss i vele late eder aldelis finne veluiliege som nu alle störste makt pa ligger .. Her vtj görendis som vor liit oc tro stoor til eder nade. G1R 1: 111 (1523). Alene till tigh Herre Jesu Christ, / mith hop står her påå Jordhen, / Jach weth ey annor trösth förwist, / Min Tröster estu wordhen. L. Petri Gothus Tröstb. q 7 a (1564). Min ganscha ödmiuk .. bön ståår till E. H., han ville .. vara migh behielpligh hoos H. K. M. OxBr. 12: 501 (c. 1615). På then Aldrahögsta låt tina Tanckar stå. Preutz Kempis 133 (1675). Herre, lät min Willie .. fast och rättsinnigh stå in på tigh. Därs. 270. (Människans) naturliga lusta och böjelse, som allena står wänd til kötsliga och jordiska ting. Nohrborg 140 (c. 1765). I synd jag född och aflad är, / Till synden står ock mitt begär. Runeberg (SVS) IV. 1: 5 (1857).
β) (mera tillf.) i förb. med riktningsbetecknande adv. (särsk. hit, varthän); motsv. α α ’ , β ’ . Man kan ju weta, hwart hän hiertats böjelse förnämligast står. Nohrborg 306 (c. 1765). Torftaket på stora boningshuset .. var högre från marken. Af denna .. anledning stod också hågen hit ännu lifligare än till uthustaken, och vägen upp var den stora stegen. Ödman VårD 1: 13 (1882, 1887); jfr α α ’ .
γ) (†) i uttr. stå i (l. uti) ngt, vara (in)riktad på l. gå till l. stå till (se α) ngt; anträffat bl. med håg ss. subj. (jfr α α’). Hinda .. (drinkarna) än vthi Kyrkian, så lystra the ey myckit effter Gudz Ord, vthan theras Hugh står vthi Wijn och Öölkannan. Palmchron SundhSp. 288 (1642). Fager Ord mätta intet Magen .. (dvs.) Ehwadh man snackar för dhen hungroga, så står lijkwäl hogen i Kålfaatet. Grubb 200 (1665).
c) (†) i uttr. ngns mun står till vishet, ngn är vis i sitt tal l. sina svar. Thens fromas munn til wishet står. Ps. 1643, s. 52; jfr Ps. 1695, 50: 3.
d) (†) i uttr. stå till l. uppå ngn, vara ställd på l. till l. gälla ngn; anträffat bl. om slottsloven. Inghom skal ifrå taghas någhot slott vthan theres (dvs. riksrådets) samtyckio, åt minsto som slotzloffuan ståår vppå. OPetri Kr. 203 (c. 1540). Hvem slotten skulle hållas till handa i händelse af konungens död eller till hvem slottslofven skulle stå hade blifvit en viktig fråga (på 1400-talet). Hildebrand Statsförf. 99 (1896).
17) (†) i uttr. stå (up)på l. (ut)i ngt, grunda sig på ngt o. d.
a) i uttr. stå på (l. uppå) ngt, grunda sig l. basera sig l. fota sig l. vila på l. bero av ngt; numera bl. med bevarad prägel av bildl. anv.; förr äv. övergående i bet.: bestå av. Idhor troo .. skall (icke) stå på menniskiors wijszdom vthan på gudz krafft. 1Kor. 2: 5 (NT 1526; NT 1981: vila på). Gudz rijke står icke på oordh, vtan på krafften. Därs. 4: 20 (Därs.; NT 1981: är). The tijdender haffve inthett opå stå, som tig .. aff thän Mårten .. ähre tilkompne. G1R 28: 519 (1558). På tigh ena står min tillijt. Rondeletius 60 (1614). Stodo våre armeer oppå Frantzoser, Skottar och Svenske, så kunde man väll fächta. RP 5: 194 (1635). Om Fiärdeparten och Donatariernes breef .. at vpsändas (till Sthm), hafuer iag icke een vthan 4 eller femb reesor, dher om Adelen tilskrefuet, .. Men at der på inga beskedd fölgdt ähr, Står försummelssen på deras eget answar. GGyllenstjerna i HSH 31: 176 (1663). Min .. man ärnar sig att resa till Sverige, om nämligen han får pass. Det står dock ännu ganska mycket på osäkert om han det får. FrRuneberg (1851) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 176. Den manliga upfostran hos oss har sina rötter i klassisk grund, under det att den kvinliga deremot står på modern och fransk botten. Ydun 1870, s. 69.
b) i uttr. stå i (l. uti) ngt, grunda sig på ngt; jfr 18 a. Så moste then ena laghen wijka vndan för then andra och wardha broten, therföre ståår icke laghens fulbordan j bookstaffuen vtan j andanom. GlJoh. 7: 23 (NT 1526; äv. i Bib. 1541). All .. (människans) welfärdh och saligheet stodh j Gudz Ordz lydhno. OPetri 3: 526 (c. 1535). Huru offta stodh tå (dvs. på 1300-talet) Lagen i Klubberätt? PJAngermannus Tröstskr. D 3 b (1622). Ondt Samweet står altijdh i räddhoga, och förseer sigh intet gott. Grubb 553 (1665). Den försmak som hon (dvs. själen) då och då / Af Himmelsk sötma får, / Bör hielpa henne den (dvs. den fåfänga fröjden) försmå / Som blått i tycket står. Brenner Dikt. 1: 239 (1711, 1713).
a) i uttr. stå i l. uti ngt, bestå av ngt; bestå i ngt (utan klar avgränsning från 17 b). Hans sorgh står icke ther vthinnan at han arbeta moste. SalWijsh. 15: 9 (öv. 1536; Apokr. 1986: är hans bekymmer inte att). Så står då hella Bergamtet i fem personner. OxBr. 11: 145 (c. 1636). Landet står i 47 prestegäldh. RP 11: 238 (1645). Dygd står i fagert Mod, gott Lefwern’, och ährbare Seder, / Nychterheet, och reen Siäl, vti Tucht, och okränckliga Kyskheet. Stiernhielm Herc. 391 (1658, 1668). Ingalunda står menniskans lycksalighet i deszas (dvs. de timliga håvornas) ägande till öfwerflöd. Liljestråle Kempis 45 (1798).
b) i uttr. stå utav ngt, bestå i ngt. Bergmestaren i Jernbergslagen, hans embete står mest derutaf, at han håller hand öffuer H. M:tz giorde for dem bergzårdningh. OxBr. 11: 145 (c. 1636).
a) i uttr. valet l. avgörandet står mellan det l. det, valet osv. gäller det l. det osv. Valet (av stavning) står icke vidare mellan gammalt och nytt. Lundell Rättstafn. 112 (1886). 1171 och 1172 .. äro de tuskulanska brevens tillkomstår .. Avgörandet kommer .. i själva verket att stå mellan å ena sidan juli 1171 — september 1172, å andra sidan september 1171 — juli 1172. KyrkohÅ 1938, s. 155.
b) (†) i uttr. stå om ngt, gälla ngt; äv. med obj. ersatt av bisats inledd med konjunktionen om: gälla om l. huruvida (osv.); anträffat bl. opers. Vij haffva och een gång varit så, som .. (Juten) nu är; han haffver hafft inne alt in til Tiväghen. Då stogh, om vij skulle cedera eller giffva. RP 11: 53 (1645). När ordamän (Grammatici) komma at hwetza pennorna emot hwar andra .. Tå kriges, tå stormes thet, såsom stode thet om thet allgemena bätstas vpretthollande, om lif och lefwerne. Swedberg Schibb. e 1 b (1716). — särsk. i det negerade uttr. icke l. inte stå om livet, inte gälla livet; jfr c o. LIV I 1 c δ. Det står icke om lifwet. Sahlstedt (1773). (Sv.) stå om lifwet (t.) auf Leib und Leben gehen. Dähnert (1784). Det står icke om lifvet. Heinrich (1814).
c) (numera mindre br.) opers., i det negerade uttr. icke l. inte stå för livet, inte gälla livet; jfr b slutet o. LIV I 1 c δ. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det står väl inte för livet! Östergren (1949).
d) (†) opers., i uttr. (det) står på ngt, det kommer an på l. hänger på ngt, särsk. dels det står på lycka att försöka, försöka duger (eg.: att försöka innebär att man prövar lyckan), dels det står allenast på ett öga, det hänger på ett hår l. är (ytterst) nära ögat (att ngt skall ske), dels i det negerade uttr. det står icke l. inte på livet, det gäller inte livet; äv. i uttr. det står uppå det att (osv.), det är fråga om att l. situationen är den att (osv.). Thet hade så när stådt ther vppå, att fadren hade achtat sin son hertigh Erich ett ewigt fängzle. Brahe Kr. 66 (c. 1585). Efter wår matmoder är bortrest, wil jag taga hennes kläder .. på mig .. du skall och wara min piga, dät står på lycka att försöckia. 2Saml. 13: 79 (c. 1690). (Eng.) It was within a turn of a die, (sv.) det stod allenast på ett (tärnings)öga. Serenius N 4 b (1734). Hr Wulfwenstierna frågade hvad religion då Finland och des inbyggare skola hafva, efter det står derpå om vi någonsin få det mera tilbaka igen. 2RARP 13: 184 (1742). Det står väl inte på lifvet, vet jag; man kan väl få uppskof (med betalningen av skulden) några dagar. Runeberg (SVS) 6: 449 (c. 1850).
20) i uttr. med bet.: gälla för l. ha funktionen av ngt o. d.
a) i uttr. stå för ngt.
α) gälla för l. som ngt (se GÄLLA, v.4 3 d); äv. dels närmande sig bet.: betyda ngt, dels övergående i bet.: (an)svara för ngt. Stufwa med 12 eller 14 alnar in om Knutar med Spijsel och Ung, sampt alt innan rede och godt Näfwertaak, står för 3 åhrs bygnat .. Stall och andre Huus .. lijka så, men alle andre UthHuus med fyra Knutar .. räknas för ett åhrs bygnat. Husesynsordn. 1681, § 5. I Cod(ex) Bur(eanus) .. är ej iþar genit(iv), utan står för iþer, enligt skrifseden i denna codex. Rydqvist SSL 2: 475 (1860). Universitetet stod (beträffande prästutbildningen) .. endast för de lärda teologiska studierna, som ledde till teologie kandidat- och licentiatexamina. KyrkohÅ 1925, s. 148. (På svenska flyg- o. båtresor) kan vem som vill ytterligare öka sin erfarenhet av vad ordet ”service” verkligen står för då det ges svensk tolkning. SvD 14 ⁄ 6 1957, s. 12. — särsk. (†)
β’) i uttr. stå för mantal, vara skattlagd i mantal. Somlige (av utjordarna) bestå uti bara Åker .. en del bebygde, stå för mantal. LandtmFörordn. 34 (1765).
β) [delvis specialfall av 34] i uttr. stå för ngns räkning, dels: vara reserverad o. d. för ngn, dels betecknande att ngt skall uppfattas ss. ngns personliga uppfattning l. uttalande, äv. betecknande att ngt är skrivet så att det framgår att det är ngns personliga uppfattning l. uttalande. (Friherre Liljehöks tal) til des mindre heder, står för des räkning i Protocollet. Schönberg Bref 3: 66 (1778). Den Objudne hatar således icke Tidningar, utan sådana Tidningar som våra nuvarande för det mesta äro, och detta omdöme får stå för hans räkning. ObjGästen 1829, nr 16, s. 4. Om jag tror, att Karlstad i sin aflägsna landsort låg i en djupare dvala än många andra läroverk på den tiden (dvs. 1840-talet), så må denna tro stå för min räkning. Ödman VårD 1: 49 (1884, 1887). Vi låta denna uppfattning stå för hans räkning. PT 1913, nr 137 A, s. 3. Kan rummet få stå för min räkning till torsdag? Östergren (1949).
b) i uttr. stå såsom ngt, ha funktionen l. innebörden av ngt. Man har .. även trott, att ”karl” här (dvs. i namnet Karlavagnen) stode såsom en omskrivning för Tor eller Oden. Ydun 1870, s. 66. I alla tider har .. (inkarnationstanken) stått såsom ett värn för agapemotivet. Nygren Kärlekst. 2: 274 (1936).
21) äga rum; hållas (se HÅLLA, v.1 29); pågå, vara; numera företrädesvis dels (i sht i vitter stil) om (folkrik l. viktig) sammankomst l. förrättning l. om evenemang, i sht bröllop (se a), dels om strid (se c); förr äv. om handling l. skeende: utföras l. ske l. pågå o. d. (se d). Th(et) h(er)re möte, som skulle stonde j Vest(ra)s om fastelax tidt. SthmSkotteb. 3: 193 (1521). När tå aftonmåltid .. stånden var och (osv.). LPetri Kr. 90 (1559). TbLödöse 257 (1592; om arvskifte). Marknaden här i Stockholm skall begynnas den 15 Septembris och skall stå i 14 dagar. RP 6: 564 (1636). De gjästebud, som firades wid förbunds slutande (under hednatiden i Sv.), torde hafwa warit i någon förwantskap med offer-helgderna, och stodo de gemenligen i otta dagar. Lagerbring 1Hist. 1: 443 (1769). Movitz, i afton står Baln / Hemma hos Mollberg Corpraln. Bellman (BellmS) 1: 230 (c. 1775, 1790). Examen snart skall stå! Sätherberg Dikt. 1: 292 (1839, 1862). Hedenstjerna FruW 125 (1890; om auktion). Fredagens match stod emellan gårdagens vinnande lag och idrottsföreningen Switiod. NordIdrL 1900, s. 291. Ahnlund GA 218 (1932; om riksdag). Det skulle stå val till bysovjeten, och därför var en hög partisekreterare kommen till byn för att ”leda valen”. Utas ViStäpp. 190 (1938). — särsk.
a) om bröllop: äga rum, hållas; pågå. G1R 8: 273 (1533). J morgon, will Gudh, skall Swante Sparres bröllop stå. AOxenstierna Bref 4: 281 (1646). Gubben är på bröllop i Upland. Varit borta i fjorton dagar; bröllopet står i tre veckor. Strindberg SvÖ 1: 317 (1882). Bröllopet ståndade enligt tidens sed, i dagarna tre. Lewenhaupt MinnV 166 (1936). När han kom hem skulle bröllopet stå. Edqvist MännÖ 154 (1971).
b) (†) om begravning: äga rum, hållas. Annerstedt UUH Bih. 1: 84 (i handl. fr. 1610). VDAkt. 1716, nr 289.
c) (fullt br.) om strid l. slag l. krig: äga rum; pågå, vara. Med (dvs. medan) feyden staar. G1R 2: 111 (1525). Thet tridje Religions Krijghet i Franckrijke begyntes (år 1569) och stodh så när i tu Åhr. Schroderus Os. III. 2: 163 (1635). Det namnkunniga slaget vid Swolder .. stod år 1000. Geijer Skald. 141 (1815, 1835). I jättekampen som ståndar / städs mellan mörker och ljus. Olson VDikt. 92 (1927, 1947). I de dagarna ståndade .. en strid mellan mig, som var militär och därför naturligtvis ingenting begrep av administration, och de civila. Otter Officer 146 (1930). — särsk. i förb. med predikativt attribut, närmande sig l. övergående i bet.: vara (sådan l. sådan); jfr e o. 27 b. Kommendörkapten Stig H:son Ericson .. berör i mycket liten grad de befästningar (på Åland), kring vilka striden stått så hög i vårt land. SvFl. 1939, s. 137. Striden stod hård och bägge parterna tillskrevo sig segern. Östergren (1949).
d) (†) om skeende l. handling (utan innebörd av sammankomst l. evenemang): ske, utföras; pågå, vara igång; fortgå, vara. LPetri Sir. 28: 12 (1561; om träta). När nu then förbannadhe Mahometh .. skulle sitt Dieffla Regemente .. begynna .. skeedde .. een gruffuelighen Jordbäffning, then ther och stodh en rundh Månadz tijdh igenom. PPGothus Und. Y 6 a (1590). Jag orkar inthz meer skrijfua för detta sorl och tumult som här står. VDAkt. 1676, nr 246. Hwilket (dvs. att hålla sin fiende längre ifrån sig) och lätteligen kan låta sig giöra, besynnerligen aff dem som .. weta at behålla sin Klinga frij, så at när cavation är uthe, måste Stöten stå. Porath Pal. 2: L 2 b (1693). Wid pasz 1200. Siälar, kunna tala Swenska .. merendels kunna the ock läsa i bok, och nu står i Bygden (dvs. Nya Sverige) en sådan läszning, så at ens Hierta glädz och frögdas där öfwer. Holm NSv. 102 (i handl. fr. 1697).
e) (numera mindre br.) i det opers. uttr. (det) står hårt, det försiggår l. sker på ett hårt l. häftigt sätt, särsk. under utvecklande av hårda duster l. häftiga dispyter l. utstående av fysiska l. psykiska påfrestningar (att få ngt till stånd o. d.), särsk. liktydigt med: det är hårda tag l. ”bud” l. det blir hårda tag av, det är l. blir svårt; vanl. med mer l. mindre framträdande bibet. av att det som kommer till stånd o. d. blott med nöd o. näppe l. med största svårighet kan l. låter sig genomföras o. d. (i denna anv. särsk. liktydigt med: sitta hårt åt); äv. i uttr. det står som hårdast, det försiggår som allra hårdast l. häftigast (särsk. liktydigt med: det går som hårdast till); jfr HÅRD 5 b α. Dhet har ståt hårt innan iag kommit dher till (dvs. fått brevet utverkat). ÅgerupArk. Brev 3/2 1700. Jag gick .. upp till Q(vartermästaren) och stod der rätt hårdt, hans Svåger .. förmante honom icke så hårdt regera. JPersson (c. 1750) i HSH 1: 261. Prosten .. borrade .. hål i fönsterblyet och tvingade hin till att .. fara ut derigenom; men en kan tro att det stod hårdt. Wigström Folkd. 2: 118 (1881). Som sig borde, hade det stått hårdt att förmå konungen att lämna sin här. Quennerstedt C12 2: 2 (1916). — särsk. (†) i uttr. av typen det står hårt med hästarna, det är plågsamt l. (ytterst) mödosamt l. besvärligt (att ta sig fram) med l. för hästarna. Jagh .. kåm .. vehl öf(ve)r siöen .. och kommo hästerne och vehl öf(ve)r fast dhett stodh hårt med dem. JStålhammar (1701) i KKD 7: 6.
22) om tillstånd l. tidsperiod o. dyl. l. opers.: vara, räcka; förbli; äv.: dröja (förrän ngt inträffar o. d.). Stodh så widh pass 3 wicker att ther intedt lägre (dvs. läger) war hwarken wid Rotebro eller annerstedz emoet Stocholm. Svart G1 39 (1561). Bleff så then almennelig landzfredh, som emellen Lybeke och landt Holsten her til stådt hade .. bruten. HH 20: 5 (c. 1580). Een kort stund tin wällust ståår, / Ewigh sorg seen Siälen fåår. Wivallius Dikt. 114 (1641). Thet stogh icke länge, förr än mootgångsens stormwädher kom åter igen, och kastade hans glädje omkull. Stigzelius BGiers D 2 a (1650). Det stod så en lång tid bortåt, och allt var konungen lika bedröfvad som tillförene. SvFolks. 291 (1849). Knölros .. Varje knöl står ungefär 14 dagar, men då det i vanliga fall kommer upprepade utbrott av sådana, varar sjukdomen 3—6 veckor. Strandberg HudSj. 85 (1924); jfr 11 a. — särsk.
a) (†) i de pleonastiska förb. stå och vara, bliva och stå, förbli, vara. Och skal ehrt ros bland osz odödligt stå och wara, / Så länge Qwinnor fins. Brenner Dikt. 1: 206 (1697, 1713). Thet blef och stod ther wid, til thes jag kom til Upsala. Swedberg Amer. 23 (1732).
b) (†) i p. pr., i uttr. bliva stående l. ståndandes, bli bestående. Item huar .. (kammarråden) ock finne någet vskäligit eller vtilbörligit vtgiffuit eller förkommit wara, thet skole the jngelunde lathe bliffua stondendes, vtan strijke och plane thom thet wtt. CivInstr. 1 (1541). Det gifwes sorger, som blifwa stående för lifstiden. Franzén Pred. 1: 93 (1841).
23) [jfr 22, 24 (o. 35)] i p. pr. i adjektivisk anv., om strid l. kamp: (stillastående l. långvarig,) fullt utvecklad o. häftig l. ihållande; äv. (o. numera nästan bl.): stillastående (motsatt: rörlig l. avgjord gm angrepp o. d.). Thespierna .. gåfvo vika och .. blefvo .. nedhuggne, under det de orörlige i en stående strid försvarade sig. Höijer Thukyd. 1: 549 (1831). Att bestå i en stående kamp de (dvs. bågskyttarna) icke förmådde. Johansson HomIl. 13: 713 (1848). Striden mellan de båda fientliga styrkorna tycktes vara på väg att blifva stående .. Skotten föllo tätt .. men något nämnvärdt uträttades ej, fastän tjugu spännande minuter förflutit sedan kampens början. Janson Abr. 103 (1901). Hjalmarson KrigsmFinl. 180 (1919).
24) i p. pr. i adjektivisk anv.: stationär; ständig o. d.
a) med delvis rumslig innebörd: stationär l. fast l. permanent (motsatt: ambulerande l. endast tillfälligt l. då o. då verksam o. d.); jfr 35. Första Paret under Allemande och stående Tackt gå in om 2:dra Paret up. Walcke Dansk. 2: 31 (1785). De stående (fält) sjukhusen skola .. upptaga alla sjuke och sårade, som sändas till dem från armén. De läggas på större afstånd från krigsteatern. NF 5: 577 (1882). Sådana delar af landet, där .. natur- och befolkningsförhållandena ställa .. svårigheter i vägen för en stående folkskola. Finland 185 (1893). En dag kom redaktör Nils Christiernsson och talade med mig om att söka få till stånd en stående teater i Hälsingborg .. Jag framhöll, att ett sådant företag kom att kosta mycket pengar. Henning HbgMinn. 1: 317 (1950). — särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. stående läger, ståndläger. Heinrich (1814). Äfven i Rom var Samhället et stående läger. KrigVAH 1837, s. 18. Auerbach (1913).
b) utan (mera påtaglig) rumslig innebörd: ständigt återkommande l. upprepad; permanent; fast; i sht förr äv. allmännare, dels; som (mycket) ofta upprepas, ständig, dels: oavbruten, ständig; ihållande, varaktig. Stående lån, (dvs.) lån på längre tid, el. som ej får uppsäjas. Weste FörslSAOB (c. 1817). Svenska Akademien .. bör .. söka .. göra .. skäl för sitt namn. Hon gör det .. i den mån hon .. går med ovacklande steg mellan ytterligheterna och, hvarken förstelnad i stående vanor eller hänförd af en lättsinnig nyhetslust, ser endast och allenast på det rätta. Wallin i 2SAH 12: 213 b (1827). Så blef reduktionen ett stående stridsämne vid riksdagarne. Carlson Hist. 3: 254 (1874). Befolkningsstatistiken sönderfaller .. i två delar, läran om den stående befolkningen och läran om befolkningsrörelsen. Fahlbeck Ad. 1: 5 (1898). Tänker du rösta för gask eller bal efter (student)examen? (Detta var den stående frågan för dagen). Asplund Stud. 10 (1912). Ett stående tema i Strindbergs konstuppsatser är svenskarnas bristande förståelse för bildhuggarkonsten. 3Saml. 11: 166 (1930). (Sv.) Ett stående pris (eng.) a fixed (regular) price. Harlock 839 (1944). I februari gick det bättre, även om vi måste vattna framför varje (timmer)lass som skulle fram. I mars hjälpte solen till. Var det stående väder kunde det gå någon dag mellan varje vattning. Ryd Timmerskog. 66 (1980). — jfr STADIG-STÅENDE. — särsk.
α) boktr. om sats l. stil: som efter avslutad tryckning spara(t)s för tryckning av ny upplaga o. d. Stående styl el. stylar, (dvs.) bokstylar som ej uppbrytas emellan hvarje upplaga, utan ständigt stå quar i formen, Stereotypiskt tryck: Bibeln tryckt med stående styl. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stående sats är sådan som efter avslutad tryckning förvaras för ev. nytryckning. GrafUppslB (1951).
β) om skatt l. ränta l. annan pålaga l. avgift: fast l. ordinarie. Skattas gagneligit at man icke lätteligen skrider til at förpanta någon wisz stående Ränta. HC11H 11: 27 (1671). Allmogens fordna bevillningar antogo naturen af stående skatter och besvär. Geijer I. 6: 106 (1839). Reuterskiöld Grundlag. 75 (1924; motsatt: bevillning). Förvandlingen av tjänsteskyldigheter till stående avgifter i penningar eller naturaprodukter är intet säreget för 1200-talets Sverige. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 138 (1962).
γ) i sht språkv. om uttryck l. talesätt l. fras l. om benämning l. epitet o. d.: som existerar ss. en fast ordsammanställning resp. har (namnkaraktär o.) permanent individuell syftning l. är bunden till visst huvudord o. d.; lexikaliserad; äv. närmande sig bet.: stereotyp. ”Jag med” är hennes stående uttryck nu för tiden. Rydberg Brev 1: 97 (1867). I bestämd form brukas åtskilliga ord såsom stående benämning för en viss individ. Särskildt har språket flera dylika namn på djäfvulen. Kock SpråkFörändr. 76 (1896). Man söker så hastigt som möjligt komma öfver denna stående och ideligen återkommande fras (dvs. vad befalles?). Därs. 148. 4GbgVSH VII—VIII. 1: 12 (1904; om epitet). (Elfstrand o.) Gabrielson 11 (1945; om uttryck).
δ) fys. om svängningar l. vågrörelser: fasta; jfr a. Om (den svängande) kroppens enskilda partiklar .. alltid samtidigt komma i rörelse, samtidigt passera jemnvigtslägena och samtidigt vändningspunkterna, så sägas oscillationerna vara stående. Fock 1Fys. 230 (1853). Äfven uti blåsinstrumenter .. fördela sig luftkolonnerna uti .. stående longitudinella vibrationer. Därs. 237.
ε) (numera mindre br.) om vind: som ständigt råder l. ihållande l. oföränderligt blåser i en o. samma riktning, ständig l. oföränderlig l. fast; särsk. liktydigt med: passad-. Medan .. (timmermännen) således hamrade på det nya fartyget, hade vi upseglat de stående windarna tillika med sommaren. Wallenberg (SVS) 1: 202 (1771). För att undersöka luftrörelsen kring en depression i dess renhet måste man så behandla observationerna, att stående och periodiska vindars inflytande uteslutes. Carell o. Edelstam 85 (1916). (Sv.) Stående vind .. (eng.) settled wind. Smith (1918).
25) (numera i sht i vitter stil) bestå, särsk. (o. numera i sht) motsatt: störtas l. förintas (se särsk. a, b); äv.: hålla sig (se c, d); jfr 21, 22. Om förbundet (dvs. Kalmarunionen) skulle länger haffua stådt, hade thet Swenska ridderskapet på thet sijdzsta bliffuit om intit. OPetri Kr. 162 (c. 1540). Blifwer academien så graveratt (dvs. betungad med löner som eg. skulle utgå av statsmedel), så kan hon intett ståå. Annerstedt UUH Bih. 1: 404 (i handl. fr. 1653). Kan någon genom Konst ock Sinn-rijkheet vpspinna / Hwad stadigt här kan stå moot Tijdernas förtreet / (Förvthan then som föd’s hwar dagh) Ostadigheet? / Som stånder i sitt fall, som wäxer när hoon ödes. Lucidor (SVS) 149 (1671). Så lenge wår heliga Swenska Bibel står, och wåra Swenska böner, tacksäiielser och lofsonger äro til .. blifwer wel thetta wercket beståndande. Swedberg Schibb. f 2 b (1716). Det sanna sköna står i alla tider. Franzén Skald. 5: 43 (c. 1800, 1836). (Sv.) Sanning står och lögn förgår .. (t.) Wahrheit besteht, Lüge vergeht. Auerbach (1913). — särsk.
a) om rike. Wardher itt rike syndrat emoot sich sielfft, thå kan thet rijkit icke ståå. Mark. 3: 24 (NT 1526; NT 1981: bestå). Aeneas (till Dido). Huru kan wår ringa förmögenheet, ja fastän Troja stode, din öfverflödiga ynnest, som sig bör bemöta? Wollimhaus i 2Saml. 1: 112 (c. 1669). Sverige har .. allt hitintills förskonats från att dragas in i .. striden. Och, vad mer är, Sverige står alltjämt, fastän omvärvt av faror, såsom ett fritt land. SFS 1942, s. 2309; jfr 8 d β α ’ .
b) om världen l. tillvaron: bestå, finnas; i sht i uttr. så länge (äv. så länge som), äv. medan (förr äv. emedan) världen (stundom jorden) står, äv. stått, så länge som världen består l. finns resp. bestått l. funnits, i alla tider. Såå lenge som werlden står. OPetri 1: 83 (1526). Så lenge iorden ståår skal icke återwenda sående och vpskärande, köld och hete, sommar och winter, dagh och natt. 1Mos. 8: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: består). Svart Gensw. K 5 b (1558: ee meden). Effter then gamble Elie spådom, skal werlden icke stå öffuer sex tusend åhr. PErici Musæus 1: 13 b (1582). Gud låter werlden stå. Swedberg SabbRo 487 (1688, 1710). Huru länge har verlden stått? Weste FörslSAOB (c. 1817). Nej, nu tror jag då inte världen står till påska! Thulin Boo ViKöksv. 114 (1931). KyrkohÅ 1942, s. 277.
c) i fråga om att motstå försämrande l. fördärvande l. utplånande påverkan: hålla sig, reda sig; hålla; äv. i fråga om medel för fortbestånd: klara sig, reda sig. Chronan kan intet stå aff dee intrader hon nu haffver. RP 6: 661 (1636). Warföre .. förfaller ödmiukast att bidia E. H. Excellens, att ok Trycket ok Musicen kunde ihogkommas .. ok lärer ok intet efter mit frånfal de stå, där de icke bliffva hielpte. Rudbeck Bref 193 (1683). (Sv.) Denna färgen står, (eng.) This colour stands, This colour will last. Widegren (1788). Trossarna gny och fogarna knaka, / Böljande berg mot relingen slå. / Upp, nu det gäller att strida och vaka, / Om skeppet skall stå! Sätherberg Dikt. 1: 190 (1844, 1862). Ett sådant tak (dvs. av gräs) står i regeln under 8 à 9 månader. Kongo 2: 94 (1888). Han hyste .. för Emin en vänskap, som stod i alla väder. Dahlgren Jephson 268 (1891). — särsk.
α) (numera föga br.) om skärstål o. d.: hålla bettet. (Stål av Dannemorajärn) Står wäl uti allehanda finare werktyg, såsom graf-sticklar, meislar och filar. Rinman Jernförädl. 257 (1772). Såsom bevis på .. huru länge ett stål kan ”stå” utan förnyad skärpning, visas äfven den mängd svarfspån, som kunnat skäras utan omskärpning af eggen. TT 1897, Allm. s. 266. jfr: Uttryck för att lien är vass: .. står bettet? LandsmFrågel. 25: 8 (1929).
β) (bibe)hålla sig, icke (delvis) försvinna l. upphöra, vara; jfr 22. Om trycket (i bilringarna) visar sig stå mycket väl, kan man nöja sig med att för hvarje vecka undersöka det. Nerén HbAut. 2: 15 (1912). Det ständiga .. regnet gjorde, att (älg)slaget stod dåligt. Knöppel Morg. 64 (1913).
γ) (†) i uttr. stå vid lag, vara l. förbli i gott stånd l. i det stånd l. skick som krävs. Den lösa sand på somliga ställen finnes, gör att wägarna icke länge kunna stå wid lag. Hülphers Dal. 3 (1762). (Om tork)planerna (för tegel) .. med aktsamhet handhafvas, d. v. s. då de genom regn äro uppblötte, ej beträdas förr än vattnet afdunstat, kunna de .. stå vid lag i flere år. Gundberg Tegel 12 (1860).
d) om väderlek l. vinterföre: bestå, hålla sig, vara. Medt thet första föra ditt .. stockar medan föridt står. G1R 7: 34 (1530). Får nu rådande blidväder stå ännu några dagar, kan man snart säga, att sjöfarten på Kalmar .. är öppnad. SD(L) 1896, nr 69, s. 3. Fint väder hade stått hela tiden. Ahlman SvårSt. 82 (1915).
e) (numera föga br.) i uttr. stå fast, äga bestånd, hålla; särsk. om beröm. Skrymtares beröm står icke länge fast, / Och gudförgätnas frögd förswinner med en hast. Kolmodin QvSp. 1: 533 (1732).
f) (numera föga br.) i uttr. stå för, förr äv. före ngn l. ngt, hålla l. stänga för l. motstå ngn l. ngt; tåla ngt; jfr I 1 g slutet. En partt aff the Smedher äre nw szå behändige och jldsnedige med the Dyreker, att them här näst icke mång lååsz före stå kunne. G1R 17: 56 (1545). Vart befunnit, at the bogeskytter .. så starka bågar hadhe, at för theras skott stodh hvarken sköldh eller harnisk. LPetri Kr. 44 (1559). Intet Låås för Döden ståår / Genom Wacht och Mwr han gåår. Wivallius Dikt. 114 (1641). Tegel, som tillkommit genom (alltför kalkhaltig) lera .. förvittrar lätt i luften, samt står ej för frost. Gundberg Tegel 4 (1860).
g) (numera föga br.) i p. pr. (i adjektivisk anv.): bestående, förblivande, beständig, särsk. i uttr. bli(va) stående l. ståndande(s); äv. motsv. e. Hwar och en stadh eller hws, som är twedrektigt emoot sigh sielfft, bliffwer ey ståndandes. Matt. 12: 25 (NT 1526; NT 1981: bestå). O Herre Gudh bewara och rensa tijn Christeligha Församling altijdh, ty hon kan icke bliffua ståndande tigh föruthan. EvEp. 1562, s. O 3 b. Vänskap emellan potentater och republiquer .. står så lenge, som the kunne hafva någon nytta der af. RP 8: 348 (1640). Ei fins Giötha namn i flera Länder fast ståndande, utan i Swea Rike allena. Lag 1734, Föret. s. 2. Igenom klädernes .. omgiörande förorsakas mycken kostnad för den, som vill vara hushållare .. Fördenskull vore bäst, att ett visst mode på klädedrägten altid blifver stående. 2RARP 16: 643 (1747). Det verk, som ståndande förblifver. Nybom SDikt. 1: 263 (1864, 1880).
26) (i uttr. l. förb. med bet.:) äga giltighet o. d.
a) i uttr. stå fast (i sht förr äv. stadig och fast).
α) om avtal, löfte, dom o. d.: äga giltighet (se d. o. 1) l. gälla (motsatt: kunna frångås l. hävas l. ändras); särsk. om rättslig dom o. d. (som avkunnats av lägre rätt o. överklagats hos högre rätt): förbli gällande, icke kunna göras till föremål för prövning l. dispens(ansökan). Lyfftit wardher fast stondandes. Rom. 4: 16 (NT 1526; NT 1981: stå fast). Odens beslut står .. fast och han begifver sig åstad. Wisén Oden 32 (1873). Sedan solskifte en gång förrättats, stod det fast, även om det var aldrig så olämpligt genomfört. SagSed 1932—34, s. 41. Svea hovrätts dom i Helandermålet står fast. DN(A) 1/8 1964, s. 2. — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. fast ståndandes. Th(et) skulle bliffue fast standend(es) for fødde och ofødde aatale(re). OPetri Tb. 61 (1525). Ty dömdhe iak (dvs. häradshövdingen) och nämdh(e)n th(et) samma köp stadught och fasth stådand(es) tiil euigh tidh. UpplDomb. 7: 6 (1545).
