| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMÅ små4, adj.; sg. best. o. pl. små (Mark. 9: 42 (NT 1526; pl.) osv.), äv. (numera bl. tillf.) småa (Björner YfvGöt. 136, 138 (1738; pl.), Posse Begynn. 249 (1940: detta småa; i bet. 2)); komp. smärre smær3e2, superl. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smärst smær4st (G1R 4: 364 (1527), Östergren (1942)); n. o. adv. SMÅTT smot4.
Anm. Ordet användes numera (utom i fackspr. i bet. 2 o. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter, i sht i bet. 4 d) nästan bl. i pl., i n. sg. obest., ss. bestämning till substantiviskt huvudord vars innebörd är l. (i viss mån) kan uppfattas ss. kollektiv l. plural, o. ss. adv., i komp. samt ss. förled i ssgr. I övrigt ersättes det av LITEN (resp. LILLA, adj.2, o. MINST).
1) (i fråga om bruklighet se anm. ovan) i fråga om ngts utsträckning i rummet: som har jämförelsevis ringa längd l. höjd l. ytvidd l. som upptar jämförelsevis liten rymd; äv. substantiverat; jfr LITEN 1. Schroderus Dict. 168 (c. 1635). — jfr PYTTE-SMÅ. — särsk.
a) om person l. djur, motsv. LITEN 1 a; äv. i uttr. små och stora (jfr β, 5 a). Sap påå Småå foglar. KryddRSthm 1555—56, s. 83; möjl. ssg. Bullernæsius Lögn. f 1 b (1619). RP 3: 182 (1633: dhe .. smärste hästarna). (Hustrun) matar, tuktar och handterar .. (mannen) som en af de smärsta Papegojor. Dalin Arg. 2: 403 (1734, 1754). Der inne (på en loge) stodo två små lustige fyrar (dvs. tomtar). Rydberg Vigg 9 (1875). SvUppslB 25: 957 (1935; i pl., om spordjur). — särsk.
α) i ordspr.; äv. i anv. motsv. β. Små barn små sorger, stora barn stora sorgher. LPetri Mandr. D 2 b (1562). Små Karar bära och lång Spiwt. Grubb 737 (1665).
β) om barn l. ungar (jfr LITEN 1 a γ); ofta motsatt stor, särsk. i uttr. små och stora (jfr huvudmom., 5 a), barn o. vuxna, i sht förr äv. allmännare: unga o. gamla (jfr LITEN 1 a γ α’); jfr α. Hoo ther förarghar en vthaff the små som tro på mich, bätre wåre honom, ath widh hans hals hengdes en qwärnasteen. Mark. 9: 42 (NT 1526; Bib. 1917: en av dessa små). Mennenar som för dörenne woro aff hwset, slogho .. (änglarna) medh blindheet bådhe små och stora, så at the icke kunde finna dörena. 1 Mos. 19: 11 (1541; äv. i Bib. 1917). Smale passementher på the små Frökenes tröior. KlädkamRSthm 1554 D, s. 8 b. Iag beer min k(iäre) F(arkiär) tiänstligen han wille flitigt hälsza bror toor och Sijster märta med deras små. Ekeblad Bref 1: 366 (1654; rättat efter hskr.). En höna med sina små. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag drack ur din (dvs. en varginnas) spen, när jag var små. Bohman Längt. 17 (1928). (Sv.) stora och små .. (eng.) children and adults. Harlock (1944). Du (dvs. R. Jändel) ska vara glad åt att generalernas och grosshandlarnas små söner och döttrar läser dina dikter, sa jag. Lo-Johansson Förf. 103 (1957). särsk. (numera bl. ngt vard.) i n. sg. obest., substantiverat: (små)barn l. ungar (l. unge); jfr 2. Få l. vänta smått. Hedenstierna StutaP 219 (1899). Jaså, det är några flickor, som varit framme nu igen och skaffat sig smått. Browallius SyndSkruke 106 (1937). På Skansen är det ju några år sedan det över huvud taget kom smått i björnberget. SvD(A) 1939, nr 54, s. 3. Anm. till 1 a β slutet. Stundom användes smått äv. ss. sbst. i best. -et, om barn (l. ungar l. unge). ”Tag vara på småttet!” .. (sade) han, i det han snafvade på ett litet barn som låg och kraflade på alla fyra. Callerholm Stowe 197 (1852).
γ) motsv. LITEN 1 a δ, smeksamt l. förtroligt till l. om vuxen person, i sht kvinna; äv. ställt efter sitt huvudord, i sht i uttr. flickor små. Bellman (BellmS) 1: 33 (c. 1770, 1790; i pl. best., substantiverat). Lät oss ge våra små Mamseller / Vin och Sviskon och Carameller. Därs. 215 (c. 1775, 1790). Jag längtar med snaraste få omfamna mina små så älskansvärda föräldrar. LAlmquist i MoB 2: 38 (1791). Gräla nu inte, flickor små, sade hon med en suck (till sina vuxna döttrar). Jensen Wagner Mann. 16 (1922). Jag blev alltid kär i mina sjuksköterskor … De var för söta de små liven. Siwertz Tråd. 87 (1957).
δ) i pl. (oftast best.) substantiverat, om övernaturliga väsen av liten kroppsstorlek (vättar, älvor o. d.) vilka enl. (i sht ä.) folklig uppfattning tänks bo under jord; äv. i uttr. de små under jorden. Palmstjerna Snapph. 1: 65 (1831). När blir stenen bunden, / Som hämd de små bereder, / Som drar den dem förargat / I djupet neder? Bååth GrStig. 36 (1889). Ha ”de små under jorden” gjort människorna något ont, är ”duve-ägg” (dvs. smällglim) det säkraste vapnet mot dem. Norlind SvFolkl. 90 (1911). År 1818, då hon (dvs. en kvinna i Värml.) bodde på den plats, där nuvarande Gustavsgruvan är belägen, såg hon ”många små”, som det heter. FoF 1914, s. 110.
ε) i överförd anv., om ägare l. brukare o. d. av mark, anläggning, rörelse, egendom o. d., med tanken särskilt riktad på markens osv. relativa litenhet; ofta svårt att skilja från 4 j o. 5 a β; ss. förled i ssgr ss. SMÅ-BONDE, -FABRIKANT m. fl.
b) om sak, motsv. LITEN 1 b; om ort o. d. äv. övergående i 4 a, med tanke på (liten yta o.) ringa antal invånare; äv. obetonat med förbleknad bet.; äv. ss. adv.: på ett sätt som kännetecknar ngt som är litet. Skära köttet i små bitar. Små och oansenliga stugor. Rocken var alltför smått tilltagen. G1R 4: 364 (1527; i superl. pl., om socknar). The små siö Städer Marstrand och Kongella. Svart G1 111 (1561). (Vi, dvs. allmogen,) hafwe .. samtyckt och bewilliget, at af them som smerste Hemman besittie, må vthtages i Cronones tienst, dugelige Karler til TiuguFemtusend Man. Försäkr. 20/12 1610, s. B 2 a. Anders Wingmark med sin Fru, / Peter Bredström med sin Kärsta. / Hej! gutår en sup ännu; / Den var af de smärsta. Bellman (BellmS) 1: 30 (c. 1770, 1790). Krusa smått, (dvs.) fint. Weste FörslSAOB (c. 1815). J vissnade små blommor, o! sägen, sägen mig, / Hvem suckade så tungt uti skogen? BEMalmström 6: 36 (1839). En omvänd kikare, som gjorde allting lustigt smått. Hallström Händ. 14 (1927). Han tog fram whiskyflaskan ur skafferiet, hällde upp ett halvt dricksglas och drack ur det i små klunkar. Gustaf-Janson ÖvOnd. 84 (1957). — särsk.
α) i ordspråk o. ordstäv. Små foglar wärpa små ägg. SvOrds. C 2 a (1604); jfr a. Små Såår och fattigha Fränder, bör man intet förachta. Grubb 735 (1665). Små Grytor haa och Öron. Dens. 738. Små smulor äro och Bröd. Celsius Ordspr. 2: 28 (1709); jfr: Små smulor är också bröd, sa fan, slök en skräddare. Holm Ordspr. 299 (1964). Små brunnar äro snart östa. Rhodin Ordspr. 111 (1807). Små hugg fälla stora ekar. SvOrdspråksb. 80 (1865); jfr 4 a.
β) sjöt. i uttr. små segel, om ett fartygs mindre l. lättare (för bruk högre upp i tacklingen avsedda) segel, småsegel; äv. (o. numera nästan bl.): reducerad segelyta, särsk. i uttr. (gå l. ligga o. d.) under l. för små segel. Natten tillbragtes under små segel för att följande morgon kunna utanför Start Point anträffa lotsens der kryssande kutter. Skogman Eug. 1: 14 (1854). (Sv.) små segel (bram- och öfverbramseglen) (fr.) les voiles hautes. Konow (1887). Ekelöf Ordl. (1898: ligga, gå .. för ”små segel”). SohlmanSjölex. (1955).
γ) i sht bot. i benämningar på växter; särsk. i uttr. små blåklockor, om individer av arten Campanula rotundifolia Lin. (liten blåklocka), i sht förr äv. om arten; förr äv. i uttr. små borrar, (blå) klockor, vita klockor, se resp. huvudord; jfr LITEN 1 b β. Små Blååklocker. Franckenius Spec. B 1 a (1659; om arten).
δ) (†) i pl., i uttr. små mil, om mil som är kortare än vanliga mil (jfr LITEN 1 b γ, MIL, sbst.1 c γ); särsk. liktydigt med: engelska mil. AOxenstierna 2: 532 (1622). HSH 6: 153 (1658). Brigthelmstone (dvs. Brighton) .. 60 små mil frå London. Wallenberg (SVS) 2: 134 (1769).
ε) i fråga om bokstäver (jfr BOKSTAV, sbst.2 1 a) l. stilgrader o. d.; äv. ss. adv.: med liten (skriv)stil l. stilgrad o. d. Skriva smått. Hof Skrifs. 114 (1753; i pl., om bokstäver). Täubel Boktr. 1: 92 (1823; i komp., om stilsort). Gamla dåligt och smått tryckta böcker. Wikner Vitt. 142 (1878). Majuskler (= våra stora bokstäfver) och minuskler (= våra små bokstäfver). Schück MedeltKultH 59 (1907).
ζ) oeg., i fråga om intervall.
β’) mus. o. fys. i pl., i uttr. små halvtoner (äv. halva toner) l. heltoner, om intervall av storleken 25/24 resp. 10/9 mellan toner av olika tonhöjd; motsatt: stora halvtoner resp. heltoner; jfr HALV-TON 1 slutet o. HEL-TON 1 slutet. Stieler LbMus. 9 (1820: små .. halfva toner). Små heltoner i durskalan äro: sekund-ters, kvint-sext och i mollskalan: terskvart. Hedlund Fiolsp. 35 (1899).
2) bestående av l. indelad i små (i bet. 1) individer l. delar l. enheter; äv. om skog o. d.: småvuxen; äv. i n. sg. obest., substantiverat (jfr 1 a β slutet); äv. ss. adv.: i små delar o. d. (jfr 1 b); utom i fackspr. o. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl. i n. sg. obest. l. ss. adv. l. i komp. l. ss. förled i ssgr. (Två munkar hade stulit) jonffrv Maries krono .. i bykirkionne och mikit anneth smath sölffuer i spenne och anneth. JönkTb. 111 (1525). Sågom wij hellst at bekomma een (dvs. en person) af den capacitet som kunde och hade lust att vndertijdhen informera små vngdom som eij så tydheligen kunna ställas i scholan. VDAkt. 1662, nr 140. I Åkergärde, äng och beteshaga, må hwar och en fälla och swedja små oduglig skog. BB XIV: 1 (Lag 1734). Fin duk mäd smått mönster. Fatab. 1911, s. 84 (1771). Polsk soppa. Ett halft stop små spansk lök sättes på elden att afswettas med litet smör. Björklund Kokb. 8 (1847). Colliander var synnerligen skicklig i att hemligen smugla stenar och annat smått i kamraternas bakfickor. HLilljebjörn Hågk. 2: 121 (1867). Potatisen är små i år. Östergren (1942). Hacka löken smått. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) fördelad i bitar l. stycken av ringa storlek, finfördelad; i sht ss. bestämning till ord betecknande ämne; äv. substantiverat. Smått stånge Jernn. Meyerson VapArboga 227 (i handl. fr. 1573). Groparna (i vilka fruktträd planteras) gräfwes .. 6 Qwarter diupa, där uthi fylles små Jord. Rålamb 14: 27 (1690). Ekman RelSmältewStKåpparbg 23 (1704; i n. sg. obest. substantiverat, om malm). Köttet (på hummern) skäres i .. bitar ..; det små skrofköttet kan användas till fyllning i .. pastejer. Zetterstrand Kokb. 113 (1863). — särsk.
β) ss. objektiv predikatsfyllnad till verb som betecknar sönderdelande l. finfördelande; numera i sht i n. sg. övergående i adverbiell anv. (Du) skalt .. torcka the gröna axen widh eeld, och stöta them små. 3Mos. 2: 14 (Bib. 1541). Tagh halffparten (av en stekt höna) och skäär henne wäl små, lät henne i en Mortare och stööt henne rätt wäl små. Kockeb. B 1 b (1650). Tag Rättickia och hacka henne små. Rålamb 13: 161 (1690). Granved, 1 1/2 aln lång, klyfdes små och afhöggs mitt på. VetAH 1787, s. 88. Jätten sade: ”om du någonsin kommer här mera .., vill jag krysta dig så små, som jag nu kramar denna sten.” SvFolks. 3 (1844). Du hackar köttet alltför smått. IllSvOrdb. (1955).
b) om regn: som faller (långsamt) i fina droppar, fint l. stilla; äv. övergående i 4 b: innehållande små vattenmängder; äv. ss. adv. (äv. övergående i 4 g ε). Smått räghen wäther och. Balck Es. 115 (1603). Smått rägn stillar offta stoort wäder. .. (dvs.) Fromt sinne förtaar mycken wreede. Grubb 740 (1665). Wåren är .. (i Nya Sv.) mycket skiön och angenäm, icke med någon storm eller hårdt Wäder, utan med sachta småt Rägn och klar Himmel. Holm NSv. 47 (1702). Det duggade smått och i gasljuset glänste de våta bladen på buskar och träd. Benedictsson o. Lundegård 27 (1888). Det var inget generöst regn som passade årstiden, det var snålt och smått. Johnson Se 264 (1936).
c) i n. sg. (i sht obest.) substantiverat i vissa anv. (äv. övergående i 4 e).
α) i antitetisk förb. med former av ordet stor, i uttr. angivande totalitet. (Paris) Togh henne (dvs. Helena) om natten på Cithera bort / Medh Clenodier både småt och stort. Rudbeckius Starcke C 2 a (1624). O Store Jehovah, tu hela werldsens Herre, / Tu Herre öfwer alt, thet större med thet smärre! Lybecker 36 (c. 1715). Tack vare hans (dvs. E. de Goncourts) egna verk .. visste jag stort och smått om .. (hans) hus. Levertin Diktare 184 (1896, 1898). Stort som smått, allt, som var nyttigt och oumbärligt, var av järn. Lagerlöf Holg. 2: 115 (1907). Den stoiska etikens främsta bud lydde: lev .. enligt den förnuftiga ordning, som behärskar universum i stort och i smått. Aspelin TankVäg. 1: 145 (1958).
β) (vard.) i uttr. smått och gott, betecknande (antal l. mängd av) ting av ringa storlek l. (övergående i 4 e) kvantitet l. omfattning o. d. men av visst värde l. viss kvalitet o. d.; ofta med förbleknad bet. (se närmare GOD 1 m β); förr äv. i uttr. smått gott, se GOD 1 m β. Superba sexor, som du så ofta bjöd mig på, tillika med mycket annat smått och godt, i smårummen. SöndN 1862, nr 30, s. 1. ”Här finns mycket smått och godt!” — sa’ fan, titta’ i bibeln. Schultz Ordstäf 19 (c. 1865); jfr språkprov från 1718 under 4 e. ”Å”, sade domherren (till ekorren) och klippte med ögonen, ”du har allt mycket smått och godt där inne i eken.” LbFolksk. 54 (1890). Hedberg VackrTänd. 161 (1943).
3) (i fråga om bruklighet se anm. sp. 7673) i fråga om tid, motsv. LITEN 2. Fyris lunder, / Der små sekunder voro långa stunder, / Till tröst åt gamla öfverliggarkunder, / Som läto tiden gå i fred och ro. Hultin VSkr. 3 (1867). Tillväxten (i folkmängd i Karlshamn) har .., med smärre avbrott, fortsatt ända fram till våra dagar men ytterligt långsamt. SvGeogrÅb. 1934, s. 89. Små stunder. Östergren (1942).
4) (i fråga om bruklighet se anm. sp. 7673) med allmänt kvantitativ innebörd, motsv. LITEN 3: som är av obetydlig l. ringa omfattning; äv. (se särsk. c, d): som sker med l. har ringa intensitet l. fart l. kraft o. d.
a) motsv. LITEN 3 a; jfr. 1 b. Leva i små omständigheter l. villkor. Smärre felaktigheter. Twå små getahiordar. 1Kon. 20: 27 (Bib. 1541). Wele Wij (dvs. G. II A.) dem i Siöstäderne alfwarligen hafwa förmant, at de sig ifrån .. Upstäders Torgdagar och små Marcknader afholle. Stiernman Com. 1: 776 (1621). Såsom wij hafwa låtit fördehla Wår Flåtta vthi wissa Esqvadroner, och hwar Esqvadron vthi sine wisse smärre afdeelningar, skal ingen vthi oträngde måhle gå til Loofwartz sin Ammiral förbij. Siöart. 1685, art. 113. Man finner .. upsatser af .. (Colbert) gjorde, hwilka sätta hwar och en i förundran öfwer hans nästan obegripeliga insigt, ända til de smärste omständigheter. Kryger LedStund. 2: 77 (1763). Det .. stora (hatt-)partiet tycktes upplösa sig i flere smärre flockar. Malmström Hist. 5: 259 (1877). Sveriges öden leddes den tiden (dvs. omkr. 1648) af män, hvilka hade .. klokhet att med små medel uträtta stora saker. PT 1898, nr 247, s. 3. ST(A) 1961, nr 313, s. 14. — särsk.
α) [jfr t. das gesetz der kleinen zahlen (titel på arbete av L. v. Bortkiewicz (1898))] statist. i uttr. de små talens lag, om lag (se LAG, sbst.1 5) som ger uttryck åt förhållandet att sällsynta, slumpvis uppträdande företeelser i ett observationsmaterial visar samma variation oavsett materialets storlek. Willgren StatistGr. 23 (1905). SvUppslB 26: 297 (1935).
β) svagtonigt, med förbleknad bet., motsv. LITEN 3 a ζ. Ha sina små avigsidor. Ännu har jag några små Leekar qwaar, sa Sigurd. Celsius Ordspr. 1: 564 (1708). Kreaturet .. miste (med ny ägare) en hel hop små owanor, som det .. hade fådt. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Nymphen hon småskrattar .. / .. Fläktar med solfjädren, sen med små intriger / Narrar (den målande) gubben från sin tafla stiga opp. Bellman (BellmS) 1: 225 (c. 1775, 1790). Jag skall säga henne sanningen så, som hennes allra små sötaste nerver aldrig hört den förr. Benedictsson Ber. 60 (1886). Han har sina små egenheter. Widegren ABChokl. 50 (1937).
γ) i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. små ord, om enkla l. opretentiösa (men träffande) uttryck; jfr ORD, sbst.2 3 b. Små småord af kärlek / Sagda hvarje dag / Gör till himmel hemmet / Lifvet ger behag. Fredlund SmåSmåOrd 35 (c. 1900; text på väggbonad); jfr: Med små, små ord av kärlek, / sagda varje dag, / har jag fötts upp i stället för med flaska. KuplKarlGerhSommRevy 12 (1927); jfr äv.: Små små ord av illvilja sagda varje dag jorden gör till ett helvete för de känsliga. Hedberg Vild 136 (1949); jfr äv.: Små små verk av kärlek, / Vänliga små ord / Till ett himmelrike / Skapa om vår jord. Holm BevO (1960); jfr a huvudmom. Dansken har en förmåga att med små ord säga stora ting. Österling SkånUtfl. 198 (1934).
b) i sg., med huvudord (särsk. bestående av vbalsbst.) betecknande verksamhet (jfr c) l. skeende l. sjukdomstillstånd o. d.: som är av obetydlig l. ringa omfattning o. d.; stundom: lätt; jfr 2 b. Matt(es) murmester(e) (fick) for v(n)gne j kirkieherre gården .. och annat smoth Lapperj .. X m(ar)c(er). SthmSkotteb. 22/11 1540. Foder skoningh och annatt smått flickerij. KlädkamRSthm 1609 A, s. 36 a. Då .. quinnan framkom .., frågade M:r Nils med smådt löije, är det den som will wijgas(?) VDAkt. 1684, nr 48. Catharral-feber med små yrsel och svår hufvudvärk. VeckoskrLäk. 4: 37 (1783). Smått gnabb ökar wänskapen. Rhodin Ordspr. 112 (1807). (K. XIII) tyckte om en vacker predikan i kyrkan och smått kanaljeri i enrum med goda vänner. Topelius Vint. I. 2: 8 (1867, 1880).
c) [eg. specialfall av b] (numera bl. mera tillf.) i uttr. smått trav, långsamt trav, smått språng, långsam språngmarsch, smått lunk, sakta lunk. Härmedelst .. (blev) kundgiordt, det utom Expresser och Courierer ingen måtte på Torgen, gatorne eller i gränderne, köra eller rida hårdare, än i smått och sakta traf. PH 5: 3051 (1750). Gå i smått lunk. Sahlstedt Obs. 27 (1773). (De främsta) af hvardera ledet .. anträda marschen med smått språng. Ling Regl. 106 (1836). Böttiger 6: 93 (c. 1875).
d) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vind: svag. De långa (från fartyget utriggade) spirorna (som användes vid fiske med uttertrål) var av en ovig inrättning, som knappast kunde brukas annat än i små vind och smult vatten. Hasslöf SvVästkustf. 239 (1949).
e) i n. sg. (i sht obest.) substantiverat (jfr 2 c), om ngt som är av ringa omfattning l. utgöres av en detalj l. detaljer l. är l. räknas ss. jämförelsevis enkelt l. lätt att skaffa l. göra l. ombesörja l. som ger jämförelsevis ringa utbyte o. d.; ofta (äv. med mer l. mindre förbleknad bet.) om en mångfald olika (sådana) ting l. ärenden l. företeelser o. d.; stundom svårt att skilja dels från 2 (c), dels från 5 b. Arffued Madson .. gör skat .. (för en viss jordareal), men skiutzfärder och annat smått intz. HFinlKamF 3: 88 (c. 1577). Adieu min ängel laga altt smått hwadh du kan (för din resa) skaffa dig alla de hestar du kan få, ty (osv.). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 87 (1693). De Christne .. bärga sig med fiskande, litet med silkesutredning och annat smått, som de kunna släpa sig fram med. Eneman Resa 1: 122 (1712). Här är mycket smått henne (dvs. här), sa bonden koxa i bibeln. Celsius 5: 249 (1718); jfr språkprov från c. 1865 under 2 c β. Hon arbetar i tysthet ett och annat smått som hon säljer. Granberg Dram. 195 (1811). Samtalet rörde sig om min resa och hvarjehanda smått. Gellerstedt Glänt. 140 (1909). — särsk. i uttr. i smått, i sht förr äv. i det små, i liten omfattning l. skala l. i obetydliga poster l. (enbart) i detalj(er) l. enskildheter o. d.; förr äv. i uttr. i smärre, i mindre skala, i det smärsta, i minsta detalj. Det strider emot alla financeprinciper at hushålla i smått, då man derigenom förlorar i stort. 2RARP 18: 232 (1751). JGOxenstierna Dagb. 1: 38 (1769: i smärre). Han ser sakerna i smått. Sahlstedt (1773). Hvarje skön vers är såsom sådan redan ett konstverk i smått. Tegnér (WB) 3: 220 (1819). Det gifves en nog obemärkt idoghet, som endast långsamt och i smått samlar sin ärliga vinst. Valerius 2: 268 (1840). Herr Alexander fortfor att ända i det smärsta utveckla sin Tjufhumaniseringsplan. Almqvist TreFr. 3: 202 (1843). Korrekthet så i det små som stora skadar aldrig. BotN 1844, s. 48; jfr 2 c α, 5 b. En medeltida biskop, framför allt i ett stort och rikt stift som Linköpings, var en furste i smått. UNT 1943, nr 42, s. 9. särsk. (numera bl. mera tillf.) i fråga om handel l. försäljning: styckevis l. i små (i bet. a) partier; i minut. En Kiöpman, som håller öpen Krambod, må ei befatta sig med Victualie-waror, eller Hökare-handel, såsom salt, fisk, smör, fläsk, och dylike, i minut och smått. PH 2: 1066 (1734). Skilgaktighet .. yppades (mellan Sthm o. Visby), i synnerhet huruvida den enas (dvs. ena stadens) köpmän inom den andras gränser kunde få handla i smått med wissa wikt-wahror. Dalin Hist. 2: 462 (1750). Et ryckte gick då, at .. (änkan) ärnat sälja i smått hans Botaniska Böcker. Loefling Resa 99 (1753). Hammar (1936).
f) i uttr. vara l. bli o. d. smått, opers.: vara resp. bli osv. knappt l. dåligt l. svårt, ha det smått, ha det knappt l. fattigt; ofta i uttr. vara osv. smått om l. med, i sht förr äv. efter ngt, opers.: vara osv. ont om l. knappt med ngt (stundom äv. i ofullständig sats utan verb: ont om l. knappt med ngt), ha smått om l. med ngt, ha ont om l. knappt med ngt. Nu koma wij och supplicera om peningar, som denne tiden ähr tämelig smått effter. ÅgerupArk. Brev 11/10 1711. Det blifver smått om säd. Widegren (1788). Nu har jag smått om tid. LHammarsköld (1805) hos Hjärne DagDrabbn. 191. Pengarne har jag längesedan kunnat få af Marklin; men jag har sett, hur faseligt smått det är för honom. Wennerberg Bref 1: 56 (1838). Scholander 2: 96 (1866: var smått med). Mot mig grinade armod och nöd — / i tankarna såg jag ett långt elände: / blankslitna kläder och smått om bröd. Fallström VDikt. 1: 281 (1888, 1899). Man hade smått med pengar (som tryckarlärling). Typografminn. 17 (1952). Han .. ville låna pengar av mig. Av mig! .. Det vet väl alla hur smått jag har det! Gustaf-Janson Toffl. 338 (1964). — särsk. (numera bl. ngt vard.) i uttr. vara o. d. smått om (det), opers.: vara osv. knappt (med mat l. tillgångar) l. svårt (att få sitt uppehälle) o. d.; ha smått om det, ha det knappt l. fattigt (ställt). När Själen bitit och ätit af hvar annan strömming på sköten, är det smått om för honom. VetAH 1748, s. 125. Vid bruket var ofta smått om. Læstadius 2Journ. 224 (1833). Det var .. ganska smått om det i hemmet. LD 1910, nr 225, s. 3. Ett par lärarfruar, som ungefär hade lika smått om det, och som följaktligen borde passa bra ihop. Hedberg Prins 316 (1936).
g) ss. adv.
α) (numera föga br.) föga, obetydligt, litet (se LITEN 3 e). (Boskapssjukans) första början och tiltagande kan .. märkas, 1:o När den (dvs. boskapen) börjar äta smått. PH 5: 2944 (1750).
β) långsamt l. sakta l. dåligt; numera företrädesvis dels i uttr. ngt l. (opers.) det går smått, ngt resp. det går långsamt l. trögt (framåt) l. dåligt, dels i det opers. uttr. det går smått (förr äv. smått till) med ngt, det går långsamt l. trögt (framåt) l. dåligt med ngt; jfr γ. Adel och Bur, fast thet gick smått, / Haffwa och förr tillhoopa gått. CupVen. C 3 b (1669). J Matmar går tet rätt småt til med förbättrandet i .. Christendom. OfferdalKArk. N I 1, s. 47 (1701). Lacka .. (dvs.) löpa smått. Spegel 595 (1712). Dygde-handeln (dvs. det dygdiga handlandet) går hel smått, Gud nåde osz! Runius (SVS) 1: 269 (1713). De Svänska bärgen smått ur ögna sikte fly, / Och redan synas de blott som en svart-blå sky. Wallenberg (SVS) 1: 160 (1771); jfr γ. ”Man måste fara varliga”, sade (kapten) Rumlare, ”snällt gossar, så smått, att inte (ankar-)tåget brister”. Wetterbergh Sign. 223 (1843). Palmblad Norige 109 (1846: gick det .. smått med). Det går smått för honom (: hans affär). Harlock (1944).
γ) så småningom l. efter hand l. litet i sänder; äv. (o. numera företrädesvis) i uttr. smått efter hand l. om sänder, i sht förr äv. smått omsider l. (se slutet) smått om smått, förr äv. smått och smått l. smått i sänder l. sönder, så småningom l. efter hand l. litet i sänder; jfr β, ε. Eynar Tambarskelfwer sade att hann såg blod drypa smott och smott, undan hialmen som Konungen hade på hufwu och nijder på kinbenet. Reenhielm OTryggw. 253 (1691; fvn. orig.: smam oc smam). Småt i sender / Förswagas syndens rot. Hiortzberg YttDom. 24 (1734). Sahlstedt (1773: i sönder). I början (av duetten) syntes mig Catalani ej svara mot hvad jag föreställt mig, men smått efter hand begynte jag tycka, att min rygg gick i vågor. Berzelius Res. 19 (1812). Dalin (1854: omsider). Märk nu blott, / hur vi smått / vinden in i seglet pina! Sturzen-Becker 6: 136 (1868). Algot känner Davids bror. Har känt honom, gör han smått om sänder klart. Aurell NBer. 114 (1949). — särsk. (numera föga br.) i uttr. smått om smått, så småningom l. efter hand l. litet i sänder; äv. övergående i bet.: så sakteliga, i sakta mak (jfr β). SvTyHlex. (1851). När de (dvs. Don Quijote o. Sancho Panza) nu färdades smått om smått .. ville Sancho förströ och roa honom med att berätta något. Lidforss DQ 1: 180 (1888). Han afbetalade smått om smått, och slutligen var kvarnen hans egen. Dahlgren SmStug. 88 (1894).
δ) knappt l. torftigt l. (endast) med svårighet; numera nästan bl. i uttr. leva smått, leva i knappa omständigheter. Swedberg Ordab. (1722). (Sv.) Thet går smått (knapt) för osz, (t.) es geht klemme oder knapp bey uns her. Lind (1749). Lottas mor lefde af en liten pension, som jemt och nätt räckte till att låta henne ”lefva smått” med sina båda döttrar. Bremer Dal. 159 (1845). Leva smått. SvHandordb. (1966).
ε) en smula, något litet; halvt (om halvt), nästan; i viss mån; äv. i anv. motsv. LITEN 3 e β; äv. i uttr. så l. litet smått (se slutet); numera vanl. svagtonigt; jfr 2 b. Vara smått förälskad l. förmögen. Smått ångra sig. När Folket giszat på Auctorerne (till ”Den swenske Argus”), har det krupit smått uti mig. Dalin Arg. 1: 216 (1733, 1754). Oss emellan .. var .. (G. Poppius) smått vurmig, när jag kom till staden, och sof ingen natt. Choræus Bref 106 (1802). Han nämner med glädje ett ord och par / Om madamen (dvs. Lotta Svärd), och skrattar smått. Runeberg 5: 23 (1860). Det var en smått ohygglig tid i början af oktober, när .. (slakt) skulle förrättas. Nyblom Minn. 1: 46 (1904). Fru Henriett smått drog på munnen. Alving Skandalh. 205 (1911). Hans mor .. hade varit smått spåkvinna. Thulin Heinesen Gryn. 233 (1935). (Lektor A. T. Malmbergs samtalston avvek) så .. från allt vad man eljest mötte i skolan, att man smått glömde bort, att det egentligen var lektion. ÅbSvUndH 63: 101 (1941). — särsk. i uttr. så l. litet smått, en smula, något litet; halvt (om halvt), nästan; i viss mån; äv. i anv. motsv. LITEN 3 e β. Blef hon (dvs. E. Leijonhufvud) wäl wredh på mig och bruka mun på mig. Men iag log så småt der åt. Horn Beskr. 71 (c. 1657). Terminen har denna gång börjat för mig .. i ett adagio. Imedlertid läser jag sjelf litet smått, t. ex. Cicero de Oratore. Törneros (SVS) 4: 140 (1827). ”Vi voro litet smått sjöröfvare på den tiden”, brukade han säga. Blanche Bild. 4: 129 (1863, 1865). (Hon) hade .. börjat så smått, ehuru mera omedvetet, frigöra sig från de band och bojor, i hvilka hon kände sig andligen slagen. Bååth-Holmberg Sekl. 1: 83 (1897). Det kan vara rätt roligt att byta ord och t. o. m. gräla litet smått med fruarna (om deras växter). Abelin TrInomh. 6 (1904). Efter 15 minuters samtal .. (mellan ivrigt pladdrande väninnor) börjar det så smått ryka om telefonluren. SvD(B) 1943, nr 101, s. 10.
h) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. verb (l. därtill bildade substantiv), liktydigt med: i viss (icke obetydlig) mån l. smått (se g ε); se t. ex. SMÅ-BEHÄNDIG, -BLYG, -BLYGAS, -FNITTRA m. fl.
i) ss. förled i ssg betecknande släkting: som är avlägsnare släkt än vad efterleden normalt anger; se SMÅ-KUSIN.
j) i överförd anv., om ägare l. brukare o. d. av mark, anläggning, rörelse, egendom o. d., med tanken särskilt riktad på (markens osv. l.) den på markens osv. användning grundade verksamhetens relativt ringa l. obetydliga värde l. omfattning; ofta svårt att skilja från 1 a ε o. 5 a β; ss. förled i ssgr ss. SMÅ-BONDE, -FABRIKANT m. fl.
5) (i fråga om bruklighet se anm. sp. 7673) som är (l. förefaller att vara) av jämförelsevis ringa betydelse l. vikt l. värde l. anseende o. d.; äv. ss. adv. l. ss. förled med adverbiell bet. i ssgr.
a) motsv. LITEN 5 a; äv.: som har (jämförelsevis) låg samhällsställning (jfr LITEN 5 a γ); i pl. äv.: som känner sig enkla (se ENKEL 7 e); äv. substantiverat; äv. i uttr. små och stora (jfr 1 a, 1 a β). Apg. 26: 22 (NT 1526: bådhe små och stoora; äv. i Bib. 1917). Apollo, alla konsters Herre, / Har Astrilds konster undergått: / Ho undrar då, at han har rådt / På menniskor och Gudar smärre? Nordenflycht (SVS) 1: 110 (1745). Det är intet brukeligt hos småt folk, at wara nögd med det man hafwer, mycket mindre hos stora Herrar. Lagerbring 1Hist. 1: 128 (1769). At bli berömd — mitt råd jag ger. / Skrif blott för Snillen små och platta. Bellman Gell. 14 (1793). J lyckans låga trälar! / J ljumma menskjo-bröst! J små och trånga själar! GFGyllenborg Vitt. 1: 248 (1795). Ett skryt som blott plär vara naturligt hos små sinnen. Tegnér Brev 2: 327 (1823). Omtanke om de små i samhället. VL 1894, nr 6, s. 2. Ynkliga och små och lagom pampiga .. hasade vi oss ned ur björkarna (sedan tjuren avlägsnat sig). Engström Jäs. 239 (1918). De små i samhället. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i ordspr. Grubb 738 (1665). Små tiufwar hängias vpp, för dhe stoora taar man Hatten aff. Dens. 739; jfr HÄNGA, v. II 2 a, HÄNGE-BY; jfr äv.: Små Tiufwar vphängias snarast, som iagh märker, / The store dock jämpt förvtan sin fahra medh stöld vmgå. Arvidi 190 (1651).