β) om ord, åsikt, (uppfattning av) förhållande o. d.: vara (l. förbli) ofrånkomlig l. obestridlig l. gälla ss. sann l. riktig; vara orygglig; äga (ofrånkomlig) giltighet; äv. opers. (se slutet). Den sanningen står fast. Nohrborg 447 (c. 1765). Henrik .. Om gamla märken stå fast, kan jag nog spå förut, huru Arwed lär hålla wakt. Holberg Mascarad. 13 (1779). (Sv.) Ty denna reglen står fast (eng.) For this rule will hold good. Widegren (1788). Ingen makt kunde åter slita deras hjärtan från hvarandra, den saken stod nu lika fast och färdig som de fjorton nödhjälparne (dvs. 14 oljemålningar). Cederschiöld Riehl 2: 97 (1878). Han (dvs. Zeus) till insigt menskan ledt, / styrt att fast det ordet står: / genom skada vis man blir. Risberg Aisch. 8 (1890). Wulff Värsb. 2 (1896; om huvudsak). — särsk. i uttr. det står fast (förr äv. blott står fast) att (osv.), det är ofrånkomligt l. obestridligt att (osv.); äv. i speciellare anv.: det är bevisat l. rättsligt fastslaget o. d. att (osv.). Det står ey fast, at han har at fordra 9,000 Dal(er) smt. 2RARP 5: 168 (1727). Men så står dock fast, at när det (dvs. ett satiriskt skrivsätt) blifwer innom sina skrankor, är det intet utan sin stora nytta. Dalin Arg. 1: 8 (1732, 1754). Och fastän det syns otroligt, / På min ära står det fast, / Ej fans där (dvs. i Mariefred) en enda qvast. Bellman (BellmS) 2: 77 (c. 1780, 1791). Det lärer stå fast dervid, att det äkta sköna .. alltid i grunden förblifver det samma. Leopold 5: 203 (c. 1827). Så mycket står dock fast, att (förmögenhets)fördelningen är ytterst ojämn. EkonS 1: 432 (1894).
b) (numera föga br.) utan förb. med fast.
α) om avtal, löfte, dom o. d.: äga l. behålla giltighet (se d. o. 1) l. gälla l. förbli gällande (o. icke kunna frångås l. hävas l. ändras), stå fast (se a α). Biude wij och eder atj .. förlather at seglaa til Reffla (dvs. Reval) stad såå lenghe som wårt förbudh står. G1R 6: 235 (1529). Konungh Erich .. samtyckte, så at samme byte stå skuldhe. HH XIII. 1: 2 (1561). H. Maj. K. Carl Gustavs ordinarie stat (för Uppsala universitet) som skulle äntligen stå sluter sigh på 249 45 (daler). Rudbeck Bref 226 (1685). Blått lönen wäntes på. / En Kung den låfwat har, och Kungs-ord böra stå. Kolmodin QvSp. 2: 237 (1750). Lagen .. bjuder med klara ord, att köp skall stå och icke återgå. Carlson Hist. 4: 338 (1875). Var det avtalat på något annat sätt så skulle avtal stå och ingen bedragas. Karlfeldt NisseT 26 (1936). — särsk.
α’) om betyg: vara l. förbli giltig, gälla l. förbli gällande. WoH (1904). (Den trots stor okunnighet godkände tentanden) frågade vördsamt: — Hur länge står betyget? Hjärne mönstrade interpellanten i ett ögonkast och utbrast: — Det står i all evighet. Ty hur skulle herrarna kunna föreställa sig, att sådana kunskaper någonsin skulle förminskas! SvD(L) 1926, nr 257, s. 6. Söderström Upps. 52 (1937).
β’) (†) om råd, övergående i bet.: följas. ”Icke ville jag,” säger hon, ”att du fore ..” Han svarar: ”I andra ting skola dina råd stånda, men icke här vid lag.” Lönnberg FnordSag. 1: 123 (1870).
γ’) (†) närmande sig bet.: finnas, erbjudas. Förlossning och salighet .. den står allt och härflyter af Jesu blod. Eneman Resa 2: 55 (1712).
δ’) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. (jur.) i uttr. bliva ståndande(s), äga (l. få) l. behålla laga giltighet. Th(e)r åpå .. strecke the hwer annen Syn hand y gode mendz neruar(e) att then forlikenyngh skulle bliffue standennsd(es). ArbogaTb. 4: 81 (c. 1551). Hwadh som dhå på för:de Rättereting wederdeele Män emellan dömpt och skildt warder, ther widh skal thet och blifffue ståndende, och ey återgångende, och ingen hafffue wåldh ther emoot wädie. AffhBesl. 19 ⁄ 3 1600, s. E 4 b. Bårgerskapet tilkiännagifver, at .. de .. af ammiraliteterne utvärkade förbud (mot timmerutförsel) en lång tid varit ståndande. 2RA 1: 242 (1723). Om (arv)skiftet bleve ståndande, tillkomme enligt samäganderättslagen rätten att (osv.). 1NJA 1965, s. 250. Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge, vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell testamentstagare. SFS 1981, s. 615.
β) äga riktighet l. giltighet (se d. o. 2), stå sig (se 44). Man säger wäl, att gamla märken stå intet nu mera. Wåhlin LbLandth. 43 (1804). Kan jag (dvs. Luther) af skrift och förnuft ej öfverbevisas om irring, / Stånde hvart jota, jag sagt! Amen! Så hjelpe mig Gud!” Fahlcrantz 3: 117 (1864). Om mannen hade ögon fler’ än hår, / Blir han förrådd likväl — den satsen står. Kullberg Ariosto 3: 153 (1868). Om gamla tecken stå, tydde hennes aptit ingalunda på olycklig kärlek. Bergman LBrenn. 238 (1928).
27) övergående i anv. ss. kopula: vara; äv. (se c) i anv. som närmast hör samman härmed; jfr dels I 20, dels här under II: 13 b, 15 b, 19 a, 20, 26 b, 29, 30, 33 m. fl.
a) i förb. med prep.-uttr. betecknande situation l. belägenhet (se d. o. 2) l. tillstånd vari subjektet befinner sig l. förhållande vari det står till ngt o. d.
α) i uttr. stå i (i sht förr äv. uti) ngt, vara l. befinna sig i det l. det tillståndet l. läget l. stadiet l. i den l. den situationen; äv. med (huvudsakligen) aktionsbetecknande vbalsbst. ss. huvudord i prep.-uttrycket (numera nästan bl. med viss kvardröjande bibet. av 1, t. ex. stå i brand, i blöt), förr särsk. stå i bruk, vara i bruk, brukas, stå i gång l. verket, vara i gång, stå i klander, se KLANDER 2 a; jfr I, prep. o. adv.2 I 9. Stå i fara. Stå i brand l. (ljusan) låga l. i lågor (i sht förr äv. i eld l. flammor). Stå i sammanhang l. förbindelse med ngt. Stå i proportion l. kontrast till ngt. Stå i schack, se SCHACK, sbst.1 3. Månen står i nedan, i ny (jfr 5 b), se NEDAN, sbst. 1, NY, sbst. 1. När .. (enbären) hafwa sunkitt till botn .. låt them ståå i blööt i 4 dyng. OMartini Läk. 54 (c. 1600); jfr BLÖT, sbst. RP 8: 337 (1640: i gång). Medan rijket än står i fredh och roligheet på alle sidor (osv.). RARP 9: 423 (1664). När Fåret reetas wedh Ulfwen, så står pältzen i wåda. Grubb 594 (1665). VDAkt. 1692, nr 112 (1691: i wärcket). Frese VerldslD 95 (1717, 1726: i Låga). Brödet, drickat, står i jäsning. Sahlstedt 254 (1773). Aline. Förutan Er en gång mitt lif har stått i fara; / Jag mins af Er hvad ädelmod jag rönt. Lenngren (SVS) 1: 250 (1779). Det ögonblickliga uttrycket i hans ansigte tycktes ofta stå i strid med det, som hvilade i sjelfva dragen. De Geer Hjertkl. 12 (1841). Sturzen-Becker 1: 34 (1845, 1861: i ljusan låga). Hagberg Shaksp. 1: 243 (1847: i flammor). Mot denna politiska och borgerliga jämlikhet står nu den ytterst ojämna inkomst- och förmögenhetsfördelningen i skriande motsats. EkonS 1: 441 (1894). Det var för resten inte det enda som stod stick i stäv mot vad jag fått lära mig hemma. Lieberath 15År 193 (1935); jfr STICK, adv.1 2. Sjöarna står i förbindelse med varandra. SvOrdb. 348 (1986). — särsk.
β’) (numera föga br.) i uttr. stå i fara (förr äv. farlighet l. äventyr) att (osv.), löpa fara l. risk att (osv.); förr äv. stå i fara för ngt, riskera (att drabbas av) ngt. Om torr sädh på åkern syntes stå i fahra för skadeligit regnwäder, eller annat slijkt .. trångmål .. infölle, må man (arbeta på söndagen). KOF II. 1: 201 (1659). En hop ömtålige plantage-växter, stå .. i äfventyr at blifva skadde (av nattfrost i september). (Kryger o.) Gadd SvarVetA 48 (1765). Paris .. stod i fara att .. falla i Nordmännens händer (år 885). Strinnholm Hist. 2: 96 (1836).
γ’) i fråga om beskaffenheten hos det som subj. betecknar; särsk. i sådana uttr. som stå i sin (fulla) fägring l. prakt. Then tijd berget (dvs. gruvan) stood i sin betzsta macht. G1R 7: 196 (1530); jfr MAKT 2 e α. Grefve Greys karakter står i högt anseende hos Engelska nationen. AB 1830, nr 2, s. 2. Köksträdgården stod i godt och frodigt stånd. Almqvist JK 81 (1835); jfr III 2 c α. De der väluppfostrade barnen äro vanligen så ur stånd att hjelpa sig sjelfve, att de i hvarje ögonblick ropa på hjelp .. hela verlden står för dem i olag. Dens. Går an 14 (1839). Det var en dag, då sommaren stod i sin fulla prakt. Wærn-Bugge Herrsk. 117 (1926).
δ’) i fråga om övervägande l. tvekan (hur man skall göra l. vad man skall välja) l. ovisshet (hur det skall gå), särsk. i uttr. stå (ut)i beråd (se BERÅD 1 c β), stå i valet (särsk. opers.), stå i fråga (jfr FRÅGA, sbst. 3). Thet stodh vthi berådh hwilken vthaff Borgmästerna (dvs. konsulerna) then Provintzien .. tilägnas skulle. Schroderus Liv. 585 (1626). Jag åter prisar å min sida dig som lycklig Phaedria, / För hvilken än det står i valet, hur du vill besluta dig. Andersson Terentius 6 (1896). Dålig var han, och livet stod i fråga. Bengts Vargt. 111 (1915).
ε’) i uttr. stå i ngns hand l. händer, befinna sig i l. ligga i ngns hand, se HAND 6 a. Regimentit på iordenne står j gudz hand. Syr. 10: 4 (öv. 1536; Apokr. 1986: ligger). Men sij, theras äghodelar stå icke vthi theras hender. Job 21: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: i deras .. hand står). Handel af matvaror eller slikt .. står i Turkarnas händer. Eneman Resa 2: 245 (1712). Och om några jernverk ännu stode uti andras (än de stockholmska handlarnas) händer, gifvas dock flera möjliga sätt, hvarigenom deras järn icke mindre än de öfriga brukens kan falla dem till handa. Chydenius 57 (1765).
η’) (numera mindre br.) ss. beteckning för att ngt är nära att l. just håller på att göra ngt; särsk. i uttr. stå i fallet, se FALL, sbst. II 1 a. Norden utmattas genom sina egna krafter. Den lutar och står i fallet. Mörk Ad. 2: 229 (1744).
β) i uttr. stå under ngn l. ngt, lyda l. sortera (se d. o. 5) under ngn l. ngt; vara underordnad l. underlagd ngn l. underkastad ngt; i sht förr äv. dels i sådana uttr. som stå under ngns mönstrande öga, vara underkastad ngns mönstring l. granskning, dels i uttr. stå under kronans lås (se LÅS 1 b). Haffuer jach satt .. in thet som .. sanningene lijkast waritt .. aff huilka man merkia må .. huru rijkit haffuer stådt vnder infödda herrar, och huru thet haffuer wordet regerat aff fremmande herskap. OPetri Kr. 3 (c. 1540). I Liffland gick mycket bättre til, då det stog under Ståthållare, än under General-Gouverneur. 2RARP 1: 40 (1719). På det Landshöfdingen, under hwilcken Jägerie Staten står, må om wåra Jägare Platser .. altid hafwa god kundskap .. så skal til honom en förteckning årligen ingifwas, på hwad som utmärckt blifwit. FörordnSkog. 1734, s. B 1 a. Så kan, då en nation står under fremmande herravälde, eller då en revolution upphäfver all laglig ordning, våldet antaga lagens skepnad, det orätta det rättas. Snellman Stat. 102 (1842). Uti hemmet fans icke en bok, som ej stått / under skolpojkens mönstrande öga. Tavaststjerna NVers 174 (1885). Sådant magasin (för obeskattat socker) räknas till (socker) fabriken och skall stå under kronans lås. SFS 1905, nr 37, s. 5. — särsk.
α’) i sådana uttr. som stå under den l. den regeln l. under lösen, sortera l. falla under den l. den regeln resp. vara förbunden l. förknippad med lösen. HC11H 14: 198 (1693: lösen). At subsumera något under reglor d. ä. urskilja, om det står under en gifven regel, eller icke, kallas döma och förmögenheten hertil Omdömeskraft. Lutteman Schulze KantCrit. 44 (1799).
β’) med vbalsbst. ss. huvudord i prep.-uttrycket: vara under ngt, vara föremål för ngt. Bron står under byggnad, bron är under byggnad l. håller på att byggas. Projektet står under ledning av NN, leds av NN. Kyrkan stod under reparation, hvaraf man såg at den är bygd på pålar. BtVLand 2: 98 (1760). The åter, som icke blifwit fullbordade (av storskiftesdelningarna), eller, på hwarjehanda sätt, ännu stå under twist och Rättegång, måge jemwäl efter thenne Stadga rättas och afgöras. LandtmFörordn. 208 (1762). Stå under (domstolens) omprövning. Östergren (1949).
γ’) (†) i uttr. stå under sådant l. sådant äventyr, vara utsatt för sådan l. sådan fara l. risk (att inte klara sig). Detta höslag .. står icke under så stort efwentyr som wäpling. Serenius EngÅkerm. 63 (1727); jfr III 2 a.
γ) i uttr. stå vid ngt, vara i den l. den belägenheten l. i det l. det skicket. — särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. stå vid makt, se MAKT 2 e α γ ’ , β. RA I. 1: 195 (1533); motsv. MAKT 2 e β. Ydre ansågs, så länge ännu romantikens estetiska ideal stodo vid makt, kunna tävla med Kinda om rangplatsen som Östergötlands skönaste bygd. Andræ Herdabr. 20 (1937).
β’) (numera föga br.) i uttr. stå vid så l. så beskaffat lag, se LAG, sbst.3 6 a β slutet; äv. (pregnant) blott stå vid lag, se LAG, sbst.3 6 b β. Kopergruffven ståår än nu alt vedh sitt gamble lagh, så att hon icke löner möden och umkostningen igen. G1R 24: 19 (1553). Våre bergverk .. stå vedh gott lagh. Därs. 26: 460 (1556). Man tätar .. kolfven (i en pump) genom att linda honom med skinn, hampa eller blår .. Ju slätare och glattare pumprörets väggar äro, desto längre står kolfvens packning vid lag. UB 2: 195 (1873). Östergren (1949).
δ) i förb. stå till ngt, äv. stå ngn till ngt l. till ngns ngt l. till ngt för ngn, betecknande att ngt erbjuds (ngn) l. får disponeras (av ngn) o. d.; i sht förr äv. dels: tjäna (ngn) till ngt, dels (se ϑ’): (kunna l. böra) vara föremål för ngt, dels (se ι’): stå inför ngt, dels (se κ’): lända ngn till ngt. Stå till (ngns) förfogande l. disposition. Stå (ngn) till buds (förr äv. bud), se BUD 3 a. G1R 2: 196 (1525). (Jag) Sprong så i kiellet in, och stelte alt i lag, / at för them (dvs. gästerna) stode alt, wel stökligt til behag. Hesselius FruentSp. 17 (c. 1710). Det står .. till fångs. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr FÅNG 9 a. Det är .. icke likgiltigt, huruvida .. ett värdebelopp af 1,000 kronor står till disposition i dag .. eller om femtio år. EkonS 1: 404 (1894). Lägenheten står till ditt förfogande. SvOrdb. 356 (1986). — särsk.
α’) i uttr. stå till reds (för ngn), finnas till hands, stå till buds; se REDS b β, β α ’ . Tilfälle är icke altijdh i säcken .. (dvs.) Lägenheet står icke altijdh til reedz. Grubb 804 (1665). Infant sig ledsnaden, så lade jag mig strax at sofva. Sömnen stod altid tilreds. Björn Besynn. 28 (1792).
β’) (†) i uttr. stå ngn till redo, om tjänst: (beredvilligt) komma ngn till del l. erbjudas ngn; jfr REDA, sbst.1 3 a β α ’ . Min tiänst hafwer altijd stådt eder till redo, såsom eder egen tiänares. Verelius Herv. 51 (1672).
γ’) (†) i uttr. stå (ngn) till handa (l. tillhanda) l. hand l. hands, stå (till ngns) förfogande l. disposition o. d., äv. liktydigt med: stå i ngns ägo. (Ni skulle varnat finländarna så) att the hade förtt theres sädh närmär hijt öfver grentzen och icke latett stå them (dvs. ryssarna) så tilhanda, efter the väl viste, att theres fiende var icke långt borto. G1R 24: 491 (1554). Är någor til wisz tid biltog lagd; stånde hans gods och arf honom tilhanda, til thes han kommer åter. ÄB 7: 3 (Lag 1734). Förmenar du det skal strax stå dig tilhanda, som månge andre genom stort arbete och många tårar ända swårligen hafwa wunnit? Liljestråle Kempis 194 (1798). Weste FörslSAOB (c. 1817: till hands). Än stå er svärd och hjelm och sköld tillhanda. Nicander 2: 339 (1820).
δ’) (†) i uttr. stå till ngns tjänst, äv. ngn till tjänst, vara (iordningställd l. avsatt) till ngns förfogande l. disposition. Alt stog til Eder Tienst. Lucidor (SVS) 140 (1671). Jagh hahr 1. t(unn)a hvete tillredz som står till Höghw(ördi)g Fadrens tienst. VDAkt. 1686, nr 141. (Sv.) Det står Ehr til tjenst, (eng.) It is at your service. Serenius (1741).
ζ’) (†) i uttr. stå (ngn) till råda l. råde l. råd, se RÅD, sbst.3 10 b β. Hwad står då till Rådz? hwem skall fördrjjfwa thet onda? BröllBesv. 332 (c. 1660; uppl. 1970; andra hskr: råda). Han satte sig nu att eftersinna, huru han skulle komma öfver vattnet .. men ingenting stod honom till råda. SvFolks. 102 (1844).
η’) (numera mindre br.) i uttr. stå till salu, vara till salu, utbjudas till försäljning; äv. stå till köps, erbjudas att köpas, finnas att köpa, vara till salu. Auctorn säger, at .. man budit 50 Sequiner för hvarje Volume, för at få köpa dem. Det var då, när de icke stodo til köps. Björnståhl Resa 1: 219 (1771). Huset står till salu. Cannelin (1939).
ϑ’) (numera föga br.) (kunna l. böra) vara föremål för ngt l. underkastad ngt. Matt(es) la(re)nsons sack staar til ransakan. OPetri Tb. 110 (1526); jfr RANNSAKAN 3 slutet. Hwad som .. härtil dags ej warit wanligt, men står til öfwerwägande, huru wida det härefter kunde wara at ställa på gång. HC11H 7: 80 (1697).
ι’) (numera föga br.) stå inför ngt l. vara (förut)bestämd till ngt. Trähornen omkring krantsen på Torn Spirorna woro lösa, bland hwilcka 3 horn stodo till att falla ned af dhen södra Spiran. VDAkt. 1698, nr 239. Sa at både lärare och åhörare .. måga weta, när hele wårt land står til vndergång, hwadan thet dock kommer? Swedberg Dav. § 48 (1713).
κ’) (numera mindre br.) med bet.: lända ngn till ngt (dvs. skada l. trångmål o. d.). Hwadh kan migh stå til trång och nödh, / Ty Herren Gudh migh föder. Ps. 1562, s. 17 a. En annenn åbo .. Som Råd hade att bygge Hemenetth op .. köptte seg ter til En stugu Ett härberrg, och ett fähus huilke .. stå honom til skade som hussen köptte Efftter han eij fick före tem på Hemenetth. UpplDomb. 5: 137 (1586). Finnes skadan härröra af någon under resan utanifrån åkommen händelse, såsom Siöstörtning, eller at Skepet fått Läck, eller någon thylik anstöt; stånde thet tå Försäkrings-gifwaren til last. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 18.
ε) i uttr. stå på (förr äv. å) ngt.
α’) vara satt på ngt, vara föremål för ngt; vara under ngt (se β β’); särsk. i uttr. stå på spel, se SPEL, sbst.1 7 i β. Den vid kolningen bildade gasen förbrinner delvis i eldstaden, och ugnen säges ”stå på efterkolning”, vilken varar ungefär tre dygn för ovan anförda vedsort. Bergström o. Wesslén 161 (1915).
β’) (numera föga br.) i uttr. med bet.: vara i den l. den utvecklingen l. proceduren l. det l. det behandlingsstadiet l. vara nära ngt (särsk. vid avslutning o. d.); särsk. i uttr. stå på vippen, vara på vippen, stå på gång, vara på gång; förr särsk. stå på beråd, se BERÅD 4, stå på slut l. på lyktan (se slutet). Thet stodh på berådh emellan Her Götstaff och them (dvs. danskarna) wid en månadz tijdh om the conditioner och wilkor (osv.). Svart G1 70 (1561). Vppå Mötet i Neumegen .. bleff förhandlat om then reene Lärones Vprättande, som äfwen stodh på Vndergång. Schroderus Os. 2: 571 (1635). R. Cantzleren mentionerade sedan .. om alliancen medh Hollenderne, Frankerijke och Portugall, som dels äre ratificerade, dels och ännu stå på ratification. RP 9: 1 (1642). Affhielpa then oroo, som thå stodh på gång. Manifest 16/1 (1644). Vestergötlands gårdfarihandel .. stod år 1766 just på vippen att förloras. Chydenius 337 (1777). — särsk. (†) i uttr. stå på lyktan, befinna sig i slutskedet (av ngt), jfr LYKT, sbst.1 2 a; äv. i det opers. uttr. står på slut med ngt, ngt nalkas sitt slut l. är i slutskedet l. under avslutning. Såsom iagh nu .. 11. weckur i hårdeste fengsel .. arresterat suttit .. så att min obotlig wälfärdh och helsses yttersta ända nu på åbegynte lychtan ståår. LLucidor (1670) i 3Saml. 7: 47. Nu står på slut med Riksdagen, hvarpå de andre Stånden skyndat. 2RARP I. 2: 212 (1720).
γ’) med bibet. av 1 (o. 28), i uttr. stå på glänt l. vid gavel (i sht förr äv. blott stå på gavel), vara (ställd) på glänt (se GLÄNT, sbst.1 4) resp. på vid gavel (se GAVEL, sbst.2) l. vara helt öppen. Varför står dörren till uthuset på vid gavel? (Hon hade) sedt fönstret stå på glänt. VRP 1694, s. 83. Krogdörn står på gafvel mina bröder. Bellman (BellmS) 1: 198 (c. 1773, 1790). Munnen var bredt skuren och stod jemt på glänt. Strindberg RödaR 240 (1879). Dörren till salongen stod på glänt. Gustaf-Janson ÖvOnd. 30 (1957).
ζ) (†) i uttr. ngns skötsel står å ngt, skötseln av ngt åvilar ngn. För hwarie Eek, Book, Appell, Oxell, Hegg, som bortthugges, åther af honom plantas .. Tree unge Trää af samma artt, och stånde hans eller hans Erffwingars sköttzell der åå, in till dess dee .. wuxne ähre. RARP 4: 131 (1647).
η) i uttr. stå över ngn, vara överordnad ngn. Över både hövdingar och folk (i germanska stammar) stod lagen, och under den voro konung och folk sidoordnade, medan hos antikens folk kungadömet alltid hade betytt detsamma som envälde. Grimberg VärldH 4: 281 (1930).
ϑ) (†) i uttr. stå för handen, vara för handen (se HAND 13 c γ δ’). Oss står nu jnnan en kort tijd en stor högtiidh for handen. G1R 7: 385 (1531).
ι) (numera mindre br.) i uttr. stå ngn l. ngns ära o. d. för när, gå ngn l. ngns ära osv. för när (se NÄR, adv.2 o. oböjl. adj. 7 a). Emädan iag är een Mölnare, skulle dhet stå hans presterlige ähra förnähr, at taga min dotter til hustru. VDAkt. 1663, nr 418.
b) i förb. med predikativt attribut (adj. l. p. pf.): vara (sådan l. sådan); äv. med bibet. av (o. stundom svårt att skilja från) 8 d: förete den framträdandeform l. anblick l. det tillstånd som följer av att vara (sådan l. sådan); äv. med bevarad (svag) bibet. av 1 l. 5: (stående) vara (sådan l. sådan) osv. Stå låst, olåst, stängd, öppen (se β), om (utrymme med) dörr o. d. Huset står öde. Tjänsten står obesatt. Byggnaden står färdigbyggd. Thenn gäldh, som ännu står obetalet. RA I. 1: 191 (1533). Det ner rutna Bostället står nu öde och ingen menniska bor där. VDAkt. 1797, nr 57. Stå alla våra lagar glömda? Runeberg ESkr. 2: 166 (1834). En dörr, som stått stängd, gled med ens ljudlöst upp. Stiernstedt Sneck. 19 (1924). Ett högst betydande arbete, som ända till 1800-talet skulle stå oöverträffat. Schück VittA 1: 66 (1932). Jag knackar på och tar i dörrn, den brukar stå olåst. Antti MyckJord. 243 (1987); jfr: Aldraförst bör den stoora Guden .. blidkas. / Sedan står frii wägh till Aenea’ ljufva famnar. JWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 115.
α) i uttr. stå full med l. av ngt, jfr FULL, adj. 1, 2. Thens latas åker .. stoodh full medh tijstel. Ordspr. 24: 31 (Bib. 1541). Magasinet stod fullt med varor. Weste FörslSAOB (c. 1817). Du skall begripa, att Småland nu står fullt af tjufvar och stråtröfvare — kanske hafva vi dem på oss om en liten stund. Almqvist TreFr. 1: 99 (1842). Nu står augustinatten full av ett varmt, regntungt mörker. Moberg Sedebetyg 317 (1935).
β) i uttr. stå öppen (l. halvöppen l. vidöppen).
α’) motsatt: stängd (l. låst); om dörr l. lucka o. dyl. l. om utrymme med tanke på dörr osv.: vara öppen, äv.: vara olåst; befinna sig i läget l. tillståndet öppnad l. på glänt; förr äv. i uttr. stå ngn öppen, om port: hållas (l. lämnas) öppen för ngn. Till .. Hans Fynboo sände Mester Dijrick bodh och alwarlige befolning, att han skulle låta honom stå Slotzporten öppen. Svart G1 26 (1561). Så will jag låta porten öpen stånda, / Och sielfwer uth till Eder gånga. Carl IX Rimchr. 36 (c. 1600). Dören står halföpen. SynodA 1: 166 (1688). Fönsterna hade stått öppna på flera ställen. Lagerlöf Holg. 2: 198 (1907).
β’) i mer l. mindre bildl. (l. utvidgad) anv. av α ’ , i fråga om möjlighet l. tillgång till ngt o. d.; särsk. i uttr. stå öppen för ngn, äv. stå ngn öppen. Tu sågh wår synd och stora nödh, / at oss stoodh före en ewig dödh, / heluetit stodh oss öppet. GudlVis. A 3 a (1530). Huar .. någen fins i bland eder, som lust .. haffuer tiil att tiäna vdj wor gård .. thå skall sådana tijäniste stå them vppen. G1R 9: 212 (1534). Ännu står, för dig, Nådens dörr öppen. Hagberg Pred. 2: 36 (1815). Trenne vägar stå för oss öppna: bönens, som går uppåt, ordets, som går utåt, arbetets, som går inåt. Rundgren Minn. 2: 222 (1870, 1883). För .. den kristna traditionen .. böjer sig Origenes .. Men vid sidan av detta finns det .. mycket nog, som ännu står öppet för olika tolkningar. Nygren Kärlekst. 2: 177 (1936). O kom, min Jesu, då till mig: / Mitt hjärta öppet står för dig. Ps. 1937, 194: 8.
γ’) motsatt: tillsluten; om ögon l. läppar l. mun; äv. oeg. l. bildl. Så wendt tigh til tins tienares böön och til hans begär Herre min Gudh .. at tijn öghon mågha stå öppen offuer thetta Hws. 1Kon. 8: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: låter dina ögon .. vara öppna och vända mot detta hus). Hennes ögon stodo vidöppna, såsom på en som går i sömnen. Almqvist AMay 25 (1838). Läpparna rörde sig ej mer, de stodo halföppna i slapp förtviflan. Lagerlöf Herrg. 129 (1899).
δ’) motsatt: igenfylld o. d.; särsk. dels om sår, liktydigt med: vara oläkt l. (ännu) icke övervuxen med ny hud, dels om hål l. lucka; äv. bildl. Dhernäst reassumerades inquisitionen om ärret (hos den förmenta häxan); och stodh ännu hålet öpet som prophossdrängen stack med nålen i fiol. BtFinlH 2: 362 (1671). Bättre är, tin hud, än äran, blifwer sår: / Thet ena läkes snart, thet andra öpet står. Kolmodin QvSp. 1: 437 (1732). Det vore bra synd att ej få ut hela arbetet (dvs. Tjänstekvinnans son) på Svenska och en sådan lucka som epoken Han och Hon kan ej stå öppen, helst Del 5 är under arbete. Strindberg Brev 6: 42 (1886).
γ) i uttr. stå ngn fritt l. fritt för ngn, i sht förr äv. (fritt och) öppet (förr äv. uppe) (att göra ngt) , se FRI 21 b β α ’ . UpplDomb. 5: 163 (1596: Öppidt). Ther konung Carl sådant wille göra, stode det honom fritt. Gustaf II Adolf 89 (c. 1620). Participanterna i Hålland hafva hållit in kopparen och tilfogat Chronan een stoor skada .. Hvad Chronan sedan vill göra med participanterna, thet står henne uppe. RP 8: 350 (1640). Hvarjom och enom af Academiens Ledamöter stånde fritt och öpet, at sina arbeten Academiens granskning underkasta. 1SAH 1: 33 (1786). Vi komma nu till den frågan, huru vida verkställandet af öfversättningar skall stå öppet för en hvar eller vara beroende af författarnes särskilda tillåtelse. Samtiden 1873, s. 387. Har förslaget å föreningssammanträde antagits .. åligger det styrelsen att .. göra framställning om utseende av revisor. Underlåter styrelsen det, stånde varje röstberättigad fritt att göra dylik framställning. SFS 1942, s. 592.
c) (numera föga br.) i förb. med adv., särsk. stå inne, om tid(punkt): vara inne. I lycka trifs hon (dvs. katten), fruktar nöd. / .. och när som tiden inne står / — hvem har sett kattor dö af år? — / hon drar blott hem, visstnog hos trollen. Hallström Skogsl. 113 (1904). — jfr INNE-STÅ.
28) vara inställd l. stämd (så l. så) l. visa (det l. det) klockslaget o. d.
a) vara kopplad l. (in)ställd (så l. så). Står tryck på kranen, kunna tydligen glandens skrufvar icke lossas, utan att kiken blåses ur kranhuset. Frykholm Ångm. 123 (1881). (Elektromagneten) verkar på armen B och fortskyndar dess rörelse något, så att armen samtidigt kommer att beröra häfstången och kontakten C, som genom E1 står till jorden. TT 1898, M. s. 14. En montör (vill) .. genom att förbinda polen med jorden .. försäkra sig om, huruvida spänning står på kabeln eller icke. Därs. 1899, s. 63.
b) mus. om musikinstrument l. musikstycke o. d.
α) (numera mindre br.) om instrument l. musikstycke o. d.: vara stämd l. ställd resp. gå (i den l. den tonarten o. d.). De äldsta valdhorn lära stått i Es. Bauck 1Musikl. 2: 208 (1871). Flera af våra psalmer stå i antika tonarter. Möller LbMus. 20 (1880). Bassetthornet .. står en qvint lägre än C-klarinetten, således i f. Wegelius Musikl. 2: 177 (1889). För öfrigt stå de gamla tyska melodierna i .. tretakt, då våra äldsta .. i regeln stå i dur och moll och äro jämntaktiga. NordT 1895, s. 553. På klavisymbalen stälde (man) ett miniatyrinstrument, som hade svagare ton eller stod i högre stämning. MeddSlöjdF 1899, 2: 62. Brahms’ första pianokvartett, som står i g-moll och bär opustalet 25, tillkom år 1856. RöstRadio 1942, nr 48, s. 16; jfr (ordlekande): Jag gnijdern af och til, til thesz han richtig står. Stiernhielm Gåta (c. 1650; svaret på gåtan är: viola da gamba). — särsk. bildl. i fråga om färgintryck o. andra synintryck. Det blev viktigare (för realisterna) med den ”ton” landskapet stod i — d. v. s. om belysningen var hård och klar eller disigt mjuk eller skiftande på de otaliga sätt, som finnas i naturen — viktigare än vad som målades. Laurin KonstSv. 118 (1915).
β) om musikinstrument: stå kvar (i stämningen); i sht förr äv.: vara stämd l. ljuda i harmoni l. normalton o. d. Det gifves många på det hela taget utmärkta fioler, på hvilka en viss ton ”icke står” eller såsom man äfven plägar uttrycka sig, särskildt då det är fråga om de lägre strängarnas toner, ”skräller”. Hedlund Fiolsp. 40 (1906). Fyra strängar saknas (på pianot) och ramen är av trä, så det står inte i stämningen. Johansson Hedersm. 15 (1941).
c) om (visare l. motsvarande på) klocka l. barometer l. termometer o. d.: visa den l. den tiden resp. inställningen l. temperaturen. Aldrig vet jag bättre ro på dagen, / Än när säjarn står på tolf. Bellman SkrNS 1: 67 (1770). Wid Tropiken stod thermometern vid middagen på 25°, men öktes på samma sätt som latituds graderne minskades, så att den vid 15° bredd var uppe till 32°. Gosselman Col. 1: 9 (1828). Ett annat slag af signaler vid dimma består deri, att distanssignalen fullständigas medelst anbringande af en klocka, mot hvilken en eller två hammare slå, så snart signalen står på ”stopp”. Cronstedt PVetA 1895, s. 9. Barometern står på storm. Östergren (1949).
α) om huvud; i uttr. huvudet står inte rätt på ngn l. ngns huvud står ej rätt, liktydigt med: ngn är vid dåligt lynne l. ngn är inte riktigt klok; äv. i uttr. huvudet står ngn rätt, liktydigt med: ngn har ett redigt huvud (dvs. är icke berusad). Si medan man är nykter, / .. Och hufwu står osz rätt. Runius (SVS) 1: 214 (1711). (Fr.) Il a mis aujourd’hui son bonnet de travers, (sv.) I dag står inte hufwudet rätt på honom. Mont-Louis FrSpr. 269 (1739). Flora .. utviste så mycken caprice, at Betsy ej kunde afhålla sig säga, det hännes hufvud ej stod rätt. Flora svarade .. at om dårskap vore smittosam, så borde hon vist vara angrepen däraf, efter de lefde tilhopa. Chenon Heywood 1: 89 (1772).
β) i uttr. ngns hjärta står icke rätt, ngns hjärta far vilse l. dyl. Thet är itt folk huilkes hierta icke rett står. Psalt. 95: 10 (öv. 1536; Bib. 1917: som far vilse med sitt hjärta).