β) om innehavare av viss makt l. ställning l. ägare av viss egendom l. utövare av viss verksamhet o. d. med tanken särskilt riktad på maktens l. ställningens l. egendomens l. verksamhetens relativa begränsning l. obetydlighet; äv. obetonat o. nedlåtande l. föraktfullt; ofta svårt att skilja från 1 a ε o. 4 j. En part nygiorde, så och välrotade och gambla knapar och små adel. OxBr. 12: 164 (1613); möjl. ssg. RARP V. 2: 159 (1655). Herrar haa Herra fohror, så dhe småå, som dhe stoora. Grubb 322 (1665). Vthi the vhrgamble tijderne hafwer Britannien .. icke hafft en Herre allena, vthan war i månge små Republicquer fördehlt, the ther til största dehlen aff små Konungar regerade blefwo. Brask Pufendorf Hist. 106 (1680); jfr 1 b. Cavallin Herdam. 3: 275 (i handl. fr. 1712; om köpmän). Och ni, som til de dödas ära / Med edert skrål de lefvande besvära, / Hvad? tron ni väl, små Grift-Poeter! ni, / At stora Män ert pass til Minnets land begära? Kellgren (SVS) 2: 150 (1781). Aldrig hade man sett så mycket adelsmän samlade på Riddarhuset. Stora och små statsmän, högre och lägre officerare (osv.). Strindberg NRik. 8 (1882). WoH (1904; om lantbrukare).
b) i fråga om sak, förhållande o. d., motsv. LITEN 5 b; äv.: som visar l. ger intryck av småsinne o. d.; äv. substantiverat. Fyra äre små ting på iordene och clokare än the wise (näml. myran, klippgrävlingen, gräshoppan o. spindeln). SalOrdspr. 30: 24 (öv. 1536); jfr 1 a. Låt oss .. inthet opiniastrera uti små saker. RP 8: 332 (1640). Man är .. utsatt för allehanda Sqwalrare, som är et argt och gement Folckslag, hwilka .. förgiffta jemwäl de aldra oskyldigaste Saker, giöra smått til stort. Ehrenadler Tel. 981 (1723). Är det icke lågt och smått att vara egenkär och själfbelåten? Beskow Pred. 407 (1901). Han förstod att skilja stort från smått. Fjelner SkMannLd 13 (1935). Anmärkningarna ä (skäligen) små och obetydliga. Östergren (1942). — särsk.
α) i ordspr. Offta är stor ord små j gerningh. SvOrds. B 8 a (1604). Små trätor giöra stoor Krijgh. Grubb 737 (1665). Små orsaker stora verkningar. Östergren (1942); jfr: Det ofta hörda yttrandet, att små orsaker kunna föranleda stora verkningar. Borelius Metaf. 82 (1883).
β) i pl., om tankar: föga l. alltför litet uppskattande, l. (överdrivet) låga o. d. Sjelfständigheten består icke i stora tankar om sig och små om andra, men i rätta begrepp om egna och andras rättigheter. Rosenstein 3: 26 (1796).
γ) i fråga om jämförelse l. placering i rangordning l. (räkne- l. värde)system o. d.: som utgör l. representerar ett lågt stadium l. betecknar l. utgör ett lågt värde o. d.; numera företrädesvis dels i α’ slutet, β’ o. γ’, dels ss. förled i ssgr. I hofrätten .., hvarest så många små grader förut skola igenomgås, innan man .. kan komma till den tur, som en ordinarie kanslist äger. MoB 3: 35 (1765). Han slank omkring och tog uppdrag för bokauktioner .. och det var länge sedan man lyckats avpressa honom något annat än boktitlar och smärre siffror. Siwertz JoDr. 254 (1928). Sommarkappor (till) små priser. DN 1969, nr 153, s. 9 (i annons).
α’) om skola: avsedd för elementär undervisning av (små) barn; dels i pl., dels (o. numera bl.) ss. ssgsförled (jfr SMÅ-KLASS, -LÄROVERK, -SKOLA) samt i utvidgad anv. (se slutet). Thyselius HdlLärov. 1: 32 (1620). HFinSkolvH 2: 254 (1803). särsk. [elliptiskt för första resp. andra småskoleklassen] (vard., i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., i uttr. första l. andra små, första resp. andra klassen i småskolan (se SMÅSKOLA 2). Hon gick i första små. Arnér Plånb. 270 (1943). Ahlin GillGång 8 (1958).
β’) kortsp. om kort: som är av låg valör; i sht förr äv. om spel, dels: låg (se LÅG, adj. 9 b), dels: som spelas med låga kort (o. lätt kan förloras). Mont-Louis FrSpr. 157 (1739: små kort). Tersmeden Mem. 2: 270 (c. 1790: smått spel). Spela små spel, (dvs.) spela spel som man lätt kan tappa. Weste FörslSAOB (c. 1815).
γ’) om mynt o. d.: som är av låg valör l. gäller för lågt belopp. RA I. 2: 245 (1568). Excellensen betalte i dag 90 R(iks)d(aler) i små sedlar. HT 1918, s. 198 (1809). Hon köper sig en bok papper blott / För några öre, hon har i smått. Braun Borup 73 (1860). Man bör alltid hafva små penningar till hands, både silfver- och kopparmynt. Hagdahl Fråga 249 (1883). De smärre transportsedlarne. SvRiksb. V. 3: 14 (1931; om ä. förh.).
ε) (†) i uttr. den små mässlingen, om lindrig, epidemisk infektionssjukdom; jfr MÄSSLING 2 b o. SMÅ-MÄSSLING. OxBr. 9: 629 (1645). Svenonius Molsdorff C 2 b (1669).
c) ss. adv.
α) på ett sätt som förlorar sig i obetydligheter (från estetisk l. moralisk synpunkt) l. som präglas av småsinthet o. d.; särsk. i uttr. se smått (på ngn l. ngt). (I fråga om drapering) besitter .. (skulptören N. Millich) onekligen en viss färdighet, ehuru stoffets tungt fallande veck .. äro smått och oroligt ordnade. Böttiger Drottnh. 66 (1889). Hallström BCap. 115 (1900: se smått på detta). (L. Mechelins) andliga överlägsenhet och storsinthet gjorde att han aldrig såg smått — minst av allt på sina motståndare. Furuhjelm StigOron 208 (1935).
β) (numera bl. tillf.) i fråga om spel: med låga insatser; jfr b γ β’. Spela smått. Holmberg 1: 1099 (1795).
d) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. verb (o. med sådana ord samhöriga sbst.).
α) liktydigt med: i fråga om obetydligheter o. d.; se SMÅ-FÖRSIKTIG, -FÖRSTÅND, -KINKIG, -KITSLIG m. fl.
(5 a β) -ADEL. (numera bl. mera tillf.) obetitlad o. mindre framstående adel (se d. o. 2), lågadel. Björn Besynn. 1 (1792). —
-AFFÄR.
(1 b) -ALLVIV, sbst. [beträffande senare ssgsleden se kål-allviv] (†) växten Sedum annuum Lin., liten fetknopp; jfr -knoppa. Liljeblad Fl. 189 (1798). —
(4 a, 5 b) -ANMÄRKNING~020. liten l. obetydlig anmärkning; företrädesvis i pl. Östergren (1942). Sjöman Lekt. 102 (1948; i pl.). —
(4 b) -ARBETE~020.
2) jfr arbete 6; företrädesvis i pl. Reuterdahl Mem. 358 (1860). Wigforss Minn. 2: 186 (1951; i pl.). —
(1 b) -AREELL ~ar1eäl2, adj. [senare ssgsleden till area] (tillf.) som hänför sig till en liten area; jfr areal, adj. Numelin PolGeogr. 87 (1927). —
(5 b) -ARTAD, p. adj. (†) som är av ringa betydelse l. vikt l. värde, oviktig l. småttig. Frey 1846, s. 397. Strindberg Brev 8: 244 (1891). —
(4 h) -ARTIG. (†) i viss mån fyndig; jfr artig 5 a α. Thorild (SVS) 2: 46 (1784). Törneros (SVS) 3: 156 (1834). —
-ARTIKEL. företrädesvis i pl.
2) till 4 a, i pl., om små l. obetydliga artiklar (se artikel II d γ). Heerberger NVard. 204 (1936). —
(4 a) -AVDELNING~020. företrädesvis i pl.; särsk.
(5 d γ) -AVLÖNAD~020, p. adj. (tillf.) som har obetydlig lön l. som är underbetald. AP 1954, nr 99, s. 5. —
(4 a) -AVSÖNDRING~020. företrädesvis i pl., konkret; särsk. motsv. avsöndring 2 c β slutet. Borelius ForntLev. 95 (1936). —
(1 b) -AX. bot. litet ax (se ax, sbst.1 2) utgörande beståndsdel av större, sammansatt blomställning (i sht av sammansatta ax); företrädesvis i pl. Retzius FlVirg. 134 (1809; i pl.). Fries BotUtfl. 2: 273 (1852).
(1 b) -AX-STARR. (numera bl. tillf.) småaxig hybrid mellan växterna Carex canescens Lin. o. Carex dioica Lin. Nyman VäxtNatH 2: 440 (1868). —
(1 b) -BACKA. fisk. koljebacka; motsatt: storbacka; i sht i pl.; jfr backa, sbst.1 Nilsson Fauna 4: 575 (1855).
-klove. vid upphängning o. torkning av småbacka använd pinne l. stång försedd med en skåra i vilken småbackans krokar införs; i sht övergående i anv. ss. mått på visst antal sålunda upphängda småbackor; jfr klove 2. HSillfBohusl. 109 (1833). —
(4 a) -BAND. [senare leden efter eng. band (se band, sbst.2)] (ngt vard.) liten orkester; i sht i pl. LD 1960, nr 139, s. 1.
(1 b) -BANDS-GLAS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (i packe innehållande ett jämförelsevis stort antal skivor sålt) fönsterglas med jämförelsevis små dimensioner; jfr band, sbst.1 11. SFS 1847, nr 32, s. 13. —
(4 a) -BANK. bank (se bank, sbst.3 1) vars rörelse har liten l. obetydlig omfattning; i sht i pl. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 55, s. 43. —
(5 b γ γ’) -BANKOSEDELS-TID. (†) i sg. best., om den tid under vilken av riksens ständers bank utställda sedlar i låga valörer förekom (i stor mängd). NorrlS 1—6: 74 (c. 1770: under den ömniga små banco Sedels tiden). —
(4 a) -BANNA. liten l. obetydlig banna (se banna, sbst. 4); i sht i pl. Tersmeden Mem. 5: 94 (c. 1790). —
(4 h) -BANNAS, v. dep. (numera föga br.) smågräla; jfr banna, v. II 3 a. Fürst Stobæus 71 (i handl. fr. 1731). —
-BARN, -BARNSLIG, se d. o. —
(1 b, 2, 4 a, b) -BEBYGGELSE. bebyggelse (se bebygga 3, 4) av liten omfattning l. ringa koncentration (med jämförelsevis små byggnader); abstr. o. konkret. Ymer 1935, s. 144. —
(1 a) -BECKASIN. (föga br.) om beckasinen Lymnocryptes minimus Brünn., dvärgbeckasin. Rosenius SvFågl. 4: 172 (1933). —
(4 a) -BEDRÄGERI10104, äv. 3~0102. bedrägeri av liten omfattning, obetydligt bedrägeri; i sht i pl. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 6 (1918). —
(4 h) -BEHÄNDIG. i viss mån l. en smula behändig.
3) (numera bl. mera tillf.) om sak: smått sinnrik l. skickligt l. fyndigt gjord l. inrättad; jfr behändig 5. PT 1908, nr 34 A, s. 3 (om anordning).
(4 b, h) -BEKYMRAN. r. l. f. [senare ssgsleden är vbalsbst. till bekymra] (tillf.) om bekymrande i liten l. obetydlig omfattning l. mån. Carlsson ÄlvTimm. 83 (1949). —
(1 b, 4 h) -BENIG. försedd med småben l. i liten l. obetydlig utsträckning försedd med ben. Broman Glys. 3: 616 (c. 1740; om kött). —
-BERG.
(1 b, 4 h) -BERGIG. om landskap, terräng o. d.: försedd med l. täckt av småberg (se d. o. 1): äv. om karaktär hos landskap: kännetecknad av förekomst av småberg. Hisinger Ant. 6: 30 (1837; om land). Sthm 3: 311 (1897).
(4 a) -BERÄTTELSE. berättelse (se d. o. 4) av litet l. obetydligt omfång; i sht i pl. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 28 (1829). —
(4 a, b) -BESTYR. litet l. obetydligt bestyr (se d. o. 3 a, b); i sht i pl. LBÄ 44—50: 99 (1801). Göthe Sergel 233 (1898; i pl.). —
a) fotogr. om negativ i formatet 24 × 36 mm l. mindre; i sht ss. förled i ssgr.
(1 b) -BINKA. [växten har mycket små blomkorgar] (†) om växten Erigeron canadense Lin., kanadabinka; jfr binka 2. Lilja SkånFl. 609 (1870). —
-BIT. liten bit; i sht i pl.
2) till 1 b; jfr bit 3; särsk. i sådana uttr. som riva ngt i småbitar, riva sönder ngt så att det går i små bitar (jfr riva, v.2 I 1); äv. bildl. Rejmers Koln. 26 (1868). Hedin Pol 1: 33 (1911; bildl.). Riva, slita ngt i småbitar. SvHandordb. (1966).
3) till 1 b, 5 b; jfr bit 2; särsk. om kort l. föga omfattande l. obetydligt stycke litteratur o. d. (jfr bit 2 f). SKN 1843, s. 100. Verd. 1891, s. 119.
(4 h) -BITA, v., o. -BITAS, v. dep.
II. dep.: bitas i ringa grad l. utsträckning; särsk. mer l. mindre bildl.; jfr bita II 1, 2. Almqvist Fattigd. 22 (1838; bildl.). SAOL (1950). —
(1 a) -BJÖRN. [jfr t. kleinbären, pl. (i bet. 1)]
-BLAD. litet blad; i sht i pl.
1) till 1 b; jfr blad 1; särsk. (bot.): blad utgörande del av sammansatt blad. VetAH 1742, s. 204. Abelin MTr. 104 (1902).
3) (†) till 1 b, om liten, skivlik del i djurkropp; jfr blad 5. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 243 (på fisks bigäl).
Ssgr (till -blad 1): småblads-lav. [laven liknar till utseendet småblad] (†) = jord-lav 2. VetAH 1791, s. 301. Retzius FlOec. 378 (1806).
-skaft,
-stipler, se nedan.
(1 b) -BLADIG.
1) som har små blad (se d. o. 1); äv.: som kännetecknar ngt som har små blad osv.; jfr bladig 1 b. VetAH 1798, s. 55. Fries BotUtfl. 2: 277 (1852). 2NF 28: 576 (1918; om tesort). särsk. bot. i vissa uttr. utgörande växtnamn.
b) (numera föga br.) småbladig nyponbuske l. småbladig törnros, om pimpinellros. Lilja FlOdlVext. 73 (1839). Thedenius FlUplSöderm. 229 (1871: Nyponbuske).
c) småbladig klätterfikus, om växten Ficus pumila Lin., hängfikus. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 163 (1946).
3) i sht miner. som delar sig l. kan delas i små, tunna, skivlika lameller l. som bildar l. består av små, tunna, skivlika lager; jfr bladig 4. JernkA 1828, Bih. 3: 3.
(1 b) -BLAD-SKAFT l. -BLADS-SKAFT. (-blad- 1883 osv. -blads- 1934 osv.) bot. HbTrädg. 7: 34 (1883). —
(1 b) -BLAD-STIPLER l. -BLADS-STIPLER, pl. (-blad- 1888 osv.) bot. om små stipler som sitter vid basen av en växts småblad. Forssell InlBot. 136 (1888). —
(2) -BLAGGARN. (†)
1) blångarn spunnet av blånor dragna genom fin (icke grov) häckla; jfr -blår. BoupptSthm 29/11 1658.
(1 b) -BLOCK. litet block (se d. o. 5); i sht i pl.; särsk. om block av sten. Jönsson Gagnv. 381 (1910). SvGeogrÅb. 1943, s. 2 (om stenblock).
(1 b) -BLOCKIG. [jfr -block] om mark: beströdd l. översållad l. täckt av små stenblock. SvGeogrÅb. 1940, s. 52.
(1 b) -BLOMMA. liten blomma (se blomma, sbst. 1, 2); i sht i pl.; särsk. (bot.): blomma (se blomma, sbst. 1 b) som utgör del av sammansatt blomställning. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 243. Rokokons läckra, färgmättade småblommor. Form 1947, s. 5.
Ssg: småblom-tåg. (numera föga br.) (växt av) arten Luzula parviflora (Ehrh.) Desv., vippfryle. Nyman VäxtNatH 2: 371 (1868). Dens. FanerogFl. 87 (1873). —
(1 b) -BLOMMIG, förr äv. -BLOMMOT. om växt l. växtart: som har små blommor; om tyg l. tapet o. d.: i vars mönster ingår små blommor. KlädkamRSthm 1707, s. 58 (: Små blommigt .. Tafft). HusgKamRSthm 1717, s. 384 (: småblommot Sidentÿg). VBlmr 1937, s. 11 (om begonia). särsk. (utom i i—l numera föga br.) bot. i namn på vissa växter.
f) småblommig jordrök, om Fumaria Vaillantii Lois., blek jordrök. Thedenius FlUplSöderm. 320 (1871).
g) småblommigt sommargyllen, om Barbarea stricta Andrz., strandgyllen. Krok o. Almquist Fl. 1: 103 (1903).
(1 b) -BLOMSTER.
1) (numera mindre br.) liten blomma; i sht i pl.; jfr blomster 1, 2. (Sv.) Småblomster .. (t.) Blümchen. SvTyHlex. (1851); jfr 2. Schulthess (1885). Björkman (1889).
2) (numera knappast br.) bot. småblomma (i sammansatt blomställning); jfr blomster 1 b. Linné Öl. 37 (1745). Cannelin (1921). —
(4 h) -BLYG. i viss mån l. en smula blyg l. ängslig l. försagd; äv. i emfatiskt förnekande uttr. betecknande att ngn verkligen inte är blyg osv.; jfr buska-blyg. Bark Bref 1: 176 (1704; emfatiskt). Envallsson AllaNögda 29 (1782). —
(2) -BLÅR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) blånor dragna gm fin (icke grov) häckla; äv. övergående till att beteckna (väv vävd av) garn spunnet av sådana blånor (jfr -blaggarn 1, 2). Tree stycker .. (lakan) af Småblåår. BoupptSthm 8/12 1658. En rotegumma .. spann småblår på en gammal, dålig rock. Lagerlöf Liljecr. 28 (1911). Hörlén GSed. 151 (1914).
Ssg: småblårs-garn. (numera bl. i skildring av ä. förh.) garn spunnet av småblår. BoupptSthm 1673, s. 153 b. Karlson StåtVard. 123 (1945). —
(1 a) -BOCK. liten bock (se bock, sbst.1 I 1); särsk. zool. i pl., ss. benämning på underfamiljen Neotraginæ bland antiloperna (jfr bock, sbst.1 I 1 e). 4Brehm 1: 646 (1920). —
(1 b) -BOK, sbst.1 liten l. icke vuxen bok (se bok, sbst.1 1); i sht i pl. Nilsson Dagb. 30 (1816, 1879).
(4 h) -BOLLA. särsk. i fråga om bandy: med upprepade, lätta slag av bandyklubba bringa bandyboll att med små rörelser studsa upp och ned på klubban; äv.: under sådant bollande åka skridskor (ngnstädes l. till en plats o. d.). IdrBl. 1935, nr 22, s. 10. —
(1 b) -BOLLIG, adj. [senare ssgsleden till boll] veter. om exkrement: fylld l. bestående av l. formad ss. små bollar. Lundberg HusdjSj. 76 (1868). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -BONDE. [jfr t. kleinbauer] småbrukare; motsatt: storbonde; i sht i pl. Richert o. Guldbrand KonSag. 2: 221 (1817).
(1 b) -BORD.
3) [eg. uppsnyggning av ett i nsv. icke anträffat små-bol; jfr fsv. smabol (i ssgn smabola ingiäld, inkomst av underlydande mindre gård l. torp) o. anm. till bord, sbst.1 8] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om mindre gård l. torp lydande under en större gård; jfr bord, sbst.1 8. Delar af en större gård eller dess ”småbord” (kunde) sluta byamålet. Möller Jordbr. 201 (1881).
(5 a) -BORGARE. [jfr t. kleinbürger] borgare (se borgare, sbst.1 2) av låg samhällsställning l. med ringa förmögenhet o. d., obetydlig borgare; numera i sht (o. ofta nedsättande) i utvidgad anv., om person med mer l. mindre utpräglad beredvillighet att (gm idogt arbete o. oförargligt levnadssätt) underordna sig l. solidarisera sig med det kapitalistiska samhällssystemet, person med inriktning på det egna l. med småskuren l. inskränkt l. trångbröstad inriktning l. livssyn; äv. mer l. mindre bildl.; jfr kälkborgare. Hagström Herdam. 2: 386 (i handl. fr. 1730). Anspråkslösa blommor, eldnejglikor, styfmorsblommor, ringblommor och andra småborgare i naturen. Ahrenberg Hem. 72 (1887). Adolf Fredrik var till sin natur en ren småborgare utan vyer. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 5 (1917). Problematisk var hans (dvs. V. Ekelunds) känsla för den ringe småborgaren: rumsvärdinnan, tobakshandlaren, brevbäraren, alla små näringsidkare, som han tvingades att växla ett ord med då och då. Malmberg StyckVäg 148 (1950).
Ssgr: småborgar-, äv. småborgare-hem. småborgares hem, småborgerligt hem. Ahrenberg Männ. 5: 119 (1910).
-BORGERLIG. [till -borgare; jfr t. kleinbürgerlich] som är l. liknar l. påminner om l. kännetecknar l. anstår småborgare(s); om parti o. d.: som består av l. präglas av småborgare; om stad o. d.: som är befolkad av l. präglas av småborgare; småborgar-; äv. substantiverat o. ss. adv.; jfr borgerlig 1 b, kälkborgerlig. Eichhorn Stud. 1: 7 (1869). 1840-talets småborgerliga Köpenhamn. PT 1904, nr 127 A, s. 3. Systrarna Harrison äro fem småborgerliga och fullt anständiga flickor. Därs. 1915, nr 280 A, s. 3. Rummet var .. amerikanskt småborgerligt. Hallström Händ. 11 (1927). Ymer 1939, s. 232 (substantiverat). HågkLivsintr. 21: 296 (1940; om anor). Siwertz Förtr. 187 (1945; ss. adv.). NDag 1948, nr 273, s. 2 (om parti). Siwertz Pagoden 197 (1954).
Avledn.: småborgerlighet, r. l. f. Tavaststjerna Inföd. 213 (1887). Grönköping som småborgerlighetens lilla leksamma gyckelspegel. Lo-Johansson StädAnsikt. 182 (1930). —
(5 b) -BORGERSKAP~002, äv. ~200. [jfr -borgare] sammanfattande om lägre l. ringare borgerskap l. om småborgare i en stad l. ett land o. d.; ngn gg äv. om förhållandet l. egenskapen att tillhöra ifrågavarande borgerskap l. vara småborgare. Ström UngdStrid. 60 (1940). Småborgerskap .. (dvs.) det att vara småborgare. IllSvOrdb. (1955). —
(1 b) -BORRE. [släktet har mindre frukter än kardborren (som förr kallades stor borre)] bot. växt av släktet Agrimonia Lin., särsk. (i sg. l. pl.) om Agrimonia eupatoria Lin., åkermönja (förr äv. i uttr. allmän l. vanlig småborre); förr äv. om släktet Agrimonia Lin.; jfr borre, sbst.2 3. Linné Fl. nr 394 (1745; i pl.). Allmän Småborre. Gosselman BlekFl. 82 (1865). Lilja SkånFl. 314 (1870: vanlig). Hartman Fl. 1: 277 (1879; om släktet). särsk. i uttr. grov, förr äv. stor l. välluktande småborre, om växten Agrimonia odorata Mill., luktborre. Gosselman BlekFl. 82 (1865: Wälluktande). Stor Småborre. Thedenius FlUplSöderm. 213 (1871). Krok o. Almquist Fl. 1: 164 (1935).
(2) -BOSKAP~02 l. ~20. [fsv. smaboskaper]
1) koll.: boskap (se d. o. 3) bestående av små djur ss. får, getter, svin o. d.; motsatt: storboskap. G1R 29: 449 (1560).
2) (†) om enskilt djur av småboskap (i bet. 1). Rydberg RomD 159 (1874, 1877). GHT 1897, nr 113, s. 3. —
(1, 4 h) -BROKIG. brokig sålunda att ytan l. massan är uppdelad i små avdelningar l. fält l. strimmor l. dyl. l. smått brokig. BBergius PVetA 1780, 1: 73 (om socker). —
-BROTT. särsk.
2) till 4 b: obetydligt brott (se d. o. II); i sht i pl. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 137 (1830).
-BRUK.
2) till 1 b, 4 b: bruk (se d. o. 8) av liten l. obetydlig lantegendom l. små osv. lantegendomar l. i liten l. obetydlig omfattning bedrivet lantbruk (se d. o. 1); äv. (o. numera företrädesvis) konkret, om lantegendom av så blygsam storlek att den inte normalt förmår ge bärgning åt en ordinär familj (i sht i pl.). Svensén Jord. 507 (1887). Tobaksplantan, hvilken uteslutande lämpar sig för intensivt småbruk. Klercker Cuba 117 (1898).
-BRUKA. [till -bruk o. -brukare] vara småbrukare l. driva småbruk (i bet. 2); företrädesvis i p. pr. i adjektivisk anv. PT 1903, nr 273, s. 2. —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -BRUKARE. (mans)person som driver litet l. obetydligt lantbruk l. som i liten l. obetydlig omfattning driver lantbruk, liten l. obetydlig lantbrukare; numera företrädesvis om (mans)person som driver ett lantbruk av så blygsam storlek att det inte normalt förmår ge bärgning åt en ordinär familj. AB 1840, nr 34, s. 3. De många s. k. småbrukarna i landets skogrika trakter ha ofta .. en relativt stor skogsareal, varifrån kontantinkomsten i huvudsak hämtas. Form 1946, s. 90.
-folk. Ni är väl van vid .. (grov-)arbete, när edra föräldrar varit småbrukarfolk. Schulze DrängSvBönd. 65 (1933).
(1 b) -BRUNELL. (numera föga br.) växten Prunella vulgaris Lin. (som i varianten parviflora Poir. har liten blomkrona). NormFört. 18 (1894). —
(1 b, 2) -BRUTEN, p. adj. [fsv. smabrutin, bruten i små stycken] om terräng l. land o. d.: sönderskuren l. -styckad l. kuperad; äv. i utvidgad anv.: som kännetecknar l. består av terräng osv. som är sönderskuren osv. Busch Fästn. 106 (1880; om terräng). TurÅ 1971, s. 9.
(1 b, 2) -BRÅTE. bråte (se bråte, sbst.2 5) av liten omfattning l. bråte bestående av små föremål. BoupptVäxjö 1751. —
(1 b) -BRÄDE l. -BRÄDA. särsk. i pl., om planschetter (se planschett 1). Ekman SkogstHb. 164 (1908). TNCPubl. 43: 367 (1969; i pl., om planschetter). —
(1 b) -BRÄSMA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Cardamine parviflora Lin. (som har små blommor), strandbräsma. Liljeblad Fl. 245 (1792). Fischerström 4: 270 (1795). —
(1 b, 2) -BRÖD. [fsv. smabrödh, bröd i små stycken] bröd (se d. o. 1) i små kakor l. litet bröd (se d. o. 2); i sht i pl.; särsk. om (torr) kaka (se kaka, sbst. 2 a); äv. bildl. GT 1787, nr 50, s. 2. Zetterström VärldHj. 94 (1942; bildl.). Småbröd såsom bruna och vita pepparkakor. Thorsén UpplTorp. 36 (1949).
(1 a) -BUK. [insekten har kort bakkropp] entomol. parasitstekel tillhörande underfamiljen Microgasterinæ; äv. i pl., om underfamiljen; särsk. i uttr. allmänna småbuken, om insekten Microgaster subcutaneus Zett. Dahlbom Insekt. 261 (1837). DjurVärld 3: 480 (1963; i pl., om underfamiljen).
Ssg (entomol.): småbuk-släkte. i sg. best., om insektsläktet Microgaster Latr. Dahlbom Insekt. 260 (1837). —
(1 b) -BUKT. liten bukt (se d. o. 1 b); i sht i pl.; särsk. (numera bl. tillf.) motsv. bukt 1 b α. TIdr. 1882, s. 19 (i fråga om hare). Borelius ForntLev. 96 (1936). —
-BUKTA.
1) [jfr -bukt] (mera tillf.) till 1 b: göra små bukter. Knöppel SvRidd. 199 (1912). Möllersvärd VerklSkog 12 (1924).
2) till 4 h: smått bukta (se d. o. 3); i sht i p. pr. Rig 1933, s. 108 (i p. pr., om sida av stenhäll). —
(1 b) -BUNDEN, p. adj. om fiskegarn: bunden i fina maskor, finmaskig; jfr -bänt. Fischerström 3: 115 (1783). —
(1 a) -BUSE. (vard.) på ofog inriktad sysslolös l. kringdrivande respektlös l. oförskämd pojke l. yngling, slyngel; i sht i pl.; jfr buse, sbst.1 2. Cederschiöld Maghreb 17 (1918). —
(2) -BUSK. [beträffande senare ssgsleden jfr buske, sbst.2] koll.: småvuxen buskvegetation. Rääf Sugimoto BlmrNJord 219 (1934). —
-BUSKIG, adj.
1) till 1 b, 4 h, om mark: bevuxen med små buskar l. i viss mån bevuxen med buskar. Nilsson Fauna II. 2: 68 (1835).
-BYGGNAD.
2) till 1 b, 4 h: byggande i liten omfattning l. byggande av små byggnader. Rinman Jernförädl. 344 (1772). Dens. 2: 1059 (1789).
(2, 5 a) -BYKE. byke (se byk 3) bestående av små l. obetydliga individer, smått byke. Fröding Stänk 75 (1896). —
(1 a) -BYTING, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -BYTTING ~byt2iŋ. (-byting 1860 osv. -bytting 1927 osv.) [formen -bytting sannol. bildad gm anslutning till p. pf. bytt (se byta)] liten byting (se d. o. 3); i sht i pl. Carlén Köpm. 2: 55 (1860). —
(1 b) -BÅT. liten båt; i sht i pl.
(1 b) -BÄNT ~bän2t, p. adj. [senare leden till band, sbst.1] (numera föga br.) om fiskegarn: småbunden, finmaskig. I en del näringar (dvs. sillgarn) äro maskorna större, i en del mindre; här finnas storbändta, medelbändta och småbändta näringar. I de småbändta hålla maskorna 7/8 tum från knut till knut … På de småbändta kan storsill ej fastna, emedan hon ej får in hufwudet i maskorna. HSillfBohusl. 58 (i handl. fr. 1832). jfr: Vid Rå, i Sundet, tages han (dvs. fjärsingen) om våren i bottengarn; i Kullen i s. k. småbändtagarn (sannol. felaktigt för småbändta garn). Nilsson Fauna 4: 44 (1852). —
(1 b) -BÄR. litet bär; i sht i pl. Grebst 1År 26 (1912). särsk. (numera bl. tillf.) om enfröig frukt ingående i större, sammansatt frukt. Hartman Fl. 191 (1820). —
(1 b) -BÖLJA, r. l. f. liten bölja; i sht i pl. Söderhjelm Levertin 1: 150 (i handl. fr. c. 1883). —
(4 h) -BÖLJA, v. smått bölja (se bölja, v. 1); äv. bildl. Rosenius Himmelstr. 215 (1903). Wassing GropSkog. 11 (1965; bildl.). —
(1 b) -BÖNIG, adj. [senare ssgsleden till böna] bestående av små bönor; jfr -böna. Östergren (1942; om kaffe).
(1 b) -CELL. liten cell; i sht i pl.
(1 b) -CELLIG. naturv. som har l. består av l. kännetecknas av små celler (se cell 6). Areschoug Blad. 73 (1878; om vävnad på ytan av växts blad). LbKir. 3: 123 (1922; om infiltration av mikrober vid inflammation).
Avledn. (naturv.): småcellighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara småcellig. Areschoug TropVäxt. 98 (1905). —
(1 b) -CIRKEL. (numera bl. tillf.) liten cirkel; i sht i pl.; särsk. om en inom en sfär tänkt cirkel vars plan icke skär sfärens medelpunkt (motsatt: storcirkel; jfr parallell-cirkel 1, 2). Bergroth Geom. 222 (1876). —
-DEL. [fsv. smadel]
I. liten del (se d. o. I); i sht i pl.
d) jfr del I 1 e; äv. bildl. Rydqvist Resa 129 (1838). Fridegård LHård 198 (1935; bildl.). särsk. om del av maskin l. redskap o. d. Rydberg Varia 157 (1894).
II. (mera tillf.) i sådana uttr. som icke den minsta smådel av ngt, icke det minsta l. icke ett dugg av ngt; jfr del II. Landquist Minns 77 (1949: icke .. den minsta smådel av medhållande).
(2) -DELA. dela (ngt) i små delar; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. WoH (1904). —
(1 b, 5 b) -DETALJ. liten l. obetydlig detalj (se d. o. 6); i sht i pl. Törneros (SVS) 2: 132 (1827). —
-DETALJERAD, p. adj. [till -detalj] (tillf.) vars små detaljer är omsorgsfullt (medtagna o.) utarbetade. Cornell Gotik. 289 (1935). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -DETALJIST. detaljist med liten l. obetydlig rörelse l. omsättning; i sht i pl. SvLädSkoind. 1910, s. 47. —
(2, 5 b) -DIKTNING. diktande av smådikter; äv. konkretare, ss. sammanfattande beteckning för smådikter (diktade av en viss person l. i ett visst land l. under en viss tid o. d.); jfr diktning, sbst.1 2 a, c. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 66 (1912). —
(4 h) -DILLIG, adj. [senare ssgsleden till dille, sbst.1] (vard.) som i viss mån har l. synes ha dille (se dille, sbst.1 2). VeckoJ 1947, nr 38, s. 35. —
(1 b) -DIMENSION. (i fackspr.) liten dimension (se d. o. 2 a β); i sht i pl.; särsk. elliptiskt om träd l. timmer av sådan dimension (jfr d. o. 2 a β slutet). Geete o. Grinndal 47 (1923; i pl., om träd av liten dimension). IllSvOrdb. (1955). —
(1 a) -DJUR. litet djur; i sht i pl.
1) jfr djur, sbst.1 1. WijsaFoglArt 19 (1623). Nilsson Fauna 1: 81 (1847; i pl., om näbbmöss). TurÅ 1942, s. 265 (i pl., om plankton).
2) om visst slag av smådjur (i bet. 1).
(1 a β) -DJÄKNE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skolelev i de lägsta klasserna; i sht i pl.; jfr djäkne 2. Schroderus Os. 2: 60 (1635). —
(4 h) -DJÄVLAS, v. dep. (vard.) vara i viss mån l. en smula gemen l. infam l. infernalisk l. bete sig smått gement osv. Hedberg VackrTänd. 234 (1943). —
(4 a, h) -DJÄVLIGHET~002, äv. ~200. (vard.) egenskap l. förhållande att vara i viss mån l. en smula ”djävlig” (se djävlig 2 a, b). Hedberg BleknBrud. 47 (1951). särsk. konkretare (motsv. djävlighet slutet). Hedberg Bekänna 7 (1947). —
1) jfr djävul 2. Dalin Arg. (SVS) 1: 168 (1733). särsk. (skämts.) om tänkt personifikation av ngt ont; jfr djävul 2 b. Nyblom Hum. 211 (1874: melankoliens .. smådjeflar).
2) (vard.) om person; särsk. motsv. djävul 3 a. Under det han hänskjutit saken till Gud, hade världen regerats helt friskt af åtminstone smådjäflar. Strindberg TjqvS 5: 116 (1885, 1909); jfr 1. Cavallin Kipling Gadsby 214 (1897).
3) i pl., i kraftuttryck för att bestyrka sanningen i ett påstående o. d.; jfr djävul 9 c. Hallman o. Elmgren 1: 18 (1868).
(1 b) -DOCKA. liten docka (se docka, sbst.1 2); i sht i pl. Hagberg Shaksp. 1: 362 (1847; i pl., om marionetter). —
(1 a) -DOPPING. zool. doppingen Podiceps ruficollis Pall. (som är den minsta av de till doppingsläktet hörande arterna). Nilsson Fauna II. 2. 1: 390 (1828). —
(4 a) -DRAG. litet drag; i sht i pl.
1) om (betecknande) egenhet hos ngn l. ngt (återgiven l. ägnad att återges i beskrivning, särsk. i konstnärlig framställning); jfr 2 o. drag I 26 b slutet. Sander i 3SAH 6: 22 (1891). Montelin VLittH 2: 11 (1931; i pl., om betecknande enskildheter i litterär karaktärsteckning).