29) i förb. med (till följt av) inf. l. till följt av vbalsbst., ss. beteckning för att handlingen i fråga är möjlig l. motiverad o. d.: kunna.
a) i förb. med inf. i grundform, i sht förr äv. s-form: vara möjlig (att göra, äv. t. ex. få l. tro), kunna (göras); ofta opers.: vara möjlig (att göra), kunna (göras); i sht negerat; äv. dels (se α α’): vara motiverad l. motiverat (att göra), dels (se α β’): finnas att (göra, dvs. erhålla o. d.), dels (se β) i förb. med indir. obj. Hans liv stod inte att rädda. Kwnne wij wel förmerkie epter samme gode qwinner en Nw förhollas i Danmarch At wt af them wel staar at faa al then förligilsse som begæras Kan. G1R 1: 164 (1523). Anders Puke ähr en tiggiare och toker, och en sådan Mäniskia som icke ståår till at tro. VRP 1638, s. 751. Nödhen är eenda kost .. (dvs.) Hon står intet wäl til at vndwijka, när hon först haar trängt sigh in hoos en Menniskia. Grubb 599 (1665). Pojken eftersinnade både länge och väl hvad nu stod att göra; slutligen fann han på råd. SvFolks. 5 (1844). Gamle trygge Wäinämöinen / Börjar nu att öfvertänka / Hvad som stode här att göras. Collan Kalev. 1: 69 (1864). Deras med skacklor förspända slädar stodo ej till att styra, utan svängde omkring och drogo hästarne med sig. HLilljebjörn Hågk. 1: 41 (1865). Helt visst står intet stoftgrand poesi att köpa för alla österns skatter. EHTegnér i 2SAH 58: 36 (1882). Några nya och överraskande (angenämare) sanningar står inte att uppbringa, eftersom de helt enkelt inte finns. Allting är sagt. Sjögren TaStjärn. 45 (1957). — särsk.
α) med försvagad l. försvunnen innebörd av möjlighet: vara (att göra).
α’) (numera föga br.) vara motiverad l. motiverat l. finnas skäl (att göra) l. böra (göras); jfr β α ’ . Nær rik(esens) radh sakena ransakat hade, kunde the jngalunde gøra mest(er) knut frij .. vtan bådhe for honom at hans nade (dvs. kungen) wille see offu(er) m(edh) honom, th(e)r suarade hans nade til at sådana saker stode ey saa slætt til offu(er)giffuas. Th(e)r m(edh) wart han och leedd(er) paa slottet. OPetri Tb. 123 (1526). Så måste och Begynnelsen på thenne Dicht icke wara full medh Ståltheet och Högmodh, ty sådant står myckit til at haata. Arvidi 10 (1651). Det står at tilse, huru man wid Frids-handlingen må ärhålla sin rätt, och huru alle Franske præjudicier måtte uphäfwas. HC11H 7: 82 (1697). Under en Konungs styrelse, som har Folkets välfärd til sit enda föremål, står alt at hoppas. LBÄ 16 & 17: 72 (1798). (Sv.) Det står att förmoda (fr.) on peut ell(er) il faut espérer. Schulthess (1885).
β’) närmande sig l. övergående i bet.: finnas l. stå till buds (se BUD 3 a) (att göra). Vill man .. hafve (prästerna) .. befaledt, att .. der någen brist hos någen af dem her till dags kunde stå till att finne, den med sådanne sachmodig correction afställe och afhandle lathe, såsom deres kall och embete .. fordrer. RA I. 3: 85 (1593). (En egyptisk bej skall) uppbära utlagorna och så vidare, hvad som står att göra vid att förestå och förvalta ett förlän. Eneman Resa 1: 216 (1712). Knappt en droppa vatten står till att få. Ljunggren Bellm. 191 (1867). Eftermiddagssolen stekte .. men skugga stod icke att fås. Dahlgren SmStug. 155 (1894). De bästa upplagor, som stå att få för pengar. Lengertz SamlSk. 57 (1936).
β) (numera föga br.) i förb. med indir. obj. (l. prep.-uttr. för ngn): ngn kan l. det står i ngns makt (se d. o. 1 d) (att göra ngt); äv.: det står ngn fritt (se FRI 21 b β α’) (att göra ngt). Sthaar edher (dvs. biskop Brask) för then schuldt icke tiil ath giiiöra ther (dvs. i Nydala kloster) nogher forandringh wthinnan oss ooaathspordha. G1R 3: 264 (1526). Tädhan (dvs. från döden) står ingom til at återkomma .. (den döde) kant tu intet hielpa, och tigh sielffuan vthtwingar tu. LPetri Sir. 38: 22 (1561). Emoot sådane Konung Sigismundi orättwijse Handlingar, wil man gärne wetta hwadh oss stodh til at göra. Chesnecopherus Skäl Bb 4 a (1607). Såsom iag sielf erfarit hafwer och allom står til profwa. Rudbeck Atl. 1: 163 (1679). — särsk.
α’) motsv. α α ’ : vara motiverad l. motiverat l. finnas skäl för ngn (att göra ngt); äv.: ankomma på ngn (att göra ngt). Adt thedt thill ingen wenskap rekia wile, vthan .. (engelsmännen) thill een vpenbar Ørligh och Krijg, thedt them och weel ståår thill adt befruchtta. HH XXXIII. 1: 176 (1561). Eder står nu till att resolvera hvad der uthi ähr att gjöra. RP 6: 392 (1636). Ingalunda står Osz att lida, dhet någon annan .. sig der med befattar. Stiernman Com. 4: 335 (1681). Skall någon klädha Brudhen, ståår dhet oss till att giöra. VDAkt. 1683, s. 153. Hwad för gåfwor jag här hafwer framburit, och huru jag them här anlagdt hafwer, och stadt mina mödo, wel eller illa, står intet mig til at säija. Swedberg Cat. e 3 a (1709).
β’) i uttr. ngt står för ngn att göra, ngt är möjligt för ngn att göra, ngn kan (göra ngt). Dessa berättelser (om krig) äro bekymrande: men hvad står för oss smått folk at göra? Porthan BrSamt. 1: 204 (1796).
b) (†) i förb. stå till följt av vbalsbst., i sht vbalsbst. på -ande(s) l. -ende(s): vara möjlig l. möjligt (att göra) l. kunna (göras); äv. motsv. a α (se α, β); äv. i förb. med indir. obj. (jfr a β). Han .. gaff oss føre, med siin scriffuilse, att honum icke stoodt tiil gørandis att giffua siigh fraa landit. G1R 1: 211 (1524). Försambladhe sich så mykit folk at thet stoodh icke til reknandes. OPetri Kr. 150 (c. 1540). Herrans grymheet wexte offuer hans folck, at them nu intet meer stoodh til botande. 2Krön. 36: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: ingen bot mer fanns). Folcket löper ännu daghligh aff (från hären) .. så at thet står knapt til någon bättring. EHorn (1613) hos Widekindi KrijgH 542. Skall Landzhöfdingen .. sigh på thet höghsta beflijta, så myckit them möyelighen står til giörande, at (osv.). PrivBergsbr. 1649, 3: B 2 a. — särsk.
α) motsv. a α α ’ . Thett står dog til troendes, att antingen I, som hans (dvs. O. Petris) broder ähre, eller biskop Bottved .. (viktiga handlingar) hafve bekommit och för oss hemligen undanstungitt. G1R 24: 485 (1554). Intet annadt stodh till förmodandes. Svart G1 18 (1561). Om de skulle finna rådeligit, sedan de med hwarandra noga öfwerlagt, hwad det står them herutinnan til görandes at wälja 3 eller 4 .. som på samteliges wägnar deras mening hos Hr Landshöfdingen anmäler. SynodA 1: 274 (1713). Vinner anskrefne för bättrings-sätt .. Kongl. Academiens .. välbehag, öfverlåtes Dess rådiga och högtuplysta vishet hvad bruk häraf .. står till görandes. VetAH 1803, s. 66.
β) motsv. a α β ’ ; anträffat bl. dels i uttr. stå till finnandes, finnas l. vara att tillgå, dels i uttr. stå till fång(s), stå att få. Thu kantt inge ängelske Fåår bekomme .. Må thu förthenskuld .. försöket i Tysland och annerstädz, huar the ståå till fongz. G1R 16: 722 (1544). Om .. den anstalt icke göres, at sådane Persedlar som dem (dvs. bergslagsborna) tryta, för godt kiöp och i Qvantitet måge stå til finnandes, skulle Bergslagen .. löpa fara at råka uti undergång. HC11H 13: 70 (1697). Gerna skulle apothecarene se om af höga vederbörande sådan anstalt giordes att .. (till medikamenter tjenliga örter) stodo till fång här hemma. Hjelt Medicinalv. 3: 529 (i handl. fr. 1741). Potäter .. stodo .. icke till fångs (i Uleåborgs län) för ringare pris än 6 R:dr 16 sk. tunnan. EconA 1807, sept. s. 84 (1804).
30) förhålla sig så l så; råda det l. det tillståndet o. d.
b) utan förb. med partikeln till.
α) med pers. subj.: stå till; befinna sig i det l. det tillståndet l. läget l. skicket l. i de l. de förhållandena. Cristhenhetenne stod bäther .. för en klosther och prebender begyntes, en hon haffuer sedhen stådth. G1R 6: 161 (1529). Riket stodh wel vnder honom. OPetri Kr. 56 (c. 1540). Skal ei Ehrt giffte illa stå, / Ehrt ok Ehr bli för tungt, / Så lät en skrynkot, få en grå, / En ung bör älska ungt. Brenner Dikt. 1: 69 (1702, 1713). Wåre dommar falla, alt som wårt lynne står. Liljestråle Kempis 28 (1798). Hur står wår lycka, hur wårt hopp? Hagberg Shaksp. 5: 45 (1848). Så som forskningen för tillfället står, är det icke troligt att (osv.). Samtiden 1871, s. 444. Han reagerade knappast när man sade honom, att affärerna inte stod så illa och att han inte ens behövde frukta att bli avskedad. Siwertz Tråd. 65 (1957). — särsk.
α’) (†) om räkenskaper l. räkenskapsbok; dels: vara i sådan l. sådan ordning (o. i överensstämmelse med debet o. kredit), dels: förhålla sig så l. så med avseende på skulder o. tillgångar, äv. bildl.; äv. i fråga om ekonomiskt mellanhavande, i uttr. ngt står mellan ngra, ngt (dvs. viss ekonomisk prestation) utgör mellanhavande(t) mellan några. Thå hade .. Anthonj Brouck tilsporth för:ne William Brun vthi Niclaes Huittleÿs närware, huru rägenskapen stodh emillen honom och samme Niclaes. 2SthmTb. 4: 638 (1575). Såsom Cammereraren åligger at tillse .. huru Postmästarens räkningar stå .. Altså böra ock Postmästarne och Postbetienterne .. gå honom till handa med all lydno och hörsamhet. CivInstr. 494 (1704). Skulle Min Bror kunna förlåta mig den nödvändighet hvaruti jag befinner mig at upsäga Min Bror för hälften af den lilla suma som står oss emellan? Leopold (SVS) II. 1: 146 (1782). Våra räkningar stå så att jag är skyldig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hur hans räkning står det wete Gud. Hagberg Shaksp. 1: 372 (1847). (Sv.) Hans .. räkenskaper stå väl: (fr.) sont en règle. Schulthess (1885).
β’) (†) i det (i besvärjelseformel ingående) imperativiska uttr. stå som du förre stod!, uppmanande kött o. blod (hos häst) att befinna sig l. vara l. [med anslutning till 8] visa upp sig l. ge sig till känna i det tillstånd l. skick vari det tidigare befann sig. Sanct Peder red sig öfver hed, hans fåle hade fått vred. Statt kött och blod, som du förre stod. KyrkohÅ 1914, s. 249 (cit fr. 1642; del av besvärjelse mot istadiga l. bångstyriga hästar); jfr β.
γ’) i uttr. saken står så l. så, särsk.: (den aktuella) saken (se SAK, sbst. 6) förhåller sig så l. så, (de aktuella) förhållandena är sådana l. sådana l. (det aktuella) läget är sådant l. sådant, äv.: (den aktuella) rättssaken (se SAK, sbst. 1) befinner sig i det l. det läget; särsk. i uttr. (så)som saken står; jfr δ ’ , ε ’ . Saken emellom oss och them står än nw icke stortt bettre, än vforlickt. G1R 11: 279 (1537). Samaled(es) nähr Gwd gåffue sin Nådhe adt saaken stode weell, då (osv.). HH XXXIII. 1: 188 (1561). (Sv.) Saken står illa (lat.) Res male agitur. Schultze Ordb. 4892 (c. 1755). (Sv.) Så står saken: (lat.) talis est conditio causæ. Lindfors (1824). För Mickel åter saken stod / syperbt. Nu kom hans glansperiod. Andersson MickelR 241 (1900). (Sv.) Så som saken nu står .. (eng.) in the present state of things. Harlock (1944).
δ’) i uttr. sakerna står så l. så, se SAK, sbst. 6 g; jfr γ ’ , ε ’ . Effther sakerne ännu så tvifvelachtige stå medh Rydzelandh. RA I. 2: 38 (1561). Det war sannerlig rätt obetänckt giordt af eder, at gå så til wercka med honom, sedan I wisten huru sakerne stodo eder emellan. Lagerström Molière Tart. 87 (1730). Så stodo sakerna på den pommerska fronten (år 1712). SvFlH 2: 135 (1943).
ε’) i uttr. ngns saker l. sak står så l. så, ngns ställning (i ekonomiskt l. annat avseende) l. situation är sådan l. sådan l. ngns utsikter är sådana l. sådana; jfr γ ’ , δ ’ o. SAK, sbst. 6, 6 f α. Effter .. (människans) sak så står at hon iw alltijd behöffuer fremmande hielp, moste hon (osv.). LPetri Wijgd. C 1 b (1538). War widh godh tröst, tijn saak står ganska wäl. Balck Ridd. H 1 a (1599). Doch ähr fast ondt att gifua bort / Sin dotter, för än man hafr sport, / Huru Ladislaj saker ståå, / Och huadh han hafuer i förrådh. Asteropherus 12 (1609; uppl. 1909). Unge man, er sak står mycket illa. Janson CostaN 1: 155 (1910). Hans saker stå illa för närvarande. Östergren 5: 1056 (1937).
ζ’) (numera föga br.) i uttr. (så)som förhållandena står, (så)som förhållandena är l. ligger till; jfr δ ’ . Såsom förhållandena stodo, skulle denna förtröstan .. visa sig vara .. väl grundad. Forssell Stud. 1: 451 (1873, 1875).
η’) med allt l. mycket o. dyl. ss. subj.: stå till, befinna sig i det l. det tillståndet l. skicket l. vara präglad av l. underkastad de l. de förhållandena. Alt annedt står som förr. AOxenstierna Bref 4: 441 (1647). Allt står lyckligt och går efter eder önskan. Ritterberg Sall. 110 (1832). Mellan dessa Englands stolta Lorder / Och Philip af Burgund ej allt nu mera / Står så som förr. Nicander 2: 484 (1836). Mycket inom svenska kyrkan står bättre än annorstädes. Thomander 2: 429 (1860).
β) [specialanv. av α] med kvardröjande bibet. av 1, i uttr. som (i sht förr äv. såsom) ngt står (äv. står och befinnes), om hus vid försäljning o. d.: (helt) i det tillstånd l. skick ngt befinner sig, i (helt) orört l. orubbat skick. Henric hillebrand .. wplæt och leffrerede brand sc(ri)ffve(re) (it huss) .. m(edh) grwnd och iiij frija mwrar, gatwboder, kellere, ij portar och [alt] som th(et) staar. OPetri Tb. 20 (1524). The Syrer .. flydde .. och läto bliffua .. läghret såsom thet stoodh. 2Kon. 7: 7 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Egendomen) säljes vid genast affär för 380,000 kr. som allt står och befinnes. AB(B) 10 ⁄ 12 1918, s. 3.
γ) (numera föga br.) opers.: förhålla sig, stå till (se STÅ TILL); råda det l. det tillståndet l. förhållandet l. de l. de förhållandena; tillgå, gå till; särsk. i frågesatsen hur(u) står det, i sht (ss. artighetsfras) i fråga om välbefinnande: hur står det till? (Människan) wart daghom wärre aff then onda förgifft dieffwlen haffde henne ingiffwit, och stoodh såå öffwer tu tusende åår. OPetri 1: 10 (1526). Iagh haffuer tilförenna sagdt tigh (dvs. judakonungen Jojakim) thet (dvs. att hörsamma Guds ord), tå thet än nu wel stoodh medh tigh, Men tu sadhe, Iagh wil intet hörat. Jer. 22: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: gick dig väl). Hwarjom och eenom är thet witterligit, huru skenneligen thet ståår, när Folcket kommer tilsamman om Kyrkiemessan eller på Martyrernas Högtijdher, tå plägha een hoop Qwinnor siunga skenneliga Wijsor. Schroderus Os. 2: 94 (1635). Huru står det wid Amiralitetet? HC11H 10: 19 (1669). Gustraramenter lell huru galet det står, / För den som länge ogiffter går. Tidfördrijf A 6 a (c. 1695). ”God afton, Blom!” helsade gevaldigern .. ”hur står det?” ”Tack som frågar, hedersbror!” svarade skepparen. Blanche Band. 298 (1848). Cavallin (1876). — särsk. i fråga om relationer; särsk. i uttr. stå så l. så mellan ngra. Huru thet star mellan Cung cristiern oc stæderne j Danmark ok nörje thet veth iak ful vel. G1R 1: 32 (1521). Huru står det oss emellan. Meurman (1847).
δ) [specialfall av α o. γ] i fråga om (poäng- l. sifferresultat i) idrottstävling l. -match l. annan tävling l. kortspel o. d., opers.: ställningen (i idrottstävlingen osv.) är den l. den; äv. med pers. subj., om idrottstävling osv., liktydigt med: det står (så l. så) i (tävlingen osv.). Matchen stod 1—3, när han var tvungen att lämna stadion. Hur står spelet, spela du; / Ruter Fyra, Klöfver Sju. Bellman (BellmS) 1: 135 (c. 1775, 1790). Soldaten blindt in i faran går, / Att döda och dö är hans gerning, / Men fältherrn han ser huru spelet står / Och kastar sin tunga tärning. Snoilsky 3: 4 (1883). Vad står det, frågade Kollberg. — Tre-två till Polisen (dvs. polisens fotbollslag). Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 244 (1969).
31) passa till formen; vara lämplig o. d.
a) (†) passa (se PASSA, v.1 V 7). Tryckaren .. öppnar remmikan och ser å nyo efter, om hwarje columns schattering wederbörligen på hwarannan paszar, eller, efter Tryckarnes språk att tala, om Registret står öfwerallt. Täubel Boktr. 1: 185 (1823).
b) i fråga om estetisk l. annan harmoni: (så l. så) passa (se PASSA, v.1 V 8), äv. med indir. obj.; särsk. dels om (utseende l. färg o. d. hos) kläder l. blommor o. d.: passa l. klä l. pryda, dels (o. numera nästan bl.) i fråga om färgverkan (se särsk. slutet). (Du) doppar .. migh .. j träck, och mijn klädher warda migh illa ståndandes. Job 9: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: mina kläder måste vämjas vid mig); jfr 32. Lika som neglikerne med sine huite, rödhe och brokote färgor måtte wäl pryda och ståå vti krantzer, altså smycker ene jungfru icke något samet, guld eller edlestenar, så myckit, såsom en san Gudz kunskap. SynodA 2: 49 (1586). I ären tree Brödher thet wäl stogho, / At i tree Systrar til Echta togho. Chronander Bel. G 1 a (1649). Denne käcke och glättige Krigsbuszen med sin behageliga fritalighet, som står det folket så wäl. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Mit (hår) bör skäras åf: / Det köpte står mera mit ansigte bra. Nordenflycht QT 1746—47, s. 138. Sminkad hy står hvarken i nedan eller ny. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det är en fördom med mycket gamla anor, att krigarens yrke icke står väl tillsammans med den utveckling af det humanitära, hvilken åligger hvarje människa som en plikt. Paulson Minnestal 14 (1893, 1899). — särsk. i fråga om färgverkan, i vissa uttr.; dels i uttr. stå så l. så i färg, passa l. harmoniera så l. så i färg, äv. blott stå i färg, pregnant: gå väl ihop i färg, passa i färg, dels (o. numera nästan bl.) i uttr. stå (så l. så) till ngt, gå (så l. så) ihop l. harmoniera (så l. så) med ngt, stå så l. så mot ngt, kontrastera l. bryta av så l. så mot ngt; jfr 8 d γ. Dock måste .. (illustratörens) begåfning vara likartad med skaldens, så att inga för dikten främmande element inkomma, som .. kunna stå illa i färg och frambringa disharmoni. NordT 1894, s. 679. En lång, citronfärgad klänning och svart stråhatt med vida brätten. Svart står bra till orange. Lindström Landk. 138 (1941). Nykomlingen var en kraftigt byggd man med en ansiktsfärg som stod bra mot tapeten. Hammar Wodehouse FårFörest. 197 (1945).
32) (†) passa (se PASSA, v.1 V 9), anstå, passa sig, hövas; i sht med indir. obj.; äv. i uttr. stå hos ngn, passa osv. ngn. Thet står icke qwinnor wäl, ath the tala j församblingen. 1Kor. 14: 35 (NT 1526; NT 1981: passar sig inte). O huru herliga står thet, när the gråhårode äre wijse. Syr. 25: 6 (öv. 1536; Apokr. 1986: Erfarenhet är åldringars ärekrans). At wara en godh Ryttare står enom Första för all ting wäl. Schroderus KonFörähr. 70 a (1606). Somlige wile taa efter Tyskan ok säija sin för hans. men står illa. Columbus Ordesk. 70 (1678; uppl. 1963). I medlertid will jag intet, at Läsningen skall göra Er hwarken til Pedanter eller Philosopher: Sådant står illa hos en Karl och dubbelt wärre hos et Fruentimmer. Dalin Arg. 1: 325 (1733, 1754). Lydnan står en undersåtare bäst. Därs. 2: nr 20, s. 4 (1734; 1754: kläder). Weste (1807). — särsk.
b) i sådana uttr. som stå (ngn) ärligen l. galet, vara hedersamt resp. (ur moralisk synpunkt l. ur anständighetssynpunkt) opassande (för ngn). Dherupå her Knutt dhå widhere haffwer them förehollidt att thet icke wille sthå them ärligen att thet folch i Norije för then orsack skuldh skulle bliffwe bårthe. HH XIII. 1: 148 (1564). Dätt skulle inthet stå så galit att man finge höra att Jahan Ekebladh har en waker hustru, om icke dätt fölgde därhosz, män han sitter inhijsze. Ekeblad BrClEkeblad 89 (1652).
33) i förb. med prep.-uttr., betecknande att ngt avgörs l. bestäms l. kan avgöras l. bestämmas av ngn l. beror på ngn l. ngt o. d.
a) i uttr. stå i (l. uti) ngt.
α) i uttr. stå i (l. uti) ngns (l. i mänsklig) makt l. våld l. vilja, förr äv. stå ngn i makt l. förmåga l. våld l. välde, ligga l. falla inom ramen för vad ngn (resp. en människa) kan l. förmår göra l. går i land med; jfr MAKT 1 d, FÖRMÅGA 1. Så är clart noogh på tagha at then gör som en galin menniskia som loffuar thet vth som icke ståår j hennes macht. OPetri 1: 490 (1528). Titt rådh ståår icke vthi menniskiors wold. Tob. 3: 20 (Bib. 1541; ej i Apokr. 1921). Gustaf II Adolf 121 (1615: welde). Rudbeckius Luther Cat. 193 (1667: wåld). Hvad det hade ståt uthi min villia, så hade iag behållit alla gambla och in till denna tijd fundamental rijksens stadgar (osv.). JHadorph (1672) hos Schück VittA 3: 194. Men det (dvs. att tåligt bära lidande), är ingen sak som står i wår förmåga, / Och af naturen lär wi aldrig där til dåga. Brenner Dikt. 1: 5 (1703, 1713). Det .. står i Guds makt att wända glädje i sorg och sorg i glädje innan man det förmodar. Melin Pred. 2: 119 (1847). Tänk om vi kunde förslöa hans (dvs. dödens) lia, / Och hemligt i natt skön jungfrun befria. / .. Den gerningen står ej i någons makt, / Ett halft tjog munkar här hålla vakt. Jolin UHansDr 133 (1860). (Sv.) Det står inte i min makt (eng.) it is not in my power. Harlock (1944).
β) i uttr. stå i (äv. uti) ngns hand, äv. händer, se HAND 6 a; särsk. i uttr. stå i Guds (l. den allsmäktiges) hand, äv. händer (förr äv. i det opers. uttr. står om ngn uti Guds hand, ngns framtid l. öde står i Guds hand). Vthi gudz hand står om regenten. Syr. 10: 5 (öv. 1536; Apokr. 1986: ligger människans framgång). I tinne hand ståår thet at göra hwar och en stoor och stark. 1Krön. 29 (”30”): 12 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Thet stodh vthi .. the Romerske Legioners händer til at insätia en Käysare. Schroderus Sleid. 70 (1610). När Swärd drages vth, står segeren i Gudz handh. Grubb 585 (1665). Gud, som hafwer barnen kär, / Se til mig, som liten är; / Hwart min werld och lycka wender, / Det står alt uti Guds händer. Murray Barn. 51 (1780). Framtiden står i den allsmägtiges hand. Svedelius i 2SAH 55: 168 (1878). Men om han någonsin återvänder hem, det står i Guds hand. Östergren (1949).
γ) i annan anv.; särsk. i sådana uttr. som stå i ngns (eget) skön l. (fria) behag l. fria vilja l. val, betecknande att det överlämnas till ngn att (själv) bestämma l. avgöra ngt l. förfara med ngt så som han själv finner lämpligt l. önskar resp. att träffa det val han själv finner för gott; förr äv. i sådana uttr. som stå i ngns rannsakning, tillkomma ngn att granska ngt; förr äv.: bero av l. på ngt, komma an på ngt. (Thet) står .. j theris behagh huad them teckis ther vdj. G1R 9: 315 (1534). Philosophi lära och säya, att thett ståår vthi huars och eens skickelighett och forståndh, att han kommer till bröödh och bergningh. LPetri Œc. 26 (1559). Iagh för min Person .. håller .. före, at ens Herrres wälfärd, så och förderf, står vthi hans optuchtan och Disciplin. Skytte Und. A 2 b (1604). Om man aff någhrom wil läna Penningar .. sådant står altsammans vthi ens frije wilie, och itt gott hierta. AJGothus ThesEp. 11 (1619). Thet skal stå vthi Biskopens Ransakning om them som vthi hans Stadh eller Landskap wistas, och på förberörde Sätt (dvs. i blodskam) äre sammankomne (i äktenskap). Schroderus Os. 2: 83 (1635). Berch Hush. 153 (1747: uti .. fria .. behag). Att bestämma tidpunkten står i ditt eget skön. Östergren (1949). — särsk. (†) i uttr. ngt står i ngns frihet, ngn har frihet till ngt l. frihet att göra ngt, ngt står ngn fritt (se FRI 21 b β α’). Wilja flere Härader sammansätta sig om en Fullmägtig, så står det i deras frihet. Oelreich 557 (1755). Jag är fri ifrån Lagen .. om jag wil gå i Kyrkan och til Herrans Nattward det står i min frihet. Posten 1769, s. 1012.
δ) (†) i uttr. stå i vittnes mun, avgöras av ngns vittnesmål. J tweggie eller treggie witnes munn skola alla saker stå. 5Mos. 19: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: skall var sak avgöras).
b) (numera föga br.) i uttr. ngt står hos (äv. när) ngn, ngt står i ngns förmåga l. makt (se a α) l. hand (se a β); ngt tillkommer l. ankommer på ngn (att bestämma l. avgöra l. ombesörja); ngn råder över ngt; ngt beror på l. av ngn l. ngns beslut l. vilja; äv. opers. (se särsk. β); jfr HOS I 10 b. Tijn helsa ståår allena när migh. Hos. 13: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: du satte dig upp mot mig som var din hjälp). Thet verldzliga straffet .. stånde hoos Öffuerheeten, ehuad thet skal skie medh suerdet eller annor medell. KOF 1: 341 (1575). En Menniskia sätter sigh offta mycket före, men vthgången står hoos Gudh. Grubb 857 (1665). Stiernhielm (SVS) III. 1: 283 (1668: hos dig til at pröfua). På thet then ene then andre icke må wara til förhinders, stånde hoos Magistraten at förordna them hwar sine wisse Dagar och tijder på hwilke the måge komma tilsammans. OrdnHandtv. 1 ⁄ 3 1669, 1: 3. Hos Gud står wäder och wind; motgång och medgång; lycka och olycka. Swedberg SabbRo Föret. § 1 (1712). Så mycket wet jag, at .. om det stode hos mig at wällja, jag häldre toge honom än någon annan. Lagerström Molière Gir. 69 (1731). Nu stod det hos Gud i himmelriket, om han någonsin mer skulle komma tillbaka levande (från enviget). Heidenstam Svensk. 1: 170 (1908). — särsk.
α) i uttr. så mycket l. (allt) vad hos ngn står, så mycket l. i den utsträckning som resp. (allt) vad som står i ngns makt l. förmåga (se a α) l. ankommer l. beror på ngn. Hvadh E. M:tt mig eliest nådigst hafver befaltt att uthrätta .. skall aff mig .. blijffva efterkommedt, så mycked hoos mig ståår. AOxenstierna 2: 199 (1614). Gustaf III 3: 46 (1783: allt hvad). Konungen .. gjorde hvad hos honom stod för att muntra sitt sällskap. ALHamilton (1795) i MoB 4: 89. Den ära skall följa Konung Fredriks minne, att han gjorde allt, hwad hos honom stod, för att befordra landtbruk, fabriker och näringar. Afzelius Sag. XI. 2: 284 (1870). — särsk. i överförd anv., i uttr. så mycket som står hos ngt, i fråga om (frihet från) mekanisk l. fysisk påverkan: i den utsträckning det kommer an på ngt självt (utan påverkan av annan kraft l. dyl.). En svängande Pendel stiger till samma högd, som han fallet, om alt hinder är borta; därföre så mycket som står hos honom, far han fort i sina svängningar. Duræus Naturk. 36 (1759).
β) i uttr. ngt står hos lyckan, ngt bestäms av lyckan l. ödet; anträffat bl. med det ss. obestämt l. formellt subj.; särsk. i uttr. det står hos lyckan, att det l. det kan inträffa, lyckan kan utfalla så att det l. det inträffar. Thet står hoos lyckan, at tu kant vthi en tima mista all tin ähra och beröm. Schroderus Liv. 380 (1626). (Sv.) Dät står hos lykkan, (lat.) Hæc sors videvit. Schultze Ordb. 4893 (c. 1755).
c) i uttr. ngt står till ngn l. ngt.
α) i uttr. ngt står till ngn, = b; särsk. (o. numera nästan bl.) ss. juridisk term, i pr. konj. Ee huad lycke the kunne få, står till gud. G1R 9: 147 (1534). Til hwad hwart och itt skal brukat warda thet står til krukomakaren. SalWijsh. 15: 7 (öv. 1536; Apokr. 1986: bestämmer den som formar leran). Står nu till gudh och mina förmän huru migh går. VDAkt. 1676, nr 294. Om det skulle stå til osz, at få wälja osz en domare sielfwe. Nohrborg 7 (c. 1765). Varder godset ej i rätt tid aflämnadt, och beror ej sådant af köparen .. stånde till honom, huruvida han vill kräfva godsets aflämnande eller häfva köpet. SFS 1905, nr 38, s. 4. — särsk. (†)
α’) övergående i bet.: ngn är orsak till ngt. Thet stonder icke til hundar ath hårsz döör. SvOrds. C 4 a (1604). Men at man Freden intet kan niuta, står sällan til then som är beswärat, Men mästedeels hoos then andre. Manifest 16 ⁄ 1 1644, A 3 b.
β’) i uttr. så mycket (som) l. (allt) vad till ngn står, = b α. G1R 1: 165 (1523). Om möglighit är så mykit som till idher står leffuer j fridhsamheet medh alla menniskior. Rom. 12: 18 (NT 1526; NT 1981: kommer an på er). Jag lofvar emellertid att å min sida icke försumma göra allt hvad till mig står, att Du snart måtte erhålla din rätt. VDAkt. 9 ⁄ 2 1851. Cavallin (1876).
β) (numera föga br.) i uttr. ngt står till ngt.
α’) i sådana uttr. som ngt står till ngns makt l. förmåga l. vilja l. råd l. skön, ngt står i ngns makt l. förmåga (se a α) resp. ngt avgörs av l. beror på l. är avhängigt av ngns vilja l. beslut l. skön (jfr a γ). Så står thet icke till någhor mandz wilia eller lop, vtan till gudz barmhertugheet. Rom. 9: 16 (NT 1526; NT 1981: kommer det icke an på). Sådant alt står til kämmenärenes mödo och embete. PrivSvStäd. 5: 385 (1620). Sådantt må stå till H. K. M:tz egedh schön. OxBr. 5: 310 (1624). Om. thet. stodo. til. Menniskligit. Waal. Man. låtte. ju. heller. springa. fem. Finger. än. ett. Hufwud. Runius (SVS) 1: 137 (1698). Det är sant, at det icke står til mänsklig kraft, förmåga, förtjänst och wärdighet, at förlåta någon synd. Borg Luther 1: 537 (1753). (Sv.) Det står ej till menniskors magt .. (fr.) l’homme ne le peut pas, n’en a pas le pouvoir. Schulthess (1885).
β’) i sådana uttr. som ngt står till (ödet och) lyckan l. framtiden l. tiden, ngt beror på l. är avhängigt av (ödet o.) lyckan resp. framtiden l. utvecklingen med tiden. Om thenna tillredelse (dvs. en snara) icke är fahrligare än mig synes, tå hoppas jag hon gör mig intet meen; men går thet annorlunda, så står thet til ödet och lyckan, hwad af wil blifwa. Verelius Gothr. 37 (1664). När de öfrige (dvs. de kandidater som ej ännu disputerat) blifwa expedierade, står til tiden och lyckan. MennanderBr. 2—3: 655 (1766). Nu står till lyckan, om vi komma hän med lifvet. SvFolks. 423 (1849). Svedelius i 2SAH 46: 105 (1870: framtiden).
d) (†) i uttr. ngt står på ngn l. ngt.
α) i uttr. ngt står (up)på ngn, ngt ankommer l. kommer an på l. är avhängigt av l. beror på l. av ngn. Nu stodh thet allena vppå Städherna .. om the föruthan all Exception och Willkår skulle sigh Concilij Decret vnderkasta. Schroderus Os. III. 1: 294 (1635). Dhet står alt på en godh vthtydare .. (dvs.) Alla förstå, eller vthtyda icke en ting lijka wäl. Grubb 84 (1665). Afftonsongs texten slöt sig så: At Israels barn giorde, som theras fäder för them giordt hade. Thet var intet alt gott thet icke. Ty står thet mykit, sade jag, på föräldrarna. Swedberg Lefw. 126 (1729). Det står nu allenast på Er, at giöra mig fulkomligen lycklig. Lindahl Tanckef. 45 (1740).
β) i uttr. ngt står (up)på ngt, ngt är avhängigt av l. beror l. kommer an på ngt. Belangendes then engelske (giftermåls)handell .. vij .. kunne täncke, ath saken thär opå nu mest står, hvad svar thär till falle kann. G1R 28: 515 (1558). Thet står och mycket där uppå, adt Säden bliffwer tiänlig och wäl nederkörd i iorden, ty .. ligger hon .. förmycket yppen, så ätes hon upp och fryser bårt äller förtårkas. Rosenhane Oec. 71 (1662). (Den anklagade nekar till att ha fört) något oliud, uthan står alt sådant på skiähl och bewijs. VRP 3 ⁄ 9 1729. Hela hans lefnadslycka stod på ett förloradt kort, han var utskämd inför hela verlden. Cederschiöld Riehl 1: 22 (1876).
e) (†) i uttr. stå under ngt, vara avhängig av l. underkastad ngt; anträffat bl. i uttr. stå under ngns behag. Bleff så beslutadt att theres (dvs. de andligas) frijheet och preuilegier här i landet skulle aldeles stå vnder Konungens behagh. Svart G1 104 (1561).
C.
34) vara skriven (l. inristad l. inhuggen l. utmärkt med symbol o. d.) l. (om)nämnd i skrift, finnas att läsa, ofta äv. dels i uttr. stå skriven (l. antecknad l. (om)nämnd o. d.), dels i uttr. stå att läsa, vara att läsa, kunna läsas (jfr 29 a); i sht med det l. annat obestämt pron. ss. subj. l. opers. Vad står det i tidningen idag? Berättelsen har stått i en veckotidning. Det står skrivet l. står i skriften l. bibeln. Här skall det stå komma, inte semikolon, här skall man skriva l. sätta komma, inte semikolon. Den lilla byn stod inte utmärkt på kartan. Jt(em) samme dag som forsc(ri)ffuit staar for S(anc)ti Clemens dag. SthmSkotteb. 3: 192 (1521). Then scrifft som ther vpteknat ståår. Dan. 5: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: blivit tecknad). Rosén E14HNämnd 176 (i handl. fr. 1564: stodhe antechnedhe). På then ena terningen war sex, men then andra sprang i tu, och kom thär .. på thet ena stycket sex upp, men på thet andra stod ett. Peringskiöld Hkr. 1: 529 (1697). Til christendomen och uti christendomen (är) icke .. allom nog til underrättelse, att de dertill hörande sanningar stå i bibelen och kunna där läsas; utan de behöfva därjemte handledning därtill. 2RARP 19: Bil. s. 116 (1755). Om fyra dagar står mitt äfventyr i Aftonbladet. Jolin Kom. 113 (1845). Längst inne i en skrivbordslåda låg ett foto av en ganska söt liten donna och på baksidan stod det: ”Till Otto från hans tacksamma Ninni.” Siwertz Tråd. 93 (1957). (Diktsamlingen) hade mest utgjorts av dikter som tidigare stått att läsa i ”Sjömannen” och ”Eldaren”, en rotlös långseglares lokalpress. Lo-Johansson Förf. 10 (1957). — jfr IN-STÅ. — särsk.
a) i lista, register, testamente, räkenskaper, (post i) budget o. d.: vara upptagen (l. nämnd) l. uppförd (på resp. i); äv. (med förbleknad innebörd) främst angivande att ngt ingår i l. sorterar under ngt. Ded övria aff samma vexel stog på sallie Gerdt Dir[i]ksons ballantze. OxBr. 11: 586 (1630). Skinka .. Mättwurstar .. Böör intet ståå under Tit(el)n af Specerie. HovförtärSthm 1689 A, s. 1902. Gratialer, Begrafnings- och Bröllops-hjelper, nådeår, Ransoner, samt Pensioner, som intet stå på Staten. HC11H 9: 69 (1697). Min (dvs. Ruths) högsta ära är .. / At jag för moder står på Jesu slägtregister. Kolmodin QvSp. 1: 338 (1732). Den posten står, står upptagen, står afförd i räkningen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den persedlen står i förteckningen. Därs. Hvad tron J vår odödlighet blifva? Jo, våra namn skola stå uti ett och annat register. Hedborn Minne 6 (1835). Om balansen står på ett konto i debet, öfverflyttas den till kreditsidan. Smedman Kont. 2: 18 (1883). — särsk. i uttr. stå till bok(s) l. i bok (i sht oeg. l. bildl.), förr äv. stå till räknings (anträffat bl. oeg. l. bildl.), se BOK, sbst.2 1 b ε, resp. RÄKNING 1 b κ; jfr g.
d) (†) i uttr. stå emot ngn, om dokument o. d.: vara riktad mot ngn l. (med sin fördömelse l. dyl.) träffa ngn; jfr 16. Titt heliga blod / Som aldeles hafwer vtplånat / Then handskrift som emot mig stod. Swedberg Ps. 1694, 186: 18; jfr Ps. 1986, 440: 4.
e) med särskild tanke på placeringen i skrift: vara skriven l. placerad l. ställd (där l. där, äv. så l. så). Thet kan wara skeedt för itt hundrade åår, thet kan och så snart wara skeedt för sex eller otta hundrade åår, och ther före kan thet offta settias epter som före stå skulle. OPetri Kr. 7 (c. 1540). Hwadh för Taal, som komma på Linierna at stå (vid addition), vthwijsa tigh, thet tu begärar at weeta. AJGothus ThesAritm. 17 (1621). Bas-klaven .. står på 4:de linien. Möller LbMus. 4 (1880). Stå enstaka bokstäver eller ord icke i rät linje med varandra, anmärkes detta (vid korrekturläsning) med två parallella streck. Elge BoktrK 50 (1915). Den latinska täxten står nu bättre under noterna, än förr hos Hæffner. Nodermann o. Wulff FörsamlKSångb. 33 (1922).
f) (förr) i uttr. stå på skampålen l. påle(n), om brottslings namn: vara anslagen på skampåle; anträffat bl. bildl. (jfr g) l. i jämförelse. När jag (dvs. Lots hustru) ock rörde mig, hwad kund’ jag wärre få, / Än olydna på mig skal, som på påle, stå? Kolmodin QvSp. 1: 33 (c. 1710, 1732). Sverige hade .. i (G. M.) Armfelt sett .. en lifdömd landsförrädare, hvars namn stod på skampålen. Tegnér Armfelt 3: 453 (1887).
g) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a slutet, f); särsk. i uttr. stå skrivet i stjärnorna l. blott stå skrivet, vara förutbestämt (av ödet). Vårt öde är bestämdt, det står att läsa / uppå din panna. Frithiof. Stå der icke äfven / blodröda runor, talande om skymf / och hån och landsflykt? Tegnér (TegnS) 4: 48 (1824). Om såleds trogen kärlek jemt blef störd, / Så står det wäl som lag i ödets bok. Hagberg Shaksp. 1: 9 (1847). Namn sådana som Darwin, Huxley och Wallace stå på den svenska idealitetsfilosofiens index. Samtiden 1873, s. 411. Ömt deltagande stod att läsa i hennes ansikte. Wulff Dante 167 (1897). Men det stod skrivet i stjärnorna att barnet skulle bli en märkesman inom sitt folk. Östergren (1949). Nej, fröken Odqvist förmådde inte rädda Lidén ur hans isolering. Det stod skrivet att hans livs utbrytningsförsök skulle utspelas inom siffrornas trollcirkel. Siwertz Tråd. 28 (1957).
D. vara kvar; förbli oförändrad; restera; ha stannat o. d.
35) (i uttr. med bet.:) vara kvar (i stående ställning), stå kvar (se 1, 5, 11); förbli orörd l. oanvänd l. oförändrad l. icke vidgjord l. betald o. d.; bestå; äv. dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. i uttr. bli stående (förr äv. ståendes l. ståndandes), dels (se c) i uttr. låta stå. Ko(nglig) M(ajestät) måtte .. tilkenna gifvit blifva .. hvar samme summa insatt eller standandes är. RA I. 1: 606 (1553). Hennes man war skyldigh .. någen gieldh, som en rum tidh stådt hafuer. NorrlS 10: 49 (1639). Crystallglas då dett stått ett åhr, och man slickar på dett, smakar dett salt. Linné PlutoSv. 15 (1734). Täubel Boktr. 1: 181 (1823: blifwa ståndande). Sista sticket (i piké) gäller 2 och lesen (dvs. flesta sticken i spelet) 10 point; äro sticken lika fördelade på båda händer, säges det att lesen står, och ingendera får räkna den. Hagdahl DBäst. 201 (1885). Efterfrågan å varan (har) aftagit, under det att anbudet hållit sig stående. Forssell Stud. 2: 180 (1886, 1888). Fönsterna kan gärna stå, för här finns inga myggor. Strindberg Kamm. 1: 9 (1907). Genom .. (sättmaskinernas) användning finnes alltid tillgång till obegränsade kvantiteter brödstil, vilket, när det gäller att ha arbeten stående en längre tid, ej behöver åsamka boktryckaren någon stilbrist. Elge BoktrK 46 (1915). Här finns hyggen som stått i drygt tio år utan att föryngringen med hjälp av fröträd har lyckats särskilt bra. PiteåT 28 ⁄ 5 1986, s. 9. — särsk.
a) (numera föga br.) om språkljud: stå kvar (motsatt: falla l. elideras). (Angående e i vissa ordslut) observeras at e slutes ut för en Vocali men står för en Consonant, såsom när man conjugerar affirmative (dvs. i jakande sats) slutes e ut i je, näml. j’ai, men negative blir den ståendes i je och slutes ut i ne, såsom: je n’ai pas. Biurman FrSpr. 76 (1729).
b) (numera mindre br.) om kapital: vara bunden (o. inte röras l. kunna röras); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. Dock bör .. af årliga Fonden, eller massan, några wisza proCent årligen afdragas, som .. i framtiden blifwer et stående Capital. PH 8: 5829 (1762). Det kapitalet har länge stått utan renta. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stående kapital, (dvs.) bestämdt kapital som ej förändrar sig. Därs. 764. Stående kapital innefattar inventarier, lefvande såväl som döda. Juhlin-Dannfelt (1886).
c) i uttr. låta (ngt) stå l. bli stående.
α) låta (ngt) stå kvar l. lämna kvar (ngt ngnstädes); lämna (ngt) i befintligt (ofullbordat l. icke vidgjort) tillstånd; äv.: låta (mat l. dryck) stå l. stå o. dra (i kokkärl). Thå lät qwinnan stå sina krwko qwar, och gick in j stadhen. Joh. 4: 28 (NT 1526). (De ryska köpmännen) förlupo .. sine strusser (dvs. pråmar) och lätt dem stå medh alltt dedh profviant der uthi var. OxBr. 5: 441 (1627). Aldrig lägger man något kaffeskinn .. däri, utan som man lyfter af kokarn, slår man genast i koppen den fradgande drycken utan att låta den det minsta stå. Wallin Bref 48 (1844). Låta en vätska stå. Dalin (1854). Eftersom hon låtit hela disken bli stående sen i går, måste hon göra undan den först. Gustaf-Janson SommVind 188 (1970).
β) (†) med förbleknad bet.: låta (ngt) vara (utan att ingripa l. reagera o. d.), låta passera. Vij achtade vara bättre sittia stilla och tåla något af thet oss tilmättes af Juthen och låtat stå. RP 8: 347 (1640). Kommo alla Gudarna tilsamman .. att öfwerleggia om Aserna .. skulle hemnas dhe förderfwelige rådslagen eller de skulle låta sådant stå. Rudbeck Atl. 3: 152 (1698).
d) bankv. o. ekon. i p. pr. i adjektivisk anv.; särsk. om lån l. viss del av lån. Desza Ägendomar, som kunna säljas hwar för sig eller gemensamt .. äro .. graverade med et publikt stående lån mot 4 procents årlig ränta af widpasz 19000 R:d. GT 1787, nr 62, s. 4. Stående eller rättare långwarige Lån lära .. för Riket blifwa ett nödwändigt ondt. AdP 1789, 2: 676. Stående lån, (dvs.) lån på längre tid och beroende på uppsägning. Sundén (1891). Med tillfälliga lån förstås lån på kort tid .. Med stående lån förstås lån på lång tid eller lång uppsägningstid. Fliesberg Handel. 61 (1891). Stående lån, (dvs.) lån, som tillsvidare får kvarstå utan avbetalningar, således endast mot betalning av ränta å ränteförfallodagarna. SvAffärslex. (1948). Egnahemslån, med undantag av .. räntefri, stående del, löper med tre procent årlig ränta från utbetalningsdagen och skall .. vara amorteringsdel från den dag det lånebeviljande organet bestämmer och i övrigt utgöra räntebärande stående del. SFS 1951, s. 982.
36) (†; se dock b anm., d) (i uttr. l. förb. med bet.:) lämnas oavgjord l. icke fullföljd; uppskjutas l. få vänta l. bero l. anstå (särsk. i uttr. låta stå, låta anstå l. bero l. vänta; låta bli, underlåta); äv. (se a, c) i vissa uttr. med bet.: lämnas oavgjord l. därhän o. d. Ped(er) niels(ons) sak skal standa saa længe at presten ær m(edh) tilstæd(es), som malsman ær for barnet. OPetri Tb. 13 (1524). De skole leggia böter på, dogh efter fattigdomen .. är stoor .. der före kann thett stå inn till thesz att enn nÿ taxerningh skeer. 3SthmTb. 5: 19 (1603). Ändoch jagh hafver önskadt at hafva kunnat komma i taal med T(ua) M(agnificentia), lijkväl, medhan jagh förnimmer, at T. M. öfvermåtton är betungadt medh åthskillige ärender, nödgas jagh låta thet stå. PKenicius (1615) i OxBr. 12: 20. Effter vij icke om alle puncter kunde bliffua eense, då skulle och dhe andre alle bliffua stående. AOxenstierna 2: 698 (1624). Medålderskarlar, som seent mättas vtaff Guld, / The låta Åckret stå, och möta Fursten huld. Arvidi A 2 b (1651). Det står med denne saken, till dess man får see effter i constitutt. huru praxis är med sådane unge piltar, som slå fönster sönder. UUKonsP 10: 41 (1673). Ändtel. stannade Consistorium deruti, at man låter detta ärandet ännu stå någon tijd så länge. HärnösDP 1696, s. 528. Jag hade äfven nu önskat öfverskicka exemplar till grefve Trolle-Wachtmeister m. fl. andra, men det får stå till öppet vatten. NNordenskiöld (c. 1840) hos Berzelius Brev 11: 236. — särsk.
a) i uttr. stå oförlikt l. öppen, om tvist l. rättssak o. d.: vara l. lämnas oförlikt l. oavgjord. Vttfeste .. (45 marker) opbur(i)t ffor kongx saken ock her(e)ttz saken ståår offorlicth. UpplDomb. 7: 56 (1551). Men huar te h(er) eftir någott yt(er)ligerre trätte, stonde thenne saack yppenn. VadstÄTb. 56 (1582). Saken stånde öpen till widare förklaringh. RARP 1: 25 (1627). Saken skulle i alla tider stå öppen, och all den tagne skadan .. ärsätas. Schönberg Bref 3: 215 (1778).
b) i uttr. stå därhän, vara oviss l. osäker; (få) lämnas därhän (se d. o. 5); äv.: vara l. ha lämnats oavgjord; äv. i uttr. låta stå därhän, lämna därhän; i sht opers. Hwadh Stendernes discusser och åthhäffuor ähre öfwer Chronones satisfaction så öf:r deres egne gravamina, ded moste stå därhen. AOxenstierna Bref 4: 238 (1646). Nå så farwäl då Ingri, det står derhän, om wi få se hwarannan mera i detta lifwet. Modée HåkSmulgr. 11 (1738). Magnetismen gjorde .. mycken bruit (dvs. väsen) här i Stockholm; står nu därhän, om vissa Grefvinnors Irritabilitet kan i längden kasta Vet. Academiernes kalsinniga Raisonnementer öfverända. BrinkmArch. 1: 277 (1787). Låta stå derhän. Nordforss (1805). Ahlman (1872). Anm. Per Hallström använder på ett flertal ställen stå hän i stället för stå därhän. Detta förefaller vara en novation hos Hallström som inte har fått ngn efterföljd. Man känner ett djupt medlidande med dem som hade att bära på bördan af sådana syner (dvs. av yttersta domen och helvetet) genom lifvet — om nu målarne trodde på dem så absolut, må för öfrigt stå hän. Hallström ItBr. 78 (1901). Att det fanns en andlig makt .. och att han .. skulle upptagas däri .. tyckte han sig .. fatta. Men huru detta hängde samman med personlig odödlighet, det lät han stå hän. Dens. Händ. 242 (1927).
c) i uttr. låta stå till sin ort, lämna därhän. Wi låte stå til sin ort, med hwad skäl den Christeliga Kyrkan hos den wyrdige ålderdomen hafwer stadgat, det Prester ock måge sittja i werldsliga saker Dom. HC11H 8: 128 (1681).
d) (fullt br.) i uttr. stå på framtiden, ställas på framtiden; jfr FRAMTID b. Fast det får stå på framtiden än så länge, tilllade han hastigt. Ekman Kont. 328 (1939). Valet får stå på framtiden. SvHandordb. (1966).
37) (i förb. l. uttr. med bet.:) återstå o. d.
a) i vissa förb. l. uttr.
β) i förb. stå kvar, vara kvar, återstå; särsk. (o. numera företrädesvis) om faktum o. d., liktydigt med: vara ovederlagd, (fortsätta att) gälla trots vad som anförts l. dyl. Att mot Eneas försöka min arm och pröfva hvad bittert / Döden äger, för mig står qvar. Adlerbeth Æn. 337 (1811). Kvar står det faktum att (osv.). HågkLivsintr. 8: 268 (1927). Kvar står emellertid, att (osv.). Östergren 3: 1370 (1931). (Sv.) 4 ifrån 5 står 1 kvar (eng.) four from five leaves one. Harlock (1944).
δ) (†) i vissa uttr. med indir. obj.
α’) i uttr. stå ngn till rest, återstå för ngn att utfå l. erlägga (jfr REST, sbst.1 2 b); äv. allmännare: återstå för ngn (att göra), se REST, sbst.1 2 e. The .. haffua (icke) giffwitt honom sijn fulla båsmans hyra .. thet honom stod til rest, lop til 2 marc pngr. BtSödKultH 12: 11 (1591). Hann .. Röfuade enn verchhesth .. som var tagin aff honom för Hans vdskylder som honom Stod .. till Resth för anno 98 och anno 99 som pär olsons Regenskap förmeller. UpplDomb. 5: 190 (1599). Aschaneus HwsRegl. 13 (1614).
β’) i uttr. stå till rygga, hållas inne, icke utbetalas l. komma vederbörande till del; äv. stå ngn till rygga, återstå för ngn (att få); jfr RYGG 5 g β. Szå oss hoppas then deel oss bör skal icke stå tiil rygge. G1R 9: 338 (1534). (Knektarna) skole .. redeligen få, huad deell thom tiil rygge står. Därs. 10: 150 (1535).
b) (†) åtföljt av inf. (förr äv. i uttr. stå till göra ngt): återstå (att osv.); särsk. i sådana uttr. som stå att se l. bevisa, i fråga om osäker händelseutveckling resp. osäkert resultat. Thet öfrige (beträffande invigningen av Åbo Akademi) står ännu så wijda till arbeta oppå till dess ändt- och fulkomlige fortsättiande. BraheBrevväxl. II. 1: 8 (1639). (Sv.) Dät står at bevisa, (lat.) Res probanda est. Schultze Ordb. 4892 (c. 1755). Sedan står att se, om lyckan vill vara eder gunstig. SvFolks. 1: 43 (1844).
38) icke röra sig l. icke fortgå o. d.; äv. i uttr. stå stilla l. (i högre stil l. ngt vard.) stå fast (se a η) l. i knut (se b η) l. i stad (se b ϑ).
a) icke (längre) röra sig l. gå runt l. vara i gång l. (se särsk. α) icke gå (se d. o. I 10); ha stannat (äv. liktydigt med: icke fungera); ofta i uttr. stå stilla (l. still). När .. (väsendena) gingo, så gingo .. (hjulen) ock, När the stodho, så stodho thesse ock. Hes. 1: 21 (Bib. 1541; 1917: stodo stilla). Tå giorde iagh en klaghogrååt, at hans strömar moste stilla stå, och the stora watnen intet löpa kunde. Därs. 31: 15 (ej i Bib. 1917). Min ängels baren recommendera sigh ödmiuklig hos deras kiäre papa och äro dij rätt såm papegågor, mun står aldrig stila på däm. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 244 (1701). Hafwandes strömmen i år, allenast stått wid Fiskeby etc. men intet wid Motala. Block MotalaStr. 24 (1708). Kuggarne kunde ej nu gripa i hvarann: hela mekaniken (i kvarnen) stod. Almqvist Skälln. 97 (1838). Mellquists rum hade .. tre dörrar, som aldrig fingo stå still. Siwertz JoDr. 207 (1928). Dagen var obeskrivligt het. Luften stod stilla. Nilsson HistFärs 118 (1940). — jfr STILLA-STÅENDE, adj. — särsk.
α) om klocka: icke gå; ha stannat. Sahlstedt (1773). Det gamla skoluret hade stått öfver natten och nu åter börjat gå, gnisslande af ålderdom i alla kuggar. Runeberg (SVS) 7: 55 (1834). Klockan stod efter doppet, så jag visste inte hur dags det var. Siwertz Förtr. 153 (1945).
β) om solen l. annan himlakropp: ha stannat i sin (skenbara) gång (dels i fråga om vinter- l. sommarsolstånd, dels i fråga om övernaturlig händelse); äv. (om stjärna l. om solen, i fråga om det verkliga rörelseförhållandet mellan denna o. jorden): vara orörlig. For hans skul stodh solen, och en dagh wardt så long som twå. Syr. 46: 4 (öv. 1536: Apokr. 1986: fick solen att vända om). Josua .. sadhe j Israels närwaru. Sool statt stilla j Gibeon, och måne j Aialons daal. Jos. 10: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stå stilla). (Sv.) Stiärnorna stå stilla, (lat.) Stellæ insistunt. Schultze Ordb. 4892 (c. 1755). Solen står tre dagar stilla i sommar- och vintersolståndet. Topelius Tb. 36 (1895). Stjärnan som stod över Betlehem. Östergren (1949); jfr 5 b.
γ) om vatten(samling): sakna genomströmning l. ström, vara stillastående; i sht i p. pr. (se ϑ β’). Thär som .. skeppet gick fram, såg man at siön stod stilla efter, såsom thär wore lugn. Peringskiöld HKr. 1: 304 (1697). Stå stilla, som en stilla sjö eller vatten. Ekblad 378 (1764). (Sv.) stå stilla: om vatten: (fr.) dormir; croupir. Schulthess (1885).
δ) om arbetsmaskin, fabrik, kvarn o. d.: icke hållas igång l. vara igång (särsk. på grund av att verksamheten i fråga (temporärt) upphört l. lagts ned). Är vår villie, att I .. vele ju endeligen så lagett, att hytterne icke schole her effter ståå, som nu en tijd longh skedth ähr. G1R 23: 14 (1552). Huadh hüttorna vedhkommer, så gå ugnerna ännu, såsom och bookvärcken härtill någorlunda gått hafua .. men för vatulösa skull moste de nu stå. OxBr. 11: 346 (1644). Reparationsyrken i en fabriksort förtjäna ingenting om själfva fabrikerna stå stilla. EkonS 1: 218 (1891). Står smedjan också? frågade han. Lagerlöf ChLöw. 222 (1925). Vi ska ha fem kronor mer i timmen när vi tvingas köra sprutan för hand .. annars får den stå. Karnstedt Slamf. 175 (1977).
ε) om ngns hjärta: icke längre slå, ha stannat; numera nästan bl. i förb. stå stilla l. still, särsk. hyperboliskt, ifråga om känslomässig chock. Hjertat, bristande, kallt, klappade mattare — stod. Lindegren 1: 276 (1805). (Sv.) hjertat står (lat.) cor torpet, non salit; constitit. Cavallin (1876). Då insåg jag, att det var sant, och mitt hjärta stod stilla .. vår byfogde var en mördare. Lönnberg Franzos HalfAs. 131 (1881). Jag bäfvar, mitt hjärta står still. Wirsén Vis. 102 (1899).
ζ) (numera bl. i vitter stil) om penna (se d. o. 2), i fråga om att icke kunna försättas i rörelse till skrift; vanl. metonymiskt l. oeg. l. bildl., använt för att beteckna att ngn icke är i stånd att skriva l. författa (till följd av sinnesstämning l. dyl.). Nu wille Jag wähl gierna mehra siunga / Men Sorg förtaer min Röst, min Penna står. Lucidor (SVS) 1: 4 (c. 1670).
η) (mindre br.) i uttr. stå fast, stå stilla o. sitta l. vara fast i ngt, stå i ngt o. icke komma loss l. komma vidare. Klyfvarbommar hafva mer än en gång blifvit knäckta af att lejdaren stått fast i svår sjö. Platen Glascock 1: 69 (1836).
ϑ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som står stilla, som inte rör sig, särsk. i uttr. bli stående (förr äv. ståendes), särsk.: komma till ett stillastående, stanna; äv. (i sht i fackspr.): orörlig l. fast anbringad. Stiernan .. bleeff stondandes öffuer ther barnet war. Matt. 2: 9 (NT 1526; NT 1981: tills den .. stannade). Våta utdunstade ångor ifrån sjön och träsken blifva ståndande i luften (i Batavia). Thunberg Resa 2: 248 (1789). Några (av symaskinerna) arbeta med rörlig spole (skyttel), andra med stående spole (gripare, hake o. s. v.). Wolter Symask. 23 (1866). Stående ref, då refven står still, uppburen på olika sätt: såsom ståndkrok .. genom metspö. Ekman NorrlJakt 304 (1910). — jfr STILLA-STÅENDE, adj. — särsk.
α’) sjöt. i uttr. stående gods l. tackel l. part o. d., fast o. orörligt gods l. tackel l. fast o. orörlig bardun l. part osv.; motsatt: löpande. Siöart. 1685, s. 31 (: Tackel). Alla Skeppen woro drefne, och 21 til tackel och tyg, löpande och stående gods färdige at läggas ut på strömmen, til at intaga prowiant. Loenbom Stenbock 3: 46 (1760). Röding 2: 699 (1796: part). Tillfällen att skaffa sig närmare kännedom om den stående och löpande taklingen böra snarare sökas än undvikas. Platen Glascock 1: 11 (1836). Båten är bygd af 1 ⁄ 2 tums mahogny på tvär- och längdspant .. den stående och löpande riggen består till största delen af mycket smäckra stålwires. NTIdr. 1900, julnr s. 30. Hela framdrivningssystemet å ett segelfartyg utgöres av: Rundhult, nämligen stående rundhult (master .. bogspröt och klyvarbom) samt rörlig rundhult .. Segel .. Tackling. Nilsson Skeppsb. 183 (1932). Stående godset tjänar till att stötta rundhulten och utgörs av vant, stag, barduner etc. Elfman o. Ginsburg Båtäg. 82 (1960).
β’) motsv. γ, om vatten i naturen l. vattensamling: som (är svart l. illaluktande o.) saknar avlopp l. genomströmning; äv. om vatten i marken: som står (i marken). (Lat.) Stagnum (sv.) stilla watn, stondande watn. VarRerV 40 (1538). Staende Siöer, Kärr och Hengedij finnes här wel, och på någhra städher giffuer Siön widh Stranden offte een ond lucht. Berchelt PestOrs. B 4 b (1589). Doch troor jag, at denna Pestilentien mäst öfwergår dem, som boo eij långt från ståndande watn, träsk och kärnar. Lindestolpe Pest. 14 (1711). Brukad plog blänker, stående vatten stinker. Granlund Ordspr. (c. 1880). Träden behöfva .. stora kvantiteter vatten i jorden, blott detsamma ej är stående, då läget blir, hvad man kallar bottensurt och kallt. Abelin Frukt 75 (1902). Harlock 839 (1944).
γ’) fys. o. el.-tekn. i uttr. stående våg l. vågrörelse(r) (l. svängningar o. d.), i fråga om förhållandet att (minimal o. maximal) vågrörelse l. svängning som inte fortplantar sig uppträder i mitten av interferensfältet mellan två vågrörelser med samma amplituder men motsatta rörelseriktningar. Den andra och viktigare åtgärden (vid framställning av svängningskurvor hos en i växelström svängande kropp) består i att förvandla de vandrande kurvorna till stillastående, således att erhålla s. k. stående kurvor. TT 1890, s. 131. Stående vibrationer. NF 15: 823 (1891). Genom uppställande af en reflekterande skärm .. åstadkom Hertz stående elektriska svängningar. Därs. 20: 628 (1897). En sträng af kautschuk eller metall kan bringas i svängning .. Man säger, att den befinner sig i stående vågrörelse. Moll Fys. 4: 9 (1901). Stående vågor uppträda t. ex. vid totalreflexion då den infallande vågen interfererar med den reflekterade. IngHb. 1: 100 (1953). TNCPubl. 68: 135 (1977: våg).
b) i fråga om verksamhet l. utveckling l. process o. d.: icke fortskrida l. fortgå l. utvecklas; ha avbrutits l. upphört; äv. opers. Är thet ock för öghonen at skabben haffuer ståndit stilla .. så är skabben lääkt. 3Mos. 13: 37 (Bib. 1541; Bib. 1917: visar sig oförändrad). Jag lät .. alt annat arbete stå, och började giöra påszar och pungar. DeFoë RobCr. 60 (1752). Sköterskan anlade .. genast Esmarchs binda såväl nedom som öfver såren, hvarefter blödningen stod. Hygiea 1881, s. 666. Teologien, såsom vetenskap, kan icke, utan att uppgifva sig sjelf, stå stilla. Ljunggren i 3SAH 2: 7 (1887). Till Hotel Postgaarden, där tiden står stilla och sover i övervuxna lusthus och verandor. Österling SkånUtfl. 208 (1934). — jfr STILLA-STÅENDE, sbst. — särsk.
α) (numera föga br.) om l. i fråga om affärer l. affärsverksamhet l. handel (med viss vara): vara avstannade resp. avstannad l. ”ligga nere”. Dalin (1854). Goda affärer hafva gjorts med puddlat jern i bollar och stänger .. Valsadt trådjern har sålts med lätthet .. Tackjern står stilla, och då det ej kan tillverkas till priser, som konkurrera med de utländska fabrikanternas, är det (osv.). TT 1876, s. 22. Cannelin (1939).
β) om ngns förstånd l. tanke(verksamhet) o. d., i fråga om att upphöra att fungera (för en stund). Jag vill upspinna knep, öfver hvilka ert förstånd skal stå stilla. Rutström Schiller Röfvarb. 19 (1799). (Sv.) Mitt förnuft står stilla (fr.) s’arrête; vanl. est confondue. Schulthess (1885). Vi se oändlighet i tid och rum, / Men ”evighet” — där står vår tanke stilla. Wirsén Vis. 83 (1899). Auerbach (1913: förstånd).
γ) (†) i uttr. låta stå sitt arbete, i fråga om att stanna upp o. upphöra med sitt arbete (under viss tid). Ty skal then som kommer tilstädes (till gruvan), icke wara skyldig för then andras försummelse låta stå sit dygns eller wekuarbete. Bergv. 1: 157 (1649).
δ) (†) i fråga om kortspel, opers.: poängen l. poängräkningen ändras icke; jfr ε. Slår man (i arabiskt kägelspel) en af yttre hörnkäglorna, står det, d. v. s. intet får räknas derföre. HBiblSällsk. 2: 78 (1839).
ε) spelt. i uttr. kucku står, kucku står stilla (sagt av person vid killespelet när kucku (se KUCKU, sbst. 2) påträffas, därmed angivande att allt pågående kortbyte skall upphöra). Om Cucu träffas (vid byte) så heter det Cucu står. ReglKortsp. 2: 28 (1809). Kucku står, ingen byta får. MinnHbgSkola 21: 12 (1954).
ζ) hyperboliskt, i fråga om mycket långsam process osv.; särsk. om kolning (jfr ι slutet). Då kolningen nu skulle öfvergå till underveden, och för att befordra denna öfvergång, som alltid sker långsamt, till den grad, att man säger ”kolningen står”; så (osv.). JernkA 1827, s. 159.
η) (numera knappast br.) i uttr. stå i knut, om lycka l. ära o. d., i fråga om att vara outvecklad l. obetydlig l. liten; jfr KNUT, sbst.1 1 b γ γ ’ . Ett skrämer mig ändå, förnämligast min lycka (dvs. ekonomiska ställning), / Den mehrendels, som Jag, stått alt för ett i knut. Brenner Dikt. 2: 129 (1723). Min ära stod i knut; men ärlig jag dock war. Dalin Vitt. 3: 112 (1744).
ϑ) (†) i uttr. stå i stad, stå stilla. I dag var plenum kl: 10, och ståndet måste åtskiljas kl: 11 af brist på göromål. Allt står i stad. Geijer Brev 257 (1830).
ι) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr a ϑ; särsk. i uttr. bli(va) stående (förr äv. ståendes), stanna upp, förr äv. opers., i uttr. bliva ståendes med ngt, hålla upp med arbetet med l. på ngt. BtFinlH 4: 269 (1564). Om thett icke kan skee, så att porten så wäl som Kyrkian kan blifwe ferdig .. Så må thett blifwe ståendes med porten til thes Kyrkian är ferdig. HB 2: 220 (1588). Vi ha funnit att analysen av de faktorer, som åstadkomma förändringar i den allmänna prisnivån, så snart det rör sig om guldmyntfot, icke kan bli stående vid penningmängden utan måste utsträckas från penningmängden till världens hela guldmängd. Cassel TeorSocEkon. 429 (1934). — särsk. (förr) skogsv. motsv. ζ, i överförd anv., i uttr. stående stöt, stöt (dvs. vart o. ett av de okolade partierna i kolmila på ömse sidor om den utkolade varmgången i mitten) som undergår en mycket långsam kolning utgående från milans centrum (motsatt: stöt som genomgår en snabbare kolning gm varmgångens successiva utvidgning, gående stöt). Största felet vid kolning med gående stötar är att .. kolfrät uppkomma emellan kolen och veden .. Detta må vara orsaken till att man på många ställen .. öfvergått till kolning med stående stötar. Wikström Koln. 48 (1881). Vid kolning med stående stötar .. har tändningen lämpligen skett vid lägsta punkt (yttre låg tändning), varefter kolningen drivits från periferien genom varmgången till centrum. HbSkogstekn. 688 (1922).
E.
39) (†) uppstå l. uppkomma (av ngt). Förekomma alla där aff stående olägenheeter. RP 8: 27 (1640). Resolv(erades) .. att man .. (vid klostret) eller vijd Stoorekyrkian skulle tilstädja begrafninger, achtandes således staden för thet stank och ther af stående siukdomar. Därs. 319. Påminte Rector om qwarnen .. och att sådant communicerades med Ill. Cancell. i tijd, effter någon fara torde ondt stå af drögzmålen. UUKonsP 11: 14 (1674).
F. med direkt obj. (jfr G).
40) (†) utsättas för l. löpa (fara l. risk). Stoor fara stod titt Skep, O Swea, tå tig brast, / Och dimblad’ öfwer bord, tijn starcke Store-mast. Stiernhielm Jub. 43 (1644, 1668). Jag (K. X G.) fruchtar är Flottan uthur Landscrona, kan then samma icke så snart .. komma in ighen och skal stå hazard till at blifva slutin uti någon hambn ther the icke kundhe provideras. HSH 5: 202 (1659). Så har .. en brantare sluttning thet, at ugnen bärer sig bettre .. så at arbetaren och blåsningen står mindre fahra. NoraskogArk. 4: 204 (1719); jfr I 35 b.
41) stå (e)mot l. hålla för l. klara av (ngt); numera i sht i vissa uttr. Tilseges dem som hafua owana fhår som ingen gierdesgård kan stå .. skola hafua wallgång med dem. VRP 1648, s. 337. Trenne Sturars Dygd stod tusend stormars kast. Dalin Vitt. II. 5: 18 (1742). (Den ojämnt fuktade leran) blifver .. till den grad knölig, att den sällan står torkning efter formningen. Gundberg Tegel 7 (1860). — särsk.
a) (†) med avs. på jämförelse: tåla. Då kunde intet land stå jämförelsen med Frankrike. Arsenius MannKläd. 87 (1902). Jag vet inte något annat än de egyptiska pyramiderna, som kan stå jämförelsen med det gigantiska befästningsarbetet vid (väst)fronten. Cederschiöld Väntan 118 (1915).
b) stå provet, äv. sitt prov, bestå provet l. sitt prov (se PROV 1 f γ); jfr PROV 1 f β. Denna trohet och kärlek (till konungen) har ock derigenom visat sig vara af äkta slaget, att den stått profvet både i lust och i nöd. Wisén Tal 9 (1881). Petersburger-traktaten hade så till vida stått sitt prof. Forssell i 3SAH 3: 213 (1888). Velocipeden har ännu ej stått profvet under ett fälttåg, då fottramp och hjulspår fördärfvat vägarna. KrigVAT 1899, s. 162. Vid det turkiska väldets hägrande upplösning kunde det ej gärna tänkas, att den ryska oegennyttan skulle stå provet. HT 1931, s. 304.
d) stå pall, se PALL, sbst.2 2. Med undran vi alla tänkte, / att berget skall ändå stå pall, / men stålet i släggarna blänkte / och berget skalv för en knall. Viksten SkogSjung. 157 (1933). Att .. (skyddsrummen) står pall för den förbättrade djävulstekniken. GHT 1947, nr 54, s. 11. Spelet står pall. SAOBArkSakkSvar (1989).
42) [utvecklat ur 41] (i fackspr.) om barlast: bibehålla (stoppning; se STOPPA, v. I 10). TT 1899, Byggn. s. 132.
G. refl.
43) (†) i uttr. stå sig till skada, stå o. bli skadad, stå så länge att den l. det blir skadad resp. skadat. (Sv.) Winet står sig til skada (lat.) Vinum corruptioni relinquitur. Sahlstedt (1773). Om det står längre, står det sig till skada. Weste FörslSAOB (c. 1817).