3) om (betecknande) företeelse l. händelse o. d.; jfr drag I 28. Reuterdahl Mem. 151 (1858). Ljunggren SmSkr. 3: 51 (1878, 1881: smådrag ur lifvet). —
(4 b) -DRIFT. drift (se d. o. 15) i liten skala l. omfattning; motsatt: stordrift. Steffen BrittStröft. 276 (1895; i fråga om jordbruk).
(4 g β, h) -DRIVA. smått driva (se driva, v.2 17). Lo-Johansson Kungsg. 416 (1935; om prostituerade). —
(2?) -DRÄLL. (†) om småmönstrad dräll? Ett dousin Serwietter af små drell 1 1/2 dousin dito af Rutemönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1737. —
(1 a) -DRÄNG. [fsv. smadränger] i sht i pl.
1) (numera bl. arkaiserande) = dräng 1. LPetri 2Post. 286 b (1555). Heidenstam Folkung. 2: 30 (1907).
2) liten l. ej vuxen manlig tjänare (jfr dräng 2); särsk. liktydigt med: småsven; i fråga om nutida förh. nästan bl. i b. Oloff smadrengx h(ustr)v. SthmSkotteb. 3: 198 (1522). G1R 22: 245 (1551). Levertin NDikt. 113 (1894). särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ung mansperson som fungerade ss. värd l. passade upp vid bondbröllop; jfr skaffare d. Gyllenius Diar. 79 (c. 1670).
b) oeg. l. bildl., ss. nedsättande benämning på underordnad person som osjälvständigt tjänar en annan. Göbbels flinka smådrängar ha svårt att vara up to date. GHT 1944, nr 143, s. 9. —
(4 h) -DUGGA, -ning (†, Trolle-Bonde). dugga (se d. o. 1) smått l. obetydligt. Trolle-Bonde Hesselby 184 (i handl. fr. 1771). Linnerhielm 1Br. 8 (1787, 1797). —
(4 h) -DUSKA. (numera föga br.) opers.: småregna l. vara smått fuktigt l. regnigt l. dimmigt l. ruskigt väder. SthmFig. 1845, s. 353. —
(1 b) -DÅDRA. (†) om växten Neslia paniculata (Lin.) Desv., korndådra (som har små blommor o. frukter); jfr dådra 2. PhysSH 212 (1781: Små-Döre). —
(2) -EKE. (numera bl. i vissa trakter) om ekvirke av klena dimensioner. Sjögren Journ. 30/10 1784. —
(4 a, 5 b) -EXAMEN. låg l. obetydlig examen (se d. o. 3); i sht i pl. Hwalström SpecPaid. 271 (1773). —
(5 a) -FADDER. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i skildring av ä. förh.) om (en ss. jämförelsevis mindre betydande uppfattad) ogift fadder (se d. o. 1 a); motsatt: storfadder; i sht i pl. Modin GTåsjö 266 (1916). —
(1 b) -FALL. i sht i pl.
(1 a, b, 2) -FALLANDE, p. adj. (i fackspr.) om naturprodukt: klent utvecklad, småvuxen. HandHantv. Hand. 7: 76 (1939; om sill). FaktSynp. 1955, nr 3, s. 2 (om frukt). —
(1 a, 2) -FALLEN, p. adj. fisk. om fisk: klent utvecklad, småvuxen. GHT 1895, nr 249, s. 3 (om sill). —
(4 h) -FALSKAS, v. dep. (†) smått hyckla l. förställa sig; jfr falska, v. II. GbgMag. 1760, s. 467. —
(4 a) -FAMILJ. om ordinär familj (huvudsakligen bestående av man, hustru o. barn); motsatt: storfamilj. ÅbKristHum. 1964, s. 110. —
(5 d α) -FAREN, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ngt sakligt: ringa l. obetydlig; jfr fara. v.2 6 d. Klint (1906). —
(1 b) -FARTYG~02 l. ~20. litet fartyg; i sht i pl.; i sht förr äv.: (till fartyg hörande) båt (se båt, sbst.1 1 a). ExFlott. § 36 (c. 1740; om båt tillhörande fartyg). VFl. 1917, s. 9.
(1 b) -FASONERAD, p. adj. om tyg: försedd med mönster l. figurer i litet format, småmönstrad; jfr fasonera 2. Iduna 1864, s. 26. —
(2) -FASONIG. (†) småfasonerad. DA 1793, nr 261, s. 4 (om tyg). Därs. 1808, nr 46, s. 4 (i pl., om klänningar). —
(4 a) -FEJD. (numera nästan bl. i skriftspr., i sht i vitter stil) liten l. obetydlig fejd; i sht i pl.; äv. bildl. Malmström Hist. 3: 54 (1870; bildl.). HHildebrand i 3SAH 12: 100 (1897). —
-FEL.
I. sbst.; till 4 a: litet l. obetydligt fel; i sht i pl.
1) jfr fel I 2. Agrell Maroco 2: 393 (1800, 1807; i pl., om felaktigheter på klädesplagg). särsk. om brist l. ofullkomlighet i karaktär l. lynne o. d. Ehrensvärd BrKickan 30 (1785).
2) jfr fel I 3, särsk. fel I 3 c. Hänga upp sig på småfel. VDAkt. 1751, nr 115 (om fel i räkenskaper). SvLitTidn. 1819, sp. 246.
(1 b) -FIGUR. liten figur; i sht i pl.
1) om ngn l. ngt med tanken riktad på dess konturer o. dessas form o. inbördes proportioner; jfr figur 2. Törnblom Brok. 73 (1911).
Avledn.: småfigurig, adj. till -figur 2: bestående av l. utrustad l. prydd med småfigurer. Fornv. 1913, s. 51. —
(4 h) -FIN. i viss mån l. en smula fin.
(1 b) -FINGERÖRT~002, äv. ~200. [växten har små stjälkblad] bot. växten Potentilla Tabernaemontani Asch.; jfr finger-ört 3. Nathorst SvVäxtn. 46 (1905). —
(4 h) -FINURLIGHET~0102 l. ~0200. jfr finurlighet 2 o. -finurlig. Stridsberg Frihetsm. XVI (1914). —
(1 a, 2) -FISK. [fsv. smafisker] liten fisk (se fisk, sbst.1 1); i sht i pl.; äv. koll. o. ss. ämnesnamn: fisk (se fisk, sbst.1 1 a) bestående av små exemplar l. tillhörande småvuxen art; äv. mer l. mindre bildl.; motsatt: stor-fisk. G1R 7: 361 (1531). Abborrar och gäddor förtära med begärelse rom och småfisk. UpprFiskaren 6 (1847). Östlund Cheyney BeskPill. 51 (1959; i pl., i bild). särsk. (†) i utvidgad anv., om räka? (Eng.) shrimp, .. (sv.) löya, små-fisk, (lat.) squilla parva. Serenius Ddd 4 b (1734). Dens. Lll 1 b (1757).
(4 h) -FISKA. i liten l. ringa omfattning fiska; särsk. bildl. Aspenström Bäck. 33 (1958; bildl.). —
(2, 4 a, b) -FISKE. fiske i liten skala l. av småfisk. (Stenhammar o.) Palmblad II. 2: 248 (1826). —
(4 h) -FJOLLIG, förr äv. -FJOLLOT. (-ig c. 1700 osv. -et 1699. -ot 1678) Columbus Ordesk. 16 (1678; uppl. 1963).
1) (numera föga br.) smått sinnessvag l. sinnesrubbad; jfr fjollig 1. Schultze Ordb. 1127 (c. 1755).
Avledn.: småfjollighet, r. l. f.
1) (numera föga br.) till -fjollig 1, om egenskapen att vara smått sinnessvag l. sinnesrubbad. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
2) (numera i sht vard.) till -fjollig 2. Småfjollighet .. (dvs.) Fånighet el. tokighet i mindre grad. Weste FörslSAOB (c. 1815); jfr 1. —
(4 h) -FJOSKIG, förr äv. -FJOSKUG. (-ig 1869 osv. -ug c. 1778) (i sht vard.) smått svagsint l. rubbad; smått fnoskig l. fjollig. FinKyrkohSP 5: 110 (c. 1778). Svedelius SmSkr. 1: 109 (1869, 1872). —
-FJÄDER.
2) till 2, koll.: av småfjädrar (se -fjäder 1) bestående fjäder (se d. o. I 1 b). Rosenius SvFågl. 2: 21 (1921). —
2) jfr fjäll, sbst.2 2 b o. c. Marklin Illiger 388 (1818; i pl., om fjällika blomdelar). Trägårdh Skogsins. 75 (1914; i pl., om vingfjäll på insekt). —
-FJÄLLIG.
1) till 1 b: försedd l. betäckt l. beklädd med små fjäll (se fjäll, sbst.2 1). Retzius Djurr. 78 (1772, om fisk).
2) till 1 b, 4 h, om hatt på svamp: försedd l. betäckt l. beklädd med små fjäll (se fjäll, sbst.2 2 c) l. smått fjällig (se d. o. 1). Bülow Svamp. 104 (1916).
3) till 1 b, 4 h, om mineral: som består av l. låter klyva sig i små fjäll (se fjäll, sbst.2 2 d) l. smått fjällig (se d. o. 3). Linné Vg. 113 (1747). Hisinger Ant. 6: 70 (1837).
(1 b) -FJÄRIL. entomol. sammanfattande beteckning för fjärilar tillhörande familjerna fjädermott, mottfjärilar, vecklarfjärilar, malfjärilar o. käkfjärilar (Microlepidoptera); motsatt: storfjäril; i sht i pl. Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 231.
(4 h) -FJÄSAD, p. adj. (i sht vard.) om person: i viss mån l. en smula fjäsad (se fjäsa 3). Knorring Förh. 1: 185 (1843; om student). —
(4 b) -FJÄSK. (i sht vard.) ringa l. obetydligt fjäsk (se fjäsk, sbst.2 3). Geijer Brev 252 (1829). —
(4 h) -FJÄSKA. (i sht vard.) fjäska (se d. o. 3) smått l. en smula. Forssman Aftonl. 12: 30 (1904). —
(4 h) -FLAMMIG. i viss mån l. en smula flammig (se d. o. 2). NJournD 1861, s. 60 (om mönster hos tyg). —
(1 a) -FLICKA. liten l. ung flicka; i sht i pl. Almqvist TreFr. 2: 78 (1842). Aspelin Stenbäck 174 (1900).
-FLICKSAKTIG, äv. -FLICKAKTIG, adj. (-flick- 1922. -flicks- 1919 osv.) [till -flicka] Oterdahl Skram 205 (1919). —
(1 b) -FLIK. liten flik; i sht i pl.
(1 b) -FLIKIG. försedd med l. delad i småflikar; särsk. bot. o. zool. motsv. -flik 2. Schulthess (1885).
-FLOCK. liten flock; i sht i pl.
1) bot. till 1 b: liten flock (se flock, sbst.1 4) utgörande del av sammansatt flock. Hartman Fl. XLVI (1820).
(4 a) -FLOTTA, sbst.1 liten l. obetydlig flotta (se flotta, sbst.1 1 o. 2); i sht i pl. SP 1780, s. 849. —
(1 b) -FLOTTE, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) -FLOTTA, sbst.2 liten flotte (se flotte, sbst.2 2); i sht i pl. TT 1883, s. 140 (: småflottorna, pl. best.). —
(1 a) -FLUGA. liten fluga (se d. o. 1); i sht i pl.; äv. bildl. Serenius Z 3 a (1734). Polyfem IV. 43: 2 (1811: Litteraturens småflugor). —
(1 b) -FLUGBLOMMA~020. [växten är mindre än flugblomma (se d. o. 2)] (föga br.) = rip-ört. Kindberg SvNamn 29 (1905). —
(1 b) -FLY, sbst.1 sjöt. om vart o. ett av sådana, på tjocka ändan av vissa ankares armar befintliga, mindre flyn (se fly, sbst.2) som tjänar till att få de stora flyna att gripa fast i botten; i sht i pl. UFlott. 2: 44 (1904). —
(1 a) -FLY, sbst.2 (föga br.) liten vingad insekt (jfr fly, sbst.3 1); i sht i pl. SAOB F 897 (1925). —
(1 b) -FLÄCK. liten fläck; i sht i pl.
1) om hud: försedd med l. täckt av små utslag l. kvisslor o. dyl. l. smått finnig l. kvisslig l. narig; jfr fnasig a. Östergren (1942).
-FNASK. (vard.)
1) till 1 b, 2, 4 a, 5 b: liten l. ringa l. obetydlig sak l. angelägenhet; äv. koll., om obetydliga saker l. angelägenheter (jfr fnask, sbst.1 1); äv. övergående i abstr. anv., om sysslande med obetydliga saker o. d. (jfr fnask, sbst.1 3). Bedrifter i småfnask. Thomander 3: 471 (1826). OPSturzen-Becker (1858) i Sturzen-Becker 2: 93 (koll.). Carlén Köpm. 1: 33 (1860).
2) till 2, 5 a, koll., om grupp l. samling l. krets av varelser: små l. ringa l. obetydliga väsen l. människor, småfolk (se d. o. 1 a, b, 4). Jolin MSmith 104 (1847). Vasenius Top. 3: 485 (i handl. fr. 1855). —
(1 a, 5 a) -FNASKER. (vard.) liten l. obetydlig ”fnasker” (se d. o. 1). Klint (1906). Cannelin (1939). —
(4 b) -FNASKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (numera föga br.) ”fnaskande” (se fnaska 3) i viss mån l. lite grand. GHT 1896, nr 212 A, s. 2. —
(4 h) -FNASKIG.
2) (numera föga br.) motsv. fnask, sbst.1 3, o. fnaska 3, om person: som sysslar l. är benägen att syssla med småsaker l. obetydligheter. Hedberg AlmlöfM X (1899).
(2, 4 h) -FNUGGIG. (†) försedd l. betäckt med små fjun l. smått fjunig. PhysSH 43 (1776). Retzius FlOec. 331 (1806). —
(2) -FODER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) finfördelat foder bestående av hackelse, sådor, hösmolk o. d. 2NF 8: 695 (1907). IllSvOrdb. (1955). —
1) till 1 a, 2: småvuxet folk (se d. o. 1), dvärgfolk. Fägersten Johnson Congorilla 52 (1932). särsk. i oeg. l. bildl. anv.
a) om grupp av små djur; jfr folk 1 d. (Skorpioner) höra till öknarnas småfolk. Hedin Pol 1: 158 (1911).
b) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) folk bestående av pysslingar (se pyssling 2); i sht i sg. best.; i pl. äv. (motsv. folk 7) om enskilda pysslingar; jfr små, adj. 1 a δ. SvFolks. 1: 217 (1844). Lagerlöf Liljecr. 273 (1911; i pl., om vättar).
2) till 1 a β, 2, om (späda l. små) barn l. ungar; jfr folk 3 c. Nicander Minn. 1: 73 (1831). SvD(A) 1930, nr 192, s. 9 (om ungar).
4) till 5 a, sammanfattande, om de lägre samhällslagren; i sht i sg. best.; jfr folk 2. GbgMag. 1759, s. 42.
5) till 5 a, i sg. (förr äv. i pl.), om smått l. obetydligt folk (se d. o. 3 b). Wallenberg (SVS) 1: 53 (c. 1765). Händelser hafva lärt mig, hvad inflytande smått-folk .. ofta nog hafva på det stora slägtet. Leopold (1775) i 2Saml. 6: 83. Söderberg Ödest. 31 (1922).
6) till 5 a, om folk (se d. o. 5 b) som utgör underlydande l. tjänstefolk o. d. Bark Bref 1: 146 (1704).
-FOLKLIG. [jfr -folk] särsk. till 5 a, om person: som är att räkna l. anses ss. småfolk (se d. o. 5). HågkLivsintr. 13: 193 (1932). —
-FORM.
2) till 1 b, 4 a: liten l. obetydlig form (se d. o. I 1); i sht i pl. TT 1902, Ark. s. 42 (: småformer). —
(1 b) -FRALLA. ~fral2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden ombildning av -franska möjl. med anslutning till bulla (se bulle)] (vard.) småfranska. GHT 1953, nr 91, s. 5. —
(1 b) -FRANSKA ~fran2ska, n. (DN(A) osv.) l. r. l. f. (DN(A) osv.); best. -at resp. -an; pl. = (DN(A) osv.) resp. -or (DN(A) osv.) [eg. pl. (l. sg. best.) av -fransk] litet, oftast bullformigt franskbröd; i sht i pl.; jfr -fralla. DN(A) 1948, nr 114, s. 3. —
-FRUKT.
1) bot. till 1 b: liten frukt (se frukt, sbst.1 3) som utgör del av sammansatt frukt; äv. om delfrukt av klyvfrukt. Agardh Bot. 1: 355 (1830). 2SvUppslB (1953).
2) till 1 b, 2, 4 a, om småvuxen l. obetydlig (art av) frukt (se frukt, sbst.1 2). LAHT 1901, s. 340.
-FRUKTIG. [till -frukt] som har liten l. obetydlig frukt (se frukt, sbst.1 2); jfr -frukt 2. Abelin MTr. 67 (1902).
(4 h) -FRYSA, -ning. i ringa l. obetydlig grad frysa.
2) om människa l. djur; jfr frysa, v. 5; äv. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om yttring l. anfall av frysande, rysning. Bremer Nina 666 (1835). SvLäkT 1935, s. 1166 (: småfrysningar, pl.). —
(1 b) -FRÖ. litet frö (se frö, sbst.1 1); i sht i pl.; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Arrhenius Värld. 179 (1906; i pl., om frön till liv). särsk. (i sht i fackspr.) om frö av låg l. undermålig kvalitet. Lyttkens Frök. 5 (1879). —
-FRÖIG. [till -frö] om växt l. växtslag: som har små frön; om (slag av) utsäde: som består av små frön. Lind (1749; under kleinsamig). LB 2: 11 (1899: småfröiga varor).
(1 a β) -FRÖKEN. om flickebarn; nästan bl. i pl.
(4 h) -FUNDERA, -ing. fundera (se fundera, v.2) så smått; äv. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om utslag av sådant funderande. Ha sina småfunderingar. Almqvist Amor. 40 (1822, 1839). Östergren (1942; i pl., ss. vbalsbst.). —
(5 a β) -FURSTE. furste över litet l. obetydligt folk l. område; i sht i pl.; jfr dussinfurste. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1 b, 5 b) -FURSTENDÖME~1020. litet l. obetydligt furstendöme, förr äv. konungarike; i sht i pl. Athena 83 (1917; i antikens Mindre Asien). SvFlH 1: 32 (1942). —
-FURSTLIG. [till -furste] om person: som är l. har rang av småfurste; om krets av personer o. d.: som består av småfurstar; äv. om ngt sakligt: som anstår en småfurste. Malmberg Mann JosEgypt. 401 (1939). Wilhelm Episoder 279 (1951; om autokrati). UNT 1961, nr 228, s. 4 (: småfurstlig tillvaro). —
(2) -FYLE ~fy2le, n.; best. -et [senare leden är fsv. fyghle, fåglar, fjäderfä, sv. dial. fyle; jfr fvn. -fygli i ssgn illfygli, skadefåglar, o. nor. dial. fygle; avledn. av fågel] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: småfågel. Jönsson ÄnSjung. 36 (1947, 1954). —
(1 b, 4 a, h, 5 b) -FYNDIGHET~002, äv. ~200. särsk. till 4 h: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara smått fyndig (se d. o. I). Boström 3: 324 (1865). —
-FÅGEL, se d. o. —
(1 b, 2) -FÄ-HUS. (utom i vissa trakter, numera i sht i skildring av ä. förh.) (litet) fähus (se d. o.) avsett för småboskap. NorrlS 1—6: 76 (c. 1770). —
(1 b) -FÄLT. litet fält; i sht i pl.; särsk. motsv. fält 6. HbiblSällsk. 2: 613 (1839; i pl., om fält på spelbräde). —
-FÄRDIG. (små- 1678 osv. smått- 1953 osv.)
Avledn.: småfärdighet, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter) till -färdig 1. Carlén Repr. 428 (1839). —
(4 a) -FÄRG. om färg som i ringa l. obetydlig mån skiljer sig från omgivande färg(er), nyans; i sht i pl. Bergh Randanteckn. 18 (1914). —
(1 b, 4 a) -FÄRGERI1004 l. 0104, äv. 3~002. litet l. obetydligt färgeri (se d. o. 2); i sht i pl. 2UB 8: 520 (1900). —
(4 h) -FÖRARGA. smått förarga (ngn); i sht i p. pf. Almqvist Lad. 34 (1840; p. pf.). Ljunggren SVH 5: 137 (1891). —
(4 a, b) -FÖRARGELSE. ringa l. obetydlig förargelse (se d. o. 3 a, b); i sht i pl. Blanche Tafl. 3: 210 (1857). —
(1 b, 4 a) -FÖRETAG~002, äv. ~200. litet l. obetydligt företag (se d. o. 4); i sht i pl. Hedén 3: 60 (1908). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -FÖRETAGARE~00200. person som driver småföretag; i sht i pl. UNT 1937, nr 135, s. 1.
-FÖRETAGSAMHET~00102 l. ~00200. [till -företag] sammanfattande, om småföretag (på en ort l. i ett land o. d.). BtRiksdP 1945, 6: nr 184, s. 1. —
(5 b) -FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 4) kännetecknat av ringhet l. obetydlighet, ringa l. obetydligt förhållande; i sht i pl. Rydberg Brev 3: 45 (1885: hemlandets småförhållanden). —
(4 a) -FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. liten förmögenhet (se d. o. 2 c, d); i sht i pl. Kjellén NatSaml. 176 (1906). —
(5 d α) -FÖRNUFTIG. (ringaktande l. skämts.) = -förståndig. Bremer Brev 1: 184 (1832). Rydberg Magi 47 (1865; i pl., om regler).
(4 h, 5 d α) -FÖRNUMSTIG. (ringaktande l. skämts.) smått förnumstig; jfr -förståndig. Siwertz JoDr. 95 (1928).
(5 d α) -FÖRNÄM, adj. (små- 1888 osv. smått- 1942 osv.) om person: struntförnäm; om sak: som vittnar om l. kännetecknas av struntförnämhet. Verd. 1888, s. 82. Fröding ESkr. 1: 54 (1893; om noblessen på en ort).
(5 d α) -FÖRSIKTIG. särsk. (ringaktande l. skämts.) dels om person: överdrivet l. löjeväckande försiktig, dels om sak: som vittnar om l. kännetecknas av överdriven l. löjeväckande försiktighet. Callerholm Stowe 131 (1852). Benedictsson Ber. 88 (1885; i pl., om tankar). —
(5 d α) -FÖRSTÅNDIG. (ringaktande l. skämts.) dels om person: förnumstig l. snusförnuftig, dels om sak: som vittnar om l. kännetecknas av förnumstighet l. snusförnuft; jfr -slug slutet. Bellman (BellmS) 1: Föret. 5 b (1790). Krusenstjerna Fatt. 3: 269 (1937; om min).
(4 a) -FÖRTRET. ringa l. obetydlig förtret.
(4 h) -FÖRTRETLIG. i viss mån l. en smula (o. i längden rätt påfrestande) förtretlig. Östergren (1942).
Avledn.: småförtretlighet, r. l. f. ringa l. liten förtretlighet (se d. o. 3); i sht i pl. NordT 1884, s. 409. —
2) (numera mindre br.) om barn l. ung person: som synes vara l. strävar att framstå ss. äldre än i verkligheten, lillgammal; om sak: som kännetecknar sådant barn l. sådan person; äv. substantiverat. Dalin Arg. 1: 175 (1733, 1754; i pl., om gossar). Topelius Fält. 4: 451 (1864; om värdighet). Samtiden 1871, s. 620 (: det smågamla). IllSvOrdb. (1964). —
-GARN.
2) till 2, om garn (se d. o. 1) spunnet av blånor dragna gm fin (icke grov) häckla (jfr -blår); anträffat bl. ss. ssgsförled.
Ssg: smågarns-lärft. (†) till -garn 2: lärft av garn spunnet av blånor dragna gm fin (icke grov) häckla. 18. al(nar) Smågarns lerfft. BoupptSthm 1672, s. 945 a. —
(1 b) -GATA. (jämförelsevis) liten l. oansenlig gata, sidogata; jfr bak-gata. Hedberg Blom. 19 (1862). —
(1 b, 2) -GATSTEN~02 l. ~20. gatsten av små dimensioner, vanl. med 8—10 cm:s sida; i sht koll. SvD 1916, nr 16, s. 2.
(5 a) -GENI. (i sht skämts. l. ironiskt) litet l. obetydligt geni (se geni, sbst.1 6); i sht i pl. Kellgren (SVS) 4: 119 (1780). —
(1 b) -GERE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vardera av två små kilformiga delar (en på vardera sidan) av en skunknot; i sht i pl.; jfr skunk, sbst.2 3. Arwidsson o. Ohlson 13 (1911: småjerar, pl.). —
(1 b, 4 h) -GLANDULÖS. bot. försedd med småglandler l. i viss mån glandulös. Weimarck SkånFl. 673 (1963). —
-GLAS.
1) till 1 b: litet glas (se d. o. 2 a); äv. om innehållet i sådant glas; i sht i pl. Cederschiöld Väntan 53 (1915: bjuden på .. många småglas). Dædalus 1935, s. 93.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2, koll., vid glastillverkning: glas (se d. o. 2, 4) av litet format avsett till hushållsglas l. prydnadsglas l. laboratorieglas l. medicinglas l. för användning i belysningsanordningar o. d.; motsatt dels: fönsterglas, dels: buteljglas. KunstHaandv. 40 (i handl. fr. 1798).
-GLI.
1) (numera bl. vard., skämts. l. nedlåtande) till 1 a β: småbarn; i sht i pl.; jfr gli, sbst.1 1 slutet. Wahlström FarD 26 (1920).
(1 b) -GLITTER. särsk. (†) om litet (glittrande) stycke l. fjäll; jfr glitter 2. Ekblad 217 (1764). —
(1 a β) -GLYTT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) litet (gosse)barn; i sht i pl.; jfr glytt, sbst.1 Rosenius Naturst. 47 (1897). —
(4 h) -GNABBAS. i ringa l. obetydlig grad l. omfattning gnabbas, gnabbas en smula; äv. bildl. Carl XII Bref 119 (1711; bildl.). LHammarsköld (1813) i MolbechBrevveksl. 1: 96. —
(2) -GNAFS ~gnaf2s, n.; best. -et. [senare leden sannol. av en (i sv. dial. icke anträffad) motsvarighet till nor. dial. gnafs, försök att bita, till gnafsa, försöka att bita, samhörigt med gnaga; eg.: ngt litet som (av djur) bits l. gnags av] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (små bitar av) avskalad l. avskavd bark o. d.; jfr skav, sbst.2 4. Vi 1951, nr 38, s. 6. —
(1 a) -GNAGARE. gnagare (se d. o. 1) tillhörande småvuxen art; i pl. äv. sammanfattande om (gnagare tillhörande) sådana arter. FoFl. 1910, s. 244 (i pl.). Därs. 1964, s. 66. —
(4 h) -GNISTRIG, förr äv. -GNISTRUG. (-ig 1817 osv. -ug 1719) särsk. metall. om utvunnen metall: som i brottet har gnistrande korn (se d. o. 6 f); jfr gnistrig 3. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 224. JernkA 1817, 1: 42. —
(4 h) -GNOLA.
1) gnola (se d. o. 1 a) smått l. lite grand; äv. oeg. l. bildl. Smågnola för sig själv. Hon gick smågnolande omkring. Carlén Köpm. 2: 358 (1860). Rosenius SvFågl. 1: 201 (1917; om rödhake).
2) (†) utstöta små klagande l. irriterade ljud, gnälla l. gnöla (se d. o. 2, 3) lite grand; jfr gnola 1 b. Gubben började smågnola och muttra för sig sjelf, liksom fattades honom någonting. Almqvist Mål. 53 (1840). —
(4 h) -GNÄLLA. gnälla smått l. lite grand.
-GODS. gods som består av jämförelsevis små föremål l. är av jämförelsevis liten omfattning.
1) (utom jur. numera nästan bl. i högre stil, ålderdoml.) till 2; jfr gods 1. BoupptVäxjö 1847 (om föremål tillhörande kvarlåtenskap).
2) till 2, 4 a; jfr gods 2. DA 1808, nr 4, s. 6 (om vara som levereras). särsk. (i sht i vitter stil) bildl., sammanfattande, om (blygsamt antal) litterära verk l. sammanlagd litterär produktion av liten omfattning. SvLittFT 1833, sp. 567.
3) till 2, 4 a; jfr gods 3. KundgörTobakspl. 30/8 1748, s. 2 b. särsk. repslag. ss. sammanfattande beteckning för bindgarn, snören, smäckra linor o. d. 2NF 30: 713 (1920). —
(1 a) -GOSSE. liten gosse; i sht i pl.
(1 a β) -GRABB. (vard.) småpojke; i sht i pl.; jfr grabb, sbst.2 Landsm. XVIII. 8: 37 (1900; skolpojksuttr. från Uppsala). —
(1 b, 2) -GRAN. liten gran; i sht i pl.; äv. koll. Hallström Brilj. 47 (1896). FoFl. 1949, s. 77 (koll.). —
(4 h) -GRANN. i viss mån l. en smula grann (se d. o. IV 2); äv. ss. adv. OvDalin i 2SAH 59: 261 (1739; om stad). Bremer NVerld. 1: 247 (1853; ss. adv.). —
(2, 5 b) -GRANNLÅT~02 l. ~20. ringa l. obetydlig grannlåt. Dahlgren Herrgårdssl. 235 (cit. fr. 1822). —
(1 b) -GREN. liten gren; i sht i pl.
(4 h) -GRINIG. i viss mån l. en smula grinig; särsk. (i sht i norra o. mellersta Sv.) motsv. grinig 2. Hammenhög Torken 200 (1951). —
(1 a) -GRIS. liten gris, griskulting; i sht i pl.; äv. bildl. Juhlin-Dannfelt 388 (1886). Serner Birck 96 (1917; bildl.).
(1 b) -GROBLAD~02 l. ~20. [växten är liten] (numera föga br.) växten Plantago coronopus Lin., strandkämpar. Liljeblad Fl. 66 (1792). —
(1 b, 4 h) -GROPIG. försedd med små gropar (se grop 1 o. 3) l. smått gropig. Serenius O 1 a (1734; om kind). Selander LevLandsk. Pl. 8 (1955; om landskap). särsk. motsv. gropig slutet, i fråga om upprört hav o. d. Moberg Utvandr. 490 (1949). —
(1 b, 4 a) -GRUPP. liten grupp; i sht i pl. Östergren (1942). särsk. motsv. grupp, sbst.1 1. HbTrädg. 6: 71 (1876; i pl., om grupper av växter). —
(2, 4 h) -GRUSIG. täckt av l. försedd med l. bestående av fint grus l. smått grusig. VDAkt. 1706, nr 374. —
(1 b, 4 a) -GRUVA, r. l. f. liten l. obetydlig gruva (se gruva, sbst.3); i sht i pl. Bergv. 2: 323 (1745).
Ssg: smågruvs-död. (mera tillf.) i sg. best., om omfattande l. fortlöpande nedläggning av smågruvor. SvD(A) 1959, nr 76, s. 10. —
(1 b, 2) -GRYN. litet gryn; i sht i pl.; äv. koll. VetAH 1749, s. 56 (koll. l. i pl., om korngryn). IllSvOrdb. (1955; koll.). —
(1 b, 2, 4 h) -GRYNIG. som består av l. innehåller l. präglas av små gryn; i viss mån grynig. Broocman Hush. 3: 11 (1736). särsk. (miner.): som i brottet uppvisar finkornighet. Rinman 1: 839 (1788; om fältspat).
(4 h) -GRÅTA. gråta smått l. lite grand; äv. bildl. Broman Glys. 1: 339 (c. 1730). Hedenstierna Svenssons 105 (1903; bildl., om naturen). —
(4 h) -GRÄLA. gräla smått l. lite grand.
(4 h) -GRÄLIG. i viss mån l. en smula grälig (se grälig, adj.1 I). Wallquist EcclSaml. 5—8: 626 (1795). —
(4 h) -GÅ.
(1 b) -GÅNG. liten l. obetydlig gång; i sht i pl.
-GÅRD. liten gård; i sht i pl.
(1 b) -GÅRDLÖK~02 l. ~20. (numera föga br.) om växten Gagea minima (Lin.) Ker-G., dvärgvårlök. Liljeblad Fl. 121 (1792). Ornithogalum minimum (Små-Gårdlök). Därs. 140 (1798). —
(1 a, 2) -GÄRS. (†) om liten fisk, möjl. småspigg. Thenne Spicken, som är mäst frame, när nordanwädret blåser .. kallas af somligom Strandgiers, smågiers. Broman Glys. 3: 633 (c. 1740). —
(1 b) -GÖT. (i fackspr.) göt (se göt, sbst.2 1) av litet format; i sht i pl. JernkA 1894, s. 429. Därs. 1898, s. 68. —
(5 b γ β’) -HACKA, sbst.2
2) (vard.) i uttr. ngn l. ngt går inte av, förr äv. ger inte efter för småhackor, ngn l. ngt är icke obetydlig(t) utan kan upptaga tävlan med l. står sig mot l. vid jämförelse med vem l. vad det vara månde; jfr hacka, sbst.3 3. Sturzen-Becker 2: 68 (1841, 1861: gaf icke efter för småhackor). Siwertz Fribilj. 69 (1943). —
-HACKA, v.1, -ning. [till -hacka, sbst.1] hacka med småhacka (se -hacka, sbst.1). MosskT 1890, s. 193. —
-HACKA, v.2, -ning. [fsv. smahakkadher, finhackad]
2) (i sht vard.) till 4 h: hacka (se hacka, v. 5) smått (på ngn). Bååth-Holmberg Morf. 1: 105 (1910). Den mänskliga samlevnaden är fylld av småhackande. Hedberg Dan 229 (1948). —
(1 b, 2) -HAGEL. litet l. smått hagel; i sht i pl. l. koll.
(2) -HALM. koll.: kort l. småhackad l. finfördelad halm, ströhalm, hackelse. UUKonsP 13: 402 (1679). —
(4 b, 5 b) -HANDEL. ringa l. obetydlig handel l. handel med vara av ringa värde.
a) (numera bl. ngt vard.) ringa l. obetydlig transaktion av mer l. mindre tillfälligt slag; jfr handel, sbst.2 11 a. Strindberg TrOtr. 2: 120 (1884, 1890).
b) jfr handel, sbst.2 11 b; stundom: detaljhandel. VRP 1699, s. 418. Gross- och småhandelns .. artiklar. 2UB 10: 390 (1907). —
(4 b) -HANTVERK~02 l. ~20. i ringa l. obetydlig omfattning bedrivet hantverk. Björling CivR 29 (1911). —
(1 b, 2) -HAVRE. (†) i uttr. skallös småhavre, om havre av (den i Sv. icke odlade) arten Avena nuda Lin. (vars frön är små); jfr skallös havre (se skal-lös c α). Arrhenius Jordbr. 2: 128 (1860). LB 2: 339 (1900). —
(5 a) -HELGON. ringa l. obetydligt helgon; i sht i pl.; särsk. i ironisk anv., om person som anser sig l. anses ha ett helgons egenskaper (jfr helgon f). Med desza (dvs. fariséerna på Jesu tid) wil jag nu jämnföra wår tids skrymtare, eller fina små-helgon, nämliga Biskoparna, Prästerna och Påfwens hela följe. Borg Luther 2: 652 (1753). Ihre Föret. XVII (1779). —
(1 b, 5 b) -HEM. litet l. anspråkslöst hem (se d. o. I 2); i sht i pl. LAHT 1906, s. 431. särsk. om liten anstalt o. d. (jfr hem I 2 e β α’); särsk.: till 1958 gällande officiell beteckning för fosterhem anordnat av Allmänna barnhuset, Sthm. SFS 1924, s. 232 (anordnat av Allmänna barnhuset). SvD(A) 1959, nr 126, s. 10 (om ålderdomshem). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -HEMMANS-ÄGARE. ägare av litet l. obetydligt hemman; jfr -brukare. SAOL (1950). —
(1 b, 4 a) -HERRADÖME~0020. (numera bl. i högre stil o. ngt ålderdoml.) litet herradöme (se d. o. 4); i sht i pl. SvD(A) 1912, nr 348, s. 5. —
(1 a β, 5 a) -HERRE. liten l. obetydlig herre; i sht i pl.
1) jfr herre 2; särsk. (numera bl. om ä. förh. l. arkaiserande) motsv. herre 2 d (för nutida språkkänsla närmande sig 3). OxBr. 12: 524 (1621; om Axel Oxenstiernas unga söner). Lagerbring 1Hist. 1: 9 (1769).
2) jfr herre 3; förr äv. om snobbig l. sprättig mansperson, snobb, sprätt, goddagspilt; jfr petimäter. Serenius (1734; under gallant). Cygnæus 5: 458 (1860).
3) (numera bl. skämts. l. arkaiserande) om pojke l. yngling; jfr herre 3 b. IdrBl. 1935, nr 31, s. 9.
Ssg (till -herre 2): småherr-kredit. (†) om kredit (se kredit, sbst.1 2) som tänks tillkomma l. anstå en småherre. Thorild (SVS) 1: 499 (1783). —
-HERRSKAP~02 l. ~20.
1) (numera bl. ngt skämts.) till 1 a β, koll., om (små) barn (av god l. förnäm familj) l. om (de små) barnen i (en god osv.) familj. Weste FörslSAOB (c. 1815). Barnjungfrur med småherskap. Lundin NSthm 95 (1887). Samuelsson HALärovUpps. 512 (1952).
2) till 5 a: föga betydande l. obetydligt herrskap (se herrskap, sbst.1 4 b, 5); i sht i pl. Nyrén Charakt. 90 (c. 1765). Envallsson TokrolNatt. 3 (1791). —
(4 a) -HISTORIA. liten l. obetydlig historia; i sht i pl.
-HJÄLP.
2) (numera bl. hist.) till 4 a, om liten l. obetydlig hjälp (se d. o. 1 d β slutet). Schmedeman Just. 81 (1584). —
(5 b) -HJÄRTAD, p. adj. (†) om person: föga varmhjärtad l. storsint, småskuren, småsint, småttig. Tranér Anakr. XV (1833). —
(1 b) -HOLME. liten holme; i sht i pl.
(4 h) -HOPPA. hoppa med små hopp, hoppa så smått; i sht i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 63 (1836: ett regellöst småhoppande). Bremer Grann. 1: 83 (1837; p. pr.). —
(4 a, b) -HOSTA, r. l. f. lätt l. obetydlig (ofta återkommande) hosta; jfr ret-hosta. Johnson Nu 113 (1934). —
(4 a, 5 a) -HOV. litet l. obetydligt hov (se hov, sbst.4); i sht i pl. Oscar II Mem. 3: 155 (1869). —
(1 b) -HOVAD, p. adj. (numera föga br.) om häst: som har små l. inväxta hovar. Serenius Nn 3 b (1734). Lind 2: 805 (1749; t. texten: klein-huficht oder zwang-huficht). Serenius Pp 2 b (1757). —
-HUGGA, -ning.
1) (i fackspr.) till 1 b: med små slag hugga l. bulta (ngt) till minskat format o. finare form. Ymer 1917, s. 112.
2) till 2 a, med avs. på ved: hugga i (små) bitar; i sht i p. pf. Fischerström 1: 303 (1779: små-huggen wed). HbSkogstekn. 780 (1922).
(1 b, 2) -HUMMER. liten hummer (se hummer, sbst.2 1); i sht i pl. l. koll. SvD 1932, nr 315, s. 7. —
(1 a) -HUND. liten hund, särsk. kortbent jakthund (t. ex. tax); i sht i pl.; jfr knä-hund. Thorild (SVS) 2: 57 (1784).
(4 a) -HUNDRA. (†) = hundra, sbst.2 II; motsatt: stort hundrade (se hundra, sbst.2 II b). Jungberg (1873). jfr TullbSthm 1534, s. 5 b (se under hundra, sbst.2 II b). —
(1 b) -HUS. litet hus, särsk. om (friliggande l. med annat hus sammanbyggt) hus avsett ss. bostad för en (l. två) familj(er); förr äv.: uthus; i sht i pl. 2RA 2: 127 (1727). Uthusbyggnad, s. k. småhus. PT 1903, nr 59 B, s. 1. SFS 1976, s. 1652.
-HUVUD. litet huvud; i sht i pl.
3) (†) till 5 a, nedsättande, om klent begåvad l. inbilsk l. trångsynt l. trångbröstad l. småsint (l. som sådan ansedd) person; jfr huvud 3 b. Thorild (SVS) 2: 88 (1784). CGLeopold (1812) i 2Saml. 10: 45.
Ssg (till -huvud 1): småhuvud-, äv. småhuvuds-val. zool. val av släktet Ziphius Cuv. (som har ett i förh. till kroppen litet huvud); i sht förr äv. om val tillhörande det närstående släktet Mesoplodon Gerv., särsk. i uttr. Sowerbys småhuvudval, om M. bidens Sow., Sowerbys näbbval. Lilljeborg Däggdj. 983 (1874). FoFl. 1911, s. 35 (om Mesoplodon bidens). —
(1 b) -HÅL. litet hål (se hål, sbst. 4); i sht i pl.; äv. bildl. Lagergren Minn. 9: 13 (1888, 1930; bildl.). IdrBl. 1935, nr 154, s. 9 (om hål i istäcke). —
-HÅLA. liten håla.
(1 b) -HÅR. litet hår; i sht i pl.
(1 b) -HÅRIG.
(4 a) -HÄNDELSE. händelse (se d. o. 3) av liten l. obetydlig omfattning l. vikt, episod; i sht i pl. Rosenstein 1: 99 (1787). —
(4 h) -HÄPNA. särsk. (†) bli smått förskräckt l. förfärad (för ngt); jfr häpna 2. Tessin Skr. 14 (1757). —
(1 b) -HÄRVA. liten härva (se härva, sbst.2 1) l. del av sådan, pasma, knäpp (se d. o. 1 c); i sht i pl. 2NF 12: 139 (1909). —
(4 h) -HÖG, adj.
2) (numera bl. vard.) om person: i viss mån l. en smula hög (se hög, adj. 11). Thorild (SVS) 1: 498 (1783). —
(1 b) -HÖVDAD, p. adj.1 [med avs. på senare ssgsleden se -hövd, p. adj.1 anm.] (†) = -hovad. Lind 2: 805 (1749). —
(1 b) -HÖVDAD, p. adj.2 som har litet huvud. Roosval FornkristK 68 (1933; i pl., om människobilder i mosaik). —
(4 h) -IDYLLISK. i sht litt.-vet. i viss mån l. en smula idyllisk. Hammarsköld SvVitt. 2: 116 (1819). —
(4 h) -ILSKEN, äv. (i sht bygdemålsfärgat l. vard.) -ILSK. (-ilsk 1942 osv. -ilsken 1940 osv.) i viss mån ilsken; äv. ss. adv.
(4 a) -INDUSTRI. liten (ofta på gränsen till hantverk stående) industri; äv. konkret, om småföretag; ofta i pl. TT 1881, s. 101. SvD(A) 1962, nr 104, s. 2 (konkret).
-förbund. i sht i sg. best., om Riksorganisationen Småindustriens centralförbund (bildad 1934). SvSmåindustri 1937, nr 12, s. 1.
-INDUSTRIELL. [till -industri] som gäller l. har avseende på l. är att hänföra till småindustri. SvGeogrÅb. 1937, s. 31 (om produktion). —
(1 b, 4 a) -JORDBRUK~02 l. ~20. = -bruk 2. Norrl. 2: 24 (1906). SvGeogrÅb. 1950, s. 219 (konkret). —
-JUNGFRU.
1) (numera bl. i högre stil) till 1 a β, om ogift ung flicka, ungmö; jfr jungfru 2. Björn FörfYngl. 22 (1792).
2) (†) till 5 a, om ogift (ung) kvinna tillhörande de lägre samhällslagren; särsk. om tjänsteflicka (jfr jungfru 5 b). Weste FörslSAOB (c. 1815). —
(5 a) -JUNKER l. -JUNKARE. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh., arkaiserande) om person tillhörande den lägre adeln. Småjunkare få intet rum, när dhe stoora gå til Bordz. Grubb 737 (1665). Heidenstam Svensk. 2: 165 (1910). —
(4 h) -JÄKLAS. (vard.) bråka l. retas smått, behandla kitsligt; i sht i uttr. småjäklas med ngn, bråka osv. med ngn osv. SAOL (1950). DN(A) 1958, nr 28, s. 13 (: småjäklas med oss). —
(4 h) -JÄKLIG. (vard.) i viss mån svår l. mödosam l. besvärlig l. otäck l. otrevlig l. obehaglig l. usel; jfr jäklig 2. Hedberg Jos. 228 (1940). —
-JÄRN. [fsv. smaiärn, järn i småstycken] särsk. till 2, koll.
1) metall. om de runda korn l. kulor av tackjärn som förekommer i den från masugnen uttappade slaggen o. som sedan utvinns ur slaggen gm krossning i stampverk; äv. om gm vaskning l. hopsamling ur slagg erhållna korn l. bitar av järn l. om skrot l. borrspån o. d. avsett ss. råvara vid utvinning av järn; jfr knapp-järn. NoraskogArk. 5: 149 (1624). Om icke Bergsmannen .. (vid osmundstillverkningen utnyttjade) den tid som minst är att sysla, .. vore det icke långt ifrån lika förmonligit, att åter upsätta det utstampade Småjernet. Johansson Noraskog 1: 49 (i handl. fr. 1785). SFS 1847, nr 17, s. 6.
(4 a) -KABAL. (numera föga br.) om intrig(spel) l. konspiration l. komplott o. d. av liten l. obetydlig omfattning l. karaktär; i sht i pl.; jfr kabal 1. Beskow i 3SAH LVII. 3: 146 (1833). —
(1 b) -KALIBRIG. (i sht i fackspr.) om eldvapen l. projektil: som har liten kaliber (se d. o. 4). SD(L) 1894, nr 341, s. 10. —
(4 a) -KAPITAL. litet l. obetydligt kapital.
(4 j, 5 a β) -KAPITALIST. ägare av litet l. obetydligt kapital. De många franska spararna och småkapitalisterna. GHT 1926, nr 75, s. 12. —
(4 a, h) -KAPITALISTISK. smått kapitalistisk l. kännetecknande l. hänförlig till småkapital (se d. o. 2). HT 1953, s. 340 (om investering). —
(1 b) -KARDBORRE~020. bot. växten Arctium minus (Hill.) Bernh. (som har små korgar). 3NF 11: 325 (1929). —
(1 b) -KAST, sbst.2, n. litet kast; i sht i pl.; särsk. (i sht idrott.) motsv. kast, sbst.4 I 1 b. Frostell IdrB 122 (1914; om spjutkast). —
(4 h) -KASTA.
1) (öva sig att) kasta (se kasta, v. I 1 f) lite grand l. med små kast; särsk. idrott. IdrBl. 1935, nr 111, s. 1.
2) (mera tillf.) om djur: kasta (se kasta, v. III 7) med små kast (se kast, sbst.4 III 2). Jakten 310 (1951). —
(1 a β) -KIL, sbst.1, m. // ig. [sv. slang småkil (Bergman SkolpSlang 119 (1934))] (vard.) om liten pojke; i sht i pl.; jfr kil, sbst.1 AB 1961, nr 341, s. 3. —
(1 b) -KIL, sbst.2, r. l. m. fisk. på kilnot: liten kil (se kil, sbst.2 II 3 c α); i sht i pl.; motsatt: storkil. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 78. —
-KINKIG.
1) (i sht vard.) till 4 h, om sak: i viss mån l. en smula kinkig (se d. o. 3). Gellerstedt i 3SAH 25: 46 (1911).
2) till 4 h, 5 d α: smått kinkig (se d. o. 1, 2) l. kinkig beträffande småsaker. Westerberg Kärnf. 64 (1897).
(4 h, 5 d α) -KITSLIG. i viss mån l. en smula kitslig (se d. o. 3 a) l. kitslig beträffande småsaker; äv. ss. adv. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 3. AB(L) 1895, nr 261, s. 3 (: uppträdt småkitsligt). —
(4 a, h, 5 d α) -KITSLIGHET~002, äv. ~200. jfr kitslighet 1 o. -kitslig; äv. i pl., konkretare. Strindberg Brev 12: 183 (1897). Lindqvist Dagsl. 1: 45 (1898: alla hans tusende småkitsligheter). —
(2) -KLAPPER. (†) koll., om klappersten av små dimensioner; jfr klapper, sbst.1 2 slutet. Broman Glys. 1: 326 (1707: små-klapur; annan hskr.: små Klapur). —
-KLASS. särsk.
1) till 2, om klass (se d. o. 5 a) bestående av jämförelsevis små föremål; särsk. ss. ssgsförled.
2) [delvis eg. med bet.: skolklass för l. bestående av små barn] (numera i sht i skildring av förh. före införandet av grundskolan) till 5 b γ α’, om skolklass vars elever går sina första år i skolan; i sht i pl.; i nuvarande språkbruk närmast motsvarat av dels: lågstadieklass, dels: mellanstadieklass. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 4. Swensson Willén 114 (1937; i pl., om de lägre klasserna i läroverk).
Ssg: småklass-vagn. till -klass 1: bil tillhörande kategorien standardvagnar med jämförelsevis litet (vanligtvis för fyra personer avsett) utrymme för åkande; motsatt dels: mellanklassvagn o. lyxvagn, dels: minibil. Motorför. 1955, nr 12, s. 3 (: små- och mellanklassvagnarna, pl. best.). —
(2) -KLINT. (numera föga br.) koll., om klinker (se d. o. 1) i litet format. DA 1771, nr 193, s. 4. —
-KLOCKA.
2) (numera föga br.) till 1 b γ, i överförd anv., om växten Campanula rotundifolia Lin., (liten) blåklocka; i sht i pl. Franckenius Spec. B 1 b (1638). Lilja SkånFl. 142 (1870).
Ssg (till -klocka 1 a): småklocks-tåg. (numera bl. tillf.) om rep till småklocka. BtÅboH I. 1: 104 (c. 1627). —
(4 h, 5 d α) -KLOK. (i sht i vitter stil, företrädesvis ringaktande l. klandrande) om person: klok i smått l. förment klok, snusförnuftig, förnumstig; om sak: som vittnar om l. ger intryck av småklokhet. Bark Bref 2: 185 (1707). Böök ResTyskl. 4 (1916; om idyll). —
(4 a, h, 5 b, d α) -KLOKHET~02 l. ~20. (i sht i vitter stil, företrädesvis ringaktande l. klandrande); jfr klokhet 1 o. -klok. Samtiden 1871, s. 265. —
(4 a, h, 5 b, d α) -KLOKSKAP~02 l. ~20. (i sht i vitter stil, ringaktande l. klandrande); jfr klokskap 1 (b) o. -klok. Wiedersheim-Paul Dikt. 82 (1918). —
(2) -KLUVEN, p. adj. kluven i små delar l. stycken. PH 5: 3088 (1751: små klufwen wed); möjl. icke ssg. SDS 1899, nr 369, s. 3. särsk. i sht kam. om hemman; jfr klyva, v.2 4 b. BondP 1847—48, 4: 401. —
(2) -KLYVA. [jfr -kluven] klyva (ngt) i små delar l. stycken; företrädesvis i p. pf. Lieberath Baden-Powell Scout. 228 (1910). —
(1 b) -KLÄDER, pl. små klädesplagg, särsk. liktydigt med: underkläder; numera bl. om små barnkläder. 2SthmTb. 4: 32 (1569). Några småkläder, såsom halsdukar, näsdukar m. m. Weste FörslSAOB (c. 1815). Björkman (1889; med hänv. till underkläder). Lagerlöf Jerus. 2: 321 (1902; om plagg till nyfödd). —
(1 a β) -KLÄPP. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om litet barn; jfr kläpp, sbst.1 4. TurÅ 1913, s. 194. —
(1 b) -KLÖV. (numera föga br.) lättklöv; i sht i pl.; jfr biklöv. Linné Vg. 96 (1747). Östergren (1942). —
((1 b o.) 2) -KLÖVER, sbst.1 [växten är liten o. späd] (†) växten Trifolium micranthum Viv., trådklöver. Lilja SkånFl. 527 (1870). —
(5 b γ β’) -KLÖVER, sbst.2 (mera tillf.) i pl., om låga klöver (se klöver, sbst.2 2); i sht förr äv. om (lågt) klöverbud. Östergren (1942; om bud). —
-KNALLIG. [till -knalle] om (utseende hos) markyta: försedd med l. kännetecknad av småknallar. SvGeogrÅb. 1939, s. 82. —
(1 a) -KNATTIG, adj. [senare ssgsleden till knatte] (ringaktande l. föraktfullt) om slag av boskap: småvuxen, obetydlig till växten. Anckarsvärd Brev 79 (1798). —
(4 a) -KNEP. i sht nedsättande, om litet l. enkelt l. billigt knep, tjuvknep; i sht i pl. Björn Vestind. 16 (1791). —
(4 h) -KNITTRIG. (vard., föga br.) i viss mån l. en smula hopträngd l. gyttrig; jfr knittrig, adj.2 KatalUtstÄKyrklKUpps. 103 (1918; om mönster). Fornv. 1933, s. 114 (om detalj i broderi). —
(1 b) -KNOPP. liten knopp; i sht i pl.; särsk. (bot.) i sg. (förr äv. pl.): växten Sedum annuum Lin., liten fetknopp; jfr -knapp o. -knoppa. Linné Fl. nr 405 (1755; i pl., om Sedum annuum Lin.). Hylander PrydnV 100 (1948; i sg., om Sedum annuum Lin.). —
(4 a, b) -KNOT. knot i viss mån l. omfattning. Ekblad 233 (1764). särsk. motsv. knot, sbst.6 2, o. -knota. Tersmeden Mem. 4: 44 (c. 1790). —
(4 h) -KNOTA. knota (se knota, v. I 2) smått l. lite grand. Småknota över, stundom mot, förr äv. på ngt. Dalin Arg. 2: 113 (1734, 1754: mot). Cederborgh UvT 1: 66 (1809: på). —
-KNOTT.
1) till 1 a, 2: litet l. smått knott (se knott, sbst.2 1); i sht i pl. l. koll. Lenæus Delsbo 158 (1736, 1764).
2) (tillf.) i bildl. anv. (motsv. knott, sbst.2 2), med anslutning till små, adj. 5 a, ss. sammanfattande beteckning för (betydande person(er)s följe av) obetydliga (men anspråksfulla) personer. Wingård Minn. 7: 13 (1847). Därs. 21. —
(4 h) -KNOTTRA, v. (i vissa trakter)
1) samtala helt stilla (med ngn), småprata l. småspråka (med ngn); jfr knottra, v.2 1. Siwertz Förtr. 150 (1945).
-KNOTTRIG.
1) till 1 b, 4 h: försedd med små knottror, smått knottrig (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., om utseende o. d.: som kännetecknas av små knottror l. av att vara smått knottrig; äv. bildl. Alm(Sthm) 1759, s. 37 (om skinn). SkogsvT 1908, Fackupps. s. 101 (om utseende hos revkalk). Josephson Romant. 61 (1926; bildl.).
2) (knappast br.) till 1 b, 4 h, om hår: som har l. ligger i små lockar (jfr knottra, sbst. 2), smått lockig; jfr knottrig 3. Hahnsson (1899). Cannelin (1939).
3) (numera i sht i fackspr.) till 1 b, 4 h, om landskap l. mark: smått ojämn l. kuperad; jfr knottrig 1 b. Geijer Minn. 98 (1825, 1834).
4) (i vissa trakter) till 1 b, 4 h, om träd: i viss mån l. en smula knotig; jfr knottrig 2. Hertzman-Ericson Norrifr. 7 (1926).
5) (numera föga br.) till 1 b, 4 h, om moln: i viss mån l. en smula krusig; jfr knottrig 3 slutet. PElfvius Alm. 1709, s. 39. Burman Namn 147 (1768).
6) (vard.) till 4 h, om person: i viss mån l. en smula knarrig l. vresig; jfr knottrig 4 a. Östergren (1942).
(2) -KNUBB, sbst.1, m. l. r. [senare leden möjl. utlöst ur ssgn knubb-säl] (föga br.) koll., sammanfattande om olika arter av småsäl. 2SvKulturb. 1—2: 252 (1934). —
(2) -KNUBB, sbst.2, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll., om kort virkesavfall l. små plank- l. brädstumpar o. d.; jfr knubb 2. Edberg TräB 162 (1929). —
(1 b, 4 h) -KNUBBIG. liten o. knubbig l. smått knubbig. Sturzen-Becker 2: 144 (1857, 1861; i pl., om fingrar). —
(4 a, b) -KNÅP, sbst.2 (små- 1709. smått- 1715—1744) [senare leden sannol. samhörig med sv. dial. knypa, ha små ryckningar i huden; möjl. eg. etymologiskt identiskt med knåp, sbst.1 (jfr knåpa 4)] (†) koll., om ryckningar l. sammandragningar i hud l. muskulatur; särsk. om förvärkar (se för-värk, sbst.3) l. värkar; möjl. äv. i utvidgad anv., om ngt som ger upphov till förvärkar osv. Hoorn OmnipotMirab. 65 (1709). Dens. Siphra 27 (1715; om förvärkar). När .. såret vill gro ihop finner hon (dvs. en kvinna, som vid flera tillfällen fått delar av ett dött foster avlägsnade l. utstötta ur kroppen,) sig strax värre, i synnerhet då varm väderlek är: tecken, at något smått-knåp ännu lärer vara qvar. VetAH 1744, s. 113; möjl. i stället till -knåp, sbst.1 —
(4 a, b) -KNÄCK ~knäk2, n.; best. -et; pl. =. [senare leden är sv. slang knäck, arbete, vbalsbst. till knäcka (se -knäcka)] (vard.) om uppdrag l. arbete av mindre format, ofta utom ordinarie arbete l. arbetstid. DN(A) 1961, nr 52, s. 17. —
(4 h) -KNÄCKA ~knäk2a, v. -er, -te, -t. [senare leden är sv. slang knäcka, arbeta, möjl. etymologiskt identiskt med sv. dial. kneka, knika, göra ngt långsamt l. med ansträngning, knoga (se kneka), men i fråga om böjning anslutet till knäcka, v.1] (vard.) jfr -knäck. IllSvOrdb. (1964). —
(1 b) -KNÖL. liten knöl (se d. o. 1); i sht i pl. Nilsson Fauna 4: 53 (1852). särsk. i sht bot. om knöl på knölrot. SvVäxtförädl. 1: 313 (1951). —
(1 b, 4 h) -KNÖLIG. försedd med l. fylld av småknölar l. smått knölig. VetAH 1806, s. 214 (om fisks kropp). särsk. om landskap, mark o. d.: fylld av små ojämnheter, smått ojämn. TurÅ 1894, s. 7 (om landskap). —
(4 h) -KOKA, v.
2) om (kärl innehållande) vätska: sakta koka (se koka, v.2 II 1) över svag värme; jfr sjuda 1. Warg 3 (1755). särsk. oeg. l. bildl., om hav: smått svalla l. sjuda (se d. o. 2 b). Wallenberg (SVS) 1: 203 (1771). —
(1 b, 2) -KOL. kol (se kol, sbst.1 1) av ringa storlek; särsk. bergv. om sådant kol som erhålles ss. biprodukt l. avfall vid kolbrytning l. träkolning o. d.; i sht i pl. l. koll. Serenius H 1 b (1734). TT 1880, s. 109 (i pl.). Lindroth Gruvbrytn. 2: 36 (1955: upphettad småkol). —
(1 b, 4 a) -KOLONI. liten koloni; i sht i pl.; särsk. zool. motsv. koloni 6 a. Rosenius SvFågl. 4: 41 (1931; i pl., om hägerkolonier). —
-KOLONIST. [till -koloni] om nybyggare tillhörande liten koloni (se d. o. 2); i sht i pl. Martin PampL 66 (1930; om nybyggare i Argentina). —
(4 a) -KONFUSION. (numera föga br.) om liten förvirring l. oreda; i sht i pl.; jfr konfusion 1. Rydqvist i 3SAH LVII. 3: 53 (1830). —
-KONST.
1) till 1 b, 4 a, 5 b: konst (se d. o. 4) i litet format l. omfång l. med små l. obetydliga anspråk. SvSlöjdFT 1906, nr 1, s. 12 (om möbelkonst m. m.). särsk. konkret, i koll. anv., om konstverk. Strindberg Fagerv. 293 (1902).
2) till 4 a: liten konst (se d. o. 3); i sht i pl. Backman Reuter Lifv. 1: 171 (1870; om bl. a. färdighet i bokbinderi).
3) till 4 a, 5 b: liten konst (se d. o. 6); i sht i pl. Kvinnan från Ausås hade .. reda på en del småkonster från sin hembygd. Landsm. VIII. 3: 308 (c. 1900).
4) till 4 a, 5 b: liten konst (se d. o. 7); i sht i pl. Björn Carol. 18 (1794; i pl., om uträkningar, list m. m.).
(4 h) -KONSTIG.
2) (†) som kräver viss skicklighet l. konstfärdighet, i viss mån svår l. invecklad (jfr konstig 3); möjl. äv.: förfärdigad med viss (teknisk l. konstnärlig) skicklighet l. konstfärdighet l. smått sinnrik o. d. (jfr konstig 2). Småkonstigt arbete. Weste FörslSAOB (c. 1815). Därs. (om maskin).
4) smått besynnerlig l. underlig l. kuriös; jfr konstig 7 a, b. Weste FörslSAOB (c. 1815; om tillställning). —
-KONSTIGHET~002, äv. ~200. [jfr -konstig] särsk. (†) till 4 a, 5 b: liten l. obetydlig list l. slughet l. knepighet; särsk. i pl., konkretare, om utslag av sådan list osv.; jfr konstighet 3. Weste (1807). Schulthess (1885). —
(5 a β) -KONUNG, äv. -KUNG.
1) (om ä. l. utländska förh.) konung (se konung, sbst.1 I 1) över litet l. obetydligt rike, liten l. obetydlig konung; äv.: lydkonung; i sht i pl. Vi hålla här Cabinette och äro likasom många småkungar. 2RARP 15: 444 (1747); jfr 2. Botin Hem. 2: 6 (1756). Rydh MorBer. 2: 96 (1932; i pl., om forntida lydkonungar).
2) (numera bl. ngt vard.) oeg. l. mer l. mindre bildl., om den mäktigaste l. inflytelserikaste personen på en ort, lokal ”pamp”; jfr konung, sbst.1 I 4. Bellman SkrNS 1: 242 (1760).
(2) -KOPPAR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) koppar(malm) bestående av små korn l. stycken; jfr -järn 1. ArkliR 1554, avd. 11 (1562—63). Lars Smältare stulit någhra lass skärsteen och småkoppar ifrå Hans Andersson på Heedhen. Rudbeckius Dagb. 234 (1621). —
(1 b) -KOPPOR, pl. (†) om (lindrig, epidemisk infektionssjukdom karakteriserad av) små koppor (se koppa, sbst.2 1). Gl3Mos. 13: 12 (Bib. 1541). —
(1 b) -KORN.
1) litet korn (se d. o. 1); i sht i pl. l. koll.; särsk. om korn vars kärnor är 2,2—2,5 mm tjocka. 2NF 34: 92 (1922). TNCPubl. 47: 41 (1971).
2) [axen har små sädeskorn] (numera föga br.) vanligt sexradigt (se sex-radig 1 slutet) korn (se d. o. 4); äv. koll., om den tröskade säden av detta sädesslag; jfr grovkorn 2. Korn är åtskilligt slag: Ett större och ett mindre, det förra kallas grof Korn … Det senare små Korn, eller så kallat bråd Korn, är ett slags Korn hwilket mäst brukas i de Norska orterne, såsom Dalarne, Hälsinge-Ångermanland, och ända Norre trackten utföre. Mentzer Åkerm. 64 (1727). Sjögren Journ. 7/6 1802 (koll.). LB 2: 304 (1900).
-KORNAD, p. adj. [jfr -korn] särsk. (†) till 1 b, om ben hos fisk: vars yta är försedd med l. betäckt av små korn (se d. o. 6) l. kornliknande upphöjningar. Alla hufvudets ben, äfvensom skuldrans, skråfliga, stråligt småkornade (på gnodingen). Nilsson Fauna 4: 53 (1852). —
-KORNIG.
2) till 1 b: som har små frön; numera nästan bl. om senap o. peppar; jfr korn 5. Ström Skogsh. 253 (1830; om lind).
3) till 1 b, 2: som utgöres l. består av små korn (se d. o. 1) l. små frön (jfr korn 5); numera i sht i fråga om stråsäd o. klöver. SD(L) 1894, nr 41, s. 3 (om frö av rödklöver). Hellström NorrlJordbr. 387 (1917; om utsäde av korn).
4) till 1 b, 2: som innehåller l. utgöres l. består av små korn (se d. o. 6); äv. om yta o. d.: som kännetecknas av l. företer små korn. Forsius Phys. 131 (1611: småkörnigt; om fallande hagel). Efter delarnas storlek kallas texturen (hos bergarter) storkornig, finkornig och småkornig. Bergstrand LbGeol. 127 (1868). Cortin SvampHb. 45 (1951; om ytan på svamps hatt).
Avledn.: småkornighet, r. l. f. Weste FörslSAOB (c. 1815). särsk. till -kornig 3 o. 4. LB 2: 115 (1900; hos gräsfrö m. m.). —
(2) -KRAM. om smått kram (se kram, sbst.1 3); äv. bildl. Serenius Ooo 1 a (1734). Almquist VärldH II. 2: 333 (1931; bildl.).
(2) -KRAMS. (vard.) smått krimskrams l. småsaker. Stiernstolpe DQ 3: 139 (1818; om innehåll i matsäck). —
(4 h) -KRASSLIG. (numera bl. ngt vard.) i viss mån l. en smula krasslig (se d. o. 1). Atterbom Bref 302 (1826).
(2) -KRATT. (utom i södra Sv. numera nästan bl. i vitter stil)
1) smått skräp, småkrafs; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr kratt, sbst.2 1. Tegnér Brev 6: 309 (1832; om skolor av blygsam kvalitet). Nilsson HistFärs 100 (1940; om alltför små kräftor).
(2) -KRAVEL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: smått skräp (se skräp, sbst.1 2, 3); jfr kravel, sbst.1 2. Ekström Vandr. 15 (1871; om ungdom). —
(1 a, 2) -KREATUR~002, äv. ~200, pl. småboskap; stundom äv. om enskilda djur utgörande småboskap. Små Creatur af Swin, Kalfwar, Får (m. m.). PH 2: 1241 (1735); möjl. ej ssg. En farlig hop boskap och små-kreatur woro inkomne i ärtåkrarne. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). En häst, fyra kor och enahanda antal småkreatur. EconA 1807, mars s. 34 (1792). särsk. (†) bildl., nedsättande l. föraktfullt om människor: små kräk l. odjur. Kexél 2: 119 (c. 1780).
(4 a) -KRIG. litet l. obetydligt krig; i sht i pl.; äv. bildl. Botin Utk. 546 (1764). Rönnberg Brovakt. 181 (1909; bildl.). —
(4 h) -KRIGISK. i viss mån l. en smula krigisk.
-KRISTALLINISK. särsk. (i fackspr.) till 1 b: sammansatt av småkristaller l. små kristalliniska partiklar. SFS 1873, nr 67, s. 38. —
(1 a) -KRITTER, pl. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i vitter stil) småkreatur. TurÅ 1919, s. 237. —
(1 b) -KROK. liten krok; i sht i pl.; särsk.
2) jfr krok 6. TT 1902, V. s. 84 (i fråga om järnvägs sträckning). särsk. bildl., motsv. krok 6 d ζ. TSjöv. 1841, s. 73 (c. 1792). —
(1 b, 4 h) -KROKIG. som har små krokar l. är i viss mån l. en smula krokig. Motorför. 1955, nr 7, s. 18 (i pl., om vägar). —
(1 b) -KRONA. liten krona; i sht i pl.; särsk.
(2) -KROSSA. krossa (ngt) i små stycken; företrädesvis i p. pf. Olympiad. 1912, Red. 180 (1913; i p. pf., om slagg). —
(1 b, 4 h) -KRULLIG. (ngt vard.) om hår o. d.: som har l. består av små lockar l. som är i viss mån l. en smula krullig. Sparre Gård. 251 (1928). —
(2, 4 a, b) -KRUS. abstr. l. konkret; särsk. (i sht i vitter stil) motsv. krus, sbst.2 2 b. NatLiv 2: 629 (1931). —
1) till 1 b, 4 h, med avs. på hår o. d.: krusa (se krusa, v. 1) i små lockar l. krusor l. göra smått l. en smula krusig. Östergren (1942).
2) till 1 b, 4 h, med avs. på (yta av) föremål l. vatten o. d.: krusa (se krusa, v. 2) i små veck l. skrynklor o. dyl. l. göra smått l. en smula krusig. Weste FörslSAOB (c. 1815: Småkrusa en krage). Anholm Gog 11 (1895; med avs. på vattenyta).
-KRUSAD, p. adj. särsk. till 1 b, 4 h, om vattenyta o. d.: krusad (se krusa, v. 2 b) i (mycket) små, täta vågor l. smått krusad. Bergman GotlSkildr. 291 (1882). —
1) om hår o. d.: som har l. består av små lockar l. krusor l. som är smått l. en smula krusig (se d. o. 1). Cederström Minn. 158 (1913).
2) om (ytan o. d. av) föremål l. naturformation o. d.: i viss mån l. en smula krusig (se d. o. 2); äv. om utformning: som kännetecknas av yta som är i viss mån osv. krusig. Weste FörslSAOB (c. 1815: Småkrusiga böljor). SvGeogrÅb. 1931, s. 102 (: småkrusig utformning).
3) om del av l. yta på byggnad: försedd med små l. fina utsirningar l. utsmyckningar l. i viss mån l. lite grand utsirad l. utsmyckad; äv. om stil: som kännetecknas av små osv. utsirningar osv. l. av ytor o. d. som i viss mån osv. är utsirade osv. Palmstedt Res. 54 (1778: småkrusig stuccatur). SvFolket 2: 184 (1938; om stil).
(1 a, 2) -KRYP. litet l. smått kryp (se kryp, sbst.1); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; i sht i pl. De Geer VSkr. 1: 15 (1841). Forsslund Arb. 58 (1902: krämpornas gnagande småkryp). Fries LinnéSkr. 2: 250 (1906; bildl.).
(1 b) -KRYPE, sbst.2 (†) om liten enkel l. tarvlig bostad, litet kyffe; anträffat bl. i pl.; jfr krype, sbst.2 Porthan BrCalonius 175 (1795). —
(1 a) -KRÄFTA. liten kräfta; i sht i pl. Stuxberg (o. Floderus) 2: 518 (1902; i pl., om hinnkräftor).
(1 a, 2) -KRÄK.
1) (numera ngt vard.) litet kräk (se d. o. 1); i sht i pl.; förr äv. koll. Rudbeck Samolad 68 (1701; koll.). Moberg Utvandr. 83 (1949). särsk. bildl.
a) (ringaktande l. föraktfullt, vard.) motsv. kräk 1 c α, om smådjur i allm. Jensen Mickiewicz Tad. 330 (1898; om sparvar).
b) (ringaktande l. föraktfullt, vard.) motsv. kräk 1 c γ, om person. Strindberg TjqvS 4: 212 (1876: eländiga småkräk, pl.).
2) (i sht bygdemålsfärgat) om litet husdjur; i sht i pl.; äv. koll.; jfr kräk 2. Nordforss (1805). Sandström NatArb. 2: 15 (1910; koll.). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KRÄMARE. krämare med liten l. obetydlig rörelse, småhandlare; äv. om gårdfarihandlare l. nasare. HSH 37: 344 (1731). Quennerstedt IndSold. 44 (1887; om handlare utan fast försäljningsställe). —
(4 b, 5 b) -KRÄMERI1004 l. 0104, äv. 3~002. [jfr -krämare] nedsättande, om småkrämares verksamhet; jfr -handel b. SC 2: 53 (1821). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KRÄMERSKA. (numera bl. tillf.) [jfr -krämare] om kvinnlig småkrämare. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 64 (1807). —
(4 a) -KRÄMPA. liten l. obetydlig krämpa; i sht i pl. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 17 (1828). —
(4 a, h) -KRÄMPIG. (†) som i viss mån l. lite grand lider l. besväras av krämpa l. krämpor l. som lider osv. av liten l. obetydlig krämpa l. småkrämpor. Rydström Armf. 54 (i handl. fr. 1809). Tholander Ordl. (1872). —
(1 b) -KULA. liten kula; i sht i pl.