44) behålla sin kvalitet l. sitt värde l. (förhandenvarande, goda) tillstånd l. utseende, bibehålla sig; fortsätta att finnas; klara sig o. d. Ett vet jag, som står sig, och det är dumheten. Hedenstierna Kaleid. 42 (1884). Det är en gammal erfarenhet, att poesiens språk bättre står sig mot tidens tand än prosans. Verd. 1892, s. 16. De drogo stöflarna på, slängde tröjorna om sig och gingo ut för att se, om taken höllo och om båtarna stodo sig (i stormen). NordRevy 1895, s. 16. Den nyare oljefärgen står sig ej. PT 1896, nr 7, s. 3. Sen förde han upp smedjan — och den stod sig nog än, den! Sjödin StHjärt. 39 (1911). Den andel av alla arbetande som är sysselsatta i den offentliga sektorn har ökat: 17 procent 1965, 19 procent 1970, 30 procent 1980, 32 procent 1983. Kan trenden stå sig? En övre gräns går vid 100 procent, som matematiskt är svår att överskrida. DN 13 ⁄ 1 1985, s. 2. — särsk.
a) om mat l. dryck: kunna lagras l. stå (se 1 h α) utan att skämmas (l. försämras l. fördärvas på annat sätt), bibehålla sig. Denna (sur)mjölk då hon så är praeparerad och serum skild ifrån henne, står hon sig wäl och läskar i hettan. Linné Diet. 2: 159 (c. 1750). Drickat står sig icke öfver sommaren. Dalin (1854).
b) om väderlek l. temperatur: bibehålla sig; särsk. liktydigt med: icke försämras l. övergå i annan, sämre väderlek osv. När kreaturen kommit ut, såg madam Berg .. ut öfver himlen för att se, om vädret stod sig. Geijerstam FattFolk 1: 110 (1884). ”Gud ske lof,” svarar Schukkur Ali, ”måtte vädret stå sig i dag”. Hedin Transhim. 2: 194 (1909). De kanske också säger annat. Att där far en släde, jag undrar om kylan står sej, goddagen, Pettersson. Johnson Här 30 (1935). De talade om semestern, undrade om vädret skulle stå sig. TurÅ 1956, s. 128.
c) (numera mindre br.) om växt: klara frost l. kyla l. andra ogynnsamma faktorer, klara sig; äv. liktydigt med: kunna växa (trots ogynnsam växtplats l. breddgrad o. d.) l. odlas; jfr III. Det tycks ey wara utan skäl, / At Aloen sig ståt så wäl, / Uppå gref Gyldenstolpes gård, / En Herres som haft trogen wård, / Om en så oförliklig Kung (dvs. K. XII), / Den tiden han war späd och ung. Brenner Dikt. 1: 231 (c. 1709, 1713). Vintersäden har stått sig godt under vintern, och omplöjning och omsådd af höstsädesfälten ha endast undantagsvis förekommit. PT 1902, nr 99, s. 3. Några bärbuskar finnas också alltid i trädgården (i trakten av Fredrika i Lappl.), ty vinbär gå utmärkt, och krusbär stå sig också, fast de sällan riktigt mogna. Sandström NatArb. 2: 111 (1910). Frosten tog ojämnt .. Många åkrar blevo alldeles förstörda, men många stodo sig ännu. Lagerlöf Sten. 16 (1914).
d) (numera föga br.) fortgå, bestå. I grekisk tunika och allt för blottad barm, / När lifvet knappt bärs upp af hennes nakna arm. / Vid himlens Gud, jag tror att får allt detta stå sig, / Så har hon om en tid knappt mera något på sig! Bäckström Lej. 5 (1875).
e) klara sig från att vederläggas l. fördömas l. underkännas (äv. efter en (närmare) granskning l. med strängare krav); hålla; äv.: behålla sitt (konstnärliga) värde äv. vid en förnyad l. en senare tids värdering l. granskning; äv. i fråga om (militär) kraftmätning: klara sig. Ryska Parisambassadören Isvolskis arkiv .. (har) särskilt av tyska författare men även av en grupp yngre fransmän utnyttjats på ett sätt, som knappast står sig inför en strängare vetenskaplig kritik. HT 1927, s. 74. En förklarlig tvekan (rådde) om slagskeppen skulle kunna stå sig mot det snabbt uppväxande flygvapnet. VFl. 1935, s. 188. I underbefälsskolan .. skrev jag en uppsats som ryttmästaren .. höll ett förundrat tal om, han sade att den skulle ha stått sig vid en studentexamen. Fridegård Här 71 (1942). Kan man vara viss om att vår tids bäst grundade vetenskapliga teorier alltid kommer att stå sig inför framtidens kritik? Regnéll Sem. 148 (1958).
f) i fråga om sätt att klara ekonomi l. bemästra andra förhållanden: klara l. reda sig. Ett rijke står sigh illa, om icke provincierne kunna holla sigh defensive (i fredstid). RP 10: 187 (1643). Man anmärkte, att de fabriker, som icke hade njutit understöd af allmänna medel, stodo sig bäst i denna kris. Malmström Hist. 5: 245 (1877). Skummet glittrar, när solen ler, / båten står sig ej illa. Tavaststjerna Morg. 2 (1884). Virbohemmanen voro i regel goda, och många av dem hade utmärkt fiske. De stodo sig ganska gott, enär deras åligganden synbarligen varit måttliga. Hofrén Herrg. 473 (1937).
45) (†) i uttr. stå sig så l. så dyr, vara så l. så dyr. Damklädningen står sig då 30 à 50 proc. dyrare än herrkostymen. SDS 1896, nr 257, s. 2.
III. om växt (l. i utvidgad anv., om bevuxen areal l. bevuxet område; se särsk. 1 b, g, 2 a slutet, c).
1) (där l. där) vara rotad i marken o. ha en (mer l. mindre) vertikal stam l. stjälk; (där l. där) växa (med (mer l. mindre) vertikal stam l. stjälk l. vertikala stammar osv.) l. resa sig. Iagh nederstörte .. (Farao) til heluetes .. all lustigh trää vnder iordenne vndte honom thet wel, the ädhlesta och besta på Libanon, och all the som widh watn ståndet hadhe. Hes. 31: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: som hade haft vatten att dricka). Då skulle du vara den högsta ek / Som stånda kunde på äng. Atterbom LÖ 2: 238 (1827). Här stå nu inga lingon, hwarken knopp eller kart. Almqvist Grimst. 9 (1839). (Skogssjön hade näckrosblad) längs stränderna, der vassen stod och gick i frö. Benedictsson Ber. 7 (1887). Gå in i din trädgård, där träd, örter och blommor stå. Wulff Leopardi 163 (1913). — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. stå på sådana l. sådana rötter, ha sådana l. sådana rötter. Knapt hade jag (dvs. Lots hustru) mig wändt, för’n jag i kroppen kände / En bitter sälto .. / .. Min kropp blef tung och styf; ei kunde mine fötter / Mer röras, än en ek, som står på diupa rötter. Kolmodin QvSp. 1: 31 (c. 1710, 1732).
b) med tanke på att växandet avbryts l. kan avbrytas av skörd l. avverkning l. nedvissnande l. nedruttnande; särsk. närmande sig bet.: (ännu) inte vara skuren l. skördad l. vissnad resp. fälld l. huggen l. nedruttnad; äv. i p. pr. i adjektivisk anv. Clädher nw gudh så gräszit påå markenne, hwilkit dock j dagh står och j morghon kastas j vnghnen, skulle han icke mykit mera göra thet idher. Matt. 6: 30 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: finns till). Simson .. brende vp kerffuanar medh then ståndande sädhenne. Dom. 15: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: oskuren). (När) lijen grääset affhugga skulle (försvann skördefolket). Moste fördenskull låta ängien stå in till dess gräset wart nästan borttorkat. VDAkt. 1684, nr 61; jfr II 35 c α. I min faders dar stod linden ännu. Atterbom LÖ 2: 323 (1827). Stående träds ålder kan sällan fullt noga bestämmas utan blott närmelsevis. Kinman Guttenberg 51 (1890). — särsk.
α) i uttr. stå på rot, liktydigt med: (fortfarande) växa l. icke vara fälld l. avverkad; jfr a. Ett träd, som står på rot. Dalin (1854). Afbarkning kan äfven företagas på sommaren, medan träden stå på rot. Juhlin-Dannfelt 2 (1886). Skog som ännu står på rot. Östergren (1949).
β) (numera föga br.) refl., i uttr. stå sig till ngt, om träd, betecknande att ett fortsatt stående på rot (se α) medför ngt för trädet. Då Masteträn eller Spiror .. finnas .. wara komne til den mognad, som wisar sig genom förwisznade och fornade grenar, at de ej längre stå sig til någon förmon .. böra de igenom Auction försäljas. FörordnSkog. 10 ⁄ 12 1793, s. E 1 a.
c) (numera mindre br.) i förb. stå ute, om säd l. annan gröda: vara obärgad (o. utsatt för regn o. d.). Finne Wj helt Obilligtt, att .. bondens sääd .. moste stå vthe och förderfwas. RARP 3: 386 (1644). (Sv.) Säden står ännu ute (fr.) les blès ne sont pas encore rentrés ell. engrangés. Schulthess (1885). Hon kunde just undra om allt redan var tillvarataget i trädgården. Kålen åtminstone stod väl ännu ute. Lagerlöf Holg. 2: 415 (1907). Harlock (1944).
d) i uttr. stå så l. så länge, leva l. ha en växttid som varar så l. så länge; äv. allmännare: leva o. växa så l. så länge (särsk. i bild). The som j steenören besåådda wardha .. the haffua inga röter j sich, vtan stå till en tijdh. Mark. 4: 17 (NT 1526; NT 1981: är flyktiga). (En växt) är stadigwarande (perennis) eller wäxer up å nyo hwart år (annua) eller står hon i tu år (biennis) innan hon går sin kos. Gedner Linné En fråga 22 (1753). Nu är du det trädet, som, gagnlöst och torrt, / Den Högste beslutit nedhugga. / Din tid har du ståndat, och den var ej kort. Wallin (SVS) 2: 306 (1838).
e) i uttr. stå på tillväxt, ha lämnats kvar (vid avverkning o. d.) för att växa sig större l. grövre. Om .. (skogen) är blandad — en del utväxt och en del mindre — är det ju skäl att gallra ut de, som äro dugliga och låta de andra stå på tillväxt. Skogvakt. 1893, s. 19.
f) (numera mindre br.) i uttr. stå till frö, om gräs o. d.: stå så länge (innan det l. den skördas) att det l. den ger frö l. fröar. Man (låter) ej .. första slåttern (av rajgräset) stå till frö, utan afslår den tidigt, till hö, och låter den andra vexten mogna. QLm. 3: 61 (1833). Man bör ej så vårsäd, der spergel året förut stått till frö, ty den infinner sig då såsom ogräs. Därs. 4: 45.
g) i uttr. stå och göra ngt, särsk. stå och växa l. stå och ruttna; jfr II 9. Efter gallringshuggning får den här skogsarealen stå och växa i minst 25 år. (Skogsröjandet har) hafft sin nytta, aldenstundh Skogen doch stodh och ruttnade neder. RARP 3: 253 (1642). Bokskogen långt borta stod och liksom svällde och blev tätare för varje ögonblick. Lagerlöf Holg. 1: 11 (1906).
h) i uttr. stå (upp) till ngt, om gräs o. d.: växa så hög l. vara så hög att det l. den når (upp) till ngt (särsk. ngns knän l. armar). De gröne örter .. gräset som stod upp till armarne .. och det behageliga wädret här wid fiellroten tycktes wederqwicka alla sinnen. Linné Bref I. 1: 322 (1732). Svamp växer .. öfverallt, så att det på sina ställen står en till knäna. Almqvist TreFr. 3: 161 (1843). Det lilla korset .. är så lågt, att klöfver och blåklockor stå det upp till armarna och timotejen växer öfver det. Lagerlöf Drottn. 283 (1899).
i) (numera mindre br.) i uttr. stå att plocka, om blomma: vara att plocka (där den står), stå och erbjuda sig till plockning; anträffat bl. bildl. En Potiphars hustru med sköna maner / Joseph til kärlek vil locka / .. Inunder Paulunen den skönaste ros / Stod för vår Joseph at plocka. Bellman (BellmS) 2: 85 (1772, 1791).
j) (†) i överförd anv., om rot; äv. (jfr 2 a) i uttr. stå stark, vara starkt fäst, vara stark (anträffat bl. bildl.). Om the än stode nogh wid watn och flodh, skola the doch vthrotade warda förra än the moogne warda. Syr. 40 (”41”): 16 (öv. 1536; Apokr. 1986: Vassen som växer). Eken .. skulle barkas på stående rot. EconA 1807, juni s. 23. I ett sådant sinne som denne ynglings måste kärlekens rot stå starkast utan stöd och utan näring. Carlén Ensl. 2: 167 (1846).
2) i förb. med bestämning som anger växtens anblick l. stadium i växandet o. d.
a) i förb. med predikativt attribut: växa (sådan l. sådan); vara l. förete en (sådan l. sådan) anblick där den l. det står (o. växer); resa sin stam l. höja sin krona som är l. ter sig (sådan l. sådan) l. resa sina stammar l. höja sina kronor som osv.; i sht förr äv. i förb. med adv.: växa (så l. så), äv. liktydigt med: vara l. förete en (sådan l. sådan) anblick där den l. det står (o. växer). Marken är förödd, och åkren ståår ömkeligha. Joel 1: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: ligger sörjande). 11 (augusti) .. til Wårdsetra se på Rogen al skurin. Humblan stogh wel. JTBureus i 2Saml. 4: 100 (1626). Ask vet jag stånda, / heter Yggdrasil; / .. ståndar evigt grön / öfver Urdarbrunen. Afzelius SæmE 3 (1818). Snart .. voro (julvätten och Vigg) inne i den mörka skogen .. der träna stå så höga som om stjernorna hängde i deras grenar. Rydberg Vigg 7 (1875). Om sorg och saknad kunna skörden mogna, / för skäran snart stå redo mina år. Levertin NDikt. 40 (1894). Medan midsommargrönskan står som fagrast. Segerstedt Händ. 165 (1920, 1926). Stället är nu ett ödetorp. De förvildade äppelträden står tunga av frukt, en gammal kastanj trycker mot det inslagna fönstret och (osv.). KvinnLittH 1: 111 (1981). — särsk. i överförd l. metonymisk anv., om område (med tanke på växtligheten (i fråga)). Däldenar stå tiucka med sädh. Psalt. 65: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: dalarna betäckas med sädh). Jach gick fram om ens lates åker .. ther war icke vtan neszlor vppå, och stodh full med tisztlar, och gården war niderfallen. SalOrdspr. 24: 31 (öv. 1536; Bib. 1917: var .. full av).
b) (tillf.) i uttr. stå ngt, om träd; dels stå silhuett, stå som silhuett l. stå o. bilda silhuett (mot ngt), dels [eg. bildl. anv. av I 7] stå vakt. De stumma furorna stånda vakt, / Den tigande natten rår. Granfelt Dikt. 114 (1892). En qväll .. då boulevardens lebbakträd stå silhuett mot himlens guld. Rosenius Himmelstr. 312 (1903).
c) i förb. med prep.-uttr. inlett av i.
α) stå i blom l. blomning, i sht förr äv. blomma, förr äv. blomster l. flor, blomma, bära (utslagna) blommor; blomstra. För skördandena skal .. then omooghna fruchten förtorkas mädhan hon än nu ståår j bloma. Jes. 18: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: blomman förbytes / i mognad druva). Icke kan säffuet wexa, vthan thet ståår j wätsko, eller grääs wexa vthan watn. Elles mädhan thet än ståår j blomster förr än thz aff hugget warder, förtorkas thet. Job 8: 12 (Därs.; Bib. 1917: står grön, ej mogen för skörd). Marken står i flor, och fullan grödna. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651, 1668). (I havet i Indien) står örter, grääs och trä i skiönste blomma. Spegel GW 93 (1685). Bacchi Vingård står nu i sitt flor. Bellman (BellmS) 1: 35 (c. 1769, 1790). (Sv.) Säden står i blomma, (eng.) The corn is in bloom. Widegren (1788). Rågen, som .. stod i sin bästa blomma, var full af ogräs. Strindberg SvFolk. 2: 191 (1882). Syrenerna står i blom. SvHandordb. (1966). — särsk. i överförd anv., om årstiden vår, med tanke på växtligheten. Hemma der är lugnt och godt, / der är lust och glädje blott, / der står våren nu i flor. Melin Dikt. 1: 64 (1888).
β) (numera bl. mera tillf.) stå i knopp, knoppas, ha (mogna l. sprickfärdiga) knoppar. Alla små örter, som stodo i knopp, / slogo sina blomsterögon opp. Melin Prins. 13 (1885). Nej men har du kaktusar, som står i knopp den här tiden på året! Östergren (1949).
ε) stå i full grönska, ha full l. sin fulla grönska; i sht förr äv. stå i frodighet, vara i frodig växt. En Qwist, som efter önskan, / Är worden ett stort Trä, som står i fulla grönskan. Stiernhielm Jub. 90 (1644, 1668). Allt i frodighet står, den grönskande marken och träden, / Skogarne yfvas af löf och året är högst i sin fägring. Adlerbeth Buc. 19 (1807).
ζ) (numera föga br.) stå i växt l. bästa växten, växa resp. växa som bäst, vara inne i sin växtperiod resp. bästa växtperiod. Jtem haffuer han i förtidh, gått på sin grannes åker, och sielff affskuritt een haffreåker, om nattetijdh, som stodh i bäste wexten. UppsDP 27 ⁄ 4 1594. (Sv.) Stå i wäxten, (lat.) Crescere. Sahlstedt (1773). Rågen står i växt. Ahlman (1872).
η) (numera föga br.) stå i knut, stå stilla i växten l. ha stannat i växten; jfr II 38 b η o. KNUT, sbst.1 1 b γ γ ’ . Brenner Dikt. 1: 230 (c. 1709, 1713).
ϑ) [sv. dial. (Ångermanl.) stå i stampen, använt om åker vid torka; jfr äv. dan. o. nor. stå i stampe (ä. d. äv. stampen), icke växa l. utvecklas l. främjas; föreliggande anv. utvecklad ur primär anv. om person l. djur (jfr stå i stampan under I 20 a α η’)] (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. stå i stamp, om sädesbrodd: växa på ett ytterligt långsamt (vid stillastående liknat) sätt, visa ringa l. ingen tillväxt l. utveckling. Vid snösmältningen kan jorden (tack vare täckdikning) .. uppta mer av det nedsipprade vattnet utan risk för hopslammat ytvatten och gulnad sädesbrodd, som står i stamp, emedan jordens salpeterbildning hämmats. Sonesson BöndB 204 (1955).
ι) (i sht i vitter stil) stå i (sin) fägring l. härlighet o. d., vara (i det skede av växandet l. växtperioden när ifrågavarande växt osv. är) vacker l. som vackrast osv. När säden stod yppast i fägring. VRP 1636, s. 654. Aloën .. begynte blomstras in Septembri, och stod i sin fägring hela .. wintern öfwer. Nordberg C12 1: 867 (1740). Ängen står i härlighet, / Kalfven dansar yr och fet. Bellman (BellmS) 1: 157 (c. 1771, 1790). De lundar der stånda i grönskande fröjd. Hedborn Minne 156 (1835).
κ) (†) ngt står i säd, det står säd på ngt (dvs. åker o. d.). Itth suidielandh som stodh i sädh. BtFinlH 2: 130 (1555). Te hade körtt vtoffuer Hindrick Olsons åkerteg .. ten tidh han stod j sädh. Därs. 134.
3) i bildl. anv. av 2 c α . — särsk.
a) i uttr. stå i (fullt l. sitt l. sitt fulla l. högsta o. d.) flor, se FLOR, sbst.2 1 b α; äv. stå i flor av ngt, se FLOR, sbst.2 1 b α slutet.
4) i sht lant. om säd o. d.: ha upprättstående strån (motsatt: ligga, vara liggsäd osv.); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. stående säd, säd som står (motsatt: liggsäd). AVA stavbindaren, är lika användbar för skörd av lång råg som för övriga sädeslag. Den arbetar lika effektivt i liggsäd som i stående gröda. UNT 8 ⁄ 7 1938, s. 12 (annons).
IV. i ssgr (o. därtill svarande särsk. förb.) som utgör försvenskade lån från mlt. o. vars bet. inte (naturligt) — med bortseende från det historiska faktum att det gäller lån — skulle kunna uppfattas som resultat av verbets sammanställning i sv. med partikeln i fråga.
α) framträda ss. en helhet; uppskjutas, dröja; stå för dörren; se ANSTÅ II 1, 2, III, o. STÅ AN I 3, II 3.
I. (†) till I 20 a α γ’, i uttr. stå an i borgen, stå i borgen; jfr an, adv. II 1 b. Sigfridi C 6 b (1619; bildl., om djur).
II. till II.
1) (i sht i fackspr.) till II 1, 5, i uttr. stå an (e)mot ngt, i stående ställning tätt ansluta till ngt l. (vanl., utan tanke på ställningen) ligga an mot ngt; jfr an, adv. II 1 a. Då löpaxeln vid alla dessa anordningar (för att underlätta lokomotivs gång genom kurvor) kan gifva vika sidlänges, så vida den ej .. står an mot för handen varande anslag, så (osv.). TT 1898, M. s. 107. Alla delarna (i Havdhems kyrka) stå stumt an emot hvarandra; de hafva således tillkommit på olika tider. Fornv. 1913, s. 110.
2) (†) till II 21: gå av stapeln, stå l. stånda; anträffat bl. om bröllop (jfr stå, v. II 21 a). Och grefven han låter sitt bröllop stå an, / Och hertigen han låter sitt skepp gå åt land. SvForns. 2: 35. Svärfar och svärson (körde) till Glemminge präst .. att uttaga lysning .. Då de kommo hem igen, hölls familjeråd, när bröllopet skulle stå an. Hörlén GSed. 96 (1914).
III. till IV a.
1) (†) till IV a α: i uttr. stå an uti ngt, dröja l. vänta med ngt, uppskjuta ngt; äv. i uttr. stå (hos sig (själv)) an om (osv.), överväga om l. överväga o. tveka huruvida (osv.). AOxenstierna 1: 246 (c. 1650: hos mig). (Professorn i teologi) Ioannes Elai (Terserus) måtte hollas till at utharbeta (sitt verk) Analysin & Annotationes in Libros Moysis .. Men om hans .. (nya bibelöversättning) skall continueres står iagh något an. Anner-stedt UUH Bih. 2: 2 (i handl. fr. 1655). RARP 6: 224 (1657: uthi). Stogh altså Hans Maij:tt (K. X G.) hoes sigh sielf ann, om han skulle hazardera (nämligen att gå över Lilla Bält) opå denne orten eller låta opå någon bequemare ort recognoscera. Dahlberg Dagb. 113 (c. 1660; uppl. 1912).
2) (numera föga br.) till IV a α: uppskjutas, anstå (se d. o. II 2 a, b). H(an)s Magnif(ice)ns påminte, at dhe incarcererade begiära at deras sak må komma före. Res(ponsi)o. Det måtte stå an, till dess man får förnimma hwadh blifwer med (den hos kungen begärda) leigden. UUKonsP 21: 11 (1695). Den engelske ambassadören .. ville .. (1616) låta freden stå an, tills de holländska medlarne hunnit tröttna på förhandlingarna (o. rest hem). Wieselgren GDag. 57 (1900). Auerbach (1913).
3) till IV a β: pryda; anstå (se d. o. I 2, 3); tilltala o. d.
a) med avs. på person: pryda l. kläda (se d. o. I 7), äv. abs.; äv. närmande sig l. övergående i bet. b l. d: passa l. anstå. Ringar, guldkiädio, och armeband, /Som med sin coleur stå prächtigdt an. Visb. 1: 327 (c. 1640). Se här står Jona, den beskedelige man! / Han är stor och grof och vördig, som en sådan karl står an. Karlfeldt FridLustg. 103 (1901). Bort med ålderdomens / grådask! Nyponblommens / rodnad står oss unga an. Forss-lund Arb. 40 (1902).
b) vara lämplig l. tjänlig för (ngn), passa (ngn); särsk. (o. numera bl.) med bibet. av d: anstå o. (därför) vara lämplig för (ngn); äv. (jfr I) med personbetecknande subj. (Två satyrer till Cupido:) Thenne Sköld och Älskogs-gift står bätter an / Mig, eller en af osz, än dig, du Miölke-Mun. Stiernhielm Cup. 8 (1649, 1668). Han har en flicka sedt, som stodo bättre an / At nöja Pharao, än någon annan man. Kolmodin QvSp. 1: 12 (c. 1710, 1732). Inge andre än klercker skulle .. antagas til fogdar eller befallningsmän (vid de slott som lydde under domkyrkan). Sysslor som stodo mycket väl de andelige an. Corylander LundDomk. 54 (1756). särsk. närmande sig bet.: vara nyttig l. bra för (ngn). Jag märcker wäl, at tig en hwila nu står an. Kolmodin QvSp. 1: 252 (1732). Luften .. (i Neapel) står dem (dvs. kineserna) väl an, men i Rom kunna de icke lefva. Björnståhl Resa 1: 301 (1771).
c) tillkomma (ngn), vara tillåtet l. tillbörligt för (ngn); äv. med bibet. av (o. svårt att skilja från) d. Hwadh Prästegårdar hafua för enskylte ägor, the stånde fuller Prästmannen eller Kyrkioherden an, at nyttia til sin tarf. OrdnSkog. 20⁄3 1647, s. B 3 a. Nog vet jag, att det står mig icke an ⁄ Att klandra edra påbud, eller gilla. CVAStrandberg 4: 329 (1857); jfr d.
d) anstå (ngn) (se anstå I 2 a, b); hövas (ngn). Sådant står inge ewangeliske predikanter wäl an, att gifwa then skuldh, som ingen skuldh hafwer. Carl XI (1604) hos Annerstedt UUH Bih. 1: 60. Dhet står en ährligh man illa an, at blifwa medh lögn beslagen. Grubb 494 (1665). Dhet står en Menniskia illa ahn, at föra ohöfweskt snack bland erbart sälskap. Dens. 731. Intet står en vngh person bättre ahn än ödmiukheet. Dens. 907. Hvad dygden ej kan höra / Och Äran ej står an / Jag aldrig gilla kan. Lenngren (SVS) 1: 143 (1776). Det syns mig vidrigt göra våld uppå mig själv / Och handla så, som det alls icke står mig an. Andersson GrDram. 129 (1890, 1910).
e) behaga l. tilltala (ngn); vara i enlighet med (ngns) önskan l. smak, passa (ngn; se passa, v.1 V 8); förr äv. i det opers. uttr. det står ngn ngt an, ngt behagar osv. ngn; äv. utan obj.; jfr anstå I 4 a, b. Jcke länge sedan skref iag k(äre) Bror till om dräng .. Anders, som är hos Cantzlij Rådet, skulle .. stå mig an. JCederhielm (1701) i KKD 8: 175. Det står somlige ann de wackra möbler, som här ock där finnes. Hermelin BrBarck 15 (1702). En heders Danneman i nästa grannskap bodde, / Med Erics qwicka tjenst sig ganska lycklig trodde, / Han fäste ut hans lön det högsta som han kan / Och Eric städja tog ty tjensten wäl stod an. Livin Kyrk. 65 (1781). Jarlen mälte: .. kommer det (dvs. om Torstens liv ska skonas) mycket att bero på, huru han står mig an. Strinnholm Hist. 2: 504 (1836). Cavallin (1876). —
2) [utvecklat ur 1] (†) (hastigt) ge sig av l. i väg, sätta av; äv. i uttr. stå av sin väg, (hastigt) ge sig i väg, sätta i väg; äv. opers. Hvem var den herrn du hos dig hade, / Som stod så hurtigt af, sin väg? Leopold 2: 327 (1793, 1815). Han stod af som en raket. Dalin (1854). Anna flög härs och tvärs och haschade och fäktade, och gässen flaksade och vaggade. Och så stod det af i hväsande fart öfver tufvor och pölar. Bondeson Anna 3 (1883). (Sv.) Stå af som en raket .. (fr.) partir comme un trait. Schulthess (1885).
3) (†) till IV b β: upphöra (med ngt). Statt aff alt medh titt haat och spott. Svart Gensw. K 6 a (1558). Sententia: D(eka)n(us) Gabriel för sinn motwillighet, oskickelighet, försumelse, druckenskap och annadt, skall ståå af m(ed) sitt Embethe. UppsDP 28 ⁄ 2 1599. Att du har fått behag till migh och ällskar migh, / .. Ach stilla här ditt hopp, stå af medh slijka tanckar. CGripenhielm Vitt. 303 (c. 1690).
4) (†) till IV b β: avstå (ngt), avstå från (ngt; se avstå 2 a, b); äv. i uttr. stå av med ngt, avstå från l. inte ge sig in i l. komma i ngt. Olaff Larss(o)n .. skall .. låtha .. (Karin) bekomme sin jord ig(e)n .. suaradhe Olaff Larss(o)n, att han will skytta sigh thil ehn högre dom, och ichie heller ståå aff sinn jordh. TbLödöse 103 (1588). Om thed (att en man fört skvaller till frun på Boxholm) kan fines i saningh skal han straffuas ter för(e) och skal han stå åff ten Mykne gångh som haff(uer) til boxholm. GöstringDomb. 6 ⁄ 2 1602. RP 2: 8 (1630: medh). (Sv.) Stå af. (Fr.) Résigner. Céder. Nordforss (1805). Björkman (1889). —
STÅ AV SIG0 4 0. (numera mindre br.) till II 1 h α β ’, om vin l. annan dryck: förlora (en del av) sin friskhet l. kraft, bli avslagen l. fadd; äv. om svärta l. dyl.: förlora (en del av) sin styrka l. verkan. Winet står af sig. Lind (1749). Är svärtan för svag .. så har den stått af sig och man är tvungen att tillaga ny. AHB 111: 53 (1882). Ölet har stått av sig. SvHandordb. (1966). —
1) (†) till IV c α: stå l. ställa sig vid sidan av ngt; anträffat bl. i imper., ss. term inom bergväsendet. Stå bi säges eller ropas uti grufvan på farterne, då en nedgående märker at en upgående är på samma stege, och betyder at endera skall stadna, eller stiga af stegen på närmaste bina (dvs. lave på vilken stegen står). Rinman 2: 866 (1789).
2) (†) till IV c β, i uttr. med bet.: hjälpande stå vid ngns sida, ge ngn hjälp l. stöd, bistå ngn; jfr 3. a) stå ngn på högra handen bi; jfr höger 1 f β δ’ . (Gud) står mig på högra handena bi. Swedberg Ps. 1694, 36: 6. b) stå bi med ngn. RA I. 2: 281 (c. 1590). Så skyl du Herre Gud, osz under dine Wingar, / statt mäd osz trogit bj. Warnmark Sinnew. C 3 b (1687). Varer endrägteligen och samteligen ståendes, allvarligen och manneligen bi med den, som för edert lif, hals och välfärd sig våga vill. Strinnholm Vas. 3: 12 (1823). c) stå bi och hjälpa ngn; anträffat bl. utan obj. Straffe mig gudh hafuer iagh .. icke mehr än tree Rijksdaler i huset. Stat bij och hielp snarligen. Stiernhielm (SVS) III. 1: 33 (1635).
3) (i sht i vitter l. högre stil) till IV c β: bistå (ngn; se bistå 1); äv. med sakobj. (jfr bistå 2), i sht förr särsk.: understödja l. stötta (ngt); jfr 2. Så är wår vilie .. (att få veta) vm the .. wela stå oss manneliga bij och koma oss til hielp och vnsetning. G1R 8: 101 (1532). Allehanda swårhet jemte arbete iag stod tå uth, men Herren stog mig bj i alt. Schröder Lev. 45 (1729). Hvarje vitter konst ett flygtigt lof begärde, om den ej nyttan böd, att stå det sköna bi. AGSilverstolpe Skald. 1: 60 (1801). Han tårar fälla skall, som wi, / Förstå wår nöd och stå osz bi / Med kraften af sin Anda. Ps. 1819, 55: 3. Greta (hade) tagit hand om henne .. och stått henne bi i många sorger och svårigheter. Dahl När 62 (1966). särsk. med saksubj.; förr särsk., om exempel, närmande sig bet.: stå att finna (se stå, v. II 29 a). Will icke .. Cronones berg stå oss så bij, som thet för någre åår seden giorde. G1R 16: 109 (1544). Stå Exempla Oss bij i andre Scholor, Stocholm, Vbssala, Strägnäs .. ther icke meehr ähn versicularius (dvs. ledaren för växelsången) går i kyrckian vndantagandes Predijkodagar. VDAkt. 1661, nr 368. Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi. Psalt. 12: 5 (Bib. 1917). särsk. i uttr. lyckan står ngn l. ngt bi, lyckan bistår l. gynnar (bestående) ngn l. ngt, äv. utan obj.; särsk. (o. numera i sht) i ordspr. lyckan står den djärve bi l. (arkaiserande) dem djärvom bi. Fordrar Tijd ock Nöd, så bort med kleemerij, / Sätt ann mäd Kropp ock Kraftt: friskt Mod står Lyckan bij. Columbus BiblW K 2 b (1676). Tänck! tretti’ År han Cämner satt, kund’ aldrig Rådman bli: / War fiorton gångor på förslag. Men lyckan stod ey bi. Runius (SVS) 1: 267 (1713). Wingård Minn. 2: 101 (1846: dem djerfvom). Wigström Folkd. 2: 223 (1881; om fiskelycka). Lyckan står den djärfve bi. Andersson Terentius 7 (1896).
4) (numera mindre br.) till IV c γ, om person: klara påfrestningarna l. klara sig utan att kollapsa l. duka under av umbäranden o. d.; uthärda, stå ut (se stå ut I 3), hålla ut; särsk. i uttr. stå bi med ngt, stå ut med l. klara av ngt; äv. (se slutet) med obj. Hufvudet är gott, och jag (A. Oxenstierna) vill väl ståå bij, men kraffterne feela. RP 8: 91 (1640). Jag kommer ej utom dörren i den vackra sommarn, som jag just hoppades på, för att återställa krafterna, att .. under vintern kunna stå bi. FRuneberg (1866) i Konstnärsbrev 1: 118. Tavaststjerna Marin 139 (1890: med). Jag trodde inte hon skulle stå bi tills hon kom till sin station. Hedenstierna Fideik. 157 (1895). Östergren (1949). särsk. (†) med obj.: tåla l. stå ut med (ngt). Beskyllningen om realisternas kärlek till smuts .. William Shakspeare och Charles Dickens .. skola väl stå bi sådana beskyllningar. Strindberg TrOtr. 2: 240 (1882, 1890).
5) (numera föga br.) till IV c γ, om sak, i fråga om motståndskraft mot fysisk förstörelse: hålla (se hålla, v.1 16 a); vara; äv.: hålla sig (motsatt: vissna), stå; äv. i uttr. stå bi (e)mot ngt, vara motståndskraftig mot ngt, tåla ngt; äv. med obj. (se slutet); jfr 6. Ler och glas / The stå ei lenge bi, / Men stötas vti kras. Warnmark Sångt. 41 (1701). The, som sättia Näglikan öfwer Tulipanen, för thet hon luktar bättre, längre står bij och bär flera blomor, böra (osv.). Ahlich 8 (1722). Kalm Resa 1: 169 (1753; om vägar). Den färgen står ej bi. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stå bi emot kölden. Björkman (1889). (Stugan) skall säkerligen stå bi lika länge som den gamle gubbe eller gumma, som bebor densamma. LfF 1906, s. 34; jfr 4. särsk. (†) med obj.: tåla (ngt), hålla för (ngt). (Det oskrivna brevet) har blott likt en såpbubbla .. glänst för min syn .. men icke stått bi det minsta vidrörande. Nervander FinlKultH 237 (i handl. fr. 1858).
6) till IV c γ, om l. i fråga om kroppskrafter o. dyl. l. ngt abstr., särsk. sinnesförmåga l. intellektuell förmåga l. andlig förmögenhet l. vänskap o. d.: tåla påfrestningarna; bibehålla sig; icke tryta; om händer: fungera; jfr 5. Her R(iks) Cantzleren (A. Oxenstierna) excuseradhe sigh af sin siukl. legenheet .. henderna villia nu inthet stå bij, målet felar. RP 14: 204 (1650). Gud gifve att helsa, mod och sinnesspänstighet måtte stå bi för oss alla. Tegnér Brev 9: 14 (1839). Ett mod, som stod bi i mot som medgång. Ahrenberg StRätt 91 (1899). Febern var förhållandevis lindrig och krafterna tycktes stå bi. Siwertz Sel. 2: 164 (1920). Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 309 (1955; om vänskap). särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. ngt står ngn bi, ngt sviker icke ngn, ngn kan l. får behålla ngt; jfr 3 slutet. Knorring Cous. 2: 11 (1834; om tålamod). Vår kraft stod oss bi. Wennerberg 4: 130 (c. 1847, 1885). (B. v. Beskow) behöll .. sin vackra sångröst, hvilkens äfven högsta toner .. stodo honom bi ända in i de sista veckorna af hans långa lefnad. Hellberg Samtida 5: 21 (1871).
b) (numera föga br.) närmande sig bet.: icke slå slint, fungera. Derför bör man / I bakhåll hafwa annat som står bi / Ifall det första klickar. Hagberg Shaksp. 1: 411 (1847).