(1 b, 4 h) -KULLIG. om landskap, markyta o. d.: som har l. är täckt av små kullar, smått kullig; äv. om beskaffenhet o. d. hos landskap osv.: som kännetecknas av små kullar; äv. substantiverat. Alm(Sthm) 1785, s. 42. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 33 (om beskaffenhet). Hedberg StorkSev. 213 (1957; substantiverat).
(4 a, 5 d α) -KUNNIGHET. (†) kunnighet i smått l. i vad gäller småsaker l. obetydligheter. Kellgren (SVS) 5: 141 (1787). —
(4 h) -KUPERAD, p. adj. om jordyta, terräng o. d.: i ringa l. obetydlig grad l. omfattning kuperad (se kupera 4 a). KrigVAH 1885, s. 295 (: småkuperad terräng). —
-KUSIN. i sht i pl.
2) (utom i Finl. numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 4 i: syssling; förr äv. mer l. mindre bildl., i pl., om folkslag kännetecknade av viss (avlägsen) släktskap. Vi finnar .. lågo (år 1855) i argaste strid med våra småkusiner turkarna. Cygnæus 4: 241 (1858). Wegelius MusH 245 (1892). ANF 66: 197 (1952). —
(4 a) -KVANTITET. liten l. obetydlig kvantitet (se d. o. 6); i sht i pl. SvD(A) 1917, nr 21, s. 3 (i fråga om mjöl). —
(4 a, h) -KVICKHET~02 l. ~20. liten l. obetydlig kvickhet (se d. o. 6 a, b); i sht i pl. AGSilverstolpe Bokst. 12 (1811; i pl.). SD(L) 1904, nr 307, s. 3. —
(4 h) -KVITTRA. kvittra lite grand l. obetydligt, smått kvittra; äv. bildl. Janzon Cat. 1: 2 (1889; om sparv). Krusenstjerna Fatt. 1: 171 (1935: småkvittrande ungdomar). —
Ssg: småkyrko-rörelse. om rörelse för byggande av små kyrkor i stort antal till motverkande av alltför stora församlingar; i sht i sg. best. VårKyrk. 1952, nr 25, s. 3. —
(1 a) -KYTTARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = kyttare; i sht i pl. ÅbSvUndH LIX. 2: 35 (1914). —
(1 b) -KÄMPE, sbst.2, r. l. m. [växten har mindre blomställning än P. media Lin. (se kämpe, sbst.2)] (†) i pl., om växten Plantago lanceolata Lin., svartkämpar. Sahlén VenersbFl. 28 (1854). —
(5 a) -KÄNNARE. (†) i pl., om personer som är l. förmenas vara i bl. ringa l. obetydlig grad kännare av ngt, svaga l. förmenta l. föregivna kännare. Kellgren (SVS) 4: 317 (1783). —
(5 b) -KÄNNARSKAP. [jfr -kännare] (†) om ringa l. obetydligt kännarskap, svagt l. förment l. föregivet kännarskap. Geijer I. 8: 118 (1835). —
-KÄNSLIG. särsk. (†) till 5 d α, om sentimentalitet: som ger (överdrivet) uttryck för känslighet (se d. o. 2) i fråga om småsaker l. obetydligheter. Phosph. 1811, s. 33. —
-KÄNSLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -känslig] särsk. (†) till 5 d α, om (överdriven) känslighet (se d. o. 2) i fråga om småsaker l. obetydligheter. JournSvL 1800, s. 145. —
(4 h) -KÄR. i viss mån l. en smula kär; särsk.
b) jfr kär II 1 c; äv. i utvidgad anv., med sakligt huvudord: som vittnar om l. kännetecknar förhållandet l. tillståndet att ngn är smått kär. Tersmeden Mem. 2: 57 (c. 1790). Weste FörslSAOB (c. 1815: småkära miner). —
(1 b) -KÄRL. litet kärl; i sht i pl.
(4 a) -KÄRLIGHET. (†) i pl., om små uttryck för vänskap l. vänlighet, små vänskapsbetygelser; jfr kärlighet 1. Atterbom PhilH 123 (1835). —
(1 b) -KÄRNA. liten kärna; i sht i pl.
(1 b) -KÄRNIG. som har liten kärna l. små kärnor.
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KÖPARE. (mera tillf.) om köpare som gör små l. obetydliga köp; i sht i pl. Vallentin London 114 (1912). —
-KÖPENSKAP~002, äv. ~200. särsk. (†) till 4 a, om litet l. obetydligt sortiment av saluförda varor; jfr köpenskap 3 a. Schmedeman Just. 233 (1638: små Köpenskap). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -KÖPMAN~20, äv. ~02. köpman med liten l. obetydlig rörelse; i sht i pl. TT 1899, Allm. s. 242. —
(2) -KÖTT. om kött i små stycken ss. charkuterivara (i sht sammanfattande om överblivna småbitar). SD(L) 1901, nr 18, s. 2. —
(1 a) -LABB. (numera föga br.) om labben Stercorarius parasiticus Lin., vanliga labben. Malm Fauna 319 (1877). Hortling Fågelnamn 216 (1944). —
-LAND. litet l. obetydligt land; i sht i pl.
(4 h) -LANGA. [jfr -langare] (mera vard.) i liten l. obetydlig omfattning langa (se langa, v. 6). Höijer 30Silverp. 206 (1949). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -LANGARE. om langare (se d. o. 2) som driver sin verksamhet i liten l. obetydlig omfattning, liten l. obetydlig langare. DN 1968, nr 65, s. 1. —
(1 b) -LAV. särsk. (i ä. botanisk systematik) om vissa numera icke identifierade lavar, dels om ett slags bladlav (med små blad), dels om ett slags skorplav (med små apothecier). Liljeblad Fl. 329 (1792; om bladlav). Acharius Lich. 69 (1798; om skorplav). —
(1 a, 2) -LAX. liten lax l. laxfisk; i sht i pl. o. koll.; särsk. om laxöring. Linné Skr. 5: 44 (1732). VetAH 1751, s. 97 (om laxöring). Stuxberg Fisk. 495 (1895; i pl.). SvD(B) 1945, nr 298, s. 13 (koll.). —
(4 h) -LE. le (förr äv.: skratta) lite grand l. en smula, smått dra på munnen; i p. pr. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. i utvidgad anv., om ton, min o. d.: som kännetecknar person som ler lite grand osv.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. med subj. betecknande lycka o. d., övergående i bet.: visa sig välvillig l. gynnsam (mot ngn l. ngt); jfr le, v.1 2. Småle (nedlåtande l. överseende) åt, förr äv. vid ngt. Flickan smålog uppmuntrande mot honom. Schroderus Dict. 266 (c. 1635). Gustaf III 3: 256 (1790: småleende .. ton). Leopold 4: 253 (c. 1820: vid). Crusenstolpe Mor. 4: 137 (1841; bildl., om vinterförmiddag). Jensen BöhmDiktn. 155 (1894; bildl., om lyckan). Krusenstjerna Pahlen 1: 15 (1930: mumlade .. småleende). särsk.
α) (i vitter stil) jfr le, v.1 2 c α. Crusenstolpe Tess. 3: 158 (1847: Diplomaterne .. smålogo försonlighet).
(4 a, b) -LEENDE. litet l. obetydligt l. svagt leende; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om lycka o. d., övergående i bet.: tecken på välvillig l. gynnande attityd o. d. Björkegren (1786; under sourire). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 80 (1915: gaf lyckan honom ett småleende). —
(1 b) -LEMMAD, p. adj. (numera föga br.) som har klena lemmar, finlemmad. HushBibl. 1755, s. 118 (i pl., om kalvar). Dalin 2: 408 (1854). —
(1 b) -LIN. [växten har liten krona] bot. växten Linum catharticum Lin., vildlin. Kindberg SvNamn 20 (1905). —
(1 b) -LINS. [växten har mycket små blommor] (numera föga br.) växten Lens culinaris Med., lins. HushJourn. 1785, juli s. 527. Lyttkens Växtn. 659 (1908). —
-LIV.
1) till 1 a, 2, om liten (mikroskopisk) organism, bakterie o. d.; i sht i pl.; jfr liv I 11 a. Helsov. 1893, s. 64.
2) (†) till 5 b, om obetydligt l. småskuret l. småttigt liv (se d. o. I 3). Bremer Brev 1: 203 (1832). —
(4 h) -LJUGA. ljuga lite grand l. smått l. ljuga beträffande småsak(er); äv. i utvidgad anv., om stil: ge falskt l. oäkta intryck. Hagberg Shaksp. 12: 355 (1851). OoB 1963, s. 151 (om stil). —
(1 b, 4 h) -LOCKIG. om hår: som har l. (väsentligen) består av (många) små lockar l. som är i viss mån l. en smula lockig. Hedberg BleknBrud. 156 (1951). —
(1 b) -LOD-BÖSSA. (†) om lodbössa avsedd för skjutning med små kulor (jfr lod, sbst.4 2). BoupptSthm 1675, s. 390 a. Därs. 1679, s. 68 b. —
(1 a) -LOM. [fågeln är mindre än stor-lom] lommen Gavia stellata Pontopp. Nilsson Fauna II. 2. 2: 397 (1834).
(1 b) -LONKE, i bet. 2 äv. -LUNK, sbst.1 [växterna är små] bot.
1) (mindre br.) växten Callitriche palustris Lin., sommarlonke; jfr lonke 1. Weimarck SkånFl. 445 (1963: Smålånke).
2) växten Montia minor (C. C. Gmel.) Lindb. fil., källört. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 558 (1901: Smålunk). —
(1 b) -LOTT. liten lott (se lott, sbst.2 3); i sht i pl. TLandtm. 1900, s. 763 (i pl., om ägolotter). —
(4 h) -LUDEN, p. adj. i viss mån l. en smula luden; särsk. bot. om växt l. växtdel (jfr luden 1 b). Retzius FlVirg. 109 (1809; om växt). Swing 1923, nr 6, s. 7. —
(4 h) -LUFSA. (ngt vard.) röra sig lite grand l. smått lufsande, lufsa lite grand l. smått. Andersson MickelR 87 (1900; om björn). —
(1 b) -LUMMER. (numera knappast br.) dvärglummer; äv. om Lycopodium inundatum Lin., strandlummer. Liljeblad Fl. 391 (1798). Lilja SkånFl. 784 (1870; om L. inundatum). Cannelin (1939). —
(4 h) -LUMMIG. i viss mån l. en smula lummig (se lummig, adj.1 2). Koch GudVV 1: 7 (1916; om näs). —
(4 h) -LUMMIGHET~002, äv. ~200. (vard. o. skämts.) tillståndet att vara i viss mån l. en smula berusad; jfr lummig, adj.2 DN(A) 1965, nr 289, Söndagsbil. s. 8. —
(4 h) -LURA, v.1 (ngt vard.) i uttr. smålura på ngt, lura (se lura, v.2 I 2 a) lite grand l. smått på ngt. IdrBl. 1935, nr 10, s. 3. —
(3, 4 h) -LURA, v.2 (ngt vard.) taga smålur(ar) l. lura till i viss mån l. lite grand. Bremer Grann. 1: 8 (1837). —
(4 h) -LURIG. (ngt vard.) i viss mån l. en smula lurig (se lurig, adj.1). DN(A) 1965, nr 296, s. 40. —
(1 b) -LUSERN. [växten har små blommor] (†) om humlelusern; jfr lusern d. Lundequist Landtbr. 26 (1840). —
(4 h) -LUSTIG. i viss mån l. en smula lustig (se d. o. 5); äv. substantiverat. Wingård Minn. 12: 37 (1850). Snoilsky i 3SAH 9: 64 (1894: det .. smålustiga). —
(4 a, h) -LUSTIGHET~002, äv. ~200. [jfr -lustig] egenskapen l. förhållandet att vara i viss mån l. en smula lustig (se d. o. 5); äv. (i sht i pl.) konkretare, om liten lustighet (se d. o. 4). Vetterlund Skissbl. 263 (1914; i pl., konkretare). Därs. 310. —
(1 b) -LYCKA, sbst.1 (i vissa trakter) liten lycka (se lycka, sbst.2); i sht i pl. TurÅ 1948, s. 70. —
(4 a) -LYCKA, sbst.2 (mera tillf.) om lycka (se lycka, sbst.3 4) av en viss l. liten l. ringa omfattning l. storlek. Kyrklund Sol. 77 (1951). —
(4 h) -LYCKT, p. adj. (†) i pl., om tår: delvis sammanvuxna med simhud; jfr lycka, v.1 6 a. Retzius Djurr. 133 (1772). —
(5 b) -LYNNE. (†) om småskuret lynne, småsinthet; jfr -sinne. JournLTh. 1810, s. 431. Fleming i 2SAH 9: 43 (1819). —
(4 h) -LÅNA. (mera tillf.) ta upp smålån. Han .. gick omkring och smålånade .. en shilling här, en sex pence där. Hellström Kusk. 81 (1910). —
(1 b) -LÄGENHET~002, äv. ~200. liten lägenhet; i sht i pl.
(4 h, 5 d α) -LÄRD, p. adj. (i sht ringaktande l. klandrande) om person: lärd i smått l. i fråga om obetydligheter l. förment lärd, kvasilärd; om sak: som vittnar om lärdom i smått osv. l. om förment lärdom, kvasilärdom; jfr -klok. Bark Bref 2: 185 (1707). OPSturzen-Becker (1865) i Sturzen-Becker 2: 308 (om leende). —
-LÄROVERK~002, äv. ~200. [delvis eg. med bet.: läroverk för små l. unga elever] särsk. (om ä. förh.) till 4 a, 5 b γ α’, om läroverk omfattande enbart de (tre l. fem) lägsta klasserna, lägre allmänt läroverk (motsatt: högre allmänt läroverk); i sht i pl.; jfr småskola 1. LärovKomBet. 1884—85, 1: 328. PedT 1962, s. 183.
Ssg: småläroverks-fråga. (om ä. förh.) om frågan om en reform av småläroverken; i sht i sg. best. PedT 1902, s. 423. —
(1 b) -LÄST. (förr) om läst (se läst, sbst.2 2) motsv. tolv tunnor. Vpbyrden i salt, vij smålester iij tynner. G1R 11: 323 (1537). —
(4 a) -LÖJE. litet l. obetydligt (lätt l. svagt) löje (se d. o. 1); äv. mer l. mindre bildl. Schroderus Modersch. 78 (1642). Tegnér Brev 2: 369 (1823; bildl.). —
-LÖK.
1) till 1 b: liten lök (se d. o. 2); äv. om lökknopp; förr äv. om (lökformig) groddknopp; i sht i pl. Retzius FlVirg. 180 (1809; i pl., om groddknoppar). (Vitlöken) består .. af .. hinnaktiga .. fjäll och i det inre .. af flera .. krökta smålökar. Rosendahl Farm. 46 (1895).
2) till 1 b, 2: liten lök (se d. o. 3); i sht koll.; förr särsk. om schalottenlök (möjl. äv., motsv. lök 1, om växten). (T.) Schalot oder Scharlot .. (sv.) små-lök. Lind 1: 1314 (1749). IllSvOrdb. (1955). —
(4 a) -LÖN. liten lön (se lön, sbst.1 2 b); i sht i pl.; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om liten l. obetydlig extra förmån utöver lön (se lön, sbst.1 2 b). BL 14: 319 (1847). Säterkonan skulle ha smålön, vilken bestod av några klädesplagg, ett par ordentliga skor samt skjuts till kyrkan om mickelsmässöndagen. Budk(Brage) 1929, 2: 126. —
(5 d γ) -LÖNT, p. adj. (†) om tjänst l. syssla: lågt l. dåligt avlönad. VDAkt. 1795, nr 301. Därs. 1798, nr 102. —
(1 b) -MAGE. särsk. (†) i pl., om nätmage, bladmage o. löpmage hos idisslare. Juhlin-Dannfelt 175 (1886). —
(1 a β, 5 a) -MAGISTER. (†) oeg. l. bildl., om (ung o.) från gymnasium o. d. just utexaminerad skolelev. Kexél 2: 99 (c. 1780). —
(1 a, 2) -MAKRILL. liten makrill; i sht koll. GHT 1895, nr 220 A, s. 3. särsk. (†) om fisken Scomber colias Gmel., medelhavsmakrill, spansk makrill. Nilsson Fauna 4: 138 (1852). —
(4 a) -MAKT. liten makt (se d. o. 14); motsatt: stormakt; i sht i pl. Kjellén PolitEss. 1: 34 (1911, 1914; om Persien). —
-MALM.
1) (i sht i fackspr.) till 1 b: liten malmfyndighet l. malmåder; i sht i pl.; jfr malm II 2. SvIndustri 126 (1935).
2) (i fackspr.) till 2: malm (se d. o. II 1) i småstycken l. i form av grus, malmsylta. Cronstedt Min. 178 (1758). —
(1 b) -MALVA. [växten är liten] (numera föga br.) om växten Malva pusilla Sm. & Sow., vit kattost. NormFört. 25 (1894). Lyttkens Växtn. 569 (1908). —
-MAN.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 a, om liten (figur föreställande) man; i sht i pl. Atterbom Minn. 200 (1817).
2) (numera föga br.) till 5 a: (på grund av klen intellektuell utrustning l. inskränkt l. småskuren personlighet l. karaktär o. d.) obetydlig (mans)person; i sht i pl. Thorild (SVS) 2: 60 (1784). Stjernkrantz GamlLägl. 3 (1920).
3) (numera föga br.) till 5 a, i sg. (best.), sammanfattande, om ringa l. fattiga (mans)personer, gemene man, fattigman. Högberg Vred. 1: 29 (1906). Lindroth Herc. 97 (1913; i sg. best.). Collinder SvOrdhjälp 166 (1968). —
(4 a, 5 b) -MIDDAG~20, äv. ~02. om liten l. anspråkslös middagsbjudning l. middagsbjudning med få gäster; i sht i pl. Tegnér Brev 9: 85 (1839). —
(1 b) -MJÖLKE. (numera föga br.) om växten Epilobium parviflorum Schreb. (som har små l. medelstora blommor), luddunört; jfr hårmjölke. Liljeblad Fl. 132 (1792). Därs. 155 (1798). —
(4 a) -MORD. obetydligt mord; särsk. i pl., om mördande i liten l. obetydlig omfattning (motsatt: blodig revolution o. d.). SocDem. 1891, nr 119, s. 1. Cavallin Kipling Wi 151 (1897). —
(4 h) -MORRA. morra litet l. obetydligt, morra smått.
(1 b, 4 a) -MOTOR. (liten) motor (se d. o. 2) som utvecklar jämförelsevis liten kraft; i sht i pl. JernkA 1868, s. 360.
(1 b, 4 a) -MOTORIG ~mωtω2rig l. ~mo-, adj. [senare ssgsleden till motor] som har jämförelsevis liten l. svag motor. 2NF 38: 258 (1926). —
(4 h) -MULLRA, v.1 särsk. om person: mullra (se mullra, v.1 2) smått (om ngt). Hamilton Dagb. 1: 108 (1913). —
(1 b) -MUNT, p. adj. [sv. dial. småmunt (Hof DialVg. 265 (1772))] som har liten mun; särsk. (numera föga br.) i uttr. småmunt snultra, grässnultra (se d. o. 1). Nilsson Fauna 4: 277 (1852). Småmunta snultran. FoFl. 1907, s. 187. —
(4 h) -MURRA.
(1 b) -MUSCHIG. (†) om serviett: som har ett mönster bestående av små, muschliknande figurer. VexiöBl. 1826, nr 50, s. 4 (: småmuschi). —
(4 h) -MUTTRA. muttra lite grand l. smått. Gå och småmuttra för sig själv. Bremer Hertha 352 (1856). särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. småmuttra på ngt, småmuttrande kritisera ngt. Cederblad BjörnSp. 28 (1934). —
(1 b, 5 b γ γ’) -MYNT.
1) mynt av låg valör, skiljemynt; äv. koll.; i sht i pl.; jfr -penning 1 o. lös-penningar. OxBr. 12: 401 (1624). Hafuer .. Peder Nilsson .. vpburet, goda oforfalschada Rixd(a)ler, 100 st. godt Småmindt, 100 D(a)ler. Kopp(ar)mint — 150 D(a)ler. VRP 1635, s. 568. Rosberg GammFolk 56 (1921; koll.). särsk.
a) närmande sig l. övergående i bet.: slag l. sort av skiljemynt, skiljemyntsort. OxBr. 12: 409 (1624: i Rostockz småmynt).
b) i sådana uttr. som begagna ngt som småmynt, i fråga om ngt annat än mynt som används ss. betalningsmedel. Verd. 1891, s. 36 (i fråga om kaurisnäckor).
c) i jämförelser o. bildl., särsk. ss. beteckning för ngt jämförelsevis enkelt l. vardagligt l. anspråkslöst l. obetydligt. SKN 1845, s. 316 (i pl., om noveller m. m.). De Geer Minn. 2: 284 (1892; i pl., i jämförelse avseende ordnar).
(1 a) -MYRA. [insekten är mindre än stora skogsmyran] (†) om Formica fusca Lin., svartmyra. VetAH 1741, s. 41. Dalin (1854). —
(4 h) -MYSA. mysa lite grand l. smått; ofta i p. pr. mer l. mindre adjektiviskt; äv. mer l. mindre bildl.; jfr le, v.1 2, o. -le. Småmysa för sig själv (över l. åt ngt). Dalin Arg. 1: 61 (1733, 1754). AB 1896, nr 295 A, s. 3 (: småmyste invärtes). Den småmysande och fiffige portvakten Sankte Per. Näsström FornDSv. 1: 128 (1941). särsk. ss. anföringsverb vid direkt anföring. Agrell Sthm 70 (1892). —
(4 h) -MYSIG. [jfr -mysa] (ngt vard.) (intimt) trivsam o. avspänd. Expressen 1963, nr 21, s. 22 (om föreställning). —
(1 b) -MÅLARE. (numera bl. mera tillf.) om person som sysslar med l. ägnar sig åt småmåleri; jfr -mästare 2. Nyblom i 3SAH 5: 53 (1890). —
(1 b) -MÅLERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (numera bl. mera tillf.) måleri (se d. o. 2) i litet format (o. av idyllisk l. stämningsfull karaktär); äv. konkretare, ss. sammanfattande beteckning för alster av sådant måleri. SvD 1898, nr 297 B, s. 1. Cederström Hugsk. 96 (1919; konkretare). —
(1 b) -MÅLNING. (numera bl. mera tillf.) målning (se målning, sbst.1 1 c) i litet format (o. av idyllisk l. stämningsfull karaktär). Nordensvan KonstH 24 (1899). —
-MÄNNELIG, äv. -MÄNLIG. (-män- 1738—1755. -männe- 1906—1920) [senare ssgsleden sidoform till manlig; jfr -man]
1) (†) till 1 a: småvuxen l. klen l. spenslig. Lind (1738). (Sv.) Små-mänlig, (ty.) wintzig, klein, kleinlicht. Dens. (1749). Möller (1755).
2) till 4 a, i fråga om att ett antal av män är ringa; i avledn. småmännelighet.
3) (numera föga br.) till 5 a: obetydlig l. småskuren l. inskränkt l. kännetecknande för l. anstående obetydlig(a) l. småskuren (småskurna) l. inskränkt(a) person(er). Högberg Vred. 3: 179 (1906). ST(A) 1920, nr 294, s. 5 (om toner).
Avledn. (numera föga br.): småmännelighet, r. l. f.
2) till -männelig 3, om egenskapen l. förhållandet att vara obetydlig l. småskuren l. inskränkt. Högberg Vred. 3: 145 (1906). —
-MÄNT ~män2t, p. adj. [till -man] (föga br.) som hör l. passar till en liten l. småvuxen l. obetydlig man. Ahlin Kvinna 91 (1955; om ansikte). —
(5 b ε) -MÄSSLING. (†) om lindrig, epidemisk infektionssjukdom med bl. a. karaktäristiskt hudutslag; särsk. om vattenkoppor; jfr -koppor. Törner Vidsk. 66 (c. 1740). ÖoL (1852; om vattenkoppor). —
-MÄSTARE.
1) [efter fr. petit maître] (numera bl. ngn gg i vitter stil) till 1 a, 5 a, = petimäter. Serenius C 4 a (1734). GFGyllenborg Vitt. 3: Föret. 2 b (1797). Möller (1807).
2) [jfr t. kleinmeister] (numera bl. mera tillf.) till 1 b: mästare (se d. o. 5) i det lilla formatet (vars arbeten har idyllisk l. stämningsfull karaktär); jfr -målare. UB 7: 682 (1875; i pl., om utövare av konsthantverk).
3) till 5 a β: mästare (se d. o. 10) vars verksamhet har liten l. obetydlig omfattning; i sht i pl. SkomFackT 1889, Profnr 1, s. 3 (i pl., om skomakare). —
-MÄSTERLIG. [till -mästare] (ngn gg i vitter stil) om poetisk disciplin: som utövas av petimätrar l. vars utövande l. iakttagande kännetecknar petimätrar. BonnierLM 1954, s. 565. —
(1 b, 2) -MÖNSTRAD, p. adj. (försedd med mönster av l.) bestående av små figurer l. prickar l. fält o. d.; jfr -mönstrig, -prickig, -randig, -rutad 1, -rutig 1. PUBergströmJulkatal. 13 (1930; om tyg). Form 1951, s. 164 (om geometrisk komposition). —
(1 a) -MÖSS, pl. Linné Skr. 5: 164 (1732). särsk. hist. i pl. best., ordlekande, om fraktion av mösspartiet. Tilas Ant. 397 (1766). —
(1 b) -NARV. [växterna är småvuxna] bot. (växt tillhörande) smånarvsläktet (särsk. om Sagina procumbens Lin., krypnarv); jfr knut-narv 1 o. kryp-narv. Hartman ExcFl. 65 (1846). Nyman HbBot. 315 (1858; om Sagina procumbens). Auerbach (1913).
(1 b) -NATE. [växterna är små o. spensliga]
1) (numera föga br.) om växten Potamogeton pusillus Lin., gropnate. Nyman HbBot. 355 (1858). Lyttkens Växtn. 1391 (1913).
2) (föga br.) om varietet av växten Ruppia maritima Lin. (hårnate), benämnd brevirostris Ag. SvUppslB 13: 644 (1932). 2SvUppslB 13: 1152 (1949). —
(1 b) -NOT, sbst.2 mus. om not som dels är av mindre format än vanlig, i dess sammanhang förekommande not, dels icke medräknas i taktindelningen; i sht i pl. Mankell Lb. 115 (1835; i fråga om förslag). —
(1 b) -NUNNEÖRT~002, äv. ~200. bot. nunneörten Corydalis fabacea Pers., liten nunneört. Nathorst SvVäxtn. 55 (1905). —
(4 a) -NYTT, n. särsk. om liten l. obetydlig nyhet l. små l. obetydliga nyheter (jfr ny, adj. 1 i). GHT 1896, nr 250, s. 3. —
(4 h) -NÄPENHET~002, äv. ~200. [jfr -näpen] förhållandet l. egenskapen att vara i viss mån l. en smula näpen. Tavaststjerna Inföd. 160 (1887). —
-NÄTT.
1) till 1, 4 h: liten o. nätt (se nätt, adj. 1) l. i viss mån l. en smula nätt; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., ofta liktydigt med: nätt tilltagen. Linné Stenr. 33 (c. 1747). Snellman Gift. 2—3: 51 (1842; i pl., om pensioner).
2) till 1 b, 4 h, om hand l. handlag o. d.: liten o. varsam l. försiktig l. smått varsam osv.; jfr nätt, adj. 4. Stagnelius (SVS) 4: 309 (1823; i pl., om fingrar).
3) till 4 h, i uttr. vara smånätt i maten, äta litet; jfr nätt, adj. 5 a, små, adj. 6. IllSvOrdb. (1955). —
(1, 4 h) -NÄTTHET~02 l. ~20. [jfr -nätt] förhållandet l. egenskapen att vara smånätt (se d. o. 1); i pl. äv. konkret, om smånätta företeelser. Palmstedt Res. 67 (1779: smånättheter, pl.). IllSvOrdb. (1955). —
(1 b) -NÄVA. [växten är liten o. har små blommor] (numera föga br.) om växten Geranium pusillum Burm. fil., sparvnäva. Nyman FanerogFl. 166 (1873). —
(1 b) -NÖT, sbst.1, r. l. f. liten nöt (se nöt, sbst.1 1); äv. bot. motsv. nöt, sbst.1 2 a, b, särsk. dels om torrskalig frukt bildad av ett enda fruktblad vars kanter sammanvuxit med varandra (jfr karpell 1), dels om delfrukt av klyvfrukt, dels om nötliknande bildning hos sammansatt (falsk) frukt; i sht i pl. Hartman Fl. LXVI (1832). VäxtLiv 4: 272 (1938; i pl., om delfrukter). I smultronets yta ser man ”smånötterna” — strängt taget är det stenfrukter med mycket tunt fruktkött — som små gryn. Därs. 275. —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -ODLARE. odlare som bedriver odling i liten l. obetydlig omfattning; i sht i pl. SAOL (1950).
(4 a, b) -ODLING. liten l. obetydlig odling; särsk. konkret, om odlad areal av liten l. obetydlig omfattning (i sht i pl.). Rig 1934, s. 39. SvVäxtförädl. 2: 386 (1951; i pl., om odlade arealer). —
(4 h) -OND.
(1 b, 4 a) -ORD. litet l. obetydligt ord, särsk. (i sht språkv.): partikel (se d. o. 3); i sht i pl. Laurel Inl. 9 (1750).
(1 b) -OSMUND. [växten är mindre än B. multifidum, höstlåsbräken] (†) om växten Botrychium lunaria (Lin.) Sw., (vanlig) låsbräken. Liljeblad Fl. 303 (1792). Därs. 384 (1798). —
(1 b) -PAKET. litet paket; i sht i pl.; särsk. (post.) i fråga om befordran till utlandet, om brevförsändelse, märkt ”Petit paquet”, i regel vägande högst 1 kg. SöndN 1872, s. 63. 2SvUppslB (1953; om postpaket till utlandet). —
(1 b, 4 h) -PAPLIG. (-papplig 1771) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har små fläckar l. som är smått fläckig l. brokig. DA 1771, nr 6, s. 4 (om hund). —
(4 a) -PARTI.
1) litet l. obetydligt parti (se d. o. 3); i sht i pl.
b) (numera bl. mera tillf.) allmännare, om liten kvantitet av ngt; jfr parti 3 b. Grafström Kond. 193 (1892; i pl., om kvantiteter av mandel, som behandlas i tur o. ordning vid framställning av mandelmassa).
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om liten l. obetydlig för rekognosering l. räd o. d. avdelad trupp l. strövkår; i sht i pl.; jfr parti 4 d. Ekeblad Bref 2: 17 (1656; i pl., om reguljära truppavdelningar). Mankell Fältsl. 823 (1859; i pl., om strövkårer).
3) litet l. obetydligt parti (se d. o. 5 c); i sht i pl. DN(A) 1964, nr 116, s. 2 (i pl., om politiska partier). —
-PARTIKEL.
1) till 1 b: liten partikel (se d. o. 2); i sht i pl.; äv. mer l. mindre bildl. VDAkt. 1770, nr 400 (i pl., om personer som utgör en liten del av invånarna i en församling). ÖfversVetAFörh. 1901, s. 354 (i pl., om atomer).
2) språkv. till 1 b, 4 a: partikel (se d. o. 3); i sht i pl.; jfr -ord. Ahlberg FilH 2: 28 (1926). —
(1 b) -PATA. i sht fisk. om liten pata (se pata, sbst.1 2) avsedd för fångst av sik; i sht i pl. SvRike I. 1: 278 (1899). —
(1 b, 5 b γ γ’) -PENNING. (numera företrädesvis i pl. -pengar) [fsv. smapänninger]
1) småmynt (se d. o. 1), slant; äv. övergående i bet.: slag av småmynt; i sht i pl.; jfr penning I 3. OPetri 4: 385 (1539). Till unionstidens slut följa osz småpenningarne af olika wigt och halt. Reuterdahl SKH III. 1: 510 (1863).
2) (†) i uttr. ej l. icke en småpenning, inte ett öre, inte det minsta; jfr penning I 1 b β, 2. OPetri Tb. 77 (1525). LLaurentii Nyåhrspr. F 2 b (1618).
3) [efter gr. ἀσσάριον] återgivande den i NT:s grekiska text förekommande beteckningen för ett mynt motsv. 1/16 denar (se d. o. 1 a); jfr skärv, sbst.1 a. Luk. 12: 6 (Bib. 1541; NT 1526: små penninga).
4) i pl. (stundom äv. i sg.), ss. beteckning för viss liten l. obetydlig l. av småmynt bestående summa pengar. Lindfors (1824). Högberg Frib. 235 (1910; i sg., om summan 8.500 kronor).
5) (†) i uttr. daler småpenningar, angivande penningsumma på så l. så många daler i småmynt (se d. o. 1). JBureus (1626) i 2Saml. 4: 97. —
(1 b, 2) -PEPPAR. (†) om peppar i små korn l. i finfördelad form; anträffat bl. ss. binamn. 2SthmTb. 3: 193 (1557: Jost Småpepar). Därs. 7: 448 (1588). —
-PERSEDEL.
1) till 1 b, om liten persedel (se d. o. 5 a); i sht i pl. Lefrén Förel. 1: 196 (1818). Knorring Förh. 2: 185 (1843; i pl., om handskar, näsdukar o. d.).
2) kam. till 4 a: liten l. obetydlig persedel (se d. o. 3); i sht i pl. NoraskogArk. 5: 93 (i handl. fr. 1622). —
(4 h) -PETA. särsk. (ngt vard.): peta (se peta, v. 5) i viss mån l. lite grand. IdrBl. 1935, nr 28, s. 10. —
(4 h) -PETIG. i viss mån l. en smula petig. SAOL (1923). särsk. motsv. petig 3. Cederström Ströft. 148 (1915). —
(4 a, h) -PETIGHET~002, äv. ~200. [jfr -petig] egenskapen l. tillståndet att vara i viss mån l. en smula petig; äv. konkretare, om utslag av sådan egenskap osv. (i sht i pl.). SkarabFolkhögskÅb. 1920—21, 1: 14 (i pl., konkretare). —
(4 h) -PICKLA. (vard., mindre br.) knåpa l. pilla i viss mån l. lite grand. GbgP 1954, nr 336, Bil. s. 3. —
(1 a) -PIGA.
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) liten flicka; äv. närmande sig bet.: (ngns) lilla dotter; i sht i pl.; jfr piga 1. Här till (dvs. till en prästs hotelser mot en församlingsbo) är Mohr M. Michaels hustru, sampt medh sine småpijgor till witne. BrevStiernhielm 77 (1637); möjl. till 2. Heidenstam Svensk. 1: 176 (1908).
2) liten kammarjungfru l. piga (se d. o. 3); i sht i pl.; utom om ä. förh. numera bl. (i vissa trakter) om liten tjänstflicka på lantgård. Cellarius 144 (1699). —
(1 a) -PILT. [fsv. smapilter] (i sht i vitter stil, ngt ålderdomligt) liten gosse l. pys; i sht i pl.; jfr pilt, sbst.1 1. 2Kon. 2: 23 (Bib. 1541: små piltar, pl.; Bib. 1917: gossar); möjl. ej ssg. Carlén Skuggsp. 1: 185 (1861, 1865). —
(1 b) -PILÖRT~02. l. ~20. [växten är småvuxen] (föga br.) växten Polygonum minus Huds., rosenpilört. Nathorst SvVäxtn. 65 (1905). Krok o. Almquist Fl. 1: 124 (1933). —
(1 b) -PIPA. liten pipa; i sht i pl.
(1 b) -PIPIG.
2) som är försedd med små håligheter; jfr pipig, adj.2 3. VetAH 1804, s. 88 (i pl., om renhorn). särsk. om ost, motsatt: storpipig; äv. i utvidgad anv., om jäsning: som förekommer i l. kännetecknar ostmassa vilken får små pipor. SD(L) 1894, nr 33, s. 12. LAHT 1910, s. 270 (om jäsning).
(4 h) -PJOLLRIG. i viss mån l. en smula pjollrig. Almqvist Går an 107 (1839; om kvinna). Laurin Skämtb. 550 (1908; om tidning). —
-PJÄS. liten pjäs; i sht i pl.
(1 b) -PLANET. liten planet, särsk. (astr.): asteroid; i sht i pl.; äv. bildl. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 51. Carlsson HelaSthm 121 (1911; bildl.). —
(1 b) -PLANTA. liten planta (se planta, sbst.1 1); i sht i pl.; äv. bildl. Fries Växtr. 113 (1884). Högberg Utböl. 1: 196 (1912; bildl.). —
-PLATS. liten plats; i sht i pl.
-PLOCK. smått plock.
2) till 2, 4 a; jfr plock 3. Skarstedt Pennfäkt. 140 (1897; i tidningsrubrik). FoFl. 1910, s. 72 (: småplock ur anteckningsboken).
3) till 4 h; jfr plock 1. På Läppan har (barnet) sitt Spel, i Små-Plåkk ett gott Nöije. Warnmark Epigr. B 2 a (1688).
Ssg: småplocks-räkning. (†) till -plock 1, i uttr. hålla småplocksräkning, föra bok över småutgifter. Runius (SVS) 2: 202 (1706). —
(4 h) -PLOCKA. [jfr fsv. smaplokkadher, hackad l. skuren i småbitar] plocka i viss mån l. lite grand; särsk. i uttr. småplocka med ngt, plocka (se plocka, v. 3) smått med ngt. Knorring Axel 1: 78 (1836: småplocka med broderie). —
(2, 4 h) -PLOCKIG. (ngt vard.) bestående av småplock (se d. o. 1) l. i viss mån l. en smula plockig. Tamm AvlÄndAdj. 33 (1899). —
-PLOTTER. (ngt vard.)
2) till 2, 4 a, b: smått plotter (se d. o. 4). Fröding Brev 102 (1890; i fråga om litterär verksamhet).
-PLOTTRA. (ngt vard.)
(2, 4, 5 d α) -PLOTTRIG. i viss mån l. en smula plottrig (se d. o. 3) l. plottrig i fråga om ytterligt små l. obetydliga saker. Tamm AvlÄndAdj. 33 (1899). Thyselius VHerr1Kam. 124 (1908: småplottriga anmärkningar).
-PLÅT. liten plåt; i sht i pl.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 b, 5 b γ γ’, om litet plåtmynt; jfr plåt, sbst.1 3, o. -mynt 1. Clason PVetA 1769, s. 33. —
-POESI.
1) (numera mindre br.) till 1 b, 5 b, i pl., om små (o. anspråkslösa) poem; jfr poesi 2. Samtiden 1870, s. 4.
2) till 2, 5 b: poesi (se d. o. 1) bestående av små (o. anspråkslösa) arbeten. KJWarburg i 2SAH 59: 257 (1882). —
(5 a) -POETAST. (numera föga br.) om obetydlig, usel l. eländig l. dålig poet; i sht i pl. Törneros (SVS) 4: 158 (1827). —
(1 a) -POJKE.
2) allmännare, om person med tanke på hans pojklynne l. pojkaktighet l. bristande mognad o. d. Högberg Vred. 3: 49 (1906).
(4 a) -PORTION. liten portion (se d. o. 3); i sht i pl. VexjöBl. 1846, nr 4, s. 1 (i pl., om matportioner). —
(4 a) -POST. liten l. obetydlig post; i sht i pl.
1) jfr post, sbst.4 1 (slutet); numera företrädesvis i uttr. i småposter. Blix SvFinance 56 (1797; i pl., om penningsummor). Riwkin Ilf o. Petrov Stol. 149 (1937: i småposter).
(1 b, 2) -POTATIS. potatis av ringa storlek; i sht i pl. l. koll. MosskT 1889, s. 176 (koll.). PT 1904, nr 195, s. 3 (: småpotatisar). särsk. (vard.) bildl. för att beteckna företeelse l. person ss. jämförelsevis ringa l. dålig l. värdelös o. d.; särsk. i sådana uttr. som dels det l. det är bara småpotatis, det l. det är inte mycket l. ingenting att skryta med o. d., dels det l. det är inte småpotatis, det l. det är inte lite l. inte dåligt o. d. IdrBl. 1935, nr 58, s. 8. (Mannen) beskrev .. sitt barndomshem .. — och det var inte småpotatis just. Jahnsson GuldsmBer. 90 (1941). Småpotatis som du. Östlund Cheyney BeskPill. 74 (1959). —
(4 a, b) -PRAT. jfr -prata; äv. oeg. l. bildl. Backman Reuter Lifv. 1: 127 (1870). Krusenstjerna Pahlen 1: 66 (1930: blommornas småprat). —
(4 h) -PRATA. prata enkelt l. anspråkslöst l. vardagligt l. förtroligt o. dyl. l. om enkla l. vardagliga l. obetydliga ting; äv. opers.; äv. oeg. l. bildl.; i p. pr. stundom äv. i utvidgad anv.: som kännetecknas av enkelt osv. pratande. Damerna satt och småpratade vid kaffet. Barnet småpratade ivrigt med sin vuxne följeslagare. Småprata för sig själv. De småpratade. Bäckman Sjöj. 1: 35 (1850). Han hvisslade, småsjöng och småpratade omvexlande. Strindberg RödaR 34 (1879). Krusenstjerna Fatt. 3: 143 (1937: småpratande; vbalsbst.). Det skvalpar och småpratar i strandkanten. Jönsson ÄnSjung. 125 (1941, 1954). Jacobowsky Gustafsb. 226 (1958; i p. pr.). särsk.
(4 h) -PRATIG. (vard.) som småpratar gärna (o. mycket); äv. i utvidgad anv., med sakligt huvudord: som kännetecknas av att man småpratar osv. l. som är kännetecknande för person som småpratar osv. Utsikt 1949, nr 3, s. 17 (om mångordighet). IllSvLittH 3: 231 (1956; om stil). SvD(A) 1968, nr 130, s. 10. —
(1 b) -PRICK. liten prick; i sht i pl.; särsk. motsv. prick, sbst.1 I 2. Nilsson Fauna II. 2. 2: 162 (1834; i pl., om prickar på fågels skrud). —
(1 b) -PRICKAD, p. adj.
(1 b) -PRICKIG. som (l. vars yta) är försedd med l. täckt av småprickar; äv. om person: vars hud är försedd med osv. småprickar. Holmberg 2: 388 (1795). Unnerstad Snäckh. 45 (1949: småprickiga gymnasister).
-PRINS.
2) (numera bl. mera tillf.) till 5 a β: prins med jämförelsevis ringa l. obetydlig ställning l. från jämförelsevis litet l. obetydligt land. Stavenow Frihetst. 22 (1898). —
(2, 5 b) -PROSA. (i vitter stil) om prosa(verk) bestående av små (o. anspråkslösa) stycken. Ekelöf Prom. Titelbl. (1941). —
(1 b, 4 a) -PROTOKOLL. litet l. obetydligt protokoll (se d. o. 2); i sht i pl. SnoilskyVänn. 1: 3 (1917). särsk. jur. i pl., sammanfattande, om underrätts protokoll över vissa ärenden, numera ingående i bouppteckningsprotokoll o. protokoll över bodelningshandlingar m.m. som inlämnas för att till framtida säkerhet intagas i protokollet (avhandlingsprotokoll), förr äv. innefattande särskilt förmynderskapsprotokoll o. inskrivningsprotokoll. ÖresundP 1848, nr 9, s. 1. Renoveradt exemplar af Äktenskapsförordsprotocollet skall, jemte öfrige s. k. småprotocoll, inom en månad efter hvarje tingsturs slut af häradshöfding .. till Hofrätt insändas. Olivecrona MakGift. 244 (1859). —
-PROV.
2) till 1 b, 5 b, om litet (o. anspråkslöst) diktverk; i sht i pl.; jfr prov 5 a. AB 1837, nr 299, s. 3.
3) till 3, 4 a: litet prov (se d. o. 1); i sht i pl. SPF 1858, s. 21 (i fråga om analys av malm). särsk. motsv. prov 1 b. TIdr. 1896, s. 305 (i pl., om simprov). Småprof = de simprof, hvilkas utförande tar kortare tid i anspråk. Därs. 1897, s. 244. —
(4 h) -PRYDLIGHET~002, äv. ~200. egenskapen l. förhållandet att vara i viss mån l. en smula prydlig. Norlin Jaktstig. 55 (1892). —
(4 h) -PRÅNGLA. (numera föga br.) driva handel l. schackra (med ngt); särsk. bildl. (Unga flickors) kelande och småprånglande med erotiken. GHT 1895, nr 254, s. 2. —
1) (numera bl. i vissa trakter) muttra i viss mån l. lite grand; i sht om muttrande varigm man ger uttryck åt förargelse l. missnöje o. d.; jfr puttra 1. Tersmeden Mem. 1: 139 (c. 1790).
3) puttra i viss mån l. lite grand.
b) jfr puttra 2 b; särsk. om (vatten i) sjö l. vattendrag: porla l. sorla i viss mån l. lite grand l. bli lite grand orolig. Sehlstedt 2: 222 (1862).
(4 h) -PYSSLIG. (ngt vard.) särsk.: hemtrevlig l. trivsam; äv. substantiverat. GbgP 1947, nr 276, s. 17. Form 1950, s. 6 (: det småpyssliga). RöstRadio 1954, nr 21, s. 33 (om sagoton). —
(1 b) -PÅLE. särsk. (förr) om envar av de i stormhinder ingående, i marken tätt nedslagna o. upptill spetsade pålar av omkr. en halv meters längd, vilka tillsammans vanligtvis utgjorde ett minst 8 steg brett bälte; i sht i pl. Nordensvan Takt. 47 (1884). Zethelius Fältarb. 55 (1892). —
(5 a β) -PÅVE. bildl., nedsättande, om en i samhället mer l. mindre uppsatt l. framträdande person l. överordnad l. auktoritet o. d. som är l. uppfattas ss. alltför bestämmande l. kategorisk l. diktatorisk l. är l. anses vara auktoritativ o. d., makthavare, pamp; i sht i pl. WoH (1904). —
-PÅVERI1004 l. 0104, äv. 3~002, n. [till -påve; efter mönster av pedant: pedanteri o. d.] (tillf.) nedsättande, om handlande l. handlingssätt som är kännetecknande för småpåve. SvD(A) 1968, nr 225, s. 13. —
(1 b) -RAGGIG. som har liten l. kort ragg (se ragg, sbst.1 1); äv. bildl. Bergh Konst 146 (1899, 1908; bildl.).
(1 b) -RANDIG. försedd med liten (smal l. fin) rand l. små (smala l. fina) ränder. BoupptSthm 1675, s. 921 b (om taft).
Avledn.: smårandighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara smårandig. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
(2, 4 a) -RASK.
1) (numera bl. vard.) = rask, sbst.1 1; äv. oeg. l. bildl. SkaraStiftJordeb. 98 (1540). Sparre Spinnspö 135 (1930; bildl.).
2) (numera bl. tillf., eufemistiskt) om pung (scrotum) med de däri inneslutna testiklarna; jfr rask, sbst.1 2 a. Balck Es. 82 (1603). —
(2, 4 a) -REDE, äv. -RE, förr äv. -RED o. -RI. (-re 1941 osv. -red 1825. -rede 1769 osv. -ri 1749—c. 1755) (i sht i vissa trakter) koll., om redskap l. hjälpmedel l. tillbehör l. utrustning o. d. bestående av småsaker l. av ringa l. obetydlig omfattning; äv. bildl.; jfr rede, sbst.1 3. Lind (1749). Törneros (SVS) 4: 40 (1825; bildl.). Koch GudVV 1: 81 (1916). —
(2, 4 a) -REDSLER, pl. [beträffande senare ssgsleden se redsel, sbst.1] (†) = redslepenningar. LMil. 2: 90 (1687). —
(1 b, 5 b) -REGALIER, pl. om små l. jämförelsevis mindre betydande l. värdefulla regalier (se regale 3). GHT 1897, nr 21 A, s. 3. —
(2 b) -REGN. smått regn; äv. bildl. Det små regnet som plägar falla om Sommaren. Ahlich 164 (1722); möjl. icke ssg. Nordforss (1805). Ett småregn av kvickheter. Östergren (1942). —
(2 b, 4 h) -REGNA. (små- 1681 osv. smått- 1821) regna lite grand l. smått; jfr dugga 1. Verelius 51 (1681). —
(2 b, 4 h) -REGNIG. om väderlek l. dag o. d.: kännetecknad av smått regn l. i viss mån l. en smula regnig (se d. o. 3). Angered-Strandberg NVärld. 37 (1898; om väder). —
(4 h) -RETA, v., o. -RETAS, v. dep.
I. tr., med avs. på person(s sinne o. d.): reta (se reta, v.1 I 6) i viss mån l. lite grand. Kræmer Span. 109 (1860).
II. refl. (motsv. reta, v.1 II 2); i sht i uttr. småreta sig på ngt, (gå o.) bli l. vara i viss mån l. lite grand retad av ngt. Gustaf-Janson GodVänn. 9 (1955).
III. dep.: retas (se reta, v.1 III) lite grand l. smått; särsk. i uttr. småretas med ngn. Hellberg FrödingM 65 (1925: med). SAOL (1950). —
(4 a) -RETELSE. (föga br.) om ngt som väcker litet förargelse o. d.; jfr retelse 4. Björkman-Goldschmidt Minns 219 (1962; i pl.). —
(1 b) -REV. slakt. o. kok. om det nedanför tjocka reven (se rev, sbst.4 3 slutet) varande (smalare) sid- l. bukpartiet på slaktat nötkreatur, bringa l. bringstycke. SAOL (1950). —
(1 b, 4 a) -RIKE. litet l. obetydligt rike (se d. o. 2); i sht i pl.; äv. bildl. Ekelund 1FädH 1: 14 (1829). TurÅ 1911, s. 81 (bildl.). —
(1 b, 5 b) -RIM. litet l. anspråkslöst l. obetydligt rim (se rim, sbst.2 1); i sht i pl. Lagus Kellgren 345 (1884). —
(1 b, 5 b) -RIMMERI1004 l. 0104, äv. 3~002. konkret: smårim; i sht i pl. Hammarsköld SvVitt. 1: 358 (1818). —
(2) -RIVEN, p. adj. gm rivande (se riva, v.2 V) finfördelad, finriven. Lindh Huuszapot. 101 (1675: små-refwen Blodsteen). —
(4 h) -ROLIG.
1) (†) om verksamhet: som i viss mån l. lite grand präglas l. utmärks av lugn o. ro, smått stilla l. fridfull l. rofylld; jfr rolig 2 b. Tilas Ant. 14 (1765).
2) smått rolig (se d. o. 4 a); äv. substantiverat. Juslenius 185 (1745). Bergfors PörtFolk 93 (1933: det småroliga).
3) motsv. rolig 4 b β, i uttr. göra sig smårolig över ngt, göra sig i viss mån l. en smula rolig över ngt. SvLitTidn. 1813, sp. 435.
4) motsv. rolig 5 a, i uttr. ha småroligt, ha småtrevligt. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 194.
(4 a, h) -ROLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -rolig] egenskapen l. förhållandet att vara i viss mån l. en smula rolig (se d. o. 4 a); äv. konkretare, om ngt som är uttryck för l. utslag av sådan egenskap osv. Nordforss (1805). Carlén Skuggsp. 1: 415 (1861, 1865; konkretare). —
(4 a) -ROLL. liten l. obetydlig roll (se roll, sbst.1 2); i sht i pl. GHT 1895, nr 227 A, s. 3 (i pl., om roller i operett). —
-ROSIG.
1) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1 b, om (mönster på) tyg l. plagg o. d.: försedd med (mönster bestående av) små rosor l. om rosor påminnande figurer, småblommig. SP 1783, nr 116, s. 4.
Avledn.: smårosighet, r. l. f.
(1 b) -ROT. liten rot; i sht i pl.
1) jfr -rot, sbst.1 1; särsk. om birot (se bi-rot 1). Marklin Illiger 428 (1818). Nyman VäxtNatH 1: 142 (1867; i pl., om birötter).
(4 h) -RUFFA. sport. i liten l. ringa grad l. omfattning ruffa (se ruffa, v.4). IdrBl. 1935, nr 112, s. 6. —
(4 h) -RUFFIG. sport. i viss mån l. en smula ruffig (se ruffig, adj.1). IdrBl. 1935, nr 89, s. 11. —
(1 a) -RULLING. (i vissa trakter) fågeln Charadrius dubius Scop., mindre strandpipare; jfr rulling, sbst.2 Malm Fauna 295 (1877). —
-RUM.
3) till 1 b, 5 b: litet l. jämförelsevis oansenligt rum (se rum, sbst.3 9); äv. om rum (i mellanvåning) som är jämförelsevis lågt; i sht i pl.; i pl. förr särsk. om (förnäm) persons privata rum (motsatt: paradrum o. d.). Supera i smårummen. GJEhrensvärd Dagb. 2: 297 (1771). Braun Calle 151 (1843; i pl., om privata rum). Smårum .. (dvs.) rum i en mellanvåning. Dalin (1854). —
(1 b) -RUMMIG. som har små rum; särsk. (bot.): som har små oregelbundna o. slutna rum (se rum, sbst.3 6 a). Marklin Illiger 43 (1818). Hartman Fl. XXI (1832; om stam hos växt). —
(4 a) -RUS. om litet l. obetydligt rus (se rus, sbst.2 1); i sht i pl. Lilljebjörn Minn. 131 (1874). —
(4 h) -RUSKIG. i viss mån l. en smula ruskig.
2) (numera bl. ngt vard., mera tillf.) om person; jfr ruskig, adj.2 2. Carlén Köpm. 1: 366 (1860). —
(1 b) -RUSSIN. litet russin; i sht i pl.; särsk. om korinter. Nordforss 719 (1805; äv., i pl., om korinter). —
(4 h) -RUSTA. (ngt vard., numera i sht i ålderdomligt l. bygdemålsfärgat spr.) rusta (se rusta, v.4 1) lite grand l. smått. Bremer NVerld. 3: 142 (1854). —
(1 b) -RUTA. liten ruta; i sht i pl.
(1 b) -RUTAD, p. adj. smårutig.
(1 b) -RUTIG. indelad l. uppdelad i l. sammansatt av små rutor.
-RYCK. särsk. sport. till 4 a: litet l. obetydligt ryck (se ryck, sbst.1 1 b α); i sht i pl. IdrBl. 1935, nr 56, s. 4. —
-RYCKA. särsk.
2) till 4 h, opers.: rycka (se rycka, v.1 3 c) lite grand l. obetydligt l. smått. Edlund Chandler EneDöd 27 (1952). —
(1 b) -RYNKA. liten rynka; i sht i pl.
Ssg (till -rynka b): smårynke-kjol. (i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter o. folklor.) om smårynkad kjol tillhörande kyrkdräkt. Hillgren Delsbo 1: 86 (1925). —
(1 b) -RYNKAD, p. adj. försedd med små rynkor.
(1 b) -RYNKIG. försedd med små rynkor; särsk. om del av växt l. människa o. d. (jfr rynka, sbst.2 a). Elfving Kulturv. 41 (1895: smårynkiga nötter). Molander O’Neill Klaga 191 (1936).
(1 b) -RYSS. (förr) måttsord för kol betecknande volym motsvarande 20 koltunnor. Wallner ArtCarb. 21 (1741). —
(2, 5 b) -RÅG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om råg (se d. o. 3) som (är av låg kvalitet o.) består av små korn. Bolin Åkerogräs. 150 (1926). —
(1 b) -RÄCKLA. (†) om var o. en av de korta träslåar som mellan bokstämplarna i bokverk (se bok-verk, sbst.2 a) förbinder de mellan bokverksstolparna löpande slåarna med varandra o. håller stämplarna isär; anträffat bl. i pl. Harmens BerSala Pl. 2 (1723). Rinman 2: 466 (1789). —
(4 a) -RÄDSLA. (numera knappast br.) liten l. svag rädsla, bestörtning. Törneros (SVS) 2: 219 (1827). Klint (1906). —
(1 a) -RÄPS. (†) om ett slags liten fisk (möjl. nors). (Fin.) Tuulihumurit, pl. .. (sv.) små räps. Juslenius 397 (1745); möjl. icke ssg. —
(4 a) -RÄTT. kok. liten rätt (se rätt, sbst.1 1); i sht i pl.; särsk. om var o. en av de i ett smörgåsbord ingående (varma) anrättningarna; jfr mellan-rätt. Mont-Louis FrSpr. 152 (1739). —
(1 b) -RÖR, sbst.2, n.
1) [växten är relativt liten] bot. växten Calamagrostis neglecta (Ehrh.) G. M. S. (C. stricta (Timm) P. B.), madrör; jfr rör, sbst.3 1. Krok o. Almquist Fl. 1: 216 (1891). Därs. 228 (1901). Kindberg SvNamn 34 (1905).
-SAK. liten l. obetydlig sak; i sht i pl.
1) till 1 b: jfr sak, sbst. 11. Det låg några småsaker på bordet. RP 3: 226 (1633: någre småsaker .. i floor och lärefft).
2) (numera i sht ngt vard.) till 1 b, 4 a; jfr sak, sbst. 12. Swedenborg RebNat. 1: 283 (1718; i pl., om litterära alster).
3) till 4 a, 5 b; jfr sak, sbst. 6. Fästa sig vid l. hänga upp sig på l. förstora upp småsaker. Det var inga småsaker, minsann. Bli utskälld för en ren småsak. Gräla om, förr äv. i småsaker. SagSed 1961, s. 22 (1695). Gräla i småsaker. Weste (1807).
(1 b, 4 a) -SAMHÄLLE~020. litet samhälle; i sht i pl.
(4 j, 5 a β) -SAMLARE. om person som samlar ngt i liten l. obetydlig omfattning, liten l. obetydlig samlare (se d. o. 1 a); i sht i pl. BotN 1890, s. 109 (1772). —
(4 a) -SAMLING. konkret, om liten l. obetydlig samling (se samla 1 h); i sht i pl. Wieselgren Bild. 496 (1883, 1889; i pl., om litterära samlingsverk). —
-SCEN.
1) konst. till 1 b: liten scen (se d. o. 3 c); i sht i pl. Fornv. 1954, s. 286 (i pl., om konstverk).
2) till 1 b, 5 b: liten l. obetydlig scen (se d. o. 1 f); i sht i pl. Sthm 3: 302 (1897; i pl., om teatrar).
3) till 4 a, 5 b: liten l. obetydlig scen (se d. o. 2, 3); i sht i pl. Småscener ur vardagslivet. Östergren (1942). —
-SEDEL.
2) till (1 b), 5 b γ γ’: (liten) sedel (se d. o. 2) lydande på liten l. jämförelsevis obetydlig summa pengar; i sht i pl. PT 1758, nr 17, s. 4.
Ssgr (till -sedel 2; förr): småsedels-, äv. småsedel-fond. i sg. best., om fond uppkommen av bankoassignationer som växlats mot småsedlar i växel-, låne- o. depositionskontoret (sedermera Finlands bank). SPF 1: 175 (1811). EkonT 1900, s. 365 (: småsedelfonden).
-kassa. om en inom riksgäldskontoret 1790 inrättad kassa med uppgift bl. a. att utge småsedlar. IT 1791, nr 48, s. 3.
-kontor. om kontor inom riksgäldskontoret som 1791 övertog småsedelskassans uppgifter; äv. om småtransportsedelskontoret inom riksens ständers bank; i sht dels i sg. best., dels i uttr. småsedels- och avräkningskontoret. RiksgFullmProt. 1791, s. 2365 (: små sedels Contoiret). SthmStCal. 1806, s. 133 (: Småsedels- och Afräknings-Contoret; i riksens ständers bank). —
(1 b β) -SEGEL. sjöt. på segelfartyg; i pl., sammanfattande, om sådana små, lätta o. ofta högt upp förda segel, som är avsedda att användas i gott väder; jfr ledsegel 1. Serenius Hhhh 4 a (1757). BonnierLex. (1966). —
(1 a, 2) -SEJ.
1) om ung gråsej; i sht koll.; jfr nolle, sbst.2 SkandFisk. 196 (1846). Smitt SkandFisk. 503 (1892; koll.).
2) [fisken är betydligt mindre än gråsej] (numera föga br.) om fisken Gadus esmarkii Nilss., vitlinglyra. Nilsson Fauna 4: 565 (1855). Björkman (1889). —
(5 a β) -SEKTER l. -SEKTERARE l. -SEKRETER l. -SIKTER l. -SIKTERARE. (-sicterare 1774) (†) om underordnad sekreterare l. tjänsteman; äv. oeg. l. bildl. Serenius (1734; under under-servant). MoB 3: 141 (1774; bildl.). Sjöberg (SVS) 2: 154 (1817). —
(1 b) -SERVETT, äv. (föga br.) -SERVET. liten servett; i sht i pl. Oterdahl Borgarh. 31 (1913). Östergren (1942: småservet). —
(1 a, 2) -SIK. = sik-löja; i sht koll. Broman Glys. 3: 630 (c. 1740; koll.). Rebau NatH 1: 556 (1879). Stuxberg Fisk. 563 (1895; om Coregonus albula). —
(1 b) -SILESHÅR~002, äv. ~200. [växten är småvuxen] bot. växten Drosera intermedia Hayne. Ekbohrn 377 (1936). —
(1 a, 2) -SILL. [fsv. smasild] liten (ung o. outvuxen) sill (se sill, sbst.2 1); numera företrädesvis om sill på upp till 19 cm:s längd (o. 1—2 års ålder). VadstKlUppbB 7 (1540). BonnierLex. 12: 857 (1966).
(5 b) -SINNAD, p. adj. [jfr -sinne] = -sint. Hamilton MilUnd. 8 (1842; om egennytta). Moberg Utvandr. 99 (1949). —
(5 b) -SINNE. egenskapen l. förhållandet att vara småsint, småsinthet, trångsinne; motsatt: storsinne; äv. i pl., om småsinta personer. Fri från trångsyn och småsinne. Lehnberg i 1SAH 3: 123 (1790, 1802). Remmer Riv. 25 (1827; i pl.). —
(5 b) -SINNIG. [jfr -sinne] (†) småsint; äv. om ngt sakligt: som vittnar om l. kännetecknas av småsinne. MolbechBrevveksl. 1: 145 (1816: småsinnig afundsjuka). SvLittFT 1835, sp. 820. Bremer Brev 4: 319 (1864).
(5 b) -SINT, p. adj. [jfr -sinne] om person: till sinnelaget l. karaktären o. d. smått tilltagen, småskuren, småaktig, småttig, trångsint, futtig, tarvlig, lågsinnad; motsatt: storsint; äv. om ngt sakligt: som vittnar om l. kännetecknas av småsinne; äv. substantiverat. Odhner Lb. 283 (1870). Lysander Almqvist 143 (1878; substantiverat). Lidforss Dagsb. 112 (1907: småsint rätthaveri).
Avledn.: småsinthet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara småsint; äv. i pl., konkretare, om utslag av sådan egenskap osv. BL 1: 76 (1835). Tegnér Brev 7: 295 (1835; i pl.). Gustaf-Janson Kiv. 318 (1971). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -SITTARE. (föga br.) om ägare till hus på landet som ej kan skaffa sig sin bärgning gm bruk av egen jord l. skog l. gm eget fiske, backstugusittare. Olofsson Möte 10 (1966). —
(4 h) -SJUNGA. sjunga lite grand l. sakta l. smått.
(5 a) -SJÄL, sbst.1, r. l. f. nedsättande, om småsint l. småskuren person; i sht i pl.; jfr själ, sbst.1 3. Tiden 1848, nr 226, s. 2. Likt alla småsjälar, kunde den unge handelsmannen icke underlåta att begagna sig af det tillfälle till hämnd, som nu så ypperligt erbjöd sig. Ekström Vandr. 133 (1871). Ryforsarne, dessa lumpna småsjälar, som sutto och möglade i sin egen dumma högfärd! Roos Skugg. 236 (1891). —
(1 b) -SJÖ. liten sjö; i sht i pl.
(1 b) -SKAFT. bot. litet skaft (se skaft, sbst.1 I 5 i); i sht i pl.; särsk. om skaft hörande till enskild blomma i blomställning. Hartman Fl. LVII (1832). Dens. Bot. 23 (1843; i pl., om skaft på lavs bål). Cannelin (1939). —
2) som är av litet l. obetydligt omfång l. format; särsk. om (form för l. typ av) verksamhet o. d.: som försiggår l. utföres l. är tänkt o. d. i liten skala (se skala, sbst. 6). Kleen Kvinn. 80 (1910). SvD 1974, nr 249, s. 4.
Avledn. (till -skalig 2): småskalighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara småskalig. SvD 1974, nr 239, s. 3. —
(4 h) -SKALKANDE, p. adj. (i vitter stil) som är i viss mån l. lite grand skalkande (se skalkas 2, 2 a) l. skalkaktig (se d. o. 2). Thorild (SVS) 1: 5 (1777). —
(4 a) -SKATT. [fsv. smaskatter] (förr) skatt (se d. o. 3) som (urspr.) erlades i småpersedlar (se -persedel 2); äv., konkret, om persedlar utgörande sådan skatt; äv. övergående i bet.: rätt till sådan skatt. Skal han .. (dvs. ståthållaren i Älvsborgs län) haffua skattakornet ok then småskatten som faller j Marck. G1R 8: 141 (1532). All then Småskatt som ther aff (dvs. från Gäsene härad) faller som är Kornn Rog haffre och fleskit må han .. (dvs. fogden) lathe komma nid tiil Landzkrone. Därs. 10: 302 (1535). Norborg StorföretVadst. 168 (1958). —
(2) -SKAVAD, p. adj. (numera föga br.) om ämne: gm skrapning med kniv o. d. pulveriserad, riven; jfr skava, v. 5. Hildebrand MagNat. 192 (1650). —
(1 b) -SKIFTE.
2) (†) i fråga om rätt till jord, skog o. d.: (ägo)förhållande (kännetecknat av) att marken är skiftad i (många o.) små ägolotter; jfr tegskifte. PH 8: 7410 (1766). Storskiftet, ehuru det ock inrättas, är likväl altid bättre, än det gamla Småskiftet, eller så kallade Tegeskiftet. (Modéer o.) Barchæus SvarVetA 71 (1774). —
(1 b) -SKIFTIG. (i sht i fackspr.) som har små skift (se skift, sbst.1 5 a); jfr skiftig, adj.1 2. SvKyrk. Västerg. 1: 111 (1913; om murverk). —
(1 b) -SKINN. [fsv. smaskin] särsk. om skinn av små pälsdjur; i sht i pl. l. koll. SkinnkamRSthm 1561 I, s. 59. BoupptSthm 20/3 1685. jfr romeni-småskinn.
(2) -SKOG. småvuxen skog (se d. o. 1), (område bevuxet med) ungskog l. buskskog; äv. bildl. Risig småskog. VarRerV 56 (1538). Skogarne skola .. (av lantmätaren) afmätas med alle andre uth- och omägor, som till hemmanet höra, specificerandes och beskrijfwandes på Chartan hwart för sig, såsom timmerskog, löffskog .. sampt tarff- och småskog till giärdzell och wedhugge. CivInstr. 275 (1688). En småskog af lansar och spjut. Braun Dikt. 2: 164 (1838). Steffen BrittStröft. 297 (1895: småskogar, pl.). Melander UnderlL 69 (1912).
(4 a, b) -SKOGSBRUK~02 l. ~20. skogsbruk avseende små l. obetydliga skogsarealer, litet l. obetydligt skogsbruk. Skogsäg. 1960, s. 321. —
-SKOLA, se d. o. —
(1 a, 2) -SKRAKE l. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl. koll.) -SKRAK. [fågeln är mindre än storskrake] andfågeln Mergus serrator Lin., skräcka; äv. koll., om flock av sådana fåglar; jfr pracka, sbst.2 SKL 3: 575 (1850). TurÅ 1939, s. 297 (: småskrak; koll.).
(4 h) -SKRALAS, v. dep. (numera föga br.) om person med avs. på hälsan: vara l. bli i viss mån l. en smula skral. FRuneberg (1841) hos Strömborg Runebg IV. 1: 416. —
(4 h) -SKRATTA. skratta lite grand l. stilla l. lätt l. smått; förr äv.: småle; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Serenius G 2 a (1734). Småskratta .. (dvs.) småle. Weste FörslSAOB (c. 1815). En trevlig, småskrattande tomtegubbe. Heerberger Dag 172 (1939). —
(4 a) -SKRIFT. skrift (se skrift, sbst.1 8) av liten l. obetydlig omfattning l. vikt, liten l. obetydlig skrift. Verdandis småskrifter. LittT 1796, s. 156.
(4 b) -SKRIVANDE. (†) om ringa l. obetydligt skrivande. Bremer Brev 2: 166 (1841; om brevskrivande). —
(5 a β) -SKRIVARE. (†) = -sekter; äv.: liten l. obetydlig skribent. Tilas Ant. 40 (1765). (Halvbildningen kastar bonden vid riksdagen) straxt från början in bland frondörerna och de missnöjde, och gör honom till ett lätt rof för den förstkommande småskrifvare, som för publicistiska afsigter bearbetar hans enfaldighet. Tegnér (WB) 8: 343 (1839). Livijn 2: 332 (1842).
Ssgr (†): småskrivar-hustru. om hustru till underordnad sekreterare l. tjänsteman. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(4 h) -SKROCKA. skrocka lite grand l. obetydligt l. smått.
(4 h, 5 a β) -SKRYTARE. [jfr -skryta] person som småskryter l. har en benägenhet att småskryta. Östergren (1942). —
(1 a) -SKRÄCKA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (hona av) småskrake. Hortling Fågelnamn Reg. (1944). —
(2, 4 a) -SKRÄP. smått skräp.
-SKULPTUR. skulptur i litet format.
-SKUREN, p. adj. (små- 1690 osv. smått- 1755 osv.)
1) till 1 b, om kust: försedd med små täta inskärningar l. inbuktningar, sönderskuren. TurÅ 1933, s. 116.
2) till 1 b, 2, om råvara vid matlagning m. m.: skuren i små stycken l. bitar, finskuren. Rålamb 14: 89 (1690: Oxe-Tungor, småskurne).
3) till 5 a, b: småsint, småttig; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: som är kännetecknande för småsint person l. som vittnar om småsinthet; äv. substantiverat; jfr skära, v.2 12 b β β’. Nilsson Kabb. 17 (1916; om partisinne). Lilliehöök Nohara JapAns. 34 (1936: det .. småskurna i deras liv). Du tycker visst att jag är småskuren? Hedberg Rabies 63 (1946). UrDNHist. 2: 366 (1953; om miljö).
Avledn.: småskurenhet, r. l. f. till -skuren 3: egenskapen l. tillståndet att vara småskuren. SvD 1925, nr 342, s. 4. —
(4 h) -SKVALLRA. skvallra (se skvallra, v. 1) lite grand l. obetydligt l. smått. Roos Verle 338 (1889). —
(4 a, b) -SKVALP. smått skvalp (se skvalp, sbst.1 1). Strindberg Fagerv. 285 (1902: vågornas småskvalp). —
(4 a) -SKVÄTT. liten l. obetydlig skvätt (se skvätt, sbst.1); i sht i pl. Sturzen-Becker Krita 166 (1841). —
(4 h) -SKVÄTTA. skvätta lite grand l. obetydligt l. smått.
(4 h) -SKVÄTTIG. (vard.) om dag: då det regnar smått l. i småskurar; jfr skvättig 2. Sandgren Furst. 244 (1962). —
(1 b) -SKYGGANDE, p. adj. (numera föga br.) om (glans hos) mineral l. brottyta på malmstycke: som i sitt skiftande i glansighet l. färg uppvisar småkornighet; jfr skygga, v.2 3. Wallerius Min. 294 (1747: Småskyggande Blyglants). —
(2) -SKYTT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) koll., om små (lätta) artilleripjäser; jfr skytt, sbst.3 1. G1R 25: 391 (1555). —
(1 b) -SKÅL. [fsv. smaskal] liten skål; i sht i pl.
3) (†) om sporgömme hos lav; jfr skål, sbst.2 4 a β. Dalin FrSvLex. (1842; under cupule). Schulthess (1885). —
(1 b, 4 h) -SKÅLIG. försedd med l. uppvisande små skålformiga fördjupningar l. inbuktningar l. svagt skålformig. Marklin Illiger 315 (1818). särsk. (i fackspr., i sht geol.) om brott (se d. o. I 3); jfr skålig, adj.1 a. VetAH 1811, s. 216. —
(4 h) -SKÄLLA. skälla lite grand l. obetydligt l. smått.
(4 h) -SKÄLMSK. i viss mån l. en smula skälmsk. BvBeskow (1833) hos Stiernstolpe ESkr. 29 (om blick).
Avledn.: småskälmskhet, r. l. f. egenskapen l. tillståndet att vara småskälmsk. Sturzen-Becker SvSkönl. 189 (1845). —
(2 a) -SKÄRA. med avs. på råvara vid matlagning: skära i små stycken l. bitar, finskära; jfr -skuren 2. Serenius (1734; under shred). —
(1 b) -SKÖLD.