7) [utvecklat ur 6] (†) räcka till (se räcka till 3). Min skäppa och min kruka (höll) altid godt (dvs. innehållet tog aldrig slut) / .. I trenne runda åhr the stodo rundligt bi: / Jag såg ther aldrig mer, och aldrig mindre i. Kolmodin QvSp. 1: 498 (1732). Nog står den bi i vår tid, tänker man både om skogen och hären. Wieselgren Bild. 477 (1882, 1889).
8) [utvecklat ur 6] (†) i fråga om utsträckning i tid: vara; äv.: fortsätta. (Sv.) Det står icke länge bi, (lat.) Non diu id durabit. Sahlstedt (1773). Så länge detta väder står bi. Björkman (1889). —
I. om person; särsk.
1) till I 10 e.
a) vara underlägsen (ngn), vara sämre än (ngn); i sht förr särsk. utan obj.: vara underlägsen, vara sämre. Stå efter i ädelmod. Weste (1807). Den som står efter i ett ämne, kan vara före i ett annat. Tegnér (WB) 6: 155 (1826). (Sv.) Ej vilja stå efter i ngt (eng.) not want to be inferior .. in anything. Harlock (1944). Stå .. efter ngn i rang. IllSvOrdb. 1218 (1964).
b) (numera mindre br.) = stå tillbaka I 2. (Sv.) En befordras, en annan får stå efter, (lat.) Promovetur alter, alter neglectus est. Sahlstedt (1773). Vid alla befordringar stod han efter. Weste FörslSAOB (c. 1817). Många betydande diktare har fått stå efter vid inval (i Svenska Akademien) och prisbeslut. Gyllensten i 3SAH XC. 1: 90 (1982).
2) till I 26 d, i uttr. stå efter med (i sht förr äv. i) ngt, restera med ngt; ligga efter (se ligga efter 4) med (resp. i) ngt; äv. i abs. anv. (Lat.) Reliquator .. (sv.) en som står effter med sine betalningar. Serenius Zz 2 b (1734). (Sv.) Han står mycket efter .. (fr.) il est resté bien en arrière. Weste (1807). (De små vinodlarna) stå alltid efter med sin kredit, måste taga förskott af vinhandlaren. Snellman Tyskl. 127 (1842). Han står mycket efter i sitt arbete. Dalin (1854). Cannelin (1939: med).
II. om sak.
1) till II 5; särsk. bildl.: vara underlägsen (ngt) l. sämre än (ngt), i sht i uttr. stå efter ngt i ngt; ngn gg äv. abs. Scott SvRelTillst. 22 (1841). KyrkohÅ 1925, s. 173 (abs.). (W. v. Rosenfelts) idyll Värkös slåtter-öl .. är ett humörfriskt reportage från ett gille i blekingska skärgården, och det står inte motsvarande scen i Hemsöborna långt efter. Björck K12Stövl. 22 (1954).
2) [jfr 1] stå tillbaka för ngt (se stå tillbaka II 4); åsidosättas l. försummas, vara åsidosatt l. försummad; särsk. dels i uttr. låta ngt stå efter, dels: låta ngt stå tillbaka (för ngt) l. vänta, dels: åsidosätta l. försumma ngt, dels i uttr. få stå efter, få stå tillbaka l. vänta. (Sv.) Låta syszlorna stå efter, (lat.) Negotia post habere. Sahlstedt (1773). Handeln fick liksom andra näringar stå efter för manufakturernas kraf. Malmström Hist. 2: 12 (1863). Regeringen hade handlat klokt, om hon låtit grundlagsförändringen stå efter, till dess att sjelfva arméfrågan blifvit afgjord. Samtiden 1874, s. 727. Han redde sig gott ensam (i slåttern), det var bättre, att hon gick hem, då det nog var mycket, som stod efter i huset. Dixelius-Brettner Prästd. 233 (1920).
3) till II 13 a. Det ordet bör stå efter. Weste (1807). Titeln står icke före, den står efter. Björkman (1889). De satser, där hjälpverbet står efter. Östergren 1: 1088 (1918).
4) (†) till II 35: stå kvar; anträffat bl. oeg. l. allmännare, om ngt som böj(t)s: bli kvar i den böjda ställningen l. formen. Alm BlVap. 57 (cit. fr. 1685; om värjklinga). När .. (fjädrar av stål) hwarken stå efter eller lättel. brista, då de högt böijas, är ståhlet gådt. Polhem Bet. 1: 9 (1721). —
I. till I 2, om person; förr särsk. bildl.: sitta emellan (se sitta emellan 1 b). Altid måste den stackars Burchel stå iemellan! Han gör likväl inte en mask förnär! Stridsberg Landpr. 4 (1795).
II. om sak (se dock 1 a).
1) till II 1; särsk. bildl.
a) stå ss. en (skiljande) barriär l. ss. hinder emellan (ngra); vara ett hinder för förtrolighet l. vänskap l. överenskommelse mellan (ngra); äv. (jfr I) om person. Osynlig stod .. Blenda alltid imellan dem. Knorring Ståndsp. 2: 135 (1838). Här skedde en stor förändring med den myndige mannen .. (som anklagat en annan för stöld av äpplen). Herr junker, förlåt .. Några bokna äpplen skola, hoppas jag, icke stå oss emellan. Strindberg SvÖ 1: 22 (1882). särsk. (numera mindre br.) abs.: stå i vägen. Jag skall taga Märta (till hustru) om det står alldrig det emillan. VDAkt. 1704, nr 421.
b) liktydigt med: utgöra skillnaden mellan (ngra l. mellan två l. flera företeelser), skilja (ngra osv.) åt.
α) i fråga om affärsuppgörelse o. d. Skola de i går warit så när med förlikning, att dem allenast stådt 2. eller 3. d(ale)r s(ilver)m(yn)t emellan. VDAkt. 1724, nr 113 (1723). (Klerk) hade en dag stannat till hos en bonde som hade en sugga att sälja. Emellertid kunde de ej ena sig om priset, en femma stod dem emellan. Nilsson HistFärs 12 (1940).
β) (numera mindre br.) i annan anv. Alla menniskor äro lika som två bär .. Se på oss två (dvs. en man o. en kvinna) bara! Fullständigt lika, bara skägget, som står oss emellan! Strindberg Hafsb. 160 (1890). Sådana misshugg (dvs. att tänka sig Skåne ss. lydande under G. I.) begår uppsvensken ofta, och vid sådana tillfällen känner han hvad som står emellan honom och sydsvensken. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 23 (1901).
2) (†) till II 19 a: vara föremål(et) för (ngras) mellanhavande. War benemde Alerdt til rætte m(edh) lamb(re)ct helmis om the c [markland] th(e)m stood emellen wpa en beuiss. OPetri Tb. 83 (1525). Han skulle seya hwad hono(m) war witt(er)ligit om th(et) skep som hono(m) och kort køni(n)g stodh emellen. Därs. 237 (1528). TbLödöse 226 (1590).
3) (†) till II 30 b: råda det l. det förhållandet emellan (ngra). RARP 1: 2 (1626). —
I. om person.
1) till I 1, i fråga om fysisk handling: spjärna emot; (med framgång) kämpa emot; (stå i vägen för o.) hindra (ngn) att komma fram l. att göra ngt. Herrans ängel trädde fram j wäghen, at han skulle stå honom emoot. 4Mos. 22: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: hindra). Bleff itt Piltebarn om siw Åhr .. medh Wåld doppat vthi the Arianers Doop .. effter han sålunda icke förmåtte med sin Krops Kraffter stå emot, så fördömde han lijkwäl medh sin klare Röst the Arianers Wederdoop. Schroderus Os. 1: 823 (1635). Streta (dvs.) stå emot, spenna ut fötterna. Spegel 492 (1712).
2) till I 4: hålla stånd mot (ngn). Hans fiender kunne eij emot honom stonde. Holof. 4 (c. 1580). Två fältmarskalkar, som båda var väldiga krigare och som ensamma kunde stå emot tiotusen man. Malmqvist BerTräskmark. 1: 256 (1976).
3) [eg. bildl. l. allmännare anv. av 1 (o. 2)] i fråga om icke (enbart) fysisk handling: göra motstånd mot l. motsätta sig (ngn l. ngt), förr äv.: bestrida l. förneka (ngt); äv.: göra framgångsrikt motstånd mot (ngn l. ngt), hålla stånd mot (ngn l. ngt), motstå (ngt); äv. abs. Saa hafwom wij förfariith ath tw genstortelega stonder e moth althet som hær om belefwath warith hafwer. G1R 1: 79 (1523). Om .. E(rs) H(öghe)tt kunne döma honom vara tienligh till kyrckioherde udi Wemo .. vill iagh inthet stå der emot. OxBr. 12: 433 (1621). Någon flicka .. har .. (aldrig) kunnat stå emot mig, när jag haft lust at vinna henne. Modée Dår. 12 (1741). (Ecklesiastikminister F. Carlsons) öfverlägsenhet var så stor, att flera än kungen funno det omöjligt att stå honom emot. De Geer Minn. 2: 106 (1892). Så länge föräldrarne stå emot, få vi ingen vigsel. Strindberg Kronbr. 17 (1902). De kunde kasta lott och utröna om det var gudarnas vilja att de skulle fortsätta jakten på Holme .. Konungen (skulle) inte kunna stå emot gudarna. Fridegård Offerrök 21 (1949). särsk. (numera föga br.) abs.: klara l. motstå sinnesrörelse(n) l. spänning(en). Betsy .. (hade) förlorat all sans, om ej en tåreflod lättat des hjerta .. Då .. (hon) fick se sina bröder, stod hon ej längre emot: hon dånade. Chenon Heywood 3: 180 (1773).
4) [utvecklat ur 1] (†) klara av (att ta emot l. ta hand om) (ngn). (Franciskanerklostret i Jerusalem) måste stå emot och sörja .. för alla kommande och farande af deras bröder. Eneman Resa 2: 220 (1712).
II. om sak.
1) (numera föga br.) till II 1, om stötta l. sträva o. d.: hålla mot l. stötta (mot). Stolpen eller stöttan står emot. Sahlstedt (1773). Heinrich (1828).
2) till II 1: stå i vägen för l. hindra (ngt); särsk. allmännare l. bildl. (se a, b).
a) (numera föga br.) hindra l. stå hindrande i vägen för (ngn l. ngt l. att osv.); motverka (ngt); äv.: klara sig l. reda sig mot (ngt). Samma (ren)hår eendeles som sylar eller Pintzswijns börster yfwas, ståndandes emoot, at man icke faller eller skrijder tilbakar (vid skidåkning). Tempeus Messenius 117 (1612). Ingen ting kan moot Gudz ord stå, / Thet måste altijdh framgång få. Prytz OS F 4 b (1620). Hindret är vhr wägen / Som wår Kärlek stod emot. Skogekär Bärgbo Wijs. 10: 1 (1652, 1682). Lyckans widrighet hade stått emot, at han ej förr än nu sådant (dvs. föremål som han lovat vidarebefordra) kunnat afbörda sig. Ullman GrefvHänd. 75 (1782). Anarkismen står af grundsats allt samhälle emot. Norström NMänn. 50 (1906).
b) (länge) klara (ngt) utan att fördärvas l. sluta fungera, tåla (ngt). Seen måst En Pelgrims Man ha goda rese Kläder / Som stå moot Frost ok Kiöld, Regn, Slag, Snö, kulit Wäder. Lucidor (SVS) 236 (1672). Om magen ei will koka och smälta maten, så står kroppen ei lenge emot. Swedberg SabbRo 1368 (1687, 1712). Intet slagskepp (har) sänkts av flygbomber .. Härav kan dragas den slutsatsen, att pansrade artillerifartyg väl stå emot bombträffar. SvFl. 1941, s. 74.
3) till II 16 a ε, om vind l. kylig luft: möta l. komma (rakt) emot (ngn); blåsa l. ligga (rakt) emot (ngn). Thette Nordan och Nordostan Wädher står them så hartt emott. G1R 19: 176 (1548). Vinden står honom mot och brottas. Hallström Purpur 37 (1895). Kölden stod emot dem som en mur av rivande och stickande glasskärvor. Lagerlöf Kejs. 222 (1914). —
STÅ FORT. (†) i uttr. stå fort (up)på ngt.
1) till I 29 a γ: fortfara l. fortsätta att yrka på l. plädera för ngt. Jagh haffwer offta ståt ther på fort / Att wij (osv.). Rondeletius 58 (1614). UUKonsP 2: 68 (1637).
2) till I 29 a γ: fortsätta med l. framhärda i ngt (t. ex. galenskap). Hamarinus Bielke C 1 a (1649). —
I. om person.
1) (numera föga br.) till I 2: framstå (sådan l. sådan; se framstå 5) l. framträda (sådan l. sådan); förr äv. i uttr. stå fram över (ngt l. ngra), höja sig (se höja 5) över (ngt l. ngra). Stephanius CollMin. F 7 b (1687). Likt hastiga förvånande blixtar, hafva väl enskilde personer stått fram öfver jorden någon gång, så olika sina samtida, att de ej kunna anses tillhöra den dåvarande bildningen. Svea 14: 88 (1831). Ida .. hade svart klädning .. med hvitt krås och Maria-Stuartskrage, så att hon stod fram som en afundad dam bland bondflickorna. Strindberg Hems. 79 (1887). (I verket Lo zibaldone) står .. (G. Leopardi) fram för oss, livs levande, oförställd och trovärdig. Wulff Leopardi 10 (1913).
2) (ngt ålderdomligt) till I 30 b: träda fram; äv. bildl.: träda fram, framträda; äv. närmande sig bet.: uppstå. Wy mottom alle stå fram för Christi domstool som scriffuit står. Rom. 14: 10 (NT 1526; NT 1981: stå inför). Men si! då en rättfärdig man / Står fram att sanning yrka: / All verldens makt ej fruktar han; / Guds sak ger honom styrka. FörslKyrkosång. 1814, 213: 4. Med ljusets svärd uti sin vigda hand, / Linné stod fram — och nyfödd dag sig tände. Sätherberg Blomsterk. 113 (1879). En annan tid skall upgå; ett nytt slägte stå fram. MinnSvNH XII. 1: 230 (1881).
II. om sak.
1) till II 2: skjuta l. sticka fram l. ut. Ekblad 379 (1764). Under kluten bars ett blått ylleband med .. tvärt af klippta snibbar, som stodo fram en wid hwardera örat. Lovén Folkl. 25 (1847). (Sv.) Grenarna stå för långt fram (t.) die Äste springen zu weit vor. Auerbach (1913). Det ena hörnet står fram. SvHandordb. (1966).
2) (numera bl. mera tillf.) till II 6: Det står .. ett regn af gnistor (från det brinnande huset) fram mot kyrkplanen. Fahlcrantz Kyrkoh. 208 (1907).
3) (numera föga br.) till II 8: (på ett iögonfallande l. markant sätt l. över l. framom l. avskilt från ngt) framträda för blicken, framträda; äv. oeg. l. bildl.: framträda. Ekblad 218 (1764). På udden stod i stormen fram / En ensam tall med högväxt stam. Franzén Skald. 1: 278 (1810, 1824). Det är en ros utsprungen / af Jesse rot och stam, / af fädren ren besjungen, / den står i tiden fram. Zion 1867, s. 31. Från en skyhög mast i trädgårdens midt stod den blågula sidenduken strålande fram mot en glödhvit himmel. Nyblom Golfstr. 136 (1911). Då motivet några år senare återkommer, i den andra dikten i Candidus-sviten, står det fram helt plötsligt, frigjort från den omständliga beskrivningen i En dröm. Werin Ekelund 1: 23 (1960). —
STÅ FÖR0 4.
1) till I 2, II 1: skymma l. stå i vägen för (ngn l. ngt); äv. utan obj. Cavallin (1876). (Sv.) Du står för, så att jag ej kan se (t.) du hinderst mich zu sehen. Auerbach (1913). Ett träd står för. Dens. Flytta dig du står för utsikten. IllSvOrdb. (1955).
2) uppenbara sig l. framstå för (ngn) o. d.
a) (†) till I 2 c: uppenbara sig för (ngn), förete (ngn) sin anblick. Sy, herrans ängel stoodh för honom, och itt sken wort skinande j hwset. Apg. 12: 7 (NT 1526; NT 1981: stod .. där); möjl. icke särsk. förb.
b) till II 8: framstå för (ngn), stå l. framträda för (ngns) inre syn, leva i (ngns) minne l. tankar; föresväva (ngn); äv. opers. F r a n z .. (klappande (Amalia) på bröstet) Där .. herskade Carl, som en Gud i sit tempel. Carl stod för dig, då du var vaken. Carl regerade i dina drömmar. Rutström Schiller Röfvarb. 11 (1799). Förstånd har (enligt Thorild) sitt namn däraf, att det märker och urskiljer, hvad som står för oss. Nyblæus Forskn. I. 1: 220 (1873, 1879). Jag underkastade mig många försakelser för att icke göra något, som kunde träffas af den mest oskyldiga anmärkning .. Ett exempel härpå står ännu för mig i liflig hågkomst. De Geer Minn. 1: 26 (1892). I ett nu stod .. tanken för henne med rent löjeväckande påtaglighet. Byström Galsworthy Herrg. 220 (1917). I en plötslig uppenbarelse stod det för mig: nu tror hon fullt och fast, att jag är baron. Hallström Händ. 15 (1927).
3) (ngt vard.) till I 19 b α: förestå (ngt); förr äv.: leda l. styra (rike); i ä. språkprov utan klar avgränsning från prep.-uttr. stå för ngt, ansvara för ngt (se STÅ, v. I 19 a α). Erkebispen, Arwidh Trolle, her Knuth Eskilson och Swante Nielson .. skulle stå för riket. OPetri Kr. 289 (c. 1540). (Min far) är död för sex år sedan .. Och min mor, stackare, har stått för verkstaden sedan. Almqvist Går an 43 (1839). Det är .. jungfrun, som står för hushållet på Hedeby. Lagerlöf LöwR 148 (1925). jfr förstå, v.1
4) (†) till I 25 h α: stå för villebråd, stå. En hund af god ras och med goda anlag .. gör, så att säga, allt af naturen. Han står för af naturen, han apporterar af naturen. Sandström Jester 7 (1829). —
I. om person.
1) till I 2; jfr före, adv. 1; i sht förr särsk. dels om häst: stå förspänd (för fordon), dels motsv. I 2 f. Hon stod före i kön. (Olof Skötkonung) ärnade föra Krig på K(ung) Olof i Norige. När Westgöthena det förnummo som lågo nemmest til Norige, wettandes at the altijd motte stå före som gräntzade nemmast (osv.). Rudbeck Atl. 1: 214 (1679). Hästarne .. stå fö`re, äro förspända. Dalin (1854).
2) (†) till I 10 e: överträffa (ngn l. ngt), vara överlägsen. (Sv.) Stå före = öfwerträffa .. (lat.) praestare. Cavallin (1876). Schulthess (1885).
3) (†) till I 19 b β: förestå (ngt; se förestå 3, 3 a); förvalta (ngt); sköta (hushåll l. ämbete o. d.); leda l. styra l. regera (ngt l. ngra l. ngn); äv. liktydigt med: (leda o.) fostra (ngn). Saa beder iak .. ath j (dvs. T. Jönsson Tre Rosor) wilie annama tet omak paa eder ok staa före then landz ændan (dvs. Norge). G1R 1: 55 (1523). Därs. 4: 71 (1527; med avs. på kloster). Hann war målsmann för barnitt och stodh före barnsens penninger. JönkTb. 147 (1544). Skal man ock läta foräldranar, och alla andra som stå oss före j theras stadh, få sina tilbörliga lydhno. LPetri 1Post. M 7 a (1555). Sedan H. K. M: t .. hiit skickade .. Pär Michelson att stå krigzfolket före och arbetit på stadzvallen, tå hafver alt gåt richtigt och önskande til på all håldh. OxBr. 12: 213 (1621). Hon hade i monge Åhr Stått boden före. BoupptSthm 11 ⁄ 3 1671, s. 542. Swedberg Cat. 249 (1709; med avs. på ämbete). I RF. 1634 stadgades, att under konungs utrikes resa eller sjukdom skulle de fem höga ämbetena stå regeringen före. Hildebrand Statsförf. 254 (1896). Auerbach (1918).
4) (†) till I 19 b β: sköta om l. sörja för l. ta hand om (ngn); sörja för l. vårda sig om (ngt); äv. övergående i bet.: uppföra sig mot (ngn); äv. refl. (se äv. c). Jag haffuer budit mine broder söner alt thet jag ågher (sannol. felaktigt för ägher) i löst och i fast, att the skulde stå mig fatiga före til min dödh. BtFinlH 3: 25 (1533). Söker du (dvs. ryske tsaren) och andre fåfänge orsaker till blodz vthgiuthelsse .. så må du sielf see till, huru väll du står digh och dine vndersåter före. HT 1915, s. 99 (1597); jfr c. Konungen i Frankrike .. står värkeligen genom sin Ambassadeur i Constantinopel .. före att beskydda (franciskanerna mot turkarna). Eneman Resa 2: 226 (1712). särsk.
b) pregnant, i sexuellt avseende: fullgöra sina äktenskapliga skyldigheter mot (hustru) l. tillfredsställa (kvinna). Hann haf(ue)r mist, genom lösachtigheet, sins Mandoms kraft, och .. ähr (icke) mechtig att ståå någon quinna före. UppsDP 1 ⁄ 12 1603. Effter D Jacob(us) han intet kan stå een hustru wäll före, och göra sijn hustru echtenskaps plicht, så skall han (osv.). VästeråsDP 9 ⁄ 1 1621.
c) refl.: reda sig själv (se reda, v.1 11), klara sig själv; äv. i icke reflexiv anv., i uttr. stå sitt före, reda sig själv, själv klara sina åligganden. Ingen warder .. intagen j Hospitalen, som så starcker är, at han ellies kan stå sig före och tiena sitt bröd. LPetri KO 92 b (1561, 1571). The ogudachtighe .. öffuergiffua Herran .. och vthwelia sigh sielffua nogh welligha wara, til at ståå sigh före. PPGothus Und. Ee 6 a (1590). Hafwe wij .. förordnat H(ans) F(urstliga) N(åde) til hielp och bijstånd, in til thesz H. F. N. kommer til the åhr, at han sielf kan stå sitt före, the Edle och Wälbördige, Niels Bielke .. Sefwed Ribbing (m. fl.). Chesnecopherus Skäl Ttt 1 a (1607).
II. om sak.
1) till II 1, 34 e; äv.: stå framför; förr äv.: stå i vägen. Så månge (dvs. namn i en skrivelse), som kårsa stå före, thå hafve the alle förseglat. RA I. 2: 79 (1562). (Sv.) Wagnen står före, at ingen kan komma fram, (lat.) Obstat currus, quo progredi quis nequit. Sahlstedt (1773). Dalin (1854).
2) [eg. bildl. anv. av 1] (numera föga br.) vänta, vara att vänta; förestå; särsk. med indir. personobj.; förr äv. med förbleknad bet., i uttr. ngt står ngn före att (osv.), liktydigt med: ngn har att (osv.). När .. (människan) finner .. ath henne ståår dödhen före för thet hon icke holler bodhen kan (osv.). OPetri 1: 26 (1526). Så regerede K(ong) Christiern at swenskamen icke stodh annat före vtan swärd galie och hiul. G1R 8: 26 (1532). Thet tycker mongom illa wara, at the icke få synda så mykit som the wilia, Therföre står them en hård doom före. LPetri 3Post. 47 b (1555). The .. hade alle bekommit fredzbreff .. så at them stodh intet annat före att förmoda än all owilie skulle wara förgätin. Svart G1 11 (1561). Det kunde så bära til, at här en gång stode lång och angelägen resa före. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Tiden gick och våren stod före. Svenson-Graner Väg. 141 (1918).
4) (†) till II (1, 5 o.) 8: erbjuda (ngn) sin anblick l. erbjudas (ngn); stå framför ngn; äv. i uttr. stå ngn sådan l. sådan före, vara sådan l. sådan för ngn. Haffve vij .. beslutid, att alle the fatige men, som kunne och förmåge att upsökie sig .. bolstäder in på skogerne, .. dhå skall thett stå them friitt och öpett före. G1R 29: 355 (1559). Skole alle Slott och Fäster vthi Furstendömen stå .. (konungen o. hans män) obehindredhe före och öpne. Chesnecopherus Skäl K 4 b (1607). Människans mästa tid förgås .. uti närings och förkofrings omsorger .. Deremot står henne före et vidt och besvärligit fält af kunskaper. Höpken ÅmVetA 1745, s. 3.
5) till II 13 a: vara placerad framför ngt; särsk. till II 13 a β. Betydelsen är olika, allt efter som negationen står före eller efter. Auerbach (1913). —
STÅ I0 4, förr äv. UTI.
I. om person.
1) till I 2: stå i vatten (l. snö l. dyl.). Flickan skörtade sig, steg ut i vattnet, och ini papyrusskogen såg hon modern stå i till midjan. Strindberg HMin. 1: 45 (1905).
2) (ngt vard.) till I 21 d: ivrigt l. energiskt l. oförtrutet l. (nästan) utan uppehåll arbeta l. syssla med l. ägna sig åt ngt, (oförtrutet) hålla på, gå på (se gå på 9); ligga i; särsk. i uttr. stå i och göra ngt l. göra ngt och stå i. Hvad vore det för mening att stå i och spara och lefva ordentligt och skötsamt, om slantarna vi skrapat tillhopa, helt enkelt skulle tas ifrån oss, för att delas ut till sådana, som aldrig brytt sig om att tänka på morgondan? Hellström Kusk. 98 (1910). Tänk, att äga en halv million .. på banken och likväl varje natt ända fram till dagbräckningen stå i med glas, buteljer, diskretion och tillfälliga handlån (som servitör) på hotell Savoy. Essén Fob 24 (1919). Det var ett bröllop, ska jag säga .. hela trakten var på benen och hurrade och stod i. Hellström Kärlek 337 (1942). Han jobbar och står i på gården. Gustaf-Janson Råtun. 304 (1962). särsk.
a) (†) hålla på, vara. Om min k(iäre) F(ar) k(iär) så behagade, har iag wäl här en tämelig stor stuga .. där min k(iäre) F(ar) k(iär) seigh, så länge Ricksdagen står wti med accomodera kunne. Ekeblad Bref 1: 311 (1654; rättat efter hskr.).
b) (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i bet.: kunna l. orka hålla på (o. arbeta). Man kände sig nog så mör i kroppen av dagsleden, men så länge den gamle kanaljen stod i, skämdes de yngre att knota. Högberg Baggböl. 2: 137 (1911). Hoppas att man står i och inte förtröttas utan verkligen framtvingar ett resultat. AB 21 ⁄ 8 1939, s. 5.
II. om sak, till II 1; särsk.: stå i ugnen. (Husmodern till hembiträdet:) Har Iris tagit ut (bak)plåten, som stod i? Hedberg Fria 189 (1933). —
I. om person (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.), till I 1, eg.: stå skild från (ngt); vara utestängd l. ha att avstå från (ngt, särsk. nattvard l. gudstjänstfirande). Sententia skall stå ifrån kyrkian och Sacramentet, till thess han sigh frijar in foro politico (dvs. inför allmän domstol). Rudbeckius Dagb. 199 (1625). Begge parter skulle stå ifrån predikstolen, och inth(et) befatta sigh med Gudztiänsten j Gårdzby, till dess saken them emillan kunne slijtass. VDP 1656, s. 267. Domkapitlet dömde de tre plågarna (som under sken av husaga misshandlat en dräng) att stå från kyrkan, till dess hovrättens dom fallit. ÅbSvUndH 23: 141 (1928).
II. (numera föga br.) om sak, till II 2: stå ut (se stå ut II 1) från (ngt); icke gå ihop l. sluta tätt intill (ngt); äv. abs. (Fr.) Bâiller .. (sv.) stå ifrån hwarandra, (dvs.) wara illa sammanfogad. Möller 137 (1745). Kragen (på syrtuten), som förr låg platt och gick långt ned öfver bröstet, bör nu vara mycket rundad och stå ifrån halsen. KonstNyhMag. 2: 24 (1819). (Vad)benet är tunnast där det står ifrån och sluter sig mindre tätt intill .. (sken)benet upp emot knät. Löwegren Hippokr. 1: 275 (1909). —
I. (†) till I 26 d: restera (med ngt); äv. med indir. obj., anträffat bl. oeg. l. bildl.: vara skyldig ngn ytterligare det l. det (se skyldig, adj.1 3). Tingha med almoghen saa at the latha theres aarskath komma hiit (till Kalmar) .. nogra wtaff them staa ighen somliga j ij aar och somlige j ith. G1R 2: 166 (1525). Hafwer du stådt mig 40. hug / flere och icke fierre, / iag står dig lÿka så många igen. Visb. 2: 140 (c. 1695).
II. till II.
1) till II 27 b, om dörr, fönster o. d.: stå l. vara stängd l. tillsluten; äv. dels om öppning o. d.: vara tillsluten l. igenstoppad l. igenfylld, dels om mun: vara stängd (särsk. betecknande att ngn icke talar l. att ngn håller (sig) tyst, i sht negerat); äv. bildl. VarRerV 24 a (1579; om dörr). I dag kan Jesus tig ett nådigt hierta senda; / I morgon ock så kan hans nådes dörr stå gän. Warnmark Sångt. 71 (1701). Frät slog upp i varmgången (i en mila) .. men slutade, sedan intagsmynningarne fått stå igen. JernkA 1893, s. 354 Tab. Både under måltiden och efteråt språkade han oupphörligt, munnen stod inte ett ögonblick igen på honom. TurÅ 1910, s. 103. särsk. (†) i utvidgad anv., om bod l. förrättning: vara l. hållas stängd. Köttboderne måtte stå igen vm söndagzmorgonen. 3SthmTb. 1: 330 (1595). Strax .. (källarmästaren) hade .. (vinet o. ölet) vthsåldt, schulle penningarne läggias i kistann, på thet källarenn icke skulle stå igenn. Därs. 3: 82 (1600).
2) (numera mindre br.) till II 37 a γ: återstå; äv. (med indir. obj.) i uttr. ngt står ngn igen, ngt återstår för ngn, ngn har ngt kvar; äv.: restera (se restera, v.1 2 b). Wtgifften .. gamble wardsc(ri)ffwer(e)hustrun viij m(ar)c, som stood i ghen aff lönen, och viij m(ar)c ffor pergame(n)t. SthmSkotteb. 3: 242 (1524). Martin gulsmidt .. bekende sich haffua wpburit .. (100) [markland] rede peninge .. och (100) [markland] staa æn j gh(e)n. OPetri Tb. 1: 50 (1525). Tydskland allena står igen, hwilket aldrigh hafwer welat vndergå thet Romerske oket. Schroderus Sleid. 197 (1610). En lofvad kyss mig står igen: / Min sköna! gif mig den. Envallsson Colin 4 (1787). ”Mamma .. är det icke snart eftermiddag?” Och deras mamma sade dem, hur många timmar det stod igen. Wieselgren BarnV 37 (1879). ”Det är för mycket, mor Sara, jag vill ej höra mer!” — ”Ja, men det värsta står igen.” SvKulturb. 2: 20 (1930). särsk. (numera föga br.) i fråga om räkning, i sht subtraktion: vara kvar, återstå. Rizanesander Räkn. 49 a (1601). Fyra från sju står tre igen. Ahlman (1872). —
STÅ IHOP1 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032, förr äv. IHOPA.
1) till I 2, II 1 (o. 5), om person l. sak: stå (tätt) tillsammans (se stå samman I 1, II 1), stå (l. vara) samlade (i en grupp) l. (tätt) förenade. Weste (1807). Lorentzen Vingkl. 111 (1976). särsk. till I 2 g; särsk. bildl. Hitta och stiäla, dhe stå i Balck (dvs. bås) tilhopa. Grubb 326 (1665).
2) (†) i utvidgad anv. av 1, betecknande att ngt (har sådan konsistens att det) bildar ett sammanhängande helt; sitta ihop, hänga ihop; äv. om vattenmassa, betecknande att den tornar upp sig o. hålls samman. Genom titt blåsande gåffuo sigh watnen vp, flytande watnet stodh j hoop, diwpen sualladhe jfrå huart annat mitt j haffuena. 2Mos. 15: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: böljorna reste sig och samlades i hög). Slaggen drages intet alltijd af kopparen medan han ännu glödande är, utan blifwer stundom ofwan på kopparen qwarliggiandes, at tillijka med honom steelna och afkylas, då smältaren säger at stycket står ihop. Ekman RelSmältewStKåpparbg 105 (1704).
3) (†) i bildl. anv. av 1, om person(er) l. rike(n) l. dyl.: hålla samman l. samexistera (så l. så). Seden .. (Kristian II) her (dvs. från Sv. o. Danmark) vtkom haffua tesse rijke stådt wel til hopa. G1R 8: 10 (1532). Synes Österrike för det interesse, som Kongl. Maj:t med de Ewangeliske hafwer gement, icke wäl bona fide med K. Maj:t kunna stå ihop. HC11H 3: 122 (1680).
4) (numera föga br.) till II 1, om knän, övergående i bet.: gå ihop. The (halta icke) på hwilka knään stå i hoop. Schroderus Comenius 289 (1639).
5) (numera föga br.) språkv. till II 13 b β β’: uppträda l. stå tillsammans (med ngt). Följande (prepositioner) .. stå, när de betyda en rörelse .. ihop med Accusativo. Heldmann TySpr. 80 (1726). (Vissa) Conjunctioner kunna stå ihop med flera än en Modus, alt efter som något yttras med full visshet eller icke. Trendelenburg GrSpr. 241 (1801).
6) (numera föga br.) till II 21, 21 a: äga rum samtidigt (ss. en gemensam begivenhet), stå(nda) tillsammans. Maa .. strax raadfraaghas .. om saa kunne falla sigh ath cröningen oc brullopit stode alt til hopa, ther then meneman minst med betungadis. G1R 1: 257 (1524).
7) (†) till II 31 b: vara förenlig l. kunna förenas (med ngt), passa ihop l. gå ihop (med ngt). Tienst och Herradöme stå icke wel til hopa. LPetri 3Post. 113 a (1555). (Profeten Daniels) efterdöme är det fullkomligaste bewis, at andelig och werldslig wishet wäl kunna stå tilhopa. Almquist InlHelSkr. 613 (1775). Man söker .. öfvertyga oss att den naturliga egennyttan af detta begär (dvs. lycksalighetsbegäret) .. förnedrar dygden till ett blott köp af fördelar, och kan ej stå tillhopa med hvarken moraliteten eller kristendomen. Leopold 3: 367 (1801, 1816). Kina, vin, opium, kanelvatten etc. stå icke rätt väl ihop med soldatföda och huru ofta bortbytes proviant emot bränvin? Quennerstedt Torneå 2: 22 (cit. fr. c. 1810). Schulthess (1885). —
STÅ IN0 4.
I. sjöt. till I 16: segla l. styra l. gå in (mot land l. till en kust l. hamn o. d.); förr äv. i uttr. stå in på (ett land o. d.), segla l. gå in till (ett land osv. o. där landstiga). Olof (Haraldsson) .. samlade sig folk, stod in på Seland innan någon det förmodade och öfverföll Biskop Rikke i Roskild. Dalin Hist. 2: 84 (1750). Nylander Sjöfolk 4: 98 (1921; om fartyg). Stå in (dvs.) att styra mot land eller upp i ett sund eller en vik. Rydholm (1967).
II. till II.
1) (numera föga br.) till II 2: skjuta l. sticka in (i l. mot ngt); i sht förr äv.: bukta in, gå in(åt). Boogården (dvs. kyrkogårdsmuren), hwilken deels förfallen war, deels orichtig, så att den een länken ståår mycket uth, den andra mycket in. HärnösDP 1663, s. 57. (Sv.) Stå in, (eng.) stand in; bulge in. Björkman (1889).