1) liten sköld; i sht i pl. Emanuelsson Plut. 2: 350 (1842). särsk. (i vitter stil) i pl., ss. synekdoke, betecknande forntida, med små sköldar utrustade krigare. Rydberg KultFörel. 1: 70 (1884).
2) om ngt som liknar l. påminner om en liten sköld.
a) (numera föga br.) om den hos bl. a. gräsfrö mellan frövitan o. grodden befintliga frödelen, frögula. Hartman Fl. LXIII (1832).
b) zool. om var o. en av de små i ett pansar (se d. o. 2) ingående plåtarna. Marklin Illiger 156 (1818).
c) (mera tillf.) om liten, sköldliknande del av skelett hos skalbagge o. d., skutell. Trägårdh Skogsins. 66 (1914; hos snytbagge). —
(1 b) -SKÖLDAD, p. adj. [jfr -sköld] zool. om pansar (se d. o. 2): försedd med små, sköldlika plåtar. Marklin Illiger 156 (1818). —
(1 b) -SKÖLDING. (föga br.) om skivlingen Pluteus nanus (Fr.) Kummer, liten sköldskivling. Krok o. Almquist Fl. 2: 213 (1907). —
(1 b) -SKÖLIG. bergv. om malm o. d.: försedd med många små skölar (se sköl 5). Wetterdal Grufbr. 182 (1878). —
(1 b) -SKÖT. fisk. liten (mellan 20 o. 30 m lång) sköt (se sköt, sbst.2); i sht i pl. Arwidsson Strömm. 23 (1913). —
(2) -SLAGEN, p. adj. bergv. om malm: slagen i små stycken. Blöötmalm wäl små slagen. Cletscher RelStKopparbg 60 (1696); möjl. icke ssg. —
-SLAGENHET~002, äv. ~200, r. l. f. [bildat i anslutning till storslagenhet] (tillf.) om småskurenhet; motsatt: storslagenhet. ÖgCorr. 1967, nr 262, s. 22. —
(1 b, 5 b γ’) -SLANT. jfr -mynt 1; äv. mer l. mindre bildl.; i sht i pl. Hundratusen är inte småslantar precis. Högberg Utböl. 1: VIII (1912). (De flesta människors) andliga utbyte rör sig uteslutande med trivialitetens småslantar. Segerstedt Händ. 98 (1926). —
(2) -SLARK. i sht skogsv. om finfördelat slark (se d. o. 2). Hvar och en, som deltagit i en milas utrifning, vet hur svårt det är att med harkor tillvarataga alt småslark från bottnen. Skogvakt. 1891, s. 216. —
(1 a, 5 a) -SLARV. särsk. (ngt vard.) i oeg. l. utvidgad anv., om liten odåga l. skälm. Pilgren FigBröll. 16 (1785). —
(4 h) -SLARVIG. om person: i viss mån l. en smula slarvig; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: som kännetecknar l. anstår sådan person l. i viss mån l. lite grand vittnar om slarvighet. Krusenstjerna Fatt. 4: 162 (1938; om rum). Motorför. 1955, nr 8, s. 10. —
(1 a, 2) -SLOM. fisk. småvuxen (form av) nors. Lindestolpe Pest. 26 (1711). Randel KällKök 164 (1928). —
(4 h, 5 d α) -SLUG. i viss mån l. en smula slug l. slug i smått, (smått) klipsk l. fintlig l. finurlig; äv. (med tanken särskilt riktad på ngns utseende l. ansiktsuttryck o. d.): som vittnar om l. antyder l. pretenderar på egenskapen att vara i viss mån osv. slug osv., finurlig, illparig; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: som är kännetecknande för l. anstår person(er) som är i viss mån osv. slug(a) osv. Ekblad 338 (1764). Lill-Stina .. såg mer än vanligt småslug ut och gladde sig i sitt hjerta åt, att far intet visste någonting. Wetterbergh Altart. 50 (1848). Småslug materialism. Hallström Händ. 281 (1927). Almquist VärldH 8: 402 (1938: en småslug bonde). särsk. (†) lillgammal, förnumstig; jfr -förståndig. Möller (1790). Sundén (1891).
Avledn.: småslughet, r. l. f. egenskapen l. tillståndet att vara småslug. Weste FörslSAOB (c. 1815). Dalin (1854). —
(5 d γ) -SLÄKTAD, p. adj. (†) om person: som är av anspråkslös härkomst; anträffat bl. substantiverat. Leopold (SVS) II. 5: 27 (1811). —
(1 b, 2) -SLÄPPIG. bergv. om berg(art) vid malmbrytning: som lätt lossnar (o. faller) i små stycken. NF 3: 804 (1879). JernkA 1892, s. 94. —
(1 b, 2) -SLÖJD.
1) slöjd i syfte att förfärdiga små föremål till prydnad, nytta o. d. (i sht ss. föremål för skolundervisning o. ss. led i terapi); äv. bildl. KrigVAT 1845, s. 107. Hedenstierna Svenssons 32 (1903; bildl., om smådiktning). SFS 1954, s. 1204.
(1 b, 2) -SMIDE. (numera föga br.)
2) klensmide (se d. o. 2). (Sv.) Små-smide, (t.) Schlösser-Arbeit. Lind 2: 807 (1749); möjl. äv. till -smide 1. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 29 (1755). Forssell Handskom. 29 (1920). särsk. i litotes i det bildl. uttr. det är inte småsmide, det är inte småsaker. Granlund Ordspr. (c. 1880). Bondeson Anna 53 (1883).
Ssg (numera föga br.): småsmides-försäljare. till -smide 2: försäljare av klensmide. Schulzenheim PVetA 1803, s. 11. —
(4 h) -SMILA. smila lite grand l. smått; äv. i utvidgad anv., i p. pr., mer l. mindre adjektiviskt: som kännetecknar person som smilar. Liljecrona RiksdKul. 469 (1841). SD(L) 1904, nr 184, s. 4 (: ett .. småsmilande humör). —
(1 b, 4 a) -SMULA. liten l. obetydlig smula; i sht i pl.; äv. bildl. Huset sprängdes i småsmulor. Grotenfelt Mejerih. 215 (1881). Böök ResSv. 8 (1924; i pl., om arv). särsk. i litotes i sådana uttr. som inte vara l. kosta småsmulor, inte vara ngt litet l. obetydligt resp. inte kosta småsummor. Weste (1807). Det var inte småsmulor, det. Sätherberg Dikt. 2: 154 (1846, 1863). —
-SMÅ. (numera bl. ngt vard.) i pl.: mycket små.
(4 h) -SNASKIG. till utseendet (l. uppträdandet) i viss mån oskön l. obehaglig l. motbjudande, smått slafsig o. d.; äv. i utvidgad anv.: som kännetecknar l. anstår den som är till utseendet osv. oskön osv. Ekelund Brev 2: 102 (1928; om konster m. m.). GHT 1945, nr 49, s. 3. —
(4 h) -SNATTRA. snattra lite grand l. smått; äv. oeg. l. bildl.; äv. i p. pr. i utvidgad anv., adjektiviskt: som kännetecknar person som snattrar osv. Carlén Rosen 450 (1842; i p. pr., om talandes ton). Rosenius SvFågl. 4: 298 (1935; om gäss). —
(4 h) -SNATTRIG. (mera tillf.) särsk. i bildl. o. utvidgad anv., om hysteri: som kännetecknas av l. ger sig till känna gm att den därav drabbade talar i viss mån l. en smula snattrande. Martinson Nässl. 304 (1935). —
(1 b, 4 a, b) -SNICKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. särsk. i pl., om små snickararbeten. Rig 1961, s. 134. —
(5 a) -SNILLE. nedsättande: obetydligt l. förment snille; i sht i pl. Bergklint MSam. 1: 193 (1781).
Ssg: småsnille-pack. (numera bl. tillf.) om (samling av) personer betraktade ss. föraktliga l. (moraliskt) mindervärdiga småsnillen. Thorild (SVS) 2: 26 (1784). —
(4 h, 5 a) -SNOBB. i viss mån l. en smula snobbig person l. liten l. obetydlig snobb. En .. småsnobb i engelsk stil. SöndN 1866, nr 42, s. 3. —
(4 h) -SNÅL.
1) i viss mån l. en smula snål, njugg; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., ofta liktydigt med: i viss mån osv. knapp l. karg l. återhållsam; äv. i utvidgad anv.: som kännetecknar person som är i viss mån osv. snål osv. Nybom SDikt. 1: 229 (1861, 1880). Småsnål med ord. Larsson Kunsk. 137 (1909). Olsson Fröding 171 (1950: småsnål försiktighet).
(4 h) -SNÅLA, v., äv. -SNÅLAS, v. dep. (-snåla 1942 osv. -snålas 1904 osv.) vara småsnål. Småsnåla med slantarna. Heidenstam Skog. 128 (1904). —
(4 h) -SNÅLHET~02 l. ~20. jfr -snål 1; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Knorring Cous. 1: 62 (1834). Räddhågad neutral småsnålhet. GHT 1944, nr 96, s. 12. —
(1 a) -SNÄPPA. [fågeln är mycket småvuxen] zool. vadarfågeln Calidris minuta Leisl.; i pl. äv. sammanfattande, om (fåglar av) släktet Calidris Ill. Holmgren Fogl. 868 (1870). SFS 1943, s. 1025 (: alla slags småsnäppor). DjurVärld 9: 378 (1961; i pl., om släktet). —
(1 b) -SNÄRJA. [växten är liten] bot. algen Scytosiphon lomentaria (Lyngb.) Endl. Krok o. Almquist Fl. 2: 97 (1947). —
(4 a) -SNÄRT. liten l. obetydlig snärt; i sht i pl.; särsk. bildl. JWSnellman (1844) i FoU 17: 41. —
(4 h) -SNÄRTA. dela ut småsnärt(ar) l. snärta lite grand l. smått; särsk. bildl. Heidenstam Alienus 1: 67 (1892). —
(4 h) -SNÖA, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat o. vard.) -SNÖGA. snöa lite grand l. obetydligt l. smått. Jäg. 1897, 2: 153. Östergren (1942; äv. -snöga). —
(4 h) -SOVA. sova lite grand l. smått, slumra, ”nicka till” (se nicka till 3). Serenius (1734; under slumber). —
(4 h) -SPARA. spara lite grand l. obetydligt l. småsummor, spara i smått. Tessin Skr. 21 (1761). Östlind Nationalek. 162 (1948). —
(4 h) -SPARKA. sparka lite grand l. smått; äv. med obj., särsk. betecknande fotboll: med små sparkar framdriva. Östergren (1942). —
(4 a, b, 5 d α) -SPEL. särsk. till 5 d α, i fråga om fotboll: spel bedrivet i smått med (överdriven) inriktning på små detaljer l. med ringa l. obetydlig överblick. IdrBl. 1935, nr 25, s. 9. —
(4 h, 5 d α) -SPELA. särsk. till 4 h, om fågel: spela svagt l. lätt. Gellerstedt Hult 5 (1893, 1906). —
(1 a) -SPETT. (föga br.) fågeln Dendrocopus minor Lin., mindre hackspett; i sht i pl.; äv. koll. Rosenius SvFågl. 1: 208 (1917; i pl.). FoFl. 1945, s. 227 (koll.). —
(1 a, 2) -SPIGG. [fisken är mindre än storspigg] zool. fisken Gasterosteus pungitius Lin., tiotaggad spigg; äv. koll. SkandFisk. 20 (1836). FoFl. 1949, s. 109 (koll.).
(1 b, 2) -SPIK. liten spik; i sht i pl.; äv. koll.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som det regnar småspik, det regnar mycket häftigt l. så häftigt l. hårt att regndropparna känns som små spikar. Verelius 205 (1681; i pl.). Det blåste småspik. Strix 1902, nr 20, s. 3. (Det) regnade .. småspik ur en tät, tjock .. molnhimmel. Hellström Storm 179 (1935). —
(1 b) -SPJUTTIG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) försedd med l. täckt av små fläckar, småfläckig. BoupptVäxjö 1810 (om tyg). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 239 (1864). —
(2) -SPJÄLKAD, p. adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ved: späntad i småstycken. Fischerström 1: 304 (1779). —
(1 b) -SPORRE. [växten har liten krona] bot. växten Chaenorrhinum minus (Lin.) Lge. Nathorst SvVäxtn. 15 (1905). —
(4 h) -SPOTTA. spotta lite grand l. smått (o. gång på gång). Serenius (1734; under sputter). Bremer Grann. 1: 13 (1837). —
(1 a) -SPOV. zool. fågeln Numenius phæopus Lin.; äv. koll.; motsatt: storspov; jfr kvid-bonde. VetAH 1772, s. 356. SFS 1932, s. 676 (koll.).
-SPRICKIG. särsk. till 1 b: försedd med små sprickor. Dalin FrSvLex. (1842; under craquelée; om porslin). —
(4 h) -SPRINGA, v. springa lite grand l. obetydligt l. långsamt, lunka, springa så smått. Hiärne 1Hskr. 30 (c. 1715; i uppräkning av ord); möjl. till -springa, sbst. SAOL (1900). —
(4 h) -SPRÅKA. (i sht i vitter stil) tala lite grand l. enkelt l. vardagligt l. anspråkslöst, småprata; ofta liktydigt med: samtala, talas vid; stundom äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Bremer Pres. 47 (1834). Höijer 30Silverp. 260 (1949; om ting). —
(4 h) -SPYDIG. i viss mån l. en smula spydig. Ett .. på en gång välvilligt, småspydigt och lustigt infall. Dagen 1897, nr 259, s. 3. —
-STAD, se d. o. —
-STAM. liten stam; i sht i pl.
1) (numera föga br.) till 1 b, om stam på del av växt. Marklin Illiger 428 (1818; om stam på grodd).
(1 b, 2) -STARR. [växten är jämförelsevis småvuxen] bot. växten Carex nigra (Lin.) Reich.; stundom äv. om Carex chordorrhiza Ehrh., strängstarr; förr äv. om hybrid mellan Carex canescens Lin. (gråstarr) o. Carex dioica Lin. (nålstarr). Fischerström 4: 284 (c. 1795; om hybrid mellan C. canescens o. C. dioica). Selander LevLandsk. 166 (1955; om C. nigra).
(1 b, 4 a) -STAT. liten l. obetydlig stat; motsatt: stormakt; i sht i pl. Fryxell Ber. 6: 397 (1833). särsk. i sg. best., om äldre tiders stadsstat ss. statsform. Almquist VärldH II. 1: 302 (1931).
Avledn.: småstateri, n. (numera bl. mera tillf.) beklagande l. ringaktande, om förhållandet l. företeelsen att ett land, vars befolkning talar samma språk, är uppdelat i flera, små stater. Bolin Statsl. 1: 37 (1868).
småstatlig. (mera tillf.) som gäller l. ankommer på småstat(er). Steffen Krig 4: 205 (1917; om neutralitetsplikt). —
(1 b, 4 a) -STATION. om liten l. obetydlig järnvägsstation; i sht i pl. Strindberg Brev 6: 62 (1886). —
(1 b, 4 a) -STATS-VÄSEN(DE). [jfr -stat] sammanfattande, om allt som hör till l. har samband med förekomsten (i sht i ä. tid) av ett flertal små stater i ett land (i sht ett land vars innevånare har gemensamt språk) l. ett (sådant) lands uppdelning i sådana stater. Hedin Tal 2: 286 (1892). —
(1 b, 2) -STEK. [fsv. smastek, liten stek] särsk. (†) till 2, koll., om stek bestående av småfåglar. Holmberg 2: 115 (1795). SvTyHlex. (1872). —
(4 h) -STEKA. sakta steka (ngt) över svag värme; särsk. i pass. med intr. bet. Steken (bör) stå och småstekas. Langlet Husm. 139 (1883). —
(1 b, 2) -STEN. [fsv. smasten] sten av ringa storlek; i sht i pl. l. koll.; äv. bildl. Rasslet från småstenarna i strandkanten. Schroderus Comenius 82 (1639; koll.). Kasta intet småsteenar åth wår Herre, han kastar stoora igen. Grubb 413 (1665).
Ssgr: småstens-lagd, p. adj. om väg: belagd med småsten; äv. i bild, om livets bana: knagglig, fylld av små motigheter. Wecksell SDikt. 266 (c. 1861; i bild). IllSvOrdb. (1955).
(1 b, 2, 4 h) -STENIG. beströdd med l. uppfylld av l. bestående av småsten l. i viss mån l. en smula stenig. Oldendorp 1: 75 (1786; om jord). Sundström Ljug. 179 (1934; om fäbodväg).
(1 b, 4 a) -STICK. i sht i pl.; särsk. bildl., om ironiskt l. giftigt uttalande. Strindberg TjqvS 5: 28 (1886, 1909). —
(4 h) -STICKA. sticka (ngn l. ngt) lite grand l. obetydligt, ge (ngn l. ngt) småstick. Kræmer Span. 103 (1860; om pikadors lans). —
(1 b) -STICKARE. sport. kort (o. brant) passning (se passa, v.1 IV 1); i sht i pl. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12. —
(1 b ε) -STILAD, p. adj.
2) om person: småskuren l. obetydlig. En mycket alldaglig, mycket småstilad människa. Östergren (1942). —
(1 b ε) -STILT, p. adj. om (text i) bok l. tryck o. d.: vars stil är sammansatt av små bokstäver l. typer, finstilt; äv. substantiverat; jfr -stilad 1. Löwegren Ögonsj. 40 (1891). —
(1 a) -STINTA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten flicka; i sht i pl. NorrlS 1—6: 163 (1899). —
(4 h) -STJÄLA. stjäla i ringa omfattning l. stjäla sådant som är av ringa värde, snatta; äv. med obj. betecknande det som är föremål för l. resultat av stjälandet.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Hon plägar småstiähla. VDAkt. 1693, nr 467 (1692). Handelsvinst .. som småstals på sorter och mått och vikt. Dahlbäck Åb. 85 (1914). —
-STJÄRNA. liten l. obetydlig stjärna; i sht i pl.
2) till 5 a, om idrottsman l. artist o. d. som ej räknas bland de främsta. IdrBl. 1935, nr 9, s. 9. —
-STJÄRNIG. särsk. till 1 b, om yta: försedd med små stjärnliknande figurer. Retzius Djurr. 227 (1772; om yta hos koralldjur). —
(1, 5 a, b) -STOR. halvstor; ofta bildl.: måttligt l. bl. delvis l. förment stor, pretentiös; särsk. om person, närmande sig bet.: uppblåst, högfärdig. Det var honom (dvs. en kyrkoherde) omöjligt att krusa för sådana småstora herrskaper, som ofta finnas i provincer, hvilka ligga något långt ifrån hufvudstaden. Lagerbring Skr. 5 (1764). (Sillhandlaren) sorterade sillen: ”Tri öre för dom små, fem öre för dom småstora, sju öre för dom stor-stora.” TurÅ 1955, s. 160.
Avledn.: småstorhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara småstor. Rudin 2Evigh. 2: 300 (1888). —
(4 a, 5 b) -STRID. liten l. obetydlig strid, skärmytsling; i sht i pl. Lefrén Förel. 1: 311 (1818). —
(1 a) -STRIT. om liten strit (i sht strit tillhörande familjen Typhlocybidæ); i sht i pl.; förr äv. i uttr. brokiga småstriten, om Typhlocyba picta Fabr. 1Brehm III. 2: 168 (1876). Den .. brokiga små-striten. Rebau NatH 1: 668 (1879). —
(1 b) -STRÄTTA. [växten är mindre än (den närstående) Sium latifolium Lin.] (numera föga br.) om växten Berula erecta (Huds.) Coville, bäckmärke; jfr bäck-strätta. (Lat.) Sium angustifolium L., (sv.) Småsträtta. MosskT 1896, nr 4, s. 22. —
(1 a, 2) -STRÖMMING. om småvuxen strömming; i sht koll. Nors .. (är) Intet oljk then insyltade små strömming, som kallas .. anziowen. Spegel 321 (1712); möjl. icke ssg. Cederström Fiskodl. 143 (i handl. fr. c. 1765). —
(1 b) -STUGA. liten stuga; i sht förr särsk. pregnant, om småhus för permanent boende (äv. liktydigt med: egnahem); i sht i pl. VgFmT II. 8—9: 87 (1908). Medel för uppförande av cirka 200 så kallade småstugor. DN 1928, nr 143, s. 12.
(1 b) -STUMP. i sht i pl.; äv. bildl. Berndtson (1880). Sjöman Lekt. 172 (1948; i pl., om tidningsartiklar). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -STUVARE. stuvare som bedriver stuverirörelse i liten skala; i sht i pl.; jfr skut-stuvare. Erixon SthmHamnarb. 26 (1949). —
(2 a) -STYCKA. (numera föga br.) sönderdela l. dela upp (ngt) i små stycken. Alm(Sthm) 1793, s. 44. särsk. (†) i utvidgad anv., i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som utgör ett (efter delning i småstycken erhållet) litet stycke, liten. Ekblad 219 (1764). —
-STYCKE. litet stycke; i sht i pl.
1) till 1 b; äv. bildl. KlädkamRSthm 1585 C, s. 2 a. Rydqvist SSL 2: 60 (1857; i pl., om fragment av handskrift). Flodström SvFolk 428 (1918; bildl.).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 b, om artilleripjäs av liten kaliber. Mankell Krigsm. 2: 30 (i handl. fr. 1617).
3) till 1 b, 5 b, om litet l. obetydligt litterärt l. musikaliskt verk. Hammarsköld SvVitt. 1: 151 (1818). Norlind AMusH 388 (1921). —
(1 b) -STÅNG. liten stång; i sht i pl.; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i pump, uppfordringsverk o. d.: stång vari kolv l. kanna är fäst, kolvstång, pumpstång (motsatt: storstång). Rinman 1: 206 (1788). Wetterdal Grufbr. 301 (1878). —
(1 b, 4 a) -STÄLLE. litet l. obetydligt ställe; i sht i pl.
-STÄLLNING. särsk. till 1 b, 4 a, konkret, om liten befäst ställning (i sht i pl.). Hildebrand Donaumon. 151 (1915). —
(2, 4 h) -STÄNKA. stänka lite grand l. smått l. obetydligt l. i små l. obetydliga droppar; särsk. opers., i fråga om regn; jfr -dugga. Linc. Dddd 2 b (1640). —
-STÖTT, p. adj.
1) (†) till 2 a: (i mortel l. dyl.) sönderstött i små delar l. partiklar, finkrossad. BOlavi 11 b (1578). Lindh Huuszapot. 162 (1675: småstött Kumin).
2) till 4 h, om person: i viss mån l. en smula stött l. förnärmad l. sårad. Braun Namnl. 231 (1849). —
(4 a) -SUMMA. liten l. obetydlig summa; i sht i pl.; särsk. i sådana uttr. som betala i småsummor, betala i småposter. Det var inga småsummor det! Nyblom Twain 1: 122 (1873). Hammar (1936: i småsummor). —
(4 h) -SUPA. supa i ringa l. obetydlig omfattning l. i små kvantiteter (o. ofta); stundom: skåpsupa. Wvbraun (1837) i Sturzen-Becker 1: 30. IllSvOrdb. (1955). —
(4 h) -SUR. i viss mån l. en smula sur.
2) (vard.) om person: i viss mån osv. missnöjd l. förargad; äv. i utvidgad anv., om utseende: som i viss mån osv. vittnar om missnöje l. förargelse. Lagerlöf Bannl. 226 (1918; om utseende). Bergman Kerrm. 225 (1927).
(4 h) -SURA. (vard.) om person: (gå omkring o.) vara småsur (se d. o. 2). Berg BlåDrag. 45 (1936). —
(1 a β) -SVEN. [fsv. smasven] gosse l. yngling (företrädesvis av frälse börd) i tjänst ss. uppvaktande l. lägre tjänare hos frälseman l. annan förnäm l. framstående person för vinnande av inträde i kretsen l. klassen av svenner l. väpnare, page; äv. (o. ofta ss. tillnamn på förutvarande småsven i ovan angiven bet.) allmännare, om tjänare l. vapendragare l. fogde; utom bildl. (se slutet) l. arkaiserande numera bl. i skildring av ä. förh.; jfr -dräng 2. Biörn Smaasswæn ffogthe i wæsbo. G1R 1: 170 (1523). Pedher bruntheson wår småswen. Därs. 6: 214 (1529). Johannes Magni Electus til Ubsala .. hade en hoop förnembliga Adelsmans Barn til Hoff-Junckare, Skäncker och Småswenner. Girs G1 64 (c. 1630). Småsvennerne (Pagerne) buro up maten, upvaktade wid bordet, woro altid tilstädes i Maket utan för Konungens (dvs. E. XIV:s) kammar och fölgde efter honom hvart han gick. Dalin Hist. III. 1: 620 (1761). Larsson SvHFolksk. 23 (1898). särsk. bildl. PoetK 1822, 1: 10. GHT 1943, nr 38, s. 8.
Ssgr (†): småsvens-dräng. dräng med uppgift att passa upp på småsvenner (vid hov)? KlädkamRSthm 1580 C, s. 32 a. HovförtärSthm 1586 B, s. 242.
-fatdräng. om dräng med uppgift att handha öl åt småsvenner (vid hov)? HovförtärSthm 1586 B, s. 33. —
-SVENNE-GÅVA. [ssg till -sven] (i fråga om förh. på 1500-talet i Finl.) i pl., om pålaga som av allmogen skulle utgöras till konungens fogde (småsven) på Nyslott. HFinlH 3: 248 (1555). —
(4 h) -SVETTAS, v. dep., -ning. svettas lite grand l. obetydligt l. smått; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om attack l. skov av sådan svettning. Tessin Bref 1: 155 (1752). Salén Infekt. 183 (1933: Upprepade småsvettningar). —
(4 h) -SVÄRJA l. -SVÄRA. svärja lite grand l. obetydligt (i sht lågmält l. med användande av milda svordomar); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Wingård Minn. 1: 45 (1846). Wallengren EnHvarProf. 15 (1894; bildl.). —
(1 a) -SVÄRTA. [fågeln är mindre än Melanitta fusca Lin., svärta] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om andfågeln Melanitta nigra Lin., sjöorre. Linné MethAv. 30 (1731). —
(5 b) -SYN. (mindre br.) om (benägenhet för) pedantiskt l. småskuret l. småttigt betraktelsesätt. Östberg ArkAnt. 129 (1928). Östergren (1942). —
(4 a) -SYND. ringa l. obetydlig synd; äv. konkret, om resultat av sådan synd; i sht i pl.; ofta (skämts.) i förbleknad anv. Nyblom Twain 1: 102 (1873). Samtiden 1873, s. 170 (konkret). —
(4 h) -SYNDA. begå ringa l. obetydlig synd l. synda i ringa l. obetydlig mån l. omfattning; i p. pr. äv. substantiverat. LD 1959, nr 149, s. 4 (: den småsyndande). —
(5 b) -SYNT, p. adj. [jfr -syn] (mindre br.) om person: som har l. är benägen för ett pedantiskt l. småskuret l. småttigt betraktelsesätt. Knöppel SvRidd. 5 (1912). Östergren (1942).
(1 a β) -SYSKON. yngre syskon; äv. bildl.; i sht i pl. Lundell (1893). Hedin Pol 2: 577 (1911; bildl.). —
(4 a) -SYSSLA, r. l. f. ringa l. obetydlig syssla; företrädesvis i pl. (ofta: små bestyr l. ärenden). GBanér (1596) i HB 2: 288. Som en orosande löper han mellan småsysslorna, den ena oviktigare än den andra. Aspenström Bäck. 57 (1958). —
(4 h) -SYSSLA, v. syssla lite grand l. smått med ngt l. syssla med ngt ringa l. obetydligt, utföra småsysslor. Acrel Chir. 335 (1759). —
(2) -SÅGAD, p. adj. (numera föga br.) om växts blad: finsågad, fintandad. Hartman Fl. XXXII (1832). Rosendahl Farm. 328 (1896). —
(4 h) -SÅGANDE, p. adj. bildl., om fågelläte: som erinrar om ett svagt ljud från en såg. Gellerstedt Hult 13 (1894, 1906). —
(1 b, 4 h) -SÅGIG. (numera föga br.) om egg: försedd med små tänder l. i viss mån l. lite grand tandad. Berzelius Kemi 3: 312 (1818). —
(2, 5 b) -SÄD. (numera föga br.) om (på rot stående l. skördad) säd vars korn är jämförelsevis små l. svagt utvecklade, säd av låg kvalitet. SmålHembygdsb. 4: 35 (i handl. fr. 1749). BoupptVäxjö 1876. —
(1 b) -SÄDE. (†) om (jämförelsevis lågvuxen) gröda bestående av kål, rovor, ärter o. d. Hülphers Norrl. 1: 57 (1771). —
(1 a, 2) -SÄL, äv. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -SJÄL, sbst.2, m. l. r. (-själ 1910 osv. -säl 1880 osv.) om småvuxen säl(art); ofta koll. Nordenskiöld Vega 1: 440 (1880; koll). Västerb. 1923, s. 90. —
(1 b) -SÄRV. bot. om den lågvuxna varieteten Zannichellia palustris Lin. var. repens Boenn. av växten hårsärv, liten hårsärv. SvUppslB 13: 647 (1932). —
(1, 4 h) -SÖT. liten l. obetydlig o. söt l. i viss mån l. en smula l. obetydligt söt, näpen; äv. om person med tanke på dennes beteende: i viss mån osv. rar l. omtänksam. Hasselroth Campe 40 (1794; om litterärt verk). Alla dessa herrar, som äro så artiga och småsöta mot oss, ”det svagare könet”. Wetterbergh SamhKärna 2: 34 (1857). Flickan var småsöt. Sjöman Lekt. 262 (1948). —
(1 b) -SÖTA. (numera föga br.) växten Gentianella baltica (Murb.) Börner, kustgentiana (som är mera småvuxen än den närstående Gentianella campestris (Lin.) Börner, fältgentiana). Lyttkens Växtn. 369 (1906). —
(1 b) -TAGG. särsk. zool. o. bot. om liten tagg l. litet taggliknande parti av ytan på vävnad; i sht i pl. SkandFisk. 154 (1842; på huden hos rocka). ArkBot. IV. 18: 13 (1905; på blad). —
(1 b) -TAGGAD, p. adj. särsk. zool. om fisk: som (på kroppen) har små taggar, småtaggig. Nilsson Fauna 4: 737 (1855; om näbbrocka). —
(1 b) -TAGGIG. försedd med små taggar l. taggliknande bildningar l. utskott; äv.: formad ss. l. till formen erinrande om små taggar osv. Fischerström 4: 22 (1792; om hallonbuske). Portf. 1850, s. 192 (om tillskurna detaljer av klädesplagg).
(1 b) -TAND.
2) bot. o. zool. på yta (av hud l. annan vävnad): tandformigt l. om tand erinrande parti l. utskott; i sht i pl. Marklin Illiger 344 (1818). —
(1 b) -TANDAD, p. adj. i sht bot. försedd med småtänder (se -tand 2), fintandad. Marklin Illiger 344 (1818). Weimarck SkånFl. 252 (1963; om blad). —
(1 b) -TARM. [fsv. smatharmar, pl.] (numera bl. i skildring av ä. förh.) benämning på envar av de i tunntarmen ingående delarna tolvfingertarmen, tomtarmen o. krumtarmen; företrädesvis i pl., sammanfattande, om tunntarmen. VarRerV 8 (1538). Små-tarmarna af feta kalfwar giöres rena på följande sätt (osv.). Warg 98 (1755). SvMerc. 6: 220 (1760; om krumtarm). —
(4 h) -TASSIG. (numera bl. i vissa trakter, vard.) barnslig. Landsm. II. 3: 79 (1887). Cannelin (1939). —
(1 b) -TAVLA. liten tavla; i sht i pl.
2) konst. om konstverk i form av en (gm teckning l. målning l. etsning l. gravering l. litografi o. d. framställd) bild i litet format; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Snellman Tyskl. 251 (1842). Schück AllmLittH 3: 190 (1921; i pl., om litterära bilder av äktenskap). —
(1 b, 5 b) -TEATER. liten l. obetydlig teater; i sht i pl.
1) om teaterlokal l. -scen; ofta svårt att skilja från 2. Hodell Andersson 11 (1866). André Montewis, en begåvad teaterförfattare, vars lättare enaktare uppfördes på småteatrarna. Wrangel Minn. 281 (1925).
-TECKEN. litet tecken; i sht i pl.
2) till 4 a, om utseende l. åtbörd l. dyl. som utgör tecken på ngt. AnderssonBrevväxl. 1: 346 (1836). —
(1 b, 2) -TEGEL. i sht koll.; särsk. (förr) om tegel av formatet 250×120×65 mm; motsatt: stortegel. Rinman 2: 1133 (1789). —
(1 b) -TELN l. -TELNA, äv. -TÄRNA, sbst.1, r. l. f. (-teln 1914 osv. -tärna 1887 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) av jämförelsevis smäcker lina bestående skoning längs näts sidokanter o. underkant (motsatt: storteln längs överkanten); äv. om (dimension på) lina använd ss. sådan skoning; äv. ss. ämnesnamn. Strindberg Hems. 7 (1887; ss. ämnesnamn). Vid stångens ända fastgöres nu (vid stångkroksfiske) refven, som är af kalibern småtärna kallad. Dens. Blomst. 42 (1888). Fatab. 1914, s. 37 (från Uppl.). —
(4 h) -TILLRANDE, p. adj. om vatten l. vattensamling l. vattendrag: som rinner långsamt fram. Hallman Blacksta 8 (1748). —
(4 a, b) -TILLVERKNING~020. tillverkning i liten l. obetydlig omfattning; särsk. konkret(are), om (resultat av) omgång av sådan tillverkning. Heckscher EoH 283 (1922; konkretare). —
(5 b γ) -TIMME. [eg.: timme betecknad med låg siffra; jfr motsv. anv. av eng. small hours, pl.] (numera bl. ngt vard.) om envar av de närmast efter midnatt följande timmarna; företrädesvis i pl. Komma hem långt fram på småtimmarna. Johansson Dagb. 2: 165 (1884; i pl.). Östergren (1942). —
(2) -TIMMER. [fsv. smatimber] skogsv. koll.: timmer l. virke av klena dimensioner (för användning till pitprops, pappersmassa o. d.); motsatt: stortimmer. Lundell (1893). —
(4 a) -TING, sbst.1 (förr) om tingssammanträde med nämnd bestående av tre nämndemän (liten nämnd); i sht i pl. Östergren (1942). —
-TING, sbst.2 [fsv. smaþing] om ngt smått; i sht i pl.
1) till 1 a, 2, om levande väsen, småkryp. Rosenius SvFågl. 4: 28 (1931). särsk. (numera föga br.) koll., om övernaturliga väsen, småfolk. Roos Norrsk. 151 (1897).
8) till 4 a, 5 b, i förbleknad bet., om ngt som uppfattas ss. ringa l. obetydligt, småsak, obetydlighet. Vardagens l. livets småting. Wikner Pred. 361 (1879).
Ssgr: småtings-ekipering. (numera föga br.) till -ting 2, konkret, om utrustning l. kläder bestående av småting. KrigVAT 1835, s. 123.
-göra. (mera tillf.) till -ting 6, om liten l. obetydlig syssla l. uppgift l. små l. obetydliga sysslor l. uppgifter o. d. Larsson Hemmab. 213 (1916). —
(2, 5 b) -TIONDE. (förr) tionde av småboskap, föl o. dyl. l. mindre betydande produkter från lantgård (ss. ärter, kål, rovor, humle, smör m. m.). G1R 10: 282 (1535). Cederlöf FinlPrästEkon. 169 (1934). —
(4 a, b) -TJAFS. (äv. -tjavs) (vard.) irriterande l. ihållande struntprat. Höijer 30Silverp. 127 (1949). —
(1 a ε, 4 j, 5 a β) -TJUV. [fsv. smathiuver] förövare av ringa l. obetydlig(a) stöld(er), snattare; äv. oeg.; i sht i pl. Verelius 127 (1681). Hedberg VKind. 276 (1954; oeg.). —
(4 a, b, 5 b) -TJUVERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (små- 1936 osv. smått- 1681) [jfr -tjuv] (numera bl. mera tillf.) om förhållandet l. verksamheten att föröva ringa l. obetydlig(a) stöld(er), snatteri. Verelius 237 (1681). —
(4 a) -TJÄNST. liten l. obetydlig tjänst; i sht i pl. Springa ärenden och göra småtjänster. Björn Pap. 49 (1794). —
(4 h) -TOKIG. i viss mån l. en smula tokig; äv. i förbleknad bet.: lustig, tokrolig. KOF II. 1: 32 (1650). Weste FörslSAOB (c. 1815; förbleknat). —
(4 a, h) -TOKIGHET~002, äv. ~200. [jfr -tokig] egenskapen l. förhållandet att vara i viss mån l. en smula tokig; äv. i förbleknad bet.: lustighet, tokrolighet; i pl. äv. konkretare, om utslag av sådan egenskap osv. Nordforss (1805). Weste FörslSAOB (c. 1815; i pl., konkretare). —
(4 h) -TORFTIG. (†) som har små behov. VDAkt. 1688, nr 727 (: sin uthgambla och småtorfftige kropp). —
(1 b) -TORN, sbst.1, r. l. m. liten torn; i sht i pl. BotN 1854, s. 11 (i pl., om tornar på blad). —
a) om litet torn på kyrkbyggnad, takryttare, fial (se fial, sbst.1); motsatt: huvudtorn. HH 20: 222 (c. 1595).
Ssg: småtorps- l. småtorp-system. om system för drivande av jordbruk gm inrättande av ett l. flera till brukningsenhet knutna torp. LAHT 1890, s. 352. —
(1 a, 2) -TORSK. om liten l. ung torsk (motsatt: stortorsk); ofta om den i Östersjön förekommande småvuxna torsken; äv. koll.; i pl. äv. allmännare, om små fiskar tillhörande torsksläktet; jfr dvärg-torsk. Om Måndags middagen: Grynwellingh och bergertorsk eller småtorsk. Tegnér SvBild. 302 (i handl. fr. 1693). Ekström AfhFiska 31 (1845; om ung torsk). Nilsson Fauna 4: 568 (1855; i pl., allmännare). I Östersjön blir Torsken ej så stor, hvarföre man plägar kalla honom Småtorsk. Sundevall Zool. 115 (1864). —
(4 h) -TRAMPA. trampa lite grand l. obetydligt l. smått (särsk. ss. uttryck för leda l. otålighet l. osäkerhet l. nervositet o. d.). MoB 4: 36 (1795). Lo-Johansson Gen. 348 (1947). —
(5 b γ γ’) -TRANSPORTSEDELS-KONTOR. (förr) om kontor inom riksens ständers bank som utställde transportsedlar i låga valörer; i sht dels i sg. best., dels i uttr. småtransportsedels- och avräkningskontoret; jfr -sedels-kontor. SthmHCal. 1761, s. 65 (: Små Transport-Sedels Contoiret). SthmStCal. 1796, s. 98 (: Små Transport-Sedels och Afräknings-Contoret). —
(1 a) -TRAPP. [fågeln är mindre än stortrapp] zool. fågeln Otis tetrax Lin. Nilsson Fauna II. 2. 2: 11 (1834). —
(4 h) -TRAVA. trava i lugnt l. långsamt tempo; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Dalin FrSvLex. (1843; under trottiner). Zilliacus JapSt. 104 (1896; om uppasserskor). —
(1 b, 4 h) -TREVLIG. liten o. trevlig l. i viss mån l. en smula trevlig (särsk. om rum l. annan lokalitet: gm sin ringa l. begränsade rymd l. utbredning intim l. ombonad l. trivsam l. hemtrevlig o. d.); äv. om person l. uppträdande l. verksamhet o. d.: som kännetecknas av l. ger uttryck för intim l. trivsam l. hemtrevlig stämning l. prägel. Bremer Nina 280 (1835; om persons sätt). Topelius Vint. I. 1: 320 (1860, 1880; om turnyr). Genom en mycket liten och småtrevlig dalkjusa letade sig en fredligt tveksam och dröjande bäck. Martinson i 3SAH LX. 1: 26 (1949). —
(1 b, 4 h) -TREVLIGHET~002, äv. ~200. jfr -trevlig; äv. konkret, om ngt småtrevligt. CLarsson (1878) hos Nordensvan Larsson 1: 51 (i pl., konkret). Ödman LitetTill 122 (1904, 1910). —
(1 b, 4 a) -TREVNAD. särsk. om prägel l. karaktär av intimitet l. trivsamhet l. hemtrevlighet; jfr -trevlighet. Gellerstedt i 3SAH 25: 34 (1911). —
(1 b, 4 h) -TRIVSEL. jfr -trevlighet. Lo-Johansson Kungsg. 268 (1935; i fråga om lunch i hemmiljö). —
(1 a) -TROLL. litet troll; äv. bildl.; i sht i pl. Om Åskian intet wore, så hade man ingen fredh för småtroll. Grubb 613 (1665). Bremer NVerld. 2: 407 (1853; bildl.). —
(1 b, 2, 4 a) -TRYCK. i sht bibliot. koll., om accidenstryck; äv. om enskild trycksak utgörande accidenstryck. SvBL 4: 175 (1862). Lundin NSthm 353 (1888: ett antal småtryck).
(1 b) -TRÅD. [fsv. smathradher, fin tråd] särsk. om liten l. fin växtfiber; i sht i pl. VetAH 1814, s. 38. —
-TRÅDIG. särsk. till 1 b, om stam l. stjälk o. d.: bestående l. sammansatt av småtrådar. Marklin Illiger 56 (1818). —
-TRÄ.
2) (numera föga br.) till 2, om (sågat) virke av klena dimensioner; jfr -virke. SD 1899, nr 230, s. 6. —
(1 b) -TRÄD. litet l. småvuxet träd; stundom äv. om liten l. småvuxen trädart; i sht i pl.; jfr -trä 1. Dalin (1854). Lindman LbBot. 113 (1904; om trädart). —
(1 b) -TRÄD-PIL. [växten är lågvuxen] (numera föga br.) växten Salix arbuscula Lin., risvide; jfr -trädssälg. Nyman VäxtNatH 2: 263 (1868). Därs. 244 (1873). —
(1 b) -TRÄNJON. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (bär av) växten Vaccinium oxycoccus Lin. ssp. microcarpum Turcz., dvärgtranbär. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 208 (1901). —
(1 b) -TRÄSK. litet träsk. l. (numera bl. i vissa trakter) liten sjö; i sht i pl. Wahlenberg KemiLappm. 31 (1804; i pl., om små sjöar). MosskT 1893, s. 17. —
(4 h) -TRÄTA, v. träta lite grand l. obetydligt l. smått; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. i den särsk. förb. småträta fram10 4 (viss tidsperiod), tillbringa (viss tidsperiod) med att småträta. Småträta med varandra l. över l. om ngt. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 157 (1701). Törneros (SVS) 1: 196 (1824; om bofink). De .. småträta fram deras fattiga lif. Bremer Grann. 1: 223 (1837). —
-TUGGA. (små- 1762 osv. smått- 1611)
1) till 2: tugga sönder i små delar, tugga fint; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Forsius Phys. 330 (1611; p. pf.).
2) till 4 h: tugga lite grand l. långsamt l. med små käkrörelser. CGTessin (1762) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 83. —
(4 a) -TULL. (förr) företrädesvis i pl. (i sht i pl. best.) o. ss. ssgsförled.
1) om landtull (se d. o. 1); äv. om rätt att uppbära sådan tull o. om inkomst därav. Stiernman Com. 1: 982 (1629). (J. Lillieström) fick (ss. vice president i pommerska regeringen) uppbära sin lön af småtullarne. BL 8: 203 (1842). Utom den egentliga (tull-)taxan kom .. (före 1662) småtullar och extra beskattning (på socker). LAHT 1892, s. 25.
2) om landtull (se d. o. 2). Bergv. 2: 547 (1750). Här (dvs. vid Norrtull) var station för en af Stockholms landt- eller s. k. småtullar, där fordom accis upptogs för till hufvudstaden från landsorten införda varor. SErikÅb. 1913, s. 100.
3) i pl. best., närmande sig bet.: landtullverket; särsk. i sådana uttr. som inspektor över småtullarna, landtullinspektör, vaktmästare vid småtullarna, landtullvaktmästare; jfr landtull 3. BtHforsH 1: 96 (1643: inspectoren öfver småtullarne). BoupptSthm 1675, s. 681 a (: Wacktmest(are)n widh småtullarne).
Ssgr (till -tull 1; förr): småtull- l. småtulls-arrende. arrende av inkomster av landtull. 2RA 1: 43 (1719).
-betjänt. landtullbetjänt. Stiernman 5: 988 (1707).
-TULLNÄR. [till -tull] (förr) tullnär vid landtullverk; jfr -tull-betjänt. Arnell Stadsl. 93 (1730). —
(1 a, 2) -TUNGA. zool. flundrefisken Solea lutea Risso (som är mindre än tunga). FoFl. 1907, s. 193. —
(4 a) -TUSENDE. (†) i uttr. efter småtusende, i mängd innehållande 1000 stycken. Spiken försäljes antingen efter stortusende, då 1200 stycken räknas på hvart tusende, eller efter småtusende, som innehåller jämnt 1000:de. Rinman 2: 785 (1789). —
(4 h) -TUTA, v.1 särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl., om fågel: utstöta små, tutande läten. Rosenius SvFågl. 1: 303 (1919). —
(4 h) -TUTA, v.2 (numera bl. vard.) i liten l. obetydlig omfattning dricka toddy l. grogg l. dyl. Adelsköld Dagsv. 1: 297 (1899). —
(1 b, 4 h) -TUVIG. om mark: formad i l. täckt l. översållad av små tuvor l. i viss mån l. en smula tuvig. Brunius Resa 1838 8 (1839). —
(1 b) -TVÅL. liten tvål; i sht i pl.; äv. koll. GripshInvent. Fatbursinvent. 1549; jfr Fatab. 1907, s. 91. —
(2, 4 b) -TVÄTT.
1) abstr.: liten tvätt (motsatt: stortvätt); tvätt av små klädesplagg (t. ex. underkläder, barnkläder). Det är dyrare med flera småtvättar än en rejäl stortvätt. Weste (1807).
(2, 4 a) -TVÄTT-MASKIN. tvättmaskin för småtvätt; tvättmaskin rymmande jämförelsevis liten mängd tvättgods. Sonesson BöndB 1095 (1955). —
(5 d β) -TYCKA. (ngt vard.) hysa l. framföra småskuren l. småttig mening l. åsikt, tycka (i) smått. Expressen 1963, nr 157, s. 4. SvD(A) 1968, nr 265, s. 29 (: ett allmänt småtyckande). —
(4 a) -TYCKE. (numera föga br.) småförälskelse; i sht i pl. Hummel Flick. 3 (1797). De Geer Minn. 1: 60 (1892). —
(2) -TYG.
(4 b) -TYRANNI. om tyranni i ringa grad l. omfattning l. i fråga om småsaker, tyranni i smått. Ahnfelt Rääf 62 (i handl. fr. 1814). —
(1 b) -TYSK. [efter t. kleindeutsch] hist. motsatt: stortysk.
I. adj.: som utgör l. ingår i l. har avseende på en av små självständiga stater bestående liten tysk förbundsstat (utan inbegrepp av Österrike o. under ledning av Preussen). 2NF 6: 446 (1906).
II. sbst.: anhängare av (den 1848 väckta) tanken på en liten tysk förbundsstat (utan inbegrepp av Österrike o. under ledning av Preussen), lilltysk; i sht i pl. NF (1890). —
(1, 4 h) -TÄCK. jfr -söt; äv. substantiverat. SvBrIt. 2: 22 (1690). Rademine Knigge 2: 103 (1804; om joller). ”Inte pråligt, men småtäckt” — sa’ fan, målade svansen ärtgrön. Holmström Sa’ han 44 (1876). Ödman Reseb. 27 (1907; substantiverat). —
(1, 4 h) -TÄCKHET~02 l. ~20. [jfr -täck] egenskapen l. förhållandet att vara liten o. täck l. smått täck. Weste (1807). —
(5 d β) -TÄNKT, p. adj. (numera bl. i högre stil) om person: till tänkesättet smått tilltagen, i smått tänkande; äv. i utvidgad anv., med sakligt huvudord: kännetecknande för person som är till tänkesättet smått tilltagen osv.; jfr -sint. Liljestråle Fid. 55 (1772). SP 1792, nr 153, s. 1 (: småtänkt egennytta).
Avledn.: småtänkthet, r. l. f. (numera bl. i högre stil) egenskapen l. förhållandet att vara småtänkt; jfr småsinthet. Nordforss (1805). —
(1 a) -TÄRNA, sbst.2, f.
1) (numera bl. arkaiserande) liten flicka (av frälse börd) i tjänst ss. uppvaktande l. lägre tjänarinna hos förnäm familj; i sht i pl. Stagnelius (SVS) 4: 299 (1823).
(1 a) -TÄRNA, sbst.3, f. l. r. zool. simfågeln Sterna albifrons Pall. (som är småvuxen). Nilsson Fauna II. 2. 2: 198 (1834).
(2) -TÄRNIG. (†) finkornig; särsk. om mineral o. d.; motsatt: grov-tärnig o. stor-tärnig. Bromell Berg. 81 (1730). VetAH 1804, s. 157 (: småtärnig feltspat). —
(4 h) -TÄVLA. idrott. tävla i smått l. i småtävling(ar). IdrBl. 1935, nr 58, s. 6. Därs. nr 90, s. 2 (: småtävlandet). —
(1 b, 4 h) -UDDIG. som har små uddar l. som är i viss mån l. en smula uddig; äv. bildl. En småuddig kvickhet. Weste (1807). —
(1 a β) -UNGE. liten unge; i sht i pl. Rosenius SvFågl. 2: 140 (1922; i pl., om fågelungar). särsk. (vard.) om litet barn. Nyblom Österut 74 (1908). —
(1, 4 h) -VACKER. jfr -söt; äv. substantiverat. Envallsson TokrolNatt. 5 (1791). Nyblæus Forskn. I. 1: 336 (1873, 1879; substantiverat). —
(1 a) -VADARE. [fågeln är jämförelsevis småvuxen] zool. vadarfågel tillhörande familjen Charadriidæ; i sht i pl. (äv. om familjen). FoFl. 1918, s. 65. DjurVärld 9: 331 (1961; i pl., om familjen).
(1 b) -VAGN. liten vagn; i sht i pl. 2UB 9: 421 (1905). särsk. om småbil. Nerén HbAut. 1: 19 (1911). —
(1 a) -VAKTEL. (†) om fågeln Pinicola enucleator Lin., tallbit; jfr natt-vaka, sbst.1 3. Svederus Jagt 347 (1831). —
(4 b, 5 b) -VAL, n. om val av jämförelsevis liten l. obetydlig omfattning l. betydelse. SvD(A) 1942, nr 9, s. 4. —
(1 b) -VALLS-HÖ. (†) om hö från liten gräsvall (se d. o. 2), utäng l. dyl. G1R 16: 85 (1544). IErici Colerus 1: 273 (c. 1645). —
(1 a, 2) -VAR, förr äv. -VARV, sbst.1, m. l. r. (-hvarf 1846—1895. -var (-hv-) 1855 osv.) [med avs. på senare leden se piggvar] zool. fisken Phrynorhombus l. Zeugopterus norvegicus Günth. (som är småvuxen). SkandFisk. 200 (1846). SvFiskelex. (1955). —
-VARM. särsk. kok. till 1 b, om rätt: liten o. varm; företrädesvis i n. sg., substantiverat, om liten varmrätt l. (koll.) om små varmrätter serverad(e) ss. smörgåsbord; äv. mer l. mindre bildl. Kallskuret och småvarmt. Ta in det småvarma. Hedenstierna Svenssons 60 (1903). Tag småvarmt från den Bonnierska buffén. Olrog Rosenbl. 1: 25 (1945). SDS 1946, nr 123, s. 3 (: småvarma rätter). —
(4 a) -VARV, sbst.2, n. (förr) i fråga om hyttebruk: varv (bestående av få uppsättningar) i vilket inbrukarna (o. därmed malmbeskickningens sammansättning) ofta växlade. Lindberg (o. Johansson) Karlskoga 23 (i handl. fr. 1751). JernkA 1853, s. 93. Arbetaren (kan) först efter ett noga aktgifvande på hyttegången under flere utslag småningom närma sig en (för tackjärnet) afpassad sättningsgrad, efter hvars ernående han vid bergsmanshyttorne med sina många småhvarf och storhvarf .. ofta blifver åter försatt i samma svåra och bekymmersamma belägenhet. Därs. 1857, s. 111. —
(1 b, 4 a) -VARV, sbst.3, n. i fråga om skeppsbyggnad: litet l. obetydligt varv; i sht i pl. LD 1958, nr 156, s. 8. —
(1 b) -VATTEN. om liten l. obetydlig vattensamling; i sht i pl.; jfr -sjö 1. NerAlleh. 1886, nr 122, s. 2. —
(1 b) -VECK. geol. i berggrund o. d.: litet veck åstadkommet gm påverkan av tryck; i sht i pl. TurÅ 1978, s. 171. —
(1 b) -VECKAD, p. adj. geol. om berggrund o. d.: gm påverkan av tryck hopskjuten i små veck. SvGeogrÅb. 1946, s. 157. —
(1 b, 2) -VED. [fsv. smavidher] (förr hushållsändamål avsedd) småhuggen ved l. ved av klent virke; motsatt: långved; jfr pinn-ved. Dædalus 1949, s. 80 (1746). Uhr Koln. 24 (1814; om virke av 2—3 tums diameter). TurÅ 1937, s. 104.
Avledn.: småveda, v. (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på kolmila: täcka med småved. BlBergshV 18: 97 (1687). Wallner Kol. 19 (1746). —
(2) -VERK, sbst.1 (numera bl. i skildring av ä. förh.) om det vid vändrostning erhållna finaste godset. Ekman RelSmältewStKåpparbg 69 (1704). Rinman 2: 740 (1789). —
(4 a) -VERK, sbst.3 litet l. obetydligt verk; i sht i pl.
1) (numera bl. mera tillf.) om prestation l. bedrift o. d.; motsatt: storverk. SC 3: 182 (1822). Remmer FöregDöde 3 (1828).
(1 b, 5 b) -VERS.
2) litet l. obetydligt diktverk (i sht i pl.); i sg. äv. om poesi bestående av l. kännetecknad av sådana diktverk. Skriva småvers på lediga stunder. 2VittAH 7: 361 (1797, 1802). Din recensering är lam, din rimmade småvers prosaisk. Polyfem IV. 10: 2 (1811). Porthan (skrev) då och då .., mera för den goda sakens skull än af ingifvelse, sina korrekta småvers. Lagus Kellgren 289 (1884). —
(1 a) -VESSLA. zool. mårddjuret Mustela nivalis Lin. (som är småvuxen). Leijonflycht (1827). Nordenskiöld Vega 2: 51 (1881).
(4 h, 5 d α) -VETANDE, p. adj. (†) som har klent förstånd, mindre vetande, efterbliven. Hembygden(Hfors) 1910, s. 135 (c. 1853). —
(2, 5 b) -VETE. (numera bl. i skildring av ä. förh., i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om säd bestående av (små) vetekorn av låg kvalitet, som vid rensning avskilts; jfr -säd. Träskman Fjäd. 48 (1948). —
(4 a, 5 b) -VETT. (†) vett i småsaker, hyfs, umgängesvett; äv. nedsättande: smått tilltaget vett, inskränkthet, småskurenhet, omdömeslöshet, inbilskhet, dumhet; äv. konkret, om utslag av smått tilltaget vett osv.; i sg. best. äv. i utvidgad anv., sammanfattande, om personer som kännetecknas av smått tilltaget vett osv. KyrkohÅ 1908, s. 227 (c. 1780: öfva sig i småvett och belefvenhet). Snart Tidens pust skall blåsa bort / Dit (dvs. Kellgrens) småvetts lätta tisteldun. Thorild (SVS) 1: 113 (1784). Weste (1807; äv. konkret). 2VittAH 10: 276 (1814; i utvidgad anv.). Meurman (1847). —
(4 h, 5 d α) -VETTIG. (†) vettig i småsaker; som har smått tilltaget vett, inskränkt, omdömeslös, inbilsk (äv. pregnant: förvirrad, oredig); äv.: någorlunda l. tämligen vettig. Weste (1807). Småvettig .. (dvs.) Vettig i småsaker, som mera inbillar sig vara än verkligen är vettig. Temligen vettig. Dens. FörslSAOB (c. 1815). Småvettig var gubben på sistone. Topelius Fält. 4: 220 (1864). —
(1 b) -VIAL. [växten är ganska småvuxen] (numera föga br.) om växten Lathyrus sphæricus Retz., vårvial. Lilja SkånFl. 935 (1870). Lyttkens Växtn. 628 (1908). —
(1 b) -VICKER. [växten har små frön] (tillf.) om växten Vicia sativa Lin., fodervicker. SvVäxtförädl. 1: 268 (1951). —
(1 b) -VIDE. [växten är jämförelsevis småvuxen o. har små blad] (†) växten Salix aurita Lin., bindvide. Krok o. Almquist Fl. 1: 170 (1891). Därs. 173 (1900). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 615 (1901). —
(4 h) -VIDRIGHET~002, äv. ~200. jfr -vidrig; förr äv. i fråga om vind: egenskapen l. förhållandet att vara svag o. komma mot ngn(s rörelseriktning). Törneros (SVS) 2: 219 (1827). —
(1 a) -VIGG, sbst.1, m. l. r. [anledningen till benämningen är möjl. att viggen är mindre än den i samma trakter häckande berganden] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dykanden Aythya fuligula Lin., vigg; jfr myr-svärta, sbst.1 1. FoFl. 1920, s. 116. —
(4 a, b) -VIGG, sbst.2, r. (i sht i vissa kretsar, vard.) (upptagande av) handlån. Schück i 3SAH LII. 2: 690 (1941). —
(1 b, 4 h) -VIKAD, p. adj. (mera tillf.) om kontur hos strand: kännetecknad av förekomsten av små vikar l. smått kännetecknad osv. av vikar. SvGeogrÅb. 1940, s. 45. —
(1 a) -VIKARE. [anledningen till benämningen är att den baltiska vikaren är mindre än knubbsälen, som i vissa trakter kallas vikare] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sälen Pusa hispida botnica Gmel., baltiska vikaren. Svederus Jagt 137 (1831). —
-VIKT.
2) till 5 b γ, i sådana uttr. som säljas i småvikt, säljas i minut (se minut, sbst.3). Östergren (1942). —
(4 h, 5 d α) -VIKTIG. viktig i smått l. i viss mån l. en smula viktig; äv. om person: som mer l. mindre obefogat anser sig vara l. gör anspråk på att vara betydelsefull, förment betydelsefull, struntviktig; äv. i utvidgad anv. om sätt att tala o. d.: som kännetecknar person som mer l. mindre obefogat anser sig vara viktig osv. Lundell (1893). Nyblom Österut 61 (1908: småviktiga tjänstemän). Browallius SyndSkruke 198 (1937: småviktig ton). —
Ssg: småvilla- l. småville-byggande. Småvillebyggandet, som det numera heter. Östergren (cit. fr. 1939). —
(1 a, 2) -VILT. koll.: av små djur bestående vilt; stundom äv. i individuell anv.; jfr högvilt, stor-vilt. Berlin Lsb. 89 (1852). Höpken Momb. 8 (1908: ett större antal småvildt).
(1 b) -VINGAD, p. adj. försedd med små vingar. Nordenflycht (SVS) 3: 162 (1762; i pl., om insekter). —
(1 b) -VINTERGRÖNA~0020. [växten är mindre än Pyrola rotundifolia Lin., som förr kallades vintergröna] (numera föga br.) växten Pyrola minor Lin., klotpyrola. SvUppslB 29: 1014 (1936). 2SvUppslB 31: 507 (1954). —
(1 a) -VIPA. (numera mindre br.) om småsnäppa. Holmgren Fogl. 868 (1870). 2SvUppslB 26: 782 (1953). —
(2) -VIRKE. virke av träd av klena dimensioner, småtimmer l. smått virke; äv. om virke erhållet ss. avfall efter sågning av timmer i ramsåg l. kantverk (t. ex. bakar (se bak, sbst.2), läkt, ribb); jfr -trä 2. HH XXXII. 2: 131 (1784). HbSkogstekn. 489 (1922; om virke ur bakar o. ribb).
(4 h, 5 d α) -VIS. (i sht i vitter stil) småklok; äv. i utvidgad anv., om persons beteende o. d.: som kännetecknas av l. vittnar om småklokhet. Atterbom SDikt. 1: 117 (1837). Därs. 157 (: småvis tvärhet). —
(4 a, h, 5 b, d α) -VISHET~02 l. ~20. (i sht i vitter stil) jfr -vis o. -klokhet. Rydqvist i 2SAH 12: 457 (1827). —
(4 h, 5 d α) -VITTER. (†) om person: vitter i smått l. föga l. obetydligt vitter. MoB 5: 191 (1784). —
(5 a, b) -VULEN. (mera tillf., i vitter stil) småskuren, småttig; motsatt: storvulen. Östergren (1942).
Avledn.: småvulenhet, r. l. f. (mera tillf., i vitter stil) småskurenhet, småttighet; motsatt: storvulenhet. Nilsson Olymp. 191 (1923). —
(1 a, b) -VUXEN. liten till växten, lågvuxen; motsatt: storvuxen; äv. bildl. Grubb 462 (1665). Hallström El. 186 (1906; bildl.). —
(1 a, b) -VUXENHET~002, äv. ~200. jfr -vuxen; motsatt: storvuxenhet. Cederström Insjöfisk. 13 (1898). —
(1 b, 4 h) -VÅGA. refl., om vatten(yta): forma sig till småvågor l. i viss l. liten mån l. smått forma sig till vågor. Knorring Skizz. I. 1: 156 (1841). —
(1 b, 4 h) -VÅGIG. formad till l. liggande i små vågor l. vågliknande bildningar l. i viss mån l. en smula vågig l. vågformad. Hisinger Ant. 1: 28 (1819; i pl., om lager av bergarter). —
(1 b) -VÅNING. våning omfattande få rum l. liten l. obetydlig bostadsyta; i sht i pl. Lundin NSthm 45 (1887). —
(1 b, 4 h) -VÅRTIG. [jfr -vårta] försedd med små vårtor l. i viss mån l. en smula vårtig. Nilsson Fauna 1: 20 (1847). —
(1 b) -VÄG. liten l. obetydlig väg; motsatt: huvudväg l. stor(a) väg(en); i sht i pl.; äv. bildl. Almqvist Lad. 16 (1840). Samtiden 1874, s. 174 (bildl.). —
(1 b) -VÄNDEROT~002, äv. ~200. [växten är mindre än vänderot] bot. växten Valeriana dioica Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 50 (1905). —
(4 h) -VÄNLIG. om person: i viss mån l. lite grand vänlig; vänlig med prägel av trivsamhet l. hemtrevnad l. intimitet o. d.; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: som utstrålar atmosfär som är i viss mån osv. vänlig osv. Hvardagstrefna och småvänliga menniskor. PT 1910, nr 226 A, s. 3. Rönnberg Konstn. 2: 23 (1938: småvänliga torp).
(1 b) -VÄPPLING. [gullklöver är mindre än rödklöver (väppling)] (numera föga br.) om växten Trifolium aureum Poll., gullklöver. Serenius EngÅkerm. 67 (1727). —
(1 a) -VÄRDINNA. om ung flicka anställd ss. biträdande värdinna på hotell, pensionat l. dyl., lillvärdinna; i sht i pl. SvD(B) 1944, nr 246, s. 15. —
(4 a, b) -VÄRK. liten l. obetydlig värk; i sht i pl., konkretare. Strålenhielm Ymp. 57 (1751; i pl., konkretare). Ulmgren Tänd. 59 (1881; om tandvärk). —
(5 b γ γ’) -VÄXEL, sbst.1 handel. om växel lydande på litet l. obetydligt belopp; i sht i pl. SAOL (1950). —
(2, 5 b γ γ’) -VÄXEL, sbst.2 koll., om växelmynt lydande på litet l. obetydligt belopp, skiljemynt. Grebst Korea 64 (1912). —
-VÄXT, r. l. m.
1) (†) till 1 b, i pl., om de organismer varav en växt enl. ä. vetenskaplig uppfattning tänktes uppbyggd. Hvarje vext innehåller i sitt inre en vegetation för sig, en liten särskilt verld af små-vexter. Agardh Bot. 1: 156 (1830).
2) till 1 b, 5 b, om liten l. (ur ekonomisk synpunkt jämförelsevis) obetydlig växt; i sht i pl. HbTrädg. 6: 136 (1876). —
(1 a, b) -VÄXT, p. adj. småvuxen; äv. bildl. LPetri 2Post. 326 b (1555; bildl.). Sylvius EOlai 400 (1678).
(4 a, b) -YRA, r. l. f. särsk. (†) om ringa l. obetydlig yrsel. Västgötha-Dals Commendering .. var i synnerhet den, som talrikt sjuknade .. uti en Malign feber .. med fläckar, matthet, darrning och små-yra. Zetzell PVetA 1779, s. 6. Dubb ÅmVetA 1796, s. 92. —
(4 h) -YRA, v.2 om snö o. d.: yra lite grand l. obetydligt l. smått. Strindberg Hems. 195 (1887; om snö). —
-ÄMNE. särsk. till 4 a, 5 b, i fråga om högre studier: jämförelsevis litet l. obetydligt undervisningsämne; motsatt: huvudämne. Söderström Upps. 51 (1937). —
(4 a, 5 b) -ÄRENDE. litet l. obetydligt ärende; i sht i pl.
(4 b) -ÄTEN, p. adj. (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person: som äter litet l. obetydligt, liten i maten. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 271 (1864). —
(1 b) -Ö. liten ö (ofta motsatt: stor ö l. huvudö); i sht i pl.; äv. bildl. Fryxell Ber. 7: 309 (1838). Wretlind Läk. 4: 33 (1896; bildl.). —
(1 b) -ÖGA. i pl., om oceller (se ocell 1 a) l. fasetter (se fasett 1 b). Berlin Lrb. 45 (1852; i pl., om fasetter). NF 2: 930 (1877; i pl., om oceller). —
a) (†) om person: som kisar l. sammandrar muskulaturen kring ögonen liksom till ett leende (t. ex. ss. uttryck för välvilja, tillfredsställelse o. d.). Bellman (BellmS) 1: 137 (c. 1775, 1790). Thorild (SVS) 1: 13 (1777).
b) zool.
α) (†) i uttr. småögad sjökalv, ss. beteckning för maneten Aurelia aurita Lin., öronmanet (som har fyra runda fläckar på översidan); jfr sjö-kalv, sbst.2 VetAH 1791, s. 250.
β) i sg. best. i uttr. småögda paddulken, om simpfisken paddulk (som har i förh. till huvudet små ögon). Stuxberg Fisk. 271 (1894).
c) (†) bildl., i uttr. småögd blyglans, om blyglans bestående av l. innehållande små partiklar som saknar karakteristisk kubisk kristallform. Wallerius Min. 293 (1747).
2) (†) om person: som har svag syn; äv. bildl. Schroderus Dict. 171 (c. 1635). Lundberg Paulson Erasmus 40 (1728; bildl.).
(1 b) -ÖRAD, p. adj. särsk. bildl.
(1 a, 2) -ÖRING. om liten l. ung laxöring, forell; i sht i pl.; äv. koll. Norrl. 1: 24 (1906; koll.). Rosen Djur 51 (1951). —
(1 a) -ÖRN. särsk. (numera föga br.) om skrikörn, särsk. om Aquila pomarina Brehm, mindre skrikörn. Nilsson Fauna II. 1: 53 (1858). Jägerskiöld o. Kolthoff 185 (1926).
B (utom i -färdig, -förnäm, -skuren o. -smått numera bl. tillf.): SMÅTT-FOLK, -FÄRDIG, -FÖRNÄM, -KNÅP, -REGNA, -SKUREN, se A. —
(1 b, 2) -SMÅTT, n. i uttr. i småttsmått, i mycket små delar; jfr små, adj. 4 e slutet. Lagerkvist KämpAnde 116 (1930). —
-TJUVERI, -TUGGA, se A.
SMÅAKTIG, adj.
1) (†) till 1 b, 4 a: smått tilltagen l. tillskuren, obetydlig; äv. substantiverat; särsk. om landskap o. d. Rademine Knigge 3: 42 (1804; substantiverat). Nejden .. (omkring Dresden), ehuru vacker, var småaktig för .. (C. A. Ehrensvärds) uti Italien förvanda ögon. Franzén Minnest. 3: 154 (1833). Ett småaktigt, tråkigt landskap .. följer med få afbrott (från Sthm) upp till Uppsala. Strindberg TrOtr. 4: 161 (1897).
2) till 5 a, b, om person: som fäster överdriven vikt vid småsaker, småskuren, småttig; ofta moraliskt klandrande: småsint l. lågsinnad l. tarvlig; i sht med tanken riktad på persons attityd l. handlande i viss given situation; äv. i utvidgad anv. om persons handlande, sinnelag o. d.: som kännetecknar person som fäster överdriven vikt osv. Nu är du småaktig! Småaktiga anmärkningar. HSH 9: 133 (c. 1800). Denna småaktiga grannlagenhet. Weste FörslSAOB (c. 1815). Det kan synas småaktigt, att jag så noga redogör för mina ekonomiska förhållanden. De Geer Minn. 2: 110 (1892). Som tentator var han .. visserligen ganska sträng, men icke småaktig. LundagKron. 2: 11 (1921). Jag upptäckte hos honom (dvs. N. Söderblom) aldrig ett spår av den akademiska världens stora fel: avund och småaktig kritiklusta. RHFife i HågkLivsintr. 14: 416 (1933). Hon skämdes en smula för sig själv över sina småaktiga tankar. Krusenstjerna Fatt. 4: 528 (1938).
Avledn.: småaktighet, r. l. f.
1) (†) till småaktig 1, i konkretare anv., i fråga om stad: utslag av l. kännemärke på att vara smått tilltagen l. tillskuren l. obetydlig. Vasa är visst en småstad med alla dess småaktigheter, men med pretensioner att vara en storstad. CSTopelius (1852) hos Vasenius Top. 3: 406.
2) till småaktig 2: egenskapen l. förhållandet att vara småaktig. Rademine Knigge 3: 112 (1804). I sin tjänsteutövning skall polisman .. vinnlägga sig om självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av oginhet eller småaktighet. SFS 1965, s. 1382. —
SMÅERI (småeri’ Weste), n. (†) till 4 a, b, 5 b: (sysslande med) småsaker l. obetydligheter, småtteri. Som sådant småeri (som t. ex. svårigheter med handgrepp) kan (för smältare vid kopparverk) bättre vid värkställigheten visas, än här beskrifvas, så går man det förbi. VetAH 1743, s. 269. Weste (1807). —
SMÅHET, sbst.1, r. l. f. [fsv. smāhet]
1) (†) till 1: litenhet, begränsning, obetydlighet. Tänk, jag tycks mig orsak finna / Til din Småhets däjlighet. Dalin Vitt. 5: 425 (c. 1753). JournLTh. 1813, nr 89, s. 2.
2) (†) till 1 b, 5 b, i pl., om små o. värdelösa ting, småsaker. FinKyrkohSÅ 1958—61, s. 335 (c. 1793).
3) till 4 a, 5 b: litenhet, ringhet, begränsning, obetydlighet (i pl. äv.: enskildheter, detaljer, småsaker, bagateller); numera nästan bl. klandrande l. föraktfullt: småaktighet (i pl. äv. konkretare, om utslag av småaktighet). At vara alt fœr noga i små-heter klædde aldrig ænnu någon væl. Laurel Inl. 47 (1750). (E. Schröderheim) röjde småheten i det stora, enkelheten i det konstiga, löjligheten bredvid det allvarsamma. BtBiogrSchröderh. 7 (1796). Intrigerna .., skvallret, småheterna. Törnblom FolkSpad. 119 (1914). Det (dvs. livet) är hat och småhet och lumpna stick. Grundström Dyhav. 50 (1934).
Ssg: småhets-anda. till småhet 3: anda (se ande VIII 3 o. 4) av småaktighet. Phosph. 1811, s. 47. Intet agg, ingen ensidighet, eller småhetsanda kunde ingå i detta rena, för all sanning och sedlig skönhet öppna sinne (hos C. G. v. Brinkman). Wallin i 2SAH 13: 173 (1828). —
SMÅIG, adj. (tillf.) till 1, 2: småvuxen. Potatisen blir eländig, småig och usel och för tidigt nerfrusen. Nordström-Bonnier ÅrRunt 97 (1944). —
Spalt S 7673 band 28, 1979