2) till II 6, 16 a. (Sv.) Röken stod in i rummet, (fr.) la fumée entra el. pénétra dans la chambre. Weste (1807). Då kommo ljungeldar öfver dem och strålarne stodo in i skeppen. Afzelius SæmE 156 (1818). Månen stod i stugan in / och sken på golfvet och kubben. Josephson SvRos. 35 (1888). särsk.
a) (numera föga br.) till II 16 a γ, i uttr. stå in på ngn, vara riktad på ngn. (Kristus säger: Man) bör .. sitt Upsååtz Öga achta grant, at thet är reent och enfaldigt, som står allena in på migh, och seer intet på något annat Ting. Preutz Kempis 337 (1675).
b) (numera mindre br.) jäg. till II 16 a δ α’: löpa in (mot l. till en plats o. d.). Då .. jag styrt stegen till kärret, fick jag se ett harspår, som stod in i holmen. Möllersvärd UpplJaktst. 55 (1917).
c) till II 16 a ε, om vind: blåsa l. ha riktningen in (mot land l. från havet o. d.); stundom äv. om bränning: gå l. slå in (mot stranden o. d.). Sjön började gå hög och en tämligen betydlig bränning stod in mot stranden. Dahlgren Jephson 17 (1891). (Vinden) stod .. in från havet och ruskade hustaken. Thulin Heinesen Gryn. 24 (1935). —
STÅ MED0 4. jfr medstå; särsk. till I 1; jfr med, prep. o. adv. I 3; äv. oeg., särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): ”hänga med” (se hänga med 1). Mina vänner, det var andra tider / För soldaten då, än nu; / Kungen (dvs. G. III) sjelf stod med i rök och blod, / Nu är dertill en marskalk för god. Runeberg 2: 88 (1847, 1852). Så länge till kunde väl inte gumman (som vägrat överlåta gården till sonen) stå med. Tro, om hon inte lät tala med sig redan nu? Väring Vint. 68 (1927). (Domprosten O. Nystedt) .. kom att stå med i centrum vid ungkyrkorörelsens uppkomst och första tid. ÅbKristHum. 1964, s. 157. —
STÅ OM0 4.
I. till I; särsk.
3) (†) till I 2: stå på ett ställe som innebär att man gått om l. passerat (ngn); anträffat bl. bildl., i fråga om rang (se rang 3 b δ; jfr stå, v. I 10 e). (En författare) skall ock wida wäg i rang om Rikdom (dvs. de rika) stå. Frese VerldslD 16 (1715, 1726).
4) (numera föga br.) sjöt. till I 16: gå över stag l. (gå över stag o. därmed) ändra kurs. (Sv.) Stå om .. (eng.) stay; change tack. Björkman (1889).
II. till II; särsk. (numera mindre br.) till II 22, opers., i nekande sats: (icke l. inte l. ej) stå på (se stå på II 4) l. dröja (länge förrän l. innan osv.); i sht förr äv. i jakande sats, dels: dröja l. vara l. gå l. ta (lång tid l. så l. så lång tid förrän l. innan osv.), dels: vara utförd l. avslutad (snart l. om l. på så l. så lång tid). När det så hade stått om en rund tid hade drottningen tre skjortor färdige. Lovén Folkl. 52 (1847). Det stod så om en rund tid, och pojken var väl liden af alla. SvFolks. 39 (1875). (Sv.) Stå om (på en tid): (lat.) confici, perfici, peragi .. (sv.) det skall snart stå om (lat.) max l. jam res confecta, facta erit. Cavallin (1876). (Sv.) Det stod om på 4 timmar (lat.) IV horis res acta est. Dens. Det stod ej länge om, förrän vårt provisoriska läger var klart. Ymer 1912, s. 410. Det stod länge om innan (osv.). IllSvOrdb. (1955). Det stod inte länge om förrän (osv.). SvHandordb. (1966; angivet ss. mindre vanl.). —
STÅ OMKRING1 04.
II. till II; särsk. (numera mindre br.) till II 6: stänka l. spruta omkring. Tag .. en skarp Wiska eller Halm stopp (dvs. viska), rijf den skabbota Hästen där medh, så Bloden står omkring. Rålamb 13: 128 (1690). (Postmannen) tappade .. paketen som slog hårt i en sten. Snöslasket stod omkring. Nilsson HistFärs 57 (1940). —
I. till I, om person; särsk.
1) [jfr motsv. anv. i nor.; möjl. utvecklat ur 2] (ngt vard.) köra för fullt l. fort; i fråga om idrottsutövning: satsa för fullt, ”ge järnet”; äv. allmännare: gå på l. hålla i gång (för fullt); jfr på III 4. Han säger att han är arbetsnarkoman och nöjd med det. — Jag trivs med att stå på hela tiden. RöstRadioTV 1968, nr 34, s. 14. Så småningom när jag började med narkotika kunde jag till och med fly utan att sticka. Det var bara att stå på med knarket. Strömstedt MittLiv 2: 25 (1982). Det gällde bara att komma in på en liten grusväg och sedan stå på så mycket det bara gick. Poliserna skulle då börja tänka på sina familjer och tycka att farten var lite för hög för dem. Därs. 2: 165. Det var ingen tvekan om taktiken i andra åket (i slalom). Bara att stå på för fullt. SDS 26⁄1 1986, s. 40.
2) i sht sjöt. till I 16: gå på, fortsätta framfarten l. sin kurs; jfr på III 4 b. (Lat.) Instare .. (Sv.) stå på, fara fort. Ekblad 379 (1764). Varskor ni .. (besättningen) att masten är bräckt, samt att ni måste stå på för den sista (tävlings)striden, så se folket upp för faran och allt är i sin ordning. Oxenstierna Vanderdecken 146 (1865). Stå på (dvs.) att fortsätta framfarten eller fortsätta i sin kurs. Rydholm (1967).
3) till I 28 b, refl.: hålla fast vid l. hävda sin rätt l. vilja l. sina intressen l. önskemål l. sin uppfattning (o. sin person); i sht förr äv. med bibegrepp av halsstarrighet l. oböjlighet; jfr 4. Hoon bad honom inth(et) wijke, wtan ståå opå sigh. HellestadDomb. 14 ⁄ 9 1605. Dee hafue ståt så fast opå sigh för Rätten, att willia beuijssa larss Jörens hust(ru) Tiufuerj och iche kunne sådent fulborda. ÅngermDomb. 12 ⁄ 2 1645, fol. 36. Christus: .. står tu på tigh, och icke godwilligt gifwer tigh vthi min Willie, så skeer intet fulkomligit Offer. Preutz Kempis 506 (1675). Om blott de svenska ombuden (vid unionskrisen) stått på sig, hade de till sist fått sin vilja fram. VL 1905, nr 223, s. 3. När han kom fram till marknaden, så måste han kunna stå på sig, när folk ville pruta på hästen. Lindström Leksaksb. 24 (1931). Va sku vi .. göra annat än strejka? Vi måste väl stå på oss på nå sätt. Carlsson ÄlvTimm. 226 (1949).
4) (†) till I 29 b: insistera på ngt l. vidhålla sin mening l. sin anklagelse l. sitt krav; äv. med obj.: yrka på (ngt); hävda (ngt). Peter Detringh .. (skulle) någre lester tiera .. hafua utskipadt oförtolladt .. Thet Michill Fick honom inthet öfvertyga kundhe, endoch han i förståne stoodh på och ville beviisa. BtHforsH 1: 137 (1629). Hafuer Ingen parten några skiäll eller witne, icke tilbinda heller willia stå på öfuertyga huar annor någor last. VRP 1633, s. 493. Hon stod på i förstonne och willie hafua 3 skepper. Därs. 1646, s. 160. Berg och Sanning sku vi böja, / Och stå på med kämpa-rop, / At det just war midt i Göja (dvs. februari), / Som wår Herre werlden skop. Dalin Vitt. II. 4: 44 (1742). Låt osz i djupaste wördnad stå på, / Det Drottningens (dvs. Ulrika Eleonora) axlar omöjligt förmå / Bland knektar och ryttare bärat (dvs. krigsoket). Afzelius Sag. XI. 2: 244 (1870). särsk. i uttr. stå på för ngt, begära l. insistera l. yrka på ngt. RP 9: 20 (1640). Nu stå de .. på för 1000 oskrädd spån 9 1⁄2 d(ale)r och för skrädd dito 11 d(ale)r 16 (öre) S(ilver)m(yn)t. VDAkt. 1739, nr 589.
5) [eg. specialfall av 3] refl.: göra väl ifrån sig; klara sig o. d.
a) i fråga om strid l. examen l. annan uppgift o. d.: göra väl ifrån sig l. hävda sig l. sköta sig bra, i sht förr särsk. övergående dels i bet.: kämpa l. strida tappert l. framgångsrikt, dels (särsk. i fråga om examen o. d.): klara sig (bra). (Det är nödvändigt) att garnisonerna widh siökantten (dvs. Pommerns kustlinje) så wäll medh fålck, som Magaziner aff ammonition .. så må wahra försedde att om någon olycka .. påkåmme, dee då kunde stå på sig siälff och icke tillika medh fältett bliffwa förlohrade. HSH 7: 135 (1637). Halmstad och Helsingborg woro (under grevefejden 1535) wäl intagne; men Vardberg, Lund, Malmö och Landscrona stodo ännu på sig. Celsius G1 2: 125 (1753). Nu hör jag et verkeligt buller .. en hop röfvare .. Är du hurtig nog at stå på dig? Envallsson Kung. 31 (1784). Han har många fiender, men står på sig som en karl. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stå på dig, mäster Pehr, låt se, att du är rask (i tornerspelet) och kastar .. Jansen i backen. Topelius Fält. 2: 288 (1856). Låt nu se att du står på dig i skrivningen och kommer hem med ett fint betyg. Östergren (1949).
b) vara vid god l. tillfredsställande hälsa l. kroppslig styrka l. vigör (l. vid sådan l. sådan hälsa osv.); vara i goda l. tillfredsställande levnadsomständigheter l. ha god l. tillfredsställande försörjning l. ekonomi (l. vara i sådana l. sådana levnadsomständigheter l. ha sådan l. sådan försörjning osv.), reda sig; äv.: klara livet l. klara av sjukdom o. d., klara sig (motsatt: avlida); jfr II 10. Barnen och vnge Personer som wäl ståå vppå sigh, hwilkom intet fattas hwarken til kläde eller födho, äro ingahanda Twång eller Bekymmer vndergiffne, skola (osv.). Elimæus POlai B 1 a (1618). Judarne (på Rhodos) stå väl på sig och hafva besynnerliga förmåner. Eneman Resa 1: 135 (1712). Jordegumman. .. huru står det till med lilla Sven? Flep. Jo! Jo! väl. Nog står han på sig. Amman 30 (1756). Om patienten står på sig, så att blodet blir varmt af de använda medlen eller af sig sjelft, får detta nytt lif, sprider sig och rör sig i kroppen .. och patienten blir frisk. Löwegren Hippokr. 2: 159 (1910).
II. om sak.
1) till II 1: stå på ngt; särsk. om (kaffe)panna o. d.: stå på spisen (för kokning l. uppvärmning) o. d., vara satt på spisen. Een Brännevijnss panna stoodh på till förklarningh. ManhaftLöjtn. 45 (1666). Katten ligger i fönstret och kaffepannan står på och kokar. PT 1901, nr 122 A, s. 3. Kaffet står på. Trenter AldrNäck. 226 (1953).
2) sjöt. till II 1 g β: stå på grund. På somliga ställen får man ju närmare man kommer til (sandbankarna) Goodwins, det djupaste vattnet; men då blir det straxt så litet Vatn, at man står på, innan man tror. Montan Segl. 32 (1787). SohlmanSjölex. (1955).
3) [eg. bildl. anv. av 1] försiggå; pågå; hålla i sig, vara; äv. (o. numera företrädesvis) i fråga om just aktuellt skeende: hända o. d. (se c); jfr stå, v. II 21. Så wele wii haffue Eder befalet, att I nv, meden winthren och åkeföret står vpå, lathe förskaffe wircke. Johan III (1573) i PrivSvStäd. 3: 239. Strijdhen stodh häfftigt vppå alt in på Natten. Schroderus Os. III. 1: 285 (1635). Fastän de flesta ha många fula ord att säga om exercisen så länge den står på, så finns det .. få skeden i livet man på gamla dar så gärna drar sig till minnes. DN 7 ⁄ 12 1930, Söndagsbil. s. 6. särsk.
a) (numera föga br.) om högtid l. tid med viss prägel o. d., liktydigt med: råda. Smålandz bönderne hafva .. anhållitt hoos K. M:t att blijfva befrijadhe för grentzetullen, så lenge denne dyre tijdh står på. RP 14: 171 (1650). Det är Svensk bonde-sed, att när högtid står på äta långsamt, men väl. Dybeck Runa 1844, s. 118. Se Helena, hon för hvars skuld så länge / Ond tid stod på. Lidforss Dante I. 1: 21 (1902).
b) (numera mindre br.) om nöd l. värk l. köld o. d., närmande sig bet.: vara svår l. ansätta l. sätta i; äv. i sådana uttr. som stå på som värst l. stå riktigt på. När wercken står vppå. BOlavi 85 a (1578). När nöden / riktigt stod på, var han rädd för döden. Melin Dikt. 1: 112 (1888). När kölden stod på som värst, tycktes det, som om inte en gång elden själv var i stånd att hålla sig så varm, som den brukade. Lagerlöf Kejs. 217 (1914).
c) (numera mindre br.; se dock slutet) i fråga om skeende som just inträffar l. har inträffat l. är aktuellt: (just) försiggå; hända; i sht i frågesats inledd av vad (se slutet); i sht förr äv.: vara i görningen l. vara på färde. Rätt som thet nu stodh vppå, at the hölle på at begära thetta aff (dvs. sökte fred med) Herr Jacob (De la Gardie), kom Hans May:tz Konung Carls Breeff så til honom. Widekindi Krijgh. 280 (1671). Jag kunde karda, kunde häckla, / när slikt stod på. Gellerstedt Hemtr. 16 (1905). (Det är) inlägg i allmänna ämnen, som .. skänkt .. (sammanträdena) den dragningskraft de eljest haft endast då något särskilt stått på inom den publicistiska fackvärlden. Publicistklubb. 263 (1924). särsk. (fullt br.) i frågesatsen vad står på (förr äv. vad står det på)?, vad händer?, vad försiggår?; äv.: vad är det fråga om?; äv. i motsv. indirekt frågesats. (Sv.) Hvad står på? (fr.) qu’y a-t-il? dequoi s’agit-il? dequoi est-il question? qu’est-il donc arrivé? Weste (1807). Menenius(till en skara upproriska borgare:) Hwad står det på, godt folk? Hwart gäller färden / Med påk och klubba? Hagberg Shaksp. 1: 101 (1847). Han steg upp och tände ljuset i stallyktan. Arvid vaknade och undrade sömnigt vad som stod på. Moberg Utvandr. 127 (1949).
4) [utvecklat ur 3] opers.: dröja (se dröja, v. 8 b); i sht (o. numera bl.) negerat, dels i förb. med tidsadverbial: icke dröja (länge l. så l. så länge), icke ta (lång l. så l. så lång) tid, dels pregnant, utan förb. med tidsadverbial: icke dröja länge, icke ta lång tid; jfr stå, v. II 22. Murenius AV 176 (1648). Men huru lenge stod thet på, förrän thenne glädien (dvs. Judas glädje över silverpengarna) i idel sorg .. förbyttes. Münchenberg Scriver Får. 90 (1725). (Vi) sätta .. oss till bords ”med detsamma” jag kommer hem! Och det skall inte stå på! Strindberg TrOtr. 2: 19 (1883, 1890). Det anses såsom ett axiom att en målaratelier skall ligga strikt åt norr .. Men det stod inte på, att jag högg ut ett långt, bredt fönster på solsidan. Larsson Solsid. 1 (1910). Sen stod det inte på förrän hon var med barn. Andersson Snöljus 157 (1979).
5) [sannol. eg. specialanv. av 3] (†) om ränta: vara obetald (o. fortsätta att löpa). (Fr.) Se laisser arrérager .. (sv.) låta sin ränta stå på, ej betala den samma. Möller 114 (1755).
6) [eg. bildl. anv. av 1; jfr 3] (†) om diskussionsämne: vara uppe, diskuteras. Vid Brunnen blef i dag, i hvarje vrå, / med allvar förd en liflig diskussion; / det samma tema öfverallt stod på, / med endast obetydlig variation. Sturzen-Becker 3: 174 (1861).
7) till II 16 a ε, om vind: (ihärdigt) blåsa l. ligga på l. (jfr 3) hålla i sig. Den motiga vinden stod på hela följande dygn. Hornborg Antip. 95 (1915). SvHandordb. (1966).
8) [sannol. till stå, v. II 21 e under anslutning till stå på II 3] (†) i uttr. stå hårt på, sitta hårt åt; vara (mycket) trängande l. besvärligt. Om det gälde någon af hans guldgossar, så var .. (kaptens) hand icke sen att söka fram .. börsen, för att afhjelpa stundens behof, ja, jag tror, att om det stod hårdt på kunde hjelpen äfven .. utsträckas till hvem som helst inom kompaniet. Quennerstedt IndSold. 74 (1887). Hårdt skall det stå på / Att fälla honom: han har ordet i sin makt. Andersson Terentius 16 (1896).
9) till II 28 a: vara påkopplad l. påslagen l. ställd på gång; äv. (i sht i fackspr.) om uppdämt vatten l. komprimerad luft: vara påsläppt. Det elektriska elementet står på. När han .. (satte igång luftborren) stod .. luften på för tidigt, och han fick en hel sprutsats av olja .. i ansiktet. Didring Malm 2: 12 (1915). Det är dags att låta kranarna stå på, uppmanar Tore Nyman, vid Norrbottens elektriska. PiteåT 22⁄12 1986, s. 21.
10) [sannol. utvecklat ur 3 a, b] (†) refl., om sak: bibehålla sig; hålla i sig; klara sig, bevaras. Hieronymus talar .. om en källa, och måste vara Siloam eller Gihon, som ännu står på sig. Eneman Resa 2: 245 (1712). Alt ifrån år 1745 .. har ett mandel-trä stått på sig i fria luften .. i Läppäwirda Socken. FoU 16: 194 (1753). Munterheten stod på sig hela quälln, och föröktes genom en bål vid aftonbordet. Törneros (SVS) 1: 145 (1824). SKN 1845, s. 223 (om vänskapsband). —
I. till 1.
1) till I 1, 2 (i); särsk. (om manskap o. d.): stå l. vara samlad. Löparna stod tillsammans och samtalade efter loppet. Linc. S 3 a (1640). Det Manskap som .. med Landsens minsta olägenhet och saknad kan bringas i hop och stå tilsamman. HC11H 14: 17 (1660).
2) [utvecklat ur 1] (†) hålla samman l. (ss. förbundna l. allierade o. d.) ha (sådana l. sådana) relationer. Vm .. (danskarna) befråge, huru Konngen i Dammarck och wij stå till samens, Ther må i sware till, ath eder icke annet witterligit är, än wenligen och wäll. G1R 12: 234 (1539). Med troskap, swågerskap ock så gammen, / Så stodhe the Riker (dvs. Sv. o. Danmark vid 1300-talets mitt) best tilsammen. Svart Gensw. E 6 a (1558). HC11H 7: 65 (1697).
II. till II.
1) till II 1, särsk. till II 1 g. Här i elffwen så stå skuter tillsammansz stora och små lijka som en stoor granskogh. Bolinus Dagb. 13 (1666).
2) (numera föga br.) till II 5 d. Vinkel kallas öppningen emellan tvenne räta linier, som stå tillsammans i en punkt. Almqvist Geom. 12 (1833).
3) (numera mindre br.) delvis eg. bildl. anv. av 1, delvis till stå, v. II 31: vara förenlig (med ngt), låta sig förenas (med ngt); passa ihop; äv.: höra ihop l. vara förknippad l. ha samband (med ngt). The (kunna) icke stå til sammans Christi lära och menniskies lära, vtan en thera moste falla. OPetri 2: 166 (1528). En skön själ, som .. velat .. klargöra, att mellan religion och skönhet ingen motsägelse finnes, utan att bägge, rätt fattade, kunna stå mycket väl tillsammans. VL 1894, nr 202, s. 3. Det riktiga framhållandet av, att Köpenhamns luftförsvar måste ordnas, står .. icke väl tillsammans med förslaget om .. det nuvarande luftvärnets reduktion med ungefär en tredjedel! VFl. 1937, s. 198. —
I. om person.
1) till I 2: (i sht med hänsyn till möjligheten att se l. göra l. nå ngt) stående vara placerad (så l. så, i sht bra l. illa); jfr II 1. Biörnen (på den gungande trädgrenen) stod så farligt til, at wi hade nog löje deraf. DeFoë RobCr. 118 (1752). Han står ej så till, att han kan räcka dit. Dalin (1854). Då elefanten spände ut sina stora öron såg jägaren, att djuret stod bra till för ett skott. Hedin Pol 2: 212 (1911). (Travhästen) Hasse Sweep står bra till (i startfältet) och kan ge favoriten en match. PiteåT 14⁄5 1986, s. 17.
2) (†) till I 28 d.
a) tillstå (ngt), vidgå l. medge (ngt); (inför rätta) bekänna l. yppa l. tillkännage sanningen beträffande (ngt); äv. utan obj.: vidgå l. tillstå sitt brott, erkänna. Paa th(et) sista nær han laagh j sijt ÿt(er)ste stood han til at peningene hørde mattias sack til. OPetri Tb. 13 (1524). Nær tiuffuen skulle hengies stod han sielff til. Därs. 87 (1525). Skal man .. giffua acht på .. at man ingen som några vppenbara last bedriffuit haffuer afflöser, medh mindre han clarligha ock fulkomligha står sijn gerning til. LPetri KO 30 b (1561, 1571). Der efter talade Carl Hinderson och begärade, att de ville stå sin ord till, som H:r Clas Flämming för en Skiälm utropat hade. HSH 1: 53 (1594). Du älskare .. Stå til at Skiönhet är all Sinnens Regentinna. Granatenflycht Ord. 22 (1710). Stå till en ting, är ett famil. el. popul. talesätt för: Vidgå en ting. Weste FörslSAOB (c. 1817). Rääf Ydre 1: 139 (1856); möjl. icke särsk. förb.
b) med avs. på person: vidgå l. medge att (ngn) talar sanning; anträffat bl. negerat. Kom lambrect mats(on) for rætten och talade her la(re)ns la(re)ns(on) til om .. (ett obetalt lån) th(e)r sade h(e)r la(re)ns ney til .. th(et) war wilt (dvs. svårt) wpaa tagha och th(e)n ene stodh jcke th(e)n and(ra) til. OPetri Tb. 137 (1526).
3) [möjl. utgående från II 10] (†) i uttr. stå till med ngt, lyckas med ngt. Eneman Resa 2: 54 (1712).
II. till II.
1) till II 1: stående vara placerad (så l. så); jfr I 1. Milorna af flottveden stodo öppet till och voro flere gånger utsatta för storm. JernkA 1897, s. 367.
2) till II 1, 1 h α, k, refl., i uttr. stå till sig, stå (en tid utan att förtäras l. användas) o. därigm l. därvid smaka l. bli bättre; särsk. bildl. Stå till sig, säjs om hvad som förbättras därigenom att det förvaras. Är motsatsen till Stå af sig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Jag .. höll med glans mina bröllopstal, hvilka förmodligen vunnit på att ”stå till sig” från föregående afton (då bröllopsmiddagen avbrutits). Hyltén-Cavallius Lif 118 (c. 1880).
3) i sht sjöt. till II 1 i ι, om segel: vara hissad (o. utspänd). När Merseglen ståå til, och det intet blås förhårdt, och man will taga in Reef, så är intet af nöden at kasta af Mersskiöten ey heller att gijga op Merszeglen, det ähr nog att stryka dem neer. Rosenfeldt Tourville 69 (1698). Norlin JagtmÄfv. 144 (1888).
4) [sannol. eg. bildl. anv. av 3] (†) i uttr. låta ngt stå till, låta ngt ha sin gång l. sitt fria förlopp (o. därvid ta vederbörande risk); äv.: låta ngt passera (opåtalt l. utan åtgärd). (Mina kolleger ha) låtit sådant stå til, som likwel bordes aff en rätt Cristen wara spart att i en ölstuga att talas. Rudbeck Bref 119 (1675). (Sv.) Låta ngt stå till .. (eng.) risk it; trust to the chapter of accidents. Björkman (1889).
5) [sannol. eg. till 1 o. utgående från bet.: stå intill ngt] (†) vara i kommande, vara att vänta, komma. Effter windenn icke wille stå till och wintrenn lågh på .. derföre schedde .. at the schulle sökia hampn huar the närmest kunde. 3SthmTb. 3: 67 (1600). När Röken icke aff Huuset will, / Een stoor Regnskur står tå wisseligh til. Bondepract. C 2 b (1662). Uti Refn(ings) Instr. 1622. står 40. marks plicht til för den, som förhåller (de skattskyldiga) Ägorna med wåld. LandtmFörordn. 56 (1765).
6) (†) till II 21 e, i uttr. stå hårt till, opers.: vara l. bli hårt l. bistert. Nog måste vi ut ändå (på sjön) i kväll .. fast jag tycker att det kan stå hårdt till i natt. KalSvFolkskV 1902, s. 45.
7) (numera mindre br.) till II 29, opers. (l. med vad l. annat obestämt neutralt pron. o. dyl. ss. subj.): vara möjligt; äv. dels: vara tillåtet l. acceptabelt l. gå för sig (att göra så l. så), dels: kunna ske l. komma sig (att ngn handlar så l. så). Thenn lille Saall .. är på .. (ena) änden .. widere änn på thenn andre änden .. Doch står wäll till att göre samme saal lijke widh och bredh på både änder. SthmSlH 1: 26 (i handl. fr. 1577). Xantus begynte storlighen at förundra sigh, huru thet stodh til, at hans hustru kom så farandes medh thetta talet. Balck Es. 33 (1603). Nej, ta mej katten! det mer står till / Att tåla svält och slängar! / Nu får du göra hvad heldst du vill, / Blott jag förtjenar pengar. Braun Mårt. 79 (1856). (Sv.) Kan det stå till? (fr.) est-ce possible? peut-on le faire? Schulthess (1885). Du fria själ, som än ej snörts / i snirkladt tal och fraser, / .. blott du vill, / Det står ej till / Att visan mer förvisas! Wirsén Vis. 214 (1899). Att undgå klander för en dramatiserad prosadikt, det står inte till. HågkLivsintr. 22: 245 (1936).
8) (†) till II 29: stå att få l. vara att tillgå. Szå vitte j vel ath oss icke står vell tilgörendis selia bort Cronones äger, Dog ellies ath vnna ider thet i forläning står godh råd tiil. G1R 9: 328 (1534). Sill kunde väl fås, men ägg står då icke till. Topelius Dram. 37 (1851, 1881). Om menniskor som äro mjeltsjuka .. tror Wärends-folket, att det är Skogsnufvan, som lockar dem .. Den enda bot, som då står till, är (osv.). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 280 (1864).
9) till II 30 a: förhålla sig (så l. så, i sht bra l. väl l. illa); i sht opers., företrädesvis i uttr. det står (förr äv. blott står) så l. så till med ngn l. ngt l. i ngt (t. ex. ett land), det förhåller sig så l. så med ngn l. ngt resp. läget l. förhållandena i ngt är sådant l. sådant resp. sådana l. sådana; ofta i frågesats inledd av hur(u) (se särsk. a). Her j landit sthaar aldelis gandtzska wel tiil tessz gudt szee loffuadh. G1R 2: 247 (1525). Thet ståår herligha och kosteligha til för .. (Gud), och går kraffteligha och gladheligha til j hans rwm. 1Krön. 16 (”17”): 27 (Bib. 1541). Hwadh ähr på färde? huru ståret till? Asteropherus 25 (1609; uppl. 1909). När konungens arrestering var kungjord, sprang (generaladjutant G. W. af) Tibell mycket consternerad utför slottstrappan, jämrande sig för en officer, han mötte, att det stod vådligt till. HT 1918, s. 195 (1809). Wi alle .. må .. eftersinna, huru det står till med wår själ. Franzén Pred. 1: 37 (1841). Ni vet hur det står till i våra storstäders förorter här i den västliga världen. Claesson Sann. 7 (1970). särsk.
a) i fråga om ngns hälsotillstånd l. allmänna välbefinnande; opers., dels i uttr. det står (förr äv. endast står) så l. så till med ngn, ngn mår l. har det så l. så, dels i (den särsk. ss. förbleknad artighetsfras använda) frågesatsen hur(u) står det till?, hur mår du l. ni? hur har du l. ni det?, hur(u) står det till med ngn?, hur mår ngn l. hur har ngn det? Gack bortt och see til om thet ståår wel til medh tina brödher och boskapenom. 1Mos. 37: 14 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Thomas .. hade talat medh Anders, sedhan han war stucken (med ett svärd), och frågat huru dhet stodh till medh honom. BtÅboH I. 9: 11 (1637). Huru står till med Syster och dee Små i Östergiöthland? KKD 8: 170 (1701). Hur står det till med dig? Du är väl inte sjuk? Lagerlöf Holg. 2: 229 (1907). Han .. frågade hur det stod till med (den förkylda) fröken Lingbom idag. Gustaf-Janson ÖvOnd. 30 (1957).
b) opers. l. med subj. med obestämd innebörd (särsk. allt), i uttr. stå rätt (äv. riktigt l. så helt) till (med ngn l. ngt), förhålla sig på rätt sätt l. rätt (o. riktigt) (med ngn l. ngt); i sht (o. i uttr. stå så helt till uteslutande) negerat. (Gud) wil .. ath tu tiänar thin nästa, och gör honom thet tu honom plichtogh är, ath emillan tich och honom ståår .. rätt til. OPetri 2: 292 (1528). Hamlet.. Min faders ande klädd i stål! / Det står ej riktigt till, jag anar swek. Hagberg Shaksp. 1: 291 (1847). KWarburg i 2SAH 59: 51 (1882: helt). Förr eller senare skulle saken dyka upp (dvs. dödsfallet uppdagas). Det kunde då .. bli fråga om misstankar, huruvida allt stod rätt till. Hallström Händ. 224 (1927).
c) i (uttr. med) emfatisk l. pregnant bet.
β) (†) utan bestämning: det blir en (väldig) uppståndelse, ett ”liv” (när ngn gör ngt). Turken .. wille föra hans Son til Algier, derest han intet i flygande wille lösa honom igen med 500 Riksdaler. Då skal tro det stod til för den Gamla Gniarn. Boding Molière Mick. 57 (1741). Sjelfva den gula färgen var för honom en styggelse. Ja, det stod till en gång, när jag i min välmening räckte salig svärfar en gul apelsin! Topelius Vint. I. 2: 297 (1881).
10) (numera föga br.) till II 32: tillkomma (ngn); äv.: stå i (ngns) förmåga l. makt; i sht opers. Sitia wedh mina höghre hand eller wenstra, står icke mich till ath giffua. Mat. 20: 23 (NT 1526; Bib. 1917: tillkommer .. icke mig). Må thet .. intet reknas mig til last .. at jag giör thet som nu giordt är .. Hwar om at döma, står them oweldigom och rettsintom til. Swedberg Lefw. 300 (1729). Flensburg KyrklT 343 (1881).
11) (†) till II 35: anstå (se d. o. II 2 a), vänta; äv.: ha sin gång l. ta den tid det tar l. måste ta l. normalt tar; särsk. i uttr. låta (ngt) stå till l. låta stå till med ngt; äv. i uttr. få l. kunna stå till. Hafwer .. iag låtet stå til så länge annat Betenckande kunde gifwas, och ingom widare ther om tilskrifwit. VDAkt. 1670, nr 164. Därs. 1708, nr 73 (: med). Jag vågar .. anhålla att med några ord få veta, om genast compagnion bör väljas eller om det kan stå till något. NNordenskiöld (1843) hos Berzelius Brev 11: 261. (Sv.) Låta stå till .. (fr.) laisser aller les choses comme elles vont. Schulthess (1885). Cannelin (1921). —
I. om person.
1) (†) till I 2, 25 (l. 30): stå kvar l. träda i bakgrunden; anträffat bl. bildl.: hålla sig tillbaka l. icke stiga fram (i strid o. d.); icke träda fram o. göra sin plikt l. engagera sig l. handla o. d.; hålla sig i bakgrunden; i sht negerat. Keysaren sielf hadhe modh nogh (i striden), och stogh alzintet tilbaka, hwadh hans person tilkom. Schroderus Dress. 269 (1610). Hwad de trogne tjänster som allmogen säger sig til Riket emot fiender hafwa gjordt, anbelangar, så lemnas dem derföre deras tilbörlige beröm; men hoppas der hos, at Adelen .. intet hafwer stått tilbakas. HC11H 8: 93 (1680). Där Diärfhet har sin Gång, så står du ej tillbaka. Warnmark Epigr. F 3 a (1688). Önskar jagh af wacker stam / Ehr en from och dygdig Maka, / Som eij b’höfwer ståå tilbaka, / När som andre stiga fram. Runius (SVS) 2: 184 (c. 1706). Den försiktigaste måste stå tilbaka, der all wördnad för ed och lag är förgäten. Celsius G1 1: 36 (1746).
2) [utvecklat ur 1] (till förmån för ngn annan) bli eftersatt l. passerad (vid befordran o. d.), särsk. i uttr. få stå tillbaka för ngn (jfr II 4); i sht förr äv. i uttr. stå tillbaka (med ngt), liktydigt med: icke erhålla l. (ännu) icke ha erhållit ngt (som man har rätt till l. gjort sig förtjänt av). Gååsen bleff til Konung walt: / Paradijs Foglen stodh tilbaka / Gååsen monde Cronen taka. Sigfridi D 2 b (1619). Aff honom (dvs. Starke) haffua Iuno och Pallas fått / Guldäplet, men Venus tilbaka stått. Rudbeckius Starcke D 5 a (1624). Stå tillbaka, (dvs.) blifva förbigången, eftersatt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vid landtmarskalksvalet 1755 och andra tillfällen fick (rikskanslirådet U.) Scheffer stå tillbaka för (A. von) Fersen. Odhner i 3SAH 6: 70 (1891). Han fick alltid stå tillbaka för sin yngre bror. SvHandordb. (1966).
3) [sannol. utvecklat ur 1] (†) hålla inne (med ngt), knussla (med ngt). Jagh ock haffua wil, / At tu til Källarswännen gåår, / Sägh at han ey tilbaka ståår / Medh wijn och ööl. Prytz OS H 4 b (1620).
4) (†) till I 26, i uttr. stå tillbaka med ngt, restera med ngt (skatt o. d.); icke (helt) ha fullgjort l. presterat ngt (särsk. arbete). VgFmT I. 10: 35 (1526). 2SthmTb. 6: 316 (1582; med avs. på borgared). Skall göras en fullmacht för Anders Siggesson att .. Drifve på kneckterne och almogen, som .. stå tillbaka med theres arbete (på slussbyggandet). RP 4: 87 (1634). De som ståå tilbaaka medh höö och halm i Säbbra sochn, skola nu i denna wecko föra den till residentzet. ÅngermDomb. 1647, s. 7. Hallenberg Hist. 5: 18 (1796: med .. utlagor).
II. om sak.
1) (†) till II 2: skjuta l. sticka ut bakåt, peka bakåt. (Fåglar) huilkes knä stå til baka, ther thet medh hoppar på iordenne. 3Mos. 11: 21 (Bib. 1541).
2) (numera föga br.) till II 37 a α: återstå (att göra l. utföra l. leverera l. inbetala); finnas kvar ss. en återstående del; restera; äv. i uttr. ngt står ngn tillbaka, ngt återstår för ngn, ngn har ngt kvar ss. en återstående del. Therföre står gudz folke en roligheet (dvs. vila) tilbaka, för ty, then som ingången är vthi hans roligheet, han haffuer fåt hwilo aff sin werk. Hebr. 4: 9 (NT 1526; NT 1981: har .. att vänta). Han skulle leffuerere kemneren the 5 daler, som ståår tiilbake wppå then iordh, som han wppå boor. TbLödöse 56 (1587). Nu stodh them en Dagh allenast tilbaka. Schroderus Liv. 442 (1626). Fyra rum af de smärre äro nu färdiga .. Men de stora salongerna stå tillbaka i brist på vidare medel till inredningens fullbordan. MoB 10: 201 (1828). Minnet af henne jag vill ej försaka, / det är ju det enda, som nu står tillbaka. Bloom HvitSvan. 186 (1916).
3) [utvecklat ur 2] (†) (för en tid) vara l. bli ogjord l. icke behandlad l. försummad o. d.; äv. om ngt negativt (särsk. synd): icke ha begåtts l. icke drabba ngn l. världen; särsk. i uttr. låta ngt stå tillbaka. Han kan icke lidha ath tw läter hans ordh och sacrament ståå til baka. OPetri 2: 48 (1528). Schroderus Os. 2: 562 (1635; om synder). The Påfweske .. begynte blifwa vproriske emot the Reformerade, låtandes intet stå tilbaka, hwar medh the kunde vthroota then reena Religionen. Därs. III. 2: 107. Poostväsendet, thet the ifrån anno 1629 hafva låtit stå tilbaka. RP 8: 276 (1640). Drotsen (hade) sig utlåtit, at om hans råd blifvit fölgda, hade mycket ondt stådt tilbaka. Dalin Hist. III. 2: 437 (1762).
4) [sannol. utgående från I 2] komma i andra hand i förhållande till l. på grund av ngt l. icke komma till sin rätt på grund av ngt, äv. i uttr. stå tillbaka för ngt; i uttr. stå tillbaka för ngt äv.: vara l. bli mindre viktig l. mindre värdefull än ngt. Hans (dvs. kungens) ro och tidsfördrif wäl står tilbaka, / När Han för Kronan så skal waka. Nordenflycht (SVS) 1: 327 (1746). Fastän rosenstenen står tillbaka för briljanten, så är den .. en mycket värderad snittform. JournManuf. 4: 113 (1834). Bremen har en lång tid varit Tysklands förnämsta utvandringshamn, men har sedan 1873 stått tillbaka för Hamburg. NF 2: 1100 (1878). För fartygets manövrering får visserligen allt annat momentant stå tillbaka, när det gäller, men det får inte för den skull åsidosättas. Hornborg Antip. 81 (1915). —
STÅ UNDAN0 32, äv. 40. (numera bl. mera tillf.) sjöt. till I 16: gå l. segla undan (för att undvika batalj). The Lybske låte alt vndan at stå, / At the snart Köpenhaffn skulle nå. / The Swenske them förfolgde så fort, / Som Stöffuere hadhe iaget Hiort. Svart Gensw. H 7 b (1558). Den Danske flotta lät stå undan in i Öresund, och wille detta året icke mera möta de Swenske uti siön. Tegel E14 131 (1612). —
STÅ UNDER0 40.
I. till I.
1) till I 2; i sht förr särsk. betecknande att ngn är den underliggande l. dolda verkande faktorn bakom ngt l. ngn, ligga bakom; jfr II. Kan ock så väl vara, at Konungh Wermundh .. hafver fast stått under, och äggiat .. (Frovins söner) fram, till at (hämnas faderns död). LPetri Kr. 26 (1559).
2) till I 10 e: (i rang l. annat avseende) vara underlägsen (ngn); vara underordnad l. underkastad (ngn l. ngt). I hade kunnat stådt under honom, den tid I eij förstod at regera eder sielf, men sedan I hafwen wijst prof af så stor Wijshet, bören I intet låta handla med eder som et Barn. Ehrenadler Tel. 262 (1723). Man kan .. med full rätt säga .. att .. (prästen) egentligen hvarken står öfver eller under den kyrkliga bekännelsen, utan fastmer i henne såsom medvittne eller medbekännare. Sundberg Bekänn. 9 (1879). Stå under ngn (dvs.) vara underordnad. Auerbach (1913). Vallaren vet att han står under ryktaren, och rättaren glömmer inte, att han står över dem alla. Östergren 7: 505 (1949).
II. till II; särsk. (†) till II 11, betecknande att ngt har (underliggande) efterverkningar på ngt. Om du så vill, så skall jag laga i ordning tre rediga kalas för att stoppa i dem, så att de’ ska’ stå under i mantal! Högberg Fåg. 63 (1912). Lika naturligt som kärlet behåller en dålig bismak långt efter uttömningen av ett skämmande innehåll, lika givet fortfor något illt att stå under efter dessa troll, genom varjehanda envisa skrömtevarsel i långliga tider efteråt. Dens. Utböl. 1: 4 (1912). —
I. till I, om person.
1) (i sht i vitter l. högre stil) till I 30 a: resa sig (från sittande l. liggande ställning), stiga upp; äv. närmande sig bet.: stå (se stå, v. I 1); äv. dels allmännare l. mer l. mindre oeg., närmande sig l. övergående dels i bet.: bryta upp, dels i bet.: framträda; äv. bildl. (se e, f). Så stoodh han vpp tädhan, och gick in till grenszen widh Tyrun och Sydon. Mark. 7: 24 (NT 1526; NT 1981: begav sig bort). Sam(m)a dagh Stodhe .. vp j rætten Niels jønss(on) biørn biørns(on) gu(n)nar och Olaff Swart och witnadhe at (osv.). OPetri Tb. 284 (1529). Monger bliffuer (i krig) på markenne liggiande, och står intet vp. PErici Musæus 6: 85 b (1582). Denna war den sista predikan, som Jesus hölt i Galileen; ty sedan Han hade fulländat desza .. lärorika ord, stod Han up der ifrån, och drog bort ifrån Galileen. Bælter JesuH 5: 551 (1759). Vid .. Nattvards-gången skulle .. Församlingen altid stå up vid afsjungande af: Tackom och lofvom Herran! Wallquist EcclSaml. 5—8: 466 (1781). Det klappar så sakta på himlens port / med späda, famlande händer: / statt upp, Sankt Peter, och öppna fort, / ty jorden en ängel dig sänder. Melin Dikt. 1: 75 (1888). (Friherre J.) Skytte .. höll ett tal på latin .. Den danske konungen stod upp och svarade på latin. Nilsson FestdVard. 45 (1925). särsk.
a) i ordspr. Han måste stå bittijda vp, som skal giöra hwar man i lagh .. (dvs.) Wår Herre kan icke göra alla paddor til nöye. Grubb 301 (1665). Laater liggier längie förr än han står vpp aff sängie. Törning 99 (1677).
b) från sömn l. nattläger: gå upp, stiga upp. Om morgonen ganska bittidha för dagh, stoodh han vpp. Mark. 1: 35 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Stadt vp Kong Sigar aff tin Säng, / Hoos tin Dotter soffuer een Dräng. Messenius Sign. 39 (1612). Hercules arla stod vpp, en Morgon, i första sin vngdom. Stiernhielm Herc. 1 (1648, 1668). Förr i slåttern hade man fått stå upp tidigt på morronen och i led gått med liar tätt i hälarna på varandra. Claesson YFrej 25 (1968).
c) till följd av l. ss. tecken på tillfrisknande: lämna sängen l. sjuklägret, gå upp; äv. i uttr. stå upp av l. ur sängen l. bädden (l. sin säng osv.). Statt vpp, och tagh thina säng och gack heem j titt hws. Matt. 9: 6 (NT 1526; NT 1981: Stig upp); jfr Holm BevO 309 (1960). Iag moste nu stå up med ringa förmågo för qwarnen skull; alt mitt fålk liggia här siukt. ConsAcAboP 3: 77 (1665). Kan han då frisk stå upp af sin bädd? Nej, svaras af läkarn, / Ty han är plågad af gikt och värk. Adlerbeth HorSat. 60 (1814). Schulthess (1885: ur).
d) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stå upp för, förr äv. emot ngn (jfr f α slutet, β), (ss. en ärebetygelse) resa sig upp för ngn. Min herre, war icke wreedh, För ty, iagh kan icke stå vp emoot tigh. 1Mos. 31: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: stiga upp för dig). (Sv.) Stå up för en .. (lat.) Surgere alicui. Schultze Ordb. 4951 (c. 1755).
e) efter fall: resa sig (upp); i sht förr särsk. bildl. (jfr f), i fråga om syndafall. Ty en rettferdig faller siw resor och står vp, men the ogudactige falla j olycko. SalOrdspr. 24: 16 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Enn rett Christtrogen menniska, ther hon fallen är (i synd), ståår hon dock aff then helige Andes tilhielp strax wp igen. KOF 1: 189 (1575).
f) mer l. mindre bildl. (jfr e); särsk. motsv. b. Statt vp Noordan wädher, / och kom Sönnan wädher. HögaV 4: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: vakna upp). O Syndig Man! som säker är och trygger! / I Syndsens Sömpn och Dödsens Dwala ligger, / Waak och stat up! Lucidor (SVS) 1: 52 (1674). Det brinner i skyn, nu är tiden när, / statt upp från feghet och ånger! Bergman TrAllt 20 (1931). särsk.
α) i vitter l. högre stil) betecknande att ngn går till handling (i sht för att försvara ngt l. sig) l. ger sig tillkänna för folket l. mänskligheten o. d. (o. framför ngt l. gör ngt); resa sig. Gudh stånde vp. at hans fiendar mågha förströödde warda, och the som hata honom flye för honom. Psalt. 68: 2 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Gudh statt vp och dööm iordena. Därs. 82: 8 (Därs.; äv. i Bib. 1917). Statt upp, o Zion! och lofsjung Din Frälsare, Profet och Kung. Ps. 1819, 68: 1. Ett folk, förnedradt till förtviflans rand, / Stod upp att värna sina fäders land. Runeberg 5: 45 (1858, 1860). I samma ögonblick ni stå upp som en man och löser frågan om Sveriges tillvaro (dvs. arbetar för ett stärkt försvar), ha ni (osv.). Hedin 4Tal 78 (1914). särsk. i uttr. stå upp för ngn l. ngt, framträda till försvar för ngn l. ngt, ställa upp för ngn l. ngt. Struntpratet, att .. (koleran) alstrats på stället genom hettan .. (är) icke värdt att stå upp för. Stenhammar Riksd. 1: 124 (1834). Varken socialister eller konservativa siktar efter att stå upp för sin idésyn. SvD 15 ⁄ 8 1976, s. 4.
β) i uttr. stå upp (e)mot ngn l. ngt (jfr d), resa sig mot ngn (se resa, v.2 I 6 a), sätta sig upp emot ngn l. ngt; numera i sht bildl. Linc. Tttt 4 a (1640). Hans nya jag stod upp mot hans gamla, och de lefde i oenighet som olyckliga makar hela hans lif. Strindberg TjqvS 1: 191 (1886). Politiker talar gärna om hur viktigt det är med öppenhet och tolerans. Men de undviker nogsamt, när de engagerat säger sig stå upp emot den växande intoleransen, att (osv.). GbgP 2⁄8 1991, s. 5.
2) [efter amerik. eng. stand up; eg. specialanv. av 1] (mera tillf.) i fråga om att (resa sig o.) framträda med ståuppkomik; jfr STÅUPP, STÅUPP-. Den nyfödda svenska underhållningen att stå upp och med ingen annan rekvisita än mikrofonen i hand vara rolig har en lång tradition i USA. DN 30 ⁄ 9 1989, Bil. s. 3.
3) [eg. specialanv. av 1] (i sht i vitter l. högre stil) i uttr. stå upp från l. ur graven l. från de döda (förr äv. av döda) o. d., uppstå från l. ur graven osv., äv. utan förb. med sådant prep.-uttr.: uppstå från l. ur graven l. från de döda; äv. bildl. The skola dräpa honom, och tridhie daghen skal han stå vpp igen. Mat. 17: 23 (NT 1526; NT 1981: uppstå). Waka vp tw som soffuer, och statt vp frå the dödha. Ef. 5: 14 (Därs.). De, som de Christnas Giärning giordt, och lindrat Nästans möda; / Dem fölljer deras Gärning åt, när de stå up af döda. Frese AndelD 77 (1724, 1726). Haf i ditt minne Jesum Christ, / Som stod ur grafven upp förvisst. Wallin FörslPs. 136: 4 (1816). Untamoinen (som mördat Kalervo) .. / .. säger: / ”Denne (dvs. Kalervos son) blir mitt slägtes bane, / Kalervo står upp i honom!”. Collan Kalev. 2: 96 (1868). Tider, som vi minnas / endast som en saga, / .. kommo / för min syn tillbaka, / ståndna upp i ljuset / ur fördolda grafvar. Björkman Hesp. 3: 29 (1897).
II. till II, om sak (se dock 4).
1) till II 2: skjuta l. sticka upp; bukta upp; resa sig, höja sig. (Cederträdets) skate stoodh högt vp jbland stora tiocka quistar. Hes. 31: 3 (Bib. 1541); jfr 2. Ingen hög, / ingen Bauta-sten / skall stå upp på hans stoft. Geijer Skald. 25 (1811, 1835). (Hästen) är så mager, att ryggraden står upp som ett sågblad under skinnet. Lagerlöf Körk. 27 (1912). Halvt rasade väggar stodo upp över ruinhögarna. ÖSTERGREN 9: 306 (1965). särsk. till II 2 a, om hår: ha rest sig (l. resa sig), stå på ända. Hwad skall iag säija nu, sen hon (dvs. jorden) bar willda Bester? / Mitt Hufwud-Hår står up, mjn hela Kropp sjg rester. Warnmark Epigr. D 1 a (1688). Blott ⁄ vid tanken på det namnet, re’n mitt hår ⁄ Står upp, och orden stelna på min tunga. Atterbom LÖ 2: 67 (1827).
2) (numera mindre br.) till II 6, 7 a, om vatten (l. snö o. d.): nå upp (till ngt); resa sig l. torna upp sig (som en mur); ha stigit upp o. stå (över ngt); jfr 3. Igenom hans bud stodh watnet vp såsom murar. Syr. 39 (”40”): 17 (öv. 1536; Apokr. 1921: reste sig .. upp; Apokr. 1986: hejdades liksom i en damm); jfr 3. Vthmed Broen ther war itt waadh, / Stodh hesten op i Sadellstadh. Hund E14 283 (1605). När Wattnet står vpp i Munnen, så måste man lära simma, eller siunka. Grubb 601 (1665). Vattnet stod upp ända till midjan. Cannelin (1939).
3) till II 6: stiga l. skjuta upp; resa sig. Om Sommaren, Höst och Wåhr, så står dher gemeenligen een stoor Dimba upp. Rudbeck Atl. 2: 482 (1689). Bereden väg för Herran! / Berg, sjunken, djup, stån opp! Franzén (o. Wallin) Profps. 1: 38 (1812). Glädjen stod upp i tak. Böttiger 6: 192 (1835). Lågan stod upp ur skorstenen. Dalin (1854).
4) [bildl. anv. av 3 l. utgående från I 3] (numera mindre br.) uppstå l. skapas l. komma fram i tillvaron l. världen, förr äv. om släktled l. profet l. dyl. (jfr I): uppstå, framträda (i tillvaron l. världen); äv. (om sol l. dag): gå upp, stiga upp. Sedhan stoodh ingen Prophete vp j Israel, såsom Mose. 5Mos. 34: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: uppstod). Min barndoms drömmar, ⁄ de länge tystade, stå upp igen ⁄ och hviska i mitt öra med en röst ⁄ så välbekant som vore det en systers. Tegnér (TegnS) 4: 55 (1824). Det stod upp ett stormgräl. Strindberg Skärk. 169 (1888). På bleka vidder och vattendrag / står dagen opp. / En mödans dag. En oktoberdag / med gult i topp. Bergman TrAllt 23 (1931). Lindqvist FinLyr. 2: 82 (1932; om släktled).
6) [eg. överförd anv. av I 1] (†) i uttr. stå upp (e)mot ngt, mäta sig med ngt. Mårten med dät mijkra medskickade kåm hit idag .. och betackar iag återigän min kiäre farkiär för altihop, och om tacksäielsen icke kan stå op emot sänningen, så skall iag dästo åffter opprepetera hänne. Ekeblad Bref 2: 176 (1660; rättat efter hskr.). En .. promenad genom staden (Mainz) försäkrade mig, att, ehuru på långt när ej jämförbar med Frankfurt, den väl stod upp mot andra tyska städer jag hittills sett. Wallin Bref 227 (1849). —
I. till I.
1) (numera mindre br.) till I 1 k, i uttr. stå ut med tårna, ha fötter som pekar utåt med tårna (när man står). Widegren 772 (1788).
2) (†) till I 16: gå l. segla ut (till en plats l. dyl.), äv. i uttr. stå ut till sjöss, gå l. segla ut på öppna havet. Om en .. (sydvästlig) vind blåser hårdt i Downs och tågen springa, hvad gör man då? Man bör då stå ut til Goodwins til S(y)d Forlands fyrtorn är uti .. (sydväst till syd). Montan Segl. 31 (1787). (Sv.) Stå ut till sjös (fr.) courir au large. Konow (1887). Björkman (1889).
3) till I 18: uthärda l. tåla o. d.
a) i uttr. stå ut med ngt l. ngn, finna sig i att utsättas för (l. vara med om) ngt l. att ha att göra med ngn o. d., uthärda ngt l. ngn, härda ut med ngt l. ngn; i sht förr äv.: tåla ngt l. (kunna) bära (se bära, v. 19) ngt, äv. utan förb. med prep.-uttr., särsk.: härda ut. Fruchtar jagh, att bönderna mäd Ringrevens (dvs. förläggningen av Rhengrevens regemente) .. näpligh kunna stå ut .. för deras stora armod skull. OxBr. 6: 55 (1629). Then som kan stå vt, han må straxt i begynnelsen (av vistelsen vid hälsobrunnen) dricka 5, 6 eller 7 Glaas effter hwart annat. Hiärne Suurbr. 44 (1679). Ty jag måste en gång för alla säja, at jag icke står ut med så stora kåstnader. Mennander Brev 181 (1773). Jag begriper bara inte, hur du står ut med honom. Gierow HjLust 20 (1944). Det var så vackert att man liksom inte stod ut med att se det ensam. Lindgren Mio 22 (1954). särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv., om sak: tåla l. bära (se bära, v. 19) ngt. Anckarsvärd Brev 107 (1804). Att denna mur har kunnat stå ut med alla oväder och stormar, som rasat över den, det är märkvärdigt. Sandström NatArb. 1: 92 (1908).
b) (numera mindre br.) med obj.: stå ut med (ngt; se a), uthärda (ngt), (tvingas) underkasta sig l. lida l. utsätta sig för (ngt); äv. med efterföljande inf. inledd av att: stå ut med att osv.; förr äv.: klara av (examen o. d.). Efter hon inth(et) will stå vth Kiyrckiestraf, Vtan är emooth all förbodh der i Sochnen (osv.). UppsDP 4 ⁄ 6 1600. KyrkohÅ 1914, s. 427 (1631; med avs. på examen). HFinlÖ 455 (1730; med avs. på storm). Jag står ej vt att trampa vägen ända fram till parnassen (dvs. avlägga magisterexamen). ChrStenhammar (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 10. I sådan nöd förbarma dig / Och låt dig om mig vårda, / Ty du har ju stått ut för mig / På korset döden hårda. Ps. 1937, 284: 3. särsk. sport. i uttr. stå distansen ut, hålla distansen ut, klara av loppet i hela sin längd (utan att behöva slå av på takten (alltför mycket) l. bryta loppet); särsk. bildl., i fråga om fotbollsmatch. SDS 14 ⁄ 9 1989, s. 44.
c) (†) i uttr. stå illa ut för ngt, vara utsatt för l. (få) uppbära svår kritik för ngt; äv. i uttr. stå ut för ngn, vara ansatt av ngn. Mamsel L(isa) St(ina) står så ut för Rådman Kähler som friar till henne .. och säger att hennes festeman är död. 2Saml. 17: 8 (i handl. fr. 1750). För ortografin i mitt poem stod jag illa ut. Choræus Bref 107 (1802).
4) (†) till I 22, med avs. på tjänsteår o. d.: tjäna färdig, tjäna till slut; äv. med avs. på vakt till sjöss: fullgöra, anträffat bl. bildl. i uttr. stå sitt stundeglas och pick ut (se pick, sbst.5, o. stunde-glas slutet). Detta folket tola ingen underwisning af dem, som de weta icke stått ut visza Läro-år hos en Läromästare. Polhem Test. 71 (c. 1745). Jungberg (1873).
5) (†) till I 30 b, anträffat bl. om krigsfolk: träda ut ((o. ställa sig) på ett fält l. dyl.). Iag Befalte min Cammerad att stå ut på fältet emot dem (dvs. de ryska dragonerna). SLöfving (1730) i HFinlÖ 410.
II. till II.
1) till II 2: skjuta l. sticka ut. Schroderus Comenius 253 (1639). Öfwerläppen står långt ut på (lapparna). Rudbeck Atl. 3: 205 (1698). Eldens tungor stå ⁄ Ur alla fönster, som ur ugnar ut. Franzén Skald. 2: 128 (1825, 1828). Han hade vridit mössan, så att fodret stod ut. Sjödin StHjärt. 51 (1911). Han flämta som en byracka, ögona stog ut ur skallen på’n och sen så tratta han på ändan. Forssell Gal. 13 (1964).
2) till II 6: spruta ut; strömma ut. I det samma slogh Capitenen her Peer i hufuudet medh et blechorn, så at blodet stod vth. VRP 1637, s. 675. Att dhe utan orsak bråkas, rifwas och slås .. stötas och örfilas, att bloden står uth genom näsan och munnen. Rudbeck Atl. 4: 137 (1702).
3) (numera föga br.) till II 16 a γ: vara riktad ut (åt ett håll). Här sitter jag nu på Carmel, o min själs vän! och mina ögon stå ut åt det vida hafvet. Almqvist JK 65 (1835). —
STÅ UTAN0 32. till I 20 a ζ: (befinna sig i situationen att) vara utan ngt. Anm. Uttrycket stå utan ngt, som behandlas under stå, v. I 20 a ζ, kan alternativt ha huvudtrycket på utan o. vara särsk. förb. Den unga utbrast gråtkväljd: ”En tör väl vara tvungen att ta’en (dvs. en friare) då, annars står jag där utan!” Högberg Vred. 3: 95 (1906). —
STÅ VID. (†)
1) till I 22, II 27 a γ, refl., i uttr. stå vid sig, bibehålla sig (bra); bestå; jfr stå, v. I 53, II 44. Emedan alliancen oss emellan stoog vid sig, och sedan hon är exspirerat. RP 8: 140 (1640). När jag .. berätta’ för henne, att du hade ett så genomgodt beröm om dig, då suckade hon och sa’, att det vore godt om det alltid stod vid sig. Knorring Torp. 1: 241 (1843). ”Hvad du stått vid dig, Isak” sade gästen och betraktade den gamle vännen. Idun 1895, nr 49, s. 386.
2) till II 27 a γ: vara, räcka; jfr stå, v. II 22. Matsecken och taskan wille icke heller lenge stå widh. Svart G1 160 (1561). —
STÅ ÅT0 4.
I. (†) till I 30, refl.: träda åt sidan l. bakåt, maka åt sig. Ah käre Stalbroder, statt något litet åt tigh. Tu äst icke aff then hopen, som skola slippa in j himmelrijket. Balck Ridd. G 7 a (1599).
II. [möjl. ombildning av uttr. det sitter hårt åt under påverkan av det står hårt (se stå, v. II 21 e)] (numera mindre br.) i det opers. uttr. det står hårt åt, förr äv. blott det står åt, det sitter hårt åt l. är (mycket) svårt att genomföra l. är illa ställt l. ett mycket svårt l. pressat läge. Wile min h(är) f(ar) inga lunda, at .. (bröllopet) skule ske i hans frånwara .. Tÿ stog thet rät at (sannol. felaktigt för åt) .. (brudgummen) skule bort, och h(är) f(ar) war inte hema. Horn Beskr. 83 (c. 1657). Man har kvar akterna i afseende på Velasquez’ ansökan (om inträde i en orden), och det synes ha stått hårdt åt. Warburg Velasquez 70 (1899). Det skall .. stå hårt åt, innan han ger sig (dvs.) han skall vara bra illa ansatt l. d. Östergren 3: 469 (1928). —
I. (†) till I 25: stå kvar. En flock af Feer — sade du — står åter, ⁄ Som anländt nyss, och vill jemväl mig träffa. Atterbom LÖ 1: 151 (1854). (I slaget) föll Agders konung Tore haklång och Kjötve rike flydde med alt det folk, som stod åter. Bååth EgilS 14 (1883).
II. (i vitter stil) till I 31—33, II 37: återstå (att göra); äv. i uttr. ngt står ngn åter, ngt återstår för ngn, ngn har ngt kvar (att göra). Tagh thet tu får och kräff thet åther står. SvOrds. C 3 a (1604); möjl. ssg. Förän man wågar sig i Faran måste man see henne förut och fruchta henne, men när hon är på färde, så står eij annat åter, än til at förachta henne. Ehrenadler Tel. 26 (1723). Iorden, tyvärr! är af qvinnor full, ⁄ miste du en stå dig tusen åter. Tegnér (TegnS) 4: 108 (1820). Fastän du välkänd / setts i Agrippas portik och på appiska vägen, så står dock / åter att vandra dit bort, där Numa har hamnat och Ankus. Risberg HorSat. 22 (1922). —
I. om person.
1) till I 1: stå upprest l. böjd över (ngn (som sitter l. är kortare l. står lägre o. d.)); särsk. i uttr. stå över ngn med käppen l. med hugg och slag; äv. allmännare, närmast liktydigt med: (i sht uppfordrande l. dyl.) stå tätt inpå (ngn); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (äv. i uttr. stå över ngns huvud), särsk.: ansätta (ngn) o. d. Han haf(ue)r många reesor stått öf(ue)r hänne m(ed) knif och yxa, och welat dräpa heenne. UppsDP 28⁄1 1608. Fienden hafwer intet ännu stått öfwer titt hofwud; som tig nu mera allena twinga kan. Swedberg BetSvOlycko 51 (1710). Han wet intet ordet af förr än hennes Slägt stå öfwer honom och med hugg och slag twinga honom at gifta seij med henne. Boding Molière Mick. 20 (1741). Du ger dig inte du, / Förrn stadsbetjeningen står öfver oss rättnu, / Och skrifver opp, för bort min säng och (osv.). Remmer Theat. 1: 43 (1812, 1814). Stå öfver en med käppen, med hugg och slag. Dalin (1854). SvHandordb. (1966).
2) [eg. till I 1, med grundbet.: stå (o. vänta) till dess ngt är över] med avs. på omgång av spel o. dyl. l. ngt annat som upprepas l. erbjuds igen: hoppa över (o. vänta till nästa tillfälle o. d.); äv. utan obj., särsk.: vänta (till nästa tillfälle l. så l. så länge); jfr II 5. Undra icke, om jag stundom står öfwer någre postdagar. En sådan usel skrifware som jag får sætta handen på paperet, nær han kan, icke nær han will. Lidén FörtrBr. 162 (1774). (Sv.) Jag står gärna öfver (t.) ich kann warten. Klint (1906). (Sv.) Stå över ett år .. (t.) auf ein Jahr zurückgestellt werden. Auerbach Tillägg (1918). Det är riktigt att Stefan (Edberg) har bett att få stå över (tennis)matchen mot Italien. GbgP 16⁄1 1990, s. 34.
3) till I 10 e: vara överlägsen (ngn l. ngt); vara förmer l. finare l. högre i rang än (ngn); vara upphöjd över (ngt); jfr II 3. Med anden förstås .. det, hwarigenom wi menniskor stå öfwer djuren. Norbeck Theol. 61 (1845). En stor personlighet, som slutar med att stå utom och öfver alla partier. Böttiger (1865) i 2SAH 39: 155. Utom i det att Jean nu är en stigande, står han öfver fröken Julie i det att han är en man. Strindberg Julie XV (1888). Personligen stod .. (biskopen i Borgå J. Gummerus) över all slags språkfanatism. SvTeolKv. 1933, s. 370. Vallaren vet att han står under ryktaren, och rättaren glömmer inte, att han står över dem alla. Östergren 7: 505 (1949).
4) (numera föga br.) till I 16: segla l. gå över (till en plats o. d.), ligga över (se ligga över 3); jfr II 1. (Kung Sigismunds hemresa) .. vill vara med thet första i våhr företagen, så at Hans Kongl. Maij:tt kunde komma till skieps, för än hertigen kunde komma uth skiepsflåtan .. och låte så stå öfver genast åht Callmare. HT 1916, s. 190 (1597).
5) (†) till I 18, med avs. på sjukdom: genomlida l. utstå (o. komma över l. slippa från); klara sig igenom; äv. med avs. på dels vedermöda o. d.: utstå, gå igenom, uthärda, dels fara: (utsättas för o.) klara sig igenom; äv. utan obj. Så har nu han stådt öfwer sitt beswär, Gud hielpe hans Encka. VDAkt. 1737, nr 189. (Sv.) Stå öfver en fara .. (eng.) To pass a danger. Widegren (1788). Sturzen-Becker 2: 21 (i handl. fr. 1857; utan obj., i fråga om sjukdom). Det har plågat mig förskräckligt, men den saken kunde jag ändå stå öfver. Backman Reuter Lifv. 1: 93 (1870). Står man över sjukdomen (dvs. smittkoppor) börjar febern sjunka efter ytterligare någon veckas tid. Söderström LäkKvacksalv. 96 (1926).
II. om sak.
1) (numera föga br.) sjöt. till II 1 g: lägga l. gå över på (den ena l. andra bogen); jfr I 4. Har man intet rum .. (att ligga över åt land), så skulle man halsa om och stå öfver på andra bogen på 10 eller 11 f(amna)r vatn. Montan Segl. 32 (1787).
2) (numera bl. mera tillf.) till II 2: skjuta l. sticka upp l. fram över (ngt); äv. utan obj. (Sv.) Stå över något .. (lat.) Rei superstare. Schultze Ordb. 4893 (c. 1755). EldhandvSkjutsk. 2: 48 (1886; utan obj.).
3) [utvidgad anv. av I 3 l. till stå, v. II 11] vara överlägsen (ngt); vara upphöjd över (ngt); jfr I 3. I kunskaper och uppfinningar står .. varje tid avgjort över föregående tidrymder. Vasenius Harm. 200 (1908). Inför sina bödlar står Antigone med högburet huvud, ty hon har lytt gudarnes bud, vilka stå över människornas lagar. Grimberg VärldH 2: 445 (1927). Hermods bokföringskurser stå över all kritik. Korrespondens aug. 1946, Omsl. 2.
4) (†) till II 6, om eld (vid eldsvåda): brinna l. rasa över (ngn). Elden stod öfwer osz. Sahlstedt (1773). Rudin 2Evigh. 2: 519 (1887, 1889).
5) [sannol. utvidgad anv. av I 2] vänta (till dess att nästa möjlighet l. tillfälle erbjuds). Det får stå öfver till en annan dag. Björkman (1889). Inströmmande notiser, som icke kunna stå öfver till nästa nummer. Fyris 1894, nr 22, s. 2. Saken måste stå över till en annan dag. Auerbach (1913).
6) (numera bl. mera tillf.) till II 7 b: stå över marken o. dyl. l. över sin normala höjd. KKD 5: 377 (1711).
7) (†) till II 21: upphöra, gå över; vara överstånden. Stod Gudz tiensten snart öfwer, och sedan gingo hwar till sitt herberge. Reenhielm OTryggw. 132 (1691). Stå öfver säjs stundom för Gå öfver, upphöra. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) Stå öfver .. (fr.) cesser; passer, se gå öfver. Schulthess (1885).
(I 1) -HÖJD. i fråga om utrymme (på fortskaffningsmedel, t. ex. fartyg l. i byggnad): höjd som är tillräcklig för (vuxen) person i stående ställning. SvKryssKlÅ 1935, s. 112 (ombord på skepp). ICAKurir. 1985, nr 29—30, s. 5 (i lekstuga). —
(I 27 b) -KARL. (†) om ständig soldat (möjl. med anslutning till uttr. stå karl, vara trofast o. d. (se stå, v. I 7 g)); anträffat bl. ss. titel. Vthi ofuanbe(mäl)te min skrifuelsse öfuersende iagh .. Copia af Krigz Collegij recommendation förmähländes at iagh skulle blifua befordrat uthi första FänDrichz platzen som .. skulle öpen blifua .. Wenter Her vpå E(der)s Excell(en)s Nådige swar .. Alexander Zacharieszon Stååkarl. BrMörner 26 ⁄ 1 1654. —
(II 1) -KLOCKA. stående klocka (se klocka, sbst. 3); särsk.: klocka avsedd att stå på golv l. byrå l. dyl.; motsatt: väggklocka; jfr stånd-klocka. JulhälsnLinköp. 1909, s. 81 (i skolhus). —
(II 1 i β α’) -KLYV ~kly2v, r.; best. -en; pl. =. [senare leden vbalsbst. till KLYVA, v.2] bergv. o. geol. om den efter vertikalplanet orienterade riktning i vilken en viss bergarts klyvbarhet är bäst utvecklad, stående klyv; jfr -klåv. Ramsay GeolGr. 1: 269 (1931). Lundegård o. Laufeld Stenb. 220 (1984). —
(II 2) -KRAGE. på klädesplagg: (del av) upprättstående enkel (se d. o. 3) krage; jfr stånd-krage. Sömnadsb. 73 (1915). Klänningen som sitter på höften knäpps högt i halsen i en liten volangprydd ståkrage. FeminaMånMag. 1983, nr 6, s. 61. —
(II 1) -LAMPA. lampa som står l. är avsedd att stå på golv l. bord l. dyl.; särsk. liktydigt med: fotlampa; jfr ståndar-lampa. PriskatalSonesson 1895, s. 117. —
(I 1, 2) -PLATS. i lokal l. lokalitet med (numrerade) sittplatser (se sitt-plats 1) för åskådare l. åhörare o. d.: plats (se plats, sbst.1 4 a) varifrån åskådare osv. har att i stående ställning följa visst skeende l. evenemang o. d.; äv. sammanfattande, om utrymmet av alla ståplatser i sådan lokal osv.; äv. i passagerarutrymme i transportfordon (särsk. buss l. spårvagn) försett med sittplatser: plats där passagerare uppehåller sig l. kan l. nödgas uppehålla sig stående; stundom äv. allmännare, om plats där person (äv. djur) uppehåller sig l. nödgas uppehålla sig stående; motsatt: sittplats (se d. o. 1); jfr parterr-plats. På ståplats kan det ibland gå hett till. Tholander Ordl. (1872; på teater). LB V. 1: 123 (1908; för boskap). Bussen hade nästan bara ståplatser. Ödmann Munk. 108 (1968). särsk. närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: ståplatsbiljett l. ståplatsavgift. Arrangörerna hade sålt 2000 ståplatser. Seancer i Hypnotismen gifvas .. å Stadshusets sal. Entré 1 kr., ståplats 50 öre. LdVBl. 1887, nr 9, s. 1.
-läktare. särsk. på idrottsanläggning (i sht stadion): läktare med enbart ståplatser. UNT 10 ⁄ 5 1921, s. 5.
(I 1, 2) -PULPET. i sht förr använd hög pulpet vid vilken skrivning, läsning o. d. utförs i stående ställning; jfr stånd-pulpet. Heidenstam Col. 137 (1888). En kutig och rödnäst räkel .. dikterade med högljutt mässande röst för kopisterna, som svärjande och knotande plitade vid sina ståpulpeter. Delblanc Gunn. 171 (1978). —
(I 1, II 1) -SÄKER. särsk. om skidåkare: som kännetecknas av l. utmärker sig gm att kunna stå säkert på skidorna (o. icke ramla omkull), som har säker balans. IdrBl. 1935, nr 11, s. 4. Ståsäkra utförsåkare på skidor. IllSvOrdb. (1955).
-TID.
1) (i fackspr.) till II 4, om tidrymd varunder ngt (i sht utgrävt l. utsprängt hålrum som icke stöttats l. förstärkts) kan stå utan att störta in o. d. TNCPubl. 73: 163 (1979; för oförstärkt bergrum).
2) till II 38 a: om tidrymd varunder ngt (i sht fordon) står stilla l. icke är i gång l. icke kan användas (på grund av reparation l. dyl.). SvD 27 ⁄ 4 1955, s. 10 (för bil). —
-STÅNDARINNA, f., -STÅNDERSKA, f. i (avledn. av) vbalsbst. till sammansatta verb med stå ss. senare ssgsled (se under föreståndare, förståndare, med-ståndare, motståndare o. mot-stånderska). —
STÅNDIG, se d. o.
Spalt S 13587 band 31, 1993